Sandra (1)

Sandra Novin om Tom Malmquist

http://sverigesradio.se/sida/images/2071/7b342d17-7f15-4544-bf2e-49e5149419e4.jpg?preset=article-slider

I sommarprat i P1 talar författaren och poeten Tom Malmquist till sin dotter om liv och död som får mig som lyssnare att sitta från första stund med spända öron och fångas av hans fängslande röst. Känslorna bubblar sakta men säkert upp medan Malmquist beskriver sin avlidna fru och sin kamp att fortsätta leva. Med sin poetiska grund, tar han sig djupare och djupare in i ens själ och empatin för denna man stiger. Tom Malmquist började som hockeyspelare men efter att avslutat en lovande karriär inom denna sport kom han att hitta sitt kall som författare.

Allt Malmquist beskriver; sin lägenhet där han bodde med sin hustru Karin, vilka känslor som kom fram när han miste henne, om hur hans första barn som kommit till världen kom att tvinga honom att fortsätta leva. De tar en som lyssnare till en annan värld, där döden inte är tabu, en skam eller ett förödmjukande fenomen. Vi ska inte vara rädda för döden, en av Tom Malmquists många tankar om liv. Och tidskapseln han skapat ägnar han åt sin 4 år gamla dotter som klarat sig igenom livet utan sin mamma men istället med en mycket dedikerad mappa( mamma & pappa).

När Malmquists fru hade avlidit och han skulle börja ett liv med Livia, deras dotter, startar han ett nytt projekt. Han skriver en bok om Karin och deras liv i form av en kärleksförklaring till henne. Dock är den olik andra kärleksförklaringar mycket naken och öppen. Han beskriver att han aldrig fick kyssa Karin denna sista

gång efter begravningen då hennes kropp börjat ruttna. Det fanns ej läppar kvar att kyssa.

Boken kom att bli ett sätt att få använda sin sorg som ett verktyg. Och under denna tid hittade han Erik Lindemans teori om sorg, som Malmquist kände igen sig i.Lindeman menade att man efter sorg kan börja ett sökande efter en ny identitet. Hans teori var inte exakt instämmande på Malmquist då han kände att han snarare skapade en ny identitet än han sökte efter en. Han menade att han inte var samma man som han var när han träffade Livias mamma. Inget av den tidigare version av honom var kvar efter det att hans hustru gått bort. Den sorg han kände när han mist henne förklarade han som gränslös sorg, men som med allt behöver man tid för att läka, samt support från sina vänner, samt nära och kära. Som Malquist säger: ”Personliga katastrofer gallrar vänner, de som blir kvar är de som ställer frågor och som försöker förstå svaren med ytterligare frågor.

Men bra vänner säger också vad de tycker utan att vilja göra dig illa, dem ser det fina i dig och märker när du frångår de fina.” Det Malmquist menar tror jag är att man ska inte försöka ha många grunda förhållanden med vänner utan hellre ha några enstaka starka relationer. Allt han tagit upp i sitt sommarprat har varit väl genomtänkt och lyckats binda ihop sin story med hjälp av små stycken som återupprepat sig senare, och blivit invävt i storyn. Han berättar om den saga han berättat för sin dotter och om hur han kom att själv relatera till vissa av karaktärerna, på gott och ont. Jag rekommenderar detta sommarprat till alla åldrar.