UMBRA utvärderingsrapport 2016

Utvärdering av Naturskolans Umbra-projekt Agneta Hult 2016-05-31

Pedagogiska institutionen

Sid 1 (12)

Sid 2 (12)

Introduktion Målsättning och syfte med projektet ”Utomhuspedagogik med Barn inleder Reflekterande Arbete” (UMBRA) hämtat från Naturskolans slutrapport har formulerats enligt nedanstående.

• • •

•

Bättre fungerande klasser ur ett psykosocialt perspektiv, tryggare elever.

Långsiktigt hållbar kompetensutveckling där pedagoger och skolledare får nya verktyg att hantera grupper med svårigheter.

Ge inblandade parter möjlighet att reflektera över uppkomna situationer och utifrån en gemensam kunskapsbas skapa ett gemensamt yrkesspråk, där kommunikation mellan pedagoger, mellan skolledare-pedagoger och även mellan övriga resurser som stödjer klassen, utvecklas.

Ett ökat intresse för och en större kunskap i ämnet naturvetenskap och teknik.

Syftet med projektet är att, med ett utomhuspedagogiskt arbetssätt som verktyg, uppföljande samtal och kompetensutveckling, förbättra klimatet i klassen/gruppen vilket i sin tur förväntas bidra till ökad måluppfyllelse. Ämnesfokus ligger på naturvetenskap och teknik och härifrån utgår värdegrundsarbetet. Den helhet som projektet består av utgörs av utevistelse med möjlighet för pedagogen att observera, reflektion över samspel efter utevistelse och föreläsningar och möten med kollegor. (För en kort beskrivning av upplägg, se bilaga) I den utvärdering jag genomfört med lärare, specialpedagoger och rektorer har jag tagit utgångspunkt i deras uppfattningar om huruvida de formulerade målen uppnåtts samt om hur projektet skulle kunna utvecklas vidare. Denna utvärdering kommer att fokusera de fyra första målsättningarna, de övriga två går utöver detta uppdrag.

Genomförande Utvärderingen startade med en enkät och därefter följdes intressanta synpunkter upp med en personlig intervju med ett antal lärare, specialpedagoger samt rektorer.

Enkäten distribuerades via e-post med en länk till en web-enkät till de lärare, specialpedagoger samt rektorer som deltagit i projektet de två omgångar som det genomförts. Enkätfrågorna var öppna, dvs informanterna besvarade själva ett mindre antal frågor som formulerats utifrån målen för Umbra.

Enkäten gick ut till 25 lärare och specialpedagoger vilka svarade på samma enkät. För de 8 rektorer som deltagit i projektet omformulerades en del av frågorna för att vara riktade till rektorsfunktionen.

15 lärare och specialpedagoger besvarade enkäten och sex av dem uppgav att de kunde tänka sig att intervjuas (tre lärare och tre specialpedagoger). En av specialpedagogerna meddelade förhinder och en besvarade trots flera påminnelser inte förfrågan om intervju, varför ytterligare specialpedagoger kontaktades och en av dem ställde upp för intervju. Tre av lärarna och två specialpedagoger intervjuades därmed. Ingen av rektorerna besvarade trots påminnelser enkäten varför sex av dem kontaktades för intervju och efter ytterligare påminnelser kunde tre av dessa intervjuas.

Sid 3 (12)

Enkätresultat I sina enkätsvar ger 15 lärare och specialpedagoger sina synpunkter på om och hur målen med projektet uppnåtts. I enkäten förenklades målformuleringarna enligt följande: - Bättre fungerande klasser, psykosocialt?

- Förbättrade möjligheter att reflektera över uppkomna situationer?

- Nya verktyg för att arbeta med grupper i svårigheter?

- Utveckla en gemensam kunskapsbas och yrkesspråk för bättre kommunikation mellan pedagoger, mellan skolledare-pedagoger samt övriga stödjande grupper?

Lärare och specialpedagoger (benämns i fortsättningen bara pedagoger) menar att klasserna har fungerat bättre tack vare projektet, även om en del poängterar att det inte alltid är lätt att avgöra vad som är en följd av vad. För elevernas del har de sett ett bättre fungerande samarbete dem emellan och också en större förståelse för varandra. Att man lämnat klassrummet för att göra olika övningar i skogen har gett eleverna en möjlighet att bryta negativa mönster – de har härigenom erbjudits nya roller och möjlighet att klara av andra saker än i klassrummet och andra elever kan få visa att de kan.

Utevistelsen med Umbras pedagoger beskrivs som en positiv stund i en annan friare arena.

Det är så viktigt att få se barn växa i andra miljöer, speciellt barn som inte kanske kommer till sin rätt i ”traditionell skolmiljö”. Det har vi i skolan mycket att ta lärdom av.

Pedagogerna framhåller vikten av att, under utevistelsen då Umbras personal tog hand om gruppen, få möjlighet att ta ett steg tillbaka och observera sin klass i lugn och ro.

Största fördelen var att få se sin barngrupp ”utifrån” att inte vara den som ledde vilket också gjorde att man hann se sådant som annars försvann i myllret av ens egen lektion.

Att också få se hur andra leder klassen/gruppen har varit en lärorik erfarenhet för pedagogerna, liksom att delta i nya och gruppstärkande övningar. Att vara ute i skogen har m a o varit en positiv upplevelse för både pedagoger och elever. En svårighet som nämndes av en pedagog var att det ibland är svårt att se samband mellan gruppens agerande i vardagen och i den nya miljön- skogen. Frågan om att få de lärdomar som görs under träffar och föreläsningar att fortleva och bli en del av vardagen mellan träffar och efter projektet, berördes av några pedagoger.

Det finns en risk att det stannar vid en rolig upplevelse om inte ett medvetet arbete tar vid då Umbra lämnat.

Reflektionstillfällena i direkt anslutning till utevistelsen framhåller alla pedagoger som mycket viktiga.

De har gett redskap som bidragit till att bättre kunna analysera hur gruppen/klassen fungerar och hur man kan hantera olika situationer på nya sätt.

Det absolut bästa var att vi fick möjlighet att en gång i månaden tillsammans med neutrala pedagoger diskutera och stöta och blöta kring vad som skedde och vilka processer som var i spel och också lyfta blicken från här och nu.

Det har gett nya insikter om pedagogernas egna roller i processen och om olikheter i deras pedagogiska förhållningssätt. Genom att skillnader i kunskapsuppfattning och elevbemötande framträdde kunde pedagogerna reda ut olikheter och förstå varandras handlande bättre. I något fall har dock samarbetssvårigheter bland pedagogerna försvårat arbetet. Det kunde också leda till insikter om så stora skillnader i förhållningssätt mellan pedagogerna att det föranledde ett byte av arbetsplats för en av pedagogerna. Dessa synpunkter tangerar det mål som rör möjligheten att utveckla en

Sid 4 (12)

gemensam kunskapsbas och yrkesspråk mellan pedagoger, mellan skolledare, pedagoger och övriga grupper och implicerar (förutom den sistnämnda synpunkten kanske) att Umbra hjälpt till att utveckla en gemensam bas. De som direkt kommenterat den frågan har menat att det fungerat bra mellan de pedagoger som deltagit i föreläsningar och träffar, men att skolledarna ofta inte haft möjlighet att vara med i sådan utsträckning att det målet uppnåtts.

Flera av pedagogerna framhåller också de lärdomar de fått om hur gruppindelningar av eleverna kan göras på olika och nya sätt. Det är också kunskaper som lever kvar och används efter projektets slut.

En av dem hade dock önskat att få mer information från Umbra innan starten av projektet om hur gruppindelningar kunde göras för att få ut mesta möjliga av projektets verksamhet.

Pedagogerna fick också en fråga om hur de ansåg att den helhet som utgjordes av; utevistelse med observation; reflektion över samspel efter utevistelse, samt; föreläsningar och möten med kollegor fungerat. Här menar de allra flesta att alla delarna är nödvändiga och utgör en fungerande helhet.

Någon kände redan till en del av innehållet i föreläsningarna och en del poängterar att hela kollegiet skulle behövt vara med på dem.

Till sist tillfrågades pedagogerna också om de hade förslag på förändringar av Umbra-projektet och ungefär hälften tycker att det fungerat mycket bra enligt det upplägg som varit: ”det har varit bra på alla sätt”, säger en lärare. Flera lärare önskar mer tid för reflektion och att rektor skulle ha möjlighet att vara med på fler träffar. Någon önskar sig tätare mellan träffarna, medan någon å andra sidan tyckte det var bra att det är ganska utspritt. Fler pass i klassrummet där barnen får kunskap om gruppstrukturer var ett annat önskemål, liksom att pedagogerna skulle fått mer tid innan första träff att få hjälp med att fundera över gruppsammansättningen. En synpunkt som kanske inte rör Umbras verksamhet men Umbra kanske ändå kan uppmuntra till, var att det för en del grupper/elever där man gör många insatser från skolans sida kanske skulle behövas någon som samordnar, så man får en överblick över allt som görs.

Intervjuer med lärare och specialpedagoger Enkätsvaren gav en bra bild av pedagogernas uppfattningar om vad som fungerat bra och vad de var nöjda med i projektet. Det fanns dock en del inslag/mål som de inte kommenterade så mycket och andra saker som eventuellt varit lite problematiska. I intervjuerna har jag därför fokuserat på dessa aspekter. Det rör frågan om en gemensam kunskapsbas och yrkesspråk, frågan om vikten av rektors deltagande, om att integrera lärdomar i vardagen, samt målet om ökade kunskaper i naturvetenskap och teknik (som av utrymmesskäl inte ställdes i enkäten).

Gemensam kunskapsbas och yrkesspråk- en förutsättning för att detta ska åstadkommas är att hela arbetslaget är med och att man är någorlunda överens i sin pedagogiska grundsyn, om man inte är det är det svårt att hitta en gemensam grund. En av specialpedagogerna förklarade: I den ena gruppen var det ett arbetslag som bestod över hela året så det var en viktig sak att det är samma personer med i ett arbetslag, då blir det en gemensam kunskapssyn och då har man ju det- att man kan hänvisa till det /…/ I den andra gruppen var det mer problem eftersom i det arbetslaget blev det ingen kontinuitet, på grund av att en av lärarna inte ställde upp på det här.

I något fall har det i de diskussioner projektet startat visat sig att man haft så olika utgångspunkter att samarbetet inte fungerat. ”Vi såg också i den här gruppen hur illa det fungerade när man inte har samma bas” sa en lärare. Det kan således bli känsliga diskussioner om var man står, vilket kan vara bra att vara beredd på. I de fall där lärare, specialpedagoger och rektor deltagit tillsammans med

Sid 5 (12)

Umbras pedagoger/ledare har man utvecklat och stärkt gemensam kunskap och språk. En av de intervjuade pedagogerna menar i det sammanhanget att: Det är jätteviktigt att alla är med för att det ska kunna bli en förändring. För de grupper man anmäler är ju inte de lättsammaste man har. Det finns ju en anledning att man anmäler till Umbra och då gäller det att man står enade tillsammans och vet samma saker. Det kanske är en tid man får ta sig.

Vid denna skola var både rektor och specialpedagoger med tillsammans med lärarna under projektets olika delar, men det var annars inte alltid fallet att alla dessa personalkategorier kunde vara med. Det är viktigt att arbetslaget är med vid alla tillfällen ”så att det blir en gemensam upplevelse att prata om, en gemensam plattform att prata från” och för att det ska bli det måste man nog vara med kontinuerligt anser en av lärarna. Vid flera av skolorna var arbetslag och specialpedagoger med och då har man utvecklat och befäst gemensamma kunskaper och begrepp. Så här uttrycker sig en specialpedagog om reflektionsstunden efter utevistelsen: Framför allt den här stunden då vi sitter med Umbra efteråt, den är ju oerhört värdefull och jag tror det är väldigt värdefullt för klasslärare att man får prata om vad man har sett och diskutera.

Umbra-pedagogerna har olika typer av kompetenser som gör att de kan se olika delar och därmed komplettera varandra Just när det gäller att analysera den egna elevgruppen är det viktigt med den specialpedagogiska kompetensen och erfarenheten av svåra situationer som fanns bland Umbrapedagogerna och som gjorde att de kan visa på nya vägar menar en lärare.

Det råder delade meningar bland pedagogerna om vikten av att rektor medverkar i de olika delarna av projektet. Där rektor medverkat i alla delar menar läraren att det är nödvändigt för att kunna agera enstämmigt och konsekvent i förhållande till vissa elevgrupper. I en av klasserna var läget innan man blev med i Umbra- projektet så kritiskt att lärarna övervägde att söka sig bort från skolan. Läraren menade att Umbra bidrog till ”att vi kunde hålla näsan över vattenytan. Så det är väldigt väl investerade pengar”. En annan anledning till att rektor borde vara med är att det motiverar och visar för lärarna att det här är något viktigt, menar en specialpedagog. Rektor skulle också få bättre inblick i de pedagogiska problemen: På utvärderingarna [efter Umbra-projektet] vore det ju förnämligt om rektor kunde vara med, för då får vi prata om plus och minus och då att rektorerna skulle få mer inblick i vad som händer och hur viktigt det är att man jobbar med såna här saker.

Andra lärare hade förståelse för att rektor inte alltid kunde vara med, en av dem tyckte att det hade varit bra med en närvarande rektor, medan en annan ansåg att det inte var nödvändigt. Det viktiga var att arbetslaget som skulle jobba ihop var med, att de fick tid att satsa på träffarna och att rektor var informerad om vad som hände: ”om jag inte hade haft känslan av att hon hade bra koll på vad vi gjorde då hade jag säkert känt att hon borde varit med mer”, menar läraren.

I enkäten framkom från några av pedagogerna att det inte alltid var helt enkelt att överföra det man lärde sig på träffarna och föreläsningarna, till den dagliga verksamheten mellan träffarna och efter projektets slut. I intervjuerna ger dock pedagogerna exempel på erfarenheter och kunskaper som lever kvar efter projektets slut. En specialpedagog exemplifierar: Jag tror nog att de som har varit med om det här, de för vidare de lärdomar de gjort och använder dem på ett nytt sätt, med nya grupper och lägger stor vikt vid det för att få en sammansvetsning. Och man ser också att de grupper som har varit med om det här, de har lättare att samarbeta, är mer kreativa för de har haft en övning i det.

Sid 6 (12)

En viktig lärdom var också att man måste ha lite tålamod och inte förvänta sig att en ”svår” grupp ska förändras på väldigt kort tid. Förändring och framsteg tar tid och i sin utvärdering av verksamheten måste man tänka på det. ”Vi fick en bättre förmåga att se långsiktig förbättring och inte bara vara i nuet”. Något som var väldigt uppskattat under projektet, men var svårt att upprepa efter projektets slut var de praktiska övningarna där någon från Umbra tog hand om klassen/gruppen och läraren fick möjlighet att observera utan att delta. Skolorna har oftast för lite personal för att det ska vara möjligt att genomföra. En lärare exemplifierade med att om man skulle försöka hjälpas åt och slå ihop två klasser för att en av lärarna ska kunna observera, så ska den andra läraren ensam ta hand om ca 40 elever och det blir alltför oroligt.

De viktiga reflektionsstunderna lever dock kvar vid en skola berättar en lärare: Vi valde att fortsätta använda de grupper vi hade då och vi fortsatte också att ha ’Umbratillfällen’ även om inte någon av dem [från Umbra] var med så fortsatte vi att göra liknande aktiviteter och eleverna kopplade liksom ihop det med Umbra: ’ja, vad bra, Umbra’. Så det är ju lite grann vad man gör av det.

De har fortsatt att använda den typ av övningar Umbra introducerade och upplägg om hur man utvärderar med barnen som de lärde sig via Umbra. En av lärarna föreslår att Umbra kanske kunde upprätta en digital kunskapsbank, där man lägger övningar och tips som lärarna kunde ta del av och påminnas om de erfarenheter de gjort under projekttillfällena.

På temat om erfarenheter och lärdomar lever kvar funderade en specialpedagog på att det, ur ett elevperspektiv framför allt, finns en risk att Umbra bara uppfattas som en rolig grej: Det finns en risk att det här blir en happening, nu kommer Nisse och Hasse och nu blir det kul…och så sen blir det inget mer av det. Det är svårt att säga vad som är vad men det [Umbra] bidrar till att en grupp kan mogna och se varandra på ett annat sätt. Säg att vi skulle jobba intensivt, varannan vecka under en termins så kanske man skulle se mer effekt, för nu blir det så pass långt mellan gångerna, så det faller i glömska, och så kommer det igen och då är det som att börja på nytt igen, det tar inte vid.

Det framkommer olika synpunkter på tidsintervallen både i enkäten och i intervjuerna. En del tycker det är bra att man har tid på sig emellan gångerna att bearbeta det som hänt, medan andra menar att det kanske skulle bli mer effektivt med tätare träffar. Särskilt ur ett elevperspektiv menar en specialpedagog att det är svårt för dem att komma ihåg vad man gjort och kommit fram till mellan gångerna, ”det blir som engångshändelser”. Umbra-konceptet skulle eventuellt kunna innehålla uppgifter som skulle underlättar för eleverna att hålla projektet levande, föreslår hon.

En annan synpunkt som framkom av en intervjuad lärare var att informationen om projektet hade kunnat vara lite tydligare innan start, lite mer information innan man sätter igång om vad som ska hända: Lite tydligare paketering, lite mer kanske innan man kör igång om det här med gruppsammansättning, gärna kopplat till ’basgruppstänk’ och att det kan vara bra att jobba med grupper hela skoltiden egentligen, för att skapa trygghet och en bra sammanhållning.

Alla intervjuade pedagoger tycker att eleverna lärt sig väldigt mycket om natur och biologi. De är positiva till utevistelsen som är något man ytterst sällan har möjlighet att göra i sin vardagliga verksamhet. Särskilt svårt är det att göra det med ”stökiga grupper” vilket möjliggörs genom Umbras medverkan. Eleverna har fått göra andra saker än lärarna kan, säger en lärare och berättar att ”eleverna frågar än idag, kan vi inte ha Umbra igen?”.

Sid 7 (12)

Intervjuer med rektorer För de tre rektorer jag intervjuat varierar det en del när det gäller hur mycket av projektets delar de kunnat vara med på. En av rektorerna var med på det mesta men inte så ofta utevistelserna, en var med vid de flesta tillfällen den första omgången men hade inte möjlighet att vara med så mycket nästa omgång, en av dem var med på föreläsningar och höll sig underrättad om hur träffarna avlöpte genom information från deltagande specialpedagog och av Umbra.

Det de framför allt ser som positivt är att projektet gett en möjlighet att bryta vardagen och hitta nya mönster både för elevgrupper och för pedagoger där det varit ett tufft klimat och svårt att nå fram.

Projektet är väldigt bra, jag kommer att anmäla klasser igen och jag ser stora förändringar i de grupper vi haft där, för det ger en annan syn./…/ det har gynnat den här skolan och jag tror att lärarna har lärt sig en hel del faktiskt.

Reflektionsstunderna då det kommer några utifrån som kan se med andra perspektiv på vad som händer och inspirera till alternativa vägar har varit mycket berikande. En del av Umbras pedagoger har varit mycket tydliga med att det kan vara så att lärarna behöver förändra sitt förhållningssätt för att kunna möta barnen, vilket varit bra menar en av rektorerna. Föreläsningarna som gavs tillsammans med andra skolor gav också en gemenskap med många andra där man vet att alla har olika problem och utmaningar, det var ett bra forum. De olika delarna kan betraktas som en bra fortbildning för alla inblandade, menade en av rektorerna och på denna skola spreds ”tips och tricks” även till andra lärare på skolan, av de deltagande pedagogerna.

Genom att de olika professionerna lärare, specialpedagoger och (i de fall det är möjligt) rektor möts i de olika fora som Umbra skapar och organiserar så får man en ökad förståelse och kunskapsbas tillsammans i arbetet med elevgrupperna. Föreläsningar och reflektions-träffar har därmed bidragit till en mer likartad förståelse av de problem som tas upp bland de som är närmast engagerade i grupperna. Den rektor som inte hade möjlighet att vara med vid så många tillfällen, menar att det viktiga är att ha kännedom om hur arbetet med grupperna fortlöper. Denna rektor menar också att om Umbra haft större förväntningar på rektors deltagande än så, så har det inte varit tydligt kommunicerat. En annan av rektorerna anser dock att risken, om Umbra ställer alltför hårda krav på rektors deltagande är att de tackar nej helt och hållet för skolans del.

Rektorerna är överens om att Umbra varit mycket värdefullt för elever, lärare och specialpedagoger.

Enligt två av dem har projektet även varit betydelsefullt för rektors yrkesfunktion, dels för arbetet med de elevgrupper det gällt och dels i kontakten med föräldrarna: Så kunde vi ju i det här läget berätta för föräldrarna att vi provar det här också. Det blev, även om det var tidsbegränsat i ett projekt, ytterligare ett verktyg i min verktygslåda, om än oprövat. Men med duktiga pedagoger, både duktiga Naturskolepedagoger och att pedagogerna runt klassen fick en nytändning av det här.

Liksom bland lärarna fanns även bland rektorerna delade meningar om vikten av att rektor deltar vid de flesta tillfällen inom projektet. Två av dem menar att det är viktigt att rektor deltar så mycket som möjligt. Det är lärorikt och ger nya perspektiv även för rektor och ger en gemenskap tillsammans med pedagogerna. Risken om rektor inte är med är att det blir en halvhjärtad satsning. Det är hur som helst viktigt att rektor visar intresse och engagemang och sätter sig in i projektet samt ger pedagogerna ett tydligt mandat.

Sid 8 (12)

Chefen måste vara med och förtydliga och legitimera att så här ser det ut nu en tid framöver.

Jag tror det är det som nästan dräper alla positiva och välvilliga projekt, att man inte får med sig rektor.

Den rektor som inte hade möjlighet att delta i någon större utsträckning menar som nämnts ovan, att det viktiga är att rektor får information och är insatt i hur projektets arbete med elevgrupperna och pedagogerna går. Synpunkter framkommer också om att huvudman skulle kunna gör en del för att rektorerna ska kunna delta, genom att försöka underlätta och frilägga tid för de vars klasser är med i projektet. Många gånger kan möjlighet till medverkan eller inte handla om tur eller otur i tidsplaneringen.

Att bibehålla och fortsätta att använda nya redskap och insikter efter att projektet tagit slut är inte alltid så lätt. Rektorerna menade att det är lätt att halka tillbaka i gamla hjulspår, att förändra metoder och mönster som man använt under lång tid är svårt. Nya lärdomar behöver underhållas som en av rektorerna uttryckte så här: Vi påminde varandra i arbetet med gruppen, så jag tycker inte att det stannade av utan man tog med sig information och praktiker som fungerade. Det tycker jag att man tog vara på och vårdade.

Rektor skulle också en tid efter Umbra-projektet avslutats på skolan kunna försöka aktualisera perspektiv och verktyg som användes tillsammans med Umbra-pedagogerna och därmed försöka se till att de inte faller i glömska. Även rektorerna tillfrågades om de hade förslag på förändringar av Umbra-projektet, men ingen av dem hade något de vill ändra på, de var m a o mycket positiva till verksamheten som den sett ut. En av rektorerna önskade istället en utökad och permanentad Umbra-verksamhet.

Jag skulle nog tycka att det skulle behövas mer av det, mer Umbra, jag tror på idén. Sen vet man att det är ett projekt det kommer ta slut. Men jag skulle vilja… jag tror att vi skulle må gott av att man hade ett permanent Umbra i större omfattning. Den här missionen, att det är så här vi ska jobba, det här är vårt förhållningssätt, det handlar ju om bemötande. Se eleverna, se varandra som pedagoger och både lyfta vår verksamhet, lyfta eleverna, lyfta mig själv och mina kollegor.

Sammanfattande slutsatser Sammanfattningsvis har överlag positiva synpunkter på Umbra-projektet framkommit. En del av de intervjuade har också gett förslag på delar som skulle kunna utvecklas eller förändras.

Målsättningen för Umbra-projektet har varit följande • Bättre fungerande klasser ur ett psykosocialt perspektiv, tryggare elever.

• Långsiktigt hållbar kompetensutveckling där pedagoger och skolledare får nya verktyg att hantera grupper med svårigheter.

• Ge inblandade parter möjlighet att reflektera över uppkomna situationer och utifrån en gemensam kunskapsbas skapa ett gemensamt yrkesspråk, där kommunikation mellan pedagoger, mellan skolledare-pedagoger och även mellan övriga resurser som stödjer klassen, utvecklas.

• Ett ökat intresse för och en större kunskap i ämnet naturvetenskap och teknik.

Sid 9 (12)

När det gäller elevgrupperna har pedagogerna berättat att man kunnat bryta negativa och i många fall destruktiva mönster. Genom utevistelse i skogen med nya uppgifter som rört natur och teknik har nya kompetenser, ledargestalter och grupperingar kunnat komma fram. Enligt pedagogerna har det också förbättrat klassrumsklimatet och eleverna har uppskattat Umbra-träffarna. Även rektorerna anser att träffarna betytt mycket för att få elevgrupper/ klasser att fungera igen. En specialpedagog menar att det för elevernas del kanske skulle var tätare träffar så att de inte hinner glömma mellan gångerna. Ett annat alternativ kan vara att ge eleverna uppgifter att utföra mellan träffarna som påminner dem om vad man kommit fram till på tidigare träffar.

Pedagogerna har framför allt uppskattat att under utevistelsen, genom att Umbra-pedagogerna lett grupperna, kunna observera och se vad som händer i deras grupp utan att behöva ingripa och styra.

Lika uppskattade har reflektionsstunderna efter utevistelsen varit. De har genom medverkande Umbra-pedagoger gett nya perspektiv och alternativa tolkningar av vad som händer i gruppen och därmed ökade möjligheter att analysera grupprocesserna. Även föreläsningarna har bidragit till helheten genom både nya kunskaper och påminnelser om redan kända. Målsättningen om långsiktigt hållbar kunskapsutveckling som ger pedagoger nya verktyg för att hantera grupper med svårigheter vittnar de flesta av pedagogerna om. I något fall har man dock upplevt svårigheter att överföra lärdomar från utevistelse och reflektioner till vardagen i klassrummet. Här skulle kanske en av pedagogernas förslag om en digital kunskapsbank som skulle lagra övningar, tips, filmer och diskussionsfrågor underlätta.

För rektorerna (med utgångspunkt i lite olika grader av deltagande i projektets träffar) har projektet genom att bidra till förändring till det bättre i grupper med svårigheter och lärorika erfarenenheter för pedagogerna, inneburit ytterligare ett pedagogiskt verktyg i deras pedagogiska ledarskap.

Det tredje målet var att ge möjlighet till reflektion över uppkomna situationer och utifrån en gemensam kunskapsbas skapa ett gemensamt yrkesspråk för bättre kommunikation mellan pedagoger, mellan skolledare-pedagoger och även mellan övriga resurser som stödjer klassen. De pedagoger och rektorer som deltagit i reflektionsträffarna efter utevistelsen har tyckt det varit mycket värdefullt att få bolla de konkreta problem man har i gruppen med utifrån kommande pedagoger. I enkäten och intervjuerna svarade pedagogerna att man utvecklat ett gemensamt språk bland de kollegor som deltagit i Umbras träffar. Det rör då främst arbetslaget runt klassen, dvs lärare, specialpedagoger och i några fall rektor. Rektorerna menar dock att de har en gemensam förståelse av grupproblematiken tillsammans med pedagogerna.

Flera pedagoger saknar en närvarande rektor vid Umbra-tillfällena. Av vad som framkommit från både pedagoger och rektorer så är det kanske framför allt frågan om att man saknat engagemang och stöd från sin rektor. En del pedagoger har upplevt att rektor är helt ointresserad av projektet, medan en lärare som känt sin rektors stöd och engagemang inte tycker det är nödvändigt att rektor är med vid alla tillfällen. En rektor poängterar också att det viktiga är att rektor håller sig underrättad om hur arbetet med gruppen/klassen fortskrider. De andra två rektorerna menar också att rektors engagemang är viktigt för att legitimera och stötta pedagogernas deltagande.

Reflektionsstunderna har i något fall uppenbarat samarbetssvårigheter samt stora olikheter i pedagogiskt förhållningssätt i de arbetsgrupper som varit med i projektet, vilket givetvis försvårar en gemensam förståelse och kommunikation.

Sammantaget när det gäller det tredje målet så har projektet för de som har deltagit i de flesta träffar inneburit möjlighet till reflektion, till en gemensam kunskapsbas och yrkesspråk samt utvecklad kommunikation. I de fall rektor inte alls deltagit eller visat intresse och där arbetsgrupperna haft alltför olika inställning har det varit svårare att uppnå en gemensam grund för arbetet.

Sid 10 (12)

Utevistelsen i skogen med uppgifter inom natur- och teknik området har också uppskattats. Trots att enkäten inte innehöll en specifik fråga om natur- och teknikinnehållet har flera kommenterat att det var en bra blandning med naturövningar som också berörde det sociala samspelet. I intervjuerna ställdes frågan och alla pedagogerna tycker att eleverna lärde sig mycket och fick vara med om övningar och uppgifter som de inte hade fått utan Umbra.

Sammanfattningsvis kan konstateras att, där alla berörda har varit med vid projekttillfällena och haft ett bra samarbete redan innan har målen uppnåtts utan större problem enligt vad som framkommit av enkät- och intervjusvar. En stötesten verkar vara huruvida rektor är med, eller i alla fall deltar en del och är insatt i problematiken och arbetet med elevgruppen. Här bör kanske Umbra:s projektgrupp fundera över hur man ställer sig till och informerar skolan och rektor om deltagande och engagemang.

En annan stötesten som framkommit är hur väl arbetsgrupperna runt klassen/elevgruppen fungerar innan projektet. Det framstår som viktigt att man har ett någorlunda väl fungerande samarbete och gemensam grund för det pedagogiska arbetet. En av de intervjuade lärarna menade att det är viktigt att man är förberedd på att det kan bli känsligt när man ska reflektera över ställningstagande och motiv för olika handlingar. Detta kan kanske också vara en fråga för projektgruppen att fundera över vid information och introduktion till projektet för skolorna.

Sid 11 (12)

BILAGA Hämtat från Naturskolans Power Point

UmBra- Utomhuspedagogik med Barn inleder Reflekterande Arbete Ett samarbete mellan Naturskolan, Elevhälsan och Umeå universitet Upplägg: • • • • • • • • • • •

Erbjudande om stöd för åk f-7, rektor söker i samråd med specialpedagog och klasslärare Uttagning av 8 klasser under ett läsår Inventering av elevresurser i klassen. Samverkan? Mål?

Lärare/rektor dokumenterar klassens status, behov och formulerar ett ”framtidsdokument” Klassen träffar Naturskolan vid 8 tillfällen, klassläraren får iaktta ett fokusområde, specialpedagog deltar vid vissa tillfällen Handledande samtal efter varje tillfälle där klasslärare, specialpedagog deltar tillsammans med naturpedagog och specialkompetens från Naturskolan.

Samverkan i klassen mellan uteträffarna vid behov.

Kompetensutveckling i samarbete med pedagogiska institutionen, 4 tillfällen /läsår. Deltagande från alla skolor.

Rektor deltar vid upptakt, uppföljning halvtid och vid ett avslutande samtal samt vid seminarietillfällena.

Lärare, specialpedagog utvärderar vid två tillfällen.

Elever utvärderar efter avslutat läsår (utvalda frågor från Elevenkäten som eleverna gjort innan Umbra-året i det ordinarie kvalitetsarbetet).

Syftar till: • • • • •

Behov i gruppen synliggörs i arbetet med utomhuspedagogik Reflektion kring pedagogernas iakttagelser och tidigare kunskaper om elevernas situation Ökade kunskaper via seminarier och handledande samtal Elevernas möjligheter och pedagogernas förhållningssätt utvecklas Nya strategier för att nå mål för samspel och lärande

Omfattning för pedagogerna: • • • • •

• •

Planering av läsåret (2 tim) där rektor deltar Aktiviteter utomhus med klassen, 8 halvdagar Dokumentation och uppföljning efter varje tillfälle (30 min) Handledande samtal med specialpedagog och Naturskolan Kompetensutveckling i samarbete med Pedagogiska institutionen, Umeå universitet, t ex - litteraturstudier (4 tim) - föreläsningar/seminarium (4 x 1,5 tim) Utvärdering, sammanställning och presentation/redovisning där rektor deltar.

Vi erbjuder också en halvdags kompetensutveckling under v 44.

Sid 12 (12)

Pedagogiska intitutionen 901 87 UmeĂĽ Telefon 090-786 50 00 www.umu.se