2 minute read
Vi möter Marianne Fridolfsson Nattvandrarna Falköping
Marianne är 63 år och arbetar som undersköterska inom Falköpings kommun, hon har en son som är 24 år. Hon är kassör i styrelsen för Nattvandrarna Falköping, en förening som bildades 1994 där Marianne har vandrat utan avbrott i sedan 2012.
När Mariannes son började högstadiet kom vår ordförande Jonas Karlsson på ett föräldramöte där han informerade om nattvandrarna Sveriges verksamhet i Falköping, Marianne kände då att det var helt naturligt att engagera sig i organisationen. Marianne berättar att hon bara får positiva kommentarer från sin omgivning gällande hennes engagemang i nattvandrarna. Hon upplever att folk är nyfikna på vad nattvandrare gör, ändå är det tyvärr svårt att få folk att hänga med. Under 2022 har det endast kommit
tre nya så föreningen består idag av femton aktiva, jämfört med tidigare år då de har varit mer än trettio. Föreningen försöker komma ut och marknadsföra sig vid olika evenemang i Falköping för att bli fler. Gällande ungdomens situation i dagsläget upplever Marianne att det förekommer mindre alkohol än tidigare, men fler ungdomar är uppgivna och mår inte bra – deras psykiska ohälsa märks mer och mer. Marianne upplever att det är viktigt att nattvandrarna blir bättre på att bemöta och hantera dessa bitar, samt att vi efter våra samtal måste kunna hänvisa dem till stöd och rådgivning inom psykisk ohälsa. Föreningen har alltid haft bra kontakt med polis, fältare och kommunens ansvarige för drogförebyggande arbete. Det finns även många lokala politiker som ser värdet med verksamheten. Dessa goda relationer har byggts upp under många år. Samarbetet med andra föreningar fungerar bra, Marianne berättar att de under många år har hjälpt andra föreningar vid större evenemang, främst i grannkommuner som Hjo, Tidaholm, och Skövde. De har även stöttat upp i till exempel Göteborg. Falköping får i gengäld hjälp vid sin cruising, med hjälp av varandra behövs det inte lika många ute samma kvällar. När de är ute och vandrar så är de oftast på platser där de vet att ungdomarna brukar samlas. Men i vissa perioder förflyttar de sig, när de vet att saker är på gång. De sponsras av en Toyotahandlare på orten med lånebil så att de kan förflytta sig längre sträckor i staden, ibland åker de även ut till kommunens mindre orter.
Marianne upplever att ungdomarna är nyfikna på nattvandrarna och deras roll, det är alltid ett trevligt bemötande från ungdomarnas sida. Det bästa med att vara nattvandrare är kontakten med människor och den gemenskap som finns i föreningen. Mindre bra är svårigheten att få fler att engagera sig. Marianne ser det som en självklarhet att rekommendera andra att bli nattvandrare – främst för alla fina möten med ungdomarna. Ett av alla goda minnen som Marianne vill dela med sig av är när de vid ett tillfälle hittade en mycket onykter kille liggande på en gräsmatta, när de frågade hur han mådde svarade ha ”Jag ligger bara här och tar mig en gubbakvart”.
