Ensemble Mare Balticum Ensemble Mare Balticum tillkom 1989 och har sitt namn efter Östersjön – Mare Balticum. Ensemble Mare Balticum är Musik i Syds ensemble för tidig musik. Musikerna framför musik från 1400–1600-talen på tidstrogna instrument, både i form av rena konsertprogram för vuxna och historiska musikföreställningar för barn och unga. Senaste åren har ensemblen även utökat sitt arbete inom kultur i äldreomsorgen. Ensemblen har under åren samarbetat med skådespelare som Sven Wollter, Marika Lagerkrantz, Cecilia Frode, vissångaren Martin Bagge samt historikern Bo Eriksson.
Falsobordone Anna Rynefors & Erik Ask-Upmark är en riksspelmansduo som verkat i över 20 år i sina två ensembler folkmusikduon Dråm och den medeltida Falsobordone. De är två av Sveriges mest välrenommerade medeltidsmusiker, med bas i Skåne. Under åren har de synts på de flesta medeltidsrelaterade sammanhang i Sverige med omnejd, men deras musik har också fört dem till så skilda platser som Moskva, Rio de Janeiro, San Francisco och Hawaii. Erik Ask-Upmark (säckpipa, harpa, orgelportativ, sång) och Anna Rynefors (fiddla, rebec, säckpipa, slagverk, sång) hämtar sin repertoar och inspiration mest från 1200- och 1300-talens sydeuropeiska kulturländer, såsom Spanien, Frankrike och Italien.
ENSEMBLE MARE BALTICUM & FALSOBORDONE
en dorisk och mordisk historia om en långlivad legend
Söndag 16 september 2018 kl. 18.00 Kulturhuset Anders, Höör Arr: Höörs Musik- och Teatersällskap
PROGRAM Heinrich Isaac (1450–1517) A la Bataglia
Johannes de Stokhem (c. 1445–1487) Brunette
Guillaume Dufay (1400–1474) Klagovisa över Konstantinopels fall
Johannes de Stokhem Hor oires une chanson Jacob Obrecht (c. 1430–1505) Meskin es hu
Michel Beheim (1416–1472)/Oswald von Wolkenstein (1377–1445) Von ainem Wutrich der hiess Trakle, waida von der Valachei Oswald von Wolkenstein Do frayg amors
Alexander Agricola (1445–1506), Rolof Agricola Två sättningar av De tous biens playne Anonym, Glogauer Liederbuch (c. 1480) Elslein, liebes Elselein
Jacobus Barbireau (1455–1491) Kyrie ur Missa faulx perverse
Johannes de Stokhem/Anonymus Je suis d’ Alemagne
Anonym, Glogauer Liederbuch (c. 1480) Die Katzenpfote Jean Richafort (1480–1547) Kom nu fram, vi ska dricka Ludwig Senfl (1486–1543) Im Maien
Ludovico da Viadana (c. 1560–1627) Exsultate Jusssti
Anonym (c. 1420) Quant la doulce jouvencelle Jacques Barbignant (c. 1400–1460) L’ omme banni Robert Morton (1430–1479) L’ homme armè
PAUS
Jacques Barbignant/Glogauer Liederbuch Der Pfawen Schwantcz
MEDVERKANDE Ensemble Mare Balticum Ute Goedecke; sång, blockflöjt, skalmeja, krumhorn Tommy Johansson; renässansluta, slagverk Dario Losciale; viola da gamba Per Mattsson; viola da braccio Fredrik Persson; sinka, dulcian, skalmeja Stefan Wikström; basun Falsobordone Erik Ask-Upmark; säckpipor, cornamusa, harpa, blockflöjt Anna Rynefors; viola da gamba, moraharpa, säckpipor
Lilla Elslein, min kära lilla Elselein, Vad jag önskar att jag vore hos dig! Men två breda vattendrag Ligger mellan dig och mig. Det orsakar mig stor smärta, Mitt hjärtas följeslagare! Djupt i mitt hjärta Har jag en stor sorg. Jag hoppas tiderna kommer att ändras, Jag hoppas lycka ska följa därpå, och att allting vänds till det bättre, Mitt hjärtas lilla Elselein.
Johannes de Stokhem: Je suis d’Alemagne Je suis d’Alemagne, Je parle alleman. Je viegne de Bretagne, Breton, bretonnan, J’ay perdu mon père, ma mère, mes soeurs et mes frères et tous mes parents. Jag kommer från Tyskland och talar tyska. Jag har rest från Bretagne, Jag är bretagnare, Jag har förlorat min far, min mor, mina systrar, mina bröder och alla mina släktingar.
Ludovico da Viadana (c. 1560–1627) Exsultate Justi Exsultate, justi, in Domino, rectos decet collaudatio. Confitemini Domino in cithara, in psalterio decem chordarum psallite illi. Cantate ei canticum novum, bene psallite ei in vociferatione. Exsultate, justi, in Domino, rectos decet collaudatio. Glädjen er i Herren, ni rättrogna, hylla de rättfärdiga. Prisa Herren med harpor, besjung honom med psalterium, instrumentet med tio strängar. Sjung för honom en ny sång, sjung vackert för honom, och ljudligt! Glädjen er i Herren, ni rättrogna, hylla de rättfärdiga.
SÅNGTEXTER Guillaume Dufay (1400–1474) Klagovisa över Konstantinopels fall (Lamentatio Sanctae Matris Ecclesiae Constantinopolitanae)
O tres piteulx de tout espoir fontaine, Pere du filz dont suis mere esplorée, Plaindre me viens a ta court souveraine, De ta puissance et de nature humaine, Qui ont souffert telle durté villaine Faire à mon filz, qui tant m’a hounourée. Dont suis de bien et de joye separée, Sans qui vivant veule entendre mes plaints. A toy, seul Dieu, du forfait me complains, Du gref tourment et douloureulx oultrage, Que voy souffrir au plus bel des humains. Sans nul confort de tout humain lignage. O hoppets förbarmande källa, Fader till sonen vars gråtande moder jag är, Klagande kommer jag framför dig begråtande din makt och mänsklighetens natur, som har låtit ett fruktansvärd lidande hemsöka min son, som har hållit mig i hög ära. All glädje och lycka är berövad mig, ingen lever kvar för att höra min klagovisa. Till Dig, o Gud, framför jag min klagan mina svåra plågor och sorgfyllda kränkningar när jag ser de vackraste bland människor lida utan lindring för någon enda i hela mänskligheten.
Michel Beheim (1416–1472) Von ainem Wutrich der hiess Trakle, waida von der Valachei Den aller grosten wutrich und tirannen den ich ye erkund auff aller diser erden, Under des weiten himels ring seit her das dy welt ane ving mocht nie kain pöser werden, von dem so wil ich tichten. Er was Trakel waida genant und Walachei, das selbig lant stund under seinen pflichten. Der wutrich und tirann volbracht alle die pein die man erdacht dy tirannen alsander, Kainer so vil nie hat getan Herodes, Dieoclecian Nero und auch all ander. Etlich liess er verwunden und dy wunden reiben mit salcz etlich rosten in haissem schmalcz, vil pein wart da erfunden. Dy gancz gegent dar umb und pei dy da genant waz dy Pulgrei wart all mit ain verprennet. Dy menschen, die er da ertat man also uber slagen hat gescheczet und erkennet. Wal funff und zwainczig tauset sunder an dy, die in dem feür verdurben. Der schalk ungeheür vil fraisamlichen prauset. Ain gegend und ain ganczes lant was mit namen Fugrach genant, er als auss marden lisse. Alt und jung, dar zu man und weib liess er all schaiden von dem leib und auff henken an spisse. Paten von Sibenpürgen, dy sahen in der Walachei menschen, dy er an ainem rei het lan spissen und würgen.
Dy hiengen also ungezalt an spissen als ain grosser walt, da warn leut sunder zile. An dy er schand, sod, priet und wust tat, valt, ertrankt, verstaint und sust ander töd anlait vile. Nun horent, wie es ginge, er het etliche seiner ret, den er daz maist vertrawet het seiner haimlichen dinge. Det värsta monstret och tyrannen, som jag känner till på hela vår jord och under himmelens fäste ända sedan världen skapades har det aldrig funnits någon mera ondskefull. om denne, vill jag dikta. Han kallades Prins Dracula och härskade över det landet Valakien. Likt en tyrann åsamkade han den största smärta man kan tänka sig Detta är gemensamt för alla tyranner. Ingen orsakade så mycket ont, inte Herodes, inte Diocletianus, inte Nero eller någon annan. Han lämnade många sårade, och gnuggade salt i såren, andra stekte han i hett fett, de upplevde mycket smärta. Ett annat området i närheten känt som Bulgarien låg bortom Valakien. Där brände han allas jord. Människorna han dödat där Jag ryser när jag tänker på hur många Runt tjugofemtusen Förutom de han hade låtit bränna på bål Detta fruktansvärda odjur! I ett land som gick under namnet ”Fagarash” utplånade han allt och alla. Gammal och ung, man och kvinna alla utplånade han.
Budbärare kom från Transsylvanien som hade hört om skräcken i Valakien Människor som hade spetsats på långa rader. Så hängde våldets offer upp, spetsade, så att pålarna liknade en stor skog. Andra människor skändade han, rostade och plågade dem, dränkte, stenade så mycket död orsakade han, Lyssna nu, hur det gick till, Han hade rådgivare som han litade på de anförtrodde han sina hemligheter...
Oswald von Wolkenstein Do frayg amors Do frayg amors adiuva me ma lot mein orss na moy sercce rennt mit gedanck frow puraty Eck lopp ick slapp vel quo vado wesegg mein krap ne dirs dobro ju gslaff ee franck merschy voys gry Tewtzsch welchisch mach frantzoisch wach ungrischen lach brot windisch bach flemming so krach latein die sybend sprach Mille schenna yme man gür Peromnia des leibes spür Centza befiu mit gschoner war Dut serviray pur tzschätti gayss nem tudem fray kain falsche rays
got wett wol twyw eck de amar Tewtzsch welchisch mach frantzoisch wach ungrischen lach brot windisch bach flemming so krach latein die sybend sprach De mit mundesch Margaritha well Exprofundes das tun ich snell datt löff draga griet per ma foy In recommisso dyros et not my ty commando wo ich trott jambre twoya allopp my troy Tewtzsch welchisch mach frantzoisch wach ungrischen lach brot windisch bach flemming so krach latein die sybend sprach
Jean Richafort (1480–1547) Tru tru trut avant, il fault boire Kom nu fram, vi ska dricka Kom, kom, kom nu hit, vi ska dricka! Eftersom vi snart ska dö, och vårt kött det blir till hö, Svepta i två alnar linne. Kom, kom, kom nu hit, vi ska dricka! (Svensk tolkning: Dario Losciale)
Jacques Barbignant (c. 1400–1460) L’omme banni L’omme banni de sa plaisance, Vide de joie et de liesse, Comblé de dueil et de tristesse, Suis sans nul espoir d’alle gance. Aprés rigueur ma mort avance, Car desespoir jamais ne lesse. L’omme banni… Fortune m’a sans ordonnance Mis en exil par grant rudesse. Tousjours des maulx me fait sans cesse, Pourtant m’appelloy par outrance: L’omme banni... En man förvisad från sin glädje, berövad av all njutning, överkommen med sorg och saknad, sådan är jag, utan hopp om bättring. Efter mycket lidande kommer döden till mig, ty förtvivlan överger mig aldrig. En man förvisad från sin glädje... Olyckan, utan någon förvarning, har brutalt förvisat mig, Och utsätter mig för oändligt elände. Därför kallar jag mig själv: En man förvisad från sin glädje...
Anonym, Glogauer Liederbuch (c. 1480) Elslein, liebes Elselein Ach Elslein, liebes Elselein mein, Wie gern wär ich bei dir! So sein zwei tiefe Wasser Wohl zwischen dir und mir. Das bringt mir grosse Schmerzen, Herzallerliebster Gsell! Und ich von ganzem Herzen Halt’s für gross Ungefäll. Hoff, Zeit wird es wohl enden, Hoff, Glück wird kommen drein, Sich in all’s Güts verwenden, Herzliebstes Elselein.