Årsskrift 2013

MURMESTARE EMBETET I STOCKHOLM 527:e ARBETSÅRET 2013

M U R M E S TAR E E M B E T E T I STOCKHOLM _____________________________

Årsskrift 2013 med matrikel

527:e arbetsåret

© Murmestare Embetet i Stockholm, 2014 ISSN 1402-8107 Årsskriftsredaktör: Peggy Häggqvist Produktion och tryck: Ineko AB – 212559

INNEHÅLL Förord. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Styrelse. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Mästare. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Årsberättelse 2013 Av Embetets skrivare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 In memoriam. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Nya mästare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Kvinnor i byggbranschen: Mursmäckor, konserverade änkor och verkställande direktörer . . . . . . . . . . 14 Av Peggy Häggqvist Ett hus är inte tillverkning av en produkt utan ett sätt att använda en plats. . . . 38 Av Ola Andersson Årets mästerstycken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44

FÖRORD Murmestare Embetets årsskrift med matrikel för år 2013, det 527:e verksamhetsåret efter stadfästelsen av Embetets första kända skrå, framlägges härmed.

I Embetets stadgar fastställs i första kapitlet § 1 att Embetets ändamål bland annat är: att slå vakt om och sprida kännedom om yrkets historia och traditioner att från senare tider insamla och bevara upplevelser och erfarenheter som inte i ­annan form väntas bliva sparade åt eftervärlden.

Embetet har varje år sedan 1961 presenterat en årsskrift. Årsskriften utgör ett av de sätt på vilket Embetet fullgör sina stadgeenliga ändamål.

2013-års skrift: Embetets skrivare Lars Ihse redogör för Embetets verksamhet under 2013, förändringarna under året i mästarlängden och styrelsens arbete.

De under året bortgångna bröderna Reinhold Gustafsson och Ulf Cube porträtteras i MEMORIAM av Lennart S. Ericsson, Lars Ihse och Jerker Wallin.

Två nya ledamöter har under året intagits i Embetet. De två presenteras under rubriken NYA MÄSTARE. Intagandet av Elisabeth Martin utgör en historisk händelse i och med att hon är den första kvinnliga murmästaren i Embetets mästarlängd.

Anders Drakes är i sin yrkesutövning representant för murarnas hantverk. Årsskriftens redaktör Peggy Häggqvist har tagit det historiska faktumet, att Embetet fått sin första kvinnliga murmästare, till utgångspunkt för sin artikel: Kvinnor i byggbranschen.

En bred exposé med historisk tillbakablick såväl som beskrivning av den dags­ aktuella situationen för kvinnorna i byggbranschen.

Arkitekt Ola Andersson funderar över skillnaden mellan byggande och industriproduktion i sin artikel betitlad Ett hus är inte tillverkning av en produkt utan ett sätt att använda en plats. Årets mästerstycken, som avslutar årsskriften, utgör några exempel från ämbetsbrödernas byggande verksamhet. Dessa visar något av det Murmästarna år 2013 har i produktion eller under projektering och som utgör deras bidrag till stadens förnyande och förskönande.

Jerker Wallin Årsskriftsansvarig Årsskriftskommitté: Anders Gullberg, Björn Hallerdt, Jan Kruhsberg och Jerker Wallin. Årsskriftsredaktör: Peggy Häggqvist.

5

STYRELSE 2013 ÅLDERMÄN LENNART S. ERICSSON Ålderman CARL-GUSTAV STÅHLBERG Andre ålderman och stamhusvärd

BISITTARE Jan Henriksson Lars Ihse Anders Larsson Arne Olsson Johan Skoglund

Skrivare Gärdeman Lådföreståndare

FÖRUT ÅLDERMAN REINHOLD GUSTAFSSON SVEN-HARRY KARLSSON LENNART G. ERICSON

MUSEIFÖRESTÅNDARE BJÖRN HALLERDT

Adjungerad ledamot

REVISORER Ordinarie MAGNUS KEY ANDERS BODIN Suppleant RISTJAN RÄNK

STAMHUSET von der Lindeska huset Västerlånggatan 68, Stockholm www.murmestare.se 6

MÄSTARE Nr

Namn

Person Ulf............................ 7/11 1919 Stockholm..................... 1958 Gustafsson Reinhold............ 23/12 1920 Grödinge....................... 1965 Karlsson Sven-Harry........... 8/12 1931 Lund.............................. 1976 Berggren Lars-Ivar............... 14/10 1926 Stockholm..................... 1982 Ericson Lennart G................ 23/11 1938 Häverö........................... 1983 Ericsson Lennart S............... 28/10 1940 Stockholm..................... 1984 Andersson Isidor.................. 31/1 1937 Uppsala......................... 1985 Zetterberg Lars..................... 17/1 1933 Stockholm..................... 1985 Håkansson Lars Ove............ 30/4 1937 Lund.............................. 1985 Wallin Jerker........................ 29/4 1936 Stockholm..................... 1985 Sundvall Bengt..................... 21/6 1947 Stockholm..................... 1989 Eriksson Torsten.................. 17/9 1938 Uppsala......................... 1990 Ihse Lars............................... 10/4 1945 Ystad............................. 1991 Key Magnus......................... 19/2 1944 Stockholm..................... 1992 Hanson Erik......................... 15/5 1951 Stockholm..................... 1992 Wränghede Stefan................ 20/11 1942 Stockholm..................... 1993 Jeppsson Jan......................... 18/9 1935 Vollsjö........................... 1993 Rygh Sten-Åke..................... 19/7 1943 Stockholm..................... 1995 Cube Ulf .............................. 24/9 1939 Nybro............................ 1997 Brännvall Göte..................... 28/5 1946 Överkalix...................... 1997 Larsson Anders.................... 4/12 1952 Stockholm..................... 1999 Bodin Anders....................... 16/11 1947 Stockholm..................... 1999 Henriksson Jan..................... 27/9 1960 Norrköping.................... 2002 Ränk Ristjan......................... 27/1 1940 Tartu.............................. 2002 Ståhlberg Carl-Gustav.......... 20/2 1951 Bälinge.......................... 2002 Skoglund Johan ...................

9/4 1962 Uppsala ........................ 2005 Schönning Eje...................... 9/10 1940 Solna ............................ 2006 Olsson Arne......................... 24/4 1951 Sollefteå........................ 2006 Kruhsberg Jan...................... 31/7 1946 Stockholm..................... 2006 Hagman Svante ................... 3/5 1961 Nacka............................ 2008 Hanson Nils......................... 10/7 1956 Stockholm..................... 2008 Kallstenius Per..................... 9/6 1944 Karlskoga...................... 2011 Wallin Jesper........................ 30/1 1965 Stockholm..................... 2011 Martin Elisabeth................... 6/5 1953 Huskvarna..................... 2013 Drakes Anders...................... 11/12 1951 Stockholm..................... 2013

255 271 279 284 285 287 288 289 290 291 293 294 295 296 297 298 299 300 301 302 303 304 307 308 309 310 311 312 313 314 315 316 317 318 319

Född

Födelseort

Inträdesår

7

2013 av Embetets skrivare 2013 var det 527:e verksamhetsåret efter stadfästandet av Embetets först kända skrå år 1487. Embetet räknar sin ålder från detta år och firade sina 525 år 2012. Efter de många aktiviteterna under jubileumsåret återgick verksamheten till normala former under år 2013.

Bland det som hänt under året märks särskilt: Förslag till ny organisationsstruktur för Reinhold Gustafs­sons stiftelse utarbetades.

Embetskedjor i silver med förtjänstmedalj tilldelades ämbetsbröderna Jerker Wallin och Lennart G Ericson.

Embetets hemsida förbättrades ytterligare och har kompletterats med aktuella uppgifter i mästarlängden.

Den 26:e september ordnades en stadsvandring i Gamla Stan för ämbetsbröderna med respektive. Samling skedde i Embetets lokaler och därefter vidtog en vandring i Gamla Stans gränder under ledning av guiden Marit Holgersson från Stads­museet.

Vandringen avslutades med samling och lättare förtäring i stamhuset.

SAMMANKOMSTER Embetet höll årsstämma den 5:e mars och höstsammankomst den 8:e oktober.

Sammankomster har därutöver hållits den 16:e april, 11:e juni och den 10:e ­december.

Vid vårsammankomsten den 11:e juni färdades bröderna med båt till Artipelag konsthall på Värmdö där man visades runt under sakkunnig ledning av museets grundare och finansiär Björn Jacobson, som också grundat och äger företaget Baby Björn.

Middagen intogs på restaurang Baggen på muséet, varefter buss hämtade för återfärd. Övriga sammankomster hölls i stamhuset.

Vid årssammankomsten den 5: mars talade Carl-Gustav Ståhlberg om sin yrkesverksamhet som egen företagare i bygg- och fastighetsbranschen i Stockholm.

Borgarrådet Ulla Hamilton var Embetets gäst vid sammankomsten den 16:e april och berättade då hur hon ser på ”Utmaningar i ett växande Stockholm”.

Trafikverkets chef för stora projekt, Per Sjöstrand, gästade Embetet vid sammankomsten den 8:e oktober och berättade om vad som händer inom hans område i Stockholm idag och imorgon.

Vid luciasammankomsten den 10: december underhöll i sedvanlig ordning Birgitta Skoglund och hennes elever med lucia- och julsånger i renässanssalen, varefter Maria Rankka, vd för Stockholms handelskammare, gav sin syn på Stockholms utmaningar.

8

STYRELSENS SAMMANTRÄDEN Styrelsen har sammanträtt den 19:a februari, 26:e mars, 28:e maj, 24:e september och 26:e november. D.v.s. 5 gånger. Därutöver hölls ett extra styrelsesammanträde den 27:e augusti Styrelsen har vid sina sammanträden behandlat frågor angående stamhusets skötsel, underhåll och förvaltning samt även hanterat aktuella hyresgästfrågor.

Vid varje styrelsemöte har styrelsen, med lådföreståndaren som föredragande, gjort en genomgång och uppföljning av Embetets ekonomi. Embetets ekonomi har utvecklats i enlighet med den av styrelsen antagna årsbudgeten.

Styrelsen har förberett Embetets sammankomster och arbetat fram programinnehållet vid dessa.

Styrelsen har även följt arbetet inom Reinhold Gustafssons stiftelse och utarbetat ett förslag till ny organisationsstruktur, vilket innebär att stiftelsen skall erhålla en egen styrelse som utses av årssammankomsten.

STAMHUSET En ”All framtidsförsäkring” om 2 miljoner kronor för stamhuset har tecknats.

Förvaltningen av stamhuset har under året gått planenligt och inga oförutsedda händelser har inträffat. Under året har normalt underhåll utförts.

Till ny förvaltare har AKIFA AB inträtt direkt under stamhusvärden.

EMBETETS ÅRSSKRIFT Årsskriftskommittén, Björn Hallerdt, Anders Gullberg, Jan Kruhsberg och Jerker Wallin, har varit ansvariga för framtagandet av Embetets årsskrift för år 2012. Årsskriften som getts ett historiskt varierat innehåll har rönt ett gott mottagande.

EMBETSBRÖDER Ämbetsbrödernas antal var vid årets ingång 33 stycken. Ämbetsbrodern Ulf Cube, ledamot av Embetet sedan 1997, avled den 6:e maj 2013. Ämbetsbrodern och förre åldermannen Reinhold Gustafsson, ledamot i Embe­tet sedan 1965, avled den 4:e oktober 2013.

Nyintagna ämbetsbröder vid höstsammankomsten var Anders Drakes och ­Elisabeth Martin.

Det skall särskilt noteras att Elisabeth Martin är den första kvinna som i modern tid invalts i Embetet.

Vid årets slut var ämbetsbrödernas antal 33 stycken.

EMBETETS EKONOMI Som framgår av årsredovisningen för år 2013 är Embetets ekonomi fortsatt god.

Lars Ihse Skrivare

9

IN MEMORIAM Reinhold Gustafsson

Ämbetsbrodern Reinhold Gustafsson avled den 4:e oktober i en ålder av 92 år. En byggmästare av det rätta virket gick då ur tiden och efterlämnade minnet av en yrkesman med höga anspråk på sitt eget verk. Kvalité var hans ledord i så väl utförandet av byggnadsverken som i relationerna med de människor han samarbetade med oavsett om dessa var beställare, kunder eller medarbetare i det egna före­taget.

Han lämnar ett stort tomrum i branschen efter sig, men även ett rikligt arv i form av de byggnader han uppförde eller renoverade. Förutom ett stort antal bostadshus märks universitet i Frescati, Riksbankens hus på Brunkebergstorg, Berwaldhallen och utrikeshallen på Arlanda.

Bördig från en jordbrukarfamilj i Vallentuna studerade Reinhold till byggnadsingenjör efter att först ha gjort militärtjänst vilken avslutades med officersutbildning vid Karlberg.

Reinhold var anställd i farbrodern Erland Gustafssons byggnadsfirma till 1956 då han startade egen byggnadsrörelse. Företaget blev framgångsrikt och Reinhold byggde upp ett ansenligt fastighetsinnehav samtidigt som stora entreprenaduppdrag genomfördes. Fastighetsrörelsen låg i enskild firma medan de allt större entreprenaduppdragen från 1968 placerades i det då startade Reinhold Gustafsson Byggnadsaktiebolag. Företaget börsintroducerades 1982 och med förvärven av Fastighetsaktiebolaget Drott 1984 och SÅA 1985 inleddes en snabb expansion. Även i London, Madrid, Barcelona och Singapore var Reinhold verksam.

Reinholds engagemang i byggbranschens organisationer var stort, framför allt i Stockholms Byggmästareförening där han under 21 år var ledamot av styrelsen och dess ordförande 1989-91. Han var styrelseledamot i Byggnadsindustriförbundet, Entreprenörföreningen och Stockholms Fastighetsägareförening.

Murmestare Embetet i Stockholm omfattade Reinhold med särskilt intresse.

Han blev ledamot av Embetet 1965, blev bisittare i styrelsen 1981 och var Embetets ålderman 1988–92. Han underströk alltid Embetets betydelse som forum för erfarenhetsutbyte mellan branschens yrkesutövare och Embetets mer än 500-åriga verksamhet för upprätthållandet av hantverkskunnandet. Den stiftelse som bildades i samband med Reinholds 70-årsdag fick som sin uppgift att verka för utvecklandet av yrkeskunnandet hos dagens murare och stiftelsens förvaltning anförtroddes Embetet.

Det var också på Reinholds initiativ som Embetet lät tillverka och till Stockholms stad överlämna den halskedja i silver som kommunfullmäktiges ordförande bär.

För att förbereda ett kommande arvskifte återköpte Reinhold 1988 aktierna i det egna bolaget från börsen. I samband med 1990-talets bygg- och fastighetskris, med fallande fastighetsvärden, blev de ekonomiska påfrestningarna för stora och fastigheterna fick överlämnas till bankerna och byggrörelsen såldes.

10

På sitt sörmländska Haneberg Säteri skapade Reinhold ett gårdsmuseum med en imponerande samling bruksföremål från äldre tider och det var på Haneberg han helst tillbringade sin sista tid.

Lennart S. Ericsson, Lars Ihse, Jerker Wallin

11

IN MEMORIAM Ulf Cube

Ulf Cube, nummer 301 i mästarlängden, avled den 6:e maj 2013 i Hofheim/ Taunus, Tyskland, efter en längre tids sjukdom i en ålder av 73 år och sörjes närmast av Ingrid Ott, tre barn och fem barnbarn från tidigare äktenskap.

Ulf var son till konstnären Arvid Cube och föddes i ­Nybro 1939.

Ulf intogs i Embetet 1997.

Ulf utbildade sig till byggnadsingenjör och hade anställningar i Skånska Cementgjuteriet (Skanska) och i byggnadsfirman Nils Nessen.

När Nils Nessen såldes till JM 1981 lämnade Ulf företaget och inträdde som delägare i Producta Ombyggnads AB, varvid tolv av hans medarbetare följde med och tog anställning i Producta. 1986 förvärvade Ulf Producta och utsågs till Verkställande Direktör.

1999 såldes företaget till PEAB och Ulf flyttade till Hochheim utanför München där hans sambo Ingrid Ott hade sin bostad.

Ulf var en samvetsgrann företagare som byggde upp långsiktiga och förtroendefulla relationer med få beställare varav Hufvudstaden var en viktig kund.

Ulf gjorde sig bland annat känd för sina väl genomtänkta, handritade och färglagda tidplaner som i hög grad imponerade på beställare och anställda och Producta växte under hans tid i företaget från ett femtontal anställda till över 70.

Ulf tillhörde den generation som satte arbetet främst och arbetsdagarna blev långa.

På fritiden ägnade sig Ulf åt segling samtidigt som han med tiden blev en mycket duktig vinkännare med ett specialintresse för champagne.

Som person och Embetsbroder var Ulf alltid vänlig och positiv i sitt umgänge med kollegor och medmänniskor och han lämnar ljusa minnen efter sig.

Vi lyser frid över hans minne.

Lennart S Ericsson

12

NYA MÄSTARE Nr 318. 2013. ELISABETH MARTIN Född den 6 maj 1953 i Huskvarna, dotter till civilingenjör Carl-Göran Garander och hans hustru sjuksköterskan Ingrid, född Edhlund. Gift sedan 1976 med Jan, arkitekt. Tre söner: Johan, född 1981, Gustav, född 1983 och Jakob, född 1988.

Arkitektexamen vid KTH 1978. Anställd inom Fria Moderata Studentförbundet 1975–77 som förbundssekreterare och vid KTH, avdelningen för samhällsbyggnad 1979, därefter utredare vid Näringslivet Byggnadsdelegation 1979–87. Projektledare vid Svensk Byggtjänst 1987–88 och från 1988–1995 Byggentreprenörerna. Anställdes 1995 vid Stockholms Byggmästareförening som ansvarig för utbildningsavdelningen och utsågs 2008 till VD för Stockholms Byggmästareförening och regionchef inom Sveriges Byggindustrier.

Nr 319. 2013. ANDERS DRAKES Född den 11 december 1951 Stockholm, son till Sven Johans­ son och hans hustru Karin född Ulvjöö. När farmodern avled som den sista boende på Drakgården tog familjen namnet ­Drakes. Gift med Annika född Frögelius sedan 1983. Två barn, Patrik född 1984 och Victor född 1987.

Började som timmerman företrädesvis i s.k. ”masgäng” runtom i Stockholm. Efter några år hos Skånska Cement­ gjuteriet, Diös, SIAB, Constructa m.fl., snickare 1976 på Puts & Plattsättnings AB. I början av 80-talet erbjöd ägaren Lars Zetterberg jobb som arbetsledare. Sedan 1990 en av tre delägare och företagets vd. Sedan sekelskiftet delägare tillsammans med Per Hallgren. Företagets huvudinriktning är traditionellt murat och putsat byggande.

Ledamot i branschföreningen SPEF:s styrelse i ett 20-tal år, varav tre år som ordförande. Ledamot i BI:s styrelse ett par år i slutet av 90-talet. Sedan 2006 ledamot av Stockholms Byggmästareförenings styrelse.

13

Kvinnor i byggbranschen:

Mursmäckor, konserverade änkor och verkställande direktörer Av Peggy Häggqvist

Det tog 526 år, men nu är det ett faktum! Murmestare Embetet i Stockholm har fått sin första ”riktiga” Embetssyster, Elisabeth Martin, VD för Stockholms Byggmästareförening. Kvinnor har det funnits länge bland byggmästarna, men historiska fakta och statistik visar att det inte handlar om någon mångfald – det finns ytterst lite dokumenterat. Att Murmestare Embetet i Stockholm nu väljer in en kvinna som ledamot måste därför ses som en milstolpe i byggandets historia. Elisabeth Martin, Mästare nr 318, kände sig förstås väldigt hed­ rad när hon fick frågan.

– Jag tror att Bröderna i Embetet noga hade övervägt valet och vikten av att få in ”rätt” person. Men urvalskriterierna hade nog varit desamma om valet hade fallit på en man. Det jag representerar i detta förnämliga sällskap är mitt ämbete i branschen och inte mitt kön. Jag tror definitivt inte att jag är invald som ”dekoration”, säger Elisabeth och tillägger att av alla Mästare som idag ingår i Embetet, så kan hon räkna på ena handens fingrar vilka hon inte tidigare har haft någon arbetsrelation med. Många har suttit i Stockholms Byggmästareförenings styrelse eller i något av utskotten. Själv har hon också ett förflutet i det som idag heter Sveriges Byggindustrier och redan där lärde hon känna många av dagens byggmästare. Vissa av dem känner hon väldigt nära och bekväm känner hon sig bland alla.

– Idag finns det många framstående kvinnor inom samhällsbyggnad i Stockholm: Landshövdingen, länsarkitekten, stadsarkitekten, planarkitekten, chefen för Stockholms stads bostadsförmedling, länsbostadsdirektören, stadsbyggnadsdirektören, för att nämna några. Det finns också kommunala bostadschefer, bland annat på Stockholmshem och på Familjebostäder. Båda dessa kvinnor hade också tidigare viktiga positioner inom ”bygg”. Runtom i länet finns ännu fler. Flera arkitektfirmor har kvinnliga, tongivande kvinnor som vd och Trafikverket har kvinnor på höga nivåer. Ja, det är många nyckelpersoner inom samhällsbyggnadssektorn i Stockholmsområdet som är kvinnor. Utanför huvudstadens gränser finns ännu fler kvinnor i ledande befattningar. År 2013 tog den första kvinnan någonsin, Finjas vd, plats i styrelsen för Sveriges Byggindustrier, påpekar Elisabeth.

14

Elisabeth Martin är första k­ vinnan att ta plats bland Bröderna i M ­ urmestare Embetet i Stockholm. Foto: Sofia Jonsson.

Det är inom entreprenadföretagen och bland de mindre byggmästarna som det fortfarande är männen som ”syns”. Bland de stora byggentreprenörerna finns idag många kvinnor som leder affärsområden, regioner, avdelningar eller dotter­bolag som omsätter mångmiljonbelopp och som ofta är i paritet eller överskrider omsättningen hos en mindre byggmästare. Änkor övertog männens ansvar I Murmestare Embetets Årsskrift 2010, finns en artikel skriven av Björn Hallerdt, ”Kvinnor i murarskrået”. Här nämner Björn att det redan i den äldsta kända skråordningen från 1487, finns en passus som tydligt visar att hustrun blev ”Embetssyster” samtidigt som mannen blev ”Broder”, dvs. uppnådde mästarvärdighet. Men medlemskapet innebar i praktiken ingenting annat än delaktighet i sociala förmåner och skyldigheter, framför allt i samband med dödsfall och begravning. Fullvärdiga medlemmar av Murmestare Embetet var de ej. De deltog inte i sammankomsternas förhandlingar och beslut, utan inkallades endast om de hade något speciellt ärende att föredra.

15

De kvinnor som var yrkesverksamma och som övertog verksamheten efter en avliden make, är oftast anonyma i handlingarna. Man använder nästan aldrig deras namn utan benämner dem som ”N.N:s änka.”

För gesäller var det ofta ett säkert sätt att få en eftertraktad plats genom att gifta sig med en avliden ämbetsbroders änka. Med uttrycket, lånat från prästeståndet, kallades det att konservera änkan. Rent praktiskt innebar det också möjlighet att överta pågående arbeten, liksom de gesäller eller lärlingar som ingått i den dödes arbets­lag. Denna typ av resonemangsäktenskap var vanliga inom murarskrået, framför allt under 1700-talet, skriver Björn Hallerdt.

I hans artikel listas ett antal murmästaränkor som framgångsrika entreprenörer under 1700-talet, men mot slutet av århundradet avtar antalet kvinnliga egenföretagare snabbt.

Mursmäckan, mannens handgångna kvinna ”Å flickorna knogar å bär på sina trådrullar (ok och ämbar) – för 14 öre i timme – så ryggen kan gå ur le på di stackarna. Di bär i fyra lag: den första går från laven å en trappa upp, den andra å den tredje hvar sin två trappor upp, å den fjärde går omkring å tömmer – ett djävla göra att förstöra händerna. Å ta emot allt ovett sen!

Därför tura flickorna också me de. En å annan gång ve ombytena kan de komma åt att räta på ryggen eller säja varann några ord, men d’ä inte ofta.”

Så beskriver en ”murargrabb” mursmäckornas arbete i tidningen ”Under röd flagg” 1891.

Svensk byggverksamhet kännetecknades av tillfälliga arbetsplatser och stora arbetslag med hantverkare som var införlivade i skråväsendet. Under 1800-talet fanns på byggena ofta kvinnor som arbetade som hantlangare, så kallade mursmäckor (även kallade bruksmäcka och smäcka). Det finns dock belägg för att en dalkulla hantlangade till en murare redan 1661.

Mursmäckans arbetsuppgifter var att bära murbruk till murarna på byggarbetsplatsen. Det var ofta kvinnorna som stod för murbrukstillverkningen. Den som hade hand om tillredningen av bruk kallades åltmor eller lavmor. Vid tillverkningen blandades kalk och vatten i laven, en stor träbalja, och därefter släpptes kalkvattnet till en mindre lave där sand tillsatters till färdigt murbruk. Denna syssla kallades kalkbas och övertogs i början på 1900-talet av männen.

Mursmäckorna bar bruket i träämbar eller rullar från laven till muraren. Ämbaren bars på ok på axlarna och vägde runt 60 kg. Bruket bar i lag – första laget gick från laven en våning upp, andra laget bar bruket ytterligare en våning upp och så vidare till sista laget som tömde bruket i murarnas baljor. Vandringen uppåt gick på utvändiga träställningar och landgångar. Den sista turen var den minst omtyckta, eftersom händerna brändes av kalken vid tömning av ämbaren. Det var ett tungt, riskfyllt och dåligt avlönat arbete.

16

I planschverk från Suecia antiqua et hodierna finns ett kopparstick från 1691 av Stockholms Södra stadshus, idag Stockholms Stadsmuseum, där man på höger sida ser murare och hantlangare i arbete. Figurerna vid arbetsbänken och laven anses föreställa kvinnliga arbetare.

Yrket som mursmäcka var ett utpräglat säsongsarbete. Byggsäsongen varade i stort sett mellan april och oktober. De flesta var arbetslösa flera månader per år eller lyckades få tillfälligt arbete som städerskor och tvätterskor. Ibland fanns det vintertid tillfälle till arbete vid rivningar av hus då de ”rengjorde” tegel och sten för återanvändning.

Mursmäckorna hade låg social status. De var outbildade grovarbetare och tillhörde de lägst avlönade arbetarna. De var fattiga och bodde trångt. Och liksom and­ra kvinnliga arbetare vid denna tid, utsattes bruksmäckorna för antydningar om osedligt leverne.

I en undersökning av den svenske nationalekonomen Johan Leffler (1845–1912), publicerad 1897, där 80 mursmäckor intervjuades, framgår att många var ogifta och ensamstående mödrar; 60 procent ogifta, 23 procent gifta, 17 procent änkor eller skilda. Av de ogifta hade 25 procent barn. Många ogifta kvinnor levde i olegaliserade så kallade Stockholmsäktenskap – idag kallar vi det att vara sambo!

Mursmäckorna hade 12 timmars arbetsdag, sex dagar i veckan, ofta med obetald övertid. År 1891 tjänade de 14 öre i timmen och runt 300–450 kronor per år. En årsinkomst på 400 kronor bör ha varit självförsörjande om än med många och svåra umbäranden. Vid denna tid kostade ett kilo kött 80 öre, ett kilo smör 2:20 kronor, en liter mjölk 5 öre, spisbröd 30 öre per kilo, och fem kast (20 stycken) strömming 20 öre.

17

Murare med sina hantlangare: en bruksblandare vid laven, en hästskjuts med tegel och i ­mitten överst en tegelbärare och en bruksbärare. Bruksbärarna var på 1800-talet ofta ­kvinnor, så kallade mursmäckor. Tysk teckning från 1880.

”Stockholms första qvinnostrejk” I juli 1888 gick denna hårt exploaterade och icke fackföreningsansluta yrkesgrupp ut i en spontan strejk för att förbättra sina lönevillkor. Troligen hade mursmäckorna i Stockholm blivit inspirerade av en hantlangarstrejk vid Johannes kyrkobygge två veckor tidigare, som fått en lyckosam utgång.

Strejken inleddes den 4 juli vid ett bygge på Fleminggatan på Kungsholmen, sedan arbetsgivaren vägrat att gå med på mursmäckornas begäran om löneförhöjning från 16 till 18 öre per timme.

Trots att det var en relativt obetydlig strejk fick den uppmärksamhet i pressen.

Troligen på grund av att de strejkande var kvinnor. Aftonbladet kallar den ”Stockholms första qvinnostrejk” och Svenska Dagbladet ”Fruntimmersstrejken”. Den tidningen beskriver skeendet i ett referat: 18

”Arbeterskorna vid byggena på Kungsholmen ha i går börjat strejka. De ha fortsatt till Vasastaden och taga der varande arbeterskor med sig. Meningen är att som i dag fortsätta till byggena i andra delar av staden. Deras begäran är att få avlöningen höjd till 18 öre i timmen, för närvarande betalas 16 eller 17 öre per timme.

Arbetstiden är 12 timmar per dygn. Hittills har inga oordningar förefallit. Detektiv och uniformerad polis åtföljer det qvinnliga tåget.”

Efter tre dagars strejk accepterade byggmästarna kvinnornas lönekrav, strejken avblåstes och arbetet på byggena återupptogs. Men efter ett par år sänktes lönen till 14 öre per timme på grund av konjunktursvackan vid 1890-talets början.

Mursmäckorna kom senare att tillhöra Murararbetarmännens fackförening, som bildades 1897.

1904 infördes gemensamhetsackordet för bruksbärningen som innebar att, förutom en grundlön, de olika arbetsmomenten prissattes och ersättningen delades mellan arbetarna i arbetslaget. Detta gav bättre förtjänst än tidigare, förutsatt att alla orkade hänga med i lagets arbetstakt. Följden blev att männen inte gärna hade kvinnor med i laget! Kvinnorna lämnade därmed den rena byggproduktionen för att övergå till ett annat fysiskt tungt arbete – som byggstäderskor.

Byggnadsverksamheten upphörde nästan helt vid första världskrigets utbrott 1914 och när den åter kom igång fanns det gott om billig, manlig arbetskraft. Efter den svåra arbetslösheten gavs företräde åt männen.

Den sista yrkesverksamma mursmäckan i Stockholm slutade 1922.

Kvinnorna var omyndiga till mitten på 1800-talet – gifta kvinnor ännu längre I detta sammahang kan vi inte undgå att beskriva kvinnors ställning på (arbets-) marknaden i landet ur ett historiskt perspektiv för att förstå varför det finns så lite fakta och redogörelser att tillgå om kvinnor i den svenska byggbranschen.

Det måste påpekas att kvinnans ställning i Sverige var underordnad både i lagstiftning och praxis livet igenom. Undantaget var möjligen just när hon blev änka.

Som ogift var kvinnan omyndig långt in på 1800-talet, hon ärvde mindre än sina bröder, hon fick inte förvalta sin egen förmögenhet eller gifta sig efter eget tycke.

Som hustru var hon omyndig ännu längre.

Kvinnliga och manliga yrken I våra dagar är vi så vana vid att tänka oss vissa yrken som typiskt kvinnliga, att vi inte reflekterar över att de en gång varit manliga. Bokhållare, folkskollärare och posttjänstemän var till exempel från början manliga yrken. Till och med inom sjukvården fanns det en manlig tradition av bardskärare, starrstickare, kvacksalvare och vaktmästare som utförde enklare medicinska behandlingar. Under andra hälften av 1800-talet ägde en omfattande ändring rum i många yrken. Ett stort antal kvinnor började söka sig ut på arbetsmarknaden, vilket ledde till konkurrens mellan män och kvinnor inom vissa branscher. Ofta var det arbetsgivarna – politikerna i stat, kom19

mun och landsting eller manliga chefer i näringslivet – som ville ha kvinnlig arbetskraft på vissa tjänster. Om männen stannade kvar inom yrket gavs de ofta möjligheter att avancera till en högre nivå.

I det nya industrisamhället spelade kunskapen och kompetensen större roll och kvinnor ur medelklassen kunde med hjälp av sin skolutbildning rucka på det traditionella tänkandet. Tidsutvecklingen gick inte att hejda. I ett meritokratiskt samhälle, dvs. ett samhälle där hög utbildning och meriter ger inflytande, måste kompetens sättas före kön. Det fanns inga hållbara argument längre för att formellt utestänga högt utbildade kvinnor från högre tjänster. Hade samhället låtit dem få utbildning, så måste de också få rätt att arbeta. Kvinnorna kunde skapa sig en röst i det offentliga samtalet på ett helt nytt sätt. Dock var männen i realiteten i stora stycken överordnade, men maktrelationen blev mer dold än tidigare.

Ett annat skäl till att kvinnor tog sin in i typiskt manliga yrken var utbrottet av första världskriget 1914. I början av 1915 rådde brist på arbetskraft, eftersom många män hade dragit ut i krig. Kvinnorna behövdes som deras ersättare. Under kriget såg man en långsam ökning av antalet kvinnor på arbetsplatser som tidigare varit reserverade för män; spårvagns- och busskonduktörer (dock ej förare), kontorister, lärare och inom handels- och bankväsendet. Arbeterskor blev hett efterfrågade i jordbruket, inom kemisk industri och i metall- och verkstadsindustrin.

Efter kriget som följdes av ekonomisk depression, avskedades kvinnorna abrupt.

De återvändande männen skulle i första hand ha tillbaka ”sina” arbeten och kvinnorna fick skatta sig lyckliga om de fann en pigtjänst.

Samma utveckling gällde vid utbrottet av andra världskriget 1939. En jämförelse mellan kvinnors villkor 1913 och 1946, visar att krigen inte ledde till varaktiga framsteg för kvinnors emancipation. Kvinnors underordnade förhållande till män i arbetslivet kvarstod nästan oförändrat.

Befolkningsutredningen 1935 I Sverige var det socialdemokraterna som från 1932 innehade den politiska makten.

Inställningen som svensk arbetarrörelse hade till ”kvinnor” (som kollektiv grupp i samhället) var kluven. Det fanns de som menade (åtminstone teoretiskt) att kvinnorna var likvärdiga med män. De behandlade också i praktiken kvinnor som (nästan) lika värdefulla medborgare. Men det fanns också de (en majoritet) som anslöt sig till en kollektivistisk demokratiidé: att kvinnor ingick i hushållet, för vilket mannen svarade i offentligheten.

Detta osynliga kontrakt som upprättades mellan samhället och kvinnorna under denna period kom att sträcka sig ända in på 1960-talet. Männen svarade för det ”stora” hushållet och kvinnan för det ”lilla”.

På våren 1935 tillsatta dåvarande socialminsiter Gustav Möller den stora befolkningsutredningen. Bakom låg bekymmer med stor arbetslöshet. Många tvingades bo i nödbostäder och trångboddheten var stor. Då hade redan Gunnar och Alva Myrdal rönt stor publicitet för sin bok ”Kris i befolkningsfrågan”, som utkom 1934. De 20

Begreppet hemmafru uppkom under 1920-talet då det användes som motsats till yrkeskvinna. Mellan 1930 och 1960 ökade antalet hemmafruar i Sverige från 930 000 till 1 148 000.

Hemmens Forskningsinstitut grundades 1944 i syfte att rationalisera hem- och hushålls­ arbete. På bilden arbetar en kvinna i köket, en annan kvinna antecknar och klockar tiden på Rålambsvägen 8 och 10 i Stockholm år 1950. Källa: Husmorskällan.

21

målade upp en bild av ett bortdöende land. Det föddes för få barn! Men de talade också om vad som borde göras för att förhindra den utvecklingen.

Receptet var en ny sorts socialpolitik. Kvinnor skulle inte bara förse samhället med barn, de skulle själva kunna ”friställas” för att bidra till ett nyttigt, effektivt och rationellt liv och därmed bli fullvärdiga medborgare. Alva Myrdals dröm var den utbyggda storbarnkammaren, dit barnen lämnades och där de övervakades och uppfostrades på bästa expertvis.

Mödrarna fick mödravård, fri förlossning, gratis barnavård, bostadsbidrag till barnrika familjer, fri tandvård för alla barn upp till 15 år och skattelindring från och med det tredje barnet.

1948 delades det första barnbidraget ut; 260 kronor per barn och år (normallönen låg på cirka 7 000 kronor). Ungefär då kom också skolbespisningen.

”Hustrun ska stå vid mannens sida såsom kamrat, även i det produktiva arbetet. De vuxna ska arbeta på sina arbetsplatser och barnen ska leka, äta, sova och gå i skola på sitt håll.”

Makarna Myrdals sociala ingenjörsutopi delades på 1930-talet med andra unga radikaler, framför allt arkitekter och ekonomer. Upphovsrättsinnehavare till boken är Stockholms stad genom Stockholms kulturförvaltning.

22

Alva Myrdal på 1970-talet.

Foto: Detlef Gräfingholt.

Yrkeskvinnors Hus 1939 En emanciperad kvinna vid mitten av 1900-talet var Hillevi Svedberg (1910–1990).

Hon blev arkitekt vid KTH 1933. Under skoltiden träffade hon Sune Lindström som hon senare kom att samarbeta med. De delade ett socialt och politiskt engagemang och hon gick med i föreningen Clarté. Mellan åren 1933 och 1939 var hon anställd hos olika arkitekter som Albin Stark, Sven Markelius, Sven Ivar Lind och Carl-­ Otto Hallström och drev sedan 1934 egen arkitektverksamhet. Hillevi Svedberg var 1939–1941 medlem i SAR, Svenska Arkitekters Riksförbund och Svenska Slöjd Föreningen. Hon samarbetade med sin bror Elias Svedberg vid den stora bostadsvaneundersökningen 1939. Samma år stod det första kollektivhuset färdigt, det så kallade YK-huset på Gärdet i Stockholm, ritat av Hillevi Svedberg. Det byggdes på initiativ av Yrkeskvinnors klubb. Från 1950 var Hillevi Svedberg redaktionssekreterare i tidskrifterna Arkitektur och Byggmästaren. Från 1945 var hon sakkunnig arkitekt för socialstyrelsens barnavårdsbyrå.

23

Hillevi Svedberg framför YK-huset.

Foto: Hoger Elgaard.

1939 stod det första kollektivhuset för yrkeskvinnor (man menade då i första hand ogifta kvinnor) i Stockholm färdigt på Gärdet i Stockholm. Det ritades av Hillevi Svedberg, en av de första kvinnliga arkitekterna i Sverige. Källa: Ann Lindegren Westerman, Arkitekterna Albin Stark och Erik Stark, Stockholm 2010.

24

Kvinnorna börjar förvärvsarbeta på allvar På 1960-talet var cirka 40 procent av Sveriges kvinnor mellan 15 och 64 år förvärvsarbetande. På 1970-talet var ”jämlikhetssträvandet” förhärskande. Feministiska idéer började skapa kamplust i de gamla kvinnoorganisationerna. Skilsmässorna ökade dramatiskt och att vara gift ansågs som gammalmodigt. Nu krävde kvinnorna inte bara politisk och ekonomisk rättvisa utan också sexuell. P-piller och fri abort infördes.

Stark mansdominans fortsätter fram till 1970-talet och bara långsam ­förändring till år 2000 Först under 1970-talet kom kvinnorna tillbaka till dagens byggarbetsplats i ökad omfattning. Nu som yrkesutbildade kvinnor. Ända fram till år 2000 var kvinnorna inte fler än högst någon till några procent av arbetskraften inom de yrken de valt – kvinnliga civilingenjörer undantagna.

Både arbetsgivare och manliga arbetskamrater tycks genom åren ha varit obenägna att släppa in kvinnorna i branschen. Båda gruppernas åsikt tycks vara att kvinnorna inte kan prestera lika mycket som männen, framför allt när det gäller byggnadsarbetare och –hantverkare på arbetsplatsen. Vilka hindren varit att inte släppa in kvinnorna som ledare är svårare att se – och att förstå.

Undersökningar visar att kvinnliga civilingenjörer, framför allt efter att de lämnat KTH, sökt sig till myndigheter eller förvaltningar (ungefär 1/3). Därefter följer konsultbranschen (1/5) och först därefter har de sökt sig till bygg- eller fastighetsbranschen.

Fram till början av innevarande sekel visar en rapport från Byggkommissionen*) att kvinnorna i byggbranschen även bland gymnasieingenjörerna och civilingenjörerna, till stor del har olika arbetsuppgifter jämfört med männen. Kvinnliga arbetsledare och civilingenjörer arbetar i högre grad än männen i stödjande funktioner i bygg- och fastighetsföretagen och de saknas i stort i ledande funktioner på högre nivåer. Ända in på slutet av 1980-talet/början på 1990-talet fanns det på våra byggen ett antal manliga kontorister, även om kvinnorna var i klar majoritet i det yrket. De manliga kontoristerna hade då högre status än de kvinnliga, och också högre lön.

Det fåtal kvinnliga byggnadsarbetare och hantverkare som finns i byggyrkena, tycks ha gjort en rad anpassningar till sin situation i byggsektorn. Exempel på dessa anpassningar är att de redan från början valde ett hantverksyrke som målare eller elektriker. En annan anpassning var att välja bort nyproduktion. Skälet kan dels vara att både män och kvinnor tyckte dessa arbeten var för tunga för kvinnor, men en ­annan förklaring kan vara att kvinnorna själva faktiskt inte ville anpassa sig till gruppackord och nyproduktion. *) Byggkommissionen var en fristående kommission som tillsattes av Sveriges Byggindustrier hösten 2001. Ledamöter var Widar Andersson, Anders Aspling och Gunn Johansson. Arbetet avslutades i december 2003.

25

I slutet på 1900-talet och på 2000-talet talar ingen längre om ”jämlikhet” utan om ”jämställdhet” och ”mångfald”. Vi talar om att kvinnorna i branschen är för få, att det fortfarande finns löneskillnader och att branschen är alldeles för ”macho” för att locka till sig kvinnor. Diskussionerna fortsätter kring frågan om vi ska ha kvotering (av kvinnor) till styrelser och företagsledningar för att få ökad jämställdhet.

För få linjechefer i byggföretagen som betraktas som ”macho” Så sent som i november 2013 gick branschorganisationen Byggcheferna ut med varningsflagg: – Byggbranschen är för macho och så ojämlik att både kvinnor och män överväger att lämna den, konstaterar Byggcheferna efter att ha genomfört en webbenkät som organisationen skickat ut till kvinnliga byggarbetare. Av 800 kvinnor svarade 88 procent att de upplever branschen som ojämlik.

– Det finns en kultur som alla människor inte gillar och det är det vi kallar för macho­kultur, alltså att det är ganska hård ordväxling och grabbiga skämt som före­ kommer och som skrämmer bort en del människor. Vi har inte råd att tappa folk på grund av sådant här tjafs. Det är på gränsen till barnsligt alltihopa, säger Bygg­ chefernas ordförande Lars Bergqvist i en artikel i Svenska Dagbladet Näringsliv den 25 november 2013. Lars Bergqvist konstaterar att det för tio år sedan fanns 5–6 procent kvinnor bland linjecheferna. Idag är siffran runt 8–10 procent. Hans recept för en förbättrad situation är att få till en attitydförändring och en bredare rekrytering av personal till branschen. Det behövs fler kvinnor, men även folk med annan kulturell bakgrund för att spegla samhället och få till en bättre kultur på arbetsplatserna.

Goda förebilder Grabbigheten till trots, finns det ändå alltfler kvinnor som väljer byggutbildning både på högskolor och på yrkesskolor. De betonar att det är en intressant, omväxlande och rolig bransch att arbeta i.

De goda exemplen och förebilderna kan säkert vara inspirerande för fler kvinnor att lockas till branschen.

Till exempel utsågs 2013 civilingenjör Helena Söderberg, Züblin, till ”Årets Byggchef” av Byggcheferna i samarbete med tidningen Byggvärlden. Hon var då Contract Manager vid bron över Sundsvallsfjärden och var tidigare projektchef vid Norra Länken. ”Jag vill gärna vara den chef jag själv skulle vilja ha”, menade Helena Söderberg när hon tilldelades priset. Även året innan utsågs en kvinna till ”Årets Byggchef”; Sofia Edoff på NCC: Svårt för kvinnor att få yrkesbevis Inom yrkesarbetarkåren finns än idag mycket kvar att önska.

Den fackliga organisationen Byggnads arbetar också hårt med att få in fler kvinnor – och att behålla dem – på våra byggen.

26

Sara är en av få byggnadsarbetare i landet. Foto: JMs bildarkiv.

Bland Byggnads 77 097 medlemmar i landet (december 2012) är 810 stycken kvinnor, dvs. 0,8 procent. Enligt Byggnads ser det ut på ungefär samma sätt bland Sekos medlemar.

Den största gruppen medlemmar är byggstäderskor (158 stycken). 65 kvinnor är träarbetare med yrkesbevis och 93 är träarbetarlärlingar. Endast 31 är murarlärlingar. Ändå är detta en dramatisk ökning jämfört med hur det såg ut för bara tre–fyra år sedan, då det fanns 8–9 kvinnliga träarbetare med yrkesbevis.

27

Av de 810 kvinnliga yrkesarbetarna finns 132 stycken i Stockholm inklusive ­Gotland, 88 i Mälardalen, 169 i Väst och 86 i Skåne.

Enligt Christer Carlsson, ombudsman på Byggnads, är det svårt att behålla kvinnorna under hela lärlingsperioden. Det är också svårare för kvinnor att få praktiskplatser och Christer Carlsson menar att arbetsgivarna inte vågar anställa dem. Det uttalandet är baserat på vad kvinnorna själva har berättat. De anser sig ha svårt att ”komma in i gänget” och att de utsätts för trakasserier och utfrysning på arbetsplatserna.

Kan det bli ändring – och lättare för kvinnor att ta sig in på byggena – när det blir en generationsväxling på arbetsplatserna?

Det tror inte Christer Carlsson. I alla fall inte inom en snar framtid: – De killar som kommer ut blir som sina äldre jobbarkompisar. De anammar de äldres uppfattningar och beteenden!

Bland det viktigaste för att få till en förbättring är att gå via yrkeslärarna. Det är i någon mån de första som byggnadsarbetaren möter när de går sin utbildning för att bli yrkesarbetare. Därför är lärarnas attityder och beteenden i viss mån avgörande för framtiden, menar Christer Carlsson. Även för hantverkare finns det de som vill lyfta fram de goda exemplen för att inspirera unga kvinnor att våga sig på yrket.

Isabellstipendiet till kvinnliga hantverkare Isabell McAllister (känd från bland annat tv-programmet ”Äntligen hemma”), ­delade 2013 för tredje året i rad ut ”Isabellstipendiet” i samarbete med Rättviseförmedlingen. Flera aktörer från näringslivet är medfinansiärer till stipendiet som är på 20 000 kronor och går till en framgångsrik kvinnlig hantverkare. Isabell McAllister vill få till en förändrad attityd i branschen och få bort jargonger och invanda mönster.

Ojämn könsfördelning Enligt Sveriges Arkitekter var det 1967 en fjärdedel kvinnor av det totala elevantalet som utexaminerades som arkitekter från KTH. 2013 hade andelen ökat till 60 procent.

Men även om arkitektbranschen blivit mer jämställd, så finns det mycket kvar att göra bland byggarna för att uppnå en bättre balans i fördelningen män/kvinnor.

Enligt en artikel i tidningen Byggvärlden den 25 november 2013 så är andelen män i byggbranschen klart dominerande: Högre chefer: Ingenjörer och tekniker: Civilingenjörer och arkitekter: Byggnadshantverkare: Bygg- och anläggningsarbetare: 28

97 % 93 % 80 % 95 % 99 %

Enligt samma artikel är andelen män som årligen utexamineras som civilingenjörer väg- och vatten 70 procent.

Enligt Sveriges Byggindustrier är det emellertid idag 20–40 procent kvinnor bland dem som studerar till högskole- och civilingenjörer med tydlig bygginriktning. Bland byggnadsarbetarna är dock andelen kvinnor idag endast 0,5 procent, med undantag av gruppen målare, där kvinnorna står för tre procent av arbetsstyrkan.

Andelen kvinnor som arbetar inom byggindustrin har under åren 1993–2010 varit runt 7–8 procent (1993 var det rekord med 8,9 procent kvinnor) enligt Statistiska Centralbyrån/Sveriges Byggindustriers arbetsmarknadsstatistik. Enligt Sveriges Bygg­industrier har kurvan när det gäller andelen kvinnor bland byggindustrins anställda sedan 2005, stadigt pekat uppåt. Även utbildningsnivån ökar (se diagram).

29

I följande diagram kan vi dock slå fast att fler kvinnor sysselsätts som arkitekter, konsulter, inom fastighetsförvaltning och byggmaterialindustrin än inom det regelrätta ”byggandet”.

Andel kvinnor per åldersgrupp inom respektive delsektor i b ­ yggsektorn 2010.

Källa: SCB, BI

Kvinnliga chefer idag Women’s Business Research Institute, Wombri, utför forskning och studier kring kvinnors arbetsliv och karriärutveckling. Företaget genomförde i många år på upp­ drag av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle årliga mätningar av andelen kvinnliga chefer och kvinnor i börsbolagens företagsledningar. När uppdraget från SNS tog slut, har Wombri, fortsatt att räkna de kvinnliga cheferna varje år. Resultatet av undersöknigen 2012 visar att andelen kvinnliga chefer i det privata näringslivet är 34 procent i mindre företag och 29 procent i större företag. Det betyder att under de senaste fyra åren har kvinnliga chefers andel ökat med nästan två procentenheter om året i de mindre företagen och med i genomsnitt en procentenhet om året i de större.

Studien visar också att kvinnliga chefer tjänar betydligt mindre än vad män gör på samma befattning.

I Stockholms län är andelen kvinnliga chefer högst, närmare 40 procent.

2012 är andelen kvinnliga chefer högst inom privat vård, skola, omsorg och utbildning med 58 procent. Näst högst är den kvinnliga chefsandelen i bemanningsoch rekryteringsbranschen med 49 procent.

30

Inom ”Fastigheter” ligger andelen på 43 procent.

Näst lägst andel har byggindustrin med 31 procent, och lägst är andelen kvinnliga chefer inom tillverkningsindustrin med 25 procent.

Andelen kvinnor i börsbolagens styrelser har ökat från 6,1 procent 2002 till 22,3 procent å 2012.

Tidningen Veckans Affärer genomför årligen en mätning på vilka som är Sveriges mäktigaste kvinnor.

För 2013 hamnar följande kvinnor från byggindustrin på topplistan (totalt antal mäktiga kvinnor: 125 stycken): Plats i VA:s lista

Namn

Ålder

Befattning/Företag

15

Ingalill Berglund

49

36

Eva Nygren

57

VD Reijlers (har dock slutat när detta skrivs. Förf.anm.)

41

Åsa Bergman

45

VD SWECO Sverige

39 47

Charlotte Bergman Kerstin Gillsbro

49 51

VD Atrium Ljungberg

Strängbetong

VD Jernhusen

52

Caroline Arehult

40

VD Skanska Fastigheter Stockholm AB

88

Åsa Hedenberg

51

VD Huge Fastigheter

77 92

122

Carina Edblad

Gull-Britt Jonasson

Ingegerd Simonsson

49 62 53

VD Färdig Betong VD Finja Betong

VD Hercules Grundläggning

I en omfattande kartläggning av jämställdheten i branschen, rapporterar tidningen Byggindustrin att konsulterna är ”bäst i klassen” när det gäller jämställdheten.

De två bolag som utmärker sig positivt vad gäller könsfördelningen mellan män och kvinnor är SWECO och White. SWECO-koncernen har en ledningsgrupp bestående av fem män och fyra kvinnor. I styrelsen är könsfördelningen 50/50. VD för SWECO Sverige är, som framgår av tabellen ovan, Åsa Bergman. Koncernchefen är dock en man.

Arkitektföretaget White utmärker sig då de har fler kvinnor än män i ledningsgruppen; sju kvinnor och fyra män. Även styrelsen består av sju kvinnor och fyra män. VD för White är också en kvinna: Monica von Schmalensee.

Bland de börsbolag i branschen som tidningen Byggindustrin har granskat är könsfördelningen långt mer skev. I alla börsnoterade bolag är både vd och styrelseordförande en man och ledningsgrupper och styrelser dominers av män. Skanskas ledningsgrupp består av sju män och två kvinnor och styrelsen består av åtta män och två kvinnor. Vd och koncernchef samt styrelseordförande är båda män.

31

I storbolags ledningar ser förhållandet män/kvinnor i ledningsgrupperna ut så här enligt tidningen Byggindustrin: Företag

Infranord

JM

NCC

Peab

Skanska

Svevia

Veidekke Sverige (­Veidekke Entreprenad+Veidekke ­Bostad)

SWECO

White Arkitekter

WSP Sverige

ÅF

Antal män i ledningsgrupp

6

7

8

5

7

Antal kvinnor i ledningsgrupp

3

2

4

1

2

9

3

14

5

5

4

8

9

4

7

2

3

Inom de närmaste tio åren beräknas 125 000 chefer i branschen gå i pension och chefsorganisationen Ledarna flaggar för en chefskris. Enligt Ledarna tillhör byggsektorn de branscher som har lägst andel unga chefer.

Aneta Mattsson är arbetschef hos Einar Mattsson. Hon säger: – Jag sökte mig till byggbranschen eftersom jag ville ha ett jobb där resultatet av mitt arbete syns. Så är det verkligen här. Jag trivs, men jag tror att kvinnor måste bli bättre på att stötta varandra för att våga ta plats på byggen.

Aneta arbetar för tillfället med Einar Mattssons del av det omfattande byggprojektet Vällingby Parkstad, omdaningen av Vattenfalls gamla huvudkontor i Råcksta.

Här bygger Einar Mattson på uppdrag av Sveafastigheter om de gamla kontorslokalerna till 460 hyreslägenheter på totalentreprenad i samverkan.

– Något motstånd mot mig som kvinna i produktionen har jag aldrig märkt.

Tvärtom är alla snälla och ödmjuka. Det finns en stor potential för kvinnor i branschen, eftersom det aldrig är någon som förväntar sig att man ska kunna allting. De uppskattar att man frågar och är öppna för att förklara och hjälpa till om det behövs.

Det säger Aliaa Eddnan Husein, projektingenjör på Veidekke Entreprenad, Region Tunnel & Bergrum, som arbetar med ett bergrumsprojekt vid Liljeholmskajen i Stockholm.

Som kvinnor med utländsk bakgrund, representerar dessa båda personer i produk­ tionen dagens och morgondagens samhälle.

32

Aneta Mattsson, arbetschef på Einar Mattsson.

Foto: Mattias Hamrén.

Aliaa Eddnan Husein, projektingenjör på Veidekke, region Tunnel och Bergrum.

Foto: Ryno Quantz.

33

Kvotering? År 2013 minskade andelen kvinnor i de börsnoterade bolagen för andra året i rad och nu höjs åter rösterna för kvotering. Finansminister Anders Borg (M) är öppen för kvotering till börsbolagens styrelser inom de närmaste åren, men inom regeringen är man inte överens i denna fråga. Även inom EU finns idag ett tryck att kvotera in kvinnor i börsbolagens styrelser.

En propå finns om att ta fram ett lagförslag som ska tvinga börsbolagen att öka andelen kvinnor i styrelserna till 40 procent före år 2020. En sådan lag finns sedan år 2006 i Norge.

Kvinnliga nätverk och mentorprogram För att stötta de kvinnor som finns inom byggbranschen har olika organisationer och större byggentreprenörer startat kvinnliga nätverk. Här ett urval: Kvinnor i Byggbranschen/Mentor Bygg Mona Odhnoff Sundström, dåvarande informationschef på Byggentreprenörerna (senare Sveriges Byggindustrier) tog 1986 initiativet till ett kvinnligt nätverk för att göra kvinnorna i branschen synliga, uppmuntra dem och deras arbetsgivare till en karriär och för att de skulle få ett ”eget” nätverk, där de kunde träffas och utbyta gemensamma idéer och tankar. Detta uppmuntrades i hög grad av dåvarande vd:n, Mats Siggelin.

– Det var ett digert arbete att identifiera kvinnorna. Vi lokaliserade två arbetschefer och ett antal andra tjänstemän i framför allt linjen, men också delvis stabsperonal. Till den första sammankomsten hade 35 kvinnor bjudits in och 40 kom, minns Mona Odhnoff Sundström. Året därpå övertogs nätverket av Elisabeth Martin som då arbetade på Byggentreprenörerna och nätverket fortlevde under många år.

Idag arbetar Sveriges Byggindustrier med ett nationellt mentorprogram för medlemsföretagens kvinnor, som startades förra året, ”MentorBygg 2013”. Det är VD Ola Månsson som är ”pappa” till programmet som handläggs av Helene Dahlgren.

Syftet är att bidra till medlemsföretagens och byggbranschens framtida chefsförsörjning och konkurrenskraft genom att ta tillvara och utveckla kvinnor som en viktig rekryteringsbas. Målet är att öka andelen kvinnliga chefer i medlemsföretagen och i branschen.

Under 2013 sammanfördes 24 adepter och mentorer som hade regelbundna samtal, samtidigt som deras arbetsgivare arbetade vidare med att nå sina jämställdhetsmål.

Ett nytt Mentorprogram äger rum 2014.

Stella NCC:s nätverk Stella bildades 1998. Initiativtagarna var tre kvinnor, varav en var Mona Odhnoff Sundström som då hade blivit informationschef för NCC:s affärsområde Vägar & Asfalt. Nätverkets mål var att få in fler kvinnor i ledande befattningar i organisationen. Redan från starten hade 200 kvinnor identifierats – aka34

demiker samt gymnasieingenjörer i produktionen. Ett av nätverkets mål var att det skulle finnas minst två kvinnor i NCC:s koncernledning i framtiden (idag är det fyra). Nätverket rapporterar till koncernledningen.

AKS AKS står för Affärsnätverket för kvinnor i Skanska och är ett forum för professionell utveckling. Alla kvinnor som är Skanska-anställda är välkomna som medlemmar. Som AKS-medlem får kvinnorna ett brett kontaktnät inom företaget, inspirerande nätverksträffar och projektbesök, seminarier med ledande kvinnliga förebilder inom näringslivet och en möjlighet att påverka och utveckla Skanska.

Byggnads kvinnliga nätverk Byggnads nätverk är till för att stötta, stärka och behålla tjejer i byggbranschen.

Det började med att Byggnads ordnade en grundutbildning speciellt för kvinnliga medlemmar. Intresset var stort och utbildningen hölls i två omgångar. Där diskuterades intresset och möjligheten att starta ett kvinnligt nätverk. Under 2001–2002 formades en arbetsgrupp och idag anordnas varje år en nätverksträff för kvinnliga medlemmar på Rönneberga kursgård på Lidingö. Träffen varar i tre dagar. Då diskuteras fackliga och politiska frågor, deltagarna lyssnar på föreläsare och arbetar i workshops där ett stort erfarenhetsutbyte sker.

Fastella Fastella är ett nätverk för kvinnor i fastighetsbranschen. Syftet med nätverket är att öka andelen kvinnor i fastighetsbranschen på alla nivåer genom att skapa möjligheter för kompetensutveckling, sammanhållning, nätverkande och erfarenhetsutbyte.

Byggare Berit År 2010 startade yrkesnätverket Byggare Berit (en travesti på ”Byggare Bob”) av fem kvinnor som själva saknade ett nätverk. De lade upp nätverket på Facebook och Linked in. Nätverket är till för kvinnor inom bygg-, installations- och fastighetsbranscherna. Tanken var att kvinnor skulle lära känna andra kvinnor i branschen och siktet var inställt på att de skulle kunna göra goda affärer med varandra och främja varandras karriärutveckling. Vid den första nätverksträffen i Stockholm infann sig ett 40-tal kvinnor. Sedan dess anordnas en träff per månad, varannan gång i form av seminarier med intressanta föreläsare, varannan gång som ”after work”. Idag har nätverket cirka 1 400 medlemmar i hela landet.

Kvinnors Byggforum Kvinnors byggforum är ett riksomfattande, partipolitiskt obundet, nätverk med kompetenta kvinnor inom byggbranschen. Nätverket vill synliggöra kvinnor i byggbranschen, vara en progressiv röst i samhällsdebatten och stimulera till diskussion om arbetsvillkor inom byggbranschen. Här diskuteras plan-, bygg- och förvalt35

ningsfrågor ur ett maktkritiskt perspektiv. Föreningen är partipolitiskt obunden och har funnits i över 30 år.

Källor och litteratur i urval: Sveriges Byggindustrier Byggcheferna Byggnads Statistiska Centralbyrån Sveriges Arkitekter Sveriges Murnings- och Putsentreprenörsförening, SPEF Stockholms stadsmuseum Tidningen Arkitekten Tidningen Byggindustrin Tidningen Byggvärlden Tidningen Elektrikern Tidningen Betong Tidningen Entreprenadaktuellt Veckans Affärer Svenska Dagbladet Näringsliv Kvinnors Byggforum Nätverket Byggare Berit Mona Odhnoff Sundström, tidigare informationschef Byggentreprenörerna och NCC Elisabeth Martin, VD Stockholms Byggmästareförening Monica Renstig, VD Wombri, Women’s Business Network Murmestare Embetet I Stockholm, årsskrift 534:e arbetsåret 2010, “Kvinnor I murarskrået”, s 11–28, artikel författad av Björn Hallerdt ”Kvinna och ledare i Bygg- och Fastighetsbranschen”, kandidatuppsats 2008, Högskolan, Halmstad ”Byggbranschen en möjlighet för kvinnor?”, rapport från Byggkommissionen av Barbro Olofsson, 2003 ”Kvinnor och män i byggyrken – en jämförande studie”, rapport från Byggkommissionen av Barbro Olofsson, 2000 ”Kvinnohistoria” om kvinnors villkor från antiken till våra dagar, flera författare, UR Förlag 2008 ”Brukssmäckan – en kvinnlig grovarbetare”, Catrin Andersson, Kerstin Davidson, artikel ingår i Sankt Eriks årsbok; 1977–1978

36

”Mursmäckorna”. Ingår i Notiser från Arbetarnas kulturhistoriska sällskap: ett urval 1996 ”Dalkullor: en svensk märkvärdighet”, Hoff Sven Hedlund, Votum Förlag, 2011 Ett stort antal webbplatser och kvinnor anställda inom byggentreprenadföretag i Stockholm.

37

Ett hus är inte tillverkning av en produkt utan ett sätt att använda en plats Foto: Per Kristiansen.

Av Ola Andersson

Någonstans har jag hört någon berätta om ett besök på soptipp tillsammans med en gammal ingenjör. När de går omkring på soptippen fångar plötsligt något ingenjörens uppmärksamhet. Han går fram till ett gammalt kylskåp, öppnar dörren och låter den falla igen. Ett brett leende sprider sig över hans ansikte. – Den här dörrmekanismen var den bästa vi någonsin gjorde, säger han. Den stängde sig helt ljudlöst, och det gör den fortfarande.

Jag vet inte exakt varför jag lagt den här lilla berättelsen på minnet. Kanske för att den berättar något väsentligt om skillnaden mellan byggande och industriproduktion.

Till att börja med är det sällan vi som bygger överlever de hus vi bygger. Vill vi möta de som byggde vår stad måste de komma tillbaka från andra sidan. Murarna som murade Riddarholmskyrkans kor i slutet på 1200-talet, timmermännen som konstruerade Riddarhusets tak, snickarna som gjorde fönster, dörrar, socklar och ­foder i lägenheterna från artonhundratalet, de som nitade ihop Västerbrons stålbalkar, betongarbetarna som formsatte Skanstullsbron. Alla är de borta, men det de byggde står kvar.

Skulle de kunna resa i tiden och komma till ett bygge idag så inbillar jag mig att deras yrkesskicklighet fortfarande skulle kunna komma väl till pass. Murarna skulle kunna börja mura direkt. Timmermännen skulle behöva lära sig elverktygen, men deras kunskaper om trä skulle snabbt komma till nytta. Snickarna som gjorde snicke­rierna i artonhundratalets bostadshus skulle nog skaka på huvudet åt vår tids sätt att välja trä till våra snickerier och vårt slarviga sätt att montera dem. Betongarbetarna från 1900-talets mitt skulle ha ett och annat att lära ut om hur man bygger formar.

Kort sagt har byggande och indiustriproduktion helt olika förhållande till tiden.

Det som produceras på fabrik har en begränsad livslängd. Vi konsumerar det. Industrisamhället är ett konsumtionssamhälle. Gamla saker måste kastas så att vi kan köpa nya, och saknas behovet av nya saker måste vi skapa nya behov. Vi gläds åt snabb utveckling. Men ju snabbare utveckling, desto snabbare blir industrins produkter ­obsoleta. Tänk på en tio år gammal mobiltelefon så förstår ni vad jag menar.

Hus, däremot, konsumerar vi inte. Vi underhåller dem. Investerar vi i det löpande underhållet kan de stå hur länge som helst. Faktum är att vi fortfarande har 38

Pr채stgatan i Gamla Stan. De som byggde husen 채r borta, men resultatet av deras arbete anv채nder vi varje dag. Foto: Ola Andersson.

39

En byggnad är ett tillbehör till en fastighet. Den kan inte flyttas och därför inte användas ­eller säljas separat. Det gäller även en byggnad som Nya Karolinska Sjukhuset. Byggande är alltid fastighetsutveckling, inte tillverkning av en konsumtionsvara. Foto: Ola Andersson.

40

41

kvar några av de tidigaste tegelbyggnaderna som överhuvudtaget byggdes i nuvarande ­Sverige. I Göingebygden ligger Gumslösa kyrka, murad av några av landets ­första murare på 1300-talet. I Dalarna finns härbren timrade på 1200-talet. I Vänge kyrka på Gotland bärs taket fortfarande av de takstolar timmermännen byggde på 1300-­talet kvar, likaså i Tensta kyrka i Uppland.

Det här är en utmaning för oss som sysslar med byggande. Vi konkurrerar inte bara med det andra bygger idag. Vi konkurrerar också med det våra föregångare byggde för femtio eller hundra år sedan. Den jämförelsen utfaller inte alltid till vår egen tids fördel. Mycket av dagens bostadsproduktion framstår som undermålig i jämförelse med den hantverksskicklighet, omsorg om material och genomtänkta planlösningar som bostadsbebyggelsen från mitten av förra seklet uppvisar. Det är uppenbart att förändring inom vårt område inte automatiskt betyder förbättring.

Jämförelsen mellan byggande och industriproduktion får oss ibland att framstå som efterblivna i omvärldens ögon. Det vi gör jämförs gärna med biltillverkning, vilket får vårt arbete att framstå som improduktivt och dåligt organiserat. Men råkar vi ut för det, bör vi ställa en motfråga: Hur mycket är en tio år gammal bil värd? Är den välvårdad betingar den en tiondel av ursprungspriset. Är den tjugo år gammal är den en raritet, ett unikum som inte gått till skroten. Är detta något industriproduktionens förespråkare har anledning att vara stolta över? Att tillverka något snabbt och effektivt som, trots att det kostar hundratusenals kronor, inte håller mer än högst ett par decennier? Där den korta livslängden är en förutsättning för att hålla igång produktionen? Där den ekonomiska livslängden på en ny produkt är tre år? Här har nog vi som bygger ammunition för en lång och int­ ressant diskussion. Men frågan är om jämförelsen överhuvudtaget är meningsfull.

Hur många likheter finns det egentligen mellan industriproduktion och byggande?

Den grundläggande skillnaden är att det vi producerar inte är flyttbart. Varje hus måste skräddarsys för den plats det byggs på. Visserligen har träbyggandet i Sverige ända sedan knuttimringstekniken infördes under medeltiden producerat flyttbara byggnader, och sedan industrialiseringen av träindustrin på 1800-talet har standardiserade och monteringsfärdiga kataloghus varit en viktig del av träindustrin. Men även trähus måste anpassas till tomten de byggs på. Terrängen, grundläggningsförhållanden, väderstrecken och tillfart till fastigheten måste beaktas om resultatet skall bli tillfredsställande.

I grund och botten är ett hus inte en produkt som kan distribueras på det sätt som motsvarar de krav som ställs på det mesta som tillverkas i industrin. Hus är inte som bilar, mobiltelefoner eller plasthinkar. De kan inte tillverkas i en världsdel, skeppas till en annan och distribueras till butiker där de kan köpas och transporteras hem av kunden.

Det gör att de inte kan tillverkas i långa serier av identiska exemplar. Industrin kan producera en vara på en plats och sedan distribueras den till hela världen. Det byggandet producerar måste tillverkas på den plats den skall stå, och kan inte produceras i långa serier. Det gör att produktutvecklingen inom byggandet ser helt an42

norlunda ut än inom industrin. Utvecklingskostnaderna kan inte slås ut på en stor mängd varor. Varje byggnad måste bära sina egna kostnader för den innovation och planering som krävs.

I ekonomiska termer är byggandet överhuvudtaget inte en del av varuekonomin, utan en del av fastighetsekonomin. Ett hus är i grund och botten ett tillbehör till en fastighet. Fast egendom är jord, och den är indelad i fastigheter, avstyckade, utstakade och avgränsade. En fastighet kan inte flyttas, det är det som är fastighetens främsta egenskap. Det är detta som är byggandets kärna. Det är inte en tillverkning av en produkt utan ett sätt att använda en plats. Så har det varit sedan människan blev bofast. Det vi bygger skiljer sig från industrins produktion på samma sätt som murarens arbete alltid skilt sig från skomakarens.

Det är ur detta som byggmästarens villkor uppstår. Varje bygge är unikt, därför att det ligger på en unik fastighet, på en unik plats. Det vi bygger, bygger vi för att det skall motsvara den permanens som fastigheten har. Vi bygger för förvaltning, inte för konsumtion. Tiden sätter ingen gräns för hur många som kan använda de byggnader vi uppför.

På det sättet har ingenting ändrats i grunden sedan Vitruvius skrev sina tio böcker om arkitektur på 100-talet efter Kristus. De tre krav han ansåg att en byggnad bör motsvara: användbarhet, skönhet och hållbarhet är lika aktuellt idag som det var då.

I våra dagar, när begreppet hållbarhet blivit ett centralt begrepp i samhällsdebatten, kanske det är biltillverkarna som har ett och annat att lära av byggmästarna, istället för tvärtom?

43

Årets ”Mästerstycken”, bilder från brödernas yrkesutövning

44

Byggmästargruppen Stockholm

Renovering av KTH-huset f.d. Röda Korset År1927 stod Röda Korsets sjukhem och sjuksköterskeskola färdig och togs i bruk. Byggnaden som ursprungligen utformats av arkitekt Carl Westman har sedan dess förändrats genom upprepade renoveringar, ombyggnationer och tillbyggnationer. Fastigheten är belägen på KTH:s campusområde.

Renovering bestod i att skapa moderna och funktionella kontor med många mötesplaster.

Fastigheten består av huvudbyggnad, nio våningar hög, två tillhörande lägre flyglar samt ett friliggande hus. Husen var i stort behov av renovering både interiört och exteriört. Fastigheten är sedan ombyggnaden väl anpassad för alla tänkbara krav som ett modernt kontor skall ha. Nya materialval, färg och form har skapat en behaglig kontrast mot den gamla arkitekturen utan att tappa byggnadens ursprungliga karaktär.

KTH-huset är grönklassad, detta medförde att det under renoveringen var ett nära samarbete med Stadsbyggnadskontoret och byggnadsantikvarie. Där ny teknik installerats har detta gjorts med stor försiktighet och med respekt för det kulturhistoriska värdet.

Projektet var nominerat till ROT-priset 2013.

Fastighetsägare: Akademiska Hus AB Arkitekt: Murman Arkitekter AB Omfattning: 10 000 m2

Bolaget är uppdelat i tre affärsområden; Ombyggnad, Byggservice samt Stambyte. Med anor sen 30-talet har bolaget en bred och djup kompetens, en stark entreprenörsanda och en ständig strävan efter en bekymmersfri byggprocess.

Foto: Åke Gunnarsson

Kv Grönland - Oaxen Krog & Slip Einar Mattsson Byggnads AB har som generalentreprenör uppfört Oaxens nya exklusiva restaurang vid Beckholmsbron på Djurgården.

Den nya restaurangbyggnaden är formgiven med inspiration från den marina verkstadsindustrin som förr bedrevs på Djurgårdsvarvet Arkitekter: Mats Fahlander och Agneta Pettersson

www.einarmattsson.se

Frijo

Bro & Väg

Broby Spår

EA Westin Elcenter

Grävbolaget

Keyser

eyser

Ett positivt grupptryck.

Eric Andersson Gruppen AB är ett familjeföretag i tredje generationen med kärnverksamhet, utveckling och service inom entreprenad, anläggning, infrastruktur och kommersiella fastigheter i Mälardalen.

Bolagen i EA-Gruppen har varit framgångsrika på marknaden under lång tid. Exempelvis AB Frijo som är ett av Stockholms äldsta och största anläggningsföretag, med sina nära 150 år finns en hel del kunskap.

Tillsammans skapar vi det hållbara och fungerande samhället där tradition och moderna värderingar får ta plats. Vi bygger grunden för framtiden.

www.eagruppen.com

ERIC ANDERSSON GRUPPEN

Bygger bara hus av trä, för en eller många familjer.

Härifrån kommer känslan

Från Henriksdalshamnen till Norra Djurgårdstaden I Henriksdalshamnen har Järntorget byggt sex projekt varav tre i egen regi och tre i extern regi.

Stadsdelen är inflyttad och Järntorget bygger vidare bla i Norra Djurgårdsstaden.

Järntorgetkoncernen är verksamma i Stockholms län inom byggnation, projektutveckling av bostäder samt förvaltning av egna fastigheter. Bolaget bygger 400 vackra, funktionella, moderna bostäder om året och har 2500 bostäder i planarbete.

Färnebofjärden ligger vackert med utsikt mot Nationalstadsparken i Norra Djurgårdsstaden.

Bostäderna är ritade av Wingårdhs och planeras vara inflyttningsklara under 2015. Järntorget har även färdigställt Brf Uggleviken under 2013 –14.

I koncernen ingår helägda dotterbolag så som Järntorget Bostad, Järntorget Bygg, Järntorget Fastigheter samt Abacus.

jarntorget.se

N Projekt: Nya Kvarnen 1 Byggherre: JM AB Arkitekt: Engstrand & Speek Antal lägenheter: 57 Inflyttning: 2013 Se mer på jm.se

ya Kvarnen 1 består av två hus om sju och tretton bostadsvåningar. De översta våningarna här kommer att få en hänförande utsikt över Stockholms inlopp, Djurgården, Söder, Gamla Stan och delar av Lidingö.

De flesta lägenheterna har balkong och merparten av dem ligger i söderläge. Här bor man både citynära och skärgårdsnära.

H O LY DIV ER

ÄR KVARNHOLMEN – D CITY MÖTER SKÄRGÅRD.

Vi fortsätter att älska Stockholm.

Sedan starten 1943 har vi varit en del i Stockholms utveckling.

Vi har rest hundratals hus under sjuttio år. Med de nyligen upp­ förda husen på Södermalm (2012) och i Djurgårdsstaden (2013) fortsätter vi att bry oss om vår stad.

Kv. Rackarbergen, Södermalm. 29 hyreslägenheter, inflyttning 2012. Arkitekt: Per Johanson, Joliark AB.

Vid bygget av bägge husen har största vikt lagts vid minsta möjliga miljöpåverkan. Material­ val har gjorts med tanke på en bra och trivsam boendemiljö och långsiktigt ägande.

De är vad vi kallar byggmästar­ hus, byggda för att göra oss stolta om ytterligare sjuttio år.

Kv. Abisko, Norra Djurgårdsstaden. 26 hyreslägenheter, inflyttning 2013. Arkitekt: Per Johanson, Joliark AB.

08-743 62 00 | www.lennartericsson.se

Det vi gör är det som räknas Som samhällsbyggare har vi ett stort ansvar för hur framtidens stad kommer att se ut. Därför arbetar vi målinriktat med att utveckla nya tekniker och med att minska klimatpåverkan under projektens hela livstid. Det betyder att vi utvecklar byggnader som gör det möjligt för nästa generation att fortsätta bidra till en bättre miljö, även efter att vårt arbete är klart. Strävan efter att minska klimatpåverkan leder oss ständigt in på nya, spännande spår.

Just nu utvecklar vi till exempel Valparaiso, ett multifunktionellt nav för arbete, boende, turism och handel i Stockholms nya miljöstadsdel Norra Djurgårdsstaden. Här ställs några av världens högsta krav på livslång energieffektivitet, hälsosamma miljöer och återvinning.

ncc.se/miljo

Illustration: Wester + Elsner arkitekter

Valparaiso, Norra DjurgårDsstaDeN, stockholm

OMTANKE OCH TR A DITION

Sedan 1964 är vi fokuserade på att renovera äldre fastigheters fasader. Vi gör det med eftertanke och gamla beprövade metoder. Arbetet utförs tidsenligt så att fastigheten återfår sin ursprungliga styrka och skönhet.

Vår långa erfarenhet och kunskap, kopplat till vår strävan att alltid leverera det bästa arbetet, har gjort att allt fler fastighetsägare och förvaltare med ett kulturhistoriskt fastighetsbestånd väljer att anlita oss som entreprenörer.

Essinge Brogata 13, 112 61 Stockholm, tel: 08-667 09 30 www.putsoplatt.se

Moderna lägenheter med villakänsla i Djursholm I det gröna och lummiga Djursholm byggde Q-gruppen under året 36 moderna lägenheter åt Tobin Properties AB. Lägenheterna karaktäriseras av exklusiva materialval och stor omsorg och kvalitet i detaljerna. Fasaderna kläddes med ljus puts i olika färger och har vackra kontrasterande träpartier. Modern byggteknik tillsammans med respekt för områdets karaktär ger en plats att njuta av!

Tel 08-556 305 30 bygg@q-gruppen.s www.q-gruppen.se www.q-gruppen.se • bygg@q-gruppen.se • 08-556 305 30

Kv Abisko nr 5, Jaktgatan 3-7 i Norra Djurgårdsstaden.

Hyresfastighet med 39 lägenheter och 2 lokaler samt del i gemensamhetsanläggning som omfattar garage, gård och sopsugsanläggning. Uppförd 2012-2013.

Beställare: Jan Kruhsberg, Reinhold Gustafsson Förvaltnings AB Projektledning: Bengt Bruzelli, Bryggan AB Totalentreprenad: Peab Bostad AB Arkitekt: Hans Murman och Martina Sovre, Murman arkitekter

se e

Stockholms Byggmästareförening firar 125 år i byggarnas tjänst!

www.stockholmsbf.se

Nya tider, nya ceder

Under 2013 har Åke Sundvall Byggnads AB, i egen

bland annat 112 volymelement i trä prefabri-

regi, uppfört Skagershuset i Årsta efter utformning

cerades på fabrik, kunde Skagershuset uppföras

av OWC Arkitekter.

på endast elva månader. Förutom kortare och mer

Huset är byggt helt i trä med kanadensiskt

effektiv byggtid minimerades transporter och stör-

cederträ som fasadmaterial. Hållbarhet genom

ningar i den omkringliggande miljön under bygg-

effektiv användning av resurser och hög miljö-

nationen.

medvetenhet var vägledande under arbetet.

Tack vare det industriella byggsystemet, där

De 33 bostadsrätterna i Skagershuset blev klara för inflyttning i december 2013.

www.åkesundvall.se Box 20066, 161 02 Bromma | Karlsbodavägen 9-11 | Tel 08-505 580 00 | info@akesundvall.se

Byggnadsfirman

VIKTOR HANSON 1914 - 2014

Viktor Hanson 100 års jubileum 2014

100 år av förnyelse med bibehållen tradition www.viktor-hanson.se

www.murmestare.se