Spana på fåglar i vinter

Röd glada.

Den majestätiska kungsörnen. En koltrast tar sig ett mellanmål i vinterkylan.

I alla tider har vi människor fascinerats av fåglar. Varför? För att de till skillnad från oss kan flyga? För koltrastens undersköna sång? För tofsvipans karakteristiska vi-ip som vittnar om att våren är här eller för den mäktiga kungsörnen som regerar i luftrummet?

Fågelexperten Niklas Aronsson

TEXT: ANN MELLBLOM

Ja, kanske är det rovfåglarna som fascinerar oss allra mest och vintern är en bra tid för att kolla in dem.

Min Husbil i Sverige bad BirdLife Sveriges expert Niklas Aronsson berätta om vilka rovfåglar vi kan få se under vintern och hur vi bäst går till väga för att spana in och identifiera dem.

Färre arter under vintern Vintertid är det färre arter att hålla reda på, vilket gör det lättare för nybörjaren, berättar Niklas Aronsson: - De flesta rovfågelarter flyttar från de nordliga breddgraderna under vintern. Som fisk-gjusen, som enbart lever av fisk, eller lärkfalken, som äter insekter.

Både fiskgjusen och lärkfalken är riktiga långflygare. De övervintrar i tropiska Afrika. - Men fiskgjusen kommer tidigt till-

Ovan till vänster: fiskljuse. Ovan: tornfalk. Till vänster: ormvråk. I denna bild: fjällvråk.

baka till oss. Redan i mars dyker den upp igen, förklarar Niklas Aronsson.

Vilka arter är det då som stannar hos oss? Niklas Aronsson nämner kungsörn och havsörn, röd glada, tornfalk, fjällvråk, duvhök, jaktfalk och pilgrimsfalk som typiska vinterrovfåglar. En och annan sparvhök kan också välja att övervintra i Sveriges sydligare delar.

Ormvråken och tornfalken Två av de vanligaste arterna är ormvråken och tornfalken. De påträffas båda på öppna ytor och är ute efter samma slags byten, men har helt olika teknik för att få tag i dem. - Ormvråken är vår näst vanligaste rovfågel efter sparvhöken. Ormvråken är lätt att få syn på från husbilen. Den syns ofta sittande på stolpar eller staket längs vägen. Den sitter alldeles stilla och sneglar ner i dikesrenen på jakt efter gnagare som sorkar och möss. För att fånga sitt byte slänger den sig ner över det. Men ormvråken spanar också efter överkörda djur, förklarar Niklas Aronsson.

Tornfalken, vår vanligaste falk, ryttlar. Den står stilla i luften som en helikopter och slår med vingarna. När den får syn på ett byte sänker den sig och dyker de sista meterna ner mot bytet.

Jo, ormvråkarna längs med vägen har ju de flesta av oss sett och kan identifiera. Men riktigt så enkelt är det inte, berättar Niklas Aronsson: - Det kan vara en fjällvråk. Båda är vråkar, har samma storlek och nära släkt. Fjällvråken lever i fjällvärlden under sommaren, men kommer söderut under höst och vinter. För att skilja dem åt måste man titta efter stjärtens ovansida. Hos fjällvråken är den vit med ett svart, ganska brett ändband. Ormvråkens stjärt är mönstrad med smala bruna band. Från bilen i 90 kilometer i timmen kan inte jag spika om det är en ormvråk eller fjällvråk. Till det behövs kikare.

Sök en åtel Örnarna är inte lika glada för att visa upp sig. Niklas Aronssons tips för att öka chanserna att få se de mäktiga fåglarna, är att ta sig till en åtel: - Under decennier stödmatade man vissa arter däribland havs- och kungsörn, för att få upp populationen. Man lade exempelvis ut döda grisar. Men sedan 1994, när vi gick med i EU, är det förbjudet med åtlar fråntaget ett fåtal ställen i Sverige. Hornborgasjön har en åtel vid Trandansen. Ännu en finns vid Getterön utanför Varberg. En tredje finns i Tosteberga utanför Kristianstad.

Överst ser vi havsörnen, vår största rovfågel, här i sällskap av en kungsörn. Röd glada. En vanlig syn längs vägarna i sysdsverige, särskilt i Skåne.

Havsörnen Havsörnen är inte bara Sveriges utan också Nordeuropas största rovfågel. Den kan mäta upp till två och en halv meter mellan vingspetsarna och kroppen kan bli upp till en meter lång. Ändå är den förvånansvärt lätt och väger endast mellan fyra och sju kilo.

Havsörnen känns igen på de breda enorma vingarna som den slår majestätiskt långsamt. Gamla fåglar har vit stjärt, men ungfåglarna är helt igenom bruna.

Havsörnen trivs vid skogklädda, klippiga kuster, gärna i våra skärgårdar och i viss mån vid insjöar, men också i fjällen. Födan består av fisk och fågel. Den äter även gnagare och andra däggdjur, då oftast i form av kadaver. - Har man tur kan man få se sju, åtta kanske nio havsörnar vid en åtel. Även kungsörn kan förekomma liksom övervintrande örnar som inte häckar i Sverige, som stäppörn och större skrikörn. Dessa hör dock till ovanligheterna, berättar Niklas Aronsson.

Kungsörnen Kungsörnen är något mindre än havsörnen, med ett vingspann från en och en halv till närmare två och en halv meter. Fjäderdräkten är mörkt brun, ibland nästan svartbrun. Nacke och hjässa är guldbruna. Den mörka fjäderdräkten går igen i kungsörnens ”byxor”. Jo, den ser faktiskt ut att ha fått på sig ett par rejäla vinterbrallor!

Flykten är tung och den är en skicklig jägare, som med precision sätter de kraftiga klorna i sitt byte. Den tar både fågel och däggdjur. Hare står på menyn, men också större däggdjur som räv. Att den till och med slår renkalv stämmer faktiskt, men i vilken omfattning är inte helt klarlagt och det torde då röra sig om dödfödda eller försvagade kalvar. När det är svårare att få tag på föda, exempelvis vintertid, kan den få nöja sig med kadaver och kan då ses vid åtlar.

Kungsörnen häckar främst i fjälltrakter och vill ha vidsträckta skogsområden med gamla träd. Den finns också på Gotland, i Skåne och på ytterligare några ställen i Götaland.

Gladan Om kungsörnen kan tänka sig kadaver i brist på annat, är det tvärtom med den röda gladan. Denna rovfågel är allt annat än sparsmakad och livnär sig främst på as.

I Sveriges sydligare landskap syns den året om. Den känns igen på sin vackert rostbruna färg och är en smidig glidflygare med djupt kluven stjärt. Vingspannet kan nå upp till drygt en och en halv meter.

Niklas Aronssons råd till den som vill se glador är enkelt.

Sidensvans.

Rödhake. BirdLife Sverige är den nationella svenska fågelföreningen. Förening bildades 1945 när fågelsektionen inom Naturskyddsföreningen knoppades av och blev Sveriges Ornitologiska Förening BirdLife Sverige. I dagligt tal kallar sig numera BirdLife Sverige för att markera att man är den svenska partnern och en del av det globala partnerskapet BirdLife International.

Som medlem i föreningen stöttar du BirdLifes verksamhet som vilar på ”tre ben”; fågelskydd, fågelforskning och fågelintresse. Det finns även 25 regionala föreningar kopplade till BirdLife Sverige som bedriver fågelskydd och forskning på regional nivå. BirdLife Sverige ger också ut tidskriften Vår Fågelvärld.

Niklas Aronsson är redaktör för tidskriften. Han är expert på fåglar och svarar på frågor från pressen gällande fåglar och fågelskydd. Niklas Aronsson är en ofta anlitad expert när det gäller fågelfrågor som behöver kommenteras i radio/tv.

– Om du kör bil i Skåne kan du nästan inte missa att se röda glador, Fyledalen och runt Börringesjön är annars två områden som är fina och hyser många röda glador, liksom andra rovfåglar.

Bra att ha Att studera fåglar är en hobby som alla kan ägna sig åt, oavsett vilken nivå man väljer att fågelskåda på. Utrustningen som är bra att ha varken väger eller kostar några jättesummor. - En handkikare, säger Niklas Aronsson, det finns många att välja bland. För mellan tre och fyra tusen får man en bra kikare. En fågelbok, för att kunna artbestämma, gör också det hela mer intressant. Det finns en som jag brukar kalla för allenarådande. Det är ”Fågelguiden”, som täcker in hela Europa och är den gängse boken även hos en fransk fågelskådare. Den finns både som fälthandbok och som app.

Och varför åka på måfå och leta efter fåglar, när hjälp finns att få på nätet? - På BirdLife Sveriges sida ”Svenska fågellokaler” finns massor av förslag på ställen man kan åka till, uppdelade på områden. Klicka på ett ställe och se vilka fågeltorn som finns och vad man kan förvänta sig att se där under olika årstider. Där finns också kartor med stigar och leder samt information om parkeringsplatser, tipsar Niklas Aronsson.

Växande intresse Hos BirdLife Sverige har man länge märkt av en växande skara medlemmar, men i år har det exploderat. ”Fåglar in på knuten”, som drivs av BirdLife Sverige, har i år ökat med 30 000 och nyligen nått 100 000 medlemmar. - Det har aldrig gått så fort framåt som i år. Det är väl en effekt av pandemin, resonerar Niklas Aronsson, man har varit hemma, haft mer tid och letat efter nya saker att göra. Vi märker också att Naturbokhandeln, som vi driver på Öland, har ökat sin försäljning. ”Vinterfåglar in på knuten” går ut på att man under en helg i månadsskiftet januari – februari räknar de olika gästerna vid fågelbordet hemma i trädgården och rapporterar in resultatet till BirdLife Sverige via en app. De senaste åren har runt 20 000 rapporter kommit in från hela Sverige. I år hoppas man på fler. Rapporterna ger värdefull kunskap bland annat om hur vinterfåglarna anpassar sig till klimatförändringarna. - Att rapportera vinterfåglarna vid ditt fågelbord till oss, och att bli medlem i BirdLife Sverige, är att göra våra fåglar en tjänst. Det är tack vare medlemmarnas pengar vi kan göra skillnad och bedriva ett riktigt bra fågelskyddsarbete, betonar Niklas Aronsson.