Lära nr 2/2026

Han synar AI

Forskaren ERIK WINERÖ:

Nr 2 2026

”Man måste ha roligt i skolan ANNA STJELKE

”Elevers AI-användning är problematisk.” ”

Nu pekar det bara UPPÅT på Oxhagsskolan

Pedagogisk fullträff i Andrées spår

Kostnadsfria möbler

nadsfria

möbler och inventarier som andra verksamheter i Stockholms stad inte längre behöver.

överblivna möbler och inventarier. Använd Stocket återbruk, Stockholm.

Kostnader för transport och liknande kan tillkomma.

stocket. stockholm. se

Åtta gånger vinnare av Publishingpriset för bästa personaltidning i Sverige Nr 2 2026

Innehåll

AI-forskaren Erik Winerö 16

LÄRA ges ut av utbildningsförvaltningen i Stockholms stad och kommer med fyra nummer per år.

ADRESS LÄRA, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm

BESÖKSADRESS Hantverkargatan 2F

CHEFREDAKTÖR Tomas Bannerhed, 073-834 08 10, tomas.bannerhed@edu.stockholm.se ANSVARIG UTGIVARE Eva-Li Littorin FORMGIVNING, PRODUKTION Content Innovation, ci.se

TRYCK Multiply Solutions, Järfälla, 2026

UPPLAGA 17 400 exemplar LÄRA DIGITALT pedagog.stockholm/lara KOSTNADSFRI PRENUMERATION Mejla utbf.kommunikation@edu.stockholm.se ISSN 1654-7330

OMSLAG AI-forskaren Erik Winerö, fotograferad av Ulrica Zwenger

”Energin blåste genom skolan, det var min roligaste dag någonsin i det här yrket”, säger rektor Anna Stjelke om när Eriksdalsskolan firade att Pippi Långstrump fyllde 80.

Spikraktuppåt

Max 18 elever per klass, tidiga insatser och ett målinriktat arbete för ökad närvaro.

Det är några av förklaringarna till att Oxhagsskolan lyckas så väl med elevernas läsinlärning och numera hamnar på topplistan över skolor med lägst frånvaro.

Text ANNELIE DREWSEN Foto ALBIN HÄNDIG

Ä

r det någon som vet vad ordet kategori betyder? frågar Cecilia Lindvall, lärare i klass 2C på Oxhagsskolan i Akalla.

Flera elever räcker upp handen.

– Att man lägger saker i ordning, som mat, föreslår en pojke.

– Det finns kategorier av djur. Däggdjur, insekter och fågeldjur, säger en flicka.

– Ja, du har med underkategorier också! säger Cecilia Lindvall uppmuntrande.

Det går 18 elever i klassen, men den här lektionen är bara hälften i klassrummet. Resten arbetar med fritidshemspersonalen i rummet intill. Cecilia Lindvall klickar fram sitt bildspel och läser upp att en kategori är ”en grupp saker som hör ihop på något sätt”.

På Oxhagsskolan arbetar varje årskurs med ett målord i veckan. Idén går ut på att undervisa om ett fåtal noggrant utvalda ord och kommer från metoden Robust Vocabulary Instruction. Några av orden man har arbetat med är egenskap, kombinera och alternativ, alltså ämnesövergripande ord som tillhör skolspråket men som kan vara svåra att snappa upp spontant. Orden kan dyka upp under hela skoldagen.

– I matsalen kan vi till exempel säga ”nu kombinerar vi” eller ”vilket alternativ vill ni välja i dag?”, förklarar Cecilia Lindvall.

Arbetet med målord är en del av skolans systematiska arbete med läsinlärning och språkutveckling. Ylva Jonsson har

arbetat som logoped på Oxhagsskolan sedan 2018 och betonar att språkutveckling alltid varit prioriterat eftersom skolan ligger i ett flerspråkigt område med stor in­ och utflyttning. Men man försöker hela tiden vässa undervisningen.

– Jag är med i planeringen när vi tar fram olika språkutvecklande aktiviteter och när vi undervisar om fonemisk medvetenhet och phonics (en metod där man lär sig genom att ljuda). Där kan jag stötta både lärarna och eleverna.

Eleverna ska få använda språket aktivt

så mycket så möjligt, vilket är avgörande då många inte kommer i kontakt med svenskan efter skoldagens slut. Därför arbetar de ofta på stationer, där de övar på språket med hjälp av aktiviteter och stödstrukturer.

– Vi vet att eleverna kommer att behöva kunna beskriva, jämföra, motivera och argumentera i senare årskurser och lägger den språkliga grunden för det redan tidigt. Vilka sorters meningar och ord behöver eleverna kunna för att ha god läsförståelse senare i skolan? Dessa strukturer vill vi

Siriin Kalif, Esrom Samuel Ahferom och Gelila Gebray i klass 2C söker en lösning tillsammans med läraren Cecilia Lindvall.

”Det vi har gjort de senaste åren är att systematisera det för att nyttja varje sekund

som

eleverna är i skolan.”

att eleverna ska lära sig, säger Ylva Jonsson, som just nu är tätt knuten till förskoleklassen.

Det var just i förskoleklassen som en organisatorisk förändring med mindre klasser inleddes 2023, efter att Sofia

Logoped

Ylva Jonsson vill att alla ska läsa.

Panagiotidou blivit ny rektor på skolan i januari. Sedan dess har hela lågstadiet följt efter. Varje årskurs består av 54 elever som är indelade i tre klasser med tre klasslärare och en insatslärare vars undervisning schemaläggs av skolledningen. Dessutom finns fritidshemspersonal och speciallärare tillgängliga. I praktiken genomförs många lektioner i halvklass.

– Skolan har historiskt haft fina resultatet. Det vi har gjort de senaste åren är att systematisera det för att nyttja varje sekund som eleverna är i skolan, förklarar Sofia Panagiotidou som har en bakgrund som lärare i svenska som andraspråk och engelska.

För att möjliggöra de små grupperna har skolan använt alla tillgängliga resurser och sett över schemaläggningen. Genom att parallellägga lektionspass i matematik och svenska för en hel årskurs finns fyra tillgängliga lärare till 54 elever, samt vid många tillfällen fritidshemspersonal eller speciallärare. För att skapa en röd tråd mellan skolan och fritidshemmet arbetar man med olika projektarbeten, till exempel rymden.

– Vi får extra pengar i socioekonomiskt tillägg som vi utnyttjar smart för att klara det kompensatoriska uppdraget. Vi har verkligen tittat kritiskt på varje resurs och var det är bäst att ha de extra personerna, säger Sofia Panagiotidou. •

Oxhagsskolan byggdes 1974 och är en kommunal grundskola i Akalla.

Insatserna bygger på modellen Response to Intervention som handlar om att ge tidiga, förebyggande insatser baserade på data om elevernas inlärning.

– Genom att tidigt starta insatser i mindre grupper ser vi vilka elever som snabbt kan nå samma nivå som övriga klassen och vilka som behöver mer stöd. Det är också en möjlighet att stötta de elever som behöver lite extra träning för att vara på samma nivå som övriga klassen, men som inte behöver riktat stöd av speciallärare.

För att följa elevernas läsinlärning och se till att insatserna riktas rätt används Hitta språket, Bornholmstestet och Legilexi. Förra läsåret visade screeningarna bland annat att tre av fyra elever i förskoleklassen hade knäckt läskoden i maj, men också vilka elever som behövde stöd. Av skolans fyra speciallärare i svenska är tre knutna till lågstadiet. Där finns även en speciallärare i matematik.

– Vi satsar alla resurser i de lägre årskurserna eftersom vi tror på tidiga insatser. Det gör att vi, när en elev kommer till årskurs 4, oftast redan har ringat in vad utmaningen är och kan arbeta både mer riktat och mer strategiskt på mellanstadiet. Egentligen är det helt fel att inte

Victoria Tseptor, Mirac Tuncer och Senay Daniel Tekestei i klass 2C grupparbetar under målordslektionen.

Andel elever

satsa alla resurser i de tidiga åldrarna, säger Sofia Panagiotidou.

På Oxhagsskolan går i dag drygt 350 elever upp till årskurs 6 och söktrycket är högt. Andelen elever med minst E i alla ämnen har de senaste två läsåren ökat från 46 till 81 procent. Under samma period har även närvaron ökat stadigt, och Oxhagsskolan tillhör de skolor som har allra högst närvaro i hela Stockholms stad. På två läsår har frånvaron minskat från 9,2 procent till 6,7 procent tack vare ett enträget och systematiskt arbete. Varje månad sammanställer skolans kurator frånvaron för föregående månad och informerar mentorerna via en chatt i Teams om elever med 20 procents frånvaro eller mer. Mentorerna återkopplar orsakerna och vid hög frånvaro två månader i rad kontaktas hemmet, oavsett vilken typ av frånvaro det gäller.

”Det blir mer tid för varje elev och en helt annan klassrumssituation än när vi hade närmare 30 elever.”

– Vi följer stadens rutiner väldigt systematiskt. När vi kontaktar vårdnadshavarna visar vi att skolan är viktig och att vi saknar deras barn, berättar Sofia Panagiotidou som går igenom alla kartläggningar och vid behov bjuder in vårdnadshavare till samtal.

Inne i Cecilia Lindvalls klassrum fortsätter eleverna att arbeta med veckans målord. Alla hinner räcka upp handen och delta i samtalet om kategorierna kläder, verktyg och fordon. I en diskussion om skillnaden

”Det finns ingen ursäkt för att inte få eleverna godkända”, säger rektor Sofia Panagiotidou.

mellan flygplan och helikoptrar visar sig ordet rotorblad vara väsentligt och kräver en förklaring.

– De där som snurrar där uppe! gissar en elev.

– Bra! Det som snurrar där uppe kallas rotorblad. De roterar, går runt, säger Cecilia Lindvall.

Hon har arbetat på Oxhagsskolan i 26 år och säger att det är en skola där man hela tiden utvecklas. Införandet av mindre klasser har inneburit förändringar för personalen, vilket skapat en viss oro hos somliga. Men Cecilia Lindvall ser att det gör skillnad.

– Det blir mer tid för varje elev och en helt annan klassrumssituation än när vi hade närmare 30 elever. Det är lättare att individanpassa och jag kan redan efter en och en halv termin se att eleverna går framåt i läsningen på ett annat sätt.

De mindre grupperna har särskilt stor betydelse för att alla elever ska få talutrymme.

– De som behöver träna mest är ofta de som naturligt tar minst plats. Där gör gruppstorleken skillnad och fler språksvaga elever har lättare att delta i de mindre grupperna, konstaterar Ylva Jonsson.

Shaurya Tej Ponnada har något på hjärtat.

Vi ser de tidiga tecknen”

Att alltid ha ett extra öga på elevernas mående och frånvaro har varit en viktig del i närvaroteamets förebyggande arbete på Katarina Södra skola. Under de senaste åren har elevernas frånvaro sjunkit med över 40 procent. Tidiga insatser och ökad samverkan är två andra förklaringar till framgången.

– Hela syftet med vårt närvaroteam är att vi fångar upp elever väldigt tidigt så att de aldrig hinner hamna i en problematisk frånvaro, säger rektor Naiyya Westberg.

Varje vecka sedan 2022 har Katarina Södras närvaroteam träffats för att diskutera och följa upp elever som är i riskzonen eller som har för hög skolfrånvaro. I teamet deltar rektor, biträdande rektorer, kurator, skolsköterska, speciallärare, specialpedagoger och vid behov även klasslärare.

Naiyya Westberg och kurator Kevin Tofte är övertygade om att det bidragit till att elevnärvaron ökat totalt sett på skolan och inte minst att de förebyggt långvarig skolfrånvaro för vissa elever. – Kontinuiteten är a och o, men framför allt att vi kan fånga upp elever tidigt. Vi agerar på minsta oro om en elev inte finner sig till rätta i skolan och försöker så snabbt det går att ringa in vad det kan handla om. I samarbete med vårdnadshavare försöker vi sedan hitta lösningar, och vid

behov samverkar vi även med socialtjänsten och bup (barnoch ungdomspsykiatrin), säger Naiyya Westberg.

Hon berättar att det brukar vara ungefär tio elever som är aktuella hos närvaroteamet och föremål för olika insatser. Kevin Tofte pekar på fördelen med att ha ett stort team med många professioner samlade. – Vi bidrar med våra olika kunskaper och perspektiv. Samverkan med vårdnadshavarna och berörda instanser blir inte lika personbunden tack vare att vi är många i teamet. Det handlar alltid om att ha fokus på eleven och hitta lösningar, betonar han och lyfter fram vikten av att elevhälsan ska ”finnas i klassrummet”.

– Med det menar vi att alla på skolan ska ha ett extra vakande öga på varje elevs mående och eventuella frånvaro.

När det gäller frånvaro kan det handla om allt från försening på morgonen eller svårigheter vid lämning till att en elev alltför ofta uteblir helt, säger han.

Kevin Tofte lyfter även fram vikten av att se tidiga tecken, som i förlängningen kan leda till skolfrånvaro. Även till synes mindre problem som lämnas utan åtgärd kan förvärras och i förlängningen leda till att eleven inte vill gå till skolan.

– Märker vi att en elev känner otrygghet i skolan, så tryggar vi upp. Är det svårt

Kurator Kevin Tofte och rektor Naiyya Westberg är nöjda med närvaroteamets förebyggande arbete.

med kunskapsinhämtning sätter vi in insatser, och så vidare. Vi ser de tidiga tecknen, konstaterar Kevin Tofte.

– Ett annat av närvaroteamets mantra är samarbete och samverkan. Att skapa bra relationer med vårdnadshavarna är a och o. Förtroendet för skolan måste byggas och vi måste visa att vi alltid har elevens bästa för ögonen, säger Naiyya Westberg.

En annan viktig del i relationen med vårdnadshavarna är att få en ökad förståelse för skolans uppdrag.

– Vi trycker på att skolan är viktig och att eleverna ska vara här från skoldagens start till

slut. Tyvärr kan vi se att föräldrar ibland ser mellan fingrarna vad gäller tider, exempelvis att passa tiden på morgonen. Vi vill förmedla vikten av rutiner, att de bidrar till att skapa trygghet för barn. Både elever och deras vårdnadshavare ska veta vad de kan förvänta sig av skolan och vad vi förväntar oss av dem, säger Naiyya Westberg bestämt.

Både hon och Kevin Tofte är övertygade om att deras arbete med närvaroteamet ger resultat. Hösten 2025 hade den totala frånvaron sjunkit till 6,3 procent, att jämföras med 11 procent 2021. – De mjuka värdena, som

vårt förebyggande och hälsofrämjande arbete, är svårare att mäta i siffror, men jag har full tilltro till att det här hjälper våra elever. Tidiga insatser främjar helt enkelt närvaro och förebygger också psykisk ohälsa hos alla våra elever, slår Kevin Tofte fast.

– Det är många år som ett barn ska vara i skolan, då är det av största vikt att vi kan skapa ett förtroende och en känsla av tillhörighet hos eleven. Det är superviktigt, säger Naiyya Westberg.

Vad ska du göra efter gymnasiet?

My Sindre, 18 år, frisör- och stylistprogrammet, S:t Eriks gymnasium

– Jobba som frisör. Det ska bli jättekul! Jag kanske börjar på en salong där jag nyligen praktiserat. Vi har fått en bra utbildning här med både teori och praktik, så det är lätt att få jobb efter skolan.

Hedda Gauffin,

18 år, frisör- och stylistprogrammet, S:t Eriks gymnasium

– Jag ska plugga vidare till sjuksköterska och barnmorska. Det har alltid varit en dröm. Frisörprogrammet är högskoleförberedande, så jag behöver bara komplettera med några kurser.

Klara Gynne, 19 år, frisör- och stylistprogrammet, S:t Eriks gymnasium – Till att börja med vill jag nog jobba med något annat än frisör. På längre sikt ska jag fortsätta plugga. Jag skulle vilja bli lärare eller förskolepedagog, det verkar intressant och kul.

Vincent Planebrink,

18 år, samhällsvetenskapsprogrammet, Bernadottegymnasiet – Jag har sökt till lumpen och hoppas kunna börja så fort det går. På sikt vill jag satsa på ett yrke inom det militära. Skolan har bidragit till att mitt intresse för att jobba inom försvaret ökat.

Elsa Ridhagen, 18 år, samhällsvetenskapsprogrammet, Bernadottegymnasiet – Jag ska fortsätta plugga och söka till Försvarshögskolan. Där vill jag bland annat läsa statskunskap, säkerhet, försvar och krishantering. På sikt vill jag jobba med något inom civilförsvaret.

Text AGNETA BERGHAMRE HEINS

Foto MARC FEMENIA, AGNETA BERGHAMRE HEINS

Text AGNETA BERGHAMRE HEINS

Foto ULRICA ZWENGER

Integrerad fritid bra för ALLA

På Hökarängsskolans fritidsklubb är det naturligt för elever från grundskola och anpassad grundskola att gå tillsammans. Det skapar sammanhållning och är också en del av elevernas lärande och utveckling. LÄRA var med under en eftermiddag med pyssel och skratt.

Det är pysseleftermiddag på Hökarängsskolans fritidsklubb.

Doris Wickström från årskurs 4 och Andreas Sae Cheng från årskurs 6 i anpassad grundskola sitter bredvid varandra och jobbar med cernitlera. Tillsammans rullar de små klot av leran och staplar dem sedan på varandra till en liten snögubbe.

Skilla Wiberg, som också går årskurs 6 i anpassad grundskola, har format en hatt som snögubben får bära. När de är klara bestämmer de att de ska göra en sköldpadda där de hjälps åt med de olika delarna.

– Det är kul när vi får jobba tillsammans, eller när vi bara får hänga med kompisar, säger

Andreas Sae Cheng.

Även Doris Wickström gillar att de får samarbeta som de vill och tycker att det är bra att de får träffa elever från många klasser.

På Hökarängsskolans fritidsklubb går elever från mellanstadiet och elever från anpassad grundskola tillsammans.

– Vi är en gemensam fritidsklubb, och även skolans raster är gemensamma, så det

blir naturligt för eleverna att mötas under hela dagen, säger elevassistenten Samir Wälle.

Han har jobbat här i sex år och varit delaktig i att bygga upp den integrerade verksamheten. I dag är den en självklar del av mellanstadiets fritidsklubb, och skolan försöker blanda grupperna även i lågstadiets fritidshemsverksamhet. Där varierar det dock från år till år, beroende på hur många elever som finns i grupperna och hur mycket som behöver individanpassas. Hanna Ringstad är fritidshemslärare och konstaterar att det snabbt märks vilka som är vana vid att gå tillsammans. Dagens femmor gick lätt att få in i verksamheten eftersom de hade haft det så sedan lågstadiet.

– Men det märktes direkt att våra fyror inte var vana. Vi fick jobba mer med att integrera dem för att få ihop gruppen till en helhet i stället för att det ska bli en vi­och­dom­mentalitet. Mycket handlar om att skapa relationer mellan eleverna, och när de blir vana vid varandra blir det också en bättre sammanhållning, säger hon.

Hon nämner vikten av att ha stöd från skolans ledning och att anpassad grundskola och grundskola arbetar tillsammans. Här har de regelbundet workshoppar och gemensamma temadagar för att kunna lära av varandra. – Men visst har vi utmaningar med elever som inte

Fritidshemslärare Hanna Ringstad och elevassistent Samir Wälle pysslar med eleverna (från vänster) Melker Burehäll, Doris Wickström, Andreas Sae Cheng och Skilla Wiberg.

förstår varandras olikheter. Om något händer tar vi upp det direkt i vår personalgrupp och går sedan igenom med eleverna vad som har hänt, för att snabbt komma till rätta med kränkningar.

Varje vecka har fritidsklubben ett brett urval av aktiviteter. Här finns rum för att spela pingis, läsa eller bara mysa, och de har en utomhusdag i veckan. Under hösten ordnade de en egen variant av tv­programmet Bäst i test. Men det svåraste, säger Samir Wälle, är att hitta gemensamma aktiviteter som alla kan delta i. – Vi kan inte ha en nivå som är för enkel och inte en som är för svår, eftersom våra elever är så olika. Vi planerar gemensamt, lär oss vad som

funkar och försöker ha flera alternativ. Och det allra viktigaste är att göra det som eleverna tycker är kul, säger han.

Det finns också en förslagslåda, men Doris Wickström säger att hon sällan önskar aktiviteter eftersom hon tycker att det är bra och lagom varierat som det är.

Hanna Ringstad säger att den integrerade fritidsklubben är bra för alla elevers utveckling och lärande. Elever från anpassad grundskola har ofta ett stort socialt behov, och genom att blanda klasserna sporras de på ett sätt som de inte skulle göra i sin egen grupp.

– De utmanas både socialt och kunskapsmässigt, och även grundskolans elever får

”Det allra viktigaste är att göra det som eleverna tycker är kul.”

lära sig empati och att ha ett bra förhållningssätt till dem som fungerar på ett lite annat sätt. Det blir en stor möjlighet för alla att utvecklas som personer, säger hon.

Men det handlar inte bara om det sociala, utan lika mycket om kunskap och ledarskap där eleverna stärker varandra. – Eleverna i grundskolan utvecklas av att hjälpa dem som

går anpassad grundskola. De får lära sig att tänka nytt, för om deras kamrater inte förstår så måste de förklara på andra sätt. Det gör att de utvecklas genom att ha en mer ledande roll och även i sitt språk.

Samtidigt kan det finnas elever i grundskolan som inte heller alltid förstår eller hänger med när lärarna förklarar, och även för dem är den blandade verksamheten bra, menar Hanna Ringstad.

– De har nytta av det bildstöd som anpassad grundskola använder och av att vi förklarar saker tydligare. Alla tjänar på en integrerad fritidshemsverksamhet där man får stöd att ta fram sina styrkor.

Text JOHANNA LUNDEBERG

Foto ULRICA ZWENGER

Arbetar du med något lyckat pedagogiskt projekt som kollegerna i stadens skolor borde få läsa om och inspireras av?

Kontakta redaktionen och berätta hur det påverkade elevernas lärande – enklast via mejl till tomas. bannerhed@edu.stockholm.se

Välkommen!

Lärarna Nina

Ladopoulou och Anna Gustafsson leder en lektion i dansstilen bollywood, medan klassläraren Cornelia Söder Ladeby (ovan) och elever i klass 5D tar en titt på teckningarna som pryder korridoren.

Ökad vi-känsla med indiskt tema

Det luktar curry redan i entrén på Norra Ängby skola. Denna marsdag firar skolan The Indian Day. Att fira en högtid från ett engelsktalande land har blivit en årlig tradition på skolan som engagerar och förenar alla, i alla årskurser.

Klasslärare Cornelia Söder Ladeby och Nina Ladopoulou, lärare i engelska, möter upp i traditionsenliga indiska kläder. Både elever och skolpersonal har hörsammat uppmaningen att klä sig extra färgstarkt den här dagen när The Indian Day ska firas.

– Våra temadagar förenar verkligen hela skolan. Alla, från vaktmästare, ittekniker, lärare, personalen i skolköket till skolledningen, bidrar till att skapa en speciell dag. Det fördjupar vårt samarbete över hela skolan, konstaterar Cornelia Söder Ladeby.

Tanken är att eleverna dels ska få träna engelska extra under en dag, dels ska få ökade kunskaper om andra länders kulturer och traditioner.

– Vi väver in engelskan så mycket det går under dagen. Det kan handla om att

eleverna får sjunga engelska sånger, läsa texter om landet, se film, leka lekar på skolgården eller utöva en indisk sport på idrotten, säger Nina Ladopoulou och visar en monter i en av korridorerna, där indiska kläder, smycken och andra accessoarer samsas.

I korridoren hänger även flaggspel i taket och på väggarna sitter plakat med information om landet och den indiska högtiden. På väggen har elever i årskurs 5 hängt upp stora färgstarka teckningar som de gjort på bilden.

– I Indien är det mer färg än i Sverige. Här är det mer grått och vitt. Det var jättekul att måla de stora bilderna med träd och fåglar i olika färger till korridoren. Man blir glad av mycket färg, säger femteklassaren Albin Grahn.

Sonja Forsling Dahlander, även hon i årskurs 5, tycker att det är kul att lära sig om olika högtider i andra länder och få träna extra på engelskan. Cornelia Söder Ladeby berättar att det är lärarna i skolans engelskgrupp som står för planeringen av temadagarna.

– I år, inför firandet av The Indian Day, har vi exempelvis gjort en Powerpoint med förslag på uppgifter som man kan arbeta med under dagen och även längre fram under terminen. Det ska vara enkelt för lärarna på skolan att kunna hålla lektion i de olika ämnena på temat, säger Cornelia Söder Ladeby.

Nina Ladopoulou pekar i sin tur på att temadagen stärker det ämnesövergripande arbetet.

– En temadag om ett lands högtider passar väldigt bra för samarbete mellan olika ämnen. I år har jag och vår musiklärare jobbat fram lektioner i den indiska dansstilen bollywood.

– Jättekul, säger hon och tar oss med till idrottssalen där en danslektion just ska börja och ett stort antal elever har samlats för att testa att dansa bollywood.

Musikläraren Anna Gustafsson berättar att eleverna är väldigt engagerade och att de lyssnat på musiken och övat på grundstegen på musiklektionerna.

– Temadagar skapar fantastiska möjligheter till samarbete, säger hon och börjar sedan leda den indiska dansövningen.

Glädjen hos eleverna går inte att ta miste på. Stegen och rörelserna är inövade och lektionen avslutas med den indiska gesten namaste, en hälsning för att visa ödmjukhet och respekt.

Även rektor Annika Svalstedt har tagit del av danslektionen i bollywood och är väldigt positiv till temadagen.

– Jag älskar de här temadagarna! De skapar verkligen en vi­känsla på skolan. Det är väldigt positivt på alla sätt och ger eleverna en extra förståelse för andra kulturer på ett lärorikt och roligt sätt.

Maja Grönroos

Tack för att vi fick läsa Dagerman

aket är prickigt, fläckigt som en mögelost. Kränkt av damm och något slags brunt smör. Ali funderar över vad det kan vara för någonting. Inser att alternativen är mindre än trevliga. Ändå fortsätter han att stirra uppåt. Tills hans ögon träffas av iskalla vattenpärlor och han tvingas stirra ner i golvet istället. Ner på sina fötter och skavsåren som slingrar sig över hans tjocka hud. Han tvättar sig inte mellan tårna. Anser det onödigt med tanke på vad som är att komma .…

”Det här är väldigt starkt Maja”, säger min svensklärare och tar en klunk ur sin kaffekopp, ”men det skulle ju vara två sidor, inte fyra ….”

Jag nickar och försöker att inte le, för jag är fortfarande så liten att kvalitet och kvantitet är synonymer i min hjärna.

Så löd den första feedbacken på det första stycket i min första novell. Den handlar om en ung man som förbereder sig inför ett OS ­maraton. Den är inte särskilt bra, nästan varje mening innehåller en framtvingad, ofta felstavad, stilfigur (”Minena av glädje som glittrar runt inuti hans hjärna som opolerade ädelstenar, som himlakroppar”), och vid en punkt brister huvudkaraktären av oklara skäl ut i sång. Ändå finns det något där, något som aldrig hade kommit fram om det inte varit för mina svensklektioner varje tisdag och fredag under fyrans vårtermin.

vara, egentligen inte går att lära ut. Att man kan lära någon stava och använda rätt tempus, men att man inte kan lära någon att skriva. Och det ligger en viss sanning i det: För att skriva bra så måste man ha något att säga, och att lära någon att ha något att säga, det vet jag inte om det går. Så på det sättet är det sant. På alla andra sätt är det falskt.

Min första novell var inte särskilt bra, och utan min svensklärare så hade den varit helt och hållet oläslig. Ja, den är övergödd av metaforer som tynger ner språket något förfärligt, och ja, det finns flera stavfel som lyckats smita igenom redigeringen, men innan redigeringen så bytte texten tempus i vartannat stycke, och huvudkaraktärens namn blev inte tydligt för läsaren förrän halvvägs igenom berättelsen. Och den var fyra sidor istället för två.

”Det här är väldigt starkt Maja”, säger min svensklärare och tar en klunk ur sin kaffekopp.

Om det inte varit för min svensklärare så hade jag aldrig fått de litterära verktygen som jag använder mig av idag. För sanningen är den att konstnärlighet till stor del är en färdighet precis som alla andra. Som slöjd eller cykling, eller multiplikationstabellen, eller programmering – det krävs övning, och det krävs misslyckanden. För att skriva bra så måste man först läsa mycket, skriva mycket, och skriva mycket som är mycket dåligt. Det är det enda sättet. Och jag är så tacksam för att mina svensklärare kunnat ge mig det, för att vi läste ”Att döda ett barn” av Stig Dagerman och för att jag tvingades skriva halvkassa haikuer.

Så tack till alla svensklärare där ute – ni är bäst, och ni påverkar era elever långt mycket mer än vad ni vet!

Det finns en uppfattning om att konstnärlighet, till skillnad från andra färdigheter, är medfödd. Att den kommer med bröstmjölken, så att säga, att sången, målandet, spelandet, skrivandet, eller vad det nu kan

”AI leder till sämre resultat”

AI har gjort sitt intåg i skolan, men det finns ingen forskning som visar att verktygen förbättrar elevernas resultat. Snarare tvärtom. Ändå menar AI-forskaren Erik Winerö att AI ska användas i skolan. Varför? ”För att den finns.”

Text KATARINA BJÄRVALL Foto ULRICA ZWENGER

Han har mycket att stå i, Erik Winerö på Göteborgs universitet. Han är doktorand i tillämpad IT med inriktning mot utbildningsvetenskap, där han bland annat undersöker hur AI förändrar lärares arbete med bedömning. I grunden är han lärare i svenska och religionskunskap och undervisar på naturvetenskaps­ och teknikprogrammen på Lerums gymnasium. Dessutom jobbar han inom kommunen med att utveckla strategier för digitalisering och AI och med att fortbilda skolledare inom området.

Hur använder du själv AI?

– Först måste vi definiera vad AI är. Vi brukar säga att artificiell intelligens är teknologier som gör saker som normalt kräver intellektuellt arbete, till exempel det som ligger bakom rekommendationer på Spotify eller skräppostfilter. I den meningen använder vi alla AI hela tiden.

– Men det man i allmänhet nu kallar AI är tjänster som Chat GPT, alltså verktyg som bygger på stora språkmodeller. Även dem använder jag mer eller mindre varenda dag. Som lärare tar jag fram undervisningsmaterial, till exempel quizfrågor eller bilder till presentationer. Jag kan också språkgranska mina instruktioner till eleverna. I religionsämnet ingår etik, då kan jag använda AI för att generera etiska dilemman. Och i mitt skrivande som akademiker använder jag verktygen som bollplank. Men jag försöker akta mig för att generera text och använda den rakt av. För mig är det viktigt att man äger sin text.

– Och så privat förstås: ”Oj, hur är det nu man

parar fjärrkontrollen med tevespelet?”. Då frågar jag Chat GPT och får en förklaring.

Använder de flesta lärare AI i sitt arbete i dag?

– Nej. Det finns väldigt lite storskalig forskning på det, men jag ser att vissa lärare – och elever – är oerhört insatta. Jätteintresserade. Sedan är en stor grupp lite intresserade och använder det lite grand. De blir fler och fler, men så finns det också ganska många som inte har satt sig in i det alls.

Vad kan det bero på att de inte gjort det?

– Att man inte mäktar med att förhålla sig till en sak till, om man inte får tydlig tid avsatt i sin tjänst för det.

Och eleverna, har de ett kunskapsövertag över sina lärare?

– Nej, att unga skulle vara så mycket bättre på digital teknik är inte helt sant. Tekniken numera är designad för att fånga vår uppmärksamhet och kräver inte så mycket tekniskt kunnande. Men elevers användning av AI är problematisk. De överlåter processer som är nödvändiga för lärande till AI. Lockelsen är förrädisk.

Vilka skolämnen påverkas mest?

– Textbaserade ämnen. Svenska och engelska. När lärare är vana vid att text produceras i dator, med ordbehandlingsprogram och rättstavningsstöd, så kommer vissa av dem att tänka att det är klart att vi ska använda de här språkmodellerna också. Medan andra lärare tänker att nej, nu måste vi gå tillbaka till papper och penna. Då slår det väldigt olika. Och det leder till ökad ojämlikhet.

– De elever som redan har god studievana lär sig ofta mer. De vet hur man använder AI som ett stöd, till exempel för att testa sin förståelse eller formulera frågor. Elever som saknar de strategierna riskerar i stället att använda AI för att ta genvägar.

Då kan tekniken förstärka skillnader. •

Böcker väger tyngre, menar AI-forskaren Erik Winerö.

Man kommer aldrig ifrån att det finns risk för fel. Därför måste man jobba med källkritik.

Finns det någon forskning som visar att AI har lett till bättre elevresultat?

– Den samlade evidensen är fortfarande begränsad, men den pekar på att användning av AI leder till sämre resultat.

I så fall, varför ska de här verktygen ens användas i skolan?

– För att de finns. Skolan måste förhålla sig relevant till sin omvärld och utbilda elever för verkligheten. Men om man bara ser till skolans grundläggande uppdrag att lära eleverna läsa, skriva och räkna så är det bra att inte använda de här teknologierna.

I boken ”AI för skolledare”, som du har skrivit tillsammans med Johan Lundin och Marie Utterberg Modén, betonar ni att AI-verktyg ska förstärka undervisningen, inte ersätta den. Vad innebär det?

– Man ska undvika att uppmuntra eleverna att använda AI på ett sätt som urholkar själva lärandet. Det kan vara att generera texter, läsa upp och sammanställa text eller analysera material. Mardrömsscenariot är att eleverna använder AI för sitt arbete och att läraren sedan tar hjälp av AI för att bedöma det. Då har vi plockat bort människan ur hela situationen.

– Här är det kognitionsvetenskapliga perspektivet nödvändigt. Det bygger på en förståelse av att vi har ett arbetsminne och ett långtidsminne. Att kunna något handlar om att vid behov hämta hem information från långtidsminnet till arbetsminnet. För eleverna brukar jag visa en AI­genererad film där Kurt Cobain trashtalkar Nirvana och hyllar Nickelback. Hälften brukar skratta och hälften fattar inte poängen. För poängen är att Kurt Cobain var sångare i Nirvana och dog 1994, medan Nickelback grundades 1995 och dessutom är en helt annan musikgenre. För att förstå poängen behöver du ha den informationen tillgänglig i ditt långtidsminne. Det hjälper inte att den finns på internet, för du vet inte ens att du behöver ta reda på den. Du kan inte tänka kritiskt inom ett område du inte är välbekant med.

– Forskningen har i mer än 100 år testat vilka metoder som fungerar bäst för att förankra kunskaper i långtidsminnet. Det absolut mest effektiva är så kallade övningstester, retrieval practise. Alltså att du tar till dig information, genom att lyssna eller läsa, och så efter en stund tvingas du återge informationen. För den typen av praktiker är det utmärkt att använda AI. Hur?

– På Googles plattform finns exempelvis AI­

verktyget Gemini med Notebook LM som kan generera quizfrågor. Det använder många elever sig av. Men inte alla, så där blir det återigen ojämlikt.

Gör verktyget rätt då? Blir quizfrågorna och facit korrekta?

– Tillräckligt ofta. Om nitton av tjugo quizfrågor är rätt så räcker det. Och verktygen blir bättre och bättre hela tiden.

Men mer generellt, hur ska man hantera detta att AI så ofta sprider faktafel och hallucinerar?

– Både elever och lärare behöver förstå hur de här systemen genererar texter och bilder. De är så kallade probabilistiska system, de genererar statistisk sannolikhet utifrån en viss slumpvariation. Man kommer aldrig ifrån att det finns risk för fel. Därför måste man jobba med källkritik, lära eleverna att ställa frågorna: Är det här rimligt, kan det stämma? Och att de ska kolla av mot pålitliga källor. Sedan behöver eleverna få testa tekniken och jämföra resultat. Och slutligen måste läraren trycka på att eleverna ska förankra kunskaperna i sitt långtidsminne. Få eleverna att förstå det och säkerställa att de gör det.

Klippet du nämnde med Kurt Cobain har kanske ingen politisk sprängkraft, men det finns ju andra AI-klipp som har det. Hur ska lärare hantera det?

– Läraren måste göra eleverna spontant skeptiska och medvetna om filterbubblor och logiken i sociala medier. Sedan hoppas jag att den här skepsisen inte

spiller över och skadar tilliten till medmänniskor. Det vore katastrof. Om man kan öka tilliten till människor man möter i det verkliga livet och öka skepsisen mot det man möter i sociala medier så hade det varit bra. Men det kanske är en utopi.

WAI-verktyg tränas ju, som du beskrev, på befintliga data. Det gör att de förstärker stereotyper. Hur ska lärare förhålla sig till det?

– Genom exempel. Jag kan säga ”generera en bild på en professor som gör ett spännande experiment” och det blir alltid en 60–70­årig man med vitt galet hår som står i något laboratorium. Gärna med glasögon. Och om man ber om en bild på en gangster så får man en bild på en mörkhyad person. Då måste man diskutera med eleverna: Varför?

– Man kan också ha detta som utgångspunkt för olika etiska dilemman. Polisen i USA använder ansiktsigenkänning som bygger på AI för att hitta brottslingar. Det gör att fler brott klaras upp, men systemen är tränade framför allt på vita människor, vilket gör att de har svårare att korrekt identifiera mörkhyade. Så mörkhyade blir felaktigt misstänkta i ganska stor utsträckning. Det öppnar för svåra etiska frågor som det kan vara givande att diskutera med eleverna.

Vad har du sett av hur språkmodellerna påverkar elevernas svenska språk?

– Man kan se att eleverna efterapar modellernas språk, till exempel med fler tankstreck eller versal

Erik Winerö mötte LÄRA-skribenten

Katarina Bjärvall för att samtala om AI i skolan.

förstabokstav på viktiga ord i rubriker, som ”Ny Studie Visar att Människor Använder AI för Mycket”. Det är inte bara att de använder AI för att generera text utan också att de möter den här typen av texter och tror att det ska vara så.

Och det här inställsamma språket som Chat GPT har, till exempel att den så ofta svarar ”Jag förstår”?

Ser du det hos elever?

– Och att den säger förlåt? Nej, men det skulle inte förvåna mig om det kommer. Språk förändras ju av användarna. Det som är unikt nu är att språket också påverkas av hur de här modellerna använder det. Troligtvis kommer det att spela roll i framtiden.

Jag mötte en ung man som berättade att han tack vare Chat GPT kan formulera mejl som han känner sig trygg med. Det kunde han inte innan. Rättvist, menar han.

– På sätt och vis har han ju rätt. Men han har samtidigt berövat sig själv möjligheten att utveckla sitt skrivande.

Är det säkert? Kanske lär han sig av att se hur AI förbättrar hans skrivande?

– Här kommer det vi kallar expertparadoxen in. När jag genererar ett utkast till ett mejl så tittar jag på texten jag får ut och så fixar jag tills jag blir nöjd. Den förmåga jag behöver för att avgöra om det här är bra eller inte har jag själv byggt upp genom att läsa och skriva mycket. Men om du inte är den där duktiga skribenten så ser du inte vad som blir bra och mindre bra.

– Man ska vara medveten om att många av de här problemen inte är nya. AI gör dem bara mer påtagliga och tvingar fram en ökad medvetenhet om ett problem som redan fanns.

Då tänker du på elever som får hjälp med läxorna av sina högutbildade föräldrar?

– Exempelvis. I och med avancerad AI kan alla elever få den typen av hjälp. Inte bara eliten, om man uttrycker sig så. På ett sätt är det mer demokratiskt. Och då kan det bli lite provocerande att vi först nu tycker att vi måste ta tag i detta. Men ur ett utbildningsperspektiv, om vi tänker att elever ska lära sig något, så är AI­användningen problematisk. Det blir en väldigt tydlig målkonflikt.

Hur ser du på lärarnas egen kompetensutveckling i relation till det?

– Om du är lärare och ber om en lektionsplanering så behöver du ha planerat och genomfört många lektioner för att se om det du får är bra eller inte. Har du inte den kompetensen och använder de här modellerna så får du inte chans att bygga upp din kompetens.

Så hur ska mindre erfarna lärare hantera det?

– De måste motivera sig själva att inte ta de genvägar som generativ AI möjliggör.

Hur motiverar man sig själv till det?

– Otroligt svårt! Jag tror att det faller på skolledaren att skapa förutsättningar. Till exempel genom att nya lärare kan arbeta lite mindre i klassrummet och få mer tid för planering. •

Om vi pratar om bedömning så menar ju många lärare att betygsgrundande hemuppgifter inte fungerar längre, i stället är det papper och penna i klassrummet som gäller. Är rätt tänkt?

– Lärare går till tre olika typer av bedömningsformer. Papper och penna är ett. Ett annat är digitala provsystem som låser ner datorn så att du inte kommer åt AI­tjänsterna. Och så är det muntliga examinationer, att du får samtala på olika sätt. Det är inte dåligt, men om man undervisar i till exempel skönlitterärt skrivande blir ju sådant onaturligt, för man vill ju att eleverna ska kunna sitta hemma och fundera. Då bygger det på att man jobbar nära eleven och följer processen. Och det är resurskrävande. Men den typen av arbete måste också få finnas.

– Det finns ett moraliskt problem med att utgå från att alla elever ska fuska. Forskning inom psykologi visar att om man har samtal om AI inför examinationer, där man som lärare uttrycker att man inte är naiv samtidigt som elever får uttrycka att de inte ska fuska, så har det god effekt. Problemet är om eleverna har väldigt mycket att förlora: ”Klarar du det här så kommer du vidare, annars är det stopp.” Då är det svårare.

Men prov kan ju vara avgörande.

– Ja, det största problemet är produktpedagogiken, att eleverna allt oftare förväntas prestera sådant som ska bedömas. Det hänger ihop med hur läroplanerna är formulerade. Skolan är ju målstyrd – i läroplanerna står vad elever ska kunna, uttryckt i ganska generella färdigheter. Men vad det faktiskt innebär och hur man ska ta sig dit lämnas åt läraren att tolka. Till det kommer att svensk skola sedan 90­talet är präglad av en kunskapssyn som kan förstås i termer av att vi förlänger oss själva med hjälp av olika verktyg.

– För skolorna är det också en resursfråga. Att ge elever tekniskt stöd som kompensation – att låta dem lyssna eller använda generativ AI på olika sätt – är billigt.

Kan lärare själva ha användning av AI för bedömning och betygsättning?

– Enligt EU:s AI­akt får lärare inte låta AI sköta betygsättning, men det sägs inget om att man inte får använda AI i bedömningsprocessen alls. Så det är upp till lärarna och skolledarna att tolka. Att till exempel rätta nationella prov i svenska tar lång tid och kan vara ganska tråkigt. Om du då har en magisk knapp som gör att bedömningen sker på ett bra sätt direkt så är det lockande att trycka på den. Är det dåligt? Ibland. För det första: Om en elev har ansträngt sig med en text så förtjänar texten att bli läst. För det andra: För att vara en bra lärare behöver du ha kännedom om vilka misstag eleverna gör, vad de kämpar med och tycker är svårt. Den kunskapen får du genom att jobba med bedömning. – Men samtidigt är vi människor ganska dåliga på att bedöma kvalitet. Olika lärare bedömer samma text olika och samma lärare kan bedöma samma text olika, beroende på när man läser texten. Så om vi leker med tanken att jag läser en text och även

Erik Winerö är gymnasielärare i svenska och religionskunskap och forskar om AI vid Göteborgs universitet.

låter en AI läsa den och sedan jämför min bedömning med AI:ns så skulle det faktiskt kunna göra bedömningen bättre. Kombinationen av mänskligt omdöme och teknologi.

Så om bedömningarna samstämmer vet man vilket betyg som är rimligt, men om bedömningarna diffar så behöver man titta på texten igen?

– Ja, men om man lägger över det på AI bara för att effektivisera går processernas värde förlorat. Hur ska skolledare använda AI på ett effektivt och ansvarsfullt sätt?

– Skolledaren har två uppgifter här. Den ena är att säkerställa att AI används i undervisningen och på ett sätt som inte urholkar lärandet och inte är integritetskränkande. Det kan du bara göra genom att lärare får bra fortbildning inom detta. Det borde finnas mer riktlinjer kring det, men i dag är det rektorerna som måste lösa det.

– Det andra är att säkerställa en hållbar digital infrastruktur där man kan dra nytta av de möjligheter AI ger. I skolan i dag används en myriad olika digitala system för att lägga schema, lägga upp skoluppgifter, ta närvaro, göra bedömningar, kommunicera med vårdnadshavare och så vidare. Systemen pratar inte med varandra. När min schemaläggare

Man ser att varje generation stabilt har presterat lite, lite bättre än den föregående – fram till 1995.

lägger ett schema så skulle jag ju vilja att det hamnade i min kalender, men så är det i regel inte i dag. Det skapar otroligt mycket merarbete.

– Och som rektor vill du ju kunna samla in information. Till exempel: Hur många av eleverna som åt sen lunch hade underkänt i ett visst ämne? Den typen av frågor hade en AI kunnat svara på om den haft tillgång till informationen.

Vad kan rektorn göra åt det?

– Ställa krav på vilka system som köps in och på vilka grunder. Då måste rektorn vara medveten om att de här möjligheterna finns: system som pratar med varandra och där personuppgifter inte hanteras på ett sätt som bryter mot GDPR. Det är jätteviktigt. Hur ser du på risken att AI leder till att framtidens vuxna blir mindre intelligenta och kunniga än dagens? Min anekdotiska evidens är ungas lokalsinne, som jag tror har försämrats på grund av GPSapparna.

– Om vi ser till kognitiv förmåga, alltså att till exempel lösa matteuppgifter, så har man mätt det storskaligt på personer i 20­årsåldern i västvärlden sedan 1940­talet. Och då ser man att varje generation stabilt har presterat lite, lite bättre än den föregående. Fram till 1995, alltså de som är födda 1975. Sedan går det ner och vi blir i samma takt sämre. Det är väldigt tydligt.

Varför?

– Man har kunnat visa att det har med miljöfaktorer att göra. Någonting där har skiftat. Då är den misstänkta ”brottslingen” att vi överlåter kognitiva processer till teknologier. Om det är så, så kommer vi troligtvis se ett ökat fallande. I så fall är det mycket riskabelt att använda AI för att kognitivt avlasta oss ännu mer.

Blir man också som individ mindre intelligent av att använda AI?

– Det beror på vad man menar med intelligens, men klart är att om du använder AI för sådant som du själv behöver göra för att lära dig, då tränar du de förmågorna mindre.

Nu har ju paradigmet i skoldebatten svängt från en-till-en-idealet till det som kallas ”från skärm till pärm”. Tror du att det kommer att svänga på samma sätt när det gäller AI om tio eller femton år?

– Ja, om vi inte implementerar verktygen på ett klokt sätt. Jag menar att datorer och mobiltelefoner har tagit sig in i skolan på ett ogenomtänkt sätt. Man har sett användandet som ett värde i sig. Det finns en risk att vi gör om samma fel, men det behöver inte bli så. Vi har makt att styra detta och se till att teknologin förstärker de metoder vi vet fungerar. Sedan behöver vi separera det från att undervisa om AI – det kan man göra analogt. Men självklart måste elever på gymnasiet få testa och använda språkmodeller.

Hur ser framtiden ut? Ser du något stort inom AI som kommer att påverka skolan?

– Någon stor teknologisk landvinning inom AI, som en ny Chat GPT, kan jag inte förutse. Men vi kommer att se att de här systemen blir kraftfullare och det kommer ha en stor påverkan på samhället. Skolans uppgift har ju varit att skapa medborgare som kan försörja sig. Låt oss säga att AI tar över en massa jobb. Då kanske vi inte behöver arbeta så mycket. I det läget måste vi kanske prata om att minska arbetstiden och diskutera någon form av medborgarlön. Då kanske skolan kommer att handla mer om att vi ska leva väl och vara lyckliga.

Människa + maskin = lärande

På Östermalmsskolan pratar lärarna mycket om AI – både med varandra och med sina elever. För klass 4A handlar det till en början om att förstå skillnaden mellan människa och maskin. Samtidigt som de får utveckla sin egen kreativitet ska de också lära sig att styra en AI att göra som de vill – inte tvärtom.

Aron Viklund i klass 4A vill att alla i världen ska få utbildning, oavsett var de bor. Hans klasskompis Miriam Axdorph vill att utsläppen ska minska och att haven ska bli renare. Nu funderar de på vad de skulle kunna åstadkomma om de hade en AI­kopia av sig själva som hjälpte dem att förändra världen.

– Min AI skulle kunna hjälpa till att bygga upp samhällen, så att det blir fler skolor, säger Aron Viklund. Uppgiften har sin grund i skillnaden mellan människa och AI och vad som skulle kunna hända om man skapade digitala kopior av eleverna. Mirjam Facchini Jacobsson, förstelärare på Östermalmsskolan, har låtit eleverna diskutera vad som skiljer AI:n från dem själva och nu är det dags att fundera på hur den kan hjälpa dem att göra världen bättre.

– Syftet är att vi ser skillnad på AI och det mänskliga och hur man kan kombinera de två för att göra någonting bra. Det handlar också om att förstå sitt värde och att vi inte kan ersättas av AI, säger hon.

Det var när Chat GPT kom hösten 2023 som skolan insåg att de behövde hitta ett sätt att hantera AI – efter att ha sett att fler började ta hjälp av den. Mirjam Facchini Jacobsson fick då AI i sin förstelärartjänst. En del av hennes uppdrag handlar om vad lärarna kan effektivisera och hur de kan använda AI på ett rimligt sätt i klassrummet.

Just nu deltar all personal i en omfattande utbildning, där de gemensamt tittar på filmer, läser texter och samtalar om AI. De har också ett återkommande inslag varje veckomöte då de berättar för varandra vilka erfarenheter de har gjort om AI den senaste tiden.

– Det är inte bara positiva exempel, utan också sådant som att vi har upptäckt hur vi exponeras för musik eller bilder som är AI­genererade och vad det beror på. Det skapar ett samtal bland oss vuxna som vi kan skicka med till eleverna.

1. Aktuell info och stöd finns samlat under ”AI i Stockholms stads skolor”. Gå in på pedagog.stockholm/ai och klicka på artikeln med samma namn.

2.

Aron Viklund och Miriam Axdorph i klass 4A lär sig om skillnaden mellan AI och det mänskliga. Här skissar de på hur deras AI-kopior skulle kunna se ut.

För egen del använder Mirjam Facchini Jacobsson AI i sin planering för att få hjälp att sortera och strukturera. – Det har effektiviserat min planeringstid, för jag får mycket bättre överblick. Jag tar bilder och skriver anteckningar och sedan promptar jag min AI och får förslag. Jag har instruerat den hur jag vill att skolarbetet ska se ut, att det

3 x steg AI i skolan

Där hittar du vägledning för lärare och elever, godkända AI-verktyg, aktuell kompetensutveckling och ett team för erfarenhetsutbyte och tips.

ska finnas både individuella uppgifter och grupparbete och att det ska finnas många olika inlärningssätt. När det digitala började ta över var det mycket som förändrades. Tidigare behövde man processa och skriva ner det man lärde sig, i dag kan vi få snabb hjälp genom att fråga AI. Och det påverkar även hjärnan, menar Mirjam Facchini Jacobsson.

3. Forskningsprojektet

”Generativ AI i undervisning” drivs av Stockholms stad och forskningsinstitutet Rise och bygger på lärares erfarenheter.

– Jag tycker att det är viktigt att eleverna förstår att de måste utveckla sina tankebanor och sitt kreativa tänkande, att hjärnan behöver tränas.

Än så länge handlar det främst om att prata om AI, men klassen kommer successivt att få prova olika verktyg. Att lära

sig att prompta (instruera) är till exempel en viktig del av svenskan, säger Mirjam Facchini Jacobsson:

– Det handlar ju om att skriva. Ju bättre du kan uttrycka dig, desto mer rätt kan du prompta. Hon har också låtit tidigare klasser skriva en text i ämnet historia, och sedan har de tillsammans promptat en AI att skriva en text om precis samma sak. – Förutom att det är ett sätt att utveckla sin genreskrivning kan vi jämföra texterna och prata om skillnaderna. Vilka referenser har AI:n och vad är egentligen korrekt? Då får vi in källkritiken.

Både Aron Viklund och Miriam Axdorph tycker att det är bra att de får lära sig mer om AI. Tidigare trodde båda att AI främst användes för att lura

Hallå där Mattias Wickberg Hugerth,

doktorand och utvecklingslärare på FoU-enheten, som är med och driver projektet ”Generativ AI i undervisning”.

Vilka lärdomar har ni dragit?

– Det finns stora möjligheter med AI, men också många problem. Det går inte bara att slänga in en chattbot i klassrummet och tro att det ska förbättra resultaten, utan det kräver mycket av läraren för att undervisningen ska bli bra. Vi ser också att de lärare som lägger tid på att få eleverna att förstå vad AI är får bättre resultat.

Hur kan ni stötta lärarna?

människor, men nu har de lärt sig att den också kan hjälpa. – Vi lever i ett samhälle där AI används ganska mycket, både för bra och dåliga saker. På sociala medier försöker en del luras med AI, men vi har lärt oss att se skillnad. Det som är bra är att den kan hjälpa oss att sortera information, säger Miriam Axdorph.

Aron Viklund berättar att han har använt AI för att få

hjälp att utveckla olika idéer han haft.

– Då är det ju inte AI:n som kommer på idén, utan det är jag som ger den information och sedan får hjälp att fortsätta, säger han.

De tror att AI kommer att fortsätta utvecklas och vara en naturlig del av deras tillvaro om tio år – när de har fyllt 20 och är på väg ut i arbetslivet.

– Jag tror att det kommer nya idéer om hur vi kan använda AI på ett bra sätt i samhället. Då kanske vi har avancerade robotar som hjälper till, föreslår Miriam Axdorph.

Aron Viklund flikar in:

– Men vi kan inte byta ut människor helt mot robotar, för vi är mycket mer värdefulla.

Text JOHANNA LUNDEBERG Foto MARC FEMENIA

– Med vägledning och att komma i gång med processer och metoder, men det är skolan som måste driva arbetet. Staden har gjort AI-verktyget Copilot tillgängligt för alla lärare, så alla kan och får använda det för att lära sig mer. I vårt projekt har vi hittills haft 250 deltagare med varierande förkunskaper. Där har det handlat mycket om att utforska AI och bygga kompetens.

Måste lärare kunna AI?

– Ja, åtminstone i viss mån. AI påverkar undervisningen, och det ser jag också i min egen forskning. Även om eleverna inte använder AI i klassrummet så gör många det utanför skolan. Det behöver vi förhålla oss till i vår undervisning. Vårt uppdrag är att utbilda barn och ungdomar i den värld de lever i. De behöver förstå den här typen av teknik så att de är förberedda för ett samhälle där AI är en faktor.

– Det är bråttom att se till att eleverna får med sig någon form av förståelse för AI och att bygga en medvetenhet både hos lärare och elever. Att få in AI i själva undervisningen kommer att ta tid, men den delen är heller inte lika brådskande.

Text JOHANNA LUNDEBERG

Mirjam Facchini Jacobsson.

”Det var min roligaste

dag någonsin”

Anna Stjelke började som rektor på Eriksdalsskolan för sex år sedan. I dag bjussar den henne på de bästa arbetsdagarna i hennes liv.

– Man ska ha roligt! Det får vi aldrig underskatta vikten av, säger hon.

När Pippi Långstrump fyllde 80 var det fullt blås på hela Eriksdalsskolan – aktiviteter överallt. I övrigt rätt svårflirtade tonåringar bakade pepparkakor på golvet och åkte skridskor på skurborstar.

– Energin blåste genom skolan, det var min roligaste dag någonsin i det här yrket. Att få känna kraften när 220 anställda och 1 000 elever går åt samma håll – jag älskar det!

En stor skola kan ge stora effekter, det var lockelsen med just Eriksdalsskolan.

– Jag uppfattade den som lite spretig när jag kom. Det var flera skolor i en: grund-

skolan, anpassad grundskola och CSU-grupper. Jag har jobbat hårt för att det ska vara en och samma skola, och det tycker jag att vi har lyckats med.

För att uppnå det har hon skaffat sig koll på läget genom att korsköra alla upptänkliga data – medarbetarenkäter, elevenkäter, kunskapsresultat och så vidare. Och med utgångspunkt från det har många olika förändringar gjorts.

– Lärmiljön ska vara tilltalande och gärna likadan i hela skolan, alla aktiviteter vi har ska passa alla elever på skolan – och vardagen ska ha guldkant. Det ska finnas sådant som väcker glädje.

Under hösten fick hon utmärkelsen Årets rektor och i motiveringen står det bland annat att hon leder ”med hjärta och skärpa”. Det gäller att vara målmedveten och kanske lite modig, konstaterar hon:

– Behöver jag göra en förändring så gör jag den. Jag är som ledare tydlig med att det är verksamhetens behov som styr och att vårt fokus är eleverna.

Hon brukar ibland fråga eleverna vad som utmärker en bra lärare.

– De svarar samma sak: att läraren tycker om sitt ämne och tycker det är roligt att undervisa. Det är så fint. Det är lika för elever och lärare – när vi känner att det vi gör är viktigt och roligt, då blir det bra.

Text MARIKA SIVERTSSON Foto ULRICA ZWENGER

Anna Stjelke är rektor på Eriksdalsskolan vid Skanstull – och Årets grundskolerektor 2025 i Stockholms stad.

Andlighet och ändlighet

Barns religionsfrihet och ockult barnkultur på nätet. Det var två av ämnena när aktuell forskning presenterades på det årliga barnkultursymposiet på Stockholms universitet i slutet av mars. Årets tema var ”Andlighet och ändlighet – tro och religion i barnkulturen”.

Mötet mellan en sekulär skola och elevers religiösa identiteter belystes av flera föreläsare, bland andra Jenny Berglund, professor i religionsdidaktik vid Stockholms universitet. Hon har studerat några religiösa minoritetssamfunds pedagogiska verksamhet, som ofta har inslag av musik, skapande och berättelser. Elever som deltagit berättar att de lärt sig de religiösa berättelserna samt att lyssna och ställa frågor, men många elever talar aldrig om dessa erfarenheter i skolan. Berglund pekade på risken för parallella världar och uppmanade majoritetssamhället att möta, erkänna och stötta minoritetssamfundens pedagogik.

För många elever sker dock det första mötet med olika religioner i undervisningen, bland annat via undervisningsfilmer. Danial Ghasempour är doktorand i religionsdidaktik vid Stockholms universitet och har studerat hur buddhism, kristendom och islam skildras i 18 sådana filmer.

– Genom att studera dem får man syn på samhället som producerat filmerna. De ger inte bara kunskap om religion utan också uttryck för vem som framstår som ”normal”, ”vanlig” eller ”annorlunda”,

vilket har didaktiska implikationer.

Enligt Ghasempour är en förtjänst med undervisningsfilmerna att de visar hur religion kan se ut i vardagen. Samtidigt finns skillnader i hur religionerna skildras. Levande ljus är ett återkommande motiv i filmer om kristendomen. Kameran rör sig mjukt och zoomar in detaljer i kyrkan, medan körsång ofta hörs. Buddhismen illustreras av personer som mediterar i naturnära miljöer, medan grövre miljöer och hårdare klipp används i filmerna om islam. Ghasempour talar därför om ett slags ”asfaltsislam”.

– Islam tar plats i förorterna. I kombination med minimal användning av ljud och musik så förstärks den bilden. Islam framställs ganska hårt jämfört med kristendom och buddhism, som har en varmare och mjukare ton.

Linda Lindkvist, docent i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet, talade om barns religionsfrihet. I Sverige finns ett starkt juridiskt skydd, samtidigt som förståelsen för religion och religionsfrihet är begränsad.

– Religionsfrihet förstås ofta som något inre, men den individuella valfriheten är bara en del av den. I en tid av ökad polarisering är det ofta andra delar som är mest hotade: att få behålla sin religiösa identitet och leva öppet och tillsammans med andra.

Text ANNELIE DREWSEN

Centrum för barnkulturforskning publicerar en skrift med bidrag från föreläsarna. Läs mer på su.se, sök på ”barnkulturforskning”.

Skolpodden

i Stockholm

Röster från skolan

Om och från skolan med lärare, elever, skolledare, politiker, lärarstudenter och många fler från skolans värld.

Skolpodden i Stockholm – där poddar finns.

Slöjden är BÄST av allt

– I slöjden får eleverna omsätta teoretiska kunskaper i något praktiskt. Det är därför ämnesövergripande arbete mellan slöjd och andra ämnen är så värdefullt, säger slöjdläraren Linda Ericsson på Beckombergaskolan. Och fördelarna för eleverna är många.

Text AGNETA BERGHAMRE HEINS Foto ROBERT BLOMBÄCK

Alice Sedersten i klass 4C har fullt fokus på att böja till en ståltråd.

Edvard Priede i årskurs 4 hänger upp det färdigmålade lönnlövet, som han format med en kontursåg, på väggen. Sedan hämtar han verktyg från verktygsväggen till nästa moment, att tillverka ett sagoträd av ståltråd.

– Under höstterminen jobbade vi med trädtema i årskurs 4, vilket eleverna även har gjort på naturkunskapen. Trädtemat har också haft en stark koppling till bild. Genom att eleverna målat sina löv har de fått lära sig mer om olika färger, exempelvis vad som händer när man blandar dem, säger Linda Ericsson, lärare i trä­ och metallslöjd på Beckombergaskolan i Bromma. Under de sju år hon arbetat på skolan har hon utvecklat ett allt tätare samarbete med andra lärare i olika ämnen. Med läraren i textilslöjd samarbetar hon näst intill dagligen.

– Jag försöker fånga upp vad eleverna jobbar med i övriga ämnen och ligga lite steget före i planeringen, och om möjligt ha olika teman i trä­ och metallslöjden som knyter an till det, säger hon och förklarar lite mer om arbetet med att tillverka sagoträdet.

– Alla nya teman innehåller flera steg där olika slags verktyg ingår och även nya begrepp som vi pratar om. Det bidrar i sin tur till ökad språkförståelse. Målet är att de ska känna att de lär och lyckas, slår Linda Ericsson fast samtidigt som hon visar en av eleverna hur man med hjälp av en borrmaskin eller med ett manuellt borrskaft kan snurra ståltråd till trädgrenar på sagoträdet.

Ida Hederoth i årskurs 4 har valt att använda den elektriska borrmaskinen att snurra ståltråden med.

– Det gick lättare än med den manuella. Jag skulle gärna ha slöjd alla dagar i veckan. Jag gillar att jobba med händerna, man

”Även de lite monotona uppgifterna är viktiga. De bidrar till att öva upp motoriken och tålamodet.”

lär sig väldigt mycket på slöjden, säger hon och visar stolt upp sitt kastanjelöv.

Linda Ericssons erfarenhet är att många elever uppskattar att få möjlighet att skapa något fysiskt.

– Jag planerar lektionerna och momenten så att alla elever ska känna att de är delaktiga i processen och kan klara uppgiften. En annan viktig del i undervisningen är att få eleverna att bli så självgående som möjligt.

Som ett steg på vägen har Linda Ericsson gjort om slöjdsalen så att alla elever nu

kan nå verktygen på egen hand. Hon visar den omgjorda verktygsväggen, med fasta platser för alla verktyg i lagom höjd för eleverna. Tidigare låg verktygen i skåp som satt för högt för att kunna nås av alla elever.

– Verktygen är synliga hela tiden. Allteftersom får eleverna lära sig hur de olika verktygen ska användas, och det är viktigt att de kan använda även de mer avancerade verktygen, som en elektrisk kontursåg och en brännpenna. Vi tränar på motorik likaväl som på mod.

I samråd med textilslöjdsläraren har

”Slöjdämnet är en bra motvikt mot allt digitalt”, säger Linda Ericsson, lärare i trä- och metallslöjd, som här hjälper Alan Värhammar i klass 4C med att testa vilken tång som är bäst.

Linda Ericsson delat upp terminen så att eleverna får växla mellan de båda inriktningarna två gånger per termin.

– Det har gynnat både inlärningen och motivationen.

Efter en timmes arbete är koncentrationen fortsatt hög bland eleverna. Linda Ericsson går runt, visar och förklarar. Det är inte en helt lätt uppgift att få till rätt snurr på ståltråden med hjälp av borrmaskinen, men med lite envishet går det. Allan Värhammar är redan inne på sin tionde ståltrådsgren och ser nöjd ut när han sågar till hålen på sin grundplatta där trädet ska fästas.

– Slöjd är det bästa på hela skolan. Det är jättekul att få tillverka olika saker, säger han och fortsätter borra koncentrerat.

– Även de lite monotona uppgifterna är viktiga, säger Linda Ericsson. De bidrar till att öva upp motoriken och tålamodet.

Det är en bra motvikt mot allt digitalt, där saker och ting ofta går väldigt snabbt. Jag märker tydligt att eleverna går ner i varv här. Jag tror att det visuella, att eleverna alltid har en bild av vad det ska bli, hjälper tålamodet på traven. Det bidrar också till ökad förståelse och ökat lärande.

Hon tar matematik som exempel.

– Många elever har inte en aning om hur de ska mäta upp en träbit som ska vara en decimeter lång, men de kan räkna i en mattebok att tio centimeter är en decimeter. Där är jag övertygad om att slöjden bidrar till fördjupad kunskap, säger Linda Ericsson, som hoppas kunna samarbeta ännu mer med lärare i andra ämnen framöver.

– Fördelarna för eleverna är många. När de får arbeta med händerna och själva skapa exempelvis löv, mäta upp träbitar och såga en cirkel, då sitter kunskapen där sedan.

TÄVLING

Vinn biobesök

Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får var sitt presentkort med två biobiljetter. Lycka till!

1 Hur många elever går numera i varje lågstadieklass på Oxhagsskolan?

1 Max 18

X Max 23

2 Max 28

2 Norra Ängby skola har haft en temadag som förenat alla över ämnesgränserna. Om vilket land?

1 Thailand

X Indien

2 Ukraina

3 Vad har vår krönikör, gymnasieeleven Maja Grönroos, vunnit?

1 Lilla Augustpriset

X Matte-SM

2 Guld i Ung hållbarhet

4 Hur länge har Anna Stjelke varit rektor på Eriksdalsskolan?

1 Tre år

X Sex år

2 Nio år

5 Sjöstadsskolan har arbetat ämnesövergripande utifrån en Augustprisad bok. Vem har skrivit den?

1 Kerstin Ekman

X Eva Lindström

2 Bea Uusma

Mejla din tipsrad senast 17 juni till tomas.bannerhed@edu.stockholm.se. Ange var du arbetar och din fysiska hempostadress så att vi kan skicka presentkortet om du vinner.

Vinnare i nummer 1/2026 blev Malin Frank, enheten för elevhälsa, Carina Lundell, Sjöstadsskolan, och Åsa Lundin, Sandåkraskolan. Grattis! Rätt rad var X, X, X, 1, 2.

Det kan inte bli så mycket bättre”

ELVIRA NORDIN, 17 ÅR

S:t Eriks gymnasium

Jag är så glad för att jag hittat så rätt! Vi är fem tjejer och 60 killar som går el- och energiprogrammet på skolan. Många höjer på ögonbrynen när jag berättar att jag går just det programmet för de tycker att det är en killgrej. Men jag gillar omväxling och det här programmet är verkligen varierande, en skoldag blir aldrig långtråkig. På förmiddagen kan jag stå och koppla uttag och på eftermiddagen skala internetkablar.

Första året läste vi ett teoretiskt basår. Tack vare det förstår jag nu hur saker hänger ihop. Jag har en bra teoretisk grund för de praktiska övningarna, vilket också handlar om säkerhet. Basåret hjälpte mig också att välja inriktning och jag har valt elteknik. En av våra kurser är ellära – den gillar jag extra mycket. Där läser vi mycket fysik och matte.

Min självkänsla har stärkts jättemycket de här åren, framför allt har jag upptäckt att jag också gillar de teoretiska ämnena. Tidigare var jag lite skoltrött. Nu åker jag flera timmar varje dag för att komma till skolan och tillbaka hem till Norrtälje. Och varje dag känner jag att det är värt det, för jag stortrivs verkligen. Hela skolan är så välkomnande. Det är superkul!

Både skolan och min fritid, där jag är ledare i cheerleading i Åkersberga fem dagar i veckan, ger mig jättemycket energi. Redan nu ser jag fram emot nästa läsår med mer praktik. Det bästa med gymnasiet är att jag blivit motiverad att fortsätta plugga, men om jag vill har jag i princip ett jobb i handen. Så mycket bättre kan det inte bli!

Berättat för AGNETA

Pedagogisk succé i Andrées spår

Hur mycket lärande kan man egentligen utvinna ur en enda bok? Väldigt mycket om du frågar lärarna på Sjöstadsskolan som har arbetat ämnesövergripande utifrån en tidigare Augustprisvinnare. Och som grädde på det litterära moset: engagerade elever och ökad gemenskap.

Det är vår och isen på Hammarby sjö har smält men för eleverna i Sjöstadsskolans årskurs 8 spelar det frusna vattnet fortfarande en viktig roll. Snart ska de påbörja det sista momentet i ett ämnesövergripande projekt som tar avstamp i läsningen av Bea Uusmas Augustprisvinnande ”Expeditionen: Min kärlekshistoria” från 2013. En bok som handlar om det äventyr –känt som Andrée­expeditionen – som tre män i det sena 1800talets Sverige gav sig ut på för att komma först till Nordpolen.

Det var en resa med en läckande vätgasballong över isarna som slutade med ett dödligt misslyckande. Men lektionsarbetet med boken har blivit en pedagogisk succé.

Det börjar 2023 med att en grupp SO ­ och svensklärare på Sjöstadsskolan går kursen Doing skönlitteratur som hålls på Globala gymnasiet och ingår i stadens satsning på professionsutveckling. Bland skolans deltagare finns Gunilla Finn­

son, som undervisar i SO och engelska, och SO ­läraren Nina Österman.

– Vi har ju ett uppdrag att öka läsförståelsen hos eleverna, och vi tänkte att läsandet av en skönlitterär bok dessutom kan ge förståelse för historiska och samhälleliga skeenden. Det var alltså dags att koppla ihop svenska och SO i ett projekt, säger Gunilla Finnson när vi slagit oss ner i ett av skolans klassrum.

– Bea Uusmas bok är visserligen mer av en faktabok, men den har en rad positiva egenskaper förutom att den är spännande och bra, säger Nina Österman.

Där finns, påpekar hon, många olika texttyper att öva läsning på och tyda: tabeller, brev, utdrag ur dagböcker, korta kapitel där författaren beskriver sin besatthet av att få reda på hur männen dog, vetenskapliga fakta. Plus illustrationer och fotografier att analysera.

– Den beskriver ju också ett väldigt tydligt historiskt sammanhang att utgå ifrån.

På kursen fick de verktyg för att skapa övningar och uppgifter med boken som grund. Efter en tids förberedande sattes projektet i gång med de första åttondeklassarna. Först ut var Nina Österman och svenskläraren Charlotta Wilson, som gjorde det grannlaga arbetet med att skapa elevernas arbetshäfte. Året därpå var det Gunilla Finnsons och svenskläraren Jenny Alassaad Elserts tur.

Nina Österman lyfter fram hur man också kan låta boken relatera till nutiden:

– Expeditionsmedlemmarna vill vara först till Nordpolen,

Lärarnas bästa tips

● Håll tempo i bokläsningen. För många lektioner gör att eleverna tröttnar.

● Komplettera bokens källmaterial med Stockholmskällans originalkällor.

● Gå igenom nationalismen ordentligt. Eleverna har svårt att förstå vad den var då i förhållande till i dag.

● Gå någon liknande kurs och prova på ett bokprojekt. Se so-didaktik.se för mer info om kurstillfällen.

Åttondeklassarna Sonja Gunnarsson, Bonnie Nathanaelson och Teodor Sandqvist läser brev.

Lärarna Nina Österman och Gunilla Finnson med ”Expeditionen: Min kärlekshistoria” av Bea Uusma – en bok som berikar lärandet på djupet.

och nu har ju polarregionen blivit politiskt aktuell igen, med Trump som är inne på att köpa Grönland, och nya farleder som öppnas när isen smälter på grund av klimatförändringarna. Då tog vi vara på den vinkeln.

– Men det bästa är ändå hur engagerade eleverna blir när de har bokens berättelse som grund, de vill verkligen försöka förstå de här personerna som gav sig iväg med ballongen: Hur kunde de vara så galna att de trodde att de skulle klara sig när de var så dåligt förberedda?

Så om man hittar rätt bok

så blir lärandet något som liksom vecklar ut sig av sig självt?

– Ja, precis!

I boken finns allt från formler som skulle platsa på en kemilektion till beskrivningar av den sydda ballongens konstruktion som kunde ligga till grund för en slöjduppgift, via noggrant redovisade medicinska teorier om de tre äventyrarnas tänkbara dödsorsak.

Ni kunde ju egentligen samla nästan hela kollegiet kring denna enda bok?

”Det var roligt att skriva eftersom man fick leva sig in i en roll och vara någon annan.”

– Ja! I mån av intresse och tid, förstås. Och det är också det här som vi har försökt få fram: Vi har ju delat upp skolvärlden i olika ämnen, och så får eleverna för sig att det är vattentäta skott mellan dem, men det är det ju inte. Det här är faktiskt ett sätt att ta sig an ämnena som är mer begripligt för dem, och det skapar lärglädje, säger Gunilla Finnson. – Och det vi säkert kan säga när det gäller läsförståelsen, är att vi har ökat på rejält med lästillfällen med det här projektet. Vi har högläsning, parvis högläsning, tyst läsning, och vi har kunnat anpassa läsningen efter läsvana. Vissa är mycket lässvaga men även de har lyckats ta sig igenom det här.

Sedan är det detta med stafettidén: Undervisningsmaterialet kopplat till boken kan på arbetsbesparande vis användas av nästa års lärare i åttan. De kan använda det som de tycker passar och lägga till egna inslag och schemalagda ämnen.

Första året gällde kombon historia och svenska, andra

året lades geografi till och nu har bildämnet tillkommit. Utvärderingar görs på ett öppet och ärligt sätt lärarna emellan, så att projektet hela tiden utvecklas.

Vid vårt besök ska eleverna i årets omgång snart börja med bildanalys efter att ha klarat av den senaste uppgiften: att öva perspektivskifte och så kallad historisk empati genom att för hand skriva ett kärleksbrev i expeditionsmedlemmen Nils Strindbergs namn och anda, till den Anna han förlovat sig med innan han reste och aldrig mer kommer att få se.

– Det var roligt att skriva eftersom man fick leva sig in i en roll och vara någon annan, säger åttondeklassaren Teodor Sandqvist. Arbetet med boken blir också spännande för att det är så varierande uppgifter och diskussioner, inte bara frågor från läraren att fylla i svaren på.

Årskurskamraterna Sonja Gunnarsson och Bonnie Nathanaelson är vana bokläsare, berättar de, men genren är ny. – Det är kanske lätt att tro att ”jaha, det här är en vanlig faktabok”, men så börjar man läsa och får veta saker om deras liv och förstår att boken är mycket mer än så. Den är verkligen spännande på ett sätt som inte bara är lärorikt utan också kul att jobba med, säger Bonnie Nathanaelson.

Teodor Sandqvist menar att arbetssättet skapar ”en bra gemenskap och arbetsmoral, man fokuserar”, och Sonja Gunnarsson håller med: – Jag skulle säga att det skapar en otrolig gemenskap i hela årskursen, och när vi presenterade den här uppgiften på kärlekstemat, och visade upp breven för föräldrarna, så var det som att vi var ett lag som fick visa vad vi kan.

Text PONTUS DAHLMAN Foto ULRICA ZWENGER

Böcker som stör och berör

Bilderböcker kan vara ett relevant litteraturval på högstadiet och gymnasiet, där de väcker frågor och utmanar tankemönster. Det menar Katrina Åkerholm som har skrivit en avhandling om ungdomars möten med komplexa bilderböcker.

I sin doktorsavhandling ”Att bli med besväret i litteraturundervisningen” (Åbo Akademi, 2025) undersöker Katrina Åkerholm vad som sker i litteraturundervisningen på högstadiet och gymnasiet när elever möter bilderböckerna ”Hemma hos Harald Henriksson” av Uje Brandelius och Clara Dackenberg samt ”Furan” av Lisen Adbåge.

Dessutom ingår en teoretisk studie av Linda Bondestams ”Mitt bottenliv”. Dessa böcker sätter i gång något – de berör, skaver och provocerar.

– Bilderboken är en konstform som möjliggör för litteraturundervisningen att ge plats åt det som är ovisst, ambivalent och besvärande och där vi kan jobba med det tillsammans, säger Katrina Åkerholm, forskare och universitetslärare vid Åbo Akademi.

Hon ser denna potential som särskilt viktig i en tid med geopolitiska spänningar, klimatkris och andra stora samhällsutmaningar.

– Bilderbokens komplexa estetik bidrar till det. Form och innehåll flätas samman och det finns ofta en tvetydighet som kan påverka elever och lärare på sätt de inte har förutspått. Det kräver dock att lärarna har dels en viss bilderbokskännedom, dels en öppenhet inför att våga lyssna in elevernas tankar.

– Det handlar om att uppleva och känna det litterära verket, och inte bara stå utanför och analysera det. Vad är det bästa med att ta in bilderböcker i undervisningen?

– Att de är omedelbara. Eleverna dras in i dem och upplever litteraturen på ett genuint sätt, och man hinner behandla ett helt verk. Jag såg att eleverna i undersökningen engagerades, även när de upplevde besvär eller något som störde, kanske till viss del för att bilderböckerna erbjuder ett visst motstånd.

”Bilderböcker kan vara livsutvecklande, en personlig upptäcktsresa för både barn och vuxna.”

Agneta Edwards i samband med att hon tilldelades Natur & Kulturs läspris 2026.

4 X BILDERBÖCKER FÖR ALLA ÅLDRAR

FURAN

Lisen Adbåge Rabén & Sjögren, 2021 En familj fäller furorna på sin drömtomt för att bygga ett hus. Men snart börjar märkliga saker hända i huset och dess invånare får besynnerliga symptom. Barkig hud och fötter som vill slå rot. En riktig rysare om naturens hämnd som kan användas för samtal om människans relation till naturen. Finns på Cirkulationsbiblioteket.

OLLI OCH MO

Eva Lindström Alfabeta, 2012 Olli och Mo ska på utflykt. De har kartbok och kikare men åker ändå vilse och hamnar hos Maud som steker fiskpinnar på högkant. Almapristagaren Eva Lindströms bildvärld rymmer stjälkar och blad, drastiska perspektivskiften, mångtydiga blickar, små ekorrar och en blå stubbe. Ett bilddrama med många tolkningsmöjligheter.

BUREN

Mark Wallenius

Illustrationer: Aron Landahl

Alfabeta, 2025 I Biggans trädgård finns en jättelik bur med en infångad räv. När berättarjaget kommer dit på kalas med sin mamma bjuds han in i jämnåriga Majs sagovärld. De tänker på rävens familj som kanske gråter och ylar på nätterna. En mycket vackert illustrerad och gåtfull berättelse om instängdhet, frihet och burar av olika slag.

CIKADA

Shaun Tan

Översättning: Ulla Roseen

Lilla Piratförlaget, 2018

Cikada har arbetat som dataregistrerare i sjutton år. ”Ingen sjukdag. Inga misstag.” Det är dags för pension: ”Ingen fest. Inget handslag.”

Almapristagaren

Shaun Tan har en säregen förmåga att skapa bild- och textvärldar där de stora frågorna gestaltas i ny form. En till synes enkel saga som erbjuder en svindlande läsupplevelse.

Text ANNELIE DREWSEN

Katrina Åkerholm

Ute hos dig 30 september Nr 3

ESS-GYMNASIET

De arbetar med mental hälsa på bildlektionerna.

AI är oslagbar på Katarina Norra.

NO-läraren som blev kungligt prisad.

Stockholm Distans ger hemmasittare en extra chans.

… och naturligtvis mycket mer.

LIVETS HÅRDA SKOLA Stina Hjelm

Gå

en skolvisning i Stadshuset

Besök Stockholms demokratiska hjärta!

Låt dina elever kliva in i kommunfullmäktige och se varifrån Stockholm styrs. Stadshuset påverkar elevernas vardag, både idag och i framtiden.

Under visningen berättar vi om Stadshusets unika arkitektur och spännande historia, och om det kommunala styret.

Läs mer och boka på stadshuset.stockholm/skola