Ölands Kökssmejeri Han ledsnade på pendlandet i storstan och fick en uppenbarelse; varför inte göra ost istället?

Ystra tider på ostkusten

I lilla Alby driver Christer Delding Ölands Köksmejeri tillsammans med hustrun och sommelieren Eva Nina Hammarskjöld. Det var egentligen bara tillfälligheter som gjorde att Christer sadlade om till mejerist.

text och foto: jonas henningsson

Vill man vara göteborgare kan man hävda att den gamla Albyboden och lilla Alby på ostkusten har fått en yster nytändning. Men det är faktiskt en stockholmares ahaupplevelse som gjort att södra Öland har ett ställe som hantverksmässigt tillverkar ostar, med mjölk från öländska kor och bara naturliga råvaror. –Jag är inte alls nån mejerist från början utan jag är data- och reklamgubbe egentligen, att göra ost var verkligen inget jag har hållit på med tidigare utan det var mer att man satt och pendlade in till Södermalm i Stockholm. Jag satt och funderade på hur många gånger jag åkt förbi Skogskyrkogården och kom fram till att det var 12 000 gånger ungefär, och sen räknade jag ut att jag skulle göra det ungefär 16 000 gånger till i livet. Det var då jag tänkte att man skulle göra nåt annat med livet, man kanske skulle göra ost eller nåt?

Sen blev det inte något med det där »eller nåt« förrän Christer gick in i väggen, blev utbränd på jobbet och hamnade här i Alby för han råkade ha ett hus just här sen tidigare. I Alby kunde han andas och i Alby vidgades hans vyer och skärptes hans sinnen. –Mat är ju roligt och det tycker man ju om och här hamnar man mitt i maten. Här går man ut och lägger nät i havet eller går ut och skjuter ett rådjur på Alvaret och köper grejer av folk som odlar.

Och osten då … Christer tänkte att mjölk finns ju här i byn ,så kanske kan man göra en ost? –Så jag gjorde en ost och den vart skitdålig, då gjorde jag en till och den blev också skitdålig och då hittade jag och sökte till en kurs uppe på norra ön.

Där var det långt mer erfarna ostmänniskor än Christer som deltog, folk med gårdar och kor och kunskaper. Men han lärde sig massor och fick med sig ett helt anteckningsblock fulltecknat och en massa idéer hem till Alby. Problemet var att han inte hade användning av det där anteckningsblocket, han hade ingen lokal eller utrustning.

Vem skulle inte vilja ha en sån här ostkyl hemma?

Men Willy, som hade drivit Albyboden, en butik som funnits i mer än hundra år i byn, trodde på det här så han sa åt Christer att testa i den gamla butikslokalen. Så Christer letade och hittade ystgrytan som hade stått på en lastkrage i en hage i några år, bonden han hittade den hos lät honom få den, den gjorde mer nytta hos Christer än där i hagen. Den tvåhundralitersgrytan är den man kört med hela tiden, även om det nu är dags att uppgradera utrustningen. Nu gör man plats för en femhundralitersgryta som kommer att göra vägen framåt möjlig.

Albyboden fick liv igen, för Christer har, med stöd av hustrun och sommelieren Eva Nina Hammarskjöld, drivit Ölands Köksmejeri sedan 2013. Eftersom man startade verksamheten i maj började han med att göra färskost och Alvaroumi (halloumi på ölandsvis), det får man ut på en gång. Ett år är uppdelat i olika faser. –Man ystar som tusan i januari för att ha mycket klart till sommaren, de här första ostarna tar fem, sex månader, visar Christer upp en tvåkilosbit. Sen väntar blåmögel som ska ligga tre månader, sen tvåmånadersostarna och sen sticker man emellan med saker som ska vara klara till hösten. Sen gör man de ostar som mjölkas på morgonen och man tar man med sig hem på kvällen och käkar.

Sen väntar skördefest och jul. Så går ett år här i Alby och det är dags att kavla upp ärmarna igen i januari.

Folk som vet, vet

Han har inte öppet sådär jättemycket, Christer, han hinner ju inte. Men ibland är det öppet i butiken. Folk som vet, vet.

På hyllorna i butiken ligger enorma pressade ostar i tolvkilosformat, de är formade i gamla arlaformar, de går på beställning till restaurang Oaxen i Stockholm.

Say cheese! Christer har coolaste kepsen på ön. Och största osten.

Några av ostarna från Ölands Köksmejeri

RÖD ALVAR

En halvmjuk kittost av Munstertyp. Mild som ung men mognar till en karaktärsfast bekantskap efter cirka tre månader.

CARLA

Döpt efter mejeriets första kund, Carlas Café i Näsby. En halvmjuk ost med lätt kittyta, mild och lite gräddig i smaken som ung, den får mognadstoner och mer karaktär med tiden.

BLÅ ALVAR

En blåmögelost av lite fastare typ med naturskorpa. Lämplig som dessertost eller i matlagning. Lagras från tre månader upp till ett år.

SOLVÄNDA

Hårdost med aningens sötma. I bakgrunden lite mörka, beska och nötiga toner. Osten är torr och spröd i konsistensen och avnjutes med öl, vin eller torr cider.

TOMA ALVAR

Desserost med »tyst« blåmögel, dvs blåmöglet finns där men syns inte alls eller väldigt lite. Örtkryddor på ytan, bland annat mynta och fänkål. Lagras i tre månader och från en torr och smulig textur med hög syra.

ALVAROUMI

Grillost av cypriotisk typ perfekt att grilla eller steka.

FÄRSKOST

Mjölksyrakoagulerad mjuk och bredbar färskost smaksatt med olika kryddor, bland annat är ramslök är standard i sortimentet. Ibland tillverkas speciella smaker på begäran eller till olika evenemang. Ett exempel är färsk ost med smak av havtorn som säljs till Ölands Skördefest. Bästa sättet att få tag i ostarna är på gårdsbutiker på ön. Mysinge kött i Bårby eller Färjestaden och Stenladan i Algutsrum är säkra kort. Restaurangen på LinksGolf Öland har också ett urval.

»Det var då jag tänkte att man skulle göra nåt annat med livet, man kanske skulle göra ost eller nåt?«

–Här finns också hittepåost som jag hittat på själv, visar han. Det är en långsam kultur. Käkar du den efter ett halvår smakar den ingenting. Efter ett år händer det massor.

De halvstora sexkilos-ostarna gillar han mest, de är behändiga.

Allting är kortåkt så det förslår, ja kossorna kommer från gården härborta över gatan. Alla råvaror är naturliga. Christer leker med tanken på att göra något mer här i lokalen med någon annan. Paret kör också vin- ostprovningar. Nu i och med pandemin har folk upptäckt eko och regionalt mer och mer, märker han. Det börjar bli lite bra nu, tycker ystmästaren. Framme vid kassan ligger flera små ostar uppradade, bland annat den ost som fått namnet av en tidig påhejare längre söderut. –Det är ju faktiskt Carlas fel alltihop det här att jag startade, säger han och visar osten Carla. Vi var ju nere hos Carla och Jonne på Carlas Café i Näsby och hängde innan vi startade det här. Hon hade sett något om att jag planerade att dra igång mejeriet, när man ska starta måste man ansöka om tillstånd och de blir ju officiella och direkt var det någon tidning som fick nys om det och gjorde en artikel, som hon läste.

Christer visste inte ens med säkerhet att det skulle bli något, han hade funderat på det, men då var det ju bara att köra igång, det skulle vara klart till midsommar. –Så det var Carla som knuffade tillräckligt mycket för att jag skulle sätta igång.

Då hade jag en kund också, det fanns en efterfrågan.

Alby 121 olandskoksmejeri.se