STRÅLANDE FRAMTID

Middagen blir en pärs. En del av mig vill berätta allt om lastbilen som kunde ha dödat Petra, om killen som jag misstänker var Zoran och om mina och Olofs planer. En annan del av mig kräver att jag håller tyst och får mig att kallsvettas av mammas frågor.

”Sara, gick det bra med han i trean som höll i den där fotoklubben?”

”Han var inte med sen.”

”Nähä. Men den där Olof, han är trevlig eller?”

”Jodå.”

”Bor han inte nära Mia?”

”Jo.”

”Då kan ni ju ringa på honom också nästa gång du är där?”

”Äh, han och Mia har väl inte varit ute och ränt ihop sedan de var typ tio.”

Nu börjar Lollo vakna till.

”Mamma, ärligt talat, ge upp. Fotoklubben är värsta nördstället på hela Katedralskolan. Inte ens Sara kvalar in där.”

Jag känner hur kinderna hettar till. Och hur skönt det är att ta ett djupt andetag och sen lugnt och sansat slå undan benen på Lollo när hon fortsätter.

”Och är Olof lika trist som sin storebrorsa så …”

”Petra var med.”

Det syns på Lollo hur hennes hjärna jobbar.

”Petra?”

”Ja, din polare. Hon är trevlig tycker jag.”

Och det är ännu trevligare att se din min när jag får det att låta som att jag och Petra är goda vänner.

”Bra på foto är hon också. Hitta fina vyer och så där. Och Olof verkar hur duktig som helst, rena proffset.”

Jag lyckas hålla en vuxen, neutral ton som säkerligen irriterar Lollo. Hon tycks fortfarande inte tro att det är sant och jag hör hennes tvivel när hon frågar:

”Så du, Petra och Olof …?”

… bröt oss in i ett dagbrott och bevittnade någon som eventuellt var din hemliga pojkvän försöka göra inbrott samt ett möjligt mordförsök.

”Ja. Vadå?”

Och jag håller dessutom tyst om det för din skull din otacksamma jävel.

Mamma försöker lätta upp stämningen.

”Vad roligt att ni har gemensamma kompisar! Kan du inte följa med Sara nästa gång Lollo?”

”Meh. Ofta.”

Lollos skakar på huvudet och skrattar till innan hon fortsätter.

”Stackars Petra alltså, vilken chock.”

”Känner du Petra ens? Hon sa att hon ser fram emot nästa gång hon får träffa Olof.”

Eftersom hon vill se framkallningarna, troligen inget annat, men det behöver ju inte du veta om.

”Visst, Petra är säkert skitsugen på att få träffa en kille som precis gått ut nian.”

Men även om Lollo torrt avfärdar det sista jag sa har hon ändå förlorat idag. Jag hör hur mamma, pappa och Lollo fortsätter samtalet när jag lämnat köket.

”Men Lollo, det är väl roligt att Sara träffar andra än bara Mia?”

”Ja, men måste hon leta upp stället där bara nördar håller hus?”

”Hördu Louise, lyssna på mamma nu. Fotografering är en vetenskap, det är bra att Sara får lära sig tekniken ihop med andra, det kommer hon att ha nytta av. Jag var faktiskt själv med i fotoklubben när jag studerade.”

”Men då stämmer det ju som jag sa. Nördställe.”

* Läxböckerna ligger framför mig men tankarna är någon annanstans. Mysteriet. Klockan är halv åtta när jag lämnar mitt rum. Köket ser ut som ett slagfält, fullt med tallrikar och kastruller på diskbänken och matbordet är ännu inte avdukat. Den hurtiga entusiasm som mamma uppbringar varje gång vi samtalar tycks försvunnen. Jag ser henne sitta ute på altanen med dagens cigarett i ena handen och huvudet lutat mot den andra Hon ser inte när jag kopplar Frodo och tassar ut genom ytterdörren.

Oron gnager i mig. Lollos rum var tomt när jag gick. Tänk om hon är träffar Mattias och Zoran? Nåja, jag har i alla fall nämnt Lollo för Olof. Inte att hon är inblandad på något sätt, inte att hon hade Zoran på nattligt besök. Men jag berättade att hon och hennes kompisar festade i dagbrottet i somras, antydde att det finns en del skumma figurer i Lollos kretsar och att jag hörde dem nämna något om att ses ikväll.

Det sista var förstås en lögn. Men jag vågar absolut inte avslöja räden hos Mattias eller det som hände i tegeltornet. Kanske var det dumt att dra in Olof? Jag undanhåller sådär tre fjärdedelar av all information för honom och jag är livrädd att han ska avslöja något.

Men när vi möter varandra som avtalat är känslan att mitt beslut var rätt trots att vi knappt känner varandra. Olof som tog hand om Petra efter incidenten med den rasade trappställningen, som lovade att inte avslöja det som hänt, som utan att tveka ljög för Mia när det behövdes. Ja, det känns tryggt att ha honom med.

Frodo verkar tycka detsamma för han nosar vänligt på Olof och viftar på svansen. Olof klappar försiktigt tillbaka. Ingen hundmänniska gissar jag, men det gör inget, den djurintresserade delen av mig får sitt av Mia. Det är en helt annan del av mig, den som löser problem, den som söker sanningen till varje pris, som är ute ikväll. Och den delen kan inte längre sitta och hoppas på att Mia ska bli någon annan än den hon är. Idag har jag äntligen vågat säga det till mig själv genom att satsa allt på ett kort, en kille som jag pratade med på riktigt för första gången i torsdags. Jag är inte klok, det är i alla fall vad Mia skulle sagt.

”Du och Mia är ofta ute med hundarna?”

”Ja. Bättre än att prata i telefon, är ju alltid någon som ska lyssna eller lägga sig i samtalet annars. Och så slipper man frågor från mamma och pappa om varför man plötsligt ska ut i mörker eller regn.”

”Haha, en äkta detektiv! Vad tror du de har för sig i det där tornet?”

”Ingen aning. Ska försöka kolla om det är stöldgods eller något annat där.”

”Det enda i gruvorna som är värt något är väl fordonen?”

Ja, och det står en kistvagn i tegeltornet.

”Mmm. Men vem säljer man stulna gruvfordon till?

Jag ser mig omkring för att kolla så att vi inte har fått några åskådare, men det är tomt och tyst i skogen. Jag visar med en gest mot Olof att vi kan gå bort från stigen och in bland trädens skuggor.

”Häftig byggnad” viskar Olof där vi sitter och trycker bakom några hallonbuskar vid tegeltornet. ”Tror du man kan komma in där?”

”Vet inte, vi kanske kan kolla imorgon?” väser jag tillbaka. Rodnar antagligen. Usch vad falsk jag är. Drömmer om att liksom i de klassiska deckarböckerna bilda ett gäng där ungdomar och en hund löser mysterier ihop, och så inleder jag med att hålla Petra utanför och ljuga för Olof.

Tiden går, samvetet känns allt sämre. Men så ser jag en gestalt med röd baseballkeps nere i dagbrottet och kan räta lite på ryggen. Jag har åtminstone inte dragit hit Olof förgäves. Snart skymtar vi Mattias mellan träden. Samma Iron Maidentröja som igår men han ser inte lika avslappnad ut. Han försvinner snabbt på andra sidan tegeltornet från oss sett. Gissningsvis tar han sig sedan genom stängslet och klättrar ner på samma sätt som jag gjorde häromdagen för snart dyker han upp nere vid Zoran. De hejar kort på varandra innan Mattias mödosamt börjar klättra uppför kedjan. Zoran kommer efter honom och de försvinner in i byggnaden.

Tusen tankar vandrar genom huvudet. Vad händer inne i tornet? Är Sticky redan där? Kommer Lollo?

Jag kan nästan se mig själv med en yttre betraktares ögon när jag beslutsamt smyger fram mot tornets närmaste vägg och ställer mig bakom en stor gran så jag inte ska synas från stigen. Bakom mig ser jag Olof följa i mina spår.

”Hur går det nu då?”

Det är Stickys röst som hörs inifrån tegeltornet, djup och korthuggen. Zoran i sin tur låter som om han har sett för många gangsterfilmer.

”Det rullar men … Lite problems boys. Men ge mig bara tid så …”

Sticky avbryter Zoran.

”Hur mycket tid?”

”Du vet, det är mycket som ska klaffa. Snuten nosar fan på allt nu och det här är ju inte peanuts direkt. Och fatta läget där nere, welcome to the jungle liksom.”

”Hur mycket tid frågade jag!”

Jag kan nästan ta på tystnaden där på andra sidan väggen. Så hör jag Mattias, som ett fördröjt eko av Sticky.

”Precis, hur mycket tid? När kan de betala?”

”Ey, cool down, okej? Är ju låst här va? Vi måste lösa det först.”

”Måste vi kanske inte.”

Det är Mattias. De andra är tysta och lyssnar. Kanske är de inte vana vid att Mattias tar initiativet. Han fortsätter.

”Det borde ju finnas fler än Zorans kontakter som är intresserade. SEKAB för att tala klarspråk.”

”Ey, varför då? Är väl bingo för dem att losa skiten?”

”Tror jag inte. Jag vet en gubbe som …”

”Käft för fan!”

Stickys utbrott kommer som en chock. Jag stelnar till trots att jag står utanför byggnaden och till skillnad från det förra besöket inte är målet för Stickys vrede.

”Eh, varför …?”

”Därför!”

”Ey, take it easy, Mattias har en poäng. Kan ju alltid checka läget.”

”Det gör du så helvete heller! Du ser till att dina juggepolare får tummen ur röven och plockar fram stålarna. Vi ses samma tid nästa måndag och då ska du fan ha löst det. Annars är du borta från det här. Fatta!”

En tegelvägg. Det är vad som skiljer oss från killarnas gräl. Jag lägger handen mot teglet och blundar, försöker skapa en bild vad som händer där på andra sidan. Föreställer mig hur

Sticky stirrar ner på Zoran, med de där känslolösa ögonen som naglar fast hans offer. Själv hade jag dött av skräck i det läget men Zoran klarar att svara, även om han är på defensiven.

”Okej, okej, lugn. Det ordnar sig.”

När jag öppnar ögonen ser jag hur Olof tittar spänt på mig. Vi säger det inte men tänker båda samma sak, det är hög tid att dra härifrån. Snabbt börjar vi gå längs stängslet för att sedan vika av och ta riktning på villaområdet som finns någonstans framför oss. Vi säger knappt ett ord till varandra förrän vi står vid den lilla lekplatsen där vi möttes tidigare ikväll.

”Jaha, vad tror du Olof?”

”Något skumt verkar det vara. Som om de hittat något spännande. Men det är ju inte kriminellt i sig. Det blir ju bara olagligt om de stjäl och kanske säljer vidare. Så just nu finns nog inget för polisen att ta på. Skulle behöva luska ut vilka som mer är inblandade.”

Min syrra till exempel.

”Absolut. Vågar du följa med på måndag igen?”

Olof ser tveksam ut.

”Vi borde kanske ringa polisen ändå? Anmäla olaga intrång i tegeltornet, polisen tar fingeravtryck och sen får de stoppa det.”

Du har förstås rätt Olof. Men tyvärr hittar de även mina fingeravtryck i så fall och då blir det en jävligt spännande diskussion med Sticky och kompani sen.

”Eh, men då kommer det garanterat rulla på med snack om vad som hänt i dagbrottet också. Sen vetetusan om det räcker med ett anonymt samtal för att få polisen att utreda ett brott där straffet är typ böter.”

”Mmm. Du har en poäng där.”

Jag tar ett djupt andetag och ser Olof i ögonen.

”Jag tänker fortsätta att undersöka det här. Ta mig in tegeltornet och kolla vad som finns. Ta reda på vilka som de gör affärer med. Sätta fast dem. Är du på?”

Sen kommer ögonblicket som jag alltid ska komma ihåg. Det när jag och Olof skapar ett band som inte ens jag och Mia har, trots att jag och Olof knappt känner varandra. Det tänds något i ögonen på honom och för en sekund tror jag att han ska krama mig. Men han står still och ser allvarlig ut samtidigt som han ler.

”Lita på mig Sara. Jag är på.”

Jag promenerar runt med Frodo i området en lång stund innan jag beger mig hemåt. Samlar tankarna. Sticky, Mattias, Zoran. Sen slår det mig att det förstås kan ha varit fler personer i tegeltornet. Någon polare till Sticky? Lollo?

Kanske var Stickys avsikt med sin fråga i lördags att kolla så att det var okej att ta med Lollo när de skulle möta Zoran. I så fall spelar Lollo ett livsfarligt dubbelspel. ■

Rena fönster med professionell fönsterputs. Boka en tid och dag som passar dig, eller skaffa ett abonnemang, så kommer vi och putsar dina fönster med en vald intervall.

Servicekänsla och personlig kontakt sedan 1994.

V Lkommen Till

- Inspireras av våra Dekorationsbrasor och

El-dorado Plus förbränningstoalett för dig med 230V i stugan, men utan vatten och avlopp.

Webbshop

Besök gärna vår Webbshop. Där finner ni nästan hela våratshop.ggm.nusortiment.

KAMPANJ! 5000:I RABATT

Vi har allt som du kan tänkas behöva gällande gasolprodukter. I vår butik finner du allt ifrån den lilla packningen till kompletta gasolanläggningar.

Gasolbyte fr. 200:-

Dessutom har vi fina erbjudanden på grillar från Napoleon samt prisgaranti på hela SMEG’s sortiment – BESÖK OSS IDAG!