Som en liten pojke. Fast nio meter lång. Skapad av den amerikanske konstnären Jim Dine. Som så många andra närmar sig Pinocchio centrum söderifrån. I skulptur staden Borås möter han kompisarna Declination, Catafalque och Bodhi.
En av Nordens största djurparker. Strax intill ett av landets första shoppingområden. Och däremellan utomhuspooler, en evenemangsarena, naturreservat och en camping öppen året runt. Bara ett par minuter från centrum. Annorlunda? Inte i Borås.
Framtiden är på väg att flytta in i Simonsland, fabriksområdet Gud glömde. Här går det att andas stadens själ. Snart kommer du att mötas av entreprenörer, kreatörer och textildesigners. Och Marketplace – en arena för handel, design och mode. Landets modernaste simarena fi nns i Borås. Snart. Mitt i Knalleland. En fullängdsbassäng med internationella ambitioner. Som ett komplement till Alidebergsbadet, alldeles bredvid, och Stadsparksbadet mitt i centrum.
Vad gör man i Borås en tisdagskväll? Tja, vad har du lust att göra? Gå på bio, teater, konsert, sport evenemang eller besöka en utställning? Njuta av en avsmakningsmeny på krogen, hänga på ett gym eller kanske lägga dig tidigt för att vakna utvilad.
Kulturscenen i Borås viskar, ryter och förför. Från måleri och konstfilm till teater, debatter och provokationer. Ett textilmuseum där själen lever. Och ett vibrerande grafik- och fotomuseum. Från det lokala till det internationella. Tur och retur.
Över tiotusen studenter. Lika många forskare som om det vore ett universitet. På Högskolan i Borås blir du någon, men kanske framförallt något. Textilekonom, informationsarkitekt, designguru eller något annat framtidsyrke. Varsågod och välj.
Kanske var det här Gustav II Adolf stod 1621 då han bestämde att Borås skulle få stadsprivilegier. Idag bor, studerar, arbetar, fikar, går på teater, lämnar på dagis, skrattar, rastar hundar, blir förälskade, åker kollektivt och roar sig drygt 100 000 invånare här.
Världens ände. Eller jordens mitt. Det finns egentligen bara två typer av människor. De som har varit i Borås. Och de som ännu inte har varit det. Märkligt nog brukar det vara de senare som vet mest om stan. Därför bestämde jag mig för att ta första bästa plan för att bilda mig en egen uppfattning. För att själv uppleva knalleandan, andas den textila själen och kanske skymta Anders Svensson – Guds gåva till Allsvenskan. Borås har en egen internationell flygplats. Det är det inte många som vet. Med taxi tar det bara 25 minuter från bagageband in till centrum. I rusningstrafik. Visserligen heter flygplatsen Landvetter och är kanske mest känd som Göteborgs flygplats, men vad bryr sig boråsarna om det? När jag närmar mig stan väster ifrån möts jag av ett speciellt ljus. I varje fall intalar jag mig det. För i min research inför resan läste jag att Jim Dine (den amerikanske konstnären som gav Pinocchio nytt liv) sagt just det. Eller så har det med flitens lampa att göra. För är det något boråsarna är bra på så är det att jobba. Det spelar ingen roll om det är finanskris, textilkris eller bara allmänt elände. Boråsaren knyter näven i fickan och kämpar på. På min vandring från Åhaga till Knalleland får jag känslan av att hela stan är en slags inkubator för landets näringsliv. Åtminstone när det gäller textil, mode och design. Det är här idéer föds. Det är här företag
utvecklas. MQ, JC, Hemtex, Eton, Oscar Jacobson, Svea, Gina Tricot, 8848 och så vidare. Det går inte riktigt att sätta fingret på vad det är. Men när en hög tjänsteman i Stadshuset ska visa mig något av det hon är mest stolt över tar hon med mig till en risig industrifastighet från 30-talet. Där finns ingen verksamhet. Det är rått och kallt. Det droppar från taket. Och det är helt öde. Hon berättar att när stan nyligen hade officiellt besök från Kina var det detta de visade upp. Vad tänkte kineserna? Men när tjänstemannen säger att Simonsland (så heter området) är framtiden börjar jag förstå. Det handlar om ett arv. Det textila är en av huvudsubstanserna i stans DNA. Det går inte att värja sig. Kanske är det därför Borås är på väg att ta tillbaka epitetet Sveriges modestad. Om de någonsin har tappat det. Ett stenkast bort ligger Högskolan. Drygt tiotusen studenter lever sitt liv här, men det är en som sticker ut lite extra. Han ligger utanför campuset och vilar. Catafalque är fyra-fem meter lång och skapad av den engelske konstnären Sean Henry. Det som slår mig under mitt besök är skulpturtätheten. Stans offentliga rum är lite som en permanent konstutställning. Jodå, här ordnas skulpturvandringar. Knalleland då? Sveriges första outletcenter som grundades redan någon gång på 60-talet. Idag är utbudet skräddarsytt efter det som moderna människor vill ha, men
det är inte butiksutbudet som gör Knalleland unikt. Det är hela området, kombinationen av aktiviteter. Här kan du vandra i naturreservat, besöka en djurpark, uppleva allsvensk fotboll, leva campingliv, utmana barnen i en klätterskog, paddla i Viskan, snart svalka dig i landets modernaste fulllängdsbassäng och så då naturligtvis – du är ju i Borås – s-h-o-p-p-a. Sommartorsdagarna har blivit ett begrepp i stan, och i stora delar av Artistsverige. Lite märkligt är det att boråsarna har lyckats registrera begreppet som ett varumärke. Men också ganska typiskt för den entreprenörsanda som råder här. Hur som helst, på Stora torget bjuds det på underhållning varje torsdag under sommarhalvåret inför tiotusentals åskådare under bar himmel. Jag slår mig ned på ett av stans alla caféer. Vid Sandwalls plats får jag ett bord under en parasoll med utsikt över Viskan och Stadsparken, en av stans gröna lungor. Inne i parken ser jag Stadsparksbadet, lite längre bort kan jag ana motorvägen. Borås måste vara en av få städer som har en motorväg rakt in till stadskärnan. Annars pratas det mest just nu om den nya höghastighetsjärnvägen som planeras mellan Göteborg och Borås med fortsättning till Stockholm. I väntan på den lutar jag mig tillbaka, sippar på min cappucino, och funderar lite över Borås. Världens ände. Eller jordens mitt. Tja, efter några dygn i stan är jag i varje fall säker på vad boråsarna tycker.
Före Elton John. Eller kanske efter Anders Svensson? Borås Arena lockar. Liksom Åhaga. Och i 20 år har artister bjudit på underhållning på Stora torget. Varje gång inför tiotusentals jublande boråsare och tillresta. Alltid under bar himmel.
Outlets, malls, köpcentrum – kalla det vad du vill. I Borås har det alltid hetat Knalleland. En plats där vi tar shopping på allvar, så att det blir ett nöje. Idag är det något som genomsyrar hela staden, från centrum via Knalleland till fyndbutikerna i ytterområdena. Lite kontinentalt känns det allt. I varje fall när palmerna och parasollerna har ställts ut på Sandwalls plats och man sitter där på trapporna och doppar tårna i Viskan. Eller tar strandpromenaden på bryggan bort till Lilla torg och uteserveringen.
Smart textiles är, just det, väldigt smart. Eller om du vill: ett prioriterat forskningsområde i Borås som samlar forskare och tekniker inom textil- och modedesign, elektronik, fiberteknologi, interaktionsdesign, trikå- och vävteknik samt färg- och beredningsteknik. Det finns över 10 000 företag i Sjuhäradsbygden. Inte illa med tanke på att det bor lite drygt 100 000 invånare här. Många av dem sysslar med det boråsare alltid har sysslat med, det de kan allra bäst – textil, design, mode och handel.
Från haute couture till postorder. Från vävt till sytt. Från de smala varumärkena till det breda folkliga. Här finns passionen och kunskapen, här finns viljan. Den textila känslan finns överallt. Sådant smittar av sig, ibland ända in på stadens krogar.
Allt började med att Sigvard Berggren, Borås Djurparks grundare, tog med sig ett lejon hem från Afrika. Det fick till en början springa löst hemma i hans trädgård. Resten är historia. Och så typiskt för entreprenörsandan i Borås. Ingenting är omöjligt.
IdÊ och produktion: Mecka Foto: Magnus & Magnus DDR, sid. 21 Patrik Johäll, sid. 22 Anna Sigge Papper: Munken Print 150 g. (omslag), Munken Print 115 g. (inlaga) Repro: bt. repro Tryck: Vindspelet Grafiska
boras.com