10 minute read
En oförglömlig resa till Italien
För många ungdomar är tanken på att resa till ett annat land under gymnasietiden en dröm. I januari 2024 blev det verklighet för femton av våra elever, när de deltog i en utbytesresa till Rom.
TEXT: Sofhie Wenström FOTO: Oskar Carlsson och Ozzian Campmany Huff
Elsie Häggmark, Elenor Wilson, Ellen Esselgren och Alex Round fick i början av året, tillsammans med elva andra elever från Marks Gymnasieskola, spendera en hel vecka i Italien. Elever från gymnasieskolan Liceo Edoardo Amaldi i Rom besökte MG i höstas och bodde då hemma hos våra elever. Och i januari var det alltså deras tur att uppleva ett annat europeiskt land från insidan och att lära känna jämnåriga med en annan kulturell bakgrund.
I ett samtal med de fyra delade de med sig av sina upplevelser och tankar om resan, som verkar ha blivit oförglömlig.
Nya vänskaper
Elsie går andra året på natur, Ellen första året på vård och omsorg, Elenor går andra året på samhäll och Alex sista året på teknikprogrammet. De kände varandra ytligt eller inte alls innan resan, men nu verkar de väl sammansvetsade och berättar skrattande om sina gemensamma minnen från Italien. Några interna skämt som jag inte förstår verkar de helst behålla för sig själva.
Elsie berättar att hennes dröm alltid varit att besöka Rom. Förra året deltog hon i en annan utbytesresa till Frankrike tillsammans med Elenor, som hon känner lite sedan grundskolan. Alex har även deltagit i en resa till Nürnberg i Tyskland, ett utbyte med fokus på EU:s globala mål.
Lockades av att resa – helt gratis!
Det var genom lappar som var uppsatta i skolbiblioteket och information i Kunskapens Hus nyhetsbrev Husnytt som eleverna fick reda på möjligheten att delta i utbytet med Italien. Att de sökte är något de alla är väldigt glada för.
–Tänk att få uppleva ett helt nytt land gratis! Det är ju fantastiskt, utbrister Elenor.
–Man betalar bara 300 kronor, det är ju ingenting. Vill du åka och träffa människor i din egen ålder i ett annat land, är det dumt att säga nej, tycker Alex.
Väl omhändertagna av familjerna
Men hur är det egentligen att bo hos en främmande familj, i ett helt nytt land? Elenor tror att många kan vara oroliga för att det ska vara obekvämt, men förklarar att alla är väl förberedda och att man blir väl omhändertagen som gäst. De hade redan innan resan kontakt med de italienska eleverna på sociala medier och de hade ju träffats här i Sverige några månader tidigare. Elenor tror inte heller att det spelar någon roll vem som besöker vem först.
–Det är ju folk i ens egen ålder, så de fattar hur det känns, säger Ellen och håller med.
–Första dygnet var lite ovant, men sedan hade vi ju massor att göra, det var aktiviteter hela tiden, fortsätter Elsie.
De svenska eleverna anlände till Rom på kvällen och det första de gjorde var att gå till en park där de hade picknick och spelade volleyboll. Senare på kvällen bjöds de på middag av sina respektive familjer som bodde en bit utanför staden, cirka trettio minuter med metron. De upplevde en god stämning direkt och tyckte det var överraskande trevligt att föräldrar och familjemedlemmar, oavsett ålder, var sociala och kom fram och pratade. Det var starten på en vecka som skulle bli full av intryck och aktiviteter.
Kulturskillnader
Alla fyra berättar entusiastiskt om sina upplevelser av Italien och människorna där, till exempel matkulturen, som de tycker skiljer sig rejält från den svenska. Ellen pratar om hur det hos värdfamiljerna var bakverk och sötsaker som dominerade fram till klockan sex på kvällen ungefär. Det mesta var ”nutella dränkt” och frukosten bestod oftast av chokladmuffins. Där emot var maten de åt på kvällen det allra bästa enligt Alex. Och det var mycket mat som serverades.
–De kom med mat i flera omgångar. Till exempel efter lasagnen kom de ut med en carbonara. Jag hade inte ätit mig mätt på första rätten om jag hade vetat att det kom mer, berättar han.
–En annan skillnad är också att här i Sverige är man van att man ska äta upp allt på tallriken. När man ätit upp där fyllde de bara på, så man fick lämna lite på tallriken när man var mätt, säger Elsie.
En stark familjekänsla, vänlighet och generositet var något som alla fyra upplevde hos sina värdar, som inte ville gå med på att deras gäster skulle betala för något själva, vilket Alex tyckte var pinsamt.
–Man fick nästan bli fysisk för att få betala för sig, säger han skämtsamt, eller komma på ett sätt att betala i smyg före dem.
Däremot var italienarna tydligen inte så bra på engelska, vilket förmodas bero på att de börjar läsa engelska senare i skolan och att alla filmer och teveserier är dubbade. Ändå var det inga problem att kommunicera, italienarna verkade tycka om att prata mycket och intensivt. De beskriver dem som starka personligheter, som vågar uttrycka sina åsikter – och är väldigt högljudda.
–Min engelska var bättre innan jag åkte, skrattar Elsie. Eftersom de inte förstår korrekt engelska så fick man prata på deras sätt och då vande man sig vid det.
Sämre intryck av skolan
Andra dagen blev de visade runt i skolan Liceo Edoardo Amaldi och den var helt annorlunda, och sämre, än i Sverige, håller alla fyra med om. Byggnaden var inte så luftig och stor som Kunskapens hus, utan en gammal tegelbyggnad med tunga portar.
Själva skolsystemet gjorde heller inget gott intryck på våra elever, bland annat eftersom italienarna varken får skoldatorer eller raster. Alla elever har fem minuter på sig att samtidigt ta sig till nästa lektionssal, viket gjorde det trångt och kaosartat i korridorerna. De går bara i skolan på förmiddagen och äter ingen lunch. Lektionerna består enbart av genomgångar och skoluppgifterna gör de hemma. Det kan också påverka deras bristande kunskaper i engelska, tror Alex.
–Det verkar som att de generellt lär sig mest teori i skolan, men tillämpar det inte i vardagen, konstaterar han.
Imponerade av staden
Intrycket att italienare är snälla, generösa och (prat)glada är något som alla fyra fick under vistelsen, men även att staden Rom är väldigt imponerade.
–Något som var häftigt var utsikten i staden, man kunde se ”Donken” och någon historisk ruin i samma vy. Så stor skillnad från Sverige, berättar Alex.
–I varje hörn kunde man se en ny stor byggnad och det var kyrkor överallt. Det var häftigt med all gammal byggnadskultur, lägger Elenor till.
Dagarna i Rom bestod av aktiviteter enligt schema fram till klockan tre, sedan hittade värdarna på egna saker med sina inneboende. Bland annat fick de besöka olika historiska byggnader och sevärdheter, till exempel Tivoli i Lazio.
–Vi sysselsattes hela tiden, jag var tvungen att börja dricka kaffe för att orka, erkänner Alex och skrattar.
De är alla eniga om att man som utbytesstudent inte behöver vara orolig att det ska bli tråkigt. Men man behöver inte heller som värd här i Sverige känna press att sysselsätta sina gäster när de kommer hit.
–I jämförelse med italienarnas var vår skola och våra lärare väldigt bra på att arrangera aktiviteter på dagarna och kvällarna när de var här. Man behövde inte vara med dem hela tiden om man inte ville, det fanns alltid aktiviteter de kunde vara med på med skolan, berättar Elenor.
Nya vänskaper för livet
Efter att ha tillbringat tid med de italienska värdarna, till exempel besökt olika sevärdheter, upplevt en stad i bergen dit de gamla kejsarna åkte på semester, sett palats med mera, har vänskapen både mellan de svenska och med de italienska eleverna fördjupats.
–Vi i sverigegruppen har verkligen fått en stark vänskap och italienarna sa att `Du är välkommen tillbaka, du har alltid en plats här´, berättar Elenor.
–Vi som reste dit tillsammans kände inte varandra tidigare, men vi har verkligen fått en connection, blivit sammanbundna och umgås på fritiden.
De är alla helt överens om att delta i utbyten är en chans man ska ta och att fördelarna är många.
–Man får aldrig en sådan här upplevelse på en vanlig resa, man kommer inte kulturen och människorna så nära annars, säger Elsie.
–Om man ska ut och tågluffa eller backpacka någon gång i framtiden är det jättekul att känna folk i andra länder som man kan ta kontakt med, fortsätter Elenor.
Tips till elever som vill delta
Alla som vill får delta i utbytet. Skolan gör ett urval av de sökande för att få en spridning av elever när det gäller program, ålder, kön, bakgrund och behov. I sista hand kan det bli aktuellt med lottning.
Jag frågar vad de vill skicka med andra elever som funderar på att delta i ett utbyte.
–Våga sök! Alla som söker får inte åka. Vi som redan har varit iväg har inte så stor chans nästa gång. Men vill ingen annan åka så kanske vi får göra det igen, säger Elsie entusiastiskt.
Att man missar lite i skolan när man är borta verkar inte oroa någon av dem.
–Lägg en helg på att plugga ikapp – det är absolut värt det! Och att vara lite blyg behöver inte vara något hinder för att vara med på utbytesresor, men du behöver kunna sätta dig själv åt sidan och öppna upp dig själv för andra människor, förklarar Ellen.
Efter att ha delat sina upplevelser är det tydligt att Elsie, Elenor, Ellen och Alex inte bara har fått en chans att utforska Italien utan också har skapat livslånga minnen och knutit nya vänskapsband.
De uppmanar andra att våga delta och vara öppna för nya kulturer och människor. Utbytesresor erbjuder inte bara en unik inblick i andra länder utan också möjligheten att skapa starka och varaktiga vänskapsband över nationsgränserna.
Så nästa gång möjligheten till en utbytesresa dyker upp, tveka inte – det kan vara starten på en oförglömlig resa fylld av nya vänner, kulturella upplevelser och livslånga minnen.
FAKTA: MG I VÄRLDEN
Marks Gymnasieskola deltar i flera internationella projekt som finansieras av EU. Bland annat har vi elevutbyten med skolor i Frankrike, Italien, Norge, Spanien och Tyskland. Just nu är det sammanlagt 80 elever som deltar i utbyten med olika partnerskolor i andra länder. Vi är också en av Amnestys skolor för mänskliga rättigheter och jobbar även med demokratiska frågor i projekt med EU-parlamentet. Mer exempel på skolans internationella arbete hittar du på nästa sida.
Marie Axelsson är en av de lärare som var med på resan:
Utbytena är det bästa jag gjort som lärare. Eleverna lär sig så mycket, inte bara om språk och kultur, utan utvecklas också som människor. De blir mer öppna och får lust att upptäcka världen. De får kontakter utomlands och lär känna nya människor och sammanhållningen i elevgruppen blir fantastisk. Jag som lärare får också en annan relation till eleverna.
