Uppå landet

Text Birgitta Forsgård

Ibland går mina tankar tillbaka till min uppväxtmiljö på landet. En bland många episoder minns jag så tydligt. Jag var fem år, och sjöng för ett antal personer den kända gamla visan Farmareflickan. Visan passade mej, en äkta ”bonnatös” som jag var.

Mina första tio år bodde jag på en lantgård. Min pappa var lantbrukare och min mamma hemmafru. Fick en fin uppväxt med natur och djur omkring mej. Våra djur vårdades ömt med en perfekt skötsel. Alla korna hade namn, inga gula EU-lappar i öronen. Rölla, Blenda, Stjärna, är namn jag kommer ihåg.

Så här i efterhand har jag ofta tänkt på kossorna. Att vistas på samma golvutrymme månader i sträck, kan man förstå att de hade tråkigt. På tal om detta citerar jag ett par strofer ur Alf Henrikssons dikt som han kallar Nöt. ”Ensam i kätten fick hon längtansfullt blicka mot solen och friheten redan som liten flicka.” Han avslutar med ”Kons bedrövade blick är lätt att fatta. Hon har i sanning ingen orsak att skratta.”

Inte undra på att korna tar glädjeskutt av frihet och lycka när de släpps ut en försommardag. ”Kosläpp” som det heter har blivit ett folknöje. Jag har alltid gillat kor. I mitt album finns en bild där jag står i en kohage med våra kossor i bakgrunden.

Det var inte bara kor vi hade. Associerar till min LP-skiva med ”Räfs och Liegruppen Bröderna Djup”. Spelmännen räknar sjungande upp alla djur på gården, och även härmar deras djurläten. Man kan verkligen dra på smilbanden när de sjunger ”Det var gnägg, råm, grymt, kuckeliku, skäll, jam, hörde vi på varje dag”. Så var det också på min barndoms bondgård.

Grannarna var också bönder. Tant Lilly fick besök av mej nästan varje dag. Ser i mitt inre när hon gjorde grynkorv. En köttkvarn var fastsatt på köksbordet och i den lade hon korvsmet, vevade och fjälstren fylldes alltmer med smeten.

Jag brukade ofta sitta i kökssoffan under den broderade bonaden med texten ”Goda tankar goda ord sprider lycka på vår jord”.

I soffan låg alltid en bunt tidningar. Det var Såningsmannen, en vanlig tidning i lantbrukshemmen.

Många små fina minnen finns i mitt minnes arkiv. Bland annat smultronplockning vid dikeskanterna.

Livet på landet var inte alltid lätt. Djuren kunde bli sjuka. Vissa år blev det torka och dåliga skördar. ”Det ordnar sej säkert på något sätt, för det har det ju alltid gjort”, brukade pappa säja.

Ja, sånt är livet!

Bonden sade ”Torka dag efter dag kan gå åt helsefyr”.

Måtte det bli regn i natt eller innan dagen gryr.

Så kom regn och räddade grödan, han fick lön för den stora mödan. ■