+MagazineFisheco #2 2025

25 20 #2

Följ oss på

Artiklar * Bilder * Filmer * Livesändningar

FÖRORD #2 2025 Varsågoda, ännu ett nytt och helt gratis MagazineFishEco, på en skärm nära dig.

Artiklar, tester och mycket annat.

Ja, 2025 har varit ett ganska bra år säger sportfiskebranschen, butiker och leverantörer är eniga i det. I lite svajiga tider som vi nog får kalla allt annat i världen brukar sportfisket stå sig bra och det får sådana som vi inom sportfiskemedia bara tacka för.

Värre är det för våra fiskbestånd, i dagarna har en snart traditionsenlig diskussion om att äta eller inte äta ål böljat i media, påeldat av en ålätande landsbygdsminister. Vi kan tycka vad vi vill om åltätandet men vi får aldrig flytta fokus från att den stora boven för ålen, laxen och så många andra fiskar är vattenkraften. Det är där fokus måste ligga, vi måste miljöanpassa den!

Under året har det också blossat upp en debatt kring begreppet catch and release. Här kan jag skriva och tycka mycket. Kort sammanfattat. Jag vet så mycket som att en återutsatt fisk är en fisk som (om man gjort det rätt) fortsätter att leva och kan bidra till fler fiskar i ett

fiskbestånd. Fisk ska vi absolut äta, gärna egenfångad, men att förbjuda catch and release vore en katastrof för fisken. Personligen tror jag bara vi sett början på denna debatt men jag önskar det inte. Året har också präglats av en allt mer irriterad debatt kring hur rättsväsendet hanterar tjuvfiske. Solklara fall läggs ner av åklagare och okunniga tingsrätter friar för att tjuvfiskare som fiskat i fredningsområden ”satt tillbaka fisken”.

Det hela blir inte bättre när två personer på en stor Youtubekanal lyckats undgå delgivning för brott mot fiskelagen, dom höll sig undan och sedan var brottet preskriberat. Allt detta sammanlagt retar upp vattenägare, tillsyningsmän och sportfiskare som vill göra rätt för sig. Inte bra!

Nåväl, känner kanske att det nu blev lite för dystert. Så ska det inte vara.

Sportfiske är passion, glädje, avkoppling och stundtals när det stämmer en liten adrenalinboost. Ut och fiska så mycket ni bara kan, det är bra för själen.

Ps, gå med i Sportfiskarna om ni inte är det, det är den enda organisationen som arbetar för både fisken och sportfisket!

Pps, glöm inte din lokala sportfiskehandlare när du ska köpa grejer. Här finns massor av lokal kunskap och vi vill väl kunna handla lokalt? Inte bara på nätet…

/Jan O

! r å e k is F tt Gott Ny Omslagsfoto: .................................................... Jan Ohlsson Detta nummer görs av: Ansvarig Utgivare .............................................. Jan Ohlsson Art Director......................................................... Tobias Valter

Kontakt: Ansvarig Utgivare Tel: 070 – 208 80 30

Jan Ohlsson Mail: info@fisheco.se

NUMMER #2 2025

IN N E H Å L L

6

16 Laxfiske på Vättern

Test: Didriksons Fractus

Virgin Perch i Västerbotten

32 Test: ALBA 650

38 Fränstams 7 tips för senhöstgädda

53 Test: Abu Garcia Beast 300 LP-HS

80 Test: Lunker Stick NED & Finesse

20 Isfiske med Deadbait

46 Test: G. Loomis GLX Spin & Jigg

56 Spot On för Fish On

26

50 Ny fiskväg vid Oppeby kvarn

62 Flugfiske i Bosnien-Hercegovina

76 Pryltorget

Skräddarsydd försäkring för smarta sportfiskare Ingenting slår väl en fiskedag på sjön? Med vår sportfiskeförsäkring har du dessutom ett bra skydd för dig själv, båten och fiskeutrustningen.

Skaffa vår sportfiskeförsäkring idag: Du får hjälp dygnet runt

Utökat skydd för fiskeutrustningen

Prisrabatt om du är skadefri i ett år

FÅ OFFERT OCH SE DITT BÄSTA PRIS

Kan kombineras med märkesförsäkring

VIRGIN PERCH I VÄSTERBOTTEN NÄR FISKE ÄR ÄR SOM ROLIGAST! JAN OLSSON

JAN O, DANIEL ROBERTSON

Jag sjunger lite för mig själv när jag rattar bilen ut på E4:an vid Rotebro, det bär av norrut, mitt favoritväderstreck för fiske! Jag är glad i hjärta och själ.

Jag kan sjunga så mycket jag vill utan att bli störd, jag behöver ingen GPS på många mil, det är raka spåret efter kusten sen vänster in i skogen några timmar sen framme. I skrivande stund märker jag att det här inte är första gången jag skriver en sådan här ingress… men men, det är så här det börjar när det är dags för äventyr och reportage.

Så tillbaka till bilen, alltså ingen AI-tjej på Google Maps kommer att störa mig med ”ta nästa avfart om tre kilometer”, det känns skönt. Jag gillar att köra bil. Jag skäms lite för det i dessa tider av klimatförändringar och annat elände. Jag gillar kanske inte att åka bil så mycket men att just köra tycker jag är smått avstressande. Tankarna får fritt spelrum, man sitter lixom där man sitter och det är rätt skönt att kunna koppla av med musik, ljudbok eller bara tankar. Det går heller inte så fort idag, ca 80 blås för att köra lagligt.

Bakom bilen har jag vår nya redaktionsbåt, en Buster XS, bara 418 cm lång, 176 cm bred med en 20 hk Yamaha på aktern. I båten sitter lite ny Smidig att sjösätta och fiska från, abborr-räsern från Buster

kul elektronik från Comstedt och Humminbird som jag håller på att lära mig. Det här blir första riktiga turen med Bustern och det är lite extra spännande att se hur allt kommer att fungera, den är införskaffad för just trailerexpeditioner, korta och långa sådana, och för att smidigt kunna sjösättas via naturramper eller i värsta fall rätt genom vassen.

Det är klart att jag är på gott humör, jag ska till Lycksele. Ett ställe eller faktiskt ett jätteområde jag fattat tycke för. Det beror såklart på de härliga minnen jag genom åren skapat där uppe i Västerbotten. Minnen som inte hade funnits om det inte var för min idag mycket gode vän Daniel Robertsson och hans tidigare kollega Linus Mörtzell. Tillsammans hade dom under några år ett guideföretag och jag har haft förmånen att få fiska gädda med båda flera gånger. Det visade sig, tyvärr, att Linus hade fler begåvningar än sportfisket, han är numera någon slags välbetald dataexpert och ägnar sig åt det istället för guidning. Kanske tar han sitt förnuft till fånga någon dag och byter tillbaka till det lite fattigare sportfiskejobbet men men… vi får väl se.

Daniel är däremot kvar i ”gamet” och det mer än någonsin, han guidar fiske, han guidar jakt och inte minst upplevelser i den norrländska naturen.

Det blir Daniel och jag som kommer att spendera några dagar ihop och för första gången, satsa på Västerbottens stora vackra abborrar. En art som kommit lite i skymundan eftersom bland annat Umeälven lockat med sitt stundtals fantastiska gäddfiske.

Det är faktiskt Umeälvens gäddor som blev katalysatorn för dessa kommande dagars abborrsatsning. För tre år sedan fiskade jag och Daniel gädda i en spännande del av Umeälven

Daniel och Jan O på gäddexpedition 2020! som släppt ifrån sig flera ”plussare”. Den här dagen gick det bara inte! Dom fanns där men dom vägrade äta. Det var extra retfullt när vi till och med passerade med båten över stora gäddor som bara stod och vajade i gräset. Dom var helt ointresserade av våra beten… Jag förslog för Daniel att vi helt enkelt skulle ”skita” i gäddorna och testa abborre, det fanns lixom inget att förlora.

Jag visste att lokala fiskare fått abborrar på 50 cm och rykten om tvåkilosar finns också.

Sagt och gjort, abborrspön inhämtades och vi satsade på ett lite djupare parti av älven som vi

visste höll mycket betesfisk. Det blev omedelbar succé, under ca två timmar fullkomligt hivade vi upp abborre, ett gäng över 40 cm och några toppfiskar på 45 plus!

- Vilket fiske utbrast jag, magiskt!

- Ja sa Daniel, så här kan det vara ibland, är det bra?

- Hade vi varit på Mälaren hade det varit ett av mitt livs bästa fisken sa jag till en smått oförstående Daniel…

Ja, för så är det ju, är man uppvuxen med sådana abborrar hela sitt liv så är det ju inget märkvärdigt.

Det blev händelsen som fick både mig och Daniel att på allvar smida planer att utforska fler av abborrvattnen i trakten.*

Charmigt och genuint fiskehus!

Så, tillbaka till resan i nutid, färden gick utmärkt.

Jag checkar in på det charmiga pensionatet Åskiljeby 115 vid Umeälvens norra strand, på rekommendation av Daniel. Jag möts av Michael Fisher och hans sambo Alexandra, inflyttade från Schweiz. Två personer som blev förälskade i bygden, köpte en fastighet vid älven, flyttade in och skapade sig ett helt nytt liv här vid älven.

Sånt gillar jag, människor som följer sin egen väg och sitt hjärta, dom är modiga och med

spännande drivkrafter. Här i Åskiljeby har Michael och Alexandra flera hus på sina marker, jag bor i en nyrenoverad äldre stuga, allt modernt och mer än fullt utrustat och samtidigt med bevarad charm från svunna tider. Ett underbart litet ställe som rekommenderas varmt om du ska till trakterna för fiske, jakt eller vad som helst faktiskt.

Dagen därpå är jag taggad till max, upptäcker mig själv sjunga duett, det blir country med Maja

Francis när jag fixar frukost o grejar allt fix för dagen. Daniel är tvungen att spendera sin dag på sitt andra jobb, han är snickare i grunden å jag ska ta mig ut på Umeälven ensam för att se om abborrarna står kvar där vi lämnade dom för ett par år sedan.

Det är alltid lite läskigt att ta sig ut på okända vatten, eller, det borde inte vara okänt för mig, det är heller inte okänt för mig. Den här älvsträckan har jag fiskat flera gånger förut men det är ju alltid

Sol och mindre abborrar första dagen!

Daniel som styrt båten, det finns inte en sten han inte känner till. Själv har jag ju alltid haft förmånen att bara koncentrera mig på fisket… jag borde haft mer koll under våra gemensamma turer.

Då hade jag sluppit den lilla klumpen i magen. Älvbotten här är inte kul. Ekolodet går som en jojo, sex meter djupt ena sekunden, en meter den andra. Med hjärtat i halsgropen försöker jag både läsa var djupfåran går, parera strömmen, leta vägen i minnet och samtidigt kolla ekolodet. Till slut kan jag ankra över den djuphåla där vi hade vårt drömfiske några år tidigare, ett ganska stort kuperat område med fina kanter och djup ner mot 12–13 meter. Det ser lovande ut. Återigen, betesfisk i mängder, både tätt på botten och på vissa ställen pelagiskt å visst nappar det. Jag har denna dag ett mängdfiske av rang, det blir hugg eller fisk i stort sett varje gång jiggen dansar med strömmen. Kan inte låta bli att stressa Daniel lite, messar bilder på fisk och ekolodets fina avbildningar av betesfisk. Han vill inte snickra, det vet jag, han vill fiska med mig!

Abborre och bytesfisk i mängder!

En av de större, 48 cm!

Rätt nöjd med en solig dag avslutar jag fisket, massor av abborre och något man absolut inte är van vid att vara, helt ensam på vattnet. Inte en enda annan båt har jag sett, det var länge sedan jag var med om det. De större abborrarna hittade jag inte men fisk upp till halvkilot ska man inte heller förakta. En bra träningsdag för den riktiga satsningen som kommer först imorgon.

Daniel har scoutat en sjö några mil västerut, inåt landet. En klarvattensjö med den så viktiga bytesfisken sik, riktigt turbokäk för alla predatorer.

Här la Daniel under förra säsongen pass efter storgädda och noterade att abborrarna var för norrländska mått både lite grövre och längre än

vanligt. Han har funderat över abborr-potentialen här sedan dess. Denna morgon bjuder jag Daniel på frukost, två kokta ägg med Kalles kaviar, kokta prick sju minuter, det blir då den perfekta något rinniga gulan, macka o kaffe såklart. Min lilla kylbox är packad med gosaker för murrikkan, älgfärs som ska bli hamburgare, bra cheddarost och andra små tillbehör. Eldboxen finns såklart med. Mitt intresse för mat, å det är stort, följer allt oftare med ut på sjön. Fiskestressen får allt som oftast stå tillbaka för bra och tillagad mat på en strand eller holme. Det förhöjer hela fisket och ingen, absolut ingen, mår bra av att stressa i sig en taskig köttbullsmacka från närmaste bensinmack bara för att lägga några kast extra. Nej, det ska

vara bra mat, det får ta lite av dagen å banne mig om man inte också fiskar bättre då!

Avfärd! Det är några mil att lägga, vi tar oss fram på allt smalare och sämre vägar, varje liten avfart blir alltmer en offroadupplevelse, vi snackar ko-stig eller kanske älgstig. Framme, lilla Bustern backas ner i en stenig lucka i vassen och vi är på sjön.

Daniel har några hållpunkter där vi ska starta fisket, bland annat ett grundare område mitt i sjön. Där börjar vi leta fisk via både side-imaging och med min megalivegivare. Två fantastiska hjälpmedel när man scoutar. På flera kanter och bland stenar hittar vi ganska omgående abborren.

Varje gång vi ankrar blir det fisk, Daniel börjar bli riktigt bra på att fiska ned-jiggar. En teknik jag själv länge varit förälskad i och som alltid levererar, speciellt som nu på hösten när sommarvattnet svalnat. Att vi hamnat på rätt ställe och i rätt sjö inser vi ganska fort. Vi skrattar ikapp, vi drillar ikapp! Det är riktigt fint snitt på fisken, många runt 40 cm med toppar på 45–48 cm. Vi testar såklart traditionellt jiggfiske också och det går lika bra det. Vi har en extra fin timme på eftermiddagen, en riktigt rolig huggperiod när vi driftar över ett område på ca fem meter där de lite större abborrarna står i mängder.

Lyxburgare till lunch, paus är viktigt!

Under dagen tänker jag flera gånger på hur fantastiskt fisket i Sverige stundtals kan vara.

Merparten av dessa abborrar har ju aldrig sett ett konstgjort bete förut. ”Virginperch” hade Tobbe Fränstam sagt. Tänk att vi i Sverige säkert har tusentals vatten kvar att utforska, sjöar och åar som ingen eller ytterst få har fiskat i. Bara i det området vi fiskar finns säkert tio sjöar till som har potential att leverera. Dagen går fort, för fort som alltid när det stämmer. Det blir hamburgare på Eldboxen, ska inte tjata mer om mat men kan inte låta bli att säga att det smakar kungligt!

Vi avslutar fisket när ljuset börjar försvinna med den där riktigt ”goda känslan” i hjärtat. Den som infinner sig när allt stämmer och man får dela det med goda vänner. Vi har faktiskt haft drömfiske, efter mina mått. Fantastiska abborrar och många!

I ett vatten som vi bara börjat utforska. Är inte det själva definitionen på drömfiske och fiskeäventyr?

Det är det i alla fall för mig.

Redan i bilen hem börjar vi planera nästa års äventyr, det blir sannolikt än mer avlägsna sjöar och kanske några strömmande vatten också, oavsett blir det äventyr med ”virginperch” och det räcker långt för mig! Tack Daniel för alla äventyr, dom som varit och dom som kommer! Är ni sugna på att testa fisket eller andra äventyr i Lycksele finns kontaktuppgifter på nästa sida.

Kan man ha det bättre?

FAKTA North Wild

Drivs av Daniel Robertsson med lång erfarenhet av sportfiske, jakt och outdoor.

Webbadress: https://www.northwild.se/ Mail: info@northwild.se Telefon: +46 (0)76-849 53 98

Boende

Pensionat Åskiljeby 115 Alexandra Jones & Michi Fischer Instagram: Åskiljeby 115

NYA BEAST PRO OCH BEAST X

LIGHTER. FASTER. STRONGER.

Det är alltid lite extra roligt att skriva om produkter som har sitt ursprung i Sverige. Svenska Didriksons är ett klädesföretag som många svenskar känner till, inte minst barnfamiljer som klätt sina barn i de klassiska galonbyxorna med det underbara namnet Plaskeman. Didriksons har tillverkat kläder, från början för yrkesfiskare, sedan 1913, här finns med andra ord både erfarenhet och intressant historik.

De senaste åren har man aktivt satsat på kläder för sportfiskaren, satsningen är spännande och involverar ett flertal kända svenska sportfiskare. I spetsen för det här teamet finns Abu Garcias fd. marknadschef Olle Lidesjö. I teamet som utvecklar Didriksons sportfiskekollektion hittar vi bland annat Håkan Fransson, Fredrik Sjöblom, Lubbe Pytel, Tero Paakki, Robert Jonsson mfl. Teamet är faktiskt till 100 procent delaktigt i design och funktion, inte bara ”ambassadörer” för ett varumärke. Från detta samarbete har vi tidigare har vi bland annat testat Didriksons och teamets bibs som heter Aegis, riktigt stygga brallor, kolla in det här!

Design och material

Viktigt att veta, det här är inte plagg som värmer, det är skalprodukter så vad man har under dessa plagg är viktigt i busväder. Båda plaggen har s.k. andningsförmåga, de kan alltså transportera fukt ur plaggen.

Didriksons Fractus, jacka och byxa för sportfiske!

JAN OLSSON

JAN OLSSON & ANNA BERG

Gemensamt för både jacka och byxa, insida och utsida är sytt i polyester och insidan av tyget har en speciell beläggning som tillsammans med en vattenavvisande beläggning på utsidan gör att de är klassade som vattentäta. Det innebär att de har en sk. vattenpelare på 5000 mm eller mer. Plagg på detta sätt och med dessa egenskaper ingår i Didriksons ”Storm System”.

Viktigt, alla sömmar är också tejpade för att motstå väta. Alla fickor som går att stänga med dragkedja har en speciell vattenavvisande modell av dragkedja.

På båda plaggen finns extra rejäla kardborretätningar vid händer och fötter.

Jackan Fractus

Om vi börjar med fickor så finns det två lite större fickor med rejäl överlappande stängning.

På bröstet finns en utanpåliggande ficka med dragkedja och på andra sidan en lite mer skyddad ficka på insidan av jackan med både överliggande ”flärp” och dragkedja. Det finns en fast, justerbar huva som går att fälla in i kragen. Kragen är rejält tilltagen i både höjd och i halsmått, du får lätt plats med ytterligare en eller till och med två kragar till från underställ tex fleece-eller primaloft jackor.

Vid ärmslutet finns justerbara muddar för att ytterligare göra jackan tät mot vind och väta. På båda sidorna, under armhålorna, finns möjlighet att öppna jackan. Detta för att vädra eller för att komma åt underliggande plagg eller fickor.

Fractus Pants

Byxorna är extra förstärkta kring knän och i slutet på byxan. Det finns två rejält tilltagna fickor på framsidan av respektive ben. Midjemåttet på byxan går att justera med karborrflärpar, det finns även hällor för de som vill lägga till ett skärp och i byxslutet finns en hake i metall för de som gillar att haka fast byxorna i skor eller kängor. Baksidan av byxan går en bra bit upp på ryggen och hålls på plats där av ett par rejäla hängslen med stretch.

Värt att notera lite extra. Partiet runt rumpan är extra förstärkt i nylonväv/ Cordura, precis som en bra byxa ska vara.

Omdöme

Det märks att sportfiskare har fått vara med och ”bygga” de här produkterna. Det är stilrent överlag, allt är rejält tilltaget i storlek och både jacka och byxa andas kvalitet i tänk och funktion. Där plaggen slits mest finns förstärkningar. Fickorna är rejäla och lättillgängliga. Man fiskar och rör sig ”fritt”, vilket är något av det viktigaste för mig. Det där lilla extra finns på flera ställen, bland annat de justerbara muddarna i ärmsluten och huvan som går att finjustera till max.

Jag gillar att man också har insett att vi sportfiskare inte bara vill ha svart och grått eller camo på oss när vi fiskar. Den gröna färgen (finns även svart och grått) sticker ut men inte mer än att det blir lite snyggare än vanligt. Bra där Didriksons.

Kanske det viktigaste av allt, vad händer om det regnar? Ja, under rejält regnigt fiske i både Norrland och Mälardalen har jag aldrig blivit blöt genom varken byxa eller jacka. Ett extra plus för förstärkningarna vid baken, här är det lätt att pressa igenom vatten när man sitter ner men det har ännu inte hänt mig. Andningsförmågan hos plagg har jag alltid tyckt är svår att mäta. Jag nöjer mig med att konstatera att här är plaggen varken sämre eller bättre än många andra. Fukt i kläderna går lixom aldrig riktigt att komma åt tycker jag.

Men, till slut. Kläderna måste skötas och vid väl valda tillfällen tvättas och återimpregneras, det är viktigt att veta och att komma ihåg. Även om det oftast räcker med 40 grader fintvätt så kommer smuts och partiklar förr eller senare att försämra plaggens tålighet både vad gäller att hålla emot fukt och att transportera bort det.

Så ser hela stället ut, jacka och byxa.

Kardborrelåsningarna är rejäla!

Högt förstärkt ryggslut.

Genomtänkta fickor på både byxa och jacka.

Justerbara ärmslut med varma muddar.

Justerbara förstärkta ”slut” på byxorna

Alla sömmar är tejpade för att inte läcka in vatten.

En riktigt grym sportfiske-outfit!

Plus

+ Vattentätt på riktigt + Luftiga modeller + Snyggt och genomtänkt + Passar både på sjön och på stan

Minus

– Märkligt nog lite snålt tilltaget max midjemått

Mer information

Här hittar du vad som mer ingår i sportfiskekollektionen.

FAKTA Didriksons Fractus Tillverkare: Didriksons Vattenpelare: 10,000 mm Andningsförmåga: 5,000 g/m²/24h Material Lining: 100% Polyester Shell 1: 100% Polyester 10.000 mm, Shell 2: 100% Polyamide 10.000 mm Jacka rek.pris: 2 800 kr Byxa rek.pris: 2 300 kr

Jackan går att öppna inåt på båda sidorna.

Finns att köpa ihop som ett ställ för en billigare peng.

DRÖMFISKE EFTER VINTERLAX PÅ VÄTTERN! JAN OLSSON

JAN OLSSON & MIKAEL PUHAKKA

Det plingar till i telefonen, nytt meddelande. Jag är ingen SMS-människa men det är fiskeguiden och min kompis Micke Puhakka som messar, han gillar att skriva till folk, jag gillar att prata med folk. Så, jag sitter alltså å läser ett jättelångt meddelande från Micke men tröttnar snabbt, fattar luren och ringer istället.

Vad han vill? Han har fått ett återbud på laxfiske på Vättern och vill egentligen bara fråga om jag vill med, det vill jag. När det gäller Micke och återbud är jag direkt skrockfull. Det här är inte första gången, han har frågat mig förut, flera gånger och de gånger jag har sagt ja har jag aldrig ångrat mig. Det har gått allt från bra till absolut lysande! Höjdpunkterna är två av dessa gånger då vi haft absolut drömfiske på vandringslaxen runt midsommar så jag kan bara inte säga nej, trots kort varsel!

Micke sticker dagen innan för att sjösätta och fixa med allt. Han sover sen i bilen, han tycker jag ska göra det också. Icke, kommer inte att ske! Jag är för gammal för att sova i bilar men för alla som känner Micke vet att han aldrig blir för gammal för sådana hyss, han älskar sitt arbete som guide och att fiska. Att sova i, på eller under bilen är för honom en baggis, där är vi olika han och jag. Jag väljer istället att gå upp okristligt tidigt, kl 0200, för att köra till Vättern och Granvik. Inser under resan att trots att jag gillar att köra bil… gör jag det helst på vettiga tider men, jag är fiskesugen, vet att det är ”prime time” för laxen så lite kaffe på en mack efter Örebro så lyckas jag ta mig fram utan allvarligare incidenter.

Vätterns laxar har gäckat mig i många år, flera trollingturer har jag gjort med annat duktigt folk, bland annat på livefiske med Ove Johansson och

Mr Lowrance Jani Kaski. Vi har fått bra med fisk men bara röding och öring. Jag tycker även att jag lyckats utveckla mig till en åtminstone godkänd rödingvertikalare med rätt många pass i ryggen.

Jag har ofta funderat över varför jag då aldrig fått en lax när jag vertikalfiskat. Det är inte helt ovanligt att det blir lite extra ”rockn n roll” under vertikalfisket, för andra än mig i alla fall, men under dessa säkert tio år jag fiskat röding kan jag inte ens skryta med att ha tappat en vertikalad lax…

Vid hamnen och under Stockholmsveckan i Granvik. Det är Micke som lite skämtsamt kallar det så. Stockholmsveckan kan inträffa lite olika men handlar om att när det är bra fiske och fiskbart väder och ofta i december så lockar Vättern merparten av de man lite generellt kan kalla Stockholmsguiderna, Micke ”sportfiskeboden” Boettge är här, Peter Törnqvist är här och flera andra!

som inte får hända händer. Just när sista spöet är sjösatt hugger det i kolmörkret! Å det hugger bra! Rullens broms knarrar och det är jag som får fatta spöet. Det går bra att få in fisken, det blir lite stånk men allt går finemang trots mörkret och fladdriga pannlampor och jag blir så där glad man bara kan bli när man fiskar, min första Vätternlax är landad! En fin bit också, kanske någonstans mellan tre-fyra kilo. Glädjen grumlas lite av det som alla sportfiskare känner till. När det börjar kanon händer det alltför ofta att resten av dagen blir kass, vi kallar det för ”första hugget förbannelsen”.

Ja, jag har mina små hjärnspöken men dom är verkligen självupplevda. Så fel jag hade…

Precis som utlovat är Micke färdig med allt, spöna är riggade och sitter på fin rad runt hela båten, en fullutrustad Silver Eagle. Förövrigt en av de bästa lite större sportfiskebåtar som byggts tycker jag, tyvärr tror jag inte de görs längre men kan ha fel.

Jag är lite skeptisk till att gå ut på ett rätt vågigt Vättern i kolmörker, min respekt för just Vättern är stor. Sjöns stundtals helt ologiska vågor som kan vara både korta och långa och komma från alla håll samtidigt när det är som värst. Micke nickar bara när jag funderar högt över hur eländig Vättern kan vara. Han är inte orolig, det räcker för mig. Jag litar på Micke, han har lång erfarenhet av sjön, känner sin båt mycket väl och skulle aldrig utsätta varken vänner eller guidegäster för fara.

Jag får styra båten i mörkret, jag har koll på både kurs, karta och ekolod och redan bara 150 meter ut ur hamnen börjar betestimmen torna upp sig, det känns hett. Micke sjösätter spöna och det

Första laxen kommer direkt i mörkret!

Nu börjar morgonljuset titta fram, vi hinner bara köra en kort stund efter första laxen när det knarrar till igen, denna gång på riktigt. Ett långt utdraget knarr. Vilken kick det är, jäklar i min balja vad det sätter fart på adrenalinet! Jag är så glad att man aldrig växer ifrån det.

Nu är det Mickes tur att köra lax. Den här fisken är stor, det märker vi på allt från spöböj till att den gärna simmar både djupt och ut på sidorna. Micke håller skickligt bort fisken från de andra linorna.

Väl vid båten får vi det bekräftat, det är en för Vättern riktigt bra fisk. Micke och jag börjar få rutin på saker efter alla våra turer. Jag tar över spöet och Micke tar sig över räcket till motorbrunnen med håven i handen medans jag styr laxen mot håvnätet. Micke skopar upp fisken och vi kan bara beundra denna skönhet. Det är ett praktexemplar.

Micke är i extas, det är så härligt att en guide men så stor erfarenhet och så många stora fiskar fortfarande kan gå ”bananas” av glädje. Vågen har svårt att visa exakt vikt när båten rullar i sjön men mellan 7,5 och drygt 8 kilo kan vi konstatera och enas om 7,7 kilo, 86 cm lång! Vilken galen kondis dessa spiggätande Gullspångslaxar har!

Som sagt, jag hade fel… Jag lovade ju stort i rubriken till den här artikeln, drömfiske stod det.

Andra fisken är en drömfisk!

Jul-laxen blodas av, smakar bättre!

Riktigt ”stygg” röding för Micke!

Små wobblers gäller, endast en krok per bete säger reglerna!

Såklart har vi alla olika preferenser och olika mått vad på vad som är ett drömfiske. Det är helt klart högst personligt och för just mig, helt personligt, har vi resten av dagen drömfiske. Det hugger fisk med jämna mellanrum. Vi har till och med dubbelhugg, då skrattar vi ikapp när vi krånglar med fisk, spön och håv och gropig sjö på det. Visst är det fiske man drömmer om?

Vi lyckas få ett par riktigt vackra rödingar, en på kanske två kilo som är olekt. Fet och fin. Micke drillar upp en riktigt stygg röding som säkert passerar fyra kilo, fisken är i bra kondition men frågan är om det inte är en fisk som lyckats bra med att äta upp sig efter leken. Svårt att säga men dom simmar i alla fall kvar. Micke får sista fisken, en jättefin lax, kanske fem kilo! Ja jäkl… det är gott att leva! När vi summerar denna dag i trollingens

tecken kan vi räkna åtta laxar, tre rödingar och tre öringar. Totalt fjorton fiskar i båten och flera som klev av. En Vätterns grand slam med råge. Vi kollade med andra båtar och kunde konstatera att vårt resultat var mer än godkänt, så är det ofta när man fiskar med Puhakka.

Den här turen fiskade vi med totalt tio spön, fyra på djuprigg och sex, tre på varje sida, med sidoparavaner. Merparten av betena var små wobblers, på djupriggarna fiskade vi skedar.

Nästan alla huggen och fiskarna kom på spöna som fiskade i ytan. Endast två på djuprigg. Farten vi höll generellt låg på ca 2,7 knop.

10 spön ute enligt reglerna, fem på varje sida.

7 TIPS

FAKTA Röding och öringfiske i Vättern

Mickes tips för lyckad vintertrolling på Vättern!

Vill du fiska med Micke finns kontaktuppgifter här, fishguide.se 1. Prova små wobblers med en liten och stark trekrok i ytan oblyat. Fiska generellt med naturella färger och beten, Vättern är en klarvattensjö.

En laxguide som sällan misslyckas.

14-kilos drillas, guidad av Micke!

2. Prova små skeddrag, Apex eller tex wobblers på djupriggarna.

3. Ha koll på betesfisken samt fina ekon (rovfisk). Variera djupet med djupriggarna. Vissa dagar tar dom på olika djup längre ner och andra dagar är det bäst i ytan.

6. Ofta finner man fisken hyfsat nära land, andra dagar måste man söka fisken ganska långt ut i sjön, leta efter fisken. Många trollar med "pulkor", och vid minusgrader kan det vara bättre med ytparavaner då vattnet "stöper isklumpar" på linutlösarna.

7. Prova att variera trollingfarten under dagen, samt anpassa betena efter farten, inte alla beten tål hastighet.

Här simmade en gång en mycket storvuxen stam av öring, kanske en av världens mest storvuxna innan utbyggnaden av vattenkraften.

Det finns nämnt i litteraturen om öringar som vägt upp till 20 kilo. I stället finns det nu lax av olika ursprung. Oftast odlade Gullspångs- och eller Klarälvslaxar med ursprung från Vänern.

Utöver kraftbolagens utsättningar sätts det också i fisk via insamlingsstiftelsen Mer lax i Vättern. Hit kan alla bidra med en slant, privatpersoner, företag och inte minst tävlingar på Vättern.

4. Om man fått en fisk eller hugg så vänd tillbaka till området och prova lite till där.

5. När vattentempen sjunker ännu mer på senhösten och vinter så funkar trolling med löja och flasher bra, sänk även farten då.

Vätterns rödingar och öringar är naturliga.

Laxen finns inte i Vättern naturligt utan sätts ut som kompensation av kraftbolagen som förstört stammen av nedströmslekande öring i Motalaström systemet.

Du får behålla tre laxartade fiskar om dagen varav max två rödingar.

Micke Puhakka, en man som lever sportfiske!

Fisket är fritt men det finns regler för hur det tekniskt får bedrivas, här finns även fredningsområden där det råder fiskeförbud.

Mer info hittar du hos Länsstyrelsen/ Svenska Fiskeregler.

Den nya XPLORE™-serien från Humminbird imponerar med smarta funktioner och avancerad ekolodsteknik i ett helt nytt blixtsnabbt användargränssnitt.

Den högupplösta touchskärmen – tillgänglig i 9-, 10- och 12-tum – är både kristallklar och ljusstark.

Med nya Mega Live 2 presenteras struktur och fisk i realtid på skärmen med vassare bild och längre räckvidd än någonsin tidigare.

xplore

™

FISH FINDER SERIES

F O R W A R D - F A C I N G

S O N A R

TESTA ”DEAD BAIT” VID ÅRETS ISMETE! KLASSIKER FRÅN FÖRR

JAN OLSSON

JAN OLSSON & ANDERS PEROLS

Den här artikeln skrevs för hela åtta år sedan men är lika aktuell idag som då. Det är inte alla som är bekväma med att använda levande bete under sportfiske, i vissa länder är det förbjudet, tex England och här i Sverige har frågan aldrig prövats. Så, testa dött bete eller ”dead bait”, det fungerar om man gör rätt och… det lockar av någon anledning lite större fisk!

Jag älskar ismete, jag har ismetat sedan tidig ungdom fast då hette det angelfiske och var lite mindre avancerat än idag. Gäddan var fisken nummer ett dom första åren och vi snackar många pass varje vinter. Efter hand började vi utmana både gös och ibland abborre med våra spön och mörtar, angelfisket var förpassat till historien och ismetet utvecklades raskt med spötänk, rullar och specialtackel… Inspiration fanns massor att hämta och dessutom inhemskt från Hans Nordin, Jörgen Larsson m.fl. grymma sportfiskare, vi i Sverige var nog pionjärer i detta moderna ismete bland andra nationer som har is på vintrarna.

Efter några år med lite mindre ”lust” för ismetet har jag gått igång på det igen, big time… Med den nya sköna lusten att lägga mer tid på isen har också funderingarna och tänkandet kring fisket kommit igen, det gör det alltid för mig, oavsett metod. Jag har alltid försökt att fiska så etiskt korrekt som möjligt, avkrokningsmattor i form av Ikeakassar var tidiga i min och mina kamraters packning, nu ersatta av flotta vadderade och loggade grejor från vår redskapsbransch. Avhuggna plastcolaflaskort som man lätt kunde ösa vatten på fisken med när dom låg på isen fanns också alltid med.

Superviktigt att skydda fiskens ögon mot kylan… men vi funderade vådligt lite på det faktum att vi faktiskt använde levande (och gör fortfarande)

betesfisk. Jag ska inte säga att jag är beredd att ge upp levande betesfisk, kan skriva massor om detta, men jag är mer och mer beredd att utforska olika alternativ och dom alternativen är egentligen begränsade till bara ett för våra predatorer, ja, dött bete på krokarna istället för levande helt enkelt.

Att vara nyfiken kring fisket har jag alltid varit men vissa saker kommer inte lika lätt som andra. Att lixom fiska med metoder och beten som bara är ”nästan” lika bra som andra har jag svårt för. Låt mig förklara, numera har jag svårt att trollingfiska efter gös, jag vet ju att vertikalfisket slår trollingen med hästlängder dom flesta dagarna i veckan på mina vatten och framförallt när det gäller större fisk. Lite så har jag känt för deadbait. Jag vet ju att det funkar. Britterna har länge fångat riktigt grova gäddor på sina döda makrillar och sillar och för några år sedan blev jag rejält inspirerad av norske Audun Fremmerlid Skjølberg som preparerade stora döda sikar med doftmedel och även örter vill jag minnas. Med dom lyckades han lura stooora gäddor och skrev spännande artiklar om det i FiskeFeber… Vid det tillfället fick jag faktiskt blodad tand och köpte makrillar, gjorde tackel och fixade vilt. I två långa dagar fiskade jag storgädda med deadbait och… blankade totalt! Inte en dragning! Njet, nada, niente hugg! Ja, det var ju inte bra för mitt förtroende för döda fiskar som bete men tanken att ändå testa igen, verkligen lära mig och utforska, har funnits kvar.

Nåväl, ibland behöver man inte springa över ån efter vatten, eller till Norge. Min gode vän Anders Perols och jag har länge sagt att vi måste fiska tillsammans och planerat fler turer som inte lyckats bli av, vi har inte gett oss och för en tid sedan blev det äntligen av! Självklart ville jag ta del av hans kunskaper och fiske när det gäller just ismetet med dött bete. Det här har han pysslat med ett bra tag

nu och lyckats riktigt bra vilket syns på hans fina blogg.

Dag bestämdes och faktiskt, mot alla odds, fick vi till det och vips satt jag på en av Anders favoritsjöar med en massa ismetespön runt mig, tacklade med stor död sill. Förhållandena verkade till en början idealiska med högt stabilt tryck och en sol som kämpade för att ta sig igenom morgonens dis. När solen väl lyckades hände något lite lattjo (lattjo är kod för inge bra). Isen började smälla och knaka, isåska med andra ord.

Det finns två saker förutom tryckfall och extrem kyla som är riktigt illa för ismete, skridskoåkare och isåska. Ju mer solen steg och ju mer värme som utvecklades desto mer small det i isen!

Anders med tacklad sill, redo att börja dagens ismete…

Det fortsätter att vara trögt ett tag. Stackars Anders börjar muttra om det typiska eländet som infinner sig som en fläskläpp när man bjuder andra på fiske… det går ju aldrig bra… Själv försöker jag muntra upp honom. Även om vi inte lyckas få upp någon fisk har jag redan fått ett begynnande förtroende för metoden med deadbait. Fisken hugger ju faktiskt, även om det sen är svårt att kroka den!

Fisket var totalsegt, våra vippor stod blickstilla, inte ett pet! Just när vi deppade som värst fällde en av Anders vippor. En av fördelarna med deadbait är att alla fäll ju är fisk, inga stressade levande mörtar som lyckas ”mörtfälla” här inte! Den fisken missade vi, den hade spottat redan innan vi hann fram till spöet. För mig var det ändå ett viktigt fäll.

Minförsta indikation på att det faktiskt funkar att presentera oljiga döda sillar för gäddorna. Det här upprepades ytterligare ett par tre gånger under dagen. Mycket försiktiga isåskerädda gäddor petade till och smakade lite på våra sillar men dom fastnade inte på kroken. För att trigga fisken lite extra styckar vi upp några sillar som Anders sparat från tidigare fisken. Dom är begagnade och med det perfekta för att mäska med i hålen.

Smart liten grej för att isen inte ska bit frysa fast linan. PVC-rör med en ! rörisolering runt. Funkar grymt bra

Framåt eftermiddagen började isen att lugna sig, det gick allt mer tid mellan smällarna och faktiskt, vi fick några fler fäll. Det första som klassiskt inträffade precis när vi inmundigade en galet god Ett rejält mothugg och denna gång sitter fisken!

chiligryta som Anders tillagade på en s.k. eldstock, var till slut en gädda som bestämt sig för att sillen såg nog god ut för att svälja. När Anders kommer fram till spöet rinner det ut lina i lugn o fin takt. Så där som lite bättre fisk kan bete sig. Mothugget sitter som en smäck, Anders får en rejäl rusning som svar å får slänga sig mot hålet för att snabbt köra ner spöet och parera rusningen samtidigt som han lättar på bromsen… En galet stark fisk som vi landar några minuter senare och den första jag varit med om på deadbait. Vi tar nNågra snabba bilder, lägger upp fisken på mätmattan och snabbt tillbaka! Vikt struntar vi i, fisk under dom magiska vikterna på säg 10 och uppåt är ganska onödigt att väga tycker ni båda två.

Mycket mer hände inte denna dag förutom att jag absolut fått blodad tand för deadbait och ismete.

Tack fina Anders, sillar ska nu beställas och vakuumförpackas till några inplanerade vårpass efter di store. Det kommer garanterat mer från mig om detta framöver, absolut…

Ps, glöm inte att följa Anders blogg också, Fiskesyndrom heter den och finns på FishEco.se

Korssågad och torkad kubbe funkar grymt bra som spis!

Anders slutade deppa och Jan O fick förtroende för döda sillar…

, strax Snabb mätning ng i under metern lå . ition grymt fin kond

SPORTFISKEAKADEMIN

SPORTFISKEGYMNASIUM & YRKESHÖGSKOLA med Sveriges mest nöjda naturbrukselever GUIDNING

FISKE- & VATTENVÅRD

FISKERESOR

SPORTFISKEMETODER

ENTREPRENÖRSKAP forshagaakademin.se

TURISM

ALBA 650 EN CROSS COUNTRY PÅ SJÖN! TEMA SPORTFISKEBÅTEN

JAN OLSSON

JAN OLSSON & MOGGE LEWIN

En lite blåsig men solig dag vid Hjälmaren möter jag upp Morgan ”Mogge” Lewin, stolt ägare av en Alba 650 och inte nog med det. Mogge som de flesta kallar honom är också Social media& Marketing Manager på Rapala och med rätt bekant för de flesta engagerade sportfiskare i Sverige.

Såklart är det inte bara båten jag ska ”kolla in”.

Vi ska givetvis fiska också. Smått otroligt faktiskt, trots ett långt fiskeliv har jag aldrig blött mina krokar i Hjälmaren och då bor jag inte jättelångt från sjön. Vi ska testa lite traditionell gös-jiggning, ett fiske som är underskattat tycker jag, det har aldrig blivit riktigt populärt i Sverige trots att vi har gös lite varstans och det är en sanslöst kul fisk med stenhårda hugg… Nåväl, ut på sjön. Det blir en riktig heldag med långa båtfärder mellan grynnorna. För mig är det första gången i en Alba överhuvudtaget. En båt byggd i Ukraina av ukrainare, bara det får mig att vilja äga en med tanke på vilken vardag dessa människor har idag.

Totalt producerar fabriken en bit utanför huvudstaden Kiev sju olika båtmodeller och faktisk bara sportfiskebåtar. Här finns allt från mindre öppna båtar 440 cm långa till flaggskeppet 650 som jag åker idag. Merparten om inte alla som arbetar på Alba Boats är sportfiskare och det märks, det här är verkligen en fiskebåt.

Om vi börjar med att åka och att åka fort. Vi har byar denna dag på över 10 m/s och det känns oavsett vilken båt man åker i kan jag säga. Trots vågor får jag en åktur där vi flera gånger passerar 50 knop och det går utmärkt. De gasdämpade stolarna är verkligen inte fel, dom gör sitt jobb med galans.

Dämpade sköna påkostade stolar med värme!

Båten andas sportfiske om jag inte var tydlig innan.

Skrovet är helsvetsat, 4 mm i skrovet och 3 mm på sidorna. Hela båten känns riktigt genomtänkt. Bra med plats för väskor och utrustning och ett flertal olika fack, stora och mindre, varav flera vattentäta.

Integrerade spöfack där maxlängd för spön är tryckt på tuberna så man inte försöker trycka in för långa, det är snyggt, det lilla extra liksom!

Rejält fack för spön och tillbehör.

Bra med plats för elmotor och elektronik.

En stor plattform i fören för fiske, här kan man till och med stå tre personer om det är sportfiskare med lite vana. Elmotor och frontmoterade ekolod, ett eller flera får väl plats och självklart är allt förberett för detta. Mogge har valt att installera sodiumbatterier i båten, en av fördelarna med detta är att de kan laddas även vid låga temperaturer.

Sodiumbatterier, intressant lösning!

Spöna kan säkras på frontdäcket för transpo rt.

Finns säkert anledning att återkomma till detta, mycket intressant i dessa tider när litium verkar ha tagit över helt.

I aktern kan stolarna fällas ner och bilda en egen plattform för två sportfiskare, där finns också en rejäl fisksump om sådan behövs.

Förar- och en passagerarplats har riktigt bekväma stolar/ fåtöljer. Under våra förflyttningar skvätte det en hel del men rutorna och skyddet runt ingången till framdäcket skyddade mycket effektivt. Notera de riktigt stygga vindrutetorkarna och vet ni vad, stolarna är eluppvärmda om det skulle bli riktigt kyligt, det borde vara standard på alla båtar.

Extra integrerade stolar i aktern, fällbara.

Marinac Boat Organizer, riktigt trevligt system för tänger mm.

Till slut

Som rubriken säger, det här är lite av en båtarnas Cross Country, hade det varit en SUV hade det nog stått fyrhjulsdriven Volvo på bakluckan, det här är en båt som tar sig fram i de flesta väder och är stadig under fiske. Allt känns genomtänkt och gediget, som jag skrev tidigare båten andas sportfiske, det är kanske det viktigaste.

Ps, ja, vi fick faktiskt rätt bra med fisk, kanske ett tjugotal gösar och några bonusgäddor.

Sump med pump såklart!

Visst nappar det! Tack för god tur Mogge!

Rejäla vindrutetorkare för hårt väder!

Mogge Lewin, en nöjd båtägare!

FAKTA ALBA 650

Längd: 650 cm Bredd: 230 cm Max motor: 300 hk Skrov: 4 mm aluminium botten och akterspegel. 3 mm på sidorna.

Garanti: Skrov sju år Pris: Grundmodell och 2026 årsmodell ca 540 000 kr utan motor Läs mer hos Borgs Motor

5

TIPS FÖR GÄDDA PÅ SENHÖSTEN

När löven fallit, och frosten nyper i gräset när dagen gryr – då börjar den riktiga gäddtiden. I många vatten hittas gäddan mer utspritt under årets varma hälft.

TOBIAS FRÄNSTAM

TIPS 1 Sök djupet – men glöm inte kanten

När temperaturen sjunker söker betesfisken trygghet i djupare vatten. I de grunda vikarna har nämligen den mesta vegetationen vissnat ned.

Det är just i denna vegetation som småfisken dels finner skydd, dels finner mat, och när den väl försvinner söker de en ny hemvist vilket blir kring sjöns djupare partier. Gäddan följer givetvis efter, men sin vana trogen gillar hon kontraster.

Rent strategiskt är det därför aldrig fel att söka gäddan kring djupkanter, på grundtoppar eller åsar sträckandes sig ut i sjön eller runt stränderna av små öar. Gäddan är som bekant nämligen en bakhållspredator och lyckas man bara identifiera ett par strategiska gömställen är chansen därför mycket god att det just kan ligge en gädda på lur.

Ännu bättre är givetvis att hitta maten. Trots sitt ofta stillasittande beteende kan gäddan även vara mycket nomadisk, sökande bytesfisk. Därför hittar du henne ofta längs djupkanter, i närheten av grundtoppar eller vid inre vikar som snabbt stupar ner mot djupet.

Leta efter täta stim av mört, nors, siklöja eller vad som kan finnas i ditt vatten. Gäddan står ofta strax utanför stimmet, stilla, redo att slå till. Genom att kasta bredvid, över och under stimmet kommer du tillslut hamna framför en gädda. Är stimmet lokalt, det vill säga uppehåller sig i samma sund eller kring samma grynntopp en längre tid så lär sig gäddan det. I detta fall kan vassuddar, en vik,

eller en annan plats vara intressant att fiska av då det kan vara en viloplats för gäddorna som endast befinner sig runt stimmen just när de är ute för att jaga.

Ett ekolod är ovärderligt under den här tiden på året. Tidigt på säsongen hittas mycket fisk i de första branta partierna utanför vikar, desto kallare det blir på riktigt djupt vatten. Djupa sund där sjön är som smalast eller i vindkantringen bakom öar håller nästan alltid bytesfisk.

TIPS 2

TIPS 3

TIPS 4

Låt betet arbeta långsamt

Våga fiska stort

Klä dig för kylan – fiska längre

Kallt vatten saktar ner allt levande – även gäddan.

Snabba rörelser och hetsiga betespresentationer skrämmer ofta mer än de lockar. Det handlar om att efterlikna en trött, lättfångad fisk som rör sig ryckigt och långsamt. Ge gäddan idén om att detta byte är ett så oemotståndligt bra erbjudande att det bara inte kan missa det. Tänk därför att du alltid har en lurig gädda en dryg meter bakom betet, alltid konfunderad och misstänksam på ifall den skall ta det eller ej och att det är du som dirigent av spöet som kan göra det där extra knycket på betet som övertygar gäddan.

Stora gummibeten och svävande wobblers är perfekta val. De kan fiskas nära botten och hållas kvar länge i huggzonen. Gör långa stopp i invevningen, låt betet sjunka och sväva. Ibland kommer hugget precis när betet står helt stilla. Lär dig känna in rytmen – den långsamma dansen som väcker rovdjuret ur dvalan.

På senhösten tänker gäddan energi – inte aktivitet. Hon vill ha maximal utdelning för minsta möjliga ansträngning. Därför är stora beten ofta mer effektiva än små. En rejäl siluett signalerar ”mättande mål”, och det är precis vad en kall gädda letar efter.

Välj beten på 20–30 centimeter eller kanske ännu större. I grumligt vatten kan du gå över till starkare kontraster – vitt och orange, firetiger, chartreuse.

I klarare vatten föredrar jag mattare färger som motoroil, silver och guld. Glöm inte att anpassa tafsen och krokarna; ett stort bete kräver en rejäl utrustning. För att kroka med stora gummibeten krävs det att spöet har tillräckligt med ryggrad.

Något jag märkt som är särskilt effektivt vid allt senhöstfiske är mer naturliga 3D-beten. Jag fiskar ofta med 4D-Trout i 30 cm. Detta bete lunkar sakta av och an i vattnet, simmandes likt en riktig fisk. Är gäddan fiskad verkar det som att dessa riktigt naturliga alster kan vara skillnaden på att lyckas lura en riktigt stor gädda eller ingen alls.

Ett lyckat höstfiske handlar lika mycket om uthållighet som teknik. När kylan smyger sig på tappar man snabbt fokus – och med detta klarar man helt enkelt inte av att vänta ut gäddan.

Lösningen är rätt klädsel, tjock klädsel. Ull närmast kroppen, fleece eller ylle som mellanlager och ett vindtätt, vattenavvisande skal ytterst. Är det riktigt kallt fiskar jag ofta i tjock dunjacka, det är klumpigt men bättre än att frysa. Glöm inte mössa och handskar – värmen försvinner fort via huvud och händer. Vissa påstår att det är omöjligt att fiska med handskar, något jag inte håller med om – det är likt allt annat bara en vanesak. Exempel på riktigt bra handskar är snickarvantar eller montagehandskar som dem också kallas, alltså en handske anpassad för hantverkare. Dessa har ofta riktigt god passform, finns fodrade och även med gummerad handflata och vattenavvisande material.

Eftersom dem dessutom är billiga kan man köpa två-tre par på en gång, såfort det ena paret blir något fuktigt byter man helt enkelt.

Ta gärna med en sittdyna om du saknar stol i båten och givetvis en stor termos med kaffe eller te. Är du ute från gryning till skymning är det heller aldrig fel att tända en brasa, gå iland en kort stund och ta en rast ifrån fisket. Det gör bara att man fiskar ännu skarpare när man väl har betet i vattnet.

Den som stannar ute när andra gett upp är såklart den som får chans när dagens enda hugg väl kommer.

TIPS 5 Vädret avgör – lär dig läsa dagen

Senhöstens gäddor styrs i hög grad av vädret. En dag med lätt vind, mulet väder och stabilt lufttryck kan vara magisk – medan en klarblå högtrycksdag ofta är sämre. Jag tror själv att gäddan jagar mest när förutsättningarna runt den förstärker dess kamouflage. Och mulet, gärna lite busigt väder är då man ser bytesfisken stå som tätast packad. I det dunkla ljuset och en bruten vattenyta får de svårt att se vad som finns runt dem, något gäddan utnyttjar och alltså jagar som mest.

Jag har vid flera tillfällen varit med om att jag fiskat gädda under senhösten vid perioder med dåligt väder och kanonfiske som resultat. Kommer då en efterföljande period med lugna, klara förhållanden är fångsten ofta skral.

Jag ser detta som ett bevis för att gäddan jagar när förutsättningarna är som bäst. Däremellan blir den passiv, smälter maten, och väntar in nästa bra chans. Något jag tycker bekräftas av vad man ser på ekolodet. En lugn dag ser bytesfiskarna lugna och harmoniska ut, uppträdande som i slöjmoln på skärmen. Motsatsen är en kall och blåsig dag när de packas likt bollar med knivskarpa kanter, av fruktan tränger de sig så tätt de bara kan.

Men lika viktigt är att vara ute i rätt tid på dagen.

För djupare fiske är ofta morgonen bra medan jag föredrar eftermiddagen på grundvatten. Är det lugna, klara förutsättningar skall man verkligen vara ute i god tid och fiska både gryning och skymning.

SLUTORD Senhösten är ingen tid för bekväma fiskare – men det är tiden för drömfångster. Lägg i en extra växel och ge dig ut – gammelgäddan väntar därute någonstans!

Då är det faktiskt premiär för test av ett av G. Loomis spön i Magazinets historia. G. Loomis är ett av världens mest prestigefyllda spömärken på marknaden, inte minst på flugfiskesidan.

Sedan ett antal år ägs företaget av Shimano som idag marknadsför och distribuerar dem.

Design och material

Först av allt, alla spön från G. Loomis är byggda för hand i staden Woodland, Washington USA. Så har det varit sedan starten 1982.

Detta spö, Spin & Jigg 7 fot, ingår i företagets produkter främst för den amerikanska bassmarknaden. Här i Europa för såklart bass också men än mer för abborre och gös.

Klingan går i mattsvart, något som länge varit ett kännetecken för GLX och IMX serierna, med svarta lindningar med en liten avslutning i guld. När det handlar om grafiten i klingan är lite hysch hysch, man använder enligt företaget en unik kryssvävd grafit från amerikanska rymd och militärindustrin som bara G. Loomis får använda. Till det ett speciellt bindmedel som bidrar till spöets styrka och låga vikt.

Abborrspö G. Loomis GLX Spin & Jigg 7 fot!

JAN OLSSON

JAN OLSSON, LINUS JOHANSSON & ANNA BERG

Total finns 10 stycken enbenta ringar, Fujis K SiC, trasselfria och från Fujis premiumsortiment.

Rullfästet är G. Loomis eget, i kolfiber (C14) med vissa delar överdragna med kork.

Totalt väger spöet 90 gram (vägt på vår våg).

Spöet avslutas med ett litet korkhandtag, förstärkt i butten.

Omdöme

Jag har lång erfarenhet av G. Loomis på flugsidan när jag fiskat lax och havsöring och här har spöna stundtals ledit utvecklingen i kvalitet och

i prestation. Därför har det varit lite extra kul att lägga vantarna på det här spöet. Min erfarenhet är nu densamma som på flugsidan. Det här är verkligen en produkt utöver det vanliga.

Jag har mestadels fiskat traditionellt jiggfiske med det här spöet, tycker kanske att det är här det kommer bäst till sin rätt. Jag har landat abborre över två kilo, gös över fyra kilo och ett antal ”misstagsgäddor” och har under dessa tillfällen haft svårt att släppa spöet för andra spön som ska testas. Det är helt enkelt grymt!

Spöet, som väger 90 gram, är klassat för beten upp till 10 gram, det är bara att konstatera att ”jänkarna” har en annan syn på saker än vi. Det är inga problem att belasta klingan upp till 20 gram.

Det här är inget extremt finesse-spö för finlir, det är en supereffektiv jiggmaskin.

Kasten är långa, toppen är superkänslig och varje pill och stöt förmedlas effektivt, spöet är ”elektriskt” med andra ord, ett begrepp som för mig under många år varit synonymt med högsta betyg. Samtidigt finns ovanligt mycket kraft i den nedre delen av klingan, riktigt bra när hårdmunnande gösar nappar.

Ja, tills sist, det här är ett riktigt intressant köp för den som vill lägga lite extra pengar på sitt fiske.

Plus

+ Långa exakta kast + Ultrakänsligt + Kvalitet i komponenter + Kvalitet i upplevelse + Lätt, bara 90 gram + Krokhållare

Minus

– Möjligtvis priset

En av många större abborrar fångad under testfiske!

Kvalitetsringar från Fuji.

G. Loomis egna rullfäste.

FAKTA G. Loomis GLX Spin & Jigg 7 fot Längd: 7 fot Vikt: 90 gram!!!

Antal delar: Odelat Uppgiven kastvikt: 3–10 gram Antal spöringar: 10 st. inkl. toppögla Material handtag: Grafit Rekpris: 5 899 kr (finns billigare på nätet) Bakhandtag å förstärkt butt!

Krokhållare finns!

Miljöanpassad vattenkraft Som elkund hos oss är du med och gör skillnad.

Läs mer och teckna ditt elavtal på www.tranasenergi.se.

Ny fiskväg vid Oppeby kvarn öppnar Bulsjöån för vandrande fisk Vid Oppeby kvarn i Ydre har ett över hundra år gammalt vandringshinder nu åtgärdats. Med en ny 170 meter lång fiskväg öppnas Bulsjöån upp för öring och andra arter – totalt 2,5 mil fri vandringsväg mellan Sommen och Lägernsjöarna.

Efter mer än hundra år är det gamla vandringshindret vid Oppeby kvarn i Ydre ett minne blott.

Tranås Energi har i samarbete med markägare och fiskevårdsområden byggt en ny fiskväg som gör att öring och andra arter kan ta sig förbi dammen och vidare upp i Bulsjöån.

Äntligen - hela vattenvägen öppen

Bygget av den nya fiskvägen har föregåtts av en tidskrävande process med tillstånd från markägare och Mark- och miljödomstolen, liksom noggrann planering och utformning. Därefter följde ett fyra månader långt entreprenadarbete med både grävning och sprängning. Resultatet som vi ser idag är ett omlöp på 170 meter med en lutning på två procent. Med den nya fiskvägen är Bulsjöån nu öppen hela vägen från Sommen upp till Lägernsjöarna – en sträcka på totalt 2,5 mil fri vandringsväg.

– Det här hindret har stoppat fisken i över ett sekel.

Nu skapar vi helt nya förutsättningar för öring och andra vandrande arter, berättar Magnus Lundberg från Tranås Energi.

Se filmen där Magnus Lundberg från Tranås Energi berättar om nya fiskvägen i Oppeby.

Se filmen här

ANNONSSAMARBETE MED

fiskvägen. Andra arter som gynnas är ål, liksom utter, strömstare och forsärla som alla använder vattendraget som livsmiljö.

– Att vi kunnat genomföra allt detta hänger ihop med det goda samarbetet med markägare och fiskevårdsområdena. Utan deras stöd hade det inte varit möjligt, framhåller Magnus.

Kultur och natur i samspel

Oppeby omlöp från ovan. 1 Inloppet från dammen. 2 Lekgrusbädd. 3 Lugnsträcka. 4 Större stenblock delar strömfåran. 5

Vattnet rinner under gamla vägen. 6 Fiskkamera och mätstation. 7 Forssträcka. 8 Utloppet. 9 Biotopvårdad sträcka i Bulsjöån.

Naturliga miljöer i fokus

Förutom själva omlöpet har projektet syftat till att stärka den biologiska mångfalden. I fiskvägen har man byggt in olika miljöer som forssträckor, lugnvatten och inte minst lek- och uppväxtområden för Bulsjöåns öringar. Eftersom Bulsjöån i övrigt är relativt lugnflytande bidrar dessa till en större variation i vattnet. För att gynna lekande fisk har särskilda lekgrusbankar lagts ut, tillsammans med natursten som skapar skydd och strömvariation.

I åfåran närmast utloppet har ytterligare åtgärder genomförts, där har lekgrus lagts ut, stenblock har flyttats ut i strömmen för att styra vattenflödet och skapa nya livsmiljöer för öring och andra arter. Öringen är målarten i satsningen, men även arter som gädda, abborre, mört och braxen kan nu ta sig upp i systemet tack vare den låga lutningen i

Lekbottnar, strömmande partier, lugnflyt, djuphålor, död ved och skuggade ståndplatser – alla viktiga ingredienser för ett hållbart ekosystem. Det nya omlöpet rymmer dem alla.

För att garantera att den nya fiskvägen fungerar som planerat kommer Tranås Energi att följa upp med regelbundna elfisken som en viktig del av inventeringsarbetet. En fiskkamera ska installeras och via omlöpets mätstation övervakas både vattenstånd och vattenkvalité. På så sätt säkerställer man att öring och andra arter har möjlighet att leva i och etablera sig i de nya miljöerna. Inom några år väntas området kring omlöpet vara grönt och beskuggat, vilket ytterligare förbättrar livsmiljön för fisk, fågelliv och andra varelser som lever i åns närområde.

– Det kan se lite kalt ut just nu, men om två år kommer buskar och träd rama in hela sträckan och skapa en mer naturlig miljö, poängterar Magnus.

En viktig del av projektet har varit att värna kulturmiljön. Den gamla stenbron vid dammen har bevarats, medan fiskvägen byggts runt om. Nu har området det bästa av två världar - en rik kulturmiljö och en fantastiskt strömsträcka som inte bara binder samman 2, 5 mil vattenväg utan gynnar hela det lokala ekosystemet.

I år har Abu Garcia släppt en ny uppgraderad version av sin storsäljare och flaggskepp bland lågprofilare, ”Beasten”. I familjen Beast har vi tidigare testat de två äldre modellerna, den första som kom redan 2019, Revo Beast 41-L och sedan 2022 den lite enklare modellen Revo Beast X 41. Betygen för båda rullarna har genomgående varit höga och faktiskt, vi fiskar med dessa rullar än idag och med glädje, de är riktigt slitstarka.

Den här nya serien kommer i både 200, 300 och 400 modeller, höger och vänstervevade och varje 300 och 400 modellerna har en High-speed variant.

Design och teknik

Ja, tiden flyger som man säger. Det är alltså sex år sedan den första Beasten såg dagens ljus. En mycket lyckad modell och det vet Abu Garcia om. Nu när man lanserar en uppgraderad modell har man gjort det smart, behållit det som varit bra och gjort några förbättringar.

Tre saker som skiljer från förra modellen är värt att uppmärksamma lite extra.

Multirullen Abu Garcia Beast 300 LP-HS JAN OLSSON

JAN OLSSON, ANNA BERG

Vill man lossa på gaveln för att justera broms eller annat så gör man det som vanligt med en liten spak under rullen. Skillnaden mot tidigare är nu att gaveln inte släpper från rullhuset. Den åker ut en liten bit och sedan viker man den åt sidan för att komma åt centrifugalbroms eller spole (Gullwing på Abuspråk). No more tappa gaveln i vattnet vilket faktiskt hänt.

Huvudrevet är nu något större och i Abu:s Duragear GIII mässingslegering. Enligt Abu extra starkt och precisionsskuret.

Jag har sett flera reaktioner på nya handtagsdesignen, eller rättare sagt de nya vevknopparna.

Dom är rejält tilltagna och då ska man veta att de tidigare inte var små eller klena. Material mjukt gummi sannolikt EVA.

ledning har man byggt in en permanent knarr i slirbromsen, väldigt diskret men den finns där. Något vissa kommer att älska, andra inte.

Huset är byggt i aluminium, även här Abus egen legering X2-Cräftic som enligt utsago är extra starkt och korrosionsbeständigt. Sidogaveln med bromsen är gjord i kolfiber, bra för kalla svenska dagar.

Vikten, 315 gram är godkänt, men den är tyngre än sina föregångare som låg runt 270 gram.

Slirbromsen bromsar upp till dryga 11 kilo och här har man stoppat in sin egen kolfiberlösning, Power Stack Carbon Matrix.

I färger och design sticker den inte ut, den är som jag brukar säga om rullar i grått och svart, stealthig. Precis som sina äldre syskon, kanske lite alldaglig, en färgklick hade inte gjort något.

Linan bromsas både med en magnetbroms och en centrifugalbroms med sex ”pinnar”.

Till slut. Nya Beast 300 har alla förutsättningar att, liksom sina äldre syskon, bli en riktigt kompetent trotjänare. Med lite olja i lagren och annan årlig kärlek kommer rullen fiska bra länge!

Omdöme

Plus

Den här rullen är lite av ett säkert kort, gamla Beastarna har blivit mångas favoritrulle för sin kvalitet och pålitlighet. Jag har under säsongen fiskat rullen i både sött och bräckt vatten, en 300 HS (motsvarar tidigare Beast 40) och kan bara se att en bra rulle blivit bättre.

Långa distinkta kast, jag har två ”pinnar” aktiverade på centrifugalbromsen och resten justerat med magnet. Rullen behövde inte slitas in, den går jämt vid invevningen med riktigt bra precision i dreven, som att veva i smör.

Rullen, kompakt och smidig, ligger fint i handen när man ”palmar” den om man fiskar på det sättet.

Den gamla Beastveven var riktigt bra, den nya med de större vevknopparna är bättre, lite bättre grepp än tidigare och då var de gamla som sagt riktigt bra. Kanske en smaksak men men…

Slirbromsen är mjuk och fin över hela registret, bromsen bottnar enligt Abu på 11,3 kilo för vår High-Speed, den vanliga 13,6 kilo. Av någon an-

+ Kvalitetskänsla överlag + Hög kvalitet i material + Riktigt långa kast + Riktigt skön vev + Jämn fin broms över hela registret

Minus

– Kanske lite tråkig.

Huset i aluminium, sida i kolfiber

Rullen ligger bra i handen!

Nya uppgraderade Beasten!

Knapp för att lossa sidoplattan.

FAKTA Abu Garcia Beast 300 LP-HS Tillverkare: Abu Garcia Antal kullager: 7+1 Linkapacitet: 285 m 0,29 mm flätlina Broms: 11,3 kg Utväxling: 7.5:1 Vikt: 315 gram Bra blir bättre, grymma vevknoppar.

Både magnet- och centrifugalbroms.

Rek pris: 2 999 kr

SPOT-ON FÖR FISH-ON PO JOHANNESSON

I princip alla hårdbeten i min wobblerhink har numera ett vitt fläckstråk på ryggen. Fläckar skapade med några penseldrag ur en flaska tippex. På några minuter fås ett bete som syns bättre, kan fiskas med större kontroll och ger mer fisk.

Jag rundar den vassklädda udden och drar ned på farten. Båten glider sakta i position i det förhållandevis lugna vattnet innan jag sänker ned ankaret. Första kastet tvärnitar i motvinden och landar några meter kort. Sakta fiskar jag in tailbetet, en abborrgrön McMy, med långa stopp och har inte full koll på var i kastet jag är. Plötsligt syns betet en bit ned i det grumliga vattnet, några meter från båten. Ett par vevtag, låter betet hänga någon sekund, innan jag lyfter upp för nytt kast.

Blicken dröjer sig kvar i vattnet. När betet redan är halvmetern över ytan ser jag en fin gädda komma glidande för att sedan sjunka ur synhåll. Förbannat, såg den försent. Vänta nu såg den försent… varför i h-e använder jag inte ett ”fläckat” bete istället?

Fram med en gäddfärgad Salmo Sweeper som jag i höstsäsongens slutskede gav en tydlig vit fläck i nacken med hjälp av tipp-ex. Fyra, fem kast med det betet ger ingen kontakt varför jag byter tillbaka till tailbetet. Efter ytterligare några kast kan jag konstatera att inget mer fisk visar sig på den platsen.

Halvtimman senare lägger jag ankaret längre in i den vassklädda bukten. Här sveper vinden längs vassen från sidan och sikten ned i vattnet är försämrad ytterligare några snäpp jämfört med lugnvattnet i lä. Återigen växlar jag från McMy – trots en mindre gädda i förrförra ankringen - och sätter på sweepern med nackfläck. Vågskvalp och grumligt vatten, all hjälp behövs för att

Trots grumligt vatten är det lätt att upptäcka både gädda och wobbler med hjälp av den vita fläcken på betet. öka möjligheten att se betet och därmed öka kontrollen. Första kastet lägger jag längs vassen men fem meter utanför kanten där jag vet att djupet är kring två meter, låter betet sjunka och börjar fiska in. Ömsom tre, fyra fem svepande jerktag och ömsom längre vevstopp – som får betet att först hänga i vattnet och sedan sakta sjunka lite vaggande. Borde vara extremt giftigt om några större förleksfiskar står en bit utanför vegetationen tänker jag. Hela tiden har jag blicken fäst strax bortanför punkten där linan skär ned i vattnet. För att upptäcka betet, se hur det beter sig och inte riskera att fiska ifrån eventuella följare.

Dryga tiotalet meter från båten ser jag den vita fläcken svänga från sida till sida några decimeter under ytan, i takt med mina vevtag. Jag stoppar

och låter betet sjunka tills jag inte kan se det, fiskar sakta in igen, får syn på den vita fläcken, stoppar…

Plötsligt försvinner vitfläcken i vattnet och det knäpper till i spöet. Jag bänder till - PANG – fet virvel, dunk, dunk i spöet. Ett par minuter senare landar jag den vårens finaste gädda så långt, en kort bred fisk i åttakilosklass.

Jarmoinfluens

För ett antal år sedan gjorde jag slag i att förverkliga en idé som dök upp flera år tidigare.

Under ett pass i Göta älv med legendaren Jarmo Kuisma lade jag märke till den grymma koll han hade på sin favorit-Pig. Trots grumligt vatten såg han betet långt ifrån båten och de konster Jarmo utförde med betet imponerade stort. Förklaringen till att han kunde se det ganska neutralt färgade

betet var att han på ryggen satt på en remsa glittrig reflextejp. Några timmar senare visade han också vad kontroll betyder för resultatet när han hade en riktigt stor seg följare - som han lockade till hugg med ett vevstopp och långt pighäng i vattnet bara några meter från båten. Fisken slog sig loss men var enligt Jarmos bedömning en av de större han sett i älven. Det här passet var våren efter att han landade sin första sextonkilos…. Lite extra salt i såren kom av att riktningen som han lockade fram besten ifrån, var samma som jag tidigare hade hamrat med en Big bandit fem sex gånger utan reaktion.

Färgblänk?

Tanken jag fått vid passet med Jarmo var att helt enkelt kopiera hans framgångsformel och förse några av mina beten med en liknande väl synlig tejp. Jag tappade sedan bort idén lika snabbt men något år senare dök den upp igen, när jag hade någon timmas väntan på ett tåg hem från Göteborg. Efter en rundvandring i pyssel- och diversebutiker hade jag inte fått tag i någon silvrig reflextejp. Ingen av butikerna begrep ens vad jag pratade om, konstigt nog. Det jag hittat istället var färgad reflextejp i både rött och gult. Kanske till och med kunde vara en utveckling av Jarmos koncept – men med varierande synbarhet kopplat till olika vattentyper, soligt, mulet, med mera?

Reflextest

På hemmaplan fick några beten röda tejpremsor och några gula på nacke - rygg. Samma fredag for jag till västsvenska Anten med gott hopp om att skörda stort med de tejpade betena. Fungerade inte alls. Vare sig röd eller gul tejp gjorde det särskilt mycket enklare att se betena. Inte ens i klart solsken var det någon större skillnad, trots att man då föreställer sig att de borde blänka som – ja, reflexer. Tillbaka på ruta ett - försöka jaga reda

på silverfärgad reflextejp? Då kom nästa tanke. På grunt vatten kan man då och då få syn på en vit fläck som om man lyckas följa den med blicken och den närmar sig, visar sig vara en fisk med någon form av skada som angripits av svamp.

Ge betena en vit fläck? Vit tejp? Vänta nu – tipp ex som man korrigerade skriven text med förr, borde fungera som ett snabbt sätt att vitmärka. En tipp-exaflaska hade ju dessutom en praktisk liten pensel. Försvann det med skrivmaskinen?

Tipp-ex-lösning

Det visade sig att tipp-ex fortfarande finns men med annat lösningsmedel än det som spred kontorsdoft på åttio- och nittiotalet och bidrog till nedbrytningen av ozonskiktet. Tipp-ex finns nu i två varianter, varav den ena är vattenbaserad och knappast är lämplig till fiskbeten medan den

andra har snabbtorkande kolväten som bas. Den heter Tipp-ex rapid och torkar på några minuter till fläckar som håller bra i vattnet. Det är med andra ord möjligt att med en flaska tipp-ex i väskan vid vattnet komplettera fläckade beten med ny färg eller ”fläcka” nya beten och använda dem nära nog direkt efter målning.

Synbar skillnad

Det är också helt klart att det gör skillnad, i alla fall för mig. Jag fiskar med större självförtroende när jag ser betet och hur det rör sig. Följare upptäcks lättare och jag kan ge dem ett huggretande vevstopp eller extra knix på betet. Vid fler tillfällen än det tidigare beskrivna har jag krokat fisk som resultat av att jag sett ett bete plötsligt försvinna när det slukas av en gädda. Det finns dock nackdelar med att se betets väg exakt. Det har Med tipp-ex kan du ge din wobbler en synlighetshöjande nackfläck direkt i båten.

Färgen har torkat så att betet är klart att använda på några minuter.

En Big bandit som i vevstopp hängde ett ögonblick strax under ytan innan gäddan klippte i ett ”bredsidehugg”, klart synligt i vattnet tjugo meter från båten.

Grundgående beten som Big bandit eller Buster Jerk Shallow får ett hugglyft med en tipp-exfläck i nacken. Perfekt för skärgårdsfisket i Blekinge och Småland. hänt mer än en gång att jag ryckt beten ur käften på gäddor som inte hunnit klippa ihop käftarna.

Ibland har jag varit så het att jag satt in mothugg redan innan fisken huggt!

Färgat och klart

På det stora hela har de fläckade betena gett betydligt mer plus än minus. Det gäller inte bara i fiske i färgade vatten. I Blekinges många gånger kristallklara vatten, ser jag ofta mitt bete snabbare när det är vitmärkt. Tydligast när det finns lite vindskvalp på ytan eller när solen står lägre morgon och kväll och ytan därmed reflekterar solljuset mer, vilket gör det svårare att se betet

oavsett färg i övrigt. En av mina absoluta favoriter för blekingefisket, flytande Big bandit som är riktigt grundgående, kan jag med en fläck i nacken för det mesta följa i hela kastet också i långa medvindskast på 50 – 60 meter.

Ökad sightfishing

Med tipp-ex som lösning för att få synliga beten har jag släppt tejptanken, även om jag förstår att den också ger mer synliga beten precis som för Jarmo. I vissa lägen är säkert en sådan prismatejp som han använde bättre och ger utrymme för betydligt mer avancerade experiment med flashande sidor med mera. Det kan kännas lite

som att man förstör sitt bete genom att täcka de fina genomtänkta mönstren över ryggen med ett stråk vit färg. Men det är en känsla som suddas ut när första ”syngäddan” krokats.

Alla som tänder till på den extra dimension grundfisket efter gädda får av att se betet, kan ge sig själva en enkel present – en flaska tipp-ex. Mer sightfishing, mindre blint kännafiske, mer krokad fisk!

Mörrums Kronolaxfiske Hållbara naturupplevelser vid Sveriges vackraste fiskevatten

annons Välkommen till Mörrumsån, ett av Sveriges mest kända lax- och havsöringsvatten. Kanske är det för att man dragit upp bjässar här sedan år 1231, men också för att ån och naturen är sagolikt vacker.

Det finns gott om fiskehistorier härifrån och nu tycker vi det är dags att du kommer hit och skapar din egen fiskehistoria för kommande generationer.

Vi har allt du behöver. Tveka inte att höra av dig till oss, vi gör allt för att du ska trivas när du besöker Mörrumsån.

+46 (0)454-501 23 | morrum@sveaskog.se www.morrum.com

• Kurser för alla – nybörjare, kastteknik, slipa kastformen m.m.

• Uthyrning av utrustning • Guidningar efter dina önskemål • Konferensmöjligheter • Utställning med akvarium • Vandringsleder Här finns också bemannad reception, logi, restaurang och fiskeshop.

Mörrums Kronolaxfiske

Välkommen hälsar personalen på Mörrums Kronolaxfiske

Great fishingstories since 1231

EURONYMPHING, GÄSTFRIHET OCH KRISTALLKLARA VATTEN flugfiske i Bosnien-Hercegovina THOMAS ABRAHAMSSON

Från de iskalla källflödena vid Blagaj till Neretvas bergiga sträckor fick vi uppleva ett fiske som både utmanade och belönade. Euronymphing blev vår nyckel till softmouth-öringen, men lika minnesvärt som fångsterna var mötena, måltiderna och berättelserna längs vägen.

Resan gjordes av mig, Thomas, tillsammans med Adrian och Anders – tre hängivna flugfiskare på jakt efter nya vatten, nya metoder och oväntade upplevelser.

Det finns länder som gör att man nästan omedelbart börjar fundera över varför de inte är mer kända bland sportfiskare, och BosnienHercegovina är ett sådant. För de flesta svenskar är namnet fortfarande laddat med minnen av nyhetssändningar från 90-talets krig, och kanske några bilder av sönderbombade hus, pansarfordon och blå FN-hjälmar. Men så fort man landar här och får de första glimtarna av bergen, floderna och människorna, är det svårt att förstå att det inte talas mer om landet i våra kretsar.

Flugfiske är fortfarande relativt nytt här. Det finns ingen lång, romantiserad tradition med slitna träaskar och mässingsrullar som gått i arv i generationer. Istället är det ett fiske som vuxit fram tack vare ett fåtal eldsjälar, människor som av ren kärlek till vattnet och fisken valt att bygga något från grunden. Vår guide Milli är en sådan person – en man som känner varje sten, hölja och strömfåra i sina hemmavatten.

Bosnien är en kulturell smältdegel på riktigt, inte bara i ord. Här möts öst och väst, kristet och muslimskt, bergsbyar och medelhavsluft. Man kan stå med flugspöt i handen under en bro i

Flugfiske i Bosnien kan ibland vara surrealistiskt – här står jag i Neretva, mitt i staden Konjic, med spöt i handen samtidigt som böneutropen ljuder från minareten ovanför.

Konij och höra både kyrkklockor och minareters böneutrop inom loppet av några minuter. Men man kan heller inte vara här utan att bli påmind om kriget, och om de motsättningar som låg under ytan långt innan det bröt ut. De flesta pratar om det med ett slags lågmäld öppenhet. Landet är idag förhållandevis stabilt och tryggt att resa i, och de flesta områden som besöks av turister är väl undersökta och markerade som säkra.

Det finns fortfarande kvar minor i vissa avlägsna skogsområden och bergstrakter, men organiserade aktiviteter som sportfiske och vandring sker på rutter som är kontrollerade och riskfria, särskilt om man använder lokala guider.

Som i många andra länder har unga människor lämnat landsbygden för städerna. På sina håll

märks det tydligt – tysta byar, fler tomma hus, mer vildmark. Kriget i sig tömde också landet på många invånare; vissa återvände, andra aldrig.

Vår guide Millie fick själv tillbringa många av sina ungdomsår som flykting i grannlandet Norge.

En sak däremot, som kan vara direkt farlig, är trafiken. Vi åkte bil men slapp köra själva, tack och lov! Milli rattade oss genom hårnålskurvor och småstadsgator som om han föddes bakom ratten, men jag skulle inte rekommendera någon ovan svenne-förare att ta sig an bosniska vägar utan viss mental beredskap. Här kör man inte defensivt – här kör man som om man stulit bilen och är på väg från brottsplatsen.

Och ska du få något gjort här, oavsett om det gäller att ordna fiskekort eller hitta bästa sträckan, så är det personliga kontakter som gäller. Någon känner någon som känner någon, och plötsligt är allt fixat. Det är en del av charmen, men också en påminnelse om att saker och ting i Balkan ofta sker på ett lite annat sätt än hemma.

Kvällsljuset över dalen – Uppdämda Neretva skymtar sig fram mellan den dimhöljda bergen medan solen bryter igenom molnen.

Det är kanske en del av förklaringen till varför vissa delar av Bosnien känns så orörda, nästan bortglömda, trots att de ligger i hjärtat av Europa.

Samtidigt finns det kontraster som skaver lite för en skandinav: skräp längs vägarna, plastflaskor,

tomburkar och påsar som kastats rätt ut i naturen.

Det är inget man ser överallt, men tillräckligt ofta för att man ska märka skillnaden mot hemma.

Våra guider suckade ofta över det och berättade om föreningar och privatpersoner som försöker förändra attityden.

Maten och gästfriheten är däremot inget någon behöver förändra. Vi blev ständigt bjudna på något – kaffe, bröd, grillat lamm. Och den vanligaste frågan vi fick innan resan – ”Är det farligt där?”

– kan jag besvara enkelt: nej. Det finns, som i alla länder, områden man gör bäst i att undvika i städerna, och det är klokt att ha koll på områden med bortglömda landminor i naturen, men i övrigt är Bosnien lika säkert som många av våra andra europeiska favoritdestinationer.

Naturen, naturen!

Det första som slog mig när vi började resa genom Bosnien var hur annorlunda bergen såg ut jämfört med vad jag är van vid hemifrån. Här är det inte mörka granar och tallar som dominerar sluttningarna, utan täta lövskogar som i juni står i full, nästan överväldigande grönska. Björk, bok och ek klär dalgångarna, och längre upp, där träden tunnas ut, tar sten och låg vegetation vid. Bergen reser sig på sina håll upp mot tusen meters höjd, och varje gång vi svängde runt en kurva dök nya vyer upp – ibland med floder som ringlade djupt där nere, ibland med kala bergsryggar som såg ut att höra hemma i en annan världsdel. Berggrunden består nästan uteslutande av kalksten, vilket gör att försurning inte är något problem här. Istället sipprar kallt, klart vatten fram ur otaliga källor, ibland mitt ur bergväggen. Flera av floderna vi fiskade i hade sin källa bara några kilometer bort, vilket gav ett vatten så rent och genomskinligt att man nästan fick känslan av att fisken svävade i luften snarare än simmade.

Vi riktade in oss på ett fåtal arter – och det var ingen slump. Här finns den mytomspunna softmouth-trouten, en art som är både skygg och försiktigt eftertraktad. Den är något av Bosniens nationalfisk, och det finns en bred enighet bland lokala sportfiskare om att den måste värnas.

Utöver softmouth finns inhemsk adriatisk öring, regnbåge och brunöring. I vissa vatten sätter man ut odlad fisk, framförallt där lokala fiskeklubbar står för förvaltningen. Där blandas ibland regnbåge in, vilket vissa tycker är praktiskt för att skapa ett jämnare fiske, medan andra hellre skulle se att bara inhemska arter fick leva i floderna.

Vi höll oss den här resan enbart till rinnande vatten. Stora sjöar finns, men de är ofta skapade som vattenmagasin för kraftverk och har en helt annan karaktär. I de mindre bergsfloderna är det

nästan ofattbart kallt – även under de hetaste sommardagarna låg temperaturen runt tio grader.

Det gjorde att vi kunde stå i vadare i 35-gradig luftvärme och ändå ha långkalsonger under utan att svettas ihjäl. En av de märkligaste och mest minnesvärda sakerna var hur fisket ofta skedde mitt i bebyggelsen. Vi kunde stå under en bro i en liten stad och höra muezzinens röst från minareten över vattnet, samtidigt som trafiken rullade förbi ovanför. En gång stod jag och kastade utanför en restaurang, medan gästerna satt på terrassen och följde varje rörelse jag gjorde. Vissa hejade, andra tog fram mobilerna och filmade – och allt detta medan musiken från högtalarna blandades med det jämna bruset från strömmen.

Men för det mesta fiskade vi i mer avskilda miljöer, långt upp i dalgångar där vattnet skar

genom stenig mark och ljudet från civilisationen försvann helt. Här var det bara flodens fors, vinden i lövverket och – om man hade tur – det korta, knappt hörbara plasket när en fisk bröt ytan.

Fiskets förutsättningar

Att ordna själva fisket i Bosnien är på många sätt enklare än man kan tro, men det finns några saker man behöver känna till. Fiskekort krävs överallt, precis som hemma, och på vissa sträckor går det numera att köpa dem online. Ofta är det dock fortfarande den klassiska modellen som gäller: man köper ett papperskort i en liten kiosk, på en bensinstation eller direkt via fiskeklubben som förvaltar området. Här är personliga kontakter guld värda – vår guide Milli hade alltid allt fixat när vi kom fram, vilket gjorde att vi kunde lägga tiden där den hör hemma, vid vattnet.

Bästa perioden för fiske är sen vår och tidig höst, men med rätt metod kan man ha bra fiske även mitt i sommaren. Under de hetaste dagarna är det sällan särskilt livligt på ytan mitt på dagen, och för

torrfluga är det ofta bara ett kort kvällsfönster som gäller – just innan mörkret faller, när någon enstaka kläckning kan få fisken att börja vaka. Under den perioden är det små, små flugor som gäller, ofta i storlekar som kräver både tålamod och bra ögon.

I områden som sköts av aktiva klubbar sker kontroller regelbundet. På sådana sträckor råder alltid catch and release, och det är hullinglöst som gäller. Klubbarna ser inte bara till att hålla tjuvfiskare borta utan fyller även på med odlad fisk för att hålla bestånden starka. Det är också där man hittar de riktigt bra vattnen – både vad gäller fiskstorlek och upplevelse. På andra sträckor, där förvaltningen är svagare, kan fisket vara märkbart sämre, ibland nästan tomt på fisk.

Tyvärr förekommer tjuvfiske fortfarande, ofta för husbehov. De metoder som används kan vara

brutala, till exempel el-fiske, där man helt enkelt bedövar fisken och plockar upp den med håv.

Polis och kontrollanter samarbetar för att stoppa det, med varierande framgång. Ibland är det rena katt-och-råtta-lekar, och historierna om tillslag och misslyckade jakter är många.

De mest attraktiva sträckorna är ofta reserverade för flugfiske, men i andra delar av floderna är även spinnfiske tillåtet. Under vår vecka höll vi oss till flugspö och till rinnande vatten, med fokus på softmouth, inhemsk adriatisk öring och inplanterad regnbåge. Det var ingen slump – och det var här vi skulle få lära oss den teknik som, åtminstone under sommartid, visade sig vara helt överlägsen.

FAKTA Softmouth-trout (Salmo obtusirostris)

är en sällsynt laxfisk som lever i klara, kalla floder på Balkan, främst i Bosnien-Hercegovina, Kroatien och Montenegro. Arten känns igen på sin något underbettade, mjuka mun och sitt strömlinjeformade utseende. Den är skygg, föredrar bottennära föda och fångas sällan på torrfluga, vilket gör den till ett eftertraktat mål för erfarna flugfiskare. Bestånden är lokalt hotade och skyddas ofta genom catch & release-regler och strikt förvaltning.

Anders i fu i strömme förväntan håven kom

Artikelförfattaren med en vacker inhemsk öring – en av resans få större för min del. Kanske otur, kanske dåligt fiske… men åtminstone hade jag turen att få det på bild.

Floden Buna – iskall och kri stallklar, bara nio grader även när luften dallra r av värme. Vattnet flyter stilla under de skugg ande träden, där solstrålarna bryts i grönska n och avslöjar varje sten, varje strömvirvel och varje skymt av fisk som rör sig i det klara vattne t.

en kämpande ull koncentration – spöt böjt, fisk us och fok av en och den där blandningen innan a n som alltid infinner sig sekundern mmer fram.

ensberget – a rakt ut ur kalkst un B er m m ko är H ta metern. liv redan från förs av ll fu h oc ar kl n Blagaj. iskall, derverk, mitt i by un na eg ns re tu Ett av na

Ett spår av sommarens hetta – torkad, solblekt och hård som resten av marken runtom. Så ser man tydligt vad värmen och torkan gör här nere.

Ett av resans mest osannolika ögonblick – den legendariska softmouthen som ”den galne svennen” lyckades ta efter mörkrets inbrott, och det på en superpuppa av alla flugor. Ingen, allra minst guiden, trodde sina ögon. Ursäkta det suddiga fotot – ljuset och omständigheterna var minst sagt utmanande just då.

Euronymphing?!

”Kan ni euronymphing?” var det allra första Milli frågade när vi möttes vid vattnet första morgonen. ”Nej”, svarade vi nästan i kör, och försökte låta som om vi inte var helt okunniga, bara… inte insatta. Milli log, skakade på huvudet och sa med en ton som inte lämnade utrymme för diskussion: ”Det är det bästa, och nästan det enda, som fungerar nu på sommaren.”

En klassisk euronymph – liten krok, tungstenhuvud och diskret kropp. Just sådana här enkla mönster stod för majoriteten av våra fiskar under veckan. Och som nybörjare får man dessutom ofta med den här typen av exklusivt tafstrassel på köpet.

För oss var tekniken helt ny, men för många bosniska flugfiskare är den ett självklart vapen i arsenalen. Euronymphing är lite kontroversiellt – vissa menar att det inte är ”riktigt” flugfiske eftersom man inte använder linans tyngd för att kasta, utan nymfernas egen vikt. Men efter en vecka vid dessa kristallklara, kyliga strömmar är det svårt att argumentera emot metoden. Den fungerar, och den fungerar bra.

Grunden är enkel: man fiskar med en till tre små nymfer, var och en försedd med ett litet metallhuvud och ofta några diskreta spröt.

Storlekarna är förvånansvärt små – krokstorlek 14 till 18 är vanligt – och poängen är att få ned den nedersta nymfen till botten snabbt, där fisken ofta står under varma sommardagar. Man kastar inte på vanligt sätt, utan ”slungar” eller ”fjongar” ut tacklet med hjälp av nymfernas tyngd, uppströms den plats där man tror fisken står. Sedan lyfter man spötoppen, så att linan sträcks och låter nymferna svepa med strömmen strax ovan botten.

Hela tiden måste man hålla kontakt – både med ögonen och med känseln. På tafsen finns ofta sektioner i olika färger, så att man kan läsa av djup och rörelse. Hugget känns inte alltid som ett ryck, utan mer som en kort duns, en nästan liten förändring i linans rörelse. Det gäller att göra mothugg direkt, annars spottar fisken ut flugan

på en bråkdels sekund. Det tog inte lång tid innan vi förstod varför Milli var så bestämd. Under sommaren står fisken ofta djupt och rör sig bara upp mot ytan under korta perioder under dagen.

Med euronymphing kunde vi nå dem när som helst, även när solen gassade.

Vi fiskade även med torrfluga, framförallt på kvällarna när kläckningar lockade upp fisken.

Då var det små imitationer av dagsländor som gällde, ofta så små att man fick kisa för att se dem i tafsspetsen. Det var ett helt annat fiske – mer visuellt, mer klassiskt – och särskilt i det klara vattnet var det ofta fråga om så kallad sight fishing.

Att stå lårdjupt i vadarna, följa en mörk skugga genom strömmen och försöka lägga flugan precis i dess väg är något som får pulsen att stiga, oavsett

hur länge man fiskat. Softmouthen däremot var ett kapitel för sig. Med sin karakteristiska, något underbettade mun är den mer inriktad på bottenföda, vilket gör att man sällan tar den på torrfluga. Milli påpekade det flera gånger – och skulle själv bli överraskad när det ändå hände under vår vecka…

Vårt fiske

Vi inledde veckan vid ån Buna, en flod som känns mer som ett naturens underverk än ett vanligt vatten. Den kommer rakt ut ur en kalkstensklippa i byn Blagaj, åtta grader kall och klar som glas redan från första metern. Milli, som vuxit upp här, visste precis var vi skulle börja. Han tog oss till en flugfiskesträcka som föreningen förvaltar och pekade på en djupare pool, här ska vi börja!

Milli började med att själv visa hur det skulle gå till.

Han pekade ut en pool bakom ett större nedfallet träd i strömmen och förklarade att fisken ofta står just där, i lä, och väntar på att maten ska driva förbi. Några precisa kast senare hade han redan landat två softmouth – alltid lika eftertraktade, alltid förevigade på bild när de väl kommer upp. Sedan räckte han över spöt till Adrian, som tog vid och snabbt hittade in i euronymphingens rytm: kastet, lyftet, den nästan överdrivna koncentrationen på linans minsta rörelse. Tre softmouth senare stod han och log som om han just fått nyckeln till en hemlig klubb.

Anders och jag höll oss till det vi kände oss hemma med – nymf och torrfluga – och både öring och regnbåge högg gärna när vi presenterade rätt. Det kändes tryggt, men det var tydligt att vi inte riktigt

höll jämna steg med Adrians fångsttempo. Milli var för artig för att säga det rakt ut, men blicken han gav oss när han såg våra riggar sa allt. Vi skulle få prova euronymphing vi också – en i taget, en ny elev varje dag – tills alla tre hade fått sin genomgång.

Dagarna fick snabbt sin rytm: morgonpasset innan värmen tog över dalen, kvällspasset när solen gled ner bakom bergen och ytan började krusa sig. Mitt på dagen åt vi alltid hemlagat av Millis fru och mor – Luncherna var rustika och mättande – grillat lamm som smälte i munnen, små kryddiga köttfärskorvar (ćevapi), nygräddat Uštipci-bröd och pitabröd, ofta med solmogen tomat och sallad vid sidan. Allt var enkelt men gjort på färska, lokala råvaror, vilket gav en mättnad och smakrikedom som bara hemlagat kan.

En av resans höjdpunkter – en vacker softmouth-öring, den unika arten som bara finns i några få floder på Balkan. Den är både ovanlig och svårflörtad, och just därför känns det extra speciellt att faktiskt få hålla en i händerna

Ett av resans mest osannolika ögonblick – den legendariska softmouthen som ”den galne svennen” lyckades ta efter mörkrets inbrott, och det på en superpuppa av alla flugor. Ingen, allra minst guiden, trodde sina ögon. Ursäkta det suddiga fotot – ljuset och omständigheterna var minst sagt utmanande just då.

Den galne svennen

Anders, alltid med en förkärlek för det oväntade, stod för resans mest osannolika ögonblick. En kväll, när ljuset nästan försvunnit och vi andra funderade på att ge oss, knöt han på en svartgul superpuppa – en fluga som varken liknade de små dagsländor som kläckte eller något vi sett i vattnet. ”Bara för att,” sa han och började fiska mer på känsla än på syn. Ett djupt, tydligt slurp bröt tystnaden, mothugget satt, och spöt bågnade under tyngden av något rejält. Minuten senare låg en massiv softmouth i håven. Milli var mållös, ”Ingen har tagit en så stor på torrfluga på över tio, kanske femton år, vad jag vet.” Det dröjde inte länge innan nyheten spred sig via SMS bland hans vänner, och Anders blev något av en lokalkändis.

Själv hade jag en mer ojämn vecka. Jag lyckades landa en stor, vacker adriatisk öring, men mina vadare läckte envist, och varje pass slutade med fötterna badande i iskallt vatten. Det är inget man vänjer sig vid, hur gärna man än försöker ignorera det.

Adrian däremot höll sin form hela resan. Han är metodisk, tålmodig och på något sätt alltid på rätt plats vid rätt tid. Sex softmouth blev hans slutresultat, plus ett gäng fina öringar och regnbågar. De sista dagarna tog Milli oss till högt belägna delar av Neretva nära Konjic. Där var landskapet nästan overkligt vackert – skarpa bergskanter, lövskog i full grönska och vatten som blänkte turkost i solen. Värmen låg på upp mot fyrtio grader, fisken var mer försiktig, men känslan av att stå där, mitt i det landskapet, vägde upp allt.

Adrian på hängbron, spanande efter fisk och dirigerande fiskaren nedanför – ett minst sagt ovanligt perspektiv på flugfiske. Bilden är tagen i Neretva långt uppströms i bergen vid Visočica, där både vyerna och situationerna blir något utöver det vanliga.

Vi började och avslutade resan i den anrika staden Sarajevo. Här, i Baščaršija – den gamla osmanska stadsdelen – slingrar sig kullerstensgatorna mellan kaféer, restauranger och små butiker. På kvällen fylls gränderna av sorl, doften av kaffe och grillspett, och en känsla av både historia och liv i nuet.

Mitt på dagen blev det alltid matpaus – långkok av lamm med grönsaker i lergryta eller ugnsbakad kyckling med ris och tomatsallad.

Rejäla portioner, rustika smaker och allt hemlagat. Perfekt bränsle för ännu ett pass i strömmen.

MITT I VERKLIGHETEN Vi lever som vi lär, inte ett varumärke på avstånd utan mitt i verkligheten. Med rötter i Småland är vi en familj där alla är välkomna.

Allt vi gör är på riktigt, vi och användarna är samma. Varje söm i varje klädesplagg är designad med erfarenhet, kunskap och omtanke, i Värnamo. Pinewood är resultatet av envist lagarbete.

Av folk. För folk.

Timar Mathiasson PINEWOOD-AMBASSADÖR

Distribueras av: WIGGLER AB, Brålandsvägen 13, 444 60 STORA HÖGA www.wiggler.se

Hurricane

Neoprene Glove

Igloo

En tunn och komfortabel neoprenhandske som endast är 2 mm tjock. Perfekt att använda vår, sommar och höst när du vill ha varma och torra händer men inte vill kompromissa bort händernas rörelsefrihet.

Ca. pris: 329 kr www.wiggler.se

Termo PU

Ny polyuretanstövel som är helt sömlös och 100% vattentät. PU-materialet innehåller miljontals luftbubblor, som isolerar och gör stöveln varm, lätt och flexibel, även i kallt väder. Den mönstrade sulan ger bra grepp på både snö och is. Inuti hittar du det sköna fodret som består av 40% ull och 60% polyester, en kombination för värme och hållbarhet. Igloo Termo PU är det perfekta valet för alla vinteraktiviteter där komfort, värme, grepp och stabilitet behövs! Finns både som hög och låg modell.

Hurricane

Ca. pris: 1 149 kr www.wiggler.se

Hurricane Hooks är en serie av krok som blivit mer populär för varje år. Det blir allt mer vanligt att gäddfiskare byter ut krokarna på sina beten för att fiska hullinglöst och skona fisken. HH302GS är en hullinglös trekrok som är stark, sylvass och hållbar - perfekt för gäddfisket. Kommer i storlek från #1 till #3/0.

Garmin

HH302GS Hullinglös trekrok

Ca. pris: 329 kr www.wiggler.se

Instinct 3 – 50 mm, AMOLED

Garmin Instinct 3 – Tactical Edition är en kompromisslös GPS-smartwatch framtagen för att klara även de tuffaste förhållandena. Med sin ljusstarka AMOLED-skärm, robusta design och ett komplett utbud av taktiska funktioner, är den byggd för att prestera när det verkligen gäller.

Ca. pris: 5 649 kr www.kayakstore.se

Wild River

Ryggsäck Recon 22cm

Wild River Recon har ett inbyggt LEDljus (13 lumen) som lyser upp väskans innehåll eller arbetsytan. Den har ett stort övre förvaringsutrymme med löstagbar avdelare som kan göra väskan till en fullstor ryggsäck. Rejäla bottenklackar minskar slitaget och håller väskan ren, torr och stabil.

Ca. pris: 1 399 kr www.kayakstore.se

13 Fishing

The Snitch Descent Ice Combo

Ta ditt isfiske till nästa nivå med The Snitch Descent Ice Combo – ett komplett set som kombinerar känslighet, styrka och kontroll. Spöet är tillverkat i solid glasfiber och ger precis rätt balans mellan hållbarhet och respons, vilket gör att du enkelt känner även de mest försiktiga nappen.

Ca. pris: 899 kr www.kayakstore.se

Garmin

Deeper

CHIRP+3 Power Bundle

Ta ditt fiske till nästa nivå med Deeper CHIRP+ 3 Power Bundle – det ultimata paketet för seriösa sportfiskare som vill ha precision, frihet och obegränsade möjligheter. Paketet kombinerar den avancerade Deeper CHIRP+ 3 kastbara ekolodsgivaren med en hopfällbar solcellsladdare som gör att du kan fiska längre och smartare oavsett vart du befinner dig.

Ca. pris: 4 399 kr www.kayakstore.se

Panoptix Livescope LVS12

Garmin Panoptix Livescope LVS12 är en prisvärd 12-polig givare som ger detaljerade ekolodsbilder i realtid – perfekt som komplement vid isfiske. Den låter dig se fiskens rörelser och strukturer under isen direkt på din plotter, utan behov av en Black Box. Kompatibel med Garmin Echomap Ultra och GPSMap 84XX-serien.

Ca. pris: 2 849 kr www.kayakstore.se

Det här är ett spö ur Söder Sportfiskes egna ”Söder Tackle” sortiment. Alltså deras helt egna spöserie som fått namnet Lunker Stick, här finns fyra olika abborrspön med olika egenskaper. Söder Sportfiskes Niklas Jonsson, Henrik Sandahl samt medarbetare har lagt mycket energi på att designa dessa spön för att passa för finessefiske, ned-jiggning eller för att veva tex. ett chatterbait som flyttar mer vatten och ställer andra krav på klinga och på komponenter.

Design och material

Klingan som går i svart/mörkgrått är byggd av japanska Toray och består av 30 och 40 ton grafit.

Man kan både se och känna den lindade kolfibern vilket ger klingan ett lite ”rått” eller ”styggt” utseende. Spöet är tvådelat på mitten med klassisk hona/ hane holk.

Det finns nio stycken ringar på spöet, inklusive toppögla. Alla från Fuji, modell keramiska, Alkonite K Guides (tangle free). Lindningarna är svarta med en touch av silver i ändarna. Även rullfästet kommer från Fuji och i kolfiber.

Handtagen är genomgående i svart EVA foam och bakre handtaget avslutas med en liten butt i gummi.

Lunker Stick NED & Finesse 7 fot, 3-15g JAN OLSSON

JAN OLSSON & LINUS JOHANSSON

Omdöme

Det här spöet har följt med mig på mina abborrfiskeresor under hela 2025, Holland, Norrland och Åland. Jag har fångat många abborrar under dessa fisken, som vanligt också lite bonusgösar och gäddor. Det här är kanske ett av de testspön jag enskilt fiskat längst med under alla år som skribent.

Jag skriver ibland att vissa spön är svåra att släppa när det finns andra man måste testa och

recensera. Det här är ett sådant. Det är kanske inte det snyggaste spöet på marknaden, genomgående mörkt tema på alla detaljer gör det kanske lite trist, men i förhållande till vad det kostar är det mycket kompetent. Fullt i klass med spön som kostar betydligt mer.

En riktigt stygg nedfiskad abborre.

Som namnet antyder, NED & Finesse, är just det här ett spö för finliret, spöet i sig väger godkända 97 gram på vår våg. Parat med en lätt rulle, 2000 eller 2500 storlek, blir det riktigt trevligt. Det här är ett snabbt spö, mycket känsligt med en extra känslig topp, som det ska vara på ett finesse-spö.

Att sakta pilla hem en nedjigg och att registrera de ofta galet försiktiga huggen är ett av spöets stora styrkor. Klassningen 3 upp till 15 gram stämmer, kanske något i överkant. Personligen vill jag inte fiska tyngre beten än 10 gram.

Till slut, well done Söder Sportfiske, det är sällan man ser så mycket spö för pengarna.

Rullfäste i kolfiber från Fuji.

Alla handtag i foam.

Kvalitetsringar från Fuji.

FAKTA Lunker Stick NED & Finesse 7 fot, 3-15g Tillverkare: Söder Sportfiske Längd: 7 fot Vikt: 97 gram Antal delar: Två, delat på mitten Uppgiven kastvikt: 3–15 gram Antal spöringar: 9 st. inkl. toppögla Material handtag: EVA-foam Tvådelat på mitten.

Elegant diskret design

Rekpris: 1 999 kr (finns billigare på nätet)

www.buster.fi/sv/buster-fiskebatar

Läs alla tidigare nummer online – självklart helt gratis!