1975: Första högzonsliften, Tusenmetersliften, byggs på Åreskutan. Liften nås med pistmaskinstolkning från Ullådalen. 1976: Kabinbanan tas i bruk. Dalstationen ligger på 421 meter över havet, bergsstationen på 1274 meter över havet. Banlängden är 2 900 meter. 1976/1977: Stenmarkshysteri. 1981: Snökanoner används för första gången i Åre. Samma år byggs första liftarna i Björnen. 1984: Åres första kopplingsbara stollift, Olympialiften, byggs, liksom Störtloppet, som designas av Bernhard Russi. 1986: Stugor och villor byggs i Tegefjäll och Björnen. Första liften byggs i Tegefjäll. 1989: Olympiagondolen tas i bruk. 1996: Världens starkaste pistbelysning installeras i Gästrappet. En extremt snörik vinter. Glada miner igen. 1998: Duveds Linbana uppgraderas till en bekväm sexsstolslift med vindkupor. 1999: Skistar köper hela skidområdet. MountainbikeVM arrangeras i Åre.
Icke. Istället upplevde byn en stagnation. Förklaringarna är många, en viktig är konkurrensen från den nya charterturismen. 1955 arrangerade nämligen Nyman & Schultz Resebyrå sin första så kallade sällskapsresa med flyg. Destination Mallorca. Sol och värme och det moderna transportmedlet flyget smällde högt i jämförelse med skramliga tågvagnar till kalla Årefjällen. Bilen var ännu inget realistiskt transportmedel för familjer från exempelvis Mälardalen. Vägarna var dåliga och bil var ännu inte var mans egendom, men blev det allt mer under slutet av 1950-talet. Under mitten av 1960-talet var Duved klart hetare än Åre. Linbanan som gick upp på Mullfjället öppnade för superb skidåkning. Driftschefen Arne Wennås var Duveds starke man och utvecklade inte bara pister och liftar utan såg till att Duved arrangerade Kalle Anka-cupen i mars 1970. I klassen pojkar 13 till 14 år vann en fräknig grabb som tävlade för Fjällvinden i Tärnaby. Sex år senare skulle Ingemar Stenmark återkomma till Åredalen som världstjärna. Stenmarksfebern sammanföll med det andra Åreprojektet, statens satsning på Åre som primärt rekreationsområde av nationell betydelse.
| Nalle Hansson tiondelen efter att FIS utsåg Åre att arrangera Alpina VM 2007. 2002-2003: Den 6 juni 2002 ger Internationella Skidförbundet, FIS, Åre i uppdrag att arrangera alpina VM 2007. Flera gamla liftar, bland annat Hummelliften, byts ut mot VM6:an och nya Hummelliften. Stjärnbacken anläggs. 2005: I oktober invigs biltunneln under Åres tävlingsbackar. Den 130 meter långa tunneln byggdes under sex månader. Antalet mantimmar uppgick till 40 000. 2006: I maj skrotas gamla fyrstolingen Olympialiften. Inför säsongen 200607 ersätts den med en Telémixlift, (kombinerad åttastols- och gondollift). 2007: 3 – 18 februari arrangeras Alpina världsmästerskapen, ÅRE 2007. 2008: Tusenmetersliften renoveras.
150
magasin åre
KABINBANAN OCH DET GLADA 80TALET 1975–1989 Mellan 1975 och 1983 satsade staten, kommunen och det lokala näringslivet totalt 550 miljoner kronor i Åre. Den största investeringen var Kabinbanan som byggdes under stora vedermödor. Hårda vindar och nedisning gjorde bygget till en prövning. Stormar, nedisning och enorma snöfall plågade arbetarna som utförde heroiska insatser. 1976 stod banan klar, till en total kostnad om 73 miljoner, tio gånger så dyrt som jordbruksverket antog i sin första beräkning. Det ursprungliga Åreprojektet omfattade mycket mer än Kabinbanan. I sex etapper skulle hela västra Jämtland lyftas med turistiska centrumanläggningar i byarna, campingar och infrastruktursatsningar. Efter invändningar från finansdepartementet skars projektet ner. Bara satsningarna i Åre fanns kvar, något som helt förståeligt skapade indignation i den kringliggande bygden. Skidanläggningarna i Storlien, Edsåsdalen och Trillevallen fick allt svårare att hävda sig mot expanderande Åre. Så snart Kabinbanan var byggd exploderade utförsåkningen tack vare Ingemar Stenmarks framgångar. 1977 kom 29 000 betalande åskådare för att heja fram Ingemar under världscuptävlingarna i Åre.
Jublet visste inga gränser när Ingemar vann i utklassningsstil, storslalomen 2,26 sekunder före Klaus Heidegger, i slalom 1,59 före Franco Bieler. Stenmark bara vann och vann och skidsugna turister strömmade till Åre. Investeringsviljan var enorm. Bankerna lånade villigt ut pengar. Hotell, stugbyar, liftar och nya pister byggdes i snabb takt. Vinterturismen blomstrade under 1980-talets högkonjunktur, men för att kunna konkurrera behövde Åre öka sin attraktionskraft ytterligare. Det kommunala liftbolaget köpte de privatägda liftarna i Duved, vilket innebar att skidturisterna fick tillgång till två skidorter på samma liftkort. Även sedan Åre kommun sålt liftarna fortsatte trenden, för att i slutet av 1990-talet betyda att Åres skidområde omfattade inte mindre än fem skidområden och byar: Duved, Tegefjäll, Åre, Björnen och Edsådalen. Senare såldes Edsådalen till lokala entreprenörer.
|
KRASCH. NYTT HOPP. FINANSKRIS. FRAMTIDEN 1989 - 2008 Fastighetskraschen 1990 drabbade Åre hårt Bostadsrätter som tidigare kostat upp mot en halv miljon såldes för en krona. 1995 och 1996 släppte traumat efter finanskrisen. Och byns entreprenörer började tala om nya liftar, liksom att arrangera ytterligare ett alpint VM. Åre fick sitt VM vid en omröstning 2002. Byn hade nu fem år på sig att fixa en anläggning i världsklass, inte bara vad gällde liftar och backar utan även boende. En sällan skådad byggboom tog sin början och den pågår än i dag. Holiday Club byggdes, flera backar anlades, liksom liftar (se timeline). Hösten 2008 briserade en finanskris som förlamade den globala ekonomin. Hela länder drogs ner mot konkursens branter, hyperkapitalister krävde statliga åtgärder, folk höll i sina plånböcker och här i Åre undrade vi stilla hur byn skulle klara sig. Skulle gästerna komma? I mitten av november 2008 föll den första snön. Sedan kom gästerna...
*