En gripande utställning som manar till reflektion

Studiegruppen i Mariagården besökte utställningen ”Auschwitz. Not far ago. Not long away” på Malmömässan dagen efter minnesdagen av Auschwitz befrielse. Denna utställning har planerats under sju år och har för första gången visats I olika städer runtom i världen. Mer än 700 originalföremål, bilder och berättelser vittnar om ett av mänsklighetens mörkaste kapitel.

Vi var åtta deltagare ur vår studiegrupp som på initiativ av vår studieledare Jennie Chapman gjorde denna studieresa.

Alla känner vi ju till vad som hände i koncentrationslägren, men vi behöver ständigt påminnas om hur den ondska som följt människan i alla tider kan ta sig så fasansfulla uttryck. Auschwitz har blivit en symbol för Förintelsen.

Det är en känslosam utställning med mål att få reda på hur Auschwitz kunde komma till och vad som blev de fruktansvärda konsekvenserna.

Var och en reflekterar över hur detta kunde ske, och man inser på nytt att det inte finns något svar. Men nästa fråga inställer sig. Har människan inte lärt något av det förgångna?

Utställningen hjälper besökaren att reflektera över människans natur, över den komplexa verkligheten i koncentrations-och förintelselägret Auschwitz, förintelsen och mänskligheten själv. De flesta föremålen och bilderna samt det audiovisuella materialet har aldrig tidigare visats inför en skandinavisk publik.

Auschwitz kom till medan världen förblev tyst inför de nazistiska fasorna. Det förändrade för alltid mänsklighetens grund och perspektiv.

När man vandrar från den ena utställningsavdelningen till den andra och stannar upp några sekunder och iakttar de omgivande besökarnas ansikten, ser man ett allvar i ansikten och tårfyllda ögon. Trots trängsel ibland framför montrar, bilder och texter är det en förtätad tystnad och stilla rörelser genom de olika avdelningarna. Var och en reflekterar över hur detta kunde ske, och man inser på nytt att det inte finns något svar.

Men nästa fråga inställer sig. Har människan inte lärt något av det förgångna? Lärdomen är kanske att vi var och en på vårt sätt kan bli en del av ansvaret genom att nyfiket söka lärdomar, utveckling och förståelse och därmed utgöra en motrörelse till de dystra samtidstendenserna och framtidsprognoserna. Att veta är att förstå, förståelse hjälper till att förebygga.

Bland alla gripande bilder, berättelser och föremål bär jag med mig ett minne – en sliten pojksko med en liten strumpa som fanns i en monter. Denna lilla människas liv ändades genom andra människors ondska.