Lundagård nr 3 2021

sveriges äldsta studenttidning grundad 1920

SISTE APRIL 2021 s. 5-6

ETT ÅR MED COVID-19 s. 8-13

- nr 3 2021

VIPEHOLM – VAD HÄNDE?

Lundagård nummer 3 2020 |

s. 14-17

Sveriges viktigaste jobb har blivit ännu viktigare. Läget för oss inom hälsa, vård och omsorg är lite tufft just nu. Liksom det är för många andra. Samtidigt har vårt arbete aldrig känts så meningsfullt och viktigt, och gjort oss så stolta som i dessa dagar. Vi får vara med om både svåra saker och fina stunder. Om sjukdom och om glädje. Vi är med och handlar, städar, tvättar, diskar, planerar, lagar mat, stöttar, sköter hygien, vårdar, ger rehab och faktiskt räddar liv. Inför sommaren 2021 söker vi fler sommarvikarier än någonsin, för att kunna ge den bästa vården och omsorgen till Malmös äldre. Vi ser också till att varje sommarjobb blir så bra och utvecklande som möjligt. För några blir det kanske starten på en professionell karriär inom en bransch där medmänsklighet är en viktig del av att vara bäst på sitt jobb. Till i sommar söker vi:

Sök ett av våra 1000 viktigaste sommarjobb på: malmo.se/ jobbivårdomsorg

 VÅRDBITRÄDEN  UNDERSKÖTERSKOR  SJUKSKÖTERSKOR  ARBETSTERAPEUTER  FYSIOTERAPEUTER  BISTÅNDSHANDLÄGGARE  KOCKAR  EKONOMIBITRÄDEN

Läs mer om oss i vår egen tidning: malmo.se/ spaning

Vill du också jobba med det allra viktigaste? Välkommen med din ansökan: malmo.se/jobbivårdomsorg

Hälsa, vård & omsorg – när varje dag är viktigast!

Vår ledstjärna som du bidrar till när du jobbar hos oss!

ledare

Den stora smältdegeln Pandemin utgör ett hot mot universitetets gränsöverskridande egenskaper. Numret framför dig handlar om gränser. Pandemin har synliggjort redan existerande gränser, dragit upp nya och upplöst andra gränser mellan oss människor – nationsgränser, gränsen mellan privat- och arbetsliv och det begränsade umgänget, för att nämna några.

I DAG ÄR arbetslösheten bland akademiker rekordhög. Under förra året översteg antalet arbetslösa akademiker för första gången 100 000. Samtidigt har antalet heltidsstuderande aldrig varit högre, och nya rekord väntas för höstterminen 2021.

EN OSYNLIG, MEN tydlig, gräns som förstärkts under pandemin är trösklarna in på arbetsmarknaden. Detta är min sista ledare för Lundagård innan jag spottas ut på arbetsmarknaden, en arbetsmarknad vars konkurrens var knivskarp redan före pandemin. En arbetsmarknad där till synes ingångsjobb efterfrågar minst tre års arbetslivserfarenhet, där en traineetjänst jag sökte nyligen hade över 800 ansökningar.

INOM HÖGSKOLEDEBATTEN HÖJS därför röster för att dra åt svångremmen och anpassa antagningen bättre efter arbetsmarknadens efterfrågan. Det må vara en rationell invändning utifrån en kylig nyttokalkyl, icke desto mindre hade det varit en oroväckande utveckling. Förutom den elitistiska eftersmaken hade det nämligen haft demokratiska konsekvenser.

SOM ENSAM INNEHAVARE av

högskolepoäng i släkten föreställde jag mig länge högre studier som en garant – ett löfte om en ljusare framtid. Jag liknade universitetet vid ett prisma; så länge jag passerade därigenom skulle världen ligga för mina fötter. Bilden av Lund skimrade lika förförisk som Frank Sinatras New York: “If I can make it there, I’ll make it anywhere”. MED TIDEN HAR jag

INTE NOG MED att förmåga att skilja fakta från fiktion blir alltmer avgörande i samhällsdebatten. Om det är på någon punkt jag hoppas att liknelsen mellan Lund och New York förblir sann, så är det som rollen av smältdegel; där människor med olika bakgrund, erfarenheter och förutsättningar kan mötas. Där gränser suddas ut.

fått anledningen att revidera den bilden.

MARTIN AXELSSON DÄRTH WEBBREDAKTÖR

Q: Ludvig Eriksson En borg sköter inte sig själv. Men en lång edil är en klen tröst i ett tomt slott. Qkvad: Redo att slå klackarna i taket klev du mitt in i studentlivsspektaklet som borgens överman och jourhavande intet ont anande om fladdermusens smittsamma förehavande

En globetrotter i fickformat Fast du slagit huvudet i borgens alla tak På Lunds egen nation hittade du din kompanjon och blev sedermera teknikbaron Vad gömmer sig under hatten på denna påg? Ryktet säger att ett och annat hemligt sällskap grundats på ditt bevåg

Barn till en diplomat har du kanske sett både Atlanten och Eufrat

RÄTTELSE: Inga rättelser har inkommit från förra numret.

Tidningen Lundagård gavs för första gången ut 1920 och är Sveriges äldsta studenttidning. Tidningen ägs av Lunds universitets studentkårer och når 35 000 studenter och anställda vid Lunds universitet. Lundagård är redaktionellt obunden Lus. Redaktör: Vendela Källmark vendela.kallmark@lundagard.se Redaktör och ansvarig utgivare: Nina Morby nina.morby@lundagard.se Webbredaktör: Martin Axelsson Därth

martin.axelsson.darth@lundagard.se Bildchef: Saber Malmgren. Redaktion: Viktor Wallén, Anna Hasslöf, Lydia Löthman, Jonas Jacobson. Medarbetare detta nummer: Sarah Tavakol, Cecilia Falkman, Esther Arndtzén , Linn Jönsson , Tomas Castro, Alva Mårtensson, Q, Morrhoppan, Åsa Palmborg, Amandus Gustafsson, Anna Kristiansson, Alve Rauer. Omslag: Tomas Castro Kattlogotyp: Sofia Kockum. Prenumeration: 300 kronor per år, beställ på 070-6656879. Studentprenu-

meration 150 kr. För utlandsprenumerant krävs en tilläggsavgift på 155 kronor. Adressändring: hos din kår. Tryck: V-Tab. Pressläggning: 11 april 2021. Deadline: nr 4/2021 7 maj. Vi ansvarar inte för insänt material och förbehåller oss rätten att korta i det. Lundagård är medlem i Student Press in Europe. Upplaga: 36 000. Adress: Sandgatan 2, 223 50 Lund E-post: lundagard@lundagard.se Nätupplaga: lundagard.se

Alla studenter och anställda får tidningen efter beslut av Lunds universitet respektive Lunds universitets studentkårer. Därför får du inte Lundagård: Adressen vi fått från Ladok är fel: Adressändra. Ange lägenhetsnummer och korrekt postnummer. Skriv ditt namn på din brevlåda. Anställda hänvisas till Universitetsposten. Fortfarande ingen tidnig? kundsupport@nimdistribution.se

Lundagård nummer 3 2021 |

3

webbuppslaget Bild:Saber Malmgren.

26 MARS 2021 - NYHETER

De ska föra studenternas talan Elvira Källberg (vice ordförande) från Luna och Emma Svensson (ordförande) från HTS har blivit valda till Lunds universitets studentkårers presidium 2021/2022.

17 MARS 2021 - NYHETER

1 APRIL- NYHETER Bild:Jonas Jacobsson

Bild: Martin Axelsson Därth

Pålsjöäng rivs De undermåliga studentbostäderna vid Pålsjöäng har stått tomma sedan februari 2019. Nu rivs barackerna för att ge plats åt 650 nya permanenta bostäder för studenter och forskare.

4

| Lundagård nummer 3 2021

6 APRIL 2021 - NYHETER

”

Don’t be greedy, it’s time to be greeny.

Digitalkarneval? Den 1 april publicerade Lundagård aprilskämtet att Lundakarnevalen 2022 ska bli digital. – Lundakarnevalens tema är inte helt klart, men vad som är helt klart är att det absolut inte kommer bli en Digitalkarneval och att den inte kommer hållas över Zoom, säger Lundakarnevalens presschef Emil Fredberg.

Boende på Delphi nåddes under påskhelgen av flygblad som uppmanade till narkotikaaffärer. På flygbladet stod de bevingade orden.

LÄS MER PÅ LUNDAGARD.SE

Walpurgis Night 2021 is cancelled For the second year in a row the Walpurgis night: Siste April (30th April) celebrations are cancelled. No gatherings will be taking place in the public parks due to Covid-19 restrictions. Time to stay home, yet again. Every year Walpurgis, or Siste apil in Lund gathers 25 000- 30 000 visitors from all over the country, but Lund’s Municipality wants us all to think about the current situation of Covid-19, and to avoid large gatherings and trips for the celebrations. The cancellation was already announced in January. This year, however, we might avoid the chicken manure that was spread out over the city park last year to prevent gatherings. With the pandemic law not allowing large gatherings, the police will be able to hold people accountable. WHAT WILL IT mean for future celebrations, when traditional events such as these – get cancelled? Will people forget the meaning of the tradition? Will the importance of celebrating Siste April become irrelevant? Lundagård asked Steven Sampson, a professor emeritus at the Department of Social Anthropology at Lund University, to give some insight on what might occur in Sweden if our major traditions ceased to be celebrated. A short, and comforting, answer is, ‘Don’t worry, Swedish people will not be very affected.’ ACCORDING TO STEVEN Sampson, Sweden has had the ‘privilege’ of not experiencing the kind of Covid-19 restrictions that most countries, such as the UK and Denmark have had. We have not experienced a lockdown, a shutdown of restaurants, stores, gyms, etcetera. For most people, our everyday activities have remained quite similar to what we did before. We still fika, we can get a glass of wine

at a café, and we can celebrate ‘fettisdagen’. Our small, everyday rituals, whether it be with friends or family, have remained intact. One can still go to the pub to “talk shit” as Steven Sampson puts it. In Denmark, where he lives, people have not been in a restaurant, a café, a gym, or gotten a haircut for nearly a year! OF COURSE, THERE are exceptions such as elders at care centers not allowed out, people who are part of high-risk groups, and then there are the over 13,000 Swedes who have died, by far the highest amount in Scandinavia. So, some of us have not been so lucky, it may only be when grief occurs that the recommendations are taken more seriously. Nevertheless, the nostalgia of traditions, big or small, will be smaller for Swedes, since we have been able to go about more or less normally without having our everyday rituals “sacrificed”, nor have we suffered the strict restrictions imposed on us. Sampson explains that it is the small rituals that really matter: family dinners, fika, birthdays, etcetera. Siste april will come again, and when it does, it will most likely be celebrated as it has been in the past. But we should watch how the small rituals may be the ones that change, as they have already done with digitalization. Not to mention who we will shake hands with or hug in the future. JAKOB LÖFGREN, A Ph.D. in folkloristics at Lund University, explains that when Siste

april is cancelled, people tend to remember the most platonic and essential feelings and events. ‘Nobody remembers the weather last year,’ says Jakob Löfgren. Instead, we remember the ‘perfect’ Siste april celebration. Jakob Löfgren states that ‘the cancellation almost becomes a ritual sacrifice of the student body’. The cancellation is embedded with symbolic value as it’s a direct effect of the pandemic. Nonetheless, like Steven Sampson, Jakob Löfgren states that there is no doubt that Siste april will continue, as it is a long-standing embedded tradition in University life. If anything, the cancellation may lead to an even bigger mass when the good times return. when recommended restrictions are lifted,’ Jakob Löfgren explains, that ‘we can see what people marked as important, regarding social activities.’ Like any country, we use specific dates to mark important events or celebrations during the year. Even the government has ‘marked’ Midsummer as important, this is the day when the entire population will be vaccinated (they say). Traditions matter and they will continue to matter during a pandemic. People and governments will strive for normality again. We will most likely try to forget this pandemic and put it behind us as done with the previous pandemics in history. Perhaps celebrating Siste april next year can help us forget what this year was like. ‘IT IS ONLY

TEXT SARAH TAVAKOL FOTO JONAS JACOBSSON

At 30th of April in 2020 the entrance to Stadsparken was locked. Lundagård nummer 3 2021 |

5

nyheter

| Lundagård nummer 3 2020

LÄS FLER NYHETER PÅ LUNDAGARD.SE

2011-04-30 2020-04-30

Centre for Advanced Middle Eastern Studies HTTPS://WWW.CMES.LU.SE

The Centre for Advanced Middle Eastern Studies (CMES) supports, creates, and coordinates multidisciplinary research at Lund University (LU) on the Middle East. CMES Research Seminar: What is so Sectarian about Sectarian Politics? Identity Politics and Authoritarianism in a New Middle East (May 20) Check out all our seminars this semester: https://www.cmes.lu.se/calendar

sam.lu.se

Jobba med oss i sommar! Varje dag får 6 600 helsingborgare hjälp av vård- och omsorgsförvaltningen i Helsingborg. Reyky, Ingrid, Ulf och Omaima är alla helt vanliga helsingborgare som hjälper – eller får hjälp. Är du engagerad och har ett intresse för att hjälpa människor? Då är du välkommen att söka sommarjobb hos oss!

Just nu söker vi vikarier till äldreomsorg, LSS och personlig assistans.

Läs mer och ansök på helsingborg.se/jobb

reportage

Ett år senare

Den digitala undervisningen har fungerat bra för studenter i Sverige. Det är ensamheten som är problemet. Hemmasittandet innebär utmaningar för det psykiska och det fysiska välmåendet, men det finns ljuspunkter. TEXT ALVA MÅRTENSSON FOTO TOMAS CASTRO

G

LÄS FLER REPORTAGE PÅ LUNDAGARD.SE

olvet i Karin Kennerlands rum är täckt av skisser och teckningar. På dagarna växlar hon mellan att stå och rita mot sitt stora fönster, jobba framför datorn, och pendla till jobbet i Malmö.

– Jag känner att nu är det första gången sedan pandemin startade som det är påtagligt på riktigt hur pandemin får mig att må. I början var det en akut oro, nu är det bara trötthet och hopplöshet, säger Karin Kennerland.

HON PLUGGAR FILMVETENSKAP och grafisk design parallellt, och jobbar deltid på grund av eftersläpande omtentor som har spärrat studiemedlet. Skolan går bra och hon tycker om variationen, men vill helst slippa jobba nästa höst. – Det är lätt att tänka att distansundervisning ska vara lättare än vanlig undervisning. Om det inte var distansundervisning hade jag nog inte tagit mig an lika mycket.

I EN ANNAN del av Lund befinner sig Johanna Hansson. Innan hon blev student hade hennes storasyster berättat många historier om Lunds studentliv. När Johanna Hansson själv flyttade ner visste hon att studentlivet inte skulle te sig likadant för henne som för sin syster. Tillvaron har varit mer ensam än hon hade förväntat sig. – Vår nollning blev ju på distans i stället för fysiskt. Det var trevligt, men det är svårt att klicka med folk över nätet. Man är en stor grupp och det är svårt att knyta band till en eller två personer.

HON BÖRJADE STUDERA i Lund 2018, men tog en paus hösten 2019 för att jobba. Den nästkommande våren blev tuff. – Jag har knappt blivit personligt drabbad av själva sjukdomen, men man ska inte förminska upplevelsen som vi yngre har haft ändå. Jag gick arbetslös så länge, det var så svårt att få jobb, säger hon och fortsätter: – Det var en konstig situation. Ska jag plugga? Ska jag jobba? Ingenting går riktigt, inget är rimligt. Det är en overklighetskänsla. NÄR HON ÅTERVÄNDE till universitetet i höstas kunde hon fortsätta umgås och plugga med den kompiskrets hon bildat i början av studietiden. Hon känner flera som inte har haft samma tur. – Med distansundervisning förlorar man allt det här med att hänga med kursare och plugga tillsammans. I stället sitter jag på Zoom och pluggar med mina gamla kursare. BORTSETT FRÅN SÖMNPROBLEM och återkommande nackspärr har distansstudierna fungerat väl. Studieresultaten har inte påverkats, trots stundtals sviktande motivation. Men det har varit ett långt år.

Karin Kennerland använder sitt fönster som ett ritbord hemma i sin lägenhet.

HON STUDERAR PÅ en blå pinnstol i källaren där hon är inneboende. Hon har stängt av funktionen som mäter skärmtid på telefonen. Bristen på vardagsmotion och allt stillasittande påverkar både kroppen och sömnen. Samtidigt innebär distansundervisningen att hon kan disponera sin tid mer fritt. Hon tränar fotboll och har stressfria morgonar. Friheten kan dock också slå över i känslor av otillräcklighet. – Jag lägger nog inte 40 timmar i veckan på att plugga, som andra verkar göra. Jag undrar, lägger jag tillräckligt mycket energi på detta? Var detta tillräckligt? Det har stundtals känts svårt att orientera sig i universitetsvärlden, när kontakten med klasskamraterna varit begränsad. I övrigt är den digitala undervisningen okej. Det är i stället det sociala som hon saknar mest. – Jag hade inte haft några problem att ha lite mer digital undervisning när det blir som vanligt igen efter pandemin. Problemet är att stora delar av livet också blir på distans, säger Johanna Hansson.

Lundagård nummer 3 2021 |

9

reportage

Sedan pandemin pluggar Johanna Hansson för det mesta i sitt sovrum. Foto: Alva Mårtensson

PEDAGOGIK Ur utbildningssynpunkt har distansundervisningen fungerat väl. Enligt Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har varken studieresultat eller mängden avhopp förändrats nämnvärt. Däremot har antalet disciplinärenden ökat, till följd av utmaningarna med digitala examinationer. Det som sticker ut mest är försämringen av det studiesociala. Studenterna känner sig ensamma, isolerade, och osäkra inför studiesituationen. Sådana negativa känslor kan få konsekvenser för studiemotivationen. GLEN HELMSTAD ÄR universitetslektor i pedagogik vid institutionen för ämnesvetenskap. Han menar att distansundervisningen ställer nya krav på såväl studenter som lärare, i fråga om att kommunicera via digitala verktyg. Samtidigt är mycket av själva studierna oförändrade. – Det större arbetet man har att göra som student är egenarbete. Det finns ju kvar, men sen är det just det här med ensamheten. Han fortsätter: – Om det inte funnits en pandemi hade avhopp kanske varit en mer tillgänglig möjlighet. Nu kanske studenterna biter i trots att det kanske är tungt och jobbigt för dem. DET STUDIESOCIALA BERÖR inte endast psykisk hälsa, utan också förutsättningar för inlärning. Det är värdefullt att få pröva sina tankar i diskussioner med andra studenter. Lärarna har därför en viktig roll att fylla i att skapa förutsättningar för ett sådant utbyte digitalt. – Ibland har man en grupp där studenterna är trygga med varandra, då kan man ha ett samtal i helklass. Men i andra grupper funkar inte det. Då får man hitta andra sätt för att få fler att komma till tals.

10 | Lundagård nummer 3 2021

DISTANSUNDERVISNINGEN HAR FLERA positiva aspekter. Vissa studenter har lättare för att ta plats i det digitala rummet. Det är tidseffektivt att slippa förflytta sig mellan föreläsningar. Det kan vara enklare att hitta tillfällen för grupparbete digitalt, och lärarna kan lättare närvara i gruppdiskussioner. GLEN HELMSTAD SER emellertid en utmaning för vissa studenter gällande den ekonomiska aspekten av distansstudier: tillgång till internet, mikrofon och headset. Det är svårt att koncentrera sig om man lyssnar på någon med dålig uppkoppling, men det kan också vara svårt att delta i undervisningen av samma anledning. Han tänker sig att man skulle kunna utforma ett system för att hjälpa dessa studenter. – På samma sätt som man kan låna böcker på biblioteket skulle man kunna tänka sig att man kan låna en dator och mobilt bredband, för de studenter som har det kärvast rent ekonomiskt. CAROLA AILI, PROFESSOR i pedagogik, tror att man inte ska hänga upp sig alltför mycket vid undervisningsformen. Det viktiga är kvaliteten på innehållet. – Man kan göra bra undervisning på massa olika sätt, men alla undervisningssätt är inte bra för alla studenter. Det kommer inte automatiskt något bra ur att det är digitalt, eller att det är campusförlagt. ATT DISTANSUNDERVISNINGEN FUNGERAT så pass bra i Sverige tror hon beror på att vi redan låg långt fram i digitaliseringen. Hon tror att undervisningen även i framtiden kommer att ha digitala inslag. – Att lärarna redan var så genomdigitaliserade möjliggjorde att man så pass snabbt kunde gå över till digital undervisning, säger Carola Aili.

LÄS FLER REPORTAGE PÅ LUNDAGARD.SE

ERGONOMI –Din bästa hållning är din nästa hållning, säger Eva Ekvall Hansson, professor i fysioterapi. Med der menar hon att variation i arbetsställningar, regelbundna bensträckare och fysisk aktivitet är de viktigaste komponenterna för att må bra i kroppen under distansstudierna. – Vår studie visar att äldre personer hade minskat sin fysiska aktivitet under pandemin, men hos yngre personer var det inte lika tydligt, säger hon och refererar till en studie som publicerades i år. Det går inte att dra några generella slutsatser om den åldersgrupp som universitetsstudenter tillhör, men hon tror att distansstudierna kan ha inneburit en tidsvinst som investeras i fysisk aktivitet. – Innan pandemin var man tvungen att ta sig till campus, och väldigt många lundastudenter cyklar. Så om man har använt ett transportsätt som innefattat fysisk aktivitet så förlorar man den vardagsmotionen. Å andra sidan har man kanske vunnit i tid, så att man kan dra ut på ett pass i parken under lunchen. Samtidigt avgörs inte mängden fysisk aktivitet bara av tiden man har till sitt förfogande. Det kan också finnas en koppling till tidigare träningsvanor. DEN SOM REDAN innan tränade mycket lär vara mån om att fortsätta göra det, möjligen i en annan form. Man kan cykla eller springa, i stället för att gå på gym eller utöva idrott i grupp. Den som däremot saknade träningsvana och blir av med sin vardagsmotion kan i stället minska sin fysiska aktivitet. – Det är nog lättare att behålla den goda vanan att träna under pandemin än vad det är att etablera den.

Oscar Jiborn och Adam Wannerholt. Foto: Tomas Castro.

OAVSETT OM MAN tränar eller inte kvarstår problemet att det kan vara svårt att få till en bra arbetsplats hemma. Fysisk aktivitet minskar visserligen besvär i axlar och nacke, men stillasittandet framför datorn kan ändå skapa problem. Helst ska man upp och röra på sig var tjugonde minut, men istället blir det lätt att man sitter i flera timmar framför datorn utan att tänka på att tiden går. – Det är lättare att ta de där små pauserna som kroppen behöver när det händer saker utanför kontorsdörren eller när man måste förflytta sig från en föreläsning till en annan. DET FINNS FLERA sätt att förbättra sitt hemmakontor. En stor skärm är bättre än en laptop. En bra stol med stöd för ryggen är att föredra framför köksstolen. Att kunna avlasta armarna på armstöd eller på skrivbordet, i stället för att hålla upp dem över tangentbordet, minskar också risken för besvär. Slutligen bör man ställa in skärmen så att nacken kommer i en neutral position. Man ska gärna titta lite nedåt, inte uppåt på skärmen. Alla dessa förbättringar är värdefulla, men det viktigaste är att röra på sig med jämna mellanrum. – Förr var man fixerad vid att man skulle hålla huvudet och ryggen på ett visst sätt, men nu menar man att det är mycket bättre att variera. SVENSKAR HAR OCKSÅ haft större möjligheter till fysisk aktivitet än människor i länder med hårdare restriktioner. Många städer har investerat i utegym, vilket Eva Ekvall Hansson ser positivt på. Hon påminner också om att fysisk aktivitet är gynnsamt för studieresultaten. – Om du kör ett träningspass innan tentan så presterar du bättre. Men det har de flesta av studenterna redan märkt.

Lundagård nummer 3 2021 | 11

reportage PSYKISK HÄLSA När möjligheterna till socialt umgänge sinar kan man passa på att fördjupa sina nära relationer. Det menar Sverker Sikström, professor i kognitiv psykologi. Andelen studenter som upplever sitt allmänna hälsotillstånd som bra eller mycket bra har sjunkit från 67 procent hösten 2017 till 58 procent hösten 2020, enligt en enkätundersökning gjord av CSN. Även i en studie gjord vid Uppsala universitet framträder dystra siffror. 1500 personer i åldersgruppen 18-88 tillfrågades om sin mentala hälsa under pandemin. 30 procent led av depression och 24 procent av ångest. I en liknande studie som genomfördes 2013 var siffrorna 10,8 procent respektive 14,7 procent. De som var mest drabbade var människor med tidigare mental ohälsa, och unga vuxna hade högre nivåer av mental ohälsa än den äldre befolkningen. SVERKER SIKSTRÖM TROR att nya studenter som saknar ett socialt kontaktnät i Lund är extra sårbara för att uppleva ensamhet och isolering. Dessutom befinner sig studenterna i en period av livet då man i vanliga fall utvidgar sin umgängeskrets. Möjligheterna till det kringskärs i det digitala rummet. – Det sker en del sociala aktiviteter online. Det finns de som genomför nollningar, och sitter och skålar hemma framför datorn. Men det blir ju något helt annorlunda. BORTSETT FRÅN TIDIGARE existerande kontaktnät tror han också att upplevelsen av restriktionerna till viss del kommer an på ens personlighet.

– Olika personer har olika behov. Extroverta personer har speciella behov av kontakt med andra människor. För dessa personer är den isolering som corona förorsakar extra negativ. Introverta personer kan i stället må bra av att sitta hemma och jobba. Det är påfrestande att känna sig isolerad, men Sverker Sikström menar att man ska komma ihåg att alla sitter i samma båt. Det kan man använda till sin fördel, eftersom många gärna vill umgås men under säkra former. Som att sitta i en park eller gå en promenad. – Aldrig har vi någonsin levt i en tid när någon kommer uppskatta det initiativet så mycket som nu. Han ser också stora möjligheter med att jobba på att fördjupa de nära relationer man redan har, eftersom det är till den närmsta kretsen man är hänvisad för socialt umgänge. – Det finns egentligen ingenting som hindrar att du fortsätter umgås med de som är viktigast för dig, dina närmsta vänner och din familj. Dessa relationer kan du utveckla och fördjupa, säger han och fortsätter: – Man mår inte bättre desto fler människor man träffar, utan man mår bättre av högkvalitativa relationer. MÅR MAN DÅLIGT, till exempel känner sig deprimerad eller har ångest, så ska man söka hjälp för det. Men i övrigt tycker Sverker Sikström att man ska utnyttja de möjligheter som fortfarande står öppna för att främja en god hälsa. – Många saker som gör att man mår bra, som att motionera och äta rätt, påverkas ju inte alls av pandemin, säger Sverker Sikström. ▪

Festa i Stadsparken siste april. Gör skillnad.

Tack för att du stannar hemma från firandet i Stadsparken på valborg. Pandemin är inte över än, det du gör gör skillnad. Den 30 april är Stadsparken stängd. Läs mer på lund.se/valborg

12

| Lundagård nummer 3 2021

Unik försäkring för lärarstudenter: Studentförsäkring Leva

Inga andra studenter har något liknande Studentförsäkring Leva hjälper dig om du råkar ut för både små och stora olyckor. Råkar du till exempel ut för ett olycksfall eller en sjukdom som gör att du inte kan studera på ett tag, och du förlorar ditt studiemedel, får du ersättning från försäkringen. Besök vår webb eller kontakta oss så hjälper vi dig.

lararforsakringar.se

0771 - 21 09 09

Vipeholm:

Berättelsen om Sverige “Var resan stormig huru skön är hamnen”. Orden pryder en minnessten vid massgraven på Norra kyrkogården i Lund. Det svenska folkhemmet och dess övertramp har satt sina spår. TEXT LINN JÖNSSON FOTO SYDSVENSKA MEDICINHISTORISKA SÄLLSKAPET (SMHS)

| Lundagård nummer 3 2021

Vipeholm interiör. L. Christensson. Publicerad på sid 79 i Carlén-Nilsson C, Holmér U (1998) Röster från Vipeholm. pp. 1-127 Stiftelsen medicinhistoriska museerna i Lund och Helsingborg, Lund. Bildtext där: ”Interiör från ett patientrum”.

historisk tillbakablick

E

n torsdagseftermiddag i mars när min undran vuxit sig alltför stor, skriver jag till min faster Ewa. Jag frågar om hon kan tänka sig att prata om det som hon aldrig riktigt pratat om tidigare. Ewa öppnar meddelandet. Inget svar. Dagen efter plingar mobilen: ”Ja, det kan jag tänka mig. Jag berättade lite om de första åren för min mor men hon höll på att kräkas och bad mig sluta.” I MARS HÖLLS ett digitalt seminarium i Sveriges riksdag arrangerat av Liberalerna och Funktionshinderrörelsen. Budskapet som framfördes var att staten är skyldiga att be om ursäkt till alla som placerades på Vipeholm och liknande inrättningar i Sverige – en önskan att göra upp med den mörka historia om vanvård och institutionalisering som utspelade sig under förra seklet. JUST DEN HÄR historien börjar på 1930-talet, när det beslutades att den ännu inte färdigställda byggnationen utanför dåvarande Lund, först tänkt som ett militärt regemente, skulle användas som sjukhus. Från dagen då portarna på Vipeholm slogs upp tills det blev Sveriges, kanske Europas, största så kallade sinnesslöanstalt, var Hugo Fröderberg sjukhuschef. Hugo Fröderberg lät alla som skrevs in kategoriseras efter ett system av sju intelligensgrupper, en skala från noll till sex, som han själv hade utvecklat. Enligt honom var de som tillhörde grupp noll ”biologiskt sett lägre stående än flertalet djurarter.” I DAG VET vi att människorna vars liv tillbringades bakom låsta dörrar på svenska institutioner ofta hade intellektuella funktionsvariationer. Kunskapen om deras behov och lämpliga bemötanden av dessa var på den tiden låg. Majoriteten av personalen hade som bäst gått ut folkskola. – Som patient var det ofta svårt att bli förstådd. Människorna där visste inte så mycket om dig, och hur du blev behandlad berodde i stor utsträckning på vårdarens intentioner. Om de [vårdarna, reds. anm.] kunde förstå dig så gjorde de det med sitt hjärta, inte med sitt intellekt, berättar Elin Bommenel, historiker vid Lunds universitet. PÅ VIPEHOLM HAMNADE de som ansågs vara allra mest svårskötta. – Det kunde handla om svåra självskadebeteenden, att patienterna bet och rev sig själva. En del var våldsamma mot andra intagna

LÄS FLER HISTORISKA TILLBAKABLICKAR PÅ LUNDAGARD.SE

eller mot personal, som ofta behövde lappas ihop. Vi vet också att det uppstod situationer då manliga intagna försökte våldta varandra, säger Elin Bommenel, som forskar om Vipeholm och nu berättar om sina senaste upptäckter i media för första gången.

murarna som samhället utanför. – Allt handlade om duglighet. Tidigare lade vi vikt vid att ”vara fin” eller född i rätt klass, men i början av 1900-talet händer något och vi byter fokus till idén om att bygga upp en gemensam välfärd.

HON HAR DOKTORERAT på kariesexperimenten som genomfördes på sjukhuset från 1943 till 1960, då drygt 600 patienter sattes på dieter bestående av socker i olika former med syfte att framkalla karies. Många matades exempelvis med en särskild kola, framtagen för att vara extra söt och klibbig. En försöksgrupp åt 24 sådana om dagen. – Vissa fick tänderna totalförstörda. Det var ett stort lidande.

DET KAN I sin tur förklara hur det rättfärdigades att patienterna på Vipeholm, de som ansågs odugliga, blev till försöksdjur. Motivet var ett högre syfte. – I början av 1940-talet hade 99,9 procent av befolkningen karies. Man ville åtgärda detta och behövde forskning om orsakerna. Då ansågs det legitimt att offra några få för den kunskapen. En del av retoriken bakom var att de här personerna äntligen fick en chans att bidra till samhället, säger Elin Bommenel.

VIPEHOLMSEXPERIMENTEN ÄR EN av bitarna i det stora pussel som behöver läggas för att förstå hur visionen om den svenska välfärdsstaten, med ett kollektivt ansvar för samhällets mest utsatta, implementerades i verkligheten. Men frågetecken kvarstår. Elin Bommenel leder i dag ett nystartat forskningsprojekt vid Lunds universitet som syftar till att utreda livet på Vipeholm i allmänhet, och den höga överdödligheten under 1940-talet i synnerhet. – Dödligheten stiger kraftigt under andra världskriget, när mycket av den ordinarie personalen är i militärtjänstgöring. Då rekryterar man snabbt ny personal som inte verkar veta hur de ska bemöta patienterna. Förändringen kan ha gjort dem deprimerade, så att de tappade aptiten. Det och tuberkulosen skulle kunna förklara varför många av de som dog var så underviktiga, säger Elin Bommenel. MÅNGA MENAR ATT det kan ha bedrivits aktiv dödshjälp på sjukhuset och lyfter att sjukhuschefen själv ska ha skrivit i sina kvarlämnade papper att ”passiv eutanasi” kunde vara berättigad. ”Vanvettigt att förlänga deras liv så att de blir fler och fler”, löd motiveringen. – Vi vet att Hugo Fröderberg diskuterade frågan med personalen och verkar ha lyft möjligheten att döda med hjälp av en injektion, men samtidigt tog han offentligt avstånd från dödshjälp. Faktumet att han uttalat sig tyder dock på att det fanns en press utifrån samhället. Det tycks ha förväntats att man skulle ta bort liv som inte ansågs vara värdefulla.

Vad är då det? Svaret säger något om tidsandan, om den människosyn som präglade såväl vården innanför ETT VÄRDEFULLT LIV.

”

Allt handlade om duglighet. JAG TRÄFFAR EWA på ett kafé vid Malmö central. Sist vi sågs var på min student 2019. Ewa beställer en kopp cortado, jag bryggkaffe, och vi sätter oss vid ett bord nära ingången. Hon berättar om flytten från barndomshemmet i skogen, till korridorsrummet på ”Vipan”. Ewa var trött på plugget och bestämde sig för att hoppa av gymnasiet efter jullovet i tvåan 1973. Kompisen Rosa hade tipsat om att söka jobb på Vipeholm, där det var bra betalt och man kunde få ett rum i ett av personalhemmen på sjukhusområdet. Hon ringde dit på fredagen och ombads jobba sin första dag redan måndagen därpå. IN GENOM VIPEHOLMSANSTALTENS portar klev en rödhårig, lite kaxig 18-åring. De första åren var faster Ewa vikarie och hoppade runt bland avdelningarna på sjukhuset. Ewa berättar om den arga städerskan som skällde ut dem för att de aldrig diskade. Om gången hon vaknade så bakfull att hon fick slå upp fönstret och kräkas rakt ned på rastgården. Om rumskamraten med taxar som bajsade i det gemensamma duschutrymmet. DEN INSTITUTIONALISERADE VÅRDEN var som den låter – opersonlig, utan större utrymme för individuella behov och önskemål. – Allt gick som på löpande band. Dagen

Lundagård nummer 3 2021 | 15

historisk tillbakablick

Tandläkare på Vipeholm. Foto: Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet (SMHS)

började med att alla patienter skulle upp ur sängarna i sovsalarna, gå på toaletten och duschas. Då var det en skötare som duschade allihopa, en som torkade dem, en som rakade alla männen och en som stod för påklädning. Alla hade samma kläder: bruna inneskor, byxor med pressveck, banlontröjor och något kavajliknande. Därefter stod frukost på schemat. I de stora matsalarna serverades kaffe och smörgåsar på servis av plast. – Det var en otrolig stress hela tiden. Nästan alla patienter hade magkatarr och jag tror att många blev miljöskadade. Det kunde vara så att någon stod i ett hörn och stirrade in i väggen, medan en annan satt på huk på golvet och vrålade rakt ut. PERSONALEN ORDNADE REGELBUNDNA utflykter, men utöver det var kontakten med omvärlden liten. – Det var som ett eget litet samhälle, säger Ewa.

att familj och släktingar kom och hälsade på patienterna särskilt ofta, om ens över huvud taget. Och det ska visa sig att vår egen släkt inte var något undantag. En manlig patient i samma ålder och med samma efternamn som Ewa hade nämligen fångat hennes uppmärksamhet. HON KAN INTE MINNAS

16 | Lundagård nummer 3 2021

Han var lik någon. När hon sedan läste hans journal framkom det att Vipeholmspatienten var hennes kusin – en släkting ingen verkade vilja kännas vid. forskare i medicinsk etik vid Lunds universitet. – Vipeholm är ett talande exempel för hur vetenskapliga ambitioner inte nödvändigtvis går hand i hand med omtanke om deltagarna i forskningen. Men det handlar också om ett samhälle som tittade bort. Man lämnade bort och klippte banden med sina släktingar, säger han. Men sjukhuset var stort, och personalstyrkan likaså. – Jag tror det är viktigt att här kunna diskutera både individens och kollektivets ansvar. I en stor grupp reducerar man sig kanske till en kugge i ett maskineri och följer normerna som råder, men ansvaret försvinner inte för det, säger Mats Johansson. MATS JOHANSSON ÄR

MEN NORMER FÖRÄNDRAS . Långsamma förskjutningar gör att gränser suddas ut och ritas om – plötsligt kan det som tidigare var normalt ses som moraliskt förkastligt. Enligt Elin Bommenel ser vi tendenserna till ett sådant skifte i början av 1960-talet. – En mer pedagogisk ambition träder in och det verkar ske en våg av förändring i sin-

nesslövården. I stället för att se patienterna som sjuka i behov av vård ville man bemöta dem som lärande individer, säger hon. DEN OBILDBARA BLEV alltså bildbar – en förändring som inte helt oväntat ägde rum samtidigt som Hugo Fröderberg pensionerades från arbetet som sjukhuschef och gick ut genom sjukhusdörrarna för sista gången år 1963. EWA FRÅGADE SIN pappa om han kände till släktingen på Vipeholm, men han blånekade. – Det var fortfarande en stor skam kring de här människorna. Man skulle gömma och glömma, säger Ewa. Och även om de allra flesta av kollegorna ville göra livet så bra som möjligt för patienterna, menar Ewa att den förlegade människosynen fortfarande gjorde sig påmind bland delar av personalen på Vipeholm. – Jag såg till exempel att när patienter kräktes ned i sin tallrik så var det vissa som bara fortsätte mata dem med sörjan av mat och spya. Jag förstår inte hur de kunde göra så. JAG FRÅGAR EWA om

hon någonsin sa ifrån. – Ja, jag försökte göra revolt då och då. Jag minns särskilt en kille som var ett riktigt svin. Jag hade sett honom vara hånfull och småelak mot patienterna flera gånger, men

LÄS FLER HISTORISKA TILLBAKABLICKAR PÅ LUNDAGARD.SE

när jag berättade för ledningen blev han bara omplacerad till en annan avdelning. – En dag kom han tillbaka till oss som vikarie. Jag blev rasande, slängde ut honom och sa ”kom aldrig hit igen din jävel”. Enligt Ewa var sjukhusledningen avgörande för situationen på Vipeholm – en bild som delas av Mats Johansson. – Vi ska komma ihåg att vården var extremt paternalistisk. Överläkaren uppfattades inte sällan som facit, vilket innebär att en underordnad som ifrågasatte hade fel per definition, säger han.

sammans. Det var en sådan otrolig skillnad.

MEN DEN HÄR berättelsen gör sig inte rättvis som en beskrivning av en statisk verklighet. Snarare sker ständiga omritningar på kartan av moraliska gränser och gradvisa förändringar i vår människosyn får på sikt avgörande effekter. Institution blir gruppbostad. Förvaring blir vård blir individuellt stöd anpassat efter patientens egna behov. När min faster Ewa slutar på Vipeholm i början av 1990-talet är det inte mycket som liknar sjukhuset hon började arbeta på 20 år tidigare. – Utvecklingen gick så sakta att man inte riktigt tänkte på det och vi i personalen var ju bara positiva till förändringarna. När det blev färre patienter per avdelning blev alla mycket lugnare. Man kunde dra ned på den tunga medicineringen och patienterna uppvisade inte alls samma stressade beteenden som förr, berättar Ewa. – Tiderna blev helt enkelt bättre. Mot slutet var det mer som ett riktigt hem. Vi kunde beställa mat, duka upp finmiddag och njuta till-

DESSUTOM ÄR AVVECKLANDET av institutionsväsendet en faktor i sig, menar Mats Johansson. – Personerna som var institutionaliserade var inbäddade i normerna som rådde där. De som ville få till en förändring hade svårt att göra sin röst hörd. I dag är situationen en annan. Vi har varit med om en informationsrevolution som gör att vem som helst kan skapa uppståndelse och mobilisering via sociala medier om det till exempel förekommer vanvård någonstans. De verktygen fanns inte alls för en orolig mamma för bara några decennier sedan, säger han. Och i grunden innebär utvecklingen ett skifte i synen på människor med funktionsvariationer. – Förändringarna går hand i hand med en ändrad uppfattning om vilka möjligheter människor ska ha i sitt liv. Alla ska i dag ges möjlighet att vara en del av samhället, säger Mats Johansson.

MEN HUR SKA vi då förstå bakgrunden till denna fundamentala omvändning? Mats Johansson pekar på en komplex process med många samverkande faktorer. – Det här är något som växer fram successivt i takt med att hela samhället förändras. Det sker en stor ekonomisk utveckling och utbildningsnivån stiger drastiskt, samtidigt som idéer om individuella rättigheter och vår moderna syn på god omvårdnad får allt större genomslag.

Byggnaden där tidigare Vipeholmsanstalten låg, numera en gymnasieskola. Foto: Saber Malmgren

MEN TA NER handen som du självbelåtet klappar dig själv på axeln med. Än är det inte tid att luta sig tillbaka. – Vi behöver ett samhälle som är vaksamt. Bakslag kan gå snabbt och ta sig uttryck i oväntade former. Ta som exempel tillgången till fosterdiagnostisk som är en bra sak, men som i praktiken leder till aborter av foster som inte är sjuka i vanlig mening. Det blir en form av selektion. När färre barn föds med till exempel Downs syndrom kan man till slut komma till en punkt där dessa barn och de som väljer att behålla dem anses belasta samhället, säger Mats Johansson. ÄVEN ELIN BOMMENEL ser stora brister i vår samtid och pekar på vikten av att inte distansera oss från vår historia. – I media berättar man ofta om Vipeholm med vinkeln ”det var så hemskt förr – tur att det är så bra i dag”. Men det stämmer inte, säger hon och fortsätter: – Än i dag är de med livslång funktionsnedsättning av lägsta prioritet och vården av dem är fortfarande inte professionaliserad. De som jag pratat med från olika handikapporganisationer vittnar om att man i princip behöver ha en jurist vid sin sida för att få den vård som man har lagstadgad rätt till. Det är skamligt, säger hon. SÅ ÄVEN OM många som bodde Vipeholm nu har gått ur tiden, måste vi inse att denna stormiga resa aldrig riktigt nått sin sköna hamn.

Lundagård nummer 3 2021 | 17

porträttet

Ockuperad mark Islamofob, provokatör, konceptkonstnär – många etiketter har tillskrivits Lars Vilks – men vilken etikett tillskriver han sig själv? TEXT VENDELA KÄLLMARK FOTO TOMAS CASTRO

LÄS FLER PORTRÄTT PÅ LUNDAGARD.SE

Lundagård nummer 3 2021 |

porträttet

S

tudentafton har sedan en tid tillbaka bokat gäster som på olika sätt befinner sig på gränsen för vad som uppfattas som smakfullt inom universitetsvärlden. Det tydligaste exemplet är när de bjöd in swishjournalisten Joakim Lamotte i samtal med den kontroversiella författaren och etikdoktorn Ann Heberlein i oktober förra året. Facebookkommentarerna lät inte vänta på sig i det fallet. Men gästen Lars Vilks, född 1946, väckte inte lika starka reaktioner. Kanske beror det på valet av samtalsledare, konst- och kulturkritikern Dan Jönsson. Kanske på att Lars Vilks har en bakgrund inom universitetsvärlden som professor vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Vilks en doktorsgrad i konsthistoria vid Lunds universitet. Han hör hemma i en tradition av konceptkonst, vilket innebär att alla omnämningar i media, turer i domstolar och allmänhetens reaktioner blir en del av hans verk. Den mediala bilden av Lars Vilks är på så sätt också en del av hans konst. 1987 AVLADE LARS

DENNA STUDENTAFTON HÅLLER till i Piratensalen på Grand hotel. Vi blir tillsagda att stänga av platsfunktionen på våra telefoner och har inte fått berätta var aftonen ska äga rum. Minst sex säkerhetspoliser är i byggnaden, och ett gäng stora bilar med tonade rutor står utanför. LARS VILKS LEVER under strikta säkerhetsföreskrifter och har livvakter dygnet runt. Detta sedan han blivit mordhotad efter att ha ritat en Muhammedkarikatyr i form av en hund år 2007. 2015 utsattes en lokal i Köpenhamn för ett terrorattentat med islamistiska förtecken, på grund av att Lars Vilks skulle dit och föreläsa. DETTA FÖRFARANDE HAR gjort att han har fått sympatisörer i form av bland annat Sverigedemokrater och högerextrema grupperingar. – Men Sverigedemokrater godkänner egentligen inte den typen av konst som jag ägnar mig åt, säger Lars Vilks. VILKA BEVEKELSEGRUNDER HAN hade för att karikera profeten Muhammed som en hund kommenterar han inte, åtminstone inte i raka ordalag. Den 11 september 2012 deltog han i

den antimuslimska konferensen Sion i New York, för att föreläsa om sina upplevelser av dödshot efter att han hade målat sina karikatyrer. JOURNALISTEN JAN JOSEFSSON följde då med för att dokumentera, och ställde raka frågor om Lars Vilks politiska position i SVTs Uppdrag granskning. Frågor som vi ännu inte har fått svar på. Lars Vilks har blivit kritiserad för att han inte tar resolut avstånd från antimuslimska åsikter. – Jag tänkte att det här hade gjorts förut och att ingen skulle bry sig om det, säger han angående Muhammedkarikatyrerna under Studentafton. MEN HAN ÅNGRAR ingenting.

– Jag kunde inte veta vilka konsekvenser det skulle få. STUDENTAFTON MED LARS Vilks bjuder på en konsthistorisk exposé. Lars Vilks förmedlar bland annat att provokation är en förutsättning för konsten. Han exemplifierar med Marcel Duchamps “ready-made” – pissoaren som ställdes ut på Museum of Modern Art i New York redan 1917. – Världen var inte redo för det, den var långt före sin tid. LARS VILKS INTRESSERAR sig för långdragna projekt. Nimis – det omskrivna spontanbygget intill strandkanten – har stått i Kullabergs naturreservat i drygt fyrtio år, och Lars Vilks kamp mot Länsstyrelsens byråkrati i fråga om bygglov, har pågått ungefär lika länge. NÄR JAG OCH mina kollegor besöker Nimis inser vi snart att det är en fysisk utmaning att ta sig dit. Jag hinner fråga mig själv om vi kommer att komma fram. Men när ljusgröna ”N” dyker upp på träden börjar jag ana vårt mål. I den branta stenbacken får vi syn på en tunnel av ihopsnickrade grenar och plankor som snart ska visa sig i sin fulla bredd. Vi är framme. ENLIGT LARS VILKS började projektet som en hämnd mot havet, då han i unga år var med om vad som skulle ha kunnat bli en drunkningsolycka. – Jag ville visa havet att jag inte viker mig, säger han under Studentafton. NÄR VI SKA ta

oss därifrån blir jag så andfådd

att jag måste vila flera gånger. Innebär det att Lars Vilks, som har lovat att sköta underhållet fram till år 2030, har en god fysik? Jag frågar honom det under den halvtimme som jag har fått med honom efter Studentaftons slut. – Ja, än så länge funkar det. Jag skuttar ner! säger han till mig. FÖRR BESÖKTE HAN konstverket dagligen för att sköta underhåll och bygga vidare på projektet. Sett till hans levnadsförhållanden är det inte längre möjligt. – Jag kan inte säga exakt när jag är där men det blir ungefär en gång i månaden, säger han. NIMIS PÅMINNER MIG om de kojor som jag har byggde i skogen som barn. Är Nimis en barndomsdröm? – Nej, inte alls. Jag var inte bra på att snickra när jag var barn, säger han. OCH OM SANNINGEN ska fram är han väl inte någon vidare hantverkare i dag heller. Visserligen har han fått sin byggnadsstil godkänd av ”ingenjörer” – men spikarna sticker ut åt alla håll och kanter och man får vara uppmärksam så att man inte river sig. Nej – tillgänglighet tillhör varken Nimis eller Lars Vilks starkaste sidor. ATT NIMIS ÄR ett slags lek, en medial, byråkratisk nagel i ögat, förstärks av att Lars Vilks har etablerat en egen valuta och utnämnt området där Nimis (1980) och cementbygget Arx (1991) ligger till en självständig stat. Ladonien har enligt Wikipedia cirka 15 000 invånare i form av nomader som besöker platsen. Runt 40 000 personer besöker den 1 km 2 stora platsen årligen. I DAG ÄGNAR sig Lars Vilks mestadels åt traditionellt oljemåleri, som figurativa porträtt och landskapsmålningar. På sätt och vis är det så långt borta från konceptkonsten som man kan komma. Jag undrar om detta är ännu ett sätt för honom att komplicera den mediala bilden av honom själv. Den frågan svarar han nej på. MEN DET ÄR inte utan ett leende som han berättar att människor som beställer porträtt av honom ofta får förvirrade reaktioner när de berättar vem konstnären är.

LÄS FLER PORTRÄTT PÅ LUNDAGARD.SE

Cement- och lerbygget Arx (1991) som ligger i Ladonien.

Närbild på snickerier på Nimis. Notera spikarna. Lars Vilks medger att han har fått anmärkningar på detta, men att spikarna åker in och ut ur träet beroende på att träet sväller, och att han skulle behöva ha en ”ständig spikböjare”. Lundagård nummer 3 2021 | 21

på djupet

Var går smärtgränsen? Tillsammans med en masochist, en extremsportare och några av vetenskapens skarpaste huvuden ger sig Lundagård i kast med att besvara frågan: Var går smärtgränsen? TEXT MARTIN AXELSSON DÄRTH ILLUSTRATION CECILIA FALKMAN

T

rots att smärta är en så naturlig del av den mänskliga existensen, uppdaterade organisationen IASP (International Association for the Study of Pain) sin definition av smärta så sent som förra året: ”En obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse kopplad till – eller liknande det man upplever vid – vävnadsskada eller hotande vävnadsskada.” SMÄRTA ÄR TILL sin natur därmed tudelat; både en sensorisk förnimmelse och en emotionell upplevelse. Denna dikotomi återspeglas i historieböckerna. Exempelvis beskrev den antika filosofen Aristoteles (384 f.Kr.–322 f.Kr.) smärta som en känslomässig upplevelse, jämförbar med glädje, medan hans franska motsvarighet Descartes (1596–1650) beskrev det som en sensorisk förnimmelse, likt hetta eller kyla. – Det som är typiskt med smärta är att det lägger beslag på upplevelsen. Om du sitter i tandläkarstolen och man råkar borra ner i pulpan så har du bara en enda tanke, nämligen vad fasen händer här, säger Jens Schouenborg, professor i neurofysiologi vid Lunds universitet. SMÄRTA FUNGERAR SOM en varningssignal, ett sorts brandlarm vars funktion är att undvika farlig eller skadlig inverkan på kroppen. Men enligt Jens Schouenborg går det att öva sig på att tolerera smärta. Han menar att toleransen hänger ihop med analysen av smärtan. Ett litet barn tror till exempel att livet står på spel så fort man får ont, medan en vuxen inser att smärtan i sig inte är farlig. – Man kan träna toleransen, och en del kan träna den så till den grad att de kan tolerera ganska rejäl smärta. Ta exempelvis fakirerna som har lärt sig att tåla att bli upphängda i en krok eller att gå på glödande kol. Kroniska smärttillstånd kan dock vara mycket svårare att påverka.

Vissa personer kan till och med lära sig att uppleva smärtan som något positivt, det vittnar om hur man kan anpassa upplevelsen väldigt långt. –

LUNDAGÅRD HAR PRATAT med 29-åriga Alexandra från Landskrona som är masochist. Hon beskriver att den sexuella njutningen handlar minst lika mycket om rädsla som om smärta. – Rädsla är en väldigt stor del av min… jag vill inte kalla det kink, men det som jag mår bra av. Smärta och rädsla går mycket hand i hand. – Om man ska bryta ned det så handlar det om fasthållande, slag och knivar. Det är väl att hanteras på ett hårdare sätt och känna att man lever, den fysiska smärtan förhöjer det psykiska välmåendet. REDAN I BARNDOMEN attraherades hon av rädsla och smärta, men förstod samtidigt att det var fel och försökte förtränga känslorna. Sedan fem år tillbaka är hon en del av en BDSM-community och lever i en dominant/undergiven relation som pågår dygnet runt. – För vissa är det här med smärta bara något sexuellt, men för min del kan det vara något vardagligt. Om jag kanske är stressad så räcker det ibland att han tar tag i mitt hår så kan jag stå och andas in och sedan fortsätta med vad jag gjorde.

”

Det är som att hjärnan slår kullerbyttor.

PÅ FRÅGAN OM huruvida toleransen för smärta skiljer sig mellan könen svarar Jens Schouenborg att det förvisso finns en skillnad, men att det främst är individuellt. – Skillnaden mellan individer är mycket större än skillnaden mellan både härkomst och kön.

utlopp för både kropp och själ. – Även om något kan vara fruktansvärt, obehagligt och göra ont så känner jag mig samtidigt väldigt trygg och lugn i att veta att han har kontroll över vad som händer, jag vet att jag bara kan slappna av. Det är som att både kroppen och hjärnan får ett rejält träningspass. Även om det inte är sex inblandat så blir det en rejäl urladdning och omstart. – Det är som att hjärnan slår kullerbyttor. Jag får den här varma mysiga känslan och upplever att jag kan utföra vad som helst på ett bättre, mer noggrant och fokuserat sätt. Jag har en väldigt aktiv hjärna och det hjälper mig att kunna varva ned.

LEVER MAN I en skyddad miljö där man sällan får några smärtstimuli så lär man sig inte att hantera smärta, medan om man omvänt lever i en miljö där man ofta får blåmärken så utvecklar man en högre smärttolerans.

JENNY ÅSTRÖM ÄR doktorand vid Karolinska institutet och psykolog på Karolinska sjukhuset och forskar på smärta ur ett psykologiskt perspektiv. Hon berättar att smärta och njutning historiskt sett har betraktats som motsatser.

SMÄRTAN BLIR ETT

VIA MENTAL TRÄNING kan man lära sig att hantera smärtan, genom att

öva sig på att byta fokus från den. Exempelvis kan man sätta på sig ett par VR-glasögon och träda in i en annan värld för att därigenom förtränga smärtan till viss del.

22 ||Lundagård Lundagårdnummer nummer332021 2021

LÄS ÄVEN VIKTOR WALLÉNS TEXT ’FAKTA – EN FRÅGA OM TRO’ PÅ LUNDAGARD.SE ELLER I LUNDAGÅRD NR. 6 2020

– Forskning pekar nu på den viktiga roll som opioid- och dopaminsystemen spelar för att påverka både smärta och njutning. Om sammanhanget uppfattas som hotande, kan smärtupplevelsen bli mer obehaglig – och om sammanhanget upplevs som viktigt eller till och med lustfyllt påverkas smärtupplevelsen åt andra hållet. SMÄRTA ÄR ALLTID en personlig upplevelse som påverkas av biologiska, psykologiska och sociala faktorer, berättar Jenny Åström. – Tankar, uppfattningar och känslor kan både förstärka och mildra smärtupplevelsen. Rädsla för smärta, oro för vad smärtan står för och tidigare obehagliga upplevelser kan alla skruva upp volymen på smärtupplevelsen.

”

Det är inte smärtan man är rädd för, utan för konsekvenserna – att inte kunna fortsätta träna, att inte kunna gå.

ENLIGT NADJA VINBERG handlar allt om avvägningen mellan medvetenheten kring skaderisken och adrenalinkicken man får av att klara ett hopp. Smärtan kan till och med ha en sporrande funktion, speciellt inom klättring. – Inom klättringen säger man att har man inte klättrat på länge så får man ta den smällen: att händerna gör ont, de svider och sticker och vill inte, men mentalt så vill man ju. – Man härdar händerna genom att slita upp hudflagor, där naket skinn möter sten. Det är en otroligt äckligt känsla men samtidigt en härlig smärta, för man vet att händerna stärks, säger Nadja Vinberg. FÖGA FÖRVÅNANDE, VITTNAR erfarenheterna ovan om att upplevelsen av smärta, och därmed frågan om var smärtgränsen går, är högst personlig. Kanske uttryckte den norske författaren och dramatikern Helge Krog (1889–1962) det bäst med orden:

”Den som inte finner njutningen någon annanstans, söker den i smärtan.”

...

NORRBOTTNISK SMÄRTOKÄNSLIGHET HON GER ETT exempel

från British Medical Journal på hur smärtupplevelsen inte bara påverkas av fysisk skada. Efter att en byggarbetare hoppade rakt ned på en planka genomborrade en väldigt lång spik hans känga. Han greps av fruktansvärd smärta, men när läkarna till slut lyckades dra ut spiken och få av honom kängan upptäckte de att spiken hade gått mellan två tår utan att penetrera hans hud. Trots att ingen allvarlig skada skett hade mannen extremt ont. – Detta kan förklaras genom att mannen såg att spiken hade gått genom kängan, personer runt honom reagerade med förskräckelse och han själv blev rädd. Intrycken gjorde att en stark smärta producerades i syfte att skydda honom – smärtan var lika intensiv som om han hade fått en spik genom foten på riktigt. EN ANNAN PERSON som gjort det till sin hobby att trotsa smärta och rädsla är Nadja Vinberg från Lunds extremsportarsällskap (LESS). Vid sidan av studierna är hon en erfaren utövare av både klättring och parkour. Det stora adrenalinpåslaget är vad som förenar alla extremsporter, menar hon. Och smärtan, såklart. – Det finns en stark mentalitet av att man tejpar på och kör vidare. Det är aldrig någon som säger ”det gör så ont att jag måste gå hem”. HON VILL INTE påstå att parkour per definition skulle vara farligare än någon annan sport, men att alla utövare är medvetna om riskerna. – Det finns en acceptans för att man kan bli skadad. Men smärta är mentalt, och så länge det inte stoppar dig fysiskt så behöver det inte stoppa dig psykiskt heller. – Det är inte smärtan man är rädd för, utan för konsekvenserna – att inte kunna fortsätta träna, att inte kunna gå.

Drömmer du om ett liv utan smärta? Tänk om. HEREDITÄR SENSORISK OCH autonom neuropati typ V, mer känd som ärftlig smärtokänslighet eller Vittangisjukan – efter den by i Norrbotten som flest drabbade kommer ifrån – är namnet på den neurologiska sjukdom som innebär en nedsatt känslighet för smärta, värme och köld. SJUKDOMEN ORSAKAS AV en genmutation som gör att nervsystemet inte utvecklas normalt. Nervtrådar som leder smärta och temperatur till hjärnan är nästan helt försvunna, vilket forskare vid Umeå universitet visade år 2006. LÄKARE VID GÄLLIVARE sjukhus hade känt till den ytterst ovanliga genmutationen en tid efter att en mamma upptäckt att hennes son inte upplevde någon smärta alls efter ett fall från andra våningen. BARN SOM VÄXER upp med sjukdomen lär sig inte att undvika vad som ger upphov till smärta och måste lära sig vilken vattentemperatur som är lagom för bad och duschning och vilka kläder som är lämpliga vid minusgrader eftersom temperaturkänsligheten är nedsatt. – En viktig sak är att helt smärtokänsliga barn inte själva lär sig vad som är dåligt för kroppen, de kan till exempel ha svårt att förstå varför det är farligt att hoppa från ett tak, säger Jens Schouenborg. I SVERIGE KÄNNER man

till ett drygt 70-tal fall av sjukdomen.

Källa: Socialstyrelsen och Umeå universitet. Lundagård nummer 3 2021 | 23

kultur

Audio, ergo sum Förra året gick ljudboken om den tryckta boken sett till antal sålda exemplar. Vad händer med litteraturen när den i större utsträckning skrivs för örat, och inte för ögat? TEXT ESTHER ARDNTZÉN ILLUSTRATION CECILIA FALKMAN

H

ur mår litteraturen, egentligen? En kulturdebatt, som ett förspel till Sven Anders Johanssons bok Litteraturens slut (2021), utspelade sig tidigare i vår på kultursidorna för att diskutera frågan. Kulturdebatterna av detta slag är ofta tradiga, och samma trötta argument och motargument repriseras av skribenterna. Men den här gången blev det något så ovanligt som en debatt om bokförsäljningsstatistik – mellan en ekonomiforskare och en litteraturprofessor. ERIK WIKBERG, FORSKARE vid

Handelshögskolan och ansvarig för att sammanställa de senaste årens bokförsäljningsstatistik med data från Svenska Bokhandlareföreningen och Svenska Förläggareföreningen, menade i SVTs program Ekonomibyrån (15/2-21) att litteraturkonsumtionen statistiskt sett ökar stadigt. Sven Anders Johansson, litteraturforskare vid Mittuniversitetet och litteraturredaktör på Aftonbladet, skrev i en kort replik (2/3) att Wikbergs bild var felaktig och att litteraturkonsumtionen minskar på alla plan förutom på det digitala. Wikberg invände i sin tur på Johansson replik, och framhävde igen att hans statistik tydligt visar på att den totala försäljningen, fysisk och digital, pekat uppåt sedan 2015. OAVSETT OM SVEN Anders Johanssons tolkning av statistiken är felaktig eller inte, åter-

Pilgrimsfalken

J.A Bakers klassiker The Peregrine eller Pilgrimsfalken, från 1967, är en lika delar ornitologisk som existentiell roman som utforskar gränsen mellan människa och natur. Under ett års tid följer Baker efter ett falkpar genom den engelska landsbygden, beskrivande deras varje rörelse. Gränsen mellan människa och djur suddas ut. Boken är vacker, och skräckinjagande. ALVE RAUER

24 | Lundagård nummer 3 2021

står den poäng som han i grunden vill göra. Den om att digitaliseringen av litteraturen vinner mark i rasande fart, och att detta inte sker oproblematiskt. Förra året gick ljudboken för första gången om den fysiska boken, sett till antal sålda exemplar – en omställning inom litteraturvärlden som väcker många funderingar och farhågor. Kommer vår kära pappersbok, denna uråldriga artefakt, att gå i graven? Och vad händer med litteraturen när den i större utsträckning skrivs för örat? CIRKELN ÄR SLUTEN , menar många. Ljudboken är en återgång till litteraturens muntliga härkomst. Vi vurmar fortfarande för denna urgamla tradition, när vi framhåller högläsningens värde. Har man barn är det bra att läsa högt för dem eftersom det sägs verka uppmuntrande för deras egen läsning. Ljudboken kan på liknande vis vara en välgörande inkörsport till läsandet, säger vissa. MEN ATT LYSSNA är inte att läsa, och det är inte bara en kulturkonservativ uppfattning. Huruvida den ena formen är bättre än den andra är en annan, mer komplex, fråga. Lyssning kan innebära att mycket av den språkliga förståelsen går förlorad, när man inte ser texten framför sig. En stor del av texttolkningen är redan gjord av inläsaren. Men att lyssna kan å andra sidan passa sig bättre för vissa, exempelvis personer med lässvårigheter eller nedsatt syn. Hjärnforskaren Ka-

tarina Gospic hänvisar i en artikel i Dagens Nyheter (4/4) till en studie från 2010 som visade på att den grupp studenter som fick lyssna på samma text som den andra gruppen fick läsa, presterade 28 procent sämre på det efterföljande provet. EN STUDIE AV ljudbokstjänsterna gjord av Karl Berglund, litteraturforskare vid Uppsala universitet, visar på att det är populärlitteraturen, främst deckaren, som lyckas bäst på marknaden. Det är ett mönster som gäller för bästsäljaren i tryck men som accentueras i ljudboksvärlden, menar Karl Berglund. Studien visar också att böcker som fungerar i ljud generellt sett är kortare, har högre andel verb och har färre utvikningar och miljöbeskrivningar. Kort sagt, en mindre komplex, mindre beskrivande prosa. Invecklade berättartekniker och spretiga narrativ blir för svåra att hänga med i. Trenden medför alltså att litteraturen som skrivs för örat blir förenklad, förtunnad och nedbantad. I MÅNGA GENRER, som diktsamlingen och essäboken, är pappersformatet fortfarande viktigast. Skräckscenarion där framtidens litteraturkonsumtion endast sker digitalt och då populärlitteraturen har konkurrerat ut allt annat, är med all säkerhet överdrivna. Men faktum kvarstår att det på ljudbokens konkurrenskraftiga arena blir allt viktigare att litteraturen fungerar i ljud. Det dröjer nog

Eufori Elin Cullheds senaste roman, Eufori (2021), är en fantasi om Sylvia Plaths sista år i livet, innan hon tar livet av sig. Den utspelar sig i Devon, där Sylvia Plath bodde med sin make, Ted Hughes och deras två barn. Att Elin Cullhed lyckas skriva in sig i Sylvia Plath råder det inga tvivel om. Det är en romanfigur med eget kött och blod. Ena sekunden får man panik på Sylvia

Plaths egoistiska tankar för att i nästa helt sympatisera med henne. Språket lever sitt eget liv, kursiver och versaler återkommer ständigt. Om man bara håller ut ett litet tag och kommer in i romanens ton så kommer man fastna, läsa vidare och i slutet undra varför det inte fanns någon där när Sylvia Plath blev lämnad ensam med två små barn att ta hand om. ANNA KRISTIANSSON

LÄS MER KULTUR PÅ LUNDAGARD.SE

inte länge förrän ljudbokstjänsterna börjar utnyttja användardata för att anpassa innehållet. Storytel är ett vinstdrivande företag, precis som Netflix. Visst har litteraturen varit i beroendeställning till marknadens villkor även innan digitaliseringen, men denna heteronomi förstärks oundvikligen av den digitala marknaden. OM LITTERATUREN NU är så pass välmående som Erik Wikbergs statistik visar, så borde väl författarna glädjas? Riktigt så är det inte. I ett debattinlägg (20/11-2020) i Dagens Nyheter menar ordföranden för Författarförbundet att författare tjänar alldeles för lite på ljudboken. Förlagen gör stora vinster, medan författarna lämnas därhän. Endast ett fåtal ljudböcker kommer upp i de inkomster som försäljningen av pappersböcker ger, står det i inlägget. Att ljudboken är så billig som den är devalverar inte bara bokens värde, utan även den yrkesgrupp som skriver litteratur. Vad händer med litteraturen när yrkesverksamma författare får allt svårare att försörja sig?

LJUDBOKSBOOMEN

ÄR

EKO-

sett goda nyheter för förlagen och branschen i stort. Kanhända inte lika goda för litteraturen i sig. De digitala formaten kan totalt sett nå en större publik och öka litteraturkonsumtionen, men till vilket pris? Utvecklingen visar trots allt på att de digitala och traditionella formerna kommer att samexistera. Vitala och nyanserade debatter, som den mellan Wikberg och Johansson, är helt klart väsentliga när litteraturen står inför en så pass stor omställning som digitaliseringen. NOMISKT

”

Litteraturen som skrivs för örat blir förenklad, förtunnad och nedbantad.

Poddlyssnares betalhorisont

Persona non grata

Jag är så pass gammal att jag minns (inte sista gången jag skriver denna plattityd) när det analoga TV-nätet blev digitalt. Någon gång i mitten av 00-talet. Ett litet steg för svensken, enormt språng för marknaden. För TV krävdes nu alltså en ”digitalbox” med (halv-påtvingade) oändliga kombinationer kanalpaket. De senaste åren har poddmediet likaså mognat, från brett

flamsprat som stand up-reklam till specialiserade personlighetskanaler med egna prenumerationplattformar. För att tala klarspråk: poddlyssnare måste nu sätta pengarna där öronen är (fulländat förskevad anglicism). Var mina hamnar? De går till husgudarna Ola, Liv, Bianca och Jonatan. Konsumentidentiteten har aldrig varit starkare.

Komikern Soran Ismail, anklagad men inte dömd för ett flertal våldtäkter under 2017, får tala ut i en SVT-producerad dokumentär i två delar. Vad som för Ismail hoppades bli en försoning med allmänheten, blev snarare ännu en drevvänlig flopp. Dokumentären är nu anmäld till Granskningsnämden.

AMANDUS GUSTAFSSON

ESTHER ARNDTZÉN

Lundagård nummer 3 2021 | 25

kulturkritik

Är mor död

I Vigdis Hjorts nyutgivna roman söker berättarjaget desperat efter barndomens upprättelse. Nina Morby läser med igenkänning. Vidgis Hjorth | Natur & Kultur 2021-03-12

Jag minns ett samtal jag hade med mina vänner förra sommaren. Någon i sällskapet, det kan ha varit jag själv, ställde frågan “Till vilken grad känner era föräldrar er”, varpå svaret skulle innehålla en uppskattning i procent. Hundra procent innebar alltså att den som svarade upplevde att föräldrarna kände vederbörande helt och hållet. Noll procent betydde i princip att föräldrarna var att betrakta som främlingar. FRÅGAN SKAPADE EN del obehag, åtminstone hos mig själv. Antagligen mot bakgrund av den bland många ohotade uppfattning att våra föräldrar ska känna oss, om inte bäst, så åtminstone väldigt bra. Men också det sorgliga i alternativet; att våra föräldrar inte skulle känna oss alls. UNDER LÄSNINGEN AV Vigdis Hjorths nya ro-

man Är mor död gjorde sig händelsen påmind för mitt inre öga. Berättarjaget Johanna återvänder till sitt födelseland Norge efter mer än tre decennier i USA. Under tiden hon bott där har kontakten mellan Johanna och hennes familj varit så gott som obefintlig. Samtidigt inträffar en triad av händelser från vilka relationen, i synnerhet den mellan Johanna och hennes mor, får sina törnar: Johannas konstverk Barn och mor 1 och Barn och mor 2, samt pappans begravning där en av två döttrar, Johanna, uteblir. MYCKET I VIGDIS Hjorths nya roman påminner om hennes tidigare mästerverk, den internationellt hyllade Arv och miljö (2016), där berättarjaget söker upprättelse för sina barndomstrauman i samband med en bouppteckning efter pappans död. Båda berättelserna

26 | Lundagård nummer 3 2021

tar avstamp i en för Vigdis Hjorths numer bekant frågeställning: Hur viktigt är det för oss att göra upp med vår historia, och kan vi leva ett liv utan samma upprättelse? FRÅGAN ÄR RETORISK, vilket läsaren snart blir varse om. I Är mor död ryms en sårig mor-och-dotterrelation, präglad av ett barns otillräcklighet och en mamma vars oberäknelighet skapar en skickligt projicerad ängslan hos både berättarjag och läsare. När ålderns höst är kommen, för såväl Johanna och i synnerhet hennes mamma, uppstår ett vakuum av obesvarade frågor. Efter alla hennes aldrig avslutade inre monologer söker Johanna därför en dialog med mamman. Kör med bilen till Arne Bruns gate 22, där mamman bor, och vakar utanför porten likt en förälskad tonåring spejar i högstadiets korridorer. PÅ SÅ VIS påminns läsaren om kärlekens kraft över rim och reson, oavsett om den är romantisk eller, som i detta fall, blodsbunden. Johannas mamma avvisar alla försök till kontakt, svarar inte på brev eller telefonsamtal, och uttrycker med all önskvärd tydlighet genom sändebudet Ruth, Johannas syster, att hon önskar att kontakten förblir oupptagen.

bli avvisad av en partner och en mor görs dock smärtsamt tydlig genom romanens gång. Johanna mister inga drömmar om en gemensam tillvaro tillsammans med sin mamma, i stället mister hon delar av sig själv och sin egen historieskrivning som tycks nödvändiga för hennes inre lugn, kanske rentav överlevnad. Att avvisas av sin föräldrar är, som författaren SKILLNADEN MELLAN ATT

skriver, sällsynt, och därför ytterst svårt att acceptera. VISSA PASSAGER ÄR särskilt starka, som scenen från Johannas barndom, på toaletten där hon hittar en balja med blodfärgat vatten och förstår att det kommer från mammans vänstra underarm, där skärsåren skymtar likt texturen på en linneduk. När Johanna minns scenen grips hon av en sällsynt ömhet till sin moder. Känner ett akut behov av att se underarmen som för att validera sina minnen av den i en slags bekräftelse på att något mer gömde sig under sin moders hårda skal. Att få komma under huden på sin mamma, bakom den förljugenhet som förklätt deras relation. VIGDIS HJORTH SKRIVER medvetet grammatiskt inkorrekt, vilket syns redan i romanens titel “Är mor död”; en fråga utan frågetecken. På så vis bjuder författaren in i det allra innersta hos berättarjaget, i ett språk vars anspråkslöshet påminner om en dagbok. Jag känner en känsla av skam skölja genom kroppen under läsningens gång, som om jag läser något som bara är skrivet för författaren, eller berättarjaget, själv att återgå till. KANSKE ÄR DET därför som berättelsen kommer mig nära. Eller också beror det på att jag själv inte har haft kontakt med min ena förälder på över ett decennium. Stundvis känns boken därför nästan teraupetiskt. Jag läser de sista sidorna med en känsla av samhörighet. Ett välkomnande in under huden på någon jag inte känner, men som känner mig.

TEXT NINA MORBY

LÄS MER KULTURKRITIK PÅ LUNDAGARD.SE

Över gränsen Vissa handlingar är för förkastliga ens för lagboken; att tränga sig i kön, lämna tomma mjölkpaket i kylen och strunta i att plocka upp hundbajset. Kulturredaktionen berättar om när de passerat moraliska gränser.

ILLUSTRATION: EBBA FRID

TRÄNINGSSKRYT

GHOST BUSTER

GRATIS ÄR GOTT

Jag inbillar mig att mitt förflutna som ”sist vald på gympan” ger mig rätt att i vuxen ålder skryta om mina fysiska bedrifter som om jantelagen ännu inte var skriven, trots att jag vet att det finns en särskild plats i Dantes Inferno för oss högljutt högfärdiga. Tala är silver, tiga är guld, som det heter. Att tiga om min snitttid per kilometer är dessvärre en egenskap jag inte besitter.

Kompisen skickar en meme jag redan sett, någon på Tinder hade trevligt men vill inte ses igen och mamma mmsar ännu en bild på en vitsippa. Jag gör en halvhjärtad ansats till att svara, men resultatet blir allt som oftast lika uteblivet som Alexander Bards självdistans. Det bästa svaret är det som aldrig lämnade tangentbordet, sa hon som snart inte hade några vänner kvar.

Efter fem år som någons roomie har jag nu levlat upp till rollen som certifierad kollektivist. Det har kommit med sina fördelar, inte minst för min privatekonomi. Hur drar jag nytta av mina fattiga rumskompisar? undrar du. Enkelt: ersätt din mer moraliske roomies ekologiska guldägg med billigast möjliga styckpris, och be för att ingen lyckas härleda varifrån salmonellan kom. NINA MORBY

SNATTARE FÖRENA EDER!

BEACH 2021

SNÅLSKJUTS

NEJ, FRUKT ÄR INTE GODIS! Men visst är väl naturgodis frukt? 129 kronor hektot får emellertid min inre smålänning att sparka bakut. Tacka vet jag självscanning. Händer det ibland att fingrarna slinter och i stället slår in det som lösgodis? Händer det att jag ibland åker dit i stickkontroller? Prata med min advokat.

När samhället stängde ner växlade jag upp. Avsaknaden av samkväm, och i förlängningen alkoholkonsumtion, kapade trösklarna. När IVA-platserna belamrades skaffade jag PT. Metodiskt förvandlade jag min sorgliga lekamen till ett tempel – ett ståtligt sandslott, redo för Beach 2021.

Inte visste jag att pandemin skulle innebära gratis kollektivtrafik; att ”Välkommen in genom de bakre dörrarna” skulle bli synonymt med ”Fri entré”. Samtidigt sitter jag redo med Skånetrafiken-appen i högsta hugg, spejandes efter röda vindjackor. Gratis är som bekant gott, men en bot kostar fortfarande mer än det smakar. MARTIN AXELSSON DÄRTH

NEJ TILL INTEGRITET

DRYG MOT DÖRRVAKTER

BÖLANDE HULIGANER

Förr i värden hade man ”freakshows” på nöjesparker för att tillfredsställa sitt intresse för det förnedrande och absurda. I dag har dessa ”freakshows” förpassats till våra TV-tablåer i form av Big brother och Paradise hotel var syfte är att utradera gränsen mellan privat och offentligt. Sådant gillar regimen i Kina.

Numera blir man utsatt för mindre säkerhetskontroller om man flyger till Portugal än om man ska ta sig in på en nation/bar. Tills EU:s fria rörlighet innebär ett dörrvaktsbefriat Europa gör jag min medborgerliga plikt och är dryg mot dörrvakter. Är inte dörrvakt förresten bara en synonym för misslyckad polis?

På tal om synonymer; är inte fotbollshuligan en synonym för misslyckad kriminell? Huliganer har en enastående förmåga att ignorera lagen/fotbollens gränser och samtidigt grina om det medför några konsekvenser. Men å andra sidan är väl huliganism det mest intressanta med fotboll. Så fortsätt för all del pojkar! OSKAR HEDMAN Lundagård nummer 3 2021 | 27

på djupet novelltävling lundagårds

Amoricon AV MALVINA SOLER

”Vänta, du laggar lite nu.” Astrids gestalt glitchar mot min vardagsrumsvägg, hälften av henne ser ut att vara inne i den. Hon vandrar gärna omkring när hon pratar, vilket inte går särskilt väl ihop med holotalk-tekniken. Hon måste ha gått utanför sidosensorn. Igen. ”Mm, jag vet, den här jävla holocasten…” ”Du kan inte kalla det så, kom igen.” Jag är på ännu mindre humör än vanligtvis för Astrids smaklösa humor. ”Det hade varit ett perfekt namn om det inte var upptaget. Tillbaka till dig nu.” ”Mm… så vad tycker du att jag ska göra då?” Hon sätter sig på bilden av sin stol i mitten av mitt rum, ger mig storasysterblicken: sympatisk, på ett nedlåtande sätt. ”Som sagt, jag tycker att du ska ta tabletterna sekunden du kommer ut från kliniken imorgon.” JAG VET VAD hon tycker, och att hon nog vet bäst. Hon är förnuft och jag är känsla, och min specialitet är överflödig. Känslor kan botas eller alstras efter behov, åtminstone numera. Mina föräldrar var helt frälsta när Amoripro lanserades. Ingen läkare hade skrivit ut sådant när sjukvården var statlig, menade de. ”Jag fattar att du är ledsen”, säger Astrid. ”Noah behandlade dig som skit, och det är inte första gången. Jag fattar inte varför du inte rensat bort honom tidigare, och satsat på typ Oscar.” ”Jag hade jättegärna varit kär i Oscar, men…” ”... du vill köra naturligt”, fyller Astrid i. Det hade verkat medkännande om hon inte himlat med ögonen. ”Funkat bra hittills.” Förr var det hon som kom till mig för kärleksråd. Hon kunde vara smärtsamt, upp över öronen förälskad - tills känslorna besvarades, och genast neutraliserades som efter ett avslutat spel, mot hennes vilja. Amoricas etablering som psykiatriverksamhet och simultana lansering av Amoripro och Amoricon ledde till hennes första riktiga förhållande. Det var 2032. Har hon och Oliver varit tillsammans så länge? ”Förlåt.” Hon har rest sig upp, och vandrar runt stolen i en liten cirkel. ”Men det är svårt att se dig såhär, utan kontroll över din egen situation, när det är så enkelt att bara…” ”Jag fattar vad du menar”, säger jag, ”men det är svårt. Jag älskar ju honom.” ”Jag älskar Oliver.” Hon är stött, för hon vet vad jag menar. ”Kärlek är kärlek. Jag är bara inte kärlekens bitch.” ”Tack för den.” ”Förlåt.” Vi är tysta en stund. ”Ska du göra det då?” ”Mm.” KLOCKAN ÄR 8:45. Ett par sitter mittemot mig i väntrummet på Amorica-mottagningen. Killen håller tjejens hand och tittar förväntansfullt mot provtagningsrummet med jämna mellanrum. Han ser väl fram emot att de snart ska hålla varandras hand i stället. Tjejen sneglar mot mig och jag skäms lite. Jag är ett lika uppenbart Amoricon-fall som de är ett uppenbart Amoripro-fall. Gråtsvullna ögon och allt. Noah har fortfarande inte svarat på mina meddelanden, som jag var dum nog att skicka igår natt. Jag hoppades att han skulle protestera mot Amoricon, vilket förstås var idiotiskt. Om hans sätt att göra slut var att ligga med sin kursare på en fest jag lämnat för att inte göra bort mig genom att spy i nämnda kursares badrum – hur kan jag fortfarande inbilla mig att han bryr sig om mig? Tillräckligt för att ha kommit tillbaka till honom efter tidigare uppbrott. Liknande uppbrott, till och med. ”Anneli och Marcus?” En sköterska vinkar in paret. Astrid har berättat om hur det funkar någon gång. Amoripro framkallar en cocktail av förälskelse – libido, eufori, förväntan, lätt ångest. Man tar det tillsammans med sin partner, en hög dos i början och en lägre, stående dos därefter. Resten löser sig självt, tydligen. Abra kadabra, du är kär. För en gedigen extra summa lägger de till ett lätt beroendeframkallande preparat att ta samtidigt, skräddarsytt efter partnerns feromonprofil. Därav provtagningen. En sorts trohetsgaranti. Astrid tog sin första dos Amoripro redan inför första dejten med Oliver. Hon sa att det kändes som MDMA, men kostade det dubbla. En korthårig, kanske 45-årig kvinna med stora, moderiktiga glasögon tittar ut från ett läkarrum. ”Selma Arvidsson?”

28 | Lundagård nummer 3 2021

DETTA LÄS ÄR DET VINNANDE BIDRAGET I LUNDAGÅRDS UTANNONSERADES FACEBOOK TIDIGARE I ÅR. ÄVEN VIKTOR WALLÉNS TEXT ’FAKTA – ENNOVELLTÄVLING FRÅGA OM TRO’SOM PÅ LUNDAGARD.SE ELLERPÅ I LUNDAGÅRD NR. 6 2020

JAG HAR INTE varit på en läkarmottagning sedan jag var tonåring. Miljön gör mig obekväm. Det ser annorlunda ut här jämfört med de kommunala mottagningar jag minns från barndomen. Större, stilrenare. Mer högklackat. Läkaren knappar fram min journal i datorn, jag kan urskilja det översta. Selma Arvidsson, 28 år. Inkomstnivå: gul. ”Du har inte använt någon av våra produkter tidigare, ser jag. Var det någon som tipsade dig om Amoricon?” ”Ja. Eller jag vet inte, alla känner väl till det?” Läkaren nickar gillande. ”Tar du några andra läkemedel?” ”AstroCalma ibland. För sömnen.” ”Hur funkar de för dig? Amorica har ju ett lite mer nyutvecklat sömnpreparat som... “ ”Det är lugnt.” Jag är för trött för reklam. ”Såklart.” Läkaren vänder stolen så att hon sitter rakt mot mig. ”Vet du hur Amoricon fungerar?” ”Det tar bort förälskelse”, svarar jag, ”behöver jag veta något annat?” ”Nej.” Läkaren ler.”Det fantastiska med Amoricon som produkt är att den inte påverkar ditt känsloliv i övrigt. Du ska inte uppleva någon nytillkommen känsla av apati eller melankoli. Möjligen en behaglig rofylldhet, annars ska allt kännas som vanligt.” Hon vänder sig till datorn igen, petar runt lite på skärmen. ”Du tar två tabletter första gången, sedan en tablett dagligen i en vecka så ska du vara nollställd. Du får också med dig några extra doser för profylax, där du ska ta en tablett om du råkar komma i kontakt med objektet för förälskelsen.” Hon tar upp två förpackningar ur en skrivbordslåda, en grön och en rosa. ”Du kan ha svårt att bli förälskad på naturlig väg en period efter Amoricon, så jag föreslår att du köper till Amoripro.” Hon håller upp båda förpackningarna med ett insisterande leende. Lite scharlakansrött läppstift har fastnat på hennes tänder. ”Finns det någon bättre kur för ett krossat hjärta än en nyförälskelse?” ”Jag vill nog avvakta lite. Förlåt.” Varför ber jag om ursäkt? ”Absolut.” Hon sträcker fram en chipläsare. ”Då blir det…” Jag stänger ute beloppet ur mina öron och min tanke och blippar fingret mot läsaren. DET ÄR GRÅDISIGT när jag kommer ut och jag saknar cigaretter. När jag går över en parkering en bit från mottagningen står en lång, blond kille i mockajacka på andra sidan bilarna. Min puls reagerar innan jag ens hinner fatta att det är Noah. Jag adrenalinkickar som inför ett rovdjur och vill fly, fast åt fel håll, mot honom. Väntade han på att jag skulle passera förbi här efter läkarbesöket? Låt honom inte stoppa dig nu, hade Astrid sagt. Återta kontrollen, och så vidare. Men bara att se honom efter den senaste tidens abstinens gör mig så gott som berusad, och jag accepterar fullt ut min desperation att vara så nära källan till den berusningen som möjligt. Jag längtar inte efter kontroll. Jag längtar efter cigaretter, och efter den här jävla killen. Han har inte märkt mig än, jag sicksackar åt hans håll mellan bilarna. Jag tvärstannar vid det plötsliga ljudet av en biltuta någonstans mellan mig och Noah. Han tittar mot ljudet, nästan mot mig, men inte på mig. Han tittar på sin kursare, som går ur bilen. De hälsar och hånglar och så var det med det. BORDE INTE HAT och

kärlek ta ut varandra? Här har man gått och fått för sig att de två är motsatser, och så är de i någon sorts förvriden maskopi i stället. Tredje sömnpillret utan effekt. Om vodkan inte ger resultat kanske jag provar hela burken. Jag tittar i mobilen igen, öppnar Noahs chatt, jag vet inte vad jag väntar på. Astrid med sin oortodoxa dygnsrytm är online, men jag vill inte prata med henne. Jag vill bara sitta kvar på värmegolvet i badrummet och gråta tills jag slutar existera och, snedstreck eller, slutar känna. Ingen saknad, ingen ilska, ingen svartsjuka som genomsyrar mina hjärnvindlingar som ett frätande mögel. Jag glor på de där jävla tabletterna. Jag tog ut de två första ur förpackningen för fyra timmar sedan. De glor tillbaka från toalettbordet, fortfarande spottglansiga. Vi glor på varandra en timme till innan jag spolar ner dem i toaletten.

ILLUSTRATION ANNA HASSLÖF

Lundagård nummer 3 2021 | 29

Lunds universitets studentkårer Denna sida består av icke-redaktionellt material.

FOTO: JONAS JACOBSSON

Utnyttjar du studenttiden? Det har hänt mycket med världen de senaste tolv månaderna, samtidigt som det känns som att allting har satts på paus. Helt plötsligt var vi ett år och en pandemi klokare, och trots att vi alla gör vad vi kan så är det ju inte utan att vi längtar tillbaka till när inte allt kunde summeras till en ”lärdom”.

digitala kontor känns det trots det som att allting har fortgått nästan som vanligt, vi har våra möten och förankring av åsikter även om det är digitalt. Men möten och studentinflytande är bara en sida av myntet som är LUS, vi gör faktiskt en del annat med. PÅ VÅRT NUMERA

STIFTELSERNA SOM LUNDS studentkår

stifta-

UTNYTTJAR DU VERKLIGEN att du är student i världens bästa studentstad Lund? Sök en post i någon studentförening och lär dig att skapa det ultimata quizet, bli bättre på att tala framför publik eller lär dig att skapa en budget. Boka någon av stugorna i Lillsjödal en helg och njut av naturen, kom ihåg att du alltid kan ta ett lån från kreditkassan om du behöver lite tid för att hinna göra omtentan för att få CSN, använd förturen för studenters barn på daghemmet. Eller varför inte skriva en krönika i stället för att skriva styrelsehandlingar? Det är mycket vi bara kan göra som studenter oavsett om det är pandemi eller inte, missa inte att ta chansen!

During the past year, the covid-19 pandemic has been on top of everyone’s mind. Our society has changed, fixated on getting through this crisis. However, the world is also facing a more longterm crisis; sustainability issues cannot be forgotten. The life that we have lived the past year has brought us more digital solutions and fewer travels. We must actively choose to maintain these greener habits since we cannot afford to go back to pre-pandemic emission levels. LUND UNIVERSITY IS working actively with climate issues. During the past year, the University decided upon a new sustainability plan and started a big research project focusing on Agenda 2030. Furthermore, the University aims to include sustainability perspectives in all educations. IT IS IMPORTANT that students are a part of the sustainability work. We must pressure the University to live up to the goals set in its sustainability plan. Sustainable thinking needs to permeate the whole University, and not be something that only the leadership worries about. At the same time, we must make use of what we learn from our education. We should use the sustainability perspectives that we are taught in our educations and contribute to a sustainable future! ACTION NEEDS TO be taken by the University and its students must cooperate. Lund University should provide the knowledge on sustainability issues, and we as students ought to make use of what we learn. Together, we can contribute to a more sustainable society!

LUS kramar: Alla som är aktiva i studentlivet! LUS sparkar: Universitets över 20 år långa diskussion om universitetsgemensam högskolepedagogisk utveckling som inte kommer nånstans.

FOTO: NICOLA MESSINGER

På den gamla goda tiden, då Lunds universitet endast hade en kår (med det kreativa namnet Lunds universitets studentkår) så stiftades ett antal stiftelser för att förgylla studenternas tid i Lund. För studenter som vill komma ut i naturen och bort från stadens brus finns Lunds Studentkårs Friluftsgård i Lillsjödal, med bastu, naturspår och två stugor som går att hyra. För studenter som har ett ansträngt förhållande till CSN finns Lunds Studentkårs Kreditkassa för att de ska slippa ta sms-lån. För studenter som kombinerar studentliv med familjeliv finns Lunds studentkårs daghem för barn, ett daghem för studenter vilkas behöver förskoleplats.

de är bara en del av all den studentservice som finns i Lund. Det finns också andra exempel på studentservice som bostadsförmedlingen BoPoolen, AF Bostäder och studentombudet. Utöver allt det anordnar de olika studentföreningarna mängder av bra evenemang som föreläsningar om psykisk ohälsa, digitala fikor och andra studentinriktade kreativa initiativ. Billigare boende, billigare mobilabonnemang och billigare glass. Trevligare sammanhang och bättre sällskap.

Sustainability is everyone’s responsibility

MALIN BRUCE ORDFÖRANDE LUS ELLA SJÖBECK VICE ORDFÖRANDE LUS

DETTA ÄR LUS Lunds universitets studentkårer, LUS, är ett samarbetsorgan för de nio kårerna vid Lunds universitet. Genom LUS verkar kårerna gemensamt för de studerandes intressen gentemot universitetet, kommunen och regionen.

ELVIRA KÄLLBERG PRESIDENT LUNA VIKTOR H. JÓNSSON VICE PRESIDENT LUNA 30 | Lundagård nummer 3 2021

F O T O : K E NNE T RUO NA

Detta är en icke-redaktionell sida från Lunds universitet.

Möt världen i Lund! ENGAGERA DIG SOM INTERNATIONELL FADDER Ta chansen att lära känna studenter från hela världen. Tillsammans med din faddergrupp ordnar du aktiviteter för internationella studenter som börjar sin studietid i Lund på höstterminen. Som internationell fadder spelar du en viktig roll i att hjälpa dessa studenter att komma in i livet i Lund och i Sverige. Dessutom behövs du på Arrival Day och under introduktionsveckorna i augusti! Läs mer om det internationella fadderprogrammet och anmäl dig senast den 22 April. www.lu.se/studera/livet-som-student/studentlivengagera-dig/bli-internationell-fadder

CRAFOORDSKA STIFTELSENS RESESTIPENDIUM Resestipendiet kan sökas av studenter vid Lunds universitet för att genomföra datainsamling för examensarbete, klinisk placering, verksamhetsförlagd utbildning, praktik eller utbytesstudier utanför EU. Läs mer om Crafoordska stiftelsens resestipendium på www.lu.se/crafoord

MINOR FIELD STUDIES (MFS) STIPENDIUM Via det SIDA-finansierade stipendieprogrammet Minor Field Studies (MFS) kan du göra fältarbete under åtta veckor i ett utvecklingsland för att samla material till ett examensarbete på kandidat-, magister- eller masternivå. Välkommen på informationsmöte 15 april, klockan 16.15. Läs mer om MFS och anmäl dig till informationsmötet på www.lu.se/mfs

Sök pedagogiskt stöd i studierna! Du vet väl om att du som har en varaktig funktionsnedsättning, som till exempel dyslexi eller ADHD, kan ansöka om peda-

WWW.LU.SE

gogiskt stöd i studierna? Gör din ansökan på www.nais.uhr.se så blir du kontaktad av samordnaren för din fakultet.

F O T O : PA RT O NEZ, CC BY- SA 4. 0 VI A WI KI MEDI A CO MMO NS

Ansök om resestipendium 5–25 april 2021

Inget siste aprilfirande i Stadsparken Lunds kommun stänger Stadsparken den 30 april även i år för att minska smittspridningen av coronaviruset och sjukdomen covid-19. Pandemin är inte över. Det är viktigt att fortsätta hålla avstånd och undvika folksamlingar. Det du gör gör skillnad!

debatt

Pandemilagen – en pyrrhusseger Studenterna är fast på sina studenthem och kan varken gå till skolan eller umgås med sina kursare. Många vuxna berättar drömskt om studentens lyckliga dagar, men dagens studenter riskerar att gå miste om sina mest formativa år i livet.

när samhällets svaga snart är vaccinerade bör undervisning och studentliv fasas in igen så att studenter i framtiden kan sjunga

FO T O :E

LI

AS

BA RK

Cirka 350 000 studerar i dag vid Sveriges universitet och högskolor. Många studenter bor tätt, vilket drastiskt försvårar social distansering, men på grund av sin låga ålder är studenter ingen riskgrupp. Enligt Folkhälsomyndigheten är gruppen 20–29-åringar en av de mest smittade av corona, men samtidigt utgör samma grupp bara tre procent av de intensivvårdade. Studenter mister sitt sociala liv och sina goda studieresultat när bara en tiondels promille dör.

VA

L L.

RUNT OM I världen dör oproportionerligt många äldre och multisjuka. Det är var och ens ansvar att skydda de mest utsatta mot smittan. Däremot är inget i våra liv riskfritt. Det förekommer ständigt hot, och att helt anpassa samhället efter värsta potentiella utfall, är inte hållbart. Tänk bara om samhället årligen sattes i karantän för säsongsinfluensan eller att bilism förbjöds på grund av bilolyckor. Ett cykelhjälmssamhälle är inte önskvärt, i synnerhet när dödsfall som andel av befolkningen var högre 2012 än 2020 (baserat på statistik från SCB). ALLA BESLUT GRUNDAR sig i avvägningar mellan bra och dåliga effekter. Den marginellt minskade smittspridningen hos studenter, som utgör 3,5 procent av befolkningen, bör ställas mot den psykologiska skadan som drabbar densamma. Studenterna riskerar psykisk ohälsa då inlärningen försämras, vilket även återspeglas i enkätundersökningar såväl som tentamensresultat. EN KONSTRUKTIV LÖSNING skulle kunna innefatta en kombination av campusundervisning och Zoomföreläsningar där samtliga studenter erbjuds att stanna hemma om de tillhör en riskgrupp eller av andra smittskäl inte önskar delta fysiskt. Föreläsningar med hundratals deltagare kan erbjuda ett smittsäkert antal platser, medan små seminarier helt kan hållas i undervisningslokalerna. ÄVEN STUDENTLIVET ÄR ett

viktigt inslag på universiteten då det förenar nytta med nöje. Många unga lär sig ledarskap, administration och problemlösningsförmåga, vilket är ovärderligt för vuxenlivet. Samtidigt knyts vänskapsband för livet och många träffar sin framtida partner, nätverkar eller får sin sociala ventil efter tentaångesten. Föreningar och nationer står inför stora problem, och att tillåta mindre aktiviteter vore guld värt för inte bara de engagerade, utan även för studenter i stort. ATT SKYDDA BEFOLKNINGEN är högsta prioritet och vi kan ana ljuset i tunneln framåt sommaren. Vad man dock inte får glömma är att även studenters psykiska välmående bör prioriteras. Nu 32 | Lundagård nummer 3 2021

om sina lyckliga dagar. ELIAS NILSSON ORDFÖRANDE, STUDENTFÖRENINGEN ATENEUM LUND

Lunds universitets studentkårer välkomnar varmt till en annorlunda mösspåtagning siste april och rektorsuppvaktning första maj! Håll utkik på LUS sociala medier efter länkar till evenemangen.

Rektors replik till Elias Nilsson

ÅSIKTERNA SOM FRAMFÖRS ÄR SKRIBENTENS. LÄS MER DEBATT PÅ LUNDAGARD.SE

Lunds universitets rektor Erik Renström svarar på debattinlägget skrivet av Elias Nilsson, ordförande för studentföreningen Ateneum. Hela världen har under ett års tid försökt undvika smittspridning av covid-19 med hjälp av olika metoder. Ingen har facit i hand på hur detta bäst låter sig göras och olika regeringar har fattat olika beslut baserat på den lilla information som funnits/finns. Vissa länder har haft total nedstängning, andra delvis öppet. Forskare har under året arbetat med att ta fram kunskap om det, fram tills för bara drygt ett år sedan, okända viruset. Att unga vuxna och barn inte tillhör den grupp som drabbas värst av covid-19 är en sådan kunskap som framkommit. PRECIS SOM ARTIKELFÖRFATTAREN skriver grundar sig alla beslut, särskilt de som fattas under stor osäkerhet, på avvägningar. Fysisk distansering bidrar till lägre smittspridning i samhället men ett nedstängt samhälle kan få negativa effekter på ekonomi, arbetsmarknad och för människors psykiska hälsa. Jag har full förståelse för studenters vemod när den korta period som stuentlivet varar inte blir fullt så rik och rolig som man hade sett fram emot. Och jag är lika övertygad som artikelförfattaren om vikten av det sociala umgänget för människors personliga utveckling och lärande och för ungas möjligheter att knyta vänskapsband och relationer. NÄR UNIVERSITETET UNDER året har fattat beslut om distansstudier och hemarbete har just studenternas och de universitetsanställdas psykiska hälsa varit ett stort orosmoment och något som vi ständigt har haft i åtanke. För att visa hur viktigt vi tycker att ett levande studentliv är har universitetet stöttat nationerna med sammanlagt flera miljoner kronor. Nationerna behöver klara livhanken under pandemin och åter kunna leva upp när det sociala livet kan återgå till mer normala former. Så fort vi ser att det finns möjlighet kommer vi att öppna för mer campusundervisning igen. UNIVERSITETET ÄR EN del av samhället i stort. Här finns inte bara studenter utan också flera tusen anställda och 85 procent av dessa arbetar hemifrån under vårterminen. Med tiden kommer vi att se vilken effekt det får, men under tiden är det allas vårt ansvar att bidra till att undvika smittspridning på arbetsplats och studieplats. Det handlar inte bara om att skydda riskgrupper utan också om att säkra vårdresurserna så de räcker till alla som behöver tillgång till dem, oavsett ålder och oavsett om det gäller för covid-19 eller andra sjukdomar. Universitet och högskolor i hela landet har tagit ett stort ansvar under pandemin. En total nedstängning av hela universitetssektorn var snubblande nära men kunde undvikas genom att vi visade att smittspridningen kunde hanteras med mer avvägda åtgärder. Under det gångna året har lärare och studenter visat en imponerande förmåga att anpassa sig till en ny verklighet, men det har förstås haft sitt pris.

DE KONSTRUKTIVA LÖSNINGAR som artikelförfattaren föreslår – att i möjligaste mån kunna kombinera campusundervisning och digital undervisning – har vi delvis använt både före och under pandemiåret och är en undervisningsform som vi kommer att utveckla än mer framöver. Denna så kallade hybridutbildning är här för att stanna och är en del av universitetets omställning mot mer digitala undervisningsformer. Liksom artikelförfattaren anar jag ljuset i tunneln. Det blir roligare! Och jag är säker på att studenter kommer att kunna sjunga om studentens lyckliga dagar igen utan att känna att det skorrar falskt. Vi längtar alla dit!

ERIK RENSTRÖM RECTOR MAGNIFICUS LUNDS UNIVERSITET

Studiestipendier Från den 15e april fram till den 15e maj går det att ansöka om studiestipendier från Stiftelsen. Behörig att söka är studerande ungdom som är född, uppväxt, boende eller har gått i skola i Öveds församling. Elektroniskt ansökningsformulär finnes på Stiftelsens hemsida: www.gyllenstierna-weitz-stiftelse.se

Lundagård nummer 3 2021 | 33

Hitta ditt nästa jobb i Danmark! Vi guidar dig på vägen över sundet

Besök oresunddirekt.se

Offentlig information om att arbeta, bo och studera i Danmark. 040 - 17 64 00 oresunddirekt@lansstyrelsen.se

hejdå student FOTO: MARTIN AXELSSON DÄRTH

Mjauu, mjauu, våren är snart här, och Siste april likaså! Vi får i för sig inte göra ett skit – men ändå!

20 ÅR, STUDERAR ANDRA TERMINEN PÅ PPE-PROGRAMMET.

MAXWELL OVERENED

Kan vi få ett karantäntips till Lundagårds läsare? – Köp en minikyl, om du bor i korridor. Hur gammal är din äldsta släkting? – 90. Har denna släkting fått vaccin ännu? – Yes. Kommer du ta vaccinet när du blir erbjuden att ta det? – Absolut.

Välkommen till Lundensarnas bästa skvallerspalt levererad av Lunds mest insnöade katt här gäller det att hålla huvudet kallt bara den inbitne förstår denna skatt. På tinget gick några i taket De ville riva hela haket men det blev bra ändå, dagen därpå! Katten gillar inte när lössen lämnar en kaozig inkorg och skiter i vilket under sin mandatperiod Nej, bättre förtjänar vi i denna borg Tack och lov är detta en överspelad episod. Är du en av de lyckliga som skaffade wickr? Unnar dig något kul, medan livet är på vänt? Som att köpa cannabis, eller dela ut smicker! Det var helt säkert inte alls ett skämt.

Morrhoppan

Tror du att alla i Sverige kommer att hinna bli vaccinerade innan midsommar? – Nej, jag tror det blir senare i sommar. Vill du hälsa något till Lundagårds läsare? Vad som helst! – Nej.

SERIEN: ÄNGSLIGA BITAR AV ÅSA PALMBORG

Lundagård nummer 3 2021 | 36

Posttidning B

Avs: Lundagård, Sandgatan 2, 223 50 Lund Adressändring hos din nation eller kår Universitetsanställda: kontakta LDC vid Lunds universitet