Karneval

sveriges äldsta studenttidning grundad 1920 - nr 4 2026

s. 8-9

s. 16-17

BELLA LEONETTE ÅTERVÄNDER HEM

s. 20-21

RÄTTELSER:

Inga rättelser har inkommit gällande Lundagård nummer 3 2026.

Smilla Sundén Pettersson

Isak Aho Nyman, Vera Svahn och Elmer Rikner:

Ett självklart tema

Tidningen Lundagård gavs för första gången ut 1920 och är Sveriges äldsta studenttidning. Tidningen ägs av Lunds universitets studentkårer (Lus) och når samtliga studenter och anställda vid Lunds universitet. Lundagård är redaktionellt obunden Lus.

Redaktör & ansvarig utgivare: Marius Lyckå, marius.lycka@ lundagard.se

Redaktör: Smilla Sundén Pettersson, smilla.sunden-pettersson@ lundagard.se

Webbredaktör: Amanda Barratt, amanda.barratt@ lundagard.se

Fotochef: Laura Lyall Folkman, fotografi@lundagard.se

Illustrationschef: Idun Andersson Lindblad, illustration@ lundagard.se

Säljchef: sökes

Redaktion: Elisabeth Tham, Emmy Odeskog, Felix Perklev, Idun Andersson Lindblad, Laura Lyall Folkman, Molly Fornell, Mimosa Lu.

Medarbetare detta nummer: Ellen Gemback, Smilla Sundén Pettersson, Jesper Axelsson, Cornelia Lelinge, Ella Ward, Elisabeth Tham, Bim Hellström, Erika Ellingsworth, Linn Frykholm, Ida Möller Johansson, Marius Lyckå, Wilma Erlandsson, Elise Ralston Samuelson, Dione Zijp, Mia Graf, Laura Lyall Folkman, Amanda Barratt, Cornelia Hall Jensen, Miranda Harland Raunio, Sara Bornäs, Elin Hilling, Bea Lignell, Idun Andersson Lindblad, Mimosa Lu, Daniela Vásquez Astudillo, Johan Larsson, Felix Perklev, Emmy Odeskog, Hampus Ågren, Andrea Aram, Jindra Pilström, Frederike Kemna, Neo Wikman.

För annonsering: annons@lundagard.se

Omslag: Ellen Gemback

Kattlogotyp: Sofia Kockum.

Prenumeration: 400 kr/år, kontakta marius.lycka@lundagard.se Studentprenumeration 240 kr/år. Adressändring: Genom Ladok. Tryck: Stibo Complete.

Distribution: CityMail.

Pressläggning: 10 majl 2026. Deadline: Nr 5:2026 10 augustil. Vi förbehåller oss rätten att göra mindre ändringar i inskickat material.

Upplaga: 32 892

Adress: Sandgatan 2, 223 50 Lund E-post: lundagard@lundagard.se Nätupplaga: lundagard.se Alla studenter och anställda får tidningen efter beslut av Lunds universitet respektive Lunds universitets studentkårer.

Därför får du inte Lundagård: Adressen vi fått från Ladok är fel: Adressändra. Ange lägenhetsnummer och korrekt postnummer. Skriv ditt namn på din brevlåda. Anställda hänvisas till att kontakta Lucat, där man kan starta och avsluta sin prenumeration. Om du har gjort ovanstående, kontakta CityMail.

Karnevalen är inte bara ett kul jippo, den förenar oss också på flera sätt.

Det har varit omöjligt att undgå det faktum att Lundakarnevalen står i antågande. Köerna har ringlat sig över torgen, den dekalprydda karnevalsbilen har kört runt i staden och att ta sig till Lundagårds redaktion uppe i AF-borgen har varit en ständig kamp mitt i allt kaos.

FRÅN VÅRT LILLA torn har vi kunnat följa förberedelserna och festerna. Allt från balernas tjoanden till tillkännagivandet av de bokade artisterna har nått våra öron. Det var därför lätt att bestämma ett tema för vårt sista nummer innan sommaren: Självklart skulle det handla om Lundakarnevalen. Inte bara Celestialkarnevalen, utan allt som hör den ålderstigna traditionen till.

DET SJÄLVKLARA TEMAT innebär dock vissa svårigheter egna. Lundakarnevalen är stor, gammal och uppskattad. Det är ett evenemang med ett visst sentimentalt skimmer över sig. Dess långa historia och stora omfattning gör också vårt uppdrag på Lundagård komplicerat. Hur gör man ett nummer om en tradition som alla lundastudenter, nuvarande såväl som före detta, har en relation till? Hur omfamnar man det seriösa i det lättsamma utan att något av det förgås?

MAN KAN OCKSÅ fråga sig hurvida det är en god idé att ägna ett helt nummer åt en enda studenttradition. Vi hade såklart bara kunnat skippa det, välja något annat och bara fokusera på att liverapportera om nutidens karneval den 22 till 24 maj. Men det hade varit att göra en mycket viktig studenttradition en otjänst, eftersom karnevalen inte bara handlar om evenemanget i sig.

KARNEVALENS SÄRSTÄLLNING SYNS inte minst i hur det äldre gardet älskar att dra berättelser från 82, 98 och 06. Gärna för att poängtera att det var mer bett i inslagen förr, att det gjordes narr och parodierades vitt och brett. Nostalgin som möter en från varenda lunda-avlad människa och student över 23 är ett uttryck för det som gör Lundakarnevalen speciell. Det handlar om gemenskapen, folkfesten och tendensen att kritisera samtiden på ett lättsamt men (oftast) skarpsynt sätt.

MÄNNISKORNA, IDÉERNA OCH arbetet bakom karnevalen är minst lika viktiga som de tre dagarna vart fjärde år. Det handlar inte bara om karnevöl, generaler och spex – även om det är nog så intressant. Det handlar om rätten att parodiera, viljan att bygga något tillsammans och vikten av att få glädjas ihop med andra även om samtiden känns hopplös.

DET ÄR OCKSÅ därför vi valde karnevalen som tema: För att den sträcker sig genom historien och förenar oss med tidigare generationer av studenter, med Lund och med varandra – och det hoppas vi att detta nummer också ska göra.

SMILLA SUNDÉN PETTERSSON , redaktör

ILLUSTRATION

JESPER AXELSSON

QElliot Borgstrand & Teo Houmann (Lus)

Rikets sista ”liberal” (*Pfft!*) och lundastudentrörelsens första malmötrummis (paradox?) har tillbringat det gångna året uppe i Lus elfenbenstorn. Därifrån har skandaler om fekalier, mötes- teknik, studentlivsbråk och rektorsval både sopats under mattan och blåsts upp. Nu s er vi tillbaka på året som gått!

När han slår cymbal i takt, då är han i sin zon, men för att driva politik krävs en annan typ av ton. En liberal som förespråkar monarki, är minst sagt en pest, men han är åtminstone frihetlig när ämnet stavas fest.

Året har gått förbi, i allra högsta takt: Välja rektor, fira karneval, och utnyttja sin makt. Trots detta virrvarr har skandalerna varit få och duon kan vara stolta över året i sitt chateau.

En orator och en festprisse kan ibland vålla bråk, då får de låsa dörren och lappa lössens kåk. Visst kan man klaga men flitens låga lyser klart och då kan man ju köpa, att inte varje ord är rart!

Fotoreportage: Siste april i Stadsparken

Den 30 april samlades nästan 30000 personer i Stadsparken för Lunds största spontanfest. Lundagårds fotografer Erik Norinder och Neo Wikman var på plats för att föreviga Lundastudenternas favorithögtid. Hittar du dig själv?

Full galopp i Djingis

En kompisgrupp har snart sprungit 320 km –från Göteborg till Göteborgs nation i Lund. De antar den extrema utmaningen för att få fler unga att anmäla sig till Tobiasregistret och hjälpa fler att överleva allvarliga sjukdomar.

Djingis Khan är nästintill heligt i spexvärlden. Föreställningen, författad av bland annat Hasse Alfredson inför Lundakarnevalen 1954, förändrade definitionen av vad ett spex är. Lundagårds Johan Larsson är på plats för genrepet av Djingis Khan för att se om Lundaspexarna lever upp till förväntningarna.

Vid den årliga rektorsuppvaktningen utvärderas rektor Erik Renströms insats. Trots viss kritik blir han för sjätte året i rad godkänd av studentkårerna, men inte av de buande palestinademonstranterna.

Lunds universitet tvåa i lärosätesbarometer

En ny undersökning av Akavia visar att studenter vid Handelshögskolan i Stockholm, Lunds universitet och Karlstads universitet är nöjdast med sin utbildning. Vad tycker studenterna i Lund om universitetets rankning?

Akavias lärosätesbarometer 2026 rankar svenska lärosäten efter hur nöjda studenterna är med sina utbildningar. Lunds universitet hamnar på en andraplats i den totala rankningen, efter Handelshögskolan i Stockholm.

Rankningen baseras på tre faktorer: generell nöjdhet, föreläsningskvalitet och koppling till arbetslivet. Undersökningens resultat pekar på vissa skillnader mellan de oika lärosätena. Studenter vid mindre lärosäten är generellt mer nöjda med lärarkontakten, medan studenterna på lite större lärosäten upplever en starkare arbetsmarknadsanknytning.

NÄR LUNDAGÅRD PRATAR med lundastudenterna framhåller flera lärarnas kompetens och engagemang, utbildningskvaliteten, och studentlivet som positivt.

Alva Fredin och Selma Kettunen studerar andra terminen på juristprogrammet vid Lunds universitet.

Är ni nöjda med Lunds universitet?

– Jag är väldigt nöjd overall , säger Alva Fredin.

– Jag är jättenöjd. Sen finns det väl småsaker man tycker kan förbättras, men det är också därför det finns kursutvärderingar där man får säga vad man tycker, säger Selma Kettunen.

Vad tänker ni om att Lunds universitet kommer på andraplats?

– Varför får vi inte första plats? undrar Alva Fredin.

– Det är ändå kul att vi är på andraplats. Bra att vi är före Uppsala i alla fall, fortsätter Alva Fredin.

Läs fler av studenternas svar på lundagard.se

Har du nyhetstips?

Lundagård är ingenting utan sina läsare och många av artiklarna med störst genomslag har kommit ur tips från just läsare. Tveka inte att höra av dig om du känner att det är något som vi borde få veta. Självklart har du rätt att vara anonym.

Mejla oss på lundagard@lundagard.se

KRÖNIKA

Ella Ward:

Maxxandet dödar vårt politiska engagemang

Livet ska optimeras, inte kännas. Lundagårds politiska krönikör Ella Ward ser en trend som kväver ungas intresse för samhällsfrågor.

Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.

Jag läser Ella Kullgrens krönika om hur hennes katt förstör hennes studentliv och blir oförskämt avundsjuk. Min egen katt gick bort för några veckor sedan, 15 år gammal. Tyvärr kan jag berätta att även en död katt förstör ens studentliv.

För inte började jag student-maxxa när katten dog. Tvärtom slutade jag maxxa helt. Saker fick ta sin tid, de fick bli obekväma och imperfekta. Av nån sorts katt-respekt. Att sluta maxxa i någons ära måste ju vara det största man kan göra år 2026. Tid är pengar. Eller, tid var pengar. Idag är tid en hel lista med socioekonomiska kapital och oändliga möjligheter till självförbättring och höjt marknadsvärde. Vad ska jag göra imorgon – looks-maxxa, niche-maxxa eller plugg-maxxa? Bara dygnets 24 timmar sätter gränserna. Inte ens allmänt slöande får lov att vara allmänt slöande – nej det ska effektiviseras till att bli rot-maxxing så att vi kan kan tävla i det också.

OCH MEDAN VI bränner ut oss själva så bränner vi också upp den sinnesnärvaro som krävs för att vi ska orka bry oss om viktigare saker (som varandra). Bry oss så mycket att vi engagerar oss.

Redan på 90-talet förutspådde Robert D. Putnam ett samhälle av isolerande individualism i sin kända essä ”Bowling Alone”, och isolerade individer är precis vad vi har blivit.

När engagerade du dig senast i en lokal förening eller röstade i ett kårval? För femtio år sedan var tio procent av alla röstberättigade under 30 års ålder medlemmar i ett politiskt parti. Idag är den siffran tre procent. Trenden kommer väl fortsätta åt samma håll. För politiskt och ideellt engagemang kräver att vi gör mer än att läsa tidningsrubriker som del av vår produktiva kvällsrutin. Det kräver att vi ger oss tid att känna något också, som medmänniskor.

Men det är oberäkneligt, läskigt, rörigt. Nej, även känslor måste rutas in och optimeras.

PÅ BRITTISKA BBC gick en psykolog ut och förklarade hur vi kan förhålla oss till det otrygga omvärldsläget. Lösningen är ett worry window : 20 minuters aktivt oroande för att sedan släppa det och gå vidare. Det måste vara det dummaste jag någonsin hört. Om du är orolig: Gör något! Ta vara på din oro och använd den för att tänka på något annat än dig själv. I mitt nya, post-katt liv finns inga worry windows. Saker får ta tid istället. Det är en livsstil som översatt till Gen Z språk kan kallas friction-maxxing. Och fastän även det konceptet blir en sorts tävling i perfekt imperfektion så har ändå Kathryn Jezer-Morton som hittade på begreppet en poäng: Friktionen ger oss tid att tänka, att känna, att fundera. Och medan hon själv började reflektera över vad det innebär att vara människa så började jag grubbla över hur jag bäst engagerar mig för att Jimmie Åkesson inte ska bli nästa migrationsminister. Tack katten. 5

TEXT CORNELIA LELINGE

Det spelar roll när du går upp i vikt

Att övervikt kan orsaka en rad olika hälsoproblem är välkänt. En ny studie från Lunds universitet visar nu att när i livet man genomgår en viktökning spelar roll: De negativa hälsoeffekterna blir större om man går upp i vikt som ung. Nya rön om kvinnors hälsa får forskarna bakom studien att vilja veta mer.

TEXT ELISABETH THAM FOTO BIM HELLSTRÖM

Allt fler unga lider av övervikt. Enligt Folkhälsomyndigheten har andelen med obesitas i åldersgruppen 16 till 29 ökat från runt 20 till drygt 30 procent på två decennier. Huyen Le, doktorand, och Tanja Stock, biträdande docent i epidemologi, är ansvariga för studien som analyserar viktförändringar över livscykeln.

– Vi vet att obesitas är kopplat till många sjukdomar, men det är mycket i detaljerna som vi behöver lära oss för att förstå exakt hur man kan motverka obesitas. Vi tog denna möjlighet att titta över en lång tidsperiod och undersöka viktförändringar för personer mellan 17 och 60 års ålder, säger Tanja Stocks.

STUDIEN HAR FÖLJT över 600 000 personer. Man har inkluderat personer för vilka viktmätningar registrerats vid minst tre tillfällen sedan 1963. I studien undersöks dödsorsaker, som cancer och kardiovaskulära sjukdomar, för de ungefär 100 000 deltagare som dött under studiens gång.

tittar de vanligtvis på två viktmätningar som ofta är i medelåldern. Man saknar data från yngre år, säger förstaförfattare Huyen Le.

– Det unika med vår studie är de unga åldrarna, det långa tidsspannet och de många viktmätningarna. Och storleken på studien, säger Tanja Stocks.

I DE NORDISKA länderna finns stora register som är perfekta för den som vill bedriva epidemiologisk forskning. I denna studie används data från bland annat det nationella medicinska födelseregistret och värnpliktsregistret.

– Huvudresultatet är att ju brantare viktökning, speciellt i unga år, desto högre risk för olika dödliga sjukdomar. Ju tidigare obesitas, desto högre risk, säger Huyen Le.

– Många tidigare studier använder bara en viktmätning för att undersöka mortalitet. När de undersöker viktförändringar

Det stöds även av annan forskning, säger Tanja Stocks.

Det finns dock ett resultat som sticker ut. – Det är intressant att se att viktökning i unga år leder till högre risk, förutom vad det gäller kvinnor och cancer. Där är risken lika över alla åldrar, säger Huyen Le.

I studien hade de som fick obesitas innan 30 en 70 procent högre risk att dö under tidsperioden som undersöks jämfört med de som aldrig utvecklade obesitas. Forskarna jämför alltså två olika grupper: de som utvecklade obesitas och de som inte gjorde det. Ett räkneexempel för att förstå siffrorna är att om en promille dog i kontrollgruppen så dog 1,7 promille i obesitas-gruppen.

– Vi tror att för de flesta sjukdomar, till exempel kardiovaskulära och diabetes, så ökar risken för sjukdom ju längre tid man utsätts för riskfaktorn. Om du får obesitas tidigt lever du med obesitas en längre tid.

Detta skulle de vilja titta mer på. – Detta resultat för kvinnor är mer nytt och inte mycket är känt om det eftersom tidigare studier haft svårt att jämföra olika åldersgrupper. Vi spekulerar i att det kan ha att göra med klimakteriet. Att hormonerna skulle kunna påverka viktökningen och cancern. Många cancersorter kan kopplas till könshormoner, säger Tanja Stocks. – Som forskare är det optimalt att ha ett resultat som står ut och sedan att resten kan backas upp av annan forskning. Det visar att du nog har korrekta resultat, säger Tanja Stocks.

KVINNOR ÄR EN underrepresenterad grupp i forskningen, men Tanja Stocks och Huyen Le vill gärna veta mer om kvinnors hälsa. Huyen Le hade också velat se hur resultaten påverkas av att man använder andra mått, såsom midjemått. Målet är också att ta reda på vad som händer om man delar upp viktökning i fettmassa och muskelmassa.

Avslutningsvis reflekterar Tanja Stocks över forskningsfältet. I dag vet man mycket om riskerna med obesitas, men hon hoppas att samhället ska göra mer för att förändra ohälsosamma livsstilar. – Jag studerar konsekvenserna av det för att man behöver veta hur man når dit. Men att förändra den obesitogena miljön är superviktigt och det görs inte på individnivå utan på samhällsnivå.

Huyen Le är doktorand och huvudförfattare till studien. *

Tanja Stocks är docent i epidemiologi och medförfattare till studien. *

Forskare kan få slippa etikprövning – men universitetens ansvar ökar

Regeringen föreslår ändringar i etikprövningslagen som kan underlätta för forskare inom samhällsvetenskap och humaniora. Men förslaget för också med sig nya ansvarsområden för universiteten.

TEXT ERIKA ELLINGSWORTH

I mars 2026 lämnade regeringen en lagrådsremiss med förslag på undantag från kravet på etikgodkännande för viss forskning. Undantagen gäller forskning där vuxna deltagare lämnar uppgifter efter informerat samtycke, forskning baserad på uppgifter som redan spridits offentligt, samt rättsvetenskaplig forskning på offentliga domar. En förutsättning är att forskningen innebär ringa risk för de inblandade. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2027.

DET NUVARANDE SYSTEMET för etikprövning har länge kritiserats av forskare inom humaniora och samhällsvetenskap. De har anset att lagen, ursprungligen utformad för att skydda enskildas integritet inom medicinsk forskning , har ställt orimliga krav på forskning som innebär liten risk för forskningspersoner.

– Lagen tillkom i samband med medicinska skandaler, vilket enligt min mening har ställt till det för forskning inom humaniora och samhällsvetenskap. Det blev stelbent. Personligen så har det nog mest haft den betydelsen att man kanske har undvikit att ibland formulera forskningsfrågor som man vet innebär en lång prövning i etik, säger Magnus Ring, lektor på sociologiska institutionen vid Lunds universitet.

Sociologi är ett exempel på de samhällsvetenskapliga ämnen som berörs. Detta eftersom

forskningen ofta behandlar just sådana känsliga uppgifter som skyddas av GDPR, till exempel politiska åsikter eller sexuell läggning. För att kunna behandla uppgifter som berörs av GDPR behöver forskningsprojekt med nuvarande lagstiftning etikprövas.

MATS JOHANSSON ÄR lektor i medicinsk etik och verkställande ledamot i Sveriges universitetsoch högskoleförbunds (SUHF) expertgrupp för etikfrågor.

– Jag tror att det är många som uppfattar det som positivt för att den typ av forskning som rimligen är harmlös – exempelvis om man behandlar uppgifter som är allmänt tillgängliga. Det kommer att göra det lättare för forskarna.

Samtidigt innebär förslaget att ansvaret för att avgöra om etikprövning krävs faller på forskningshuvudmannen, alltså universitetet, som ska dokumentera sitt ställningstagande. Enligt propositionen ska Överklagandenämnden för etikprövning (Önep) få möjlighet att fatta så kallade granskningsbeslut. Syftet med dessa är att uppmärksamma universiteten på de fall där forskning varit i strid mot lagen, utan att som förr automatiskt väcka åtal mot enskilda forskare.

kan det ändå leda till en misstanke om avvikelse från god forskningssed och det kan vara ganska allvarligt för en forskare. Varken Öneps granskningsbeslut eller lärosätets beslut om avvikelse går att överklaga, det är inte så att man inte kan bli föremål för kritik, säger han.

EN CENTRAL FRÅGA är även hur de nya begreppen i lagen ska tolkas i praktiken.

– Det kommer krävas nya typer av bedömningar. Vad innebär ringa risk, till exempel? Vad innebär det att uppgifter är allmänt spridda? Ibland är det uppenbart och ibland är det jättesvårt att ta ställning till om något faller inom den relevanta kategorin. Vi vet inte heller hur Öneps praxis kommer se ut, eller hur de formulerar sina beslut, säger Mats Johansson.

Mats Johansson påpekar att konsekvenserna av en felbedömning fortfarande kan bli allvarliga.

– Det finns absolut en risk att forskare gör felbedömningar. Även om man i färre fall blir åtalad

För studenter förändras lite i praktiken eftersom förslaget gäller forskning och inte studentarbeten. Men Magnus Ring menar att lagens effekter sträcker sig längre:

– Som handledare förhåller vi oss till etikkraven, och det har ibland ställt till problem för studenter som skriver uppsatser. Det handlar inte minst om GDPR och insamling av personuppgifter. Det etiska ansvaret kvarstår alltid, oavsett om ett juridiskt tillstånd krävs eller inte, säger han.

Propositionen har hänvisats till riksdagens utbildningsutskott och motionstiden går ut den 15 maj 2026.

Mats Johansson. Foto: Gunnar Menander *

JURIDISKA FÖRENINGEN

TEKNOLOGKÅREN

%

SAMHÄLLSVETARKÅREN 1,6 %

Bara 1,6 procent röstar: ”Vi represente- rar studenterna”

1,6 procent. Så stor andel av studenterna röstade i det senaste valet på en av universitetets största kårer. Lundagårds granskning av kårvalen vid LU visar att valdeltagandet skiljer sig stort mellan kårerna, men oftast är det lågt. Är studenternas representanter verkligen demokratiskt legitima?

TEXT LINN FRYKHOLM OCH IDA MÖLLER JOHANSSON

§En studentkår ska vara demokratiskt uppbyggd och kunna representera studenterna inom kårens verksamhetsområde.

4 kap. 11 § Högskolelagen

Kårerna är studenternas demokratiska representanter. Det säger både lagen och kårerna själva. Men hur representativa är de egentligen? Lundagård har granskat kårvalen – både valdeltagandet och antalet kandidater till kårernas högsta beslutande organ, fullmäktige.

Resultatet av Lundagårds granskning visar att endast drygt 2 500 av Lunds universitets cirka 31 000 helårsstudenter röstade i sin kårs senaste val. Detta motsvarar bara cirka åtta procent av studenterna. Granskningen visar även att flera kårer hade färre kandidater till fullmäktige än vad det fanns poster.

Det finns nio kårer vid Lunds universitet, en för varje fakultet. De allra flesta studentkårer har ett fullmäktige, som är kårens högsta beslutande organ. Lunds kårers fullmäktige har mellan 14 och 27 ledamöter och upp till tio suppleanter. Dessa väljs årligen vid val där alla kårens medlemmar har rösträtt.

lägg, litteraturlistor och examinationer.

Kårerna med högst valdeltagande är Juridiska Föreningen (JF) och Medicinska Föreningen (MF), med ett valdeltagande på 36 respektive 15 procent. Till skillnad från andra kårer består dessa till mycket stor del av studenter vid endast en utbildning. I JF:s fall juriststudenter och i MF:s fall läkarstudenter. Den kår med högst valdeltagande som representerar flera olika och ungefär jämnstora utbildningar är Teknologkåren (TLTH) med 11,5 procents valdeltagande.

För Lunds naturvetarkår (Luna) var valdeltagandet omöjligt att fastställa korrekt då kåren inte kunde ta fram den aktuella informationen. Kårens fullmäktigeledamöter utses av de sex studieråden. På rådet för naturgeografer och geologer angavs att ”20-30” personer röstade. För kemisternas respektive miljövetarnas studieråd angavs inga uppgifter alls.

SAMHÄLLSVETARKÅREN (SAM) ÄR kåren med det lägsta valdeltagandet. Av 4592 röstberättigade medlemmar var det endast 74 studenter som röstade i deras senaste fullmäktigeval. Detta innebär ett valdeltagande på drygt en och en halv procent. Hos kåren med näst sämst valdeltagande är det tre gånger större. Lukas Schultz, ordförande för Samhällsvetarkåren, menar att det är något som kåren har brottats med länge. – Vi har ju ett ganska lågt valdeltagande. Om man är helt ärlig, för lågt. Och det är jättetråkigt. Lukas Schultz pekar på flera anledningar till siffrorna, bland annat karnevalen som drar studenternas engagemang, minskat ekonomiskt stöd från staten, en ordförande som hoppade av i september förra året och en ny fullmäktigeprocess.

– Det [valdeltagandet reds.anm] skulle kunna vara mycket bättre. Det finns anledningar till att den är så låg, men det är inte något som kan rättfärdiga det.

Uppgifter om valdeltagande, antal medlemmar, kandidater och mandat i fullmäktige kommer från kårerna själva. Foto: Lisa Bergenfelz, Grafik: Marius Lyckå.

REPRESENTANTER FRÅN KÅRERNA är med vid all beredning och alla beslut på universitetet som påverkar studenterna. Allt från vilka som anställs av universitetet, till kursupp -

Enligt Högskolelagen ska studentkårer representera studenterna. Vi frågar Lukas Schultz om han anser att Sam representerar alla sina 4592 medlemmar när endast 74 röstade.

– Det är helt ärligt inte jätterepresentativt

att det är så lågt valdeltagande. Det är ganska tråkigt och det är någonting som man behöver göra någonting åt. Det känns inte representativt nog, så kan vi säga.

Sedan ångrar han sig, och menar att kårens legitimitet också grundar sig i utbildningsbevakningen som utförs av kårens utbildningsutskott.

– Där sker vårt vardagliga och operativa arbete. Så jag kan med stolthet och 100 procents säkerhet säga att vi representerar studenterna, säger han.

det. Engagera dig i kåren! Det är jättemånga som inte tar den möjligheten och det påverkar bara studenterna själva i slutändan.

En ytterligare anledning till det låga valdeltagandet, enligt Lukas Schultz, är de många programföreningarna vid Samhällsvetenskapliga fakulteten. Lukas Schultz är glad för föreningarnas framgång men menar att det får kåren att hamna i skymundan. Han säger att kåren har stora problem med rekrytering och synlighet.

LUNDAGÅRD HAR PRATAT med tio studenter på Campus Paradis, där de flesta av Sams medlemmar håller till. Ingen av dessa visste om att det nyligen varit val till fullmäktige och har därför inte röstat. Majoriteten var också osäkra på om de var medlemmar, däribland psykologstudenten Albin Lilius.

– Nej, jag har inte röstat, jag visste inte att det hade varit val, berättar han.

TLTH har avsevärt bättre valdeltagande, 11,5 procent. Detta trots att de precis som Sam samsas med andra studentföreningar på campus. Aron Allen, ordförande för TLTH, tycker att det känns roligt, men är ändå inte nöjd.

– Det är ju en väldigt liten del av studentpopulationen och våra medlemmar, så vi hade väldigt gärna fått upp det ganska mycket mer. Men det är väl ett kvitto på att vi gör någonting rätt.

ARON ALLEN BERÄTTAR att kåren har flera metoder för att engagera medlemmar i valet. I samband med valperioden och under sin arbetsmarknadsmässa Arkad möter de studenter för att informera om valet. De arrangerar även tävlingar för att motivera studenter att rösta.

– De två sektionerna under oss där flest har röstat, både till antal och andel av sektionens medlemmar, bjuder vi på tårta. De får också bestämma bakgrundsbilden på medlemskorten en termin vardera, förklarar Aron Allen.

Lukas Schultz beklagar detta och menar att det är naturligt för studenter att engagera sig. Enligt honom handlar det om vem som snappar upp det engagemanget.

– Vi måste bli bättre på att nå ut, men man bör även ta det intresset själv och göra något med

Asterisken

* Corpus medicum, kåren vid medicinska fakulteten, består av två underföreningar, Medicinska föreningen (MF) och Vårdvetenskapliga studentföreningen (Våvs). I granskningen har vi undersökt MF:s och Våvs fullmäktigeval.

* Lunds doktorandkår har inget fullmäktige och deltog därför inte i granskningen. Studentkåren vid konstnärliga fakulteten i Malmö (SKFM) saknar också fullmäktige, men har en direktvald ordförande. Valdeltagandet avser valet av orförande.

* Luna har skickat uppgifter om valdeltagande och antal fullmäktigeledamöter för fyra av sina sex studieråd. För ett angav de att det saknades information. Luna angav ingen information alls om det sista studierådet. Uppgifter om kandidater och valbara platser bygger på en kombination av deras uppgifter och uppgifter från Lunas fullmäktigeprotokoll.

I likhet med Lukas Schultz menar Aron att åsiktsförankringen till stor del sker på andra sätt än genom just fullmäktigevalen. Aron lyfter TLTH:s Speak Up Days, där studenter uppmanas att tycka till om utbildingsfrågor som underlag för kåren.

– Det är en viktigare del i vår studentrepresentation, det underlaget används mycket mer för vad kåren ska tycka i olika frågor än vilka som sitter i fullmäktige. Men sen är det ju fullmäktige

som beslutar om åsiktsprogrammet i slutändan. Juridiska Föreningen är den kår som har klart bäst valdeltagande. 36 procent av studenterna röstar i deras val, mer än dubbelt så många som hos tvåan Medicinska föreningen. Ordförande Sofia Åhman är nöjd med siffran, men kommer inte sluta arbeta för en förbättring.

– Ett högt valdeltagande är viktigt för legitimiteten i studentrepresentationen och utbildningsbevakningen vi bedriver. Så det är jätteroligt.

Sofia Åhman berättar att JF sprider information om valet genom mailutskick, affischer, besök i klasserna och information i receptionen.

– Det är svårt att missa vad det är som pågår, och under den premissen har alla haft en ärlig chans att delta i valet, menar Sofia Åhman.

KÅRERNA VID LUNDS universitet är en del av paraplyorganisationen Lunds universitets studentkårer (Lus). Kårerna representerar främst studenter gentemot fakulteterna. Lus representerar studenter gentemot universitetet centralt. Dessutom förhandlar de å studenters vägnar med kommun och region. På sin hemsida kallar de sig ”en samlad studentröst för Lunds universitets över 40 000 studenter”. Teo Houmann, ordförande i Lus, menar att frågan om hur kårernas fullmäktige utses främst är en intern fråga för varje kår.

Liksom Lukas Schultz menar han att kårerna har andra metoder för studentförankring än val.

”Att titta enbart på valsiffror i fullmäktigeval ger inte hela bilden av hur studenternas röst tas tillvara inom de olika kårverksamheterna”, skriver Teo Houmann i ett mejl till Lundagård.

Legitimiteten i beslutsstrukturen i Lus vilar på att varje kår har en representant som arbetar för att företräda sina studenter, menar Teo Houmann. Lundagårds granskning visar att så få som åtta procent av studenterna röstar för sina kårrepresentanter.

Lukas Schultz, Sam. Foto: Wilma Erlandsson. *

Aron Allen, TLTH. Foto: Linn Frykholm. *

Hur bygger man en

Lundakarneval?

Tusentals meter staket, månader av planering, flera hundra lastbilar och oräkneliga arbetstimmar. Lundakarnevalen skymtas vid horisonten, och få vet bättre än de som bygger den vilket arbete som krävs för att den ska ta form. Lundagård möter studenterna som gör planer till verklighet.

TEXT OCH FOTO ELISE RALSTON SAMUELSON

På parkeringen utanför Fabriken, platsen där lundakarnevalen byggs, kryllar det av människor i rörelse – några bär stora plywoodskivor, andra minglar vid entrén. Ljudet av diverse byggmaskiner som går varma hörs inifrån tälten. Snart ska den anrika parken Lundagård förvandlas från en lummig oas till ett festivalområde för flera hundra tusen besökare. Planeringen har pågått sedan förra sommaren då Axel Sundström, som läser kemiteknik, blev sektionschef för Lundagårdssektionen. De ansvarar för uppbyggnaden av karnevalsområdet och sätter de fysiska ramarna för all verksamhet under karnevalshelgen.

tänka på vad vi kan göra bättre, berättar han.

PÅ VÄGGEN HÄNGER en stor karta över festivalområdet, men Axel berättar att den inte är aktuell längre. Istället plockar han fram datorn och visar upp en mapp med alla utkast som bollats inom sektionen, med myndigheter och markägare – den aktuella är den sextonde versionen.

– Ett bra område är en kombination av att det går att röra sig och att det är kul att vara överallt. Det ska vara jämnt utspritt så att det inte finns några döda ytor som ingen kommer vilja vistas på, förklarar Axel.

Runt 400 000 besökare uppskattas komma till årets karneval, som alla behöver tillgång till mat, dryck, toaletter och sittplats. Redan från det att de kliver in på området finns det en tanke på helhetsupplevelsen.

Axel Su ndström

– Från första början var vi inte så många. Det vi gjorde var att läsa gamla dokument från tidigare år och kolla på hur kartan såg ut sist och

trampas ner för mycket och det får inte köras upp. Varje placering av en container är också ett pussel, eftersom den måste kunna lyftas in med kranbil eller placeras med hjullastare. Då måste man kunna göra det utan att skada träden.

– Det är ett väldigt stort pussel både när man bygger kartan och med säkerhetsansvaret och logistiken, berättar Axel.

Jonatha n Lindoff

– När man kommer in genom entrén ska inte det första man möts av vara kö. Vi har funderat på hur kön dras till varje litet tält och varje krog så att de inte går in i varandra, säger Axel.

Förutom besökarnas upplevelse har hållbarhet och omsorg för parken präglat hela processen.

– Vi vill inte förstöra Lundagård. Det får inte

Jonathan Lindoff läser väg- och vattenbyggnad. Utöver sina heltidsstudier är han logistikansvarig i Lundagårdssektionen. – Jag ville testa på något nytt som ligger nära hjärtat och som jag har pluggat en del. Därför blev det logistik, säger han.

För Jonathan är det stora arbetet att koordinera allt som behöver styras upp inför och efter karnevalen.

– Det är över 200 lastbilar som ska hämta och lämna. Det går åt över 4,5 km byggstaket och 1600 meter kravallstaket, och jag tror att vi har runt 40 containrar som ska förvara både mat och dryck och andra grejer, säger han.

MÅNGA AV VÄGARNA som leder till Lundagård är inte byggda med lastbilar i åtanke. Fordonen kan inte vända eller mötas var som helst och om de står stilla för länge kan de skada marken.

– Den stora utmaningen jag har haft har varit att se till att leveranserna inte krockar, berättar Jonathan.

Även Ebba Thidell, student i ekosystemteknik och vice säkerhetsbas, har grubblat kring de många fordonen som ska samsas i parken.

– Vi har försökt förutspå allting som ska hända och försökt sätta oss in i allt som kan gå snett, säger Ebba.

Säkerhetsperspektivet följer med genom hela planeringen för att det ska bli en trygg och positiv upplevelse för alla inblandade.

– Det är många som är där samtidigt och bygger och gör grejer, och det är många stora fordon som kommer. Det värsta som kan hända är att någon får ett fordon över sig eller att någon blir påkörd eller skadad. Vi har utbildat alla karnevalister i första hjälpen och försöker se till att alla fortsätter att tänka på säkerheten även om det blir stressigt, säger Ebba.

MEN KARNEVALEN SKA inte bara planeras – den ska byggas också. Bland sågspån och färghinkar myllrar det av karnevalister i snickarbyxor och hörselkåpor. Annie Hedin och Ebba Väliharju Petersson från Entrésektionen jobbar för fullt med att bygga det som hittills bara har varit ritningar. – Vid nyår satte vi igång byggruppen och började prata om design och bestämma teman för de olika entréerna utifrån temat. Designerna var klara i slutet på februari, efter det var det fullt fokus på att fixa ritningar och planera inför bygget, berättar Annie Hedin, byggmästare i entrésektionen och student i industridesign.

– Vi har lagt många timmar på att strukturera upp allt i förväg och tänka på allt som kommer behövas så at vi kan köra på effektivt när karnevalisterna väl

är på plats, berättar Ebba Väliharju Petersson, arkitektstudent och byggbas i sektionen.

På golvet i ett av de stora tälten som skyddar bygget från väder och vind sitter flera karnevalister och målar. Bland annat målar de 30 cm höga

packa alla delar och frakta dem till Lundagård och börja etablera entréerna där nere. Det krävs tio personer per entré per dag för att montera dem, så det är många personer att arbetsleda, berättar Annie.

Väliha r j u Petersson

Det krävs tio personer per entré per dag för att montera dem ”

kopior av entréerna. Väl på plats i parken kommer entréerna istället vara sju meter höga.

Under en presenning ute på gräsmattan gömmer sig en hög med färdiga entrédelar som dagarna innan karnevalen ska monteras ihop och bli till områdets sex ingångar. Här ligger de fram till nästa steg i processen. – Nu går vi in i logistikläge. Vi ska

Trots intrycket man får av de många maskinerna och dammiga snickarbyxorna berättar Ebba att det inte är några proffssnickare det rör sig om.

– Vi är alla glada amatörer. Sen finns det de som är ganska bekväma med en skruvdragare, och de som kanske aldrig någonsin har använt en förut. Men vi är många och man kan verkligen ta hjälp av varandra, så det brukar lösa sig jättebra.

Annie och Ebba hoppas att besökarna lägger märke till all kärlek som lagts på entréerna.

– Det finns väldigt många detaljer att titta på. Jag hoppas att Barnevalen kommer gå hem hos barnen. Jag har försökt göra den så låg som möjligt så att de kan se den. Den är fortfarande 3–4 meter, men ändå inte sju, säger Ebba.

FÖR DEN OBSERVANTA besökaren finns det några gömda internskämt att hålla ögonen öppna efter. Annie och Ebba skrattar medan de diskuterar vilken av alla easter eggs de kan tipsa Lundagård om. – Det finns en entré som heter “Cellen i cellerna”, där det är olika typer av celler som är instängda i fängelseceller. Temat är celestial, så det är en ordvits. Det är väl eventuellt en av cellerna som har ett väldigt skönt uttryck i sig, säger Annie.

– Det kan vara en ungdomsfavorit, tror jag, instämmer Ebba.

Ebba Thidell

Annie Hedin

Ebba

A Carnivalistic History

Those familiar with Lund and its many festive traditions won’t need an introduction to this year’s Lundakarnevalen. However, only a select few grasp the extent of its colourful history.

TEXT DIONE ZIJP AND MIA GRAF

This February, those enjoying an afternoon in the city may have witnessed thousands of students queueing outside AF-borgen. People had been waiting in the cold for hours, some even brought tents, in the hopes of becoming a volunteer for this year’s Lundakarneval: Celestialkarnevalen (Celestial Carnival). The Lund Carnival is one of Lunds many student traditions, and every fourth year students transform the city into a festival ground with a parade, spex, music and tents. This year, a record number of 8,700 carnivalists are participating.

A Farmers’ Wedding and 175 Years of Tradition

The first officially recognised student carnival took place in 1849, when students from Smålands nation dressed up and imitated a wedding parade. The first carnival with an official theme

was held in 1863: Grekiska Thronens försäljning (The Sale of the Greek Throne). After Lund’s student union was formally established in 1867, it took on the responsibility for organising the event, at first annually, then every other year. Over the years, the carnival has transformed into a massive event, attracting about half a million visitors to its most recent editions.

THE FOUR-YEAR RHYTHM that defines the carnival today was not a deliberate decision, but rather born of excess. In 1892, the celebrations descended into such serious carousing that the local authorities intervened, and the planned 1894 carnival was cancelled. The four-year gap that resulted has remained in place ever since, interrupted only by the World Wars and the economic crisis of the 1930s.

Fredrik Tersmeden, student life expert and archivist at Lund University, sees the four-year interval not as an arbitrary quirk of history, but as central to the carnival’s survival: – To have it even less frequently would mean

FOTO: LAURA LYALL FOLKMAN

The parade during the 1978 carnival.

that a lot of students wouldn’t be able to have at least one carnival during their student years. That would be a shame. You couldn’t do it more often, given how large the organisation is.

A Reflection of its Time

The format of the carnival has remained largely the same for over a century, while the content has always been new and thematic. Carnival themes have reflected the events of their era, from Den Grekiska Tronens Försäljning (The Sale of the Greek Throne) in 1863 to Tredje rikets dag (The Third Reich) in 1934 to Katastrofalkarnevalen (The Catastrophic Carnival) in 2022. Tersmeden puts it simply:

– The carnival mirrors our time in a humorous way.

Since 1954, the themes have almost always ended in “-al” to rhyme with karneval, from Skandalkarneval to this year’s Celestialkarneval

THIS SATIRICAL IMPULSE has occasionally led to controversy. Fredrik Tersmeden recalls a scandal as far back as 1865, when a student parody of a popular song written in response to Abraham Lincoln’s assassination drew national outrage, with newspapers in Stockholm accusing the carnival of celebrating the murder of “the liberator of the slaves”. More recently, a blackface incident at a student nation the year before the 2014 carnival prompted the university’s vice chancellor to impose a formal ”humour policy” requiring the carnival committee to vet and approve all scripts. This policy has since been lifted.

– Today we rely on common sense again, Tersmeden says.

Though he adds, with a wry smile, that he hopes someone will still be offended.

– That’s a part of it. The carnival is supposed to mock contemporary happenings: politicians, trends, celebrities, everything.

The Secret to its Survival

No other Swedish university has a carnival quite like Lund’s, and Fredrik Tersmeden has a clear theory as to why. The answer, he argues, lies not in the carnival itself, but in Akademiska föreningen (the Academic Society), the student organisation that has united students from all faculties and nations since the 1830s.

– In Uppsala, Stockholm and Gothenburg, they are much more divided. But in Lund, we learned to do large things together, students from all nations, from all faculties. That’s why we have these large spex groups as well. We have this tradition of doing large projects together with students from all parts of the university.

THE CARNIVAL HAS also evolved in terms of who does the work. Where travelling professionals

once set up carousels and fairground stalls, today almost everything is built and run by the students themselves.

– There are virtually no professionals anymore, except for the artists playing music.

The First Female Carnival General

The 2014 event marked a milestone in the carnivals long history: For the first time, it was led by a woman. Fanny Ramel had been involved since the 2010 edition, starting as head of the carnival film before joining the committee in 2014, driven by a desire to be as close to the centre of things as possible.

– My ambition was always to be as involved as I could be, because I thought it was so much fun.

Her guiding philosophy as general was borrowed from a book by Per Eliasson, a former carnival general from 1994, titled Management by Glädje (Management by Joy).

– How do I get 5,000 or 7,000 people to engage their time and energy into this? Joy was the answer.

That philosophy shaped everything, from how Ramel ran the committee to how she thought about the relationship between ambition and fun. It is a balance she carries with her today, as she now works as a producer at Malmö Opera.

– You can have a really safe carnival, but it can still be really, really fun. You don’t have to suffer to achieve greatness.

What to Expect If You’re New to All This

Each new carnival comes with different merch and carnival-themed items. During the carnival weekend, a large parade marches through the city centre, and visitors get to enjoy different shows, entertainment and food. Beyond the carnival grounds, the carnival has its own spex, movie, and even several kinds of karnevöl – beer brewed specifically for the carnival. The brewery, Brygghuset Finn, has been producing Skåne-brewed carnival beer since Futuralkarnevalen in 2014.

While the carnival is generally filled with merriment, the grandeur of the festivities historically has resulted in several delinquencies. On the first carnival night in 2014, six people were taken into custody on counts of drunkenness and assault. Ahead of the 2022 carnival, police issued a warning for carnivalists to be careful as theft, vandalism and assault are commonly reported during the festivities. In spite of this the magic of the Lund Carnival has the city under its spell, months before it officially begins. It is an a feeling that is hard to put into words. Fredrik Tersmeden’s summerises it simply:

– Organised chaos.

Fredrik Tersmeden during the 2022 carnival.

The parade during the 1946 carnival.

Fanny Ramel under during her time as general.

Från föreläsningssal till karnevalsgeneral

I ett helt år jobbar han ”heltid och ganska mycket mer” för en enda helg. Karnevalsgeneralen Hugo Widell berättar om hur det är att ha studentlivets kanske mest exklusiva post och om alla de upplevelser som driver honom. – Jag ser fram emot att sakna det här, att få se tillbaka på detta som någonting fantastiskt.

TEXT AMANDA BARRATT

FOTO BIM HELLSTRÖM

Det är den första riktiga vårdagen och solen gassar. Inifrån Kemicentrum, eller Karnevalscentrum som det även kallas just nu, kommer en person de flesta lundastudenter skulle känna igen. Han hälsar med ett stort leende och ett fast handslag. På klingande lundensiska säger han en replik som han antagligen har sagt tusentals gånger.

– Mitt namn är Hugo Widell. Jag är tjugofem år gammal och är karnevalsgeneral för Celestialkarnevalen 2026.

Under våren har generalen synts nästan överallt, inte minst på Uppropet, där han stod vid entrén och välkomnade tusentals blivande karnevalister. Hugo Widell är numera ansiktet utåt för vad som (enligt sägnen) är världens näst största återkommande ideella evenemang. Det enda som är större är sommar-OS.

HUGO, SOM ETT år sedan var en helt vanlig läkarstudent, utnämndes till general i juli 2025. Men resan dit började mycket tidigare.

– I och med att jag är uppväxt i Lund och sett karnevalerna och studentlivet såg jag fram emot det väldigt mycket, berättar Hugo.

– När förra karnevalen kom såg jag min chans att slänga mig in och prova på något nytt.

Då var Hugo en del av Blädderiet, den sektion som står för logistiken och försäljningen av alla karnevalens pappersprodukter, som tidningen och barnboken. Det var ett engagemang som gav mersmak på studentlivet.

– Det som egentligen var den största drivkraften var att få se mer, möta fler och allt vad det innebär, berättar Hugo.

Mellan karnevalerna var Hugo med i både Lundaspexarna och Toddyspexarna. Hugo berättar att det var många små stunder under studentlivsengagemanget som fick honom att uppleva kärleken för att skapa tillsammans med andra.

– Det är det som förde mig till kommittén, och det som i slutändan fick mig att visa intresse för den här rollen också. Man tänker herregud, det här kan jag göra, det här vill jag bidra till.

HAN VALDES FÖRST till tåg- och tältchef för Celestialkarnevalen. Därefter till karnevalsgeneral, en post som tillsätts internt av kommittén, det vill säga de som jobbar heltid med Lundakarnevalen. Det är en process han är lite kryptisk kring.

– Det har sett lite olika ut genom åren. De senaste åren har det varit en demokratisk process där de som sitter i kommittén fått visa intresse, sen har det valts internt.

Flera gånger under vårt samtal stannar Hugo

upp och funderar innan han svarar. Men när jag undrar om han tycker att han var ett självklart val som general skrattar han och svarar snabbt.

– Herregud, verkligen inte!

MEN VAD GÖR då egentligen en karnevalsgeneral? Hugo sammanfattar den exklusiva posten kort och koncist.

– Mejl, möten och människor kan man säga. Utöver detta fylls generalens dagar av koordinering och planering. Hugo trycker på att jobbet är väldigt socialt: Varje dag går ut på att träffa folk. Det är ett tema vi ofta återvänder till: människor. Hugo understryker i nästan varje svar hur nuvarande och tidigare karnevalister gör karnevalen till det den är.

– Det som jag tycker är roligast är just människomötena. Att hela tiden få möta och lära känna nya människor och ha det här gemensamma kring karnevalen.

Vill man mycket med livet så får man göra mycket ”

Det, berättar Hugo, är något han bär med sig från sin utbildning.

– Jag är som sagt utbildad läkare och tycker att de naturvetenskapliga aspekterna av det är väldigt spännande. Men det som jag kanske har mest nytta av är nyfikenheten. Att hela tiden vilja upptäcka saker och lära känna folk.

DEN LÅNGA, INTENSIVA planeringsfasen inför Lundakarnevalen påminner om hans tidigare erfarenheter som spexare.

– Man ska jobba och planera, och sen är det väldigt mycket som ska klaffa på ganska kort tid.

– Att hela tiden ha med sig att om vi anstränger oss tillsammans i den här volontärgrejen så löser det sig snabbt.

Och visst är det mycket som ska planeras inför Celestialkarnevalen. Tillsammans med resten av kommittén jobbar generalen ”heltid och ganska mycket mer”, som Hugo själv beskriver det. Men på frågan om det känns som att han lever, andas och dör karneval skrattar Hugo och skakar på huvudet.

– Jag hinner med mycket av det andra. Sen är det så att nu är det karneval och jag har sökt mig till kommittén och till den här posten för att få leva karneval. Det har varit ett medvetet val från första dagen.

– Vill man mycket med livet så får man göra

mycket. Och det är ett motto som jag lever efter, säger Hugo. Nu är det inte långt kvar. Förberedelserna inför Karnevalen pågår i full fart – inte minst här på Kemicentrum. Karnevalister springer runt i de girlangprydda korridorerna, bär saker in och ut ur byggnaden. Även inne på kommitténs kontor är det en karnevalsexplosion. På väggen, mellan mängder av karnevalsaffischer, hänger en ”korv-tabell” där de protokollför hur många korvar kommittémedlemarna ätit. Generalsjackan hänger på en stol. Vid Hugos skrivbord står staplar av karnevalssopptunnor, och på bordet sitter en liten legofigur han glatt visar upp. Den har han fått av en familjemedlem, som tyckte att den påminde om honom.

Vad ser du fram emot mest med karnevalen?

– Det är klart att karnevalen ska bli jättekul, men jag tror att för min och för många andras del är det som vi gör just nu nästan lika roligt. Att få se uppbyggnaden, sitta på kontoret och titta ut och se en hel sektion sitta i en cirkel och käka middag.

– Karnevalen händer hela tiden för oss, säger han.

Precis lika snart som karnevalen anländer, kommer den att vara över. Visst kan man föreställa sig att det kommer att kännas tomt för de som ägnat månader av sina liv åt den korta helgen. Men det tror inte Hugo.

– Det kommer så klart vara en märklig känsla. – Jag ser fram emot att sakna det här, att få se tillbaka på detta som någonting fantastiskt.

DET ÄR BARA en fråga som Hugo har svårt att svara på: Vad är en sak du önskar att lundastudenter visste om att vara karnevalsgeneral? Han funderar länge, börjar prata men ändrar sig. Tillslut kommer han fram till ett svar.

– Det viktigaste att ha med sig gällande alla poster i studentlivet är att det är inget magiskt som gör att någon har hamnat där, utan det finns en massa olika banor och vägar fram. Och att våga ta de stegen själv och inte tänka: ”Nej men det där är inte för mig.” Utan att våga vara nyfiken, våga ta på sig grejer och testa sig fram, säger han.

När karnevalen är över väntar en kort paus innan Hugo ska återgå till jobbet som underläkare. Efter ett år på studentlivets mest exklusiva post är det nog många som hade känt sig klara med Lund. Hugo däremot vill inte lova att han kommer vara färdig – snarare tvärtom.

– Någon gång ska man bli vuxen. Så vi får se hur mycket jag hinner med innan jag är helt klar.

Du tror inte att du kommer känna dig trött på studentlivet?

– Jag tror inte att jag kommer att känna så, nej.

DIN GUIDE TILL KARNEVALEN!

STORA SCENEN

För att se på de olika musikakterna under karnevalen behövs endast en biljett till karnevalsområdet. På stora scenen kommer bland annat Icona pop och Terra att uppträda. Det är även här som invigningen av karnevalen görs den 22 maj med uppträ

KONSTIFIKET

Konstutställning i Kungshuset. Tavlorna på utställningen målades under den traditionsenliga målardagen i Athen där alla som ville fick bidra. Guidade visningar anordnas under helgen och tavlorna auktioneras också ut vid två tillfällen.

TÄLT

På karnivalsområdet finns flera tältnöjen att besöka. Där kan man ägna sig åt någon form av aktivitet, upplevelse eller tävling. Tälten tar bara emot karnedaler, Lundakarnevalens egna valuta, som finns att köpa i infobodarna.

TOMBOLA

Vad betyder egentligen tombola? I karnevalslexi konet definieras det som en spelbod och i år finns det hela 13 stycken att testa. Varje bod innehåller antingen ett spel, en tävling, eller ett lyckohjul att satsa sina karnedaler i.

REVYN

Har din koncentrationsförmåga förstörts av för mycket Tiktok? Då är Revyn med sitt höga tempo och blandade innehåll ett bra alternativ.

Tycker du vanliga spex är lite väl tama och vill se något mer vågat? Kolla in satiriska Kabarén, fylld med spetsiga skämt och pampiga

TEXT CORNELIA HALL JENSEN, ILLUSTRATION MIRANDA HARLAND RAUNIO

KOSSMONAUTEN

EDENS LUSTGÅRD

I år finns det fyra olika krogar på karnevalsområdet att välja mellan. Krogarna har öppet en timme längre än karnevalsområdet och erbjuder mat och alkohol. Det finns även flertalet foodtrucks samt ett café. Tre krogar ligger i den norra delen av området och en i den södra.

SJUNDE HIMLEN

LILLA SCENEN

Lilla scenen ligger vid Edens lustgård. Här spelar lokala artister, studentband och andra lovande talanger.

DUBBELKVARTEN

Nytt för i år är Dubbelkvarten: Helt enkelt en go’ halvtimmes spexföreställning.

Är du mer för tradition? Då är det Spexet som

SHOWEN

Hungrig? Showen är en krogshow som bjuder på en föreställning samtidigt som publiken får avnjuta en tvårätters middag.

SHOPPEN

Karnevalens officiella merch-butik finner man inne i AF-borgen. Där går det att köpa allt från affischer till programblad över helgens evenemang.

TÅGET

STJÄRNORNAS KROG

Förutom mat och dryck finns det i anslutning till Stjärnornas krog en scen där olika artister kommer att uppträda under helgen.

I tåget är flaken dekorerade enligt karnevalstemat, men även efter aktuella snackisar. Det avgår från Lundagård klockan 13 och fortsätter sedan norrut, förbi AF-borgen, både på lördagen och söndagen. Det tar ungefär två timmar för tåget att ta sig hela vägen runt.

Resultatet av en karnefilm

Till varje Lundakarneval skapas en tillhörande film – en tradition som sträcker sig över hundra år tillbaka. Sara Bornäs har träffat studenterna bakom karnevalsfilmen Se upp! - En romcom om syn och vinklar. Resultatet av projektet: studentikos humor och ljummen spänning.

TEXT SARA BORNÄS

– Den är så proffsig det går utan att vara proffsig, säger Hjalmar Lundblad Karlsson, som spelar huvudrollen i årets karnevalsfilm.

Och visst är den det. Produktionsvärdet är högt, skämten lyckade och skådespelarinsatserna

håller. För det mesta.

Carl är en helt vanlig lundastudent som råkar bli osynlig – för alla utom korridorsgrannen Stella.

Den handlar väldigt mycket om att bli sedd och att se ”

Detta är handlingen i årets karnevalsfilm Se upp! – En romcom om syn och vinklar

SOM VÄNTAT SKAPAR filmens premiss perfekta luckor för otaliga nakenskämt och annat som gränsar till slapstickhumor.

När Lundagård träffar filmsektionen återstår två veckor till premiären. Vi möts av två pirriga skådespelare, en spänd regissör och en till synes smått överarbetad postproduktionschef.

– Vi hade ganska bråttom. Så vi försökte landa i, vad är det lättaste vi kan göra? berättar David Sjödin, som regisserat årets karnevalsfilm.

– Så vi kom fram till att huvudpersonen ska bli osynlig, försöka bli synlig igen och på något sätt ska han bli kär under tiden, fortsätter han.

Man förväntar sig kanske inte att handlingen i en karnevalsfilm ska vara särskilt avancerad. Och det är den inte heller – på bioduken visas platta sidokaraktärer och spexliknande intriger.

– Den är ju ändå en romcom så det handlar inte om någon djup komplexitet i människosjälen, påpekar huvudrollsinnehavaren.

Ändå glider samtalet in på större frågor. Huvudkaraktärernas omaka personligheter

är något som nämns gång på gång. Stella beskrivs som stökig och estetisk, Carl som ytlig och utseendefixerad. Klassisk opposites attract, alltså.

– Om man ska dra stora växlar är det mer polariserat idag än på väldigt länge mellan tjejer och killar. Både politiskt och estetiskt, säger Hjalmar Lundblad Karlsson.

FILMENS KVINNLIGA HUVUDROLL spelas av Julia Kjellgren Sten. Hon berättar om sin bild av Se upp!

– Den handlar väldigt mycket om att bli sedd och att se. Min karaktär ser Carl när ingen annan gör det. Samtidigt handlar det om att bli sedd på ett mer abstrakt plan. Hur vill man bli uppfattad av andra?

Något uppenbart svar på frågan har filmen inte att erbjuda. Projektets djupare ambitioner verkar liksom dess huvudkaraktär vara så gott som osynliga. Men på drygt 45 minuter lyckas karnevalsfilmen ändå presentera ett välskrivet manus, komplett med en antagonist i form av en ond teknolog.

Projektet är dock inte fläckfritt. I god spexanda är skådespeleriet stundvis tafatt, ofta överdrivet och handlingen ibland lite väl absurd för att vara trovärdig – precis som man kan förvänta sig av en karnevalsfilm. Högst kvalitet

håller ändå de studentikosa vitsarna, vissa av dem är faktiskt riktigt roliga.

ETT TRÄNAT ÖGA kan dessutom lägga märke till en mängd referenser från tidigare karnevaler och andra lundafenomen. Publik och upphovsmän får lov att tillsammans raljera över bland annat korridorslivet och tidningen Lundagård.

Kändisar dyker titt som tätt upp på bioduken. Håkan Juholt, som tycks nästla sig in i var och varannan TV-studio, får en roll i filmens mer bisarra, möjligen Monty Python-inspirerade, sidohandling. Som huvudrolls-innehavaren redan påpekat: Det handlar inte om någon djup komplexitet i människosjälen.

När han får frågan om vad han tror att publiken kommer tycka är svaret enkelt.

– Jag hoppas att de kommer gå ut med ett leende på läpparna, svarar Hjalmar Lundblad Karlsson och skrattar.

Jag kan inte tala för resten av publiken, men det gjorde i alla fall jag.

Karnevalsfilmen 2026 ”Se upp! – En romcom om syn och vinklar” visas på Karnevalsområdet samt på Kino från den 7 till 24 maj.

Karnevalsfilmen är rolig – men lite ljummen Foto: Maja Carlstedt/Lundakarnevalen

TEXTELINHILLING , FOTOLAURALYALLFOLKMAN

BellaLeonett e

återvänder h e m

Allt började på scenen i grannskapet

Djingis Khan i Lund. Hon må ha lämnat Östra Torn men Bella Leonette återvänder till hemstaden under Lundakarnevalen.

Artisten, låtskrivaren och producenten

Bella Leonette är uppvuxen på Östra Torn i Lund. Sedan några år tillbaka är hon bosatt i Malmö där hon nu skapar musik på heltid.

– Jag tror att jag kommer att återvända till Lund. Malmö är bara ett litet side quest. Lund kommer alltid att kännas mer hemma, säger hon.

Bella Leonette berättar att studenterna i Lund har präglat hennes uppväxt och att staden skulle kännas väldigt tom utan dem. Trots det har hon själv aldrig läst i Lund eller tagit del av studentlivet.

– Jag har aldrig någonsin varit på en nation. Nu är det som att det har blivit en grej, men jag kommer att göra det någon gång, säger Bella Leonette.

Valborg har hon däremot firat entusiastiskt.

– Det är alltid kul att vara ledig och festa på dagen, säger hon.

I ÅR ÖPPNAR Bella Leonette Lundakarnevalen. Hon berättar hur hon tagit del av karnevalen sedan hon var liten.

– Att tänka tillbaka på alla år man varit där som besökare till att nu stå på scenen, det är min karriärs största full circle moment hittills. Det känns jättejättekul, säger hon.

– Nu kan mitt jobb vara att enbart göra musik och framföra den. Det har varit väldigt skönt och gjort jobbet som artist hållbart, förklarar hon.

Bella Leonettes första bokade spelning var på Mejeriets lilla scen. Hon berättar att hennes scenframträdanden har utvecklats tillsammans med bandet.

– Jag är inte så rädd för att fucka upp på scen. Jag vet att de jag spelar med löser det åt mig.

Hon avslutade sin senaste turné på Mejeriets stora scen. Hon beskriver ett känslosamt ögonblick där publiken sjöng med så högt i en låt att hon inte hörde sin egen röst.

grund-Bella och vilka som gjort mig till den jag är, säger hon.

Hon beskriver sin musik som textpackad soul med inslag av jazz. När det kommer till vilka hon själv lyssnar på så är hon en periodare. Hon lyssnar mycket på enstaka artister och byter sedan till nästa. Just nu är det Olivia Dean, Loyle Carner och George Krikes som pumpas i lurarna.

– När det kommer till svenska artister så älskar jag Nils Albin, säger hon.

BELLA LEONETTE DRÖMMER om att spela mer i andra delar av Skandinavien. Att resa mellan spelningar i Danmark, Norge, Sverige och Finland.

Bella Leonette började spela gitarr när hon var elva. I samma veva skrev hon även sina första låtar som, till skillnad från hennes musik idag, var på engelska. Hon har läst musik på både gymnasiet och folkhögskola. På det sistnämnda hade hon bland annat artisterna Cleo och Ayla Adams som mentorer.

– Jag har spelat ganska regelbundet de senaste tre, fyra åren och sedan har jag långsamt byggt på mitt team.

MUSIKSKAPANDET, SOM BÖRJADE med att Bella Leonette gjorde allting själv, har vuxit och involverar nu en bokare, en manager, ett skivbolag och ett skräddarsytt band.

– Jag vände mig till bandet och alla satt med tårar i ögonen. Det kändes helt otroligt, säger hon.

Bella Leonette hämtar mycket inspiration från böcker hon läser. Livet är också en stor inspirationskälla, och en anledning att ta en paus från jobbet.

– Ibland när min manager frågar efter nya demos så brukar jag säga att jag måste åka på den där resan och uppleva lite grejor, sen kan jag leverera.

HENNES SENASTE ALBUM, LEJONHÄRTA, kom ut i juni 2025 och handlar till stor del om vad det innebär att vara sig själv. Att kolla i spegeln och reflektera över vem som står där.

– Den har handlat mycket om att skala av saker och komma ner till

– Jag har några otroliga lyssnare i Norge och det är många som tjatar på mig att jag ska komma dit, berättar hon med ett leende.

Lyssnarna betyder otroligt mycket för Bella Leonette. Hon berättar att hon fått veta att en av hennes EP:er hade hjälpt en tjej att komma ur sin depression.

– Då kände jag bara att allt är värt det. Det känns knäppt att jag sitter i studion och skapar saker som folk tar till sig i sina egna liv, säger hon.

En av hennes mest spelade låtar, ”SÅRA MEJ VÄL”, handlar om att Bella Leonette hatar att bli kär.

– Många har gjort den till sin kärlekslåt. Jag skrev om hur kärlek är läskig och folk har tolkat det som att det är så fint att bli kär. Så fort man släpper en låt har man ingen kontroll över den, säger hon.

DET KAN KÄNNAS tufft att ge sig in i musikbranchen på grund av att det finns så många artister att konkurera med , men B ella Leonette menar att det handlar om inställningen man har.

– Det spelar ingen roll vad någon annan gör eller hur deras resa har sett ut. Låter man allt brus komma igenom så blir det nog lätt att man tappar sig själv och vad man gör.

Idag befinner sig Bella Leonette på en plats där allt som rör artistskap känns spännande och kul. Hon vill vara kvar i det så länge det går och njuta av att göra det hon älskar mest: att skriva, producera och framföra sin musik.

Att döma och dömas

Cringe , pinsamheter och främlingars blickar: Människan verkar ha en förkärlek för att döma. Men hånskratt och himlande ögon är inte bara av ondo.

TEXT BEA LIGNELL

”Men vad otroligt pretentiöst”, blir det ironiskt högtravande citatet när killen bredvid mig på bussen får höra temat på årets lundakarneval. Genom musiken i mina hörlurar hör jag ofrivilligt hans fortsatt högljudda samtal med sin kompis. Han står direkt intill mig i den proppfulla gången, hela tiden med armbågen svävandes obehagligt nära mitt vänstra kindben.

Själv tycker jag att temat låter rätt vackert. Celestialkarnevalen. Vi verkar onekligen drivas av många överjordiska inflytanden: Tron på aliens, själar och ett öde skrivet i stjärnorna. En intuition gällande vilka bekännelser som hör hemma i dagsljus, stjärnglans eller nattmörker. Astrologin som osviklig isbrytare, oavsett om det leder till djuplodande samtal eller en omedelbar försäkran att frågan såklart var ironisk. ”Men vad otroligt pretentiöst”, ekar det i mitt huvud. Mer välförtjänt den här gången. Det är en ljummen slutsats, egentligen, för ett studentliv som redan präglas av latinska citat och medaljprydda frackar. Likaså för en karneval som har varvat teman på abstrakta rim i över ett halvt sekel.

HURSOMHELST BLIR DET inget långvarigt samtal, utan snart tjuvlyssnar jag istället mot min vilja på en utläggning om den konstiga föreläsaren i vännernas nuvarande delkurs. En som de menar gör omedvetna tåhävningar i ett tempo som varierar beroende på hur exalterad han är över lektionsämnet. Återigen dyker det upp en omedelbar inre protest hos mig: Det låter ju jättecharmigt.

Samtidigt känner jag en ovälkommen parallell instinkt att döma ut föreläsaren tillsammans med killarna på bussen. Jag ser ju honom så tydligt framför mig: En vandrande stereotyp med tjocka glasögon som gnistrar till varje gång han vänder sig mellan presentationen och studenternas nollställda ansikten. Föreläsningar bestående av en enda

sammanhängande, blixtsnabb monolog sprängfylld med information. Uppräckta händer som ignoreras och sedan sänks allteftersom frågorna råkar besvaras i något av alla kaotiska sidospår. Ohämmad passion, frisläppt från en annars lågmäld personlighet, hela tiden gungandes upp och ner på tårna.

En expert i sitt fält och ovärderlig kunskapskälla, reducerad till titeln nörd av sina studenter och nu även till en detaljerad fördom av främlingen med deras samtal inom hörhåll. En kliché lika lätt att bygga upp som att sedan se ner på, med sina Schrödingers glasögon och starka vader.

OFILTRERAD ENTUSIASM, LIKT alla andra genuina känslor, verkar ständigt angränsa till det förödmjukande. Att vara sig själv är aldrig riskfritt: Det räcker med en utdragen tystnad, ett kvävt skratt eller ett avvisande ögonkast för att uppriktighet ska övergå till förnedring.

Även efter tonårens ökända socialkonservatism finns vissa begränsningar bevarade. Nyanserna må utvecklas bortom sångtexterna i High School Musicals ”Stick To The Status Quo”, men en outtalad betoning på konformitet följer onekligen med en ut ur gymnasiet.

När omgivningens acceptans är både godtyckligt villkorad och flyktig är det knappast förvånande att vi hela tiden söker genvägar till det autentiska. Känslor uttrycks genom rätt format och vid rätt tillfällen. De blir nedskrivna i poesi med bestämda rimscheman, framgråtna under det orelaterade händelseförloppet hos en sorglig film eller omformulerade till endimensionell aggression som sedan ordlöst kan brölas ut på gymmet.

Trots det snäva utrymmet för tillåten individualitet tycks det samtidigt vara nästintill omöjligt att faktiskt vara unik, något som kan sammanfattas genom repliken ”I’ve never had a single original experience” som ofta syns i kommentarsfälten på sociala medier. Citatet sammanfattar fascinationen över hur även de mest nischade erfarenheterna verkar vara närmast universellt relaterbara. För vem har inte låtit fingrarna springa längs en hinderbana i fönstret på långa bilturer? Vem har inte förväntat sig att en apatisk utekatt plötsligt ska känna av ens sällsynt kärleksfulla utstrålning

och springa fram för att bli klappad? Vem har väl inte lärt en gråtande barndomskompis dansen till Britney Spears ”...Baby One More Time” för att distrahera henne från föräldrarnas annalkande skilsmässa i rummet bredvid?

Eller snarare: Vem har inte använt sig av barnsliga lekar för att bota uttråkning, hoppats att omvärlden på något magiskt sätt ska se det bästa i en, eller i plågsam vetskap om ens egen otillräcklighet försökt hjälpa en vän i nöd?

Vem har väl för den delen inte befunnit sig i periferin av en sluten tradition, och där avgjort sitt fortsatta sociala sammanhang genom att välja mellan ovillkorlig hängivelse eller en överlägsen fnysning?

Det är därför bitterljuvt att lyssna på killarna på bussen. De driver med ett evenemang som präglar tusentals studenters vår, och skrattar åt en föreläsare som kanske just nu sitter vid sitt skrivbord och kompletterar en av sina PowerPoints med nyutkommen forskning. Men som Carl Jung sa: ”Everything that irritates us about others can lead us to an understanding about ourselves.” Att döma ut själva utdömandet känns naivt.

EN KOLLEKTIV AXELRYCKNING vore väl dessutom betydligt mer förödande för karnevalen än starka reaktioner åt endera håll. Negativa recensioner är bättre än att ingen engagerar sig i kulturen, precis som en excentrisk föreläsare är att föredra över en tråkig sådan. Att känna, uppleva, döma och själv skämma ut sig är bättre än att låta livet gå en obemärkt förbi. ”To be cringe is to be free,” som en annan återkommande slogan på sociala medier lyder, och enligt det synsättet är det ju en bedrift att tituleras som pinsam.

Det finns också något vackert i att samtliga karnevalsteman antagligen fick exakt samma reaktion från de som betraktade dem på avstånd utan att delta. Många hånfulla kamratskaper lär ha formats i utkanten av Skandalkarnevalen 1954, Maximalkarnevalen 1970 eller Genialkarnevalen 1986. En vänskap byggd på gemensamt förakt har onekligen en stabil grund i en vardag prydd med dålig smak och full av irritationsmoment, för de som kan se dem.

Den ultimata val-våren Månaden som gått:

April har varit en hektisk månad med upptakt till både rektorsval, karneval och valborg. Lundagårds Mimosa Lu reflekterar över den ultimata val-våren.

Alla vägar leder till kön

Ingen kan ha missat att köandet är ett av de mest populära inslagen i Lunds studentliv. Det är inget man planerar, utan något man bara hamnar i. Oavsett väder eller tid på året så står man ändå utanför nationerna klockan 21.32 på en vardag. Det har nästan blivit en merit i studentlivet att köa och en självklarhet att vi lägger viktiga plugg- och sovtimmar på att få vara med. Under karnevalsåret tar köandet en ny form. Plötsligt samlas studenterna i brassestolar utanför AF-borgen med termosar, filtar och ett tålamod som annars bara syns i extrema situationer. Uppropet samlade tusentals frusna studenter som köade för något de knappt visste vad det var. Men tack vare karnevalen har även allmänheten kunnat ta del av det studentikosa köandet och kommer få fortsätta att göra det under karnevalshelgen. Hittills har det köats för att få köpa färgglada soptunnor, för att få biljetter till alla nöjen åt hela tjocka släkten, och snart även för att få se Oskar Linnros och company på en stor scen i Lundagård. Upplevelsen är sekundär. Jakten efter och köandet till en plats, en biljett – det är det som är det viktiga. Så vi klär på oss vår tjockaste jacka, tre lager byxor och sätter oss ännu en gång i en brassestol, helt frivilligt, i fler timmar, och så länge vi är studenter kommer vi att göra det om och om igen.

För många val

Valborg har knappt hunnit städas bort från Stadsparken innan nästa val väntar. Karnevalen närmar sig med stormsteg och nu förväntas den stressade studenten att taktiskt fördela sin tid och prioritera vilka dagar, biljetter, sällskap och fester som ska hinnas med. Samtidigt pågår Lunds universitets rektorsval och i bakgrunden börjar riksdagsvalet krypa sig in i våra huvud. Det är något komiskt i att vara student i Lund just nu – aldrig har vi haft så många val, och aldrig har det känts svårare att välja rätt.

Vi studenter blir överstimulerade väljare i ett överflöd av en massa viktiga beslut som måste tas. Men vem är det som hjälper oss att göra alla våra val? Ingen bryr sig väl egentligen om universitetskollegiet väljer fel rektor? Rektorsvalet har förstås sin betydelse, men just nu känns det avlägset. Betydligt mer närvarande är stressen över att ha köpt fel biljetter på fel dag under karnevalen. Det valet känns större och mer direkt. Vi sitter med datorn uppe, och flera flikar om det skulle gå snett. Det är biljettsläpp, allt kraschar och gruppchatten spårar ur. Demokrati i all ära, men jag vill bara veta vilket nöje jag får biljett till.

Det här får du inte missa

Karnevalen återkommer vart fjärde år, och med den kommer samma uppmaning: Det här får du inte missa! Men vad är det egentligen som står på spel? Under de senaste veckorna har karnevalen fått ta form i Lund på riktigt. Sittningar och baler har sålt slut på sekunder, merch har lanserats och studenter har försökt navigera mellan ölmil, cykelfester och kvällar i Gasquesalen. Karnevalen säljs in som en unik gemenskap. LTH förenas med LU, vardagarna ersätts av spontana utekvällar och en onsdagseftermiddag kan plötsligt gå åt till att snickra ihop stora plywoodskivor tillsammans. Men i praktiken kan det hela upplevas som en serie kostsamma, stressiga och halvt meningslösa moment. Dyra biljetter, scheman som ändras med kort varsel och en ständig känsla av att behöva vara på rätt plats vid rätt tid. Men man deltar ändå, eftersom alternativet är att stå utanför och missa allt. Det är inte nödvändigtvis dåligt, men det är inte heller så självklart som det låter. För många har det inneburit att kasta om hela dagar för att hinna med ett pass, eller försöka förstå var man egentligen förväntas vara. Ändå är det svårt att inte vilja vara där. För det som skaver är kanske inte att man missar något storslaget, utan att man hamnar utanför något som alla andra tycker är viktigt.

Romantisk general i ny roman

Romance-författaren Veronica Almer har nyligen släppt boken Jag älskar dig, och det förstör mitt liv som utspelar sig i Lund under ett karnevalsår. Tyvärr bottnar inte temat i den lite föråldrade inramningen.

ROMAN

Veronica Almer

Jag älskar dig och det förstör mitt liv 20-03-2026

Seraf Förlag

TEXT DANIELA VÁSQUEZ ASTUDILLO

Perfekt tajmat med Celestialkarnevalen har Veronica Almer skrivit en romantisk roman där huvudkaraktärerna faller för varandra genom sitt engagemang i karnevalskommittén. Bokens huvudkaraktär Ella-Mei Wáng är en etablerad och något avdankad lundastudent, vars vänner flyttat från staden efter att de avslutat sina studier. Men genom engagemanget träffar hon Chris, en spännande men störig kille, som visar sig vara Lundakarnevalens general.

Den mjuka romansen skapar snabbt en mysig värld att befinna sig i. De igenkännbara miljöbeskrivningarna i kombination med kärleksrelationen skapar en hemtrevlig känsla. Relationen mellan de två centrala karaktärerna utvecklas snart till något annat och Ella-Mei får genom karnevalen en ny social tillvaro. Och visst hejar man på och vill se romansen lyckas, men för en lundastudent är det beskrivningen av de spontana vardagsölarna som känns mest intressant.

Jag saknar dock ett större djup än vilken bar man som student bör välja. Det skulle behövas för att skapa det där suget som gör en bok omöjlig att släppa. Jag älskar dig, och det förstör mitt liv är fylld med plattityder som är återkommande i kärleksromaner: En vilsen tjej som ska hitta sitt sammanhang genom en man, kombinerat med en hatkärlek så transparent att man från första sidan kan förstå på vilket sätt relationen kommer att utvecklas. Förutsägbarheten gör boken plattare än vad den hade behövt vara.

BOKEN ÄR SPRÄNGFULL av klyschiga referenser till andra romance-verk som vittnar om att författaren själv är en storkonsument av genren, men effekten går till överdrift. Name-droppandet av kända storfavoriter som Det slutar med oss, Ett hov av taggar och rosor och Stolthet och fördom skapar snarare jämförelser som romanen inte klarar av att mäta sig med. Det känns som ett försök att knyta an till annan litteratur som

konsumeras av samma målgrupp i ett försök att hävda sitt existensberättigande.

Boken upplevs dessutom ha en något annorlunda målgrupp i åtanke än vad handlingen ger sken av. Gymnasieelever som befinner sig på gränsen till att påbörja sina universitetsstudier finner möjligen miljöbeskrivningar och karnevalens mytiska skimmer mer intressant än vad en faktisk student gör. Romanens behållning ligger också i sin närhet till äldre studenter, eller de som nyligen tagit examen. Är det något som Jag älskar dig och det förstör mitt liv fångar är det den melankoliska känslan som dyker upp när det är dags att säga hejdå till studenttiden.

Beskrivningarna kring hur det känns att halka efter i livet är bra. Boken har dock samma känsla som när en förälder berättar om ”sin tid i Lund” med glansig blick. Träffsäkerheten kring hur det faktiskt är att vara lundastudent i nutid saknas. Kanske är romanen inte skriven för varken gymnasieungdomar eller nya studenter, utan för de som vill drömma sig tillbaka till en svunnen tid. Jag ska dock inte sticka under stolen med att det känns häftigt att läsa om allt det studentikosa och lundensiska i en roman. Efter att ha pluggat i Lund i ett par år, känner man igen alla miljöer och traditioner. Synd bara att nostalgi inte räcker för att göra en hel bok läsvärd.

Karnevalsnöjen Kulturredaktionen ser fram emot:

Tombola, krogar och konserter: Det finns otroligt mycket att se och göra under en karnevalshelg. Lundagårds kulturredaktion har delat med sig av vad de ser fram emot med helgen.

EN ÖL HÄR, EN ÖL DÄR...

Det är något särskilt med att börja dricka medan solen fortfarande stiger på himlen – alkoholen och dagen tar fart samtidigt. Till skillnad från kvällarnas shotrace måste dagsfyllan förvaltas omsorgsfullt. Den får ta tid, för att långsamt byggas upp mot svindlande höjder. Med rätt fingertoppskänsla är det en himmelsk uppstigning som gör karnevalens celestiala tema rättvisa.

FÖR GAMLA TIDERS SKULL...

Att ständigt utöka sin bekantskapskrets är ett ideal i Lund, och nu blåser dessutom karnevalsvårens fomo-vindar med full kraft. Jag vill därför påminna om att det här med att skaffa nya vänner i praktiken ofta är både tråkigare och jobbigare än att hänga med sina gamla. Så räds inte att nyttja Lundakarnevalen såsom du brukar nyttja andra trevliga saker – tillsammans med dem du tycker om.

HOMETOWN HERO

Nu när det är dags för Lundakarneval är det inte mer än rätt att en Lundaartist står för musiken. På karnevalsfredagen intar Bella Leonette scenen och det finns inget bättre sätt att dra igång helgen på än att stå i folkhavet i Lundagård och lyssna till raderna från hennes mest kända låt: ”Har du sett det blommar i Lundagård / Jag vet att det gått några år men / Det blommar här igen...”

PAPPERSKORGSBLUFF

Karnevalens papperskorgar har fått status som studentikosa släktklenoder med ett exklusivt skimmer över sig. Det ryktas om fanatiska pensionärer som betalar fyrsiffriga belopp för att komplettera sina samlingar. Är det kanske en investeringsmöjlighet? Till min besvikelse visar en snabb googling att det handlar om ett par hundralappar på andrahandsmarknaden. Spontant känner jag mig grundlurad.

UNG OCH DUM

Studenter möts ofta av applåder för sina akademiska mödor, men aldrig av utsikten om att avbördas dem – förutom nu. Under karnevalen tvingas nämligen även den mest högtravande studenten ned på jorden, och ut på gatorna i en patrik-sjöstjärna-dräkt. Det är knappast någon slump att hög utbildning går hand i hand med trams. Lägg ditt tvångsmässiga metaperspektiv på hyllan och drick en karnevöl!

RÄKNA UPPSALASTUDENTER

För första gången sedan 2002 är Chartern en del av Karnevalen. 30 uppsalastudenter kommer att bussas ner från Sveriges näst bästa studentstad för att få njuta av lite ordentligt studentliv. Under helgen ska de jobba och festa som vanliga karnevalister, men visst borde man kunna se skillnad? Signalement: Förvirrade blickar, låg alkoholtolerans och mer propert uppträdande på sittningar.

LOKALPATRIOTISMEN

Det är inte alltid man känner stolthet över Lund. Staden framstår stundvis som en inskränkt håla av utklädnader, elitism och alkoholrelaterade cykel olyckor. Karnevalen gör det dock tydligt att även hopplösa studenter är kapabla när de faktiskt försöker. Eve nemangets logistiska maskineri ångar framåt trots att besättningen utgörs av bakfulla 22-åringar. Det gör mig uppriktigt rörd.

För det otränade ögat kan folksamling arna under karnevalshelgen verka som ett slumpmässigt gäng semi-intresse rade lundabor. I själva verket kryllar det av gamla rävar, vissa med uppåt tio karnevaler bakom bältet. Ta en klunk öl för varje herre med tvinnad mustasch och basker du ser, eller gå fram och prata med honom. Karnevalens histo ria lever och han bär runda glasögon!

KÄNDIS-BETTING

Genom åren har en massa kändisar uppträtt på Karnevalen. Hasse Alfreds son, Johan Wester och Sanna Persson är bara några namn på listan. Men vilka framtidsnamn kommer uppträda denna gång? Kanske kommer huvudpersonen i filmen att spela Martin Beck framöver, eller stjärnan i showen att leda Svenska nyheter. Så håll utkik för att sen kunna säga att du såg hen först av alla.

FINN FEM FREDRIK

FELIX PERKLEV

EMMY ODESKOG

HAMPUS ÅGREN

Lunds universitets studentkårer

Från

rymdhjälm till kårkansli

Det sägs att rymden är tom, men den har uppenbarligen aldrig besökt Lund under ett karnevalsvår. Atmosfären är istället mättad av limångor, halvfärdiga kupletter och kollektiv sömnbrist. Att flera tusen studenter väljer att pausa sina akademiska karriärer för att bygga ett kosmos av glitter och satir är inte bara imponerande, det är en lundensisk naturlag.

MEN MITT I denna kosmiska yra krävs en kurskorrigering. För när dammet från karnevalståget har lagt sig och rymddräkten (som då mest kommer bestå av intorkad öl och nostalgiskt glitter) har hängts in i garderoben, infinner sig en farlig tystnad. Det är här vi riskerar att förlora våra främsta pionjärer tillbaka till grupprummens dammiga exil.

DET FINNS EN provocerande självklar symbios mellan karnevalens intensitet och studentlivets infrastruktur. Den som har navigerat en sektion genom det celestiala kaoset är nämligen ämnad för större ting. Har man lyckats utfodra hundra karnevalister i rymdhjälmar under pågående meteoritregn (läs: logistikhaveri på Stjärnornas krog), så är steget till en kårstyrelse eller ett nationskök inte bara litet – det är obefintligt.

Snart går en studentklenod i graven

HELGEN ÄR KOMMEN, plugget får vila till på måndag och förfesten är avklarad. Du beger dig mot LTHs campus norra spets med veckan i ryggen. Sedan korsar du Kemicentrums parkering och bakom de gräsbeklädda vallarna sticker en byggnad upp, en gammal lada i svart och vitt.

NÄR DU NÄRMAR dig hör du musiken som breder ut sig över ängarna och ser de kulörta lamporna som lyser upp vägen. Ikväll ska du, som hundratusentals före dig, ta del av en oförglömlig natt på Lophtet. Teknologernas ärvda svinstia norr om kemicentrum är allt som finns kvar av tiden då LTH:s campus inte var mer än en åker i Lunds utkant.

STUDENTLIVET FÅR INTE bli den ”okända” rymden efter karnevalen. Vi måste fånga upp dessa glödande genier innan de hinner svalna och försvinna ut i det civila mörkret, eller ännu värre: börja ta sina högskolepoäng i tid. Om vi kan bygga ett helt universum i Lundagård på tre dygn, tänk då vad vi kan uträtta under en mandatperiod om vi bara ser till att hålla alla våra lysande stjärnor kvar i rätt omloppsbana.

FÖR I SLUTÄNDAN är det inte rymdraketerna av frigolit som bygger Lund, utan den fullkomligt orimliga tron på att ingenting är omöjligt så länge man har tillräckligt många kompisar i likadana t-shirts. För utbildningen, för forskningen och för studenterna.

UNDER DE SENASTE 60 åren har den gamla ladan tjänat ett annat syfte än boskapsskötsel, den har fungerat som en central knytpunkt, inte bara för teknologer, utan för Lunds alla studenter. Men Lophtets guldår närmar sig nu sitt slut. Universitetssjukhuset måste förnyas och breder då ut sig upp mot Getingevägen. Det medför så klart stora möjligheter för universitetet, men de mjuka värden som studietiden i Lund för med sig får inte åsidosättas utan att växa fram på annat håll.

DET ÄR BYGGNADER såsom Lophtet som gör att studentlivet kan frodas, att minnen och traditioner kan skapas och som får studenten att hålla sig kvar vid universitetsstudierna, även när motgångar plågar. Kapitlet är snart stängt och teknologerna blickar nu framåt mot nya möjligheter där Lunds studenters nästa mötesplats kan växa fram.

KRAMAR: Den lokala tyngdkraften som får hela Skåne att rotera kring Lundagård i tre dygn.

SPARKAR: Idén om att man kan gå i pension bara för att paraden är slut.

TEO HOUMANN, ORDFÖRANDE LUS ELLIOT BORGSTRAND, VICE ORDFÖRANDE LUS

ett samarbetsorgan för de nio kårerna vid Lunds universitet. Genom Lus verkar kårerna gemensamt för de studerandes intressen gentemot universitetet, kommunen och regionen.

FÖR NÄR LOPHTETS dörrar en sista gång slår igen, är det inte bara en byggnad vi förlorar, utan en bit av Lunds själ som nu måste få ett nytt hem.

FOTO ELIAS GULLBERG

MADELEINE EKSTRAND, Utbildningsansvarig för externa frågor, TLTH. JONATHAN MALMQUIST, Huvudansvarig för utbildningsfrågor, TLTH ARON ALLEN, Kårordförande, TLTH

DETTA ÄR LUS

KORSORD

Bokstäverna i de blå rutorna bildar en tävlingsfras. Skicka in svaret i ett mejl till korsord@ lundagard.se för en chans att vinna en tygkasse och en bok från Tidningen Lundagård. Vinnarna lottas ut den 1 juni och meddelas via mejl.

HEJ STUDENT!

NELLIE EK

Ålder: 22 år

Studerar: Ekonomie kandidat

Från: Öland

Vad är det konstigaste som hänt under våren?

– Vi hade efterfest med Noll2 efter Sunwing.

Vad ser du minst fram emot med karnevalen?

– Att det kommer vara för mycket folk. Det känns att som det kommer bli mycket kö till mat och dryck.

Vad tycker du om generalens scarf?

– Jättefin! Den är unik och gör att han sticker ut. Han är en riktig fashion icon !

Vad kan man göra istället för att gå på karnevalen?

– Ha tråkigt!

DEN PERFEKTA KARNEVALSLUNCHEN

Under karnevalen kan det vara svårt att hinna med tre mål mat om dagen. Lundagård har därför ett recept som till och med den mest engagerade hinner tillaga.

Recept och foto: Krubb

Portioner: 1

Tid: 2 min

INGREDIENSER

– En bit knäckebröd

– En klick smör

– Lite grillkrydda

INSTRUKTIONER

1. Ta fram knäckebrödet.

2. Smöra

3. Krydda med grillkrydda efter smak.

4. Avnjut påväg mot nästa karnevalsnöje!

Mjauuu Mjauuu...

Med buller och bång, ignorerar jobb och goda seder. Bal, fest och sång, Vissa verkar tycka: Skamfläckar på heltidarheder.

Bland frackar och skrud samvetslös dansös känner sig allt för fin, visar lite mycket hud bland alla kläder i satin.

Samtidigt är det nån vi saknar, har han tröttnat på allt prat? Är han evigt borta, vår kära byråkrat?

Pampar och andra valda vakar och inväntar mötets start.

Pssst! Tipsa Morrhoppan på morrhoppan@lundagard.se.

Morrhoppan

Är du vår nya säljchef?

Är du intresserad av ekonomi, annonsering och kommunikation? Vill du bygga ditt CV? Lundagård söker just nu en säljchef!

Mejla oss ansökan på lundagard@lundagard.se

Nästa nummer av Lundagård kommer den 28 augusti.

ILLUSTRATION MIRANDA HARLAND RAUNIO

Avs: Lundagård, Sandgatan 2, 223 50 Lund

Adressändring via Ladok