Öde

sveriges äldsta studenttidning grundad 1920 - nr 7 2026

ÖDE AI-ANKLAGELSER MOT HEL KLASS s. 6-7

FRÅN FÅNGE TILL ADVOKAT s. 10-11

KVARLEVOR OCH SKELETT PÅ LU s. 12-14

foto: maria johansson

Detta är en icke-redaktionell sida från Lunds universitet.

Har du råkat ut för något? Lunds universitet vill att alla studenter ska känna sig trygga och säkra under sin studietid. Om du har varit med om något som fått dig att må dåligt, utsatts för kränkningar eller trakasserier, skadat dig i samband med dina studier eller varit nära att skadas är det viktigt att du rapporterar det. Genom att rapportera händelser hjälper du universitetet att förebygga olyckor och ohälsa som är kopplade till studierna. Läs mer om hur du rapporterar händelser: UCLA – University of California, Los Angeles.

Träffa människor från hela världen och hjälp nya internationella studenter att komma till rätta i Lund. Som internationell mentor introducerar du dem till studentlivet och vardagen i Sverige och får samtidigt nya kon-

foto: johan persson

Bli internationell mentor i vår takter och möjlighet att utveckla dina språk- och kommunikationsfärdigheter. Läs mer och anmäl dig senast 11 november.

Erasmus+ stipendium för praktik i Europa Praktik utomlands ger dig värdefulla erfarenheter och öppnar dörrar du inte visste fanns. Med Erasmus+ kan du söka stipendium för en praktikperiod utomlands och få internationell arbetslivserfarenhet. Så här gör du:

1. Hitta först en praktikplats. 2. Sök sedan Erasmus+ stipendium för praktik. Erasmus+ stipendium för praktik:

Studietips för en digital vardag Hur får man använda AI? Är det bättre att anteckna för hand än digitalt? Hur bra är det egentligen med lyssningsläsning? På campusonline.lu.se hittar du praktiska studietekniktips både för eget plugg framför datorn och för undervisning i en alltmer digital studievardag. Dessutom ger vi råd om hur du använder exempelvis Canvas, Inspera och TimeEdit. Få studietips på campusonline.lu.se

LIVE PÅ FACEBOOK 17 NOVEMBER

Personlighetslotteriet: Varför du är som du är – och svår att förändra

WWW.LU.SE

ill : catrin jacobsson

Hur stor del av din personlighet är medfödd och vad kan du påverka? Finns det personlighetsdrag som är mer fördelaktiga för exempelvis framgång och lycka? Och vad innebär det egentligen att vara psykopat eller narcissist – och går det att bättra sig? Passa på att ställa dina frågor till personlighetsforskaren Petri Kajonius på Facebook den 17 november kl 12.00, facebook.com/ lundsuniversitet

ledare RÄTTELSER: Inga rättelser har inkommit till detta nummer.

Tidningen Lundagård gavs för första gången ut 1920 och är Sveriges äldsta studenttidning. Tidningen ägs av Lunds universitets studentkårer (Lus) och når samtliga studenter och anställda vid Lunds universitet. Lundagård är redaktionellt obunden Lus. Redaktör & ansvarig utgivare: Marius Lyckå, marius.lycka@ lundagard.se Redaktör: Smilla Sundén Pettersson, smilla.sunden-pettersson@ lundagard.se Webbredaktör: Amanda Barratt, amanda.barratt@ lundagard.se Nyhetschef: Mimosa Lu Kulturchef: Felix Perklev Videochef: Svante Fridén, video@lundagard.se Fotochef: Neo Wikman, fotografi@lundagard.se Illustrationschef: Miranda Harland Raunio, illustration@ lundagard.se Säljchef: Love Källman Redaktion: Felix Perklev, Molly Fornell, Mimosa Lu, Miranda Harland Raunio, Neo Wikman, Svante Fridén. Medarbetare detta nummer: Idun Andersson Lindblad, Bim Hellström, Smilla Sundén Pettersson, Felix Olsen, Hildur Tómasdóttir, Lev Volkov, Aino Agné, Jesper Lindberg, Cornelia Hall Jensen, Fredrika Broomé, Laura Lyall Folkman, Marius Lyckå, Morgan Norberg, Cornelia Lelinge, Neo Wikman, Jesper Axelsson, Rebecca Skogsgårdh, Wilhelm Bold, Matilda Åmossa, Ebba Ivarsson Almgren, Elin Hilling, Lova Ekstrand, Jonathan Roos, Tova Lundin Mylläri, Clara Tornbrant, Andrea Aram, Miranda Harland Raunio, Mia Marie Graf och Tekla Svensson. För annonsering: annons@lundagard.se Omslag: Idun Andersson Lindblad och Bim Hellström Kattlogotyp: Sofia Kockum. Prenumeration: 400 kr/år, kontakta marius.lycka@lundagard.se Studentprenumeration 240 kr/år. Adressändring: Genom Ladok. Tryck: Stibo Complete. Distribution: CityMail. Pressläggning: 28 sep 2026. Deadline: Nr 8:2026 23 november. Vi förbehåller oss rätten att göra mindre ändringar i inskickat material. Upplaga: 31 383 Adress: Sandgatan 2, 223 50 Lund E-post: lundagard@lundagard.se Nätupplaga: lundagard.se Alla studenter och anställda får tidningen efter beslut av Lunds universitet respektive Lunds universitets studentkårer. Därför får du inte Lundagård: Adressen vi fått från Ladok är fel: Adressändra. Ange lägenhetsnummer och korrekt postnummer. Skriv ditt namn på din brevlåda. Anställda hänvisas till att kontakta Lucat, där man kan starta och avsluta sin prenumeration. Om du har gjort ovanstående, kontakta CityMail.

LÄS MER PÅ LUNDAGARD.SE

Isak Aho Nyman, Smilla Sundén Vera Svahn och Pettersson Elmer Rikner:

Ödet är inte självklart – än

Att ändra sina planer är inte bara naturligt – det kan till och med vara önskvärt.

D

et är få förunnat att veta vart man är på väg i livet. Visst, många kommer till Lund med en klar plan för de kommande åren. De vet vad de ska läsa, vilken nation de ska gå med i och vilken förening de ska engagera sig i. Men för hur många blir planen verklighet? Vem följer egentligen sin utstakade väg till punkt och pricka? I min erfarenhet är det väldigt få. De f lesta jag känner har några avhopp, byten eller ändrade planer i bagaget. I EN SÅDAN föränderlig tillvaro kan idéen om ett förutbestämt öde kännas lockande. Visst vore det lite skönt om det fanns en plan? Om någon annan redan hade bestämt vart vägen leder? Samtidigt försöker vi konstant ta kontroll över framtiden, eller ”ödet” om man så vill. VILJAN ATT KONTROLLERA sitt öde syns inte minst bland studenter. Genom våra studier, deltidsjobb och vår jakt på kontakter försöker vi rigga spelet till vår fördel. Om vi kommer in på rätt utbildning, träffar rätt partner och umgås med rätt personer så kanske livet kommer att bli som vi vill. FRÅGAN ÄR DOCK om det är önskvärt att krampaktigt hålla sig fast i en bild av framtiden som vi inte kan lova oss själva. Såklart är det bra att ha en plan, men det kan också vara bra att inse att den går att ändra. IBLAND SLÄNGER SIG folk med det trötta citatet ”intelligens är förmågan att anpassa sig till förändring”. Orden brukar tillskrivas Albert Einstein, men det betyder inte att det är en allomfattande beskrivning av intelligens. Inte heller har Albert Einstein någonsin sagt det. Trots det finns det en viss sanning i det underliggande budskapet. Dina förutsättningar kommer förändras under livets gång, ibland under en och samma delkurs. Det finns ett värde i att revidera planen när den inte längre passar människan som ritade upp den. OAVSETT OM DU tror på ett förutbestämt öde eller inte, så kan du inte veta till hundra procent vad livet kommer innehålla förrän framtiden inträffar. Hur du än planerar, hur mycket du än pluggar, läser, jobbar och sliter så kan du fortfarande inte på förhand veta hur tillvaron ska se ut. Delvis för att inget utfall ännu är givet, delvis för att du har rätten att ändra dig. DÄRFÖR BEHÖVER VI omfamna både våra ändrade planer och ovisshet-

en i sig. Kan vi inte göra det så måste vi i alla fall lära oss att leva med den. På så sätt kan vi förhoppningsvis vara lite lugnare i avaktan på framtiden. Vi har trots allt inget val: Det enda sättet att veta vad ens öde är, är att vänta och se. SMILLA SUNDÉN PETTERSSON, redaktör

Q ILLUSTRATION FELIX OLSEN

Farsen som kallas prorektorsval

A

v hävd och sed ska prorektor ha motsatt kön till rektor. Numera ska prorektor också vara professor (denna gång innan prorektor blir prorektor). Dessutom ska prorektor vara etablerad i den egna organisationen för att accepteras i verksamheten och besitta motsvarande dekanuserfarenhet från ett QS-rankat topp 100 flerfakultetsuniversitet. Med dessa många överlappande krav har innevarande prorektorsprocess på ett effektivt sätt vaskat fram f ler.

Jämställdhet det är vår grej. Därför ska det bli en tjej. Vem som helst kan söka hit, men ditt kön är en merit. Kvinnor kan bli max docent. Detta är ju allmänt känt. Men professorstjänst är ett krav; logiken gräver sin grav. LU är ju störst och bäst. Välkommen att söka som gäst. Men om du inte är härifrån så möts du av ett hån. Nu så har vi vaskat fram supermånga jättebra namn. Det finns många att välja på bland alla dessa två! LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026 |

3

hänt på webben

27 OKTOBER – POLITIK

MÖP-afton med Michael Claesson Lunds Akademiska Officerssällskap (LAOS) har intagit Lilla salen i AF-borgens norra flygel. Till skillnad från en vanlig afton i Lundastudenternas borg är salen fylld av män i kavajer och flertalet uniformsaxlar prydda med blänkande guld. Michael Claesson, Sveriges överbefälhavare, är på besök i Lund för ett samtal om hotet från Ryssland, en försvarsmakt i förändring och vikten av initiativ. FOTO HILDUR TÓMASDÓTTIR

NYHETER FRÅN WWW.LUNDAGARD.SE 1 OKTOBER – NYHET

16 OKTOBER – RECENSION

30 OKTOBER – INTERVJU FOTO LEV VOLKOV

Boel knäcker koden

Lögner och gräv

Till 2027 behöver Lunds universitet en ny prorektor – och den nuvarande kan inte ansöka igen. Över tjugo personer sökte, nominerades eller rekryterades externt till posten. Nu återstår åtta kandidater – och hälften kommer från andra lärosäten.

Kodknäckning, kärleksintriger, internethumor och AI står på schemat när Boelspexarna sätter upp Bletchley Park på AF-borgen. Med fantastisk musik och imponerande skådespelarinsatser är Boels nyskrivna spex definitivt sevärt. Frågan är om kodknäckarna på Bletchley lyckas knäcka spexets egen gåta, eller om alla villospåren blir för många.

Den amerikanske journalisten och författaren Patrick Radden Keefe gästar Malmös Författarscen. I samband med besöket satte han sig ned med Lundagård för att prata om sitt senaste boksläpp och journalistiska arbete.

4 | LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026

FOTO AINO AGNÉ

FOTO BIM HELLSTRÖM

Prorektor snart vald

LÄS DE SENASTE STUDENTNYHETERNA VARJE DAG PÅ LUNDAGARD.SE FOTO PRESSBILD/KENNET RUONA.

NYHET

Tidigare prorektor Eva Wiberg har gått bort Eva Wiberg, tidigare prorektor vid Lunds universitet, har avlidit efter en kort tids sjukdom. Hon blev 68 år. TEXT JESPER LINDBERG

Det meddelar Lunds universitet på sin webbplats. Eva Wiberg hade en lång karriär inom universitetsvärlden. Hon hade flera ledningsuppdrag vid Lunds universitet, bland annat som dekan för språk- och litteratursektionen. MELLAN 2017 OCH 2023 var Wiberg rektor vid Göteborgs universitet. Därefter återvände hon till Lund för att arbeta som professor i italienska. Under sina sista år arbetade Wiberg bland annat med att stärka samarbetet mellan svenska lärosäten inom språkforskning. Hon var även internationellt engagerad i flera universitetsnätverk. LUNDS UNIVERSITETS REKTOR Erik Renström beskriver Wiberg som en engagerad och inkluderande kollega, i universitetets pressmeddelande. – Hennes bortgång är en stor förlust, både på det mänskliga planet och för svensk akademi i stort. När jag blev rektor var Eva en av de allra första som hörde av sig, gratulerade och bjöd in mig i rektorsarbetet på nationell nivå.

Har du nyhetstips? Lundagård är ingenting utan sina läsare och många av artiklarna med störst genomslag har kommit ur tips från just läsare. Tveka inte att höra av dig om du känner att det är något som vi borde få veta. Självklart har du rätt att vara anonym.

Mejla oss på lundagard@lundagard.se

K RÖ N I K A

Cornelia Hall Jensen:

Ondskan – när fiktion blir till verklighet draperiet på denna dolda värld är hur ytterst mänsklig den är. Mänsklig på det sättet att systemet är utformat för att skala av alla lager av en person tills bara dess mest primitiva kärna återstår. På en plats där det materialistiska verkar ha stor betydelse Detta är en opinionstext i Lundagård. känns det paradoxalt när man läser Skribenten svarar för åsikter i krönikan. om nollningsritualer där eleverna betalar inträde till gemenskapen med I Jan Guillous Ondskan hamnar hu- blod, slag och förödmjukelser. vudkaraktären Erik Ponti på internatskolan Stjärnsberg, ett läroverk POLISINSATSEN PÅ SIGTUNASKObaserat på internatskolan Guillou LAN Humanistiska Läroverk är en själv gick på. På Stjärnsberg kastas av få gånger som allmänheten får Ponti in i ett hierarkiskt samhälle, kika in, förfasas och anse sig lyckligt äldre elever styr med järnhand över lottad över inte tillhöra gräddan av de yngre med hjälp av pennalism samhället. Men vi alla har ju vetat och kamratuppfostran. Det råder en om vad som försiggår på sådana här sträng tystnadskultur. institutioner, internatens förekomst i fakta såväl som fiktion har gjort ONDSKAN ÄR DEN bok som ska ha det tydligt. SVT har tidigare under inspirerat elever på Sigtuna Huma- året släppt dokumentären Dokument nistiska Läroverk enligt uppgifter inifrån: Arvtagarna om pennalism på lämnade till TV4 Nyheterna. Jan Lundsberg. Guillou kunde omöjligen förutse att I fiktionen återspeglas liknanhan genom att förkasta systemet han de historier, exempelvis i universigenomlidit också oavsiktligen skrev tetsromanen The Secret History där en instruktionsbok för hur det skulle huvudkaraktären blir insnärjd i en upprätthållas. exklusiv, sektliknande krets och filGenerellt sett besitter eleverna på men The Riot Club som detaljerar en dessa skolor pengar, inflytande och mörk nollning i Oxford miljö. Ondkontakter redan innan de satt sina skan myntade inte fenomenet utan fötter på skolgården. Vill man att ens exponerade bara sidor av en redan barn ska internera på Sigtuna Hu- existerande problematik. manistiska Läroverk måste man beI romanen konfronterar Erik Pontala en hisnande summa på 450 tusen ti tillslut internatskolans hierarkiska kronor. Per läsår. Föräldrarna verkar struktur och kommer ut på andra överlämna ansvaret för att skapa en sidan av den. I verkligheten kommer trygg miljö på skolan, som i sin tur fler elever att utsättas om inte kultulämnar över det till studenterna. ren som dessa skolor uppehåller förElevhemmen blir som Jan Guillou ändras. Kan Ondskan en dag enbart skriver i Ondskan: ”Ett fängelse där vara ett skräckexempel istället för fångarna själva sköter bevakningen”. handbok? Det kusliga i att få titta in bakom Sigtunaskolan är inte det enda internatet med problem. Hur många generationer av internatelever ska inspireras av Ondskan innan de förstår att den inte är en handbok?

LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026 | 5

nyheter

Föreläsaren sa enligt studenten att ingen skulle kunna skriva en uppsats som förtjänade ett VG. Personerna på bilden har inget med artikeln att göra. Foto: Laura Lyall Folkman, Dmitry Veckorko/Unsplash, Charlotte Carlberg Bärg/Aobe Stock (montage).

Studenter stavade för bra – anklagades för AI-fusk Läraren sa att hans studenters tentasvar fick honom att tappa livsgnistan. Sedan anklagade han hela klassen för att ha använt AI. Nu berättar en student om hur man inte vågar säga emot. ”Jag uttryckte mig djupt olämpligt”, skriver föreläsaren. TEXT FREDRIKA BROOMÉ

Tentorna från föregående delkurs på kandidatprogrammet i mänskliga rättigheter var inlämnade. När klassen samlades till nästa föreläsning var det första föreläsaren gjorde att tala om hur besviken han var. Enligt Sara, som läser kursen, berättade han att han blivit riktigt deprimerad. Att han hade känt sig självmordsbenägen när han suttit i fikarummet och läst studenternas svar på tentorna, trots att han inte hade läst dem ordentligt. – Han hade bara hunnit skumma igenom svaren, säger hon. Sara heter egentligen något annat. Hon är 6 | LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026

fortfarande lärarens student och vill därför vara I ett mejl till Lundagård tydliggör läraren anonym. att det inte finns någon välgrundad misstanke mot enskilda studenter, utan endast en generell Studenter kunde skilja på de och dem frustration. Det stannade inte vid besvikelsen. Enligt studenten följde en monolog på fem till tio minuter om hur dåliga texterna var. Föreläsaren sa att texterna var likadana och att ingen stack ut. Förklaringen, menade han, var att klassen skulle ha använt sig av generativ AI. Som bevis tog han upp att studenterna gjorde för få grammatiska misstag, de kunde till exempel skilja på ”de” och ”dem”. För flera i klassen var denna anklagelse svår att svälja. Sara förklarar att hon inte visste vad hon skulle ta sig åt. – Som elev känner man sig hjälplös. – Vi har lagt ner ett flertal timmar på att skriva så bra texter så möjligt och använda kurslitteraturen på ett bra sätt. Sen hävdar han att vi inte orkar läsa kurslitteraturen och att det är misstänksamt att vi kan stava så bra, säger Sara.

”Som elev känner man sig hjälplös” Sara berättar att det fanns andra som vågade säga till. En stund efter anklagelserna räcker en student upp handen. Enligt Sara ska klasskamraten ha sagt att det inte skulle få gå till såhär, och att föreläsaren fick dem att må dåligt. Fler följde efter och kallade påståendena om AI för respektlösa. Sara berättar att föreläsaren inte verkat beredd på reaktionen och svarade att det var bra att studenterna uttryckte vad de tyckte. När föreläsningen var slut var stämningen i klassen en blandning av sorg, ilska och besvikelse. Sara reagerade starkt och tycker fortfarande att situationen är jobbig att tänka på. Föreläsaren i fråga fick läraruppdraget sent efter att en annan lärare hoppat av. Redan på första föreläsningen ska han ha sagt att han inte kunde så

FOTO JANN LIPKA

LÄS FLER NYHETER PÅ LUNDAGARD.SE

mycket om ämnet, och att klassen skulle få lära sig tillsammans med honom. Enligt Sara har han återkommit till det flera gånger: ”Jag är ju inte en mänsklig rättighetsvetare”. Hon menar att läraren vid flera tillfällen har framhållit det faktum att han saknar bakgrund inom ämnet som något positivt.

att studenternas bild av det som sagts om AI ”stämmer delvis men behöver kontextualiseras”. Enligt honom uttryckte föreläsaren en allmän frustration över AI på ett olämpligt sätt. ”Det är icke desto mindre ett olämpligt sätt att uttrycka sig och något läraren också bad om ursäkt för”, skriver han. MEN NÄR STUDENTERNA säger emot honom, Sara minns däremot just ordet självmordsbefår de höra att de har missförstått texterna. nägen och anser att uttalandet var en konkret Sara beskriver hur invändningar ofta möts anklagelse snarare än allmän frustration. med negativa kommentarer. Enligt henne har föreläsaren flera gånger sagt att han är skeptisk ATT DET INTE går att få VG kallar studierektorn till mänskliga rättigheter och tror inte att de för en missuppfattning. fungerar i praktiken. Sara säger att det har lett ”Det är naturligtvis helt felaktigt, kursen till att många i klassen numera håller inne med har betygskriterier och kursmål som alla andra sina invändningar. och det är självfallet fullt möjligt att få VG på – Om någon ifrågasätter honom svarar han att kursen. Jag vet att läraren är mycket noggrann vi inte har förstått texterna, säger Sara. i sin bedömning”, skriver Andreas Tullberg. Oro finns också kring betygen. Enligt Sara Efter mötet berättar studierektorn att föreantydde föreläsaren under kursens första föreläs- läsaren bad klassen om ursäkt. Han erbjöd ning att ingen skulle kunna skriva en text värd samtal i helklass eller i ett bokat grupprum betyget VG. Han bad dem istället se utbildningen för den som hellre ville prata i mindre grupper. som något ”holistiskt” och inte bry sig om betyg. Studierektorn ska återkoppla till studenterna i För den som vill söka till ett masterprogram kan slutet av delkursen. Sedan dess har ingen stubetygen dock vara avgörande, menar Sara. dent hört av sig till honom.

”Olämpligt sätt att uttrycka sig”

Föreläsaren: ”Mycket ledsen”

Andreas Tullberg, som är studierektor för grundutbildningen, berättar att flera studenter mejlat honom om situationen med föreläsaren. Han och studievägledaren träffade en handfull av dem, och två dagar senare berättar Andreas Tullgren att han träffade föreläsaren. Föreläsaren och studierektorn ger en delvis annan bild av vad som hände. Enligt dem nämnde föreläsaren aldrig självmord, utan sa att han ”tappade livsgnistan”, något han också ska ha förklarat i stnuden. Men om en sak är alla överens: Det som sades var mycket olämpligt. Andreas Tullberg skriver till Lundagård

Föreläsaren berättar för Lundagård att han instämmer med studierektorns beskrivning av situationen. ”Som du säkert förstår är jag mycket ledsen över att jag uttryckte mig djupt olämpligt. Däremot är jag mycket glad över att studenterna kontaktade studierektorn, och jag hoppas att jag och studenterna kan arbeta tillsammans för att skapa modiga lärsituationer”, skriver han.

Andreas Tullberg, studierektor för grundutbildning, Mänskliga rättigheter. Foto: Johan Persson, Lunds universitet.

”MODIGA KLASSRUM” ÄR ett uttryck som före-

läsaren har använt en gång under kursen, berättar Sara. Alla ska kunna säga vad de tycker. För Sara har kursen känts tvärtom. – Jag har mest läskiga och obekväma situationer i bagaget, säger hon. Sara ser det som positivt att studierektor Andreas Tullberg tog tag i saken direkt, men delar inte bilden av att situationen har lösts. Andreas beskriver mötena som konstruktiva och uppger att ingen student har hört av sig sedan dess. Enligt Sara råder det fortfarande en tystnad i klassrummet. Själv har hon inte tagit erbjudandet att prata med föreläsaren. – Jag hade inte vågat. Det är ett för negativt utrymme, säger hon. Nu menar hon att det handlar om att stå ut de veckor som återstår. Nästa år hoppas hon på ett klassrum där man kan ha olika åsikter men ändå prata med varandra. – Det känns som att det bara är att ta sig igenom den här delkursen, säger Sara.

FOTO LISA BERGENFELZ

Fortsatt många sökande till högskolor – men minskande intresse för Lund Antagningen till vårens högskoleutbildningar har stängt. Antalet sökande i landet är fortsatt högt, men något färre söker till Lunds universitet. TEXT MARIUS LYCKÅ

Den 15 oktober stängde ansökningsperioden för studier vid Sveriges universitet och högskolor under våren 2027. Totalt är det 263 619 personer som sökt en utbildning, vilket innebär att söktrycket är i paritet med rekordvåren 2026, då 263 627 personer sökte, trots att utbudet av utbildningar minskar. Det visar Universitetsoch högskolerådets (UHR) sammanställning. ANTALET SÖKANDE TILL landets lärosäten har legat på en hög nivå under hela 2020-talet, efter en brant ökning mellan 2018 och 2021 då antalet steg med nästan 20 procent. Söktrycket till Lunds universitet har däremot minskat. 36 107 personer har sökt en utbildning vid Lunds universitet, varav 17 587 hade utbildningen på LU som förstaval. Det är enligt universitet själva en minskning 1,1 respektive 2 procent jämfört med våren 2026. AV UHR:S RAPPORT framgår även att antalet utbildningar minskar. Nationellt har antalet programutbildningar minskat med nästan fem procent, medan antalet fristående kurser minskat med nära tre procent sedan i fjol. Vid Lunds universitet kunde man söka till 32 program och 1010 kurser under hösten. Jämfört med vårterminen 2026, då 38 program och 1063 kurser erbjöds, är detta en minskning med 15,8 respektive 5,0 procent. Det mest sökta programmet vid Lunds universitet är juristprogrammet, med 4146 sökande, varav 1692 angivit utbildningen som förstahandsval. Sett till antalet förstahandssökande är det Sveriges tredje mest sökta utbildning, efter läkarprogrammet vid Karolinska institutet och juristprogrammet vid Stockholms universitet. ANTAGNINGSBESKEDET FÖR SÖKANDE till vårens utbildningar kommer den 9 december. LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026 | 7

nyheter

Kasper Johansson har tävlat i STEM sedan högstadiet.

SM-snillet Kasper är nordisk mästare i programmering Över 280 lag deltog när nordiska mästerskapet i programmering gick av stapeln för några veckor sedan. Studenter från Norden och Baltikum tävlade mot varandra i en av världens äldsta programmeringstävlingar. Vinnare blev ett lag från Lunds universitet. Nu gör sig Kasper Johansson, 20, redo för att representera LU i den västeuropeiska tävlingen.

kritdamm som avslöjar ett flitigt bruk. Civilingenjörsstudenten Kasper Johansson bor på Vildanden. I september kröntes han och hans två lagkamrater till nordiska mästare i programmering efter att ha vunnit Nordic Collegiate Programming Contest. Snart bär det av till tyska Karlsruhe, där trion kommer att möta lag från universitet i bland annat Tyskland och Irland, samt det fruktade universitetet Cambridge från England.

TEXT OCH FOTO MORGAN NORBERG

Korridorsrummet bär tydliga spår av ett matematikintresse utöver det vanliga. På de få kvadratmetrarna huserar inte mindre än två krittavlor. Båda är täckta av ett lager blekt 8 | LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026

FRAMGÅNGSSAGAN BÖRJADE REDAN i fjol, då han vann svenska mästerskapen i såväl forskning som matematik, och deltog i tävlingar på tre kontinenter. Intresset för tävlan inom STEM (science, technology, engineering and mathema-

tics) började dock redan på högstadiet. – En lärare märkte att jag var bra på matte och tyckte om kluringar, och tipsade mig om tävlingarna. Sedan dess har jag varit fast, berättar Kasper Johansson. Under tävlingarna lämnas uppgifter ut och bedöms utifrån korrekt eller felaktig lösning. Särskilt bekant lär det kännas för en universitetsstudent. – Formatet är likt någon slags tenta. Det kan liknas vid väldigt svåra matteproblem. Du får ett problem och ska skriva en kod som kan hantera all möjlig indata och som också kör ganska snabbt. Får du in en miljon tal, så vill du att den ska köra färdigt på några sekunder, menar matematikmedaljören.

LÄS FLER NYHETER PÅ LUNDAGARD.SE

Förra året tävlade mer än 60 000 i regionala uttagningar till programmerings-VM. TÄVLINGEN BESTÅR AV upp till tretton frågor. Lagen ska försöka lösa så många som möjligt på fem timmar. Att hinna med frågorna är den verkliga utmaningen, menar Kasper Johansson. – Det är inte så svårt att skriva en kod som kan ge ett svar. Det är väldigt svårt att skriva en kod som kan göra det på en rimlig mängd tid. I slutändan utmanövrerade Lundalaget sina universitetskamrater och samtliga andra lärosäten. Dock inte utan svårighet. Länge låg de tvåa efter ett danskt lag – som till deras räddning diskvalificerades. Varför har juryn inte offentliggjort. För Lundatrion innebär vinsten att de fortsätter vidare till NWERC, Northwestern Europe Regional Contest, där lag från hela nordvästra Europa tävlar om plats i Europamästerskapet i programmering. Vinnarna där kvalificerar sig till VM i programmering, som i år hålls i Dubai. Förra året tävlade mer än 60 000 studenter i regionala uttagningar världen över.

I fjol var Kasper Johanssons lag precis under spärren för att gå vidare till NWERC. Den här gången hoppas han ta sig hela vägen till EM. – Jag känner mig starkare än förra året. Laget känns starkare än förra året. Så vi får hoppas på det bästa. Att programmering är en lagsport kan verka främmande. Särskilt då reglerna kräver att varje lag samsas om en enda dator. Men för Kasper Johansson är det en självklarhet, och en styrka. – Jag har egentligen ganska många svagheter som programmerare, men kan tävla på hög nivå ändå, för att laget täcker upp för mig. På samma sätt kan jag täcka upp för lagets svaghet på andra sätt, säger han. TROTS SINA FRAMGÅNGAR är det inte vinsterna som gör tävlandet attraktivt för den nykrönte nordiske mästaren. Att jaga medaljer beskriver han som pretentiöst när han

motvilligt plockar fram en han vunnit i USA. För honom och många andra är det sammanhanget som lockar. – Jag tror inte att jag hade fortsatt att tävla ifall jag inte hade träffat likasinnade. För då är det ju bara en grej liksom, att sitta och kötta. Och det är klart att det är kul, men man vill ju ha något större i det också. FÖR KASPER JOHANSSON är matematik och gemenskap synonymt. Detta tycks han inte vara ensam om. Flera organisationer jobbar för att locka fler unga till att tävla i naturvetenskap. SM-medaljören är själv drivande i en förening som samlar fler än 900 medlemmar. Detta trots ett fel i medlemskapets programmering som återställer antalet varje år – något som ingen har orkat fixa, erkänner han. – Det finns mycket fler sådana människor än man tror. Jag tror att det är väldigt många som hade mått väldigt bra av att upptäcka ett sånt community. Vi jobbar på det.

Har du en näsa för nyheter? GILLAR DU ATT SKRIVA? ÄR DU INTRESSERAD AV JOURNALISTIK? SÖK DÅ TILL LUNDAGÅRD! Tidigare erfarenhet av skrivande är meriternade, men inget krav. Skriv till lundagard@lundagard.se och berätta om dig själv och vad du vill skriva om. Bifoga även ett CV och eventuella skrivprover. Rekrytering sker löpande.

Foto: Alexandra Wendt Höjer.

LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026 | 9

vad hände sen?

”Idag känns det lite som att det inte har hänt” Från häkte och fängelse, till föreläsningssalar och juristexamen. Idag möter Dennis Lavesson klienter som sitter i samma sits som han en gång gjorde. Första gången Lundagård mötte Dennis var han student i Lund – en tid han nu kan blicka tillbaka på. TEXT CORNELIA LELINGE FOTO BIM HELLSTRÖM

– Det är roligt att vara tillbaka, konstaterar Dennis Lavesson när han går genom Juridiska fakultetens bibliotek. För sju år sedan offentliggjorde Dennis Lavesson sin historia i en intervju med Lundagård här på Juridicum. Dåvarande juriststudent, idag verksam advokat och delägare i den advokatbyrå som vågade ta in honom trots en kriminell bakgrund. År 2012 dömdes Dennis till åtta års fängelse för grovt dopning- och narkotikabrott, och blev 10 | LUNDAGÅRD NUMMER 4 7 2026

villkorligt frigiven efter fem år. Han hade varit delaktig i ett av Sveriges största smuggelnätverk som sålde illegala preparat över internet. Accelererande fartblindhet överskuggade medvetenheten om att verksamheten var olaglig. – Lite blev mer som blev ännu mer. När jag började var det bara doping. Sedan blev det narkotikaklassade tabletter. Då var man redan inne i det så mycket att man inte reagerade, säger Dennis. Dennis var häktad i ett och ett halvt år. När han fick domen på åtta år blev han glad. Åklagaren hade yrkat på fjorton år. – Under tiden man är häktad vet man inte om man är hemma om två, fem eller åtta år. Sedan får man ett slutdatum och något att sikta efter. Både för egen del, för min frus och mina barns. Det var värt väldigt mycket. De flesta minnen från tiden i fängelset kretsar kring barnen, berättar Dennis. Han minns särskilt julen 2013. Efter många om och men fick Dennis

tillåtelse att ringa sina barn för att säga god jul. Han pratade med sin sjuåriga dotter. – Mitt i alltihopa säger hon ”pappa, varför sitter du i fängelse?” Det får jag fortfarande rysningar av. Inget barn ska behöva fråga det egentligen. Det påverkar mig fortfarande. DENNIS UPPTÄCKTE EN fallenhet för skrivande och argumentation i fängelset, vilket blev en katalysator för juridikstudierna. Men det har krävts mer än skicklig argumentationsförmåga för att ta sig dit. – Man måste ha mycket tålamod och envishet. Jag har kämpat jättehårt. Det krävs mycket slit, att låta saker ta sin tid och inte ge upp. Man får inget serverat på ett silverfat. Under tiden i fängelset började Dennis studera juridik på distans. Han läste utvidgad juridisk introduktionskurs, fick högst betyg den terminen, och började därefter juristprogrammet vid Lunds universitet. Att bli advokat var dock inte

LÄS MER PÅ LUNDAGARD.SE

något som Dennis initialt övervägde. – Under termin ett hade vi en uppsats och jag skrev om häktning i och med att det låg mig varmt om hjärtat. Jag berättade om min bakgrund för min handledare som sa ”du ska ju jobba med straffrätt och borde bli advokat”, säger Dennis. Studierna i Lund ledde inte bara till en utbildning, utan vänner för livet. Handledaren, Karol Nowak, som Dennis hade den första terminen, fick han en fin kontakt med. Han hade även honom som handledare på sitt examensarbete. – Studenttiden var jättekul. Jag säger till mina döttrar att plugga, för man har mycket mer möjlighet att styra sin tid än när man jobbar sen. Jag har några jag fortfarande har god kontakt med. Det är kul, för det är människor jag aldrig hade träffat annars. Man har skapat ett nätverk av vänner och kontakter som är värdefullt. I SIT T YRKESLIV upplever Dennis inte att hans bakgrund har inneburit några nackdelar, tvärtom har den kunnat inge förtroende hos klienter. – Om jag har en klient i häktet kan jag säga ”jag vet hur det känns” och faktiskt mena det. – Inom min del av juridiken träffar vi många utsatta. Många där kanske inte alltid har haft en felfri uppväxt. Det kan göra det lättare om de känner att man är mer på samma våglängd som dem. Vid ett tillfälle har det hänt att någon både reagerat och agerat på Dennis kriminella förflutna. När han hade jobbat i ett par år fick han reda på att ett anonymt brev skickats till Lunds och Malmö tingsrätter med hans dom. Det stod att han inte borde tillåtas ta uppdrag. Dennis gavs dock möjlighet att yttra sig över brevet, varefter tingsrätterna fortsatte låta honom ta emot uppdrag. Trots att brottsligheten och fängelsestraffet präglade hans liv under många år upplever han dem nu som något väldigt avlägset. – Idag känns det lite som att det inte har hänt. Jag och min fru pratade om det, hon har varit med under hela resan. Vi förlovade oss i häktet, gifte oss i häktet och har varit gifta i tretton år. Men pratar vi om det nu känns det inte som att vi pratar om mig och om oss, utan om en bok man har läst eller film man har sett. Det är så långt från det liv jag lever idag, förklarar han. DENNIS SÅG BRISTER i kriminalvården under tiden som han själv var häktad och satt inne, men menar att det har försämrats sedan dess. Han berättar om en klient som nyligen blev häktad. – Jag sa att det blir mycket bättre när du kommer från arresten till häktet, för där har du ett eget rum, toalett, tv och säng. Han ringde dagen efter och sa: ”Det blev inte bättre. Jag fick ett gammalt besöksrum, de hade lagt en madrass på golvet och ett par extra filtar för att det är kallt.”

”

Alla har rätt till en andra chans

Längre straff, överbelagda fängelser, överfulla häkten och längre utredningstider, anser Dennis, reflekterar ett allt kyligare samhällsklimat. – Folk blir dömda på förhand. Det genomsyrar samhället i sig. Tidigare jobbade vi mycket med migration till exempel, men det gör vi knappt längre. Dels för att man inskränkt mycket i rätten till biträde, dels för att många inte får stanna alls. Sedan den första intervjun i Lundagård har Dennis medverkat i ytterligare några nyhetsmedier och berättat om sin resa. Även om han inte är särskilt förtjust i synligheten väljer han att ställa upp på intervjuer för att kunna inspirera andra.

Han beskriver det som ett sätt att ge tillbaka. – Folk som sitter inne har hört av sig. Anhöriga till dem har hört av sig: ”Min kille sitter inne och jag såg dig på tv, det betyder så mycket att du visar att det faktiskt finns något vettigt att göra efteråt.” Hans berättelse har blivit ett exempel på att det går att styra om riktningen i sitt liv. Dennis känner sig dock inte så associerad med etiketten ”fången som blev jurist”. – Givetvis vill jag bli ihågkommen för att jag är en duktig jurist. Mitt primära mål är inte att vara han som satt inne och sen blev advokat. Jag är inte stolt över de brott jag begick men jag är stolt över resan därefter. Dennis uttrycker att det finns möjligheter, även för de som tidigare valt fel, men att man behöver kämpa och ta dem när de erbjuds. – Alla har rätt till en andra chans. Hade jag inte fått det hade jag kanske inte varit där jag är idag. LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026 | 11

Anteckningar ur arkiven och en gipsskalle. Bilden är ett montage.

reportage

Skelett, återlämning och ursprung Lunds universitet är hem åt många olika sorters arkiv. Historiska museet, som tillhör universitetet, förvaltar bland annat den anatomiska samlingen. Lundagård har djupdykt i dess funktion och historia.

var och sen hittar man något som motsäger det. Det är egentligen mer regel än undantag att bilden är mer nyanserad än de föreställningarna som man har haft. Det tycker jag är himla spännande, berättar Erika Rosengren. Nuförtiden handlar forskning på mänskliga kvarlevor inte om att dela in människor i godtyckliga kategorier. Den forskning som görs på anatomiska samlingen handlar nästan alltid om så kallad proveniensforskning, alltså att kvarlevornas ursprung och historia undersöks. – I absoluta undantagsfall så används samlingen när det behövs mer kunskap för att ta reda på vissa specifika frågor. Till exempel vad folk som levt vid en specifik tid har ätit, berättar Erika Rosengren gällande annan forskning på anatomiska samlingen. I de fallen kan forskare vilja använda anatomiska samlingen, eftersom man vet ganska säkert när vissa av människorna i samlingen dog och vilka förutsättningar de levde under. – Under min tid här så har det bara varit två forskningsprojekt som har berört den anatomiska samlingen. Annars är det ju grundläggande proveniensforskning som har utförts, tillägger Jenny Bergman. Idag är samlingen en museisamling och

förvaltas av Historiska museet i Lund. Delar av den har därför ställts ut, till exempel i utställningen Döden – ett bekymmer? år 2014. Det finns dock strikta etiska ramverk för hur man får använda mänskliga kvarlevor i utställningar. – Vi får till exempel aldrig använda mänskliga kvarlevor som rekvisita. Det ska inte bara vara ett kranium som sitter där på en hylla och säger ingenting, utan det måste finnas ett syfte som inte går att visa på ett annat sätt, berättar Jenny Bergman. Den största delen av anatomiska samlingen består av mänskliga kvarlevor, som i sin tur främst kommer från medeltida Lundabor, berättar Jenny Bergman. Innan Historiska museet tog över förvaltningen användes samlingen på anatomiska institutionen i Lund för studier inom medicin.

tt, återlämning och ursprung TEXT SMILLA SUNDÉN PETTERSSON FOTO NEO WIKMAN

B

ILLUSTRATION IDUN ANDERSSON LINDBLAD

yggnaden ser ut som vilken förrådslokal som helst. Den obligatoriska blå skylten utanför signalerar lärosätets äganderätt, men avslöjar inte byggnadens funktion. Bakom de vardagliga dörrarna finns den anatomiska samlingen. Där förvaltas kvarlevor från ungefär 2000 människor. Inne i byggnaden arbetar antikvarierna Jenny Bergman, som ansvarar för anatomiska samlingen, och Erika Rosengren som utöver att vara arkivarie även är osteolog. Osteologi är studiet av ben, både från människor och djur, och därför är även Erika Rosengren inblandad i den anatomiska samlingen. – Man har en uppfattning om hur forntiden 12 | LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026

UNDER 1800-TALET införskaffades även ett mindre antal kvarlevor med olika etniska ursprung till den etnografiska samlingen, som är en del av den anatomiska. Ofta kom de till samlingen via köp. – En mindre del av samlingen är etnografiska kvarlevor som kommer från andra länder eller från Sápmi. En liten del är också skelett från

LÄS FLER REPORTAGE PÅ LUNDAGARD.SE

1800-talet som skickades till anatomisalen för dissektion, säger Jenny Bergman. Det fanns dock även andra anledningar till dess insamling. Delar av samlingen togs in för rasbiologisk ”forskning”, men långt ifrån alla. – Det handlar inte enbart om rasbedömning, det finns olika syften till varför olika professorer samlade in medeltida kvarlevor eller samiska kvarlevor. Det är så många olika perioder och olika intressen som har spelat in i insamlingen, berättar Jenny Bergman. Trots samlingens medicinska ursprungssyfte har delar av den uppkommit som en konsekvens av utdaterade föreställningar om ras, och kvarlevor har samlats in med metoder som idag anses oetiska. Föreställningarna tog sig också uttryck i hur samlingen användes och forskades på under 1800-talet och tidigt 1900-tal. – Man har undersökt kvarlevor för att ta reda på historien, men man hade också ett rastänkande förr, och det finns ju naturligtvis inte längre, berättar Erika Rosengren. Det förekom bland annat att gravar plundrades eller att kvarlevor på annat sätt stals. Dessutom har vissa kvarlevor försvunnit under historiens gång, däribland kraniet tillhörande en Johan ”Juff” Andersson Giggoje, en samisk man som avled 1832.

återlämnas. Man krävde även svar på hur kvarlevorna hamnat i museernas ägo till att börja med.

Hur kommer det sig att kvarlevor försvinner? – Anatomiska samlingen kom hit 1995. Innan dess var den på anatomiska institutionen och då var den en medicinsk samling. Den behandlades inte på samma sätt där som samlingar behandlas här. Man lånade ut kvarlevor till läkarstudenter och hade inte den kontrollen som vi har här, förklarar Jenny Bergman. Johan Andersson Giggojes kranium försvann exempelvis innan anatomiska samlingen blev en museisamling. – När exakt kraniet försvann vet vi inte, fortsätter hon. År 2007 krävde Sametinget att alla samiska kvarlevor som fortfarande befinner sig på museum runt om i Sverige skulle identifieras och

NILS-JOHAN LABBA, vice styrelseordförande i Sametinget och ledamot för partiet Guovssonásti, arbetar bland annat med repatrieringsfrågor, det vill säga med att få tillbaka samiska kvarlevor som tagits och förts bort, exempelvis till Lunds universitet. Han tycker att den här typen av samlingar inte ska vara tillgängliga för forskning eller öppna för allmänheten. – Jag är inte något stort fan av att de här samlingarna ens existerar, men det är ett arv av en annan slags människosyn, säger Nils-Johan Labba. För honom handlar repatriering delvis om att de institutioner som har samiska kvarlevor i sina ägo ska ta ansvar för sin historia och den människosyn som fanns förr. Han menar också att Sametinget själva måste ha kontroll över samernas kulturarv och bestämma hur det ska förvaltas. Det finns dock delade meningar om processen, både bland samer och icke-samer. – Jag vet att det var en del mothugg när en stor repatriering genomfördes i Lycksele 2019, berättar han. 2019 skedde det hittills största återbördandet av samiska kvarlevor i svensk historia. Kvarlevor från runt 25 människor repatierades från Historiska museet i Stockholm.

Erika Rosengren förklarar det etiska tillvägagångsättet.

Jenny Bergman är antikvarie på Lunds historiska museum. LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026 | 13

på djupet specifik grav så försöker man återföra den till gravplatsen. – Men man kan ju bara begravas en gång, så det blir inte en begravningsceremoni på det viset, berättar Nils-Johan Labba. Det finns ingen mall gällande hur de levande ska uppmärksamma att en förfader återbördats, eftersom både informationen kring och relationen till den avlidne varierar. Ibland kan återlämnandet vara väldigt privat, exempelvis om det handlar om en släkting. – I många fall har de som tar emot de här förfäderna extremt nära familjeband till dem, berättar Nils-Johan Labba. Nils-Johan Labba är vice styrelseordförande i När det kommer till de samiska kvarlevor Sametinget. Foto: Sametinget som finns på den anatomiska samlingen i Lund Nils-Johan Labba tror att tidigare negativa menar Jenny Bergman att kravet på repatriering reaktioner på återlämning var ett resultat av att frå- från Sametinget kan tillmötesgås. gorna som fanns kring repatriering var relativt nya. – Jag tror absolut att det är möjligt. – Då kommer det spontana responser där man säger vad man tänker utan att ha tänkt Och gällande de kvarlevor som försvunnit? tanken två gånger. Nu har man kommit mycket – Ja, de är svåra att lämna tillbaka. Jag lever på längre, förklarar Nils-Johan Labba. hoppet att Johan Andersson Giggojes kranium Han upplever att det idag finns en vilja från ska hittas någon gång. institutionerna som tar emot repatieringsHittills har tre av de ursprungliga åtta samiska förfrågningar att lämna tillbaka de samiska kvarlevorna vid Lunds universitet återlämnats. kvarlevorna. Två samiska kranier har repatrierats till Luleå – Min upplevelse är att det finns en bred och ett till Arjeplog. Utöver det har ett judiskt acceptans kring att de här oetiska samlingarna kranium lämnats till Judiska församlingen i ska upphöra. Malmö, två kranier och ett skelett har förts tillbaka till Australien. Ett kranium och två skelett NÄR KVARLEVORNA VÄL återlämnats går pro- har också återbördats till Nya Zeeland. cessen till på lite olika sätt. Vad man gör med Var en kvarleva kommer ifrån och vem den skelettet beror bland annat på om man känner tillhörde kan behöva tas i beaktning när det till personens trosuppfattning, och vad den i så kommer till forskning. fall var. Handlar det om en person som inte – Nu kommer det inte så många forskvar kristen anses det inte lämpligt att hålla en ningsförfrågningar rörande den anatomiska kristen begravning. Är kroppen stulen från en samlingen, men det är ju såklart en annan fråga

om en forskare skulle be om att få forska på en samisk kvarleva. Då ska man ha en diskussion med Sametinget innan, förklarar Jenny Bergman. – Jag skulle säga att mycket av tankegångarna kring hur man behandlar kvarlevor grundar sig i hur de har samlats in. Det är en sak när det görs en utgrävning och det fattas ett beslut att de mänskliga kvarlevorna och det arkeologiska materialet ska hamna hos oss för förvaltning. Det är en annan sak med samiska kvarlevor som har samlats in utan deras vetskap och tillåtelse, inflikar Erika Rosengren. DET ÄR TYDLIGT att det är viktigt för antikvarierna att agera etiskt när man arbetar med de mänskliga kvarlevorna. – Det är många etiska frågor som väcks genom att hantera den anatomiska samlingen för den är insamlad av så många olika anledningar, berättar Jenny Bergman. – När det kommer till de arkeologiska materialen är det naturligtvis så att det finns riktlinjer man följer, men man har också ett respektfullt hanterande i bakhuvudet hela tiden. Man hanterar inte mänskliga kvarlevor på ett sätt som man själv inte skulle kunna tänka sig att bli behandlad på, förklarar Erika Rosengren.

Finns det något ni önskar att folk visste om dels arkivarbete och dels hanteringen av mänskliga kvarlevor? – Det är inte så att vi förvarar mänskliga kvarlevor här för att det är roligt, utan det är ju för att det finns en nytta med det, förklarar Erika Rosengren. – Ja, absolut. Vi har dem inte i dammiga lådor utan det finns ett syfte med förvaltningen, instämmer Jenny Bergman.

Hanteringen av mänskliga kvarlevor kretsar kring vad som är etiskt att göra. Skallen på bilden är en gipsavgjutning. 14 | LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026

frågan

LÄS FLER PERSONPORTRÄTT PÅ LUNDAGARD.SE

FOTO NEO WIKMAN

Hur tränas man för döden? Delta i ett dödskafé, lajva begravning eller åka på dödsläger: Hur utbildar man sig egentligen för att hantera livets slut? Lundagård träffar studenter och lärare vid tre program där döden aktualiseras. TEXT CORNELIA HALL JENSEN FOTO HILDUR TÓMASDÓTTIR OCH NEO WIKMAN

A

ILLUSTRATION JESPER AXELSSON

lla kommer någon gång att dö, men få vill prata om det under livet. Istället läggs stor vikt på att förbättra sin hälsa och skjuta fram livets slutskede i den mån man kan. Man behöver inte se längre än till miljardären Brian Johnson som genom biohacking försöker optimera sin kropp för att kunna leva för evigt. Majoriteten av människor dör idag på sjukhus eller vårdhem i stället för i sina hem. Döden har som fenomen hamnat långt ifrån människans vardag. Trots detta är döden ett faktum, inte

Sofi Ogestad och Martin Petré är präststudenter. Foto: Hildur Tómasdóttir.

minst för de som ska arbeta i dess närhet. – Detta är inte vardag för de flesta. Det är något som väcker starka känslor och kan vara väldigt omvälvande för studenterna, säger Mattias Tranberg som är klinisk psykolog inom palliativ vård. OMRÅDET IDEON SCIENCE PARK i norra Lund är fylld till bredden av olika techföretag, inhysta i moderna brutalistiska kontorshus. En vit byggnad bland dem ser ut som de andra. Man kan tänka sig att våning två består av ett öppet kontorslandskap och våning tre av konferenslokaler. Så är det dock inte. Tar man dörren till höger hamnar man inte i ett mötesrum, utan i ett kapell. Bakom en annan dörr döljer sig ett ombytesrum fyllt av ämbetsdräkter. I ett förråd längs med korridoren står en hög med kistor staplade på varandra. Längst ner en stor för vuxna, ovanpå en liten vit med rosa rosor i plast, menad för spädbarn. Här finns Svenska kyrkans utbildningsinstitut, där framtida präster pluggar. Sofi Ogestad och Martin Petré går båda sista terminen och ska bli präster. Under utbildningen får de öva på att hålla i flera uppgifter som präster har hand om, som vigsel, dop och även begravningar. – Vi har genomförandedagar då vi ska hålla i en hel begravningsgudstjänst. Vi övar här i kapellet och sedan gör vi dem på riktigt ute i olika kyrkor i staden, fast med tom kista, säger Sofi Ogestad. Inför begravningarna får studenterna varsitt case, information om fiktiva personer som gått bort, som de ska skriva ett griftetal för. Inför riktiga begravningar får man mycket av

denna information genom ett sorgesamtal med närstående. – Vi har även haft i våra församlingar att vi ska vara med på och leda ett riktigt sorgesamtal, men då har vi vår mentor med, säger Martin Petré. Sedan några år tillbaka besöker en kvinna studenterna för att berätta om när hon förlorade sitt åtta dagar gamla barn. Sofi och Martin berättar att de fick lyssna på en intervju mellan henne och prästen som höll i barnets begravning för att få båda sidorna av hur processen hade sett ut och hur de hade tänkt.

FOTO HILDUR TÓMASDÓTTIR LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026 | 15

frågan

Mattias Tranberg. Foto: Neo Wikman.

Judith Nielsen. Foto: Hildur Tómasdóttir. 16 | LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026

– Det var jätteviktigt att ta del av – att förstå att sorgen är så olika. Jag kanske har tankar kring hur jag hade tänkt i den situationen och så blir man påmind om att vi är så olika i vad vi behöver i sorgen, säger Sofi Ogestad. – Också att se hur viktiga saker och ting kan bli. Att släppa duvor under ceremonin blev för dem väldigt viktigt och att då försöka tillmötesgå det och hitta vägar för att uttrycka den sorg som finns på olika sätt, tillägger Martin Petré.

i denna miljön än att det sker senare med någon som kommer till dem för att få hjälp, säger Mattias Tranberg. – Det är någonting med döden som vi inte riktigt vill kännas vid i vårt samhälle och håller ganska långt borta från oss fram till dess att den står i vårt ansikte. Det tycker jag är synd, säger studenten Mathias Rosberg som uppskattade dagen och att få utrymme att reflektera över de svåra ämnena i livet.

LÄNGRE SÖDERUT I det bildsköna studiekvarteret Paradis lär sig blivande psykologer hur man ska hjälpa människor, ibland genom de tuffaste ögonblicken i livet. Mattias Tranberg arbetar som klinisk psykolog inom palliativ vård och har även lett seminariedagar för psykologstudenter vid Lunds universitet. – Jag har en dag på termin tre när jag lär ut om livets slutskede. Då pratar jag om vad palliativ vård är, vad livets slutskede innebär men även vanliga reaktioner från patienter och sätt att bemöta de reaktionerna, säger Mattias Tranberg. En del av dagen består av att studenterna deltar i ett dödskafé. Studenterna får olika frågor relaterade till döden som de ska diskutera med varandra. I grupperna arbetar de med att bemöta varandra utifrån metoder de har lärt sig tidigare under dagen. – Han hade med en kortlek och delade ut kort som vi satt i små grupper och diskuterade kring. Det var det existentiella perspektivet som fångade mig, säger Mathias Rosberg som går sjätte terminen på psykologprogrammet. – Det är vanligt att man har rollspelsövningar på psykologlinjen, men under det momentet ska de inte spela utan rannsaka sig själva och exponeras för sina egna tankar och känslor kring frågor som man vanligtvis inte pratar om. Det är obehagligt att tänka på och prata om döden, säger Mattias Tranberg. Att psykologer arbetar inom just palliativ vård är ett rätt nytt koncept i Sverige. 2024 var Mattias Tranberg den enda psykologen i landet som arbetade inom fältet. Trots detta är en allmän föreställning hos människor att psykologer ska kunna hantera svåra situationer som kris, sorg och död. – För många studenter är det första gången de tänker på de här sakerna. Jag skulle säga att majoriteten uppskattar dagen väldigt mycket, men det är också en ansträngande och känslomässigt uttömmande övning. Det händer att någon får en stark reaktion och tycker att det är jobbigt. Då tänker jag att det är bättre att Mathias Rosberg. den reaktionen uppstår Foto: Privat.

DET VAR UNDER termin fyra som läkarstudenten Judith Nielsen för första gången såg en död kropp under utbildningen. Under denna termin deltar studenterna på sin första obduktion. Det är amanuenser, studenter med läraruppdrag, som håller i momentet och förbereder studenterna för vad de kommer att se under dagen. – Vi gick in i obduktionssalen och så låg en kropp där. Man ställde sig tätt runt omkring, så tätt att man nästan kunde stå och luta sig på bordet. Vi tog några sekunder med att bara lägga händerna på kroppen för att man verkligen skulle förstå att det var en död kropp. Den var kall för att den hade legat i ett kylrum innan, berättar Judith Nielsen.

”

För många studenter är det första gången de tänker på de här sakerna

På läkarprogrammet vid Lunds universitet får studenter tidigt konfrontera döden i praktiken. Men att reflektera kring ämnet och ens personliga relation med det har tidigare främst gjorts under en temavecka på termin åtta. Delkursen var inte tänkt att specifikt handla om döden, men med ämnen som att ge svåra besked, hantera sina egna känslor och att handskas med svåra situationer fick momentet snabbt ett smeknamn bland studenterna: dödsveckan. – Det var den som fanns från början på läkarprogrammet och man tyckte att det kändes rätt sent att först då konfrontera studenterna med ämnet döden. Studenterna stöter på detta innan under de kliniska terminerna så det kändes som ett väldigt viktigt ämne att lyfta tidigt under Jenny Lindberg. Foto: Lunds universitet utbildningen också,

FÅ FLER FRÅGOR BESVARADE PÅ LUNDAGARD.SE

säger Jenny Lindberg som undervisar vid Lunds universitet inom medicinsk etik och medicinsk rätt, samt ansvarar för momentet på termin åtta. Sedan en tid tillbaka har man ett specifikt moment redan på termin tre som behandlar döden. Det är ämnat att förbereda studenterna för obduktionen under termin fyra. Det är ett seminarium där man utgår från reflektionstexter och sedan får se en död person från ett visningsrum.

”

I samhället idag pratar vi inte så mycket om döden, det är nästan undangömt

– Det blev lite häftigt att när man för första gången i sitt liv konfronteras med en död kropp så ska man samtidigt delta i en obduktion. Det blev väldigt starkt för många studenter, säger Jenny Lindberg. – Det är mer efteråt som tankarna och känslorna kommer. Det känns overkligt, absurt, och nästan som att det inte har hänt på riktigt. Man har svårt att få ihop upplevelsen med resten av sitt liv som student, säger Judith Nielsen om tankarna efter obduktionen på termin fyra. Den så kallade dödsveckan äger rum i slutet av termin åtta. Under sex dagar får studenterna delta i seminarium, praktiska moment och reflektera över sin framtida roll som läkare. Studenterna diskuterar ämnen som dödshjälp, vård vid livets slut och hur man bemöter patienter och närstående i svåra situationer. Fokuset ligger inte på prestation eller logiskt tänkande utan istället på att konfronteras med sina egna känslor kring ämnet. I mitten av veckan åker studenterna iväg till en kursgård som bland dem kommit att kallats ”dödslägret”. – Vi åkte inte iväg under covid och märkte då vilken skillnad det gjorde för studenterna att komma iväg från det vanliga och vara i en helt annan miljö. Det blir som en liten bubbla. Vi tror det är rätt så nödvändigt för att lyfta de här svåra frågorna, säger Jenny Lindberg. Väl på kursgården får de möta patienter och

anhöriga som har varit med om att få svåra besked. Första dagen får studenterna även ta sig an rollerna som läkare, patient och närstående och öva på varandra att framföra ett svårt besked. Den andra dagen får de sätta sina nyvunna färdigheter på prov. – Dagen därpå tar vi in externa aktörer, som skådespelare eller äldre kursare, som får agera patient och närstående. Då fokuserar studenterna på termin åtta bara på att som läkare ge besked på ett empatiskt och inlyssnande sätt, säger Jenny Lindberg. Det gäller både besked om svår sjukdom till en patient och att ge besked om plötsliga dödsfall. Skådespelarna ska agera ut olika reaktioner för att träna läkarna inför det som de kommer att möta senare med riktiga patienter. – Det kan vara ganska kraftiga reaktioner. Ilska, sorg, någon som sitter och gråter eller så kan det vara någon som går ut och slänger igen dörren. Aktörerna varierar också sitt bemötande utifrån vad lärarstudenterna säger, berättar Jenny Lindberg. Trots att döden kan vara svår att prata om har både studenter och lärare sagt att det är viktigt och meningsfullt. Gemensamt för utbildningen av framtida präster, psykologer och läkare är att innan man hjälper andra i deras svåraste stunder så måste man förlika sig med sina egna känslor kring döden. – I samhället idag pratar vi inte så mycket om döden, det är nästan undangömt. Jag tror många är rädda för döden och det bidrar också till att det känns overkligt sen när man väl möter det, säger läkarstudenten Judith Nielsen. – Döden är närvarande i alla liv. Det blir bara mer tillspetsat för oss som jobbar med det, men döden är något som alla måste fundera på. Det är en livslång process som kanske måste kicka igång lite tidigare för oss som jobbar med sånt här, avslutar hon.

LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026 | 17

historisk tillbakablick

Där ingen längre är obildbar

18 | LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026

barn emot. Omkring år 1950 var anstalten som störst, med drygt tusen intagna. Det gjorde institutionen till den största av sitt slag i landet. På Vipeholm delade överläkaren Hugo Fröderberg in patienterna i sju grupper utifrån bedömningar av deras intellektuella förmåga. Bedömningarna gjordes ofta utan något egentligt samspel med patienterna. De kunde exempelvis bestå av att personalen tände en tändsticka för att iaktta patientens reaktion. – Det var ett kyligt, rationellt sorterande av människor, säger Randi Mossige-Norheim. ÅR 1947 INLEDDES det ökända kariesexperimentet. Forskare undersökte sambandet mellan kost och karies, där en försöksgrupp tvingades äta stora mängder kolor. Flera deltagare fick långvariga tandproblem, och skadade tänder drogs ibland ut i stället för att lagas. Men det var inte bara tänder som avlägsnades. De hjärnor som undersöktes i syfte att utreda ett samband mellan hjärnans struktur och den intellektuella förmågan, togs från avlidna patienter utan medgivande från de anhöriga. Oftast fick de inte ens veta – som i fallet med Inge Torkel. Enligt Randi Mossige-Norheims efterforskningar rörde det sig sammanlagt om ungefär 200 hjärnor. – Jag har pratat med syskon till anhöriga som säger att deras föräldrar aldrig hade tillåtit det om de hade fått frågan. Det fanns ju också exempelvis djupt religiösa familjer, säger hon. För Randi Mossige-Norheim väcker experimenten också frågor om hur övergreppen kunde rättfärdigas.

Vipeholm under tiden det var en anstalt. Foto: Region skånes medicinhistoriska samling (montage)

Mossige-Norheim till följd av en lunginflammation – endast 18 år gammal. Hans närmaste anhöriga reser till Lund för att ta farväl vid en begravningsceremoni innan kroppen kremeras. Sedan får familjen ta med TEXT REBECCA SKOGSGÅRDH sig en urna med hans aska hem. FOTO WILHELM BOLD Vad de inte får veta är att hans hjärna har avlägsnats. Och Inge Torkel Mossige-Norheim Inge Torkel Mossige-Norheim föds år 1934 som är långt ifrån ensam – under flera år skickas tredje barnet i syskonskaran. Till skillnad från hjärnor från avlidna patienter på Vipeholm till sina syskon börjar han aldrig prata. När han är Uppsala för forskning. två och ett halvt år gammal anser en läkare att det inte är nyttigt för familjens andra ”värdefulla” barn att ha honom hemma. Inge Torkel får därför flytta hem till sin fars tidigare hustru och hennes syster. Där anpassas tillvaron efter hans behov: Väggarna kläs med masonit så att han kan rita på dem, och han får äta den mat som han tycker om. Inge Torkel älskar också att lyssna på opera och att betrakta månen och stjärnorna. Grannbarnen tror att han måste vara en prins. Inge Torkel Mossige-Norheim. Foto: Privat Men när Inge Torkel Mossige-Norheim närmar sig tonåren beslutar en läkare att han Året är 2018. Randi Mossige-Norheim är 54 i stället ska bo på institution. I april 1949 år när en frilansjournalist kontaktar henne och anländer den då 14-årige pojken till Vipe- berättar att hennes farbror, Inge Torkel, finns holms sjukhus utanför Lund. Där beskrivs han med i en förteckning över de hjärnor som i journalerna som en av avdelningens svåraste skickades från Vipeholm till Uppsala. patienter. – Blodet frös till is, berättar hon om För Inge Torkel Mossige-Norheim präglas ögonblicket. livet på anstalten av tvång, snarare än omsorg. Han spänns fast i sängen, får starka lugnande FÖR RANDI MOSSIGE-NORHEIM, som själv mediciner och utsätts för elchocker. Han är journalist, blev upptäckten början på ett tvingas också bära speciella lädervantar som omfattande grävande i arkiv och journaler för begränsar rörelseförmågan i händerna. att blottlägga de livsöden som Vipeholm bär Systrarna reser från Stockholm för att hälsa på. på. När de återser Inge Torkel Mossige-NorVipeholms sjukhus öppnade år 1935 som heim kramar de om varandra. en så kallad ”sinnesslöanstalt” för män som betraktades som ”svårskötta och obildbara”. MEN HAN BLIR allt mer avmagrad och förSenare togs även svagad. I november 1952 dör Inge Torkel kvinnor och

Vipeholmsanstalten tillhör den mörkare delen av Lunds historia – idag är den en skola. Vad hände egentligen på instutionen förr, och hur ser platsen ut idag?

LÄS MER HISTORIA PÅ LUNDAGARD.SE

– Det är slående, att samma månad som Nürnbergdomarna faller mot [de nazistiska reds.anm] läkarna så påbörjar man kariesexperimentet och avhumaniserar människor genom att påstå att de inte upplever smärta på samma sätt, säger hon. RANDI MOSSIGE-NORHEIM upplever också att människor ibland hänvisar till tidsandan för att förklara behandlingen av patienterna på Vipeholm. – Men tidsandan påverkar ju inte en förälders kärlek till sitt barn, säger hon. År 1991 kritiserades kariesexperimentets etik i en forskningsstudie. Ändå har staten varken tillsatt en sanningskommission eller uttalat någon samlad formell ursäkt – trots återkommande krav på upprättelse. – Allt jobb som jag har lagt ned på att hitta dessa människor och vad som hände dem, det hade staten kunnat göra hur enkelt som helst, menar Randi Mossige-Norheim. Hennes efterforskningar mynnade år 2020 ut i Vipeholmsanstalten – en radiodokumentär i fem delar för vilken Randi Mossige-Norheim, tillsammans med två andra journalister, mottog Stora Journalistpriset. Nu har hon också skrivit boken När du var idiot: Vipeholm, experimenten och min farbror. – Nu känner jag att jag inte kommer längre. Numera är Vipeholm, eller Vipan som det hetat sedan år 2006, en vanlig gymnasieskola och rymmer cirka 1500 elever fördelade på flera olika program. Men spåren av den tidigare verksamheten finns kvar. De gamla byggnaderna och rastgårdarna vittnar fortfarande om tiden då området användes som vårdanstalt. Lundagård träffar rektor Eva Östberg, som tillträdde sin tjänst i januari 2024. Hon berättar att det mesta har renoverats eller byggts om sedan sjukhustiden. Samtidigt begränsas förändringsmöjligheterna genom

komplexets kulturhistoriska värde. I en av de äldre byggnaderna syns ledtrådar från den tidigare verksamheten som vårdanstalt. Bland annat finns fönsternischer som sluttar inåt, något som Eva Östberg tror kan ha varit avsett att hindra patienter från att klättra upp i fönstren. Hur mycket utrymme Vipeholms historia ska få i skolans vardag är däremot inte självklart. Det finns ingen gemensam undervisning om anstalten, men i biblioteket finns en permanent utställning om dess historia. – Det är upp till varje lärare att besluta huruvida man vill inkludera det i sin undervisning eller inte. Jag vet att vissa lärare gör det, och att en del klasser åker till Livets museum för att se utställningen där, säger Eva Östberg. För några år sedan fick Vipan en förfrågan

”

Cirkeln är på något vis sluten

Eva Östberg är rektor på gymnasieskolan Vipan.

elev inte med sig något om experimenten och anstalten så är det okej – man behöver inte matas med det bara för att man råkar gå på Vipan. Men är det elever som är nyfikna så ska ju skolan också kunna möta dem, säger Eva Östberg.

SJÄLV TÄNKER HON sällan på experimenten till vardags, trots att hon från sitt arbetsrum har utsikt över en av de gamla rastgårdarna. – Det jag kan tänka på är att det är fint att vi idag har en anpassad gymnasieskola. Vi som samhälle har kommit mycket längre när det kommer till synen på andra människor, även om man kan önska mer i vissa sammanhang. Att Vipan idag också har en anpassad gymnasieskola ser hon som en sorts revansch för EVA ÖSTBERG GÖR en distinktion mellan Vipe- det förflutna. holmsanstaltens historia och gymnasieskolans – Cirkeln är på något vis sluten – ingen är egen. Samtidigt känner hon som rektor ett obildbar, säger Eva Östberg. ansvar för byggnaden, och förstår att den har betydelse för såväl nutidshistoria som berörda människor. Men lika viktigt som att minnas det som hänt tycker hon det är att skolan får skapa sin egen historia. – Får man som

om att låta elever medverka i en filminspelning på skolan. Det sa den förra rektorn, Johan Aspelin, nej till. ”De ville att våra elever skulle vara med på ett sätt som vi upplevde som att de skulle knytas till platsens historik. Vi menade att våra elever inte skulle bära det och tackade nej”, skriver han i ett mejl till Lundagård.

LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026 | 19

på djupet

Att utmana ödet Vi väjer systematiskt för A-brunnar, tar i trä och håller tungan rätt i mun för att inte jinxa tentaresultatet. Trots att vi gärna betraktar oss som rationella varelser tycks behovet av magi vara svårt att skaka av sig. TEXT MATILDA ÅMOSSA FOTO WILHELM BOLD ILLUSTRATION EBBA IVARSSON ALMGREN

ETNOLOGEN KATARZYNA HERD vid Lunds universitet beskriver vidskepelse som en del av människans magiska tänkande. Genom att tillskriva händelser, handlingar och föremål särskilda betydelser försöker vi skapa mening i en annars komplicerad tillvaro. – Vidskepelse är alltid någon slags mix av tro och lärande, menar Herd. Vi lär oss vidskepliga handlingar utan att nödvändigtvis känna till deras ursprung eller ens tro på deras verkan. Att rationellt tänkande och vidskepelse kan samexistera är inget märkligt, förklarar hon vidare. När tillvaron känns oförutsägbar söker vi ofta mönster och samband som ger oss en känsla av kontroll. Hon berättar exempelvis om en universitetsanställd som arbetar med statistik, men ändå skickar ut sin fru ur rummet när favoritlaget lägger straffar i fotboll. De två gånger hon tittat har laget nämligen förlorat. – Det finns krafter som vi inte kan förstå och det finns krafter som vi inte kan

20 | LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026

påverka. Tillvaron kan kännas ganska hopplös och meningslös, säger Herd. Vidskepliga handlingar kan därför bli ett sätt att motverka känslan av maktlöshet. Men det är inte bara inom sporten som vi skapar våra egna regler. Även vissa studenter tillskriver vardagliga föremål, handlingar och till och med vissa tankemönster betydelse för sin tur.

”

Vidskepelse är alltid någon slags mix av tro och lärande

– Om det gick dåligt på tentan när jag hade en viss penna, då tar jag inte den pennan nästa gång, förklarar Adrian Wollmén, student i svenska. MEDAN ADRIAN HOPPAS undvika oturen försöker lingvistikstudenten Sofia Rodriguez istället locka till sig lyckan. – Jag har på mig samma outfit varje gång jag skriver tenta. Jag har alltid på mig min blåa tröja för det är min smarta färg, säger hon. Hon berättar dessutom att hon har särskilda ”årsfärger.” Fö r -

ra året var det mörkblått, medan årets lyckofärg är lila-aktig. – När jag har det är det för att få tur i år, förklarar Sofia. Men tur betraktas inte alltid som något man kan skapa själv. Herd berättar om en föreställning där lyckan snarare liknas vid en kaka som ska fördelas mellan människor. Om grannen tar en stor bit blir det mindre kvar åt dig. Lyckan ses med andra ord inte alltid som oändlig, och någon annans framgång kan ske på din bekostnad. Sofia Rodriguez är en av dem som ser på turen som en ändlig resurs. – Om jag har tur en gång, och inte gör något av det, då lär jag ha mindre chans att ha tur nästa gång, säger hon. De flesta studenter som Lundagård pratar med anser inte att turen är begränsad. Ändå återkommer tanken att den på något sätt kan påverkas av vad vi gör, säger eller tänker. – Om man har tänkt någonting, då kommer det inte att ske, för jobbiga saker händer alltid när man inte förväntar sig dem, säger exempelvis Zacharias Nilsson Dahl som studerar utvecklingsstudier. Att föreställa sig en önskvärd framtid kan nästan upplevas som att utmana ödet. Men går det också att förhandla med universums högre makter? Herd

Lovisa Buhrgard är arkivarie vid Folklivsarkivet i Lund. Där har man dokumenterat sedvänjor sedan 1913.

Adrian Wollmén, Sofia Rodriguez och Eleonora Nygaard har alla ritualer kring tur.

liknar magiskt tänkande med en transaktion. Man lovar att avstå från något eller utföra en handling i utbyte mot att något önskvärt ska inträffa. Det kan handla om att lova sig själv att börja plugga i tid, sluta med en dålig vana eller genomgå en stor förändring, bara önskningen slår in.

lade inskriptionerna på Jesus, något som enligt Buhrgard visar hur folktro och religion kunde samspela. – Ibland är de synkroniserade, harmoniserade. Men ibland kan de gå lite stick i stäv, säger Buhrgard.

I ARKIVETS SAMLINGAR finns flera berättelser om hur amuletten skulle tillverkas för att få huvuden, har andra vidskepelser lyckats leva sin skyddande kraft. Enligt vissa skulle silvret kvar i århundraden. Somliga är så invävda i samlas in från sju olika platser, enligt andra kulturen att vi sällan reflekterar över dem. Att nio, medan somliga hade ytterligare krav. söka trygghet i det övernaturliga är knappast Buhrgard är försiktig med att dra några något nytt. säkra slutsatser om föreställningarnas På Folklivsarkivet i Lund har människors ursprung. Att försöka spåra dem traditioner och sedvänjor dokumenterats sedan är ett grävjobb som riskerar att 1913. Arkivarien Lovisa Buhrgard berättar att slussa en flera tusen år tillbaka i man till en början särskilt intresserade sig för tiden. allmogens folktro, som riskerade att försvinna Mycket av det som en gång frammed industrialiseringen. Äldre folktro menar stod som oförklarligt kan vetenskapen i dag hon ofta kretsade kring sådant som direkt ho- ge svar på. Men enligt Herd innebär det inte tade försörjningen: kor som slutade ge mjölk, att vi nödvändigtvis upplever större kontroll. missväxt och sjukdomar man Hon drar en parallell till dagens ännu inte förstod. teknik, som vi blivit alltmer bero– Det var ett samhälle där man ende av utan att alltid förstå hur kanske inte hade svar på många den fungerar. frågor som vi har idag, säger hon. Vetenskapen gör oss inte imI flera av arkivets uppteckningmuna mot osäkerhet. Vi vet ar tillskrivs olika föremål övernafortfarande inte vilka olyckor turliga krafter. Inne på sitt kontor som väntar runt hörnet, och vi plockar Buhrgard fram ett gulnat kan inte heller finna någon förKatarzyna Herd är etnolog pappersark med maskinskriven vid Lunds universitet. Foto: klaring till varför de drabbar just text. Uppteckningen är från 1941 Neo Wikman. oss. Kanske är det just i glappet och berättar om ellakorset, en silveramulett mellan vad vi vet och vad vi kan påverka som som bars som skydd mot sjukdomar och onda vidskepelsen fortfarande har sin plats. makter. Längs amulettens kant löper en inEnligt Herd krävs ingen uttalad tro för att skription och i mitten syns ett kors. Hon visar delta i en vidskeplig ritual. Ibland är själva flera liknande pappersark med svartvita handlingen tillräcklig för att känna en trygghet. bilder. På vissa ellakors an- s p e - När något allvarligt inträffar kan även den som vanligtvis inte betraktar sig MEDAN VISSA REGLER endast gäller i våra egna

Zacharias Nilsson Dahl upplever att jobbiga saker händer när de inte är väntade.

som troende ändå söka sig till religiösa eller övernaturliga föreställningar. Beteendet kan komma ur en förhoppning om att det finns något större än sig själv att vädja till när våra egna insatser inte räcker – Man söker tröst, man söker förståelse, man söker någon slags möjlighet att kunna fortsätta med sin vardag, förklarar hon. Men hur mycket tror vi egentligen på de föreställningar som vi fortsätter att rätta oss efter? SOM ETT SISTA test frågar Lundagård studenter om de skulle våga slå sönder en spegel med en hammare. Det är trots allt bara glas, men de flesta är tveksamma. – Varför skulle jag göra det om det finns en risk? Det är kanske inte så att jag tror djupt på skrocket att man får otur, men det finns ju en risk och då kan jag lika gärna låta bli, uttrycker språkstudenten Eleonora Nygaard. Studenternas tvekan inför att slå sönder spegeln visar på en motsägelse. Även om flera inte sade sig tro på vidskepelse, tycktes de ogärna utmana ödet när det inte kostar något att låta bli. Enligt Herd kan vidskepelse ibland fungera som en genväg till att förstå världen. Så länge vi försöker att förstå vår tillvaro, kommer vi att fortsätta leta efter mönster. Det handlar inte nödvändigtvis om att förutsäga framtiden, utan om att hitta ett sätt att hantera den. – Om du kan berätta för dig själv vad som händer, då kan du agera, säger hon.

LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026 | 21

kultur

I gränslandet

I 20-årsåldern ligger hela livet framför en och alternativen är oändliga – men så även utfallen. Hur ska man veta om man gör rätt val? TEXT ELIN HILLING

Vi stressar över plugget, helgplanerna, sommarjobbet och att hinna laga middag innan träningen. Men det finns en typ av stress som sticker ut. En stress som får en att granska hela sig själv och som gör sig påmind överallt: den över livet. I 20-årsåldern är man mitt i gränslandet mellan att vara tonåring och vuxen. En tid då man ska leva ut sin ungdom och samtidigt skapa en stabil grund för vuxenlivet. Under hela mina tonår var jag säker på vad jag skulle göra med mitt liv. Jag kom in på min drömutbildning, fick ett förstahandskontrakt och hade en pojkvän som jag älskade. Livet flöt på. Det följde den planen som jag, och samhället, hade bestämt. Nu har jag hoppat av två utbildningar, flyttat till fem olika lägenheter och är hjärtekrossad för andra gången. Det har fått mig att ompröva vem jag egentligen är, och vem jag kommer att bli. En känsla av både skam och hoppfullhet infinner sig. Det känns skamligt att livet har varit förvirrande och att jag delvis tappat bort mig själv; men det känns hoppfullt eftersom det öppnat upp många nya dörrar och, förhoppningvis, visat mig min väg i livet. I SVT:s Vår älskade låtskatt: Veronica Maggio special, berättar artisten om låten ”Hela Huset”. Den handlar om hennes eviga tema: ”att jaga eufori och lycka, och att i den där lyckan så finns det redan alltid ett stänk av sorg och ånger för att man vet att den är så undflyende, kort och svår att hålla i”. PRECIS SOM VERONICA Maggio säger är lyckan vi konstant söker sällan långvarig. Den är som en drog som tvingar en att söka efter kicken om och om igen i prestationer, relationer, upplevelser och drömmar. Gränslandet mellan ungdom och vuxenliv är svårt att navigera i. När frihet och ansvar samexisterar blir vägen till lycka inte alltid rak, utan den förändras konstant. Att ständigt vilja utvecklas och jaga efter något nytt präglar hela 20-årsåldern. Det är ingen som någonsin är nöjd, utan man blir hela tiden påmind om vad andra har som man själv saknar. Den vetskapen, i kombination med att kunna ändra sitt öde redan imorgon, blir bara pannkaka. Likt mina vänner som blev kvar i hemstaden 22 | LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026

skulle jag göra vad som helst för att vara nöjd med det jag har. Flytta till eget inom kommunen, jobba kvar på mataffären och bli kär i en gymnasiecrush. Livet skulle vara så mycket enklare om man kunde nöja sig med det som erbjuds – om man fick och följde ett medfött öde. Den stora frågan är egentligen om man någonsin blir nöjd? Ribban och kraven höjs i takt med vad man uppnår. Saker och ting kan alltid bli bättre, större, finare eller roligare. De som är nöjda med sin vardag kanske saknar spänningen i att inte veta vad som händer om ett halvår, medan de som är osäkra på vad de vill göra i livet suktar efter rutin. Som Passenger sjunger i ”Let Her Go”: ”you only miss the sun when it starts to snow”. Slitet, men dessvärre sant.

diskussionsprogrammet Updejt att hon har sökt till programmet tre gånger, blir det påtagligt att alla är på olika platser i livet, oavsett ålder. Det fick mig att slungas tillbaka till när min amerikanska vän skrev på sociala medier att tjejer som inte var i ett förhållande före 20-årsåldern inte var något att ha. Att de som är kvar är det av en anledning. Vi behöver förhålla oss till vår samtid. När våra mor- och farföräldrar växte upp såg normen annorlunda ut. Då hörde giftermål och barn innan 25 till vanligheterna. Men att köra bil utan säkerhetsbälte och att röka under graviditeten gjorde också det. Vi kan inte bara handplocka vissa saker från dåtiden och fortsätta att acceptera det som vår verklighet. Vi måste kunna skilja mellan traditioner som fortfarande fyller en funktion och normer som inte längre speglar hur vi vill leva. Idealen ändras lika ofta som H&M har säsongsrea – praktiskt taget hela tiden. Det är helt orimligt att förhålla sig till trender som ligger generationer bakom oss. Det fanns en tid då tajta, färgade jeans och platt keps var en grej – nu är det, av rimliga skäl, inte det. Trender tar slut av en anledning. Tvåsamheten behöver inte längre vara självklar, inte heller måste den Det är alltid så – att man vill ha det man infinna sig senast på 20-årsdagen för att vara inte längre kan få. Så fort man flyttade hemi- värd något. från började man inse att hålan inte var så dålig trots allt. Göra-slut-SMS:et man skickar efter ATT STÄNDIGT MATAS med hur livet borde vara tredje dejten går inte att ta tillbaka. Det tradiga ställer orimliga krav på vår generation. För varje kallpratet på kontoret får oss att längta tillbaka år som går blir samhällets förbestämda tidslinje till skratten med kursarna på universitetet. Vi allt suddigare. 50 är trots allt det nya 30 och det romantiserar det vi lämnar bakom oss, och det finns inga rätt och fel i hur man ska leva sitt liv. är först på avstånd vi förstår vad det var värt. Vägen kommer vara full av snedsteg, oavsett vilÄven om vi uppskattar det vi lämnat bakom ken man tar, men de kommer också att peka en oss så är det inte fel att vilja gå vidare från det. i rätt riktning på ett eller annat sätt. Omständigheter ändras i takt med att vi själva Metro Mode har, likt många andra medier, gör det och din verklighet är inte densamma gjort en lista med ”saker vi önskar att vi tänkte nu som för några år sedan. Dessutom formas på i 20-årsåldern”. Och, klyschigt nog, finns det vi inte bara av de val vi själva gör, utan också en del bra råd: allt löser sig, glöm ”tidslinjen” av det som händer utanför vår kontroll. Livet och ha inte ångest över din livsstil. är ett konstant samspel med andra människor Med det sagt, snedsteg, fel och misstag är och tillfälligheter. ofrånkomliga delar av livet. Det finns över åtta miljarder människor på jorden som alla har en DET FINNS EN rad i Dan Withlams låt ”Young unik definition av vad lycka är. Det är ett priMinds” som sätter ord på vår tidsålder: ”Irony vilegium att ha valmöjligheter, och modet att of being in your 20’s, but feeling like you’re run- våga ändra riktning visar på att man törs vara ning out of time”. Vi vill hela tiden bli bättre, sårbar och ärlig mot sig själv. Samtidigt är det ha det bättre och komma framåt – innan vi blir oundvikligt att jämföra sig med andra – men äldre och det är ”för sent”. Det är inget fel i sig, är det inte ändå lite kul att låta ödet avgöra men man måste veta vad det är som driver en vad som händer nästa vecka? Låt oss omfamna in i den ständiga optimeringen. 20-årsålderns suddiga linjer som en välsignelse När 26-åriga Belinda Hillman i årets upp- snarare än en förbannelse. Lev och njut av laga av Gift Vid Första Ögonkastet XL berättar i gränslandet.

”

Idealen ändras lika ofta som H&M har säsongsrea

ILLUSTRATION IDUN ANDERSSON LINDBLAD

LÄS MER KULTUR PÅ LUNDAGARD.SE

Månaden som gått:

UB, aggresivitet och ego Oktober kom och gick. Med höstlövens intåg skedde också en hel del intressanta händelser. Lundagårds Lova Ekstrand sammanfattar månaden som gått.

UB i höstskrud Det var kallt. Sedan kom sommarvärmen. Och sedan blev det svinkallt igen. Summa summarum: Hösten är här, på riktigt. Ruskigt väder, chailatte och stickade tröjor är tillbaka i sin prime – precis som Universitetsbiblioteket. Med blad skiftande i gult, rött och orange blir Lunds vackraste byggnad nu måltavla för fler bilder än någonsin. Det är i princip omöjligt att gå förbi utan att se någon förundras över biblioteket. Nu inväntar jag hundratals höst-recaps på instagram, bestående av minst en bild på den ikoniska byggnaden i höstskrud. Mest spännande blir det att se hur många studenter som, precis som jag, gett upp på att undvika ofrivillig fotobombning och därmed kommer att synas i alla estetiska bilder. Ingenting säger höst som att trött lämna biblioteket och fastna på bild med en väska överfylld med böcker på axeln. Om alla fotograferande turister bara visste att utsidan i detta fallet är vackrare än insidan, skulle de kanske förstå varför vi lämnar Universitetsbiblioteket med så tom blick.

ILLUSTRATIION: FELIX OLSEN

Hissvåld på bokmässan Bokmässans rubriker når mig sällan, men i år var det omöjligt att missa dem – tack vare Stefan Holm. Den tidigare höjdhopparen gick till fysisk attack mot journalisten Emil Persson, och blev därmed utslängd från mässan. Holms ilska grundar sig i ett åtta år gammalt klipp från tv-programmet Breaking news. Persson, som driver Fördomspodden, presenterade sina fördomar om Patrik Sjöberg, en annan höjdhoppslegendar. Persson insinuerade skämtsamt att Sjöberg skulle mörda Holm om han mötte honom i en mörk gränd. Samma skämt användes sedan igen, men nu med Holms då fjortonårige son, Melwin, som måltavla. Klippet skapade en ilska inom Holm som åtta år senare bubblade upp igen. Utanför en hiss under årets Bokmässa fick han nämligen syn på Persson. Enligt vittnen gick idrottsprofilen då till fysisk attack och tog strypgrepp på honom. Holm berättar i ett

Facebookinlägg att han ska söka hjälp och gå i terapi för att hantera sin ilska. I kommentarsfältet hyllas han för att ha stått upp mot Persson, och försvaras med att alla människor ibland gör bort sig. Några menar istället att Holm gått över styr. ”Ja du behöver verkligen ta hjälp…”, skriver någon. Det är svårt att inte hålla med.

Ronaldo + Malmö = sant? För Malmö FF går säsongen inte riktigt som planerat: Herrarna ser ut att missa Europaspel, och damerna är långt ifrån det SM-guld det pratades om i början av året. Tur för klubben att det händer andra saker på Stadion. I samband med Portugals Nations League-spel mot Danmark valde det stjärnspäckade portugisiska landslaget att slå läger på vår sida av Öresundsbron och träna på Stadion. I sociala medier syntes bilder på lagets stora stjärna, Cristiano Ronaldo, på arenan med en kaffe i handen. Utanför hotellet i Malmö rapporterades det om fans som hoppades få en skymt av laget. Ronaldos visit skulle dock bli kortvarig, och snart kom uppgifter om att stjärnan lämnat samlingen istället för att följa med laget till Danmark. Orsaken? I Portugals senaste match hade förbundskapten Jorge Jesus lämnat honom på bänken, vilket skall ha orsakat en konflikt mellan de båda herrarna. Än sämre blev det när Ronaldo fick veta att det inte heller mot Danmark skulle finnas plats för honom på planen. Den sällan ödmjuka portugisen tjurade då ihop och åkte hem. Dispyten med tränaren och avresan från truppen skapade rykten om att Ronaldo nu hade gjort sitt i det portugisiska landslaget. Snart kom dock nya uppgifter som bekräftade att så inte var fallet, och Ronaldo-fansen jublade. Själv har jag svårt att förstå vad de ser i en 41-åring som tror att han fortfarande är bäst i världen, men som borde ha lagt fotbollsskorna på hyllan för länge sen. Gamla meriter gör ingen glad, och vill Portugal vinna några fler mästerskap räcker det inte att sätta Ronaldo på bänken. På läktaren finns det däremot gott om plats. LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026 | 23

recension FOTO SVT/ JANNE DANIELSSON, GIFT VID FÖRSTA ÖGONKASTET XL FOTO: FOLKETS BIO

Farlig gemenskap i Nipster kamraterna ligger det någonting oroande i luften redan från början: de obehagliga kramarna Nipster som Chris välkomnas med, de skumma personPremiär 23-10-2026 Carbs film ligheterna, den spända musiken. Precis som i Ari Asters Midsommar skaver idyllen mot oron I ungdomsfilmen Nipster får vi följa en ung så att man som publik inte riktigt vet vad man tjej som dras in i en ekofascistisk grupp ska känna. FILM

präglad av hat och våld. Samtidigt finner hon där en känsla av tillhörighet som är svår att värja sig mot. TEXT JONATHAN ROOS

”Ingenting är lättare än att fördöma den som gör ont; ingenting är svårare än att förstå honom” har den amerikanske journalisten Norman Cousins skrivit. Det krävs inte mer än en blick på samhället för att bekräfta sanningen i hans analys: tvära fördömanden är betydligt vanligare än uppriktiga försök att förstå missgärningar. I thrillern Nipster, vinnare av Grand Pix på Oslo Pix och nominerad till Svenska kyrkans pris för bästa ungdomsfilm, har manusförfattaren Sarah Olsson och regissören Sunniva Eir Tangvik Kveum tagit sig an den svåra uppgiften att förstå. Det är en realistisk skildring av en ung tjejs radikalisering i jakten på tillhörighet. Efter en konflikt på ridskolan följer den 17-åriga Chris (Saga Stenman) med sin vän till ett sommarläger för klimatengagerade ungdomar. Trots den idylliska miljön och de glada 24 | LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026

SÅ SMÅNINGOM STÅR det klart att lägret är ekofascistiskt. Våldet trappas upp, rasismen blir öppnare, och snart är Chris själv delaktig. Det är ett sluttande plan som är fruktansvärt att bevittna, ångestartat precis som en thriller ska vara.

”

Kan jag glädjas med Chris, blir gränsen mellan mig och en fascist mindre skarp Men i takt med denna utveckling finner Chris också en allt större gemenskap i gruppen. Behovet av gemenskap överröstar hennes moraliska kompass. Ibland kommer jag på mig själv med att känna triumf över hur hon inkluderas av gruppen – och det är då jag inser hur trovärdig filmen är. Kan jag glädjas med Chris, blir gränsen mellan mig och en fascist mindre skarp. Det

är en insikt som är lika kuslig som viktig. Ambivalensen mellan å ena sidan gemenskap och å andra sidan hat hade varit svår att gestalta för en mindre skicklig skådespelare än Saga Stenman. Vi ser hennes karaktärs gradvisa utveckling i de hårdnande ansiktsuttrycken och i den allt mer bestämda rösten. Chris går från att vara en blyg och stel tjej till en självsäker fascist på ett sätt som inget manus i världen kan förmedla på egen hand; det kräver en skådespelare som förstår sig på karaktären bortom replikerna och anvisningarna. SKICKLIGHETEN HAR TYVÄRR en baksida: Filmen förlitar sig lite väl mycket på Stenmans spel. Det är huvudsakligen genom närbilder på Chris ansikte som samvetskvalen, ångesten och känslan av utanförskap gestaltas, men filmen vill aldrig dröja vid detta. Handlingen står hela tiden i centrum. En thriller av ett så pass psykologiskt slag hade tjänat på att fördjupa just psykologin. Nipster är i grunden en film om sökandet efter tillhörighet, och om de radikala strömningar som hotar att utnyttja detta sökande. Det kanske allra kusligaste med filmen är att det inte alls är ett monster som tecknas, utan en människa som förblir alltigenom begriplig. Att förstå är svårare än att fördöma, men Nipster visar att det också är obehagligare: Den man förstår kan man känna igen sig i.

ILLUSTRATION: JESPER AXELSSON

LÄS MER KULTURKRITIK PÅ LUNDAGARD.SE

Kulturredaktionen tipsar:

I höstmörkret När mörkret lägger sig över årstiden gäller det att göra det bästa av situationen. Lundagårds kulturredaktion tipsar om olika verk att fly höstmörkret med.

STEPHEN KINGS THE STAND

VANDRING PÅ SÖDERÅSEN

GREOGORY ALAN ISAKOV

Räds inte dess storlek, trots att det är en riktig tegelsten. The Stand är en episk post-apokalyptisk roman som handlar om hur ett dödligt supervirus slår ut över 90% av jordens befolkning. Samhällets kollaps leder till olika grupperingar, en klassisk kamp mellan de onda och de goda. Romanen är ordentligt obehaglig och grafisk, helt perfekt för (b)oktober.

Det må vara lite långt dit, och kanske inte ett kulturuttryck som så, men om man kan ta sig till Söderåsens nationalpark så här års så har man en riktigt fin dag framför sig. Nu när träden skiftar färg och luften är krispig finns det inget bättre sätt att välkomna hösten på än att höra löven prassla under skorna. Så snöra på kängorna och hoppa ut i skogen!

Om ett album hade fått ben och promenerat iväg hade den här skivan haft halsduk och en termos med sig. This Empty Northern Hemisphere är både vemodigt och drömskt. Att lyssna på det är som att få pumpkin spice injicerat rätt in i blodomloppet. Gregory Alan Isakov är ett måste under de ruggiga höstmånaderna.

NISCHAD DOKUMENTÄR

NOSFERATU DEN TREDJE

KULTKLASSISK SKRÄCKLIT

Set! är en dokumentär som följer människor som tävlar i konsten att duka ett matbord. Släpp tentaplugget, tänd några ljus och låt dig hänföras av att se vuxna människor spendera tiotusentals kronor på kitschiga bordsdekorationer. Det må låta torrt, men deltagarnas intriger och besatthet av bestick kan vara det roligaste jag sett.

Tre versioner av denna vampyrklassiker finns att välja mellan men jag vill lyfta den senaste från 2024. Gotisk stämning och några obligatoriska jumpscares gör filmen den perfekta höstskräcken. Jag varnar dock för att slutscenen mellan Lily-Rose Depp och Bill Skarsgård traumatiserade min vän till den grad att hon inte kunde ligga med sin kille på en vecka.

Få har missat Stanley Kubricks filmatisering av The Shining, men har du läst originalet? Stephen Kings roman följer likt filmen en familj fast på ett öde hotell över vintern. Fokuset ligger dock mer på familjens dynamik och skräcken infinner sig i hur denna sakta bryts ner. Återse en klassiker i höst, kanske denna gången i ett nytt format.

TOVA LUNDIN MYLLÄRI

CORNELIA HALL JENSEN

IRLÄNDSK MYTOLOGI I LAND

TEATER-FAVORIT I REPRIS

NYTT MED FONTAINES D.C.

Hösten kryper på och lässuget likaså. I Land av Maggie O’Farrell vävs vidsträckta landskap och piskande vind samman med irländsk mytologi. Läsaren möter Tomás som har fått i uppdrag att rita om Irlands kartor efter den stora svälten vid 1800-talets mitt. Boken kom ut på svenska i somras, men passar kanske allra bäst i november-rusket.

Vad innebär det egentligen att tappa bort sig själv? I Mare Kandres Vilse från 1986 rymmer två flickor till en skog. På Malmö Stadsteater visas snart den hyllade pjäsen igen. Den sattes upp förra hösten genom ett samarbete med Dramaten. Nypremiären är i början av december, men biljetterna har redan släppts. Ynka 150 kronor med studentleg!

Dystra toner, poetiska textrader och stråkar. I låten ”Where Is Gone?” slätas Fontaines D.C. ut och möter Rosalías dramatiska stämma. Samarbetet är en del av rockbandets femte album Dopamine Chamber och känns både oväntat och självklart. Att lyssna på låten är som att gå en promenad i höstregnet… på ett bra sätt. CLARA TORNBRANT LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026 | 25

Lunds universitets studentkårer Denna sida består av icke-redaktionellt material.

FOTO JOAKIM CNATTINGIUS

Studenter idag – kollegor imorgon DEN 24 OKTOBER 2026 firade Corpus Medicums kårbal, den så kallade Corbalen, 40 år. Corbalen är ett exempel på de evenemang som kårens två sektioner, Medicinska Föreningen och Vårdvetenskapliga studentföreningen, arrangerar tillsammans. Genom sektionsöverskridande samverkan och sammankomster banas väg för hur vård- och medicinstudenter kommer att samarbeta och fungera tillsammans på framtidens arbetsplatser.

Du ska inte riskera utvisning för att engagera dig LUNDS STUDENTENGAGEMANG VILAR på en enkel princip: studenterna ska själva leda, granska och forma universitetet och dess studentliv. Varje år tar studenter studieuppehåll för att på heltid arbeta som kårpresidialer, kuratorer på nationer eller företrädare inom Akademiska Föreningen. De sätter sina egna studier på paus för att förbättra vardagen för andra. MEN FÖR STUDENTER från länder utanför EU och EES är denna dörr i praktiken låst. Inte på grund av bristande vilja, utan för att svensk migrationslagstiftning förvandlar ett studentpolitiskt förtroendeuppdrag till ett hot mot deras rätt att stanna i landet.

PROBLEMET ÄR NATIONELLT. Lagstiftare i Stockholm har utformat migrationspolitiken i ett

STUDENTDEMOKRATI FÅR ALDRIG bli ett privilegium förbehållet dem med rätt pass. Den som väljs av sina medstudenter ska kunna fullfölja sitt uppdrag utan rädsla för utvisning. Regelverket måste reformeras så att uppehållstillstånd för studier kan förlängas vid studieuppehåll för demokratiska förtroendeuppdrag. ETT STUDENTLIV SOM bygger på demokrati måste vara öppet för alla som lever i det – oavsett varifrån de kommer.

KRAMAR: Internationella studenter som berikar Lunds studentliv. SPARKAR: Fyrkantiga migrationslagar som gör engagemang till en utvisningsrisk. ELISABETH ROOS LINDELL, ORDFÖRANDE LUS LUKAS SCHULTZ, VICE ORDFÖRANDE LUS

DETTA ÄR LUS Lunds universitets studentkårer, Lus, är ett samarbetsorgan för de nio kårerna vid Lunds universitet. Genom Lus verkar kårerna gemensamt för de studerandes intressen gentemot universitetet, kommunen och regionen.

26 | LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026

GENOM EN SÄNKT tröskel för interaktioner redan under studietiden, skapas möjligheter för att ömsesidig respekt mellan olika professioner ska växa fram. Relationen mellan yrkesgrupperna kan således även bli en naturlig del av utbildningen, utan att den finns inskriven i en kursplan. På så sätt kan något så banalt som att anordna en bal, eller cykla på en tandemcykel från Göteborg, påverka och förändra framtidens arbetsplats. För dagens studenter är morgondagens kollegor, och det är genom samarbete och en gemensam vilja att göra bättre som vi på riktigt lägger grunden för ett bättre arbetsklimat. FOTO OLIVIA KEUSCH

SVENSKA STUDENTER HAR lagstadgad rätt till studieuppehåll för kåruppdrag. EU-medborgare skyddas av den fria rörligheten. Men för studenter från resten av världen ställer Migrationsverket stenhårda krav på kontinuerliga heltidsstudier och avklarade högskolepoäng. Den som väljs till ett heltidsarvoderat förtroendeuppdrag och ansöker om studieuppehåll hamnar i en juridisk fälla: studietakten bryts, vilket innebär att rätten att vistas i Sverige ifrågasätts. Följden blir att befintliga tillstånd riskerar att återkallas och förlängningar avslås.

vakuum, helt utan förståelse för den svenska högskolemodellen. I debatten talas det om vikten av integration. Men hur går det ihop med ett regelverk som utestänger internationella studenter från just de arenor där integrationen faktiskt sker? Studentlivet är inte bara fester och traditioner; det är en skola i demokrati och medbestämmande. Vi kan inte uppmana internationella studenter att delta för att i nästa stund förvisa dem till åskådarbänken.

PÅ DAGENS SJUKHUS förekommer det fortfarande i vissa delar en tydlig hierarkisk uppdelning mellan läkarkåren och “övrig personal”. Det är gamla traditioner från en svunnen tid, men ändock traditioner som vägrat att dö ut. Tidigare fanns även en tydlig uppdelning mellan Corpus Medicums sektioner, då dessa var utspridda på olika delar av campus. Sedan Medicinska Fakulteten flyttade stora delar av sin utbildningsverksamhet till Forum Medicum hösten 2023, har studenter från majoriteten av de båda sektionernas program fått en naturlig mötesplats.

ELIAS SIMONSSON, Ordförande, Vårdvetenskapliga studentföreningen, språkrör Corpus Medicum PERNILLA ÅLUND, Ordförande, Medicinska föreningen, språkrör Corpus Medicum

D E T TA Ä R E N I C K E - R E D A K T I O N E L L S I D A F R Å N L U N D S U N I V E R S I T E T

photo: johan persson

Hope behind the AI headlines

H

eadlines dominated by dooms­ day predictions about AI may lead us to believe civilisation is heading for irreversible col­ lapse. However, a look behind the headlines shows there are also good reasons to be­ lieve in a future with AI. AI, of course, can be harnessed for good or bad purposes and there are clear dangers inherent in leaving AI to its own devices. But beyond the nightmare scenarios of runaway AI, it should be remembered that, when used in the right way, AI can make a positive difference for our futures, both on a personal and global level. On a personal level, AI can take over the tasks we perform more out of necessity than for pleasure and also provide us with unprecedented individual support in pursuing knowledge and achieving our aims. With an AI buddy to assist us, we can not only tackle the things we find difficult, but also develop our strengths. AI that we customise to our own needs has the

potential to increase personal freedom. While generative AI grabs the headlines, analytical AI is working away in the background on a huge scale, helping to address major global problems by analysing vast datasets to find patterns that would otherwise remain hidden and to unlock new insights. At Lund University, this data­crunching capability is perhaps most apparent in helping to accelerate medical research, leading to faster drug develop­ ment and more precise disease detection. But this is just the beginning – there is a growing number of important fields in which analytical AI can make a dramatic difference. Much of the debate on AI centres on the problems it might cause, rather than the problems it could predict, prevent or solve. Collaboration with AI, focusing on our shared challenges, has the potential to generate hope. Erik Renström Vice-Chancellor

debatt

DENNA SIDA BESTÅR AV ICKE-REDAKTIONELLT MATERIAL. LÄS FLER DEBATTARTIKLAR PÅ LUNDAGARD.SE

Iris Ehrengren från Centerstudenter vill bevara Parentesens korridorer. Foto: Privat.

Låt Parran behålla sina korridorer Tills dess måste vi bevara dem som redan finns. AFB menar att det inte skulle vara ekonomiskt försvarbart att behålla korridorerna på Parran. Det baserar de på en undersökning som säger att studenter ser korridorer som kortsiktiga och mindre attraktiva Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i boendealternativ. Samtidigt, i valet mellan att bo i korridor eller att debattartikeln. flytta runt hos kompisar sitt första år som student så väljer nog en stor Som många hört överväger AF Bostäder att bygga om Parentesen till lä- majoritet korridoren. Dessutom är alla rum på Parran uthyrda under genheter. Detta upprör många, inte minst de boende som i våras startade terminerna. Det finns uppenbarligen en efterfrågan. Hur permanent en namninsamling och arbetat mycket för att förmedla områdets kultu- måste ett boende vara för att AFB ska se det som värdefullt? rella och sociala roll i Lunds studentliv. Kultur och tradition är viktigt men det finns också andra värdefulla argument KORRIDORER ÄR ALLTSÅ ett billigare och mer för att behålla korridorerna på Parran: tillgänglättillgängligt alternativ på Lunds bostadsmarkligheten till bostad, olika prisklasser på bostadsnad. Det är, enligt mig, det starkaste argumenmarknaden och mental hälsa. tet för att inte bygga bort dem. Men de fyller Hur lång tid tog det innan du fick bostad i även en social funktion. Lund? Vissa har tur och får sin bostad via AFMånga som flyttar till Lund flyttar hemifrån Hur permanent måste ett B:s lotteri, andra bor i olika korttidskontrakt för första gången. En del längtar säkert efter att bo boende vara för att AFB ska själva, men för andra känns det ensamt att komeller hos kompisar den första tiden. För några se det som värdefullt? veckor sedan firades det att Lund gick från rödma hem till en tom lägenhet. Samtidigt ökar entill gulmarkerad i Sveriges förenade studentkåsamheten bland unga och Folkhälsomyndigheten rers (SFS) årliga granskning av studentstäderpekar ut ensamboende som en riskgrupp. AFB, nas bostadssituation. Detta är ett steg framåt men jobbet är inte klart. ett företag som gärna pratar om sitt arbete med ungas mentala hälsa på anFör grön markering ska staden kunna erbjuda ett tryggt boende inom dra områden, bör ta det i beaktning även på hemmaplan – i boendefrågan. en månad – något Lunds höga hyror och långa kötider gör svårt. Korridorer skapar sociala sammanhang, i bästa fall en känsla av familj. Få bostadsområden är så älskade av dem som bor där som Parentesen. KORRIDORER ÄR GENERELLT sett billigare bostäder än lägenheter och Passar korridorerna alla? Nej, men de är viktiga för den som har svårt att enligt AFB:s egen statistik är det endast deras korridorsboenden som hitta bostad, inte har råd att lägga två tredjedelar av CSN på hyran eller har kötider under sex månader. Korridorerna är alltså helt nödvändiga som helt enkelt inte vill bo ensam. Byggreglerna bör ändras så att föreför tillgången till boende i Lund, både i form av olika prisklasser och tag kan bygga korridorer igen. Tills dess bör AFB tänka långt och länge kortare kötid. på vilka som drabbas om Parentesen blir ännu ett lägenhetskomplex. Ändå blir korridorer en allt mindre andel av studentbostäderna. Med Parran är mer än kultur, den är en trygghet. nuvarande byggregler är det nämligen sällan lönsamt att bygga korridorer. Skillnaden mellan byggkostnaderna för lägenhetsboenden och kor- TYCKER DU ATT Parentesen ska få behålla sina korridorer? Skriv under ridorsboenden med dagens regler är för små för att motivera företagen namninsamlingen på raddaparentesen.nu. eftersom lägenheter kan ha högre hyror. Centerstudenter vill att byggreglerna ska förenklas för att öka incitamenten till att bygga korridorer. IRIS EHRENGREN, STYRELSELEDAMOT CENTERSTUDENTER SKÅNE Billiga, lättillgängliga och gemenskapsbildande. Centerstudenters Iris Ehrengren uppmanar både AF Bostäder och alla studenter att göra sitt för att bevara Parentesens korridorer.

”

28 | LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026

KORSORD

Bokstäverna i de blå rutorna bildar en tävlingsfras. Skicka in svaret i ett mejl till korsord@lundagard.se för en chans att vinna en tygkasse och en bok från Tidningen Lundagård. Vinnarna lottas ut den 25 november och meddelas via mejl, facit publiceras på lundagard.se samma dag.

FOTO NATIONAL GALLERY OF ART/UNSPLASH

LUNDAGÅRD NUMMER 6 2026 | 29

smått och gott

TACOWEENPUMPAN Denna ruskiga höst-rätt bör ätas direkt efter att den konstruerats. Efter allt strul med det estetiska är det nämligen stor risk att FOTO: ELIN HILLING

maten snart börjar kallna. Recept och foto: Lova Ekstrand Portioner: Flera Tid: 15 min (utan pumpakarvning)

INGREDIENSER

En pumpa Valfri färs Tacokrydda

Valfria tacotillbehör Nachochips

INSTRUKTIONER

1. Kärna ur pumpan och karva ut ett ansikte. 2. Stek färs och krydda med tacokrydda. Hacka grönsaker och förbered de tacotillbehör du vill ha. 3. På en bricka: Lägg nachochips i botten. Toppa med färs och dina tacotillbehör. 4. Sätt pumpan vid sidan av brickan och stoppa in färs och tillbehör i pumpans mun. Servera och njut! ILLUSTRATION MIRANDA HARLAND RAUNIO

S U D O K U

Öde ö – Deserted island Siffrorna 1-9 ska skrivas en gång i varje rad, kolumn och kvadrat. Fill each row, column, and box with the digits 1–9.

EASY

HARD

SUDOKU BY MIA MARIE GRAF

LÄS MER PÅ LUNDAGARD.SE

LUNDGRENS AV TEKLA SVENSSON

LUNDAMÅRD AV JESPER AXELSSON

Nästa nummer av Lundagård kommer den 11 december.

Mjauuu Mjauuu... Fest och flärd när staden står värd! Lätt att glömma i allt stök, hedergästens besök. Likaså kan romansen spira, när fifflare ska fira. En ny union, rakt upp över landskapen, när avtalen sluts med gapen. Och när man jobbar nära, då händer det att man blir, ja kanske inte kära, men i alla fall börjar begära...

Glöm inte tipsa Morrhoppan!

Morrhoppan

LUNDAGÅRD NUMMER 7 2026 | 31

Avs: Lundagård, Sandgatan 2, 223 50 Lund Adressändring via Ladok