Döden

sveriges äldsta studenttidning grundad 1920 - nr 7 2023

DÖDEN NÄR IDROTTSHJÄRTAT STANNAR s. 10–11

ATT JOBBA MED DÖDEN s. 12–15

NYANDLIGHET PÅ FRAMMARSCH s. 22–23

Hur ser din bransch ut 2040?

Gå med i a-kassan när du börjar jobba. skanna här

Om du känner dig lite osäker på omvärlden, kris, lågkonjunktur och räntor kan det vara tryggt att försäkra lönen. Det är trots allt så att en enda månad med ersättning från a-kassan täcker in medlemsavgiften för 17 år.

Ett medlemskap i Akademikernas a-kassa kostar 130 kronor per månad. Som mest kan man få 26 400 kronor per månad i ersättning före skatt.

En a-kassa för hela arbetslivet.

ledare

Behöver vi påminnas om döden?

Under allhelgonatid tittar Lundagård närmre på döden, och ser därigenom också livet i klarhet.

PÅ MÅNGA KYRKOGÅRDAR runtom i Sverige står det ovaför ingången: ”tänk på döden”. En påminnelse om att den kristna tron ser döden som evig och livet som något tillfälligt. Trots det både makabra och tungsinta i uppmaningen har jag som icke-troende också alltid sett något hoppfullt i denna uppmaning.

NÄR LUNDAGÅRDS REDAKTION färdigställer den tidning du nu håller i handen är det allhelgonahelg i Lund. Nere på Botulfsplatsen springer barn utklädda till spöken och vampyrer, på kyrkogårdarna brinner ljus för de som lämnat sin plats på jorden.

VAD ÄR VIKTEN av att göra en studenttidning med dödstema? Behövs fler påminnelser om döden? Räcker det inte med de konstanta rapporter från krig, gängvåld och naturkatastrofer som visas på våra skärmar?

FÖR VISST SER och upplever vi i dag mer död genom våra nyhetskanaler och sociala medier än vad någon människa kan mäkta med. Vår avsikt med det här numret är att erbjuda någon form av hjälp i att omfatta vad döden innebär, så gott vi kan.

LÄS EXEMPELVIS OM Joacim Erntsson, handbollsspelaren vars hjärta stannade mitt under en match. Eller om Sankt Lars hospitals gamla begravningsplats, där de som ingen ville kännas vid begravts. Personer som först nu börjar få någon form av upprättelse. Vi har också träffat sex personer som möter döden varje dag i sitt arbete, från präster till läkarstudenter och krematoriearbetare.

VI VILLE OCKSÅ ta fasta på den kulturella uppfattningen av döden, och titta närmre på hur vi tänker oss den genom konst och samhällsfenomen.

VI BEGAV OSS ut till Hovs hallar, där en av världshistoriens mest ikoniska framställningar av döden kommit till. Vi begav oss också på upptäcksfärd genom nyandligheten för att undersöka dödsbegreppet bortom traditionell religion. Och så följde vi med två killar som utövar extremsporten ”dödshopp” för att se varför människor frivilligt utsätter sig för faror och risker i sina annars relativt säkra liv.

JAG VET INTE om vi kommer fram till några definitiva svar, men kanske är det inte heller något att förvänta sig av döden. Kanske kan vi inte göra mer än att tänka på den.

OM DET HÄR numret får dig att tänka på döden så hoppas jag att du i det också tänker på livet.

Tänk på tiden som går och tänk på värdet av den när den passerar. Vi rår inte på att mota döden i grind, men kanske kan vi försöka lära känna den lite medan vi lever. Kanske blir vår tid på jorden lite mindre skrämmande då.

ISAK AHO NYMAN REDAKTÖR

Q: Janne Andersson (SvFF) Jan Olof ”Janne” Andersson avgår som förbundskapten för Sveriges herrlandslag i fotboll.

Andersson tillträdde 2016, med bland annat ett SM-guld som tränare för IFK Norrköping i bagaget. Trots vissa framgångar med landslaget lyckades han aldrig nå de riktigt stora höjderna. Quatten sörjer en förbundskapten och minns både det vackra och det fula.

ILLUSTRATION MANGI BENGTSSON

RÄTTELSER: Inga rättelser har inkommit till nummer 7.

Tidningen Lundagård gavs för första gången ut 1920 och är Sveriges äldsta studenttidning. Tidningen ägs av Lunds universitets studentkårer (Lus) och når samtliga studenter och anställda vid Lunds universitet. Lundagård är redaktionellt obunden Lus. Redaktör & ansvarig utgivare: Elmer Rikner, elmer.rikner@lundagard.se Redaktör: Isak Aho Nyman, isak.aho-nyman@lundagard.se Webbredaktör: Vera Svahn, vera.svahn@lundagard.se Fotochef: Johanna Nilsson, fotografi@lundagard.se Illustrationschef: Ida Hein Olsson, illustration@lundagard.se

Qvad: Åh Janne min Janne, Jag minns när du peta’ Hamrén Vilken framtid, vilken hanne! Åh, som jag trodde då på min Janne.

Men besviken jag blev tunt med vinster, utan succé min beundran den förblev fast man ropa be om ditt avskedsbrev Åh, Janne min Janne, helt förpassad, totalt passé du skriker i TV på din granne Åh, hur blev det så här min Janne?

Redaktion: Erik Lindberg, Thea Sandin, Ida Hein Olsson, Johanna Nilsson, Elsa Ivarsson.

Medarbetare detta nummer: Alexandra Roslund, Mangi Bengtsson, Marius Lyckå, Theodor Bondestam, Edin Jusovic, Elsa Ivarsson, Hannes Eriksson Ahlström, Erik Lindberg, Johanna Nilsson, Ebba Wellergård, Ella Kettula, Hampus Ågren, Emmy Odeskog, Ida Hein Olsson, Vera Svahn, Isak Aho Nyman, Thea Sandin, Maria Müllern Aspegren, Ellen Gemback, Jonathan Juhlin, Alice Nyberg, Elin Syuleymanova, Adam Biwall Sandberg, Florencia Larrosa, Idun Andersson Lindblad, Sofie Meurling.

Omslag: Alexander Roslund.

Kattlogotyp: Sofia Kockum.

Prenumeration: 400 kr per år, kontakta isak. aho-nyman@lundagard.se Studentprenumeration för 240 kr.

Adressändring: Genom Ladok.

Tryck: V-Tab. Distribution: kundsupport@nimdistribution.se Pressläggning: 6 november 2023.

Deadline: nr 7/2023 27 oktober. Vi ansvarar inte för insänt material och förbehåller oss rätten att göra mindre ändringar.

Upplaga: 34 115.

Adress: Sandgatan 2, 223 50 Lund E-post: lundagard@lundagard.se Nätupplaga: lundagard.se För annonsering: Kontakta Elmer Rikner på elmer.rikner@lundagard.se

Alla studenter och anställda får tidningen efter beslut av Lunds universitet respektive Lunds universitets studentkårer.

Därför får du inte Lundagård: Adressen vi fått från Ladok är fel: Adressändra. Ange lägenhetsnummer och korrekt postnummer.

Skriv ditt namn på din brevlåda.

Anställda hänvisas till att kontakta Lucat, där man kan starta och avsluta sin prenumeration.

Om du har gjort ovanstående, kontakta Nim distribution.

Lundagård nummer 7 2023 |

3

webbuppslaget FOTO JOHAN LARSSON

27 OKTOBER – GRANSKNING

Wermlands nation undvek skatt Den kassör på Wermlands nation som dömdes för grov trolöshet mot huvudman för att ha stulit 314 000 kronor fick inget arvode, då hon saknade arbetstillstånd i Sverige. I stället fick hon ett skattefritt stipendium motsvarande den summa hon skulle ha arvoderats – efter skatt.

På så sätt lyckades nationen spara över 200 000 kronor på den, enligt Skatteupplysningen, otillåtna uppgörelsen.

26 OKTOBER – KRÖNIKA

31 OKTOBER – NYHET

1 NOVEMBER – RECENSION FOTO JOHANNA NILSSON

FOTO MARIUS LYCKÅ

FOTO SABER MALMGREN

Två hem, ett hjärta

Palestina-demo

Terra på Blekingska

Varför har man hemlängtan när man inte vill åka hem? Trots att hennes nya hemstad känns tusen gånger mer intressant, försöker Lundagårds utbyteskrönikör Clara Castenfelt bena ut sitt starka känslomässiga band till Sverige.

Fredagen den 27 oktober ägde en demonstration för Palestina rum utanför Universitetsbiblioteket. Demonstrationen organiserades av Students for Palestine, som bland annat kräver att Lunds universitet ska avsluta alla kopplingar till vapenindustrin och staten Israel.

Den 28 oktober uppträdde indiebandet Terra på Blekingska nationen. Terrapyskosen har intagit Lund och Lundagårds Maria Müllern-Aspegren känner sig drabbad.

4 | Lundagård nummer 7 2023

LÄS MER PÅ LUNDAGARD.SE

Svenska studenter får minst lärarledd tid i Europa

En ny rapport visar på mörka siffror för de svenska universiteten. Svenska studenter får minst lärarledd tid i Europa, bara 11 timmar i veckan, jämfört med 16 timmar i resten av Europa. Dessutom lägger svenska studenter för lite tid på sina studier. Studenter i samhällsvetenskapliga ämnen och humaniora lägger 27-32 timmar i veckan på sin heltidsutbildning – avsevärt mindre än studenter i andra länder.

(Artikeln publicerades urspungligen på lundagard.se 24/10)

TEXT MARIUS LYCKÅ SVENSKA STUDENTER GES minst lärarledd undervisning i Europa och överlag lägger för lite tid på sina studier, trots detta har regeringen som ambition att Sverige ska vara en ledande kunskapsnation. En paradox, enligt Stephen Hwang, professor emeritus i fysik på Högskolan i Halmstad och författare till en ny rapport om resurser för undervisning vid svenska lärosäten.

– Man kan inte bli en ledande kunskapsnation om man inte har både engagerade lärare, men också lärare som ges tid att undervisa sina studenter, säger Stephen Hwang.

LENA ESKILSSON, PROREKTOR vid Lunds uni-

versitet, håller med. Hon menar att det i nuläget inte finns något som tyder på att mängden lärarledd tid skulle ha medfört sämre kunskaper hos studenterna, men att utvecklingen går åt fel håll: – Vi har fantastiska lärare och pedagoger som verkligen jobbar för att åstadkomma så bra utbildning som möjligt, men urholkningen pågår från år till år, så det kommer också en gräns där det blir svårt att upprätthålla kvaliteten.

BÅDE STEPHEN HWANG och Lena Eskilsson pekar på universitetens finansieringsmodell och i synnerhet det så kallade produktivitetsavdraget som ett stort problem. Produktivitetsavdraget innebär att anslagen till universiteten minskas i förhållande till de effektiviseringar som gjorts inom näringslivet varje år. Stephen Hwang säger att produktivitetsavdraget gör att universiteten får mindre och mindre pengar per student i förhållande till sina kostnader.

STEPHEN HWANG OCH Lena Eskilsson är båda kritiska till produktivitetsavdraget. Stephen Hwang påpekar att Danmark har gjort sig av med sitt produktivitetsavdrag och att man där ser att studenter både får mer lärarledd undervisning och lägger fler timmar per vecka på sina utbildningar.

UNIVERSITETENS BUDGETAR ÖVERLAG har dock inte minskat. Ungefär samma mängd resurser fördelas, men på fler och fler studenter.

Stephen Hwang och Lena Eskilsson är över-

ens om att universiteten borde få fokusera på att ge bättre utbildning i stället för att utbilda flera, de vill se större frihet för lärosätena att disponera över sina resurser.

– Vad vi skulle önska är ju egentligen att vi hade fått högre tilldelning per student i stället för fler studenter så vi kan lägga mer på kvalitet i stället för kvantitet, säger Lena Eskilsson.

STEPHEN HWANG LYFTER att det finns mycket rektorer kan göra redan nu och Lena Eskilsson säger att digitaliseringen kan skapa möjligheter för lärare att tillbringa mer meningsfull tid med sina studenter. Båda nämner dock under intervjuerna att man som student måste engagera sig om man vill se förändring.

– Det finns egentligen inget incitament för lärosäten att öka den lärarledda tiden, så det är ni studenter som får vara incitamentet, säger Stephen Hwang.

TRUBBEL MED THEO

Vill du få din fråga besvarad? Mejla theodor.bondestam@lundagard.se

Theodor Bondestam svarar på läsarnas frågor i Lundagårds frågespalt.

TEXT THEODOR BONDESTAM FOTO SABER MALMGREN

Jag har skrivit med en schysst och snygg grabb på Tinder i några dagar nu och skulle vilja kolla om han vill ses någon gång. Hur bjuder jag ut honom på bästa sätt? Borde jag skriva och kolla om han vill ta en öl?

Chilla och kolla film? Något annat? /A HEJ A!

En svår och ständigt aktuell fråga! Dejt-förslag är lite som poesi – de betyder ofta något helt annat än man först tror. Så här har jag fattat det:

”Chilla och kolla film” betyder att man vill ligga. ”Ta en promenad” betyder att man inte är tillräckligt intresserad för att spendera massa tid och pengar, men ändå nyfiken på att ses. ”Ta en öl” är det säkra kortet. Allt är möjligt, men det är inte det roligaste förslaget.

Du skulle kunna ta hänsyn till de här lite löjliga undertexterna. Om du vill. Men du skulle också kunna tänka att ”romantik” är mycket större än så. Att det handlar om ärlighet och magkänsla och spontanitet. Om du i själva verket vill gå på en hockeymatch med den

snygga grabben – då kanske det är precis det ni ska göra.

Själv brukar jag välja ett mellanting. Jag vill inte vara alltför klyschig men jag vågar sällan föreslå något fullständigt oväntat. Det brukar sluta med ett glas vin och lite biljard.

LYCKA TILL!

Theo

Lundagård nummer 7 2023 | 5

nyheter

DANIEL WERNER, PSYKOLOGSTUDENT OCH TIDIGARE STYRELSELEDAMOT I LUNDAPSYKOLOGERNA. FOTO ALEXANDRA ROSLUND

Bokade in föreläsning med Alexander Bard utan tillstånd – fick sparken

Lundapsykologernas styrelseledamot Daniel Werner blev utesluten från styrelsen efter att han bokat in en föreläsning med Alexander Bard – en föreläsning som senare ställdes in. Tv-personligheten fick ändå chansen att visa upp sig för lundastudenterna, med Konservativa Förbundet som arrangör.

TEXT EDIN JUSOVIC DEN 13 SEPTEMBER meddelade Lundapsykologerna (LP) att filosofen och tv-personlig­ heten Alexander Bard skulle hålla en föreläsning vid Lunds universitet om psykologen som varelse och psykologins historia. Men bara två dagar senare meddelade Lundapsyko­ logerna att föreläsningen ställts in. ”ETT SAMARBETE MED Alexander Bard skulle

kunna strida mot LP:s jämlikhetspolicy om att alla evenemang ska vara inkluderande för alla medlemmar och fria från diskriminering.

En klar majoritet av styrelsen ansåg att en föreläsning med Alexander Bard, med tanke på hans djupt problematiska uttalanden de senaste åren, skulle inskränka på denna policy och Lundapsykologernas grundläggande värderingar”, skriver föreningen på Facebook.

STYRELSEN GRUNDAR SITT beslut i att Alexander Bard tidigare kritiserat rörelser som Black Lives Matter och metoo, då han menar

6 | Lundagård nummer 7 2023

att rörelserna glorifierar att vara offer. Många av de som intresserade sig för evenemanget reagerade starkt på beslutet. ”Jag har hungrat i alla mina 3,5 år på programmet efter exakt detta”, skriver en person på Facebook.

LUNDAPSYKOLOGERNAS BESLUT HAR inte enbart mötts av kritik, utan även backats av många. ”Det är också ett bra beslut eftersom medlemmarna, varje gång de har tillfrågats, med stor majoritet har sagt sig inte vilja stå som arrangörer till ett sådant evenemang”, skriver en annan person på Facebook.

DANIEL WERNER, DÅ ledamot i LP: styrelse, bokade in föreläsningen på eget initiativ – något han menar inte stred mot föreningens stadgar. Efter att Lundapsykologernas styrelse ställt in föreläsningen blev Daniel Werner kallad till ett möte där han informerades om att han skulle avsättas från sin post som ordförande för utbildning.

ALEXANDER BARD. FOTO VICTOR NORGREN

– Styrelsen tyckte det var olämpligt att lägga ut en sådan föreläsning utan styrelsens till­ åtelse. Min position var att om man är för akademisk frihet och utforskar olika perspektiv så behövs det inte sådan kontroll, säger Daniel Werner.

LÄS FLER NYHETER PÅ LUNDAGARD.SE MEN DANIEL WERNER gav sig inte, i stället valde han att på egen hand leta efter en ny arrangör. Han menar att även kontroversiella personer bör välkomnas att tala för att olika perspektiv ska lyftas, i utbildningssyfte.

– Om vi vill ha en akademisk frihet som är så bred som möjligt, och inte centralt styrd, måste vi inkludera alla, även studenter, säger han.

LUNDAPSYKOLOGERNAS STYRELSE ÄR dock

eniga om att Daniel Werners agerande gått emot föreningens demokratiska principer och att frågan varit på agendan sedan två år tillbaka.

– Vi har haft två stormöten tillsammans med medlemmarna, vi har haft en omröstning om just den här föreläsningen där det har röstats ned båda gångerna, säger en Lundapsyko­ logernas ordförande Mathilda Edman.

LEDAMÖTENA FRÅN STYRELSEN menar att de i första hand har ett ansvar för medlemmarnas intressen och behov, och att det har varit huvudanledningen till att föreningen inte kunde ställa sig bakom evenemanget. Akademisk frihet var inte anledningen.

– Det här med Alexander Bard handlar inte om honom eller ledamoten eller någons åsikter, utan att den demokratiska processen i föreningen bröts, förklarar Mathilda Edman.

”

Hans uttalanden har gått emot vår policy.

TROTS ATT LUNDAPSYKOLOGERNA ställde in föreläsningen hölls den på det planerade dat­ u­­met 24 oktober, men med Konservativa Förbundets (KF) skåneavdelning som a­ rrangör.

Något Daniel Werner menar var en slump.

– Jag skrev till olika föreningar och de var först att höra av sig. Jag har inget för eller emot KF, för mig är det bra att de vill undersöka olika perspektiv, säger Daniel Werner.

försöka arrangera evenemanget och fortsätta med sin nyfikenhet, men det kunde bara inte ske i vår regi, tillägger Lovisa Ulegård, ord­ förande i trivselutskottet i ­Lundapsykologerna.

– Man får tycka vad man vill om ­A lexander Bard, men hans uttalanden har gått emot vår policy och det har även våra medlemmar ­reagerat på.

KF I SKÅNES ordförande Samuel Andersson förklarar att de inte ställer sig bakom ­A lexander Bards tidigare uttalanden, men menar att många i förbundet varit intresserade av föreläsningen. ”VI FÖRSTÅR OM någon kan känna sig illa be-

rörd av en given talare men det är ingen som tvingar dem att närvara på en helt frivillig talarkväll. Den frihetsprincip som bör prägla universitetsväsendet är att alla typer av intellektuella diskussioner bör kunna hållas, där man kan välja själv vilka man vill delta i eller påbörja”, skriver han i ett sms.

LUNDASPYKOLOGERNAS STYRELSE ÄR där­e­ mot inte missnöjda över att evenemanget blev av. Snarare tvärtom.

– Vi har alltid uppmuntrat ledamoten till att

Hitta ditt nästa jobb i Danmark!

Vi guidar dig på vägen över sundet

Besök oresunddirekt.se

Offentlig information om att arbeta, bo och studera i Danmark.

040 - 17 64 00 oresunddirekt@lansstyrelsen.se

Lundagård nummer 2 2023 | 7

nyheter FOTO MIKAEL RISEDAL

Skulle blivit mötesplats för studenter – nu blir Kungshuset rektorns kontor Filosofiska institutionen fick flytta ut från Kungshuset när det skulle bli en mötesplats för studenter och turister, men nu blir det i stället kontor för rektorn.

– Ska du bara sitta där, som någon byråkrat, och knacka på din dator, säger Hjördis Kristenson.

TEXT ELSA IVARSSON I JANUARI 2024 flyttar universitetsledningen och dess närmaste medarbetare in i det nyrenoverade Kungshuset, mittemot Palaestra i Lundagård. Kungshuset är universitetets allra första huvudbyggnad och fram till 2014 hölls det undervisning i lokalerna, men nu blir det framförallt arbetsplatser för rektorn och hans medarbetare.

– Det är klart att det är synd att det inte är forskning och undervisning, men om någon administration ska ta över, så tycker jag personligen att det ska vara rektorn, säger Björn Petersson, universitetslektor vid filosofiska institutionen.

DEN FILOSOFISKA INSTITUTIONEN

var den

sista som var kvar i Kungshuset.

– Vi, som är tillräckligt gamla för att ha jobbat i Kungshuset, är lite nostalgiska.

Vi tycker fortfarande att vi hör ihop med byggnaden, eftersom filosofiämnet fanns med i Kungshuset när universitetet flyttade in, säger Björn Petersson.

HJÖRDIS KRISTENSON, SOM engagerat sig för att de gamla universitetsbyggnaderna ska hållas levande, kan inte förstå att universitetsledningen valt att göra om Kungshuset till kontor.

– Ska du bara sitta där, som någon byråkrat,

8 | Lundagård nummer 7 2023

och knacka på din dator och sköta administrationen för universitet, då har du berövat byggnaden på det livet som det var tänkt, säger Hjördis Kristenson.

”

Alternativet hade varit att ha kontor i universitetshuset.

PROREKTOR LENA ESKILSSON säger att hon på många sätt tycker att det är positivt att de äldre byggnaderna berör och engagerar, men menar att alla inte kan vara öppna för allmänheten.

– Alternativet hade varit att ha kontor i Universitetshuset och då hade man fått ha stängt där i stället. Om man vill ha någon som jobbar och fylla husen med liv på det sättet, så är det en avvägning man får göra, säger Lena Eskilsson.

MEN PLANEN VAR inte att Kungshuset skulle bli kontor när filosofiska institutionen ­flyttade ut. Huset skulle ha blivit en mötesplats för såväl studenter, som turister. Det

planerades för både studieplatser och ett universitetshistoriskt museum, där allmänheten skulle ha möjlighet att ta del av det kulturarvet.

– Allt det går man miste om, menar Hjördis Kristenson.

– Kungshuset är det äldsta huset vid Lunds universitet. Det är väldigt angeläget att det inte är ett kontor.

LENA ESKILSSON FÖRKLARAR att planerna för ett museum var tvungna att ändras, då det visade sig att Universitetshuset, där rektorn har haft kontor tidigare, har dålig luftkvalitet.

– Det lämpar sig inte för att sitta och arbeta där. För ceremonier och möjligtvis föreläsningar är det ett fantastiskt hus, men inte att sitta och arbeta i. Då var det bättre att sitta i Kungshuset, säger Lena Eskilsson.

I SAMBAND MED att man tog beslutet om att Kungshuset skulle bli kontor, bestämdes det att Universitetshuset skulle öppna upp för studenter.

– Det kommer finnas studieplatser och en bemannad reception där alla kan komma in.

Så Universitetshuset blir det öppna huset i stället för Kungshuset, säger Lena Eskilsson.

LÄS FLER NYHETER PÅ LUNDAGARD.SE

Hbtq-bokhandel utsatt för hot – skolungdomar pekas ut

Hundbajs har kastats mot fönstren och prideflaggor har dragits ned. Malmös hbtq-bokhandel och kulturscen Page 28 har vid återkommande tillfällen fått hat och hot riktat mot sig.

– Det är tröttsamt, man blir väldigt matt och arg, säger bokhandelns ordförande Ebba Sandin Sundkvist.

TEXT HANNES ERIKSSON AHLSTRÖM UNDER DE SENASTE veckorna har den ideella kulturscenen och bokhandeln Page 28 vid flera tillfällen fått ovälkommet besök av en grupp skolungdomar.

– De slår på rutan, skriker skällsord, kommer in i lokalen och välter ner böcker.

Dessutom har de dragit ner vår pride­ flagga som hänger utanför dörren, som de sedan trampar och spottar på, säger Page 28:s ordförande Ebba Sandin Sundkvist.

NÄR SKOLUNGDOMARNAS BESÖK hade blivit ett återkommande problem, uppstod en rädsla för att hoten skulle eskalera. Då valde Page 28 att polisanmäla händelserna.

– Vissa som jobbar här har kanske blivit utsatta för trakasserier tidigare. Vi önskar verkligen att det här ska vara en trygg plats för hbtq-personer, säger hon.

Tidigare har de fått affischer från Sverigedemokraterna uppsatta på ytterdörren.

MEN EFTER DE senaste veckornas återkommande händelser har de beslutat om nya regler för verksamheten: nu får ingen personal jobba ensam. Ebba Sandin Sundkvist tycker det känns tråkigt att ­behöva begränsa sin verksamhet på grund av hoten.

– Att den plats som ska vara trygg för oss blir utsatt för hot visar hur svårt det är att vara en hbtq-vänlig organisation i ett offentligt rum.

”

För ett år sedan mötte personalen hundbajs utsmetat på deras fönsterrutor.

– Det är också sorgligt att det är unga personer som gör det här, varifrån kommer det här hatet mot oss ifrån? De kanske inte helt förstår vad de gör, men har fått hbtqcommunityt beskrivet på ett negativt sätt.

Sandin Sundkvist att de märker hur stort stöd de har. När de lade ut ett inlägg om händelsen på Instagram fylldes kommentars­f ältet av människor som med hjärtan och stjärnor visade hur mycket de uppskattar verksamheten.

– Vi märker att det finns ett stort stöd i vårt community. Vi känner oss inte ­e nsamma i det här, det är skönt att veta.

SAMTIDIGT POÄNGTERAR EBBA

PAGE 28 I MALMÖ. FOTO FILIPPA AXELSSON DET ÄR INTE första gången som Page 28 blivit utsatt för trakasserier. För ett år sedan mötte personalen hundbajs utsmetat på deras fönsterrutor.

PETER SIDLUND PONKALA

EBBA SANDIN SUNDKVIST, ORDFÖRANDE FÖR PAGE 28. FOTO PRIVAT

de för organisationen RFSL, som jobbar med att främja hbtq-personerns rättig­ heter i samhället. Han blir upprörd när han hör om händelserna på Page 28.

– Det är helt bedrövligt, man kan inte säga något annat. Det är aldrig okej att göra på det här viset, att försöka ­skrämma någon till tystnad, säger han.

ATT DET TROS vara skolungdomar som har trakasserat bokhandeln tycker Peter Sidlund Ponkala är beklagligt.

– Det är väldigt olyckligt att det är så unga personer. Både samhället och familjen har ett stort ansvar att arbeta och lära ut demokratiska värderingar.

NILS NORLING, MALMÖPOLISENS presstalesperson, bekräftar att de har fått in en anmälan om ofredande och skadegörelse, men att förundersökningen har lagts ner.

– Polisen gjorde bedömningen att bevisningen inte är tillräckligt stark för att kunna öppna upp för en förundersökning. En förhoppning är att vi får in ny information som skulle göra det möjligt att öppna upp förundersökningen på nytt.

är ordföranLundagård nummer 7 2023 | 9

på djupet

När idrottshjärtat slutar slå Den 24 oktober 2014 drabbades handbollsspelaren Joacim Ernstsson av ett plötsligt hjärtstopp under en match. Tidigare i år stannade hans hjärta igen. Trots snart tjugo år av hjärtkontroller inom svensk elitidrott har antalet incidenter inte minskat. Varför är det så svårt att upptäcka vilkas hjärtan som riskerar att sluta slå?

TEXT ERIK LINDBERG FOTO JOHANNA NILSSON

DET ÄR NÄSTAN på dagen nio år sedan Joacim

Ernstssons hjärta stannade. Lugi Handboll ­ligger under mot gästande IFK Kristianstad efter 13 minuters spel när Joacim Ernstsson springer och hämtar bollen för att lägga ett frikast.

– Jag minns att jag blev yr och satte mig ner.

Sedan blev allting svart, säger Joacim Ernstsson.

– När jag slår upp ögonen igen slår hjärtat jätte­snabbt, vilket är väldigt konstigt eftersom jag inte har någon minnesbild av någonting.

ENLIGT STATISTIK FRÅN Läkartidningen och Svenska Dagbladet drabbas en till tre personer per 100 000 invånare i Sverige av hjärtstopp årligen. Risken är två till tre gånger högre för den som elitidrottar. Av de som drabbas utanför sjukhusmiljön överlever bara omkring en av tio personer.

TIDIGARE UNDER SÄSONGEN , på väg till en bortamatch i Göteborg, fick Lugis busschaufför ett plötsligt hjärtstopp. Lagets sjukgymnast fick köra bussen åt sidan och göra hjärt-lungräddning på busschauffören. Han överlevde.

TILL FÖLJD AV incidenten fick laget, bara veckor innan Joacim Ernstssons kollaps, en genomgång om hur de skulle gå tillväga vid händelse av ett hjärtstopp.

NÄR JOACIM ERNSTSSON föll ihop i matchen mot Kristianstad rusade därför hans lagkamrat Jonatan Leijonborg till defibrillatorn samtidigt som deras tränare, en gammal brandman, påbörjade hjärt-lungräddning. På läktaren fanns dessutom fyra sjuksköterskor och två specialister från hjärtintensiven vid Universitetssjukhuset.

– Förutsättningarna för att det skulle gå bra var optimala. Det var bättre att få hjärt­stoppet i arenan än på akuten egentligen. I arenan ­t ittade ju alla på mig.

EFTER OLYCKAN FICK Joacim Ernstsson en ICD, en implanterbar defibrillator, inopererad.

Det var dock inte hans första besök på hjärtintensiven. Tidigare under 2014, i samband med

10

| Lundagård nummer 7 2023

en match mot Alingsås, rusade hans hjärta.

– Jag genomgick alla undersökningar som var rimliga att göra då. Jag har gjort ultraljud och screeningar tidigare, samt extra kontroller eftersom jag har spelat i landslaget, men man kunde inte se något som var fel.

DAVID MÖRTSELL POÄNGTERAR också att de flesta fallen inte uppdagas i de stora klubbarna.

De flesta hjärtproblemen dyker upp på junioroch korpennivå. De verksamheterna har inte samma krav på att genomföra screening-kontroller.

SEDAN 2005 REKOMMENDERAR Riksidrottsförbundet att samtliga elitidrottare i åldrarna 16-35 år ska genomgå screening-kontroller. En hjärtscreening innefattar familjehistorik om plötslig och oklar död och andra illavarslande symtom, en klinisk undersökning och EKG. Kontrollerna till trots har förekomsten av hjärtstopp inom svensk elitidrott inte minskat.

– Efter Kristianstadincidenten gjorde man en magnetröntgen av hela hjärtat. Då kunde man se att det fanns ärrvävnad som möjligtvis kan ha lett till att det blev ett signalfel som gjorde att hjärtat rusade. Men det är inte säkert, säger Joacim Ernstsson.

Borde screeningverksamheten utvidgas så att den omfattar fler än bara elitidrottarna?

– Det är en svår fråga. Antalet fall är ganska få, och det ska vägas mot den enorma arbetsinsatsen som skulle krävas om även mindre klubbar skulle screena alla aktiva när de kommer upp i 15-16-årsåldern.

– Som enskild läkare tycker jag att man ska screena fler. Om man, i de övre tonåren, kommer upp i en grupp där man satsar mer och har en träningsdos på mer än fyra-fem gånger i veckan är det rimligt att individen ska screenas med EKG, det är en ganska enkel åtgärd.

Kombinerar man ett sådant test med hälsointervjuer har man goda chanser att hitta riskindividerna.

”

Sedan blev allting svart.

DAVID MÖRTSELL, DOKTOR i kardiologi vid Lunds universitet och överläkare vid Universitetssjukhuset i Lund, pekar på två sannolika skäl till varför det är svårt att upptäcka vilka som löper risk för att drabbas av hjärtstopp.

– Den vanligaste orsaken till hjärtstopp hos i övrigt friska idrottare är att man har en förtjockad hjärtmuskel. En förtjockad hjärtmuskel i ett tidigt stadium påminner väldigt mycket om ett idrottshjärta, som också har kraftigare hjärtväggar och större volym. Ibland är det inte förrän man följer en person under ett antal år som man kan avgöra om ett hjärta avviker från ett vanligt idrottshjärta, säger David Mörtsell.

– Den andra viktiga förklaringen är att de flesta hjärtstopp dyker upp hos individer som aldrig har haft skäl att misstänka att de är sjuka på något sätt och därför inte har varit i kontakt med sjukvården.

Då är det svårt för sjukvården att i förväg undersöka om det finns någon risk.

I MAJ, TIDIGARE i år, stannade Joacim Ernstssons hjärta igen när han spelade padel.

– Det var samma sak som för nio år sedan.

Jag kände hur jag började domna av och sedan svimmade jag.

ICD:N GJORDE SITT jobb och den gamla landslagsspelaren återfick medvetandet efter bara ett par sekunder.

Vågar du idrotta och träna som du vill i dag?

– Ja, jag har inga egentliga restriktioner. Det har nog varit jobbigare för min familj. Min fru är ju inte supersugen på att jag ska spela padel igen. Samtidigt så behöver både den mentala och fysiska hälsan motionera och jag älskar att idrotta. Det går inte att gå runt och vara rädd hela tiden.

JOACIM ERNSTSSON KLAPPAR med handen ovanpå hjärtat där ICD:n sitter inopererad.

– Och jag har ju trots allt en livförsäkring.

LÄS FLER PÅ DJUPET PÅ LUNDAGARD.SE

Lundagård nummer 7 2023 |

11

reportage TEXT ELLA KETTULA & EBBA WELLERGÅRD FOTO JOHANNA NILSSON HÖSTEN HAR LAGT sig över Lund. De en gång färgglada höstlöven har fallit och sopas nu bort samtidigt som de allt mörkare kvällarna tränger sig på. Alla helgondagstider får lätt tankar kring döden att segla upp till ytan, för att senare sjunka undan igen.

Med döden som arbete

MEN INTE FÖR Jenny-Ann Gunnarsson. För henne är döden ständigt på agendan. Det var i samband med moderns död som Jenny-Ann Gunnarsson bestämde sig för att ta steget in i dödsbranschen, först som begravningsentreprenör och sedermera som dödsdoula.

– När mamma blev sjuk kändes det som att kroppen tog över. Det var självklart att jag skulle stötta och vara med henne så mycket jag kunde. Där och då var det en typisk dödsdoularoll jag hade, konstaterar hon. ÄVEN OM PROCESSEN kring mammans död var sorglig beskriver hon hur det var fantastiskt att vara en del av den.

– Jag var helt hög på den upplevelsen efteråt, att jag kunde hjälpa den som gett livet åt mig i den här svåra situationen, säger hon.

MEN ROLLEN SOM dödsdoula fanns vid den tidpunkten ännu inte i Sverige. Det var efter att hennes pappa dog några år senare som hon bestämde sig för att utbilda sig till dödsdoula, fast i England. Därefter blev hon den första dödsdoulan i Sverige.

SOM DÖDSDOULA ERBJUDER Jenny-Ann Gunnarsson den döende stöd psykiskt, mentalt, kroppsligt och praktiskt samt fungerar som länken mellan den döende, närstående och de som vårdar. Trots att dödsdouleuppdragen kan variera från fall till fall har de ett fokus på den döende som gemensam nämnare.

– Det är den döende som har utmätt med tid kvar och ska ta många farväl, vi andra tar bara ett farväl, konstaterar hon.

”

Vi bryr oss bara om döden när det är lite dramatik kring den.

ETT AVSLUTAT UPPDRAG kan vara både tungt och känslosamt, säger Jenny-Ann Gunnarsson,

12 | Lundagård nummer 7 2023

Att ta farväl av en döende. Att klippa upp revben. Att kremera ett lik. Att finnas där som stöd. Yrkena som berör döden är många och olika, men hur är det att arbeta med döden som närmaste kollega? Lundagård har träffat sex personer som delar med sig av sina erfarenheter av att arbeta med något som de flesta människor undviker att ens prata om.

På krematoriet vid Norra kyrkogården i Lund. Det upp-och-ned-vända korset symboliserar i det här fallet inte djävulen utan är en symbol för döden. och betonar vikten av egenvård samt att inte komma in i ett uppdrag med egna obearbetade förluster. Hon menar också att det är viktigt att inte bli för känslomässigt investerad i det hela.

– Det går inte att gå in i personens lidande så mycket att man inte kan hantera att föra processen framåt. Det är också viktigt att vi dödsdoulor kan ställa oss utanför vårt ego. Det är inte vad vi tycker och tänker som är det viktigaste, säger Jenny-Ann Gunnarsson.

HON ANSER DÄREMOT att den största utma-

ningen är att döendet och döden nedprioriteras i samhället.

– Det uppstår ett utanförskap bland människor som inte bidrar till samhället och genererar pengar, som sjuka och döende. Då blir det svårt att få ihop de administrativa länkarna. Vi bryr oss bara om döden när det är lite dramatik kring den, menar hon.

PÅ FRÅGAN OM huruvida hon själv kommer använda sig av en dödsdoula svarar JennyAnn Gunnarsson ja.

– När pappa dog var jag begravningsentreprenör, men hela den biten bara försvann i krisen och chocken som uppstod. Så jag och mina nära doulavänner har bestämt oss för att vara där för varandra. Det kan hjälpa både mig och mina närstående, säger hon.

JENNY-ANN GUNNARSSON konstaterar att hon, precis som så många andra, är rädd för att döden ska bli smärtsam och ovärdig samt för alla avsked den medför. Samtidigt känner hon att erfarenheten som dödsdoula har gett henne en trygghet inför döden i och med att hon vet vad som händer med kroppen rent kliniskt. Hon menar att det är viktigt att inte undvika att prata om döden.

LÄS FLER REPORTAGE PÅ LUNDAGARD.SE

– Jag vill avmystifiera döden, att vi börjar prata om det som något naturligt. Det är jättenaturligt och oundvikligt. Vi ska alla gå igenom det.

om. Men jag tror att det är givande och bra att ha upplevt det. Jag tror ändå att obduktionstillfället var en insikt om livet och hur enkelt och snabbt [döden] kan hända, säger hon.

MED ETT SKRATT förklarar hon att hon nästan är ohälsosamt distanserad från döden. Det är mycket hon tar för givet och hon tänker på sig själv som ung och odödlig.

– Det är som en skyddsmekanism. Jag vill inte tänka på det. Men jag tror också att det är bra att man reflekterar över sånt.

En ständig balansgång

Sören Andersson har jobbat i ”dödsbranschen” länge.

Skratt och revben LÄKARSTUDENTEN OLIVIA BERLIN är inne på

sin femte termin på läkarprogrammet. Hon har nyligen haft ett obduktionsmoment som en del av sin utbildning. Det var hennes första möte med döden.

– Det jag tyckte var jobbigast var stunden som man steg in och såg personen man skulle obducera ligga där på en bår. Sedan när man väl börjar skära och bokstavligt talat skalat av allt så är det inte längre en människa på samma sätt. Man distanserade sig själv ganska snabbt, säger Olivia Berlin.

OBDUKTIONSMOMENTET GJORDES I mindre grupper om sex-sju personer. De fick kolla närmare på hjärtat, tarmar och njurar. Själv fick Olivia Berlin klippa upp revben. Hon tror att upplevelsen till stor del berodde på hur ens grupp var.

– Vi var en ganska skämtsam grupp och eftersom jag själv är ganska skämtsam blev det lättare. Jag tror det hade varit annorlunda om jag haft en grupp som var lite mer seriös. Vi hade ganska bra stämning, men jag vet att det var vissa andra grupper som hade folk som svimmade.

UPPLEVELSEN VAR SPÄNNANDE, men också något av en ögonöppnare för Olivia Berlin.

Två dagar efter tillfället gick hon fortfarande och tänkte på det hon varit med om.

– Det är ju ingenting som man gör varje dag, eller som varje människa får vara med

HÖSTLÖVEN LIGGER SOM en matta över den blöta asfalten på Norra kyrkogården i Lund.

De gula och röda färgerna skapar en stark kontrast till den grå himlen när en kyrkogårdsskötare krattar outtröttligt undan dem från gångvägar och gravar.

KREMATORIET I LUND ligger i utkanten av kyrkogården. Där kremeras ungefär 14 personer varje dag. Mattias Maltin, krematorieföreståndare, skrattar och förklarar att samhället har en viss förlegad uppfattning av processen.

– Det finns gott om fördomar om vårt yrke!

Många har bilden att man står i en källare och slänger in kroppar i en öppen kamin, säger han.

”

Det finns saker i mitt arbetsliv som jag inte kan släppa på fritiden.

s­ peciellt när man träffar anhöriga. För Sebastian Fors hjälper det oftast att tänka på hur han skulle velat ha det själv.

– Man måste ju ha en sund distans till det.

Det får ju inte glida för långt åt något håll.

Det får inte bli industri av det, men man kan inte vara så blödig att man knappt klarar av att jobba.

– Det är svårt att hitta balans i det, men jag tänker att det är något man antingen har eller inte har i sig, säger han.

JOBBET KAN BLI tungt, speciellt när mindre kistor eller deras egna anhöriga kommer in för kremering. Men både Sebastian Fors och Mattias Maltin är överens om att det går att släppa när man går hem för dagen. Mycket har att göra med det samtalsklimat de har mellan varandra.

– Det finns alltid någonting som kan penetrera muren, även när man jobbat i ett par år.

Det kan vara jävligt oväntat men kan leta sig rakt in i hjärtat. Då är det viktigt att man har den tryggheten vi har och kan prata med varandra, säger Mattias Maltin.

SEBASTIAN FORS HÅLLER med.

– Det går att hålla det på arbetsplatsen för att man har en så bra och nära relation med sina kollegor. Vi pratar emellanåt privat och är vänner utanför jobbet. Skulle det vara någonting så känner jag att jag skulle kunna ringa Mattias, och Mattias, du känner väl att du skulle kunna ringa mig?, säger han.

MATTIAS MALTIN NICKAR . Det skulle han.

Han har lärt sig att det är mycket lättare att prata av sig med kollegor än med nära och kära. Han berättar att det inte alltid landar rätt, och att han hellre besparar personerna i sitt privatliv de känslorna.

PÅ KREMATORIET FINNS det två ugnar.

Att kremera en person tar ungefär 70 minuter. Processen sköts av Sebastian Fors och hans kollega Anders som är krematorietekniker. Sebastian Fors har jobbat med kremering sedan 2020. Innan dess var han kyltekniker, men har en bakgrund som undersköterska.

– Jag har alltid känt att jag har tyckt om att vara med människor, speciellt med äldre människor. Jag satt ofta vak med folk inför döden [som undersköterska reds.anm]. Det krävs att du har stor empati och respekt för det du gör, säger Sebastian Fors.

HAN FÖRKLARAR ATT yrket är en balansgång.

Det handlar om att vara professionell samtidigt som man är emotionellt tillgänglig,

Olivia Berlin går läkarprogrammet på Lunds universitet.

Lundagård nummer 7 2023 | 13

reportage

De två ugnarna på Norra kyrkogården i Lunds krematorium.

SÖREN ANDERSSON PÅ Johanssons begravningsbyrå delar samma tankegång. Den nära relationen med kollegorna gör att man sällan behöver ta med sig ett emotionellt bagage hem. Men vissa händelser kan vara svåra att gå vidare från direkt.

– Det finns saker i mitt arbetsliv som jag inte kan släppa på min fritid. Jag sitter och tänker på det. Jag ser ju den bottenlösa förtvivlan i familjens ögon, men hur ledsna de än är så måste jag kunna fokusera på att hjälpa dem att få den fina begravning som de vill ha, säger Sören Andersson.

HAN SITTER I en möteslokal på begravningsbyrån. På en bänk finns en samling med kontaktuppgifter till de anställda, en pärm där man kan bläddra bland olika kistor och en pärm med urnor. En dag som begravningsentreprenör kan innebära allt från att åka och hämta en avliden person i hemmet, till att beställa blommor eller att närvara vid en begravning.

– En begravning ska vara en hyllning som speglar personen. Den är väldigt skräddarsydd. På begravningsbyrån har man ett perspektiv ovanifrån där man har koll på alla aspekter och finns med och stöttar, säger Sören Andersson.

14 | Lundagård nummer 7 2023

HAN FÖRKLARAR ATT branschen de senaste åren gått igenom en modernisering. Under covid-19-pandemin erbjöd Johanssons begravningsbyrå att livesända begravningen, mot ersättning.

Hur överensstämmer marknadsaspekten av jobbet med det etiska och känslosamma?

– Man kan inte bortse från att vi är en affärsdrivande verksamhet. Men jag skulle absolut säga, utan att framstå som om jag förfinar mig på något sätt, att varken jag eller någon begravningsentreprenör jag känner är ute efter att sälja. Jag går in med inställningen att lyssna på familjen och hjälpa dem, säger Sören Andersson.

Steget in i dödsbranschen TANKEN OM ATT jobba som begravningsen-

treprenör föddes för Sören Andersson redan som femtonåring. Då sommarjobbade han på kyrkogården, främst för att jordgubbsplockning inte var särskilt lockande. Den andra dagen kom en begravningsentreprenör som ville ha hjälp att bära en kista.

– Jag blev lite rädd först eftersom jag aldrig sett en död person och tyckte att det var lite

skrämmande och otäckt. Men är man kille och femton år så vill man ju vara lite tuff. Så jag sa självklart!” och hjälpte till. När Sören Andersson öppnade locket till kistan så låg där en gammal man som såg så himla fridfull och lugn ut. Det var ingenting som var hemskt eller obehagligt.

HAN BERÄTTAR ATT han i dag inte har någon rädsla för döden, men att det troligtvis skulle sett annorlunda ut om han valt ett annat yrke.

– Jag älskar livet och att leva och att hjälpa människor, men jag är mycket medveten om att det en dag tar slut. Många kanske inte tänker på det så, men jag ser det varje dag. Samtidigt kan man inte leva som om varje dag vore den sista. Jag lever mycket i morgondagen, säger Sören Andersson.

JOSEFIN GUSTAFSSON-ANDERSSON , studentpräst, menar att hennes närmare 30 år i yrket inte bara har fått henne att tänka på döden, utan även på livet.

– Jag har sett hur skört livet är, hur lätt det kan trasas sönder. Det kanske hjälper mig att vara lite mer rädd om livet ibland. När det känns tungt tänker jag att en dag ska vi dö, alla andra dagar ska vi leva.

LÄS FLER REPORTAGE PÅ LUNDAGARD.SE BÅDE I SVERIGE och internationellt funge-

MED SINA MÅNGA år som församlingspräst är

rar studentprästerna som stödfunktion till universitet och högskolor. Josefin Gustafsson-Andersson menar att hon lämpar sig för rollen eftersom hon inte är rädd att prata om det som gör ont.

– Vi finns för studenter och personal som behöver hjälp på olika sätt. Många vänder sig till oss för att få någon att prata med. Samtalen handlar inte så mycket om tro utan mer om livet. Det kan vara att man bär på en sorg för att någon anhörig har dött, berättar hon.

Josefin Gustafsson-Andersson dock van vid att hantera döden.

– Ibland får jag frågan om hur jag orkar hålla i begravningar, men jag tycker inte att det är så farligt, för mig handlar det om att finnas där för någon i en svår situation och att göra det sista avskedet en aning lättare, säger hon.

SAMTIDIGT ERKÄNNER JOSEFIN Gustafsson-Andersson att hon inte är immun mot att påverkas av tunga ämnen som döden. Till exempel tar det mycket energi att vara närvarande i sorgegrupper. Men det finns stöd att få.

– I vår studentprästgrupp har vi handledning en gång i månaden. Det kommer ett proffs och hjälper oss. Om vi har något som är tungt eller svårt kan man få prata om det i ett tryggt rum, säger hon.

JOSEFIN GUSTAFSSON-ANDERSSON betonar

även professionalitet som något viktigt för både henne själv och för omgivningen.

– Människor ska kunna känna sig trygga med mig och min roll. Inför en begravning brukar jag alltid vara tydlig med de anhöriga om vad som ska hända och att jag ska leda dem genom det, konstaterar hon.

Studentprästen Josefin GustafssonAndersson.

DET FINNS MÅNGA ställen och situationer man som studentpräst kan möta döden. Josefin Gustafsson-Andersson förklarar att studentpräster kan plockas in om det sker någon kris vid universitetet. Det kan till exempel handla om att någon student gått bort och då behöva prata med den berörda klassen

DET HÄR GÖR att Josefin Gustavsson-Andersson, åtminstone delvis, kan stänga av när hon går hem. För henne, som för så många andra av de som på en daglig basis interagerar med döda kroppar och döden, blir vardagen viktig.

– Att gå in och ut ur rollen gör att man också kan släppa på garden lite, skratta tillsammans med någon eller gå hem och skäl-

Sebastian Fors och Mattias Maltin på Norra kyrkogårdens krematorium i Lund.

la på barnen. Det hjälper mig mycket att ha en vardag att komma hem till, säger Josefin Gustafsson-Andersson.

TILL SKILLNAD FRÅN de flesta arbeten blir gränsdragningen mellan jobb och privatliv även en gränsdragning mellan liv och död för de som arbetar med döden.

”

Jag har alltid känt att någon måste göra det här jobbet.

TILLBAKA PÅ KREMATORIET på Norra kyrkogården står Sebastian Fors och Mattias Maltin vid ugnarna. Precis som för alla andra är döden något de måste förhålla sig till.

Men där bredvid krematorieugnarna blir det tydligt att det som endast är en tanke för de flesta är en praktiskt syssla för dem. Trots att jobbet kan vara tungt finns det en sak som motiverar båda.

– Jag har alltid känt att någon måste göra det här jobbet. Det är bättre att jag och Anders gör det än två andra som inte har respekt för det, säger Sebastian Fors.

Lundagård nummer 7 2023 | 15

porträttet

”Det är en sport, men också en konstform” Vad lockar med en sport där döden är med i själva namnet? Var går gränsen mellan risksökande och idrott? Extremsportarna Erik Winterfeldt och Felix Lundström berättar om dödshopp och benbrott, men även den gemenskap och glädje som gömmer sig bakom den riskfyllda fasaden.

TEXT HAMPUS ÅGREN FOTO JOHANNA NILSSON

16 | Lundagård nummer 7 2023

LÄS FLER PORTRÄTT PÅ LUNDAGARD.SE LÄS FLER PORTRÄTT PÅ LUNDAGARD.SE EN LIVSSTIL. SÅ väljer de båda Lundastudenterna att beskriva sitt intresse för extremsporter, som föddes av att kolla X-games och Rackartygarna i ung ålder. Vid sidan av studierna i filosofi, politik och ekonomi (PPE) och maskinteknik, är skateboard, enhjuling, skidor, dödshopp, kite- och vågsurfing några av sporterna de regelbundet utövar. Extremsport är inte som andra idrotter, menar Erik.

– Det är en sport, men också en konstform.

Man uttrycker sig i rörelser.

FÖR HONOM ÄR den mentala utmaningen en stor del av njutningen. Den fysiska aspekten är inte det svåra, det vet han att han klarar av. Svårigheten ligger i att hålla sina känslor i schack till sådan grad att de inte hindrar en från att utföra hoppet. Felix håller med och lyfter även andra aspekter.

– Man kommer ut i naturen och så pushar man sin kropp på alla tänkbara sätt. Och så är det adrenalinkicken. Man är lite av en adrenalin-junkie.

GEMENSKAPEN STICKER OCKSÅ ut i extrem-

sport. Tränar gör man sällan ensam och de båda killarna skiner upp när de berättar om barndomsdagar bland vänner i skidbacken eller skateparken. Lika utmärkande är den avslappnade attityden. Oavsett om man elitsatsar eller har det som hobby kan man vara en uppskattad del av gemenskapen. Precis som amatörerna utför världseliten sina hopp i vardagskläder.

– Det ska inte vara så jättestrikt. Det är en inkluderande gemenskap. Det ska vara mer fritt, säger Felix.

Erik Winterfeldt och Felix Lundström.

av lockelsen i sporten tar Erik en lång paus innan han svarar.

– Allting försvinner runt omkring en för man är så hyperfokuserad, eftersom det finns konsekvenser. Och adrenalinkicken när man klarar något man aldrig gjort, den är obeskrivlig.

– Det stora i att någon klarar något som aldrig gjorts tidigare och det farliga, de går hand i hand, säger Felix.

Ska man verkligen belöna att de sätter livet till?

ÅSKÅDARE TENDERAR DOCK att överskatta risken i sporterna, menar Erik, eftersom de inte ser den mängd förberedelser som ligger bakom varje hopp. Han tycker inte att han är riskbenägen. Inför varje hopp kalkylerar han risken och ställer den mot sina egna förmågor.

– Nästan allt jag gör, gör jag på första försöket. Jag har alltid byggt upp till det innan.

”

UNDER 2000-TALET HAR extremsporter nått en enorm popularitet. Även dödshopp, en relativt ny extremsport, har på senare år vuxit sig stor. Konceptet är enkelt: att kasta sig rakt ut från höga höjder så att det ser ut att sluta i ett magplask, men i sista sekund vika ihop armar och ben till ”räkan”, en position som bryter vattenytan och minimerar skador. Det är klassiskt dödshopp. I grenen freestyle genomför man också diverse volter eller konster innan man viker ihop sig inför landningen.

MEN JAKTEN PÅ rushen kan ibland gå för långt. Gränserna för vad som anses möjligt tänjs konstant. Man kan alltid hoppa från högre höjder, alltid försöka sig på konster som tidigare uppfattats som omöjliga.

Gör det inte ont att slå i vattnet?

– Det är som att någon slår en på benen och axlarna. Man klarar det, men det kommer att kännas, svarar Erik.

har världsrekordet i dödshopp höjts med flera meter per år och ligger idag på över trettiosex meter. Erik berättar om den enorma publiciteten som följer varenda nytt rekord.

I DÖDSHOPP, SOM i alla extremsporter, är risker konstant närvarande. Ju bättre man blir, desto mer riskfyllda hopp försöker man genomföra. Vid frågan om faran utgör en del

Känner ni själva att ni någon gång tagit för stora risker?

– Ibland så. Ibland märker man det i efterhand. Man tror att någonting är säkert tills det händer något oförutsägbart. Det är lätt att underskatta Mother Nature, svarar Felix.

DE SENASTE ÅREN

I TAKT MED att uppmärksamheten runt sporten växer ökar även incitamenten för att testa gränserna.

KONSEKVENSERNA ÄR OCKSÅ stora.

Dödshopp blir ett bistert namn på en sport i ljuset av det faktum att många av dess utövare över åren mist livet vid hopp från höga höjder. Erik skakar på huvudet.

– Ska man verkligen belöna att de sätter livet till?, säger han.

TROTS DETTA ÄR skador en konstant. Felix menar att han har haft tur då han endast har dragit på sig stukningar, skrubbsår och smärre ryggskador. Erik har inte haft samma flyt.

– Jag har haft två brutna ben och några hjärnskakningar. De suger asså. Vrickar fötterna gör man hela tiden, och så har jag opererat foten en gång, säger han.

FÖR MÅNGA SKULLE sådana konsekvenser avskräcka från att fortsätta med sporterna.

Vid frågan om de funderat på att sluta framöver frustar de båda kompisarna till.

– Jag älskar den här typen av aktiviteter. Jag kommer aldrig att sluta, säger Erik.

FELIX INSTÄMMER IVRIGT.

– Nu kör vi lite dödshopp.

Lundagård Lundagårdnummer nummer472023 2023|| 17

historisk tillbakablick

Ett monument över en bottenlös ensamhet Det var inte bara studenter som vallfärdade ner till Lund under 1900-talet. På välplanerat avstånd från kullerstenens funktionella myller låg en helt annan institution. En institution avsedd för en skara människor som sällan delade studenternas ljusnande framtid: de ”sinnessjuka”. Idag har Sankt Lars sjukhuslokaler fått nytt innehåll, men på en närbelägen kulle ligger den gamla hospitalskyrkogården kvar och vittnar om mentalsjukvårdens mörka historia.

TEXT EMMY ODESKOG ILLUSTRATION IDA HEIN OLSSON TROTS ATT NÄSTAN 1 700 personer uppskattas ha jordfästs på begravningsplatsen ser det vid första anblick inte ut som en kyrkogård; de krattade grusgångarna fattas, rabatterna också. Bara ett fåtal gravstenar ligger ner i gräset. I långa rader står istället svarta gjutjärnstavar nedstuckna i marken, utan namn.

Tittar man lite närmare kan man urskilja nummer på de minst nötta – journalnummer.

De som ligger begravda här är patienter från Sankt Lars mentalsjukhus, då hospital, avlidna någon gång mellan 1895 och 1951.

DET STORA HOSPITALET, beläget i Lunds södra utkanter, upprättades som ett av flera större centralhospital i Sverige 1879. Här skulle man bedriva mentalvård av den nya, progressiva karaktär som tidsandan föreslog: frisk luft, ljus, ordning. Patienterna skulle botas, och i sinom tid återvända till sina hem.

– Här vistades patienterna tills de dog, ibland över 20-30 år.

DETTA BERÄTTAR BARNLÄKAREN och författaren Lars H Gustafsson. Han har sedan några år tillbaka varit engagerad i omvårdnaden av begravningsplatsen och gjort efterforskningar kring de som begravts här.

ASYLEN HADE RIKSINTAG , vilket innebar att patienter från hela landet vårdades här. När de dog var det, givet tidens bristande infrastruktur, svårt och dyrt att transportera kropparna tillbaka till hemkommunen. Dessutom undvek de anhöriga gärna att begrava sina döda hemmavid på grund av den skam som förknippades med sinnessjukdom.

– Patienterna som hade varit på asylen i kanske 20 år, de pratade man sällan om i hembyn.

Det blev liksom tyst omkring dem, säger Lars H Gustafsson.

FÖRST BEGRAVDES PATIENTERNA på de övriga kyrkogårdarna i Lunds kommun, men allmänheten började reagera. Man ville inte dela dödsbädd med ”dårarna”. Att upprätta en patientkyrkogård i närheten av hospitalet verkade därför som en pragmatisk lösning.

BO GERLE, ÖVERLÄKARE på hospitalet 1950-

MEN DE SJÄLSLIGA behandlingsmetoderna var inte så fruktsamma som man hade hoppats. Därför kompletterades området efter bara några år med en byggnad avsedd för de så kallade ”obotliga” – Asylen.

18 | Lundagård nummer 7 2023

70 skriver i Sydsvenska medicinhistoriska sällskapets årsskrift från 1979 att: ”De flesta på kyrkogården begravda var ’fattigfolk’ och ensamstående och det råder intet tvivel om

att många kommuner fann det billigast och bekvämast att ombesörja begravningarna på det sättet.”

”

Vissa känner ett stort behov av att kunna gå till en specifik plats.

OCH NOG VAR det på många sätt både billigt och effektivt. Kistorna snickrades av patienter på hospitalet, likaså de svarta gjutjärnstavarna. När någon dog skedde en jordfästningscermoni i gravkapellet på området.

Sedan transporterades kroppen ut till kyrkogården med häst och vagn. Några vårdare och patienter följde med och hjälptes åt med jordfästningen och placerade slutligen gjutjärnstaven med patientens journalnummer ovan graven.

– Järntulpaner kallar vi dem för, säger Lars H Gustafsson, och pekar på att vad jag hittills omnämnt som gjutjärnstavar.

I SJÄLVA VERKET föreställer de blommor.

Tanken på de anonyma gravarna, och de tusentals livsöden som gömmer sig i dunklet bakom dem, skaver fortfarande.

LÄS FLER HISTORISKA TILLBAKABLICKAR PÅ LUNDAGARD.SE

Asylen på Sankt Lars, foto från 1901 hämtat från Lunds stadsarkiv.

NEUROFORSKAREN DAVID EAGLEMAN har beskrivit döden som uppdelad i tre: när kroppen slutar fungera, när den begravs och, till sist, när ett namn yttras för sista gången. De två första ligger förstås utom vår kontroll; ingen kärlek kan råda bot på kroppens naturliga förfall. Men glömskan, den är något att hålla fast i. Ett halmstrå av kontroll för de levande att dra i. Att minnas och bevara har i enlighet med detta alltid varit centrala funktioner hos begravningsplatser.

– Vissa känner ett stort behov av att kunna gå till en specifik plats, och att veta precis var ens anhöriga är gravsatta och att namnet finns där, säger Emma Bodin, kyrkogårdschef i Lund.

DE ANONYMA JÄRNTULPANERNA och obefintliga utsmyckningarna utgör någon slags antites till detta. Ett omsorgs-vakuum. Här finns inte ett enda halmstrå av kontroll att dra i. Det är en plats för de bortglömda, och vi konfronteras således med dödens slutgiltighet.

”

Det är viktigt att platsen hålls i ett värdigt skick.

MEN FÖRUTOM ATT åberopa existentiella tvi-

vel hos den enskilde speglar begravningsplatsen stigmatiseringen som omgärdade patienterna under deras livstid.

– Det säger något om hur vi behandlade våra medmänniskor som på olika sätt hade det svårt, säger Emma Bodin.

Isoleringsrum på ”sinnessjukavdelningen” på Sankt Lars hospital tagen 1910. Foto från Lunds stadsarkiv.

LARS H GUSTAFSSON BERÄTTAR vidare att under tiden som begravningsplatsen var i bruk ansåg sinnessjukdom vara en medfödd svaghet hos den drabbade, vilket delvis kan förklara skammen som förknippades med att vårdas på hospitalet. I dag har bilden nyanserats, och man har förstått att det ofta är en komplex samverkan av olika faktorer som ligger bakom psykisk ohälsa.

– Även om det säkert finns mycket kvar att göra, finns det ändå en större förståelse för att vem som helst, typ du och jag, kan drabbas, säger Lars H Gustafsson.

EFTER ATT DEN sista patienten gravsattes på begravningsplatsen 1951 fortsatte patienter och anställda inledningsvis att sköta om den.

Men så småningom började också sjukhuset att avvecklas, och hela området tillföll snart privata aktörer. Skötseln har därefter varit påtagligt eftersatt. När Lars H Gustafsson omkring år 2015 började engagera sig i brgravningsplatsens omvårdnad var gräset knähögt, träd välta och grinden trasig. Förvaltningen sköttes då av Newsec, å den formella ägaren I-parken i Lunds räkning.

– Den har inte hållits i ett vårdat och värdigt skick såsom det är sagt att begravningsplatser ska göras, säger Emma Bodin.

MEN EFTER ETT stort engagemang i frågan har Lunds pastorat sedan sommaren 2022 tagit över skötseln och förvaltningen av begravningsplatsen. Även om vissa förändringar redan har genomförts, håller man enligt Emma Bodin även på att utarbeta en mer omfattande och långsiktig åtgärdsplan för platsen.

– Det är viktigt att platsen hålls i ett värdigt skick och inte faller i glömska.

BEGRAVNINGSPLATSENS FRAMTID SER alltså ut att ljusna, och detsamma kan i många avseenden sägas om synen på psykisk ohälsa. Det sociala utanförskapet som järntulpanerna vittnar om är dock långt ifrån ett minne blott.

Sankt Lars begravningsplats förblir en viktig påminnelse om stigmatiseringens kvarlevor.

Lundagård nummer 7 2023 | 19

tema

Schack med Döden

I det dramatiska och karga landskapet vid Hovs hallar på Bjärehalvön i Skåne tog en av Ingmar Bergmans mest ikoniska filmsekvenser form. Lundagård utforskar inspelningsplatsen där riddaren Antonius Block utmanar Döden till ett ödesdigert schackparti i den tidlösa filmklassikern Det sjunde inseglet.

TEXT VERA SVAHN & ISAK AHO NYMAN FOTO ALEXANDRA ROSLUND

”OCH NÄR LAMMET bröt det sjunde inseglet

uppstod i himlen en tystnad som varade i pass en halv timme”. Utdraget från Bibelns uppenbarelsebok läses stilla, som av en ledsagare bakom kameran. På skärmen syns en stenig bergskant stupa ner i havet.

KAMERAN DRAR NÄRMARE. En riddare och hans väpnare ligger och sover på stranden medan deras hästar står och dricker i havet.

Riddaren går ner till vattnet, han tvättar sig och försöker be. Han ger upp, och kameran panorerar till ett schackspel som står uppställt bland stenarna.

SEDAN STÅR HAN plötsligt där. I svart kåpa och mantel, och med likblekt ansikte. Riddaren vänder sig om och frågar, – Vem är du? Främlingen svarar, – Jag är döden.

– Kommer du för att hämta mig?

– Jag har redan länge gått vid din sida.

DÄR PÅ STRANDEN sitter de sedan, Riddaren Antonius Block som spelar schack med döden.

*** DET ÄR EN hal vandring ner till inspelningsplatsen för den kända schack-scenen från Ingmar Bergmans succéfilm Det sjunde inseglet.

Oktoberrusket har gjort stenarna glatta och vinden slår obarmhärtigt mot kusten. Land-

20 | | Lundagård nummer 7 2023

skapet är målat i skiftande nyanser av grått och bortom de branta klipporna breder havet ut sig.

– Vi får hålla tummarna för att vi kan ta oss hela vägen ner, säger guiden Ingrid Persson Skoog.

fierad. Döden kommer för att ta honom med sig, och i ett försök att fördröja sin öde och få svar på livets stora frågor, utmanar Block Döden till ett parti schack. Block hoppas finna mening i en värld som präglas av lidande och Guds tystnad.

HON HAR GÅTT med på att ge oss en rundtur i naturreservatet där den kända filmen spelades in, fastän guidesäsongen för henne är över.

DÖDEN ÄR NÄRVARANDE genom hela berättelsen och framstår som en konstant följeslagare för karaktärerna. Bergmans bearbetning av temat död i flera teaterpjäser och förstudier, som kulminerade i Det sjunde inseglet, resulterade i att han enligt egen utsago övervann sin dödsskräck.

”

Finns det en gud och varför visar han sig inte?

DET ÄR LÄTT att förstå varför Bergman valde just Hovs hallar som plats när han skulle spela in Det sjunde inseglet. Klipporna och det vidsträckta havet har något skoningslöst över sig. Och filmens stora teman är skoningslösa: döden, meningen med livet, tro och tvivel.

DET SJUNDE INSEGLET utspelar sig i 1300-talets Europa, där pesten härjar. Riddaren Antonius Block (Max von Sydow) och hans vapendragare Jöns (Gunnar Björnstrand) återvänder från det heliga landet efter att ha deltagit i korstågen. Väl hemma uppenbarar sig plötsligt Döden (Bengt Ekerot) personi-

NÄR DET SJUNDE inseglet kom 1957 fick Bergman en självklar plats på den internationella filmkartan. Men Erik Hedling, professor emeritus i filmvetenskap, betonar att filmen mött varierad respons i olika delar av världen. Internationellt blev filmen en global sensation, särskilt i länder som var betydligt mer religiösa och mindre sekulariserade än Sverige.

– I USA hade du den så kallade babyboomgenerationen. Det var unga människor och alla hade gått i söndagsskolan. De började reagera och ifrågasätta religionens makt över dem, säger Erik Hedling.

– Den centrala frågan i filmen är ju religiös – finns det en gud och varför visar han sig inte?

LÄS FLER KULTURARTIKLAR PÅ LUNDAGARD.SE DET SJUNDE INSEGLET sätter frågan om

Guds existens och frånvaro på sin spets, vilket gjorde den särskilt relevant för en generation som brottades med teologiska och filosofiska frågor.

I SVERIGE VISADE man inte samma intresse för filmens religiösa tematik. Året 1956 markerade händelser som Suezkrisen och vätebombstester vid Bikiniatollerna. Samtidigt spelades Det sjunde inseglet in, och filmen utspelas i en mörk medeltida tid där pest och död ständigt låg som ett hot över människorna.

– Vid tiden kopplades den mycket till jordens förestående undergång i form av ett kärnvapenkrig exempelvis, säger Erik Hedling.

DET SJUNDE INSEGLET har haft en betydan-

de inverkan på populärkulturen och har refererats till och parodierats i otaliga filmer, tv-serier och böcker. Scenen med schackpartiet mot Döden har blivit en ikonisk sekvens inom filmhistorien och har återkommit i olika former i andra verk. Vad beror det på egentligen? Erik Hedling poängterar Bergmans betydelse för framväxten av filmvetenskapen.

– Filmvetenskap emanerar från Det sjunde inseglet. Ursprunget till filmvetenskapen är att amerikanska studenter ville studera film på universitetet, trots initial tveksamhet från dekanerna. Ingmar Bergmans filmer, särskilt de med religiösa teman, kom att symbolisera den konstnärliga filmens arketyp, säger han.

Bjäre-guiden Ingrid Persson Skoog håller visningar om Ingmar Bergman, ofta för utländska turister.

Titeln ”Treasure of European Film Culture” tilldelas platser som har haft extra stor inverkan på filmkulturen. Sedan 2017 räknas Hovs hallar som en av dem.

NERE PÅ STRANDEN är det svårt att inte, som Antonius Block, se Dödens svartklädda gestalt torna upp sig mellan stenarna. Ljudet från vågorna gör kanske sitt, men det är också något med platsen i sig.

– Jag brukar säga till de jag guidar att sätta sig ner och blunda och lyssna på vågorna. Då känns det nästan som att man är där, i filmen, säger guiden Ingrid Persson Skoog.

STRANDEN LIGGER SOM en förlängning av havet, tydligt åtskild från slätten tjugo meter ovanför. Hur Bergman och hans filmteam fick dit all filmutrustning är fortfarande något av ett mysterium. En teori föreslår att de använde båtar för att frakta den omfattande kamerautrustningen och belysningen. Ingrid Persson Skoog har själv utforskat olika nedgångar i ett försök att rekonstruera hur hästarna, som också förekommer i filmen, togs ned till stranden. Men utan att hitta några definitiva lösningar.

TROTS DE PRAKTISKA besvären verkar det som att Ingmar Bergman inte kunde hålla sig borta från Hovs hallar och Bjäre. Han återkom till platsen för flera av sina filmer.

Filmen Vargtimmen (varifrån uttrycket hävdas härröra) är även den inspelad på stranden vid Hovs hallar, och den mindre kända Och så alla dessa kvinnor är inspelad i Norrvikens trädgårdar bara en bit bort.

– Många som ser Det sjunde inseglet tänker sig att det är en av hans gotländska filmer, men den här spelades in innan han ens kom till Gotland, påpekar Ingrid Persson Skoog.

– Vissa hävdar till och med att han kunde ha hamnat här i stället för på Fårö. Han jobbade på Stadsteatern i Helsingborg och han blev verkligen otroligt tagen av det här landskapet. Han var på väg att köpa en gård här i närheten, men det blev det inget av.

FÖRVÄXLINGEN MED GOTLAND och Fårö kan ha att göra med att Ingmar Bergman 2015 fick sin bild på 200-kronorssedeln. Framsidan av sedeln pryds av regissörens porträtt och i bakgrunden utspelas en scen där han ger instruktioner till Bengt Ekerot, som bär en svart mantel. På baksidan av sedeln avbildas Gotlands ikoniska raukar. Ingrid Persson Skoog menar att sedeln bidragit till förväxlingen.

MEN VILJAN ATT särskilja Hovs hallar från andra inspelningsplatser är hon inte ensam om. På grindstolpen bredvid stigen som leder ner mot stranden och inspelningsplatsen sitter en plakett: ”Treasure of European Film Culture”, utfärdad av European Film Academy och prydd med ordföranden Wim Wenders signatur. Utmärkelsen var enligt Ingrid Persson Skoog viktig för Bjärehalvön som filmområde.

– När man satte upp plaketten 2017 så blev det som en markör för att det här är en viktig plats och en plats som man ska känna till, säger hon.

– Nu finns där en massa platser på listan, men då var det bara tio stycken, så det gjorde mycket att just Hovs hallar så tidigt uppmärksammades som särskilt viktig för film i Europa.

INGRID PERSSON SKOOG är glad över att bo så nära en plats som betyder mycket för människor från hela världen.

– Det spelar inte så stor roll om de sett filmen eller inte, eller om de är Bergman-fans eller inte, utan man känner igen den här dramatiska situationen där en tempelriddare i sin tunika spelar schack mot Döden.

Lundagård nummer 7 2023 | 211

kultur

Att hitta ordning i kaoset Vad är det som gör att allt fler söker sig till alternativ tro och vad är det som lockar med nyandlighetens syn på livet och döden? En nyfiken Thea Sandin undersöker om spiritualiteten har svar på livets stora frågor.

TEXT THEA SANDIN ILLUSTRATION ELLEN GEMBACK ”VID ALLAHELGONA ÄR barriären mellan de

levande och de döda tunn och det är som lättast att känna sig i kontakt med andevärlden.”, säger min yogalärare. Jag är på ett earth flow-pass, som har beskrivningen ”en kombination av yoga och shamanism” men ändå blir jag förvånad. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig. Yoga kretsar ofta kring meditation och energier, mer sällan talas det om andar. Samtidigt är det ganska trevligt, jag får chansen att tänka på min farmor och allt det fina jag saknar med henne, något jag inte gör så ofta. Jag går därifrån och känner att yogan kanske är ett sätt att tänka lite mer holistiskt på livet, och därmed också döden.

KOPPLINGEN MELLAN LIVET och döden benämns sällan i sekulära sammanhang. ­Mångas fokus verkar vara att maximera att ”leva livet”, utan att reflektera över att liv och död är två sidor av samma mynt, något som är centralt för det nyandliga och dess nya popularitet. Allt fler inom offentligheten pratar om diverse spirituella upplevelser vilket har fått mig att undra varför människor söker sig till något större.

VAD ÄR DÅ nyandlighet? Nationalencyklopedin definierar det som ”en personlig och individuell religiositet som uppfattas som fristående från institutioner, organisationer och dogmer.”. I begreppet inkluderas astrologi, kristaller, yoga och tarotkort, vilket till och med killar på LTH har hört talas om. Men även medium, ”häxkonst”, healing och andar ingår i ”nyandlighet” som paraplybegrepp, vilket kan få även den öppensinnade att dra öronen kring sig.

22 | Lundagård nummer 7 2023

NYANDLIGHET ÄR HELT enkelt beroende av din subjektiva inställning. Det kanske är denna kravlöshet som har lockat så många de senaste åren. Bianca Ingrosso berättar i en vlogg att något måste ha ändrats i energierna runt henne. Varje dag drar hon samma tarotkort där det står ”du är redo”. I mitt stilla sinne funderar jag på om hon kanske lägger kortet hon drog överst i högen igen och att energier inte har så mycket med saken att göra.

”

Det är livets ändlighet som ger det mening.

DAVID THURFJELL, PROFESSOR i religionshistoria skriver i boken En lockton i ödemarken: Om människans förmåga att besjäla världen att tro och religion kan vara ett sätt att binda samman tillvaron och skapa mening i ett komplicerat liv. Vi lever i ett samhälle som har förändrats snabbt och där intrycken fullständigt översvämmar oss.

NYANDLIGHETEN KAN VARA svaret på den existentiella ångest stressen ger upphov till.

Precis som med all religion kan du externalisera dina problem. Tjejen du var på dejt med vill inte ses igen – ”universum ville inte att det skulle ske”, du fick inte det där jobbet du sökte – ”ditt stjärntecken och planeterna har en annan plan för dig”, du tappade bort

nycklarna och måste stanna hemma – ”det var inte meningen att du skulle gå på den där festen”. Kanske är det inte konstigt att Bianca Ingrosso vill se tecken från universum att hon är redo för något mer, det blir en bekräftelse på att det är något större som guidar ens liv.

SÅ LÄNGE NYANDLIGHETEN kanaliseras genom yoga, stjärntecken och en allmänt oklar relation till universum kommer få att höja på ögonbrynen, men nyandlighet innefattar även kontakten med andar, medium och healing. Det är ämnen och praktiker som många förknippar med lurendrejeri och utnyttjandet av andras sorg.

I SVT-DOKUMENTÄREN Andarnas rike undersöks människors relation till det spirituella och flera personer intervjuas om varför de går och träffar medium. Svaren är nästan alltid att de har haft någon närstående som har dött och de vill få svar på vad som händer i livet efter döden. Det får mig att undra om människor söker sig till den här typen av andlighet på grund av bristande utlopp för det i det ”vanliga samhället”.

I SVERIGE HAR vi i dag få traditioner för att närma oss döden och skapa en sammanhållande tro på döden och livet. Inom många religioner finns det tydligare ritualer för att hantera sin sorg men alla som varit på en traditionell begravning i Sverige vet att det är en ceremoni, sen äts det smörgåstårta och därefter kommer man tillbaka till graven max en gång per år. Utöver det pratas det sällan om de döda och på grund av det sekulära sam-

LÄS MER KULTUR PÅ LUNDAGARD.SE

Månaden som gått:

Åldersskillnad, nepotism och indieklubbar.

Lundagårds Maria Müllern-Aspegren gör en tarotläsning av samtiden och redogör för den senaste månadens populärkulturella milstolpar.

Age Gap Autumn

hället har vi inte längre någon stark tro på en himmel eller liknande. Potentiellt kan nyandligheten därför vara en motståndshandling i ett samhälle som mest tänker på att hela tiden optimera sitt liv.

EFTERSOM NYANDLIGHET HAR en sådan tydlig koppling till döden påminns man där ofta om att våra liv kan ta slut när som helst, vilket ger en kärlek till livet. Den svenska filosofen Martin Hägglund, skriver i sin bok Vårt enda liv att det är livets ändlighet som ger det mening. Han hävdar att det inte finns något liv efter detta, medan nyandligheten är plågsamt splittrad i den frågan. En central aspekt av nyandligheten är ändå att närheten till döden och livets slut ska få oss att uppskatta livet ännu mer, och det kanske är den friheten som är anledningen till att många söker sig till spiritualitet.

OAVSETT VAD SÅ är spiritualiteten på uppsving. Fler och fler blir övertygade, kanske för att de är trötta på den sekulära tron och vill ha något mer flexibelt, eller för att de gillar att släppa kontrollen och lägga sitt öde i universums händer. Än så länge är det dock inte för gemene man, de gånger jag skämtar om att mina vänner är trötta för att det var fullmåne i natt får jag fortfarande tveksamma blickar kastade åt mig.

MEN KANSKE FINNS det även något för den skeptiska i att inse att det finns lite död i varje levd dag. Genom att reflektera över livets ändlighet kanske man upplever livets färger som lite mer sprakande. Det kan vara värt att testa. Det är allahelgona nu och som min yogalärare sa så är det en perfekt tid att tänka lite extra på döden, och i förlängningen – livet.

Hot Girl Summer är över - dags för Age Gap Autumn. I alla fall om man ska lita på ett deep fried meme från twitter. Men tänk på det.

Din första pojkvän. Du är femton, han är äldre, såklart. Ingen ifrågasätter varför en gymnasieelev är intresserad av att dejta en tjej som går i högstadiet, även om mognadsskillnaden är tämligen markant. Såklart har jag inga problem med att Liv 21, och Anton 23, blir ihop.

Det är bara dessa fullkomligt traumatiserade inlägg på Reddits ”Am I The Asshole” (forum där internet agerar etisk kommitté för främlingars interpersonella konflikter) som börjar bekant med ”Me (F19) and my Boyfriend of 3 years (M31)”. Det hemsöker mig lite, faktumet att jag aldrig fått så mycket uppmärksamhet från män som när jag var sjutton. Som om bara ens existens som tonårstjej utgjorde en sorts invit. Sedan dessa försvar: ”nä, men rent biologiskt sett”. Jag vill slita av deras huvud och med blodig andedräkt vråla: rent biologiskt sett, Arne, är dina femtioåriga aningen mumifierade små simmare inte heller optimala. Den äldre kvinnan blir förlöjligad på ett sätt som den äldre mannen nästan aldrig blir. Mäns liv förs ihop med åldrandet, kvinnornas förs i kamp mot det. Kanske är det min första cuffingseason som singel som gör mig bitter och misstänksam. Men det är något som inte stämmer.

L’amour – La mort Det är i ropet nu: nepotism. Eller tja, det har ju aldrig varit ”ute” ur ropet direkt. Men nepotismdiskursen känns, rent anekdotiskt, mer aktuell nu än någonsin. Kanske är det därför L’amour – La morts tolfte nummer, på samma tema, talade till mig. Jag fick nys om att den fanns att köpa i Malmö av en twitter-mutual som medverkade i tidskriften. Imponerade mycket text ryms i utgåvan och alla tacklade begreppet nepotism från olika vinklar.

Urvalet av medverkande är likväl tematisk: i förordet erkänner att alla författare känner varandra på något slags hörn och bjöds

in högst informellt, över ölar/under bordet.

Det är vackert, intelligent och förvånansvärt roligt. Fanficen om en viss ”tv-profil” som sliskig quasi-incestiös förförare är helt fantastisk (vad menar du med att du inte vill se min rumpa, det är ju en tittarfavorit?!). Enligt min personliga åsikt får kulturarbetare oproportionerligt mycket kritik när nepotismanklagelserna kastas. Vi får inte glömma att detta är en grupp som ofta livnär sig på svältlöner och saknar faktiskt materiellt kapital. Kanske det är värt att syna vem som pekar finger på vem (host host familjen Wahlgren). För min del får l’amour - la morts gärna fortsätta med sina äckligheter i nästa nummer. Klart läsvärd! Hittas på Cowgirl Gallery i Malmö.

We die Young Mina utekvällar i Malmö följer ett strikt schema. Prick 19:00 tar jag min väska och tillhörande färdkost (kopparberg 7,5) och cyklar raskt till Jupitergatan. Därefter stiger jag och kvällens entourage på den absolut bästa bussen i Skåne, 171:an mot Södervärn (ge personen som utformade rutten en medalj). Jag knäpper min ”färdkost” och stiger av vid Spångatan för att vandra den korta etappen till Family Pub vid Nobeltorget. Sedan, efter x antal öl, känner jag det bekanta rycket, och likt en flyttfågel på väg till varmare breddgrader, som ett totalt offer för mina animalistiska instinkter, rör jag och resten av baren oss reflexivt mot Plan B. Där vankas det, likt många kvällar innan, Malmös bästa indieklubb, We Die Young. Väl inne möts jag av den välbekanta doften som bara kan beskrivas som ”sexig källare” i kombination med utspilld Norrlands Guld. Vid detta laget får du hoppas att de sju stora starka kickat in, för nu är det dags att dansa sig vidrig till The Smiths, The Cure och Bob Hund. Alla hämningar upphör på det där älskade betonggolvet, det är bara att fullständigt kapitulera till musiken, spräcka någons skalle och skrika sig hes till ”Bodys” av Car Seat Headrest: ”DON’T YOU REALIZE OUR BODIES COULD FALL APART AT ANY SECOND?!”

Lundagård nummer 7 2023 | 23

kulturkritik FOTO TOM A. KOLSTAD

Septologin: En katedral till roman Årets nobelpristagare Jon Fosse avslutade för några år sedan sitt storverk Septologin, en roman i sju delar vars sista två delar nyligen släppts på svenska. Jonathan Juhlin har läst avslutningen på ett storverk av mytiska proportioner.

TEXT JONATHAN JUHLIN Skönlitteratur

Septologin VI-VII: Ett nytt namn Jon Fosse Albert Bonniers Förlag 2023-10-06 DET ÄR EN fröjd att få återvända till det vindpinade landskap som Fosse skriver fram i Septologin. Romanen kretsar kring en protagonist vid namn Asle som är konstnär. Genom romanens gång får läsaren bekanta sig med den värld som är Asles, där någonstans i en fiktionaliserad del av västra Norge.

DET FÖRFLUTNA ÅTERKOMMER till nutiden, Asle lever i hög grad genom sina minnen och tänker mycket på sin bortgångne fru Ales.

En stor del av berättelsen kretsar också kring hur han i den första delen påträffar namnen Asle i en snödriva en kväll och räddar honom. ”Namnen” som han kallas är även han konstnär och delar mycket likheter med Asle.

DET KAN LÅTA rörigt och stundtals är det också det. Men det är inte till nackdel för

upplevelsen av texten, snarare tvingar det läsaren till att vara uppmärksam på orden och det är genomgående för hela verket. Fosse tillämpar också en berättarteknik som låter orden återkomma i omtagningar. Inte helt olikt Thomas Bernhards upprepningar men formen är vidareutvecklad och ännu mer särpräglad.

OMTAGNINGARNA FÖRSÄTTER LÄSAREN i en

alldeles särskild stämning. Fosse har själv sagt i en intervju att han ville skriva en långsam text och det har han lyckats med. Som läsare infinner sig ett lugn när man håller bokpärmarna i händerna. Sannolikt bidrar miljöskildringen och beskrivningen av det vardagliga till den känslan, en känsla av det bekanta, familjära, lugna.

ALLT SKER GENOM ett minimalistiskt språk, ett språk som nästintill står i bakgrunden av berättelsen. Septologin är inte ett verk där du på måfå kan slå upp en sida och peka på en mening och direkt uppfatta dess skönhet.

Det är snarare ett verk där helheten utvidgas och blir större än de enskilda delarna. Trots det minimalistiska anslaget finns där en rik idémässig karta att utforska.

DE TIDIGARE DELARNA av Septologin har stannat upp vid konsten, minnena, existensen.

Det sista bandet av Septologin rör sig mycket kring religionens roll. På de sista sidorna av boken är det som att berättelsen faller sönder till något fragmentariskt men får sin slutpunkt i en religiös extas. Det speglar verket, för lugnet som Fosse förmedlar kan liknas vid det andäktiga lugn en lätt kan känna i en kyrka, eller i detta fallet en katolsk katedral.

Mumin möter Dante i Den naturliga komedin Ulla Donners andra serieroman övertygar. Alice Nyberg har läst ett mångfacetterat verk: å ena sidan är boken som ett manifest, en kritik mot människans förmåga att förstöra. Å andra sidan handlar det om den enskildes dödlighet och hur lite kontroll du egentligen har över livets gång.

TEXT ALICE NYBERG Serieroman

Den naturliga komedin Ulla Donner Galago / Schildts & Söderströms 2023-08

DEN NATURLIGA KOMEDIN tar avstamp i Dante Alighieris Den gudomliga komedin men i stället för att följa Dante genom helvetets olika lager följer vi Björk: ett hoppfullt björklöv som inte förstår att tiden snart är inne för ett litet löv att brytas ned. Björk faller, bokstavligt talat, in i Candy, en blandsvamp med mindervärdeskomplex och ”statement-glasögon”. Björk är fast besluten att hitta till den mytomspunna, med stark betoning på myt, Höstfesten, årets höjdpunkt för ett litet löv.

24 | Lundagård nummer 7 2023

MED CANDY SOM vägvisare tar de sig genom skogens olika delar. Från kalhyggen till djupaste granskog. De träffar Gun. En uråldrig varelse som för det mesta är tyst och lite konstig men som ska visa sig spela en stor roll för skogen och dess invånare.

ULLA DONNER HAR skapat en mångbottnad roman med tydliga referenser. Illustrationerna är märkbart influerade, utan att bli en imitation, av Tove Janssons bildspråk och titt som tätt genom bokens gång används direkta citat ur Dantes Den gudomliga komedin.

NÄR JAG SLÅR ihop boken kommer jag på mig själv med att sitta tyst en stund. Vad läste jag precis? Visst, det är en absurd historia om björklöv och svampar som tjafsar och babblar, men det är också en historia

om vanmakt och sorg. Det är en bok som rymmer både det stora och det lilla. Donner utforskar såväl människans relation till naturen (eller snarare naturens relation till oss) som människans relation till sig själv.

Vad gör vi här? Vad är poängen med allt? Är livet bara en lång promenad genom en döende skog?

UTÖVER ATT VARA en dynamisk och kreativ berättelse är boken fylld till bredden med lekfulla och fyndiga illustrationer. Varje gång jag bläddrar mellan sidorna upptäcker jag något nytt, ett ansikte i ett träd, en konstig svamp, ett dött löv. Kort och gott, Ulla Donner har skapat en bok som inte bara tar sig ann Dantes komedi i moderna tider. Hon utforskar även den eviga frågan: Vad är meningen med livet?

LÄS MER KULTURKRITIK PÅ LUNDAGARD.SE

ILLUSTRATION IDUN ANDERSSON LINDBLAD

Trenderna vi hoppas ska dö Lundagårds kulturredaktion har grävt fram de där trenderna som bara vägrar försvinna, men som ingen hade saknat om de dog.

CLEAN GIRLS

KÄR MEN OBRYDD

ATT VARA COOL

Clean girl-trenden är en strävan efter perfektionism. Någon som är sansad, minimalistisk och sval.

Men är det sanningen? Galna är vi alla så fram med det så snabbt som möjligt. Låt det synas redan på första dejten, så vi vet vad vi har att göra med. Det är väl bättre att hitta varandra i delade trauman, diagnoser och tokerier. Annars blir det bara torrt och tråkigt.

I Love Actually vågade inte Mark säga till Juliet att han var kär i henne. Så hon gifte sig med någon annan. Men ni vet, ni umgås, tycker om varandra. När ni får frågan om ni är tillsammans höjer ni dock båda förvånat på ögonbrynen och skrattar nervöst. Ingen vill svara.

För man vill vara chill, lite känslokall. Jag tycker att ni ska våga.

Annars förlorar ni er Juliet.

Ibland kommer jag på mig själv med att låtsas. Lyssnar på någon indie-låt bara för att känna något.

Kallar beskt rödvin för ”kryddigt”. Är det för att verka lite ball? Kanske. Men släpp på fasaden! Samtala om The Notebook, blasta Eurovision-låtar och drick slaskigt, billigt vin som smakar saft. Inte lika coolt, men härligt ändå.

ELIN SYULEYMANOVA

SWIFTIESKAPET

FÄRGLÖS HÖSTSTIL

UNDERVISNINGSBRIST

Blir ni upprörda, ”Shake It Off”.

Missförstå mig rätt, Taylor Swift är toppen. Albumet ”Folklore” är alltid poppis under hösten men nu är Taylor överallt! Hon släpper både ny och gammal musik igen och är hon inte ute på turné så släpps turnén på bio. Nu känner jag bara att ”less is more” – det behövs en paus. Look what you made me do, Taylor.

De mörka, regniga dagarna signalerar att hösten är här och då är det extra viktigt att måna om den lilla färg som finns. När jag ikläder mig min orangea ytterrock blir jag väldigt varse om att jag ofta är ensam med en färggrann kulör bland mängden av svarta och gråa höstjackor. Stilrent i all ära men våga sticka ut lite, det blir roligare för alla!

Svenska universitetsstudenter får minst lärarledd tid i Europa. På min egen utbildning är detta tydligt, den senaste tiden har vi mötts i klassrummet högst två gånger per vecka.

Närvarande lärare behövs för att inspirera och engagera oss. Ge oss tid så kommer vi även lägga ner tid!

OBEHAGLIGA GYM-LJUD

INGA KOMPLIMANGER!

TIPS FRÅN TIKTOK-BROS

Jag är mitt i ett träningspass när jag hör det: killen bredvid mig gör någon slags obehagligt gnällande när han lyfter. Han kanske mår dåligt, tänker jag, men situationen upprepas vid andra tillfällen. Jag börjar gå på tjejgymmet. Det blir samma. Jag förstår att det är svårt att lyfta, men när ska folk sluta stöna på gymmet?! Du är inte själv i ditt rum.

Du satt och pluggade i 60 timmar och fick VG på tentan. Din bästis säger att du är jätteduktig. Du blir röd i ansiktet och säger ”nä, tentan var inte så svår, jag hade tur”.

Tur? Bara säg ”tack” och erkänn att du förtjänar det. Sluta upp med att aldrig vara nöjd och ta komplimangen.

Han hackar grönsaker medan han ger kärleksråd. Innehållet är alltför upprörande. ”Om han gör så här är det för att han inte bryr sig om dig”. Ingen kritik mot killens beteende eller tips för framtida situationer: killar är bara killar, tjejen är den som borde skärpa sig och gå vidare. Vill han faktiskt ge råd, eller är konceptet bara ett sätt att få ragg?

ADAM BIWALL SANDBERG

FLORENCIA LARROSA Lundagård nummer 7 2023 | 25

Lunds universitets studentkårer Denna sida består av icke-redaktionellt material.

FOTO ISAK AHO NYMAN

Fyra campus, samma förutsättningar?

UTÖVER ATT VARA ett brett universitet både utbildningsmässigt och forskningsmässigt är Lunds universitet även geografiskt utspritt, med utbildning i Lund, Helsingborg, Malmö och Ljungbyhed. Att ha utbildning vid flera campus ställer krav på att erbjuda en likvärdig studiesituation vid samtliga orter. LUS anser därför att det behövs en stark samverkan mellan Lunds universitet, Region Skåne och studenterna för att säkerställa att studenter oavsett campusort får adekvata förutsättningar för att tillgodose sig en utbildning av hög kvalitet.

LUS ANSER ATT det i nuläget finns flera utma-

ningar för ett jämlikt deltagande i undervisning vid universitets olika campus, såsom otillräckliga pendlingsmöjligheter till vissa campusområden, och kostsam kollektivtrafik. Vidare skapar nuvarande schemaläggning undermåliga

FÖR ATT SÄKERSTÄLLA en jämlik studiesituation för studenter vid alla studieorter anser LUS att såväl Lunds universitet som Region Skåne måste arbeta strategiskt med den problembild som finns i nuläget, i nära samråd med studenterna.

Detta innebär att universitetet inkluderar behovet av resor innan, under och efter arbetsdagen i planeringen och schemaläggningen av undervisningen. Det innebär också att regionen tar ansvar för att tillhandahålla kollektivtrafik som är både prisvärd och tidseffektiv.

LUS VÄLKOMNAR DÄRFÖR en förstärkt dialog mellan Lunds universitet, Region Skåne och studenterna för att kunna möta de identifierade utmaningarna, med förhoppning att skapa likvärdiga förutsättningar vid alla campus.

VAD INNEBÄR DET att meritera sig inom akademin och varför ska man göra det?

Ett klokt svar är att universitetet har tre uppgifter (utbildning, forskning och samverkan) och om du ägnar dig åt någon av dessa är det meriterande. Skälet för att vilja meritera sig är att det ligger till grund för anställning och befordran.

Vi är förmodligen överens om att det är en självklarhet att LU-anställda forskare ska eftersträva excellens inom samtliga tre områden, men hur vi bör värdera meriteringen råder det uppenbarligen delade meningar om.

PÅ LU FINNS det många initiativ som möjliggör högskolepedagogisk meritering. Exempelvis har vi pedagogiska akademier, vi har ett pågående projekt om en pedagogisk meriteringsväg och det finns många lärare som brinner för den pedagogiska gärningen. Vi hyllar dessa och andra initiativ som stärker excellensen inom universitetets utbildningsuppdrag. Men varför belönar vi inte denna meritering och erkänner utbildningen som ett av akademins kärnuppdrag?

PROBLEMET VI VILL belysa är att vi inte i tillräcklig grad premierar den första, och tredje uppgiften, när vi värderar meriter.

När vi anställer och befordrar är det i regel hur väl meriterade forskare de sökande är som blir avgörande. Vi anser att vi i högre grad bör väga in sökandes meriter inom de andra områdena, och framför allt pedagogisk meritering, när vi anställer och befordrar. Att förändra denna incitamentsstruktur vore ett sätt att sända en viktig signal om utbildningens vikt och att stärka universitetet som helhet.

FOTO SAMHÄLLSVETARKÅREN

LUS ANSER ATT frågan om en likvärdig studiesituation inom universitetet och regionen bör prioriteras av båda aktörer. Inom studentgruppen finns kompetens som både kortsiktig och långsiktigt gynnar regionen, och utbildning vid flera orter möjliggör för kompetensförsörjning av hela regionen. Det är även viktigt för Lunds universitet att säkerställa en god studiesituation vid samtliga campusorter för att fortsätta vara det självklara valet för studenter.

förutsättningar för att förflytta sig mellan olika campusorter eller inom campus. Detta problem kan även förvärras när nya områden byggs, och campus blir än mer utspritt.

Reflektion över att värdera akademiska meriter

LUS KRAMAR: Stärkt samarbete mellan Lunds universitet, Region Skåne och studenterna.

LUS SPARKAR: Ojämlika förutsättningar för studenter vid olika campus.

LINNEA LANDEGREN, ORDFÖRANDE LUS ANTON SILVERBERN, VICE ORDFÖRANDE LUS

DETTA ÄR LUS Lunds universitets studentkårer, Lus, är ett samarbetsorgan för de nio kårerna vid Lunds universitet.

Genom Lus verkar kårerna gemensamt för de studerandes intressen gentemot universitetet, kommunen och regionen.

26 | Lundagård nummer 7 2023

REBECKA MEYER REBECKA BRORSSON AXEL SIMONSSON SAMHÄLLSVETARKÅRENS PRESIDIUM

D E T TA Ä R E N I C K E - R E D A K T I O N E L L S I D A F R Å N L U N D S U N I V E R S I T E T

Kan stöd till stödet ge ännu bättre pedagogiskt stöd?

På Lunds universitet har antalet som beviljats särskilt pedagogiskt stöd tredubblats sedan 2011 och de vanligaste anledningarna är dyslexi och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Därutöver finns det såklart studenter som skulle behöva stöd men som av olika anledningar inte har sökt det. Hur många det är vet vi inte.

Varför behovet av pedagogiskt stöd ökar är inte jag rätt person att uttala mig om. Ökningen är heller inte ett problem i sig och jag betvivlar inte att behovet finns. Det handlar inte om att det har blivit lättare att få stöd beviljat. Det kräver fortfarande en konstaterad och varaktig funktionsnedsättning.

Oavsett anledning så är det tydligt att kraven på universitetet har ökat och att alla vi som undervisar med stor sannolikhet kommer att möta personer som behöver någon form av stöd i lärandet. Det ställer krav på ett bra och

fungerande system för att bedöma och bevilja behovet av stöd och det ställer krav på mig som lärare att kunna omsätta stöd i praktiken och skapa en tillgänglig och inkluderande lärandemiljö. Jag är inte säker på om jag vet hur jag gör det på bästa sätt.

Vad jag vet är att pedagogiskt stöd inte handlar om att göra utbildning lättare utan om att arbeta med lärandemiljön så att den främjar lika villkor. Kanske borde vi därför fokusera mindre på pedagogiskt stöd som en enskild fråga och mer på hur vi kan arbeta med tillgänglig och inkluderande undervisning? För att reda ut begreppen så handlar tillgänglig undervisning om att göra lärandemiljön tillgänglig för studenter med specifika behov av anpassning.

Inkluderande undervisning handlar om att göra lärandemiljön tillgänglig för så många som möjligt. Det är liksom två sidor av samma mynt.

FOT O: KE N N E T R U ON A

Behovet av pedagogiskt stöd ökar. Det är något av en snackis just nu. Ökningen är stadig, har pågått under flera år och är tydlig i hela universitets- och högskolesektorn.

Inkluderande undervisning utgår också från att anpassningar som gynnar en enskild student också kommer att gynna hela gruppen och att det i sin tur kan leda till pedagogisk utveckling. Men det är inte enkelt och det förutsätter att jag som lärare också har tillgång till utbildning, stöd och hjälp. Vi har bra förutsättningar på Lunds universitet för att ge lärare det stödet. Vi har bland annat en fin enhet för undervisningsstöd.

Men vi behöver växla upp och min ambition är att inom kort göra en särskild satsning för att på ett varaktigt sätt stärka lärares beredskap att arbeta med tillgänglig och inkluderande undervisning. För det är i klassrummet det händer. För att jag som lärare ska kunna ge ett bra stöd så behöver jag själv stöd – och det stödet ska vi nu stärka.

Jimmie Kristensson, vicerektor med ansvar för kommunikation, kurage och karaktär

Long live the King’s House!

As the leaves fall in Lundagård and the scaffolding comes down, renovation of the King’s House is nearing completion.

There is no building so infused with Lund University’s history as the King’s House. In the late 1600s it became the first premises owned by the University. For almost 200 years as the principal building, it essentially was the University, as virtually all activities took place there.

Over the centuries, the building has withstood damage inflicted by both the Swedish and WWW.LU.SE

Danish armies, undergone numerous facelifts and refurbishments, and been utilised for a multitude of purposes. And it will soon begin yet a new lease of life, once again fulfilling an integral role in the University’s operations at the heart of the campus.

Extensive development work is already in progress on several of the other buildings in the University Square. Project planning for the forthcoming renovation of the Main University Building is in full swing with completion set for 2028.

Beyond the balancing act of retaining the character of individual buildings and remod-

elling for current requirements, there is also a need for a wider perspective, a holistic approach to the unique setting of the University Square.

A project has now been set up to produce an action plan for the University Square with a vision for its development as a more inviting, vibrant and accessible place.

While that project starts to move forward, there will be a popular comeback. Next year will see the return of the much-missed sphinxes when the quartet with the ultimate view over the University Square land back on the roof of the Main University Building.

Erik Renström, Vice-Chancellor

debatt

Lösningen på gängvåldet som samhället blundar för Att legalisera droger i Sverige hade varit ett sätt att stävja gängkriminaliteten och förflytta pengar från gängen in i stadskassan, menar ingenjörsstudenen Oliver Levay.

GÄNGKRIMINALITET HAR BLIVIT ett växande och allvarligt problem i Sverige, vilket har lett till att vårt tidigare trygga samhälle nu står inför hot från sprängningar, skjutningar och övriga våldsrelaterade händelser. Denna skrämmande förändring hotar att förvandla Sverige till ett land där investerare tvekar och invånare känner sig osäkra.

Sverige ligger i topp i Europa när det gäller dödsskjutningar. Det är inte en lista man vill leda.

MITT FÖRSLAG FÖR att ta itu med detta är radikalt men värt att överväga: fullständig legalisering av alla droger. Många förväxlar detta med avkriminalisering, men medan Portugal avkriminaliserade droganvändning och upplevde positiva resultat, såsom minskad drogdödlighet, innebar det inte att handel och produktion blev lagligt.

Därmed åtgärdades inte problemet med gängkriminalitet. Däremot har vi ett problem med drogdödlighet också. Sveriges drogdödlighet är också högst i Europa.

GENOM ATT LEGALISERA droger skulle vi kunna minska den svarta

KULTURBOLAGET PRESENTERAR

JULKONSERT MED AMASON

marknaden betydligt. Pengar som nu går till gängens fickor kan istället gå till statskassan. Dessutom skulle droger bli säkrare, då reglerade droger innebär att konsumenterna vet exakt vad de konsumerar, vilket minskar risken för tragiska dödsfall där ungdomar letar efter en ”vanlig partydrog” men i stället får något helt annat. Därutöver kan polisen omfördela resurserna till att bekämpa allvarligare brott än droganvändning. Det visar sig att det främst är brukare som faktiskt lagförs, 90 procent av narkotika­brotten är eget bruk och innehav.

NATURLIGTVIS FINNS DET risker med detta förslag. Bland annat finns det bekymmer kring ökningen av droganvändning, potentiella folkhälsofrågor och övergångsutmaningar från en svart marknad till en reglerad. Däremot finns det flera exempel (till exempel i Portugal) där en avkriminalisering inte har lett till ett ökat missbruk. Genom att kombinera legalisering med utbildning tror jag att vi kan få ett tryggare samhälle, mer frihet och färre drogproblem. Historiskt sett var många droger fria från kriminalisering och sågs genom ett kulturellt och medicinskt perspektiv. Innan 1900-talet var olagliga droger inte ett utbrett fenomen. Det är dags att avsluta experimentet med olagliga droger och rädda liv.

JAG VILL UTMANA kritiker av detta förslag att reflektera över en enkel fråga: skulle du börja med heroin enbart för att den blev laglig? Jag tror att svaret för de flesta skulle vara ett bestämt nej. Därför är det dags att överväga legalisering som en del av lösningen på vårt lands växande problem med gängkriminalitet.

Oliver Levay, Ingenjörsstudent

& STAFFAN WESTBERG 9 DECEMBER SLAGTHUSET MALMÖ

MOLLY SANDÉN 2-4 FEBRUARI SLAGTHUSET MALMÖ

X AMBASSADORS 13 FEBRUARI SLAGTHUSET MALMÖ

SEINABO SEY 15 FEBRUARI SLAGTHUSET MALMÖ

BOT TEN V IKEN

23 FEBRUARI PALLADIUM MALMÖ

DONNY BENÉT

19 MARS BABEL MALMÖ BILJETTER: KULTURBOLAGET.SE FOTO PRIVAT 28 | Lundagård nummer 7 2023

insändare

Instagramflödet ger ett svindlande perspektiv på tentaperioden i Lund-bubblan Får man ignorera allt omkring en bara för att man har tenta? Ingenjörsstudenten Livia Hallin funderar över när studentstadens ekokammare måste börja öppna upp sig för omvärlden.

TENTOR LURAR PRECIS runt hörnet för många av oss och Lundbubblan sluter tätt, tätt. Tunnelseendet smalnar av och världen utanför tycks bara existera i periferin. Det är en skön period menar en del.

Nästan lite avslappnande att fokusera helhjärtat på en uppgift. Att lägga alla andra bekymmer åt sidan en stund.

JAG KAN HÅLLA med, men personligen märker jag hur stress och ansträngning samtidigt gör mig mer emotionell. Trots den insikten var det inget som kunde förbereda mig på instagramflödet en måndagkväll i soffan.

RÄDDNINGARBETARE BRYTER IHOP, står det under en video som P3 Nyheter lägger ut i sin rapportering om den eskalerande konflikten i Israel och Palestina. Män i orangea västar håller varandra om ryggen, och hulkgråter. Och uppkrupen i soffan gör jag också det.

KÄNSLOR AV MAKTLÖSHET och orättvisa sköljer över mig. Mitt i gråten kan jag dock inte låta bli att lite cyniskt se på situationen utifrån.

Där satt jag trygg och varm i en lägenhet på förstahandskontrakt, ätandes en dyr glass jag köpt för att jag ju förtjänat den när jag pluggat så hårt. Efter ett litet tag skulle jag sluta gråta, antagligen fortsätta scrolla och sen gå och lägga mig – för att dagen efter vakna till en paradisisk tillvaro i Lund, i jämförelse med räddningsarbetarnas och miljontals andras helvete.

SAKEN ÄR JU den, att det är bekvämt att scrolla vidare. Att vilja stanna i Lund-bubblan. Det går ju inte att ta in för mycket på en gång. Krig.

Konflikter. Skjutningar. Det är en rimlig mekanism att filtrera bort det obehagliga och obekväma. Det långt borta och det på riktigt nära håll. Studerandet blir nästan som ett frikort, ett ”jag pluggar ju faktiskt, det finns roligare saker att engagera sig i”-kort.

JAG MENAR INTE att nations-, sektions- eller föreningsengagemanget

ska bytas ut mot aktivism och slagord. Men frågan är om inte också vi studenter har en skyldighet att spetsa öronen och rikta blicken utåt – så som vi kräver att det vuxna samhället ska göra? Trots allt blir vi snart också en del av det samhället, när åren i Lund tar slut. Och med lite perspektiv känns tentorna runt hörnet helt plötsligt inte så farliga.

Livia Hallin, Ingenjörsstudent

FOTO PRIVAT

SKRIV TILL LUNDAGÅRD Lundagård tar emot debattartiklar

och insändare löpande.

Om du vill skriva till debattsidan finns mer information på lundagard.se/skriv-till-debatt.

Om du har frågor är du välkommen att kontakta vår redaktör Elmer Rikner på elmer.rikner@lundagard.se.

Notera också att debattsidorna är redaktionellt obundna Lundagård och enbart representerar skribenternas egna åsikter. Vi förbehåller oss rätten att göra mindre språkliga ändringar i inskickade texter.

Lundagård nummer 7 2023 | 29

Detta är en icke-redaktionell sida från Lunds universitet.

Funktionsnedsättning?

Ansök om pedagogiskt stöd!

Universitetet erbjuder olika former av pedagogiskt stöd till studenter med varaktig funktionsnedsättning. En varaktig funktionsnedsättning kan exempelvis vara läs- och skrivsvårigheter, nedsatt syn eller psykiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Du gör din ansökan via www.nais.uhr.se och blir därefter kontaktad av någon av Pedagogiskt stöds samordnare.

Mer information om pedagogiskt stöd hittar du på www.lu.se/pedagogisktstod

F O T O : JO HAN P E R S S O N

Anmäl dig till Studieverkstadens studie- och skrivträffar!

Ta med dig en studieuppgift eller skrivuppgift till någon av höstens studie- eller skrivträffar.

Där får du en arbetsplats, en social gemenskap med andra studenter och tillfälle att fråga våra språkpedagoger om råd.

Läs mer om de olika träffarna, kommande datum och hur du anmäler dig på www.lu.se/studieverkstadentraffar

FOT O: K E N N E T R U ON A

Känner du dig stressad?

Gå med i Career Hub

Du vet väl om att Studenthälsan kostnadsfritt erbjuder både en stresshanteringskurs på plats i Lund och individuell KBT online: Stresshjälpen.

Läs mer om dessa aktiviteter och hur du anmäler dig på www.lu.se/studenthalsan-aktiviteter

Career Hub är Lunds universitets nya kostnadsfria jobb- och karriärplattform! Här hittar du jobb, praktik, examensarbeten och karriärevenemang i Sverige och runtom i Europa.

https://lucareerhub.jobteaser.com WWW.LU.SE

På Studenthälsans webbsida om stress kan du dessutom testa din stressnivå och hitta användbara tips för att motverka och minska stressen.

FO TO : K E N N ET R U ON A

Du kan också göra olika quiz för att ta reda på vad du motiveras av och vad du behöver för att trivas på en framtida arbetsplats.

Du loggar in med ditt studentkonto.

hej student FOTO JOHANNA NILSSON

Mjauuu mjauuu…

På Tartaren torrt och vått, klapp och kyss, ja, det va’ nåt Tjuvnyp i Ystads samtida, det är väl retorikens baksida

HEJ STUDENT! LOVISA VON SICARD

Ålder: 23 Från: Halmstad Pluggar: Läkare

Är det du som är Döden?

– Om jag är Döden? Alla är väl lite Döden på ett sätt, det drabbar alla. Jag tror att alla har lite Döden inom sig.

Har du kommit för att hämta mig?

– Just i kväll är jag här för att glädjas åt livet. I kväll är en kväll för livet.

Spelar du schack?

– Schack? Nej, alltså jag blev tempted efter att ha sett serien The Queen’s Gambit. Då blev jag otroligt taggad, men nej, det blev inget av det faktiskt. Jag är kass.

I Borgen överallt bebisar i plast, hamnar de på fel ställe sitter de fast Lagen och läkaren på bal i dispyt, men vad som sades är något av en myt Naturskön lus i trakt i Nordöst, sökte i dimman en hjärtetröst På Svåningen arbetsmiljön undermålig, förhoppningsvis bara den fysiska som är dålig I höstmörkret man värme kan behöva, nya konstellationer kul att pröva Triangel, eller var det fyrkant?

Stämningen kan lätt bli genant Teknisk och naturglad i mys på orden, kunde man väl nästan haft på känn?

Hur många timmar för att bli medlem?

Konsenus kom överrens om minst trettiofem På lilla London-fest alla vill mest, men pengarna verkade bli hedersgäst

Morrhoppan MÅNADENS TANKEBANA AV IDA HEIN OLSSON

Lundagård nummer 7 2023 | 31

Posttidning B

Avs: Lundagård, Sandgatan 2, 223 50 Lund Adressändring via Ladok Universitetsanställda: kontakta LDC vid Lunds universitet

KORSORD I ÖGA ELLER PÅ FOT

Bokstäverna i de orange rutorna bildar ett tävlingsord.

Skicka in svaret i ett mejl till korsord@lundagard.se för en chans att vinna en tygkasse och en bok från Tidningen Lundagård. Vinnarna lottas den 25 november.

KRYPA

’DEN’ PÅ FRANSKA ...OCH STRAFF

BIL MED BLÅLJUS

SÖT TRÄDGÅRDSSAX LEDTRÅD...

KLOCKA OLJUD VAPEN BEGRAVHANDNINGSSKAS PLATS

ITU SPRITDRYCK

ASK

GUD MED PILAR

EXEMPLI GRATIA

BÅT

TYP AV TIDSKRIFT

UTSLAGSRÖST

FIXAR INREDARE

ANFALL

SLÅ...

KAN EN PRENUMERATION HA

STARK FÅR STORT ÖVERSÅR TYGELSE

UTTRÄDE JA

’ELLER’

HAR 20 BAND FRÅN A-Ö

DÖD KROPP

ALEA IACTA...

BAG I BILEN

AC/DC

GREKISKT P

LAND I ASIEN

FRANSK REG.PLÅT GIFT KVINNA

MAGISKT KNEP

LEDSAMHET

BU OCH BÄ

NYTT I USA

SMIL

SOLGUD

LEVA CA 2,718291829

KORTA BERÄTTELSER

EFTERFRÅGA

JORDEGENDOM AV: SOFIE MEURLING