Hallå där… Leif Burman snickarmästare och lektor, har fått det ärofyllda Ingemars Lärarpris.

LEIF BURMAN

58 år. Stockholm Gör: Snickarmästare och universitetslektor på Malmstens Linköpings universitet sedan 1989. Förutom att ha lotsat fram flera storheter inom möbelsnickeri och möbeldesign (som designern David Ericsson och gänget bakom KFK Snickeri) står Leif bakom bland annat barnstolen i Carl Malmstens Lilla Ålandserie, soffan och soffbordet Cleo för Swedese och köksmodeller för Smedstorps Snickeri. Dessutom en av grundarna bakom Kulturgatan i Bodafors. Aktuell: Årets mottagare av Ingemars Lärarpris på 500 000 kronor, instiftat av professor emeritus Ingemar Ingemarsson för att påminna om att goda lärare är lika viktiga för ett universitet som duktiga forskare.

”Hållbarhet är det man pratar mest om i dag”

Snickarmästaren och lektorn Leif Burman på Malmstens Linköpings Universitet har tilldelats Ingemars Lärarpris – ett av Sveriges mest prestigefyllda utmärkelser inom yrket. En del av prispengarna på 500 000 kronor kommer att gå till fortsatta studier om japanskt trähantverk.

TEXT PEDER EDVINSSON FOTO CHARLOTTE PERHAMMAR/LIU

HHur känns det?

– Fantastiskt, det här är en morot för att fortsätta förkovra mig och fortsätta bidra till yrkets framtid.

Vad säger kollegor och elever på Campus Lidingö, där skolan finns sedan 2009?

– De är glada för min skull, men det tas också som en uppmuntran för hela Malmstens..

redan 1986 i form av Möbelinstitutets formgivarstipendium. Hur rankar du de två?

– Det första når inte upp till det här i dignitet. Men Möbelinstitutets stipendium var viktigt för min fortsatta yrkesbana, det skapade kontakter och branschkunnande som varit ovärderligt. Det skapade även möjligheter för mig att jobba med formgivning och produktutveckling. Jag ser det som en stor tillgång att kunna ett material och teknikerna kring det för att jobba med formgivning.

Hur kom japanska träboxar in i utbildningen på?

– Jag fick upp ögonen för dem på ett galleri i Stockholm för många år sedan och blev fascinerad av all kunskap om snickeri som gick att baka in i något så litet. Här fanns allt från hur trä rör sig och hur man ska ta ut materialet för att få bästa utfall till hur man använder verktyg och teknik. Jag började experimentera med egna boxar och utvecklade det till en egen konst. I undervisningen är boxarna ett koncentrat av mycket man behöver förstå om snickerihantverket.

I dag pratar branschen om hållbarhet. Är det en aspekt som boxarna också har?

– Absolut. Det är en gammal tanke att göra saker med hög kvalitet så att det får ett långt liv, det var en förutsättning för exempelvis möbelindustrin i Sverige. Ett tag försvann det tänket, men nu har det kommit tillbaka. I dag är hållbarhet det man pratar mest om.

Hur ska du använda prispengarna?

– Jag hoppas göra fler resor till Japan. Det öppnar också upp för att utveckla fler egna projekt igen. Men en av mina viktigaste uppgifter är att förmedla kunskap. Förebilder har alltid varit viktiga för mig och en dröm är att hitta sätt att skapa något som kan vara en förebild för kommande studenter. Kanske är det att sätta ihop en referenssamling, kanske är det att sammanställa en inspirerande bok om möbelsnickeri.