Issuu

TIDNING #968

TILLS JESU KÄRLEK NÅT T ALLA FOLK

DECEMBER 202 3

Starka möten i Centralasien

Över 40 000 har fått Familjebok

Översättare och bibelsmugglare

Tystnaden är

bruten

INNEHÅLL #968

Över 40 000 har fått Familjebok samtal med Tomas om arbetet i Laos

Tystnaden är bruten vittnesbörd från Turkmenistan, äntligen får vi berätta

Ljus i Öster är en allkristen missions organisation som grundades 1903. Vi arbetar för att nå onådda folkgrupper i framförallt forna Sovjetunionen, Turkiet, Kina och Mongoliet. Eftersom många i området lever under förföljelse, arbetar vi också med att främja religionsfrihet. Så här kan du ge gåvor: Inom Sverige Bankgiro: 900-3625 Swish: 123 900 36 25 Från Finland och övriga EURO-betalningar IBAN: FI60 6601 0010 8346 53 BIC: AABAFI22 Övriga inbetalningar från utlandet IBAN: SE29 6000 0000 0006 6865 7782 BIC: HANDSESS

100 000 människor på flykt i sitt eget hemland

krönika Artavazd från Armenien skriver om situationen i Nagorno-Karabach

04 06 10 12 18 24 25 26 2

LJUS I ÖSTER

Översättare och bibelsmugglare vittnesbörd Hellevi arbetade på Ljus i Öster i 33 år

vittnesbörd från Kanal Hayat

Starka möten i Centralasien – Ungdomarna profeterar och ber om befrielse reportage Fredrika skriver om teamresan

Helt vanliga men ändå ovanliga – unga kristna i Centralasien vittnesbörd från ungdomsteamet Utkastad hemifrån men hon fortsätter med mission vittnesbörd Saisha berättar om livet som kristen i Centralasien

Hurra! Reportage Ljus i Öster firade 120-årsjubileum i Uppsala

Tidningen är inte målet Bönesida

Ansvarig utgivare Thomas Lahti thomas.lahti@ljusioster.se Redaktör Sirle Körvits sirle.korvits@ljusioster.se

Missionen når långt utanför skärmen

Boktips och korsord

Om gåvor ges till specifika ändamål och insamlingsbehovet blir fyllt förbehåller vi oss rätten att använda dem för andra närliggande ändamål.

Du får denna tidning för att du har gett en gåva till Ljus i Öster eller är medlem. Tidningen är ett sätt för oss att berätta om hur gåvorna används. Mer info finns på vår hemsida.

Upplaga 7 000 Produktion/layout Jessica Nyström, Dzign Your Way AB Tryck Kontorsrutin AB, Örebro Adress Gårdsfogdevägen 16 168 67 Bromma Kontakt Tel: 08-564 840 40 E-post: info@ljusioster.se Hemsida: www.ljusioster.se Org. nr 802003-0972 Omslagsfoto Thomas Lahti ISSN 0345-7265 (print) ISSN 2004-6820 (online)

LEDARE

Kan 2024 bli Bibelns år? Ett av Ljus i Östers huvuduppdrag är att översätta, sprida och smuggla Biblar.

ibeln är en fantastisk bok. Tänk vad mycket glädje, tröst och uppmuntran den skänker åt människor runt hela vår jord. I Psaltaren 119:130 står det: ”När dina ord öppnas, ger de ljus och förstånd åt enkla människor”. År 1800 hade folk tillhörande 70 olika språkgrupper en Bibel, ett Nya Testamente eller en bibeldel på deras modersmål. År 2023 är siffran 3665, men det finns fortfarande 1255 språkgrupper som inte ett enda bibelord har översatts till. Arbetet går framåt, men fortfarande finns det mycket att göra. Om vi jobbar tillsammans, kommer vi att nå målet. SEDAN LJUS I ÖSTER startade för 120 år sedan, har ett av våra huvuduppdrag varit att översätta, trycka, sprida och smuggla Biblar till dem som ännu inte har en. Under dessa år har Ljus i Öster förmedlat 4,5 miljoner Biblar och arbetet fortgår. Många av er känner till bibelsmugglingen till bland annat forna Sovjet och andra länder. Under mina resor i Sverige, träffar jag ofta människor som varit med och smugglat Biblar. Arbetet att föra ut Biblar till svårtillgängliga länder fortgår. Förra veckan fick jag en rapport från ett av de farligaste länderna vi jobbar i där vår medarbetare skriver: ”Herren har öppnat nya dörrar för oss att smuggla Biblar och Nya

THOMAS LAHTI MISSIONSD I R E K TO R , LJUS I ÖSTER

”Låt Kristi Ord rikligt bo hos er med all vishet...” (Kol. 3:16)

Testamenten in i landet”. Samtidigt skriver de om hur de känner av trycket eftersom de hört att det pågår räder mot kristna i landet och att några av Herrens tjänare blivit fängslade. Den här julen har vi en riktad insamling till barnbiblar som vi ska distribuera i Armenien. Våra samarbetspartners vill dela ut 3000–5000 barnbiblar till de barn som flytt från kriget i Nagorno-Karabach. En av pastorerna som vi samarbetar med berättar själv om vilken stor betydelse Barnens Bibel hade för honom när han växte upp. Läs mer om det på sidan 19. En Bibel kostar omkring 100 kronor. Det vore fantastiskt om vi tillsammans kunde skicka allt som behövs så att de kan köpa Biblar åt barnen. JAG VILL OCKSÅ passa på att önska er en fridfull jul. Frid är ju inget vi kan köpa på Ica Maxi utan den får vi ta emot från Fridsfursten själv, Jesus Kristus, när vi tar tid med honom i vår bön och bibelläsning. Sedan blir det ett nytt år, kanske 2024 blir Bibelns år? Ett år då vi läser Bibeln och låter Ordet tala till oss på ett nytt sätt. Låt oss bevara tacksamheten över att vi fortfarande lever i ett fritt land där vi kan gå i kyrkan samt läsa Bibeln. ”Låt Kristi Ord rikligt bo hos er med all vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan.” (Kol. 3:16)

LJUS I ÖSTER

VITTNESBÖRD / KANAL HAYAT

Missionen når långt utanför skärmen Den kristna tv-kanalen når flera miljoner med evangeliet i muslimvärlden. T E X T S I R L E K Ö R V I T S F O T O P R I VAT

anal Hayat, som betyder Livets kanal, når onådda folk i Turkiet och närliggande länder i den turkisktalande världen. De sänder kristna program dygnet runt och har också ett stort uppföljningsarbete med syftet att möta människor och hjälpa dem att komma i kontakt med andra kristna. Kanal Hayat är ett strategiskt medialt missionsfält. Många vittnar om frälsning genom kanalen och att den är en värdefull gemenskap för dem som bor i avlägsna områden. Dessutom var medarbetarna på plats och mötte människor i chock, när Turkiet drabbades av jordbävningskatastrofen tidigare i år. Här följer fyra vittnesbörd från fältet. Be för var och en av dem. #1 ATT VARA EN FÖREBILD MED SINA HANDLINGAR Jag mötte Efe och han ställde många bra frågor om kristen tro, det dagliga livet i församlingen, om olika inriktningar och sociala aspekter. Vi hade SMS-kontakt regelbundet. En dag berättade Efe att han hade haft en upprörd diskussion

LJUS I ÖSTER

”

Kanal Hayat är ett strategiskt medialt missionsfält. Många vittnar om frälsning genom kanalen ...

med sin mor. I vredesmod sa han till henne: ”Jag är inte längre en muslim, jag vill bli kristen!” Modern förbjöd honom att någonsin prata med mig igen. Men Efe tog kontakt med mig ändå och när han skrev om situationen svarade jag: ”Respektera din familj. Be för dem och lyssna på din mor.” Vi skrev till varandra fram och tillbaka och jag svarade alltid på samma sätt: ”Guds välsignelse finns i lydnad till dina föräldrar. Det är vad Anden lär dig. Se till att bli godkänd på prövningen.” En dag hade Efes mor tagit hans mobil och läst igenom alla meddelanden. Hon kände att hon inte kunde lita på honom. Hon hittade alla mina meddelanden och läste dessa. Sedan sa hon till Efe: ”Det är okej om din kristne vän kommer på besök till oss.” #2 HEMMET RASADE IHOP FRAMFÖR DERAS ÖGON Vi träffade Feride, en kristen kvinna med ett stort tjänande hjärta. Hon, hennes man och deras barn upplevde jordbävningarna på nära håll och var fångna av rädsla. När den första jordbävningen slog till, sprang Feride och hennes

Medarbetare på Kanal Hayat hjälper människor som drabbades av jordbävningarna i Turkiet.

familj ut från huset och väntade i flera timmar i kylan. Byggnaden verkade vara oskadd och de gick in igen. En timme senare fick Feride ett samtal från en medlem i kyrkan som sa: ”Jag känner ingen frid. Gå ut ur byggnaden!” De lyssnade och gick ut igen. En halvtimme senare slog den andra jordbävningen till och deras hem rasade ihop framför deras ögon. Familjen har nu inget hem och är traumatiserade. Men, Feride prisar Gud för Hans underbara beskydd. #3 RÅKADE SE ETT PROGRAM OCH BLEV FÖRVANDLAD En broder som kommer från en konservativ religiös familj, sökte Gud i olika religiösa grupper som hans pappa hade kontakt med. Men han hittade aldrig det han sökte efter. En dag när han letade efter information på internet, råkade han hitta ett YouTube-program där en kvinna predikade (ett av våra program på Kanal Hayat). Han tänkte: ”Vad är detta?” En vecka senare var han med några vänner, när en av dem bjöd in honom till en kristen kyrka. Av någon anledning, kanske för att han hade sett You-

”

Jag känner ingen frid. Gå ut ur byggnaden!” De lyssnade och gick ut igen. En halvtimme senare slog den andra jordbävningen till...

Tube-programmet, gick han med. Efter mötet kände han endast goda känslor och sa att det var som en eld kommit in i hans hjärta. Idag är han förlovad med en kristen kvinna från församlingen, som har samma religiösa bakgrund som han. Hon hjälper nu till med vårt media-arbete och han är med och hjälper till att bygga upp nya gemenskapsgrupper i närliggande områden. #4 TITTAR PÅ KANAL HAYAT PÅ NATTEN Jag träffade en man i kyrkan men visste inte att han brukade titta på våra program. Jag frågade vad han jobbar med. Han sa: ”Jag är en privat ordningsvakt”. ”Kan du läsa under dina nattpass?”, undrade jag. Han svarade: ”Ja, när jag gjort mina rundor, kan jag läsa utan några problem. Men, det finns något som heter Kanal Hayat, jag tittar på deras program varje natt på jobbet. De är väldigt nyttiga”. Namnen är ändrade av säkerhetsskäl

LJUS I ÖSTER

Starka möten i Centralasien Ungdomarna profeterar och ber om befrielse

Ljus i Östers ungdomsteam åkte till Centralasien under sommaren. Här berättar Fredrika om hennes upplevelser under resan. T E X T F R E D R I K A F U R E H I L L F O T O P R I VAT

LJUS I ÖSTER

R E S E R E P O R TA G E / C E N T R A L A S I E N

Teamresa 2024 Sommaren 2024 har du möjlighet att följa med på en teamresa till Armenien. Läs mer på ljusioster.se/ teamresa

är jag lämnade Centralasien efter förra årets resa trodde jag att det var både första och sista gången. Det känns fortfarande overkligt att jag fick chansen att komma tillbaka igen, och jag kommer alltid vara tacksam för allt jag fått med mig från dessa två teamresor. När vi bad inför resan såg jag en bild av att förra året bad vi på kullarna men i år skulle vi upp i bergen. Jag tog det som ett löfte att vi skulle nå högre upp, andligt sett, och med den bilden i huvudet kom jag till Centralasien någon gång runt fyra på måndagsmorgonen lokal tid. TISDAG MORGON gav vi oss av i en grå minibuss för ett läger tillsammans med ungdomarna i den lokala församlingen. Lägergården låg vid en stor sjö, och vi fick chans att bada i det turkosa vattnet. På kvällen fick vi lite repetition från förra årets profetiska skola, och det märktes att vi blivit mer vana vid att profetera. Nästa dag fick vi undervisning och tränade på att be för helande, som övning inför nästa dag. Då skulle vi bjuda in församlingen på helandekväll. Vi hade också en kulturfestival, där vi delade med oss av våra länders godsaker (och mindre goda saker), lekar, musik, fakta och böneämnen. På kvällen var det nattvard och lovsång, och Guds närvaro var väldigt stark. Jag tänkte att så här är det nog i lovsången vid Guds tron i himmelen. Dagen efter var vi riktigt trötta. Det var knappt att vi orkade åka till helandekvällen i kyrkan. Men vi lyckade släpa oss dit och det blev en kväll som jag sent kommer glömma. Först var jag i en grupp som bad profetiskt för människor. Flera blev berörda. Jag minns särskilt en kvinna i gul klänning. Jag såg en sådan konstig bild när jag bad för henne: en lång nudel utan slut som drogs upp ur en gryta. Guds godhet tar inte slut, tänkte jag, och delade fast jag tyckte det var konstigt. Kvinnan började storskratta. Hon var nämligen kock! OCH SEDAN hände något som jag aldrig förut upplevt så nära. En tjej blev befriad från flera

demoner. Hon ville be för sin mamma, men när hon sa namnet Jesus, började demonerna skrika och bråka. Vi bad och lovsjöng och en efter en blev demonerna utkastade. De var ofta kopplade till oförmåga att förlåta, som lett till bitterhet och hat. Men när flickan uttalade: “Jag förlåter…”, kunde de inte stanna kvar och efter ett par timmar kunde hon sitta upp med frid i ögonen och säga: “Den Sonen gör fri, hon är verkligen fri!” Ja, hur fortsätter man efter en sådan händelse? Vi fick uppleva att den andliga världen är verklig, att Jesus är Herre och att vad vi talar ut har en stor makt. Vi pratade och bearbetade vad vi upplevt både under kvällen och nästa dag, som blev lugnare. Vi åkte till basaren en sväng, och mötte sedan de unga ledarna för pizza, vattenmelon och personliga vittnesbörd i det ljumma kvällsmörkret. SEDAN VAR DET lördag och vi åkte på utflykt med ungdomsgänget. Vi åkte skidlift upp till en plats i bergen med fantastisk utsikt och bad tillsammans där. Då slog det mig att bilden jag fått inför resan hade blivit verklighet. Vi hade nått till nya höjder både andligt och nu bokstavligt. Nerför berget åkte vi rodel, vilket var att åka vagn i rutschkana. Den enda instruktion vi fick var att bromsa om det behövdes, men inte så hårt att du trillar av. När vi kommit ner grillade vi i en talldunge som nästan såg svensk ut. Söndagen kom och med en gudstjänst full av lovsång och dans. Under förbönen såg jag hur flickan som blivit befriad nu stod och bad för sin mamma. Halleluja! Efteråt var det inte kyrkfika utan kyrkmiddag. Det var också dags att säga hejdå till flera av ungdomarna. Nästa dag packade vi och på något mirakulöst sätt fick vi ner både kläder och souvenirer i våra väskor. Sist av allt var avslutningsmiddag med ledarungdomarna, våra vänner. Det var ett svårt avsked, men ändå glatt. De möten, upplevelser och erfarenheter som vi fått under resan kommer aldrig försvinna. Och lovsjunga tillsammans, det kommer vi göra igen. Om inte innan dess, så blir det i himmelen!

LJUS I ÖSTER

INTERVJU / LAOS

Över 40 000 har fått Familjebok Tomas och Sunisa har fullt upp i Laos. Bland annat hjälper de utsatta flickor att få ett bättre liv och hjälper människor att få en Familjebok – en ID-handling som ger dem medborgerliga rättigheter i landet. Jag har samtalat med Tomas. T E X T S I R L E K Ö R V I T S F O T O P R I VAT

ur är läget i Laos just nu? Laos håller på att förändras. Staten har tagit bort de kommunistiska symbolerna från stadsvapnen, de har sagt att det är ingen idé att ha kvar dessa längre. De vill öppna landet. Planekonomin är borta och kapitalismen tar över. Det påverkar människor då allt blir dyrare. Från och med 2020 är det lagligt att vara kristen i Laos men gamla idéer lever kvar längre. Det finns fortfarande kristna som är fängslade. Även om det är tillåtet att vara kristen, får man inte prata om sin tro utanför hemmet. Det går alltså åt rätt håll men sakta. Berätta om arbetet med Familjeboken. Varför får inte alla den när de föds? En anledning är klanpolitiken. Det finns minst 50 stammar och klaner i Laos som inte vill blanda sig med andra och dessutom är klanerna i konflikt med staten. Där finns det många som inte har en Familjebok och är därför inte medborgare i landet. Sedan har många män flera fruar och barn överallt, de kan ha mellan två till fem fruar, och de vill inte vifta med att de är pappor till så många barn. För att få en Familjebok måste familjen själv gå och registrera

LJUS I ÖSTER

”

Hittills har vi hjälpt till att få över 40 000 Familjeböcker som vi har intygat, men det är antagligen fler.

när barnen föds. Det är krånglig byråkrati. Först går man till byns polis, oftast är det samma polis som man kanske har blivit arresterad av tidigare för att man är kristen. Sedan skickas ansökan vidare till byrådet. Efter godkännandet därifrån får polisen tillbaka den och sedan skickas ansökan till distriktet. Blanketterna skickas fram och tillbaka så här tills de slutligen kommer till staten. Totalt handlar det om sju steg i processen. Kostnaden att fixa en Familjebok varierar beroende på vem personen är. Hittills har vi hjälpt till att få över 40 000 Familjeböcker som vi har intygat, men det är antagligen fler – jag har tappat räkningen. Vi fortsätter med det arbetet hela tiden. Vilka problem möter ni och vad kan vi be för? Att vi ska få tag på mer tomtmark. Vi har vuxit ur stället där vi bor, eftersom det kommer fler tjejer som behöver hjälp hela tiden. När de inte får plats, måste de skickas tillbaka. Vi har fått ett erbjudande från en by som vill att vi ska komma, men vi behöver ekonomi till det. Be för det! Namnet är ändrat av säkerhetsskäl

Familjeboken ger barn i Laos möjlighet att gå i skolan.

LJUS I ÖSTER

R E P O R TA G E / U N G D O M S T E A M I C E N T R A L A S I E N

Helt vanliga men ändå ovanliga – unga kristna i Centralasien Ungdomarna kommer från Tadjikistan, Uzbekistan, Kazakstan och Kirgizistan. De har ett hjärta för Centralasien och vill bygga församlingar över hela området. T E XT O C H FOTO S I R L E KÖ RV I TS

i möts i ett litet vardagsrum, folk sitter på soffan, på golvet, på köksstolarna. Rummet är fullt med femton unga tjejer och killar, alla är under 25 år. Några har åkt bil i femton timmar för att komma hit. På ett litet bord och på golvet finns det små skålar med jordgubbar. Församlingens ledare poängterar att de vill bygga ett horisontellt ledarskap och därför får unga mycket ansvar och får leda olika delar i arbetet. Vilka är dessa unga? Här kan du läsa mer om några av dem. SAISHA ÄR ansvarig för mission i ett av länderna och jobbar dessutom med ekonomi. Hon ledde ett stort projekt under sommaren som innefattade flera av de centralasiatiska länderna och städerna. Teamet inspirerade till lovsång på ländernas egna lokala språk, där det annars ofta är ryskan som dominerar. Tio sånger på fem språk spelades in live och de hade även lovsångsnätter. Dessutom hjälpte de till att rusta upp kyrkor, till exempel reparation av toaletter.

LJUS I ÖSTER

Läs Saishas personliga vittnesbörd på sidan 12. ALEX ÄR ANSVARIG för internationella relationer. Han har bott och studerat i England och även bott längre perioder i de baltiska länderna. Han blev en del av kyrkan och ungdomsteamet efter sina resor och har varit engagerad i nästan två år. Alex har nyligen gift sig och både han och hans fru brinner för mission. KAIA ÄR 23 ÅR och blev kristen samt en del av kyrkan när hon var 16. Hon är en del av medieteamet och jobbar med design för hemsidan med ansvar för det visuella uttrycket. Hennes pappa sitter i fängelse på grund av politiska skäl. Båda föräldrarna är traditionella muslimer och de hade många frågor när hon skulle flytta utomlands för att missionera. MIRA ÄR EN tjugoårig ung kvinna som är född och uppvuxen i en kristen familj. Hon har varit en del av församlingen i nästan tre år. När hon var på väg till ett grannland för att missionera,

”

Rummet är fullt med femton unga tjejer och killar, alla är under 25 år. Några har åkt bil i femton timmar för att komma hit.

G ÅVA

Vill du stötta ungdomsteamet i Centralasien?

Märk din gåva med ”Ungdomar”. Med hjärta för Centralasien ger ungdomarna sitt liv till Jesus.

kom hon inte in och blev fast på flygplatsen i fyra dagar. Det var en konflikt mellan länderna som orsakade problemet. När hon äntligen fick åka hem igen, tittade alla i teamet på filmen ”The Terminal” med Tom Hanks (som handlar om en man som blir fast på flygplatsen). Hon berättar hur de bygger hemförsamlingar utifrån olika grupper med gemensamma intressen. Hon själv gillar konst och är ledaren för konstgruppen. Dessutom ansvarar hon för sociala medier. PAVEL HJÄLPER nya ledare i kyrkan, är med i lovsången och leder hemgrupper. Dessutom jobbar han som barista och med danskoreografi. Att dansa är en av hans favoritaktiviteter. Pavel är 24 år och har varit med i kyrkan sedan han var 12. RAJ ÄR EN KILLE på 19 år som har jobbat med mission i två år. Han ansvarar för grupper för män och fotbollsaktiviteter. Bara ett halvår efter han blev kristen, ville han ut och missionera. En tjej, Zara, som är med i gruppen idag, blev kristen genom Rajs vittnesbörd.

ZARA JOBBAR som barista och studerar språk. Hon blev kristen genom kontakt med teamet och är nu med i basketgruppen. De andra berättar om hur omtänksam hon är vid möten av nya personer och att hon är som en mamma för alla i teamet. LARISA BLEV KRISTEN för åtta år sedan. Hennes familj var ateister men blev kristna när hon vittande för dem. Hon ansvarar för att utveckla nya talanger i kyrkan och skriver en bok om missionen. Förut jobbade hon med media, söndagsskola och lovsången. Ett nytt projekt är att öppna ett café i stan. Ungdomarna berättar att det finns 0,01 procent kristna i Centralasien. Målet för deras arbete är att det ska vara minst 2 procent. Då blir de kristna en subkultur som kan påverka samhället, man hörs och syns mer och drar till sig fler människor. Namnen är ändrade av säkerhetsskäl

LJUS I ÖSTER

VITTNESBÖRD / CENTRALASIEN

Utkastad hemifrån men hon fortsätter med mission Saisha är en del av ett team med unga missionärer i Centralasien. Tillsammans bygger de upp hemliga församlingar i olika närliggande länder och städer. Hon ansvarar för mission i ett av länderna.

aishas personliga vittnesbörd om hennes liv som kristen i Centralasien: När jag var fyra år gammal och besökte min mormor, tog hon mig till kyrkan varje helg. Det var så jag kom i kontakt med en församling för första gången. Jag gillade alla aktiviteter i kyrkan som barn. De hade roliga spel, bibelskola och det fanns mat. Jag tyckte speciellt mycket om smörgåsarna! Men i hjärtat var jag inte mogen än för att ta emot Jesus utan var med för att det var roligt. Min mormor slutade att gå i kyrkan efter ett tag. Jag hade funderingar kring Jesus men tänkte inte så mycket på det. När jag var 14 år fick jag veta att min morbror var drogmissbrukare och ingenting hjälpte honom för att bli fri. Då hörde vi att en kyrka hade ett rehab-center dit vi skulle kunna gå och fråga om hjälp. Det var ett kristet center. Vi kunde hälsa på honom på söndagarna och varje söndag frågade min syster om jag vill följa med, men jag ville inte gå för jag var rädd för

LJUS I ÖSTER

T E X T S I R L E K Ö R V I T S F O T O A D O B E S TO C K

drogmissbrukare. Men en dag skickade min morbror en CD till mig med lovsångsmusik av Hillsong och jag gillade det så mycket. Det var som en konsert! Efter ett tag bestämde jag mig för att gå med till kyrkan och allt där påminde mig om det som jag upplevde som barn. Då öppnade jag mitt hjärta och en dag gick jag fram på en omvändelsegudstjänst. Jag bara grät till pastorns fru och sa att jag vill omvända mig och leva för Jesus. Det blev väldigt känslosamt och när jag gick hem, berättade jag för alla i min familj om var jag varit, vad som hände i kyrkan och vad jag bestämt mig för. Mina föräldrar är traditionella muslimer och när de fick höra att jag hade blivit kristen, reagerade de med ett bestämt nej och sa: — Du får inte vara kristen och inte gå till kyrkan längre. Om du går är du inte längre vårt barn! Min mormor var kristen, trots att hon inte gick till kyrkan längre, och hon var den enda på min sida. På helgerna gick jag till mormor och på söndagarna rymde jag till kyrkan. När jag

var där ringde mina föräldrar till min mormor och frågade: — Var är Saisha? och mormor svarade: — Vänta ett tag, hon är ute, jag ska hämta henne. Sedan ringde mormor till kyrkan och bad dem skicka hem mig. Då sprang jag hem och pratade med min mamma. Så var det en tid, men efter ett tag kom mina föräldrar på oss och de förbjöd mig att gå ut. Då var jag 15 år gammal. Jag försökte vara duktig hemma; hjälpte till med matlagning, städning, studerade hårt och fick bra betyg i skolan. På slutet av veckorna frågade jag om jag kunde gå ut och promenera med mina vänner. Jag ville så gärna vara med i kyrkans aktiviteter. En dag frågade jag till slut mina föräldrar om jag fick gå till ett möte men de sa: — Om du går nu, kom inte tillbaka. Jag gick. Jag gjorde det för att jag hade en stark längtan efter Gud. Den var starkare än min vilja att vara hemma. Jag rymde samma dag men kom hem på natten för att det regnade

Trots farorna fortsätter ungdomarna med sin mission. Be för alla team i de olika centralasiatiska länderna.

mycket. Dörren var låst och jag kom inte in. Jag knackade på, min pappa kom till dörren och sa: — Jag sa ju att om du går till kyrkan, kan du inte komma hem igen. Du kan gå vart som helst men inte komma hem. Jag försökte förklara att jag vill vara hemma och gå till kyrkan, jag vill inte välja det ena eller det andra, men det hjälpte inte. Då gick jag till våra släktingar och berättade om min situation; några av dem hjälpte mig att prata med mina föräldrar så att jag till slut kunde gå hem igen. Men konflikterna slutade inte eftersom det fanns andra släktingar som kom hem till oss och sa till mina föräldrar: — Vad är det för fel på er dotter? Varför är hon kristen? Ni har uppfostrat henne dåligt! När dessa släktingar gick, fick jag stryk av mina föräldrar för att jag hade berättat för alla att jag var kristen. Under en lång tid försökte de bryta ned mig och övertyga mig om att jag hade fel, men efter ett tag gav de upp och sa: — Gå och lev som du vill.

När jag var på ett ungdomsmöte pratade de om mission. Det fanns så många berättelser från missionsfälten och om hur missionärerna lever. Vissa historier handlade om hur råttor åt på deras fötter, så den sidan av missionärslivet lät motbjudande och kunde avskräcka många från att vilja missionera, men jag ville åka ut ändå. Jag visste att jag måste göra mer och att Gud har en större plan för mig. Jag frågade min pastor om de kunde sända ut mig som missionär. Han frågade: — Vart vill du gå? — Om du frågar vart jag vill gå, då svarar jag Europa, Sverige eller till andra vackra ställen. Jag förklarade att jag inte vet vart Gud vill att jag ska gå. Under fyra år bad jag och frågade Gud om svaret. När vi startade församlingen hade vi en vision om att vara en missionerande kyrka. Jag sa att jag ville vara den första som åker ut när det är dags. Då var jag 18 år och blev en av de första som åkte ut på fältet för att starta en församling i ett grannland. Under två år byggde vi kyrkan där och vi blev

ett starkt team. Då föreslog pastorn att jag skulle åka till ett annat land för att starta församling, eftersom jag var mer erfaren är de andra. Även om det är ett land i Centralasien, så som vårt eget, är det totalt annorlunda där. Det var mycket svårare att möta och nå människor med evangeliet. Den största anledningen är att det finns fler aggressiva muslimer där och islam har starkt inflytande. En gång tog vi en taxi till bergen. Jag berättade för chauffören att jag är kristen. Då sa han: — Det är inte bra, jag borde stanna bilen och mörda dig här direkt. Jag var inte ensam i bilen, därför vände han det till ett skämt, men jag är säker på att om jag hade varit ensam hade han gjort något dåligt. Om man är kristen i det landet är det svårt att vittna om sin tro eftersom i deras kulturella kontext kan man bli utsatt för stor fara. Du kan bli slagen, förföljd eller något ännu värre. De vill kanske vara vänner med oss men det måste vara hemligt. Namnet är ändrat av säkerhetsskäl

LJUS I ÖSTER

”

Xxx

Tystnaden om Turkmenistan är

bruten

R E P O R TA G E / T U R K M E N I S TA N

”

Xxx

Nu får vi berätta om de lokala hjältarna i Turkmenistan. Ta del av vittnesbörd från fältet. T E XT S I R L E KÖ RV I TS FOTO MICHAL KNITL

ntligen får vi dela med oss av vittnesbörd från Turkmenistan. I landet som består till stor del av öken jobbar kristna i hemlighet för att ge levande vatten till dem som törstar. Landet styrs av en auktoritär regim och medborgarnas mänskliga rättigheter kränks. De flesta av omkring sex miljoner människor i landet tillhör folkgruppen turkmener, som är ett folk med turkiskt och mongoliskt ursprung. Nästan alla är sunnimuslimer. Ofta finns det inslag av islamsk mystik och traditionell shamanism i utövningen av religionen. Officiellt är staten sekulär och garanterar religionsfrihet, men i praktiken är friheten starkt begränsad. De få kristna i landet arbetar i små hemgrupper och träffas flera gånger i veckan. Ljus i Öster stöttar flera missionärer i de olika grupperna. Här får du ta del av några vittnesbörd från husförsamlingarna.

Namnet är ändrat av säkerhetsskäl

LJUS I ÖSTER

Foto: Adobe Stock

R E P O R TA G E / T U R K M E N I S TA N

Dop i Kaspiska havet. De hade vanliga kläder på sig för att undvika uppmärksamhet. Bilden är illustrativ.

BREV ETT: 14 PERSONER DÖPTES I HAVET Jag heter Esey och vill dela ett ovanligt vittnesbörd. En familj åkte på en veckas semesterresa till en strand vid Kaspiska havet. Två dagar efter de anlänt, kom några myndighetspersoner till samma plats för att vila och de bad familjen att lämna platsen – av okänd anledning. Alla som vistades på platsen fick instruktioner om att flytta ut och lämna. Hustrun i familjen tog det väldigt hårt, hon började gråta och bad till Gud och sa: ”Herre, öppna denna plats så att kristna kan komma hit”. När en ledare i vår hemförsamling hörde berättelsen, tog han den till sitt hjärta och började be över situationen. Det resulterade i att 85 personer kunde åka till havet och Herren skickade även ett flygplan till oss som kunde åka dit. Tillsammans firade vi gudstjänst där på traditionellt asiatiskt vis med en kopp te. Under denna tid döptes 14 personer i havet. Vi hade vanliga kläder på oss vid stranden för att undvika uppmärksamhet. Vi visste att det fanns människor

LJUS I ÖSTER

”

Tillsammans firade vi Gudstjänst där på traditionellt asiatiskt vis med en kopp te. Under denna tid döptes 14 personer i havet.

som bevakade oss men de förstod inte vad vi höll på med. Det var många glada ansikten. Vi tackade Gud för möjligheten att vara där. De flesta av oss är fattiga människor som inte har råd att åka hemifrån i vanliga fall. Många hade aldrig flugit flygplan förut. Men Herren välsignade oss alla. BREV TVÅ: NU FINNS DET NÅGRA UNGDOMAR I KYRKAN Jag har en klasskamrat som jag känner sedan första klass. När jag tog emot Jesus, sa min mamma att vi måste berätta om Gud för henne. Jag blev orolig för hur jag skulle göra det, eftersom hon är en modern tjej och jag antog att hon inte skulle förstå mig. Till slut tog jag mod till mig och bjöd henne till påskfirandet i församlingen. Hon började gråta, lyssnade på pastorns predikan och tog emot Herren i sitt liv. Sedan började hon också gå på gudstjänsterna regelbundet. Hon berättade om det till en av sina medarbetare och även han blev troende och började gå på samlingar. De ska döpa sig snart

Foto: Andrii Larygin

Turkmenistan består till stor del av öken. De kristna jobbar i hemlighet för att ge levande vatten till dem som törstar.

och bekänner att Gud är närvarande i deras liv, till och med i det små sakerna. När något saknas hjälper Gud till. De hade problem på jobbet och de upplevde hur Gud grep in även där och situationen förbättrades. De unga i Turkmenistan är generellt inte öppna för evangeliet. De är upptagna med sina jobb, är muslimer eller inte intresserade. I vår församling har vi bara vuxna och i början var jag den enda som var yngre. Jag tackar Gud för att min kompis och hennes arbetskamrat också blev frälsta och att vi nu är tre unga i kyrkan. BREV TRE: TURKMENER ANKLAGAS FÖR FÖRRÄDERI Kontrollen över troende har ökat senaste tiden i Turkmenistan och det verkar bara bli värre. Så fort myndigheterna upptäcker turkmener bland de kristna, börjar utfrågningarna i stil med: ”Varför förråder du vår religion?” Våra telefoner är avlyssnade. En pastor från en oregistrerad kyrka har varit under utredning i två och en halv månad nu, där myndigheterna

G ÅVA

Be för att de små församlingarna kan fira jul även i år.

Vill du stötta arbetet? Märk med ”Hemlig jul”

spelar upp alla hans predikningar som de spelat in. Pastorn är utmattad och säger: ”Det är omöjligt, jag klarar inte längre av pressen.” Det som är bra är att nästan alla läser elektroniska versioner av Bibeln. Har man några Biblar hemma är det oftast inget problem, men om man blir ertappad med flera Biblar kommer följdfrågan: ”Varför behöver du så många?” Att ha tillgång till elektroniska Biblar har hjälpt oss mycket. Vi behöver hjälp med att be om andlig frihet i Turkmenistan och väckelse så att fler kan ta emot Jesus som sin Herre. Även om många kommer för helande och hjälp från Herren kan de inte släppa sina förfäders traditionella tro. Det anses vara förolämpande att överge sina fäders och farfäders traditioner. Vi har sett en liten väckelse på ett ställe där många turkmenska familjer har tagit emot Jesus, men de håller sin omvändelse hemlig för att undvika förföljelse. Trots det hade de ett litet julfirande förra året tillsammans med andra församlingar.

LJUS I ÖSTER

LJUS I ÖSTER 120 ÅR

Hurra! Jubileumsfirande i Uppsala – Ljus i Öster 120 år!

T E XT S I R L E KÖ RV I TS FOTO H A N N A H P H I L I P

ånga människor med hjärta för mission samlades i Uppsala för att fira Ljus i Öster som fyller 120 år. Det blev en festlig eftermiddag och kväll för att prisa Gud, höra vittnesbörd direkt från fälten och ha fin gemenskap med varandra. En historisk dag, med ögonblick bakåt i tiden, uppdateringar om vad som händer idag och en stor framtidstro. Några träffade gamla vänner och kollegor, några kanske fick nya vänner under dagen. De flesta hade en fylld ljusblå väska över axeln som de fick vid välkomnandet, med texten: mission, vision, passion. Fyra direktorer för Ljus i Öster genom åren berättade om sina möten med våra partners. Om de lokala hjältarnas svåra situation samt mod och tro mitt i, bland annat, bibel-och dokumentsmuggling och övervakning av Sovjet. Om hur man fått kallelse till att sändas till folkgrupper man inte visste fanns, om hur fångar blev befriade och Biblar blev insmugglade. Om hur ungdomar förändrar Centralasien med enorm passion och tydlig strategi. Om att den lilla missionen har åstadkommit mycket och går starkt framåt, samtidigt som det är viktigt att vaka över Ljus i Östers DNA. Vi fick höra vittnesbörd från fälten i Mongo-

LJUS I ÖSTER

liet, Centralasien, Turkiet, Laos och Armenien samt höra om arbetet med Bibelöversättning. En av de lokala hjältarna vittnar om att trots förföljelse av de kristna i Centralasien, blev 150 ungdomar frälsta i somras på en stor ungdomskonferens med 3000 deltagare. Hon berättar om en tjej som tog emot Jesus, med darrande händer i hennes, trots att hon visste att föräldrarna kommer att ge henne stryk för det. I Armenien har en kyrka under de senaste tre åren döpt 450 personer och i Laos får utsatta flickor ett värdigt liv. Alla vittnar om Guds trofasthet och nåd. Det blev så klart också tårta! Prinsesstårtan med födelsedagsljusen – 120 – rullades upp på scen som följdes av en fin gemensam födelsedagssång till Ljus i Öster. Efter sången säger Thomas Lahti, nuvarande missionsdirektor: ”Ett fyrfaldigt leve för Ljus i Öster. Hon leve hurra, hurra, hurra, hurra!” Feststämningen blossade upp rejält och tillsammans stod vi där framför Gud – ljusiöstare allesammans och tacksamma! Detta är Ljus i Öster – alla de som gått före, både synligt och osynligt, alla som möter och vinner utmaningar i fält, alla som ber och ger stöd till arbetet och alla som jobbar för att Jesu kärlek ska nå alla folk.

MISSION till de onådda VISION tills Jesu kärlek nått alla folk PASSION med Guds kärlek och kraft

KRÖNIKA

100 000 människor på flykt i sitt eget hemland Artavazd berättar om situationen i Armenien och hur kyrkan tjänar dem som var tvungna att fly från Nagorno-Karabach.

i tror att området NagornoKarabach tillhör Armenien. Under Sovjettiden gavs det till Azerbajdzjan men när Sovjetunionen föll ville också Nagorno-Karabach bli självständiga. 70 % av befolkningen där är armenier. Azerbajdzjan hävdade dock att området tillhör dem. Under åren 1991– 1994 var det därför ett krig mellan Armenien och Azerbajdzjan, som slutade med att Armenien vann och fick i samband med det ytterligare sju regioner i området. Även om kriget då var slut har strider och oroligheter fortsatt i 30 år; gränsen har aldrig varit fridfull. 2020 startade Azerbajdzjan ett nytt krig i Nagorno-Karabach och hade framgång, som gjorde att stora delar av området förlorades. 4000 armenier dödades. Nu under 2023 gick Azerbajdzjan till anfall igen och efter ett dygns krig och många dödsoffer gav Armenien upp Nagorno-Karabach. 100 000 MÄNNISKOR flydde området och blev flyktingar i sitt eget hemland. De tvingades lämna sina hem, det var inte frivilligt. Vi som kyrka gick till gränsen där flest människor passerade. Vi mötte dem, gav dem varm mat som ägg och mackor, små presenter till barnen med godis. Vi försökte ge hopp till dem. Jag pratade med dem och sa: ”Mitt i er smärta och era tårar, må Gud ge helande och glädje. Vi ber för er och tror att Gud har en god framtid för er.” Detta var den värsta situationen, tusentals människor kom ut och trafiken var galen. Folk spenderade tre, fyra dagar i bilarna på grund av de långa köerna. Vi mötte sedan dem i staden, de hade inte sovit på tre dagar och hade förlorat allt. Det kunde vara fem, sex familjemedlem-

A R TAVA Z D T. PA S TO R O C H F Ö R E S TÅ N D A R E FÖR VERNUTUNKYRKAN I ARMENIEN.

”

Allt som har hänt är väldigt smärtsamt för oss. Vi alla behöver helande och barmhärtighet.

mar i en liten bil och det kunde endast ta med vad som får plats i bilen; alla hade bara en liten väska. De var i chock och hade förlorat hoppet. När människor skulle fly, fick de möjlighet att tanka bilen gratis för att kunna åka från Nagorno-Karabach, men bensinstationen exploderade och 200 människor dog på en gång. NU HAR ALLTSÅ Armenien 100 000 flyktingar och vi i kyrkan hjälper dem på alla sätt vi kan. Vi ber för dem och besöker deras tillfälliga boenden, som skolor där man kan ha 40 sängar i en lokal. Vi gör program för barn, som dockteater och ger dem presenter för att se dem le. De får matpaket, hygienartiklar som tvål, och så vidare; ett paket väger 18 kilogram. Det är stora behov av filtar, värmeelement, köksartiklar. Vad vi än kan köpa och ge, det ger vi. Om de är okej med det, ber vi för dem. Vi försöker tjäna dessa människor. ALLT SOM HAR hänt är väldigt smärtsamt för oss. Vi alla behöver helande och barmhärtighet. Vi har haft två stora krig, många små krig och har förlorat tusentals män, kvinnor och barn, och det ser ut som att det var för ingenting eftersom vi blev av med Nagorno-Karabach ändå. Vi ber Gud om hjälp att få allt vi behöver för att ge till flyktingarna. En sak som jag önskar att ge är en barnbibel till alla familjer. Vi har en fin rosa illustrerad barnbibel, ursprungligen från Sverige. Den symboliserar hopp, eftersom på 90-talet var barnbibeln den enda färgglada boken i Armenien. Vi såg då att världen inte bara var brun och svart, utan kunde också vara rosa och andra färger och det fick oss att le och se hoppet.

LJUS I ÖSTER

XXXXXXXXXXX

”

Xxx

Översättare och bibelsmugglare med hjärta för östmission Hellevi Haapamäki (1933–2023) från Finland arbetade på Ljus i Öster, som tidigare hette Slaviska Missionen, i 33 år. Hennes före detta finska arbetsgivare försökte locka tillbaka henne med ett erbjudande om högre lön, men Hellevi frestades inte. Hennes kallelse var stark. T E X T H E L L E V I H A A PA M Ä K I F O T O P R I VAT

LJUS I ÖSTER

RÖSTER UNDER 120 ÅR / LJUS I ÖSTER

Hellevi Haapamäki och Ingemar Martinson.

G ÅVA

Vill du stötta spridning av Biblar?

Märk din gåva med ”Bibel”.

Hellevi arbetade med Ljus i Öster i 33 år.

ellevi skrev några rader om sitt rika liv till en återträff för Ljus i Östers tidigare personal på hösten 2022. Här är hennes berättelse:

FÖR ATT JAG skulle börja med östmission fick hela min värld göra kullerbytta. Jag var sex år när vinterkriget började och mindes bara död och begravningar. Alla ville glömma bort den tiden, även de kristna. Ryska fanns inte i någon skola och vi visste ingenting om situationen där borta. Jag hörde inte ens någon be för dem. Jag kom till tro på gymnasiet och drömde om mission. Men mission var bara Afrika och Indien. Om Sibiriens tundror och stäpper eller Ukrainas milsvida åkerfält hörde man inte. Om Gud skulle börja tala om mission bakom järnridån, skulle Han behöva tala direkt från himlen. En natt gav Gud mig en stark vision om att mitt missionsfält var bakom järnridån och jag måste börja läsa ryska. Visionen var så stark att jag kände surkålslukt i näsan i tre dygn. Hemvändande soldater hade berättat att ryssarna åt mycket surkål! Jag hade ingen aning om var man kunde läsa ryska, men såg en liten annons i tidningen att en pensionerad lärarinna gav privatlektioner i språket. Jag ringde, vi stämde träff och startade

från början: ”Da, da!”. Jag hade inte sagt till någon att jag läste ryska. På nyårskvällen var vi, en liten grupp, i ett hem för att be. Några systrar profeterade och en sa till mig: ”Dig har jag kallat till öst till ett stort folk. Språket känns konstigt för dig, men du kommer att lära dig det.” Efteråt började de gissa vad det kunde vara för språk, kanske japanska? Men jag visste, eftersom jag redan läste ryska. JAG HÖRDE ATT i Helsingfors fanns det större möjligheter att läsa vidare. Där fanns också en härlig liten evangelisk församling med gamla ryska emigranter. Där skulle jag kunna praktisera språket. Jag jobbade i Tammerfors och vad var smidigast för Gud att göra för att få mig dit? Jo, Han flyttade hela vår firma till Helsingfors och jag fick flytta med. En rysk missionär, Maria Gobert, var med i församlingen. Hon besökte emigranter i Belgien, Frankrike och England och under sina resor stannade hon på Slaviska Missionen i Stockholm. Av henne hörde jag för första gången om missionen och hon berättade för direktorn Ingemar Martinson att det finns en flicka i Helsingfors som har läst ryska och har östmission på sitt hjärta. Ingemar kallade mig på besök till ungdomsdagar i Stockholm 1963 och 1964. Jag gick på Handelshögskolan i Åbo och läste språk för att bli handelskorrespondent

LJUS I ÖSTER

RÖSTER UNDER 120 ÅR / LJUS I ÖSTER

Hellevis polska visum, nummer 20 000.

Hellevi i polska tullen, där hon kunde passera med bilen full av Biblar utan kontroll.

och läste även ekonomiska ämnen. Men jag arbetade aldrig med det och ville det inte heller. 1966 flyttade jag till Stockholm. Den som hade skött bokföringen på missionen gick i pension och de hade ett akut behov av någon som kunde ta över. Det fanns ryska brev och artiklar för Ljus i Öster att översätta och det skulle jag ha känt som min uppgift, men nu fick jag börja studera ett nytt lands lagar och förordningar. Vi hade tre fastigheter med gnälliga hyresgäster och deras hyror att räkna, tre firmors bokslut och deklarationer, alla utgifter och inkomster skulle delas mellan dem i olika procentsatser. Jag visste att man borde förnya hela systemet, men jag var inte den rätta personen att göra det.

Det fanns fantastiska möjligheter för kryssningar till Leningrad och Tallinn och det var inget konstigt att en frilansande finsk översättare från Sverige var med i deras grupper. Vi hade hytterna fulla med Biblar när vi åkte. Ingen kollade dem och sedan forslade vi dem i mindre väskor och satte även fast Biblar på oss själva när vi gick i land. I källaren har jag fortfarande kvar kjolar med en massa fickor.

SÅ SMÅNINGOM blev jag befriad från det. Jag hade ju ändå mer än ett heltidsjobb att hantera. Dokument från öst kom hela tiden med kurirer på olika vägar. Jag fick läsa dem hemma på nätterna för att kunna översätta dem snabbt. Texterna kom till exempel på långa lakansväv som någon hade lindat runt kroppen så att det inte prasslade. Det var inte enkelt att läsa sådana handskrivna texter. Alla helger och veckoslut kom det finska gäng som hämtade Biblar. De offrade sin lediga tid, så jag måste offra min för att ge dem Biblar, laga mat och natthärbärgera dem. Jag var med i deras smugglargäng i Finland.

LJUS I ÖSTER

JAG ÖVERSATTE också mycket material om fångar och fick verkligen leva intensivt med i deras liv. Till exempel familjen Sloboda i Belarus: mamman Nada blev kristen när hon lyssnade på radion och började berätta om sin tro till andra i byn. Flera blev kristna men förföljelsen började. Pappan arresterades, barnen togs och placerades i olika barnhem och till slut arresterades även mamman och dömdes till fyra år. Jag översatte de brev som hon hade smugglat ut från fängelset där hon skrev: ”Jag är tacksam till Gud för denna skola. Även här i öknen ger Han mig levande vatten och lär mig sådant som jag inte skulle ha lärt mig under normala förhållanden. Och jag är säker på att Han är mäktig att bevara mina små barn och lämnar dem aldrig.” En dag 20 år senare kom två unga män på besök till vårt kontor, Pavel Sloboda och hans bror Kolja, två fina unga kristna män. Pavel hade kommit till

”

Även här i öknen ger Han mig levande vatten och lär mig sådant som jag inte skulle ha lärt mig under normala förhållanden.

Hellevi i Odessa. Gud gav henne en stark vision om hennes missionsfält.

en bibelskola i Sverige. Alla Slobodas barn var bevarade i tron, trots barnhemmens ateistiska uppfostran. Gud är trofast.

”

Tullmannen fyllde själv i blanketterna: Ingenting att deklarera!

JAG AVSLUTAR med en resa som jag aldrig glömmer – hösten 1969 till Polen. Det var dags att packa vår lilla Volkswagen. Hur många Biblar skulle vi ta med? Hur skulle vi packa? Vi hade inga gömslen i bilen. Ändå tog vi med så mycket det bara gick och fyllde alla tillgängliga utrymmen. På färjan i Ystad mot Swinoujsie lämnade vi in våra pass och visumansökningar för att få tillbaka dem på morgonen, om allt gått bra. Trötta kröp vi till kojs så snart som möjligt. Vi hade knappt hunnit lägga oss då det knackade på dörren. Oj, hade de redan kommit på oss? Hade de kollat bilen? MED BULTANDE hjärta öppnade jag iklädd i bara pyjamas. Där stod tre uniformerade herrar! Först blev jag väldigt rädd, men sedan såg jag att deras miner inte var så illavarslande. De till och med log! En av gentlemännen bar på en bricka med en vas med blommor i och en liten silverassiett med ett svenskt pass. – God afton, sa mannen på tyska. Vi har kommit för att gratulera er. Ert visum var det 20 000:e och det ska vi fira! Följ med oss så ska vi bjuda er på kaffe och konjak!

Där stod jag i min pyjamas och hade egentligen ingen lust att gå och festa med dem. Jag var fortfarande lite misstänksam. Ville de bara snoka vidare och kolla vilka vi var? Så jag tackade för blommorna och vänligheten, sa god natt och somnade lite undrande hur detta skulle sluta. PÅ MORGONEN när vi var på väg mot bilen vinkade en av männen till mig och bad mig följa med till passagerarhallen. Min väninna fick gå till bilen. I hallen möttes jag av en delegation med uniformerade herrar. De höll tal för mig på polska som tolkades till tyska. Jag fick en blombukett till och en present. Men det bästa väntade. En av tjänstemännen följde med mig till bilen där min väninna väntade i en lång bilkö till tullen. På grund av all festyra hade vi inte hunnit fylla i tulldeklarationerna. – Ingen fara, det ska vi ordna, sa tjänstemannen. Tullmannen fyllde själv i blanketterna: ”Ingenting att deklarera!” Sedan öppnade han bildörren, min väninna tog ett foto på oss och en port öppnades vid sidan av tullkön. Man gjorde honnör och släppte i väg oss. När vi var på betryggande avstånd från tullstationen, släppte vi loss, prisade Gud och förstod att Han har humor. Biblarna kom dit de skulle.

LJUS I ÖSTER

L J U S I Ö S T E R / J U L G ÅVA

Vi önskar dig en fröjdefull jul och ett Gott Nytt år! Tidningen är inte målet ...

ålet är att växa i antal missionärer, bibelsmugglare och bönekrigare. Du som läser och förvandlar liv genom att be och ge, vet att det går att göra mycket hemifrån för att nå jordens yttersta gräns med Jesu kärlek. Tidningen är bara en bonus. Ett sätt för oss att berätta vad du är en del av. När du växlar till autogiro frigör du ännu mer resurser för att nå de onådda. Det innebär att den gåva du ger plötsligt kan räcka till en extra Bibel eller att missionärer kan åka ut till fler byar.

Vad ger en engångsgåva?

Vad ger en regelbunden gåva?

100 kr = en barnbibel 180 kr = en Bibel 800 kr = skicka en tonåring på läger i Batumi under en vecka 110 000 kr = 6 månaders bibelskola i Kaukasien

250 kr / vecka = understöd av en missionär i Dagestan 1000 kr / månad = understöd av en missionär i Uzbekistan 1200 kr / månad = understöd av en missionär i Mongoliet

Ett innerligt tack för ditt stöd! 24

LJUS I ÖSTER

BLI EN M Å N A D S G I VA R E

Gå in på ljusioster.se eller ring 08 564 840 40

Vi hjälper dig!

KO R S O R D O C H B O K

Vinn en bok!

Tillsammans i Guds farstu Samuel Olofsson

Lös korsordet och skicka in det till oss senast den 29 januari. Vi lottar ut 5 böcker bland dem som löst korsordet! Vinnarna presenteras i en livesändning på Facebook den 31 januari kl. 15.00.

149 kr I boken utvecklar Samuel bilden av för-samlingen som en himmelsk entré – en Guds farstu, eller förstuga som är det ursprungliga ordet. I äldre stugor var det i farstun man gjorde sig redo att komma in i värmen. En av trons hemligheter är ordet ”tillsammans”. En gemenskap där människor med sina olikheter tillåts verka tillsammans lyfts som en viktig nyckel för att fler ska hitta in i värmen.

Du kan även köpa boken.

MATRÄTT I BILD

SPELDEL

BILJUD

”LÄSER” SPÄDIS

VANPLATS

VARIT IHOP

DELAD

UGGLA SILVER

ÄR UPPFÖRT UTAN LOV

PR MAN NR 1

GER HÅRT VIRKE

MOLN FRÅN SKYN ANTI- PLATS MON

HUVUDLÅNGSTAD I RANDIGA FÖRE DETTA SOVJETREPUBLIK

FORDON JUST TRÄNING VRÅLA NIMBUS

HÄRVA DÄR ÄTS PLOV

IBRA

STRÄVA BUSCH VALDA STRÅN OMBUD

SLÅ EN HÖJDARE

SJÖMANSSÅNG

REVOL- NEDÅT PÅ VERN BÖRSEN DIREKT

ZAPPAPPARAT

GÅTA UTEKATT

STRÅ TRÅNGT RUM

GÅR IGEN VRÅ

FÖRSVARSBAS KYLA ÖPIPPI KARTPRICK

RIDDARE AV VASAORDEN AKVARIEFISK

STRID STRÖM

VAR RYSSLAND GÖR VITROCK

FALLER FRÅN EK

UPPHETTAT BLI FULLGÅNGEN

VALMOR

NÖRDAR SANS

SYRE

Skicka in korsordet till: info@ljusioster.se eller Ljus i Öster, Gårdsfogdevägen 16, 168 67 Bromma. Glöm inte att skriva namn och adress. LJUS I ÖSTER

BÖNESIDA

”Så älskade Gud världen att Han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” Joh. 3:16

Var med och be för ... Turkmenistan

Armenien

• Be för alla i husförsamlingarna

• Be för människor som är på

som träffas i hemlighet • Be för att de kristna inte ska tappa hoppet

Ungdomarna i Centralasien • Be för vishet och klarhet för ungdomarna i alla team • Be för nya öppna dörrar i de olika centralasiatiska länderna

Turkiet • Be för alla jordbävningsoffer och överlevare • Be för Kanal Hayat och deras stora arbete

LJUS I ÖSTER

flykt i sitt eget hemland • Be för kraft till de kristna som hjälper till så mycket de kan

Ljus i Öster • Be för att missionen fortsätter framåt med Guds ledning • Be för alla som på olika sätt är med och stöttar arbetet

ANNONSER

Boken om hur Sverige blev det mest udda landet i världen, och hur vårt land skulle kunna vändas åter till Gud Läs mer, boka församlingsbesök eller beställ boken på perewert.se

LPD

ENGINEERING

LPD ENGINERING AB Konsulter inom energi, miljö och avfall

LPD ENGINEERING AB

KonsulterFrån inomalla energi, miljö–och avfallfrån missionsfältet tungor musik En unik bok – missionsresor och musikalbum i ett, av Tony Larsdal, bibelöversättare på Svenska Folkbibeln Kallelse: en ung kristen hittar fram till sin plats i Guds stora verk Missionsresor: färgstarka intryck från Papua, Sibirien och Jerusalem Förvandling: evangeliets genomslag hos folk och enskilda livsöden Lovsång: elva sånger från de lokala kulturerna, på svenska och i original: hebreiska, ryska och djungelspråk Lanseringsmöte Göteborg: Lördag 2 sept kl 14 i Opalkyrkan Lanseringsmöte Stockholm: Lördag 14 okt kl 14 i Citykyrkan ”Har läst, skrattat och gråtit – tårar av glädje, igenkännande och tacksamhet. En missionsbok utöver det vanliga. Skriven så att man kan höra livet, känna dofterna från de olika platserna och kulturerna. Så stort.

MUSIKALBUM

LYSSNA MED QR

LÄSPROV

För den som är intresserad av Guds ord och Guds rike är boken en härlig källa att ösa ur. Sångerna gör det extra levande och en bonus är ju att få texter och noter till. Dessa sånger har berett mig stor glädje.” Mildred Fagerström, tidigare direktor Wycliffe Bibelöversättare Sverige

Läs mer och beställ på www.xpmedia.org eller 08 - 741 26 01

LJUS I ÖSTER

Posttidning B

AVS. Ljus 168 Bromma AVS. Ljusi iÖster, Öster,Gårdsfogdevägen Gårdsfogdevägen1816,A,168 6767 Bromma

1 7 0 0 2 0 0 0 0

Ge ett barn en bibel i jul Den här julen vill vi sprida julglädje genom Ordet om Jesus. I Armenien finns en längtan efter Gud och en önskan om att barnen ska få en personlig relation med Jesus. Behovet av Biblar är dock stort. I år vill vi ge barnen i Armenien sin egen barnbibel. Vill du vara med och låta barnen möta Jesus för första gången? Swisha en gåva till 900 36 25 och märk med "Barnbibel". Läs mer på ljusioster.se/barnbibel

FOTO : JO S H UA H A N S ON ljusioster.se/barnbibel