David och Miriam startade fritidsklubben Friends of the Cross
Ledare
Be innan solen går upp Förföljelsen av kristna är fortfarande ett stort problem i Laos.
Gud tar hand om de övergivna
Viktor gick från mörker till ljus.
Vår mission är att tjäna
Situationen är tuff för de evangeliskt kristna i Ryssland.
Tio röster från Sibirien
Margareta Myllykoski
Smugglade Biblar till det sovjetockuperade Estland på 70talet.
Här får barnen höra om Jesus för första gången Fritidsklubb i Thailand – en frizon för samtal om kristen tro.
Kaya från Turkiet mötte en annorlunda Gud i Bibeln
Möt Ljus i Östers lokala medarbetare i Istanbul.
Krönika
Sirle Körvits skriver om hoppet och att en dag få hålla Konungens hand.
120 år av mission
Ljus i Öster jubilerar.
Dina gåvor blev
• Du får denna tidning för att du gett en gåva till Ljus i Öster. Tidningen är ett sätt för oss att berätta om hur gåvorna används. Mer info finns på vår hemsida.
Ljus i Öster är en allkristen missionsorganisation som grundades 1903. Vi arbetar för att nå onådda folkgrupper i framförallt forna Sovjetunionen, Turkiet, Kina och Mongoliet. Eftersom många i området lever under förföljelse, arbetar vi också med att främja religionsfrihet.
Så här kan du ge gåvor:
Inom Sverige
Bankgiro: 9003625
Swish: 123 900 36 25
Från Finland och övriga EURO-betalningar
IBAN: FI60 6601 0010 8346 53
BIC: AABAFI22
Övriga inbetalningar från utlandet
IBAN: SE29 6000 0000 0006 6865 7782
BIC: HANDSESS
Om gåvor ges till specifika ändamål och insamlingsbehovet blir fyllt förbehåller vi oss rätten att använda dem för andra närliggande ändamål.
Ansvarig utgivare Thomas Lahti thomas.lahti@ljusioster.se
Redaktör
Sirle Körvits sirle.korvits@ljusioster.se
Upplaga 8 000
Produktion/layout
PW Design AB
Tryck Kontorsrutin AB, Örebro
Adress
Gårdsfogdevägen 16 168 67 Bromma
Kontakt
Tel: 08564 840 40
Epost: info@ljusioster.se Hemsida: www.ljusioster.se
Org. nr 8020030972
Omslagsfoto Privat
Bibeln andas givande och generositet. Det står i Jakobs brev 1:17: ”Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.” Vår himmelske Fader är den störste givaren.
Gud gav sin älskade son Jesus till oss och när vi läser om Jesu liv är det ett konstant utgivande. Han gav förlåtelse, helande och befrielse till människor han mötte, men även ekonomisk hjälp till de fattiga. Slutligen gav han sitt liv på korset för vår skull.
När vi läser evangelierna, uppmuntrar Jesus dig och mig att också vara givare, han säger inte om ni ger, utan när ni ger.
NÄR JAG VÄXTE UPP gick jag i söndagsskolan. Varje söndag fick jag med mig en peng för att lägga i kollekten. Det kändes alltid roligt att få stoppa något i kollektboxen. Jag minns att jag började med 50 öre, inte så mycket tänker du kanske men på den tiden fick man hela tio femöreskolor i kiosken för den summan.
Efter ett tag skickade mina föräldrar med mig en hel krona som jag skulle ge. Jag minns att jag sitter i kyrkbänken och tycker att kronan skiner så fint, av någon anledning vill jag känna smaken på den så jag stoppar in den i munnen.
En stund senare blir det dags för kollekt. Kollektboxen kommer närmare men innan den hinner fram till mig lyckas jag svälja kronan. Min kära mor blir helt förskrämd så vi reser oss mitt i mötet och går hem. Väl hemma ger hon mig saker att äta för att skynda på processen.
Det är ganska pinsamt att sitta på potta när man är sju, åtta år gammal, men jag hade inget val. Efter timmar av väntande hade naturen sin gilla gång. Min mor är ju norrlänning och där slänger man ingenting, hon tvättade kronan ordentligt och sa till mig: ”Thomas, nästa söndag lägg kronan i kollektboxen.” Jag lovade henne dyrt och heligt att aldrig mer ha pengar i munnen och att kollektpengen i framtiden skulle hamna på rätt
ställe. Jag funderade också lite på dem som skulle räkna kollekten och undrade om de hade någon aning om var alla mynten varit?
Några år senare hade kyrkan jag var med i något som kallades för Sommargåvan 100. Det var en kollekt som var inriktad mot mission. Jag minns att jag tänkte att jag också ville vara med och ge 100 kronor till missionen och en sommar fick jag jobb på en blomsterträdgård och kunde få min första lön i livet. Så satt jag där i kyrkbänken med en blå hundrakronorssedel i handen med Gustav II Adolf på framsidan. Kollektboxen kom och jag kände sådan glädje för att jag kunde få vara med och skicka mina pengar ut på missionsfältet. Jag fick vara med och sända bröd över vattnet.
VARJE MÅNAD FÅR VI här på Ljus i Öster, med din hjälp, skicka gåvor över hela världen. Senaste tiden har vi skickat mat till de krigsdrabbade i Ukraina, hjälp till jordbävningsoffer i Turkiet, Biblar till Iran, understöd till missionärer i flera olika länder och regioner. Listan kan göras ännu längre. Vilken glädje det är att vi kan jobba tillsammans på detta sätt. Min bön är att vi alla ska få känna givandets glädje när vi sänder i väg våra gåvor.
Stort tack och Guds välsignelse för allt du gör!
”Och låtom oss icke förtröttas att göra vad gott är; ty om vi icke uppgivas, så skola vi, när tiden är inne, få inbärga vår skörd.” (Gal 6:9)
THOMAS LAHTI Direktor, Ljus i ÖsterDet händer mycket i Laos och de lokala församlingarna upplever en väckelse. Men gamla tankesätt är svåra att ändra på och förföljelsen av kristna är fortfarande ett stort problem. Tomas och Sunisa vittnar om att nyckeln till genombrott finns i bönestunderna tillsammans med familjen.
Ljus i Öster har fått ett brev från Tomas och Sunisa i Laos, våra nationella medarbetare i fält. Texten är full av tacksamhet för det som händer i Laos genom arbetet och för alla som bidrar till att deras enorma jobb bär frukt. Jag får se en bild från ett barnmöte i en lokal byförsamling. Det är några vuxna och massor av barn som sitter på en gul-grön filt på marken framför enkla trähus. De har tagit av sig sina sandaler, som ligger i en hög bredvid filten, och blundar. Jag tror att de ber. Tomas skriver att de alltid
arbetar genom den lokala församlingen, oavsett om de är i städer eller små byar.
TACK VARE ARBETET med familjeboken, som ger innehavaren rätt till utbildning, sjukvård och ID-handlingar, kan fler och fler barn börja skolan och se fram emot en bättre framtid. Vårdkontraktet som de utarbetade efter Tomas sjukhusvistelse och som blev möjligt genom stöd från Ljus i Öster, ger mycket positiv respons. Det har till och med uppmärksammats av den svenska ambassaden i Bangkok. Genom vårdavtalet kan de som annars nekas vård, på grund av sin tro, läggning, politiska åsikter eller brist på pengar, få den vård som behövs. Det sociala arbetet öppnar upp för att evangelisera och Tomas berättar att människor tar emot Jesus i sina liv hela tiden. Men det finns också utmaningar.
”Vi möter ett kompakt motstånd från dem som inte gillar Jesus och Guds idé om försoning och frälsning”, skriver Tomas.
Det är en väckelse om pågår i de lokala församlingarna i Laos. Fler och fler blir kristna och vill samlas till gudstjänst. Det innebär att det just nu finns ett stort behov av lokaler. I många byar har de lokala församlingarna byggt kyrkor i flera år, för att kunna rymma alla som vill komma. Den stora tillväxten är möjlig för att det nu är lagligt att tro på Jesus i Laos. Men trots detta är förföljelsen av kristna och andra oliktänkande i landet fortfarande aktuell. Under en sångledarkonferens i höstas mördades en pastor på väg till konferensen. Han dog på grund av sin tro och lämnade efter sig en hel familj i sorg och nöd. Det är även i dessa situationer som Tomas och Sunisa räcker ut sina händer och finns där för att stötta familjer i nöd.
NYCKELN TILL ATT STÅ emot i svåra tider finns i bön, skriver Tomas, och han är övertygad om att bönestunderna i hemmet är vägen till att få se genombrott. Tillsammans med sin fru Sunisa, ser de hur bönen är den avgörande förberedelsen för hela arbetet. Paret tar hand
om utsatta flickor i sitt familjehem och vittnar om att när flickorna ber så känns det som att himlen öppnar sig. Med Jesus som förebild, som hade för vana att gå upp tidigt på morgonen för att be, har familjen tillsammans bestämt att gå och lägga sig tidigt för att kunna kliva upp före soluppgången och be. Familjen ser det som ett bönesamarbete med Gud själv och alla som bidrar till arbetet, för att kunna se god frukt.
”I dessa bönestunder märker vi hur Gud leder oss i både tankar, språk och i det vi gör. Vi har upptäckt att det är bättre att prata med Gud innan bekymmer kommer”, skriver Tomas.
Ta gärna med Laos i dina böner och var med i bönesamarbetet. Var med och ge för att arbetet kan fortsätta, märk din gåva med ”Laos”.
Namnen är ändrade av säkerhetsskäl.
Jag träffar Viktor en eftermiddag i den lokala församlingens mötesrum i ett land i Centralasien. Han har åkt hit för en konferens från en annan stad i landet där han är pastor och ansvarar för administration i en registrerad kyrka. Dessutom jobbar Viktor också inom bilindustrin där han är ansvarig för produktionen. Hans ödmjuka sätt att berätta visar på en ledare som har upplevt mycket smärta och tar sin kallelse på allvar.
Här är Viktors berättelse om hur han blev kristen: Jag föddes år 1990 in i en speciell familj. Min mamma var narkoman och efter förlossningen lämnade hon mig på sjukhuset och gick därifrån. Men polisen letade upp henne och tvingade henne att ta hand om mig. Jag har också en syster, Diana, som är åtta år äldre än jag och vi växte upp med vår mormor, vi såg aldrig mamma. Början av 90-talet var en svår tid för alla före detta Sovjetländer och min syster började gå till en kyrka. Där jobbade pastor Vadim och hans fru med barn och ungdomar, de gav dem kläder och mat och mycket av biståndet kom från Sverige. Min syster tog med mig till kyrkan. Jag var bara ett år när jag gick dit för första gången och jag kan säga att jag växte upp i kyrkan. Där fick jag mat, kläder och hade möjlighet att duscha.
HEMMA HADE VI PROBLEM. När jag var tre år kom polisen och tog min mormor, hon var anklagad för att ha narkotika i hemmet. Vi hade ingen annan, nu var vi helt ensamma. Min syster hade då fyllt tolv år och vår mamma tog oss till män som var intresserade av min syster, men vi sprang ifrån dem. En sen kväll var vi i kyrkan och pastorns fru frågade oss: ”Varför är ni inte hemma?” Vi berättade om allt som hade hänt och fick komma hem till dem. Jag bodde hos pastor Vadims familj totalt i tjugo år i omgångar, tills jag gifte mig. Jag var ingen enkel pojke att ha göra med. Jag hade många sjukdomar, eftersom min mamma missbrukade narkotika när hon var gravid med mig. Pastor Vadim och hans fru bad för mig och uppfostrade mig. Men när jag var nio år ville jag bo hos min
mamma. I tre år levde jag där och det var som ett helvete. Jag såg hur min mamma missbrukade droger och ibland tog jag också droger. Jag började dricka, röka och stjäla mat. Jag gick inte längre till kyrkan.
NÄR JAG VAR TOLV ÅR började de renovera kyrkan och jag hörde att byggarbetare får lön. Jag gick dit, frågade efter ett jobb och fick det. Jag började bygga kyrkan med andra och min första lön räckte till två bröd och lite socker i veckan. Jag gick i skolan och arbetade i kyrkan, det gick bra men ändå betedde jag mig dåligt. När jag var tretton år, sa min mamma: ”Jag ska flytta och du borde hitta ett annat hem för dig själv.” Då flyttade jag in hos en man som också byggde kyrkan. Han hade alkoholproblem och varje helg söp vi ihop. När pastorn fick veta det, lät han mig bo i kyrkan. I två år var kyrkan mitt hem. När jag blev femton år sa pastorn, hans fru och min syster till mig: ”Kom tillbaka och bo med oss.” Jag var lycklig över inbjudan och sa: ”Ja.” Väl på gymnasiet fortsatte jag med min gamla livsstil det första året. Jag var i en grupp med dåliga killar, alla var från olika hemska platser och förhållanden. En dag, när jag hängde med dem, hörde jag en röst inom mig som sa: ”Stopp! Om du inte slutar nu, blir det mycket värre snart.” Det var under påsken 2006 som jag bekände mina synder och omvände mig.
NU ÄR JAG GIFT med den underbara Tatiyana. Hon är också från en svår familj och vi möttes för första gången i kyrkan när vi båda var tolv år gamla. Hon hade kommit dit för att få mat och jobbade i köket. Sedan mötte hon en snygg kille och förälskade sig – i mig! Hon bodde hos kompisar först och sedan i kyrkan i sju år. När vi gifte oss, flyttade hon till mig och nu har vi två barn tillsammans, två flickor som är sju och två år gamla.
Jag bröt kontakten med min mamma under en lång tid, jag hatade henne. Men när hon förlorade sitt pass, hjälpte jag henne att ordna med dokument. Jag träffade henne de stunder hon var nykter. När jag var tjugo år förändrades min relation till henne. Jag var i kyrkan och vi talade om förlåtelse. Jag predikade om att oförmågan att förlåta är som en sten i hjärtat. Då hörde jag en röst inom mig som sa: ”Du har en stor sten i ditt hjärta, du måste förlåta.” Innan det var jag inte medveten om att jag behövde förlåta min mamma.
I församlingen där jag jobbar, har vi ett stort ungdomsarbete. Vi har ett speciellt program för ungdomar där det finns utrymme att prata om olika teman som kanske inte är så vanligt i kyrkan, så som relationer, intimitet, och så vidare. Varje söndag har vi nattmöten i stan eller i någon park. Vi bjuder in våra vänner och bekanta och spelar sånger. Folk som går förbi, frågar oss: ”Vem är ni? Varifrån kommer ni?” Och då vi har möjlighet att berätta.
Namnen är ändrade av säkerhetsskäl.
När jag var tre år kom polisen och tog min mormor, hon var anklagad för att ha narkotika i hemmet.
Vi hade ingen annan, nu var vi helt ensamma.
TEXT: SIRLE KÖRVITS • FOTO: ADOBE STOCK
Erbjuda hopp, sanning, hjälp i andlig och ekonomisk nöd – det finns mycket för de kristna att göra i Ryssland. Jag har samtalat med Dmitrij, vår partner i Sibirien, om det uthålliga arbetet som de nationella missionärerna gör i dagens Ryssland.
Kan du beskriva atmosfären i era församlingar just nu?
– Situationen i Ryssland är tuff för evangeliskt kristna, vi betraktas indirekt som fiender på grund av kopplingar till väst. Det finns mycket kyrkan kan göra, samtidigt som vi ser att många lämnar Ryssland. Det skapar frustration men vi litar på Guds kraft och ledning. Ingen vet vad som kommer att hända. Vi har haft mycket hjälp av en advokat som såg till att män från kyrkan inte blev inkallade till kriget utan slapp militären på grund av att de är kristna. Vi kunde visa att vår tro och lära inte går ihop med vapen och krig.
– Bland människor ser vi mycket rädsla och osäkerhet inför framtiden. Vi i församlingen har bestämt oss för att tjäna, det är ju vår mission. Vi vill hjälpa genom
att ge ordet, att be och att visa det i handlingar. Dessa är våra tre utgångspunkter – tala, göra, be. På grund av det komplicerade läget finns det mycket mer för oss att göra. Människor är öppna för att höra evangeliet och har också mer behov av hjälp. Många kanske inte vet om det, men det finns mängder av människor som inte ens har möjlighet att köpa mat för sina familjer. Fattigdomen är påtaglig bland folken i Sibirien, jag skulle säga att generellt är majoriteten av ryssar fattiga. Vi vill gå och möta dem i deras vardag. Det är därför som vi jobbar i byar, sjukhus, barnhem och andra ställen där det finns människor i nöd.
Berätta om något möte med en sökande.
– När kriget började, kom en ung man till kyrkan mitt i veckan. Han ville prata med ledarna i församlingen. Vi fick veta att han är officer och måste ut i krig, han kom för att någon skulle be för honom och döpa honom. Men varför hade han kommit till just oss? Han sa: ”Jag tror att ni är troende på riktigt.” Vi pratade med honom i flera timmar och delade evangeliet. Det var en ung man som ville ha frid med Gud innan han var tvungen att gå ut i krig. Människor söker sanningen, en plats att tillhöra och någon att lita på. De vill bli förändrade.
– I dagens ryska samhälle finns det mycket negativitet överallt. Det är anti-väst, anti-Ukraina, anti-USA. Mitt i detta känner vi oss små och ensamma, under stor press
från regimen. Vi som är kristna ska komma med ett annat hopp, göra allt vi kan för att hjälpa och vara lojala till Gud. Vi vill inte framföra anti-information utan positiva, goda nyheter.
Hur ser vardagen ut för er?
– Med ett ord, skulle jag säga: annorlunda. Först var alla i en sorts chock-och paniktillstånd. När tiden går blir man van vid nya omständigheter och normer. Just nu lever vi i en slags ny norm. Vi har inte tillgång till Facebook eller Instagram. Flygplan har ingen teknisk support, bilar inga reservdelar. Behöver vi delar till bilar, måste det ske import från länder som till exempel Kazakstan. Vi kan inte flyga någonstans i väst. Inga banktransaktioner är möjliga. Det finns begränsningar i valuta och vi har brist på vissa livsmedel. Det är inte så att vi svälter, men utbudet och kvaliteten är sämre. Det finns ett behov av att anpassa livet hela tiden. Chocken har gått över och vi är inne i en problemlösningsperiod. Dessutom liknar människors beteende sovjetmentalitet, man är rädd för att tala om sina verkliga åsikter utanför det egna köket. De svarar på frågor så som det förväntas av dem.
Har ser ni på framtiden?
– Jag tror på att vi måste multiplicera lärjungar och församlingar samt jobba för att Guds rike ska växa. Vi kommer inte att sluta utan fortsätter i vår kallelse. Vårt ärende är inte politisk utan det som Gud kallat oss att göra. Jag älskar, ber för och ser med smärta vad ukrainare går igenom, samtidigt som jag har en kallelse i Ryssland. Vi ska älska alla och vill komma med fridens budskap. Våra team är modiga men utan Gud är vårt arbete omöjligt.
Det är antiväst, antiUkraina, antiUSA. Mitt i detta känner vi oss små och ensamma, under stor press från regimen.
TEXT: SIRLE KÖRVITS • FOTO: IVAN DABYDOV
De nationella missionärerna berättar kort om arbetet de gör bland minoritetsfolkgrupper i byar, på sjukhus, barnhem och ett träningscenter för missionärer.
Under sommaren ordnade vi läger för barn och ungdomar i sibiriska byar där det bor minoritetsfolkgrupper. Vi är också delaktiga i vardagslivet bland dem och erbjuder möjlighet att studera Bibeln. Under julen gav vi bort 450 boxar med sötsaker och delade evangeliet med barn och deras föräldrar. Vi har besökt 30 byar där det bor olika folkgrupper och ungefär 800 människor har hört evangeliet.”
Vi bygger vänskapsrelationer med ungdomar genom sportaktiviteter och ser hur det bidrar till att de vill satsa på en hälsosam livsstil. Dessutom jobbar vi också med människor i behov av rehabilitering på grund av alkoholoch drogberoende.”
I Ryssland och närliggande länder finns det omkring hundra onådda folkgrupper eller de som bor på svårtillgängliga platser. De tillhör islam, buddism, shamanism eller är icketroende. I vårt träningscenter utbildar och utrustar vi missionärer till
att arbeta bland andra kulturer, de som är kallade att evangelisera bland onådda folkgrupper. Studenter har bland annat praktiserat under en vecka i Mariupol. De gick ut på gatan och mötte människor i nöd, gav dem mat, varma kläder och medicin. En elev berättar: ”Efter en lång biltur anlände vi till staden. Från första sekunden drabbades jag av medlidande för människorna. Jag såg sorgen och
Vårt team besöker kaukasiska byar i bergen, där vi har haft många bönekampanjer. Vi samlar bröder och systrar från olika städer som kommer till dessa områden som turister för att beundra den vackra naturen. Detta öppnar upp tillfällen för att möta de lokala, äta lunch tillsammans, lyssna på deras livsberättelser och vittna om vår tro. Arbetet går sakta framåt men det finns en regel i Kaukasien – när du kör sakta, kommer du att fortsätta framåt.”
lidandet i deras ögon. Vi var där för att ge mat, i första hand till dem som inte kan gå ut själva. Vi erbjöd också kristet samtalsstöd till dem som ville. När vi pratade om frälsning och Guds kärlek till människor, började många gråta och gav sitt liv till Jesus. De stunderna kände jag hur Gud verkar genom mig och jag förstod att detta är precis det jag ska göra just nu.”
Vi arbetar med ett team i en liten by och ser hur viktigt det är att vara delaktig i det praktiska i livet bland byborna. Vi ser hur Gud förändrar människor. Till exempel gjorde vi en storstädning i området och genom det kunde vi bygga relationer med de lokala.”
Det finns ett stort värde i att jag själv tillhör en minoritetsfolkgrupp när jag evangeliserar. Människor som inte tror på Gud är alltid överraskade av faktumet att jag tillhör en minoritetsgrupp och tror på Jesus Kristus. Det öppnar upp att berätta mer om Gud till dem som har förutfattade negativa meningar om kristen tro.”
De byar vi arbetar i är muslimska och arbetet går generellt bra. De flesta är traditionella och inte fundamentalistiska muslimer och öppnar därför upp sina hem för kristna. Samtidigt ser vi en trend den senaste tiden med nya radikala imamer. Därför passar våra team på att satsa mycket just nu för att nå folken. Tanken är att besöka byar, finna dem som är öppna för evangeliet och starta hemliga bibelstudier. Arbetet börjar alltid med handlingar. Vi kommer med matpaket, har aktiviteter för barn och förser med andra hjälpinsatser. Genom att erbjuda hjälp i första hand kan vi bygga långsiktiga relationer för att dela evangeliet.
Vårt arbete i byar ger ofta bra resultat när vi delar evangeliet med barnen. Därför satsar vi på att hjälpa stora barnfamiljer med praktiska saker och anordnar aktiviteter för barnen. Vi försöker också skapa goda relationer med direktorer för skolor som kan ge information om vilka familjer som behöver stöd. I en av dessa byar där det bor minoritetsfolkgrupper, har vi fått kontakt med en lärare som har ett hjärta för vårt arbete. Hon har öppnat upp för teamet att anordna barnaktiviteter i skolans lokaler. Dessutom fick vi tillstånd att ha diskussioner med äldre elever om tro och framföra en dockteaterpjäs om bibliska teman för de små. Vi är oerhört tacksamma till Gud för hennes insatser.”
är ljuset för barn med cancer
Arbetet på barncancersjukhuset är mycket välsignat och kan bara göras på grund av goda relationer med medarbetare på sjukhuset. Vi har ingen laglig rätt att bedriva kristen
evangelisation i samband med besök på sjukhuset, men på grund av de goda relationerna och resultatet kan vi jobba vidare. Ständigt försöker vi komma på nya sätt att evangelisera. Nyligen genom musik, att spela gitarr och sjunga ger mycket god effekt. Barnen älskar att sjunga tillsammans med oss. Vi
Vi arbetar med ett team på ett sjukhus och ser att människor kommer till Gud, börjar studera Bibeln och börjar be. Vi hoppas på att ytterligare två sjukhus ska öppna dörrar för oss att komma in och evangelisera.”
fortsätter också att besöka barnhem varje månad och genomför olika projekt. Det kan vara en sportaktivitet eller möten med olika teman. När barnen lämnar barnhemmet får de också stöd, genom att hitta nya bra vänner, få hjälp med studier och komma in i församlingen genom ungdomsverksamhet.”
Det var 1975. Margareta smugglande in Biblar till Estland som var ockuperat av Sovjet. Hon visste att Ljus i Öster (dåvarande Slaviska missionen) hade Biblar på estniska och utan problem fick hon två stycken som hon skulle ta med över gränsen.
Varför tog du med Biblar till det sovjetockuperade Estland?
– Min pappa Lembit Luiga flydde från Estland 1944. Han hade brevkontakt med familjen som blev kvar, eftersom det var bara han från sin ursprungsfamilj som flydde till Sverige. Jag är född här. Det tog många år innan vi fick kontakt med familjen i Estland och 1975 kunde jag åka dit och hälsa på dem. Jag kände i hjärtat att jag skulle ta med mig Biblar, inte massor av dem utan två. En till min fasters familj där också min farmor bodde och den andra till min farbrors familj. Jag hade hört talas om Slaviska missionen och tog kontakt med dem för att jag visste att de har Biblar på olika språk. Det var naturligt för mig att ringa dit och de skickade mig två utan några problem.
Hur kändes det att ta med sig förbjudna böcker?
– Jag packade båda Biblarna i en av mina väskor och åkte över med båt. Jag visste ju att vi skulle till ett land ockuperat av Sovjet, så jag förstod att det var förbjudet men jag trodde inte att det skulle hända
mig något värre än att jag får en tillsägelse och att de lägger beslag på dem i tullen. Jag var inte rädd för min personliga säkerhet, men tänkte att det inte är hundra procent säkert att jag får med mig dem till släktingarna. När jag kom till Tallinn och vi skulle gå genom tullen, såg jag hur noggrant de sökte igenom varenda väska på alla dem som stod före mig i kön. Jag tänkte för mig själv: ”Nu gode Gud får du fixa det här för du har sagt att Biblarna skulle med.” Jag hade packat ner båda böckerna i en väska och la fram väskan utan Biblar först. De letade igenom den väldigt noggrant och kollade varenda pryl. När jag var på väg att lägga upp den andra, så vinkade de mig bara vidare. Så fick jag in Biblarna.
Vad sa dina släktingar när de fick se Biblarna?
–Den spontana reaktionen var: ”Är du inte klok, vet du inte att det är förbjudet!” Och farmor sa: ”Åh, nu får jag läsa Bibeln på estniska igen!”
Ljus i Öster arbetar fortfarande med att få in Biblar till länder där de är förbjudna. Vill du stötta arbetet, märk din gåva med ”Biblar”.
Genom en nystartad kristen fritidsklubb på skolan, kan buddistiska barn i Thailand få möjlighet att höra evangeliet.
TEXT: SIRLE KÖRVITS
FOTO: PRIVAT
David och Miriam har precis kommit hem från Prachuap i Thailand, när jag får samtala med dem om den nya fritidsklubben Friends of the Cross som de har startat i en skola för elever som är nyfikna på den kristna tron. Sedan tidigare är de engagerade i skolan som har omkring 1200 elever från förskolan upp till nionde klass. De är barn från tre år upp till femton år gamla som bor i en region där nästan alla är buddister.
DAVID ÄR UPPVUXEN SOM missionärsbarn i Thailand och det var hans föräldrar som grundade skolan i Prachuap. Men det var inte självklart att han skulle dit som vuxen och arbeta på skolan. Fram tills han var tolv år bodde han i Prachuap med sina föräldrar och tre systrar, men de fick åka hem till Sverige tidigare än planerat, eftersom Davids mamma fick cancer. I tonåren träffade David sin blivande fru Miriam, och som bröllopsresa åkte paret till Thailand. De hade båda en stark längtan efter att missionera redan då, men visste inte vart de skulle åka. När de besökte Prachuap, gick de upp på ett berg och Miriam frågade Gud: ”Är det hit vi ska?” och tänkte samtidigt att det vill hon nog inte, för allt är så främmande. Guds gensvar var tydligt – de skulle till Prachuap men det skulle ta många år tills det var dags. Åren gick och de fick barn, men de släppte aldrig Thailand i sina hjärtan.
”Runt 2005 började vi åka till Thailand med familjen
och Gud rörde vid oss då. Under våra resor vattnade Gud vår längtan och visade att det är till Thailand vi ska. Det var en bönebörda över oss som inte släppte. Vi bad och grät och pratade om att det måste finnas en väg till att kunna jobba där. Vi tog steget i tro och tänkte att även om ingen församling sänder ut oss, så gör Gud det. När vi tog steget föll allting på plats, många hinder och problem löste sig och vi kunde åka ut”, berättar Miriam.
GUDS ORD VAR DEN TRYGGA platsen för familjen, som flyttade till Thailand med sina tre barn. Väl på plats fick de en förfrågan av rektorn för den thailändska skolan i Prachuap om de ville starta en engelsk gren på skolan för att undervisa barnen i engelska. De har sänt ut volontärer som undervisat på plats i tolv år och har själva funnits där regelbundet flera gånger per år. Under pandemin fick de inte åka dit så undervisningen skedde online. Pandemiåren var en enorm utmaning för den thailändska skolan och många barn hade svårt att följa med i skolan när de blev hemma. I oktober förra året kunde de åka tillbaka igen.
En dag hände något som inte får hända. I samband med ett massivt regnoväder, dog en lärare på skolan. De hade en minnesgudstjänst för läraren i tre dagar, som var kristen, och hela hans släkt och många buddistiska elever kom dit. De flesta hade aldrig varit på en kristen
Under ett helt år kommer eleverna att exponeras för evangeliet. Det är underbart att så fritt kunna dela evangeliet i ett buddistiskt land.Miriam och David. Miriam gör ett mini-hjärta med fingrarna som är vanligt i Thailand när man blir fotograferad.
begravningsgudstjänst tidigare och fick för första gången höra en kristen predikan om vad som händer efter döden. David berättar att det var en tragisk men fin begravning och säger:
”Det hände något bland eleverna efter dödsfallet. Många av dem hade frågor om den kristna tron och blev intresserade av att höra mer. Vi hade tidigare hört talas om ett skolkoncept i Thailand som kallas Friends of the Cross. Skolor brukar ha många klubbar och denna är en av dem. I många år hade vi tänkt på hur vi kan nå eleverna med evangeliet, utan att familjerna blir oroliga och tar ut dem från skolan. Det kan vara kontroversiellt att dela kristen tro i skolmiljö och vi upplevde att klubbkoncptet är vägen. Det är en fritidsaktivitet efter skolan.”
DET ÄR ETT STORT OCH seriöst steg för thailändare att gå till en kyrka och man är rädd för att gamla traditioner och kultur ska bli lidande. Därför kan föräldrar bli oroliga om man delar kristen tro på lektionerna och bjuder in barnen till kyrkan. Då kan det hända att föräldrarna tar bort sina barn från skolan. För att det inte ska hända, har David och Miriam startat den kristna klubben som inte upplevs som något hotfullt av föräldrarna. När de ser att barnen blir glada och trygga, är det lättare att dela evangeliet och bryta igenom. Tanken är att erbjuda regelbundna gudstjänster på fritiden.
Nu kan de möta alla elever som har visat sitt stora intresse för att lära sig mer om etik, moral och den kristna tron. Många frågar också efter förbön. Genom att bygga vänskapsrelationer med eleverna kan de dela evangeliet. Klubben har öppet fyra dagar per vecka och man blir medlem i ett år.
”Under ett helt år kommer eleverna att exponeras för evangeliet. Det är underbart att så fritt kunna dela evangeliet i ett buddistiskt land”, säger David.
TVÅ DAGAR PER VECKA är det olika aktiviteter för barnen, där man bygger vänskap. Då spelar de fotboll, vollyboll, kubb, badminton, brädspel eller basket ihop eller sysslar med något kreativt. En dag är det undervisning och en dag blir det uppföljning av undervisningen. Det är tre unga ledare som tar hand om klubben och de är väldigt tacksamma över att få stöd till att driva den. Ljus i Öster var med och hjälpte till att starta upp arbetet och ger stöd till att driva klubben, så att barnen kan få svar på sina frågor om kristen tro i en vänskaplig miljö och få möjlighet att få höra evangeliet.
I maj började en ny termin på skolan och klubben
Friends of the Cross har öppnat. Be för barnen, deras familjer och ledarna på klubben. Vill du stötta arbetet, märk din gåva med ”Klubben”.
Läs om hur Kaya mötte Jesus genom Bibeln och kom i kontakt med församlingen som Emre, Ljus i Östers lokala medarbetare, startade i Istanbul.
”Innan jag blev kristen jobbade jag på ett fysioterapicenter. Det var många äldre människor som kom dit för att få hjälp och ofta hade de med sig en medhjälpare. Det var en svår tid för mig i livet, jag upplevde problem både privat med min man och med en kollega på jobbet. Dessutom var jag rädd för nästan allt. En dag kom en äldre dam till centret och hennes hjälpare satte sig nära mitt bord. Hon öppnade en bok och började läsa den. Boken var väldigt gammal och jag blev nyfiken på vad det var för en bok. Jag såg inte omslaget eller namnet på den och försökte tänka ut vad det kunde vara. I mitt inre upplevde jag en stark önskan om att få veta mer och jag sa till kvinnan: ”Jag vill också läsa den boken!” Hon stod upp, kramade mig kärleksfullt och sa: ”Nästa vecka får du en egen bok”. Jag var förvånad över att hon visade en sådan kärlek till mig och förstod inte anledningen till det. Veckan efter tog hon med boken till mig och det var ett Nya Testamente. Jag började läsa och insåg snabbt att jag hade hittat en skatt. I den boken såg jag riktig kärlek. Det jag hade fått lära mig om Gud förut var att han är långt borta och onåbar, men i den boken var Gud annorlunda.
EFTER ETT TAG BERÄTTADE jag om min jobbsituation för damen som gav mig Nya Testamentet. Det fanns en kollega på mitt jobb som gjorde det svårt för mig. Damen gav mig rådet att ge hela situationen till Gud och jag vet inte varför men jag gjorde som hon sa. Hon bjöd
också in mig till kyrkan men jag ville inte gå. Jag fortsatte att läsa Nya Testamentet och gillade det verkligen, men samtidigt var jag orolig över vad min familj skulle säga. Kristendomen är så annorlunda än religionen jag har fått lära mig hemifrån. I början fortsatte jag läsa Koranen också på grund av familjen. Jag blev inbjuden till kyrkan hela tiden, så till sist åkte jag dit. Där fanns det många människor som bad för mig och jag kände hur mina rädslor försvann. Hur är det möjligt att de bara försvann? Jag tyckte det var konstigt.
GUD FÖRÄNDRADE MITT hjärta helt och det löste också mina problem hemma. Min man såg att min förvandling var positiv och jag såg honom på ett helt annat sätt. Gud löste också jobbsituationen, men på ett annat sätt än jag förväntade mig. En dag började jag gråta vid mitt bord på jobbet, jag kunde bara inte låta bli. Då bad chefen mig att komma in till hans rum och sa: ”Du får sparken!” Det konstiga var att jag inte blev ledsen alls utan kände en befrielse att slippa den jobbiga situationen med kollegan. Eftersom jag blev avskedad fick jag avgångsvederlag, vilket var en enorm ekonomisk lättnad. Nu fanns plötsligt mer tid att läsa Bibeln, gå till kyrkan och lära känna Gud. Han använde den tiden till att fördjupa mig i tron. Jag döpte mig och min man kom också till kyrkan, trots att han inte är kristen.
Gud har gett mig så mycket. Jag hade inga barn när allt detta hände och jag längtade efter att bli mamma. I kyrkan bad de för mig och profeterade att jag kommer att få en son. Jag valde att lita på Herren och tio år senare fick jag en son.”
Namnet är ändrat av säkerhetsskäl.
Det finns inget bättre än hoppet om att alltid få vara tillsammans med Jesus Kristus. Att gå en pilgrimsvandring genom livet med Gud och till slut få hålla honom i handen och beundra allt det vackra som finns på andra sidan.
Att få en bok i gåva kan vara en av livets små glädjeögonblick. Det är underbart att få känna och se på en bok som har blivit omsorgsfullt skapad, inte endast av författaren som berör med sitt sätt att forma orden utan också de som hjälpt till med texten, bokomslaget, illustrationerna om det finns några och alla de som ansvarar för tryck och distribution. Allt detta för att starta ett samtal mellan författaren och läsaren. Många gånger fortsätter samtalet genom att läsaren börjar skriva själv, som ett gensvar på det upplevda i boken.
EN VANLIG LÖRDAG fick jag, som present, en nyutgåva av Astrid Lindgrens Mio, min Mio med drömlika illustrationer. Att bara hålla i en vacker bok är något som lyfter vardagen och får den att bli ljuvlig. Och när jag läser Mio, min Mio fastnar jag för ett stycke som ger mig en känsla av hur det skulle kunna vara i himlen. Astrid skriver: ”Ingen kan någonsin ha hört eller sett något så vackert som det jag hörde och såg i min fader konungens rosengård. Jag stod stilla och höll min fader konungen i handen. Jag ville känna att han var där, för det var så vackert att man liksom inte stod ut med att se det ensam.”
JAG TROR ATT DET ÄR så vackert i rosengården, för att konungen är så vacker. I mitt hjärta ser jag Jesus som kungen och känslan av att man inte står ut med att se det oerhört vackra ensam är påtaglig. Kanske det är anledningen till att det är så naturligt att dela med sig av de Goda nyheterna, att evangelisera, att bedriva mission. När jag mötte Jesus, ville jag spontant berätta om honom för andra. Jag vill att alla ska kunna stå i rosengården, hålla sin Kung i handen och uppleva det vackraste av allt. Och veta att det vackra är Guds hemlighet, som är Kristus.
I en värld full av tragedier, krig och våld, finns det ett hopp och en tröst i det som är vackert på djupet. Det handlar inte om ytan; här menar jag helt andra dimensioner av skönhet, så som Dostojevskij gestaltar en oerhört vacker människa i karaktären Musjkin i Idioten Skönhetens kriterium handlar om den inre människan. Dostojevskij ville skildra en alltigenom vacker människa, ett ideal, som endast har funnits i en person genom hela historien, nämligen i Kristus. Han menar att det i sig är ett stort mirakel att denne oändligt vackra personen dök upp på jorden.
HOPP FÖR MIG BETYDER att vara tillsammans med Kristus, den vackraste av alla, oavsett var eller när i tiden. Det står i Bibeln att vi ska trösta varandra med att det kommer en dag då vi möter Herren bland skyar, i rymden, och vi kommer alltid vara hos honom (se 1 Tess. 4:17). Det förutsätter att det finns en tro och vilja att vara tillsammans med Gud, både här på jorden och i evigheten. Det innebär också att vi behöver lita på vår Gud. Lita på att det som han säger är sant. Vi kan inte lita på Gud mer än vi känner honom. Ju mer man känner någon, desto mer växer eller minskar förtroendet. Om tilliten brister, är vägen tillbaka genom att lära känna Gud mer, försöka förstå hans egenskaper, hans hjärta, hans vilja.
Vi har en kärleksfull, rättvis och vacker Gud. Jag längtar efter att se och höra det som är så vackert att man nästan inte står ut med att se det ensam och hålla min Kung i handen. Och jag vill stå i Konungens rosengård tillsammans med många människor, systrar och bröder från alla folkgrupper, i förundran och glädje. Det är anledningen till att jag jobbar med mission.
SIRLE KÖRVITS Litteraturvetare och redaktör på Ljus i ÖsterHopp för mig betyder att vara tillsammans med Kristus, den vackraste av alla, oavsett var eller när i tiden.
• 1903 bildas Kommittén för Evangelisk Mission i Ryssland, som 1948 byter namn till Slaviska Missionen och år 2000 till Ljus i Öster. De utser Nils Fredrik Höijer och så småningom Johannes Svensson som sina första missionärer. Höijer och Svensson får i uppdrag att upprätta kontakt med de evangeliska kristna i Ryssland, på bilden sitter de i ett strategimöte i Moskva med några av sina ledare.
• I slutet av 1960-talet är det många som låter sig inspireras av broder Andreus bibelsmugglingsresor och som själva börjar smuggla Biblar över gränsen. År 1970 grundas ”farmen”, kodordet för den organiserade bibelsmugglingsverksamhet som bland annat Lillian Molin, Bengt Sareld och Anders Tiger leder.
• 1917 är den ryska revolutionen ett faktum, vilket gör det näst intill omöjligt för våra missionärer att arbeta vidare i Ryssland. I stället vänder de sig till ryska krigsfångar som internerats i Tyskland under första världskriget. Men även de ryssar som lever i gränsområdena.
• 1980 är Sovjetunionen mitt i den förändringsprocess som kallades ”Glasnost”, öppenhet. Alltmer information sipprar ut och förutom att upplysa omvärlden om de kristnas situation så uppmanar Slaviska Missionen att be för och vädja till myndigheterna å de fängslades vägnar.
TEXT OCH FOTOMONTAGE: TOBIAS PRIVÉN
• Under nödåren år 1930–1933 flyr folk från Sovjetunionen i drivor. Flyktingläger bildas i bland annat Tyskland där missionen sedan tidigare verkar. De stora hjälpinsatserna förmedlas nu genom Anna Ringborgs ”missions och undsättningsresor”. Under andra världskriget sprids bibeldelar över gränsen via finska soldater och år 1949 görs en satsning på bibelkorrespondenskurser.
• 1991 upplöses Sovjetunionen och länderna i öst öppnar upp sig. De slaviska folken står redo, de sibiriska folken likaså. Kaukasierna längtar och mongolerna väntar på att någon ska gå med evangeliet till just dem. Ljus i Öster sänder ut missionärer och grundar missionsbibelskolor för lokala kristna som vill sprida Jesu kärlek.
• På 1960-talet har Slaviska Missionen blivit en av den ryska säkerhetstjänstens bittra fiender. Man lät trycka propagandaaffischer som varnade för Slaviska Missionens bibelsmugglare. Från och med 1963 sprakar budskapet även i ryssarnas radioapparater.
• Satsningen på nationella missionärer bland onådda folk fortsätter men efter många år av ökad tolerans stiger nu pressen i bland annat Kina och Ryssland. Samtidigt öppnar Centralasien upp sig alltmer. Kontakter upprättas också med missionärer i Laos, Indien, Iran och nu senast Thailand. I 120 år har vi spridit evangeliet och hjälpt förföljda kristna, det kommer vi fortsätta med tills Jesu kärlek nått alla folk.
Under 2022 har 12,4 miljoner kronor använts för våra projekt i fält (11,7 Mkr 2021), fördelade på olika partners och ändamålsområden som du kan se på grafen. Här är några exempel på hur pengarna använts.
Biblar till Iran
Biblar, bibelöversättning, tryckning och produktion av Biblar är något
som är väldigt viktigt för Ljus i Öster i spridandet av evangeliet till onådda folkgrupper. Det kan vara tryckta eller elektroniska Biblar, som maskeras till digitala klockor eller liknande.
Under julen hade vi en kampanj för att samla in pengar till Biblar till Iran. Vi samlade då in och skickade i väg 128 tusen kronor till detta ändamål. Insamlingen har fortsatt under 2023.
Totalt samlades det in 745 tusen kronor till bibelprojekt under 2022.
697 tusen kronor har gått till olika bibelprojekt under 2022, varav 434
tusen kronor till olika bibelöversättningsprojekt. 92 tusen kronor sattes av för att betalas ut under 2023.
Barnabasfonden
Barnabasfonden skapades för omkring tio år sedan när vi märkte att det fanns ett engagemang för förföljda kristna bland våra gåvogivare. Under åren har vi stöttat förföljda kristna i Centralasien, Ryssland och Kina med advokathjälp, social hjälp till fängslade kristnas familjer och ibland (undantagsvis) hjälp till med att
• Intäkterna för 2022 är 28 % lägre än 2021, mest beroende på att testamentesintäkterna bara blev 25 % av vad det var 2021. Vanliga gåvor minskade med 5 %. Gåvogivaandet ligger på samma nivå som för 2020.
• Kostnaderna för 2022 ligger lite över nivån
för 2021 (cirka 5 % ökning). Insamlings och Administrationskostnaderna ligger på samma nivå som under 2021.
• Vårt nyckeltal för Administrationskostnader (inkl Insamlingskostnader) jämfört med intäkterna har ökat från 10 % till 13 %, mest
Insamlings och administrationskostnader
Övriga ändamålskostnader
Stöd till Förföljda kristna
Stöd till Sociala projekt
Stöd till skolor och barn/ungdom
Stöd till Biblar, tryckning, översättning
Stöd till missionärer och församlingsplantering
beroende på att testamentena minskade. (Enligt Svensk Insamlingskontrolls definition av nyckeltalet)
• Likviditeten är stark och soliditeten (Eget kapital jmf med balansomslutningen) ligger på 96 %
betala böter. Även annan hjälp har förekommit.
För ett par år sedan utvidgade vi Barnabasfonden till att också omfatta sociala projekt.
Under 2022 samlade vi in 505 tusen kronor till Barnabasfonden.
Vi har under året betalat ut 150 tusen kronor till att sätta upp en företagsfond i Laos, som ska hjälpa människor till ett bättre liv genom att skapa arbetstillfällen.
Ungefär 245 tusen kronor användes av Barnabasfonden för att komplettera de 55 tusen som samlades in till översvämningskatastrofen i Pakistan, så vi kunde skicka iväg 300 tusen kronor till vår partner där.
Drygt 170 tusen kronor har använts för advokathjälp i Sibirien och social hjälp till fängslades familjer i Kina.
Lokala hjältar
Stommen i vårt arbete, tillsammans med våra partners, är alla missionärer som gör det viktiga arbetet med att gå ut med det glada budskapet till onådda folk. Under 2022 har vi stöttat 180 lokala missionärer i olika länder, våra lokala hjältar.
Vårt stöd är oftast ett deltidsstöd, eftersom vi uppmuntrar våra missionärer att ha ett deltidsjobb vid sidan om missionen. Det möjliggör för oss att stödja fler missionärer, och hur de försörjer sig ger också en viss legitimitet bland ortsbefolkningen.
Under året samlade vi in 1,2 miljoner kronor till missionärsstöd. Vi betalade ut 3,2 miljoner kronor till våra partners för missionärsunderstöd. Det flesta missionärerna under 2022 hade vi Centralasien, men även Kina var ett stort fält för oss. Bed med oss för alla dessa hjältar!
PER THUNBERG
Tillsammans med våra givare har Ljus i Öster, under 2022, kunnat ge krisstöd till människor i Ukraina och Pakistan.
Ukraina
Genom våra partner och med hjälp av dina gåvor har vi kunnat ge praktisk hjälp till människor i krigets Ukraina. Vår partner har lägergårdar i landet för att ta emot interna flyktingar. Pengarna samlades in bland annat till mat, vatten, madrasser, sänglinnen, hygienartiklar och tält. Vår partner berättar att i västra delar av Ukraina har de upprättat lägergårdar för folk på flykt och även hittat vägar att ge nödhjälp till städer så som Kiev, Charkiv, Irpin och Kriyvyj Rih.
Vi har också fått rapporter om att en lokal ungdomsförsamling hjälper till i södra Ukraina med att få ut katastrofförsändelser. Många ungdomar kommer från flyktingfamiljer och kyrkan hjälpte dem på olika sätt. Nu
ger ungdomarna tillbaka genom att tjäna i kyrkan.
De lokala medarbetarna har dessutom kunnat importera sex militära fältkök från EU. Släpvagnar med utrustning har förts till de mest oroliga delarna i östra Ukraina för att ge mat till de mest behövande i området. Totalt har vi skickat 392 334 kronor till Ukraina och samlat in 295 297 kronor till ändamålet.
Pakistan
Bidrag har gått till matpaket för översvämningsoffer. Ljus i Öster har stöttat distribution av matpaket till det drabbade området och lokala medarbetare har delat ut basvaror så som mjöl, ris och olja. Vi skickade 300 000 kronor som gav hjälp till tusen familjer. Till ändamålet samlade vi in 53 220 kronor.
Under 2023 ger vi katastrofhjälp till Turkiet och fortsätter att stötta Ukraina.
Tack för din gåva! Tack för dina böner!
Om Tom Hamblin – bibelkurir till arabvärlden
DEBORAH MEROFF OCH TOM HAMBLIN
149 kr
Går det att ta med sig hundra kilo Biblar in i ett av Mellanösterns mest stängda länder?
Går det utan att smuggla in dem? Ja, svarar Tom Hamblin utan att tveka. Tom och hans fru Edna lyckas lirka upp buttra tulltjänste
Ett liv i fullständigt beroende av Gud: biografin om James O. Fraser
EILEEN CROSSMAN
149 kr
Vad har en missionär som verkade i sydvästra Kina i början av 1900talet att säga oss idag? Mycket.
Dottern till James Fraser berättar om sin fars mödor och misslyckanden, ångest och drömmar, förhoppningar och visioner. Det är en bok om en människa som trots stora svårigheter, genom uthållighet, bön och tro fick uppleva hur Gud vände mörker till ljus. Boken är samtidigt ett stycke missionshistoria. James
Fraser (18861938) arbetade bland Lisufolket i provinsen Yunnan. Från en ringa begynnelse, men tack vare engagerade förebedjare i bönegrupperna hemma i England, började det ”regna i bergen”. Floder av andlig väckelse sköljde fram.
Eileen Crossman är dotter till James O. och Roxie (Dymond) Fraser. Efter faderns död gick hon i skola i östra Kina och satt i japanskt interneringsläger med sin mor och sina två systrar under andra världskriget. Väl i England studerade hon litteratur för C.S. Lewis vid universitetet i Oxford, och teologi vid London Bible College. Tillsammans med sin man har hon verkat i missionens och bibelundervisningens tjänst.
män, shariadomstolar och imamer så att bibelleveranserna når fram till sina mottagare.
I boken beskriver Tom den spirande tro som finns hos många muslimer i länder där kristen tro officiellt är ett skällsord: ”Mellanösterns muslimer är trevliga. De är inte fanatiker eller terrorister som många tror. De är väldigt gästvänliga och lätta att bli vän med. De är även nåbara för evangeliet.”
Plats: Uppsala Life Arena
Tid: Lördagen 21 oktober, kl 13 – 22
Läs mer: www.ljusioster.se/120
Anmälningsavgift:
”Jubileum
En marskväll i Flen samlades ungdomar till att be för våra nationella missionärer. Fredrika, som är med i vårt ungdomsteam, frågade deltagaren Nathalie om hon har några tips till dem som inte har så stor bönevana och vill komma i gång att be mer.
Tre tips från Nathalie, när du ber:
1. Det viktiga är inte vilka ord du använder
2. Bjud in Den Helige Anden, så att du ber med Hans ord på din tunga och be med passion
3. Bara kör! Gud hör och ord har makt. Att be högt hjälper dig hålla fokus
Turkiet
• Be för alla som drabbats av den stora naturkatastrofen i landet
• Be för de kristna, så att de har ork och resurser för att hjälpa människor i nöd
• Be för alla nyfrälsta i landet
Thailand
• Be för den kristna klubben på den thailändska skolan
• Be för ledarna, barnen och deras familjer
• Be för att Guds kärlek ska få komma in i varje elevs hjärta
Ukraina
• Be för fred
• Be för uthållighet, tro och hopp för alla som drabbas av kriget
Iran
• Be för att människor i Iran får en egen Bibel
• Be för missionärer som sprider ljus
Ryssland
• Be för våra nationella medarbetare som fortsätter i sin kallelse
• Be för öppnade ögon och hjärtan till att emot Kristus
Läs mer, boka församlingsbesök eller beställ boken på perewert.se
LPD ENGINERING AB
Konsulter inom energi, miljö och avfall
LPD ENGINEERING AB
NYHET!
Konsulter inom energi
Den visuella vägen in i Bibelns värld. En komplett Bibel med hundratals sidor nyhetsgrafik!
• 640 grafiksidor i fyrfärg
• Jonas Dagsons pedagogiska guidning
• Svenska Folkbibelns kompletta text
• Kartor, diagram, illustrationer
• Totalt 1760 sidor
• Tabeller & tolkningsnycklar
• Unik även internationellt!
Svenska Folkbibeln 2015 med paralleller och fotnoter. Innehåller även 69 illustrationer av Anders Parsmo.
Förhandsbeställ redan nu i din bokhandel eller på www.xpmedia.org • 08-741 26 01
Som medlem i Ljus i Öster ser du till att vi finns och har en fungerande organisation som kan sprida ordet om Jesus och hjälpa förföljda kristna runt om i världen. Ju fler vi är desto starkare blir vi.
Läs mer om vårt medlemskap på ljusioster.se/bli-medlem
Träffa oss i sommar!
SommarOas 14-18 juni
Torpkonferensen 19-25 juni
Europakonferensen 25-30 juli
Läs mer ljusioster.se/event