Issuu

TIDNING #96 1

TILLS JESU KÄRLEK NÅT T ALLA FOLK

I Ryssland ses evangeliskt kristna som ett hot

I ett land skakat av krig sprids tron på Kristus

MARS 202 2

Karim är budbäraren i Centralasiens ökenbyar

Arbetet i väckelsens Armenien fortsätter – trots familjetragedin Artavazd är pastor och föreståndare i en lokal pingstkyrka i Armenien. För en tid sedan förlorade han sin fru i svår sjukdom och lämnades ensam kvar med sina tre barn som är 4, 13 och 15 år gamla.

Innehåll #961 03 04

Ledare: Seger och nederlag Gud är en gentleman Dilara öppnade dörren när Jesus knackade på. Hon imponerades av att Gud är en gentleman.

Att starta en församling i Ryssland Med stöd från Ljus i Öster tränar en församling i Sibirien så kallade budbärare.

Statens fiender Evangeliskt kristna ses som ett hot av staten i Ryssland.

Gäströnika: Vi följer Jesus, och han kallar oss till sig och sänder oss Magnus och Maria var på 1990-talet utsända av Ljus i Öster och EFK till Mongoliet.

Att så och skörda kostar

Pappersarbete och bön En artikelserie i fyra delar, där vi följer en ung missionärs vardag i Centralasien.

I ett land skakat av krig sprids tron på Kristus Pastorn och föreståndaren Artavazd är övertygad om att Armenien har en avgörande roll i att sprida evangeliet till muslimländerna runt omkring.

12 LJUS I ÖSTER / MARS 2022

En röst i öknen Karim är evangelisten som berättar om Jesus för dem som aldrig hört om honom förut.

25 26

Ljus i Öster är en allkristen missions organisation som grundades 1903. Vi arbetar för att nå onådda folkgrupper i framförallt forna Sovjetunionen, Turkiet, Kina och Mongoliet. Eftersom många i området lever under förföljelse, arbetar vi också med att främja religionsfrihet. Så här kan du ge gåvor: Inom Sverige Bankgiro: 900-3625 Swish: 123 900 36 25 I Finland IBAN: FI21 3131 1001 6573 64 BIC: HANDFIHH (Handelsbanken) Från utlandet BIC: HANDSESS IBAN: SE29 6000 0000 0006 6865 7782

Om gåvor ges till specifika ändamål och insamlingsbehovet blir fyllt förbehåller vi oss rätten att använda dem för andra närliggande ändamål. Ansvarig utgivare Magnus Lindeman magnus.lindeman@ljusioster.se Redaktör Sirle Körvits sirle.korvits@ljusioster.se Upplaga 7 000 Produktion/layout PW Design AB Tryck Kontorsrutin AB, Örebro Adress Gårdsfogdevägen 16 168 67 Bromma Kontakt Tel: 08-564 840 40 E-post: info@ljusioster.se Hemsida: www.ljusioster.se

Boktips

Org. nr 802003-0972

Be att sådden ska ge frukt

Omslagsfoto Privat

LEDARE

Seger och nederlag LEDARE AV MAGNUS LINDEMAN

Häromdagen fick jag ett mejl. Meddelandet var ifrån en av de inhemska missionärer som vi stöder. Han är ung och tjänar Gud i ett centralasiatiskt land. Nu är han på väg till ett av grannländerna. Tillsammans med ytterligare en handfull personer utgör de ett team som har som mål att starta upp en ny församling i en onådd folkgrupp. Han vet redan nu att de kommer att möta på många svårigheter och problem. Man får inte starta upp en församling hur som helst i landet. Därför behöver de vara försiktiga eftersom de kommer att göra något olagligt. Det är också ett starkt religiöst tryck från islam som är den rådande religionen. Han vet därför att många inte kommer att våga följa Jesus även om de skulle vilja. Det är helt enkelt för tufft att bryta med familjen och det övriga samhället. MEN DEN UNGE MISSIONÄREN är van. De senaste två åren har han arbetat i grannlandet under liknande förhållanden. De har behövt vara försiktiga när de har vittnat för människor. Grannarna har koll på dem och ser vilka som får besök. När Gud gör något som helst skulle de kunna betydelsefullt kalla på polisen, om de anar i Centralasien. att något olagligt sker. Trots det har de sett resultat av Trots att det är sitt arbete. En handfull farligt har misungdomar har den senaste sionären betiden kommit till tro och nu lärjungatränas de av det stämt sig för att team som är kvar i landet vara med. då vår nationelle missionär drar vidare. Det är något stort vi bygger, skriver vår lokale arbetare. Gud gör något betydelsefullt i Centralasien. Trots att det är farligt har missionären bestämt sig för att vara med. HAN BERÄTTAR OM HUR GUD den senaste tiden har påmint honom om att man behöver vara modig då det gäller Guds rike. Återigen har han läst berättelsen om Paulus i Bibeln och fascinerats över hur djärv och uthållig han var. Paulus gick dit ingen annan gick, även om det

var farligt. På samma sätt har den unge missionären nu själv upplevt en kallelse till grannlandet. Han vet att det är riskfullt, men han känner sig kallad. Efter att ha skrivit om kallelsen, delar han också smärtan han känner kring sin egen familj. Återigen har hans pappa fallit tillbaka in i alkoholmissbruk, vilket i sin tur har lett till att han misshandlat sin fru och vår missionärs mor. För en kort tid var vår nationelle arbetare tillbaka i hemlandet för att stötta upp den övriga familjen. Nu har han återigen fått lämna dem i Guds händer för att återgå till sitt uppdrag. Det är dock jobbigt att veta att familjen inte mår bra och han vädjar om förbön. NÄR JAG LÄST KLART MEJLET och bett en liten stund för vår lokale arbetare, tänker jag på att innehållet väldigt väl sammanfattar livet för flera av våra nationella missionärer. Just nu stöttar Ljus i Öster omkring 200 inhemska missionärer. De är våra lokala hjältar. Många av dem betalar ett högt pris för att göra Jesus känd i områden som är svårtillgängliga. Även då det är förbjudet väljer man att grunda församlingar. De behöver både mod och djärvhet. De är inga supermänniskor utan helt vanliga personer. Precis som du och jag möter även de på olika utmaningar i sin vardag. Hand i hand med segrarna går också nederlagen. När någon kommer till tro på fältet är det samtidigt problem i den egna familjen och så vidare. De behöver våra förböner. Vi får be för beskydd, ledning och genombrott. På så sätt kan vi samarbeta med våra lokala arbetare och tillsammans se hur evangeliet når vidare in i nya områden.

MAGNUS LINDEMAN Direktor, Ljus i Öster

MARS 2022 / LJUS I ÖSTER

I N F O R M AT I O N / RY S S L A N D

Att starta en församling i Ryssland Religionsfriheten är under attack i Ryssland och våra lokala medarbetare lever och arbetar under stor press. TEXT: SIRLE KÖRVITS FOTO: ADOBE STOCK Ryssland är ett land som är och har varit nära Ljus i Östers hjärta sedan organisationen grundades år 1903. Idag har vi fortfarande arbete i många delar av landet, bland annat i Sibirien. Hur gör de för att starta nya församlingar bland onådda folkgrupper i ett land med begränsad religionsfrihet? Med stöd från Ljus i Öster tränar en församling i Sibirien så kallade budbärare. De jobbar bland onådda folkgrupper, så som sibiriska tatarer. Man vill starta tio hemgrupper i regionen som är muslimsk, och än så länge har de besökt fler än 50 områden. Arbetet drivs av en tydlig och beprövad strategi för att nå onådda folkgrupper: att sända budbärare och predika evangeliet, starta små grupper av bibelstudier och plantera församlingar. De har redan startat två kyrkor och ser hur viktigt det är att ha ett starkt team och mycket stöd i början när man planterar en församling. DMITRIJ, PASTOR I SIBIRIEN, berättar att de söker efter fyra kvalitéer hos ledare som de kallar för de fyra K-n: Kallelse, Karaktär, Kompetens och Kemi (som innebär förmåga att arbeta i ett team). Den nya församlingen får vägledning under två år, med gemenskap som präglas av lärande, tillbedjan och bön. Tillsammans delar de erfarenheter från fält och har tät kontakt med huvudför4

LJUS I ÖSTER / MARS 2022

samlingen. Teamet ska själv göra en plan för sex månader framåt och alla team har en personlig coach som hjälper dem aktivt under det första halvåret. Idén är att bygga en sund kyrka och metoden används i många länder eftersom de två första åren alltid är svåraste i en kyrko planteringsprocess. LÄGET I RYSSLAND, VAD GÄLLER religionsfrihet, har försämrats mycket under den senaste tiden. I Sibirien har församlingen hjälp av en advokat som bidrar med att stå emot den indirekta förföljelsen mot kyrkan, som till exempel innebär omfattande byråkrati. Bland annat vill staten ta bort församlingsbyggnader från de troende, så att de inte kan mötas. Stora böter tilldelas slumpmässigt med jämna mellanrum. Kyrkor får inte längre anordna barnläger och utbildningsverksamheten begränsas kraftigt. Ryssland isolerar sig mer och mer och de som har utländska kontakter eller vänner kan betraktas som spioner. Församlingen i Sibirien har varit med om 200 oanmälda inspektioner och behovet av juristhjälp är stort. Det är inte bara religiösa verksamheter som begränsas, utan även till exempel journalister arresteras och användningen av internet begränsas och kontrolleras. Det gör att våra nationella arbetare behöver extra mycket andligt stöd för att orka fortsätta. De är under stor press. Maksim, som representerar vår partner i Moskva, berättar att landet är mångkulturellt med flera olika folkgrupper och därför har de olika strategier och strukturer för arbetet beroende på om de jobbar i Altai, Moskva eller Kalmuckien. De ser många behov i Ryssland, där myndigheterna inte har något intresse av att hjälpa till och som kyrka försöker de möta de andligt sökande och stötta de fattiga som växer konstant.

Du kan läsa mer om hur situationen i Ryssland har utvecklats på nästa sida i intervjun med Dmitrij och Maksim. Namnen är ändrade av säkerhetsskäl.

R E P O R TA G E / RY S S L A N D

Statens fiender Evangeliskt kristna ses som ett hot av staten i Ryssland, trots att de är mindre än två procent av befolkningen. TEXT: SIRLE KÖRVITS • FOTO: ADOBE STOCK

När jag ska samtala med Maksim och Dmitrij, våra nationella arbetare i Ryssland, är deras rädsla påtaglig inför att prata om läget i landet. Dmitrij säger till mig flera gånger att han inte vill publicera sitt namn och absolut inte vara med på bild. Jag försäkrar honom att vi naturligtvis tänker på deras säkerhet först och främst. Jag frågar dem om situationen i Ryssland och undrar också över varför den evangeliska kyrkan betraktas som ett hot av staten. Hur ser det ut med religionsfriheten i Ryssland idag? Maksim: Det finns evangeliska kyrkor som påstår att vi har religionsfrihet. De har goda relationer med myndigheterna, medverkar i offentliga möten och stöttar det som Ryssland gör i till exempel Ukraina. De kanske inte är medvetna om det själva, men de blir utnyttjade av staten och möjligtvis finns det ett finansiellt incitament till att låta sig användas på det sättet. Dmitrij: När den nya antiterrorlagen infördes år 2016, då förbjöds i princip all missionsverksamhet. Lagen antogs utan att det diskuterades med religiösa ledare. Religionsfrihet är en mänsklig rättighet, men idag förlorar vi alla delar av det i Ryssland. Det började med kartläggningen av ”extrema aktiviteter” och Jehovas vittnen var 6

LJUS I ÖSTER / MARS 2022

den första rörelsen som förbjöds i landet. Allt togs ifrån dem och de stämplas idag som extremister. Staten hade samlat information om deras verksamhet i tio år innan de började arrestera, tortera och sätta dem i fängelse utan rättvis rättegång. Det innebär att andra grupper också är i fara, eftersom staten även samlar information om andra religiösa verksamheter. Vi skrev ett öppet brev till myndigheterna och protesterade mot beslutet gällande Jehovas vittnen. Även om vi inte är överens om teologi, så inskränker agerandet på religionsfriheten. Vad finns det för hot mot den evangeliska kyrkan? Maksim: Det görs inte räder mot oss varje vecka, men det finns en närgående uppmärksamhet mot oss och vad som händer i kyrkan. Staten använder lagar, föreskrifter och byråkrati för att begränsa oss och vår verksamhet. Det är olika institutioner som ser evangeliska kyrkor som oönskade och som extremister. Om man blir kallad för en extremistisk organisation så börjar media bevaka organisationen och det skrämmer nya troende. Förut använde de ordet sekt för att skrämma bort folk, men det har förlorat sin effekt, så de behövde ett annat namn. Extremist är det nya namnet på de som gör något som regimen ogillar. Konsekvenserna kan bli att man blir fängslad, får

sitt bankkonto stängt, och så vidare. Det är ingen slump att Navalnyj (en rysk politisk aktivist som just nu är fängslad i Ryssland) stämplades som extremist. Genom att använda samma stämpel för både politiska och religiösa aktörer vill man binda ihop dessa två och visa att allt egentligen handlar om politik. Det är samma instrument som används och mentaliteten att kämpa mot politiskt oliktänkande Vi hade fängelblir detsamma för religiösa organisationer. Staten är semission men övertygad om att religion en dag var vi bara är en annan form av inte längre til�att vara politiskt aktiv och emot regimen. När man får låtna att komma pengar från utlandet som in. Det kom ett stöd, stämplas man som utländsk agent och då är Nej uppifrån. man bevakad och de har all information om dig. Om du tar emot pengar från utlandet, då antas du springa ärenden åt utlandet; med andra ord är du spion. Myndigheterna tror aldrig på att pengarna går till riktiga behov, utan de är övertygade om att verksamheten måste dölja någonting annat. De är rädda för att vi vill destabilisera landet.

Så det är tre termer som används: extremist, oönskad och utländsk agent. Liberaler, journalister och den evangeliska kyrkan betraktas som tre aktörer som hotar statusen och idealet om enhet som handlar bland annat om Sovjetimperialismen och den ryskortodoxa kyrkan. Dmitrij: Man stämplas som en ovänlig eller oönskad organisation. Vilka är de? De är hot mot staten, säger myndigheterna. Men varför? Jo, säger staten, för att vi har beslutat det. Det innebär i praktiken att varje organisation kan slumpmässigt och när som helst stämplas som ovänlig. Den evangeliska kyrkan ses som ett hot på grund av att den är en katalysator för ostabilitet enligt staten. Ryssland har en stor muslimsk befolkning och man vill inte ha bråk. Vi vill evangelisera alla och därför betraktas vi som potentiellt några som hotar stabiliteten. De ser att vi är små, men ändå skakar vi om samhället. Vi är aktiva bland alla, inklusive muslimer. Dessutom ses vi som ett hot mot den ryskortodoxa kyrkans status i landet. Den evangeliska kyrkan har också ofta bra relationer med väst och även det ses som ett destabiliserande element. Ryssland är retoriskt väldigt anti-väst och kämpar emot inflytandet därifrån. De vill ha kvar sina egna traditioner och TV-propaganda om att väst är den verkliga fienden är MARS 2022 / LJUS I ÖSTER

R E P O R TA G E / RY S S L A N D

”Om situationen inte förändras i Ryssland, då blir det fängelse eller att gå under jorden som gäller för oss”, säger Dmitrij. FOTO : TO B IAS PRIVÉN

vanlig. Läget har blivit mer radikalt, det handlar om makt. Evangeliskt kristna är mindre än två procent i Ryssland, men ändå betraktas vi som ett hot mot både muslimer och den ryskortodoxa kyrkan. Just nu är staten inne i en informationsinsamlingsfas och de samlar in information om oss. Maksim: Vi har inga skäl att tro att vi är beskyddade av myndigheterna. Vi är mycket små, mindre än Navalnyj, och vill de knäcka oss så kan det ske utan ansträngning. Vi har endast Gud med oss. Myndigheterna testar läget hela tiden. Just nu är det Jehovas vittnen som är under attack. Inom landet är det inte många som stöttar dem och staten ser att det är okej att förtrycka dem. Vem är näst på tur?

och barnhem. Fängelsedirektörerna vill gärna att vi kommer och jobbar bland fångar, men de säger att de fick ett samtal och kan inte längre släppa in oss. Samtalen kommer antingen från Moskva eller från den ortodoxa kyrkan. Dmitrij: Det stämmer, vi hade fängelsemission men en dag var vi inte längre tillåtna att komma in. Det kom ett Nej uppifrån. Jag vill inte vara någon revolutionär, jag är pastor och vill bara tjäna Gud. Vi är rädda, men rädsla är ingen bra motivation. Kärlek är bättre och vi vill vara positiva mot alla. Men jag känner mig ensam. Maksim: Ibland känns det som att vi sitter på en låda av dynamit och vi vet inte när den exploderar.

Dmitrij: Det är som Orwell 1984 just nu. Om man inte står med Putin, är man ingen patriot i Ryssland. Utvecklingen går bakåt, mot hur det var under Sovjet, man ser samma mönster. Men nu är staten inte ens rädd för att visa att de kränker de mänskliga rättigheterna; under Sovjet försökte man i alla fall dölja det. I praktiken finns det alltså ingen religionsfrihet i Ryssland, eftersom det finns ett reellt hot mot det existerande tillståndet. Man får som medborgare endast tänka på ett sätt.

Dmitrij: Ja, och det finns inget alternativ för frihet, något att byta ut den mot. Frihet är alltid viktigast. Om situationen i Ryssland inte förändras, då blir det fängelse eller att gå under jorden som gäller för oss, förr eller senare. Vi ska älska folket, fortsätta med vårt jobb och samarbeta med varandra. Vi måste stå med varandra som syskon och kämpa för mänskliga rättigheter i Ryssland. Dmitrij tittar uppåt, skrattar och säger: Var är mikrofonen? Vi ber för Putin!

Maksim: Vårt arbete begränsas också av den ryskortodoxa kyrkan. Till exempel får vi inte längre besöka fängelser

Vill du stötta våra modiga missionärer i Ryssland, märk din gåva med ”Ryssland”.

LJUS I ÖSTER / MARS 2022

GÄSTKRÖNIKA/ MAGNUS A

”Vi följer Jesus, och han kallar oss till sig och sänder oss” För 30 år sedan, i oktober 1991, kom Maria och jag till Mongoliet för första gången. Landet var i ekonomisk och existentiell kris efter socialismens kollaps. I det statsägda varuhuset i Ulaanbaatar fanns bara skrumpnade gurkor och brunt salt att köpa. Mongoliet var då ett av de ”mest onådda” länderna på jorden. Under våra två månader i landet var vi med vid det andra dopet i modern tid och det fanns då två kristna församlingar i landet. Nu sitter jag igen i Ulaanbaatar och skriver detta. Idag säger den officiella statistiken att det finns över 200 registrerade församlingar och över 40 000 kristna. De inofficiella siffrorna är betydligt högre. En av våra mongoliska vänner säger varenda gång vi ses, även nu när vi kom hit för en månad sedan: ”Tack för att ni lämnade det utvecklade, civiliserade, bekväma och vackra Sverige och kom hit till oss, just när vårt land befann sig i en oerhört svår tid. Tack för att ni offrade er Ibland måste ungdom för vår skull.” Jag man ge upp vet aldrig riktigt vad jag ska svara. Vi tänkte inte alls på sina rättigheter det på det viset. Vi följer Jeför att andra sus, och han kallar oss till sig ska få tillgång och sänder oss, nära och långt bort, för att vi ska demonstretill dem. ra hurdan han är och utbreda hans rike. Vi upplevde att Gud själv, himmelens och jordens Skapare, sände oss. Vi tänkte på det som en förmån, inte som en uppoffring! Vi var frustrerade över den orättvisa snedfördelningen av tillgången till världens bästa nyheter, och såg en möjlighet att ändra på det. Vi hade matats med undervisning om att det viktigaste och coolaste som finns är att få nå ett ”onått folk” och här hade vi vår chans. DET ÄR KLART ATT DET PÅ RIKTIGT kändes tufft när familj och vänner i Sverige gifte sig, fick barn och passerade viktiga milstolpar i livet, och vi inte kunde vara där. Men vi fick en ny familj och nya vänner här, vi fick uppleva livets rikedomar tillsammans med dem. Vi var i viss mån medvetna om riskerna med att bo här, och ännu mer senare när vi flyttade till Mellanöstern med våra barn, då 5 och 7 år. Det var inte lätt på något sätt. Men riskeliminering kan väl inte vara meningen med livet? Eller ens en dominerande beslutsfaktor?

Ännu tuffare var det när människor i vår omgivning fick lida fysiskt på grund av sin tro på Jesus. En tro som vi ofta varit med och öppnat dörren för. Nära vänner i Mongoliet och Mellanöstern som misshandlades svårt av närstående, men som ändå fortsatte följa Jesus. Mongoliska utsända till ett stängt land som av säkerhetstjänsten erbjuds pengar för att bli informatörer, men som vägrar och då mister sina visum. En mongolisk arbetare i Afghanistan som flyr hals över huvud från talibanerna, men nu söker vägar att åka tillbaka. Varför? För att det är ”värt risken”? De tänker inte så. De gör det för att Jesus älskar, och när man följer honom och sprider kärlek, sanning och rättvisa i en värld styrd av fruktan, som präglas av orättvisor och där var och en skapar sin egen sanning, då blir det farligt. Det är inget de eller vi söker, inget vi kallt överväger om det kostar för mycket. Det är en konsekvens av att följa kärlekens Gud. VI TACKAR GUD FÖR DE GÅVOR som trygghet, frihet och välstånd är. En del skulle säga att de är rättigheter, och så kanske de är. Men ibland måste man ge upp sina rättigheter för att andra ska få tillgång till dem. En sak som jag inte riktigt förstår är att detta sätt att tänka oftast inte betraktas som fanatiskt eller oansvarigt på andra samhällsområden. En journalist som arbetar i Afghanistan sedan talibanerna tog över, en läkare i Sierra Leone under ett ebolautbrott och en astronaut på ISS, alla tre är svenskar, hyllas i media. De tar stora risker för något som de och många andra anser är viktigt. Vad tycker du och jag är viktigt? Vad lever vi för? Vem följer vi?

MAGNUS A.

Pionjärstrateg på EFK med frågor som rör församlingsplantering och pionjärmission.

Magnus och Maria var utsända på 1990-talet av Ljus i Öster och EFK till Mongoliet. MARS 2022 / LJUS I ÖSTER

Fakta: Kanal Hayat är en av de största kristna kanalerna i Turkiet och når ut med program, dygnet runt, till hela det turkiska bältet. Det vill säga till människor som bor i det geografiska området som sträcker sig från Turkiet, via Kaukasien, in i Centralasien, bort till Kina och ända upp till norra Sibirien. Program sänds på turkiska, azeriska, turkmenska, uzbekiska, kurdiska och syriska. Ljus i Öster är en av några få partners som möjliggör Kanal Hayats arbete. Under 2021 (statistik fram till september) har omkring 18 000 personer kontaktat Kanal Hayat via telefon, textmeddelande eller Facebook. 21 % av dem tog kontakt med kanalen för första gången.

Gud är en gentleman TEXT: SIRLE KÖRVITS • FOTO: KANAL HAYAT

LJUS I ÖSTER / MARS 2022

VITTNESBÖRD / DILARA

Dilara öppnade dörren när Jesus knackade på. Hon imponerades av att Gud är en gentleman. Kanal Hayats vittnesbördsprogram berör många i Turkiet och i länderna runt omkring. De är personliga berättelser från vanliga människor om hur Gud förändrar liv. Det här är Dilaras berättelse, från ett av dessa program, om hur Gud visade henne vem hon är i ljuset av korset: – Jag var ett oönskat barn och därför kände jag mig värdelös när jag växte upp. Jag stängde av mina känslor helt. När jag blev vuxen och började studera på universitetet, skolkade jag ofta. Mitt huvudämne var konsthistoria och en dag, när jag inte ville gå till skolan, gick jag in i en vacker kristen kyrka på grund av att jag fängslades av arkitekturen. Jag hade ingen koppling till kristendomen innan. Där träffade jag människor som visade intresse för mig, de frågade vad jag hade för planer för mitt liv. Jag tänkte att det var konstigt att de brydde sig om mig och mitt liv. Jag blev intresserad av Bibeln och började läsa, men tyckte inte om den. Människorna i kyrkan var tålmodiga med mig och förklarade saker i Bibeln till mig på ett lugnt och fint sätt. De bemötte mina aggressiva argument med respekt, men ändå lät jag mig inte övertygas. – JAG FICK KONTAKT med en kvinna via kyrkan och hon visade en vers för mig: ”Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar, ska jag gå in till honom”. Jag tänkte då: Är Gud verkligen en sådan gentleman? Kan Gud vara så god, när min egen familj inte var god mot mig? Och väntar han på att jag ska knacka? Jag bestämde mig då att jag ville bli kristen, men det var svårt att gå till kyrkan eftersom alla var så snälla och brydde sig om mig. Det kan verka märkligt,

men för mig var det konstigt och främmande. Det blev för mycket. Jag kände mig inte redo att bli någons syster i Kristus eller en del av en familj i kyrkan. Jag var inte redo att bli älskad och att älska någon tillbaka. – Jag gick hem och började fråga Gud: Är du verkligen på riktigt? Till slut blev jag bara deprimerad. Folk från kyrkan ringde mig och frågade hur jag mådde och de bad för mig. De sa: Om du inte kan göra annat, så sjung lovsånger till Gud. Jag kom inte ihåg så mycket, men sjöng de sånger som jag mindes. De påminde mig om att Gud älskar mig. Trots det ville jag inte gå tillbaka till kyrkan. Jag försökte liksom lämna det bakom mig och gå tillbaka till mitt gamla liv. Men när en bekant till mig sa: ”Du måste acceptera att Jesu kors är tomt”, då tändes något i mitt inre som en lampa. Jag förstod att Jesus älskar mig för min egen skull, för att han är god och inte för att jag ska tro på honom. Jag kunde alltså inte acceptera att korset är tomt. – DÅ BÖRJADE JAG NÄRMA mig Gud igen. Jag gick tillbaka till kyrkan efter att ha varit borta i två månader. Under lovsången bad jag för mig själv: Gud, får jag komma tillbaka till ditt hjärta? Efter sången kom en äldre dam och sa till mig: ”Dilara, får jag säga en sak till dig? Bara en sak, sedan går jag.” Jag tänkte: Oj, hon är så Jag hade stängt försiktig runt mig, jag måste av mina känsha skrämt henne på något sätt förut. Hon fortsatte: lor i åratal, ”Det säger ingenting till mig, men nu börmen du kanske förstår vad det betyder.” ”Säg till mig”, jade jag gråta. svarade jag. Hon sa då: ”Får Det bara flödajag komma in? Jag känner de tårar. Gud att Gud frågar dig: Får jag komma in?” Jag hade stängt ville komma av mina känslor i åratal, men nära mig. nu började jag gråta. Det bara flödade tårar. Gud ville komma nära mig. Det var då jag på riktigt började tro på att Gud verkligen älskar mig utan några dolda avsikter. Det gjorde också att jag sakta började tro gott om andra och om mig själv. Gud visade mig vad kärlek är, han älskade mig först, och det gjorde att jag kunde börja älska andra människor på riktigt och uttrycka mina känslor fullt ut. Gud visade mig vem jag verkligen är.

MARS 2022 / LJUS I ÖSTER

S Å D D O C H S KÖ R D

Att så och skörda Ljus i Öster har i över hundra år odlat församlingar i öst och engagemang för missionen i Sverige. TEXT OCH BILD: TOBIAS PRIVÉN Jesus sa aldrig att det skulle gå fort. För honom, som levde bland jordbrukare, var väntan en vardag. Sådden fick ta den tid den tog och den fick kosta de pengar och det arbete som krävdes. Det fanns inga genvägar, inga möjligheter att skynda på eller göra sådden billigare på Jesu tid. Jesus skulle nog, som dåtidens människa, haft svårt att förstå nutidsmänniskans krav på reapriser och snabb produktionstakt, där principen om sådd och skörd nästan helt satts ur spel. Jesus såg potentialen hos långsamt väx-

LJUS I ÖSTER / MARS 2022

ande fröer och var beredd att betala vad det kostade. Så här säger han om sin egen död: ”Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt” (Joh. 12:24) Jesus bekostade skörden med sitt eget liv. Satsningen var kostsam men den bar med tiden rik frukt. Männi skor blev frälsta och tack vare att hans efterkommande och alla som satsat på missionen fortsatte att så, är idag många av fälten redo för skörd. LJUS I ÖSTER STARTADES för över hundra år sedan och vårt syfte är detsamma nu som då. I Sverige odlar vi engagemang för missionen i öst. I öst odlar vi församlingar och lärjungar. Målet är att låta så mycket av våra insamlade medel

måste få kosta som möjligt gå till våra vänner i öst. Men att ge oavkortat, alltså utan att spara något för kommande sådd, vore oförståndigt. Det ligger i sakens natur att vi måste använda en del av de pengar vi samlat in till kampanjer, administration och kommunikation om vi vill fortsätta odla engagemang. SÅDDEN MÅSTE FÅ KOSTA, ja till och med mer än pengar. De områden vi odlar församlingar i är svåra att nå och marken, om vi fortsätter prata i jordbrukstermer, kall och ogästvänlig. ”Det finns många platser man hellre bor på än i Sibirien, men Gud kallade mig hit”, berättar Vladimir, en av Ljus i Östers lokala medarbetare i Ryssland. Under första åren efter Sovjetunionens kollaps öppnades möjlighet för ryssarna att nå sitt folk, vilket man

hade bett om, men även en möjlighet till ett bättre liv utomlands. Många kristna valde att lämna landet men Vladimir stannade kvar på en ogästvänlig plats där få vill leva och bo. Söder om Sibirien breder den centralasiatiska slät�ten ut sig. Här skiftar våra arbetares förutsättningar med varje landsgräns. I ett av länderna mötte vi pastor Omar, en av dem som Ljus i Öster valt att samarbeta med det senaste året. I denna del av världen kan sådden stå För den som dig dyrt. Men trots hot och våld väljer Omar och hans arbetat i sitt vänner ändå att så. Vid anletes svett för flera tillfällen har radikala att driva upp muslimer, utan framgång, försökt döda honom. En veteaxen och gång skulle de krossa hans mala mjölet är skalle med en sten. De brödlimpan värhöll stenen ovanför hans huvud och lutade sig intill defullare än guld. Omar för att se skräcken i hans ögon. Men i stället för att få panik började Omar berätta om Jesus. Hans lugn chockade dem och i stället för att döda Omar lämnade de av honom vid kyrkan igen. ”Varje gång vi fångas in handlar det om att modigt, trots omständigheterna, berätta om Jesus”, säger han. DET ÄR KANSKE MER exalterande att föreställa sig själv ute på ett solgult fält, redo att skörda, än på en åker som behöver plöjas. Vad vi då kanske tappat är tanken att det är arbetet på åkern som ger skörden sitt värde. För den som arbetat i sitt anletes svett för att driva upp veteaxen och mala mjölet är brödlimpan värdefullare än guld. Men för den som inte längre sår utan bara köper är limpan inte mer värd än de 39 kronor den kostade. Värdet i elitlöparens medaljer ligger inte i metallen utan i alla timmar som lagts ned för att nå målet. Gud är inte intresserad av genvägar. Med tanke på hur många verser som Bibeln ägnar åt människors processer får vi i stället anta att Gud värderar högt alla de timmar, allt arbete, ja allt det kostar för att nå målet. ”Men tänk på detta: Den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt” (2 Kor. 9:6) Låt oss därför gå ut och fortsätta kämpa i leran, i tron att våra gåvor, vårt arbete och våra uppoffringar kommer att bära rik frukt. MARS 2022 / LJUS I ÖSTER

F Ö L J E T O N G / PÅ ÄV E N T Y R M E D G U D

Detta är en artikelserie i fyra delar, där vi följer en ung missionärs vardag i Centralasien. Av säkerhetsskäl har vi ändrat hans namn och vi kan inte heller avslöja var han bor.

LJUS I ÖSTER / MARS 2022

PÅ ÄVENTYR MED GUD DEL 3 / 4

Pappersarbete och bön TEXT: SIRLE KÖRVITS • BILD: JOHAN HESSELSTRAND ”Jag är en lycklig man! Det är för att jag är gift nu och har fått ett helt annat liv”, tänker Yakub för sig själv när han går förbi fruns sju nya klänningar, som en nygift kvinna enligt landets tradition ska ha. Hon bär en ny klänning till kyrkan varje söndag och människor vill gärna ta bild med henne. Han är glad över att det är så mycket nytt som händer i livet och han har också börjat lära sig hennes modersmål. ”Det går jättebra eftersom hon pratar hela tiden!”, tänker han och skrattar lite för sig själv samt känner stoltheten över henne. DET GÅR INTE LIKA smidigt på jobbet som hemma för tillfället. Ansökningarna som han skickade in för att registrera nya församlingar har ännu inte blivit godkända. Han suckar när han tänker på att det kan ta upp till två år innan allt blir klart. I tjugo år fick Han har skickat in de senaste ingen kristen ansökningarna via ett nytt kyrka registsystem, eftersom myndigheterna har gjort hela processen reras, men nu elektronisk. Man ska fylla i under det seflera sidor online, men det går naste året har inte att kolla hur det ligger till med dessa ärenden eftersom sex församhemsidan inte fungerar! Han lingar blivit är lite frustrerad över att det är enklare för muslimer att få godkända. registreringar – det byggs nya stora moskéer ständigt i staden. För kristna är det svårare att få en ansökan godkänd och hur smidig processen är beror på vilken handläggare man får. Frågan är om det inte skulle vara enklare att få ansökan godkänd om man tillägnade kyrkan Jurij Gagarin, den första människan i rymden, eller någon liknande, funderar Yakub. Staten har bedrivit en mer tolerant politik gällande religion i landet. Det märks även hos de kristna. Trots att det fortfarande är svårt att registrera en kristen försam-

ling, så är läget bättre än förut. I tjugo år fick ingen kristen kyrka registreras, men nu under det senaste året har sex församlingar blivit godkända. För fem-sex år sedan var det mycket större press på de kristna och det ser ut som att läget skiftar till det bättre. Yakub tänker lite fundersamt på den nya satsningen från myndigheterna som de kallar för toleransdagen. Då samlas kristna och muslimer i ett muslimskt institut, där ledarna från båda religionerna predikar medan de andra som blivit inbjudna sitter och lyssnar. Det brukar vara 30 personer som deltar. ”Jag har så svårt att förstå varför det bara är ledarna som har en gemensam måltid medan de andra deltagarna varken får mat eller te. Det är bara att sitta och lyssna som gäller. Det är nog endast en show för regeringen”, tänker han när han sitter i bilkön på väg till kyrkan. SYFTET FÖR MYNDIGHETERNA med toleransdagen är att visa upp sin välvilja gentemot de olika religionerna i landet och även förmedla en önskan om att de olika religionerna ska acceptera varandra. En dag per år accepterar man varandra, men alla andra dagar är det svårare med toleransen. Det är mycket jobb att göra i landet och det finns tre stora böneämnen som församlingarna i Centralasien har: att ansökningar om registreringar blir godkända, att församlingen skickar fler goda arbetare till fält och att de kan bygga nya kyrkor där kristna kan mötas. I Centralasien är det inte ens en procent av befolkningen som är evangeliskt kristna och våra nationella arbetare jobbar hårt för att nå människorna i regionen. Snart ska kyrkan, där Yakub arbetar, ha en stor samling för ledarna i de olika församlingarna i regionen. Det är mycket praktiskt som ska ordnas innan och Yakub funderar också lite grann på hur dagarna ska organiseras när vänner från Sverige kommer på besök. De ska vara med på samlingarna och samtala med några av ledarna för att höra hur arbetet går, vilka utmaningar som finns och vad de behöver hjälp med. ”Undrar om jag kan låna pastorns bil för att hämta dem från flygplatsen?” MARS 2022 / LJUS I ÖSTER

R E P O R TA G E / A R M E N I E N

Fakta: Armenien ligger i södra Kaukasien och är ett land med en urgammal kristen kultur. Grannländerna, Turkiet, Azerbajdzjan och Iran är muslimska och relationerna mellan Armenien och dessa länder är problematiska. Armenien räknas till det första kristna landet, eftersom det som första land i världen antog kristendomen som statsreligion år 301 (Källa: www.ui.se).

Xxxxx xxxxx xxxxx xxxx xxxxxxxxx

LJUS I ÖSTER / MARS 2022

R E P O R TA G E / X X X X X X X

I ett land skakat av krig sprids tron på Kristus Pastorn och föreståndaren Artavazd är övertygad om att Armenien har en avgörande roll i att sprida evangeliet till muslimländerna runt omkring. När han förlorade sin fru och sin pappa under samma år och blev ensam med tre barn, valde han ändå att fortsätta i sin kallelse och vara stark i Kristus. TEXT: SIRLE KÖRVITS • FOTO: ADOBE STOCK

MARS 2022 / LJUS I ÖSTER

R E P O R TA G E / A R M E N I E N

#1 Ljus i Öster har stöttat arbete i Armenien under lång tid. Tillsammans med församlingen i Jerevan har vi jobbat i tjugo år med olika projekt, så som stöd till översättning av barnbiblar till farsi och sommarläger för barn. Just nu stödjer Ljus i Öster en bibelskola, som i år har 50 studenter, med syftet att träna evangelister som ska jobba i både Armenien och länderna runt omkring. Vi ger också stöd till ett par som tjänar bland turkar i Georgien, via kyrkan i Armenien. Vår lokale medarbetare Artavazd, som är pastor och föreståndare för Vernutunkyrkan, en lokal pingstkyrka i Armenien, säger: ”Armenien har bland annat varit ockuperat av flera olika muslimska länder, men lyckats förbli en kristen nation. Jag tror att Gud har valt Armenien för att sprida evangeliet till muslimländerna runt omkring oss.” LANDET ÄR OMSKAKAT efter kriget med Azerbajdzjan; en omfattande konflikt med stora militära intressen som har lämnat många människor skadade, områden i förödelse, krävt tusentals dödsoffer och det är fortfarande flera hundra personer som är spårlöst försvunna. Många unga människor blev skadade i striderna, de har förlorat kroppsdelar och saknar antingen sina ben eller armar. Artavazd med team försöker hjälpa dessa människor. Han berättar: ”Folk i Armenien är rädda nu. För tre år sedan, efter revolutionen, väcktes hopp men nu håller det på att slockna. Människorna har förändrats efter kriget. Vi som folk är stolta, men nu är många mer ödmjuka och det är lättare att nå en människa med ett ödmjukt hjärta med evangeliet. En andlig väckelse började redan innan kriget, men nu ser jag ännu tydligare att Gud har kommit med 18

LJUS I ÖSTER / MARS 2022

Pastor Artavazd vittnar om att det är väckelse i Armenien.

väckelse till vår kyrka.” Församlingen har 600700 medlemmar och de har nyligen döpt 159 personer. Under pandemin har de varit aktiva på internet och hittat nya sätt att nå ut med evangeliet. Det har gett mycket frukt och trots att predikningarna är mycket enkla i sin form, Artavazd. har de många som lyssnar, tittar och kommenterar. Det kan handla om undervisningar som har setts av upp till 50 000 personer i direktsändning. Över 14 000 kommentarer har kommit in efter vissa avsnitt. Det visar på att människor är engagerade och att det är budskapet som drar eftersom gudstjänsterna är mycket enkla. Det är en andlig väckelse i Armenien. Artavazd berättar att de inte har någon strategi, utan att de bara predikar evangeliet. Många tar själva kontakt med församlingen. ”Vi gjorde nästan ingenting. Vi bara tjänade.”, säger han som svar på frågan hur de gjorde för att vinna så många nya människor till Kristus. GENOM BIBELSKOLAN FÅNGAR Ljus i Öster upp väckelsen i landet och är med och bidrar till att fler missionärer sänds ut till grannländerna. ”Armenien har enligt lagen religionsfrihet och jämfört med många andra före detta Sovjetländer har vi det bra. Det är bättre än i Ryssland, men sämre än i Georgien. De senaste tre åren har utvecklingen varit mycket positiv och från staten har vi religionsfrihet.”, säger Artavazd.

Artavazd: Jag drabbades av en tragedi i familjen, då jag förlorade min fru

#2 De senaste åren har varit omtumlande även för Artavazd personligen. Han har nyligen blivit vald till föreståndare i församlingen, ett uppdrag som han inte kände sig redo för men accepterade då han upplevde att det var Guds vilja. Mitt i den andliga väckelsen i kyrkan och i landet, var Artavazd med om något fruktansvärt. Hans berättelse visar på hur angeläget det är att aldrig ge upp, till och med när livet drabbar en på det hårdaste sättet man kan föreställa sig. JAG FICK TID ATT SITTA ner med honom en eftermiddag. Han är en allvarsam och samtidigt en mycket varm människa, som talar med en låg röst och inte döljer att det fortfarande är tungt att berätta om det som hände. Jag kom ut med Här är hans berättelse: ”Jag föddes in i en kristen frid och accepfamilj och min pappa var terade att hon pastor. När jag var 16 år beinte blev helad, stämde jag mig för att följa Kristus. I mina tidiga tonår trots att jag var jag inget föredöme, men hade svårt att ta det behöver vi inte prata om. Idag är jag föreståndare det till mig. för vår kyrka, jag är den som leder och har ansvaret för arbetet i alla våra tre församlingar. Vi ser en väckelse i vår kyrka, det är många nya människor som kommer och vi ser verkligen hur Gud använder församlingen online. Min bror började sända enkla gudstjänster och folk bara strömmar in för att se och lyssna. Människor är modiga nu och vill ta tron på allvar, de vill vara kristna på riktigt

och inte bara på pappret. De finns en genuin längtan efter omvändelse och efter att förnya sin tro. För två år sedan såg det mycket mörkare ut. Jag drabbades av en tragedi i familjen, då jag förlorade min fru. Jag var i USA när hon ringde mig och sa: ”Jag mår inte bra. Det kanske är någon infektion som jag har fått?” Hon gick till läkaren, men det blev ändå värre. Jag bestämde mig för att ändra min biljett och åkte hem tidigare. Fem dagar efter att jag hade kommit hem dog hon. Det hela gick så fruktansvärt snabbt, inom tio dagar efter insjuknandet så gick hon bort. Vad är det för en sjukdom som kommer och dödar så snabbt? Av läkarna fick jag veta att det var en infektion i magen som spridit sig till alla organ som i sin tur slutade att fungera. Hon fick medicin men den fungerade inte. Till slut fick hon dialys, men det hjälpte inte heller. Allt gick extremt snabbt. Hon har alltid varit frisk innan. Vi har tre barn tillsammans som är 4, 13 och 15 år gamla. Hela det första året, efter hennes död, kunde jag inte kontrollera mina känslor. Det var en chock för oss att hon togs ifrån oss så hastigt. Jag minns att jag kände redan direkt, när hon ringde, att något var väldigt fel. Hon var en stark kvinna och klagade aldrig men när hon ringde och ville till sjukhuset, då tänkte jag att läget måste vara allvarligt. De sista tre dagarna innebar mycket lidande. Hennes lungor slutade fungera och hon behövde hjälp att andas. Hon kunde inte tala utan skrev ner det hon ville säga. Hon ”pratade” som vanligt och jag försökte fukta hennes läppar så att de inte torkade ut. Hon sa: ”Fråga inte Gud om varför han låter allt detta ske. Om Gud vill, så går jag.” Kyrkan var med oss hela vägen. Det kom 50 personer för att besöka henne och be. De var i korridoren. Sista MARS 2022 / LJUS I ÖSTER

R E P O R TA G E / X X X X X X X

dagen gick jag till kyrkan och sa: ”Gud, jag är din och gör vad som helst för dig, men hela henne!” Men jag kände att Gud visade mig till Jesus och till slut hade jag bara en enda bön kvar: låt din vilja ske. Det kändes som att jag brottades med Gud och till slut gav jag kontrollen till Sju månader honom. Jag kom ut med frid och accepterade att hon inte efter min frus blev helad, trots att jag hade död, dog min svårt att ta det till mig. pappa. Två av Jag minns att min fru förändrades radikalt det sista mina viktigaste året innan hon dog. Hon kom personer, mina så nära Gud. Hon hade alltid haft glädje i att lägga mycket grundpelare i tid på hemmet och barnen, livet. men det sista året tog hon flera timmar för bön. Hon läste Bibeln mycket ensam och hade allt fokus på Gud. Ibland talade hon om döden. Det värsta som finns i livet är att som pappa behöva berätta för sina barn att deras mamma dog. Emotio20 L J U S I Ö S T E R / M A R S 2 0 2 2

nellt och till och med fysiskt är det väldigt svårt. Barnen hade frågor: Varför gick hon till Gud? När kommer hon tillbaka? När ska vi dit? Det var kritiska dagar, min dotter grät hela dagarna och skrek: Jag vill ha min mamma! Jag kramade henne och sa: Emily, eftersom din mamma gick till himlen, så är jag nu också din mamma. Om du saknar henne, så krama mig. Jag är både mamma och pappa. Efteråt, när det hade blivit lite bättre, sa hon till sina syskon: Vet ni vad pappa sa? Han sa att han är mamma! Hon skojade med orden och pronomen när hon sa: han är mamma. Gud gjorde verkligen mirakel i min dotter. I början när vi alla grät tillsammans, ville hon inte be. Det tog lång tid innan hon kom till mig och ville be tillsammans. Vi gav allt till Gud. Vi bestämde att vi kan vara svaga men att vi nu vill vara starka och hjälpa varandra. I början ville jag inte att någon utifrån skulle komma och hjälpa oss. Det tog ett tag innan jag kände att vi kunde ta emot stöd av familj och vänner. VI HAR NÅGRA GAMLA FAMILJEVÄNNER, ett par där mannen också var pastor och som dog plötsligt i en olycka för fem år sedan. Hans fru Lilith blev då ensam med bar-

R E P O R TA GX EX/XAXRXM XX EX NXI E XN X

”Lilith och jag är gifta nu, men vår sorg, varken min eller hennes, är inte borta utan den kommer att vara kvar.”

FOTO : PRIVAT

nen. Jag och min fru hjälpte dem mycket och våra barn växte upp tillsammans. Vi är goda vänner. Nu delade jag och Lilith på samma historia och kunde prata med varandra om det. När man förlorar sin livskamrat på ett sådant sätt som jag gjorde, vill man inte gifta om dig. Men ibland måste man acceptera att ensam är inte så stark. SJU MÅNADER EFTER MIN FRUS DÖD, dog min pappa. Två av mina viktigaste personer, mina grundpelare i livet, dog under mindre än ett år. Jag förstår fortfarande inte vad som hände på min pappas begravning. Alla trodde nog att om min frus död inte förstörde mig helt, så skulle min fars död säkert göra det. Jag ville inte säga någonting på begravningen, men jag började tala starkare och starkare och var själv överraskad över varför jag pratade så. Jag sa: ”Gud vet allt och vi måste fortsätta hans arbete.” Jag började uppmuntra andra. Gud gav mig övernaturlig kraft och jag kände att jag ska gå vidare med min pappas verk och vara stark för min familj. Efter det blev jag vald till föreståndare. Jag fick ansvaret för hela församlingen och hade samtidigt tre barn att ta hand om. Samtalen med Lilith blev till stöd för mig under

denna svåra tid. Efter ett tag utvecklades vår vänskap till en relation och vi fick nya känslor i våra hjärtan. Gud helar hjärtan när man tillåter honom. Han känner oss så väl. Lilith och jag är gifta nu, men vår sorg, varken min eller hennes, är inte borta utan den kommer att vara kvar. Men vi vill inte vara offer utan övervinnare i våra liv. Ville vi det som hände oss? Nej. Vill våra partners som dog, att vi ger upp? Nej. Tillsammans kan vi hjälpa andra. Det finns många stora känslor: saknad, chock, sorg, men varje morgon måste vi bestämma oss att vara starka. Det är mycket att göra med tre barn och som förälder känner man ofta att man inte räcker till och gråter själv på insidan. Jag och Lilith stöttar varandra, vi delar på samma erfarenhet och går tillsammans till våra avlidna partners gravar. Gud var alltid med oss. Vi har frågor, men vi anklagar inte Gud. Den säkraste platsen är fortfarande i Guds vilja. Jag ser på livet annorlunda nu. Låt oss bara leva och inte göra livet så komplicerat, låt oss leva enkelt. Vi har inte tid att slösa på livet, utan måste använda det på ett rätt sätt. Vi hoppas på att vår historia kan ge hopp till andra. Ge inte upp, utan gå vidare med Gud. Vi måste bestämma oss att vara starka.” MARS 2022 / LJUS I ÖSTER

VITTNESBÖRD / KARIM

Våra lokala hjältar har alla sin egen berättelse med erfarenheter och tillfällen som har blivit avgörande för att de har beslutat att ge hela sitt liv i tjänst för Kristus. De har vigt sitt liv till att berätta om Jesus för sina medmänniskor. En varm morgon träffade jag evangelisten Karim i ett land i Centralasien. Han har på sig mörkgråa byxor, en lila skjorta och talar med stor inlevelse. Ofta lägger han händerna på bröstet för att visa att livet med Jesus är en hjärtefråga; det handlar om kärlek. KARIM JOBBADE SOM LÄRARE, men förra året kände han en stark kallelse från Gud till att gå ut i tjänst på heltid. Då sa han upp sig från sitt jobb, för att fokusera på bön och att läsa Bibeln. Han är vår lokale medarbetare och jobbar bland muslimer i sitt hemland genom att dela livet med människorna, berätta vad Gud har gjort i hans liv och sedan dela evangeliet. ”Jag föddes i en liten by i öknen, där vår sysselsättning är att ta hand om får och lamm. Människorna i byn vet ingenting om någon religion överhuvudtaget, de lever helt åtskilda från andra. Jag vill gå till min hemby och berätta om Jesus”, säger Karim. I hans hjärta finns det ytterligare 13 – 14 sådana små byar som han vill gå till och berätta de Goda Nyheterna. Den närmaste byn ligger 85 kilometer från hans hem och till den som ligger längst bort är det 500 kilometer. Alla dessa byar är belägna i öknen. Karim kommer från en muslimsk familj, som de flesta

i Centralasien. För tretton år sedan blev hans mamma svårt sjuk i cancer och läkarna sa att hon skulle komma att leva i högst tre månader till. Karim berättar: ”I sjutton år hade hon praktiserat den muslimska tron med alla dess böner. Jag bad också för att jag letade efter Gud. För mig var det väldigt märkligt och orättvist att hon, en gudfruktig kvinna, blev dödssjuk. Jag visste inte vad jag skulle göra. Min mamma har en syster som brukade dricka mycket alkohol. Efter en resa kom hon tillbaka helt förändrad. Hon hade slutat dricka och levde ett helt annat slags liv än innan. Nu kom hon hem till oss för att be för min mamma, men på resan hade hon blivit kristen och hon bad på ett kristet sätt. Jag gillade det inte alls, för att jag såg mig själv som muslim, och var emot henne och hennes nya tro. Men jag kunde inte blunda för att hennes livsstil hade ändrats radikalt. Jesus talade till mig genom detta och efter ett tag blev jag också kristen. Det var tretton år sedan och min mamma är fortfarande vid liv och frisk.” KARIM BERÄTTAR ATT även han var alkoholist, som sin moster, innan han blev frälst. I många år försökte han bli fri och besökte heliga platser, enligt muslimsk tradition, men ingenting hjälpte. Efter sin mosters förvandling bad han Jesus om hjälp och säger att då kunde han rent fysiskt inte dricka alkohol längre eftersom han plötsligt inte gillade smaken. Kulturellt är det vanligt att man dricker vodka ihop när en respektabel person kommer på

En röst i öknen TEXT: SIRLE KÖRVITS • FOTO: ADOBE STOCK

Karim är evangelisten som berättar om Jesus för dem som aldrig hört förut i Centralasiens ökenbyar.

LJUS I ÖSTER / MARS 2022

besök och att avstå betraktas som oartigt. När Karim får sådana besök nu, måste han på något sätt förklara varför han inte kan dricka tillsammans för att inte verka oartig. Han säger: ”Det bästa jag kom på är att säga: Min pappa tillåter mig inte att dricka alkohol. Det svaret respekterades och de sa: Det är okej, du är en bra son, vi dricker själva och du behöver inte.” KARIM FORTSÄTTER ATT PRATA om sin pappa. Han håller ihop sina händer, som i bön, darrar och det kommer tårar från ögonen när han säger: Jag har varit ”Min pappa dog nyligen. Min mamma bor med min lärare och nu yngre bror och jag är lite orolär jag barnen i lig för henne nu. Jag ville att en läkare skulle kontrollera min omgivning hennes hälsa. Läkaren sa till att det inte är min mamma att allt är i sin bra att dricka ordning, kanske för att trösta henne. Men till min bror sa eller röka. han att det inte kan vara möjligt att hon har levt så länge med alla sjukdomar som hon har. Det är ett mirakel.” Det är hans egen historia och hans mammas som han berättar för andra, för att visa hur stor Gud är. Han fortsätter att berätta, även om många människor, speciellt i

början, inte alls vill höra och mest stirrar på honom för att de tycker att han är konstig. ”Jag har varit lärare och nu lär jag barnen i min omgivning att det inte är bra att dricka eller röka. Jag berättar min historia om mitt alkoholberoende och hur Gud räddade mig och gjorde mig fri. Då ser folk runt omkring mig att jag pratar om goda saker och att det inte är någonting farligt som jag lär ut. Många kan också säga att Jesus är ryssarnas Gud och inte vår. Man sätter press på sina kompisar när de har börjat tro och säger: Vad håller du på med? Inte kan du väl tro på ryssarnas Gud? Men genom att dela egna erfarenheter ser i alla fall några av dem att det inte är så”, säger Karim. Jesus har förändrat Karims syn på livet. Han ser inte problem på samma sätt som förut, utan tänker att saker och ting bara tar mer eller mindre tid för att lösa. Hans motto är att det kan ta lång tid att nå människor med Jesu kärlek, men det är inget problem i sig. Karim är en röst i öknen som tålmodigt visar på Sanningen och befrielsen i Jesus Kristus.

Ljus i Öster stödjer flera evangelister i Centralasien, som arbetar i både städer och avlägsna byar i öknen. Var med och ge stöd till evangelisterna som går dit ingen gått förut. Märk din gåva med ”Centralasien”. Namnet är ändrat av säkerhetsskäl.

MARS 2022 / LJUS I ÖSTER

ANNONSER

LPD

ENGINEERING

LPD ENGINERING AB Konsulter inom energi, miljö och avfall

LPD ENGINEERING AB

Konsulter inom energi, miljö och

Bokrea avfallKärleken drev henne Söder om molnen Mitt framför deras ögon På flygande matta till Chiva 60 kr/st. www.narinforlag.se

BLI MÅNADSGIVARE IDAG! Månadsgivare är vardagshjältar som tar missionsbefallningen på allvar. Ring 08-564 840 40, mejla info@ljusioster.se eller besök www.ljusioster.se

BÖCKER

Läsvärt om Kina och Nordkorea KALLELSEN TILL NORDKOREA ESTHER CHANG OCH EUGENE BACH 49 kr Följ Esthers dubbla liv inne i Nordkorea.

30 DAGAR MED HUSFÖRSAMLINGSRÖRELSEN EUGENE BACH 39 kr Om den kinesiska husförsamlingsrörelsen.

BE FÖR NORDKOREA EUGENE BACH 19 kr Vittnesbörd och bön för Nordkorea.

FARVÄL TILL BUDDHA TENZIN LAHKPA OCH EUGENE BACH 99 kr En tibetanmunks avslöjande berättelse från insidan av buddhismen.

Eugene Bach.

Elektroniska biblar sprids in i stängda länder Eugene Bach, som representerar vår partner i Kina och Nordkorea, var på genomresa och stannade en dag i Stockholm. När jag kontaktar honom för att ses och få lite information från fält, vill han träffas ”under jorden”. Det visade sig vara ett ställe i en källarvåning nära Centralen där de, enligt Eugene, lagar världens bästa kebab. Han dricker två Cola Zero till maten och säger: ”Det är mitt bränsle!” Vad händer i fält just nu? – En aktuell utmaning som vi försöker hitta lösningar på handlar om att få in Bibeln till stängda länder. Vi har ett projekt på gång som vi testar i Afghanistan och som vi kallar för Operation Svart Trumpet. Namnet är efter en svamp som heter så, den växer dold under löv och kan vara intrasslad i gräs, som gör den väldigt svår att hitta. Svampen är oftast helt svart och den mörka

färgen gör att det är som att leta efter ett svart hål i skogen. Det kan ta tiotals år innan man hittar den goda svampen. Vi försöker få in Guds ord i svåra områden genom att dölja det noga i elektroniken, så som svampen är dold i skogen. Polisen letar efter gömda biblar, men hittar dem inte. – Det är ett team av hackare som har utvecklat programmet; hackare med militär-och ITbakgrund, folk från den hemliga underrättelsetjänsten och killar som mest sitter hemma i sina mammors källare. Tekniken går att användas i andra stängda länder också och gåvor kan ges till utveckling av elektroniska biblar. Eugene har skrivit flera böcker om hur kristna jobbar i stängda länder. Läs och bli utmanad till att be och ge till arbetet. Sirle Körvits

Beställ dina böcker på www.ljusioster.se/bokshop mejla info@ljusioster.se eller ring 08-564 840 40 MARS 2022 / LJUS I ÖSTER

BÖNESIDA

Be att sådden ska ge rik frukt ”De som sår med tårar ska skörda med jubel.” (Ps. 126:5) Du som ber, är med och sår för att arbetet ska ge frukt och frambringa jubel. Du är med i Guds mission för att alla folk ska få höra de goda nyheterna och bli frälsta.

VAR MED I BÖN FÖR: Ryssland

• B e för situationen i Ryssland där religionsfriheten håller på att försvinna helt • Be för våra lokala medarbetare som lever under stor press

Armenien

• Be för Artavazd och hans familj • Be för de många nyfrälsta i församlingen • Be om helande efter oroligheter på grund av krig

Centralasien

• B e för Karim och de andra evangelisterna som berättar om Jesus för de onådda • Be om uthållighet i arbetet

Biblar

• B e för att människor i stängda länder får en Bibel • Be för medarbetare som tänker ut kreativa lösningar för att få in Bibeln till stängda länder

LJUS I ÖSTER / MARS 2022

Välkommen till Ljus i Östers årsmöte! Lördagen den 23 april, kl. 14.00, Pingstkyrkan i Karlskrona. Årsmötet är för medlemmar. Anmäl dig senast 1 april på info@ljusioster.se eller 08 564 840 40. • Öppna möten för alla • Seminarium med broder Rhein, 23 april, kl. 16.00 • Kvällsmöte med broder Yun, 23 april, kl. 18.30 • Plats: Pingstkyrkan i Karlskrona

MÖTESTURNÉ MED BRODER YUN Möten i Sverige och Finland, 23 april – 1 maj Sverige: April 23 Lördag 16.00 18.30 24 Söndag 11.00 24 Söndag 16.00 25 Måndag 19.00 26 Tisdag 19.00 27 Onsdag 19.00

Pingstkyrkan i Karlskrona Pingstkyrkan i Karlskrona Pingstkyrkan i Hässleholm Folkkyrkan i Sölvesborg Pingstkyrkan i Nässjö Kungsportskyrkan i Huskvarna Pingstkyrkan i Alingsås

Finland: 29 Fredag 19.00 30 Lördag f m 30 Lördag 18.00

Metodistkyrkan i Kristinestad Frank Mangs Center Närpes Frikyrkoförsamlingen i Vörå

Maj 1 Söndag 11.00 Missionskyrkan i Vaasa 1 Söndag 18.00 Elimförsamlingen i Jakobstad

Med reservation för ändringar. Se vår hemsida, www.ljusioster.se/broderyun, för mer information om program, plats och tid.

MARS 2022 / LJUS I ÖSTER

Ljus ii Öster, 67 Bromma AVS. Ljus Öster, Gårdsfogdevägen Gårdsfogdevägen18 16, A, 168168 67 Bromma

Posttidning B

1 7 0 0 2 0 0 0 0

KANAL HAYAT SPRIDER JESU KÄRLEK

TILL HELA DEN TURKISKA VÄRLDEN Läs mer om det viktiga arbetet på.. ljusioster.se/kanalhayat