Ljus i Öster #7-8 2018

LJUS I ÖSTER TIDNING #948

den underjordiska 10 Möt ungdomspastorn

TILLS JESU KÄRL E K N ÅTT AL L A FO L K

saker vi minns från 22 Elva de senaste 100 åren

D E C E MB E R 2018

resa från 30 Udmurternas ockultism till Jesus

100 år och detta är bara början.

Ett sekel, 948 nummer och generationer av vittnesbörd.

Vi fortsätter berätta om vad Gud gör för att nå alla folk.

INNEHÅLL #948 4 Ledare 6 De har världens farligaste jobb

Ljus i Öster är en allkristen missionsorganisation som grundades 1903. Vi arbetar för att nå onådda folkgrupper i framförallt forna Sovjetunionen, Turkiet, Kina och Mongoliet. Eftersom många i området lever under förföljelse, arbetar vi också med att främja religionsfrihet.

8 Här arbetar vi idag

6

10 Den underjordiska ungdomspastorn Följ med honom genom poliskontrollerna till en hemlig ungdomssamling.

16 Säg hej till… våra tidigare föreståndare Hans Lindstrand, Mats Tunehag och Wilgot Fritzon.

Så här kan du ge gåvor Inom Sverige Bankgiro: 900-3625 Swish: 123 900 36 25 I Finland IBAN: FI21 3131 1001 6573 64 BIC: HANDFIHH (Handelsbanken) Från utlandet BIC: HANDSESS IBAN: SE29 6000 0000 0006 6865 7782

18 Fängelsechefen och fången Vad hände egentligen i fängelset?

Läs bådas versioner.

22 Elva saker vi minns Läs några av våra favoritartiklar från tidningens 100-åriga historia.

10

26 De vill nå bortom Armeniens gränser 30 Från ockultism till Jesus Så gick det till när udmurterna blev nådda.

30 Harald och Margaretha tar striden från köksbordet

32 2 • LJUS I ÖSTER

Ansvarig utgivare Magnus Lindeman magnus.lindeman@ljusioster.se Redaktion Cecilia Lind Erik Thunberg Lars Narin Mattias Abulu Samuel Winderö Upplaga 10 000 Tryck Kontorsrutin AB, Örebro Adress Gårdsfogdevägen 18A 168 67 Bromma Kontakt Tel: 08-564 840 40 E-post: info@ljusioster.se Hemsida: www.ljusioster.se Org. nr 802003-0972 Omslagsfoto Alicia Wennstig (Bilden är arrangerad av säkerhetsskäl)

Tack.

Ett hjärtevarmt tack bedja vi till sist få frambära till eder, I kära missionsvänner och medarbetare i stad och bygd, för trofast hågkomst i bönen, självutgivande tjänst eller offergärd i övrigt, varmed I ännu ett år uppmuntrande och stödjande bistått oss i arbetet. »Gud, som är mäktig att låta all nåd överflöda till eder, på det I uti allt mån alltid hava nog och överflöda till allt gott verk – han skall giva och förmera edert utsäde och föröka eder rättfärdighets frukter» – även på det vida Rysslands, till skörd vitnande åkerfält – »så att I uti allt varden rika till all givmildhet i enfald, vilken genom oss verkar tacksägelse till Gud» (2 Kor. 9: 8,10) Ett i allo välsignat nytt nådens år tillönska vi eder alla från »den som var, är och kommer snart»!

En hälsning från vårt första nummer utgivet 1918. Lika hjärtevarmt då som nu. Tack.

DECEMBER 2018 • 3

LEDARE

Detta är bara början LEDARE MED MAGNUS LINDEMAN

Gud har en vision. Den handlar om upprättelse av hela skapelsen och går ut på att människan, som är skapad till Guds avbild, ska få en återupprättad relation till honom själv. Målet är tillbedjan. Det skapade finner sin sanna plats i relation till Skaparen. Vi tillber honom som är värd att tillbes.

Sedan allra första början har Gud haft uppdraget klart.

Ytterst sett är det Hans mission. Och han bevisar sitt missionshjärta för oss genom att göra sin ende son till en missionär.

Sonens uppdrag blir sedan vårt uppdrag; ”Som Fadern har sänt mig, sänder jag er”. Plötsligt blir vi delaktiga i något mycket större än oss själva. Gud drar oss in i sin plan. Vi får vara med och förvandla den här världen. Det är stort.

Genom kyrkans historia ser vi hur Guds mission löper som en röd tråd genom seklerna. När människor förstår Guds stora plan, håller fast vid det enkla budskapet om Jesus och låter sina hjärtan beröras, är kyrkan framgångsrik i sitt uppdrag. Paulus, kelterna, herrnhuterna, William Carey, Hudson

1918

Tidningens resa från 1918 till 2018 Varje era har haft sitt uttryck men samma uppdrag – att vara länken mellan dig och de onådda, tills vi nått alla folk med Jesu kärlek.

4 • LJUS I ÖSTER

Taylor och Cameron Townsend är alla exempel på människor som låtit sig formas av Guds stora tanke för världen. Genom att vara målinriktade, nytänkande och flexibla har man fått vara kanaler för Gud och Hans rike. Genom människor med samma hjärta fortsätter Gud sitt uppdrag.

Men längs kyrkans historia finns också de tragiska exemplen. När kyrkan istället för att hålla fast vid Guds vision fastnat i traditioner, minnen och ett otydligt budskap, har man istället gått tillbaka och kyrkans livskraft dött ut. Guds mission har då blivit lidande och visionen har fått vänta på sin fullbordan.

I och med det här jubileumsnumret firar Ljus i Öster 100 år av tidning. Om man räknar alla nummer vi gett ut så är det här tidning nummer 948 i ordningen. Som organisation är vi 115 år och tidningen har funnits med i 100 av dessa och skildrat en lång och fantastisk historia. Det finns mycket att vara stolt över och mycket att lära sig av inför framtiden.

1953

1971

LEDARE

Men det vi inte vill göra är att slå oss till ro. Vi vill inte fastna i traditioner och minnen. Istället vill vi se framåt och vara delaktiga i Guds stora mission. Det hoppas vi också att detta nummer ger uttryck för – en blandning av tillbakablick och framtidstro.

Ljus i Öster har stått stadigt under årens lopp just därför att det har funnits en flexibilitet inför omvärldens utmaningar. Med uppdraget i centrum har metoderna skiftat. Det vill vi fortsätta med.

Och det är vår tidning ett exempel på. Under årens lopp har formatet skiftat många gånger och nu är det dags igen. Vi vill visa att det är en fräsch 100-åring som du håller i. Det nya den här gången är att vi också kommer att dra ner på utgivningen till fyra nummer per år, samtidigt som tidningen blir tjockare så att livslängden ökar. Det hela är en anpassning till dagens digitala verklighet, så se gärna till att även följa vårt arbete i våra digitala kanaler.

När en 80-åring fick frågan om han kände sig gammal svarade han: ”Gammal är man om minnena blir fler än drömmarna. Jag drömmer än”. På samma sätt vill Ljus i Öster fortsätta att drömma. Vi delar Guds dröm för den här världen. Tack för att du är med och delar den med oss!

Magnus Lindeman, direktor

1981

1996

2000

2018

DECEMBER 2018 • 5

REPORTAGE

De har världens farligaste uppdrag Det här paret var inte vad jag föreställde mig när jag funderade på vilka som tackar nej till karriärer, och ja till ett av världens farligaste jobb genom alla tider – att översätta Bibeln.

TEXT: Samuel Winderö

F

FOTO: Alicia Wennstig

ör en tid sedan mötte vi ett ungt par på en av våra resor. Det var ett färgstarkt par i 25-årsåldern som just avslutat sina universitetsstudier inom språk ock lingvistik. Istället för att tacka ja till välbetalda jobb med framtidsutsikter valde de att sälja allt och flytta till ett av världens fattigaste och farligaste områden för att lära sig lokala språk och börja översätta Bibeln.

Deras arbete sker helt i det fördolda, och kanske kommer de aldrig bli krediterade för arbetet, då vetskapen om att Bibeln översätts till det språket skulle kunna ge förödande konsekvenser.

Att vara bibelöversättare har historiskt sett varit ett minst sagt dramatiskt och i allra högsta grad farligt uppdrag.

Tyndale som översatte Bibeln till engelska på 1500-talet avrättades för sitt brott, och dessa attacker har fortsatt genom tiderna. I Mellanöstern år 2016 fick fyra anonyma bibelöversättare ge sina liv. Projektet var så viktigt och riskfyllt att organisationen valde att inte avslöja vilket land det

6 • LJUS I ÖSTER

skedde i, och vad översättarna hette. Men morden stoppade inte Guds ord och Jesu vittnesbörd. Resten av teamet valde att stanna kvar och jobba dubbelt så hårt med de 8 aktuella språken. Priset är högt, men på samma gång finns det otaliga vittnesbörd om hur Gud på ett särskilt sätt burit, beskyddat och välsignat de översättare Han kallat att skriva Hans bok.

Det är under dessa villkor som det 25-åriga paret svarat ja på Guds kall. Skulle du ha mött paret här hemma på Sveriges gator skulle du aldrig kunna se att de var några av vår tids dolda hjältar. För mig var det svårt att greppa att de, så unga, fulla med tatueringar och i hippa kläder skulle ha just detta som jobb.

Det finns många människor i alla åldrar som står i frontlinjen idag, men vi slutar aldrig förundras över människor som tidigt i livet ställer sina liv till förfogande för att Guds rike ska utbredas. De båda som vi mötte var så övertygade om sin kallelse att ge onådda folk Guds ord att de riktat in hela sina

REPORTAGE

Bilden är arrangerad. På grund av den enorma risken paret tar genom att översätta Bibeln kan vi inte visa deras ansikten.

liv efter detta. Paret berättade att deras plan var att finnas i området i minst 10–15 år. Det är så lång tid det tar att först lära sig ett språk och sedan översätta Bibeln till det språket.

Det här är inte heller ett jobb som man gör måndag till fredag, från 8 till 17. Paret berättade om hur de är ute i byar och områden för att lära sig språket och börja förstå det kulturella och sociala klimatet, allt för att kunna översätta Guds ord på ett relevant sätt. Det är så mycket mer än grammatik som behöver bli rätt, det handlar om att lära känna människor på djupet och med den helige Andes ledning formulera varje vers, så att ordet ska kunna bli levande för folkslaget.

Bibeln talar i Andra Krönikeboken 16:9 om att det är människor med villiga hjärtan som Gud söker. I frontlinjen

har vi i generation efter generation sett män och kvinnor som satt sina liv till förfogande. Så än till denna dag. I kyrkohistorien kan vi läsa om kvinnor som valde att gå barfota till kyrkan för att kunna spara mer pengar, för att ge till sin kyrka och för att fler skulle få höra om Jesus.

Världen ser annorlunda ut idag men den skarpa övertygelsen och det offer som det innebär, väljer folk även nu. Kanske har knuten i nacken bytts ut mot håliga jeans, men i hjärta och ande är det samma drivkraft och längtan som gör sig synlig.

På andra sidan av ditt stöd till Ljus i Öster, och dina böner för arbetet, finns modiga översättare och hela folkslag som får chansen att förstå Guds levande ord. Som det står i Galaterbrevet 6:9, "Låt oss inte tröttna på att göra det som är gott, när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp."

Knuten i nacken har bytts ut mot håliga jeans, men i hjärta och ande är det samma drivkraft.

DECEMBER 2018 • 7

FAKTA

Här arbetar vi Bland livsberättelser och reportage kan det ibland vara svårt att hålla koll på hela bilden. Dessutom är vi i ständig rörelse. I takt med att folkgrupper blir nådda och behov förändras, behöver vi satsa på dem som ingen ännu nått. Här kommer en uppdatering av var i öster vi är just nu och vad vi gör där, tillsammans med våra partners.

Balkan Balkan är det område i Europa med minst antal evangeliskt kristna. Här stöder vi sociala projekt i Serbien och ungdomsverksamhet i Bosnien. Vi ger också stöd till nationella arbetare i Serbien, Bulgarien (bulgarienturkar) och Montenegro.

Många av Kinas minoritetsfolk är fortfarande onådda. Här stöder vi nationella arbetare, förföljda, ledarträning, bibelöversättning, en minoritetsbibelskola, tryckning av barnbiblar, och kinesiska missionärer i andra länder.

Kaukasien

Centralasien

Kaukasien är ett myller av olika folkgrupper, där ett fåtal kristna kämpar i muslimsk kontext. Här stöder vi nationella arbetare, lärjungaträning, sociala projekt, bibelöversättning, tryckning av barnbiblar och två bibelskolor, varav en är för döva.

Centralasien består av Turkmenistan, Uzbekistan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Kazakstan. Här stöder vi nationella arbetare, förföljda kristna och sociala projekt. Vi stöder också en bibelskola och hjälper till med evangelisationsmaterial.

Turkiet

Slaviska områden

Turkiet är ett muslimskt land. Här stöder vi nationella arbetare och är en nyckelpartner till Kanal Hayat – en mediesatsning på program med språken turkiska, azeri, uzbekiska och turkmenska.

Mongoliet Den största religionen i Mongoliet är buddhism. Här stöder vi nationella arbetare och mongoliska missionärer i andra länder.

8 • LJUS I ÖSTER

Kina

De slaviska områden vi verkar i är Ukraina, Ryssland och Vitryssland. Här stöder vi nationella arbetare, bibelskolor, en barntidning, sociala projekt och slaviska missionärer i andra länder.

Nordkorea Nordkorea är ett stängt land med stor nöd och extrem förföljelse. Här stöder vi evangelisationsinsatser, sociala projekt och bibelproduktion.

FAKTA

25 onådda folkgrupper vi arbetar med just nu Folkgrupp

Antal invånare

Evangeliska kristna

Sibirientatarer i Ryssland

6600

0,00 %

Turkar i Turkiet

56,2 miljoner

0,00 %

Kurder i Turkiet

8,7 miljoner

0,00 %

Karakalpaker i Uzbekistan

766 000

0,00 %

Ingush i Ryssland

423 000

0,00 %

Turkmener i Turkmenistan

4,8 miljoner

0,00 %

Bulgarienturkar i Bulgarien

557 000

0,01 %

Uigurer i Kina

11,7 miljoner

0,01 %

Uzbeker i Uzbekistan

25,4 miljoner

0,01 %

Avarer i Ryssland

769 000

0,01 %

Tjetjener i Ryssland

1,4 miljoner

0,01 %

Darginer i Ryssland

441 000

0,01 %

Lezginer i Ryssland

425 000

0,02 %

Kabardiner i Ryssland

579 000

0,02 %

Tibetaner i Kina

933 000

0,03 %

Balkarer i Ryssland

111 000

0,04 %

Burjater i Ryssland

464 000

0,04 %

Kazaker i Kazakstan

11,8 miljoner

0,06 %

Tadzjiker i Uzbekistan

1,5 miljoner

0,07 %

Krimtatarer i Ukraina/Ryssland

296 000

0,10 %

Jakuter i Ryssland

481 000

0,10 %

Azerier i Azerbajdzjan

8,7 miljoner

0,17 %

Altajer i Ryssland

75 000

0,33 %

Tatarer i Ryssland

5,3 miljoner

0,40 %

Komier i Ryssland

329 000

1,10 %

Ljus i Öster december 2018 Nationella arbetare 200

Vi stöder bibelöversättning till bl. a.

Avar, lezgin, uiguriska, tjetjenska

Länder vi arbetar i

Antal bibelskolor

19, samt ryska delrepubliker

8; Moskva, Jerevan, Minsk, Tbilisi Centralasien, Kina och två i Omsk

Med onått menas ett folk med färre än 2 % evangeliskt kristna eller 5 % namnkristna. Statistik är hämtad från Joshua Project.

DECEMBER 2018 • 9

REPORTAGE

Den underjordiska ungdomspastorn Bönepromenader och timmar av körande. Ungdomspastorn och hans team går den extra milen för nästa generation. Följ med dem genom poliskontrollerna till en underjordisk ungdomssamling i Kaukasien.

En plats som ständigt byter adress.

TEXT OCH FOTO: Samuel Winderö

10 • LJUS I ÖSTER

REPORTAGE

DECEMBER 2018 • 11

REPORTAGE

E

n ljusstråle på väg genom bilen bländar passagerarna, när poliserna närmar sig. De yngre ungdomarna pressar sig ner på golvet i baksätet. Det händer så ofta ändå vet man aldrig var det kommer sluta. Kanske kommer de att fråga varför de är så många i bilen, eller vart de är på väg. Varför ungdomar från olika samhällsklasser sitter i knä på varandra.

Kanske kommer någon av ungdomarna säga fel sak. Kanske kommer de misstänka att de är kristna.

Rutan vevas ner. Några frågor mumlas. Det hela går fort.

Rutan vevas upp igen. Den ena polisen vänder sig bort och viftar med högra armen att de kan köra vidare. Och lika fort släpper den tryckta stämningen. Nästa gång bilen bromsar in, öppnas bildörren för att släppa in en till tonåring i den redan proppfulla bilen.

Mycket tid av ungdomssamlingarna i den underjordiska kaukasiska kyrkan sker i bilar som är på väg till kvällens samlingsplats. En plats som ständigt byter adress. Det är ett

12 • LJUS I ÖSTER

ganska stort projekt att samla tonåringar i området. Ingen kan ta sig till platsen de ska mötas på egen hand, och föräldrar och familjer är alltid oroliga att något ska hända med deras barn.

Samtidigt som bilarna rullar mot lägenheten, har Luka och en av de andra ungdomsledarna börjat förbereda för kvällen.

De kokar te och lägger fram lite kakor på några fat. Ikväll ska de bara hänga och umgås, och be såklart. De har även skramlat ihop lite olika brädspel.

En kaukasisk ungdomsgrupp består till stor del av tjejer.

– Det finns flera anledningar till detta, berättar Luka, som just blivit anställd som ungdomspastor. Trycket på pojkarna i den muslimska kulturen är hårdare. Hoten är större och det mentala och fysiska våldet mer påtagligt. Skammen för en familj är också större när en son vänder Allah ryggen än om en dotter gör det. Men sen skrattar Luka till och berättar att killarna också är lite fegare och följer grupptrycket mer än tjejer. Så är det bara.

REPORTAGE

Så är första bilen på plats utanför lägenhetshuset där den underjordiska ungdomsgruppen ska mötas, och in i lägenheten bokstavligen dräller det första gänget in. Hallen fylls av skor och den mycket bekanta doft som några tonåringars skor för med sig, oavsett vilken världsdel man är i.

Medan några börjar prata och skratta sätter sig en annan i soffan med sin mobil. Luka försöker hinna prata med alla. Han sätter sig vid killen med mobilen och börjar småprata, de har båda blåa jeans med trendigt slitna hål över knäna. De pratar om lite allt möjligt, om senaste Champions League-matchen och om Juventus otroliga insats. Plötsligt slås dörren upp och nästa hop av ungdomar ramlar in i hallen.

Det är drop-in under kvällen, vissa åker i ett par timmar för att ta sig dit. Ibland är det både tre och fyra stopp, för att plocka upp ungdomar eller samtala med poliser i kontroller,

innan man kommer fram. Vissa ungdomar kan inte komma till samlingarna, det är helt enkelt för farligt, men Luka försöker alltid hitta ett sätt att möta dem. Det blir en hel del inofficiella möten där Luka möter upp ungdomar vid busshållplatser, på caféer och i trappuppgångar. Luka berättar att vid en ungdomssamling för en tid sedan kunde bara fyra ungdomar komma. Men den kvällen blev två av dem andedöpta och några dagar senare ringde en av dem och berättade att han börjat prata ett konstigt språk.

Mitt i de kaukasiska bergen i denna till synes lilla ungdomsgrupp gör Gud stora saker.

För en tid sedan var det en kille i gruppen som berättade för sin klasskompis att han trodde på Jesus. Den kvällen fick han och hans klasskamrat be tillsammans och kompisen blev frälst. Sedan dess har han kunnat följa med två gånger till ungdomssamlingarna där han fått bygga vidare och möta

Den kvällen blev två ungdomar andedöpta.

DECEMBER 2018 • 13

REPORTAGE

14 • LJUS I ÖSTER

Att ungdomarna får växa i tro tillsammans är så viktigt att ledarna kör flera timmar för att hämta dem.

REPORTAGE

andra troende. Men i samma grupp finns killar och tjejer som aldrig fått eller kunnat dela med sig av sin tro till vare sig kompisar i skolan eller delar av sin egen familj. De lever som kristna helt i det fördolda. För en del av dem är oron och rädslan stor.

Lukas uppgift är att bygga relationer och han jobbar hela tiden med att inkludera fler i teamet av ungdomsledare som är med och samlar och leder tonåringarna. Som ung och troende behöver man vägledning och relationer för att tron ska växa, speciellt i ett samhälle där dragningskraften till islam är så stark.

Att vara ledare är också riskfyllt. Det enda Luka och de övriga ungdomsledarna har att förlita sig till är Guds ledning. Ibland finns det inget annat man kan göra än att be. Luka berättar hur de ofta går ut på bönepromenader.

De uppmuntrar också sina ungdomar att be när de är ute på stan, och sända upp tankar och böner till himlen. Det är dessa ungdomars starkaste vapen.

För den underjordiske ungdomspastorn är det inte bara de vanliga problemen i en tonårings liv som ska tacklas. I samtalen behöver de prata om de djupa existentiella frågor som snurrar. Om varför Gud satt just dem i denna svåra värld. Om hotet och våldet de möter som troende i vardagen, i sina familjer och på skolan. Om förföljelse, trakasserier och poliskontroller.

Både en och två gånger under en ungdomssamling kan man behöva återvända till frågan om det är värt det. Ja tron alltså.

Men så hör man skratten spridas i rummet. Ungdomarnas barnsliga tro och härliga möjlighet att leva i nuet ställer oron utanför dörren. Man blir återigen påmind om hur viktigt det är med de troendes gemenskap, att få samlas såhär.

Att ungdomarna har en plats där de får andas ut. En plats där de inte behöver vara en på miljonen, utan kan prata om Jesus, bibeln och bönerna. En plats där Guds Ande får verka mittibland dem.

Så var till sist alla samlade. Ja, alla som kunde komma just denna kväll. Luka öppnar sin slitna bibel och läser om hur Gud älskade världen så mycket att han sände sin son till den. Och innan det är dags för de första att hoppa in i bilen igen för att påbörja sin långa resa hem ber de för varandra. De ber för sina skolor och familjer, de ber för sitt land och för de städer de bor i. De ber om frihet och frimodighet att, trots alla hot, få vara ljus och dela med sig av vad de funnit till sina vänner och familjer.

Genom Luka och de andra ledarnas överlåtelse och mod får vi se en ny generation av troende växa sig starka i Kaukasien. De må va unga, men deras modiga hjärtan och hängivenhet att leva ut den kallelse Gud har gett dem kan ingen stoppa. Gud är med dem och visar sin trofasthet genom beskydd och mirakel. Men de behöver våra böner och vårt stöd för att kunna fortsätta.

Luka öppnar sin slitna bibel och läser om hur Gud älskade världen.

Namn och detaljer har ändrats av säkerhetsskäl.

DECEMBER 2018 • 15

SÄG HEJ TILL…

Säg hej till…

tre av våra tidigare föreståndare Hans Lindstrand Någon viktig lärdom från den tiden?

När jag återvände hem från besök i områden med stark förföljelse insåg jag att evangeliet är en stark kraft när det är som allra mörkast i omständigheterna.

Vad har varit mest spännande med Ljus i Östers resa?

Ljus i Öster har ett enormt förtroende i sitt missionsområde som byggts upp under väldigt lång tid av många osjälviska medarbetare och frivilliga. "Jag fick min första bibel på 70-talet av några kvinnor från Ljus i Öster", har jag flera gånger hört. Ljus i Öster har aldrig backat från att göra insatser i de svårast tänkbara områdena och det har imponerat på mig.

Hans Lindstrand var föreståndare 2009–2016

Mats Tunehag Vilka lärdomar fick du med dig?

Redan 1988 föreslog jag styrelsen en 180-graders förändring av missionen, från att primärt stödja kyrkor bakom järnridån med biblar och litteratur, till att tillsammans med dessa och andra satsa på onådda folk. Ett vågat beslut som visade sig vara gudomligt strategiskt när Berlinmuren föll november 1989 och Sovjetunionen kollapsade december 1991.

Har du några starka minnen från den tiden?

Många! Inte minst möten med människor i Sverige och hela världen, från många olika folkgrupper. Medarbetarna på Ljus i Öster – vilket gäng!

Mats Tunehag var föreståndare 1989–1995

Wilgot Fritzon Någon viktig lärdom du fått med dig?

När man tänker tillbaka på sitt liv så upplever jag vilket rikt liv man har fått ha, att få vara med i ett sådant arbete. Jag blir tacksam.

Har du några starka minnen från den tiden?

Tillsammans med CIA var Ljus i Öster Sovjets största fiender, sa man. 1988 blev jag inbjuden till en konferens om mänskliga rättigheter där flera av Sovjets ledare var med. Jag fick samtala med Gorbatjovs närmaste medarbetare, bönade för fängslade kristna och svårigheterna att ta in biblar. Han lovade ta upp det när han kom hem. Kort tid därefter öppnades det att ta in mängder av biblar. Mångas böner blev besvarade!

Wilgot Fritzon var föreståndare 1980–1988, 1995–2009

16 • LJUS I ÖSTER

BÖCKER

HÅRDA, LÄSBARA KLAPPAR Nu erbjuder vi flera böcker till jubelpriser.

Passa på att köpa julklapparna som skakar om, inspirerar och engagerar.

Lagret är begränsat.

1

2

3

NÄR ALLT FÖRÄNDRAS LJUS I ÖSTER 99:38 berättelser från Ljus i Öster om hur Gud förvandlat människors liv. Perfekt att dela med sig av.

GUD ÄR RÖD LIAO YIWU 49:En totalitär regim kan inte kontrollera människors hjärtan.

En bok med starka vittnesbörd från kristna kineser.

HEMLIGT MÖTE I SAMARKAND ÅKE OLOFSSON 69:Låt 12-åriga Agnes väcka dina barn och barnbarns missionsintresse i denna äventyrliga bok. Perfekt för åldern 9–12.

4

5

6

7

8

PASSION FÖR DET OMÖJLIGA ANN-CHARLOTTE FRITZON 49:Berättelsen om Ljus i Östers grundare, pionjären Nils Fredrik Höijer. 5:e upplagan.

SÖDER OM MOLNEN RUTH ASP ODLANDER 69:Kulturchock, krig och befrielse.

Ett missionärsbarns uppväxt bland minoritetsfolk i 1930-talets Kina.

DEN SISTA KAMASSEN RAULI LEHTONEN 49:Inspireras av troshjältarna som tar med sig evangeliet till folkgrupperna i f.d.

Sovjetunionen.

THE CROSS – JESUS IN CHINA DVD (SV. TEXT) 39:Upplev filmerna som har gjort så stort intryck i Kina att konfiskerade kopior lett till omvändelse bland poliser.

OPERATION PÄRLAN PAUL HATTAWAY 39:Läs om hur en enorm pråm med en miljon biblar gled förbi de kommunistiska gränskontrollerna.

Beställ på ljusiosterbokshop.se eller längst bak i tidningen.

DECEMBER 2018 • 17

LIVSBERÄTTELSE

Fängelsechefen och fången Det dröjde inte länge förrän namnet Jesus fanns på alla läppar i en ny cell. Vad hände egentligen i fängelset?

Fången och fängelsechefen – Här får du bådas versioner.

TEXT: Cecilia Lind FOTO: Christina Boemio, Patrick Pierre, Ramy Kabalan

18 • LJUS I ÖSTER

LIVSBERÄTTELSE

Fängelsechefens version Någonting hade hänt med fångarna i cell 103 som fick blodet att koka. Alla fångar i cellen hade under en kort tid gått från att vara farliga brottslingar till Jesus-följare. Totalt förvandlade. Och allt började med den där pastorn. Han som är ledare för ett av de största nätverken av kristna i Kina, med flera miljoner i sin församlingsrörelse. Han som arresterats och placerats i fängelsecellen. Han som fortsatt göra det som fick honom att hamna i cellen från första början.

Jag slår näven i bordet.

– Flytta pastorn till en annan cell! Nu! Vakterna smäller upp dörren till cellen och drar med sig pastorn ut ur rummet. Jag går före genom de långa korridorerna. Förbi cell efter cell, upp för en metalltrappa och genom flera dörrar, tills vi kommit en bra bit bort från den tidigare cellen.

Jag stannar och visar med en handgest att det är här som pastorn ska in. Vi får ögonkontakt när jag vänder mig om.

Jag tål honom inte. Det känns som ögonen börjar brinna.

Innan jag vänder mig bort höjer jag rösten så att det ska gå in den här gången: Det får inte hända igen! Jag hör hur dörren smäller igen bakom mig.

Men det dröjde inte länge förrän namnet Jesus fanns på allas läppar i en ny cell i fängelset. Fånge efter fånge gav sina liv till Jesus efter att ha lyssnat till pastorns ord, och till slut var alla fångar i nästa cell också kristna.

Det blixtrar till på insidan när jag hör vad som hänt.

– HUR VÅGAR HAN?! Jag hör hur mina egna ord studsar i korridoren.

– DÖDA HONOM! Min röst sliter till i stämbanden.

Pastorn flyttas till en ny cell, på min begäran. Detta kommer bli hans sista. Jag uppmanar fångarna runtom att misshandla honom, att slå tills det inte fanns något kvar.

Men det räcker inte. Jag vill inte bara statuera ett exempel, han ska förnedras.

– Sen ska ni uträtta era behov på honom… hör jag mig själv säga när jag går igen.

I min frånvaro blir stämningen allt mer hätsk bland fångarna.

Pastorn slås ner på marken. Huden spricker och blodet väller ut på stengolvet. Fångarna sparkar. Huvudet, magen. Det pågår länge. Snart är inte pastorn igenkännlig. Snart stannar hjärtat och pastorn ligger där död på cellgolvet.

Fångarna släpar in pastorn på en toalett, och en av männen gör sig redo för nästa fas: Förnedringen. Men innan han hinner knäppa upp knapparna bryter plötsligt ett ljus fram i mörkret. En kraftig ljusstråle kommer ner från taket, rakt ner över Josuas kropp. Fångarna stapplar till. Skymmer sina

DECEMBER 2018 • 19

LIVSBERÄTTELSE

ögon. En av dem tar tag i väggen och ser upp mot taket. Var kommer ljuset ifrån? Det finns inget fönster. Det finns ingen spricka. I det mörka rummet finns ingenting som kan släppa igenom ljus överhuvudtaget.

För att fortsätta med det de tänkt göra så försöker fångarna dra ut pastorn ur ljusstrålen. Det är då det blir skrämmande på riktigt. Strålen följer med. I ren desperation släpar de pastorn tillbaka till cellen och lägger honom i hans säng. Men ljusstrålen följer med, den är som fastlimmad vid kroppen.

Känslorna hos medfångarna snurrar. Någonting pressar mot muren på insidan. De vet inte vad de ska säga, göra... Frågan gnager, vad är det som gör det här möjligt? Sedan ser de hur pastorn börjar röra på sig. Vad är det som händer? Vad gör skenet med kroppen?

Pastorn vaknar till. Han verkar inte längre vara skadad, och pastorns blick utstrålar förvåning. Fångarna runtom däremot fylls av förundran. En av dem utbrister högt: Berätta om din Gud! Berätta! Och de andra fångarna fyller i och nickar. Pastorn sätter sig upp och börjar berätta.

Information om händelsen når mig ganska snart efter det inträffat. Jag vet inte hur jag ska reagera. Jag kan inte sätta ord på vad som rör runt på insidan. Snart sprids ryktet i fängelset. Jag hör det pratas om den där ljusstrålen och den där Guden, om att det kan hela den som är sjuk. Det fungerar tydligen.

Jag vill inte erkänna det för mig själv, men incidenten har skrämt mig. Jag låter pastorn vara. Men pastorns Gud lämnar inte mig ifred. Tankarna om händelsen säger gång på gång att det är något speciellt med pastorn. Med pastorns Gud. Jag nås av en annan nyhet. Ett slagsmål som utbrutit i fängelset har lett till att en annan fånge dött. En viktig fånge.

En fånge som absolut inte får dö, har dött under min översyn.

Det här är för mycket. Jag orkar inte. Orkar inte tänka på konsekvenserna. Jag känner uppgivenheten välla över mig.

Död, någonting som inte går att göra ogjort.

Eller? Jag börjar tänka på pastorns Gud. Guden som är mäktigare än döden. Och innan jag hinner förstå vad som händer har jag kallat in pastorn på mitt kontor. Jag står framför honom och uppmanar honom att be till sin Gud, för den döde mannen.

– Gå först ner på dina knän och bekänn dina synder, så ska jag hjälpa dig sedan!

Pastorns röst går rakt in. Benen viker sig. Murarna faller.

Nere på knä framför honom tar jag emot Jesus som min Herre och frälsare. Efter en stund går pastorn iväg för att be för fången som dött i slagsmålet, och Gud hör bön och väcker mannen till liv igen.

En liten tid efter att mitt liv förvandlats för alltid, möter jag en av Ljus i Östers hemliga missionärer och berättar mitt vittnesbörd. Missionären som är nära vän med pastorn blir alldeles chockad – varför har min vän inte berättat om det här?

Död, någonting som inte går att göra ogjort, eller?

20 • LJUS I ÖSTER

LIVSBERÄTTELSE

Fångens version Jag vaknar upp i sängen och känner mig starkare än någonsin förut. Runt om mig står de som jag just börjat dela cell med. Likbleka och stumma, deras stora ögon fästa på mig.

Jag minns inte hur jag hamnade i sängen, men kroppen känns förnyad på något sätt. Ansiktsuttrycken runt om mig övergår i förundran. Några av dem har blod på sina kläder, och det har jag med.

Något märkvärdigt måste ha hänt.

– Berätta om din Gud... Berätta! utbrister en av fångarna plötsligt. Och de andra nickar instämmande. Här har Gud gjort förarbetet, tänker jag. Den öppning Han har skapat tänker jag ta vara på. Jag sätter mig upp och börjar berätta och Gud ger mig orden att säga.

Ryktet om vad som hänt går i fängelset och snart har även jag fått höra om misshandeln och hur Guds ljus strålade fram i mörkret. Jag tackar Gud som stått vid min sida i det brinnande mörkret och beskyddat mig från smärta. Nu är allt fler fångar nyfikna på Jesus. En person la sig nyligen i min säng och blev helad. Och fängelsechefen har inte varit på mig något mer. Han som, sedan jag hamnade i fängelset, varit rasande på mig. Han som velat tysta mig. Han som, när alla i cellen blivit frälsta, kastat in mig i en ny cell med helt nya människor att berätta om Jesus för.

Plötsligt står någon i dörröppningen. Jag blir ledd genom korridorerna, förbi dörr efter dörr och in i ett kontor. Fängelsechefen står bakom sitt skrivbord. Han ser desperat ut.

Han berättar om fången som blivit ihjälslagen, om konsekvenserna han väntar. Men jag ser att det är någonting nytt över hans blick.

– Kan du be till din Gud för mannen, uppmanar han.

Självklart, tänker jag. Men jag känner att det är någonting

Gud vill göra först. Jag öppnar min mun, men det är Han som talar. Han säger åt fängelsechefen att gå ner på sina knän och bekänna sina synder, och efter det ska Han hjälpa honom. Chefen faller ner på sina knän och börjar bekänna, och där vid mina fötter tar den hatfyllda mannen som dödat mig, emot Jesus som sin frälsare.

När jag lite senare lägger mina händer på den döde mannen och säger åt honom att stå upp i Jesu namn, blir mannen genast levande igen.

Jag tänker tillbaka på resan som jag gjorde till Mosul när IS härjade som värst i Irak. Vi var där för att dela ut filtar, mat och tält till behövande men jag kände att något ytterligare behövde göras. Frågan föddes: "Vad gör vi för att nå IS med evangeliet? Tänk om det finns en Paulus ibland dem, en som idag förföljer kristna men imorgon kanske är en evangelist? Det borde inte fällas bomber över dem, utan biblar!" Så blev det, vi släppte små digitala biblar i IS-kontrollerat område med hjälp av drönare, och resultatet vet bara Gud. Kanske har någon mer, likt fängelsechefen, fått byta förföljelse till evangelisation.

Jesus är inte rädd för att nå dem som verkar vara längst ifrån.

Efter ett tag får jag återvända hem till församlingen igen.

Bland människor i alla åldrar som vill följa Jesus står han där, fängelsechefen, numera en del av min församling.

– Varför har jag inte fått höra om allt som hände i fängelset? frågar en av mina nära vänner, en Ljus i Öster-partner, som är på besök. Jag tittar på honom oförstående, vi kan ju inte leva i det som Gud gjort i det förflutna – vi måste blicka framåt, tänker jag innan jag svarar: – Men det var ju flera veckor sen...

Vid mina fötter tar den hatfyllda mannen som dödat mig, emot Jesus som sin frälsare.

Av säkerhetsskäl har detaljer ändrats och namn uteslutits.

Händelsen återges här i en mer berättande form.

DECEMBER 2018 • 21

ELVA SAKER VI MINNS

Elva saker vi minns

Intressant, mirakulöst eller var det kanske den där rubriken?

En del berättelser glömmer man aldrig! Här följer utdrag ur 11 favoritartiklar från tidningens 100-åriga historia.

Pjotr gav sin gamla lärarinna Bella en barnbibel i julklapp. Den skulle hon kunna läsa för sina barnbarn, tänkte Pjotr. Men när lärarinnan bläddrade i Bibeln började hon gråta. Hon insåg att det var samma berättelser som hennes mamma berättat varje kväll. När Bella var 6 år greps hennes föräldrar och hon fick aldrig se dem igen. Hon uppfostrades i den kommunistiska tron på ett barnhem.

– Sedan har jag ägnat hela mitt liv åt de tomma kommunistiska idéerna och glömt mina föräldrar och deras tro – ända tills jag idag fick denna bibel. Pjotr, lär mig att be! sa Bella och böjde sina knän Nordossetien, 2006 på julafton.

74-åring kom till tro genom barnbibel

3 22 • LJUS I ÖSTER

2

Döpte busschaufför i bussen Kina, 2004

Evangelisten Wei tog alla tillfällen för att vittna om Jesus, ofta på bussar och tåg. En gång ville både busschauffören och biljettförsäljaren bli kristna tillsammans med flera av passagerarna. För att markera att de omvänt sig ville de även döpa sig direkt.

– Men vad gör man då, i en buss? Jo passagerare tog fram sina vattenflaskor och gav mig så att jag kunde döpa dem som bett om förbön – i bussen!

Denna metod kom även till hands när hon vittnade i ett kvinnofängelse. Fångarna ville döpa sig men Wei fick inte gå in i cellerna.

– Jag bad dem då att sticka ut huvudet så mycket de kunde genom gallret och så hällde jag vatten på deras huvuden.

I det fängelset fick Wei leda 180 fångar och några vakter till Jesus.

Höll bibelstudie i bambubur Laos, 1998 En predikant i Laos hölls inlåst i en bambubur i 6 månader. Anledningen var att frun till en lokal tjänsteman hade varit och tittat på Jesusfilmen istället för att vara hemma och laga middag åt sin man. Predikanten lät sig inte hindras. Från bambuburen ledde han bibelstudier och höll möten för de andra inlåsta.

ELVA SAKER VI MINNS

4 Bibel kom flygande Georgien, 1998

En georgisk pastor blev på en tågresa av med sin bibel, när en medresenär som inte tyckte om religion, slängde ut den genom fönstret. Några månader senare kom en främling till pastorn och ville bli frälst efter att ha läst sin bibel. När pastorn frågade hur mannen ovanligt nog fått tag i en egen bibel, fick han höra en märklig historia. Mannen berättade att han arbetade nära järnvägen, och när ett tåg passerade kom en bok flygande som landade i dammet framför honom. Efter att han hade hittat Bibeln, eller snarare, efter att Bibeln hade funnit honom, tog han med den hem, läste den och upptäckte att detta var sanningen om Gud och Kristus.

Detaljerna stämde och när pastorn fick se Bibeln var det helt klart att det var hans. Pastorn lät döpa mannen, men ville inte ha tillbaka Bibeln. "Den här boken har gjort så underbara ting för dig att jag vill att du ska behålla den. Jag ber också att den ska få göra underbara ting för andra." Och det fick den. Mannens vittnesbörd och stora entusiasm, ledde till att alla i hans by blev frälsta. Allt på grund av en bibel som någon försökt slänga bort.

5 Korv hindrade vittnesbörd Centralasien, 1995

Det enda arbete som den nyfrälste mannen kunde få tag i, var på en korvfabrik. Lönen var usel och därför brukade de anställda ta med sig korv hem, utan att betala för den.

Mannen visste att detta var stöld, men kunde inte motstå frestelsen. Han sa till sig själv: "Vi är en stor familj och jag måste hjälpa till att försörja dem". Detta pågick i ett år. Under den här tiden vittnade mannen för sina föräldrar och släktingar om Jesus Kristus, men ingenting hände.

En dag när han läste den ryska Bibeln slog sanningen honom. Det stod "Allting som inte är gjort i tro är synd." Nästa dag berättade han för sina förvånade arbetskamrater att han inte längre tänkte ta hem korv, eftersom han var kristen. Efter detta steg i tro började Herren verka i hans familj. Hans far och andra släktingar började intressera sig för evangeliet. Inom två månader hade mannen dessutom fått ett nytt, bättre jobb.

DECEMBER 2018 • 23

ELVA SAKER VI MINNS

8

6

Hängde mellan två vagnar i tjugo graders kyla Sovjet, 1991

När Farid, som varit på skidsemester med sina vänner, gick av tåget för att byta vagn och leta efter en ledig plats, började tåget rulla. Farid bankade desperat på dörrarna men ingen öppnade, så han fick hoppa upp mellan två vagnar för att komma med.

Där höll han sig fast i järnstängerna så gott han kunde. 20 grader kallt, iklädd endast en träningsoverall och troligtvis 15 mil till nästa stopp. Det kändes som flera år, händerna värkte och Farid trodde att han skulle dö. Till slut vände han ansiktet mot den svarta natthimlen och ropade ut sin förtvivlan till Gud. Då stannade tåget plötsligt. Farid kastade sig ner, kröp på alla fyra och lyckades ta sig in i en vagn. Efteråt fick han veta att tåget stannat helt utan anledning. Det var 12 mil kvar till nästa station.

7

15-åring har grundat 70 församlingar Kina, 1990

24 • LJUS I ÖSTER

Radioaktiva testamenten: Verklighet eller KGB-information för att skrämma bibelläsare?

Lettland, 1975 Hur stoppar man biblar från att tryckas? Den frågan brottades de sovjetiska myndigheterna med. För att spåra ett underjordiskt tryckeri utanför Riga som spred biblar, kom information om att KGB blandat radioaktiva isotoper i papper. Det skulle inte bara innebära att tryckeriet kunde avslöjas av helikoptrar från luften, utan också att den som sedan läste de tryckta biblarna utsattes för farlig strålning.

En del blev rädda medan andra kallade det teoretiskt omöjligt. Vi anlitade svenska experter för att undersöka om det i teorin var möjligt. Beräkningen visade att det hade gått att spåra tryckeriet, men att stråldosen inte var farlig för varken arbetare eller läsare. Efter det avslöjades det hela som skrämselpropaganda som KGB själva spridit.

Flickan grundade sin första församling som 12-åring, och vid 15-års ålder hade hon redan grundat 60-70 stycken. Hon reste runt som heltidspredikant och stannade i byar för att vittna och be. Under och tecken skedde och människor kom till tro. I en isolerad by långt uppe bland bergen hade en man kommit till tro när han hört flickan berätta. När hon återvände en månad senare visade det sig att denna enda man berättat vidare och ytterligare 400 människor hade kommit till tro.

ELVA SAKER VI MINNS

9

Sovjetiska myndigheter: Kristna kyssar farliga Sovjet, 1974–1977

Troende i slaviska länder hälsade ofta varann med en kyss. Men efter utredning av religionsexperter meddelades att de kristna kyssarna kunde vara farliga och leda till sjukdomar som tuberkulos, syfilis, dysenteri, influensa och halsfluss. Även tvättning av fötter, tungotal och dop i floder, var farligt för hälsan, enligt uttalanden från experterna. Särskilt om det skedde bland pingstvänner och andra som myndigheterna klassade som "farliga sekter".

Möjligen var kommunisterna själva lite rädda, inte för kyssarna, utan för den provocerande kärlek som de troende höll fast vid – mitt i det ateistiska samhället.

10 Världskriget öppnade dörrar och hjärtan för bibelspridning Europa, 1942

11

1924 stängdes dörrarna för bibelimport till det ryska folket, och nytryckta biblar stannade kvar på lager. Men oväntat nog öppnades de igen genom Andra Världskrigets ryska krigsfångar. Ofta hände det att de andligt uthungrade krigsfångarna stormade bibelutdelarna. Under brinnande krig mobiliserade sig de kristna i Norden och arbetade frivilligt med bibeldistribution och tryckning, de bad och investerade. Det ledde till att mer än en miljon bibeldelar nådde ryska händer och hjärtan.

Försökte ta sitt liv 4 gånger men det gick inte Sovjet, 1929 Den unge Peter Kostjuchin ville inte leva längre och bestämde sig för att ta sitt liv. Först försökte han dränka sig i en flod, men några snälla människor drog upp honom. Därefter försökte han hänga sig, men snaran brast. Sedan tog han till gift men överlevde.

Till slut skar han av sin strupe med en rakkniv, men läkarkonsten kom till hans räddning och såret läkte snabbt.

Gud hade andra planer för Peter. Han skulle inte dö utan leva.

Efter självmordsförsöken "råkade" han hamna på ett möte där han fick möta Jesus. Peter blev missionär och skickades till en straffkoloni för oförbätterliga förbrytare långt österut. Han kom med ljus i mörkret och en församling bildades där. Peter fortsatte sedan till fots genom kyla, bitande snöstormar, hetta och störtregn hundratals kilometer, för att med själ och tårar berätta om det hopp han funnit. Och Herren fortsatte bevara hans liv.

DECEMBER 2018 • 25

PROJEKT

De vill nå bortom Armeniens gränser TEXT: Cecilia Lind

FOTO: Magnus Lindeman

För att nå ett onått land behöver man ibland verka i ett nått. Häng med till missionsskolan i Armenien.

Den 17 september fylldes rummet av sorlet från förväntansfulla elever. Tack vare stöd från Ljus i Östers givare har vi haft möjlighet att starta upp en bibelskola som stått tyst och tom i fyra år. Men det här är inte heller vilken skola som helst, utan en skola som kommer bli en viktig strategisk hubb för att nå mellanösterns muslimer med Jesu kärlek.

– Jag har ett hjärta för Turkiet, och jag vet faktiskt inte var denna längtan kommit från, berättar Liana, 18 år, och elev på skolan.

Vår kallelse som organisation är alltid först och främst att nå de onådda, men för att nå ett onått land behöver man ibland verka i ett nått. I Armenien finns det en frihet att utöva sin tro och att ha en bibelskola – något som ofta kan vara både förbjudet och livsfarligt i onådda länder.

– Vi ser Armenien som ett "förrådshus" för att nå de olika muslimska länderna runt omkring, berättar Ljus i Östers direktor Magnus Lindeman, som nyligen besökt skolan.

Armenien gränsar till Turkiet, Iran, Georgien och Azerbajdzjan.

Ljus i Öster stöttar skolan finansiellt, men också med lärare som bidrar med undervisning om mission och kultur-

26 • LJUS I ÖSTER

förståelse. Tanken är att resa upp ledare med ett hjärta för församlingsplantering både i och utanför Armenien. Även om vårt fokus är de onådda folken, så tror och hoppas vi att det Gud gör i eleverna får ringar på vattnet i Armenien.

För även om det kallas för ett kristet land är det många som endast är namnkristna. Den största delen av befolkningen tillhör Armeniska Apostoliska Kyrkan, som är statskyrka och som klassar evangelisk kristendom som en sekt. Men enligt lagen är vi accepterade som kyrka och får utöva vår tro. Det är också detta som möjliggör att vi kan skriva såhär pass öppet om skolan, utan att fingera de modiga elevernas namn och gömma deras ansikten.

På skolan tränas just nu 29 personer mellan 17 och 40 år till att bli missionärer. Här får de lära sig allt från hur muslimer tänker, till Paulus missionsstrategier, och hur stor Jesu kärlek är för varje människa. Bland eleverna finns en stor längtan att svara på Guds kallelse för deras liv. Robert som går i klassen berättar att han redan hunnit lära sig mycket som han aldrig kommer glömma.

– Några meningar har satt sig, såsom: Med Gud är du i majoritet även om du skulle vara ensam, säger Robert.

Var med och be för missionsskolan och alla modiga lärjungar som är redo att lägga ner sina liv för att nå alla folk med Jesu kärlek.

PROJEKT

GEVORG OCH AREVIK SAFARYAN 23 ÅR, FRÅN JEREVAN "Lektionerna hittills har hjälpt till att forma mitt livs vision. Jag vill evangelisera bland muslimer. I mitt hjärta har jag en längtan efter att nå ut med evangeliet i Iran men jag är inte säker på vart Gud kommer leda. Det jag lär mig ger verktyg till att bättre kunna nå människor som lever i ett annat land", berättar Arevik och maken Gevorg fyller i: "Som par har vi bestämt oss för att flytta vart än Gud leder oss. Jag vill tjäna Gud bland andra folk. De onådda är också våra bröder och systrar, som behöver välkomnas in i Guds familj."

ROBERT NIKOXOSYAN 24 ÅR, FRÅN JEREVAN "Hittills har jag fått fördjupad kunskap som berör mig på djupet. Varje ämne hjälper mig att se varje enskild persons värde mer än tidigare, och det hjälper mig att fokusera på andra människor istället för mina egna behov. Jag vill göra det som Jesus ber mig. Jag vill växa mer i min kunskap om Gud och Bibeln. Jag vill lära mig att evangelisera med större frimodighet och klarhet i det jag säger, än vad jag gör idag. Jag vill nå onådda folk därför att Jesus ger oss sin befallning. Om jag inte gör det, vem ska då göra det?"

NANA SRAPYAN 27 ÅR, FRÅN GUMRI "Jag har en dröm om att få vara med och förändra världen och lämna ett tydligt fotavtryck på den. Jag vill göra det genom att möta en och en, genom att dela Jesus för en och en, och sedan se hur de själva sprider det vidare. Det lärarna undervisar om och det vi själva läser hjälper mig att förstå sådant som jag inte visste tidigare. När vi själva vet sanningen som baseras på Guds ord, blir det lättare att dela med oss av Jesus och bygga verkliga relationer på bibliskt vis."

SONA SHAHNAZARYAN 23 ÅR, FRÅN JEREVAN "Undervisningen har gett mig mer förståelse för missionsbehovet i världen. Att Gud faktiskt var den förste missionären och att han har en missionsvision har jag inte riktigt tänkt på tidigare. Jag har inte tidigare vetat hur man ska tala med muslimer om Jesus, men genom undervisningen har jag nu fått vissa nycklar. Jag har också lärt mig att bättre kunna svara på andras frågor om den kristna tron. Jag brinner för att undervisa barn, vart än Gud sänder mig. Jag är beredd att göra det även utanför Armeniens gränser."

DECEMBER 2018 • 27

Så varde ljus i handduschen...

EuroLight handdusch

LED

• LED-belysning med tre olika färger som indikerar vattentemperaturen • Kanonbra för barn • Inga batterier behövs drivs av vattentrycket • Passar alla duschslangar

Svalt

Medium

Varmt

4 böcker om Kina

ANNONSER

www.narinforlag.se

HÄR SKULLE DIN ANNONS KUNNA NÅ 10 000 LÄSARE Ring 08-564 840 40 eller maila info@ljusioster.se så hjälper vi dig annonsera i nästa nummer.

28 • LJUS I ÖSTER

ANNONSER

GUNNARS TRÅD M O D E R N T R Å D D R AG N I N G Vi är en av de marknadsledande producenterna av rundtråd och plattvalsad tråd.

WWW.GUNNARSTRAD.SE

Vill du att vi besöker din kyrka för att prata mission?

Kontakta oss på 08-564 840 40 eller info@ljusioster.se LJUSIOSTER.SE/MOTEN

DECEMBER 2018 • 29

REPORTAGE

Från ockultism till Jesus Då fanns inte en enda troende. Nu har vi den stora glädjen att klassa folkgruppen udmurterna som ett nått folk. Såhär gick det till när evangeliet nådde den sovjetiska delrepubliken vid Uralbergen.

TEXT: Cecilia Lind

FOTO: Ljus i Öster

Ingen kunde ge något svar på om det fanns en enda troende udmurt. Tio år av brinnande böner för udmurterna, men fortfarande inget genombrott. Solna Pingstförsamling, som började be för udmurterna i slutet av 1970-talet, hade kommit till en brytningspunkt. Men när de frågade sig själva om det verkligen var lönt att fortsätta, reste sig en person upp och utbrast: "Har vi bett i 10 år kan vi inte ge upp nu!"

Efter detta förnyade församlingen sitt engagemang för udmurterna. Det skulle snart visa sig att uthålligheten gjort mer än de kunnat ana. Ett par år senare fick de kontakt med missionären Pavel som kommit till Udmurtien från Ukraina.

När han fick höra om deras böner insåg han någonting.

Samtidigt som församlingen hade börjat be för udmurterna blev Pavel frälst, och samtidigt som de förnyade sitt engagemang fick Pavel sin kallelse till Udmurtien.

När Pavel begav sig ditåt var republiken mellan Uralbergen och Volgafloden fortfarande helt stängd. Under andra världskriget flyttades Sovjets vapenproduktionen inåt i landet och Izjevsk, Udmurtiens huvudstad, blev en av dessa platser.

På grund av den paranoia som präglade ledningen fick ingen resa varken in eller ut. Detta gjorde det otroligt svårt att sända dit missionärer.

När Pavel kom till Izjevsk 1989, var udmurterna onådda. Efter 10 år av hårt arbete hade den kristna skaran i republiken ökat till 10 000 och över 200 församlingar hade grundats. Efter 15 år samlade Pavel mellan 1200 och 1300 till sina gudstjänster varje söndag. Bland dessa fanns före detta ateister, kommunister, fångar och människor med ock-

30 • LJUS I ÖSTER

ult bakgrund som lämnat sina liv till Jesus. Många kom till tro genom de Alphakurser församlingen anordnat.

Udmurtien har sina andliga rötter i buddhismen och schamanismen. Folktron var en salig blandning mellan naturdyrkan, ockultism, myter och andedyrkan som uppstått över tid och blandats med regionens historia. Första mötet med kristendomen var med Ortodoxa kyrkan och skedde under sen medeltid. Men för många innebar inte detta goda nyheter med upprättelse och befrielse, utan tvångskonvertering.

Delar av den tidigare folktron fortsatte dock att utövas, fast i form av en lokal blandreligion i kristen förpackning.

När Sovjet tog makten skulle allt som kallades religion rensas ut och under många år var det ateism och kommunism som istället styrde det andliga klimatet. När järnridån sedan föll blev folket som länge längtat efter att fylla tomheten offer för nyandliga rörelser, som Hare Krishna och Hedningarnas förening. Statistiken på antal självmord i Udmurtien var ett av världens högsta och pastor Pavel berättade i tidningen Ljus i Öster 1994: – Nyligen såg jag en självmordsannons i en tidning. Där stod det att det fanns en klubb för alla som tänkte ta sitt liv.

I annonsen stod bland annat "I Izjevsk finns många unga häxor och trollkarlar som kan hjälpa er. Vänd er till oss".

När evangeliets ljus började bryta fram blev det kollisioner med mörkret i regionen. 2004 skrev vi om ett stort event med häxor, helbrägdagörare och trollkarlar som ägt rum i Izjevsk. Arrangör var bland annat föreningen Hedningarna i Udmurtien. Men samma år och i samma stad markerade

REPORTAGE

När udmurterna samlas ser man ofta de klassiska folkdräkterna.

Gud mot detta mörker. Genom stöd från Sverige och Finland arrangerades konferensen "Evangeliet - där folk och kulturer försonas". Ljus i Öster var på plats och efter söndagens gudstjänst blev det dopfest i badhus, och 14 personer klev ner i dopgraven.

Från Udmurtien har det genom åren kommit många starka vittnesbörd om hur Gud verkat. Vi har hört om unge Volodja som sökte sina svar i Ufologernas Sällskap, men efter att ha mött kristna och den kärlek de utstrålade bytte han tro på flygande tefat till tro på Jesus.

Vi har mött Valerij som låg i sängen med bruten ryggrad.

Han blev i sitt svåra tillstånd påmind om en kristen arbetskamrat och det hon berättat om en levande Jesus Kristus.

Han gav sitt liv till Jesus i sin sjuksäng och blev helad. Han blev sedan en av studenterna på Ljus i Östers bibelskola i Izjevsk.

Vi har också fått vittnesbörd från ett udmurtiskt fängelse där Jesus hade nått innanför väggarna. Cirka 30 fångar blev frälsta och bildade där en egen församling. En dödsdömd isolerad fånge i samma fängelse fick in det kristna radioprogram som Pavels församling sände, i sin cell. Han blev frälst, befriad från dödsångest och fick sitt straff omvandlat till livstids fängelse.

Men särskilt minns vi Michail Atamanovs starka bönesvar.

När han såg sin mors nöd över att inte kunna läsa Guds ord på sitt språk, började han be Gud om en udmurtisk bibelöversättning. När mamman strax därefter gick bort insåg Michail att han förlitat sig på hennes tro och inte sin egen.

Han började då söka Gud och fick personligen uppleva Guds frälsning, för att sedan bli den som Gud kallade att översätta Bibeln. Han fullföljde uppdraget från början till slut och ägnade 23 år av sitt liv till att färdigställa hela Bibeln på udmurtiska.

Nya Testamentet kom ut 1997, och hela Bibeln kom ut 2013. Bland de mest tacksamma var udmurtiska sånggruppen Buranovskie Babushki som deltog i Eurovision Song Contest 2012 med "Party for Everybody". För United Bible Societies berättade de att Bibeln verkligen behövdes och att de vill lära de unga om Guds vägar på deras eget språk.

Uthållig bön från församlingen på plats såväl som svenska församlingar och Ljus i Östers förebedjare har spelat en avgörande roll i allt som hänt udmurterna. Samtidigt som Filadelfiaförsamlingen i Izjevsk växt fram, så har också Ortodoxa kyrkan fått ett rejält uppsving och idag finns flera nybyggda kyrkor där många är aktiva. Än finns många kvar att nå men numera har vi har den stora glädjen att klassa udmurterna som ett nått folk.

Idag har Pavels församling 1500 medlemmar och de har planterat många församlingar runtom i Udmurtien och övriga Ryssland. Nu står de på egna ben och i år är de redo att sända sina första missionärer utanför landets gränser.

Inför detta bad de om coachning från Ljus i Öster och Solna Pingstförsamling och ett tiotal kom till Sverige i augusti för en kortare missionsbibelskola. Att få se ungdomar från Udmurtien evangelisera på gator i Sverige var ett starkt vittnesbörd om deras resa från onådda till att själva gå ut!

DECEMBER 2018 • 31

LIVSBERÄTTELSE

Harald och Margaretha tar striden från köksbordet Att bön kan riva murar har Harald och Margaretha fått se med sina egna ögon.

I mer än 50 år har de kämpat för att nå de onådda, ofta från sitt eget köksbord.

TEXT: Samuel Winderö

FOTO: Petter Berg

Harald minns inte första gången han läste Ljus i Öster.

Under hela uppväxten landade tidningen i brevlådan och någonstans på vägen blev kampen för de onådda och förtryckta hans kamp. När Harald och Margaretha gifte sig 1965 valde de att tillsammans be för och stödja arbetet, och på olika sätt har de stött utbredningen av Guds ord genom Ljus i Öster i mer än 50 år.

100 år av tidning betyder också 100 år av människor som engagerat sig för att alla folk ska höra om Jesus. I vårt avlånga land finns det tusentals bostäder med människor, som troget och efter sin förmåga, har investerat i Ljus i Östers arbete. Vi skildrar ofta våra nationella missionärer världen över som går dit ingen annan går, men faktum är att de som befunnit sig i kök och vardagsrum hemma i Sverige har varit lika oumbärliga i den kampen.

I Harald och Margarethas hem har de alltid haft ett hjärta för människor som lever under förtryck. Deras son Niklas berättar att han minns hur de bad för de troende i östra Europa vid köksbordet när han var liten. Idag är han själv engagerad i att fler ska få höra om Jesus. Precis som Haralds egna föräldrar har de önskat föra arvet av att stödja utbredningen av Guds rike, vidare till nästa generation.

Det var en annan tid och ett annat politiskt läge i deras ungdom. De minns så väl när muren föll. Efter att ha bett för detta i generationer kunde de knappt tro att det var sant när det väl skedde 1989.

De har själva rest till östra Europa både före och efter muren och sett det verkliga förtryck som människor levt under. Harald bläddrar i sin bibel och citerar Hebreerbrevet 13:3; "Tänk på dem som sitter i fängelse som om ni var deras medfångar, och på dem som blir misshandlade som om det gällde er egen kropp." Resorna, människorna de mött och församlingarna de besökt har hjälpt dem att fortsätta att uppmuntra och be för dem.

Harald är en tredje generationens entreprenör som under många år lett företaget hans farfar startade. Idag för sonen Niklas det arvet vidare. Företagandet tillsammans med Guds trogna välsignelse är det som gjort att familjen kunnat stå

32 • LJUS I ÖSTER

Harald har Bibeln nära till hands och läser ur Hebreerbrevet.

så fasta i sitt givande, berättar Harald. De har också kunnat stötta Ljus i Öster via företaget, bland annat som annonsörer i tidningen. De känner båda att de har allt de behöver och känner sig manade att förvalta det Gud gett dem för att möjliggöra att budskapet om Jesus når fler.

Margaretha berättar att de ofta på morgonen vid köksbordet ber för de förföljda än idag. Harald tillägger att han tycker det är viktigt att be för stater och regeringar utöver att be för missionärer och de förtryckta. För bön kan verkligen riva murar.

Harald tar fram en lapp han skrivit ut inför vårt samtal och på den står tre bibelord. Tre ord han vill skicka med till de nationella missionärerna, till personalen på Ljus i Öster och alla som läser tidningen. En uppmuntran till oss alla att fortsätta göra gott och våga vila i Gud genom livets alla skiften.

LIVSBERÄTTELSE

Haralds tre uppmuntrande bibelord Gå till honom som ger er ro "Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat.

Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt."

MATTEUSEVANGELIET 11:28–30

Finn tid med Gud i ensamhet "Han sade till dem: "Kom med till en öde plats där ni kan få vara ensamma och vila er lite."

MARKUSEVANGELIET 6:31

Var fasta och arbeta hängivet "Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren. Ni vet ju att er möda i Herren inte är förgäves."

FÖRSTA KORINTIERBREVET 15:58

DECEMBER 2018 • 33

NAMN PÅ UPPSLAGET

l u j d o .ar G

t t y n t t o g och

Ett stort tack från oss på Ljus i Öster till er som stöttar vårt arbete. Vi fortsätter tills Jesu kärlek nått alla folk!