Ljus i Öster #1 2013

Nr 1 januari 2013

SULOMAJ - BYN SOM GUD INTE GLÖMDE Sid 4-7

TILL UKRAINA 170 GÅNGER Sid 8-10

GEORGI VINS - KRISTEN FÅNGE PÅ 70-TALET Sid 12-13

HÅRDARE RELIGIONSLAGAR I UKRAINA Sid 14-15

1

ledare

Ljus i Öster nr 1

l

januari 2013

Mitt i förföljelsen växer Under julhelgen och mellandagarna har jag passat på att göra en tillbakablick på 2012. Vi har sannerligen inte legat på latsidan när det gäller projekt och jag är stolt över att leda ett team som lägger så mycket hjärta, kreativitet och kraft i missionsarbetet.

Har insatserna från Ljus i Öster givit något resultat? Har det varit värt allt arbete?

I en mapp hade jag sparat ett 30-tal rapporter från nationella missionärer som vi ger stöd till i Centralasien, som jag ännu inte hade hunnit läsa. Jag hade inte läst långt i rapporterna innan det slog mig att de här måste vara de modigaste personer vi har kontakt med. Det är nästan som att läsa fortsättningen på Apostla­ gärningarna!

Vid åtskillliga tillfällen har Ljus i Öster lyft fram de förföljda kristnas situation. Jag kan nästan känna mig tjatig när jag skriver om det förtryck som våra trossyskon i Centralasien har att möta, dagligen! Ofta känner jag en stark in-

är en ekumenisk mission som grundades 1903. I dag arbetar vi i östra Europa, OSS, Turkiet, Mongoliet och Kina. Ljus i Öster har Lausannedeklarationen som utgångspunkt för arbetet.

Våra primära målgrupper är: – onådda folk – barn och ungdom

2

Postadress: Hemvärnsgatan 8, 171 54 Solna Telefon: 08-564 840 40 E-post: info@ljusioster.se Hemsida: www.ljusioster.se Plusgiro: 90 03 62-5 Bankgiro: 900-3625 Bankkonto:8327-9 14005727-4 Bankgiro i Finland: 800011-70838396 (SAMPO) 381000-3958 (Swedbank) Giro i Norge: 3000.16.85569 Swiftadress (betalningar från utlandet): SWEDSESS IBAN: SE1280000083279140057274 Org. nr: 802003-0972

dignation över att de trakasseras, förföljs, förlöjligas och på alla sätt marginaliseras av stater och myndigheter som inte kan stava till mänskliga rättigheter. Kristna kan också räkna med att få familjen, släkten och grannarna emot sig.

Men det stannar inte bara vid att de befinner sig i en svår situation, de tar också vara på de tillfällen de får. Många finner vägen till Kristus trots svårast tänkbara förhållanden. I läsningen av de senaste rapporterna märks det tydligt att församlingarna verkar fungera som starka magneter. Även om de pressas av myndigheter och det omkringliggande samhället så kommer människor ändå inom hörhåll och får för första gången i sina liv möta evangeliet om Jesus Kristus som enda vägen till Gud! Flera av dem som sänt rapporter kan vittna om många nya troende, helanden och otroliga bönesvar. En pastor skriver att människor tar emot Jesus när de får uppleva och se Gudsrikets väldiga kraft!

De direkta förföljelserna kan vara olika från tid till tid. I Centralasien dömer man för närvarande sällan kristna till fängelse.

Strategin verkar vara att utdöma böter, som väl är betydligt mer lönsamt. Jag har läst flera rapporter från nationella missionärer som specificerar antalet bötesstraff och belopp.

Man kan trakassera kristna församlingar på många olika sätt. Kristna tas ofta in till förhör hos den lokala polisen. Man riktar in sig på en familj i ledande ställning, och även barnen kallas in för enskilda förhör.

Tidningen LJUS I ÖSTER ISSN 0345-7265 Ansvarig utgivare: Hans Lindstrand Redaktör: Åke Lager e-post: ake.lager@ljusioster.se Annonspris: 23 kr/spaltmm.

Frivillig pren.avgift: 150 kr/år Upplaga: 14 700 Tryck: Kontorsrutin AB, Örebro Omslagsfoto: Vassilij från Sulomaj var kriminell innan han blev frälst. Nu ser till att inga farliga djur anfaller oss under båtresan. Foto: Åke Lager

Ljus i Östers verksamhet och räkenskaper granskas av auktoriserad revisor och Svensk Insamlingskontroll.

Om gåvor ges till specifika ändamål och insamlingsbehovet blir fyllt förbehåller vi oss rätten att använda dem för andra närliggande ändamål.

januari 2013

l

Ljus i Öster nr 1

församlingarna Man försöker få barnen att avsvära sig den kristna tron genom hot av olika slag. Det är klart att församlingarna påverkas och framför allt blir medlemmar rädda för att gå på gemensamma möten. Från olika håll kommer vittnesbörd om att lokal milis patrullerar och gör nedslag i enskilda kristnas hem.

I flera länder i Centralasien kräver lagarna att en församling ska vara registrerad. Men i praktiken är det i stort sett omöjligt att klara registreringskraven eller att få igenom sin ansökan. Församlingarnas verksamhet klassas då som illegal även om det är myndigheterna som genom sitt agerande tvingat fram dagens situation. Inte undra på att man kan känna ilska och förtvivlan.

På en del platser kan man endast träffas en eller två gånger i månaden som församling.

Allt församlingsliv måste ske i smågrupper och inte sällan nattetid. Samlingar kan ske på olika typer av platser som skulle betraktas som ganska okonventionella för oss. ”Trots alla förföljelser kallar Gud hela tiden människor till sig”, skriver en missionär i sin rapport!

Trots förföljelserna gör kristna församlingar omfattande sociala insatser. Ibland ser lokala myndigheter positivt på detta – ibland inte. Jag blev rörd av att läsa en speciell rapport. Rapporttören berättar att de i sin region identifierat en särskild minoritetsgrupp som inte kunde sända sina barn till skolan. De var helt enkelt för fattiga.

Pastorn och församlingarna i regionen startade en insamling som ledde till att ett 30-tal

barn ur den folkgruppen nu kan gå i grundskola.

Församlingarna har tagit det som sitt ansvar att barnen ska få nödvändig utbildning.

Man rapporterar om rehab-arbeten för att hjälpa missbrukare till ett värdigt liv. Några församlingar har satsat på själavård i sin stad och många människor kommer med sina olika själsliga plågor för att få hjälp. Jag kan också se att det är vanligt att församlingar ägnar sig åt ren humanitär verksamhet. Det finns människor som saknar både mat och kläder i dagens Centralasien.

Det finns många, många vittnesbörd om att människor söker sig till församlingarna för att få hjälp med förbön för dagliga problem, inte minst för relationsproblem. Många älskar helt enkelt att få höra vittnesbördet om Jesus Kristus och verkar ha förberetts att ta emot tron. Många förböner och bönesvar leder till omvändelser.

Gud är sannerligen på gång i Centralsien!

Jag tänker med stor tacksamhet på alla förebedjare och givare. Det är ni som gör det möjligt för Ljus i Öster att satsa på bland annat Centralasien. Vi vill tacka er alla som ställer era medel och förböner till förfogande. Ett riktigt Gott Nytt År till er alla!

” ”De måste

vara bland de modigaste personer vi har kontakt med. Det är nästan som att läsa fort­ sättningen på Apostla­ gärningarna!”

Med varma hälsningar och önskan om Guds Välsignelse

Hans Lindstrand Missionsföreståndare

hans.lindstrand@ljusioster.se

I DETTA NUMMER

uds hjälp lever med G Keterna över - sid 4-7

I skytteltrafik till Ukraina - sid 8-9

a ag i Ukrain Ny religionsl - sid 14-15

3

sibirien

Ljus i Öster nr 1

l

januari 2013

Byn som Gud inte Efter katastrofen fick byn Sulomaj nytt liv

Eigil Nansens gata i Sulomaj, med bönhuset längst bort.

Sulomaj efter vårfloden 2001. Foto: Valentin Kazerski

4

Vårfloden 2001 höll på att bli den sista för den lilla sibiriska byn Sulomaj. Vatt­ net steg sju meter högre än normalt. Isblock stora som flervåningshus kom farande och på några timmar hade de flesta hus i Sulomaj krossats, men lyckligtvis klarade sig alla människor.

Tack vare hjälp från Nor­ den fick byn nytt liv igen, och är nu en av de finaste i Sibirien.

januari 2013

l

Ljus i Öster nr 1

glömde

Det ordnas inga bekväma sällskapsresor till Sulomaj. Att resa dit är strapatsrikt. Från miljonstaden Krasnojarsk flyger man till lilla Bor med drygt 2 000 invånare, beläget över 100 mil norrut vid Jenisej-floden. Därefter blir det båttransport till Sulomaj. Här uppe i vildmarken finns det inga vägar. Båt på sommaren, snöskoter på den islagda floden på vintern eller möjligen helikopter är det som gäller.

Jag får mina första fjärilar i magen när jag ser flygplanet som ska ta oss till Bor. Bolaget heter Kras Aero. Som om det inte vore nog är det ena däcket på landningsstället fullständigt blankslitet. Planet är mörkt och trångt, bakre halvan är lastutrymme för allehanda förnödenheter till detta väglösa land. Jag påminns om de sista ord en vänlig arbetskamrat yttrade innan Mika Kosonen och jag skulle resa: ”Av det bolagets flygplan brukar vart tionde störta.”

Trots allt landar vi tryggt på den lilla flygplatsen i Bor. Vi inkvarteras i det lilla bönhuset, som också invaderas av ett stort team tyskryska pingstvänner. De har varit i en annan by och evangeliserat och nu ska de också resa till Sulomaj. ”Vi måste komma iväg tidigt, för det tar trefyra timmar till Sulomaj. Uppstigning klockan 6.00 i morgon!” säger teamledaren.

När vi vaknar hänger snön i luften för att senare övergå i ett dagslångt duggregn. Det blir

Blankslitet däck på flygplanet till Bor.

som vanligt när man är ute med ett team. Först ”vänta, vänta, vänta” och så plötsligt ”nu måste ni skynda er!” Klockan blir 10.30 innan vi har packat förnödenheter och folk i de båda små grunda träbåtarna.

Det är trångt, avståndet från relingen till vattenytan är bara någon decimeter och ordern är ”sitt still!”. Vi börjar med att åka rakt över den kilometerbreda Jenisej. Innan vi kommit över till andra stranden lägger motorn av. Efter någon minut lyckas emellertid båtföraren Vassilij få

➤

5

sibirien

Ljus i Öster nr 1

Trångt och kallt under sju timmar med båt till Sulomaj.

Vitali Kolomiets har fått en stor fisk av en bybo.

En äldre kvinna som Vitali stannar och pratar med.

l

januari 2013

igång den igen. Efter ytterligare någon kilometer har vi kommit in i bifloden som i översättning heter ”Steniga Tunguska”. Det dröjer inte länge innan dess namn besannas. Vi stöter emot en stor sten och hela den ranka farkosten är på väg att tippa runt – och flytvästar har man inte ens sett på vykort i Sibirien.

I samma stund som vi håller på att kvävas av hjärtat i halsgropen tippar båten tillbaka och alla drar en lättnadens suck. Efter ytterligare några kilometer och ännu ett motorstopp styr Vassilij in till stranden. Under en presenning i fören plockar han fram en reservmotor. Den gamla plockas bort och göms bakom ett buskage för att hämtas upp på tillbakaresan.

Sedan går färden ganska smärtfritt, även om det går långsamt. När vi tillryggalagt två-tre av de 7,5 milen kommer två mindre motorbåtar av plåt och möter oss. Damerna i sällskapet får flytta över till dem och snart försvinner de i fjärran.

Nu kan vi som är kvar i träbåtarna i alla fall röra oss lite och efter någon timma styr vi in mot stranden för matrast. Vassilij tar fram geväret för att vara beredd om det skulle dyka upp något hotfullt vilddjur. Vi fortsätter och efter ytterligare en rast, då vi gör upp eld för att värma oss, når vi fram till Sulomaj – efter sju timmar!

Efter lite mat i all hast i bönhuset är det dags för möte i det illgula kulturhuset. 30-40 personer av byns 200 invånare infinner sig, bland dem en hel del barn som har söndagsskola i ett eget rum.

– Låt oss be om beskydd för alla jägare så att de slipper attackeras av björnar, säger mötesledaren och jag förstår att jag är förflyttad till en helt annan värld.

Vi får bo hemma hos en familj där den 15årige sonen är pälsjägare.

– Jag gick i skolan i fem år, men sedan dess har jag varit jägare. Jag och en kamrat bor flera veckor i sträck i en koja ute i taigan och jagar sobel. När vi fått ihop tillräckligt med skinn åker vi hem och säljer dem och sedan bär det ut i skogen igen, berättar han.

– Det gäller att vara på sin vakt om det dyker upp en björn. Även om vi inte jagar dem har jag tvingats skjuta ett par stycken. Det är ”vi eller den”, så man får inte tveka, säger han.

Jag förstår att mötesledaren Vitali Kolomiets är ”kulturellt anpassad” även om han är ukrainare.

Han flyttade till Krasnojarsk på 1990-talet och fick en vision för alla de små byar, ofta med minoritetsfolk, som fanns utmed Jenisej och dess bifloder hundratals mil norr om Krasnojarsk.

Han startade ”Sibiriska Kristna Barmhärtighetsmissionen” som sände ut team och pionjärmissionärer till flera av byarna.

En av dem var Sulomaj, så när byn 2001

6

Barnen är keternas framtid.

januari 2013

l

Ljus i Öster nr 1

drabbades av en naturkatastrof var det naturligt att vända sig till ”Barmhärtighetsmissionen”.

– En ispropp nedströms gjorde att floden svämmade över. Vattnet steg sju meter högre än normalt. Isblock stora som flervåningshus kom farande och på några timmar hade de flesta hus i Sulomaj krossats. Bara några stycken som byggts lite högre upp klarade sig, men lyckligtvis omkom inga människor, berättar Vitali.

Eftersom Vitali hade kontakt med Ljus i Öster, som bland annat varit där med ett sommarteam, hörde han av sig.

– Tillsammans med andra organisationer ställde vi upp så att de kunde få en första helikopterlast med nödhjälp, berättar Rauli Lehtonen, ansvarig för Ljus i Östers missionsavdelning.

– Det var ju bara början. Myndigheterna var inte till så mycket hjälp. Det var regionala val och vad spelade då rösterna från 200 keter i Sulomaj för roll, säger Vitali när vi vandrar runt i det som nu återstår av den gamla byn.

Efter en riktigt lerig uppförsbacke kommer vi upp till den nya byn, som är resultatet av den hjälp man fick från bland annat Ljus i Öster. Där har nya Sulomaj byggts upp högt ovan floden, med ganska identiska tvåfamiljshus utmed ett rutmönster av gator, nåja, grusvägar.

Hade myndigheterna fått bestämma hade man nog flyttat befolkningen till Krasnojarsk och så hade byn dött ut.

Men folket vägrade, det var här de var födda och hade levt hela sina liv. Det var här de hade sina fiskevatten och jaktmarker. De vädjade till Vitali om hjälp.

En kvinna från norska pingströrelsen reste dit i samband med att man gjorde en stor insamling för de nödställda. Då fick hon höra talas om den norske polarforskaren, diplomaten och fredsprisvinnaren Fridtjof Nansen. Han hade redan 1913 seglat genom Norra Ishavet och upp på Jenisej och vidare på ”Steniga Tunguska” till Sulomaj.

– När hon kom hem sökte hon upp barnbarnet Eigil Nansen. Det visade sig att Nansenstiftelsen kunde ställa upp med större delen av de medel som behövdes för att bygga upp Sulomaj igen.

Så när de första husen invigdes två år efter katastrofen fanns Eigil Nansen på plats, och gatan högst upp i byn, där bönhuset ligger, bär hans namn, fortsätter Vitali.

utan framtidshopp, där alkoholen flödade, har den blivit en av de finaste byarna i Evenkien. Under vår vistelse där ser vi inte en enda berusad person.

– Församlingen har i dag 15 medlemmar och ungefär lika många barn i söndagsskolan, berättar Vladimir Kulik, en av tre i församlingens ledarskap.

– Fler än så är troende och kommer på möten, men det är ett stort steg att döpa sig och gå med i församlingen.

Med tanke på att byn har omkring 200 invånare blir det en högre procentandel troende än på de flesta orter i Sverige.

Vladimir har ketiskt blod i sina ådror, liksom 90 procent av invånarna. Vladimirs pappa var emellertid ukrainare.

Han var geolog och flyttade hit, gifte sig med en ket-kvinna och stannade kvar.

– Min väg till tro var lång. Den började egentligen redan 2000 när några baptister var här. Jag kände hur den Helige Ande manade mig, men då blev det inte av. Min fru kom till tro 2006 och året därefter var det min tur, berättar Vladimir.

Valdimir Kulik, församlingsledare i Sulomaj.

Ljus i Öster och en rad andra norska, finska och ryska organisationer bidrog också till återuppbyggnaden.

Det tar en stund att promenera runt i byn, även om den inte är stor. Alla känner Vitali och stannar och pratar en stund. En man kommer till och med och ger honom en stor, frusen fisk. Den blir till mat för hela teamet i bönhuset.

Virket till husen hämtade man i skogen, men annat byggmaterial fick transporteras hit via floden. Man byggde hus med en tvårumslägenhet i varje ände.

Husen ser utvändigt enkla ut, de har inte rinnande vatten och behoven klarar man av på utedasset, men invändigt är åtminstone det hus vi bor i riktigt fint.

Köket ser ut som hemma i Sverige med en elspis, stor kyl och frys, mikrovågsugn med mera. I båda rummen finns det teve-apparater och utvändigt sitter en parabolantenn. En centralpanna mitt i lägenheten gör att det är varmt och gott – och det kan nog behövas när det blir 40 minusgrader utomhus på vintern.

Från att tidigare ha varit en by

Planen är att vi ska lämna Sulomaj med tur-helikoptern som går mellan byarna två gånger i veckan. Vi får ett samtal från Bajkit, omkring 30 mil bort, där den ska starta. På grund av vädret kan den inte lyfta. Vi ska få nytt besked om en timma.

När man två gånger skjutit upp starten får vi beskedet att den inte kan lyfta alls. Det blir till att ta båten tillbaka till Bor, men den här gången får vi åka i en liten plåtbåt. Det blåser kraftigt och båten studsar stundtals fram. Nu förstår jag varför motocrossåkare har njurbälte.

Ibland tror jag att vartenda inre organ har skakat loss.

Men det tar bara omkring tre timmar, och flygplanet som sedan tar oss tillbaka från Bor till Krasnojarsk är riktigt modernt. n TEXT och FOTO: ÅKE LAGER

Jevgenij, 15-årig pälsjägare.

7

hasse arvidsson

Ljus i Öster nr 1

l

januari 2013

Hasse Arvidsson har gjort 170 resor till öst Det började med David Wilkersons bok ”Synen” I sin bok ”Synen” förutspår David Wilkerson redan 1974 att öst skulle öppnas upp för evangeliet under en kortare tid, för att sedan stängas igen. De orden var startpunkten för Hasse Arvidssons närmare 170 resor till öst, framförallt Ukraina. Att han nu fyllt 65 och slutat på Ljus i Öster betyder inte att han har gjort sin sista resa.

– Det började med att vi i en bönegrupp läste David Wilkersons bok ”Synen”. Där skriver han om en tillfällig öppning i öst under en kortare tid. När jag kom hem ringde jag min sångarbroder Hans Andersson och sa: ”Slå upp sidan 80 och 81 i Synen”, berättar Hasse Arvidsson.

– Vi frågade oss: ”Var det den här tiden han menade? Vi hade just sett Berlinmuren falla och nu fanns det öppningar. Skulle vi göra något nu?”

Det här var 1990 och just då hade ”Bröderna Hasse” en mötesserie i småländska Klevshult. På ett möte berättade de om det de läst i ”Synen” och frågade om mötesdeltagarna i Klevshult ville vara med.

– Trots att det var bankstrejk kom det in 47 000 kronor i kollekt. Det skulle gå till bib­ lar i öst. Vi hade också ett närradioprogram i Värnamo där vi samlade in ytterligare 3 000 kronor och jag ringde upp Wilgot Fritzon mitt i sändning för att berätta om våra kollekter, fortsätter Hasse Arvidsson.

Hasse visste inte att Wilgot Fritzon precis hade slutat som missionsföreståndare på Ljus i Öster (som då hette Slaviska Missionen), men han lotsades vidare till Rauli Lehtonen och Stig Lindberg på kontoret.

8

januari 2013

l

Ljus i Öster nr 1

T v: Avlastning av nödhjälp i Ukraina.

Nedan: Hasse Arvidsson (t h) och Per An­ dersson från Ljus i Öster tillsammans med romska barn i Ukraina.

– Vi fick en adress i Kiev av dem, och så köpte vi ryska biblar för kollekten. Vi fyllde en folkvagnsbuss med biblar och sjukvårdsutrustning och den 19 maj 1990 startade vi vår första resa.

När de sett glädjen över leveransen i Ukraina och körde hem var de så glada i hågen att de gasade på lite för mycket och fick böta ungefär en svensk tia.

– Var det här en engångsföreteelse, eller skulle vi fortsätta med resor? Svaret gav sig självt när Rauli Lehtonen ringde och sa: ”De har ingen mat i Ukraina. Kan du köra dit en hjälpsändning som Ljus i Öster bekostar?”

Sedan var Hasse Arvidsson igång. Ljus i Öster fick Sida-pengar för nödhjälp till Ukraina, Estland, Moldavien och Albanien och Hasse gjorde ett tiotal körningar till både Estland och Moldavien förutom till Ukraina.

– I Ukraina kom en församling i Rivne och berättade att de skulle ordna sommarläger för 1 000 barn och undrade om vi kunde hjälpa till med mat. Med stöd från Erikshjälpen ordnade vi det och sedan kom jag under sex-sju år att köra förnödenheter till lägret varje sommar.

Till jularna körde vi julklappar till ett fängelse med 200 unga pojkar.

Så har det fortsatt. Hasse har tappat den exakta räkningen men tror att han närmar sig 170 resor nu. Många av Hasses goda vänner har följt med på resorna. En av de flitigaste är Carl-Erik Bertilsson, men även Hans Andersson, den andra halvan av ”Bröderna Hasse”, har varit med ett 25-tal gånger.

– En gång besökte vi Gammelsvenskby i Ukraina, där vi träffade några personer som fortfarande talade svenska. Men som frikyrk-

liga fick vi inte sjunga gamla läsarsånger i byns kyrka, utan blev hänvisade till puben på andra sidan gatan där vi hade en sångstund, berättar Hasse.

– Det har alltid funnits litteratur i bagaget.

Vi har låtit trycka litteratur i Ukraina som jag sedan har distribuerat till församlingar och lägergårdar. ”Jesus, barnens vän” och ”Munken och Kulan” är två böcker som tryckts och delats ut i ganska stora upplagor. Totalt har jag nog distribuerat en miljon biblar, böcker och tidningar genom åren.

– Vid gränspassager är det ju ofta långa köer. Där har jag delat ut mycket litteratur till väntande chaufförer. De har ju inget annat att göra och börjar alltid läsa med en gång. Där är det ingen som slänger en kristen bok eller tidning.

Under drygt 20 års resande har Hasse Arvidsson naturligtvis varit med om mycket och också skaffat sig en hel del erfarenhet av hur man enklast tar sig fram. Att kalla sig ”humanitär diplomat” och visa ett papper från den ukrainska ambassaden i Stockholm har kortat många väntetider. Och att dela ut litteratur och till och med Ljus i Öster-pennor har också gett favör många gånger.

– En gång hade jag en ganska stor summa pengar på mig som skulle till ett kyrkbygge.

I tullen frågade den kvinnliga tjänstemannen mig om jag hade valuta med mig. Då svarade

”

”Vid gräns­ passager är det ju ofta långa köer.

Där har jag delat ut mycket lit­ teratur till väntande chaufförer.”

➤ 9

hasse arvidsson

Ljus i Öster nr 1

l

januari 2013

Hans Andersson och Hasse Arvidsson bildar sånggruppen ”Bröderna Hasse” som samlat in mycket pengar till Ukraina.

➤

jag i stället: ”Jag har det som är värt mer än pengar. Jag har en present till dig” och gav henne en barnbibel. Hon blev överlycklig och frågade inte mer om valutan utan jag kunde åka vidare. Man vet ju aldrig vad som kan hända om någon vet att jag reser ute på den ukrainska landsbygden med en massa pengar i bilen.

Hasse kan berätta många dråpliga episoder från sina resor.

– När jag skulle passera gränsen en juldag var det ganska öde, men jag hittade en tulltjänsteman som var bakfull efter firandet och satt och halvsov. Jag fick sätta en stämpel i hans hand och trycka till på mina papper. Sedan kunde jag fortsätta.

– En annan gång åkte jag med en ukrainsk chaufför och satt och slumrade. Plötsligt vaknade jag av att han ryckte till i ratten. Då fick jag se att han höll på att brygga kaffe på golvet i lastbilen samtidigt som han körde i 100 km/ tim.

Under de drygt 20 år som Hasse regelbundet har rest till Ukraina har han sett landet förändras.

– Framförallt i städerna har det ju utvecklats, men på landsbygden är det fortfarande kon som ska middagsmjölkas och herden som vaktar sin hjord. Men i dag finns det varor i butikerna och mackar där man kan tanka bensin.

De första åren var det inte lätt, då fick man ta hjälp av lokala tusenkonstnärer för att ta sig fram. Vi har nog kört på bensin som stulits från gemensamma kolchoser, men vi har inte stulit den själva utan betalt för den.

Trots utvecklingen möter Hasse fortfarande folk som ständigt frågar om hjälp.

– Det är lätt att lova ute på plats när man ser behoven, men jag brukar svara: ”Om det finns en möjlighet ska jag hjälpa er.”

10

Än så länge är möjligheten att hjälpa öppen, men utvecklingen går åt det håll Wilkerson beskriver i ”Synen”. I dag är det nästan omöjligt att köra hjälpsändningar till Ryssland, och i Ukraina har det blivit allt fler regler som försvårar det hela. I Ryssland har religionsfriheten börjat naggas i kanten och Ukrainas president Janukovitj har nyligen undertecknat liknande religionslagar.

– Att jag blivit pensionär och slutat på Ljus i Öster, där jag även har sålt annonser till tidningen, kommer inte att förändra så mycket.

Så länge det finns en möjlighet vill jag fortsätta att resa till Ukraina med förnödenheter och litteratur. ”Bröderna Hasse”, där nu både Hasse Arvidsson och Hans Andersson uppnått pensionsåldern, är kanske mer aktiva än någonsin. De reser runt och har möten i södra Sverige och samlar in pengar till Ukraina.

– Vi sjöng tillsammans första gången 1966.

Sedan dess har vi sjungit tillsammans, först i Evangelieteamet och nu som ”Bröderna Hasse”. Vi har gjort två skivor med Evangelieteamet och två med ”Bröderna Hasse”. Evangelieteamets första skiva sålde mellan 15 000 och 20 000 ex. Det var andra tider på 1960-talet, säger Hasse Arvidsson.

Under åren har de rest en hel del tillsammans med predikanten Hilding Fagerberg. Numera bjuder ”Bröderna Hasse” på ”Hildingprogram” där de sjunger och berättar historier om denne originelle predikant.

Hilding Fagerberg var lite av en äventyrare och körde bil till Israel, Turkiet och Ryssland.

Men med nästan 170 resor i öst får man nog säga att även Hasse Arvidsson platsar i den kategorin. n TEXT: ÅKE LAGER FOTO: ÅKE LAGER och PER ANDERSSON

januari 2013

l

litteratur

Ljus i Öster nr 1

Gertrud Storsjö möter blivande buddhistmunkar.

Ny bok av Gertrud Storsjö – När folk får veta vad buddhismen verkligen lär och jämför det med kristen tro blir valet inte så svårt, säger Gertrud Storsjö.

Den forna Ljus i Öster-medarbe­ taren är aktuell med en ny bok med titeln ”Buddha eller Kristus?” utgi­ ven på XP Media.

Gertrud Storsjö är pensionär, men lika aktiv som någonsin. När jag intervjuar henne har hon kvällen innan kommit hem från en dryg vecka i det buddhistiska Burjatien i Sibirien, där hon undervisat på en missionsbibelskola. Innan sin pension var Gertrud Storsjö anställd på Ljus i Öster i 33 år.

–Det var då jag kom i kontakt med de österländska religionerna. 1974 gjorde jag min första resa i Sydostasien och den kom att följas av många fler. 1981 upplevde jag en kallelse till Bhutan, men det tog 23 år innan jag kunde komma in i landet.

Vid resor till norra Indien, Nepal och delar av Ryssland kom hon i kontakt med tibetanbuddhister och då började hon försöka sätta sig in vad deras tro verkligen handlade om. Hon besökte också den ryska delrepubliken Kalmuckien, den enda buddhistiska republiken i Europa.

Genom kontakter med andra som också studerade buddhismen, t ex Johannes Aagard vid Dialogcentret i Danmark och Elsie Lundeborg på Johannelund i Uppsala, fick hon mer och mer insikt.

När Dalai Lama 1988 kom till Sverige för att inviga ett ”fredsmonument” och kyrkorna välsignade det hela blev Gertrud aktivist.

– Jag blev så förtvivlad över den okunnighet som fanns. Det var en buddhistisk stupa han

invigde, och tibetanbuddhismen är långtifrån någon fridsam religion. Då började jag skriva, debattera och undervisa om tibetanbuddhism.

Den okunnigheten tycks finnas kvar än idag.

Mindfulness smyger sig in kyrkorna och det senaste exemplet är kanske att Skolverket inte anser att yoga i skolan har någon religiös bakgrund.

– Okunnigheten finns även hos dem som säger sig vara buddhister. De har sällan någon djupare kunskap om sin egen religion. Det är förresten detsamma med muslimer, de har sällan läst Koranen. När bibelläsandet sjunker bland frikyrkofolket i Sverige finns risken att samma sak kan hända här.

– När jag i Kalmuckien berättade om buddhismen och jämförde med kristen tro, sa en av eleverna plötsligt: ”Tack gode Gud att jag blivit kristen!” Det var likadant med mongoler och burjater på missionsbibelskolan jag just undervisade på. De visste inte heller mycket om den buddhism de sagt sig höra till innan de blev kristna.

Boken är utgiven av XP Medias förlag; www. xpmedia.org, tel:08-741 26 01 eller e-post: info@xpmedia.org

I boken beskriver Gertrud Storsjö den religion som ligger bakom yoga, mindfulness och andra österländska företeelser som man okritiskt tar sig an i vårt land. Men hon nöjer sig inte med att varna, bokens stora förtjänst är att hon också pekar på att det många söker i österländska religioner redan finns i kristen tro – dessutom på ett ännu fullödigare sätt. De livsberättelser som kryddar bokens faktainnehåll pekar också tydligt på detta.

I samband med att boken har kommit ut har Gertrud fått en rad kallelser. Precis innan hon åkte till Burjatien hade hon en seminariedag i Linköping, och i januari är hon uppbokad varje helg. Hon ska också intervjuas på Kanal 10 och i sommar ska hon ha ett seminarium på OASmötet i Kungsbacka. n TEXT och FOTO: ÅKE LAGER

11

ljus i öster 110 år

Ljus i Öster nr 1

l

januari 2013

110 LJUS I ÖSTER

1903-2013

Georgi Vins

I Stockholm demonstrerade man för Georgi Vins utanför den sovjetiska resebyrån och flygbolaget Aeroflot.

På 1970-talet satt många kristna fängslade i Sovjetunio­ nen för sin tros skull. Den kanske mest kände av dem alla var Georgi Vins. Hans fall uppmärksammades på många håll i utlandet och till sist blev den internationella pres­ sen så stor att han blev fri. I april 1979 ingick han i en grupp dissidenter som utväxlades i USA mot två ryska spioner.

I juni 1977 hölls ett möte i Belgrad som skulle granska Helsingforsavtalet, som 35 länder slutit några år tidigare. Avtalet handlade bland annat om respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, inklusive frihet för tankar, samvete, religion eller tro. Inför mötet arbetade Slaviska Missionen (som Ljus i Öster hette då) hårt för att skapa uppmärksamhet om Georgi Vins fall.

Man arrangerade en namninsamling för ett upprop som publicerades i annonser i flera tidningar. Utöver att man vädjade till Ljus i Östers läsare att skriva under skickade man också brev

12

En av de mest uppmärksammade kristna fångarna under Sovjettiden

till 600 inflytelserika svenskar med vädjan om att de också skulle underteckna uppropet. Resultatet blev att omkring 3 000 personer undertecknade uppropet, bland dem fanns Lars Gyllensten, Olof Buckard, Åke Kastlund, Andres Küng, Morton Narrowe, Kåre Nyblom, Bertil Ohlin, Torgny Segerstedt, Alf Svensson, Bo Setterlind, Berit Gullberg och Sverre Larsson.

Uppropet började: ”Inför granskningen av Helsingforsavtalet i sommar i Belgrad vädjar vi till Er, partiordförande Leonid Brezjnev, att frige baptistpastor Georgi Vins från fånglägret i Jakutsk.”

Det avslutades sedan med: ”Vi, som undertecknat detta brev, känner oss oroliga inför en utveckling i Sovjetunionen där man undertecknar internationella avtal om mänskliga rättigheter och samtidigt fängslar och förföljer dem som vill utöva dessa rättigheter.”

Georgi Vins föddes i Fjärran Östern i Ryssland 1928. Hans pappa var en amerikansk medborgare av rysk börd som flyttat dit som missionär.

Två år efter sonens födelse arresterades pappan,

januari 2013

l

Ljus i Öster nr 1 Georgi Vins tillsammans med sin fru och sin mamma.

frisläpptes efter tre år och arresterades åter två år senare. Det var det sista Georgi såg av sin pappa.

Efter Andra världskriget flyttade hans mamma Lydia med familjen till Kiev, där de gick med i baptistkyrkan. När myndigheterna 1959 införde nya regler som ytterligare begränsade den lilla frihet församlingen haft opponerade han sig mot sin pastor som gått med på kontrollen. Det slutade med att Georgi Vins och en grupp bröt sig ur församlingen och började med egna möten i skogarna.

När andra liknande grupper från olika håll i Sovjetunionen formade ”reformbaptisterna” valdes Georgi Vins till generalsekreterare. Han arresterades och dömdes första gången 1969 till tre års fängelse. 1974 arresterades han igen och

dömdes då till tio års straffarbete och skickades till fångläger i det kylslagna Jakutien.

1979 fördes han emellertid tillsammans med fyra andra dissidenter i all hast till New York där de utväxlades mot två sovjetiska spioner. Hans sovjetiska medborgarskap annullerades. Sex veckor senare kom resten av hans familj och de bosatte sig i Elkhart, Indiana.

Mikhail Gorbatjov återgav honom sitt sovjetiska medborgarskap 1990 och han tilläts åter att besöka sitt hemland. Han gjorde åtskilliga predikoresor till Ryssland och Ukraina. 1995 fick han tillgång till sin fars fil på KGB-högkvartet och kunde då konstatera att pappan avrättats redan 1936. Georgi Vins dog 1998 efter att ha fått en hjärntumör. n TEXT: ÅKE LAGER

”

”1995 fick han tillgång till sin fars fil på KGBhögkvartet och kunde då konstatera att pappan avrättats re­ dan 1936.”

Nu är läget på väg att bli likadant - därför drar vi igång FFF (Frihet för förföljda) i vår. Vill du vara med?

Jag vill vara med i FFF och stödja förföljda kristna genom förbön och kanske även praktiskt handlande. Sänd mig information när FFF kommit igång.

Namn och postadress: (TEXTA TYDLIGT!) ............................................................................................. ............................................................................................. ............................................................................................. q Via post q Via e-post: ...........................................................

Frankeras ej.

Mottagaren betalar portot.

Ljus i Öster Svarspost Kundnr: 20188626 171 08 Solna 13

ukraina

Ljus i Öster nr 1

l

januari 2013

Bibelåret firat, men nu väntar tuffare tider Ny lag begränsar religionsfriheten i Ukraina Under 2012 firade 1 700 olika orter 450-årsjubileet av den första ukrainska Bibelns utgivning. Nya politiska strömningar och en ny religionslag gör dock att framti­ den ser osäker ut.

Under förra året antogs en ny religionslag i Ukraina, som president Janukovitj undertecknade strax före jul.

Den nya lagen kommer att öka kontrollen av landets kyrkor. Det finns även en oro för att registeringen av församlingar och verksamhet utanför kyrkans väggar skulle komma att försvåras.

– I praktiken betyder förändringarna att lagarna an­ passas till de ryska, konstaterar pingstledaren Michail Panotjko, som också är ordförande för Kyrkornas råd.

– Att president Viktor Janukovitj undertecknat lagförslaget, som togs fram redan före parlamentsvalen, kan i förlängningen leda till att bland annat utlänningarnas verksamhet i landet kommer att försvåras, liksom möjligheterna att ta emot bistånd och hjälp utifrån, säger Panotjko.

Enligt Panotjko är alla kristna samfund och muslimska organisationer emot planerna. Den 25 oktober överlämnade de religiösa organisationerna ett dokument till presidenten med en vädjan om att stoppa lagförslaget med sitt veto.

Under parlamentsvalen deltog Pingstunionens 1 500 församlingar i en speciell förbönskampanj för hemlandet Ukraina. De kristna bad om att myndigheternas öppenhet till försam-

Ukrainas religiösa råd tillsammans med förre presidenten Justjenko. Pingstle­ dare Panotjko längst till höger.

14

januari 2013

l

Ljus i Öster nr 1

lingarnas verksamhet skulle fortsätta och att resultaten från de ukrainska valen inte skulle försvåra evangelisationen i landet.

Trots hotbilderna verkar det som om intresset för andliga frågor ökar i samhället och att man inte är lika reserverade mot protestanterna, som i många andra länder i forna Sovjetunionen. Detta syns både i det överraskande valet av pingstledaren Panotjko till ordförande för Kyrkornas råd – i ett land med ortodox majoritet – samt att pingstledaren fick vara med och utföra välsignelseakten vid den förra presidenten Viktor Jusjtjenkos tjänstetillsättning.

Det är inte heller vanligt att landets premiärminister besöker Pingstunionens huvudkontor, vilket skedde när den förra ministern Julia Timosjenko fortfarande var vid makten. På den politiska arenan är det också vanligt att man rådfrågar och lyssnar till lokala pastorers synpunkter i samhälleliga frågor.

Förra året firade Ukrainas kristna den första ukrainska Bibelns 450-årsjubileum.

– President Janukovitj fick genomföra den tidigare presidentens beslut om ett speciellt landsomfattande bibelår, då lokala myndig-

Pingstledaren Mikhail Panotjko

heter var med och ordnade speciella högtider är ordförande i Ukrainas religiösa över hela landet. Fester med ”Bibeln i centrum” råd, som kraftigt protesterat mot de nya religionslagarna. ordnades i över 1 700 olika städer och byar.

– På flera platser blev händelserna rena evangelisationskampanjer, där hundratals människor kom till tro på Jesus. Delvis på grund av Bibelåret fick vi döpa över 2 000 nyfrälsta enbart i pingstförsamlingarna under 2012, berättar Panotjko.

När Ukraina nästa år firar 1 025-årsjubileet av Kiev-Rus kristnande, planerar de protestantiska kyrkorna stora dopförrättningar i Dnjepr­ floden, där prins Vladimir ordnade det första stora dopförrättningen år 898.

Med sina 45 miljoner invånare tillhör Ukraina Europas större länder. Av de evangeliska rörelserna är Pingstunionen i dag störst med sina 150 000 döpta medlemmar. Dessutom finns det betydande baptist- och trosförsamlingar. Sammanlagt uppskattas de evangeliskt kristna till ungefär 1,7 miljoner. Deras antal växer med några procent per år. Väckelsen syns i dag tydligast i barn- och rehabiliteringsarbetets starka tillväxt. n

”

”I praktiken betyder för­ ändringarna att religi­ onslagarna anpassas till de ryska.”

TEXT: RAULI LEHTONEN

15

BÖCKER

Ljus i Öster nr 1

l

januari 2013

Världens största väckelse I boken får vi följa framväxten av den underjordiska husförsamlingsrörelsen i Kina från det att Mao och kommunistpartiet tog makten fram till dagens gränsöverskridande rörelse som ivrigt missionerar i Asien och Mellan­östern. Information om de kristnas nätverk vävs samman med personliga berättelser från ledare, som trots motstånd och förföljelser, får se växande grupper av hängivna lärjungar erövra världen för Jesus Kristus. 272 sid mjukband.

NY BOK! 169:99:Kontakt med muslimer?

Det finns ett ökat intresse att sätta sig in i Koranens läror, men en ovan läsare kan uppleva den som ostrukturerad och svårtillgänglig. Den här boken kan hjälpa dig att bekanta dig med en del av Koranens personer, händelser och läror ur ett kristet perspektiv.

För den som har kontakt med muslimer är denna bok ett bra hjälpmedel för att fördjupa den egna kunskapen. Boken kan med fördel både läsas som bok och användas som referensmaterial. 136 sid mjukband.

Beställ nu!!

NYTRYCK!

Fanns tidigare som häfte

Du kan även beställa från vår webbshop: www.ljusioster.se

Det blodröda korset Antal ex:.............. á 169 kronor. Mjukband, 272 sidor

Frankeras ej.

Mottagaren betalar portot.

En kristen läser Koranen Antal ex:.............. á 99 kronor. Mjukband, 136 sidor Porto tillkommer. För beställare i Finland utgår endast porto enligt finsk portotabell.

Namn och postadress: (TEXTA TYDLIGT!)

Ljus i Öster

.............................................................................................

Svarspost

.............................................................................................

Kundnr: 20188626

.............................................................................................

171 08 Solna

E-post: ....................................................................................

Namnteckning:. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ev pren.nr:. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16

januari 2013

l

KORSORD

Ljus i Öster nr 1

Foto: Wilgot Fritzon

GRATTIS! Anna-Stina Hjalmarsson i Storuman får en bok för först öppnade rätta lösning av korsordet i nr 8-12.

Lös korsordet och vinn den nya boken ”Det blodröda korset”!

Lösningen måste vara oss tillhanda senast den 20 febr.

Sänd lösningen till Ljus i Öster, Hemvärnsg 8, 171 54 Solna. Märk kuvertet ”Korsord” (OBS! Inga andra meddelanden kan lämnas i kuvertet).

Namn och postadress:

................................................................................. ................................................................................. .................................................................................

17

notiser

Ljus i Öster nr 1

l

januari 2013

Bilden Äntligen invigning! Efter många års kamp - först för att få kyrkan klar och sedan för att få myndigheternas godkännande - ska Filadelfia i Izjevsk i Ryssland invigas i dagarna.

Kyrkobyggnaden har stått klar länge, men de lokala myndigheterna har försökt sätta käppar i hjulet genom att sätta orimliga krav på brandsäkerhet, ventilation och liknande.

Församlingen gick då till domstol och fick till sist rätt. Domstolen tvingade de lokala myndigheterna att godkänna kyrkan.

Biblar till Nordkorea När kristna kineser ville trycka biblar på koreanska för att smuggla in i Nordkorea hade de ett problem. De ville att tryckpapperet skulle se ut som det brukar i Nordkorea. Efter mycket letande hittade man ett papperslager i Manchuriet, med gammalt papper som inte rörts på 50 år. Det använde man för att trycka Nya testamenten som sedan smugglades in i Nord­ korea.

En kvinna i Nordkorea hade fått tag på Nya testamentet utan att veta vad det var, eftersom titeln var ”Ett kärleksbrev från den högste ledaren”.

Hon satt på en offentlig plats och läste. Hon blev så rörd att hon ömsom smålog, ömsom fällde en tår. Naturligtvis väckte det uppmärksamhet i ett land där ingen någonsin visar känslor. Det dröjde inte länge innan hon greps och avrättades i åsyn av sin familj och sina grannar.

Man tvingades tänka om. Nya testamenten, även om de var små, var för lätta att upptäcka. Nu smugglar man in små mp3-spelare, stora som två sockerbitar, med Guds ord, vittnesbörd och sånger på. En dag knackade det på dörren hos en blind 83-årig kvinna. Någon gav henne en mp3-spelare och knäppte på den utan att säga ett ord. Hon har fortfarande ingen aning om vem besökaren var.

Hon lyssnade och kom ihåg sin kristna barndom. Hon skickade sina barnbarn att hämta gamla vänner och på sex månader hade 23 personer blivit frälsta.

Följ med Ljus i Öster och Broder Yun till Georgien och Armenien 22-29/4

Polistillslag mot 80 kristna på semester Polisen i Uzbekistan gjorde den 1 december ett tillslag mot 80 kristna som var på semester tillsammans, rapporterar nyhetsbyrån Forum 18. Gruppen hade rest bort för att diskutera sin tro och sjunga kristna sånger. Fyra av deltagarna har nu anklagats på sex olika punkter, bland annat för att ha ordnat en kristen samling utanför en registrerad kyrka. Polisen konfiskerade tre biblar och 100 sångböcker samt tog fingeravtryck på deltagarna.

I november blev tre kristna bötfällda med mellan 20 och 100 medelmånadslöner. Deras brott var att de mötts för att läsa bibeln, sjunga sånger och be – utan tillstånd från staten.

Följ med Ljus i Öster till Georgien och Armenien på en oförglömlig resa med uppmuntran för både ande och själ. Dessa båda länder är bland de första kristna länderna och bjuder på mycket kultur och historia, förutom den vackra naturen med bl a berget Ararat.

Resan innehåller sightseeing, mötesbesök och en väckelsekampanj i Jerevan med Broder Yun. Förra årets resa till Georgien var väldigt lyckad, resenärerna fick upplevelser och vänner för livet och många människor mötte Gud under möteskampanjen.

Reseledare och upplysningar: Mika Kosonen 076-30 777 39, mika@ljusioster.se Anmäl ditt intresse nu så skickar vi utförligare information så snart vi har alla detaljer klara. Se även www.ljusioster.se.

18

januari 2013

l

Ljus i Öster nr 1

Ljusmanifestation i Stockholm för förföljda kristna Ingemar Olsson.

Birsen Karlsson och Bertil Engkvist gick med i fackeltåget.

I november hölls den internationella bönedagen för förföljda kristna. Över hela världen bad man och ordnade olika slags manifestationer. Onsdagskvällen innan bönedagen vandrade 300 personer genom Stockholms city med facklor.

Fackeltåget gick från slottet till Sergels torg där Siewert Öholm ledde ett apellmöte med korta tal och sång.

Senare på kvällen hölls ett välbesökt möte i S:ta Clara kyrka. Det leddes av Ljus i Östers förre missionsföreståndare Wilgot Fritzon och där medverkade Opinionsmöte på Sergels torg. bl a religionsminister Stefan Attefall, Thomas Schirrmacher från Evangeliska världsalliansen, prästen Annahita Parsan och pastor Fouad Rasho. För sång och musik svarade Ingemar Olsson samt en iransk kör från Hammarbykyrkan.

Den uzbekiske pastorn Makset Djabbarbergenov Thomas Schirrmacher, Evangeliska världsalliansens talespertvingades fly till grannlandet Kazakstan. Där har han son i människorättsfrågor, betonade att religionsfrihet handlar sedan 2009 levt som officiell FN-flykting med sin faom människors rättigheter och inte om religioners. milj. I september arresterades han dock av de kazaHan uppmuntrade kristna att ta lagen till hjälp för att hävda kiska myndigheterna, på begäran från Uzbekistan sina rättigheter, och påminde om att Svenska evangeliska alliansom ville ha honom sens föregångare redan på 1800-talet hjälpte då förföljda svensutlämnad. ka katoliker att föra sin talan ända upp i Högsta domstolen.

Den 5 december Regeringarna har ett stort ansvar för att inte elda på religiösa tog historien emelmotsättningar, sa han. Men enskilda kristna kan också bygga lertid en mer positiv fred och samförstånd. vändning. Då tilläts – I Tyskland visar en stor undersökning bland landets muslifamiljen Djabbarbergenov lämna mer att det som står allra högst på önskelistan för hela 93 proKazakstan för att cent är att bli inbjuden till en tysk familj. Om alla tyskar redan i resa till Frankfurt morgon skulle bjuda in en muslimsk familj, så skulle det kunna för att därifrån resa förändra historien. vidare till ett euroFöre den offentliga manifestationen hölls det ett seminarium peiskt land. De får inne på riksdagen. Bakom manifestationen stod Svenska Evanginte återvända till eliska Alliansen, Ljus i Öster, Open Doors, Set my people free och Kazakstan på fem S:ta Clara kyrka. n På www.youtube.com/watch?v=JhIS0Fbe-xE finns en liten film. år.

Uzbek-pastor fri

19

notiser

Ljus i Öster nr 1

l

januari 2013

n DEN FÖRRE BISKOPEN K H TING, en av den kinesiska Tre självkyrkans mest framträdande ledare genom åren, har avlidit, 97 år gammal.

Gatubild från Istanbul.

Fler och fler turkar upptäcker Jesus genom den kristna tv-kanalen Kanal Hayat ”Jag hade massor av problem i mitt liv när jag stötte på Isik Ablas program. De programmen förändrade mitt liv. Nu tror jag på Jesus Kristus, och har allt mitt hopp i honom. All min depression och sorgsenhet är borta. Allt som Isik talade om var en beskrivning av det jag gått igenom.”

Kvinna i Istanbul ”Männen regerar i religionernas värld.

Därför är det med stor glädje jag tittar på Joyce Meyers program.”

Kvinna från Turkiet ”Jag har varit sökare en lång tid. Jag har läst Koranen, men jag har inte blivit övertygad. Jag mår bättre när jag tittar på er

kanal, men jag är inte troende än. Kan ni vara snälla och skicka mig mer information?”

Man från västra Turkiet ”Jag är gift och har två barn. Vi bor med min mans familj. Jag tittar på Kanal Hayat i hemlighet och har tagit emot Jesus Kristus i mitt liv. Jag skulle vilja träffa andra kristna om det finns en möjlighet.”

Kvinna från Istanbul ”Jag är 61 år gammal. Jag blev kristen 2009 och såg till att myndigheterna ändrade min religion till kristen på det nationella ID-kortet. Nu vill jag bli döpt.”

Man från norra Turkiet

n NEW LIFE CHURCH I MINSK i Vitryssland har ännu en gång överlevt. Myndigheterna har i åratal hotat församlingen med att de inte får använda sin kyrka, en ombyggd ladugård.

Enligt stadsplanen får man inte ha en kyrka i det området. Man hade fått ett datum i början av december när myndigheterna skulle evakuera församlingen, men i sista stund upphävde en domare beslutet. Församlingen har 1 500 medlemmar och har fått stöd av både andra församlingar och västerländska diplomater i sin kamp. n JESUSMARSCH I ISTANBUL. Söndagen den 22 december, två dagar före julafton, genomförde protestantiska kristna en Jesusmarsch genom Istanbuls gator i det muslimska Turkiet. Vid ett avslutande torgmöte sjöng man julsånger och proklamerade att även turkar kan vara kristna.

– Det är verkligen ett mirakel, men Herren öppnar många dörrar nu, sa en av deltagarna.

Ljus i Öster besöker: Söndag 20 jan 11:00 Söndag 20 jan 11:00 Söndag 20 jan 18:00 Söndag 27 jan 11:00 Söndag 3 febr 11:00 Söndag 10 febr 11:00 Måndag 18 febr 18:30 Söndag 24 febr 11:00 Tisdag 19 mars 19:00 Söndag 14 apr 11:00 Söndag 21 apr 11:00

18-19 maj

Lycksele, Pingstkyrkan - Staffan Edin Junsele, Filadelfia - Rauli Lehtonen Östersund, Pingstkyrkan - Rauli Lehtonen Skellefteå, Pingstkyrkan - Staffan Edin Rusksele, Pingstkyrkan - Staffan Edin Robertsfors, Pingstkyrkan - Staffan Edin Lidingö, S:ta Annagården - Lars Narin Luleå, Pingstkyrkan - Staffan Edin Byske, Broselsgården - Staffan Edin Kalix, Pingstkyrkan - Staffan Edin Roknäs, EFS - Staffan Edin

Staffan Edin

Rauli Lehtonen

Lars Narin

ÅRSKONFERENS i Värmland (mer info på www.ljusioster.se och i nästa nummer) Tider kan ändras. Ytterligare möten kan tillkomma. Se www.ljusioster.se för uppdaterat mötesschema.

20

januari 2013

l

Ljus i Öster nr 1

Årskonferens i Höijers hemtrakter Ljus i Öster fyller i år 110 år och årets årskonferens kommer i år att hållas i de trakter där det hela började – det vill säga i Värmland där missionens grundare Nils Fredrik Höijer föddes och växte upp. Alla detaljer är ännu inte klara vid pressläggningen, varför det kommer mer uppgifter i nästa nummer. Se också på www.ljusioster.se.

Datumen kan ni dock boka in redan nu – den 18-19 maj. Det betyder att årskonferensen kommer ungefär en månad senare än den brukar. Om ni visste vad vackert det kan vara i Värmland i maj!

Christopher Aslan Alexander På flygande matta till Chiva Författaren berättar om Uzbekistans folk och kultur och om att sätta upp ett sidenmatteväveri.

Ons. 30 jan kl. 19.00 Mälarökyrkan, Ekerö Tors. 31 jan. kl. 18.15 Din Bok, Örebro

Finns i din bokhandel eller från www.narinforlag.se

Inb. 256 s, bildark

Böcker om Jesus från Nasaret av Boris Salo Jesusberättelsen – fiktion eller verklighet? 180 SEK

Teol dr Carl Erik Sahlberg: ”En av de bästa apologetiska böcker jag läst”

Berättarglädje, en vandring genom Markusevangeliet, 80 SEK Trovärdigt – det kristna evangeliet, 30 SEK

Teol dr Allan Franzen: ” en pärla, givande i C.S Lewis anda”.

Kan död man leva – om Jesus uppståndelse, 30 SEK Mera info och beställning , www.vibosa.fi.

+ Scio Utveckling av dataprogram www.scio.se

Förstudier Utveckling Utbildning Databasdesign

Certifierad Goda referenser Mer än 12 års erfarenhet .Net, VB, ASP, SQL

21

CAConnections Administrativa tjänster

0733-426385 • carolyn@mail.org

BÄSTA DUSCHKOMFORT

Evangelisation och fördjupning

www.gloriaforlag.se

STÅLKONSTRUKTIONER OCH HYDRAULIK www.kva.nu Hälleflundragatan 8 426 58 V Frölunda

E-mail: Tel: Fax:

info@kva.nu 031-29 74 76 031-29 72 45

Kardemummakök från

erix

www.erix.se Välkommen till oss Kulla Ginkalunda 511 56 Kinna Tel: 0320-933 30 22

Rundtråd 1,5–16,0 mm På spole eller fixlängd Plattvalsad tråd tj 1,5–6,0 mm bredd 8–50 mm På spole eller fixlängd Med hål, radieklipp eller urklipp

Gunnars Tråd AB Törestorp, 330 33 Hillerstorp Tel 0370-37 33 00 Fax 0370-37 33 10 e-mail: info@gunnarstrad.se www.gunnarstrad.se

Nya Hjälmseryd, 570 01 Rörvik Assars Industri AB Box 20, 330 33 Hillerstorp Tel: 0370-37 33 30, fax 0370-37 33 40 www.assars.se

Monica Smeds Leg. Tandläkare

Yousif Gagi Leg. Tandläkare

Nr 1 januari 2013

Så fungerar din prenumeration SOM SULOMAJ - BYN Sid 4-7

TILL UKRAINA 170 GÅNGER Sid 8-10

GUD INTE GLÖ

GEORGI VINS E - KRISTEN FÅNG PÅ 70-TALET Sid 12-13

Tidningen Ljus i Öster skickas ut gratis till dig som anmält att du vill ha den. Även om tidningen är gratis har vi en frivillig prenumerationsavgift. Den är på 150 kronor och du får naturligtvis gärna betala in den. Det hjälper oss att satsa ännu mer på mission.

MDE

HÅRDARE R RELIGIONSLAGA I UKRAINA Sid 14-15

1

23

Posttidning B 1� 7� 0� 0� 2� 0� 0� 0� 0�

Livsberättelsen

Ljus i Öster

nr 1 januari 2013

”Jag blev en inbunden, arg och bitter person” – Jag blev en inbunden, arg och bitter person – och så var jag så blyg att jag inte vågade titta folk i ögonen.

Det kom några ryska missionärer till hennes stad i sydöstra Mongoliet. Hon träffade dem och de berättade om Jesus för henne och hon började gå till kyrkan, men var sjuk och sorgsen.

– Kunde Gud, om han nu fanns, bota mig från det som sjukhuset inte klarat av? Jag bad att Gud skulle hela mig.

Många andra människor bad också för mig och efter sju års sjukdom blev jag helad och tog emot Jesus som min Frälsare, berättar hon glatt.

En av de pigga, glada mongoliska eleverna på den rysk-mongoliska bibelskolan i Ulan-Ude i Sibirien är Tuja.

De mörka ögonen glittrar och hon har nära till skratt. Men så var det inte under hennes uppväxt.

– När jag var åtta år blev jag sjuk.

Mina ben blev väldigt spinkiga och jag

24

kunde varken stå eller gå riktigt. Mina lungor var också angripna och jag blev andfådd bara av att sätta mig på en stol, berättar hon.

– Tidigare hade jag varit så deprimerad att jag hade gjort självmordsförsök. Nu blev jag befriad och fick nya ögon att se med. Jag fick en mening med livet och lärde mig att älska, respektera och förlåta folk.

Hon började längta efter att få dela med sig av vad hon själv upplevt och förra sommaren fick hon höra talas om bibelskolan i Ulan-Ude. – Nu är jag här för att jag vill lära mig mer om hur jag kan vittna för andra om att Gud kan hela och ge livet en ny mening! n TEXT och FOTO: ÅKE LAGER

Hon fick tillbringa mycket tid på sjukhus och skolgången blev inte vad den borde.