Löftet

Mandy Morris löftet

Översättning Ida Ingman Lita på universums plan och återta din inre kraft

THE PROMISE

Copyright © 2024 by Mandy Morris

Originally published in 2024 by Hay House Inc., USA

© 2024 Svenska utgåvan Livsenergi, Brafö AB

Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande genom tryckning, kopiering, bandinspelning, elektronisk lagring och spridning etc.

Åsikterna i boken är författarens egna. Råd och metoder som beskrivs i boken bör ses som alternativa och följs på eget initiativ. Frångå inte ordinär läkarvård.

Originalets titel The Promise

F Ö r Fattare Mandy Morris

Översättning Ida Ingman

F O rmgivning Art Industry

O mslagsbild iStockphoto

t ryck ScandBook AB, 2024 isbn 978-91-89437-83-8

Utgiven av Livsenergi

Forumvägen 14

131 53 Nacka

www.livsenergi.se

Till mina barn, som är med mig i kropp och sinne

inledning

Hej, vackra själ.

Du kommer snart att få ge dig ut på en resa olik allt du tidigare upplevt, en kraftfull intensivkurs i hur du får tillgång till ditt ljus, som är källan till ditt autentiska jag.

Varje dag träffar jag obeskrivligt intelligenta, självmedvetna människor, som behöver en knuff i rätt riktning för att kunna uttrycka sin potential i den här världen och verkligen uppleva den glädje och förundran som blir möjliga när de börjar leva i och från ljuset. Du har en egen berättelse som ingår i ett större väv som kallas den mänskliga historien. Några av de smartaste, mest uppriktiga och uppväckta människor jag känner fortsätter att kämpa på små eller stora sätt, eftersom de har hållit fast vid en historia som är fylld av smärta och behov av säkerhet och kontroll – vilket gör det helt omöjligt för dem att bli den aspekt av Gud som de skulle kunna vara. Och när de fastnar i det här läget skadar det hela mänskligheten … för som vi alla vet, på cellnivå är vi sammankopplade i en oförstörbar kedja av kärlek och möjligheter.

löftet

Vårt vidsträckta universum har gett oss ett löfte: ljusets energi är något du alltid kan ansluta dig till, eftersom den är ditt sanna jag. Så länge du kommer ihåg det spelar det ingen roll hur långt bort du har irrat, hur många gropar du kört ner i längs vägen eller hur förrädiska vägarna du befinner dig på kan vara. Ljuset väntar alltid på dig. Och på bara ett ögonblick kan det föra dig hem igen, lite som när Dorothy i filmen Trollkarlen från Oz slog ihop hälarna på sina rubinröda skor för att komma hem från drömlandet.

Jag är framför allt känd som en ”manifestationslärare”, men jag har insett att det egentligen aldrig är själva saken folk vill ha. Vi vill inte ha ett hus, en själsfrände eller ens ett meningsfullt jobb där vi får hjälpa andra. Vi är snarare ute efter en känslomässig upplevelse som vi får av de där sakerna. Vi vill uppleva frihet och alla aspekter av livet i sin skönhet och mångfald. Och om det är det vi vill ha, måste vi komma i kontakt med hjärtats ohämmade visdom, för där möts det mänskliga och det gudomliga på ett kraftfullt sätt, mellan okunskapens skuggor och den ultimata sanningens ljus.

Jag vill att du ska veta att jag inte bara ”tror” att du kan uppleva djup tillfredsställelse och glädje när du kommer i kontakt med ljuset, jag vet att det är så. Jag ser underverk av medvetenhet varje dag när människor öppnar sina sinnen och omfamnar det inre ljuset.

Och gissa vad? Det betyder att du måste acceptera alla delar av dig själv, inte bara de som din mänskliga historia (mer om det senare) gillar! När du läser löftet kommer du att få se hur viktiga dina sårbara sidor är för den gudomliga historiens enorma väv. Den gudomliga historien är rent ljus och bjuder dig att följa med på det här fantastiska själfulla äventyret. Det finns så mycket att uppleva, och kom ihåg att även om processen du kommer att genomgå i den här boken kanske vrider om dina befintliga föreställningar en aning, så är resan avsedd att vara rolig och upplysande. Den kommer troligen också att kännas

lite bekant – du är trots allt en del av ljuset, även om du ibland glömmer det.

Det är i ljuset vårt ursprungliga väsen lever och i den här boken ska du få lära dig hur du kommer i kontakt med det.

Vi är alla som universum, som ständigt expanderar i flera olika riktningar. När vi utnyttjar ljuset börjar vi berätta en annan historia om vår existens. Vi får möta fler versioner av oss själva, versioner som inte är fast i mönster av hopplöshet och kamp utan som är öppna för möjligheter och upplevelser av nya dimensioner.

Löftet handlar inte om att skapa en falsk uppdelning mellan ”det mänskliga” och ”det gudomliga”. Det gudomliga är ljuset som står i centrum för allt, så det ber oss inte att frikoppla oss från våra mänskliga tankar och känslor. I stället hjälper det oss att lämna det begränsande tänkandets mörker, omfamna acceptans och inkludera alla delar av oss själva på ett radikalt sätt. Allt vi är. Det är så vi börjar se att våra liv kan vara något mycket större än vi tidigare tänkt oss, vilket var precis vad jag upplevde för många år sedan när jag hittade det omtalade ljuset i slutet av tunneln. Som jag upptäckte hjälper det gudomliga ljuset oss att få tillgång till en energi av gränslöshet, vilket gör att vi kan känna största möjliga medkänsla för våra personliga utmaningar samtidigt som vi väcker vår kreativa potential.

Hur skulle det kunna vara något annat än radikalt och helt otroligt?

DINA VÄGAR TILL DET GUDOMLIGA LJUSET

I den här boken kommer jag att dela med mig av sju vägar som hjälper oss att förstå hur vi kan lämna mörkret som vi trott är en del av människans villkor, och hitta ljuset som alltid har funnits där … och tålmodigt väntat på att få vägleda oss tillbaka hem till det gudomliga. De är:

löftet

• expansion

• självinsikt

• empati

• klarhet

• omvandling

• medskapande

• koherens.

Varje gång du känner dig förvirrad, förtvivlad eller stressad, eller om du kommer på dig själv med att säga saker som ”Jag kommer aldrig att duga” eller ”Jag kommer aldrig få uppleva [fyll i det som din själ allra helst vill uppnå]”, ska du låta den här boken bli en påminnelse om att du inte är ensam. Låt de sju vägarna bli den karta som leder dig tillbaka till den storslagna sanningen om vem du är: en ljusvarelse som kanske tappade bort sig för ett ögonblick, vilket ironiskt nog är en del av processen. Att arbeta med de här vägarna är lite som att zooma ut från en karta så att du kan se varje aspekt av den underbara terräng som omger dig, eller som att tända lamporna i ett mörkt hus så att du ser vad det var du stötte in i hela tiden! Och alla de andra vackra sakerna som du inte såg tidigare.

Jag har sett de sju vägarna fungera i mitt eget liv och för miljontals andra som jag har väglett in i deras gudomliga historia. Så jag vet att du med hjälp av dessa principer kommer att bli medveten om och hängiven ditt inre ljus, hur din själ än väljer att manifestera det så att du kan hitta det. Målet är inte att vara perfekt, och det kan finnas tillfällen när du kommer att få uppleva kärlek, förundran och magi först efter att ha upplevt förlust, hjärtesorg eller bara en total avsaknad av känslor. Men jag vet att din resa kommer att välsignas med mirakel och synkronicitet.

Jag hoppas att du ska känna att jag är med dig under hela processen, att jag håller din hand, skrattar och gråter med dig

och varsamt utmanar dig att se saker ur ett nytt perspektiv och ifrågasätter det som du har tagit för givet … det som gör dig frustrerad och att du fastnar i dina upplevda brister och begränsningar.

Varje kapitel fokuserar på en väg och innehåller en rad reflektionsfrågor samt en längre övning som ska hjälpa dig att komma i kontakt med ljuset inombords. Snälla, glöm inte att stanna upp och ta hand om dig själv när du ger dig i kast med de här frågorna och övningarna. Det är något jag inte kan betona nog. Processen kommer att kännas tryggare om du kan ta dig an den med kärlek i ditt hjärta. Kärleken är ljusets smörjmedel och du lär märka att du får tillgång till mer information inombords när du känner kärlek (eller har en intention att bjuda in kärleken).

MIN VÄG HEM TILL LJUSET

Jag fann ljuset när jag var tjugofem år. Eller det kanske är mer korrekt att säga att ljuset fann mig.

Efter att i många år ha fattat dåliga beslut, blivit illa behandlad av mina partner och lidit av känslomässig smärta, ångest och ensamhet som hängde över mig som ett mörkt moln, kapitulerade jag till slut. Jag kastade in handduken och slutade försöka hantera mitt liv med samma verktyg som jag använt mig av tidigare utan framgång. Nu förstår jag att de verktygen var oslipade, trasiga och fruktansvärt mänskliga.

Men att kapitulera? Det var himmelskt. Kvällen när det hände föll jag ner på knä och kände desperation och hopp på en och samma gång. Jag släppte taget på riktigt. Jag var inte ”perfekt” på något sätt och min resa var långt ifrån över, men just då kände jag en lättnad inombords som jag aldrig hade upplevt tidigare. Jag valde mig själv … mitt sanna jag … mitt gudomliga jag, som inte ville något hellre än att få tjäna mänskligheten, hur bristfälliga och desperata de föregående kapitlen i mitt kor-

ta liv än hade varit. Jag var beredd att släppa taget om alla överlevnadsmekanismer som jag omedvetet hade använt mig av för att kämpa mig fram genom livet och försöka kontrollera det. Jag var redo att släppa taget om den emotionella och andliga rustning som hade gjort mig så ogenomtränglig att inget ljus kunde ta sig igenom. Genom att lämna den jag trodde att jag var kunde jag omfamna min essens. Jag kände mig enorm och obegränsad. Jag såg ljuset tillräckligt klart för att inse att jag var ljuset.

Jag hade ingen aning om vad som skulle hända härnäst, hur jag kunde skapa hållbara förändringar eller vilka mina nästa steg var. Jag visste inte ens hur morgondagen skulle se ut! Men det spelade ingen roll. När jag satt där och snyftade och gungade fram och tillbaka visste jag att allt skulle ordna sig, även om jag inte kände till något om framtiden. Renheten i den upplevelsen hjälpte mig vidare och mitt liv började snabbt ta ny form.

Jag lämnade ett förhållande som inte var bra för mig, och mitt jobb, trots att det gav mig ekonomisk trygghet, och påbörjade resan bort från allt som inte hade stärkt mig och som hade påverkat mig att leva ett liv som inte var autentiskt. Eftersom jag var drastisk och radikal i mitt tillvägagångssätt kom förändringarna snabbt och de positiva effekterna var precis lika radikala. På ett nästan magiskt sätt började rätt personer dyka upp för att stötta mig, älska mig helt och fullt och påminna mig om mitt ljus, utan rädsla för att jag skulle överge eller överglänsa dem om jag verkligen blev mitt autentiska jag.

Jag lutade mig äntligen mot det gudomliga och litade på att det skulle ge mig stöd, något jag inte hade gjort sedan jag var barn.

Jag vill visa dig att din resa att finna ditt inre ljus, som är unikt för dig men samtidigt gemensamt för alla människor, inte måste vara fylld med blod, svett, slit och hjärtesorg. Livet är som en berg- och dalbanefärd och vi kan inte undvika smär-

– 14 –löftet

ta, men vi kan välja bort lidande. Och det, kära läsare, är precis vad den här boken handlar om.

KOMMA TILLBAKA TILL KÄLLANS ENERGI

Genom historien har vi fått möta mänsklighetens mörkaste sidor, men vi har också fått skymta ljuset i form av lärare och filosofier som visade oss att det fanns ett annat sätt att leva … ett som gjorde det möjligt att uppleva mer harmoni och frid, även när vi navigerar bland de med- och motgångar som följer med att vara gudomliga varelser i ändlig form. Det här är vår gudomliga historia.

I dag, när vi bevittnar en global situation som är en återspegling av allt som vi har ställt till med och inte har löst på ett kollektivt plan, kan vi också se det tydligt i historierna som får oss att känna oss så maktlösa, panikslagna, i avsaknad av kontroll och bortkopplade från oss själva och varandra. Många av oss skvätter runt i ett hav av personlig och mellanmänsklig disharmoni. Men om vi lärde oss att rikta vårt medvetande på ett annat sätt … att koppla upp oss mot en mycket större historia än den själsdödande myten som vi har skrivit in oss själva i … skulle vi kunna förändra allt i vår inre och yttre verklighet.

Alla behöver vi lära oss olika saker vid olika tillfällen i livet, och min förhoppning är att den här boken kan vara den enkla men betydelsefulla prövosten som möter dig där du är och ger dig precis vad du behöver för att ta dig ”hem”. Du behöver inte göra en massa förändringar med en gång eller börja med diverse olika ritualer för att växa andligt. Faktum är att det kan vara förvånansvärt enkelt att återfå kontakten med din andliga natur. Jag säger inte att det inte krävs hårt arbete, men upplevelsen av din ansträngning blir helt annorlunda när du vibrerar på en hög frekvens snarare än ren viljekraft, vilket jag kommer att ge dig flera exempel på i den här boken. Faktum är att det var så det alltid var menat att vara!

De verktyg du får här är samma verktyg som hjälpte mig förändra mitt liv permanent och veta utan några tvivel att mer fanns tillgängligt för mig. Hittills har tre miljoner vackra själar över hela världen använt de här verktygen för att komma i kontakt med samma känsla av frihet, hopp och möjligheter som jag upplevde när jag äntligen gav upp. Jag vet att denna läkning är tillgänglig för alla, oavsett hur deras mänskliga historia har sett ut fram till i dag.

Vare sig du känner dig lite vilse och förvirrad eller har levt stora delar av ditt mänskliga liv på en frekvens med mörker och intensivt trauma, kommer resan längs de sju vägarna hjälpa dig att få kontakt med ljuset.

Är du redo? Oroa dig inte om du blir svettig om handflatorna och hjärtat börjar slå fortare. Det betyder bara att du lever! Jag finns där som din andliga ficklampa och min energi kommer att finnas där varje steg på vägen, för att påminna dig om att du fixar det här!

KAPITEL 1

expansion

Expansionen, den första vägen till ljuset, är en inbjudan att släppa vår mänskliga historia och omfamna ljuset inombords. När vi vänder oss inåt kan vi, paradoxalt nog, se helheten och inse att den är så mycket större än vi förstod tidigare. Vi blir bekvämare med att ta oss fram i det okända. Vi begriper att livet är ett vördnadsbjudande mysterium och att det finns så mycket mer än vi kan se vid en första anblick.

En av de djupaste upplevelser av expansion jag har haft inträffade under en av mina mörkaste stunder, när jag drabbades av ett missfall. När jag och min man Oliver var redo för ett till barn och omfamnade den möjligheten, blev jag gravid bara några veckor senare. Vi hade redan en fin familj, med två fantastiska söner som jag älskade mer än allt annat. Men jag hade en känsla av att vi skulle få en dotter som skulle göra vår familj komplett. Det verkade som att min vision för vår familj, om en liten flicka som skulle bli beskyddad av sina två äldre bröder och två föräldrar som avgudade dem alla tre, snart skulle förverkligas. Graviditeten var lättsam. Dessutom skulle jag snart släppa min bok Manifesteringens 8 hemligheter och allt flöt på

enligt plan. Mitt liv såg helt perfekt ut både på papperet och i verkligheten … men det var då det hände.

Vecka elva eller tolv av graviditeten var jag på en rutinundersökning, gjorde ultraljud … och fick veta att de inte hittade något hjärtslag. Min dotter, som vi redan hade döpt till Eliana, levde inte längre, även om jag inte hade upplevt några missfallssymptom som blödningar eller smärta. När jag ser tillbaka på den tiden inser jag att jag befann mig i ett allvarligt chocktillstånd, men det var samtidigt en sådan välsignelse att ha tre kvinnor där, två gynekologer och en barnmorska, som kunde trösta mig på ett så påtagligt sätt. Jag kände mig verkligen stöttad i det där rummet med dessa änglalika själar, som höll om mig när jag tog emot nyheten som ingen blivande mamma vill få. Det var först när jag kom hem som själva missfallet satte igång. Det var som om jag var omfamnad under hela processen, så att jag fick förstå vad som hade hänt samtidigt som jag var omgiven av kärlek och stöd. Själva upplevelsen var väldigt vacker, på ett märkligt sätt, och jag gick igenom alla känslor som jag tillät mig att uttrycka och inte tryckte undan. Det kändes som att jag fick uppleva hela cykeln av liv och död och det var överväldigande samtidigt som det var djupt rörande.

Processen var inte linjär. Både Oliver och jag gick igenom en period när vi kände både glädje och sorg, acceptans och ilska. En del av oss kunde inte förstå varför det hade hänt. Men det var i det här läget som min medvetenhet om ljuset räddade mig. Jag vägrade stanna kvar i tunnelseendet. Jag fortsatte uttrycka min högst mänskliga smärta samtidigt som jag erkände för mig själv att den här historien var så mycket större än jag kunde förstå just då. Jag sökte en klarhet som skulle hjälpa mig att förstå vad som hände på ett större och djupare vis, som skulle hjälpa mig att möta förlustens mörka skönhet och expandera i mitt gudomliga jag.

Mitt ego fortsatte naturligtvis krympa och reagera på smärtan genom att fråga: ”Hur i hela friden kunde jag manifestera

det här?” Men mitt i vågorna av sorg gick jag gång på gång tillbaka till en plats av genuin tacksamhet och en önskan om att förstå vad som skulle komma ur detta. En av mina närmaste vänner, Tracy, sa så här till mig: ”Jag vet att jag kan säga det här till dig och jag vet att du kan ta emot det: du fick uppleva den största möjliga handlingen av ovillkorlig kärlek som finns.”

I den stunden blev allt så tydligt. Jag förstod vad Tracy menade. Jag såg min dotter, Eliana, i den höga, ljusa vibrationen som var hennes essens. Hur smärtsamt det än var att som mamma begrava sitt eget barn innan jag fick chansen att lära känna henne, hjälpte Tracy mig att se att Eliana hade gett mig en kraftfull gåva när hon påminde mig om var jag kommer ifrån och vart jag ska återvända så småningom. Det var en upplevelse av oerhörd kapitulation eftersom den hjälpte mig att förstå att det här inte bara var en ”förlust”, inte bara något som skulle sörjas.

Jag var en mamma som förlorade sin dotter, men när jag expanderade in i ljuset fick jag det jag behövde för att hantera en så mörk situation och förstå att den var en del av mitt personliga syfte. Det handlade inte om att ta till en andlig tillflykt (spiritual bypass) för att göra det enkelt för mig själv (för jag ska inte ljuga, allt var jättetufft!), utan jag insåg att Eliana var här precis så länge som det var meningen, och hade fört med sig en vacker frekvens av kärlek och ljus som pekade mot nästa nivå för vår familj. Det var vad Tracy syftade på när hon pratade om den handling fylld av ovillkorlig kärlek som den här vackra själen hade utsatt sig för, bara för vår skull. Eliana tog oss till en mycket mer vidsträckt och vacker plats än den vi hade befunnit oss på tidigare (som också var rätt fantastisk, men det gudomliga ljuset handlar alltid om expansion!). Hon hade kommit direkt från Källan för att ge oss den här lärdomen på det enda sättet hon kunde – genom att visa oss frekvensen hon pekade oss mot och ge oss den fria viljan att göra vad vi ville. Vi fick en inbjudan att växa, att höja vår vibration så mycket att vi

– 19 –

löftet

inte kunde sjunka ner till vår tidigare nivå igen. I stället började vi bjuda in folk till den här nya platsen som vi hade tagit oss till.

Jag började inse att jag var mer än en sörjande mamma med förlorade förhoppningar och önskningar. Och Eliana var inte bara min dotter. ”Mamma” och ”dotter” var bara mänskliga roller som dolde vår sanna relation. Jag visste att det här var en förbindelse mellan våra själar och källenergier som existerade i det gudomliga ljuset. Och eftersom Eliana gav mig en skymt av det fick jag ta emot något verkligt himmelskt. Jag kikade in bakom kulisserna på den mänskliga historien och in i ljuset som genomsyrar den gudomliga. Det fick mitt hjärta att öppna sig.

Jag hade varit nere på botten många gånger tidigare, men det här var något annat. Det kändes som att jag hade suttit i mörkret, men sedan hade någon tänt en lampa och när jag såg mig omkring såg jag skönhet överallt.

Något så enkelt som att byta perspektiv kring en upplevelse, även om den är mindre dramatisk, kan bli ett utmärkt exempel på hur du i stället väljer den gudomliga historien, där ljuset lever. Varje gång jag har gjort det har jag genomgått en pånyttfödelseprocess som i slutändan lett mig till livet jag lever nu – med mer skönhet, magi, kärlek och framgång (även om det handlar om en annan definition av framgång än tidigare) än jag någonsin hade kunnat tänka mig. Jag hade omöjligt kunna föreställa mig, och absolut inte tro på, att jag skulle vara där jag är i dag.

Det var även mitt sätt att verkligen ta emot och ta till mig en ny historia, om vad som var möjligt när jag gav efter och accepterade det gudomliga, vidsträckta perspektivet … och expanderade in i ett ljus som var mycket starkare än jag varit bekväm med tidigare.

EN ENKEL FRÅGA

Expansion, att kunna expandera ut ur skuggorna och in i ljuset, är den första och mest grundläggande vägen. Många människor som lider överväldigas också av känslor av ovärdighet och skam, som om vi behöver förändra allt i våra liv för att vara ”bra” eller ”andliga”. Även om vi förstår att våra tankeprocesser bara leder till katastrof, eller att vi återupplever gamla trauman, så vet vi inte hur vi ska komma ut ur det tillståndet. Jag kan försäkra dig om att löftet från det gudomliga är att vi aldrig är något annat än hela, inte ens när det känns som värst. Vi behöver inte genomföra dramatiska förändringar och rensa bort alla negativa tankar, uppfattningar, handlingar eller beteenden. Sanningen är att vi bara behöver bli nyfikna, vilket är första steget i att expandera vårt perspektiv och kliva in i en högre, ljusare vibration.

Än en gång, att leva i ljuset handlar inte om perfektionism eller om att ”göra allt rätt”. Det gudomliga tänkte aldrig att vi skulle behöva kämpa eller vara perfekta för att ta oss hem. När vi kämpar uppfattar vi verkligheten på ett visst sätt, men vi kan byta perspektiv. Sanningen är att det enda vi behöver göra för att påbörja expansionsprocessen är att ställa en enkel fråga, vilket är grunden till allt du kommer att läsa i den här boken: Lever jag i mörkret eller rör jag mig mot ljuset?

Om du lever i de mönster som är vanliga för de flesta människor kommer du att svara ”mörkret”. Ibland märker vi inte av de här mönstren (och det är därför de brukar hålla sig i ”skuggorna”), därför har jag tagit upp dem här nedan. Vi upplever oftast de här tillstånden när allt i livet känns som en uppförsbacke, när vi inte känner att vi lever i enlighet med våra högsta ideal och när vi inte vaknar upp med den emotionella upplevelse vi vill ha eller har verktygen som krävs för att skapa den. Tappa inte hoppet om du kan relatera till något av det som jag beskriver nedan! Det är bara ett tecken på att det är hög tid att expandera in i ljuset.

DIN ”HISTORIA” ÄR FOKUSERAD

PÅ DET YTTRE, INTE DET INRE

Bara så att du vet, en väldigt viktig del av processen när vi ska börja gå mot ljuset är själviakttagelse. Vi kan komma långt bara genom observation, och allt börjar med hur vi pratar med oss själva och andra om vilka vi är och var vi har varit.

Om jag bad dig berätta mer om ditt liv och din historia fram till i dag, vad skulle du svara då? Man kan lära sig mycket om någon utifrån hur de svarar på en sådan fråga.

Till exempel, om någon fokuserar på allt som är fel (”Jag hade ett stormigt förhållande och jag har två barn som de tog ifrån mig och jag har ingen aning om vad jag ska göra nu”) är det ett tydligt tecken på att den här personen har hamnat djupt ner i den mänskliga historiens mörker. De berättar om yttre ting eftersom de fokuserar på händelser, människor och situationer utanför sig själva. De har också valt att definiera den otroliga, röriga, komplexa terräng de befinner sig i utifrån tidigare erfarenheter. För dem är livet en rad datapunkter, händelser och upplevelser som inte har mycket att göra med deras inre sanning. Vanligtvis saknar de själviakttagelse eller självinsikt. I många fall definierar de sig själva utifrån sina specifika roller, vilka de är i relation till resten av världen (”Jag är vd och mamma och gift med X, och jag älskar att spela tennis”).

Det är inget fel med att beskriva sig själv på det här viset, och ibland är det rimligt att göra så. Men de här etiketterna säger ingenting om vem en människa är på djupet, de är oftast fixerade vid tillfälliga identiteter och erfarenheter. När jag frågar folk om deras historia vill jag egentligen veta vilka de är, vad de har för syfte, vad som inspirerar dem! Det här är aspekter av vår djupare sanning som vi ofta väljer att förbise. (Jag hoppas verkligen att den eviga ytligt sociala frågan ”Vad jobbar du med?” en gång för alla ska ersättas av något i stil med ”Vad får dig att känna dig levande?”)

När någon får frågan ”Vem är du?” och svarar med inre referenspunkter – som värden, önskningar och övertygelser – blir det ganska uppenbart att de går ner på djupet, till själva essensen av sin varelse och att det är så här de definierar sina liv och sina jag. De lever i det gudomliga ljuset, kanske inte exakt hela tiden och det är inte nödvändigt heller, men till största del. Det är våra yttre referenspunkter som jobb, hur mycket pengar vi tjänar, våra roller och de viktiga händelserna i våra liv som är riktmärkena för vår mänskliga historia. Visst, en del av de här aspekterna kan vara fantastiska och berika våra liv, men om du skulle vakna i morgon och ha förlorat allt det här, vem skulle du vara då? Hur skulle det kännas? Det är först när den mänskliga historien är ihopkopplad med ljuset inombords som vi kan se livet som ett äventyr snarare än något som vi måste uthärda.

Reflektionsfrågor

1. Om jag bad dig berätta om ditt liv på fem minuter, vad skulle du säga då? Hur skulle du beskriva dig själv?

2. Hur mycket fokuserar din livshistoria på yttre ting (vad du jobbar med, dina identiteter som mamma eller vd, saker från det förflutna som fortfarande påverkar dig etc.)?

3. Hur mycket fokuserar din livshistoria på inre processer (viktiga lärdomar och teman som hjälpt dig att växa, ditt syfte i livet, din medvetenhet om dina känslor och ditt känslomässiga tillstånd etc.)?

DU KÄNNER DIG SOM ETT OFFER FÖR OMSTÄNDIGHETERNA

Ett annat tecken på att vi bara lever i vår mänskliga historia är att vi känner oss som offer för omständigheterna, som om världen är emot oss och vi måste ständigt vara på vår vakt. Jag kände absolut att jag levde som ett offer under en stor del av mitt

liv. Ibland hjälper det inte att vara försiktig och då kan vi känna oss hopplösa och förtvivlade. Vi drabbas av ”Varför händer det här mig?”-mentaliteten, där vi är huvudkaraktären i en sorglig berättelse.

När jag pratar om offermentalitet vill jag betona att människor har all rätt att känna sig som offer ibland, så blanda inte ihop det här konceptet med skuldbeläggning av offret. Jag har själv varit med om fruktansvärda saker och jag träffar ofta människor som har utsatts för oerhörd grymhet. När sådana människor berättar sina historier för mig ber jag dem inte sluta uppträda som offer, för det vore hjärtlöst och i viss utsträckning även felaktigt (eftersom det är väldigt viktigt att vi känner och blir medvetna om vår smärta och de gånger i våra liv när våra gränser blivit kränkta). Men när folk fastnar i sin historia kan det bli ett fängelse utan utvägar, ett som påverkar inte bara dem själva utan alla de känner och eventuellt deras livskvalitet och upplevelse av livet.

Även om det absolut är möjligt för människor att läka från sådana upplevelser, och att använda sig av dem för att hjälpa andra, är det inte alla som väljer läkningens väg. Till exempel känner jag en kvinna som har utsatts för extremt sexuellt trauma. Tyvärr lider hon av olika psykiska sjukdomar på grund av det här och andra upplevelser.

Har du någonsin hört sägas att ”sårade människor sårar andra”? Det förklarar varför så många människor som har varit offer och blivit sårade själva kan bli gärningsmän. Olyckligtvis var det vad som hände med den här kvinnan. Hon använde sig av sin offerroll på många olika sätt för att locka till sig människor som hon utnyttjade och behandlade illa. Men själv tyckte hon inte att hon gjorde något fel. Om någon påpekade vad hon höll på med sa hon bara: ”Det är jag som är offret här. Jag blev sexuellt utnyttjad som barn.” Hon såg allt runt omkring genom sitt lidande, men insåg inte att hon hade förvandlat det till en uppochnedvänd kraft som hon använde sig av för att

– 24 –löftet

manipulera andra och slippa ta ansvar för sitt eget dåliga beteende. Jag kunde se att det här inte var rätt väg för henne eftersom det fick henne att hoppa från det ena dysfunktionella förhållandet till det andra och göra både sina barn och sig själv illa. Ljuset i hennes vackra själ fanns där, men hennes mänskliga berättelse lät det inte komma ut särskilt ofta.

När vi känner oss som ett offer i livet blir det som en blind fläck som styr oss i våra beslut. Offermentaliteten kan göra en person extremt självupptagen, på samma sätt som ett litet barn tror att hela världen handlar om henne eller honom. Men det är just det som är så tragiskt, att de oläkta delarna kan börja dominera resten av våra liv. En person som har hamnat i offerrollen har hittat ett sätt att få sina grundläggande behov av kontakt, kärlek och acceptans tillgodosedda. Det är absolut inte det mest hälsosamma sättet, men det kan fungera som en bekräftelse på att man har varit med om något fruktansvärt och hindra en från att förstå det på ett mognare och mer holistiskt vis (t.ex. ”Smärtan som jag gick igenom har hjälpt mig inse hur kraftfullt det är att förlåta, speciellt mig själv, för de beslut som jag fattade när jag var fast i att bara vilja överleva”).

Det är väldigt få människor som medvetet väljer att vara fast i en situation, och det är precis därför som du, för att kunna komma in i ljuset, behöver ta dig en uppriktig och kärleksfull titt på hur offerrollen har hindrat dig från att lära känna hela ditt jag.

Precis som alla andra har jag också gått igenom riktigt tuffa perioder, och det hände att jag slog ut med armarna och utbrast: ”Det här är den jag är, jag kan inte göra något åt det!” Jag var inte redo att ta ansvar för mitt oberäkneliga beteende eller mina olyckliga omständigheter. Jag kunde inte se att jag var med och skapade det, utan bara att jag var ett resultat av det som hänt. Jag var tvungen att förvandlas till en kraftfull version av mig själv, och det kunde jag bara göra genom att utforska min offerroll utan att döma mig själv.

Än en gång vill jag påpeka att om du har blivit utnyttjad i livet,, likt så många människor (inklusive jag själv), är det inte ditt fel. Det var inte du som skapade det. Du förtjänade det inte. Samtidigt är du inte din upplevelse och du kan välja att omvandla smärtan och lidandet så att du inte behöver leva kvar i den historien resten av ditt liv. Det som du var med om var inte ditt fel, men du har ett ansvar att lära dig hur du ska hantera det som hamnat i din väg. Precis som vi kommer att prata om i kapitel 5: Omvandling, är det till och med möjligt att hitta sina största gåvor i den smärtan. Men för att göra det måste du komma ihåg att inom dig finns en betydelsefull och kompetent varelse. Den har bara legat i dvala och väntat på att du ska expandera in i ljuset.

Reflektionsfrågor

1. På vilka sätt är du fast i historien om dig själv som ett offer? Gräv djupt här, eftersom din offerroll också kan vara utklädd till ”tuffhet”.

2. Hur hindrar den här historien dig från att ta ansvar för dig själv och gentemot andra?

3. Vilka rädslor är det som dröjer sig kvar och hindrar dig från att stå i din fulla kraft och leva ditt bästa liv?

DU SABOTERAR FÖR DIG SJÄLV EFTERSOM

DU ÄR RÄDD FÖR ATT VARA LYCKLIG

En annan indikation på att du fastnat i din mänskliga berättelse är att, oavsett hur mycket du än vill ha något som är en del av ditt medfödda ljus (kärlek, frid, överflöd, koppling till ditt syfte), tycks du inte kunna få det. Det beror inte på att du saknar förmågan att uppnå ditt drömliv, utan snarare på att det finns en dold del av dig som saboterar för sig själv eftersom den missförstår vad det innebär att verkligen känna sig uppfylld. Kanske känner den här delen av dig inte att den förtjänar lycka, eller så

kan den inte ens tänka sig hur det skulle vara. Ibland nöjer vi oss med mindre, inte för att vi är rädda för att misslyckas utan för att vi vet att vi kommer att lyckas. Rädslan för att kliva in i vår kraft fullt ut kan verkligen hålla oss tillbaka. Ofta sker självsabotage för att tanken på vad vi kanske behöver offra för att leva i vårt gudomliga ljus verkar alltför överväldigande eller rentav omöjlig.

Det är precis som Marianne Williamson sa i sitt berömda uttalande: ”Vår största rädsla är inte att vi är otillräckliga. Vår största rädsla är att vi är omåttligt kraftfulla. Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.” Jag upplevde ett uppvaknande i fråga om att visa mitt ljus en gång när jag mediterade och frågade mig själv vad som var det värsta som skulle kunna hända om jag fick allt jag ville ha, inklusive ekonomiskt överflöd.

Det som folk ofta inte inser är att vi alltid skapar vår verklighet. Jag kallar det ”motmanifestation” när vi skapar resultat som vi inte vill ha eftersom vi inte är medvetna om vårt samtal med universum. Vårt medvetna sinne springer iväg åt ett håll in i kvantfältet och säger ”Ja, jag vill det här!” men vårt undermedvetna säger ”Trampa på bromsen! Det är inte säkert! Det kan hända något hemskt! Du är inte värdig!”.

Redan då hade jag en känsla av att något inte stämde i hur jag relaterade till mina önskningar. Jag ville förstå hur jag verkligen pratade med universum, det vill säga mig själv. Jag ville veta varför jag bad om saker som orsakade mig smärta. Jag kände att någon del av mig, den delen som var mest aktiv i mitt psyke just då, var livrädd. Om den inte hade varit det, skulle jag närma mig överflödet utan att känna någon tvekan. Min energi skulle vara hel och kraftfull när jag sprang genom kvantfältet och skapade den verklighet jag helst ville ha på ett medvetet plan. När jag satt och funderade klarnade det mer och mer. Och det var då sanningen slog mig, att min tolkning av det förflutna hindrade mig från att vara lycklig i nuet.

Det kan vara svårt att känna igen självsabotage när det är du själv som ägnar dig åt det, men du har säkert sett det hos andra. Jag har en nära vän, Rhonda, som är en livlig kvinna i sjuttioårsåldern. Rhonda förlorade sin make i en tragisk flygplansolycka men försökte gå vidare med sitt liv. Jag hälsade på henne för flera år sedan och då hade hon ett stormigt förhållande med en mycket yngre man som bodde i ett annat land. Några av hennes vänner ifrågasatte hennes val men jag sa bara: ”Kör på om det gör dig lycklig.” Men när jag umgicks mer med Rhonda insåg jag att förhållandet inte var bra för hennes själ. Varje gång hennes pojkvän var där charmade han henne med storslagna gester, men sedan kunde han vara försvunnen i långa perioder och då hörde han inte av sig alls. Rhonda pendlade hela tiden mellan pirrig förälskelse och total misär.

”Är det här verkligen vad du vill, Rhonda?” frågade jag försiktigt.

Hon skakade på huvudet. ”Verkligen inte! Det är jobbigt. Jag vill ha kärlek som finns där hela tiden, som jag kan lita på.”

”Nej, det vill du inte alls.” Jag skakade på huvudet.

Rhonda rynkade pannan. ”Vad menar du?”

”Lyssna här, Rhonda, och förlåt om det triggar något hos dig. Du förlorade din make väldigt plötsligt. Tror du inte att förhållandet du är i nu speglar den förlusten? En del av dig är bekväm med att vara omgiven av kaotisk energi. Det kanske handlar om att slippa bli förvånad eller sårad om din pojkvän faktiskt lämnar dig. Nu känner du dig på sätt och vis ’trygg’, eftersom du vet att du kan förlora honom när som helst.”

Rhonda började storgråta. Det var något som hade klickat inombords och avbrutit mönstret, och nu hade det inte längre någon makt över henne. Från och med den stunden kunde hon fatta bättre beslut och vara medveten om hur rädslan hade styrt hennes liv utan att hon var medveten om det. Det var tack vare att hon var beredd att sitta med sin egen smärta och obser-

vera den, i stället för att fly från den, som hon kunde slita sig loss från beteenden som inte tjänade henne.

Självsabotage kan förekomma när vi inte vågar konfrontera vår smärta. Vi är rädda för vad vi ska hitta och hur det ska få oss att känna. Men både Rhonda och jag öppnade upp för mer sanning i våra liv, när vi var beredda att sitta med smärtan och mönstren som styrde våra liv och hindrade oss från en mer tillfredsställande relation till överflöd eller kärlek. Vi försökte inte längre springa ifrån situationen eller plåstra om den, utan kunde bara vara med den. Vi behövde inte kämpa i tiotals år till, och undra varför allt gick fel. I stället hade vi hittat ett sätt att komma förbi våra problem på kort tid, genom att vara sanna.

En sak att komma ihåg om självsabotage är att det vanligtvis baseras på undermedvetna regler som vi har skapat åt oss själva. Rhondas regel var något i stil med att kärlek i grund och botten inte är något man kan räkna med. Det berodde helt uppenbart på hur hon hade förlorat sin man. Energin från traumat hade fått henne att tänka i nya banor för att det skulle läka hennes trauma, men det fungerade inte. Det var därför hon satsade på sin blixtförälskelse, som överensstämde perfekt med hennes regel, även om den inte gjorde henne riktigt tillfredsställd. Det var inte förrän Rhonda hade en stabil och kärleksfull grund i sig själv som hon började dra till sig hälsosamma kärleksrelationer med god kommunikation.

Vår mänskliga berättelse är begränsad på så vis att den hittar på historier om det förflutna för att skydda oss från framtiden. Precis som den undermedvetna loop jag talar om i Manifesteringens åtta hemligheter försöker den ”skydda” oss genom att begränsa våra alternativ. Men det fungerar egent ligen aldrig, för vår själ längtar alltid efter att möta livets vidsträckthet och storslagenhet och vill inte stanna kvar i det välbekanta.

Vårt gudomliga ljus hjälper oss att se att våra regler kan vara godtyckliga och osanna. Det gudomliga vill bryta mot de

mänskliga reglerna och visa oss att även om vi inte visste det tidigare, är det verkligen möjligt att få allt. Vad det sedan betyder kommer att skilja sig från person till person, och beroende på vilken fas du befinner dig i. Så du vet kanske inte ens hur verklig tillfredsställelse ser ut i din 3D-värld ännu. Det gör inget om du inte har någon lösning just nu. Om du möter din smärta med tålamod och medkänsla i stället för med rädsla och undvikande, kommer det automatiskt att skapas en öppning för nya möjligheter. Ofta känns det till och med som att tiden förändras och du får gå igenom de jobbiga ögonblicken igen, men i ljusets hastighet.

Reflektionsfrågor

1. Vilka ”regler” har du skapat som hindrar dig från att bli helt tillfredsställd? Kom ihåg att en regel finns där för att säkerställa att en uppfattning upprätthålls, även om den är felaktig. Så det kan hjälpa att först göra en bedömning av din omgivning och fråga dig själv Vilka uppfattningar verkar jag ha, med tanke på hur mina relationer/synen på mig själv/min ekonomiska situation osv. ser ut just nu? Sedan kan du jobba baklänges därifrån.

2. Vad tror du är det värsta som kan hända om du får som du vill?

3. Vilken tidigare händelse eller vilket mönster dyker upp i ditt liv igen när du tror på den historien?

4. Vilken ny uppfattning behöver du odla i stället, för att kunna acceptera att du verkligen kan få allt du vill ha?