elostirion
99
20 år i Mithlonds tjänst. Uinens första regeringsår.
Lambengolmor – Språkgillet
Ledare nit tionio ”Sicken god muffin” tänkte Felindir när han masade sig hem från den lokala lembasfabrikatören i en ruffig del av Caras Galadhons industriområde tidigt en söndagmorgon. Ett par hundra år senare skulle promenadstigen i gräset var öde och täckt av gräs, Felindirs vänner skulle sitta som fripassagerare på en båt på väg västerut och muffins skulle inte längre bestå av bark och sötad kåda eller ens kallas muffins utan pirog. Om detta hade dock Felindir ingen aning den där morgonen då han travade hem till sin simpla boning uppe i en gammal ek. Nej ty idag var dagen han skulle prata med sin hyresvärd om hur mycket han egentligen skulle betala. I decennier hade Felindir nämligen betalat det premiumpris som en hydda i en stark ek i sina bästa år besatt. På senare år hade dock vissa kvistar blivit skrumpna och några löv gulnat snabbare än andra. Den äldre generationen tog detta som ett tecken på karaktär men Felindir var en hipp ung alv på bara dryga två tusen år och var missnöjd med att hans ungkarlslya såg gammal och sliten ut. Hur skulle han kunna scorea med lössläppta elfchicks om de blev störda av nedfallande blad, ekollon och ekorrar? Antingen skulle han ha en hyressänkning eller ett utbytesträd som matchade den kvalitet som eken haft när han flyttade in. Felindir marcherade med rask takt mot Celeborns bostad en bit bort i en ännu lite snobbigare del av Caras Galadhon. Felindirs gode vän Baudinlas hade skaffat sig en insatsasp nere vid floden men han hade ett välbetalt knäck som indrivare vid stadens räkenskapsbyrå och en åtföljande priviligerad lön. Han hade i flera år tjatat på Felindir att komma och jobba för honom inom den offentliga förvaltningen men Felle var (med all rätt) lite rädd för att sälja sin själ till staten i utbyte för några nesliga lembas mer i månaden. Vidare var ju Baudinlas chef ledamot i Caras Hemliga Kontrollavdelning, CHEKA:n kallad, i vilken Celeborn var ordförande och vars största uppgift vara att kontrollera de personella och ekonomiska strömningarna i Caras Galadhon. Felindir hade ingen lust att öka blickarna på sig då han vid sidan av hyrde ut en hydda under en nyponbuske till unga alver som önskade… experimentera… och gjorde en inte oansenlig vinst på detta. Hans muffin var nästan slut och Felle kom till repstegen som ledde till Celeborns kontor uppe i en gammal luggsliten björk. Felindir slickade bort de sista resterna av kåda från läpparna och spottade ut de hårdaste barkbitarna från sin muffin på marken. Han drog sig till minnes de delikata honungskakorna som Baudinlas hade bjudit på under deras senaste samkväm då de hade jämfört tights tillsammans med sina närmaste bekanta. Munnen
2 elostirion fl
vattnades vid minnet och även vid tanken på honungskakorna. Det kanske inte var så dumt med ett jobb inom den offentliga förvaltningen ändå. Man bidrog ju till det allmänna goda och om det gav lite extra förmåner var det ju ingen som skulle klaga eller hur? Celeborn hade suttit på samma stol i århundraden, han skulle inte försvinna till imorgon. Det skulle nog gå lika bra att prata med honom då. Felindir lämnade repstegen och vände ner mot floden för att prata med Baudinlas. Då slog ödet till. En övergödd ekorre vid namn Eek-eek Grankvist (detta var hans utvalda namn även om han inte visste det själv, ekorrar är ju inte tillräckligt utvecklade för att ge varandra personnamn, i synnerhet inte efternamn) hade fastnat i ett par ytterst trånga tights han hittat under ett träd nyligen och störtade med hög fart ner och träffade Felindir rakt på vänster armbåge. Felindir snubblade till av överraskning och ramlade över en nedfallen kotte, välte och föll så olyckligt att han bröt nacken mot en enbärsbuske. Han fick inte uppleva några orgier med honungsfläckade tights eller vällusten av den första bestickningen. Eek-eek Grankvist klarade sig utan allvarliga men. Varje beslut har en konsekvens. Även till synes små beslut påverkar tillvaron och väljer man den lätta vägen där man inte bjuds något motstånd kan man få betala för detta. Det självständiga agerandet, om än det kan verka lönlöst när man ser på andra, brukar premieras i slutänden. Något att tänka på när man överlåter åt andra att curla en fram i livet. Ar-Pharazôn Mithlonds Skrivare
Beslut Grå Rådet har beslutat: Mithlonds inbyggare! Rådet har i all sin vishet beslutat att inte standardisera gillesnamnen efter det förslag som lades fram på stämman. Frågor i ärendet kan ställas till Rådet, så skall vi försöka svara på dessa efter bästa förmåga. Mithlonds Grå Råd
Grilla med Rådet Inbjudan till juli riKSMÖTE Boka in den 9 juli nu! Det kommer att bli grillning och avslappnat häng med Rådet. Inga krav, bara mys! Var? Hemma hos Regenten såklart. Vidare information kommer inom kort. Uinen för Mithlonds Grå Råd
Manusstopp för nummer 100 kommer att tillkännages separat på Mithlond-listan. /Red.
Red.
Ansvarig utgivare: Uinen, Mithlonds Regent (Anna Ingemarsson) Redaktör: Ar-Pharazôn Korrektur: Ruby Gamgee E-postadress: et@mithlond.se Vävadress: www.mithlond.se/et Adress: Elostirion, c/o Immanuel Johansson, Vårvädersgatan 24, 418 31 Göteborg
Copyright © Elostirion, Grå Rådet och de enskilda upphovsmännen 1991–2011. ✳ Elostirion är Mithlonds, Göteborgs Tolkiensällskaps, tidning och skall utkomma med sex nummer per år. ✳ Elostirion är gråalviska och betyder stjärnvakt. ✳ Endast av Regenten eller Grå Rådet signerade inlägg uttrycker Mithlonds officiella ståndpunkt i förekommande frågor. ✳ Allt material skall inlämnas i sådant skick att redaktören inte behöver ägna sig åt tidsödande inskrivningsarbete. ✳ Redaktören förbehåller sig bland annat, men inte enbart, rätten till rubriksättning, förkortningar samt rätten att korrigera uppenbara språkliga och sakliga fel. Den som inte godtar hela eller delar av detta förbehåll förväntas deklarera detta för redaktören när materialet lämnas in. ✳ Prenumerationsavgift 2011: 25 kr. Betalning görs till Mithlonds plusgiro 445 91 18-8. Tryckt upplaga: cirka 40 ex.
fl elostirion 3
Hwý wæs Þéoden Ealdenglisc mon, eller var Gandalf en dvärg? Som alla vet är de alviska språken skapade av Tolkien själv endast utifrån hans språkliga estetik och smak. I stort sett drog han ljud och ljudkombinationer som han tyckte lät bra, och framför allt passande utifrån hans egen känsla och associationer, ”ur tomma luften”. Det betyder inte att han inte arbetade under inflytande av de många moderna och historiska språk som han stiftat bekantskap med som språknörd och språkvetare (han hade ju förmånen att ha sin hobby som yrke), men man har ingen hjälp av kunskaper i ”verkliga” språk om man vill lista ut vad alviska ord, namn och meningar betyder: det enda man har att gå på är vad deras skapare, Tolkien, sa att de betydde, och han hade alltid rätt, utom när han själv ändrade sig och bestämde att han hade haft fel, vilket hände ganska ofta. De alviska språken är helt och hållet främmande, helt och hållet midgårda, om man bortser från några få ord (man kunde bl.a. få reda på vad hans bror och ”kulspruteeld” hette) i den allra tidigaste ordlistan över ”Qenya” som Tolkien sammanställde innan han fått helt klart för sig var de alviska språken hörde hemma. Desto märkligare är det att det med undantag för två meningar på svarta språket (som för övrigt även inuti den midgårda verkligheten var ett konstgjort språk!) bara figurerar några få konstgjorda ord och namn som inte är alviska i Ringarnas Herre och Silmarillion. I synnerhet har alla dúnedain alviska namn, och hobbitarnas namn är lånade från diverse historiska europeiska språk, inklusive alldeles vanlig engelska! Men folket i Rohan då? De talar ju ett exotiskt (och mycket vackert!) språk, eller hur? Njae, det kanske verkar så, men som de flesta nog vet är det språk som figurerar som rohanska inte på långt när så exotiskt som quenya eller sindarin: det är ju nämligen fornengelska, alltså det fullkomligt okonstgjorda historiska språk som Tolkien
4 elostirion fl
innehade en professur i! Varför nu det då? Säkerligen hade han kunnat få till ett ”autentiskt” rohanskt språk? Självklart, men han ville inte! Poängen var nämligen den att de alviska språken skulle vara lika främmande för oss som de varit för Bilbo och Frodo, medan Merry som bekant hade en känsla av att Ryttarnas språk visserligen lät främmande och uråldrigt, men att det samtidigt hade något gemensamt med hans egen hobbitdialekt och bara nätt och jämt låg utanför gränsen för vad han borde förstå. Eftersom dialogen och den berättande texten med nödvändighet måste vara på engelska om Tolkien alls skulle få några läsare (vilket han som bekant tvivlade starkt på!) fanns det bara ett val när det var dags att hitta ett språk som skulle representera den ”verkliga” rohanskan. Eftersom Ringarnas Herre ju antas utspela sig för många tusen år sedan kan ju hobbitarna nämligen lika lite ha talat modern engelska som folket i Rohan kan ha talat fornengelska: Tolkien försäkrar ju oss att han har översatt hela texten från hobbitarnas verkliga språk till engelska, och för att de alviska orden och namnen ska ge oss nutida läsare samma främmande känsla som de gav hobbitarna och därför måste han också ”översätta” de namn som tillhörde hobbitarnas vardagsspråk. Karningul låter nämligen för en nutida läsare lika exotiskt som sin alviska motsvarighet Imladris, men för hobbitarna var Karningul ett lika alldagligt namn som Winchester är för en nutida engelsman, medan Imladris var åtminstone lika exotiskt för dem som Camelot är för en engelsman idag. (Tolkien tycks av någon anledning ha ansett det allmänt känt att Camelot låg där Winchester ligger nu.) Därför måste han översätta Karningul till Rivendell, så att den kontrast mellan ett någorlunda begripligt namn och ett exotiskt som hobbitarna upplevde ska upplevas av oss också. Man fascineras av den möda som Tolkien tydligen har lagt ner på att skapa sin fiktion att Ringarnas Herre i själva verket
är en översättning av en forntida text. Problemet är bara att denna förklaring också är en fiktion, eller åtminstone en efterhandskonstruktion som Tolkien skapade för att förklara för sig själv varför man kan hitta namnen på alla dvärgarna i Hobbiten (utom en!) och t.o.m. Gandalfr prydligt listade i den fornisländska eddadikten Völuspá. När han började skriva Hobbiten var det inte något problem: han hade ingen aning om att Bilbo hörde hemma i samma värld som Feanor och Beren och Lúthien, vars historia så vitt han visste då slutat med Morgoths fall och Beleriands undergång. Han behövde namn på tretton dvärgar och en trollkarl, och när det nu fanns en färdig lista med dvärgnamn som dessutom råkade innehålla ett namn som betydde något i Tolkiens smak så odvärgiskt som ”Trollstavsalv” så kunde han ju lika gärna använda den! När hans älskade alver sen trots allt ploppade upp i berättelsen om Mr Baggins äventyrliga resa, och den uppföljare som läsarna och förläggaren förväntade sig av honom visade sig vara en gigantisk epilog till Beleriands historia blev det dock ett problem, av den anledningen att för Tolkien själv var eddadikterna i jämförelse med Quenta Silmarillion lika moderna som gårdagens tidning! Så måste han hitta en förklaring till denna ”anakronism”, och i den processen skapade han något som i slutändan gjorde hans subkreation ännu underbarare. ”In every age there come forth things that are new and have no foretelling, for they do not proceed from the past. And so it was that as this vision was played before them, the Ainur saw that it contained things which they had not thought.” – Ainulindale, The Silmarillion
Om april Lit terär t riksmöte Melroch Gillesmästare Lambengolmor
Den 10 september inbjuder Parmandili, Mithlonds bokgille, till ett litterärt riksmöte. Vi kommer bjuda på föredrag och diskussioner om subkreatören och hans verk. Boka reda nu! Parmandili
Festpärm! Det har kommit till Reds kännedom att Mithlonds synnerligen efterlängtade Festpärm har sett dagens ljus! Skåden www.mithlond.se/temp/festparm.pdf
April Riksmöte gick i skapandeTs tecken
Söndagen den 17 april samlades en glad bunt inbyggare i den välbekanta Stjärnstugan. Rådet invigde Riksmötet under pompa och ståt, skapad av Skattmästarens mångsidiga palantir. Efter lite förplägnad kastade sig hugade antingen över hantverk eller samtal. En grupp fick en liten kurs i nålbindning av Jenny, vår tålmodiga och duktiga handledare. Ren lärde ut knopar och repkonst till andra hugade och några jobbade med egna kreationer eller bara njöt av umgänget. Varm dryck och en och annan kaka förekom givetvis också. En nöjsam och lärorik dag som gav mersmak. Fimbrethil Gillesmästare Konst- och hantverksgillet
fl elostirion 5
Majbanket ten: Till Meduseld och tillbaka Tidigt en morgon begav jag mig norrut, för att besöka våra fränder i Meduseld. Förväntningarna var höga och trots den tidiga timmen så var entusiasmen på topp, jag hade aldrig besökt de nordligaste rikena tidigare. De resnerver som infunnit sig kvällen innan var som bortblåsta för dagen såg ut att bli strålande vacker och jag kände mig välkommen redan innan ankomst.
Vi skulle mötas upp vid kungshögarna, jag kände vördnad och förundran över att vistas i forna konungars närhet, och jag kunde inget annat än känna glädje när jag såg de vackra omgivningarna för de kommande festligheterna. Vi var en stor och brokig skara men alla tycktes vara enade om att en picknick i gröngräset var det perfekta sättet att välkomna sommaren på. Ett överflöd av mat och dryck fanns att tillgå och när det blev tid att ge sig av för de emotsedda ceremonierna var vi få som kände lusten att förflytta sig någonstans över huvud taget… förutom kung Théoden, han färdades i en liten vagn, dragen av en liten och ytterst söt ponny. När vi, efter en promenad i maklig takt, nådde ceremoniplatsen satte vi oss till ro i en glänta omgiven av höga, vårgröna träd, med en vacker paviljong framför oss. Sorlet tystnade plötsligt och Forodrims Stora Råd tågade in. Mycket vackert spelades och sades sedan då Midgårds Fylking var närvarande i ett större antal än jag någonsin skådat tidigare utanför deras eget rikes gränser. När det så blev min tur att framföra min tacksamhet över att bli så varmt välkomnad och bjuda in till det kommande Höstgillet kände jag mig ödmjuk inför situationen, men självförtroendet infann sig när jag överlämnade ”Melkors lugna favoriter” och jubel uppstod. Efter ceremonierna kom så det alla väntat på, det var dags att sätta sig till bords för banketten. När alla satt sig till bords serverades den första av tre rätter, en helt underbar svampsoppa ackompanjerat av ett vackert sångnummer. Huvudrätten serverades, och bankettens deltagare högg in på mört kött och rostade rotfrukter, kanske med lite extra entusiasm då vi tilläts äta med händerna. Jag konverserade avslappnat med dem som satt närmast intill mig men när furstinnan Findulas, på min vänstra sida, lämnade sin plats återfann sig nervositeten… där satt mäster Elrond av Midgårds Fylking. Jag samlade mod och frågade honom om han kanske tänkte förära oss med sin närvaro i oktober, och vem vet, kanske får vi fint besök i höst.
6 elostirion fl
Jag hann aldrig riktigt få klarhet i frågan då jag avbröts av Pippins tappra försök att, med hjälp av färgglada sidenband, reda ut kärleksrelationerna i riket. Alla närvarande engagerade sig och innan vi visste ordet av var efterrätten serverad, en ljummen ostkaka med hjortronsylt. Kvällen var fulländad. Sittningen kom till ända och musik strömmade ut i salen och dansen tog sin början. Avslappnade konversationer uppstod om huruvida huvudbonader är tortyrredskap eller ej och om vad som skulle ske om man lämnade två vapenglada mör, av rivaliserande folkslag, ensamma i ett rum? Skulle de slåss till sista blodsdroppen eller förenas över sitt gemensamma intresse och smida planer på att störta de styrande makterna? Det återstår fortfarande att se… Natten kom krypande och furstinnan Findulas var vänlig nog att ge mig en plats att sova på innan det var dags att bege sig hemåt igen, tillbaka till de Grå Hamnarna. Jag längtar redan till nästa gång jag får träffa alla igen. Uinen
En symbol från en historisk begivenhet: HGXIX – Rohan
Bokkväll på Science fiction-bokhandeln Allt som allt hade 17 personer från Mithlond, Club Cosmos och West Coast Trekkers hörsammat kallelsen när Science Fiction-bokhandeln bjöd in till en exklusiv kväll i mitten av april.
kulturer från vår egen historia. Under Heaven är inspirerad av det gamla Kina, och den som vill veta hur han skildrar vikingatiden kan med fördel läsa The last light of the sun.
Den kunniga personalen bestående av Glenn, Johan, Jenny och vår egen Ola/Vardamir serverade flera intressanta boktips som lockar till läsning.
Ola presenterade den svenske författaren Anders Fager som nyligen kommit ut med den imponerande novellsamlingen ”Samlade svenska kulter”. Fagers noveller är starkt inspirerade av HP Lovecrafts författarskap och är enligt Ola ”föredömligt vidriga”. Enligt Ola är det en mycket bra novellsamling och det är verkligen imponerande att se hur bitarna faller på plats och hur de oftast ganska korta novellerna bildar en helhet.
Glenn pratade bland annat om science fiction-författaren Ian M Banks – när M:et inte är med i hans namn så är det en indikation att det är en av hans böcker som inte är sf det handlar om. Banks debuterade med Wasp factory (som också finns på svenska) och hans första SF-roman var Consider Phlebas. Hans senaste roman, som Glenn varmt rekommenderar, heter Surface details. Banks har dessutom skrivit en bok om en whiskyresa i Skottland: Raw spirit! Borde finnas i varje DG-medlems bokhylla! Glenn rekommenderade också den finske författaren Hannu Rajaniemi som nyligen debuterat med boken Quantum thief som verkar vara en halsbrytande och fantasieggande roman. Huvudpersonen beskrivs som en ”postmänsklig tjuv” som dock hamnar i ett artificiellt fängelse där han tvingas lösa spelteoretiska gåtor som hela tiden leder till hans död. Om och om igen. Johan tog upp Ian McDonald – som är en av hedersgästerna på Eurocon i Stockholm i juni. McDonald skriver science fiction som oftast utspelar sig i en nära framtid i en kultur som inte är västerländsk. Den senaste romanen, The dervish house, kretsar kring nanoteknologi och utspelar sig i Istanbul 20 år framåt i tiden. Johans favorit är annars River of gods, en cyberpunkroman i Indien. Även Guy Gavriel Kay rekommenderas av Johan. För oss tolkienister är Kay kanske mest känd för att han hjälpte Christopher Tolkien med att redigera Silmarillion, men han är väl värd att läsa för sina egna böcker. Johans favorit är The Lions of Al-Rassan, och han tycker att den senaste boken, Under Heaven är den bästa på länge. Kay skriver ofta om fantasyvärldar med likheter från olika
Ett svenskt, Lovecraft-inspirerat seriealbum tyckte också Ola att vi borde läsa: Viktor Kaserpsssons makabra mysterier av Dennis Gustafsson. Albumet består av fyra historier och äventyren vi får följa utspelar sig i Skåne under 1930talet. Låter lovande! Jenny tyckte att vi skulle läsa Paolo Bacigalupis uppmärksammade debutroman The Windup girl som utspelar sig i en nära framtid där oljan är slut och mat förstörs. Romanen utspelar sig i Thailand som har varit isolerad och därför klarat sig från många av de katastrofer som drabbat resten av världen. The Windup girl har vunnit många priser, bland annat de välrenommerade Hugo och Nebula. Jenny rekommenderade också Joe Abercrombies fantasiserie – allt som allt är det fem böcker. En trilogi och två till som utspelar sig i samma värld. Aberbrombies böcker beskrivs som ”riktig noir-fantasy” vilket ju låter mycket spännande. På det stora hela var den en mycket lyckad afton och förhoppningsvis kommer det inte att dröja alltför länge innan nästa gång! Fredegar Bolger Gillesmästare för Parmandili
fl elostirion 7
Patches of Sunlight Lord Dunsany. Självbiografi. 309 sidor, inbunden. New York: Reynal & Hitchcock, 1938. (Är inte i tryck, men inte omöjlig att få tag på.) I över femtio år roade Edward Plunkett, den artonde baronen av Dunsany – storviltjägare, militär, cricketspelare, mästare i pistolskytte, mästare i schack, gästprofessor i engelska vid Athens universitet, ”den sämst klädde mannen på Irland” – den engelsktalande världen med sina eleganta, poetiska och ofta humoristiska noveller, dramer och romaner. En betydande mängd av hans produktion är fantasy av den allra högsta klass; Tolkien hade ganska ambivalenta åsikter om honom (han gillade inte hur Dunsany bara ”hittade på” sina fantasynamn), men kunde inte undgå att inspireras av honom. Patches of Sunlight är den första volymen av tre i Dunsanys självbiografi, skriven på hans förläggares begäran. I inledningen uttrycker Dunsany förv tåning över att någon kan vilja läsa om hans liv, och drar slutsatsen att den enda anledningen till varför någon skulle vilja det är att få reda på bakgrunden till hans skrivande. Därför blir Patches of Sunlight – som faktiskt titeln antyder – medvetet selektiv; Dunsany utgår från att de glada händelserna haft störst inverkan på hans liv, och utelämnar därför, eller skyndar förbi, sådant som är för ledsamt. Således utelämnar han helt sin yngre bror Reginald, som han inte kom överens med; han klarar av sin fars bortgång på en halv sida; och moderns bortgång (som följdes av en besvärlig tvist med brodern) nämns inte alls. En annan sak som påverkar bokens struktur och innehåll är de källor Dunsany använt. Boken, som täcker perioden 1878-1918, skrevs när han var 60; och den enda hjälp för minnet han hade var hans jaktdagbok (där han skrev upp vad han skjutit och när och var han gjorde det), hans skrivloggbok (där han skrev upp vad han skrivit och när och var han skrev det), samt slumpmässiga brev och papper som han råkat hitta under arbetets gång. Det gör att vissa anekdoter ibland inte återges på sin rätta kronologiska plats, utan när han råkar komma ihåg dem. En del
8 elostirion fl
historiska detaljer blir också lite fel, som när han säger att hans farfar föddes före slaget vid Trafalgar (farfadern föddes i själva verket 1808). Men vad gör det? När jag nu fått dessa brasklappar ur vägen finns det bara superlativer kvar. Det är en på många sätt charmerande bok – Dunsany har ett enastående öga för miljöer och poetiska detaljer, och kan få något så vardagligt som en hare i skymningen att framstå som något fantastiskt och sagolikt; till och med under brinnande krig, nerkrupen i en skyttegrav, kan han föreställa sig att granatexplosionerna är ljudet av enorma jättar som slår på marken med sina hammare, och kulsprutorna är arga dvärgar som slår på gallret i sin träbur. Överallt finns det roliga anekdoter, som när hans adopterade mosters betjänt presenterar henne som sin ”mistress” för vakten på Buckingham Palace varpå det oundvikliga missförståndet uppstår, eller när han oavsiktligt outar sin arabiske jaktguide som cigarettrökare inför dennes vänner. Emellanåt bjuds man på unika insikter i hans skrivande, som att han i efterhand tyckte att ”The Fall of Babdaroon” vore en bättre titel än ”The Fall of Babbulkund”, eller att ”The Last Dream of Bwona Khubla” inspirerades av en hägring av vatten på torr asfalt i Phoenix Park i Dublin av alla ställen. Dunsany är dock betydligt mer återhållsam med riktigt personliga detaljer. Exempelvis hänvisar han till sin älskade hustru Beatrice enbart som ”my wife”; man tvingas läsa mellan raderna för att inse att det var ett mycket lyckligt äktenskap. Det är också mellan raderna de mest intressanta detaljerna kommer fram. Här får man bilden av en ganska snäll drömmare som tycker om djur (men älskar att jaga, paradoxalt nog), är barnkär, bildad, nyfiken, och utrustad med ett väl tilltaget sinne för humor och ett stort men ömtåligt konstnärsego (han tvivlar sällan på sin egen förmåga, men blir ledsen och frustrerad över negativa recensioner, i synnerhet sådana som skjuter in sig på att han har en titel och därför per definition inte kan vara bra). Emellanåt låter han undfalla sig eleganta, filosofiska små funderingar om livet och konsten som är värda att återge i sin helhet, som Though it is not for me to say it, still I say that if one caravan were stopped of all that men have brought who have ever trafficked in dreams, the world would be poorer, for these are the one thing that we can add to it. We cannot add to the weight of the world by an ounce, we can only bring to it fancies; and whether they are expressed in towers by architects, or carved in jade by craftsmen in China, or written on paper by poets, it seems to me that they are the only wealth by which Earth can increase its store.
Kan det sägas bättre? Jag har svårt att tänka mig det. Malbeth
EN STOR DRAKE KOMMER INGEN FARA. DET ÄR DEN HÄRÅT. VÄXTÄTANDE KANSKE BÄST ATT TA SKYDD? SORTEN SOM INTE SPRUTAR ELD.
ÄR DET OK OM JAG TAR SKYDD SJÄLV NÄSTA GÅNG?
fl elostirion 9
Tolkien publications for 2011 by Harper Collins
Q&A with David Brawn, HARPER COLLINS (27.4.2011)
TL/Tolkien Library. The year 2011 has started and so a great time to look back at some books that were released last year. First of all we saw the print on demand books, a lovely initiative, how has this been going? Or is it still too early to evaluate? DB/David Brawn. The print-on-demand initiative started out as an experiment to reprint hardback editions of The History of Middleearth, which originally went out of print about 15 years ago. We haven’t sold very many, but it was designed to be more of a service than a commercial enterprise – most people are content to buy paperbacks – though I have had some nice feedback from fans who have been able to complete their hardback sets at last. TL. Do you think we will be able to order books like The History of Middle-earth through Amazon in the future? DB. The hardbacks are made to order and are expensive to produce, so we can only sell them at the moment through the Tolkien.co.uk website, which has easy and secure ordering. TL. We saw the publication of the fiftieth anniversary reissue of Christopher Tolkien’s masterly translation of the Icelandic Heidrek’s Saga. I’m very thankful for that! Can we expect some similar books to be reprinted this year? DB. The Saga of King Heidrek the Wise is a great book, and after Sigurd and Gudrun I thought there would be a handful of fans who might also find this to be of interest but could not afford some of the second-hand prices an original edition was fetching. Christopher Tolkien took some convincing that anyone would be interested in it after all these years, so rather than market it widely we agreed that it would be perfect as a print-on-demand book. Again, those who have sought it out have told us how pleased they are to own a copy at last. In the same way, we have just released English and Medieval Studies, which of course was not by Tolkien at all but was compiled for and dedicated to him. It’s another elusive little book that I thought fans might appreciate getting hold of – it contains an amazing mixture of contributors on topics close to Tolkien’s heart. W.H.Auden’s ode to Tolkien is almost worth the price alone! Hopefully we can do more of these print-on-demand editions – I’m open to suggestions, and providing we can clear the rights we aim to add to the series. A hardback reissue of The Letters of J.R.R. Tolkien should be the next one. TL. Last month or so I made a scan from an original picture of Tolkien at Exeter College that is in my collection; this was used as cover
10 elostirion fl
for his book. Does this mean there will be made a reprint, or an update or who knows even a second part of The Great War? DB. We have just reissued both Humphrey Carpenter’s J.R.R. Tolkien: A Biography and John Garth’s Tolkien and the Great War in B-format paperback with new covers. These are of course the seminal works on Tolkien’s life, and I felt that they needed a fresh look to attract more attention. John’s book was rather overshadowed by all the film books when it was first published in 2003, and there are parts of the world such as Australia that never published it, so it is good to relaunch it. We are taking to opportunity to release both books as ebooks for the first time as well, and I am also excited to report that Tolkien and the Great War is also available as a downloadable audiobook. John Garth has read it himself, and as with all non fiction it is great to have the opportunity to hear the author reading his own material – it really comes alive. I’m very sad that Humphrey Carpenter is no longer around to read his book on audio, but we’re planning for someone else to read it as an audiobook for release next year. TL. This year it is exactly 30 years ago since the publication of Letters by J.R.R. Tolkien. Will there be made a 30th anniversary edition? And (this is a question I get asked sooo often) can we ever expect for another volume to be published? DB. We are going to reissue the original Letters hardback as a POD, but I appreciate that what everyone is interested in is more letters. The biggest hurdle is the question of what to include and what to leave out, and I think Humphrey Carpenter and Christopher Tolkien did a pretty amazing job 30 years ago to create an insightful book that was not bogged down by repetition or sheer weight of material. Not everyone has the stamina of the ardent fan! All I can say is that ‘More Letters’ is on our commissioning plan, and I would be surprised if we don’t at some point publish some more, but we have yet to determine exactly what shape that book (or those books) will take. TL. Another project I have always dreamed about would be a book with the poetry by Tolkien, for example chronologically and nicely illustrated. Would something like that ever be possible? DB. ‘Poetry’ is also on the commissioning plan. I think it’s been there longer than ‘More Letters’, though, so I don’t think I’m giving away any secrets by saying that! TL. And a classic question, another one I get asked over and over again, will there be made a deluxe edition of The Unfinished Tales, or an illustrated edition? DB. Unfinished Tales is a curious book, more akin to The History of
Middle-earth in terms of structure than to narrative books like The Silmarillion. I doubt very much that we could sell enough copies to justify an illustrated edition, but we are reviewing our programme of deluxe editions and it remains a candidate for that treatment when and if we do any more. TL. At the HarperCollins website I saw that next years Tolkien Calendar will also feature the art by Cor Blok. That sounds fantastic. I very much enjoyed this years calendar. Will there also be made a diary? Many people seem to miss that? DB. We only ever intended to publish one calendar by Cor Blok, but as more and more of his paintings came to light, we realized that it would be possible to publish a complete book of his artwork, and as the book was coming out this year it struck us as eminently sensible to have a second calendar to coincide with it. It also got us out of a hole, as what we had planned for the 2012 calendar fell through! We had to stop publishing the diary, though, because the use of electronic calendars seems to have eaten a massive hole in the market for physical calendars and desk diaries, and sales are a fraction of what they once were. When faced with the choice of calendar or diary to consolidate sales, the calendar was the obvious publication to continue with rather than the diary. TL. Now with the Hobbit movie in full production I guess there will be some reprintings done of the Hobbit or can we expect some new editions there? DB. The Hobbit movies are still a little way off, and though we are making plans already about how to deal with them in terms of publishing, we have the 75th anniversary year of The Hobbit book in the meantime. We have just announced a range of new editions to commemorate the anniversary, which is a mixture of refurbished editions and brand new publications, all designed to draw attention to The Hobbit as a literary work and ensure readers of all ages take the opportunity to read and learn about the book before they see the films. I think it’s very important that people try to read a literary classic and create their own version in their heads before seeing a film, otherwise the magic of discovery from the book will never quite be the same again. The flagship book of the anniversary year, which kicks off at the end of October (75 years after Rayner Unwin wrote that famous report for his father), is Wayne Hammond and Christina Scull’s The Art of The Hobbit by J.R.R. Tolkien. Though most of Tolkien’s sketches, drawings, paintings, cover designs and maps for The Hobbit have been published over the years, they have never appeared together in one book, and when we started pulling them together, mostly from the Bodleian Library and the University of Marquette, we realized there were more than 100 pictures in all and that some had never been published or had been reproduced very badly or only in black and white. Everything has been scanned digitally for this book, giving really good detail, and Wayne and Christina have pulled everything together with a really clever approach to the text. This is a book as much for true fans as for art lovers who maybe don’t even know that Tolkien did his own illustrations, and it is remarkable how so many of those original drawings have influenced pretty much every single artistic interpretation of his book to this day. I hope the book will be a revelation to people, as well as a fantastic Christmas gift. In addition, we have John Rateliff ’s The History of The Hobbit in a single hardback volume, with a few corrections and revisions to ensure it is fully up to date. I don’t think most people registered when we published it in two volumes that it incorporates the complete
unpublished manuscript version of The Hobbit, which is in itself a really interesting read. It’s such an interesting book in the context of the anniversary and the forthcoming films. We are also publishing a pocket edition of The Hobbit, which is a hardcover edition about six inches tall. It’s basically a hobbit-sized version of the book, complete and unabridged, of course, which looks amazing. It’s going to be the perfect excuse to buy The Hobbit as a gift for someone, and I hope we will also see it stocked in places you wouldn’t normally see books. We are also refreshing our range of paperbacks, with The Hobbit and the three The Lord of the Rings paperbacks going up to B-format, in line with pretty much all current paperback publishing in the UK. The Lord of the Rings will still have their iconic black covers with the coloured rings on them, but should look cooler than ever in the larger format, and The Hobbit paperback is being reworked with a new design yet to be revealed. The good news is that we have even more Hobbit-themed books planned for the actual anniversary in September 2012. One of these will be a facsimile of the original 1937 edition – we were going to publish it this year, but it felt better to wait until the actual anniversary, and it fits better with a couple of other things we are doing next year. Watch this space! TL. Are there any other books we can look forward to this year? Something special? Something unpublished? DB. Nothing really unpublished, apart from the pictures in the Art of book. I’ve always said, however, that to the reader everything is effectively unpublished until they read it, and I daresay that to 99% of Tolkien’s fans Mr Bliss is one such book. Our final offering for 2011 is a new edition of Mr Bliss. Instead of the facsimile format of the previous editions, this time we have taken the drawings and incorporated them into the text, and this conventional presentation gives a completely different feel to the story, really drawing you in. I think Mr Bliss is a lost gem of a book, and I hope this edition will finally see it get the recognition it deserves for its quirky inventiveness and its engaging storytelling. It will also be appearing as an ebook and an audiobook, read by Sir Derek Jacobi. He was in the studio a couple of weeks ago and his reading is amazing! It’s such a fun book, and I hope people will enjoy it.
Many thanks to Tolkien Library and Mr Pieter Collier for kind permission to publish this interview in Elostirion! Visit www.tolkienlibrary.com
fl elostirion 11
Ekonomisk redovisning för året som gick… Årsredovisning 2010 Tillgångar
Kassa Konto Klenoder/Dekor
Baren Förutbet kostnader Fordringar
2010-12-31
2009-12-31
1 820,00 70 164,00
5 554,50 25 490,50
2008-12-31 43 307,00
2007-12-31
53 751,00
0,00
10 000,00
10 000,00
1 300,00
2 900,00
3 650,00 -
73 284,00
2 538,00 46 483,00
3 650,00 56 957,00
57 401,00
Skulder
Standarfonden Aelindurs vänskapsfond
-3 290,00
-4384,00
Jubelfonden
-1 989,00
-6454,00
-35 411,50
-41636,00 -233,50
Intäkter TF 2007 Tidigare års vinster/eget kapital Utgående fordringar Klientmedelskonton
-105,00 -6577,00
-41319,00
-17 871,50 -5594,00
-9335,00
-58 562,00
-52707,50
-56705,00
-57336,00
14 722,00
-6224,50
252,00
65,00
Utlägg utbetalats nästa år
Årets resultat
-5538,00 -4189,00 0,00 -41384,00
Intäkter
Fester/Riksmöten HG Bar ET Råd & Ting Medlemsavgifter GBG Medlemsavgifter övriga Studieverksamhet Intäkter härörande till föregående år Övriga intäkter ingående fordringar Klenoduthyrning
Kostnader Ordnar, Ambassader, Gillen Råd & Ting Avskrivning gamla fordringar Avskrivningar inventarier Direkta kostnader fester & riksmöten Direkta kostnader hg Direkta kostnader bar Direkta kostnader ET Hyra festlokaler Förrådshyra Klenoder Transporter Kontorsmaterial Hemsidan Porto PlusGiro Utgifter härörande till föregående år Utgående fordringar Övrga utgifter
Årets resultat
12 elostirion fl
Kommentarer
7 710,00 114 174,50 13 895,50 450,00 10 600,00 2 700,00 12 215,00
33 500,00
42 148,00
42 200,00
12 065,00
10 929,00 1 250,00
13 605,00 2 050,00
12 825,00 1 900,00
13 725,00 2 050,00
69 052,00
74 030,00
900,00 500,00 11 500,00 2 300,00
350,00
495,00 164,50 2 538,00
162 095,00
63 962,50
400,00
-2 561,00
-1178,00 -686,50
-2890,00
-2005,00 -1345,00
-10 000,00 -6 498,00 -99 213,00 -9 075,50
-19251,00
-23510,00
-25774,00
-9588,50
-8901,00 -1546,00 -8240,00 -13083,00 -5901,00 -4646,00 -1291,00 -150,00 -515,00 -568,00
-3 176,00 -147 373,00
-810,50 -150,00 -660,00 -490,50 -2314,00 -233,50 -2162,50 -70187,00
-9266,00 -1755,00 -9000,00 -13528,00 -6443,00 0,00 -494,00 -150,00 -336,00 -1428,00
-68800,00
-73965,00
14 722,00
-6224,50
252,00
65,00
-950,00 -14 790,00
-13700,00 -11551,00 -2683,00 -4728,00
-343,50 -175,00 -132,00 -459,00