Elostirion nr 97

Elostiin 20   Mithlonds jänst!

År 30 : Volym 20

Nummer 97

Fredegar Bolgers 3:e regeringsår

Was many years ago that I left home and came this way

Nummer 97

År 30

Elostirion

AnsvArig utgivAre Fredegar Bolger, Regent (Patrik Centerwall)

LedAreN Så var det efter sju sorger och åtta bedrövelser dax för ett nytt nummer av ET, tidningen med sidor.

Det var ett tag sedan vi sågs och det har sina orsaker men de är för många för att gå in på här.

av allehanda slag utan att man för den sakens skull minskar på artikelinnehållet i huvudbladet.

Tills dess får ni njuta av den sköna vinterkylan och de skariga vägarna!

Rex

Dock har detta givit upphov till vetskapen om att tidningen kanske skall förändras. Detta innebär följande.

Från och med nyår kommer ET på prov att delas upp i två olika versioner.

Min förhoppning är att det alltid kommer finnas färsk information

Adress och e-post Elostirion c/o Immanuel Johansson Vårvädersgatan 24 418 31 Göteborg et@mithlond.se Copyright © Elostirion, Grå Rådet och de enskilda upphovsmännen 1991-2010.

Upplaga: 10 exemplar i tryck samt på väven publicerad pdf.

Elostirion är sindarin och betyder stjärnvakt.

Endast av Regenten eller Grå Rådet signerade inlägg uttrycker Mithlonds officiella ståndpunkt i förekommande frågor.

Den andra delen kommer att kallas ELostirion Bulletinen (ETB) och mer eller mindre vara ett informationsblad som kommer att publiceras på mithlondlistan i enbart digital form.

ETB kommer i princip att vara ett informationsblad. Sättningstiden är därför obefintlig och ETB kommer att kunna komma ut timmar efter att inlämningsstoppet skett. Detta kommer sista dagen varje månad och ETB kommer att skickas ut första dagen i den nya månaden.

korrektur Ruby Gamgee

Elostirion är Mithlonds, Göteborgs Tolkiensällskaps, tidning och skall utkomma med sex nummer per år.

Den första delen kommer fortsatt att vara magasinsdelen som du håller har framför dig. Innehållet kommer till största delen att vara detsamma som tidigare, kungörelser från rådet, artiklar från olika evenemang och annan information som är bra att ha men inte har ett påtagligt bästföre datum.

ETB kommer primärt att innehålla kalenderinformation, anmälningsstopp och rådsbeslut som mithlondrim kan ha behov av att veta å det snaraste.

redAktör Ar-Pharazôn

Allt material skall inlämnas i sådant skick att redaktören inte behöver ägna sig åt tidsödande inskrivningsarbete.

MANUSSTOPP Manusstopp för Elostirion 98 infaller den 15/1 U.T. Beräknat publiceringsdatum är 25/1 U.T. I vanlig ordning emottages artiklar, illustrationer och bilder glatt till kontaktadresserna å höger spalt.

2

Redaktören förbehåller sig bland annat, men inte enbart rätten till rubrikssättning, förkortningar samt rätten att korrigera uppenbara språkliga och sakliga fel. Den som inte godtar hela eller delar av detta förbehåll förväntas deklarera detta för redaktören när materialet lämnas in.

En helårsprenumeration kostar 75 silvermynt. Betalning görs till Mithlonds postgiro 445 91 18 - 8.

Elostirion OM hANTerING Av kvITTON Och erSäTTNINGAr

Då det faller på Skattmästarens lott att föra bok över Mithlonds finanser, har detta påbud skapats för att underlätta ämbetets arbete samt att tydliggöra inbyggarens skyldigheter och rättigheter. * För att en inbyggare skall ha rätt till ersättning för utlägg skall det finnas en av Grå Rådet godkänd kostnadsram som detta utlägg svarar mot. Saknas sådan kostnadsram faller det på Rådet att avgöra om utlägget är befogat och skäligt. * Ett ersättningskrav från inbyggare skall lämnas in enligt nedanstående mall och samtliga verifikat (kvitton och/eller fakturor) skall medfölja kravet på ersättning.

Mall

Nummer 97

År 30

för ersättningskrav

Vad som är inköpt: Anledning till inköpet: Datum: Kostnad: Bank och kontonummer för utbetalning: Inlämnat av: Inlämnat datum: Ev. signatur från ansvarig t.ex. festfursten: * Ersättningskrav med giltigt verifikat enligt ovan skall vara Skattmästaren till handa snarast efter transaktionen, dock senast 1 månad efter denna. * Ett ersättningskrav som härrör till ett redan reviderat år kräver rådsbeslut för att uppfyllas.

* Väljer inbyggare att sända ersättningskravet per post utgår alltid ersättning för porto och emballage oavsett om kravet godkänns eller inte.

Givet i Mithlonds år 30 Fredegar Bolgers tredje regeringsår

INfOrMATION fråN Grå rådeT Mithlonds grå råd har under året bland annat beslutat följande:

*att utse Fimbrethil tingsmästare

till

ny

MIThLONdS LOTS INfOrMerAr

*att ge inbyggarna möjlighet att öppna egna konton där de kan betala in i förskott eller delbetala exempelvis festgärden för jublet.

Under Mithlonds nyår invigdes Ren den orene och Fresia i Mithlond.

*kalla till en extra stämma för att besluta om aliassamarbetets framtid

Under MMM:s riksmöte invigdes Shauqra i Mithlond.

*att skriva ett nytt trakat med Forodrim efter stämmans beslut

Under Mithlonds Höstgille invigdes Maedhros i Mithlond.

*klubba omformuleringar av ämbetsmannaordningar och påbud (publicering kommer, tills detta har skett gäller de gamla)

Under novembers riksmöte invigdes Elrond i Mithlond.

Pris ske dem, Eglerio!

Hoarmurath

Lots

*städa upp förrådet ordentligt inför jublet samt att köpa nya hyllor *att Tar-Palantir tilldelas ansvaret för firandet av Författarens födelsedag *att Naur Udun tilldelas Nimloths kvist *att skriva påbud om fester samt om alias

INrIkeSkANSLerN PåMINNer Jag vill bara påminna er alla om att ni vid årets slut/det nya årets början skall tala om för rådet om/att ni önskar fortsätta med era “arbeten”.

Tack på förhand :)

3

Uinen

Inrikeskansler

*att godkänna förslag om hur den nya paviljongen ska färgkodas *att utse Mallenel till ny munskänk Vi har också diskuterat både det ena och det andra.

Nummer 97

OrdeNSMäSTAreN för LAUreLINS OrdeN kUNGör!

Vare härmed kungjort för alla och envar att genom ordensmästaren av Laurelins Ordens beslut har följande grader av Laurelins Orden utdelats till välförtjänta inbyggare under sistlidna Nyårsfirande: Till Väktare av Laurelins Orden upphöjdes NArLÔMé Till Väpnare av Laurelins Orden upphöjdes hONUNG

Elostirion

År 30

OrdeNSMäSTArINNAN för TeLPerIONS OrdeN kUNGör!

OrdeNSMäSTArINNAN för GALAThILIONS OrdeN kUNGör!

Vare härmed kungjort för alla och envar att genom ordensmästarinnan av Telperions Ordens beslut har följande grader av Telperions Orden utdelats till välförtjänta inbyggare under sistlidna Nyårsfirande:

Vare härmed känt att å sistlidna Nyårsfirande den hedervärde inbyggaren

Till Väktare av Telperions Orden upphöjdes

Pris ske honom, eGLerIO!

MeLrOch utsågs till Mithlonds Ringbärare.

Thengwyn

ArThALION

OMGO

vëANNe zIGIL 

Pris ske dem, EGLERIO!











Till Väpnare av Telperions Orden upphöjdes

Fredegar Bolger OMLO

TAck fråN AP Under min ofrivilliga frånvaro under hösten fick jag en mycket generös gåva från Mithlond. Jag lovar att nyttja denna på bästa sätt och när Tolkien och den svarta magin kommer i nytryck kommer jag stå först i kön.

Ar-Pharazôn

BeLéwIeN eóhwIT a mate, a sue ar na alassea

MALBeTh

kUNGöreLSe!

Pris ske dem, EGLERIO!

Grendel

OMTO

TAck fråN rUBy Tack Mithlond för den fina gåvan jag fick när jag hade det svårt!

Den har omsatts i lämpliga äventyr med en blå låda.

Med tacksamhet

Ruby Gamgee 4

Må det vara känt att mitt hov, som tidigare bestod av min hovpoet, Veanne, den avdankade fursten Tar-Palantir, P3T Essie Huggins, den konsultativa detektiven Brethil, Melórë, hovbibliotekarie och Malbeth, zoolog nu har utökats.

I hovet finner ni numera också såsom angmarit Aragorn av Angmar och Meadow som påläggskalv.

Alla står i sedvanlig ordning under mitt beskydd och är tillgängliga för en facil summa.

Fredegar Bolger

Mithlonds Regent

Elostirion

Nummer 97

År 30

OrdeNSMäSTAreN för LAUreLINS OrdeN kUNGör!

Vare härmed kungjort för alla och envar att genom ordensmästaren av Laurelins Ordens beslut har följande grader av Laurelins Orden utdelats till välförtjänta inbyggare under sistlidna Höstgillet: Till Riddare av Laurelins Orden upphöjdes BArANOr Till Väktare av Laurelins Orden upphöjdes ANArIeL Till Väpnare av Laurelins Orden upphöjdes

OrdeNSMäSTArINNAN för TeLPerIONS OrdeN kUNGör!

OrdeNSMäSTArINNAN för GALAThILIONS OrdeN kUNGör!

Vare härmed kungjort för alla och envar att genom ordensmästarinnan av Telperions Ordens beslut har följande grader av Telperions Orden utdelats till välförtjänta inbyggare under sistlidna Höstgillet:

Vare härmed känt att å sistlidna Höstgillet den hedervärda inbyggaren

Till Dam av Telperions Orden upphöjdes

Pris ske henne, eGLerIO!

SPIreA Till Väktare av Telperions Orden upphöjdes

MALLeNêL utsågs till Mithlonds Ringbärare.

Thengwyn OMGO

MIAUwë SMULTrON

BreThIL ILyeNA

Till Väpnare av Telperions Orden upphöjdes

MALBeTh

cALeNeSTeL

heNNy

eSSIe hUGGINS

Pris ske dem, EGLERIO!

Fredegar Bolger

OrdeNSMäSTAreN för ceLeBOrNS OrdeN kUNGör!

LOThILweN Pris ske dem, EGLERIO!

Grendel

OMLO

OMTO

Vare härmed kungjort för alla och envar att genom ordensmästaren av Celeborns Ordens beslut har följande grader av Celeborns Orden utdelats till välförtjänta inbyggare under sistlidna Höstgillet: GreNdeL Mentor av Celeborn reN deN OreNe kreatör av Celeborn TAr-TePerIeN vandrare av Celeborn

5

Tar-Palantir OMCO

Nummer 97

UTrIkeSkANSLerN kUNGör!

Under sistlidna Höstgillet delades Mithlonds utmärkelse till de som icke är inbyggare, Nimloths kvist, ut till Forodrims forne ceremonimästare: NAUr UdUN Motiveringen löd ungefär: Med brinnande intresse har denne numera furste stöttat Mithlond med enträgen närvaro och därmed för att ha varit en festens flammande fyrbåk på ALLA höstgillen...

Pris ske honom, EGLERIO!

Ruby Gamgee

Utrikeskansler

kUNGöreLSe Jag, Fredegar Bolger, känner mig nu redo att stå på egna ben i Mithlond och kungör därför att jag lämnar min plats som kalfaktor i Riddar Vardamirs hushåll.

Jag tackar Vardamir för att han en gång hade godheten att ta sig an mina tjänster - det är en god husbonde och jag önskar honom all fortsatt lycka.

År 30

Elostirion

kOrT STäMMOrAPPOrT

UTrIkeSkANSLIeT INfOrMerAr Lite om vad som händer i resten av världen. Meddela gärna utrikeskansliet om andra tilldragelser som planeras, så kan vi åka på festligheter året om!

1. Unquendor, Hollands tolkiensällskap från vilka gäster kom till Höstgille XX, firar jubileum nästa år. De inbjuder till en helg i Unquendors tecken 20-22 maj 2011, i De Berckt i Limburg. Priset är 150 euro och det preliminära programmet utlovar kongressmaterial och teater.

2. Eurocon 2011, den stora europeiska SF och fantasy-kongressen 2011, går av stapeln den 17 juni i Stockholm. Fråga Brethil om detta.

3. Bri inbjuder till sommarfest helgen innan midsommar.

4. The Tolkien Society inbjuder till “Return of the Ring”, en tolkienkongress i Loughborough 1620 augusti 2012. För med info se www.returnofthering.org.

Ruby Gamgee

Utrikeskansler

Iorlas, som har tjänat Mithlond som revisor längre än vad i alla fall jag kan minnas, tilldelades Nimloths kvist. Hans efterträdare är ingen mindre än den hedervärde Tar-Palantir, RTO/ RLO mm.

Rådet omvaldes och rådets förslag på årsgärd klubbades.

Mithlonds skattmästare, Arthalion, kommer snarast sända ut sina indrivare för att samla in era guldmynt.

Till valberedning valdes Gil-galad (sammankallande), Ungoliant och Narlome.

Diskussionen om budgeten låter sig inte riktigt sammanfattas, men stämman beslutade till sist att inte fastslå en budget samt att godkänna att rådet beviljar extra bidrag till jublet och efterfesten.

Det nyvalda rådet har visserligen inte haft något möte ännu, men jag tror nog att vi i vilket fall som helst kommer att arbeta utifrån den budget som har presenterats.

Stämman beslutade också att upphöja Mithlonds förste länsherre, Gilrandir, till hedersinbyggare.

Undertecknad känner sig för övrigt väldigt taggad inför Mithlonds år 30. Nu kör vi så det ryker!

Fredegar Bolger

Fredegar

6

Elostirion

Nummer 97

År 30

forhindre at filmen bliver optaget på New Zealand.

UTrIkeSkANSLerN INfOrMerAr OM: AMBASSAder Under Mithlonds Höstgille XX mottogs ambassader från Forodrim (det var en mycket konstig fisk vi fick), Angmar (en praktisk kudde), Bri (ju mindre sagt om den gåvan desto bättre), Midgårds fylking (vackar amuletter), Osgiliath (ett helt län!), DTG (deras senaste årsskrift) och Unquendor (ost och mjöd, mums!)

Ryktena om krigsförklaringar är betydligt överdrivna. Däremot kan vissa icke-angreppsavtal ha diskuterats. I en orolig värld förmanar Utrikeskansliet: Let's be careful out there!

Ruby Gamgee

Utrikeskansler

hOBBIT-fILMeNe – er de På vej?

Nettet svirrer med rygter om Hobbitfilmene. Her er nogen af dem.

Det er Warner og MGM der skal lave filmene. Problemet med at få filmene lavet er at MGM er på randen af konkurs. Det har allerede forsinket filmene et stykke tid. Der har været flere rygter om forskellige redningsforsøg af MGM, men selskabet er stadig ikke sikret. Desuden har der på det sidste været rygter om at der er folk der arbejder på at få filmrettighederne udskilt i et andet selvskab, så man kan få filmen på sporet igen.

Filmen har også problemer med en fagforening. De har ikke kunnet få en aftale på plads med Peter Jacksons selskab, der skal producere filmen. De kan måske

Den oprindelige instruktør på projektet Del Toro sprang jo fra posten. Nu siger rygterne at Peter Jackson ser ud til at være den der skal instruere filmene. Han er allerede producent og forfatter på filmene. Han har nu ikke selv bekræftet rygterne, men siger at han ikke vil binde sig 100% til projektet før der bliver givet grønt lys for projektet.

Rygterne vil også vide at man så skal starte optagelserne til januar og have præmiere på de to film henholdsvis december 2012 og 2013.

klokt att eskortera Mithlonds Regent, så imponerades jag över dekorgruppens arbete. Det snötyngda landskapet i området runt bankettlokalen var mycket övertygande - det såg verkligen ut som vidderna i norra Arda.

Kallt var det också.

Varmare var det lyckligtvis inomhus. Jag skaffade mig snabbt en kaffe, men efter ett tag dök det upp några orcer som tvingade mig att dricka öl. Det är roligt att se att de har förfinat sina dryckesvanor sedan mina kusiner Merry och Pippin tvingades umgås med dem.

http://www.empireonline.com/news/ story.asp?NID=29160

Ceremonier sysslar man som bekant med i Forodrim och den här gången kunde vi som var där bland annat få nöjet att se Essie Huggins, P3T i regentens hov, dubbas till Dam av Forodrim.

Dessutom blev hedersinbyggaren Arawn befallningshavare.

Sist, men inte minst fick vi bevittna när den tjugofaldige HGbesökaren Naur Udun numera inte bara kan titulera sig “bärare av Nimloths kvist” utan också Furste av Forodrim.

http://www.theonering.net/ torwp/2010/10/01/38921-new-yorktimes-jackson-to-direct-the-hobbit/

Mithlond höll naturligtvis också en bejublad ambassad.

Husk bare at det er rygter. Det er ikke sikkert at nogen af dem holder vand.

Tedd Sandiman

http://www.nzherald.co.nz/entertainment/news/article.cfm?c_=1501119&ob jectid=10679085

rINGArëBANkeTTeN eN rAPPOrT Ibland, men inte ofta, är det väldigt trevligt att ha fel. När undertecknad samtalade om ringarëbanketten med Furstinnan av Forodrim Findulas under sistlidna höstgillet klargjorde jag med full övertygelse att jag inte skulle åka på banketten.

Jag hade fel. Och det var mycket trevligt.

Temat var som bekant Helcaraxë, och när jag anlände i sällskap med en skara forodrimiter som troligtvis ansåg att det var

7

Mat är också något man sysslar med i Forodrim. Först en stående förrätt - något som verkar vara ett återkommande (stående?) inslag på banketter. Efter ett tag fick vi dock sitta ner och äta både huvudrätt och efterrätt.

Och ni behöver inte vara oroliga.

Denna hobbit lämnade inte bordet hungrig.

Dans, mingel och barhäng följde. Öl dracks, djupa frågor dryftades och framförallt sjöng Jarl Beregond Marseljäsen till min stora förtjusning.

Il sont fous les forodrimites!

Fredegar Bolger

Nummer 97

rAPPOrT fråN BrI

En vecka efter det utgårda kungliga bröllopet i Sverige reste en ensam hobbit till Bri, med den enda gåva som fanns att uppbringa i hemlandet: bröllpsmazariner. Som tur var bjöd briborna på mycket mer och godare mat.

Ett tiotal tillresta samlades vid en s.k. skojtstuga med en liten damm och en fin gräsmatta där flera tält restes. Där fanns möjlighet att rosta döda djur över glödande kol under första kvällen, varefter Bris Tom Bombadil lagade oförglömlig frukost nästa morgon.

Elostirion

År 30

slutligen en taffel med utsökt fisk, läckert rådjur och underbara jordgubbar. Aaah! till och med en hobbit blev mätt.

Tillställningen var mycket tilltalande för en mithlondit, då det var en avskedsfest för Círdan, alldeles innan han reste mot Västern. Det bjöds Círdanrelaterade upptåg och lekar, dekorationer, sånger och mat.

Bland annat tävlade vi i kast med fångstlina och knopslagning. Även spontan husrivning förekom.

Er hobbit framslungade ett spontant hyllningstal till värden under taffeln – det välkända skriet ”Círdan akbar!”.

Tack till Bri för en mycket trevlig och närande fest, och hoppas vi ses snart igen!

Ruby Gamgee

Utrikeskansler

receNSION Av NIck PerUMOvS ALvkLINGAN (del

ett i triologin

Mörkets

ring

fristående uppföljAre till lotr)

läsprov Detta är en mycket orättvis recension. Det erkänner jag utan några som helt omsvep. Det här är nämligen inte en recension av en roman, utan av ett läsprov som förlaget bland annat har publicerat på sin webbplats - och som delades ut på senaste höstgillet.

Syftet är troligtvis att väcka intresse för boken men effekten är snarare den motsatta. Efter att ha genomlidit de cirka femtio sidor läsprovet består av är jag fast besluten att inte läsa en rad till. Jag tycker nämligen inte om att frivilligt utsätta mig själv för lidande.

Säkerligen finns det någon som kommer att invända att man inte kan bedöma en en hel bok på bara ett fåtal sidor och som kommer att påpeka att det finns många böcker som börjar svagt och sedan rycker upp sig.

Nåja, jag bedömer inte hela boken. Endast det jag har läst.

Men jag vågar påstå att de flesta böcker som inleds trevande fortfarande är välskrivna.

Utrikeskanslern blev bjuden på frukost.

Sedan bjöds mer frukost (även kallad lunch), fantastiskt välsmakande mjuka kakor, och

Det är inte läsprovet av Alvklingan. Det här är nämligen femtio sidor bestående av klichetyngd, tafflig prosa skriven av en författare som inte litar på läsaren.

När varje beskrivning ska vara så effektfylld som möjligt (“det spökbleka månskenet svämmande över Brännevinflodens låglänta stränder...”) så förloras all stämning och läsningen blir vare sig intressant eller njutbar, men det är ändå inte Perumovs största problem.

Bröd och skådespel åt folket i Bri.

8

Elostirion

År 30

Nej, det stora problemet är att han hela tiden känner sig tvungen att påminna oss om att vi läser en uppföljare till Sagan om ringen. Det verkar som om han tror att om inte Bilbo, Västmarks Röda bok, Aragorn eller Häxmästaren, hans mormor och fyra kattungar inte nämns minst två gånger per sida så finns det en risk att vi skulle glömma bort vad det är vi läser. Det får väl medges att Perumov själv kanske känner sig nervös när han klampar in som en flodhäst i ett porslinsskåp i Tolkiens värld, men man kunde ju önska att en kompetent redaktör hade påpekat att genomsnittsläsarna inte brukar vara guldfiskar.

Jag ska, av uppenbara skäl, inte ge mig in och bedöma handlingen i detalj, men låt mig åtminstonde konstatera att jag inte finner den intrig som presenteras särskilt medryckande och att den personlighetsutveckling huvudpersonen går igenom är, milt uttryckt, något hastig. Om man ändå ska skriva en trilogi så behöver man väl inte ha så bråttom.

rAPPOrT fråN cONdeNSe

Nummer 97

den tungA kongressen

Helgen 18-20 juni 2010 (UT) hölls science fiction-kongressen Condense, 2010 års Swecon. Arrangörer var medlemmar i Club Cosmos, med baren till största delen bemannad av mithlonditer, ledda av Fredegar Bolger.

Inbjudna hedersgäster var den engelska författarinnan Justina Robson och en alldeles färsk inhemsk författare, Nene Ormes från Malmö, med känningar i Angmar. Hon räddade kongressen genom att hoppa in när den ursprunglige hedersgästen Dimitri Glukhovski från Ryssland fick förhinder.

arkiv. Lars-Olov känner vi även som Théoden.

Under lördagens bankett delades priser ut. Årets Tentakelpris gick till Åcon, som främjar samarbete inte bara mellan föreningar utan mellan hela länder (Sverige och Finland). Årets Alvarpris gick till undertecknad, för arbete för fandom.

Under helgen hölls även en omröstning för nästa års Swecon, vilket gick till Eurocon 2011, som arrangeras av stockholmsfandom med bl a ingen mindre än vår egen Brethil i spetsen.

Eurocon är den ”nationella” kongressen för hela Europa, ett jättespektakel alltså.

Det får vi inte missa!

Ruby Gamgee

Kongressarrangör

Att skriva en uppföljare till en av världens kändaste böcker är naturligtvis någon form av litterärt kamikazeprojekt - men om en tillräckligt galen författare får för sig att göra det så krävs det, förutom en mycket förfinad stilistik, både att författaren i fråga är tillräckligt insatt i den litterära värld han eller hon ger sig in i samt lite lagom distans till mästarens verk. Perumov ger inte sken av att besitta någon av dessa egenskaper.

Livet är faktiskt för kort för dåliga böcker och jag är i alla fall glad att förlaget varit vänliga nog att gratis förse denne nyfikne recensent med ett litet smakprov så att jag vet vad jag ska undvika.

Fredegar Bolger

Justina Robson, Lars-Olov Strandberg, Nene Ormes

Kongressprogrammet bestod av paneldebatter och föreläsningar i tunga ämnen, som strängteori och geo-engineering, samt även lättare saker som hur man t.ex förbättrar sina kongresser. Ett av sätten är att servera gratis frukost fram till kl 1100. På TV:n i det övre rummet visades bl a ”Steam Trek”, lite ”Doctor Who” på lördagnatten, samt bildvisning ur Lars-Olov Strandbergs

9

Foto: Peter Bengtsson

TA Nummer 97

Ă…r 30

10

Elostirion

CK

Elostirion

Nummer 97

Ă…r 30

11

Nummer 97

År 30

Elostirion

Vandring i

På trötta fötter i En krog slår upp me Främlingar, fränder, Mötes där för farofyl Vandring genom Genom gördel v I Menegroth bl Lyckan var glimten Porlande vatten I Turgons boning Platsen förblir d Likt en dröm är

Vi vill tacka allt Mithlondrim för ett fantastiskt Höstg

Många är de som i månader förberedde festen, ändå röjde bort de sista reste

Mat har lagats; frukostar, luncher, banketter och sinne till Beleriand och den första

Föredrag, ceremonier, skådespel, work sho information,trans

Listan är lång, läng Viktigast

Du var där, du g

Vårt allra hjärtligaste tack för allt slit som alla akutinhopp och allmän problemlösning har gjor

12

Uinen och

Festfurs

Elostirion

i Beleriand

Nummer 97

År 30

i Ossiriands natt ed sång och skratt , en och annan lärd lld, spännande färd m lummig skog vår värd oss tog blev kvällen sen n av Lúthiens sken och trädens glans g festas utan sans dock evigt gömd r den helt glömd

t arbete med att genomföra ett mycket lyckat gille!

slet på plats, hoppade in där de behövdes och erna av tre dagars gamman.

h godbitar här och var. Dekor har förflyttat vårt ålderns mest strålande boningar.

ops, ambassader, tal, dans, skålar, musik, sporter och disk.

gre, längst faktiskt. av allt...

gjorde skillnad!

a ansvariga, deras personal, enskildas insats, rt innan, under och efter detta strålande Jubel!

Fimbrethil

stinnor

13

Nummer 97

OM LIve Och vAd SOM häNde På hG:T

Vår berättelse tar sin början på årsdagen av Denethors fall.

Ingen minns riktigt längre hur traditionen började, men denna högtid har firats på samma sätt under många decennier nu. Örnen och Stjärnan är som vanligt platsen där folk samlas, troligen för att detta är det närmsta värdshuset till där Denethor ligger begraven, och närheten till graven ger en verklig stämning till kvällens aktivitet. En stillsam ceremoni, där besökarna påminns om hur kort livet kan vara och hur enkelt ens låga kan släckas, men också hur vi genom minnen hos nära och kära aldrig riktigt dör.

Som vanligt har folk strömmat in för att delta i hedrandet av Denethor.

Värdshuset var nästan fyllt till bristningsgränsen med folk från när och fjärran, alla med sin egen anledning till att man valt att komma. Normala motsättningar var för tillfället lagda åt sidan och alla umgicks under trevliga omständigheter.

När tidpunkten för minnesceremonin närmade sig började man känna hur spänningen spred sig i lokalen. Det var nästan som man visste att kvällen skulle vara annorlunda mot tidigare år. Ingen kunde riktigt säga varför man trodde det, det bara kändes så.

Ceremonin började. De vanliga momenten med ljus och musik genomfördes och många av de närvarande kände en bekant rysning när orden nådde dem.

Som vanligt avslutades ceremonin med en elddans av en ung krigare för att symbolisera Denethors sista desperata kamp och slutgiltiga utslocknande. Vana besökare såg på detta med ett leende å sina läppar, medan förstagångsbesökare såg på med häpnad medan elden for runt området i en otrolig fart.

År 30

Just som det var dags att bryta upp samlingen och återvända in i värmen för att kanske svinga en bägare eller två eller tre till Denethors ära var det dock något som inte var väntat. Plötsligt steg Vaktkaptenen av Denethors hedersgarde in i cirkeln. Ett kort mumlande spred sig genom de samlade. Detta hör inte till ceremonin. Vad är på gång nu?

Kaptenen tog till orda och berättade att Denethor inte har ro i sin grav, som man länge trott.

Hans ande vandrar mållöst omkring i Beleriand sökande efter de ägodelar som var viktiga för honom när han var i livet. Enda chansen att ge honom ro verkar vara att hitta dessa och föra dem i säkerhet från fienden. Detta kan bara ske hos Denethors nära vän Kung Turgon, som numera huserar i Gondolin...

Gondolin!

Denna stad som redan är grunden till många rykten och myter.

Ingen vet var den finns och än mindre hur man skall ta sig dit.

Detta känns inte möjligt. Hur skall man kunna samla in Denethors ägodelar om man inte ens vet vilka de är eller var de kan finnas, och hur kan man ta sig till någon som huserar i en stad som är så skyddad att ingen som inte är direkt inbjuden har en möjlighet att ta sig dit.

Ett sådant uppdrag kändes helt omöjligt.

Vaktkaptenen avslutade sitt anförande med att fråga om det ändå fanns någon bland de samlade som vågade ta sig an denna utmaning, som förutom att samla Denethors regalier även ska finna en väg till det mytomspunna Gondolin.

Mot allas förväntningar steg tre personer fram på starka ben.

Varför just dessa antog en så omöjlig uppgift vet nog bara de själva, men den högburne Gildir, den hedervärde Gwindor och den stolta Miauwë gjorde det.

14

Elostirion

Med tungt sinne inför den till synes omöjliga uppgiften återvände våra tre hjältar in i värdshuset.

Hur skall vi ens börja? Vem kan möjligen veta något om Denethor och hans öde? Hade inte någon tidigare spelat en sång om Denethor? Jo, strax innan ceremonin började hördes allt Denethors öde klinga genom salen.

Men vem var det som spelade och sjöng? Denethors minnesdag drar ju alltid till sig alla möjliga spridda besökare och många är de barder och trubadurer som söker sig hit för att dela med sig av sin konst.

I ett hörn av salen såg man så en ung kvinna försiktigt knäppandes på sin harpa. Kan det möjligen vara hon som skaldade om Denethor tidigare och kan hon i så fall kanske veta mer?

Försiktigt närmade man sig den unga skalden Smultron och hon tittade upp med viss förvåning.

Om jag vet något om Denethor?

Inte mer än alla andra här? Kom igen nu, ni vet hur trubadurer är, försöker alltid få pengar för inget, ge henne några guldmynt.

Nej, jag vet fortfarande inget om Denethor.

Detta är mitt första besök på hans minnesdag och jag har ännu inte hunnit samla in nog med information för att kunna sjunga om honom. Så ni kanske vill ha era pengar tillbaks, nu när jag inte kunde hjälpa er? Nej behåll dem du, om inte annat för din ärlighet.

Uppgivenheten närmade sig när de plötsligt fick syn på den gamla tavlan av Denethor som hängt vid baren så länge de kunnat minnas. Varför fångade den helt plötsligt deras blick? Det var något annorlunda med den.

Med säkra steg närmade sig trion tavlan och mycket riktigt var den annorlunda. Fackelskenet som dansade över tavlan reflekterades nu tillbaks på ett oväntat sätt.

Elostirion

Nummer 97

År 30

Denethors mantel och horn, samt pennan på bordet brevid honom såg ut att skina på tavlan. Så hade det väl inte sett ut tidigare? Eller hade det? Vem kan veta?

Oroliga tittade de sig runt i värdshusets storsal. Någon här måste veta om tavlan var annorlunda eller inte. Men vem har sådan koll på en enkel tavla att man kan märka av en sådan liten skillnad?

Värdshusvärden, eller åtminstone dennes personal, som ser tavlan dagligen. De måste ju kunna avgöra om tavlan ändrats, eller om den alltid haft dessa saker glänsande...

Sagt och gjort, stegen mot baren kändes som de första steg de tagit på detta äventyr som var i rätt riktning. Tyvärr var värden ingenstans att finna, men en ung serveringsflicka lät sig fångas in av vår trio. Om tavlan var annorlunda? Låt oss se. Jo, nog kunde det vara så att dessa föremål inte brukar glänsa. Varför? Hur skall jag kunna veta det, jag jobbar bara här. Var det något mer jag kan hjälpa er med? Inte? Nå kommer ni på något så finns jag i baren. Äntligen, en start. Nu vet vi åtminstone vad det är vi skall samla in, ett Horn, en Mantel och en Penna. Om vi bara visste var dessa kan tänkas finnas. Vi har ju ingen att fråga, då det verkar som om barden som sjöng om Denethor tidigare under kvällen inte längre är kvar i lokalen.

Kanske vet den unga damen bakom bardisken mer än hon först lät påskina. Hon har ju ändå jobbat här under en längre tid och bör alltså ha snappat upp ett och annat om Denethor under åren som gått. Färden gick så åter mot baren och den unga dam som tidigare hjälpt dem med tavlan. Vet hon något om var de olika föremålen kan finnas? Nej, egentligen inte. Visst Denethor är begravd här i närheten, så det kan ju finnas något där, och

hans banemän lär ha flytt mot spindlarna i norr och kanske det finns något där, men ingen vet riktigt var denna plats i så fall är.

Våra äventyrare skulle just lämna baren för att försöka finna vägen till graven, även om själva besöket dit fick vänta till morgonen och dagsljus, då vägen dit enligt legenderna är en svårforcerad sådan, när blicken föll på det horn som hängde bakom bardisken. Jo, det har hängt där länge, under alla tidigare besök någon kunde minnas, men inte hade det burit Denethors stjärna tidigare, eller? Återigen vände man sig mot bardisken för att studera hornet närmare. Ja, så bra det gick med tanke på avståndet. Jodå, det var mycket riktigt Denethors stjärna som lyste mot dem. Kan vi verkligen ha funnit första regalien? Och här i värdshuset, mitt framför ögonen på oss alla? Hur har man kunnat missa denna tidigare år?

I full tro om allas välvilja att hjälpa den fallna konungen att nå vila föreslog man då för flickan i baren att hon skulle överräcka hornet till dem, så att de kunde föra detta till Gondolin. Självklart svarade flickan snabbt, mot lämplig ekonomisk ersättning.

Men... du kan väl inte ta betalt för att rädda Denethors själ?

Visst kan jag det, och om det är viktigt för er att rädda denna, så borde ni inte vara så ovilliga att betala... Diskussionen fortsatte en bra stund utan att parterna kunde komma överens. Till slut fick våra hjältar nog och i ett ögonblick då baren var obevakad så smög de in och befriade hornet från den tyrann som besatt det...(vah! slog de ihjäl barflickan?! *korrläsarens anm.*)

Resten av första kvällen förflöt utan större incidenter och våra äventyrare sov gott i vetskapen att deras resa börjat och att de kämpade för en god sak.

Den unga flickan bakom baren fick inte återvända till sitt arbete nästa dag, då värdshusvärden

15

i sin vrede över att förlorat sitt horn, som dessutom nu visade sig vara värdefullt, anklagade henne för att ha stulit det.

Uppbrottet från Örnen och stjärnan var ett lyckligt sådant för vår trio. Gårdagens rådskraftiga agerande hade resulterat i att man nu hade en av Denethors regalier säkrad. Så frågan återstod dock, var kunde övriga två regalier vara belägna. Efter en kort överläggning bestämde man att Thingol och Melian är två alver som i sin visdom bör ha en bra inblick i det som försiggår i Beleriand och alltså borde vara rätt personer att rådfråga om Manteln. Nu är deras tillhåll inte direkt känt, men så hemligt som Gondolin är det dock inte. Redan ett flertal personer i värdshuset hade idéer om var det kunde ligga, även om ingen av dem någonsin lyckats hitta dit. Här har vi inte tid att söla, låt oss sätta fart!

Ryktena om vad våra äventyrare hade för sig hade spridit sig som en löpeld bland besökarna på värdshuset och snart var det inte bara tre, utan hela följet från Denethors minnesdag som var på väg norrut för att finna Melian och Thingol.

Att leda en stor grupp genom skog och mark är inte någon lätt uppgift, och sannerligen inget som våra hjältar valt när de bestämde sig att samla regalierna, men det var nu så situationen såg ut. Att man sedan inte var helt säker på vart man skulle leda dem hjälpte inte.

Nu verkade det dock som turen log mot vår trio. Man hade inte hunnit långt ifrån värdshuset innan en ung alv dök upp på vägen framför dem med orden Ni är väntade. Antagandet om att Thingol och Melian ser det som händer i Beleriand verkade inte överdrivet. Alven ledde sedan sällskapet på en kringlig väg genom skog och mark där mer än ett klagomål om fart och andra problem yttrades av sällskapet.

Nummer 97

År 30

Melians gördel är inget man råkar hitta igenom och inget man ens bör försöka att ta sig igenom på egen hand. Det är kanske därför det var särskilt bra att sällskapet välkomnades framför denna av självaste Melian och Thingol som erbjöd dem att bli deras guider igenom gördeln och sedan tilllika välkomnade dem på en enkel måltid att intagas under aftonen.

skiljas från denna, helt lyckade. Det med att manteln i ögonblick fann sin förkämpars ägo.

Själva genomfarten genom gördeln innehöll en del spänning för alla inblandade, bland annat för att man stötte på representanter för sällskapet Mithlond där inne, men det hör till en annan historia.

Zigil var en lycklig dvärg. Efter år av sökande hade han äntligen fått tag på den penna som varit i Kung Denethors ägo. Det hade varken varit lätt eller för den delen billigt att få tag på denna klenod, men om historierna om Denethors penna bara var sanna till hälften så skulle hans fortsatta steg in i författandets ädla konst gå som en dans. Nu var Zigil ingen speciellt bra dansare, men han hoppades att detta bara var ett uttryck, och inte en direkt koppling.

Väl innanför gördeln kvarstod ett par problem för våra samlare.

Två regalier kvarstod att finna och vi behövde dessutom finna en väg till Gondolin. Som om inte det var nog, så fann man att även här fanns en tavla av Denethor. Väldigt lik den som funnits på Örnen och stjärnan, men med en stor skillnad; Här sken även halsbandet som Denethor bar.

Problemet hade alltså utökats.

Så istället för två regalier att finna saknades nu återigen tre.

Dessa problem sysselsatte våra äventyrare under hela aftonen och ingen lösning hade funnits när det bjöds till middag. En ung kvinna vid namn Shauqra såg deras problem och erbjöd sig för att hjälpa dem. De förklarade snabbt sina problem för henne och hon lovade att göra vad hon kunde för att hjälpa dem med detta. Det var ungefär här som middagsklockan klämtade och hela församlingen förflyttade sig in i bankettsalen. Melian och Thingol, som uppskattade sina nyfunna vänner, beslutade sig för att förflytta sig mellan gästerna under middagen. Detta gav alla våra äventyrare en chans att prata med dem och gav dem dessutom möjlighet att upptäcka ytterligare en sak, nämligen att den mantel som Thingol bar under midagen bar Denethors stjärna. Försök gjordes även här att övertyga Thingol om att

vilka inte var hela slutade ett obevakat väg in i våra

Tydligen lyckades våra hjältar i flera av sina åtagande, för när middagen var över lovade Melian att ställa båtar till förfogande som skulle ta sällskapet till Gondolin.

Hans första misstag var att skryta om denna penna i värdshuset.

Han var en stolt dvärg och med tanke på hur stor del av sin förmögenhet han givit till de spadbärande dvärgar, som enligt egen utsago hittat pennan i närheten av Denethors grav, så ville han ju gärna visa upp sitt förvärv för så många han kunde komma åt.

I en dag fick han behålla pennan, innan den under mystiska omständigheter försvann. Detta gav honom dock intressant nog uppslag till en berättelse om en förvirrad dvärg som senare blev mycket populär på värdshuset kring Beleriand, så på något sätt kan man ändå påstå att legenden om pennans inverkan på skrivarkonsten kanske inte var så överdriven när allt kommer omkring.

Efter banketten sågs Zigil leta förtvivlat efter sin penna, som inte fanns att finna någonstans.

Båtarna seglade hela natten och när morgonen grydde kunde bergen där Gondolin ryktades vara beläget ses fjärran.

16

Elostirion

Våra vänner kände sig väl till mods, visserligen hade en ny regalie visat sig finnas, men alla de andra hade hittats enligt plan. Nu var bara frågan, var kunde den fjärde och sista regalien vara belägen?

Just som solens första strålar nådde båten så ställde sig Maegened, en siare som varit ombord på båten, men som inte gjort något väsen av sig tidigare, upp och sträckte ut armarna mot himlen. Efter en kort stund berättar han för våra hjältar att han vet vad de söker. De förstår inte riktigt vad han försökt att säga, men får snabbt rådet av andra, som haft med siaren att göra tidigare, att Dorlas är den man pratar med om sådana saker. Ett vilt letande efter denna Dorlas uppstår och det visar sig att även hon är ombord. Viss övertalning krävs även här, men till slut får äventyrarna klart för sig att den sista regalien fanns med Denethors banemän och finns nu bland spindlarna. Utifrån profetisan lyckas Dorlas även läsa ut hur man hittar dessa spindlar… Eller åtminstone i vilken riktning man skall leta.

Utan att tveka en sekund lämnar så våra utvalda båten och beger sig upp mot bergen i jakt på spindlar och regalier. Allt eftersom resan tar dem norrut blir omgivningen kargare och dystrare. Solen som tidigare värmde så skönt syns knappt till längre och i de fall den gör det är den skyld av dis och moln. Varje ljud får dem att hoppa högt, men enträget går de vidare mot sitt mål, med tankarna på vännerna som fortfarande finns på båtarna som enda ljuspunkten.

Väl framme vid grottan visar det sig att dess ägare är tillfälligt utflugna så ett frenetiskt sökande påbörjas. Varje sekund känns som en evighet och varje ljud ekar i deras öron. Varje andetag kan vara deras sista om de inte snart finner det de söker. Letandet görs dess utom inte lättare av att man hela tiden fastnar i de nät som lämnats överallt i grottan.

Elostirion

Nummer 97

År 30

De är nästan på väg att ge upp när Gwindor plötsligt ger till ett litet skri av glädje, och sedan snabbt tystar sig. Hängandes bakom ett särskilt tjockt kluster av nät, och bärandes Denethors stjärna hänger så ett halsband.

Snabbt griper de detta och rusar mot utgången. Väl ute ur grottan så slutar de inte springa förrän de åter skådar floden där de lämnade båtarna.

De följer floden norrut ut tills de ser platsen där båtarna stannat.

En guide från Gondolin väntar dem där och hälsar dem med att Turgon vet vad ni åstadkommit och väntar er i Gondolin. Följ mig nu skall jag ta er igenom Gondolins portar.

Väl framme i den dolda staden kan våra hjältar slutligen vila och överräcker så allt de funnit i Turgons säkra hand. Denne tackar dem för deras fantastiska insats och lovar att Denethors saker kommer ligga säkra här, så länge Gondolins murar står.

i idag. Idag skulle de driva ut en invasionsstyrka av Kobolder.

"Kontrollera era strålarmborst" sa Honung till gruppen "dom laddar om sig själva men ibland kan dom klicka. Låt inte dom små gröna få en chans att springa över oss om det händer. Små gröna jävla..."

Honung avbröts i genomgången av Shauqra som kom inrusandes från en sidogång. I ena handen höll hon sitt strålarmborst och i den andra en vilt sprattlandes kobold.

"VAD OM GRÖNT?" frågade hon och tittade uppfodrande på gruppen.

Honung och Erion tittade nervöst på varandra

sprang vrålandes in i grottmörkret igen.

Erion suckade och skakade på huvudet.

"Bärsärk..." mumlade han ogillande och fortsatte med lite högre röst "OK, så här gör vi: jag leder och Honung täcker. Håll ihop gruppen och så angriper vi fienden i ordnad och sammanhållen framryckning. Frågor?"

Tystnaden fick honom att se sig om.

Han var ensam i grottgången.

Från olika gångar hördes stridsrop, skratt och någon enstaka gnäggning.

Erion tittade ner på sitt strålarmborst.

Erion

käMPArSGILLeT vS kOBOLder Luften låg tät och fuktig i grottsystemets gångar och rum. Ljuset var knapphändigt från några flämtande facklor. I den karga luften låg en doft av svavel och instängdhet.

"Va fint dom har det!" utbrast Zigil och visslade glatt när han gick framåt i gången.

"Hmmm... Jätte..." mumlade Erion och fortsatte: "kanske lite trångt bara. Idis... Måste du verkligen ha med dig hästen in hit?"

"JA, FAKTISKT!" fräste Idis och blängde argt på Erion.

Erion sökte stöd med blicken hos Honung men Honung skakade bara på huvudet. Det här var inte den strid de skulle ge sig in

The few, the proud, the laserdomebetvingare.

"Ahumm..." sa Honung trevande "Grönt är skönt?"

Shauqra sprack upp i ett stort leende.

"JAA!" jublade TESKÖNT!!"

hon

"JÄT-

Därefter kastade hon kobolden över gruppen och naglade fast den med några strålskott in i grottväggen på andra sidan innan hon vände på klacken och

17

"Tillfälligt ur funktion" Utbygdsjägaren svärd.

saknade

sitt

Zigil

Nummer 97

GALAhOBBITeN rAPPOrTerAr fråN NyårSfeSTeN

Fest! Gamman! Mat! Ceremonier! 1420! Då Mithlonds alver bjöd in till nyårsfest för att fira vårens intåg samt Saurons fall så fanns det ingenting galahobbiten kunde klaga på.

Att glida runt och mingla med en kopp the i handen bland goda vänner och studera alla vackra folkslag och alla vackra kläder som hade samlats var som alltid en stor fröjd. Det var många kära återseenden och det var roligt att alla midgårds folk och fä hade hörsammat kallelsen att samlas till fest.

År 30

måste ju betyda att entiskorna inte längre är försvunna. Glada nyheter för Fangorn!

Sedan delades det ut utmärkelser till en massa inbyggare som har jobbat hårt och spridit stämning.

Jag kommer inte ihåg alla som fick, men mycket välförtjänt var det i alla fall. Mithlonds Ring – som absolut inte ska förväxlas med Saurons Ring (som ju för övrigt redan är förstörd) – delades ut till den lärde halvalven Melroch, som har gjort en strålande insats i subkreatörens anda med att lära ut alvers ädla tungomål till oss. Bravo!

Skulle du köpa en begagnad mumakil av denne man?

Först satte vi oss ner i den mysiga stugan och fick hälsas välkomna av Mithlonds Grå Råd som tågade in och avhöll pampiga och stämningsfulla ceremonier. Spirea Proudfoot (för övrigt en släkting till mig på min pappas kusins sida) avtackades som tingsmästare, ett ämbete hon tydligen har haft hur länge som helst. Ett rungade Eglerio hördes i salen som tack för hennes insats för de Grå hamnarna. Hennes ersättare visade sig vara ingen mindre än Fimbrethil – och det

Inte nog med det, det kom ett litet sällskap som hade rest hela vägen från Fornost Erain och bjöd in oss alla på bankett hos trollen. Då kände sig undertecknad som en väldigt liten och rädd galahobbit och mindes gamle Bilbos äventyr och hur obehagligt det var när han träffade troll. Men det visade sig att det nog är et ganska snällt troll ändå, för som lockbete fick Mithlond en alldeles sagolik tallrik med allehanda godsaker som kunde provsmakas innan den stora banketten.

18

Elostirion

Det blir nog så att galahobbiten får gå på trollbanketten också, men eftersom jag ändå är lite rädd för troll så hoppas jag att fler följer med så att det alltid finns någon att hålla i handen om det blir lite hemskt. Vilket det säkert blir.

Då rådet hade tågat ut fick vi mingla lite till innan vi kunde sätta oss till bords för att avnjuta det vi hade väntat på hela dagen. Eller i alla fall det jag hade väntat på hela dagen: banketten!

Det var, som alltid får jag tillägga, en riktigt mumsig bankett. Och jag har svårt att tänka mig att någon endaste kunde gå hungrig från bordet. Jag hade nästan svårt att gå själv, så mätt var jag efter att ha suttit och ätit, pratat med trevligt folk, skålat med goda vänner och lyssnat på stämningsfulla tal. Så här nöjd måste Frodo ha känt sig efter att ha varit på storslagen fest hos Elrond. Ack, den som blott fick gå på bankett varje dag.

När middagen var slut gick vi ut i den vackra natten och mottog två nya vänner till Mithlond. Den ene var faktiskt en nazgul, men han verkade inte vara så farlig och han var inte ens särskilt smutsig även om han kallade sig för Ren den orene. Den andra som invigdes var en hobbitflicka vid namn Fresia, som även hon är släkt med mig (på en av mina nästkusiners mosters sida). Det är så kul när vi blir fler i vårt fina rike.

När så droskan äntligen förde mig hela vägen hem till min hobbithåla var jag så mätt, trött och nöjd att jag nästan inte visste vad jag hette och bara hoppades på att det snart skulle vara fest igen.

Galahobbiten

Elostirion

Nummer 97

År 30

rAPPOrT fråN åreTS MAjBANkeTT

Utrikeskansliet bekräftade vid audiens med Forodrims Stora Råd att ny traktat kommer att skrivas vid Höstgille XX, där skrivelsen om namnbruk inte längre skall vara med. Våra båda riken har beslutat att upplösa aliassamarbetet.

Årets Majbankett var en trolsk tillställning i ett gassande soligt Fornost Erain. Essie Huggins bjöd in till trollmiddag där underhållningen gjorde hobbitar aningen tveksamma. Dock rappporterades inga hobbitar saknade efteråt.

Vid själva banketten tilldelades våra egna Honung och Ungoliant Aftonstjärnan.

Forodrims Stora Råd möblerades om rejält, då Akhôrahil avgick och Adunaphel och Perrin togs upp. Bill utsågs till rådsäldste och Adunaphel till utrikeskansler.

Mithlonds STORA ambassad bestod av en fantastisk avporträttering av det gamla Rådet, utförd i skala 1:2, med en inbjudan till Höstgille XX på baksidan. Alla uttryckte beundran för Grendels konstnärsskap. En STOR gåva överräcktes även av Ren den Orene.

BeTrAkTeLSer fråN eN kIOSk Det var en himla massa folk på detta jubel-HG, och min kiosk var placerad så jag såg dem alla flyta förbi som en väldig våg. Där var små barn som rusade runt med fantastiska ballonger, Ilyena som försåg dem med ballongerna och skapade fantastiska träd av dem, farmor och farfar Bolger, Maedhros som tvångsvärvades till Mithlond under glada grymtningar bakom munkaveln, Mallenel som dekorerade Kvibergs kantin så fantastiskt att hon utsågs till Mithlonds ringbärare, vildsinta ballongsvärdsfajter, de långväga gästerna från Unquendor (Nederländerna) och DTG (Tyskland), Gwindor som hjälpte till att bemanna kiosken och kränga våra fantastiska souvenirer från Beleriand, dansare, barhängare och förvirrade personer som försökte lista ut om det var EN eller TVÅ tipspromenader man skulle gå.

Rykten om en midgårda Molotov-Ribbentrop-pakt är betydligt överdrivna. Inga planer att dela upp Angmar mellan Mithlond och Forodrim finns alls. Nej nej.

Hedersord!

Ruby Gamgee

Utrikeskansler

Ambassadsgåva i naturlig storlek

Vad jag inte kunde se från min disk var marknaden nere i det stora tältet (alla sa att den var bra), föredragen om kartor, lord Dunsany och allt vad det var (enbart goda recensioner), och Arthalion som tillbringade hela festligheten i det enorma köket.

Kiosken stängdes endast vid extra högtidliga tillfällen, som när Veanne höll sin fantastiska eldsdans under månens och stjärnornas sken. Så även under de två banketterna - vilka underbara matkreationer - och alla ceremonier. I en helt oväntad vändning förvärvade Mithlond ett län under ambassaderna! och vem kan glömma Bris ambassadgåva (även om man önskade)? Kiosken visade även upp Mithlonds traktat - eller traktater, grammatikerna diskuterade korrekt genus för detta ord - inför det högtidliga undertecknandet av ett nytt dokument, där aliassamarbetet med Forodrim nu har upphört.

19

Ja, det var en hejdundrande fest, med god åtgång på kioskens utbud. Nu är det dags att börja planera nästa... efter en stunds välbehövlig vila.

Ruby Gamgee

Kiosken sålde ett otal varianter av Mithlondmemorabilia såsom vykort.