elostirion
100
20 år i Mithlonds tjänst. Uinens första regeringsår.
Framför den svarta tallen i Oxfords botaniska trädgård.
Narlômes vapenbild
Skölden röd med en bård av flammor i guld. På skölden fyra ginbalksställda revor i guld.
Ja
g
gå
själv
r öve beh
i
nt
an j ag k
e i nled as frestel se
Manusstopp för nummer 101: fredag den 18 november. Beräknad utgivning: den 30 november.
Red.
Ansvarig utgivare: Uinen, Mithlonds Regent (Anna Ingemarsson) skrivare & Redaktör: Ar-Pharazôn ställf. redaktör: Gil-galad Korrektur: Ruby Gamgee E-postadress: et@mithlond.se Vävadress: www.mithlond.se/et Adress: Elostirion, c/o Lagerqvist, Sergelsgatan 3 E, 416 57 Göteborg
2 elostirion fl
Copyright © Elostirion, Grå Rådet och de enskilda upphovsmännen 1991– 2011. ✳ Elostirion är Mithlonds, Göteborgs Tolkiensällskaps, tidning och utkommer med 4 nummer per år. ✳ Elostirion är gråalviska och betyder stjärnvakt. ✳ Endast av Regenten eller Grå Rådet signerade inlägg uttrycker Mithlonds officiella ståndpunkt i förekommande frågor. ✳ Allt material skall inlämnas i sådant skick att redaktören inte behöver ägna sig åt tidsödande inskrivningsarbete. ✳ Redaktören förbehåller sig bland annat, men inte enbart, rätten till rubriksättning, förkortningar samt rätten att korrigera uppenbara språkliga och sakliga fel. Den som inte godtar hela eller delar av detta förbehåll förväntas deklarera detta för redaktören när materialet lämnas in. ✳ Prenumerationsavgift 2011: 25 kr. Enstaka nummer kan i efterhand beställas för 25 kr/st. Betalning görs till Mithlonds plusgiro 445 91 18-8. Tryckt upplaga: cirka 40 ex.
Drotsord
Låt det vara känt att Grå Rådet under sina senaste sammankomster beslutat bland annat att: • Beslut fattade av Grå Rådet skall sammanställas av Regenten och skickas till ET. • Avskaffa lokalbidraget till fördel för ett grundligare budgetarbete inför festerna. • Införa posten Regalieväktare. • Ändra årsstensförfarandet (resultatet presenteras noggrannare på HG). • Köpa in svarta dukar till föreningen. Rådet har också gjort ett omfattande arbetet med att skapa en ”Beslutsdagbok” vilken skall behandla samtliga, nu gällande, råds- och stämmobeslut samt innehålla annan historiskt viktig information för bevarande till framtida generationer. I detta arbete har en rad aktiva beslut omarbetats, strukits eller återförts till publikums medvetande och dessutom har en rad andra beslut fattats.
Rådsinfo. Mithlonds inbyggare! • Rådet har beslutat att avskaffa lokalbidraget då det inte fyllde sin tänkta funktion. Ekonomiska frågor tas lättast upp med Skattmästaren. • Narlômë är vald att axla den nya ärofyllda posten som Regalieväktare. Hennes Eglerio! • Rådet har beslutat att inte använda Facebook som kommunikationsmedel när det kommer till Mithlonda inbjudningar. Det har tidigare gjorts försök att skicka inbjudningar till våra fester via Facebook, detta har lett till förvirring och missar i kommunikationen, alltså kommer vi inte använda oss av detta längre. • Mithlonds tron har fått ett ansiktslyft, Regenten kommer alltså inte att falla genom sitsen någon gång snart. Även Regentens krona har fått lite öm kärlek i väntan på att eventuellt bli utbytt. * Rådet har beslutat att en beslutslista skall införas, där alla beslut Rådet tar under våra möten skrivs ner och dateras. Detta för att inga viktiga beslut skall glömmas bort eller nya beslut skall strida mot de gamla. Uinen, Mithlonds Regent
För att nämna några: • Vid transporter för riket ersätts transportören i enlig- het med utgårda skatteverkets tabeller. • Det ses inte som rimligt att 10 % av samtliga festers överskott skall tillfalla Vänskapsfonden. • Det kan inte krävas att CM läser upp fattade rådsbeslut vid varje riksmöte. • Det skall gå att köpa lösnummer av Elostirion. • Upphittade saker skall sparas i 12 månader och därefter säljas eller slängas om den rätta ägaren inte kunnat lokaliseras. • Föreningen skall inte hyra Bärby bygdegård. • Mithlonds Stipendiefond instiftas och statuter för denna och Aelindurs vänskapsfond skapas • Gillen kan ansöka om bidrag för skapande av gillesmärke. • 20-årsgräns vid alkoholkonsumtion under Mithlonda evenemang skall gälla. • Historieposten läggs vakant utan strävan att tillsätta posten igen. • Intressenter som varit inaktiva i sex (6) månader skall fråntas intressentstatus. Detta och mycket mer ingår i Rådets arbete för att aktualisera de mithlonda besluten samtidigt som det skapas en hållbar grund för att överföra information mellan råden efter nyval vid stämman. Är du intresserad av att få ta del av detta arbete är du hjärtligt välkommen att skicka ett brev till gr@mithlond.se. För Grå Rådet Arthalion – Mithlonds Skattmästare och Drots; RLO, VkTO, Ringbärare XXII; GM MMM, Postmästare, Vice Klenodbevarare, Vice Lots, Vice Munskänk
fl elostirion 3
,9
, 9 /
,9 / / DG M DGG ntir Tar-Pala
G Tar M -Pa la
n
tir Mo -02 62 82 biln 62 82 mer: 0739 2um He1MobilnumD G G03 32 M m jä 85 m st: 00er: Ku 0-t85 Hemtjän T 073 ndt nst: a t:r-P02 ala 9 njäti Kundtjäns nsrt 031 -02 6 : 2 020 322 6 82 2 -85 Mobdiln 85 82 ggum se m d. er m 0 : on @ it Vhl em mi 0739-02 62 82 0 etjgän dggm@Hm 16agst a : thl03 o 1-32 41dt an atun 6 jä VegagK nsgtt:an 1602nd.se 2 62 82 0 or 9 eb 0-85 85 00 öt Göt 416 09 G ebo rg dggm@m ithl Vegagatan ond.se 16 416 09 G öteborg
Dryckesgillet & ET Högt avhållna folk av alla slag,
ET fyller hundra och jag vill i min egenskap av DGGM skåda i backspegeln. Jag vandrade in genom Mithlonds portar på ett dansgille någon gång efter en tredjedel av de hundra ET var publicerade. Några nummer senare stod följande att läsa i ET 37: DRYCKESGILLET GÖR COMEBACK! Som få lyckats undgå så har Dryckesgillet gjort comeback under hösten! Vi började på Höstgillet med att länsa baren, se tidigare artikel i ET. Därefter var vi på Angmars Pic-Nic. En glad liten tillställning i en skog dekorerad per folkslag. DGGM vann Angmars DG’s hävtävling, och aftonen fortsatte med mycket mjöd. DG såg även till att placera sin fana centralt, samt fann våra naturliga platser i Angmars tron. Efterfesten höll på till klockan morgon. Tack Frodo för väna gröten! Sedan hade vi inskrivningsmöte där följande skrevs in och fick DG tillnamn: Cirdan, Bell, Balcmeg, Tar-Calion, Grendel, Lome, Gil-galad, Baranor och Tar-Palantir. När gryningen kom övergick DG-mötet i Mimosamorgon. Ett uppsluppet DG mumsade frukost och berättade glada historier. Vissa DG-medlemmar gjorde sedan en 10 minuters raid på Ringarëbanketten för att hylla sin nyblivne Riddarmedlem, ERF Baranor. I skrivande stund så förbereder sig DG-medlemmarna för en cidercaps hos Riddar Baranor. I december kvarstår nu Riksmötet som DG arrangerar i form av en glöggtillställning, ytterligare en fjäder i DG’s hatt. ...och sist men inte minst så skall vi hylla Tolkien på nyårsafton genom att springa Sylvesterloppet (Tolkien var ju en stor motionär) och skåla i portvin (Tolkien var ju en glad portvinsdrickare).
4 elostirion fl
Därefter tar DG paus i flera dagar (2) och dyker sedan upp på Tolkiens födelsedag. DGGM passar även på att önska Mithlond God Jul och Gott Nytt (UT) År! – Tar-Palantir
ET har haft många redaktörer och viljor. Därför har den med tiden kommit att se väldigt olika ut. Ett tag ansåg vi i DG att ET inte nådde de lagerkransomspunna höjder den borde och gav ut vårt eget husorgan ”BRAVO!”. Det kom ut i 1 (ETT) nummer och saknar därför 00 nummer för att kunna konkurrera med ET. Så ET vinner i längden. DG har inte alltid utnyttjat propagandaorganet ET för spridning av egen information. Däremot har vi gärna fått inspiration ur tidningen. Främst genom att läsa inbjudningar till diverse fester och gå dit. Vi har även fräschat upp minnet från de senaste festerna vi varit på. Rent personligt vill jag också säga att mina 16 år i Mithlond gått på tok för fort, och har fört med sig väldigt mycket bra i form av erfarenhet och otroligt goda vänner! Tack ET och Tack Mithlond för de gångna åren. Jag ser fram emot ET 200. Dock behöver tiden inte flyga. Hisenna! Tar-Palantir DGGM
Spiran och staven Det finns gott om böcker och bokserier, särskilt inom fantasygenren, som är alldeles för långa för sitt eget bästa. Där textmassan och oändliga beskrivningar inte tillför något till vare sig världen, handlingen eller karaktärernas utveckling. Motsatsen existerar också – böcker som känns alldeles för korta, där författaren tycks ha för bråttom att berätta sin historia och därmed bara skissar upp omvärld och händelseförlopp. Sedan finns det ju ett fåtal böcker där man ibland under läsningen slås av att den hade kunnat vara mycket längre, där det finns tillfällen för utvikningar, men där författaren har haft vett att begränsa sig och själv insett att vare sig historien eller världsbygget vinner på det. Det kräver naturligtvis en känsla för detaljer och att författaren är säker i den värld som boken utspelar sig i. Spiran och staven av Anders Blixt (i midgårda sammanhang känd som Gilrandir, Mithlonds förste länsherre) är en sådan bok. När jag har läst färdigt den är en av de första saker jag slås av hur lätt det hade kunnat vara att fylla ut boken, utan att det hade gett särskilt mycket mer. De hänvisningar och den bakgrund vi får är tämligen sparsmakade, men helt tillräckliga för att vi ska få en känsla för världen och förstå skeendet. Detta beror troligtvis delvis på att boken utspelar sig i världen Gondica som Anders Blixt har utvecklat till rollspelet med samma namn, men också för att han som författare har den fingertoppskänsla som krävs för att se till att läsaren är trygg när han eller hon sjunker ner i läsfåtöljen för ett besök i Gondica. Dock känner jag att Anders Blixt är lite för ivrig att krydda världen med ord, begrepp och fraser från Gondica. Syftet är antagligen att skapa en känsla för den sekundära världen, och boken är försedd med en ordlista i slutet, men jag anser likväl att det stör läsningen. Personligen tycker jag att det är bättre att använda sig av existerande begrepp för att få mer flyt. Visst får man kanske in mer innebörd när man kallar en lärd man för ”polyhistor”, men effekten är att det blir ett avbrott i läsningen som styr mig bort från handlingen. Oavsett om jag förstår av sammanhanget vad en polyhistor är eller om jag måste slå i uppslagsdelen.
staten Viketun är belägrad av det grymma Folkrådet och kommer att falla när som helst. Räven som är oäkta brorsbarn till fursten är den ende som med äran i behåll kan fly när nederlaget obönhörligen närmar sig. Räven utses till rättmätig arvtagare till furstetiteln och svär att inte vila innan Viketun befrias. Det här blir början på en resa genom Gondica, där Räven tillsammans med en liten skara unga vänner måste komma på hur de ska kunna återta hemstaden. Det är naturligtvis inte bara en resa genom en sekundär värld, utan det handlar också om en inre resa för huvudpersonerna i allmänhet och Räven i synnerhet. Räven är en komplex person som bär med sig många hemligheter, och som måste lära känna sig själv för att kunna lyckas med sitt uppdrag. Här anser jag att Anders Blixt lyckas bra. Han är trovärdig i sin beskrivning av personerna och deras val, även här utan att vara långdragen. I enstaka fall känner jag att åtminstone Räven blir lite för distanserad, men det har vissa poänger. För om vi alltid vet vad en person i en bok tänker och känner kan det ju lätt leda till att historien blir förutsägbar och att personernas val inte känns och förvånar. Med undantag av den tidigare nämnda begreppsapparaten uppskattar jag också språket. Boken är välskriven och Anders Blixts prosa flyter behagligt fram genom historien. Spänning, precis som det jag tidigare nämnt om världsbygge, skapas oftast elegant med enkla medel. På det stora hela är det en bra bok och en lovande debut, men hade troligtvis mått bra av lite hårdare redigering. Som en parantes kan jag också nämna att jag ställer mig väldigt frågande till den nygamla trenden med så små marginaler i böckers layout. Det hade inte skadat med mer luft på sidorna, och Spiran och staven är inte den enda nyutgivna bok jag har läst det senaste året som har lidit av detta fenomen. Detta är dock en detalj i sammanhanget. Spiran och staven bjuder ju annars på både spänning och funderingar. En given läsning när hösten nalkas de Grå hamnarna. Fredegar Bolger
Handlingen i Spiran och staven är tillsynes enkel, men rymmer flera bottnar och teman. Vi kastas rakt in: stads-
fl elostirion 5
En intervju med Gilrandir Sjöfararen Hur kan du kort sammanfatta ”Spiran och staven”? Stadsstaten Viketun belägras av en fiendehär. Fursten inser att undergången är nära och utser Räven, en nästan vuxen oäkting i furstefamiljen och den som står sist i tronföljden, att gå i landsflykt och finna ett sätt att befria stadens folk. Boken handlar om när Räven med följeslagare ska ta itu med detta uppdrag. Det visar sig bli betydligt mer komplicerat än vad man kan tro vid första anblicken. Det finns inga enkla lösningar och gruppen ser snart att list är bättre än våld – fast hur bedräglig kan en anständig människa vara mitt i ett krig? Och det finns inga lyckliga slut på ett krig. Berättelsen handlar också om hur en grupp ungdomar går från att vara impulsiva tonåringar till att bli luttrade vuxna. I ett förindustriellt samhälle sker detta betydligt snabbare än i vårt. Och när det sker under krig blir det extra smärtsamt. Hur fick du idén? Det här är den andra romanen jag skrev. Jag ville skriva en fantasyroman som använde genrens klassiska element på sätt som ligger lite utanför mönstret. Ett rejält äventyr, javisst, men där saker och ting inte riktigt går som läsaren förväntar sig. Jag är också missnöjd med den avspända inställning till strid som många fantasyförfattare har. Jag har jobbat med internationella fredsbevarande och samhällsbyggande insatser i krigszoner och vet handfast vad krig gör med människor. Berättelsens huvudpersoner råkar därför ut för en del otäcka saker som påverkar dem för resten av livet. Verkar det hittills vara ett stort intresse för boken? Jag publicerade ”Spiran och staven” i mitten av augusti, men eftersom nyheten inte har nått ut när jag skriver detta intervjusvar i början av september kan jag inte säga så mycket. Du har ju konstruerat rollspel, och tidigare skrivit en faktabok om situationen i Kashmir. Varför romandebuterar du nu? Orsaken att jag ger ut två romaner denna höst är att print-on-demand-tekniken har utvecklats så mycket att min systers företag kan ta sig an de här projekten utan
6 elostirion fl
oacceptabla ekonomiska risker. Båda mina romaner har refuserats flera gånger i början och mitten av 00-talet av stora förlag, men då hade systern och jag varken tid eller resurser att göra något åt publiceringen. Nu går det. Har planerna på att skriva en roman funnits tidigare? Jag skrev fantastiska berättelser redan som barn. När jag var 14 år gammal 1973 började jag skriva en pastisch i samma anda som ”Fången på Zenda”. Den blev aldrig klar, men jag fyllde för hand flera av de klassiska blå anteckningshäftena som skolbarn använde dåförtiden. Jag började skriva min första vuxna roman, ”Iskriget”, 1993-94. Detta var direkt kopplat till mitt dåvarande arbete i Södertälje inom logistiken för vår FN-bataljon i Balkankrigen. Skrivandet var ett sätt att hantera hur det kriget påverkade mig. Romanen blev klar kring 2003 men publiceras först i år. Ibland tar det 18 år att komma till skott. Vad är det för skillnader och likheter på att skriva en roman och att konstruera ett rollspel? Skillnaden är att ett rollspel inte kräver samma emotionella engagemang. En roman handlar om människor i fara, alltså om känslor och psykologi. Ett spel handlar rätt så mycket om regler och ”skolbokstext”. Det gäller att beskriva en fiktiv verklighet på ett lättillgängligt sätt. Ser du några skillnader på att konstruera en fiktiv värld för ett spel eller för en roman? När jag skriver en fiktiv värld för ett spel måste jag ge den extra mycket bredd och djup, så att spelledaren kan använda den till många olika slags äventyr. Det blir ofta encyklopediska utläggningar om zoologi, geografi, politik och ekonomi. I en roman kan jag lämna mycket oskildrat, ja, det är en fördel att inte vara alltför detaljerad. Antydningar är mer fantasieggande än sakliga beskrivningar. Och jag ger inte svar på alla frågor som väcks under läsningen. Mina romaner skildras genom huvudpersonernas ögon och de upplever ibland saker som de aldrig kommer att få förklarade för sig.
Enligt din blogg är nästa bok redan på gång, vad jag förstår en äventyrsroman under andra världskriget. Vad kan du berätta om den? Nästa bok heter ”Iskriget” och den publiceras innevarande höst på samma sätt. Den är ett sciencefiction-äventyr, inom subgenren dieselpunk, i en alternativ version av vår värld, med lite annorlunda historia och geografi. Ja, den utspelar sig 1940, men inte under det andra världskrig vi känner från historieböckerna. I bakgrunden ligger i stället det republikanska upproret i Europa: 1937 revolterade många tyska och tjeckiska stater mot den habsburgske kejsarens tyranni. ”Iskriget” utspelar sig på sydpolskontinenten Alba (vilken ersätter vår världs Antarktis). Rebellspionen Johnny Bornewald är där för att undersöka rysk verksamhet när strider oväntat blossar upp. Andra skrupelfria parter utnyttjar den oro upproret har skapat för att gagna sina intressen. Och som vanligt är saker och ting inte riktigt vad de verkar vara. Huvudpersonen ställs inför ett obehagligt val – kan det vara moraliskt korrekt att begå en stor krigsförbrytelse? Som en bonus har jag lagt till två noveller som utspelar sig på kontinenten Magalhana (den ersätter Australien; ”lh” uttalas som ”lj” på portugisiskt maner). De har andra huvudpersoner och är mer psykologiska. De bygger på mina erfarenheter från min tjänstgöring i Afghanistan 2008-09: terrorbomber, skräck, vilsenhet, ansvarstagande.
Läs mer om augusti riksmöte på nästa uppslag!
Och vad är nästa projekt…? Jag har ett halvfärdigt SF-spionäventyr under arbetsnamnet Pandora. Jag måste reda ut dess slut innan jag kan gå vidare; det existerande duger inte. Som författare fungerar jag som så att jag måste veta hur romanen börjar och slutar innan jag kan skriva den. Det jag hittar på under skrivandet är hur huvudpersonerna tar sig från kapitel 1 till slutkapitlet. Sedan har jag ”Ökenvandring”, den fristående fortsättningen på ”Iskriget”. Där har jag en början och ett slut, men det är en del idéer som ska finslipas. När ”Iskriget” slutar finns det en stor obesvarad fråga. Den ska få ett ofullständigt svar när arkeolingvisten Adèle von Rosen i Magalhanas inre dras in i det stora krigets smutsiga spel.
Redaktionen ber att få tacka Anders Blixt, Gilrandir, för medverkan i intervjun samt, icke att förglömma, Fredegar ”Bullen” Bolger som tog initativet och genomförde densamma. Tack!
fl elostirion 7
Åter till Oxford
Äventyrslusten kunde inte stillas, de var tvungna att åka tillbaka, de visste det redan när de lämnade staden föregående gång. Dagen kom och Vattnet och Alven kunde inte dölja sin uppspelthet längre. Som följeslagare hade de en ung hobbit och senare skulle en drake och en smått oklar figur, en Bombadill, ansluta sig till gruppen. Resan tog sin början på förmiddagen, innan någon av resedeltagarna hunnit vakna ordentligt. Efter flera byten av transportmedel anlände de sedan, sent på eftermiddagen, och möttes av en smått våt stad, men vad gjorde det, de hade nått sitt mål! Kärleken till staden gjorde att de två, som varit där en gång tidigare, kände att de kommit hem. De hoppades att de andra skulle dela känslan. Tre hela dagar skulle spenderas där tillsammans och mycket fanns att se och göra! Dagarna flög förbi och pilgrimsvandringen till gravplatsen av en älskad författare avlöstes av besök i den vackra botaniska trädgården, spatserande genom stadens gator, beundrande av arkitekturen, måltider intagna på de många hemtrevliga pubarna och besök på några av de många muséerna vars skatter framkallade många ”ohh” och ”ahh”. När tiden kom att bege sig hemåt igen infann sig känslan än en gång, känslan av att vilja ta med sig staden hem och visa den för alla dem som inte upplevt den ännu. Staden lämnade ett tydligt avtryck och en sak var klar, de kommer att återvända, tiden får utvisa när, men en liten del av Vattnets och Alvens hjärtan finns kvar i Oxford, så att återvända är ett måste. Uinen
8 elostirion fl
Ovan: Makarna Tolkiens grav, Wolvercote Cemetery, Oxford, England. Hugget i stenen: LUTHIEN och BEREN. Nedan till vänster: Mallenêl, Meadow och Honung. Nedan till höger: Mallenêl, som gjort ett kottefynd (?) i Oxfords botaniska trädgård. Framsida: Resenärer framför den svarta tallen, Författarens favoritträd, i Oxfords botaniska. Foton: Uinen.
Eldars augustiriksmöte En skön, varm och lagom blåsig dag samlades 11 inbyggare, 5 barn och 1 hund för att vandra genom Ardas (ok då, Västra Götalands) fagraste skogar och dälder. Vandringen gick genom en trakt med vacker skog och lantlig bebyggelse, som inte stod Midgård långt efter i variationsrikedom och skönhet. Målet för vårt muntra sällskap var en udde i sjön, där vi kunde duka fram vår skaffning i skuggan av de därstädes rikt växande furorna. Det var väl värt att trampa över trädrötter, försiktigt kliva över sjönära broar och klättra över bergknallar, för när målet var nått kunde vi nöjt konstatera att vi hade en fantastisk utsikt med den glittrande sjön nära inpå oss på tre sidor. Vi åt och drack och fröjdade oss åt varandras sällskap, åt vädret, vågornas kluckande mot stranden och över hur förträffligt en picknick kan smaka! Entiskan hade bakat en makalös paj, med smak av skogens bär. Regentens hundvalp övade ålning meddelst hasning i sin iver att komma över sagda läckerhet obemärkt! Primula drog på sig vissa stilpoäng med sin medhavda teservis i svart porslin. Även Zigils små flaskor med blå respektive röd dryck drog till sig ett visst intresse. Den vördade gillesmästaren hade förberett en quiz om alvgillet, lämpligt nog. Det var Carolina och Gwindor som tog hem det ätbara priset. Deras eglerio!
Foton: Gil-galad & Fimbrethil.
Något senare plockade Fimbrethil fram ett mystiskt rep, som sedan visade sig skulle användas till en lek. Denna gick ut på att försöka röra vid repet så högt upp som möjligt med foten. Det visade sig vara svårare än man trott att komma mycket högre upp än sin egen brösthöjd. Repet blev sedan väldigt spontant ett hopprep som Henny och några av inbyggarna gjorde sina tappra försök att hoppa så länge som möjligt med. De mindre barnen roade sig med att bada i sjön tills de huttrade! Kort sagt; ett riksmöte att minnas för både stora och små! Turgon
fl elostirion 9
En illustration från TTS-eran. Tack till Ren.
Varde stipendiefond! Mithlonds Grå Råd har i sin enformiga vishet funnit det för gott att instifta en stipendiefond för behövande medlemmar. Fondens startsumma är 2000 kr, fonden förväntas i fortsättningen införskaffa medel på liknande sätt som Aelindurs Vänskapsfond. Alla medlemmar är välkomna att nominera mottagare genom att maila fondens förvaltare Ren den Orene via ren@mithlond.se med en motivering. Han kan även förse dig med statuterna eller övrig information vid behov. Utdelningskriterier: §4 Nyttjande: Var medlem i Mithlond äger rätt att nominera inför fondens förvaltare. Vid beslut om eventuellt utdelande av fondens medel skall Rådet uppmärksamma eventuell jävsituation. Rådsmedlem i jävsituation skall inte delta i beslut om fondens utdelande. Fondens medel skall utnyttjas med sparsamhet. Det finns två typer av godkända utdelningar:
Notis: 10 elostirion fl
1. Festgärd: Medlem kan tilldelas medel för att täcka del av festgärd. Utdelande skall i första hand nyttjas för festgärder inom riket och endast i undantagsfall för aktiviteter arrangerade av andra riken. Medel kan aldrig utdelas för aktiviteter arrangerade av Utgård. Fonden täcker maximalt 80 % av enskild festgärd och kan inte användas till extrautgifter exempelvis dryckespaket eller kostnader för föredrag, privata transporter m.m. 2. Resa: Medlem kan tilldelas medel för att täcka del av resekostnad. Utdelande kan nyttjas för resor till aktiviteter både inom och utom riket. Medel kan aldrig utdelas för aktiviteter arrangerade av Utgård utan midgårda anknytning eller intresse för föreningen. Fonden täcker maximalt 50 % av enskild resa och billigaste transportsättet skall alltid användas. Nyttjande av egen bil med endast en (1) resande skall endast i extrema undantagsfall ersättas och bara om detta bevisligen blivit billigare än resa med annat transportmedel eller inte kunnat undvikas. För Grå Rådet Arthalion
Hösten har för med sig gillesmästarskiften. På Eldars riksmöte i augusti meddelades att Fingons son lämnade över mästarskapet till Beléwien och på september riksmöte – det synnerligen lyckade TolCon – efterträddes F. Bolger av tvenne gillesmästare, nämligen Malbeth Siaren och Ruby Gamgee. Den förstnämnde kröntes till och med. Ett eglerio för de avgående och ett eglerio för de nytillträdda! EGLERIO! EGLERIO! – Redaktionen.
Regnskogen i repris Den årliga ”regnskogen” skulle gå av stapeln och jag, Beléwien och Honung lastade in oss i en liten gul bil och gav oss ut på vägarna. Humöret var på topp och trots att den lilla bilen behövde manas upp för Hallandsåsen och att stora grå moln hängde över oss anlände vi till Angmar och Bokskogen med leenden på läpparna, alla vet ju hur en Bokskog går till.
favorit kunde man åskåda bågskyttetävlingen, som sedvanligt vanns av en av våra vänner från Bri.
Första halvan av helgen höljs lite i en dimma men jag kan med viss säkerhet säga att det förekom en mycket framgångsrik Mithlonda ambassad, en litterär och visuell beskrivning av de sju budorden, ingen borde kunna motstå den inbjudan till Höstgillet!
När kvällen kom satte vi oss till bords för en helt fantastisk bankettmåltid. En värmande soppa med hembakat bröd till förrätt, en obeskrivligt ljuvlig helstekt gris till huvudrätt, serverad med ugnsrostade rotsaker… mmm. Ett mjukt päron, fyllt med russin, toppat med kryddad grädde gjorde måltiden komplett. Vackra sångnummer framfördes, och sorlet från muntra samtal runt de små borden höll i sig hela kvällen. Inte ens det ihållande regnet, som varit en trogen följeslagare under hela helgen, kunde dämpa stämningen!
Jag har också ett vagt minne av en fest på fredagskvällen, en bar… en nakenbar? Ojoj, låt oss glömma den snabbt! Lagom till dess att dimman lättat frampå lördagens förmiddag var det dags för de atletiska inslagen av Bokskogen, bland annat en mycket spännande fotbollsturnering som gick av stapeln mycket tack vare allas vår Gorbag, allas semiprivata cheerleader. Forodrim stod som segrare för första gången, deras Eglerio! Om inte fotboll var en
En mycket lyckad helg kom till sitt slut och den lilla gula bilen rullade hemåt igen. Personligen är jag redan lite sugen på nästa sommars Bokskog eftersom Gothmog har lovat mig bra väder! Men som tur är så behöver vi inte vänta så länge, vi kommer att få återse flera av våra vänner redan i höst, det har jag också blivit lovad, annars kommer skogen att dränkas i en syndaflod, ingen, ingen, bryter ett löfte till Uinen! Uinen
Det som händer i Bokskogen, stannar i… Färden mot Bokskogen påbörjades nästan i tid. Den gula mumakilen var fullastad med packning och proviant, så fullastad att undertecknad alv samt Honung och Uinen knappt fick plats. Resan ner kantades av matstopp, vattenstopp och självmordsbenägna fåglar. Då kartan glömts hemma kändes det ett tag hopplöst att hitta målet, men Uinen lyckades få liv i sin palantir och fick den att visa vägen.
tälttaket och utanför sänkte sig mörkret, men i goda vänners lag kan inte ens väta, kyla och mörker ta bort stämningen. Beléwien
Fredagskvällen utmärkte sig sedan med baren…Och vad mer kan jag säga än att det som händer i Bokskogen, stannar i Bokskogen. Lördagen bjöd på flera aktiviteter, bl.a. pilbåge och fotboll. På kvällen bjöds det upp till bankett där en utsökt trerätters måltid dukades upp. Regnet smattrade mot
fl elostirion 11
Ambassader vi minns: Asterixambassaden Detta var min första ambassad som ceremonimästare. Jag hade aldrig tidigare åkt till något annat rike, så jag var lika nervös som förväntansfull av många anledningar. Resan skulle gå till Forodrims majbankett och äldre, visare inbyggare hade låtit mig förstå att jag som ceremonimästare hade ett ansvar att se till att upprätthålla Mithlonds rykte att ha galna och underliga ambassader. Eftersom jag inte hade någon aning om vad jag skulle göra bjöd jag helt enkelt in till ett öppet spånmöte för alla som var intresserade. Det var god uppslutning, och om jag inte minns fel var det Fimbrehil som kläckte idén att vi skulle göra en Asterixambassad. Sagt och gjort! Jag läste om alla album (ett hårt jobb, men någon var tvungen att göra det) och skrev manus till en kort scen som innehöll alla nödvändiga detaljer inklusive bautastenar, ruttna fiskar och slagsmål. Vildsvinsjakten fick strykas, samt vissa alltför obegripliga referenser i syfte att skoja med Forodrims jarlar. Den mithlonda kreativeten flödade formligen över när vi förberedde oss. Lockiga peruker och plasthjälmar införskaffades. En sköld (för att bära Majestix) tillverkades och Primula lånade ut en antik harpa till Trubadix. Fast kronan på verket var naturligtvis bautastenen. Om inte minnet sviker mig så var det Serinde och Melóre som tillverkade en mycket vacker bautasten i naturlig storlek i papier mache. Bautastensleverantören med de röda flätorna hade blivit stolt! Rollerna fördelade sig förvånansvärt lätt. Turgon, som då var regent, fick spela Majestix, och Primula tog följaktligen på sig rollen som hans hustru, Bonemine. Fimbrethil knep huvudrollen som Asterix, Raniel Mirakulix, Baranor var självskriven som Trubadix och naturligtvis var det Tar-Palantir som fick axla rollen som Senilix. Cirieth spelade Smidefix och Erion Crabbofix. Beldin var berättaren och Serinde och Melóre sköldbärarna. Själv tilldelade jag mig rollen som den stilige bautastensleverantören, Obelix. Jag måste dock påpeka att denna rollfördelning inte har något att göra med mitt alias, ty även om Fredegar som vi alla vet är aningen korpulent är Obelix INTE tjock. Så det så. Jag har alltid varit av den mycket bestämda uppfattningen att repetition är alla succéers moder och när manuset var färdigt hade vi en genomgång innan vi åkte upp i det som brukade kallas för Baranors replokal.
12 elostirion fl
För att komma till denna lokal var man tvungen att gå upp för en brant och lång trappa. Detta är ju för det mesta inga som helst problem, men repetitionen var förlagd till dagen efter det stora motionärsloppet ”Mithlond runt” (kallas ofta, helt felaktigt, för Göteborgsvarvet). Den gode Baranor hade en fruktansvärd träningsvärk, vilket gjorde att det var mycket smärtsamt för honom att gå i nämnda trappa. Så smärtsamt att när han såg hur Tar-Palantir (som också hade sprungit) rusade ner för trappan så stönade han högt. Númenors 24:e konung vände sig då om och rusade helt sonika upp för trappan igen. Baranors lidande blev inte mindre. Vi fick också tillfälle att repetera en gång på plats i Fornost Erain. Det visade sig nämligen så att Serinde bodde väldigt nära bankettlokalen i ett nybyggt studentområde. Ute på hennes grusiga innergård fick vi möjlighet att dra igenom ambassaden ett par gånger, inklusive viss dekor och delar av utstyrseln. Någon månad senare pratade Serinde med en av sina grannar som i förtroende berättade att det bodde lajvare i deras område. Dessa kreativa lajvare hade till och med gjort en egen bautasten! Jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag var rätt nervös när vi sedan kom fram till bankettlokalen. Mitt första uppdrag var att hitta Forodrims ceremonimästare och stämma av med honom vad som gällde. Då var det riddar Ingwë som förkroppsligade ceremonimästarämbetet och jag hade fått honom beskriven som en mycket stressad herre med stora mustascher. Alla som har försökt hitta Ingwë innan ett ceremoniblock vet att det är närmast hopplöst, men jag måste ha lyckats eftersom vi på något sätt genomförde ambassaden. Forodrims ceremonier brukar vara stämningsfulla men långa, och den här gången var inget undantag. Personligen tycker jag i och för sig inte att det är något fel på långa ceremonier, men som bekant gör det ju inga under-
verk med nervositeten att sitta och vänta för länge på sin egen tur. Nåja, till sist var det i alla fall dags för oss. Mithlondrim samlades så diskret som möjligt utanför ceremonisalen (att ”så diskret som möjligt” egentligen betyder ”inte särskilt diskret alls” är väl relativt uppenbart). Vi packade upp bautastenen, bytte om till gallisk klädsel och satte igång. Allt började med att Senilix, d.v.s. Tar-Palantir, stapplade in i tystnad. Efter honom kom berättaren, Beldin. När han var framme vid scenen var det någon från kulisserna som ropade: ”Var är gamlingen?”.
Bonemine som skällde på Majestix och gick iväg. Sedan var det någon som sade något om rutten fisk och så var slagsmålet igång. På något sätt hann vi också med att binda Trubadix. Nåja, Bonemine kom tillbaka med presenterna som lämnades över till Forodrims något förvirrade Råd och det galna gänget galler kunde tåga ut för att förvandlas till minst lika galna mithlonditer som kunde glädjas över att ha genomfört ännu en lyckad ambassad. Fredegar Bolger, ceremonix emeritus
Beldin ropade tillbaka att han redan var framme. Och sedan började han berätta. Ja, ni kan väl alla historien vid det här laget: ”Forodrims år 33, hela Midgård var ockuperat. Hela? Nej…”. Nu var det dags för intåg. Högljutt – vi stod ju ännu i kulisserna – började vi dividera om huruvida vi hade med oss någon intågsmusik. Trubadix (Baranor) sade glatt att han kunde tänka sig att sjunga, men det fick han inte. Så vi bestämde oss för att gå under tystnad. Men tystnaden bröts av ett stort brak. Först tågade två sköldbärare in, fast Majestix stod inte på skölden. En efter en drällde gallerna in, till Forodrims stora glädje. Jag tror att de bröt samman fullständigt när jag gjorde entré i bar överkropp och bärandes bautastenen! Jag tror inte någon hade tänkt sig att vi skulle vara så galna att vi skulle tillverka en bautasten. Skratten som hördes i lokalen såg till att blåsa bort all nervositet. Sist kom Majestix som skällde ut sköldbärarna för att de inte hade böjt sig ner när de gick in genom dörren. Han vände sig sedan till Forodrims Stora Råd, berättade hur trevligt det var och bad att få lämna över gåvan. Denna hade naturligtvis glömts bort. Obelix påpekade att han minsann hade med sig en gåva, men det dög inte för
fl elostirion 13
En illustration från TTS-eran. Tack till Ren.
Utrikeskansliet informerar
Bri-BBQ
Våra vänner i Bri inbjuder till värmande vinterfest den 11/2 2012. Se även separat inbjudan på sidan 16. Observera att det inte finns möjlighet att övernatta i festsalen, så de som önskar närvara ombeds att försäkra sig om säker hemtransport efter festens slut. Anmälan (till ethuil@bri.dk) och överförande av mynt (275 danska kroner) ska ske senast den 3/2 2012 – kom ihåg att ange ditt namn och ditt hemvist – till Bris (och även Ethuils) konto 4290 0005759 i Nordea. Alla måste medverka! De som ännu inte varit på en Brifest har något mycket trevligt att se fram emot. En grekisk utflykt De som är i Grekland den 15–16 oktober i år kan följa med det grekiska Tolkiensällskapet på utflykt till berget Parnis, och hjälpa till att fira deras nioårsjubileum.
14 elostirion fl
Det hela börjar kl 18.00 på lördagen och avslutas kl 18.00 på söndagen. Mat, logi och aktiviteter utlovas. Priset varierar från 10 euro till 45 euro, beroende på hur mycket man vill göra och hur länge. Sista anmälningsdag är 15 september. För ytterligare information, se www.tolkien.gr och välj ENGLISH i menyraden, om de grekiska språkkunskaperna är lite rostiga. Utgård På Club Cosmos pubmöten kan man, om man har tur, träffa våra vänner från TTS. De brukar dock dölja sig bakom hemliga identiteter som ”Lasse” eller ”Sören”. Pubmötena hålls den andra tisdagen i månaden från c:a kl 17.00, på The Rover på Andra Långgatan. Ruby Gamgee Mithlonds Utrikeskansler
Konferens 2012: Return of the Ring Celebrating 75 Years of »The Hobbit« Loughborough University, 16th-20th August 2012 J.R.R. Tolkien is an author who excites diverse critical response from both academia and non-academia. Although best known for The Lord of the Rings, The Hobbit, and other tales of his Middle-earth »legendarium«, Tolkien’s oeuvre extends to Anglo-Saxon studies (to which he contributed much as an academic), essays on fairy tales, poetry, children’s tales and non Middle-earth fantasy. In recent years academic interest in the fantasy genre has increased dramatically. Likewise fandom studies are developing as fan productions proliferate, particularly since Peter Jackson’s film adaptation of The Lord of the Rings. ’Return of the Ring’ is a conference celebrating 75 Years of ’The Hobbit’ which aims to bring together scholars and researchers from across the globe to share their expertise and interest in any Tolkien-related area of study such as linguistics, fantasy, literature, education, media & culture, fandom etc. Speakers include Tom Shippey, Martin Barker, Dimitra Fimi, John Garth, and Corey Olsen amongst others. The conference will include several academic streams as well as other events and is run by The Tolkien Society, the long-established literary society devoted to the promotion and understanding of the works of J.R.R. Tolkien.
ring.org by 11th November 2011. If you are organising a group of presentations, the group co-ordinator should contact Meggy directly before submitting the individual items. We also invite applications for the Christine Davidson Memorial Lecture, for which the selected recipient will receive some financial assistance to attend the conference. If you wish to apply, please read the information about the award www.returnofthering.org/cdml.php and the criteria for entry. The deadline for offering items for the programme is November, so bear that in mind as the months slip by.
Of course we are still interested in themore non-academic offerings, in particular inter-active, and family friendly items;art;drama and music, so if something of this kind is in your mind we shall be delighted to fit it into the programme.
Details of the full conference, »Return of the Ring«, including accommodation rates, are available at www.returnofthering.org
The Tolkien Society invites submissions of proposals for papers, panels, workshops, and posters. For more information about the programme, to submit abstracts or papers, or to discuss any aspect of your proposal, please contact Meggy McMurry at programme@returnofthe-
Susan ~ Tuilinde International Liaison Return of the Ring Tolkien Society
Nai elen siluva tielyannar!
fl elostirion 15
Manusstopp för nummer 101: fredag den 18 november. Beräknad utgivning: den 30 november.
16 elostirion fl