3 minute read
”NU TÄNDER VI LAMPAN”
Då Timo Takanen var fyra år gammal skickades han iväg från sin familj i östra Finland till Sverige. Timo var en av de nästan åttio tusen finska barn som under kriget 1941–44 evakuerades och omhändertogs av fosterfamiljer, främst i Sverige men också i Norge och Danmark. Meningen var att barnen skulle återvända hem efter kriget, men Timo återvände inte och han lärde sig aldrig tala finska igen.
Advertisement
”Det är konstigt hur lite man i Finland har talat om de krigsbarn som aldrig återvände, och de tragedier arrangemangen betydde för familjer i bägge länder. Tänk att man uppmanade fosterfamiljerna att inte älska barnen – de skulle ju tillbaka till Finland.”
TIMOS DOTTER Anna Takanen blev en av Sveriges ledande teaterprofiler – Anna är regissör, dramatiker, skådespelare och tidigare chef vid stadsteatrarna i både Stockholm och Göteborg. Sedan sin pappas sjukdom och död har hon arbetat på textverket ”Sörjen som blev”, en drabbande berättelse om Timo och hans mor som förlorade sitt gemensamma språk, och på vilket sätt krigets tragedi förföljer en släkt genom generationerna. ”Det tar fyra generationer för ett krig att lämna en familj”, säger Anna Takanen. ”Jag tillhör den tredje.”
Sörjen som blev började som en dagbok och har nu utvecklats till en hel pjäs, som får sin premiär på Lilla Teatern första september. Det är också första gången Anna står på scen i Finland. Men Finland hade noterat henne redan tidigare. I medlet av juni kom det ett brev:
I egenskap av Stormästare för Riddarordnarna har Finlands president Sauli Niinistö förlänat Er riddartecknet av Finlands Lejons orden. Ordenstecknet är Finlands tack för Era värdefulla insatser för relationerna mellan våra länder under många år. ”Det var stort, och det är en utmärkelse jag gärna tar emot och vill dela med min pappa, farmor, min finska släkt och alla krigsbarn”, säger Takanen. ”Det var redan stort att få komma till Finland med pjäsen, och nu känns det ännu större.”
Anna Takanen har tidigare åkt runt i Sverige och föreläst om krigsbarnen, och berättar att intresset där varit enormt. ”Därför är det konstigt”, säger hon, ”hur lite man i Finland har talat om de många krigsbarn som inte återvände, och de tragedier arrangemangen betydde för familjer i bägge länder. Tänk att man uppmanade fosterfamiljerna att akta sig för att älska de finska barnen, för de skulle ju tillbaka en dag.”
Initiativet till barnförflyttningarna kom från Sverige och omtalades som en slags kompensation för utebliven militär hjälp. I Finland ställde man sig först skeptiska till idén att skicka sina barn – landets framtid – utomlands. Hur den heta politiska diskussionen förlöpte berättar Anna också i pjäsen. ”Det är dags att tända lampan nu och behandla det här såret. Det är min generations uppgift.”
Trots att Finland och Sverige har fått leva i fred länge nu, skickas barn fortfarande iväg från länder i kris och krig. ”Situationen på 1940talet mellan grannländerna var visserli
gen unik”, säger Takanen, ”men de mänskliga såren av att tvingas fly och lämna sin familj är alltid lika.”
Hon påminner om att sextio miljoner människorjust nu är på flykt i världen, och att ingen av dem har lämnat sina hem frivilligt.
Som regissör för Sörjen som blev fungerar Mikaela Hasán, som i år belönades med Thaliapriset för Årets pjäs med DUVteaterns I det stora landskapet. Det är Takanens och Hasáns första samarbete. Pjäsen är i grunden en monolog, men varje föreställning åtföljs av ett publiksamtal som modereras av Annas kusin Päivi Storgård. Med på scenen finns också musikern Harri Kuusjärvi, hemma från de finsksvenska gränstrakterna kring Torneå. ”Det finns mycket friktion men också stor humor i förhållandet mellan våra länder”, säger Takanen. ”Det blir säkert berörande för många i publiken, men vi ska också ha roligt!” •
Sörjen som blev, skriven, och uppförd av Anna Takanen, har premiär på Lilla Teatern den 1 september. Biljetter via QR-koden intill, tfn (09)3940371 eller lillateatern.fi. Pjäsen är ett samarbete med Riksteatern och Östgötateatern.
