Upp och hoppa, ungar!

Hur ska man få barn att röra på sig mer? Äta bättre? Känna sig trygga? I Bollnäs satsar Föreningsalliansen på ett nytt projekt. Genom samarbete med bland annat Länsförsäkringar hoppas man väcka liv i slumrande Skol-IFföreningar i kommunen för att skapa meningsfulla aktiviteter efter skolan.

Nu tittar man på timmarna efter skoldagen. Björn Lans berättar:

Solrosens IP badar i sol. Några barn spelar fotboll på en plan. Några andra sitter på en bänk och pratar. Svea Johansson, Hanna Loncsár och Charlie Nordgren åker sparkcykel och skateboard.

Deras skoldag i femte klass har nyss slutat.

Hur skulle de vilja att den fortsatte?

– Det skulle vara bra om det fanns olika aktiviteter att välja på så att man fick testa lite olika, säger Hanna, som siktar på att bli läkare i framtiden.

– Som skateboard, inlines, fyller Svea, i som drömmer om att bli skateboardproffs ”och bo i ett stort mansion”.

– Och fotboll och basket och lite av varje, säger Charlie, som vill bli fotbollsproffs. Och mitt i alla dessa drömmar står Björn Lans.

Han är en av två verksamhetsledare i Föreningsalliansen, en idé i Bollnäs som föddes just på Solrosens IP för några år sedan och nu blivit en självklar aktör i samhället.

– Bakgrunden var lite kontroverser mellan de som hängde här för att spela spontanfotboll och de som kom och hade bokat planen, berättar han.

När man letade en lösning konstaterade någon att när det finns Näringslivskontor för att hjälpa näringslivet borde det finnas Föreningslivskontor också för att hjälpa föreningarna. Sagt och gjort.

En organisation som kan stötta föreningsliv och civilsamhälle, Föreningsalliansen, föddes och driver och har drivit en rad projekt.

Fritidsbanken, där barn gratis kan låna olika redskap, är ett av de mest uppmärksammade.

– Undersökningar bland barn pekar på skolan som den tryggaste och bästa platsen när det gäller näringsintag, aktiviteter och även trygghetsaspekten.

Men vad händer efter skoltiden?

– Det är ett dilemma att många skolbarn från, säg, tredje klass och uppåt slutar tidigt, har egen nyckel hem och därför bara går hem efter skolan. Det kulminerar i mellanstadiet, säger Björn Lans.

Spontanidrotten och den spontana leken har minskat år för år. Oavsett om man tror att det beror på det digitala samhället eller något annat samhällsfenomen är det ett faktum att barn rör sig mindre, äter sämre och går upp i vikt.

Det har Föreningsalliansen kikat på. Björn Lans funderar högt:

– Vi tror att skolan som arena är den bästa spelplanen. Men att skolan ska ha ansvar för aktiviteter efter skolan kanske inte är bästa lösningen?

Och här kommer då Skol-IF in. Snabb historielektion: Skolidrottsförbundet skapades redan 1916. En skolidrottsförening (Skol-IF) är barnen och de ungas egen förening. Tanken med en Skol-IF var att ge alla barn och ungdomar möjlighet till en enkel, rolig och billig fysisk aktivitet i anslutning till skoldagen. Barn och unga ska driva den med vuxnas stöd. Skolidrottsföreningars popularitet har kommit och gått. De är väldigt aktiva på en del platser i Sverige men ligger vilande på många andra.

Som i Bollnäs.

– Vi ser en möjlighet att använda den befintliga organisation, med organisationsnummer, som finns. Där kan man härbärgera medel för utbildning och ledarskap för att forma aktiviteter efter skolan. Det kan vara idrott men även andra typer av meningsfulla aktiviteter, säger Björn Lans och nämner till exempel en eftermiddag med bakning eller kanske få besöka blåljusverksamhet.

Föreningslivet och civilsamhället ska involveras. – Men det är viktigt att det är elever som bestämmer innehållet. Rent konkret kan inte till exempel 8- och 9-åringar driva en Skol-IF. De kan tycka till om aktiviteter men måste stöttas av vuxna. På ett högstadium kan det fungera, men när en årskull slutar finns risk att ryggraden i den föreningen försvinner. Vi måste se till att det fungerar även över tid. Kanske med lärare i fritidshem, fritidspedagoger, som har arbetstid efter skoltid i nyckelroller, säger Björn Lans.

Han och hans kollegor hjälper till att hitta vägar till olika former av finansiellt stöd. Bara ett par dagar efter vårt möte ska Arbrå skola, som nyligen väckt liv i sin Skol-IF, ha en aktivitet som inslag i en Må bra-vecka.

Visionen är att skolor ska ha tre, fyra aktiviteter per eftermiddag så barnen kan välja. Kanske finns fordon som kan skjutsa dem? När de går hem vid halvfem–fem ska de fått ett bra mellanmål, rört sig och över tid ha fått testa många aktiviteter.

Alltså precis det Svea, Hanna och Charlie drömde om.

Just nu pågår processen på fem skolor i Bollnäs kommun: Granbergsskolan, Arbrå skola, Kilbergsskolan, Rensbackens skola, Friskolan Lust & Lära 