Bygd #2 2020

BYGD ETT SAMHÄLLSMAGASIN FRÅN LÄNSFÖRSÄKRINGAR GÄVLEBORG

Brandkatastrofen slutade lyckligt

DE BYGGDE NYTT AV RUINERNA

Här är alla ungdomar välkomna

Odling i Orbaden. Msgana, Krusmynta och Ester plockar gästernas lunch.

Gävleborgstrion som längtar hem Årsunda, Högbo, Ockelbo, Lingbo, Segersta, Orbaden, Järvsö…

Tidernas resa #2/2020

HEJ, GÄVLEBORGARE • SAMHÄLLSFONDEN • MEDARBETAREN • FRÅGOR: VIKTIGT INFÖR HÖSTEN • FRUKTKUNGEN

• KORSORD

LEDARE

BYGD

Ett samhälls­m agasin från Länsförsäkringar Gävleborg

V

#2/2020

ilken konstig tid!

Ansvarig utgivare Lena Bogren, Länsförsäkringar Gävleborg Layout & produktion Anders Gustafson Texter & projektledning Ola Liljedahl, Lena Nyblad Omslagsfoto Ulf Berglund Foto Ulf Berglund, Peter Cederling, Malva Cederlund, Deca Text&Bild, Stéfan Estassy, Maria Strid Illustrationer Emma Harrysson Tryck Gävle Offset Papper 100/170 g Amber Graphic Upplaga 37 000 Vi reserverar oss för eventuella fel­skrivningar och villkors­­föränd­ringar. För aktuell information om Länsförsäkringar Gävleborgs produkter och tjänster, besök www.LFgavleborg.se

30410965

2

Tre små ord av trygghet

Denna tidskrift är tryckt på ett tryckeri med miljöprofil.

BYGD 2/2020

Det måste vara en av de vanligaste meningar som sagts sedan i mars. Det räcker att man säger de tre orden. Alla vet vad man menar.

Ni som läser Bygd är, givetvis, alla drabbade av pandemin. Det blir vi när något vänder upp och ned på hela tillvaron. En del har drabbats mycket hårt, andra betydligt lindrigare.

Men vi alla har förlorat en sak: trygghet.

För ibland förändras mycket av det vi tagit för givet. Det blir en påminnelse om att världen är sårbar. Ett krig, en naturkatastrof, en pandemi…

Försäkringar hjälper mot mycket – men inte mot allt.

Jag tycker om ordet trygghet. Som företag bidrar vi till människors trygghet. Det är vår vardag. Därför är det frustrerande att inte kunna hjälpa alla med allt. Men vi har försökt. Genom att ringa våra företags­kunder för att höra om vi kan stötta i sämre tider. Genom att ge råd kring privatekonomi. Genom att vår Samhällsfond har hjälpt många föreningar ekonomiskt.

Och vi fortsätter med detta, varje dag, och hoppas snart få säga: Vilken normal tid!

Välkommen till ett nytt nummer av Bygd!

Per-Ove Bäckström VD Länsförsäkringar Gävleborg

INNEHÅLL#2/2020

4 Hej, Gävleborgare

32 Medarbetare full av energi

Vi gävleborgare skapar vår del av världen, den del som kallas Gävle­ borg och består av Hälsingland och Gästrikland. Vi, Ann-Christine som flyttat hit för att ta hand om Folktandvården, Madde som hoppar tresteg och är instagramprofil och några andra.

När det pratas om energifrågan är alternativen ofta solenergi, vindkraft, kärnkraft… Ett alternativ skulle annars kunna vara Lisa Engstrand. För frågan är om mer positiv energi finns.

8 Tidernas resa på Tidernas väg Coronasommar. Hur ska vi resa? Det blev en cykeltur på Tidernas väg genom Gästrikland och Hälsingland med roliga möten och vackra vyer.

16 Leif, 77, tar hand om de unga Det är gemenskapen man som besökare slås av när man kliver in i Gumpels Fritidsgård i Bollnäs. Leif Fernqvist, 77 år ung, tar emot och lotsar oss runt bland skateboardåkande ungdomar.

34 Fruktkung i Australien 1872 klev en ung man i Gävle på en båt. 20 år ung hade han valt att emigrera till Australien – där han slutade sina dagar som en av världens stora fruktodlare.

35 Korsordet Nytt Länskryss med fina priser.

20 Samtalet ingen vill ha Benny Lodén hade åkt med sina anställda på Lodéns Industrimontage för ett uppdrag i Skutskär. Bara två var kvar i verkstaden. Plötsligt ringer Bennys telefon och en kollega ropar: ”Det brinner!”

24 Så släcker du en brand På hösten och vintern tänder vi ljus och eldar i kakel­ ugnar. Mysigt? Absolut. Men också lite farligt. Vi tipsar om vad du ska tänka på för att undvika, eller släcka, en brand.

25 Hemlängtare som inte kom hem Vi pratade med tre sedan länge utflyttade gävleborgare som ändå alltid längtar hem till sina paradis i Gävleborg – men inte kunde åka hit sommaren 2020. Ewa i Myrtle Beach, Hellena i Amsterdam och Stefan i Chicago längtade till Op­ pala, Sandviken respektive Färila.

Illustration Emma Harrysson

BYGD 2/2020

3

GÄVLEBORGARE

HEJ

GÄVLEBORGARE

HÄLSINGAR OCH GÄSTRIKAR. TILLSAMMANS ÄR VI GÄVLEBORGARE. VI SA HEJ TILL NÅGRA AV OSS OCH FICK SMÅ INBLICKAR I ALLDELES VANLIGT OVANLIGA LIV.

Ölbryggaren Skidanläggningen i Orbaden lades ner 1992.

Huset där korgliftarna åkte in och vände inn­ an de plockade upp nya skidåkare ekade tomt.

Och började förfalla. Mer och mer.

2015 hände något.

Anders Malmberg berättar: – Då kom jag, brorsan Dennis och hans fru Johanna över liftstationen. Vi hade under några löprundor pratat om och börjat planera för att starta ett mikrobryggeri och tänkte börja i brorsans garage…

Liftstationen blev mycket bättre.

4

BYGD 2/2020

De renoverade och byggde om och idag är Organic Smash, som företaget heter, en attraktion i sig. Där korgliftarna en gång gick in går nu lokalproducerad öl ut.

– Vi är faktiskt Sveriges första och enda kravmärkta bryggeri, berättar han med klar stolthet i rösten och pekar: – Det där var förresten biljettluckan…

Det som skulle bli ett garageprojekt är nu en hel verksamhet, där de både brygger och ordnar visningar och provningar med både mat och dryck.

– Vårt öl finns att köpa som lättöl i matbutiker och restauranger, men också på Systembolag. Mest i Hälsingland förstås, men även i fjällvärlden.

Dessutom driver de en äventyrspark och ett vandrarhem på platsen.

Och har hundra nya planer.

– Det är otroligt kul. Inte minst för att det finns en speciell anda här i trakten, där det känns som att vi verkligen hjälper varandra, säger Anders Malmberg.

Skål för det!

FOTO: ULF BERGLUND

Återvändaren

FOTO: STEFAN ESTASSY

Ann-Christine Larsson Bolle gjorde sina första fyra år som tandläkare i Hudiksvall och Iggesund i början av 1990-talet.

Sedan rullade ett halvt yrkesliv på i först Norge och sedan Stockholm.

Häromåret kom hon tillbaka till Gävleborg. Nu som vd för Folktandvården Gävleborg.

– Det kändes fantastiskt roligt att det blev just Gävleborg.

Det var ju här mitt yrkesliv började, säger hon och fortsätter: – Det finns en själ i Gävleborg som är svår att sätta ord på, en vilja att vara i framkant. Eftersom vi har kliniker i hela regionen reser jag mycket. Det är viktigt att våra medarbe­ tare, oavsett var de arbetar, känner att vi är ett företag. Och att vården är bra och lika för alla invånare, oavsett var du bor.

Många gånger har det slagit mig under de resorna att, oj, vad priviligierad jag är som får uppleva det här på arbetstid.

Hon blundar lite och framkallar ur minnet: – Ta bara vägen förbi Forsa, vid Forsa kyrka, så vackert!

Och vägen mellan Bergsjö och Hudiksvall med alla vackra gårdar och vyer. När jag kommer söderifrån och närmar mig Bollnäs slås jag av skönheten där och likaså när jag fortsätter vidare mot Järvsö och Ljusdal. Och Ockelbo är fint! Och Hassela! Jag bor ju i Gävle och det är magi att promenera i Boulognerskogen i Gävle, längs med ån som jag vill kalla älv…

Hon fortsätter att rada upp exempel som rena rama turist­ ambassadören innan hon sammanfattar: – Jag visste att det inte skulle bli några 40-timmarveckor när jag tackade jag till det här uppdraget. Så jag var inställd på mycket arbete men hade kanske inte räknat med att jag skulle hitta så mycket livskvalitet här.

Hästföretagaren Caroline Holm gick Travlinjen på Nytorp, fick jobb hos rutinerade Jan-Olof Persson och Linda Hedström på Hagmyrens travbana – och startade eget som 25-åring.

I år, sju år senare, fick Stall Caroline Holm pris som Årets Hästföretagare i Sverige.

– Superkul, en ära och ett kvitto på att jag har lyckats, konstaterar hon.

Steget att starta eget var stort.

– Jag var ganska nojig i början. Att gå från anställd med lön till att veta att man måste få in pengarna själv var speciellt. När jag sedan bör­ jade anställa blev det samma lite nojiga känsla igen, det innebär ju ett ansvar, skrattar hon.

I dag har hon två heltidsanställda och en del extrapersonal.

Vad de gör?

– Vi tränar travhästar, kör travhästar, tar emot hästar som ska köras in och har jobbat mycket med rehabilitering. Skadade hästar från olika delar av Sverige kommer hit till Hudiksvall och vi lägger upp program för dem, berättar hon.

För travkunniga har de på senare tid hjälpt fina hästar som Heavy Sound och Nimbus C D tillbaka till travbanorna.

Ett tjugotal hästar finns i stallet nu.

– Det är fantastiskt att få jobba med min hobby. Sedan måste jag säga att få arbeta mycket utomhus också är något jag njuter av.

Och förstås att få följa hur hästarna utvecklas.

BYGD 2/2020

5

GÄVLEBORGARE

Semestergävleborgaren När Eduardo Agusti Boix kom till Hennan i Sverige första gången för snart 30 år sedan kände han sig liten inför den vidsträckta naturen och Hälsinglands blå berg.

Det var vatten överallt och ett hus här och där och stor kontrast till livet som brandman i Barcelona.

– När jag kommer till Hennan slår hjärtat i en helt annan rytm, konstaterar Eduardo i dag.

Som sommargävleborgare sedan många år tillsammans med frun Maria Strid, som

6

BYGD 2/2020

har sina rötter i Hennan, är byn en självklar del av livet.

Så vad är då det bästa med livet i Hennan?

– Allt vatten. Väljeeån, Storsjön och Hennansjön. Det är vatten som är renare än vattnet i kranen hemma i Barcelona. Dess­ utom tycker jag om närheten till naturen, tystnaden som bara avbryts av någon flitig gräsklippare då och då, säger han.

Han vill gärna bara vara när han är här.

– Gärna på campingen vid solnedgången, kanske laga en kôlbulle på grillen vid ån med

grannar och vänner. Jag gillar gästvänlighe­ ten, att det inte är några låsta dörrar utan bara ”kom in, jag sätter på kaffe”.

Annars dammar han gärna av cykeln och utforskar hälsingeskogarna eller letar de bästa rökerierna vid kusten för att köpa rökt fisk.

– Jag tycker också om att lyssna på de äldres tystnader när de pratar och försöka förstå deras historier och upplevelser. Jag hade turen att bli mottagen som “spanjoren” och snabbt bli accepterad.

FOTO: MARIA STRID

Trestegshoppet En av Sveriges bästa trestegshoppa­ re eller stor Instagramprofil?

För Madde Nilsson är identiteten självklar: – Jag är definitivt mest trestegs­ hoppare. Det är min största passion och kommer alltid i första hand.

Instagram är mest en rolig hobby och sen är det bara en bonus att det går bra, säger hon.

Som trestegshoppare för Gefle IF har det blivit ett SM-guld, flera andra SM-medaljer och många landskam­ per.

Som Instagramprofil har hon plötsligt 115 000 följare, en skara som dessutom ökar i snabb takt.

– I början delade jag helt enkelt bara med mig av lite blandade foton till familj och vänner. Det är först de senaste två åren som det tagit fart ordentligt, berättar hon.

När hon insåg potentialen i detta valde hon att satsa stenhårt på att förmedla att det alltid finns något att vara glad och tacksam för – oavsett vad som pågår runt omkring oss eller hur mörkt livet kan kännas ibland.

– Det har visat sig att mina följare gillar den positiva energi jag försöker sprida. Det är såklart mycket fokus på träning också, då det tar upp en stor del av mitt liv och många berättar att jag inspirerar dem till att börja träna.

Inte blev det mindre uppmärk­ samhet när hon kontaktades av modellagenturen Mikas som letade efter en atletisk modell på uppdrag av Stadium till en så kallad ”long lifekampanj”. Det innebär att bilderna, som inte fokuserar på några trender, kommer att leva kvar i butikerna i många år framöver.

Hon har jobbat som skolkurator men lämnat det nu.

– I dagsläget är intäkter från samarbeten en av anledningarna till att jag kan satsa på friidrotten till 100 procent och inte behöver ett jobb som kräver min fysiska närvaro, säger hon.

Något som dessutom passar privatlivet, då hon sedan många år är sambo med ishockeyproffset Ryan Gunderson och de senaste åren bott i både Ryssland, USA och Schweiz.

– Sverige kommer alltid att vara hem. Det är här jag har min släkt och familj och de flesta av mina vänner.

Här tillbringar jag större delen av sommaren.

– Jag är född och uppväxt i Gävle men har släkt i Ockelbo och har spenderat många somrar där, vilket har gjort att det alltid kommer att ha en speciell plats i hjärtat, säger hon.

FOTO: DECA TEXT&BILD

BYGD 2/2020

7

TIDERNAS VÄG

Dagens lunch. Grönsaker på väg till köket på Wij Trädgårdar. Bisyssla. Erik Olsson med några av sina tiotusentals kompisar på Högbo Bruk.

Tidernas resa 8

BYGD 2/2020

Biljetterna låg på skrivbordet. Flyg till Tokyo och sköna dagar med OS. Då kom pandemin. Allt ställdes in. Vad gör vi nu i sommar? Hm. Vårt reportageteam smörjde cyklarna och trampade längs Tidernas väg genom ett somrigt Gävleborg.

Det blev Tidernas resa. text Ola Liljedahl och Lena Nyblad foto Ulf Berglund

på

Tidernas väg BYGD 2/2020

9

TIDERNAS VÄG

FULL TANK. Anders Olsson hittade paradiset, och en mack, i Lingbo.

V

”Vi ser älgar.

Vi ser kor. Vi ser hästar. Vi ser bin. Och bin ser oss.”

10

BYGD 2/2020

VATTEN MÖTER VATTEN. I infinitypoolen på Orbaden med utsikt över Ljusnan.

i satte oss på cyklarna i Årsunda, hade lätta skavsår kring Bollnäs och klev av dem i Ljusdal.

Okej då, inte i ett sträck.

På en vecka.

20 mil enligt google. Snarare 30 mil med utflykter och omvägar. Men det kunde gärna fått vara fler.

Längs Tidernas väg hittade vi nämligen underbara små gårdskaféer, loppisar och badplatser. För att inte tala om alla människor man möter.

Ta bara i Lingbo där vi käkar pizza på campingen. Imponerande att de har bensinpump i en by med 400 invånare, tänker vi när en liten Grålletraktor kommer rullande mot pumpen.

Mannen på traktorn visar sig heta Anders Olsson. En Lingbobo och bonde sedan tolv generationer. Inte.

– Nej, nej, nej. Vi har bara bott här några år. Vi kom närmast från London, där jag jobbat med marknadsföring och statistiska analyser, och ville flytta hyfsat nära vår dotter i Uppsala, berättar han.

De hittade paradiset i form av

ett gult hus i Lingbo – och pendlade till London…

– Jag klev på X-tåget i Lingbo, klev av på Arlanda, flög till London, jobbade några dagar och flög hem igen. Fantastiskt att det går! Men nu är jag lycklig pensionär, skrattar han.

När macken lades ner 2018 kraftsamlade byn.

– En förening bildades. En lång process drog igång. Efter kontakter med bland annat Kårböle, som hade haft samma problem, kom vi till slut fram till ett avtal med Din-X, berättar han.

Själv har han den flådiga titeln automattank­ stationsföreståndare men det är Seyfeddin Ali, som gjort pizzan vi käkar, som står för den dagliga tillsynen i och med att pumpstationen ligger vid hans restaurang.

Sådant och, mycket annat, får man höra längs Tidernas väg.

Om det är det långsamma tempot när man cyklar som gör det ska vi låta vara osagt, men att trampa sig fram genom skogarna i Gästrikland och Hälsingland visar sig vara extremt socialt.

Redan första natten på Årsunda camping, som ligger vid den långa strand som brukar kallas Gästriklands

FYNDJAKT. Loppis är svenskarnas stora sommarnöje. Här utanför Ockelbo.

riviera, är ett bra exempel. När vi kliver ut ur stugan på morgonen hamnar vi mitt i en bouleturnering där Årsundas pensionärer gör upp. ”Vill ni ha kaffe”, frågar någon och sedan vet vi snart allt om både Årsunda, vikingaliv och boule.

D

et känns ibland som att vara mitt i en

rullande naturkunskapslektion. På underbara Högbo Brukshotell och Högbo Bruk lär vi oss att alpackor är ett sydamerikanskt kameldjur, släkt med laman och på håll även med kamel och dromedar.

Vi ser älgar. Vi ser kor. Vi ser hästar. Vi ser bin.

Och bin ser oss. Tyvärr.

Eller kanske man ska säga lyckligtvis? För just därför får vi där utanför hotellet träffa den engagerade biodlaren Erik Olsson och får lära oss att det i ett bisamhälle kan bli 60 000–70 000 bin, att han har krainerbin från Slovenien i uppåt 100 samhällen fördelade på 100 kupor på 14 platser i Gästrikland.

Varav en alltså är i Högbo där han dessutom bor.

– Det var syrran som började med bin. När hon flyttade till Stockholm tog jag över och

DRÖMSTÄLLE. Malin Näsmans creperie i Järvsö är en resa i sig.

har utvecklat det till något större än bara lite hobbykupor, säger han.

Bertil De-Jonge, som jobbar på Högbo Bruk, kommer förbi och berättar hur det gick till när Erik och hans bin hamnade här: – Utanför gårdsbutiken såg vi plötsligt en bisvärm en dag. Vi visste inte vad vi skulle göra men kom på att den där Erik Olsson väl håller på med bin. Det var helt fascinerande att se hur han kom med en säck och fick ner hela svärmen i säcken.

Erik skrattar: – Äh, det handlar bara om att få in drottningen i säcken. Då följer de andra med.

Om han blir stucken?

Mest varje dag.

Fantastiskt god honung blir det i alla fall.

– En blandning av skog och trädgård, inte mycket raps. Äkta Högbohonung helt enkelt, säger han.

Vi handlar en burk i butiken på hotellet där Stefan Johansson, krögaren för den prisbelönta restaurangen, står och plockar bland varor som ingår i deras koncept Made in Högbo.

– Visionen är ju att allt vi serverar här ska komma från Högbo Bruk eller trakterna i vår verkliga närhet, säger han.

Guldkorn!

Järvsö Crêperie ”Alla” pratar om crêperiet.

Platsen och maten tar dig på en resa. Plötsligt är du i ett Frankrike mitt i Järvsö. Malin Näsman som är uppväxt i Hassela, gjorde karriär som fotograf i Stockholm men flyttade till Järvsö för att jobba mindre.

– Hm, blev kanske inte så, skrattar hon.

Tio tallrikar första som­ maren har blivit många fler.

– Konceptet crêperie är lite diffust. Man kan lite göra det till vad man själv vill.

Vad hon vill är uppen­ barligen vad gästerna vill också. Kön är ofta lång och hyllningskören hög.

– Jag ÄLSKAR Hälsing­ land. Det som ger mig mest styrka är vyerna, bygderna, alla tider på dygnet och året runt. Jag blir helt knockad.

Det vill hon ska kännas i maten.

BYGD 2/2020

11

TIDERNAS VÄG

CYKELPOJKE. Lars Ek Lööv driver Järvsö Bergscykelpark som är navet i den stora cykelsatsningen i området.

VÄRLDSMÄSTARSTÄLLE. Erik Östlund och ”Billan” Östlund välkomnar till sitt paradis Kungsholmen i Segersta.

Det märks att odling är stort nu.

Längs hela cykelturen odlas det överallt i trädgårdar. Men det känns också på de mer publika platserna.

I ”Plötsligt lyser det rött.

Vi stannar. Vi plockar. Vi ligger ner.”

12

BYGD 2/2020

Ockelbo, till exempel, där vi först besöker Wij Trädgårdar i all sin prakt – och sedan ett koloniområde där vi träffar ett gäng nysvenskar som odlar och säljer grönsaker.

Malin Hermansson tar emot på Wij Trädgårdar. Hon jobbade internationellt på en stor industri, stod en dag i ett grustag i Texas och undrade om det egentligen var detta hon ville göra.

Hon sa upp sig och sex veckor senare dök en tjänst som vd på Wij Trädgårdar upp.

– Jag är intresserad av hållbarhet och levande landsbygd. Jag kände att det här var en pärla och det lockade att utveckla det kommersiella, berättar hon.

– Vi ser ju en trend med vandring och natur. Trädgården är som naturens förrum.

Vi vill att det ska återkopplas till kulturlandskapet och miljön häromkring. Vi odlar mer än vi bru-

kar och säljer överflödet till Ockelbo kommun så att det blir mat i skolor och på äldreboenden.

Resten ser kocken Thomas Herou till att laga på plats.

– Varje morgon kommer de som jobbar i trädgården in med dagens skörd. Som kock är det fantastiskt, slår han fast.

I en annan av Gävleborgs nationella publik­ dragare, Orbaden Spa & Resort, satsas det också hårt på odling nu. I vackra friland hittar vi Ester Rogalski Åkerström och hennes partner Daniel, två akademiker som nu står på alla fyra och rensar och plockar.

– Vi bor och pluggar i Barcelona annars men sköter ekoodlingarna här nu. Jag tror verkligen på ett ekologiskt leverne, konstaterar Ester.

Msgana och Abrahasien, med ursprung i Eritrea, jobbar också heltid här.

Och just den här dagen hjälper en kompis till. Krusmynta, heter hon. Tveksamt om en odlingsintresserad kompis kan ha ett bättre namn…

Esters mamma Helene Åkerström Hartman, som driver

PARADISET? Mitt i vattnet där Ljusnan möter Bergviken ligger paret Östlunds hotell på en alldeles egen ö.

hotellet, kommer förbi, liksom mostrarna Petra och Linda och kusiner och morfar och…

Ja, ni fattar.

En cykelresa blir som sagt extremt social och plötsligt har vi stått och pratat bort en halvtimme om hälsinge blåärt, en art som befarades vara utrotad men visade sig ha odlats av en dam i Vallsta i år efter år och via genbanken räddats.

Sådant får man också veta längs Tidernas väg.

N

är man cyklar ser man allt det där man

inte ser från bilen. Det lilla. Smultron till exempel. Som efter en uppförsbacke någonstans kring Bollnäs. Plötsligt lyser det rött. Vi stannar. Vi plockar. Vi ligger ner.

Det skulle kunna bli den bästa Instagrambilden.

Men mobilerna ligger i cykelväskorna så bilden får stanna på våra näthinnor i stället och i dagens värld av sociala medier känns det, hur ska man säga, nästan lite fint.

Sådana insikter når man också när takten är lugn längs Tidernas väg.

Vi trampar längs Ljusnan och pratar om att det verkligen finns några platser som på olika sätt håller världsklass: Orbaden, Högbo, Wij…

ÄVENTYRARE. Hans-Peter och Helén Eriksson köpte i Åbrotorpen ett ställe som blev till e-gården som bara växer och växer.

Där lyckas man lyfta det extremt lokala till en internationell nivå.

Och på tal om världsklass. ”Billan” och Erik Östlund tog båda VMguld i längdåkning 1987 i tyska Oberstdorf. Hon på 20 kilometer, han som startman i det svenska stafettlaget.

Vad de gör nu?

Lagar mat åt två svettiga cyklister. Jo, faktiskt. De driver en liten hotellpärla på ön Kungsholmen där Ljusnans och Bergvikens vatten möts. ”Billan” har precis plockat kantarellerna som Erik steker – åt oss. ”Billan” konstaterar: – Den här platsen är så rofylld. Den ligger lite på sidan så människor kommer nära naturen här.

Själv brukar hon gå ut i skogen och tomglo.

Jo, hon säger så. Tomglo.

På kvällen sitter vi med träningsvärk och ser tysta solen dala i slow motion och plötsligt förstår vi vad ”Billan” menar.

Vi tomglor helt enkelt.

Nästa morgon, med ännu mer nyplockade och nystekta kantareller, förklarar hon: – När vi tävlade var ju skogen och naturen vår arbetsplats. Sedan dess måste jag ut i den

Guldkorn!

E-gården i Åbrotorpen Hans-Peter och Helén Eriksson berättar: – Vi köpte marken, sex hektar mitt i skogen, med ett litet lantbruk. Livet här blev lite som domi­ nobrickor. Vi skaffade får och lite andra djur. Vi köpte en ardenner, lärde oss köra häst och drog hem timmerstockar från träd vi fällt själva.

– Sedan köpte vi ett såg­ verk för hur svårt kan det vara att lära sig såga? Vi fick våra plankor och kunde bygga ett litet slakteri. När en kund frågade om vi inte skulle ha en butik blev det en sådan.

– Och folk som kom och handlade ville fika. Så i år blev det ett sommarkafé.

Så där går livet på.

Alla som ser skylten och svänger in från väg 272 im­ poneras för varje gång. Tips i kaféet? Deras supersven­ ska glass med hjortron och flaggpunsch.

BYGD 2/2020

13

TIDERNAS VÄG

ENKELT OCH GOTT. När man cyklar och hamnar på Arbrågrillen kan lyckan vara total.

ibland. Jag tror faktiskt alla människor behöver det.

Erik skjuter in: – Vi hade amerikanska gäster här, uppväxta på asfalt. De gillade att fiska så vi gjorde det, fick en fin gös och gick raka vägen in i köket och stekte den och serverade på hårt bröd. Jag tror ärligt talat att det var det bästa de någonsin varit med om.

Och själv njöt han också.

– Det är ju mycket arbete med att driva ett sådant här ställe. Därför känns det som en bonus att få slänga av sig förklädet för att åka ut med en gäst och fiskespön.

TIDERNAS VÄG 48 mil mellan Uppsala och Ånge, över Daläl­ ven, Storsjön, längs Ljusnan och Ljungan och genom Uppland, Gästrikland, Hälsing­ land och Medelpad.

Vägarna heter 272 och 83.

14

BYGD 2/2020

C

ykling växer i Sverige.

Uppför och nerför. Som transport och för motion. På stigar och vägar. Vi möter många längs vägen och fler och fler ju närmare Järvsö vi kommer.

Och alla hejar på varandra.

Lars Ek Lööv driver Järvsö Bergscykelpark, med eget och nybyggt hotell, som är navet i den stora cykelsatsning som pågår där och gjort att Järvsö gått från stor vinterturistort till en åretruntdestination.

– Vi har downhillcykling hos oss i Bergscy-

IDYLL. Högbo Bruk och Högbo Brukshotell vill man aldrig lämna.

kelparken. Men det unika med Järvsö är att det finns all form av cykling. Nu görs en satsning på leder för crosscountry. Det kommer att betyda mycket för hela området här. Våra cyklister är ju mest i backen men crosscountrycyklisterna kommer att röra sig runt i området mer.

Han nickar upp mot backen där cyklister i full skyddsmundering kommer mot lifterna som tar dem upp igen.

– Vill ni prova?

Hm, det var ju det där med träningsvärken så, nja, nästa gång.

Själva känner vi ändå att dagarna på Tidernas väg gjort oss till cyklister.

N

är vi sista dagen rullar i lätt medvind

och nerförsbacke med solen i ansiktet bestämmer vi att nästa sommar ska vi cykla genom ett förhoppningsvis coronafritt Europa. Två månader! Bättre än så här blir livet nämligen inte.

En timme senare regnar det, är motvind och uppförsbacke.

Tour de Europa 2021 ställdes där och då in.

Meddelas endast på detta sätt.

Men Tidernas väg?

Absolut.

Närhet.

För all tid.

Vi tror på kraften i att vara nära varandra. Din hemmaplan är också vår hemmaplan och därför satsar vi extra mycket i det som är gemensamt för oss. Så att vi alla ska kunna leva och bo här idag, imorgon och för all tid.

lansforsakringar.se/foralltid

SAMHÄLLSFONDEN

SKEJTARPOLARE PÅ GUMPELS. Övre raden från vänster: Halvar Westberg, Jesper Fredholm, Isaac Bolinder, David Bodell. Nedre raden från vänster: Viggo Björk, Nilas Landin, Sebastian Pettersson, Elias Smålänning.

Liggande: Alfred Dahlström Norin.

Jesper Fredholm, 15, hoppar med sin skateboard och landar … … i en gemenskap.

Det är just gemenskapen man som besökare slås av när man kliver in i Gumpels Fritidsgård i Bollnäs.

A

text Lena Nyblad foto Stéfan Estassy

lla hejar på alla. Någon frågar om någon vet hur man räknar procent. En säger att hon ska på Lidl och handla och undrar om någon hakar på.

En tolvåring ber en sjuttonåring om hjälp med ett trick.

Tillsammans snackar de igenom tricket.

Tolvåringen testar. Sjuttonåringen filmar. Tolvåringen lyckas och får en dunk i ryggen.

Jesper Fredholm, som den här dagen åker

mest med Halvar Westberg, 17, och Isaac Bolinder, 17, sätter sig lätt svettig ner för att förklara Gumpels och skateboard.

– Gemenskapen är det fantastiska med både skate­board och Gumpels Skatepark. Här är alla tillsammans. Från tioåringar och uppåt, tjejer och killar, nybörjare och sådana som åkt länge, berättar Jesper.

Halvar snurrar lite på sin keps och skjuter in: – Jag går för det mesta hit direkt efter skolan och åker några timmar. Och träffar andra, för-

GUMPELS SKATEPARK I BOLLNÄS

Här landar 16

BYGD 2/2020

EN FÅGEL? Ett flygplan? Nej, Elias Smålänning som lyfter.

alla lyckligt BYGD 2/2020

17

SAMHÄLLSFONDEN

JESPER FREDHOLM flyger högt. Han och de andra ung­ domarna har själva bestämt vad som behövs - och hur det ska se ut i skateparken.

stås. Jag gillar att det är olika åldrar. Min pappa, som är 54, åkte här förut. Och det händer faktiskt någon gång fortfarande att han gör det.

Att Halvar numera är nummer ett i familjen utgår vi från.

Isaac är lite nyare som skateboardåkare. Han

Skylten till skejtparadiset.

18

BYGD 2/2020

repar också med ett punkband i musikstudion, granne med dansstudion, på Gumpels och funderar på vad han gillar med stället: – Jag slogs av att man kände sig så välkommen direkt. Det blir lite som en andra familj på något sätt.

Halvar och Jesper håller med: – Leffe blir som en andra farsa och Metka som en andra morsa.

Leffe heter Leif Fernqvist är 77 år och Mr Gumpels sedan evigheter. Metka är hans fru.

De är de två motorerna i verksamheten med en unik förmåga att se alla.

David Bodell vittnar om det: – Jag började på Gumpels när jag var elva, tolv år. Leif fiskade upp mig på stan en dag och sa att jag borde komma och testa att åka skateboard på Gumpels.

Tolv år senare är David 24 år och åker där fortfarande.

– Det stora här är att alla accepteras. När jag började fick jag åka med en del som var 18–20

år. Det var stort för mig på. Nu är jag själv 24 och kan hjälpa yngre som behöver tips.

Gumpels ligger centralt i Bollnäs.

Dessutom ligger det centralt för alla skateboardåkare oavsett var de kommer ifrån. Det är liksom så med skateboard. Åkarna dras dit det finns bra möjligheter.

Jesper Fredholm berättar: – Det kom till exempel några Ljusdalsbor hit och skejtade. Då kollade man ju lite snett på dem först, man gör ju lätt det när man inte känner varandra. Men efter ett tag börjar man prata, skejtar lite tillsammans och nu hör vi av oss till dem om vi åker till Ljusdal för att skejta.

Ramperna och gemenskapen i Gumpels bid­

rar därför till att föra samman ungdomar från hela Gävleborg.

– Man måste både våga satsa på och lita på ungdomar. Därför blev jag så glad när vi fick bidrag till nybörjarverksamheten från Länsförsäkringars Samhällsfond. Ungdomarna vet vad som är viktigast för att det ska bli bra, säger Leif Fernqvist.

Säg så här: Ungdomarna håller väl inte riktigt med. Deras hyllningskör till Leffe och Metka ekar långt utanför byggnaden i det gamla järnvägsområdet.

”Jag slogs av att man kände sig så välkommen direkt. Det blir lite som en andra familj på något sätt. Leffe blir som en andra farsa och Metka som en andra morsa”

4 Helges Aktivitetshus behövde pengar till ett Tjejprojekt som stöttar unga tjejer i allt från att ta körkort till att öka deras självkänsla och självförtroende.

4 Sandviken Basket ville ha pengar till basketbollar och möjlighet att ordna en aktivitetsdag för unga ledare i klubbens satsning för att öka intresset för sporten.

4 Inköp av en räddningseka ansågs viktig för Friluftsfrämjandet Smörnäs Lägergård.

Det var - som vanligt – stor variation när LF Samhällsfond delade ut pengar.

Coronakrisen gör Samhällsfondens stöd extra viktigt

I

den långa listan hittar vi även föreningar som

Att de fixat en parkering med egen målad skylt till Leif säger en del.

Liksom att Leif, trots att Gumpels har stängt på sommaren, förra sommaren öppnade 25 dagar då det var dåligt väder.

– Alla reser ju inte bort på semester så jag känner att även de som är hemma måste få ha saker att berätta om efter sommaren.

Två som tagit sig lite längre än de andra den här dagen är Lovisa och Vilmer Ivarsson från Älvkarhed utanför Alfta.

– Det tar en halvtimme att ta sig hit men är verkligen värt det. Jag började skejta i åttan och är 21 år nu. Jag gillar att man lär känna så många, säger Vilmer.

Syrran Lovisa, 20, är nybörjare och lockades av samma sak: – Det verkade kul när Vilmer berättade, så jag bestämde mig för att testa och blev fast direkt.

Hela gänget där inne åker i de olika ramperna och, inte minst, pratar med varandra om precis allt mellan den himmel de hoppar mot och den jord som de landar på.

Eller för att citera Alfred Dahlström Norin, 12: – Alltså, skejta och träffa människor här är så najs. Jag kan inte förklara det på annat sätt, så mycket freedom liksom.

VAD TROR du om det här? Jesper Fredholm, 15, och Leif Fernqvist, 77, pratar skateboard.

COOL TRIO. Alfred Dahlström Norin, Nilas Landin och Sebastian Petters­ son.

Näsvikens IK, Järvsö BK, Torsåkers IF, IOGTNTO Bergvik-Söderhamn och Ljusdals Judoklubb.

I samband med coronakrisen öronmärktes en del pengar för drabbade föreningar.

Därför fick många mindre föreningar aktivi­ tetsstöd. Målet var att hjälpa dem att fortsätta hålla igång barn- och ungdomsverksamhet. I bistra coronatider kanske viktigare än någonsin.

Stöd från Länsförsäkringar Gävleborgs Samhällsfond har blivit en viktig faktor för många föreningar och organisationer i Gävleborg.

En grundtanke med Samhällsfonden är att hjälpa föreningar och organisationer som gör insatser som utvecklar och gör Gävleborgs län till en tryggare plats att leva och bo i.

Upp till 1,2 miljoner kronor delas ut varje år.

– Den högsta summa man kan ansöka om är 200 000 kronor, men behoven är väldigt olika så de pengasummor som delas ut kan vara från några tusenlappar och uppåt, säger Ann-Sofie Wesslén-Weiler, som är Hållbarhetsansvarig på Länsförsäkringar Gävleborg.

SÅ HÄR SÖKER DU Via LFgavleborg.se/samhallsfond kan du klicka dig vidare för information och göra din ansökan.

BYGD 2/2020

19

FÖRETAGSFÖRSÄKRING LODÉNS INDUSTRIMONTAGE den 7 februari 2018, Inte mycket är kvar av det anrika företaget.

FOTO: LÄNSFÖRSÄKRINGAR

DE RESTE SIG UR ASKAN Tänk dig att du driver ett gammalt familjeföretag. Du sitter i personalrummet och fikar med dina anställda innan ni åker i väg på ett stort jobb. På plats börjar du fördela arbetsuppgifterna. Då ringer telefonen.

– Det brinner!

F

text Ola Liljedahl foto Peter Cederling

ör Benny Lodén, som äger och driver Lodéns Industrimontage, blev mångas mardröm en verklighet på morgonen den 7 februari 2018. Han skakar lätt på huvudet när han minns och berättar: – Det var underhållsstopp på Stora Enso i Skutskär. Vi hade fått ett uppdrag och skulle vara där i två dagar och fixa torkmaskiner.

Så långt var det inga konstigheter.

– Eftersom det inte är så långt från Bomhus i Gävle, där vi håller till, samlades vi hela gänget hos oss, fikade och rullade gemensamt i väg.

Bara två killar stannade kvar för att modifiera några fästen om jag minns rätt. En av dem,

20

BYGD 2/2020

Bertil som jobbat länge, kände plötsligt röklukt, berättar Benny Lodén.

Bertil tittade sig runt – och på kläderna.

Egentligen kan nämligen ingenting brinna i svetsverkstaden, utom möjligen just kläder, men röklukten var tydlig. Därför kikade han in till kollegan, en kille som praktiserade och stod och borrade.

Där inne var röken ännu tydligare – men ingen eld där heller.

– Då gick Bertil ut och tittade och såg att det brann i taket. En stor eldkvast slog upp. Han skyndade sig att ringa mig.

Telefonsamtalet ska Benny sent glömma.

JOHAN WESSÉN, Benny Lodén och David Rosén hade många och långa samtal efter branden – och med Länsförsäkringar.

Det som började med en brandkatastrof slutade ganska lyckligt till slut.

BYGD 2/2020

21

FÖRETAGSFÖRSÄKRING

HÄR VAR det bara aska och raserat när branden härjat.

Idag är lokalerna bättre än någonsin.

”Det brinner, Benny!” ”Använd brandsläckarna!” ”Det går inte. Det brinner för mycket.” ”Ring 112.”

Sagt och gjort. Räddningstjänsten ryckte ut medan vintermörkret övergick till dag. Benny berättar vidare: – Jag var ju i Skutskär och insåg att det inte fanns något som jag kunde göra just då, så jag kände att det bästa var att se till att det jobb vi skulle börja på Stora Enso kom igång. Det är ju viktiga kunder och jag ville ju inte att de skulle drabbas.

I

industrilokalen i Bomhus var det samtidigt fullt pådrag när räddnings­tjänst försökte begränsa elden. Brandkår, polis, media…

– När jag kom dit efter en stund var det en overklig känsla. Jag minns att jag tänkte att det var tur att vinden kom från det håll den kom, annars hade grannhuset säkert tagit eld också.

Och så minns jag att jag tänkte på att jag och

FAKTA LODÉNS INDUSTRIMONTAGE Lodéns Industrimontage är ett anrikt familjeföretag som har funnits sedan 1975. Det utför industriarbeten som bland annat svetsning, serviceverkstad, lager- och materialförvaring, plåt och produktförvaring. Det sysslar med underhåll och service ute på fältet, jobbar med bland annat transmissioner i egen serviceverkstad och utför mindre legoarbeten.

22

BYGD 2/2020

frun, som skulle fylla 60, om drygt en vecka hade en inbokad semesterresa till Vietnam. Jag hade hoppats på några lugna dagar före den men insåg där och då att det skulle bli mycket jobb nu…

Och det blev det.

Många tankar hinner förstås snurra. En konstig känsla var att veta att branden förmodligen hade startat i det lilla redan när de satt där och morgonfikade.

O

ch vad skulle hända nu?

Skulle det här bli slutet på företaget som pappa Stig Lodén startade redan 1975, när Benny bara var 17, och där han själv sedan jobbat hela sitt yrkesliv.

Pappa Stig, 88 år ung numera, är för övrigt fortfarande på jobbet varje dag. Givetvis blev det en chock även för honom med branden.

– Men, berättar Benny Lodén, jag måste ändå säga att jag trots allt kände mig lugn redan efter första dagen. Då hade vi första mötet med Länsförsäk­ringar. Jag kände verkligen en stor lättnad. Vi var helförsäkrade och de var fantastiskt tillmötesgående direkt och lovade att det här ska vi fixa.

– Jag erbjöds till och med psykologhjälp, vilket jag i och för sig inte tyckte att jag behövde, och jag kände redan där att, jo, det här kommer jag faktiskt att orka med.

När elden slocknat undersöktes brandplatsen.

Gamla elledningar kan vara en förklaring till

»Jag måste ändå säga att jag trots allt kände mig lugn redan efter första dagen. Då hade vi första mötet med Länsförsäk­ringar.«

varför det började brinna. Eller, vilket Benny själv tror, en gammal lysrörsarmatur med en gammal glimtändare som kan ha stått på i veckor och blinkat och överhettats i ett stängt förråd.

En saneringsfirma skickades dit och av Länsförsäkringar Gävleborg fick byggföretaget RN Bygg uppdraget att bygga upp industrilokalen igen.

När vi går där nu, långt senare, konstaterar Johan Wessén på RN Bygg att det blev bra.

– Men det är ju ett stort jobb med en massa underleverantörer involverade. Det brann i februari och vi kunde börja bygga på allvar i september. Lite mer än ett år tog det totalt innan den nya lokalen var klar, säger han.

B

enny Lodén betonar att det var skönt att bara få lämna över all samordning. Hans kontakter gick för det mesta via Johan Wessén som i sin tur pratade regelbundet med Länsförsäkringar.

En gång i månaden var det byggmöten med alla involverade och tusen frågor. Benny Lodén berättar: – Det som kanske inte alla utomstående förstår är att det, förutom att hela lokalen måste byggas upp och allt återinstalleras igen med allt vad det innebär i merarbete, var så att vi måste se till att vår verksamhet rullade. Tio–femton man var ju beroende av lön. Vi tvingades förstås avboka en massa jobb. Även där var Länsförsäk-

ringar tillmötesgående och det var aldrig något krångel när vi behövde hyra en tillfällig lokal och vi fick låta våra killar arbeta med den flytten och återinstallation.

Några månader efter branden, medan det byggdes för fullt, gick Bennys systerson David Rosén in som delägare. Han har spetskunskaper inom renoveringar av transmissioner och företaget började därmed expandera.

– Det var körigt, många dagar jobbade vi 12–14 timmar och hade egentligen inget utrymme. Vi växte rejält på mindre yta. Det stod saker överallt och vi hyrde in oss hos andra, skrattar David.

Men inget ont som inte har något gott med sig.

TILLBAKA PÅ jobbet. David Rosén och Benny Lodén är nöjda.

D

en hyrda reservlokalen beslutade man sig för att behålla och flyttade svetsverkstaden dit. Och i den nerbrunna lokalen, som är anrik och innehållit både industrier och även för länge sedan Bomhus första biograf, har David flyttat in med serviceverkstaden och ett gäng nyanställda.

– Hela den biten fungerade också bra. Vi kunde ha en konstruktiv dialog med Länsförsäkringar, säger David.

Benny Lodén får sista ordet.

– Jag skulle sammanfatta det så här: inget bråk, bara stöd.

Om han kom i väg med frun till Vietnam?

Jajamensan.

BRA BRANDSKYDD KAN RÄDDA LIV – VÄND BYGD 2/2020

23

BRANDSKYDD

Här finns bästa brandskyddet

Har du några minuter över? Läs då den här sidan. Har du inte några minuter över? Se till att skaffa det då.

För den här sidan räddar liv.

Så här använder du brandsläckaren:

Pulversläckare rekommenderas i hemmiljö. Placera den så att alla vet var den är, gärna i hallen. Spruta rejält när du använder den.

LÄS MER Mer information om hur du förebyg­ ger skador finns på LFgavleborg.se.

24

BYGD 2/2020

Så här använder du brandfilten:

Lägg den över elden och tryck med handen så att elden kvävs om till exempel en kastrull brinner eller ett ljus har vält. Se till att brandfilten sluter tätt. Kasta inte på den då det finns risk att elden får mer syre.

FOTO: STEFAN ESTASSY

N

är hösten och vintern kommer tänder vi stearinljus och värmeljus, vi eldar i kakelugnar och öppna spisar, vi vrider upp elementen och använder spis och ugn oftare…

Mysigt! Absolut.

Men tyvärr sker varje år bränder som förstör – och i värsta fall dödar. Alla bränder är små i början. Grundregeln för hur du ska agera är: Rädda–varna–larma–släck.

Många bränder går att undvika och andra skulle ha gått att begränsa. Nyckeln är ofta rätt använda brandvarnare, brandsläckare och brandfiltar.

Så här använder du brandvarnaren:

KÖP BRANDUTRUSTNING

Montera brandvarnare i taket, minst en halvmeter från närmaste vägg, minst en på varje våningsplan.

Testa den helst varje månad, byt batteri varje år.

Du kan köpa brandutrustning på våra kontor eller i webshopen på LFgavleborg.se

Goda råd som inte är dyra n Stäng, om möjligt, alla dörrar om du lämnar bostaden när det brinner. Då tar det längre tid för branden att spridas. n Kök är vanliga brandplatser. Torrkokning är en vanlig brandorsak. En glömd platta som överhettas så att värmen gör att fett i spisfläkten droppar ner är en annan orsak. n Var försiktig när du lagar mat med het olja och flambera aldrig under fläkten. n Lämna aldrig levande ljus utan uppsikt – det gäller även värmeljus. n Se till att levande ljus inte står för nära varandra och inte nära något som lätt fattar eld. n Lägg inte för mycket ved på elden. Det blir för hett i skorstenen och bjälk­laget kan fatta eld. En tumregel är fyra vedträn i timmen. n Rengör filtret i torktumlaren. Ludd kan täppa till luftcirkulationen och leda till överhettning. n Damm under kylen och frysen kan bli så tätt att det börjar brinna av värmen från kompressorn.

HEMLÄNGTARE

Ewa Mataya Laur ance från Opp ala.

Stefan Svensson, med fru Sandy, från Färila. Hellena Cederlund från Sandviken

och Årsunda.

Gävleborgare med

HEMLÄNGTAN ”Hem ljuva hem.” ”Borta bra men hemma bäst.”

Det är så det ofta brukar stå på broderade bonader på väggarna. Men vad är hemma?

Där du bor? Där du kommer ifrån? Där du känner dig hemma?

U

ngefär 660 000 svenskar bor utomlands. Eftersom 2,8 procent av Sveriges invånare är gävleborgare innebär det att lite drygt 18 000 gävleborgare bor i ett annat land.

I alla fall rent matematiskt.

USA, Storbritannien Norge och Spanien är de vanligaste länderna att bosätta sig i. London och Oslo är de vanligaste städerna.

De allra flesta reser hem på besök regelbundet. Inte minst på sommaren.

text Ola Liljedahl och Lena Nyblad Men sommaren 2020 blev annorlun-

da för många utlandssvenskar. När coronapandemin slog till med full kraft innebar det att många tvingades ställa in, eller i alla fall skjuta upp, årets Sverigebesök.

Vi pratade med tre sedan länge utflyttade gävleborgare som ändå alltid längtar hem till sina paradis i Gävleborg.

Ewa Mataya Laurance som drömmer om sitt Oppala som hon lämnade för att bli biljardproffs i USA.

Stefan Svensson som bodde sina första

år på en bondgård utanför Färila och nu bor där prärien börjar utanför Chicago.

Hellena Cederlund som sitter i Amsterdam och regelbundet behöver en dos av Sandviken och Årsunda.

Sommaren 2020 fick de hålla kontakt

med släkt och vänner via telefon och sociala medier. Surströmmingsskivor, bad i barndomens badsjöar och fika äkta svenskt fika i en sommarsvensk trädgård får helt enkelt vänta till nästa sommar…

BYGD 2/2020

25

HEMLÄNGTARE – EWA MATAYA LAURANCE

FAKTA Namn: Ewa Mataya Laurance. Ålder: 56 år.

Familj: Gift med Mitch Laurance. En dotter, Nikki, och ett barnbarn.

Bor: I Myrtle Beach i South Carolina, USA.

INGEN VANLIG SOMMAR. Ewa Mataya Laurance tvingades stanna i South Carolina, USA, och längta hem till Oppala.

26

BYGD 2/2020

Karriär: Började spela biljard som ton­ åring, blev snart svensk mästare och europamästare och flyttade till USA för en proffskarriär. Under en lång sådan vann hon en rad titlar, bland annat världsmästare flera gånger, och blev samtidigt en stor profil och affärskvin­ na inom biljardvärlden.

»Jag fick en fin grundtrygghet i

OPPALA«

J

Ewa Svensson var 14 år när hon började spela biljard. Bara två år senare vann hon SM. Året efter det vann hon SM igen och sedan EM i Schweiz och bjöds in till World Open i New York och resten är biljardhistoria.

ag beslutade då, 1981, bara 17 år ung, att stanna i USA med en dröm att bli proffs, berättar hon snart 40 år senare från sitt hem i South Carolina.

För att göra en lång historia kortare tog hon USA med storm och blev snabbt en profil både där och snart i hela biljardvärlden. Världsmästartitlar varvades med stora sponsoruppdrag och så småningom tv-jobb.

I dag är Myrtle Beach, en stor turistort med elva miljoner besökare varje år, hennes bas. Men hjärtat finns alltid kvar i lilla Oppala, med 150 invånare, utanför Gävle…

– Det är ju en stor kontrast, skrattar hon, det finns ärligt talat inte många likheter mellan Myrtle Beach och Oppala.

Men vi bor en bit utanför, på landet, så det är trots allt lugnt och mysigt här hos oss och vi slipper det mesta av turismen.

Jag har dessutom rest så enormt mycket genom biljarden genom åren så att jag numera trivs bäst hemma.

Ewa Mataya Laurance, som hon numera heter, åker hem till Sverige en eller två gånger per år och har mer eller mindre gjort det sedan hon flyttade.

– Min mamma IngBritt finns kvar i Gävletrakten, liksom min bror Matte och hans fru Lena, mina bästa kompisar Nina, Peter, Bernard och Kajsa och

förstås en hel del andra släktingar och vänner. Även sommaren 2020 var Sverigeresan inplanerad.

– Men så kom coronapandemin, suckar hon. Det blev därför inget av det jag normalt längtar till: vänner och familj, den svenska sommaren, naturen, surströmming…

Biljard är fortfarande hennes liv.

– Jag spelar en del, men betydligt mindre de senaste fyra åren. Jag äger också, sedan elva år, en biljardliga med cirka 1 400 amatörspelare som spelar varje vecka, året runt. Min dotter Nikki och hennes man Toby jobbar med den också, så det är en en riktig familje­ business, berättar hon.

Möjligen ett arv? Entreprenörsandan växte hon upp i då hennes morföräldrar startade Hille Persienn, som pappa Lennart och mamma IngBritt senare drev och Ewas bror och hans fru driver nu.

– Om jag inte har tävling för mina spelare jobbar jag lite på kontoret, men annars försöker jag faktiskt mest må bra nuförtiden. Spelar golf, leker med min hund Louie och våra katter. Och så är jag med mitt barnbarn Levi så mycket som möjligt.

Lägg därtill att hon skrivit tre böcker, varit programledare i tv-serier om biljard och varit med i mängder av tv-shower i

USA, Asien och Europa så förstår man att det varit en hektisk karriär.

Smeknamnen ”The Leading Lady of Billiards” och ”The Striking Viking” säger en del om hennes popularitet.

I slutet av sin mer aktiva karriär valdes hon 2004 in i Billiard Congress of America Hall of Fame – en ära som är få förunnat i en sport som är stor i USA, både live och i tv.

Hon är numera gift med Mitch Lauran-

ce, en före detta skådespelare som i dag bland annat driver en online podcast om golf.

– Vi träffades genom golf och biljard.

Han var huvudkommentator i många år för biljard på tv, berättar hon.

Men allt började alltså i lilla Oppala, en by som ligger en mil norr om Gävle, och valet av biljard som ämne i skolans Fritt valt arbete.

Hon funderar på frågan om hur Oppala har påverkat henne.

– Hm. Jag skulle säga att det viktigaste uppväxten gjorde var att grunda mig. Det var en lugn, fin och rolig uppväxt, både i Oppala och i Gävle. Jag tror att den bakgrunden var väldigt viktig när jag först flyttade hit till USA och var så ung. Helt plötsligt fanns allt. Det var som en stor fest och man blev erbjuden ett och annat.

Då är det inte fel att ha ett Oppala att luta sig mot.

BYGD 2/2020

27

HEMLÄNGTARE – STEFAN SVENSSON

»Chicago har landsbygd – som

FÄRILA«

I

Stefan Svensson växte upp i Grenje utanför Färila men bor i dag en timme från världsmetropolen Chicago, USA. Totalt olika världar – men ändå med likheter.

Grenje var det fyra, fem hushåll längs två mindre vägar och jag är bonnpojk från början, uppväxt på familjegården Borghem. Trots att Chicagoområdet har nära nio miljoner invånare bor jag i dag faktiskt också på landet igen, precis där prärien börjar, och vi har majsåkrar och sojabönsfält överallt omkring oss, berättar Stefan Svensson.

För nio år sedan lämnade han Sverige, där han var fabrikschef på en av AkzoNobels fabriker i Stenungsund i Bohuslän, för att bli platschef på en av företagets större anläggningar i USA. –Jag hade ända sedan jag 1987 var sommararbetande kemiingenjörsstudent i Tacoma, Washington, tänkt på att en gång jobba utomlands och uppleva hur det kunde vara att leva och arbeta i ett annat land.

När chansen dök upp tog han den.

Han skrattar och minns: – Min bästa barndomskompis Ola Svedbergs pappa Torgnys kommentar var underbar. Med inte så lite medkänsla i rösten sa han: ”Tänk att han inte kunde få nåt jobb här hemma då?”

Det som skulle bli något års äventyr känns nu ganska permanent. Hans båda döttrar har pluggat, jobbar och bor i USA. Själv är han sedan två år gift med Sandy, fastighetsmäklare, och lever gott.

28

BYGD 2/2020

– USA är ett väldigt bekvämt land att bo i om man har det bra, med en enastående serviceindustri, restauranger och annat och sporttokigheterna slår alla rekord, det senare gillar jag helskarpt.

Att gå på baseballmatch på Wrigley Field, eller se Blackhawks spela hockey i United Center eller Chicago Bears ta sig an ärkerivalerna Green Bay Packers på Soldier Field är enastående upplevelser, konstaterar han.

Nästan i klass med lokalderbyt Färila– Korskrogen på Färila IP på 1970-talet…

– Man behöver bil överallt även om Chicago har ett ganska väl utbyggt kollektiv- och pendeltågstrafiknätverk.

Det är ju också en mycket större skillnad mellan ”de som har” och ”de som inte har” här borta jämfört med hemma. Politik och grundinställning till komplexa frågor som skatter, jämlikhet, vapen, rasism, brott och straff debatteras högljutt och i väldigt konfrontativ stil.

När han motionscyklar längs landsvägar på prärien brukar han tänka på barndomen.

– Jag förundras över hur enkelt lantbruket här borta ser ut att vara. Väldigt bördig jord i perfekta fyrkanter och med stora maskiner. Jag fick ju hjälpa till hos morbror Stig och Ulla hemma i Färila och såg hur de slet. Samtidigt vet jag ju att lantbrukare generellt är ett enastå-

ende svårt yrke med mycket slit och lite betalt, var man än befinner sig.

Han kommer i tanken ofta tillbaka till familjegården Borghem.

– Det lärde mig mycket om värdet av hårt jobb, där man inte bara kan styra dagen efter sig själv och vad man vill. Betydelsen av att ställa upp och hjälpa till när moder natur bestämmer sig för att det är dags för höskörd blev tydlig.

Han tror att en ödmjukhet och att behålla båda fötterna på jorden kommer därifrån.

Han funderar lite och säger: – Men kanske kommer även viljan att uppleva mer av denna stora underbara värld på något sätt från att växa upp i ett mindre samhälle som Färila?

Han åker hem till Grenje/Färila/ Ljusdal ett par gånger per år.

Fast sommaren 2020 sa coronapandemin stopp.

– Så nu håller jag kontakten med mor Agneta i Färila, brorsan Krister i Lidköping och morbror Stig och moster Ulla i Järvsö via telefon. Gamla skolkompisar håller jag koll på via Facebook. Tyvärr dröjer det ett tag innan det blir en fika, med prinsesstårta, på Finess i Ljusdal, lunch på hembygdsgården i Folkparken och, i den bästa av världar, en surströmmingsskiva!

FAKTA Namn: Stefan Svensson. Ålder: 56 år.

Familj: Gift med Sandy, två döttrar, en bonusdotter och två bonussöner – och två bonusbarnbarn.

Bor: I Aurora, en timme från Chicago, USA. Karriär: Direktör på Stepan Company (omsätter 20 miljarder kronor) med ansvar för företagets miljö-, hälso- och säkerhets­ frågor globalt. De tillverkar bland annat aktiva substanser till rengöringsmaterial, polymerer för isoleringsändamål men även Bildtext… specialprodukter för livsmedel.

Företaget är USA:s enda lagliga importör av kokablad, som processas och används av läkemedelsindustrin. Restprodukten säljs och blir så att säga cocan i Coca Cola.

INGEN VANLIG SOMMAR. Stefan Svensson – här med hustrun Sandy – fick stanna på prärien i Chicago och längta hem till Färila.

BYGD 2/2020

29

HEMLÄNGTARE – HELLENA CEDERLUND

FAKTA Namn: Hellena Cederlund. Ålder: 55 år.

Familj: Gift med Per, barnen Malva och Astor.

Bor: I lägenhet i stadsdelen Jordaan i Amsterdam.

Karriär: Designer, entreprenör och grundare till Spy:Co som erbjuder interaktiva spionbarnkalas i hela Sverige. Företaget växer bland annat i England och förbereder nu en expan­ sion till Indien.

Bildtext…

INGEN VANLIG SOMMAR. Hellena Cederlund gick hemma i Amsterdam och drömde om Sandviken och Årsunda.

30

BYGD 2/2020

FOTO: MALVA CEDERLUND

»Amsterdam påminner mycket om

SANDVIKEN« Hellena Cederlund sitter på stranden under telefonintervjun och det är väl en normal sak under en annars onormal sommar. Men den här stranden ligger utanför Amsterdam i Holland – och inte i Årsunda.

M

en sommaren 2020 blev förstås annorlunda för familjen Cederlund (där pappa Per också kommer från Sandviken). Inte för att de inte gillar tätbefolkade Amsterdam och omgivningarna. Tvärtom.

Det är deras hem sedan många år och i stadsdelen Jordaan trivs de verkligen.

– Jag har bott i Amsterdam en stor del av mitt vuxna liv. Jag kan nog säga att det som finns hemma i Årsunda, Sandviken och Gävleborg är det som vi söker här. Det är det vi försöker återskapa, både för oss själva och våra barn. Där vi bor är det mycket småskaligt med små affärer och alla känner igen varandra.

Jag tror att det är jätteviktigt när man växer upp att känna den tryggheten, att man blir sedd. Det påminner mycket om Sandviken på 1970-talet, funderar hon.

Vi backar bandet dit. Där fanns den lilla familjen Åhman med mamma Maud, som mest var hemmafru och pappa Henry, som var representant för Texaco. Och så Hellena. En familj med rötter i Årsunda som flyttat hem från Stockholm.

– Jag hade en väldigt bra uppväxt i ett hem med öppna dörrar. Sandviken blomstrade och det var mycket inflyttning och folk kom utifrån. Det var bruksmentalitet men med humor och snällhet.

Hellena minns att mycket handlade om sport i Sandviken och de flesta höll på med bandy eller ridning.

– Själv dansade jag balett i sju, åtta år och var redan från början intresserad av kläder och design, minns hon.

Något som sedan blev karriären som tog henne till Holland.

Designen, alltså. Inte baletten.

Uppväxten i Årsunda har präglat Hel-

lena på olika sätt, långt mer än hon trodde när hon flyttade därifrån till Stockholm redan som 15-åring. Då kändes allt lite trångt och litet och Hellena längtade efter något annat.

Men med åren har hembygden fått allt större betydelse.

– Ju äldre man blir märker man, och förmedlar till sina barn, att mycket av grundvärderingar och saker man tycker om i livet kommer därifrån. Det är viktigt att det finns en grundtrygghet, det är viktigt med släkt, det är viktigt med vänner. Det är otroligt hur mycket det kan påverka.

Hon kan inte nog hylla den svenska naturen.

– Jag älskar det klara, krispiga och fräscha som finns hemma. Några måsten för oss är att bada i Storsjön, plocka svamp och bär, äta svensk mat. Allt det där måste vi ha i vår familj för att må bra.

Hon menar att om man haft det

naturligt som barn finns hela tiden en längtan där, ett behov man inte kan ta bort.

I Årsunda hittar de det mesta av det de söker.

– En kopp kaffe och hembakta bullar!

Där finns släkt och lugn. Man upptäcker vilka värden man har på hemmaplan, sådant man tar för givet när man växer upp. Det är en sådan lyx och det lär man sig värdera när man bor utomlands.

När Hellena kopplar på sitt trendspanande jag, ser hon en ljus framtid för sin hembygd.

– Jag tror att orter som Sandviken kommer att bli eftertraktade. Med modern teknik och möjligheter att jobba hemifrån kommer det att blir den nya trenden. Där kan man koppla ihop både jobb och livsstil på ett bra och vettigt sätt. Det blir en ny grön våg där det inte handlar om att sitta och balkongodla i storstad. Och tack och lov är världen rörligare så att det nästan överallt finns människor från olika kulturer, precis som i en stad som Amsterdam. Det gör det roligare och mer intressant.

I familjen Cederlund är man överens om en sak: – Sverigekvoten måste fyllas på, annars blir det obalans i systemet, i synnerhet i samband med corona när vi inte kunnat åka hem. Nu längtar vi hela tiden.

BYGD 2/2020

31

MEDARBETAREN

ENERGILADDAD LISA FÖR SJÄLEN När det pratas om energifrågan är alternativen ofta solenergi, vindkraft, kärnkraft …

Ett alternativ skulle annars kunna vara Lisa Engstrand.

För frågan är om mer positiv energi finns?

T

idigare spelade Lisa Eng-

strand basket på elitnivå i olika lag.

Man skulle därför kunna tänka sig att det skulle komma en riktigt lång kvinna där i Espla­ naden i Gävle. Men här pratar vi högst normala 172 centimeter, och om hon inte växt upp i Ockelbo kanske det inte blivit någon basketkarriär.

– Där började alla med basket som nioåringar och det gjorde jag också, konstaterar hon.

För att göra en lång historia kort basket­spelade hon sig fram i olika klubbar i Sverige och skulle till slut kvala till högsta ligan med Arvika. Men på besök i Gävle träffade Lisa en bekant som skulle öppna klädbutik i Valbo och, ja, på den vägen är det.

– Jag fick jobb i Valbo, spelade aldrig det där kvalet och flyttade hem. Jag var inte trött på sporten i sig men mer det här att jag ville vidare.

Efter några år tipsades hon om en tjänst på Länsförsäkringar, fick den och har trivts från första dagen.

– Jag har stor nytta av min idrottsbakgrund och tycker att laget är det viktigaste, säger hon.

I dag heter laget Länsförsäkringar Gävleborg där hon är innesäljare av försäkringar på kundtjänst.

32

BYGD 2/2020

text Lena Nyblad foto Stéfan Estassy

– En grupp, som vi är på kontoret, är som ett lag. Alla har en roll och alla behöver inte göra allt. Så länge du vet din uppgift och har en bra chef som kan inspirera och hjälpa till växer man i sin grupp och i sin roll. Sedan måste man förstås få chanser att prova nytt också.

Precis som i basketlaget.

Hon funderar på frågan vad hon gillar med jobbet som innesäljare.

Svaret skulle kunna fylla några sidor i den här tidningen, men vi kan väl sammanfatta med tre punkter: 4 ”Det absolut bästa som helhet är att det är så intimt. Det känns nära även

FAKTA Namn: Lisa Engstrand. Ålder: 32 år.

Gör: Innesäljare för privata försäk­ ringar på Länsförsäkringar Gävle­ borg.

Bor: Lägenhet i Gävle.

Fritid: Umgås mycket med vänner.

Många har barn och jag tillbringar mycket tid med dem. Jag har inte riktigt fyllt upp tiden efter min bas­ ketkarriär, men är en aktiv typ och är gärna ute, springer, går.

om du inte känner människorna du har kontakt med. Vi är lättillgängliga med kontor på flera håll i länet och har som inriktning att göra det bästa för kunden, vara välkomnande och varma.”

4 ”Det viktigaste är att se vad kunden har för behov. Det måste alltid styra.

Ett enkelt exempel: Om kunden har flera barn och en bil kanske det för den kunden är viktigt att få hyrbil om bilen går sönder? För en annan kanske det inte alls är så.”

4 ”Folk blir ibland förvånade att man låter trevlig. Det hörs om man skrattar och ler även om man pratar i telefon.

Människor är tacksamma för att man ger tips och råd om sådant de inte tänkt på.”

Hon pratar mycket om ärlighet.

– Jag vågar säga att jag är engagerad på riktigt. Det handlar om att visa vilka alternativ som finns och förklara.

Sedan bestämmer kunden. Men vi vill inte pracka på försäkringar som kanske inte behövs. Det är ingen idé att vara överförsäkrad, konstaterar hon.

Ockelbo då?

– Jag åker dit för att träffa mina vänner och under basketsäsongen går vi såklart till hallen och kollar basket tillsammans.

Det är alltid lika roligt att komma till Ockelbo, gå ner till hallen och känna den fina gemenskapen som finns i byn och det starka intresset som finns för basket.

3

FRÅGOR OM HÖSTEN

Länsförsäkringar får dagligen frågor om alla möjliga och omöjliga saker. En del är ganska återkommande. Här är tre vanliga höstfrågor.

Hur funkar försäkringen när jag ställer av fordon inför vintern?

För personbil behöver kunden ställa av sin bil hos Transportstyrelsen. Om kunden har en hel- eller halvförsäkring på sin bil, omvandlas den automatiskt till en avställningsförsäkring. I den ingår skydd mot brand, glas, stöld, rättsskydd och vagnskadeskydd. Har kunden enbart en trafikförsäkring blir den vilande.

Vissa av våra fordonsförsäkringar för främst snöskoter, motorcyklar och mopeder kan vara så kallat årsförsäkrade, det innebär att försäkringen inte innehåller avställningsmomentet.

Premien justeras då efter årstid.

Mitt barn ska studera. Hur ska vi tänka kring vikten av egen hemförsäkring och vad ryms i en ”studentförsäkring”?

Det viktigaste skyddet i hemförsäkringen är ansvarsskyddet. Den hjälper för kostnader vid skada man blir ersättningsskyldig för. Vi har ett framtaget paket för just studenter och en passande hemförsäkring, där beloppsbegränsning för lösöret är 150 000 kronor i studentlägenheten.

I försäkringen ingår ansvarsskydd, en olycksfallsförsäkring, allriskförsäkring för lösöret samt ett utökat reseskydd.

Vad ska jag tänka på inför höst och vinter med min fastighet?

LISA ENGSTRAND har stor nytta av sin idrottsbakgrund i arbetslivet. ”Laget är det viktigaste”, säger hon.

Rensa hängrännor från löv för att undvika stopp i stuprör och dränering. Stäng av sommarvatten och utomhuskran innan kylan kommer.

Har du pool, så vintersäkra den.

Titta över tak så att inte tegelpannor ligger snett. Skotta tak på uthus, lador, altaner och liknande om det blir en snörik vinter.

BYGD 2/2020

33

LÄNETS HISTORIA

Gävlesonens satsning bar frukt – i hela världen

En ung man från Gävle kliver på ett

fartyg 1872. I hans papper står namnet Carl Axel Nobelius och som arbetstitel har han skrivit ”handelsbetjänt”, en sorts lärling inom handeln. Drygt 20 år ung har han valt att emigrera så långt bort man kan komma.

Melbourne. Australien.

En långresa för ungdomar i dag, emigration utan återvändo då.

Man undrar vad han tänkte när han klev av båten, mötte värmen i Melbourne och snart såg sin första känguru.

Och varför åkte han? För att komma till något eller för att åka från något?

Det man vet är att han föddes i Gävle, senare bodde i både Tammerfors i Finland och i Stockholm – men att han de sista sju åren innan han emigrerade levde i Gävle där hans mamma var född och pappa Carl drev handelsträdgård.

Carl Axel Nobelius jobbar i pappans handelsträdgård och tar med sig en massa kunskaper till Australien. Där får

34

BYGD 2/2020

han snart jobb på en ansedd plantskola. Först som assistent, snart som förman. Han jobbar hårt under flera år men drömmer hela tiden om en egen odling.

Efter 13 år i det nya landet har han

pengar till en bit mark på kullarna i Dandenong sydväst om Melbourne och startar äppelodling som snart övergår till mer renodlad plantskola: Gembrook Nurseries.

Det blir total succé.

Han köper mer och mer mark. Han är verbal och har genom åren byggt upp ett stort kontaktnät bland politiker och i societetskretsar. Han lyckas till och med övertala myndigheterna att bygga en järnväg till hans mark för att öppna möjligheter där. Verksamheten kan därmed expandera.

Alla vill köpa svenskens fruktträd.

Han har 200 sorters äppelträd, 107 sor-

Illustration Emma Harrysson Text Ola Liljedahl

ters persikoträd, 64 varianter av päronträd och så vidare.

Från att ha sålt i området kring Melbourne börjar han sälja över hela Australien och snart skeppas Nobelius berömda fruktträd till Nordamerika, Sydamerika, Sydafrika, Europa och delar av Asien.

Han köper även upp mark på ön Tasmanien och strax innan första världskriget bryter ut har han 2,5 miljoner fruktträd – och exporterar förutom träd en kvarts miljon lådor äpplen per år.

Den unge mannen som lämnade Gävle

50 år tidigare dör 1921 hemma på nyårsafton i lunginflammation. Då är han 70 år och enligt The Argus, dåtidens australiensiska variant av Dagens Nyheter, södra halvklotets största fruktodlare.

I dag finns spår av honom kvar i form av bland annat Nobelius Street i staden Emerald, sjön Lake Nobelius och inte minst hela Nobelius Heritage Park med ett museum som berättar den fantastiska historien om pojken från Gävle.

Länskrysset

1:a pris: Brandpaket: 6 kg pulversläckare, brandfilt och brandvarnare – värde 750 kr 2–4:e pris: Förbandskudde och brandfilt – värde 390 kr

TÄVLA OCH VINN FINA BRA-ATT-HA-PRISER! TITTA PÅ HELIG KUB

5–6:e pris: Förbandskudde – värde 190 kr SERVERING GOTT PÅ KAFÉ

TIDIGARE KVINNLIG MILITÄR

FÖRE CD-ROM BLOMKRANS

MÅLA SNABBT

ÅKER & PAPPA KAN VÄG VARA

NERVÖSA SPELAR MÅNGA ÄR OFTA STAKADE HELIGT SKRIN

ÄR VISST LANDSKAP STYCK

STOR FLYGPLATS

STÖVELLANDET DRYCK & BUSKE SMAKSÄTTA

EMBALLAGEVIKT DEL AV FÅGELFOT HINDER PÅ VÄGEN INFLAMMATION

KAN STOPPA BESLUT KAN RETUR KALLAS

ÄLDRE ORD FÖR ANNARS

LÄGGER SKYTTAR

RENTJUR NORRUT VANLIG GÅNGART

HÖG SMÄLL PLANTERAR TVEKSAMT SVAR

SLAG SOM ART

FÖRMÖGEN GÅR UPP OCH NER

ETT HALVGRÄS

ANGER VILKEN BÖJBAR LINJAL

GÖR LÄKARE GÖR ARG SVAN PLACERADE KAN SES I KÖKET

KAN MAN TRASMATTOR ENTAL

LITEN PLATS FÖR ÄTANDE

ODELAD POLITISK ULVSKOG

SVENSKT PARTI SJÖNGS FÖRR LÅNGTRÅKIGA KAN MAN I TRÄ ÄR KAN KLÄCKAS SÄLLAN RYKTEN

ARVEJORD HÄNDER

SAGOVÄSEN ORM HOS KIPLING

BODDE I EDEN KAN MAN GÅ VINNA ÖVER

KAN DIETIST REKOMMENDERA

SKEVA OCH VINDA

HAR MÅNGA RÖSTER GÅ

BÄR EN

HAR SETT NÅGOT SÄLLSYNTA DYRKADE EGYPTIER RÖD TRÅD

SES PÅ VATTEN SES PÅ MENY

FALLIT SAMMAN

TYP AV UTEPLATS UTFÖRS AV EN

ÖVERTA HAR TRÄD PÅ VÅREN

VATTENDRAG

ANVÄNDS SÄLLAN NUMERA

KAN SES PÅ SCEN

INTE VISADE GÖR PLÅTAR

GLITTER PÅ PLAGG BÄR INDISKA

TRÄD SOM LÅDOR LEDDE KINESER FALLA SAKTA

GER OSS NYHETER

HÅLLA LÅDA

ÄRLIGT SES PÅ ÄLDRE BILAR

BRUKAR VI IDAG RYSKT FLÖDE

VANLIG BIL KAN MAN FARA MITTPUNKT VILL VISS PUBLIK

ÄR FÄRGGRANN RITADE ROLIGT

SKA MAN HUNDEN GÖR VISSA GULD

FÄRDIGA

ÄR KÄRRET

FLICKAN I ÖGAT KLÄDSEL IBLAND

NYTTJADE KNIVEN KOMMER ETTAN

PRASSLADE TIDIGARE

PALINDROMMAN KORT FÖR IRAN

BÖR MAN BANAN TALLIUM I KEMIN

OBEVUXEN KAN SES PÅ ÄNGEN

ÄR ALLA NOLLOR

ORT SOM GRUPP

GÖR MAN SKEVA DÖRRAR

WRETMAN, RESTAURANGMAN

Skicka in lösningen (meningen i de gula rutorna) med ditt namn, adress och telefonnummer till: Länsförsäkringar Gävleborg, att: Länskrysset, Box 206, 801 03 Gävle. Alt till: lanskrysset@LFgavleborg.se. Senast 13 december 2020. Bland de rätta svaren dras sex vinnare, som alla presenteras i nästa nummer Vedin, Edsbyn, av Bygd. Förra numrets vinnare: Första pris: Maria Berglund, Sandviken. Andra–fjärde pris: Britt-Marie Eriksson, Söderhamn, Anders BYGD 2/2020 35 och Sven Olov Larsson, Hudiksvall. Femte–sjätte pris: Lars-Erik Hansson, Gävle, och Britt-Inger Nilsson, Gnarp.

Omtanke.

För all tid.

Vi tror på kraften i omtanken. Att om vi bryr oss lite mer så kan vi skapa både trygghet och möjligheter för alla. För oss är det här en del av vår själ. Vi bryr oss helt enkelt om dig och samhället där du lever. Läs mer på lansforsakringar.se/foralltid

Gävle Drottninggatan 35, 026-14 75 00 | Sandviken Hyttgatan 18, 026-25 20 38 | Hudiksvall Storgatan 34, 0650-48 79 00 Söderhamn Köpmangatan 11, 0270-24 14 00 | Bollnäs Långgatan 7, 0278- 75 70 00 | Ljusdal Postplan 14b, 0651-56 63 00 Mejl info@LFgavleborg.se | Organisationsnummer 585001-3086

LFgavleborg.se