Bygd #1 2020

BYGD ETT SAMHÄLLSMAGASIN FRÅN LÄNSFÖRSÄKRINGAR GÄVLEBORG

En resa bland gamla

HÄLSINGEGÅRDAR

Försäkringen räddade boxern Märta Gävleborgstrion som gör succé

Ung domare Alla dansar efter Ennis pipa

#1/2020

HEJ, GÄVLEBORGARE • SAMHÄLLSFONDEN • MEDARBETAREN • FRÅGOR: SPARANDE & GRAVIDITET • DELSBOSTINTAN

• KORSORD

LEDARE

BYGD

Ett samhälls­m agasin från Länsförsäkringar Gävleborg

Om att tycka till

S

#1/2020

om liten fick jag höra att jag var ”stor i orden men liten på

Ansvarig utgivare Lena Bogren, Länsförsäkringar Gävleborg Layout & produktion Anders Gustafson Texter Ola Liljedahl, Lena Nyblad Anna Utterberg, Frans Åke Öberg Omslagsfoto Stefan Estassy Foto Albin Bogren, Peter Cederling, Stefan Estassy, Viktor Frisk, Andreas Hillergren/TT, Ola Liljedahl, Britt Mattsson, Maria G Nilsson, Andreas Skånfors, Ulf Svahn, My Vestlund Illustrationer Emma Harrysson Tryck Gävle Offset Papper 100/170 g Amber Graphic Upplaga 37 00 Vi reserverar oss för eventuella fel­skrivningar och villkors­­föränd­ringar. För aktuell information om Länsförsäkringar Gävleborgs produkter och tjänster, besök www.LFgavleborg.se

Anna Utterberg Fullmäktigeledamot i Länsförsäkringar Gävleborg

30410965

2

Denna tidskrift är tryckt på ett tryckeri med miljöprofil.

BYGD 1/2020

FOTO: ALBIN BOGREN

jorden”. Ofta sagt i retsam ton, och av killar. Uttrycket är ett typiskt förminskande av det slag som kvinnor ofta utsätts för av det motsatta könet. Det fattade ju så klart inte grabbarna som sa det till mig. Då. Som tur var hindrade det inte mig från att fortsätta tycka till eller säga ifrån.

Tvärtom.

Kanske är det just bemötanden av mina åsikter som liten tjej som gjort att jag tycker det är viktigt att göra min röst hörd. När tillfälle ges försöker jag alltid lyfta frågor om jämställdhet. Jag vill ta vara på mina möjligheter att påverka. Den här ledaren, som jag skriver utifrån min roll som ledamot i Länsförsäkringar Gävleborgs fullmäktige, är ett sådant tillfälle.

I fullmäktige sitter Länsförsäkringar Gävleborgs kunder. Vi äger tillsammans företaget. Varje år tas nya ledamöter in som på allvar är med och påverkar. Jag har varit med i två år nu.

Det är alltid viktigt att tycka till om man vill påverka. Ta därför chansen om du får den! Gör din röst hörd och använd de kanaler du har.

Hemma vid middagsbordet, i omklädningsrummet på din idrottsföre­ ning, på mötet med dina kollegor – eller varför inte som ledamot i Läns­ försäkringar Gävleborgs fullmäktige?

Arbetet med hållbarhet och jämställdhet är en av de främsta anled­ ningarna till att jag som privatperson först valde många av bolagets tjänster och senare tackade ja till erbju­ dandet om ett ledamotsuppdrag efter att ha blivit nominerad och vald.

Visionen om att göra Gävleborg till ett tryggt och bra ställe att växa upp och leva i vill jag vara med om att förverkliga. Så till dig som också får höra att du är stor i orden eller beskrivs som kaxig eller bråkig vill jag ge rådet: Fortsätt göra din röst hörd – förr eller senare kommer rätt personer att lyssna.

INNEHÅLL#1/2020 4 Hej, gävleborgare

25 Gävleborgare på vift

Ungefär 287 000 människor – och en massa djur förstås – bor i Gästrikland och Hälsingland. Några av dem träffar du här. Ryttartalangen Ester, CrossFit-killarna Viktor och Marcus, inflyttaren Feben, superstarke pensionären Tommy …

Vi träffade några framgångsrika gävleborgare. Mikael Vestlund, vd för ett företag med 2 500 anställda, älskar sitt Hofors. Annika Estassy sitter i Frankrike och skriver om ett fiktivt Ljusdal. Eric Larsson, fotbollsstjärnan i Malmö FF, hyllar uppväxten i Sätra i Gävle.

8 Resan: Hälsingegårdar

32 Medarbetaren: Full fart på Filip i Hudiksvall

Vi drog till Hälsingland och kollade in de pampiga och vackra gårdarna som är så unika och viktiga att de blev världsarv.

12 Ulf köpte en egen hälsingegård Ulf Svahn har gillat gamla hus sedan han var liten. För många år sedan slog han till och köpte en nedgången hälsingegård som nu står stolt och praktfull.

16 Märta måste opereras Boxern Märta måste opereras i båda frambenen. Husse Lars Nilsson berättar att det var självklart att göra detta – och tackar försäkringen att det gick att genomföra.

20 UngDomare – en succé

Filip Kiltorp jobbar på Länsförsäkringar Gävleborg. Han gillar att prata om säkerhet och försäkringar och skidor och golf och, ja, han gillar kort sagt att prata.

34 Länets historia: Delsbostintan Ida Gawells storhetstid var långt innan tv och instagram fanns. Som Delsbo­stintan gjorde hon stor succé i hela landet och turnerade i världen.

35 Korsordet Nytt Länskryss med fina priser.

Vi följde med Enni Frigård till Kastvallen där hon tittar på fotboll, spelar fotboll – och nu dömer fotboll.

24 Samhällsfonden viktig partner Länsförsäkringar Gävleborgs Samhällsfond har på kort tid blivit en viktig hjälp för många av Gävleborgs föreningar som stöttas med bidrag till goda idéer.

Illustration Emma Harrysson

BYGD 1/2020

3

GÄVLEBORGARE

HEJ

GÄVLEBORGARE

HÄLSINGAR OCH GÄSTRIKAR. TILLSAMMANS ÄR VI GÄVLEBORGARE. VI SA HEJ TILL NÅGRA AV OSS OCH FICK SMÅ INBLICKAR I ALLDELES VANLIGT OVANLIGA LIV.

Styrkepensionären När den första bärbara mobiltelefonen kom till Sverige vägde den 15 kilo. Från den kunde man ringa. Punkt. Då, på 1970-talet, sa många att modernare än så här blir det aldrig.

De hade förstås fel.

Om det är någon som vet detta är det Tommy Olofsson som i 47 år jobbade i den avancerade teknikbranschen innan han häromåret tackade för sig, blev pensionär och började mata duvor…

Inte.

– Jag jobbar en del fortfarande, har mer tid för huset i Sandviken men framför allt finns mer tid mer tid till mina andra intressen nu, säger han.

Styrkelyft, till exempel.

Fyra gånger har han vunnit SM för vete-

4

BYGD 1/2020

raner. Senast 2012. Efter det drog han av en bicepsmuskel och skadade axeln.

– Fast nu tränar jag egentligen mer, men med lite lättare vikter. Varje dag, faktiskt.

Dessutom är jag sedan många år ordförande i Sandvikens Atletklubb, så det blir mycket tid i våra lokaler i gamla Jernvallen, berättar han.

I yrket, de sista tio åren som teknisk chef i automationsbranschen, strävade han hela tiden efter ny teknik och såg inte bara mobiltelefonerna förändras.

– Den tekniska utvecklingen i samhället, med digitaliseringen, är ju helt fantastisk.

På gott och ont naturligtvis, men det är imponerande vad människan har lyckats göra, konstaterar han.

Och på tal om teknik…

Gammal teknik har onekligen också sin

charm i Tommy Olofssons värld. I alla fall när det handlar om motorcyklar.

I garaget står en Kawasaki VN 800 Classic som han putsar och skruvar på. Ja, han har även en motorcykel till.

– Motorcykel ger verkligen en frihetskänsla. Sommardagar är det fint att åka på mindre vägar uppåt Hälsingland, 272:an till exempel, eller här i krokarna på det som kallas Gavelstigen, mellan Årsunda och Hammarby. Den är så där lagom kurvig som åtminstone jag vill att det ska vara när man åker motorcykel.

Om motorcyklarna är försäkrade? Naturligtvis – har man älsklingar så har man.

– Haha, sambon och jag har allt försäkrat hos Länsförsäkringar Gävleborg, ja, vi har även våra lån och pengar hos LF Bank.

FOTO: STEFAN ESTASSY

Inflyttaren Feben Abraha, 24, kom från Eritrea med sin mamma och sina två yngre bröder när hon var tolv år och har därmed levt halva livet i Sverige.

Pappa kom lite senare och familjen sökte ett bättre liv med utvecklingsmöjligheter för barnen.

Hon skrattar och minns: – Vi kom i oktober och blev skickade till en by utanför Boden. Jag kommer ihåg att det var kallt. Det var snöstorm och allt var nytt.

Människorna var inte som vi men väldigt snälla och trevliga.

När Feben Abraha skulle börja gymnasiet lockade ett samhällsvetenskapligt program med medieinriktning. När det inte fanns något sådant i Vilhelmina i Västerbotten, där familjen bodde, flyttade de 50 mil söderut till Gävle.

Där kom Feben på att det nog inte var journalist hon ville bli.

– Jag insåg att jag ville jobba inom vården och blev tandhygienist i stället, konstaterar hon.

Den eritreanska bakgrunden betyder mycket.

Feben är förlovad men bor hemma hos sin familj i stadsdelen Andersberg. Där umgås man, äter traditionell injera (ett slags pannkakor med olika röror) – och dricker förstås kaffe tillsammans.

– I Eritrea är kaffedrickandet som en hel ceremoni som kan ta flera timmar. Man rostar och mal bönorna vid bordet och sedan dricker man ur små koppar, förklarar hon.

Hon berättar att många eritreaner håller ihop och tar hand om varandra.

- Vi umgås mycket och kompisar, som kanske inte har familj här, blir som en familj.

FOTO: BRITT MATTSSON

Försäkringstagaren Tänk att driva en butik, tänk att bli väckt mitt i natten, tänk att få höra att det brinner...

Det är svårt att fatta hur det skulle kännas.

Tomas Wickman, 56, i Ljusdal vet.

– Det var minus 17 grader. När jag körde från bostaden ner till butiken tänkte jag att det måste vara fel, jag såg en rökpelare men tyckte, eller ville tycka, att den verkade vara längre bort…

Han suckar lätt och fortsätter: – … men när jag kom fram såg jag ju brandkåren, polisen och hur det bolmade ur fönstren på butiken.

Det var i januari 2019.

Tomas, som kommer från Södertälje men bott i Ljusdal i elva år, sprang in flera vändor i sin Elonbutik för att rädda det som räddas kunde. Papper, pengar, de databoxar som Skatteverket fäster på alla kassaapparater. På köpet drog han i sig alldeles för mycket rök och kördes till akuten.

– Nästa förmiddag stod jag och såg på allt bränt och rökskadat och letade i minnet. Vilket försäkringsbolag är det jag har? Det var helt tomt, minns han.

Däremot kom han orolig ihåg hur en kompis butik brann i Sörmland på 80-talet och hur kompisen först efter tio års kamp bara fick en bråkdel av de försäkringspengar han ansåg sig ha rätt till.

– Jag kom på vilket bolag jag hade, Länsförsäkringar Gävleborg, och tog kontakt. Jag måste säga att de var helt fantastiska, precis tvärtemot det jag varit orolig för. De förklarade, skickade hit experter och började med utbetalningar så fort de kunde.

– I princip allt, utom yttertaket, måste renoveras. Alla produkter måste slängas. Efter fem månader kunde jag öppna igen. På vår skylt efter vägen tackade jag sedan Länsförsäkringar Gävleborg i flera månader. Det kändes som att det var det minsta jag kunde göra.

Varför det började brinna?

En elledning i en vägg…

FOTO: OLA LILJEDAHL

BYGD 1/2020

5

GÄVLEBORGARE

Träningsproffsen Viktor Långsved, 28, tyckte att fysträningen var roligast när han spelade hockey i tonåren. Marcus Johansson, 34, spelade länge basket på hög nivå men gillade också fysträningen mycket under den tiden.

Sedan upptäckte de CrossFit …

Träningsformen som via USA vällt in över landet hade allt de var ute efter. Båda började tävla och gör det fortfarande. Viktor har tyngst meriter och har, bland annat, kvalat in till Regionals (motsvarar Europamästerskap)

6

BYGD 1/2020

fem gånger och tränar, när vi träffas, hårt inför en stor tävling i Dubai.

De tränar tre, fyra timmar per dag, fem dagar i veckan. Det blir tio till tolv pass i veckan.

– En livsstil helt enkelt, konstaterar Viktor Långsved.

Marcus berättar: – När vi gick en coachutbildning samtidigt föddes en tanke om att starta ett eget CrossFit-ställe. Givetvis för dem som tävlar men framförallt för ”vanliga” människor.

Sagt och gjort.

Viktor, som pluggat Sports Management i tre år, och Marcus, som är snickare, driver sedan fyra år CrossFit Prestanda i Gävle.

– Friskvård och hälsa är vår huvudinriktning. Unga och gamla är här. Från 4–5-åringar upp till pensionärer. Flera företag, bland annat ett gäng från Länsförsäkringar Gävleborg, kör gruppträning ihop. Allt anpassas och det handlar mycket om funktionell träning. Folk ska helt enkelt få mindre ont, sova godare och så vidare, berättar de.

FOTO: STEFAN ESTASSY

Hästtjejen Hur blir man en hästtjej?

Ja, en bra start kan vara att ha en mamma som heter Elin och alltid haft häst och en pappa som heter Grover som är lika hästintresserad han. Och så kan man med fördel växa upp på Halls Gård i Hassela med ett 20-tal islandshästar och mängder av gäster som kommer för turridning, lektioner, ridläger ...

I alla fall var det så det började för ryttar­ talangen Ester Östberg.

– Jag var bara några år när jag red första gången. Nu tävlar jag med islandshästar, är med i landslaget sedan två år och har bland annat vunnit tre SM-guld och varit fyra och femma i Nordiska mästerskapen, berättar hon.

15 år ung, bör tilläggas.

Vad som är det bästa med ridning? Ester funderar en stund och slår sedan fast: – Jag vet nästan inte vem jag skulle vara utan hästar. De har alltid funnits med i mitt liv. Det stora med ridning är nog bandet till hästen, att utvecklas tillsammans med den.

Nu har hon en ny häst, en före detta världsmästare som heter Prins från Wreta, som hon tränar hårt med på Halls Gård för att kunna tävla med senare.

Just ja, på Halls Gård finns förutom mamma, pappa och en massa hästar två barn till, Ozzie och Othilia. Givetvis med egna hästar …

FOTO: STEFAN ESTASSY

BYGD 1/2020

7

HÄLSINGEGÅRDAR

Håkan Johansson och Anna-Karin Ferm i världsarvsgården Jon-Lars.

Det finns 1 121 världsarv i världen. 526 av dem i Europa. 15 i Sverige. Och ett i Gävleborg.

Vi sträckte lite stolta på oss, packade in världsarvsutvecklaren Anna-Karin Ferm i bilen och drog åt Hälsingland. text Ola Liljedahl foto Britt Mattsson

Världsarvet i 8

BYGD 61/2020 · 2019

Hälsingland FOTO : MAR IA G NILS SON

BYGD 1/2020

9

HÄLSINGEGÅRDAR

1800-talet ekar. Så här kan man också bo.

Anna-Karin Ferm och Håkan Johansson.

B

ilen stannar utanför gården Jon-Lars i Långhed. Man blundar en kort stund och försöker komma ihåg vad Anna-Karin Ferm, verksamhetsutvecklare Världsarv & Kultur på Region Gävleborg, berättat i bilen.

Vad sa hon nu igen?

Jo, det finns omkring tusen Hälsingegårdar. Vackra, spännande, fyllda av historier. De byggdes ofta av välbe­ ställda bönder. Ofta med massor av rum men bara en del användes dagligen. Festsalarna var viktiga och inreddes för livets fester; bröllop och begravningar och stod oan­ vända däremellan. Sju av alla dessa hälsingegårdar blev efter många års hårt arbete 2012 upptagna på FN-orga­ net Unescos världsarvslista som ett av Sveriges femton världsarv. De sju utvalda blev det tack vare de unika dekorationerna inomhus i framförallt festsalarna och de sju kan ses som representanter för de andra gårdarna.

Och, just ja, gårdarna är ofta stora och pampiga.

Sedan öppnar man ögonen. Blickar uppåt. Nej, gården Jon-Lars är inte stor och pampig. Den är störst och pampigast.

Wow!

I släkten sedan 1600-talet Rätt stor är Håkan Johansson också.

Han öppnar dörren, släpper in oss och visar runt i en miljö som är av den där sorten att man tänker att här vill man ju bo. Och det är alltså just det Håkan Johans­ son gör. Sedan 1991 bor han i gården där han som barn lekte när farmor och farfar bodde där.

I ett rum står gamla, gamla slitna barnskor på rad.

Nej, inte Håkans. Mycket äldre. De har hittats i gårdens 10

BYGD 1/2020

elva byggnader och är bara ett av många fascinerande exempel på att att generationer verkligen har levt där.

Ett par har koskit kvar under.

– Släkten har haft gården sedan 1600-talet. Den ursprungliga gården, som byggdes av en Jon Larsson och därför fick gårdsnamnet Jon-Lars, brann ner 1851.

Två år senare, 1853, började den här gården byggas av bröderna Olof och Anders Andersson, berättar Håkan som härstammar från dem i rakt nedstigande led.

En gemensam farstukvist och två identiska bostäder fick det bli när bröderna på fem år slutförde mästerver­ ket. Kringvandrande målare fick dekorera.

Han visar rum som är välbevarade. Färgerna är fantastiska. Praktfulla målningar var status. Tänk om någon anat, när dalmålaren Svärdes Hans Ersson målade där i Jon-Lars, att Unesco 150 år senare vid en högtidlig ceremoni i ryska Sankt Petersburg skulle offentliggöra att Decorated Farmhouses of Hälsingland skulle placeras på världsarvslistan.

– Vi gårdsägare var inbjudna till Sankt Petersburg.

Det var verkligen en fin upplevelse. När de pratade om hälsingegårdarna var det en stor bild på just det här huset, berättar Håkan och sveper runt med handen så att hans katt förvånat hoppar ner från köksstolen.

Unikt i världen Världsarv innebär att det är en miljö som anses vara helt unik i världen och därmed ha betydelse för hela mänskligheten.

– Det är fantastiskt att vi har ett världsarv här i vårt Gävleborg, säger Anna-Karin Ferm och konsta­ terar att det är ett fint svenskt sällskap man hamnat i.

Jon-Lars är en av sju världsarvsgårdar i världsarvet Hälsingegårdar och den största av dem.

FOTO: MARIA G NILSSON

Drottningholms slott, hällristningarna i Tanum, Södra Ölands odlingslandskap, Hansestaden Visby, Höga Kusten…

Och då har vi inte ens nämnt de tusen andra som finns jorden runt. Egyptens pyramider, Venedigs kana­ ler, kinesiska muren…

Guidade turer på alla gårdar Men att ha en plats på världsarvslistan förpliktigar.

Världsarvet ska skötas, bevaras och berättas om. Kring flera av de sju gårdarna, och kring en rad andra hälsinge­ gårdar, har det därför byggts en verksamhet. Besökscen­ trum, guidade turer, kaféer och inte minst utbildnings­ material ska hjälpa oss andra, som inte som Håkan har lyckan att bo i en världsarvsgård, att ta del av detta.

Detta oavsett om man går in i Världsarvsrummet på Länsmuseet i Gävle, tar på VR-glasögonen där inne för att genom dem virtuellt besöka gården Bortom Åa i Fågelsjö - eller om man fikar i verkliga livet på Gästgi­ vars i Vallsta.

Sex av de sju gårdarna är privatägda, en är kom­ munägd. Alla gårdar går att få guidade turer i om man bokar men några har en mer publik och daglig verksamhet sommartid. Är man världsarvsbiten ska man definitivt besöka Långhed i Alfta som ståtar med två av gårdarna.

Pallars och så då Jon-Lars där Håkan Johansson fort­ sätter berätta den fascinerande historien.

Bröderna som byggde gården var båda gifta men inget av paren fick barn. För att behålla gården i släk­ ten adopterades en yngre brorson som i sin tur fick elva barn.

– Och ett av de barnen var min farmors far, berättar Håkan Johansson.

New York dök upp Nyligen kom den svenska designern Gudrun Sjödéns nya katalog, fotograferad där på gården. Håkan hämtar några tidningar och visar reportage. Många svenska, förstås, men också italienska och franska och ansedda Wall Street Journals weekendbilaga.

Ryktet hade nått New York om hälsingegårdarnas prakt, en fotograf skickades för att fotografera miljöerna i ett första skede. När redaktionen godkänt miljöerna kom ett helt internationellt följe för ett modereportage i hälsingemiljö. Håkan skrattar: – Det var förstås lite roligt att se hur de jobbade. Det var ett väldigt pådrag med fotografer, modeller, frisörer, sminköser och allt vad det var. Fantastiskt att de åker hit till både min gård och andra hälsingegårdar för att de vill använda de här miljöerna.

Själv förstår man varför.

FAKTA Det är nämligen en lite svindlande känsla att besöka Världsarvet Hälsingegårdar en världsarvsgård. Man känner √ Gästgivars i Vallsta, Arbrå sig lite som att man är en del av √ Kristofers i Stene, Järvsö något större. Vi rullar därifrån och vänder oss om. Jon-Lars står √ Jon-Lars i Långhed, Alfta där ståtlig i idyllen. √ Bortom Åa i Fågelsjö, Los Man blir lätt avundsjuk på √ Bommars i Letsbo, Ljusdal Håkan Johansson. Tänk att bo √ Erik-Anders i Asta, Söderala så fint! Tänk att bo så mitt i √ Pallars i Långhed, Alfta historien…eh…och tänk att ha 62 fönster att putsa.

BYGD 1/2020

11

HÄLSINGEGÅRDAR

”Jag hör hemma i en annan tid…”

Ulf Svahn renoverade en gammal hälsingegård.

Vill man ha ett sommarställe kan man köpa ett lyxigt nyproducerat vid havet – eller en gammal, övergiven hälsingegård med stort behov av renovering.

Ulf Svahn från Gävle valde det senare.

D

text Lena Nyblad foto Ulf Svahn

et finns de sju gårdarna som ingår i Världsarvet Hälsingegårdar. Och så finns det en hel radda till av dessa pampiga träslott – som inte klassas som världsarv.

Gården Lars-Nils i byn Önneberg är en sådan.

Sedan 1840-talet har den stått där. Först som en levande gård med två stora hus fyllda med ägarfamiljens barn, vuxna och äldre och, för­ stås, drängar och pigor. Från 1930-talet tonade driften av gården ut och de gamla bostadsbygg­ naderna övergavs. Det var nya tider. Under andra världskriget revs till och med det ena huset, timmer och brädor kolades och blev till gengas. Det kvarvarande huset förde därefter en tynande tillvaro, användes visserligen en period på 1950-talet som skolbespisning men övergavs runt 1960.

Ulf Svahn visar bilder på huset då och nu och berättar: – Jag har alltid varit intresserad av gamla hus.

Som barn tillbringade jag många somrar med mina föräldrar på resor runt om i södra Europa, inte minst på Balkan. Vi kollade på många hus i gamla byar och ett intresse föddes där någon­ stans.

12

BYGD 1/2020

Som vuxen blev han jurist och har en lång karriär bakom sig inom Länsrätten, Skattever­ ket, CSN, Kronofogdemyndigheten och som konsult utomlands. Med tiden gled han mer in mot organisationsutveckling och HR-frågor.

Kort sagt: ett yrkesliv långt från gamla träkåkar.

Fast ändå inte.

– På 1980-talet jobbade jag extra som taxe­ ringsnämndsordförande i Ljusdal. Jag var ofta där, tyckte om trakten, de stora hälsingegårdar­ na och kontakten med hälsingarna. Bland annat värderade vi gårdar. Jag blev själv sugen på att köpa en hälsingegård i Ljusdal eller Järvsö men det fanns ingen som kändes aktuell.

I Bollnästrakten dök 1988 en till salu-skylt upp.

Han skrattar och berättar: – Jag gillar storstan och har arbetat mycket i Stockholm, men jag brukar fundera ibland på att jag känner mig lite som att jag hör hemma i en annan tid, på landsbygden på den där tiden då hälsingegårdarna byggdes …

Möjligen kände gården Lars-Nils det också.

Den stod där nämligen och visade upp sig för Ulf som en ganska förfallen ödekåk men locka­ de med att ändå vara både ståtlig och praktfull.

Sommar i Hälsingland.

Gården Lars-Nils i Önneberg fick ett lyft med mycket kärlek i detaljerna.

BYGD 1/2020

13

HÄLSINGEGÅRDAR

4

FRÅGOR OM SPARANDE

Josefine Netsman är privatrådgivare på Länsförsäkringars kontor i Bollnäs. Här är fyra vanliga frågor om sparande – och hennes svar.

När ska man börja spara?

– Det generella rådet är att börja spara så snart som möjligt. Det ger dig större ekonomisk marginal och utrymme för både oförutsedda utgifter och framtidsdrömmar.

Hur ska jag tänka?

Vackert ute, vackert inne, vackert uteinne.

>Det mesta vi gör märks egentligen inte. Tanken är snarare att det ska se ut som det en gång gjort.> Alltså helt perfekt.

När Ulf Svahns dåvarande fru också gillade gården slog de till och köpte Lars-Nils – och såg potentialen.

– Men vi gjorde egentligen inte särskilt mycket åt den i början. Vi åkte upp och var där med barnen som fick kompisar i byn. Vi fixade naturligtvis trasiga fönster, målade lite och tog tag lite i trädgården men mest var vi bara där, berättar han.

Med åren har han lagt allt mer tid

på gården. Mycket har behövt kärlek: farstukvist, tak, fönster, golv …

– Numera är jag och Marie, som jag lever med nu, här på vår, sommar och höst. Huset värms inte vintertid.

Marie är delägare i en jordbruksfastig­ het utanför Edsbyn och där håller vi till på helgerna. Hon har stort intresse för trädgård och jag, som är pensionär numera, kan ägna mycket tid åt både trädgård och själva huset. Jag har alltid gillat att snickra och får möjlighet till det nu, även om jag tar hjälp av lokala hantverkare.

– Men det mesta vi gör märks egent­ ligen inte, det är ju inte den typen av ombyggnationer. Tanken är snarare att det ska se ut som det en gång gjort. Även 14

BYGD 1/2020

när det gäller möbler försöker vi hitta sådana från den tiden och gärna från trakten. Det blir en hel del auktioner där man får slåss med uppköpare.

Den gamla ödekåken är i dag en dröm.

Trädgården prunkar, syrénbersån vill man bara sjunka ner i och invändigt är det originalfärger, original­snickerier och till och med en del originaltapeter som sticker fram.

– Vilka fantastiska hantverkare det var, slår Ulf Svahn fast och förklarar igen hur bra han trivs där ”på landsbyg­ den på 1840-talet”.

Ja, inte bara han trivs på Lars-Nils.

Humlor och bin mår också bra i de bitar äng som de låtit växa upp i trädgår­ den för mångfaldens skull.

ULF SVAHNS 3 TIPS √ Ta tid och känn husets själ innan du börjar ändra, flytta, bygga. √ Acceptera att allt är snett och vint. √ Ta hjälp av duktiga hantverkare med det svåra – men var beredd att göra mycket själv också.

– Vi pratar ofta om sparande i tre delar: 1) En buffert för till exempel renoveringar eller ett dyrt tandläkarbesök. Tänk gärna minst två månadslöner före skatt. 2) Le­ dighet och pension. Hur vill du fortsätta leva när du blir pensionär? Hur stor del av den bruttolön du har i dag tror du att du behöver? 3) Resor, drömmar, frihet. Ett sparande för att klara större, roliga utgifter i framtiden.

Hur mycket behöver jag spara varje månad?

– Det beror naturligtvis på hur din situ­ ation ser ut. Det finns några tumregler: – Spara tio procent av din bruttolön och bygg först upp din buffert.

– Börja sedan tänka på långsiktigt sparande. Att fortsätta med buffertspa­ rande är viktigt men du kan då även börja spara pengar till pensionen. Fem procent av lönen är ett bra riktmärke för pensionsspa­ randet. När du har buffert kan du kanske börja spara till det lite roligare sparandet, dina drömmar.

Hur ska jag spara?

– Ett buffertsparande är bäst att spara på ett sparkonto. För långsiktigt sparande och pensionssparande finns olika lösningar, till exempel investe­ ringssparkonto (ISK), fondkonto eller kapitalför­ säkring. Våra kontor hjälper dig gärna.

Det finns även bra digitala hjälpmedel i vår app och på vår hemsida.

Någon måste ha flyttat betonggrisen medan jag handlade!

Vår bilförsäkring täcker det mesta.

Slå oss en signal så berättar vi mer.

Gävle Drottninggatan 35, 026-14 75 00 Sandviken Hyttgatan 18, 026-25 20 38 Hudiksvall Storgatan 34, 0650-48 79 00 Söderhamn Köpmangatan 11, 0270-24 14 00 Bollnäs Långgatan 7, 0278- 75 70 00 Ljusdal Postplan 14b, 0651-56 63 00 Internet info@LFgavleborg.se

DJURFÖRSÄKRING

EN MÄNNISKA, en hund, en katt – och alla verkar lika glada över att hunden Märta fick sina operationer och nu lever ett värdigt hundliv igen.

16

BYGD 1/2020

Märta kan försäkra sig om ett

RIKTIGT HUNDLIV När boxern Märta behövde opereras två gånger kickade djurförsäkringen från Agria in. Vi åkte till Söderhamn och träffade en lättad husse i Lars Nilsson – och en Märta full av energi. text Ola Liljedahl foto Peter Cederling

B

oxern Märta blir glad när vi kliver in i hal­

len på Malenebergsvägen i Söderhamn.

Superglad.

Hon vill nosa och undersöka våra fötter och ben och helst axlar och ansikten också.

Husse Lars Nilsson håller i henne. Vi säger såja och sitt och stilla medan Märta snurrar runt bland skor och jackor.

De enda som är helt lugna är tre ragdollkatter.

Om katter kan sucka lätt så är det precis det de gör.

Katternas blickar ser ut att tänka jaha-ja-nu-är-Märtaigång-igen innan de tittar ut genom fönstret igen.

En som i själen är glad att Märta kan fara runt så här är Lars Nilsson. För inte så länge sedan var det inte alls självklart att hans och hustrun Karins nya valp skulle få ett bra hundliv igen.

Vi backar bandet och låter Lars berätta: – När Karin och jag träffades för länge sedan hade jag en boxer. Den blev snabbt vår familjehund. Tyvärr blev den inte så gammal på grund av ett medfött hjärtfel.

– Vi lärde oss verkligen att tycka om den särpräglade ras som en boxer är. Intensiva, nyfikna, tillgivna. Så när den första dött skaffade vi en till. Men inte heller den fick leva länge då den fick cancer.

BYGD 1/2020

17

DJURFÖRSÄKRING

>Bara den första operationen skulle ha kostat 37 000 kronor. Vi betalade med Agriakortet så när fakturan kom till oss var det redan reglerat genom Agria. Vi behövde därför aldrig ligga ute med några pengar.<< Det blev tredje gången gillt med en tredje boxer.

– Den fick vi ha i 13 år. En fantas­ tisk hund! Efter det var vi utan hund ganska länge. Karin hade uppfödning av ragdollkatter och vi hade fyra barn så det var fullt upp ändå. Men för några år sedan började vi längta efter en hund igen, berättar Lars.

D

e funderade på en liten hund

FAKTA BOXER Boxer är en hundras från Tyskland. Den är en brukshund och sällskapshund.

I en undersökning utnämndes boxern till en av världens tio populäraste hundraser.

FAKTA AGRIA Agria är ett helägt dotterbolag till Länsförsäkringar AB och är länsförsäkringsgruppens specialistföretag för djur- och grödaförsäkring. I Sverige är verksamheten uppbyggd kring tre affärsområden: Smådjur. Häst. Lantbruksdjur och gröda.

18

BYGD 1/2020

den här gången. En sådan som är lättare att sköta, bara att lyfta bort om det behövs, alltså egentligen inte alls en boxer.

Men det blev en …eh …boxer.

Märta från Skåne.

– Hur vi än funderade insåg vi att det ändå var en boxer vi ville ha. Karin gjorde research och hittade en uppfödare i Skåne. Där fanns sex valpar. Alla ting­ ade. Vi ställde oss i kö och när en köpare hoppade av fick vi frågan.

Det var i maj 2018.

De åkte ner och tittade, bestämde sig direkt och när det var dags för Märta att flytta till Söderhamn flög Lars ner och hämtade henne. På Arlanda väntade Ka­ rin med bilen för vidare transport norrut hem till ragdollkatterna.

Karin och Lars var glada. Katterna gillade henne och blev kompisar. Märta nosade lycklig runt och upptäckte Sö­ derhamnstrakten.

Hon började tillbringa dagarna på hunddagis i Söderhamn, när Lars gick till sitt arbete som präst och Karin till sitt på Försäkringskassan.

Men en dag händer något.

Lars minns det tydligt: – När Karin står i köket och lagar mat skriker Märta plötsligt till och kan knappt stå på ena benet. Jag kommer

hem och på kvällen blir det lite bättre, men på dagiset nästa dag märks det att något är fel.

Kan hon ha stukat benet, kanske?

– Kvinnan som driver hunddagiset är väldigt erfaren. Tack för det! Hon berättar att det kan bli så här med vissa hundar, ofta kring sexmånadersåldern, och att det riskerar bli kroniskt om man inte gör något åt det. Hon råder oss att kontakta en veterinär.

Sagt och gjort.

Märta undersöks. Hon får äta smärt­ stillande i tio dagar och är besvärsfri men vid återbesöket syns en hälta. Vete­ rinären skriver en remiss till djursjukhu­ set i Sundsvall.

Remissen skickas in samma fre­ dag som besöket. På söndagen ringer djursjukhuset. Kan de komma på måndagen?

Lars pusslar lite med schemat, åker med Märta och får beskedet att det finns pålagringar, brosk, i en armbåge (jo, det heter så på hundar också) och att en benflisa är lös.

Fragmentering av processus coronoi­ deus, står det i diagnosen.

– Han som skulle operera och var specialist på den här typen av skador skulle till USA några dagar senare, men lovade styra om sitt schema om jag kunde komma med Märta redan nästa dag, minns Lars.

S

å redan på tisdagskvällen var

Märta opererad och kunde skickas hem. Med tratt på halsen och till veckor, ja månader, av stillhet. Lars und­ rade i sitt stilla sinne hur det skulle gå.

En boxer har i allmänhet svårt att vara stilla och kanske Märta i synnerhet …

– Men hon klarade det fantastiskt

bra. Jag la en madrass där borta på golvet och sov med henne. Där höll vi till. Hon fick gå ut någon minut för att göra sina behov. Sedan in och vara stilla igen, minns han.

Lite oklart vad ragdollkatterna tyckte om den nya situationen.

En månad senare, när benet börjat läka ihop lite, var det dags för motsva­ rande operation på det andra benet.

– Bara den första skulle ha kostat 37 000 kronor. Vi betalade med Agria­ kortet så när fakturan kom till oss var det redan reglerat genom Agria. Vi be­ hövde därför aldrig ligga ute med några pengar, berättar han.

De har alltid haft djuren bra försäk­ rade.

– Vi har resonerat att man helt enkelt inte har råd att inte ha det. Med facit i hand är vi väldigt glada för det. Utan operationerna skulle Märta fått ett både förkortat och besvärligt liv.

E

LIVSKVALITET. Lars

Nilsson och Märta tar en tur i skogen.

fter en lång rehabtid kunde de i

april 2019 äntligen släppa Märta lös i skogen – för första gången på åtta månader. Behöver vi säga att Lars och Karin njöt? Och att Märta njöt?

– I dag är hon frisk men har en viss skörhet. Rusandet efter en boll som avslutas med att hon tokbromsar med raka framben ska hon undvika. Och vi lyfter henne ut ur bilen för att undvika studsen mot frambenen när hon hoppar ner, berättar Lars.

Han nickar mot Märta, som har fullt upp med att undersöka fotograf Ceder­ ling och hans kameror, och säger: – Men annars är det full fart. Ni ser ju själva! Så full av energi!

Ragdollkatterna nickar instämman­ de.

BYGD 1/2020

19

UNG DOMARE

Med Länsförsäkringars stipendium blir det alla rätt

4 UNG 4 TJEJ 4 DOMARE

Läktaren är en klassisk fotbollsläktare. För Enni Frigård, 18, är Kastvallen i de södra delarna av Gävle hemmaplan. Här, på idrottsplatsen som en gång skapades när företaget Korsnäs växte fram, har hon tillbringat stora delar av barndomen och ungdomen. Tittat på fotboll, spelat fotboll – och nu dömer fotboll.

H

text Ola Liljedahl foto Stefan Estassy

on pekar bortåt B-planen.

– Där dömde jag min första match.

Två år sedan. Huge flickor 05/06. Jag var fruktansvärt nervös men det var såååå kul, skrattar hon.

Som en del i satsningen UngDomare fick hon som en av fyra Länsförsäkringar Gävleborgs stipendium i höstas.

På läktaren den här dagen pratar hon fotboll och framtid med Anders Nordén, kanslichef på Gestriklands Fotbollförbund, och Eva Westin, fotbolls­ utvecklare i samma förbund.

20

BYGD 1/2020

De skrattar gott när hon berättar: – Jag stod och väntade på bussen när jag fick ett samtal. ”Hej Enni, du har fått stipendium.” På Fot­ bollens Dag fick jag ta emot ett diplom och en sån där vad-heter-det …

– Check, fyller Anders Nordén i.

– Exakt. Fast roligast var att jag fick döma en serie­ match då!

Man slås av att Enni Frigård egentligen är precis det som fotbollsfamiljen drömmer om när den blickar in i framtiden.

Ung, tjej, domare.

IN MED DOMAREN! Enni Frigård, 18, är redo för både match och framtiden.

BYGD 1/2020

21

UNG DOMARE

UNGA DOMARE behöver stöd. Som här när Gestriklands Fotbollförbunds Anders Nordén och Eva Westin tar ett snack med Enni Frigård.

3

bra saker med att döma, enligt Enni Frigård √ Roligt att få hålla på med det jag verkligen älskar.” √ Personlighetsutvecklande. Det är som en lång övning i att våga fatta beslut.” √ Man får betalt så det blir faktiskt ett bra extrajobb.”

F

ör att förstå backar vi bandet till 1970-ta­

let. Det är lätt att glömma vilken uppförs­ backe fotboll för tjejer hade på den tiden.

Pia Sundhage, som var svensk damfotbolls första stora stjärna och senare blev förbundskap­ ten, spelade de första åren med pojkar och fick heta Pelle i laguppställningen.

Så sent som 1973, ett år innan föräldrar fick rätt att dela på föräldraledighet, spelades den allra första landskampen för damlandslaget.

Sverige mötte Finland. 0–0. Speltiden var bara 2 x 30 minuter för mer ansågs inte kvinnor palla för.

Inte förrän 1978 delades olika lokala dam­ serier i fotboll upp i divisioner.

Först 1988 sparkade Damallsvenskan igång, vilket kan låta sent men ändå var prick 30 år innan Jämställdhetsmyndigheten inrättades i Sverige …

Skulle någon på den tiden sagt att en tjej skulle döma fotboll hade många skrattat.

D

ärför ligger Länsförsäkringars initiativ UngDomare så rätt i tiden. Den ger ungdomar, både flickor och pojkar, en utbildning under en dag. Hela 350 utbildades i Gästrikland under 2019. En del blir barndo­ mare och dömer matcher med barn. Andra blir ungdomsdomare och dömer matcher med ung­ domar. Länsförsäkringar Gävleborg sponsrar bland annat med klargula domartröjor. Tanken är att ungdomarna i första hand ska döma matcher i sin hemmaförening och, när de fått lite rutin, även kan döma i andra föreningar.

Behöver vi säga att Enni Frigård redan gjort det? Och behöver vi säga att Enni redan satsar på mer i sin domarkarriär.

22

BYGD 1/2020

>Det är ju ungdomar vi pratar om. De måste få mycket stöd och hjälp. Utbildning­ en UngDomare, som vi är väldigt tacksamma för att Länsförsäk­ ringar skapat, ger grunden.<< – Jag ska gå steg 1 nu och bli distriktsdomare.

Då får man även döma fotboll på fullstora pla­ ner, alltså i princip också vuxna. Jag älskar att döma! Som det känns nu skulle jag i framtiden vilja ha domare som yrke, säger hon.

Eva Westin konstaterar att det är viktigt att gå lagom fort fram: – Det är ju ungdomar vi pratar om. De måste få mycket stöd och hjälp. Utbildningen UngDomare, som vi är väldigt tacksamma för att Länsförsäkringar skapat, ger grunden.

Efter det måste de egna klubbarna stötta. Vi i Gestriklands Fotbollförbund kan också hjälpa till på olika sätt.

Hon ser som en positiv följd av UngDomare att satsningen bidrar till att gränserna mellan föreningarna suddas ut.

D

å och då läser man historier där vuxna ledare och föräldrar skäller på ungdoms­ domare.

Enni berättar: – Första året hörde jag en del gnäll vid vissa matcher. Men andra året hörde jag ingenting.

Jag tror att det beror på att det infördes match­ värdar, alltså någon vuxen som ska se till att inte publik eller ledare beter sig dåligt.

Hon berättar att vuxna ledare generellt är väldigt snälla, tacksamma och berömmande.

Men hon betonar att hon för att utvecklas gärna tar emot konstruktiv kritik efter matcherna – och att många vuxna ledare är bra på det.

– Jag försöker bidra till att skapa bra stäm­ ning på planen och ser det som en chans för mig att utbilda barn i fotboll. Blåser jag för något fel är det därför bra att ibland förklara varför, säger hon.

KÄRT ÅTERSEENDE. Kastvallens B-plan var den första plan Enni dömde på.

BYGD 1/2020

23

SAMHÄLLSFONDEN

Stöd ger de unga trygghet Reflexvästar eller cykelhjälmar eller 5 000 kronor eller 50 000 kronor …

Behoven är olika och stöd från Länsförsäkringar Gävleborgs Samhällsfond har blivit en viktig faktor för många föreningar och organisationer i Gävleborg.

F

örra året fick 29 av 80-talet sökande stöd.

– När Samhällsfonden drog igång för fyra år sedan började det med att idrottsutbildarna Sisu fick pengar för att utbilda ledare i hjärt- och lungräddning. Vi såg det som en viktig trygghetsfaktor, säger Ann-So­ fie Wesslén-Weiler, som är Hållbarhets­ ansvarig på Länsförsäkringar Gävleborg.

Just ”trygghet” är ett nyckelord.

Så här formuleras tanken med Sam­ hällsfonden: ”Vi uppmuntrar och stöttar dem som också arbetar utvecklande och hållbart, för våra barn och unga och för Gävle­ borgs bästa. Genom LF Samhällsfond finns det en möjlighet för dig, din före­ ning eller organisation att få ekonomiskt stöd för att göra insatser som utvecklar och gör Gävleborg till en tryggare plats att leva och bo i.”

Många som lägger en stund på att

formulera en ansökan ser små och stora drömmar uppfyllas när upp till 1,2 miljo­ ner kronor delas ut varje år.

– Den högsta summa man kan ansöka 24

BYGD 1/2020

SKIPPA ATTITYDEN skapar bättre stämning i idrotten.

KF HEROS fick stöd från LF Samhällsfond.

om är 200 000 kronor, men behoven är väldigt olika så de summor som delas ut kan vara från några tusenlappar och uppåt.

Här är några av 2019 års bidragstagare:

HIF Linblomman Linblomman jobbar för att öka möj­ ligheten för barn och unga med intel­ lektuella funktionsvariationer att prova idrotter där de får träna motorik, rörelse och känna en trygg gemenskap. Före­ ningen har fått bidrag till inomhusgym­ pa och för att motivera till mer rörelse genom livet.

Bollnäs Folkdanslag Bollnäs Folkdanslag jobbar för att en klassisk tradition ska leva vidare genom unga. Med hjälp av bland annat dans­ pedagoger och nya grepp har föreningen nystartade ungdomsgrupper igen.

Gävle Fältrittklubb Säkrare utrustning ger tryggare ridlek­ tioner och låneutrustning gör det möjligt för fler att prova ridning. När stigbyglar, stigläder, ridhjälmar, säkerhetsvästar och

MATAKUTEN hjälper utsatta med mat som annars kastas.

hopphinder förnyas, blir lektionerna för barn och ungdomar tryggare.

Skålbo Rossla och Skridviks Bygdegårdsförening Föreningen har fått bidrag till en biopro­ jektor för att ordna filmkvällar för barn, ungdomar och familjer. Med bio som dragplåster blir bygdegården en naturlig och trygg plats att träffas på.

Söderhamns Simsällskap Söderhamns Simsällskap har fått bidrag till att köpa en ny brygga, vilket ökar både säkerheten i vattnet och tränares möjlighet att finnas nära till hands.

FAKTA Så söker du: På LFgavleborg.se/samhallsfond hittar du mer information och gör ansökan för din förening. Här kan du också läsa om fler bidragstagare.

FÖDD TILL FRAMGÅNG

Eric Lars son – från Gävle.

Annika Estassy – från Ljusdal.

Mika el Vest lund – från Hofors.

Framgång stavas

GÄVLEBORG Framgång föder framgång. Det är ju så man brukar säga. Eller kan det vara så att framgången beror på var man är uppväxt? Vi vill gärna tro det.

S

ätter man sig ner och funderar en stund finns det väldigt många gävleborgare som på olika sätt har nått framgång i livet och då tän­ ker vi inte bara på en prins från Ockelbo.

Det finns förresten en matematisk formel som ser ut så här: s(n)=(1-q^n)/(1-q).

Nej, ingen gävleborgare skapade den.

Och det är ingen framgångsformel.

Men det är tydligen en känd formel för summering av en geometrisk serie. De som kan sin matematik använder den bland annat för att räkna ut hur många svenskar det funnits genom tiderna.

text Ola Liljedahl och Lena Nyblad

När mattesnillen räknar på detta, och tar hänsyn till en massa annat, landar de i att det genom tiderna funnits någon­ stans mellan 80 miljoner och 120 miljo­ ner svenskar som levt inom de gränser vi har nu. Att jämföra med de ungefär 10 miljoner vi är i dag.

Man kan väldigt förenklat alltså lägga på en nolla.

Det betyder att cirka 287 000 gävlebor­

gare i dag innebär att det är ungefär 2,8 miljoner som bott här. Genom årtu­ senden alltså. Det är ungefär en ynka femhundradel av alla kineser som bor i Kina bara i dag.

Man blir lite ödmjuk när man tänker på det.

På de följande sidorna träffar vi tre gävleborgare som lämnat länet – men har det gemensamt att de menar att hem­ orterna har stor del i deras framgångar.

Eric Larsson, fotbollsstjärna i Malmö FF, hyllar uppväxten i Sätra i Gävle.

Annika Estassy, författare, sitter i Frankrike och skriver om ett fiktivt Ljusdal.

Mikael Vestlund, vd för ett företag med 2 500 anställda, älskar sitt Hofors.

Men vad är då egentligen framgång?

Hm, det är en filosofisk fråga som vi får ta en annan gång…

BYGD 1/2020

25

FÖDD TILL FRAMGÅNG – ERIC LARSSON

FAKTA Namn: Eric Larsson. Ålder: 28 år.

Familj: Sambo med Therese.

Bor: I lägenhet i Malmö ”nära cent­rum och nära Malmö Stadion”.

Karriär: Spelade fotboll och ishockey i Gävle GIK. Valde fotbollen som 15åring, togs ut till pojklandslaget och gick till Gefle IF. Gjorde flera säsonger i A-laget innan han flyttade till GIF Sundsvall, där han spelade i fem säsonger. Gör nu sitt tredje år i Malmö FF. Bildtext…

ERIC LARSSON startade fotbollskarriären i Gävle. Här har han gjort 2-0 för sitt Malmö FF mot Drita från Kosovo i Champions League-kvalet.

FOTO: ANDREAS HILLERGREN/TT

26

BYGD 1/2020

.

>Jag kan sakna stämningen från

GAVLE

<

Eric Larsson växte upp i stadsdelen Sätra i Gävle med massor av kompisar med bakgrund i andra delar av världen. Där någonstans föddes intresset för fotboll, som i dag är hans yrke, men också ett naturligt engagemang för integration och han beskriver fotbollen som ”det kanske mest globala integrationsmedlet vi har”.

H

an har precis kommit

tillbaka från träningsläger i Marbella med sitt Malmö FF när vi träffar honom hemma i lägenheten med utsikt över Malmös 190 meter höga landmärke Turning Torso och Köpen­ hamn långt där borta på andra sidan Öresund.

Hur var det att växa upp i Sätra?

– Jättebra! Tittar jag på mina kompi­ sar så hade de bakgrund i Chile, Syrien, Libanon, Irak, Iran, Palestina och, ja, Sverige förstås. Det blev en normal sak i livet att umgås med folk med olika bak­ grund, olika kulturer, olika religioner.

Hos någon blev det alltid baklava som efterrätt, någon annan skulle be ibland och så vidare. Inget kändes konstigt.

Och ni spelade förstås fotboll tillsammans …

– Ja, bland annat. I fotbollen är ju verkligen alla välkomna. Jag har aldrig ens tänkt tanken att det är skillnad på människor beroende på var de är födda eller var deras föräldrar är födda. Det tror jag verkligen att jag kan tacka min uppväxt för. I lagen jag spelat i som vuxen, som nu i Malmö FF, är det alltid en massa olika nationaliteter.

Men visst kunde det blivit ishockey?

– När jag var 15 år skulle jag vara med i TV-pucken för dem som var ett år äld­ re. Då sa jag till pappa att jag funderade på att lägga av med fotbollen. Jag var uttagen till utvecklingslägret i fotboll i Halmstad den sommaren. Pappa tyckte att jag skulle åka på det, se hur jag stod mig mot andra 15-åringar i landet och sedan bestämma mig.

svenskan. Men klart att det var fantas­ tiskt med våra framgångar i Europa Lea­ gue. När vi 2018 slog ut turkiska Besiktas i Istanbul inför 40 000 busvisslande turkiska fans var det stort. Och grupp­ finalen i december förra året mot FC Köpenhamn, med 35 000 på läktarna i Köpenhamn, var också en häftig match.

– … och valde då att sluta med ishockeyn i stället. Flera jag spelade med är hockeyproffs i NHL nu.

– Ja, det var kul. Den historiska riva­ liteten mellan Malmö och Köpenhamn som bakgrund gör en sådan match ännu större.

Där gick det bra, du blev uttagen till landslaget …

Som elitfotbollsspelare är du lite ovanlig i och med att du pluggat på högskola?

– Ja, jag och Marcus Danielsson, som är lagkapten i Djurgården nu, gick eko­ nomprogrammet på Mittuniversitetet medan vi spelade i GIF Sundsvall. Som fotbollsspelare har man mycket ledig tid och det är ganska korta karriärer, skadas man kan det till exempel ta slut väldigt snabbt. Men nu brinner jag mest för kost- och näringslära och tänker utbilda mig inom det. Tanken är att starta något eget så småningom.

När är det riktigt kul att spela fotboll?

– I Malmö har vi ofta häftigt tryck med 20 000 på läktaren även i All­

Som ni vann med 1–0 och en viss Eric Larsson från Sätra i Gävle slog inlägget som det blev mål på…

Hur ofta är du i Gävle numera?

– Kring jul och på sommaren. Och kanske någon gång om det är landslags­ uppehåll. Men jag har många kompisar där som jag pratar med mest varje dag.

Liksom med syrran Elin. Tur att det finns Facetime så att jag kan se hennes barn växa upp.

Vad längtar du efter när du tänker på Gävle?

– Familjen och vänner. Är det som­ mar gillar jag Engeltofta. Men det är mycket en viss stämning jag kan längta efter. Det blir kanske så där man växer upp. Och så längtar jag efter mammas matlådor. Skriv det!

BYGD 1/2020

27

FÖDD TILL FRAMGÅNG – ANNIKA ESTASSY

>Jag är definitivt präglad av

LJUSDAL

<

Annika Estassy jobbade inom filmbranschen i 16 år, bland annat som vd för Sandrewsbiograferna. Efter det blev hon chef för Studieförbundet Vuxenskolan i Stockholm, där hon även provade att gå skrivarkurser.

Och på den vägen är det.

A

nnika, som delvis växte

upp i Ljusdal, är i dag etablerad författare på ansedda Norstedts förlag och bor i Frankrike. Där träffas vi vid Medelhavet i det nybyggda huset nära gränsen mellan Frankrike och Spanien.

Det är där hon sitter och skriver om, bland annat, ett fiktivt Ljusdal.

När kom du till Ljusdal?

– Ett par månader innan jag skulle fylla 13 separerade mina föräldrar. Mam­ ma lämnade Frankrike och tog med sig oss barn till Hälsingland där hon hade sina rötter. Jag hade själv aldrig bott där och kunde ingen svenska. Men Hälsing­ land var ändå inte helt främmande för mig eftersom jag hade tillbringat många somrar både på bondgården i Färila, där mamma växte upp, och i Enskogen, där vi hade en sommarstuga.

Vad var dina första intryck när du flyttade dit?

– Att komma till den svenska skolan var faktiskt en smärre chock! Året var 1975 och jag som var van vid den franska skolan upplevde mina svenska klasskamrater som uppkäftiga när de sa emot lärarna och lata eftersom de, som jag upplevde det, slarvade med läxorna.

28

BYGD 1/2020

Men jag kände också en enorm frihet.

Jag kunde cykla vart jag ville, hade natu­ ren runt knuten och läxorna var inte alls lika många som i Frankrike. Jag blev väl mottagen, fick nya vänner och lärde mig svenska ganska snabbt.

När började du känna dig lite som ljusdaling?

– Det tog mig nog hela högstadiet innan jag kände mig som en äkta ljus­ daling. Jag minns att min morbror som är från Västerås skrattade när han hörde mig prata svenska. Inte för att jag bröt på franska utan för att jag talade ett sånt utpräglat hälsingemål!

Hur länge bodde du där?

– I sex år. Efter studenten flyttade jag till Uppsala för att studera, bodde sedan ett tag i Gävle och i Ludvika innan jag så småningom hamnade i Stockholms­ trakten där jag blev kvar i över 30 år.

Hur är din relation till bygden idag?

– Jag har alltid älskat Hälsingland och har många fina barn- och ung­ domsminnen därifrån. Men jag har faktiskt inte varit där sedan mamma dog för några år sedan. Inte bara för att det känns sorgligt att hon inte lever längre utan för att jag i samma veva påbörjade en flyttprocess som så småningom ledde mig tillbaka till Frankrike.

Kan du, med någon sorts facit i hand, säga om eller hur uppväxten där påverkat dig?

– Jag är definitivt präglad av Ljusdal.

Av naturen och av det småskaliga. Trots många år i Stockholmstrakten föredrar jag mindre orter där det är närmare till allt, inklusive människorna, men där det också finns utrymme att andas.

I några av dina böcker skriver du om ett fiktivt Ljusdal. Klassisk fråga; hur mycket är Ljusdal och hur mycket är påhitt?

– Både ”Gröna fingrar sökes” och ”En sång för Hedda” utspelar sig i Måne­ by, ett litet samhälle som lånat väldigt mycket av Ljusdal. När jag började skis­ sa på ”Gröna fingrar sökes” var mamma svårt sjuk och böckerna blev mitt sätt att bearbeta sorgen och saknaden efter henne. Jag ville även lyfta fram glesbyg­ dens utmaningar och möjligheter. Och även om jag hittat på själva handlingen färgas berättelserna så klart av mina egna upplevelser. Är det något annat du bär med dig från Ljusdal?

– Enligt min man tar det mig mindre än fem minuter att få tillbaka hälsingemålet när jag träffar folk från bygden.

FAKTA Namn: Annika Estassy. Ålder: 57 år.

Familj: Gift med Thomas Lovén, två vuxna barn och ett bonusbarn.

ANNIKA ESTASSY växte upp i Ljusdal men lever i Frankrike där hon bor i Cerbère och skriver om ett fiktivt Ljusdal.

FOTO: STEFAN ESTASSY

Karriär: Jobbade inom filmbranschen i 16 år, bland annat som vd för Sandrewsbiograferna. Chef för Studieförbundet Vuxenskolan i Stockholm.

Debuterade som författare med ”Solviken” (2013). Efter det har hon skrivit fyra romaner till, senast ”En sång för Hedda” (2019).

Bildtext…

BYGD 1/2020

29

FÖDD TILL FRAMGÅNG – MIKAEL VESTLUND

FAKTA Namn: Mikael Vestlund. Ålder: 56 år.

Familj: Gift med Veronika, två barn.

Bor: Sedan ett år i lägenhet i Stockholm, fritidshus i Hofors.

Karriär: Började som lärling på Elektromontage (numera Midroc).

Jobbade inom företaget som elektriker i olika projekt, bland annat flera år på Forsmark 3 och var även med och byggde Globen. Fick första chefsjobbet som avdelningschef i Lund.

Bildtext…

Senare regionchef för Mälardalen och efter det divisionschef innan han blev vd för Midroc Electro för sex år sedan.

MIKAEL VESTLUND hemma i Hofors. Där startade karriären som tagit honom till en vd-tjänst med 2 500 anställda.

FOTO: MY VESTLUND

30

BYGD 1/2020

>Mitt hjärta klappar för

HOFORS

<

Mikael Vestlund växte upp i Hofors och hittade där det driv som bidragit till en framgångsrik karriär i näringslivet.

I dag bor han i Stockholm och är vd för Midroc Electro med 2 500 medarbetare och 3,1 miljarder kronor i omsättning.

Och hyllar mer än gärna sitt Hofors.

V

i träffas i hans och frun Veronikas sommarstuga med fantastiskt läge vid sjön Edsken. Hon är också från Hofors/Torsåker och de träffades unga.

– Vi är här en eller två gånger i måna­ den. Här hämtar vi kraft, säger han och nickar ut mot sjön.

Han kommer precis från en utbild­ ning på en kursgård, han kollar mejlen för ett företagsköp som är på gång, i bilen till Hofors hade han telefonmöte om ett nytt affärssystem och så ska han ringa Norge där bolaget expanderar och …

Kort sagt: Det är fullt upp.

Varje dag.

Han tar en tugga av en kaka som hans mamma, som bor i Hofors, bakat.

– När jag växte upp på Gnejsvägen på Bönhusberget i Hofors var det ett nytt villaområde. Då, på 1970-talet, blomst­ rade Hofors. Det var en väldigt kul tid med många kompisar. Av någon anled­ ning var vi många som så småningom gick elprogrammet på gymnasiet. Ett tag var vi sex stycken från Gnejsvägen som jobbade på Elektromontage (numera Midroc), minns han och skrattar: – Hade någon sagt till mig då att

jag en dag skulle bli vd skulle jag inte förstått vad de pratade om. Jag visste väl knappt vad en vd var …

Vad gjorde du mer i Hofors?

– Det var mycket idrott. Fotboll och slalom. Jag började tävla i slalom när jag var fem år och höll faktiskt på till jag var 24. Min pappa var engagerad i både Friluftsfrämjandet, som driver backen, och i slalomklubben haif. Veronikas pappa likaså. Vi sågs första gångerna där i slalombacken, faktiskt.

Vad har Hofors betytt för din karriär?

– Hofors gav en grundtrygghet som präglat mig som människa hela livet. Jag är uppväxt med att den uppgift man får ska man göra så bra man kan, oavsett vad man gör. Det har mycket med Ho­ fors att göra tror jag.

– Dessutom kan jag ju se att sko­ lan här, Petreskolan där jag gick i nio år, gav kompisar från hela tårtbiten i samhället. Det tror jag är nyttigt och jag tror att det bidrar till att man blir rätt prestigelös. Jag vet att titlar inte är det viktiga.

Har du mycket kontakt med de gamla Hoforskompisarna?

– Absolut. Jobbet gjorde att jag flyttade runt en del och var bland annat flera år i Stockholm och i Skåne innan

jag fick en tjänst som regionchef för Mä­ lardalen. Då valde vi med två små barn att flytta till Västerås, mycket för att flera Hoforskompisar bodde där. Det var Olof Sand, som jag bodde granne med även på Gnejsvägen, Mikael Pettersson, Anders Wallberg …

Vad gör du när du besöker Hofors numera?

– Vi har släkt och kompisar här.

De träffar vi förstås. Sedan längtar jag efter naturen här. Både Veronika och jag är ganska aktiva och gillar skidor, paddling, cykel … Golfbanan är också fantastiskt fin!

Visst har Midroc Electro verksamhet i Hofors också?

– Ja, över hundra medarbetare har vi här. Jag försöker ofta besöka verkstaden.

Det är alltid lika trevligt och jag får höra lite om vad som händer i Hofors.

Mitt hjärta klappar för Hofors så jag vill gärna bidra till samhället här.

Gör du det på något annat konkret sätt också?

– Ja, jag fick en fråga från Entré Hofors om jag ville vara med i en styrgrupp som tittar på vad man skulle kunna använda Hagaskolan till. Jag blev verkligen jätteglad och stolt över att få frågan.

BYGD 1/2020

31

MEDARBETAREN

Iskalla killen – som brinner för arbetet Titta på bilden här intill!

Det är Filip Kiltorp som står nöjd och belåten i japanska Sapporo.

Den skidresan kan man gärna prata med honom om. Eller om andra skidresor. Eller varför inte om golf? Ja, sport överhuvudtaget går han igång på eller natur i alla former eller mat eller...

Kort sagt: Filip Kiltorp gillar att prata.

D

ärför är det inte så dumt att han är en av Länsförsäkringar Gävle­ borgs byggnadstekniker/skade­ reglerare med skadeförebyggande besök hos kunder som fokus.

– Jag älskar att träffa människor, både privat och i jobbet, slår han fast och berättar att det ofta blir fyra, fem kundbesök per dag när han besiktar hus och gårdar.

– Jag fuktmäter badrum, kollar så att vattnet i köket är säkert, ser över brandsäkerhet och så vidare och informerar om de risker som finns.

För mig är det viktigt att hjälpa människor. Är det något han lärt sig under fem år på Länsförsäkringar Gävleborg är det att bra före­ byggande arbete betyder väldigt mycket när det handlar om att undvika skador eller minimera effekterna av dem.

Apropå att hjälpa människor så drog han tillsammans med kompisen Andreas Arvidsson för några år sedan igång något som kallades Cancermatchen.

– Vi hade båda vänner och anhöriga som drabbats och ville göra något. Jag spelade hockey och han var min hockeytränare så vi fick en idé och att ordna en match, minns Filip.

Sagt och gjort.

– Många företag och andra gick in och sponsrade. Både stora företag med hundratals anställda och små enmansföretag. Vi lade ner

32

BYGD 1/2020

hur mycket tid som helst och lyckades på tre år dra in ungefär en miljon kronor.

Han är född och uppväxt i Alfta i Hälsing­ land, flyttade efter grundskolan till Hudiksvall tolv mil bort för att gå ishockeygymnasium.

Med undantag av någon kort utflykt hemåt Alfta har han bott snart tolv år i stan.

– Jag trivs otroligt bra. Hockeyn har jag lagt ner numera men håller igång mycket med olika former av träning. Förra sommaren blev det 50–60 rundor golf, de flesta på Hudiksvalls Golfklubb men också på min gamla hemma­ bana, Alfta-Edsbyns Golfklubb. Och så blir det väldigt mycket skidor.

Sapporo med friåkning i lössnö upp till bröstet

var förstås höjdarnas höjdare.

– Här i krokarna åker jag mest i Järvsö, super­trevlig anläggning, men jag har en lägen­ het i Åre så det blir många resor dit.

Tillbaka till jobbet. Han har ett tips som han verkligen vill förmedla: – Tumma inte på brandsäkerheten! Det är det absolut vanligaste jag får säga till kunder. Ha tillräckligt antal brandvarnare, ha brandsläckare på alla våningsplan, ha brandfilt i köket, se över utrymningsvägar och så vidare. En vattenskada är tråkig, absolut, och ska undvikas men den går att laga och ersätta. En brand däremot kan på flera sätt innebära en katastrof. Så jag betonar igen: Tumma inte på brandsäkerheten!

3

FRÅGOR SOM RÖR FAMILJEN

Lisa Engstrand är innesäljare som du möter i Länsförsäkringar Gävleborgs Kundservice.

Här svarar hon på tre frågor som har familjen i fokus.

När kan jag teckna gravidförsäkring?

FAKTA Namn: Filip Kiltorp. Ålder: 27 år.

Gör: Jobbar på Länsförsäkringar Gävleborg som byggnadstekniker/skadereglerare.

Bor: Med sambo i lägenhet i centrala Hudiksvall.

Fritid: Golf, skidor, ja, väldigt mycket sport. Både att utföra själv och titta på. Gillar att vara ute i naturen.

– Kontakta oss så fort du fått bekräf­ tat att du är gravid så berättar vi gärna mer. Nu blir detta ännu viktigare då Re­ gion Gävleborg sedan 1 januari erbjuder ultraljudsundersökning redan i vecka 12.

Vi erbjuder vår Gravidförsäkring Plus, som är det allra bästa skyddet för dig som gravid, barnet och din partner. Den täcker för nedsatt funktionsförmåga vid sjukdom, medfödda sjukdomar, diag­ nosersättning för komp­likationer vid graviditet och förlossning för dig som gravid samt dödsfall och krishjälp för båda föräldrarna. Övergår gravidförsäkringen automatiskt till en barnförsäkring?

– Nej. När barnet fått sitt personnum­ mer behöver du kontakta oss. Det är vik­ tigt att man tecknar en barnförsäkring så fort som möjligt. Barnförsäkringen gäller för både olycksfall och sjukdom.

Har du en Gravidförsäkring Plus hos Länsförsäkringar Gävleborg får du 500 kronor rabatt på barnförsäkringen det första året om den tecknas inom sex månader efter ditt barns födelse.

Har jag reseförsäkring i hemförsäkringen?

HÖGT UPPE. Filip Kiltorp på skidresa på Hokkaido, den nordligaste av Japans fyra stora öar, vintern 2020.

– I din hemförsäkring ingår reseskyd­ det för dig och din familj under resans första 45 dagar. Är resetiden längre än så behöver du kontakta oss före avresan.

Har du egna barn under 18 år som följer med på resan, men inte bor i samma bostad som du, gäller reseskyddet även för dem under resan.

BYGD 1/2020

33

LÄNETS HISTORIA

Hälsinglands

FÖRSTA KÄNDIS

I dag skulle Ida Gawell varit den

perfekta tv-kändisen som suttit som gäst hos Skavlan och i morgonsoffor, dansat i Let’s Dance och lekt i Fång­ arna på fortet.

Du som läser detta säger kanske nu: Ida vem?

Ja, om du inte bor i Delsbo för där står hon staty. Aningen fler känner säkert till hennes artistnamn, Delsbo­ stintan. Men hennes storhetstid som en av landets mest uppskattade under­ hållare var för snart hundra år sedan, långt innan tv dominerade allt.

Hon föddes i Arbrå, kom som barn till Gävle där pappa var präst men till­ bringade som ung tonåring ett helt år i Delsbo hos en släkting. Där sög hon i sig alla historier och skrönor. Tillbaka i Gävle jobbade hon som skrivbiträde på tidningen Norrlandspostens kontor.

Målet var dock att bli skulptris och hon tog privatlektioner i konst. Under den tiden, 1892, upplevde hon sitt livs stora tragedi. Hennes bror Albert som var länsman i Alfta sköts till döds när han var med och gjorde tillslag mot en lönnkrog i byn Mossbo.

Tre år senare skulle det ordnas stor basar i Stadshuset i Gävle. Ida, 26 år då, satt i festkommittén. Hon byggde upp en bondstuga i en sal och framför­ de med tre kompisar ett lustspel.

Det blev dundersuccé. Fullsatt varje kväll.

Faktiskt sådan succé att Skansens grundare Artur Hazelius bad henne uppträda på Skansens stora vårfest. Sagt och gjort. Hon drog på sig folkdräkten, kallade sig Delsbostintan och tog Stock­ holm med storm med folkdans, roliga historier och vemodiga folkvisor.

Samma år flyttade hon till Stockholm

och gick det som i dag kallas Konst­ fack. Hon skrev samtidigt berättelser i tidningar och engagerades som under­ 34

BYGD 1/2020

Illustration Emma Harrysson Text Ola Liljedahl

hållare. Först i Stockholm men efter suc­ céartade framträdanden på Stockholms­ utställningen 1897 ville alla ha henne.

Alldeles särskilt läkaren Moritz Blumenthal som hon gifte sig med och på sex år fick fem barn med. Samtidigt turnerade hon landet runt som Delsbo­ stintan och så småningom gick turné­

erna även till Norge, Danmark, Finland – och faktiskt två gånger till USA. Dåtidens svenska superstar, konstnären Anders Zorn, målade hennes porträtt. Det säger en del om statusen.

Hon skulpterade, gav ut böcker, räddade en rad folkvisor från att falla i glömska, var flitig gäst i radion och spelade in skivor och var med i flera filmer, bland annat stjärnregissören Victor Sjöströms ”Eld ombord”. Men framförallt älskade människor att höra henne prata och sjunga på ett eget hopsnickrat hälsingemål. Även om de inte alltid fattade vad hon sa.

Eller för att citera Köpenhamnstid­ ningen: ”Det vilde ha vasret vidunderlig, hvis man kun havde forstaat, hvad hun sagde.”

Ida Gawell-Blumenthal dog 84 år ung 1953 – tre år före den första svenska tv-sändningen.

Länskrysset

1:a pris: Brandpaket: 6 kg pulversläckare, brandfilt och brandvarnare – värde 750 kr 2-4:e pris: Förbandskudde och brandfilt – värde 390 kr

TÄVLA OCH VINN FINA BRA-ATT-HA-PRISER!

5-6:e pris: Förbandskudde – värde 190 kr SKA FRÖN ASTRONOMISK ENHET

KAN SLÅS & SKJUTAS KREATUR

ÄRLIGA GÖR VÄKTARE

PAUSDRYCKEN VAKTADE KUSTEN

HAN VAR SKRIFTLÄRD

MAN SOM NAMN

VANLIG FÅGEL SVENSK GRUPP STYR PÅ SCEN SAKNAR KLÄDER

ENGELSK PRIVATSKOLA GÖR VI VÄL ALLA HAR TVÅ KANALER

GUDOM I TYP AV BABYLON VIRKESHÖGT STAPEL BERG VANLIGT BESTICK

SLAG SOM SORT

DEL AV MATCH EJDERHONA

MENING BRUKAR VI VISSA BILDER

VÄLJER BORT

ISFIGURER HÅGLÖSHET GÅR LÄTT AV TRÄS BÄR PÅ

KORT NAMIBIA

GRÄVER MAN MED

OVERKLIG

BETE LAGER

SVALKANDE DRYCK

LIKA VÄRDE

GRIPER

GÖRA RENT INDIANTROFÉ?

TRÄTOBRODER EMBALLAGEVIKTEN SES I FÖRSTA KLASS

SÄTT ATT HYRA KAPUSCHONGDEL

KAN SES I ÖSTERSJÖN STYR

VÄLJA

ORT SOM GRUPP

SUNDHAGE

BRÄNSLE

GÖR INTE ATEIST

KORT SPANIEN

UNDVIKA

DEL AV SPEL SÖKA FÖRRÅD PÅ VÄG DOMESTICERAD

KEDJELJUD SKEDE FÖREGICK EU PRÄSTPLAGG FÖRVARAS I TUB KAN VATTEN BLI

KAN SKYDDA MOT VATTEN

VANLIGT SPEL SALTPLATS

HALV DIAMETER

RIKE

GATA I PARIS KLÄTTERVÄXT

SKALLA

HAR LÄRARE ÄR NIO MED TRE

HÄNGER VI PÅ LEVER I AUSTRALIEN

GÖR ALLTID BLOMMOR

OJÄMNA SES PÅ VISSA TRÄD STATSKONST KAN BLI AMIRAL

SÄNDER DEN KAN I ETERN GNAGA ÄR VISSA TOMATER

KAN SES PÅ FINGRAR MOTORCYKEL? KORT LÄKARE

HAN HAR SKRIVIT FLERA FUGOR HELIGT SKRIN FÖDER HYENOR

KAN SÄTTAS LÄGGER SKYTTAR

TALAS I PAKISTAN LURAS SPETS PÅ BLYERTSPENNA

SPELMANSORT STIRRA

MÄTT VATTENDJUPET

PLATS FÖR EN BATALJ SÅ FORT SOM MÖJLIGT

GLÄDJEYTTRING

KORT AVSÄNDARE HONDJUR

HAR VI INFÖR RESAN

DESSERTOST BRUKAR VALPAR ANDERSTRÄSKO- SON, POET VIRKE TRÄDSAMLING

RYSK LEDARE ÖVERSÄTTARE

PERIOD I TIDEN

KÖRA PÅ TRÅKIGT SLUT I FÖRETAG

KAN TEXTRAD BLI

STILLHET

MANSNAMN

SITTER I HÖGSÄTET

Skicka in lösningen (meningen i de gula rutorna) med ditt namn, adress och telefonnummer till: Länsförsäkringar Gävleborg, att: Länskrysset, Box 206, 801 03 Gävle. Alt till: lanskrysset@LFgavleborg.se. Senast 21 juni 2020. Bland de rätta svaren dras sex vinnare, som alla presenteras i nästa nummer av Bygd. Förra numrets vinnare: Första pris: Tina Asplund, Tallåsen. Andra pris: Annasara D Formgren, Arbrå. Tredje pris: Pia Kring, Edsbyn.

Fjärde35 pris: BYGD 1/2020 Andreas Källman, Järvsö. Femte pris: Franziska Wernersson, Forsa. Sjätte pris: Kjell Flodin, Strömsbruk.

Vi vet att nästan vad som helst kan händ i ett hem. a Därför har vi gjort vår hemförsäkring enkel att förstå och trygg att leva med. Visste du till exempel att ett extra bra reseskydd alltid ingår? Och att försäkringen ger bästa möjliga skydd, var du än bor?

Läs mer om vår hemförsäkring och teckna direkt på LFgavleborg.se/hemforsakring

Gävle Drottninggatan 35, 026-14 75 00 Sandviken Hyttgatan 18, 026-25 20 38 Hudiksvall Storgatan 34, 0650-48 79 00 Söderhamn Köpmangatan 11, 0270-24 14 00 Bollnäs Långgatan 7, 0278- 75 70 00 Ljusdal Postplan 14b, 0651-56 63 00 Internet info@LFgavleborg.se