En vandring mot höga mål............................................sid

EN VANDRING MOT HÖGA MÅL

Under hösten 2021 var jag med om en speciell händelse. Det var inte utan en viss känsla jag öppnade ett brev från Ordens högsta ledning för att läsa att jag hade blivit kallad att recipiera i Bifrostordens Grad X. Även om jag hade blivit kontaktad över telefon och därmed informerad om receptionen var ju själva brevet bekräftelsen. Det är med stolthet man tackar ja till att bli befordrad och genast börjar tankarna kretsa kring hur det hela ska gå till och de funderingarna kan man genast lägga ned. Man kommer ändå inte att få en enda ledtråd, som ju gäller för alla gradgivningar och så ska det naturligtvis vara om vad som kommer att ske. Från de senaste Rikstingen har en stadgeändring möjliggjort att fler bröder kan komma i fråga för Grad X men just att man blir utvald gör att perspektiven börjar strömma genom sinnet. Det var också länge sedan vi som stod som recipiender för att invigas i vår Ordens högsta grad, Den Styrande Viljan. Det har hunnit passera omkring 15 år för oss med något undantag, sedan vi förra gången med en stor förväntan och en nerv av anspänning stod inför ett nytt steg i vår vandring mot högre mål. Även om det var länge sen och att vi själva har erfarenheter från att ge en grad till en broder kunde vi ändå känna samma förväntan när vi vid ett för oss oanat skeende skulle passera in i en ny fas inom vår Orden. Det ska såklart finnas en förväntan och nyfikenhet vad som skulle ske. Av kända skäl kan jag inte berätta om vår upplevelse men den var i sanning mäktig och som vi för alltid ska bära med oss. Jag lät undslippa mig när Ordens Styrande Mästare Patrick G Lundeberg meddelade mig att jag skulle kallas att recipiera i vår högsta grad att jag då skulle bli fullärd. Jag ångrade mig direkt att jag sa så och erfarenheten visade mig att man ingalunda kan tro att så är fallet. Den kom dock att ge mig och mina medrecipiender nya insikter och känna ett ökat ansvar i våra grundloger och att försöka vara en samlande kraft för den fortsatta utvecklingen för Orden och Logen. Vi tackar för förtroendet. Vandringen är lång och under den tiden går man mot en klarare syn på tillvaron och får med sig kunskap om hur vi ska vara i den sociala samvaron, förhållningssättet till en sund livsåskådning och att hjälpa en broder eller bidraga till brödernas välfärd och i förlängningen bedriva hjälpverksamhet och att betona Bifrostordens roll i samhället. Vandringen är ur alla aspekter intressant och det bereds tillfälle att reflektera över i det som varje grad symboliserar. Det kan synas avlägset att erhålla graderna och kanske till och med nå den högsta graden. Med goda insatser för grundloge, storloge och Orden i stort finns alla förutsättningar och kanske det kan vara av värde att se hur en vandring kan gå till. Därför tar jag som exempel den jag känner bäst till - min egen. Men var och en kommer säkerligen ihåg varje gång en grad har erhållits och självklart gör även jag det. Men det finns i mitt tycke milstolpar i ordenslivet. Jag är övertygad om att alla har på näthinnan den första graden som erhölls och i mitt fall skedde det den 26 april 1991. Vi var då tolv receipiender som inför vår dåvarande Mästare Ingvar Larsson avlade löftet som vi bär med oss från Frihetens grad. Ingvar Larsson blev småningom Ordens Curator. Först var jag lite tveksam till en fortsättning men när jag redan samma år den 18 oktober 1991, befordrades i Vänskapens grad var jag fast. Jag blev intresserad och sedan gick det av bara farten. Den 19 februari 1993 fick jag del av läran om Kunskapen och året efter den 18 februari 1994 var det dags för Hoppets grad för att slutligen nå den högsta graden i grundloge Troheten den 1 mars 1996. På fem år således fem grader. Den andra milstolpen för mig var inträdet i Storlogen Gotheim och Kärlekens grad som jag fick ta del av den 28 februari 1998. Storlogens Mästare var då broder Charles Sundkvist som iklätt sig rollen som SLM men dessförrinan varit grundlogemästare i min hemmaloge Junehus. Broder Charles blev sedermera Ordens Härold. Det var något nytt att nu få komma ut till andra loger och träffa så många fina bröder och knyta brödraband utöver den egna logen. Den 20 januari 2001 fick jag del av Sanningens grad, den sjunde i ordningsföljden och den erhöll jag i Eslöv. Till sjunde graden hör också att Ordensringen kan bäras och en sådan införskaffades såklart. Grad VIII Skönhetens grad fick jag i Västervik den 22 november 2003 för att slutligen nå Visheten den 28 oktober 2006 och då i Logen 10 Withalas logelokal som på den tiden fanns på Stadshotellet i Vetlanda. Från den graden minns jag att omnämnde broder Charles skjutsade mig, att br Jan-Erik Nilsson från 11 Löfstad var SLM och att en OSM i vardande Lars-Erik Furuskog höll ett inspirerande tal till Orden. Jag har också fått några utmärkelser och dessa är Logernas hederstecken som jag fick under den tid jag var Skrivare i min hemmaloge, Ordens förtjänsttecken erhöll jag vid Rikstinget i Uppsala 2016 samtidigt som jag hedrades med Ordens veterantecken efter 25 års medlemskap. I grundloge har jag tjänsgjort såväl som ASM och FSM och i Storlogen Gotheim FV. Jag nämnde milstolpar tidigare och en sådan är självklart när dåvarande Ordens Ställföreträdande Mästare Nils-Gunnar Johnsson installerade mig som Mästare i min hemmaloge den 1 februari 2015. Ett fantastiskt uppdrag att få och skapa endräkt i logen och ha ett inspirerande och givande arbete som skänker ytterligare perspektiv på vår Orden. Den styrande viljan är vår högsta grad och jag tog stolt emot den tillsammans med mina medrecipiender den 30 oktober 2021 i Rikslogen och som avhölls i Kalmar med Logen 28 Gondler som värdloge för Rikslogen. Det är också en milstolpe men förhoppningsvis inte den sista. Jag kan så här långt se tillbaka på 30 år i Orden och jag hoppas få några år till och vill med denna berättelse skildra hur en vandring kan gå till och kanske inspirera andra eller få den som har långt en längre och större historia än min att minnas de fina stunder vi kan känna inom Orden. Som nybliven innehavare av Grad X kan jag bara uppmana att arbeta vidare med logen du tillhör och i Orden. Jag har också nämnt några namn och det finns åtskilliga fler som har gjort stort intryck på mig och fått mig att fortsätta vandringen.

Vi ses! Jörgen Steén