#73 TYST

LATIN LOVER

Latin lover #73 Tyst

Vi i redaktionen Chefredaktör Mina Asp Romefors Vice chefredaktör Anna Hellers Sekreterare Adina Edfelt Pr-ansvarig Erik Aglert Ekonomiansvarig Linnea Busk

innehåll 3 Ledare Mina Asp Romefors 4 Redaktionsfrågan 6 Håll käften alla citykids Irma Swedrup 8 Det stora retrodecenniet Petter Ströbaek 12 QUIZ - vem är du i luciatåget? Petter Ströbaek, Erik Aglert 16 Kropp & Knopp Adina Edfelt 17 Illustration Bungbung, Klara 18 Intervju med Danny Saucedo Mina Asp Romefors, Kitty Östergren

22 Dikt: Tyst Hvila ES19B 23 Sex and the Södra Clara SA19A 24 Intervju med Sandra Beijer Anna Hellers 28 Klottervägg Kitty Östergren 30 De som räddar världen lever i tysthet Adina Edfelt, Linnea Busk

34 Den gången min familj fick reda på att min mormor var smyglesbisk Alice Maddock

36 Det är något vi måste prata om Martin Norrby 38 Ingvars Bokhörna 40 Horoskop 43 Söderflödet 2

Skribenter Alice Maddock Petter Ströbaek Kitty Östergren Grafisk Designer Li Brun Illustratör Gustav Hedengren

Kontakt Hemsida sodralatinlover.com Mail latinlover@live.se Instagram @latinlover Facebook Latin Lover Södra Latin

Glöm Det Inte

10-talet flyr mot sitt slut och det vi lämnas med är falska minnen som nu skriker. Dessa minnen lagras i Hippocampus, och det säregna ordet myntades av anatomiprofessorn Julius Ceasar Aranzi.

Hippos betyder häst och kampus sjömonster. Detta alstras i ordet hästsjömonster, eller snarare sjöhästmonster.

Processen in i hippocampus är selektiv och i takt med detta blir dina minnen falska skildringar av det verkliga. För att inte skapa en alltför filosofisk text, igen, ska jag hoppa direkt till poängen: i våra psyken råder en intern tystnadskultur som leder till en minnesdekadens.

I sociala medier kan man radera ett inlägg med ett fåtal klick och vips! tillhör händelsen intet, men våra sjöhästar har inte lyckats anamma det beteendet. För att gå vidare och släppa en händelse har jag alltid förespråkat en fullständig dissekering av minnen, men det här fungerar inte i praktiken. I det snart förgångna decenniet gömmer sig otaligt många händelser jag inte velat analysera. Dessa minnen tillhör såväl trauman som pinsamheter, och min ansträngning att tysta dessa har bidragit till en ren mutation av dem, de överensstämmer inte längre med verkligheten.

kultur. Minnen när jag springer runt i en egentillverkad tröjkrage och sjunger “Don’t Rain on My Parade” i min grundskolas korridorer, är något som alltför ofta uppdagas. Jag tror att den tystnad jag försökt etablera har revolterats och nu erinrar jag mig enbart om den falska sången, mitt pre-tonåriga jag och en urlöjlighet som heter duga. Eftersom jag inte vågat analysera den tiden, utan bara försökt glömma, skriker sjöhästen ut dessa pinsamheter i form av en förvrängd verklighet.

Just nu faller tiden in i ett mörker och ett dis av isolerande snö och trots den absolut bedövande tystnaden skriker mina tankar och minnen ännu mer. De skriker ut “Don’t Rain on My Parade” i ultrarapid och så fort jag stänger ögonen ploppar otaliga minnesbilder upp där jag har kjol, en lila krage och en hästtröja. En obekväm 12-åring. Minnena jag har tystat är nu kort och gott ett riktigt sjöhästmonster; tystnadskulturen har exploderat och jag minns bara det fula. Trots detta vill jag på nyårsafton se, ja, nyktert på det som varit utan att gömma mig för det. För det att det pinsamma minnet är antagligen en falsk konstruktion. Tysta inte ner dina minnen och ditt liv, det är ju trots allt det enda du har i slutändan.

Greta Thurfjell, inte Thunberg, kulturskribent för DN och tidigare chefredaktör för Latin Lover, skrev i sin krönika om TV-serien Glee att hon, under sin högstadietid, ville vara Rachel Berry. Jag var precis likadan och den tiden är något som nu tillhör min interna tystnads-

Mina Asp Romefors, Chefredaktör Chefredaktör 3

Redaktionsfrågan

Vem Borde

Ella Krax, tror hon är nåt

Nån som brukar hålla tal i början av året... Vad är det nu hon heter...?

jag!

Folk som säger "intressangt"

4

Danny Saucedo?

Hålla käften?

Nu tycker jag vi ska tänka på tonen.

Sextioplussare på facebok

Erik Aglert med sitt ständiga kraxande om KraTZ

Anders Hansen.

Linnea Claesson

5

Håll käften alla Citykids En svinkall fredagskväll i november, klockan 01.24. Mascara under ögonen, rufsigt hår och en distinkt lukt av Luckies som satt sig i alla lager tyg på kroppen är vad jag har lämnats med på Odenplans tunnelbaneperrong. Resten av sällskapet har stannat kvar uppe vid bussarna och gångvägarna för att på max 30 minuter komma hem och somna innan klockan slagit 02, medan jag själv lägger märke till min ensamhet och en timme för sent påminns om att den sista tuben redan gått.

Jag skriker ut en svordom samtidigt som min rap, fylld med en Smirnoff och Fanta Exotic-substans, ekar mellan spåren. Jag tänker på mammas visa ord som hon så omsorgsfullt röt åt mig imorse innan hon drog till Dalarna: ”Må gud icke skona dig om du inte är hemma innan tolv nu när jag inte kan ha koll”. Och ja, kära mamma. Fan så enkelt det hade varit att vara hemma, åtminstone innan 01, om det inte vore så att vi bodde ”ute på vischan” som Södra Latins breda majoritet av innerstadsbor tycker om att uttrycka sig.

6

Men men, det är ju som de säger - som man sår får man skörda, trots allt.

Jag är rätt så övertygad om att detta är ett bekant scenario för många. Kanske är det lite vitsigt ändå hur naiva och obegåvade vi kan vara bara för att få stanna på festen liiite längre, när det förmodligen inte ens är så förbannat roligt som vi sedan lyckas få det att låta som? Fast det allra mest vitsiga, eller kanske mer ironiska, är att det inte är ”vi som bor på vischan” som klagar mest. Utan det är ni andra, era förbannade jävla citykids.

Det är era dåliga rants på era översvämmade privata stories som nästan varje helgförmiddag ersätter allas morgontidning. Hur ni var tvungna att gå från Gullmars till lägenheten vid Mariatorget eller fick lov att vänta på nattbussen i hela 25 minuter (?!). Shit alltså, det kan inte vara lätt.

Och inte heller tar ni någon hänsyn till

när det runt klockan 19.30, precis efter fredagsmiddagen med familjen, visar sig att vi visst är bjudna till någon random brud i SAM som håller hus i typ Vasastan eller innerkanten av Nacka. Då ska vi alla bara fixa sminket, byta trosor och raka de nedre regionerna en snabbis för att mötas på Slussen om 45 minuter och samåka. Absolut säger jag med den lilla optimism jag förhoppningsvis har kvar och börjar i all hets kolla upp en resa. ”Nu fan kör vi tjejer!!!!!” liksom.

Men självklart har ni också en del komplikationer, ni gulligt inskränkta små varelser. Typ som när ni ibland väljer att ta en Voi från port till port samtidigt som fyllan peakar och ni nästan kör omkull, eller när det för en gångs skull faktiskt är fest någonstans utanför tullarna och ni på resan dit undrar vart man ska visa passet.

ni aldrig att kunna relatera till de värsta stunderna. De stunder då festen faktiskt är rolig men föräldrarna är hemma och ser till att man hinner med sista tuben så att man tvingas dra någon timme innan alla andra. Det är så bittert att jag nästan hellre missar den och pröjsar en taxi för halva studiebidraget istället, men bara nästan.

Nåväl, vem är jag att klaga? Jag har det ju bra i alla fall. Närmsta Ica 20 minuter bort, en hel rådjursfarm i trädgården och just nu ruinerad av Taxi Stockholm för att hinna somna innan vi ska mötas på Slussen imorgon igen för nästa fest.

Så, kära förortsungar. Låt oss skörda det vi sått och låt de oberörda sköta klagandet. Låt oss fortsätta att själva vara tysta om denna kritiska situation. Tillsammans mot SL:s tidtabeller, tillsammans mot citykidsen.

Men trots dessa ovannämnda fasor som ni ibland tvingas stå inför så kommer

Text: Irma Swedrup

7

10talet, det stora retrodecenniet Nu är vi på de sista dagarna på det konstigaste decenniet, det känns som att det var igår då man såg Kronprinsessan gifta sig med någon NTI-snubbe. Men det var faktiskt 10 år sen snart. Eftersom man så lätt glömmer bort allt som händer i ett decennium så har jag gjort en sammanfattning av det sorgsna 10-talet. ”Tik Tok to the clock”, äntligen nytt årtionde, 2010 var ett tecken på nya tider.

Ungefär hälften av populationen spelade doodle jump på sina iPhones och det fick folk att rösta in SD i riksdagen. Samtidigt som vi började se framtiden i våra händer så luktade det lite 30-tal. Föräldrar började få panik över att deras barn köpte ”smurfbär” i spelet Smurf Village. Det var ett spel där man gjorde sin egen smurfvärld och för att ens smurfvärld inte skulle suga så behövde man spendera 1000 kronor per dag. Det drabbade överklassbarn mest

2011 så började folk ta selfies vilket ledde mer och mer till att alla blev självcentrerade svin. En av dessa självcentrerade svin var Rebecca Black som släppte sin låt Friday. Låten var så dålig att en man i Tunisien brände ihjäl sig själv vilket startade arabiska våren. Folk släppte allt de fick lära sig av sina mobbare och började vara sig själva tack vare Lady Gaga.

Usama Bin Laden dog också men många ville gärna byta plats på honom och Justin Bieber. Det fanns många facebooksidor med namn som ”Please god bring back Tupac and we’ll give you Justin Bieber” för det var den största grejen just då. Man gjorde en facebooksida och tog en relaterbar grej som till exempel ”Alla 8

så därför blev det ett jättestort problem för hela samhället. Ett annat problem för samhället var att man inte kunde gå någonstans i City utan att en flash-mob kom från ingenstans. Man kunde inte heller gå till en enda snubbe utan att han hade Oskar Linnros-frisyren. Det vill säga snaggat på sidorna men allt på toppen kvar. Det var en riktig retrotrend vilket skulle bli vad som definierar detta decennium. En annan retrotrend var shuffling vilket leder oss till 2011.

vi som fortfarande tittar på Kalle Ankas Jul” eller min personliga favorit ”Jorden kan inte gå under 2012 för det är fest hos Mange 2015”.

För 2012 så skulle världen gå under och den rädslan byggde på att alla var så naiva. Kedjebrev hade funnits länge men med chattappen Kiks popularitet så fick det en ny vändning. Nu fick man inte bara dickpics från 30 åringar utan också folk som skrev att ens mamma skulle dö av ett monster om man inte skickade samma sak till 30 andra personer. Det var dock det enda läskiga för världen var ganska lugn då. Snoop Dogg bytte namn till Snoop Lion och KONY2012 fick

människor att hata på Uganda när Joseph Kony egentligen befann sig i Centralafrikanska Republiken. Memes började ta fart och det fanns ungefär 14 olika teman du kunde ha på dina memes. Med en ny som kom kanske varannan månad. Till exempel Forever Alone, Bad luck Brian och Troll Face. Den största ”derp:en” det året var Socialdemokraternas nya partiledare Håkan Juholt som hyrde en lägenhet till sin ”kulbo” för riksdagens pengar.

Vad är en kulbo undrar ni? Enligt Håkan Juholt själv så är det en partner man har väldigt kul med. Undrar varför han bara var partiledare i 10 månader? Jävla tönt.

2013 flög förbi som en sharknado och det blev året då Snapchat slog igenom.

Då kanske man ändå såg Snapchat som en ny version av KIK men sen insåg man att det inte finns ett säkrare sätt att skicka nudes om man inte ritar nudes och sen bränner de sekunden man visar de för någon. Tinder började också växa i popula-

blev den stora rädslan 2014 och de var ganska lika varandra. Visst, det hade varit en grej sen länge men nu när västerlänningar drabbades var det fan en stor jävla grej. Folk var inte bara rädda för ebola utan också för att man skulle begå självmord på grund av spelet Flappy Bird. Några var också rädda för att dö av att twerka eller att dö av skam efter att ens föräldrar går in på en när man tittar på Robin Thickes musikvideo till Blurred Lines.

2015 så såg du en klänning och tänkte ”den är vit och guldfärgad” eller så hade du rätt. Det var året man såg sig själv swipea på Yellow utan några matchningar, eller så var det för mig iallafall men

ritet, vilket gjorde det normalt att träffa folk online bland folk som inte är 40-åriga tvåbarnspappor i Sundsvall. Det var också den här målgruppen som populariserade årets julklapp vilket var råsaftcentrifugen. Alla började hata på Justin Bieber för att han pissade i en hink och lämnade sin apa i Tyskland vilket visade på att det inte kom några nyheter det året.

Om du googlar ”största nyheterna 2013” så kommer ”2014 års största nyheter” upp. Vilket har gjort mitt jobb med den här texten mindre lätt.

2014 var ask.fm:s stora år och man fick sitt hjärta krossat när ens crush skrev att man bara var ett D+ på A-F. Vuxna började larma mer om nätmobbningen på grund av appen men det var inte ungdomars största rädsla. Ebola och IS

det kanske var för att jag var en ful medveten snubbe. Det här året såg nämligen starten på den medvetna snubben då Noel Flike skapade trenden av att nicka och hålla med när tjejer pratar om sitt förtryck. Feminism fick ett stort uppsving 2015 då stjärnor som Emma Watson och Zara Larsson talade ut om sitt manshat. Det var ju självklart inte hat mot män utan hat mot män i grupp. Men detta slutade folk med när de insåg att kvinnor i grupp också är skitjobbiga. Dessutom bytte folk fokus då Caitlyn Jenner kom ut som transkvinna samma år. Hur 9

blev egentligen en konservativt böghatande mördare frontfigur för transrörelsen? Jo för att Illuminati ville det. Illuminati var också årets skämt. Askul ju hahahahah Illuminati confirmed.

Bottle flipping stod i centrum 2016. Skolor började förbjuda fenomenet vilket blev en trend i trenden. Så fort vuxna inte förstod vad ungarna höll på med så förbjöd de skiten. Det som föräldrar gillade dock var att det började tas promenader för att Pokemon go sa så. Men jag ska inte tala illa om spelet, jag gick runt över hela Årsta och såg delar av min ort som jag aldrig sett förut. På tal om smådjur som man måste fånga på sin mobil så var Penny Schulman det gulligaste och sorgligaste det här året.

Efter att hennes pappa tvingat i henne massa vuxna ord som hon kunde säga på hans instagram släppte hon också en låt. I början av låten säger hon ”DET HÄR ÄR MIN LÅT, DET ÄR JAG SOM BESTÄMMER” men

10

det var faktiskt tre män som låg bakom låten och tjänade alla pengar på den. På tal om att tjäna pengar på folk som knappt kan prata så dog väldigt många kända människor det här året. David Bowie, Prince, Carrie Fisher och George Michael, bara för att nämna ett fåtal. Året efter ville vi dock att fler skulle dö.

om du var ful kunde du alltid lugna ner dig med en fidget spinner. Vi insåg också 2017 att vi kan lösa alla världsproblem med Pepsi, tack vare Kendall Jenners ökända reklam för märket. Alla gick dessutom runt och saltade som ”#saltbae” och La La Land vann inte bästa film på Oscarsgalan.

2017 var metoo det största och den enda skillnaden som det gjorde var att de fula killarna förlorade sina jobb, men snubben från Gossip Girl är fortfarande skitsnygg så vi kan se bortom det han gjort för han är ju trots allt skitsnygg. Den medvetna killen dog också efter metoo eftersom många medvetna killar visade sig gilla att tafsa lite extra. Men som sagt, om du var snygg kom du fortfarande undan. Men

2018 var året då house fick sitt sista hej då när Tim ”Avicii” Bergling tog livet av sig. På tal om att utnyttja någon som tagit livet av sig så hittade också youtubern Logan Paul ett lik i skogen och filmade allting. Yodeling kid blev jättestor över en natt och fick spela på Coachella medan folk satt och bråkade över Yanny och Laurel.

Israel vann eurovision med en dålig låt vilket ledde till att skogen brann upp i Sverige, men vi

var glada ändå för Sverige hade jävligt tur i fotbolls-vm och kom till kvartsfinal. Några kallade det ”VM 94 2.0” men det blev inte samma sak vilket nog bara är bäst för fotbollsspelarna för ingen i VM 94 gänget mår bra idag. 12 av dem äger pizzarestauranger på Lidingö och Thomas Ravelli säljer kläder på Instagram. Vi börja-

de få klimatångest. Eller snarare så gav man varandra klimatångest. Kampen om att vara mest klimatsmart hade börjat. Det bästa var under en av klimatstrejkarna då de delade ut laminerade flygblad och jag hörde en tjej säga ”WTF det här är ju plast” och sen slängde hon den på marken.

Nu är vi här på slutet av 2019 och hur ser det ut egentligen? Ja… i år köper jag till exempel inga julklappar,jag säger att jag inte stödjer överkonsumtion men ändå så konsumerar jag och köper saker till mig själv för alla mina pengar. Hoppas att 20-talet kan leverera lite mer. Förmodligen inte för 2009 så var Martin Björk bara 35 år och 2019 så säger han att han fortfarande är 35 år.

Inget har ju förändrats egentligen. Dock har vi slutat lyssna på dubstep och skjuter upp mer heroin.

Text: Petter Ströbaek 11

Vem är du i luciatåget?

Fråga 2: Du går luciatåg och sjunger just nu Staffansolot... när du märker att en tärna svimmar. Vad gör du?

Fråga 1: Du håller en julfest där någon har spillt glögg på mattan. Vad gör du?

A

Jag städar upp det så fort som möjligt.

Det är bättre om jag gör det än om någon annan gör det för annars blir det fel.

B

Jag låtsas som om fläcken inte existerar, jag vill inte starta någon dålig stämning.

C

Jag sätter mig i ett hörn och börjar gråta tills någon sympatistädar.

D

Jag skriker på personen att hen ska torka upp för annars kastar jag ut personen från festen.

E

Jag får alla på hela festen att känna sig skyldiga genom att kasta ut dem.

A

Detta är min chans till ”hjälte-stämpel”.

Blixtsnabbt släpper jag allt jag har i händerna och fångar tärnan med det mest ödmjuka leende jag kan få fram.

B

Jag låter tärnan falla till marken, det är säkert någon annan som hjälper till.

C

Jag gestikulerar att någon annan ska hjälpa tärnan.

D

Jag kan inte göra så mycket då jag redan svimmat själv.

E

Jag himlar med ögonen.

Fråga 3: Vilken är din favoritjullåt?

12

A

It's Beginning to Look a Lot like Christmas - Michael Bublé.

B

White Christmas (men den versionen I ”Home Alone”).

C

Santa Tell Me - Ariana Grande (om du väljer denna så kommer hela din familj dö imorgon).

D

Juligen - Just D.

E

Pass.

Fråga 4: Du läser på sociala medier att en skola har en kille som lucia. Vad tycker du om det?

A

En Lucia ska vara blond, tjej och ovanligt snygg, detta skall ICKE ändras på!

B

Modernt, klart alla ska få vara lucia!

C

Modernt?! Varför ska killar få uppmärksamhet även för detta??

D

Jag bryr mig inte.

E

Jag tycker inte så mycket i frågan men vill styckmörda Michael Bublé

Fråga 5: Ni ska ha ett luciatåg imorgon i din skola och du märker att ni ska sjunga en låt vid namn ”Strålande helgonfé” som du absolut INTE kan. Vad gör du?

A

Jag lär mig den på kvällen. Jag vill inte förstöra för resten av kören.

B

Jag rå-tragglar in låten så att jag kan den hyfsat tills dagen efter.

C

Jag skriver ner hela låttexten på assietten som håller ljuset.

D

Man kan mima ”vattenmelon” hela låten så ser det ut som man kan, har jag hört…

E

Jag skriver ett långt och ilsket mail till körledaren och hoppar av kören.

13

Resultat!! na : Tär A st Du blev aldrig

Fl e

Fl e

Lucia, det stör dig fortfarande. Det är som en klump i magen för dig som aldrig kommer försvinna.

Du är ju good girl men ändå så fick “the it-girl” vara lucia varje år medan du stod där täckt av den långa stjärngossen på främre raden. Detta har faktiskt definierat dig på något sätt men du behöver inte hänga läpp för det. Du är den som kommer bli något stort i framtiden. Men bara om du tar plats.

rngosse stjä : B Din garderob

sthar bara en färg. Det är din

favoritfärg och den bestämde dina föräldrar åt dig när du var liten. Din plånbok har ett busskort, legg, gymkort, maestrokort och kårkortet. Du skaffade kårkortet när du fick veta att Max var en av rabatterna. Du är väldigt vanlig, du är inte ens en vanlig Svensson utan du är universalt vanlig. På Södra så är det inte så accepterat men du försöker inte heller motstå din vanliga personlighet, på ett sätt är det ju du som är unik när alla andra är så vanliga. Vissa kanske ser dig som tråkig, men du är faktiskt rätt rolig, bara lite blyg.

Text: Erik Aglert & Petter Ströbaek

14

Fle st C

cia u : L Du är den mest

mobbade av dem alla. Folk hatar dig men det finns inget direkt skäl. Det enda du har gjort är att födas ur två proportionerliga föräldrar.

Det har lett till att du får dubbelt så mycket hat och dubbelt så mycket dickpics. Världen är orättvis och det finns inte mycket att göra. Om du är för snäll så är du fake och om du är lite off så förlorar du halva din kompiskrets. Dock får du vara Lucia en gång om året och det är det inte så många som får.

special snowflake. Om det är diskussion i ett klassrum vill du inte ha det rätta svaret eller det svaret du tror på mest utan du vill ta fram det mest unika svaret. Någon sa precis något om att veganism är bra för miljön. Då flikar du in att soya, avocado och mandlar alla bidrar till miljöförstöring. Gör du det för deras skull eller för din skull? Ingen av dem. Du gör det för att du har hamnat i den rollen och folk förväntar sig det av dig.

Kanske ska du skaffa dig ett nyårslöfte.

Fle st

Fle st D

te om T : Du är anledning-

E

ckerbagare o : S Du är skolans

en till varför Södra har knarkhundar nu. Du är lat men du ser inte din lathet som ett problem för du har inte sett några konsekvenser än. Därför har du fötterna på jorden och lever i nuet. Om du hade haft mer hybris hade du definitivt startat en sekt men just nu är det inte på agendan. Just nu har du planer på att skippa svenskaprovet på måndag och hitta ursäkter till varför du inte lämnat in idrottsuppgiften i tid.

15

Kropp och Knopp

H

Det är få saker i livet människan är så tyst om som kroppen och knoppen. Psykisk ohälsa, fysiska krämpor, kroppsliga symptom och sexualitet hålls ofta i det dolda. Att gömma jobbiga känslor kan vara jobbigt, svårt och till och med farligt, dessutom blir de flesta problem värre av att inte få luftas. Hur många av oss har inte gömt bindan i strumpan på väg till skoltoaletten eller hållit inne med en sexuell fantasi för vår partner av rädsla för dömande. Samtidigt kan tystnaden ibland skrika högre än tusen ord. Så som den gör när någon går ned på dig och slafsar runt på helt fel ställe men det känns jobbigt att säga till så du istället ligger där i bitter tystnad och hoppas att hen kommer fatta vinken (det gör ju hen oftast inte så gör inte så! säg åt, alla mår bättre av det!). Eller så som the silent treatment fungerar på ditt tjatiga småsyskon. På samma sätt behöver man ibland bara skrika tyst till världen.

Det är iallafall tydligt att tystnaden kan användas som ett vapen, som skydd, som självskadebeteende och som uttryck för den egna viljan. Tystnaden kan helt enkelt säga mycket. För att undersöka tystnadens uttryck har jag vänt mig till lite södra latinare:

Vad är den tystaste delen av din kropp?

Naveln förlorade sin röst när strängen klipptes Filade fötter fnasar och krasar iallafall inte Öronen Håret lever ju inte ens Skelettet typ eller kanske Ångest sitter tyst i bröstet Musklerna (förutom hjärtat) När är du tyst fast du inte borde?

När man håller inne en fis Vid onani, av vanan ifall någon skulle vara hemma Om jag ser en bekant på bussen När jag sover och har på Sleepcycle När jag svarar på den här frågan…

Under begravningar.

Har du några tips till den som vill lära sig bryta sin tystnad?

Lär dig teckenspråk Skrik i 10 minuter varje morgon; håller vanan uppe Alla andra mår också piss, minns det Ingen bryr sig Tänk på de positiva effekterna Varna omgivningen Sägreba, gränsen mellan tal och tystnad är egentligen hårfin och folk glömmer ändå vad som sagts efter 10 minuter.

Text: Adina Edfelt 16

Illustration: Bungbung och Karin 17

Danny saucedo Danny Saucedo: aspirerande präst, Sveriges älskling och Södras egen Shaggy.

Danny om Södra-tiden; “Jag var långhårig och gick runt i manchesterbrallor, det var någon blandning mellan hiphop och Shaggy i Scooby-Doo.”

18

Dagen är kommen: Vi har bokat in en telefonintervju med självaste Danny Saucedo (om någon undrar hur namnet uttalas, se 1337likes låt Danny). Kl. 9 sitter vi i digdig-salen, nervösa och skakiga på händerna. Bakgrundsbilden med Liam Paynes inzoomade ansikte på en av datorerna hjälper inte. Klockan hinner bli 9.15; Danny ringer inte, den blir 9.30, 9.45. Vi börjar undra om Danny helt enkelt glömt bort och har dragit till hot yoga istället. En stilla tanke sveper förbi: det är såhär det känns att bli ghostad av Danny Saucedo.

10.30 ringer Danny upp.

- Tjaa, det är Danny...sorry. Ja, Danny må ha ringt oss en och en halvtimme efter utsatt tid, men han är lika artig och charmig som vanligt, trots att han varit ute och festat hela natten och tagit fakirflyget* hem från Spanien.

Som många nog vet började Danny sin musikkarriär på Södra Latin (detta MÅSTE vara anledningen till att musiklinjen är så populär) och vi vill självklart adressera hans skoltid. När vi frågar Danny vad Södramodet var på hans tid stönar han ett “ouuff ” och skrattar lite skamset (precis som vi själva gör när vi ska beskriva vår aktuella stil).

- Jag såg ut som “Hej kom och hjälp mig”, jag var långhårig och gick runt i manchesterbrallor, det var någon blandning mellan hiphop och Shaggy i Scooby-Doo. När vi säger att den beskrivningen är ganska så exakt än idag, menar Danny att Hej-komoch-hjälp-mig-stilen sitter i väggarna. Vi kan inte annat än hålla med.

Rykten har florerat sedan EMDs etablering huruvida Danny har legat i ett av musikrummen. Vi ställer Danny mot väggen: - Heheheh, du, jag har inte legat i något rum.

För att fly undan en (rimligt) begynnande stel stämning undrar vi om Danny tillhörde den så kallade Södra-eliten, ett

ord som han till en början inte förstår.

Om Södra-eliten fanns i begynnelsen av 2000-talet menar Danny att han antagligen var ännu värre.

- Vi hade någonting som hette 25 av 25-gänget vilket innebar att de som hade 25/25 på ansökningsprovet hörde ihop och startade ett band. Ja, oskönt beteende.

Vi undrar vidare om kontroversiella ämnen, till exempel om Danny kom sämre överens med några av sina skolkamrater.

- Jag kunde vara stökig och bråkig med

"Vi hade någonting som hette 25 av 25-gänget vilket innebar att de som hade 25/25 på ansökningsprovet hörde ihop och startade ett band. Ja, oskönt beteende" en pianokille som idag är jävligt duktig jazzpianist. Vi stod och slogs utanför Tårtan; i ögat. Jag tyckte bordet vid ögat såg ut som en surfbräda så jag stod och hoppade på den.

Södra är ju en av de största jazz-exporterna i Sverige, vi frågar hur Danny gick från att spela jazz till att skriva pop och vad han tänker om det.

- Redan i trean började jag skriva popmusik. Det var svårare att skriva en bra poplåt än att skriva en bra jazzlåt. Jazzlåtar kan ju vara jävligt svåra och kluriga, men en bra poplåt ska vara tre minuter, ha jävligt få ackord och du ska älska den.

19

De flesta är ju redan skrivna känns det som. Jag såg utmaningen i det. Det blir svårare, fast det är så jävla simpelt. Det finns någon svårigheten i enkelheten som är utmanande.

Var du en av dem som hängde i rökrutan?

- Jag slutade röka cigg när jag började på Södra. Under de första veckorna gick många ut till rökrutan för att socialisera sig, men då kände jag bara “Vad fan håller vi på med?”, speciellt vi som sjöng.

Vi hade ju alla börjat Södra för att satsa på sången, så då la jag ner. Danny tittar däremot tillbaka på sin högstadietid där han “borstade på ganska mycket.”

Han berättar även att han utnyttjade samlingarna för att utveckla sitt artisteri.

- Jag stod på scen och ville göra misstag, jag använde verkligen skolan för att bli bättre. Jag ville bomba - som komiker gör när de säger skämt som inte landar. Vi

"När jag gick på södra var jag ganska bestämd att jag skulle bli Chet Baker; jag skulle köpa trumpet och tuta och käka snabbnudlar resten av livet." antecknar: Danny ville spränga aulan.

När vi pratar med Danny är han fullt uppe i sin nya krogshow, The Runaway Show, som nu har haft premiär. Vi frågar: vad springer du ifrån?

- Mig själv.

20

Inte Södra alltså?

- Det har jag redan sprungit ifrån, på studentdagen. Jävlar vad jag sprang.

Jag har kommit ganska långt från Södra. När jag gick därvar jag ganska bestämd att jag skulle bli Chet Baker; jag skulle köpa trumpet och tuta och käka snabbnudlar resten av livet. Det var min plan. Men det blev inte så.

Det blev popsnöre istället, och jag är skitglad för det. Någonstans i huvudet är jag 20 bast, fast jag är 33 idag och blir fortfarande förvånad över vad jag håller på med.

Hur spräcker man Södra-bubblan?

- Man slutar gå där. PREACH Danny.

Efter studenten hann Danny plugga en termin på SU innan han tröttnade och ställde sig i idolkön med sin kära vän Jonah Nilsson, som senare startade det älskade bandet Dirty Loops. Sedan rullade det på, som vi alla vet. Och inte så dåligt heller, vi undrar: Känner du dig folkkär?

- Det gör jag faktiskt. Jag märker det när jag går runt på stan, det är tanter och gubbar som nyper mig i kinderna och så är det massa tonåringar som gör det också. Tanterna i kinderna, tjejerna i baken.

Vi avslutar vårt trevliga samtal, Södra-elever emellan, med den djupa frågan: Om du dör idag, vad skulle dina sista ord vara?

- Eeh, ämen, det skulle nog va, fan, det var ändå ganska bra asså. Det är lugnt.

Jag dör inte nyfiken. Det är ganska lugnt liksom.

Ett sista budskap Danny lämnar oss med är “Sluta rök!” Så till alla er där ute som “borstar på” som Danny skulle säga, håll er borta från giftpinnarna och rökrutan, framför allt nu när det börjar bli kallt. Eller skaffa fingervantar, åtminstone.

Danny svarar på fördomar:

Du säger jazz med en amerikansk dialekt, JÄZ. - Eeh, nä. Jag säger jazz.

Erik Segerstedt var negativ till ditt namnförslag EMD, då han var rädd att det skulle misstolkas som musikstilen EDM. - Nääe, EDM fanns fan inte då. Man kanske kan tro att det var vi som startade trenden. Det var min ide till namnet och hela jävla bandet också.

Du har under hela din Södratid lyssnat fokuserat på alla jazzsolon, men aldrig berättat för någon att du egentligen inte fattat de experimentella melodierna som alla verkar gilla.

- Aa, det kanske är så. Experimentellt är kanske inte min grej, men gammal hederlig real book jazz. Absolut. (JÄZ.) Om du inte blev popstjärna så hade du velat bli präst.

- Eeh, ja, faktiskt. Har ni läst det någonstans? Jag var inne på prästerskapet ganska tidigt i tonåren, men sen insåg jag att religion bara är bullshit. Jag är troende, jag är döpt och konfirmerad och jag var konfirmandledare, och det var där någonstans jag utvecklade tanken att jag kanske skulle bli pastor eller präst. Men jag håller mig inte till något samfund, jag tror inte på kyrkan, jag tror inte på religion. Jag tror det är en påhittad dans.

Men låten det är Gud, jag dansar till låten på precis mitt egna sätt, ensam.

Du kan inte borsta tänderna utan att nynna lite på en visa.

- Stämmer inte det på alla oss? Vilken visa nynnar ni?

Det blir ju Brahms rekviem.

Nämen, det blir ju Amazing.

Solklart.

- Juste, det blir det nog för mig med med.

Alla dina lärare var kära i dig - Nej, de var de inte.

Absolut inte. Tvärtom. De tyckte jag vara självgod, en störig liten pojke.

Det första en gammal basistlärare, Höddie, sa till mig en lektion, med sin isländska accent var: “Du, du är en sån där störig, jobbig unge, då ska jag hålla koll på dig” Jag tror att de såg det ganska fort att jag ville väldigt mycket och hade väldigt mycket energi.

Du är nästan 100 på att Yohio inspirerades av ditt omslag till heartbeats när han kom på sitt koncept.

- 100 procent! 100 procent.

Ja, visst är vi lika. Jag trodde att jag var Yohio där ett tag, när jag såg på honom så såg jag mig. Fyfan vad duktig jag är på japanska, tänkte jag.

Men då måste du blivit lite religiös ett tag om du såg dig själv?

- Amen lite, fan va snygg han är.

Text: Mina asp Romefors, Kitty Östergren

21

Tyst Det är inte tystnad Jag är rädd för Tystnaden kan jag kontrollera.

Inte nå ut, Inte nå er.

Jag kan välja att tala, välja att viska.

Jag är rädd för dövhet Det är dövheten.

Jag kommer nog aldrig att tala För att inte spräcka bubblan.

För ni är först döva

Om jag skriker Skulle ni inte höra mig,

I den sekunden Då jag säger något.

Oavsett hur högt jag vrålar Skulle ni inte lyssna.

Jag skulle kunna säga allt jag tänker Utan att någon av er märker.

Alla ögonblick innan dess Är det bara jag Som är Tyst.

Fruktan kommer att överta mig Och ensamhet omringa mig, Av att inte nå fram,

Text: Hvila, ES19B 22

Sex and the Södra Det var en gång en ung, något oerfaren romantiker som började på Södra Latin. Hon var attraktiv, lagom cool och haffade direkt en av skolans typiska svåra och därmed snygga singlar. Han gick redan i trean och var på grund av ålder, utseende, arbete, samt ett aktivt kulturellt liv utanför skolan, mycket omtyckt och respekterad. De träffades en kväll, i deras gemensamma skolas sedvanliga anda, på en hemmafest.

Hon frågade honom om de inte träffats förut. De konstaterade att de gick i samma skola men olika årskurser och linjer. Det var kärlek vid första ögonkastet. Typ, i alla fall. De hade ju trots allt de godaste förutsättningarna för ett haff inom skolan, få gemensamma vänner och inga framtida skolarbeten tillsammans.

Allt var guld och gröna skogar. I tre veckor myste de i Caffiz varje dag, gick på romantiska promenader, hade stelt, sedan inbillat fantastiskt sex och bjöd varandra på cigaretter efteråt. Den fjärde måndagen efter att de träffats frågade han om hon ville gå på hans spelning följande dag och kanske äta hemma med hans föräldrar efteråt.

När han spelat klart var han tvungen att ställa in då hans mamma inte mådde så bra men sa att de kanske kunde ta det senare i veckan. Hon skrev till honom samma kväll men möttes endast av en öppnad-markering.

När hon på fredagen fortfarande inte hört från honom bestämde hon sig spontant för att konfrontera honom i rökis när hon fick syn på honom där.

Han förklarade att han var begravd i skolarbete och att han också blivit sjuk, men att han skulle ringa henne dagen därpå.

“Han ringde ju aldrig såklart…. Den råttan.” Hon berättade allt för mig en vecka senare över en kaffe i Caffiz. “Jag kan hans schema utantill för att aldrig behöva se honom. Jag förstår bara inte.

I min värld hade vi något äkta.”

Då insåg jag att ingen berättat för henne om hur kärlek slutar på vår skola.

Förvänta dig inte mogna avslut, förvänta dig tystnad. Välkommen till den klassiska romantikens kyrkogård.

Här är ingen med om Romeo och Julia- eller Breakfast at Tiffany's-historier. Istället tar vi gift av helt andra, egoistiska, självförverkligande skäl och är cyniska över en öl på Tiffanys. Emotionell avskärmning som självförsvar är oumbärligt.

Var finns värdigheten i att ghosta någon? Ingenstans. Varför har vi blivit så fokuserade på att undvika vårt eget emotionella obehag att vi förbiser den glömdes känslor? Vi verkar ha tappat bort oss på vägen från traditionalism till friare kärlek, men med en större frihet kommer också ett större ansvar.

Och på en skola där de sociala strukturerna tycks överskugga människorna som befinner sig i dem skulle det inte skada om vi var lite snällare mot varandra. Lite tydligare. Så var inte tyst.

Prata.

Detta är rent fiktivt. Eventuella likheter med verkligheten är tillfälligheter.

Text: Clara, SA19A

23

"Man hängde på skunk.nu och fikade på string"

Sandra Beijer:

Hennes blogg firade 14 år i somras och är en av de mest lästa i Sverige. Hon är även högaktuell med sin senaste bok ”Mellan oss”. Jag har fått äran att intervju tonårsromantikern Sandra Beijer om hennes gymnasietid och varför alla hennes hittills utgivna böcker handlar om dig.

Hur skulle du vilja presentera dig själv?

Jag heter Sandra Beijer, och jag arbetar som bloggare, författare och skribent.

Vad handlar din senaste bok om?

Den handlar om första terminen i sjuan, och tiden då man varken är barn eller tonåring.

Huvudkaraktären Minna går på Engelbrektsskolan, vilket du också gjorde. Är boken delvis självbiografisk?

Nej, det skulle jag inte säga.

Huvudkaraktären är inte jag, men genom alla mina böcker har jag inspirerats av mitt eget liv. Men ingen scen har hänt på riktigt i boken. I början måste jag utgå från mig själv, men sedan blir det på låtsas.

Hur var din högstadietid?

Den var inte jätterolig, men det är ju en tid som inte är så

24

rolig för någon. Det är också en tid när man är ganska låst på många sätt. Jag kände att jag inte vågade vara vem jag är, samtidigt som jag inte visste vem jag var, så jag var låst även i det. Varje år är så stor skillnad också kan jag känna. Sjuan och nian är två eoner av tid, men jobbiga på olika sätt.

Hur var gymnasiet jämfört med högstadiet?

Jag tycker att gymnasiet var mycket-mycket-mycket bättre, för att det var självvalt på ett annat sätt. Då kunde man ju söka till en linje man ville gå och man fick mycket mer frihet av sina föräldrar.

Sexton- sjutton- artonåringar är också mycket rimligare mot varandra än vad tretton- fjorton- femtonåringar är. Jag upplevde det som en jättestor skillnad.

Vilket gymnasium och vilken linje valde du?

Jag gick på Östra Real och gick sam. Samsam, sa vi. Säger man det nu? (...)

Jag sökte en linje som var sam-kultur, men den las ner. Det var bara sex personer som sökte. Den var på Norra Real. Så då kom jag in på sam-sam Östra. Jag hade sökt Södra först, men jag kom inte in.

Varför valde du Östra?

Jag valde Södra, för att jag kände att jag skulle passa där, men kom inte in. Jag valde Östra därför att jag hade mycket kompisar där.

Hur var stereotypen av Östra på din tid?

Det var peak högkonjunktur när jag gick i gymnasiet, och det var också då Paris Hilton var som allra-allra-allra störst, så att så såg folk ut. Nu när folk spelar i filmer att någon är rik med uppvikt rosa skjorta och backslick - så var folk oironiskt. Tjejerna hade jättesmala klackar även på vintern, och jätteblonderat hår. Det var rosa, chihuahuor och allt det där.

Hur var bilden av Södra? Var det också en motsats till Östra då, som det är idag?

Ja, det var det, ännu mer så då än nu tror jag. Det året jag började gå i gymnasiet var det året som närhetsprincipen släpptes, så innan dess kunde man bara söka till skolor i det område man bodde i. Så det var fortfarande väldigt så: alla som gick på Östra Real kom ifrån de områdena. Då var ju Södra Latin en kommunistskola.

Som du ville söka till?

25

Ja! Varför ville du det?

Jag var den typen. Jag hade svart hår och sextiotalsstil och passade väl bättre där.

Men vi var som ett litet gäng på Östra Real som hängde, så allting löste sig.

Det är en stor skola. Men… jag var ingen Paris Hilton-brud.

Vem var du i gymnasiet?

Jag var indietjej. Poppare hette det då.

“Poppare”?

Man lyssnade på indiepop liksom. Typ Belle & Sebastian, (The) Smiths, Caesars Palace, Bad Cash Quarters, mycket så. Poppare hette stilen, men man skulle aldrig själv säga att man hade den… Man hängde

på skunk.nu och fikade på String.

Vad tyckte du om Östra-människorna?

Jag hängde inte med dem, men ibland gick jag på de-

26

ras fester ändå. Hemmafester var fortfarande prio på något vis. Det spelade ingen roll var de låg, då åkte man dit! Jag kunde sätta mig på tunnelbanan vidare med bussar och pendel bara man hörde talas om en hemmafest. Så jag kände aldrig något hat, utan mer att jag inte kände en tillhörighet till den stilen och de grejerna, men jag hängde ibland med dem på helgerna.

Jag har fått för mig att “klickar” då var mycket viktigare än idag. Tror du att det är så, och isåfall varför?

Jag har också reflekterat över det, men jag vet inte om jag haft rätt i det eller inte eftersom jag inte går i skolan. Men då var det väldigt mycket så att om man var indie eller alternativ person hade man en klädstil som definierade vad man lyssnade på. En kille i mitt gäng, han var glamrockare, och då lockade han sitt hår på morgonen och kom i utsvängda byxor och manchesterkavajer. Jag lyssnade på tweepop, så då hade jag korta små sextiotalskjolar och tygväska och band-t-shirtar. Det var ju inte helt lätt att få tag i musik då. Skivaffärer var det som gällde, och man kunde köpa kanske 5 skivor om året, för de kostade typ 200 kronor styck, så det blev högstatus att kunna mycket om musik. Att det var kom-

plicerat att hitta viss musik gjorde väl att det var så coolt att ha en alternativ stil. Och just den här musikgrejen kanske är mer flytande nu.

Nu kan man ju lyssna på allt.

Kan du dra lite cigarettmärken kopplat till olika (sub)kulturer? Det vore kul!

Lucky Strike var indieciggen, såklart. B&H också.

Marlboro Lights var det som alla brudar på Östra Real rökte. Det var ju hårdvaluta också, ibland rökte man Prince Röda för att man hade fått tag på det hos någons farfar typ, det var mycket så. I början skulle man röka så starka som möjligt för att det var coolt, och för att man kunde bli småsnurrig av att röka det.

Att rulla cigg var också coolt.

Hur många var det som rökte?

Alla rökte. Även töntarna?

Ja. Om du skrivit en bok om dagens gymnasieungdomar: vad hade varit den största skillnaden?

Jag skulle vilja säga att det inte finns några skillnader på ungdomarna i sig, att alla är sexton-sjutton alltid, oavsett tid. Det är ju mobiler och det digitala som blir den stora skillnaden.

Men det där är så himla svårt tycker jag, därför att om man skulle skriva en

bok som är i 2019 så skulle den komma ut 2021, och då skulle den vara låst i sitt 2019, för att så fort går det! Så kände jag när jag skrev min senaste bok, att “ska jag göra att den utspelar sig nu?”, men det går inte, utan då skulle den bara bli daterad till 2018. Det handlar om dig, som är min första bok, den kan utspela sig lite närsomhelst. Då gjorde jag helt enkelt så att de har mobiler, men att det är inte så många scener när de använder dem, eller att de har datorer, men att man inte får inblick i vad de gör på datorerna. Är högstadieromanen mer beroende av tidsperioden den utspelar sig i?

Ja, jag känner så. I gymnasiet behöver man förhålla sig till kompisar och personer man är kär i och höra samman i olika gäng, medan man i högstadiet mycket mer vill “göra rätt”. Alltså, man vill inte göra fel i den tiden man är, och om man inte får göra fel, då måste man ha en tidsram att förhålla sig till. Jag minns när jag var tolv-tretton-fjorton, att jag var

besatt av den tiden jag levde i, och att det skulle vara “korrekt”. Man var så rädd för att göra fel, att inte vara tillräckligt “cool” eller “bra”. Men när man är sexton-sjutton har man släppt det lite och försöker hitta sin identitet i grupper, snarare än i nutiden.

Varför har du valt att skriva om ungdomar?

Jag tror inte att jag har valt att skriva om ungdomar, jag tror bara att jag har velat berätta om vissa tider och vissa åldrar, och hittills har de råkat vara tonåringar. I Det handlar om dig så ville jag berätta om den första stora kärleken, och då är den när man är femton-sexton, iallafall var den det för mig. I Allt som blir kvar ville jag berätta om när man nästan är vuxen, precis flyttat hemifrån, bryta sig fri-grejen.

Och i Mellan oss ville jag bara skriva om det här gränslandet mellan att vara barn och inte.

Det har aldrig varit någon tanke att skriva “unga vuxna”-böcker eller så, utan jag har bara velat berätta de historierna. Jag tror att de kanske är vuxna i nästa bok.

Kommer de vara i din ålder?

Jag vet inte! Jag har faktiskt ingen bokidé än, men jag tror… nej jag har ingen aning. Det blir spännande!

Text: Anna Hellers 27

28

Av: Kitty Ă–stergren

29

TYST

DE SOM RÄDDAR VÄRLDEN LEVER I

När Greta Thunberg började skolstrejka för klimatet i augusti 2018 var det få som, även om det blev uppmärksammat, anade vilken sensation det skulle bli. “Eftersom ni vuxna skiter i min framtid, så gör jag det med.” skrev Greta i det första instagraminlägget. Idag när hon är en internationell hjälte har miljontals människor följt i hennes spår för att visa att vi inte skiter i vår framtid.

Trots att många, speciellt unga engagerar sig för att försöka rädda miljön sprider sig känslan av hopplöshet, att en inte räcker till. Det finns helt klart en önskan om att göra mer - samtidigt som det är svårt att veta vad. Det är ett känt faktum att många lider av klimatångest, vissa psykologer har till och med börjat arbeta som klimatpsykologer.

30

Det kan ju tyckas sjukt att en ska behöva gå i terapi för att inte gå under i en värld där det känns omöjligt att göra nog, samtidigt som den annalkande undergången tycks krypa närmare. Men förtrösta icket!

Här kommer snart följa tips på vad du kan göra för att känna att du gör mer, att du gör skillnad, så att vi tillsammans kan bryta klimatångesten med dess skrikande, lamslående känsla av hopplöshet.

Gretas välproducerade video “This is not a drill” presenterar klimatkrisen som en internationell katastrof, ett hot. Videon avslutas med att förklara att vi alla kan göra skillnad, “what you do counts” säger hon.

Slagorden “protect, restore, fund” används som modell för vad som behöver göras samtidigt som filmer på människor

som jobbar med att skydda och återuppbygga naturen visas. Men var börjar en? Under hösten har vi varit i kontakt med företaget Milkywire som håller på att bygga en plattform för att vår generation enkelt ska kunna göra skillnad.

Milkywire är utformad utifrån en liknande grund som Gretas slagord och möjliggör att vanliga människor ska kunna hjälpa de människor som jobbar dagligen med att protect and restore naturen och klimatet, genom att finansiera dem. De har bett oss om hjälp med att sprida ordet om Milkywire men även om vår input på plattformens utformande.

De har frågat oss vad vi unga behöver för att göra skillnad.

För det är ju som Greta säger, vi kan alla göra skillnad.

Milkywire är en plattform

TNAD som sammanför de som vill förändra världen med de som gör det, i fält, varje dag. Plattformen är crowdfunding för välgörenhet med inslag från sociala medier som vi redan är vana att använda. Ute i världen beräknas 10 miljoner mindre, lokala välgörenhetsorganisationer finnas. Problemet är att alla dessa små organisationer som försöker rädda världen på lokal nivå lever i tystnad och ständigt kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Studier har visat att av alla de pengar som doneras till välgörenhet har ibland så lite som 3% faktiskt nått fram. Det borde ju ses som en ekonomisk kris, ett failande för hela välgörenhetsindustrin.

människa med klimatångest, eller bara någon som generellt vill göra gott i världen kan välja att stödja en eller flera impacters med minst 30 kr i månaden och samtidigt i realtid se vart ens välbesparade pengar hamnar. (Och för dig som fullt logiskt känner att du inte ha råd att lägga 30 kr i månaden eftersom second hand-kläder, Spotify, Netflix, cigg, SL, donkens halloumiburgare och Sticky Nikki-glass tär en del på CSN, och dessutom är du kanske redan fadder till en panda i Kina… för dig kan meddelas att du fortfarande kan följa impacters dagligen i appen och kanske värva andra till att börja milkywira).

På Milkywire kan alla som vill, hitta till några av de här små organisationerna och följa deras dagliga arbete genom videor de själva filmar. De som jobbar ute i fält kallas impacters. En

Anledningen till att en stödjer impacters månadsvis är för att de är högst beroende av stabilitet i sin inkomst. Av pengarna går 5% till Milkywire, 15% för att stödja impactern att utveck-

las och hela 80% går direkt till impactern och hens arbete.

Milkywires mål är att göra det lättare att hitta, följa och stödja folk som gör nytta för världen.

Att så stor procentsats av allt som doneras går direkt till de som jobbar på marken, utan en massa steg på vägen gör att mindre pengar krävs totalt.

Milkywire vill göra det kul och enkelt att känna att man påverkar och gör något gott. Nu kan en dessutom se alla supporters av en impacter i appen, så en kan stalka sina vänners milkywirande.

Och det låter väl som den nya tidens välgörenhet, att du så lätt kan se hur dina 30 kr gör att massa nya träd planteras i Kenya, samtidigt som du själv sitter i soffan och äter soygurt eller medan du drar iväg till nästa skolstrejk?

31

Tatiana Espinosa

Tatiana Espinosa startade 2010 organisationen Arbio Peru som är ledd av Peruanska kvinnor som skyddar och bevarar 916 hektar av Amazonas regnskog. Det finns ingen auktoritet eller polis som patrullerar skogarna som kan hindra bland annat olaglig skogsavverkning.

Så det är bara Tatiana och hennes organisation som ser till att stora delar av Amazonas får förbli orört. Tyvärr avverkas skog olagligt ändå, och Arbio Peru behöver därför din hjälp för att kunna växa och rädda regnskogarna!

I M PA C T E R S

HÄR ÄR TVÅ EXEMPEL PÅ IMPACTERS SOM VI VALT ATT PRESENTERA LITE NÄRMARE:

32

Heidi Sevestere

Heïdi Sevestre är en glaciolog som tillsammans med tre forskare just nu planerar en expedition på Svalbard.

Deras fokus ligger på forskning kring utsläpp och dess samband med glaciärer som smälter och havsnivåer som höjs.

Heïdi och hennes medarbetare kommer vara den första kvinnoledda, utsläppsfria expeditionen till Svalbard. De kommer ta sig runt med hjälp av skidor och pulka på en vandring på över 450 km och behöver nu din hjälp med att finansiera resan!

Vad kan Södra göra ?

Hur kan Södra hjälpa till? Om 200 personer ger 30 kronor i månaden har vi fundat dessa två impacters. Då får Tatiana råd att anställa en parkvakt för att bevara regnskog, då har vi har adopterat 17 träd i Amazonas. Dessutom har vi sett till att Heïdi har en satellittelefon, emergency beacon och försäkring när hon går ut på isen i Svalbard. Alla som bidrar till Tatiana och Heïdi från Södra syns i appen så håll utkik efter din fellow student. Om du inte har 30 kronor, kanske din mamma har - annars finns det andra sätt att bidra till en bättre värld.

Tillsammans kan vi klara detta!

CHECKLISTA FÖR ATT RÄDDA VÄRLDEN (ISH)

Sluta konsumera (eller konsumera endast det nödvändiga och mestadels second hand) Transport, en tjatig en men nödvändig; samåk, tågluffa, cykla men spring inte ett marathon (tänk på koldioxidutsläppen en andfådd människa ger…)

Sluta äta animaliska produkter och sånt som är transporterat långväga Skolstrejka (men inte för mycket, det är ju bra att kunna ta studenten också och utbilda sig till marinbiolog för att rädda havets ekosystem (fast om du är musikare spelar det kanske ingen roll…))

Funda impactors på milkywire (eller få andra att göra det)

Sluta duscha Sluta använda hudvårdsprodukter, tandkräm, smink, deo och allt sånt där (eller get crafty och gör din egen) För guds skull återvinn din Latin Lover

Text: Linnea Busk & Adina Edfelt 33

Namn: Olivia Andersson Klass: 2 B Ämne: Hemligheter

Den gången min familj fick reda på att min mormor var smyglesbisk Jag kände aldrig riktigt min mormor så bra innan hon dog, så jag spenderade hela efter-begravnings-fiket på hennes rum för att jag ville leka med hennes katt Sylvester.

Jag vet att jag låter som ett jette taskigt otacksamt barnbarn, men jag älskar verkligen Sylvester. Han är välldigt ful när man tänker efter. Han är tjock, för mormor följde alldrig dieterna alla vetrinärer sa åt henne att följa. Det låter också taskigt men det är också sant. Och han är blind för han har bara ett öga. Och han är inte så fluffig och mysig, som andra katter är. Jag älskar Sylvester ändå.

Han är anledningen att jag hittade breven, vilket är lite kul för det ändrade alla vårt liv. Så på ett sätt ändrade Sylvester alla våra liv och han vet ju inte om det, han är ju bara en katt.

Det som hände va att jag kröp under min mormors säng för att Sylvester hade på nåt sätt lyckas ta sig ifrån mig och smytit under min mormors säng. Så jag kröp under, med honom, och jag ljuger inte när jag säjer att jag nös 60 gånger för det var så mycket damm där under. Men när jag försökte sträka sträcka ut armarna och krama om honom, såg jag att det låg en liten vit låda framför mig. Den måste ha vart välldigt hemlig, den lådan, för den var så långt inne under min mormors säng att bara en katt och ett barn och massa dammråttor fick plats där under.

Jag var så nyfiken över vad som kunde vara så hemligt att jag kröp ut igen och tog lådan med mig. Sylvester stannade under

34

sängen och glodde på mig med sitt ända öga.

Med det sagt kan du förstå hur besvicken jag var när jag öppnade den lilla vita lådan och såg att den var fylld med brev.

Ingen skatt, inga pengar, inga smyken smycken, eller nåt kul, bara brev.

Jag öppnade det första jag hittade.

1956-02-07 Käre Eddie, Jag saknar dig, och jag längtar något oerhört (eftersom jag var 6 år gammal när det här hände visste jag inte vad ’oerhört’ betydde, men nu är jag 7-och-en-halv så jag vet) tills den vackra dagen jag får träffa dig igen, min kärlek. Jag skulle vilja citera ur Psalm nr 53 i 1695 års psalmbok: Såsom hjorten trägit längtar efter friska källans flodh, altså ock mitt hierta trängtar til dig — Blah blah blah blah blah blah blah.

Jag suckade och la ned brevet igen. ”Trå—kigt.” ”Vad e tråkigt?”

Jag tittade upp och hoppade till då min storasyrra Jasmin helt plötslit stod där.

Hon kollade ned på mig. ”Va läseru?”

Jag stängde lådan. ”Inget.” ”Det va ju visst något,” sa Jasmin, för att hon är jobbig och tror alldrig på någon om de säger att det inte är nåt. ”Det är bara,” sa jag, och mina händer började svettas lite, ”mina teckningar.” ”Får jag se dom?” sa Jasmin. ”Nej,” sa jag. Sen sa jag, lite lugnare,

”Det är privat, okej?” och stoppade ner lådan i min ryggsäck.

Jasmin var fortfarande misstänksam. ”Jahopp.” Hon stod där lite till, stirrade på mig, tills hon vände sig på foten och lämnade rummet. ”Det jag skulle säga var att vi ska åka om en kvart, säger mamma.” ”Okej,” sa jag men jag lyssnade knappt. Även fast Jasmin inte tror på mig när jag försöker förklara i efterhand, är det sant att jag försökte hålla breven hemliga. Men det var svårt, jag var så nyfiken att jag nästan sprack. Så jag försökte fråga min mamma väldigt diskret, i bilen på vägen hem från min mormors hus: ”Mamma, hade mormor nånsin en pojkvän som hette Eddie?”

Mamma gav mig en konstig blick. ” Kanshe Kanske när hon var yngre. Varför undrar du, gumman?”

Jag sa, ”Inget.”

Jasmin härmade mig: ”’Inget.’” ”Tjejer,” sa pappa, och glodde på oss genom den där spegeln där fram i bilen. ”Inte nu. Det har vart en lång dag.” Han vände sig till mamma och la sin hand på hennes ben. ”Okej?”

Mamma svarade, ”Ja, då. Jag bara tänker lite,” och det märktes att hon tänkte inte lite men mycket. Hon vände sig bak mot mig igen. ”Älskling, var var det du såg namnet ’Eddie’?” ”Jag ba såg namnet,” sa jag, nervöst, ”på en bild. I mormors rum.”

Jag har aldrig vart bra på ljuga.

Mamma sa, ”Vilket foto?”

Jasmin sa, ”Eller va det i den där lådan du hitta?”

Mamma sa, ”Vilken låda?”

Jag sa, ”Jag venne vad Jasmin snackar om.”

Mamma sa, ”Olivia, det är jette viktigt att du berättar nu,” och jag svarade, ”Men det är en hemlighet,” och mamma sa, ”Olivia, nu,” och jag blev ännu mer nervös för jag märkte att hon var skit seriös (jag får ijentligen inte säga skit men hon var skit seriös, det är sant) och pappa och Jasmin märkte det också för pappa sa, ”Vad är det, Karla?” för Karla är mammas riktiga namn, och Jasmin började bita på naglarna.

Pappa sa, ”Hette inte din mammas barndomsvän Edit? Så hennes smeknamn kanshe var ’Eddie’–” Mamma sa bara, ”Nu byter vi samtalsämne.”

Jag sa, ”Men varför skulle mormor kalla hennes barndomsvän för ’min kärlek’, för de gör väll bara pojkvänner och flickvänner?”

Mamma sa inte nåt på ett långt tag. Sen sa hon, ”Olivia, snälla var tyst. Jag börjar få migrän.”

Sen var alla andra jette tysta också, asså verkligen super tysta. Pappas knogar blev helt vita för han höll ratten så hårt, och mamma stirrade ut genom fönstret och öppnade munnen och stängde munnen och öppnade och stängde, typ som min guldfisk Coco brukade göra innan den dog för att jag matade den för mycket. ”Kan vi sätta på radion?” sa jag till slut.

Ingen svarade. Och ingen satte på radion. Inte ens Jasmin, och hon brukar älska att lyssna på Rix FM.

Text: Alice Maddock

35

Det är något vi

Det pågår en debatt om den nuvarande svenska narkotikapolitiken. I Malmö diskuterar man hur man ska strypa de kriminella gängens inkomster genom droghandeln, Jonas Sjöstedt öppnar för att V stödjer avkriminalisering av eget bruk av narkotika men även på Södra har rektorerna börjat informera om droger och de åtgärder som behöver sättas in. Det är en nyttig debatt.

Vi behöver se till att färre dör i överdoser, hamnar i missbruk och involveras i våld relaterat till droghandeln. Trots att “kriget mot droger” har pågått i flera decennier har det inte gett effekt: Sverige är nu näst värst i dödlighet till följd av överdos. Det är dags att vi börjar prata om vetenskapliga metoder för att minska skada kopplade till droger. Det är dags att vi pratar om legalisering.

Först och främst, i Sverige har vi lagar som ska hindra och straffa individer som skadar andra individer. Men den narkotikapolitik som Sverige har utgår ifrån att man ska moralisera över vissa människors livsval och

36

måste prata om göra brottslingar av annars laglydiga medborgare. Det är endast ett val som kan skada den egna personen om drogen används fel, men för de allra flesta använder man narkotika för rekreationellt bruk, kanske för att ha det som “socialt smörjmedel” eller att få en roligare festupplevelse. Det ligger inget fel i det. Däremot måste vi se till att de som är beroende av droger får den hjälp de behöver.

Det är inte konsumtionen som måste minska utan skadan den kan orsaka.

Vidare spär kriminaliseringen av droger på konflikter och finansierar tvivelaktig verksamhet. Istället för att ett laglydigt näringsliv skulle ta hand om produktionen för försäljningen av droger lämnas detta till kriminella gäng. Med detta monopol finns det stora pengar att tjäna som finansierar vapen och terror i många delar i världen, särskilt i produktionsländerna (Farc-gerillan i Colombia och kartellerna i Mexico är två exempel).

Konflikter som hade kunnat tas upp i domstol löser de med vapen på gatorna mellan

Text: Martin Norrby

olika rivaliserande gäng. Människor som också är beroende av droger begår brott för att kunna finansiera sitt beroende. När Schweiz försedde lagligt heroin till dem som var beroende föll antalet genomsnittliga inbrott med hälften. Det kan låta kontraproduktivt att ge droger till de som beroende, men detta möjliggjorde att de kunde leva ett normalt liv med jobb och familj för att trappa ned på konsumtionen och slutligen helt avstå.

Men här skulle kanske förespråkare för en restriktiv drogpolitik invända att även om kriminaliseringen av droger bidrar till våld så minskar den totala konsumtionen av droger. För att svara på detta kan man se på studier som visar att det inte finns något kausalt samband mellan hur hårda droglagar ett land har och nivåer på konsumtionen av droger, bland annat en rapport från WHO 2008. Den främsta anledningen till att man kriminaliserade droganvändning 1993 var att man ville minska konsumtio-

nen av droger bland unga men mellan 1995 och 2011 ökade andelen 15-16-åringar som tagit droger någon gång i livet från 6% till 9%. Detta är ytterligare en anledning till varför kriminaliseringen inte uppnår sitt syfte.

Slutligen så straffar inte kriminaliseringen alla lika. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) skriver i en rapport att det finns ett relativt starkt positivt samband mellan hög medelinkomst i ett område och narkotikabruk men att det är stadsdelar med låga medelinkomster som har högst andelen misstänkta oavsett hur narkotikabruket ser ut där.

Därför är kriminaliseringen djupt orättvis eftersom den straffar droganvändare olika oavsett nivån på drogkonsumtionen.

Sammanfattningsvis gör kriminaliseringen kriminella rikare, hindrar människor med beroende att få hjälp och arresterar annars laglydiga medborgare för deras livsstilsval – särskilt om de är fattiga.

Källor Killias, M. and Aebi, M. F. (2000) ‘The Impact Of Heroin Prescription On Heroin Markets In Switzerland’, Crime Prevention Studies, vol. 11, pp. 83-99. http://www.popcenter.org/library/crimeprevention/volume_11/04-Killias.pdf Degenhardt L. et al. (2008) ‘Toward a Global View of Alcohol, Tobacco, Cannabis, and Cocaine Use: Findings from the WHO World Mental Health Surveys’, PLoS Medicine. www.plosmedicine.org/ article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pmed.0050141 European School Survey Project on Alcohol and Other Drugs (2011) ‘The 2011 ESPAD Report Substance Use Among Students in 36 European Countries’, p. 357. http://www.can.se/contentassets/8d8cb78bbd28493b9030c65c598e3301/the_2011_espad_report_full.pdf Brottsförebyggande rådet (2018 )Kortanalys 2: Narkotikaanvändning och misstankar om eget bruk bland ungdomar i Stockholm, s. 3

37

Ingvars bokhรถrna Ursula le Guin: "Lavinia"

38

Det här numret av ”Latin Lover” har tystnad som tema. Vad är då lämpligare än att tipsa om en roman där huvudpersonen äntligen får bryta en tystnad som varat i mer än tvåtusen år!

Romanen har samma namn som huvudpersonen och tillika berättaren den italiska kungadottern Lavinia.

Författaren är Ursula Le Guin och romanen är ett av hennes sista längre litterära verk från 2008. Hon var nästan 80 år när ”Lavina” publicerades men hennes fantasi och berättarglädje var helt obruten.

Jag har tidigare tipsat om romanen ”Gravkamrarna i Atuan” från 60-talet av samma författarinna. I båda böckerna är huvudpersonen en kvinna men miljön, stämningen och berättelsernas uppbyggnad är helt olika.

Trots att romanerna är så olika så präglas de ändå båda av författarinnans speciella magiska och psykologiserande berättarstil och jag kan försäkra att den som läst och tyckt om ”Gravkamrarna i Atuan” säkert kommer att uppskatta detta boktips.

I Vergilius epos från 19 f.Kr ”Aeniden” som handlar om det romerska rikets uppkomst beskrivs Lavinia mycket kortfattat. Hon har till skillnad från andra kvinnliga personligheter i eposet inga repliker och beskrivs bara som tyst, blond och med lättantändligt hår.

Le Guin låter däremot Lavinia tala oavbrutet på 279 sidor. Det är hennes röst som ledsagar läsaren genom berättelsen och genom henne så får vi ta del av de

händelser som formade hennes och kanske världens öde.

Det finns en mängd intressanta motsägelser i Lavinias berättelsen. Hon vet och accepterar att hon både är en prinsessa och sedan drottning i ett konungarike under sen bronsålder samtidigt som hon är en produkt av diktaren Vergilius fantasi. En diktare född tusen år efter hennes död!

I ett par centrala scener så konfronterar Lavinia diktaren Vergilius vålnad och tillsammans så diskuterar de hur han skildrar henne och den värld hon lever i. De avsnitten är kanske de mest svindlande exemplen på intertextualitet som jag någonsin stött på i litteraturen.

Le Guins berättelser handlar inte om kampen mellan gott och ont utan om skillnaden mellan att fatta livsbeslut som får bra eller dåliga konsekvenser.

Likadant är det i ”Lavinia” där berättaren fattar stora beslut som leder till krig men också lägger grunden till ett framtida imperium. Om det är bra eller dåliga val får läsaren själv avgöra.

Naturen är besjälad av hemlighetsfulla makter som bokens huvudperson uppfattar och ibland utnyttjar. Det är ingen slump att den döende Vergilius ande får kontakt med just Lavinia och inte någon annan av karaktärerna i ”Aeneiden”.

När jag lade ifrån mig boken så kände jag som om jag fått uppleva ett helt människoliv från tonåren med alla dess drömmar om framtiden till ålderdomen och en äldre människas syn på livet.

Det var en mäktig känsla.

39

Horoskop Vädur - 21/3 - 19/4 Du har mycket expansiv energi just nu. Försök att inte vara så hård och otålig mot andra. Ha också tålamod med dig själv, då det är troligt att du kommer behöva ta itu med gamla relationsmönster som inte gynnar dig längre.

Oxe - 20/4 - 20/5 Det är förändring i luften och du finner dig själv dagdrömma mer än vanligt. Var inte rädd för det okända och checka ditt beteende så att det inte blir passivt aggressivt.

Tvilling - 21/5 - 20/6 Kommunikation är svår just nu, fast det finns mycket att säga är inte förståelsen där. Börja tänka på hur du kan utnyttja dina talanger för egen vinning och kanske ekonomisk vinning.

Kräfta - 21/6-22/7 Livet känns trögt och kämpigt nu. Ta en dag i taget och lita på att det kommer bli lättare snart. Ta hand om den som behöver det, och dig själv såklart. Spendera tid med familjen eller nära vänner.

Lejon - 23/7-22/8

Du har lätt för att tänka utanför boxen just nu. Använd ditt intellekt för att lära dig mer och för enklare kommunikation. Lek med din kreativitet.

Jungfru - 23/8-22/9

Tänk över dina ekonomiska vanor för att effektivisera dem. Våga vara lite spontan och ta risker, du har passion i ditt liv just nu.

40

Våg - 23/9-22/10 Det är lätt för dig att formulera dig just nu, skriv ner dina tankar. Försök att försonas med en familjemedlem för att skapa lugn i dig själv.

Skorpion - 23/10-21-11 Du är mer passionerad och intensiv än vanligt. Försök att undvika konflikt genom att inte ta livet på så stort allvar. Du har potentialen att skapa en omhändertagande miljö för dina kära.

Skytt - 22/11-21/12 Ha kul med vänner! Du kan se saker merd idealistiskt än vanligt och på så sätt inspirera andra. Kom dock ihåg att behålla dina fötter på jorden. Förändring är på väg.

Stenbock - 22/12-19/1 Låt dina vanligtvis stora ambitioner växa sig större då stora möjligheter i karriären är på väg. Det finns ett behov av att jobba på relationer för att åter skapa och definiera dem.

Vattuman - 20/1-18/2 Det är en bra tid att tänka över ditt liv just nu. Fokusera på en mer hälsosam rutin och fundera över ditt jobb och var du vill ta ditt liv näst. Ta din tid för tänkande men glöm inte att socialisera för att väcka inspiration.

Fisk - 19/2-20/3 Fokusera på ett större perspektiv istället för att stressa över småsaker eller bli för investerad i drama. Tänk på livet som magi, upplev den och skapa den åter.

Text & illustration: Malva Lindholm 41

S Ö D E R

42

F L Ö D E T

Ett anspråkslöst förslag Idag skulle jag till matsalen, men kön började nästan redan vid föreningstavlan. De som skulle till Caffiz fick tränga sig fram och luften vibrerade av hunger och desperation.

Men Eureka! Jag påminner mig hur exemplariskt skolan tidigare löst problemen med de skåpstora råttorna. Förbud, mina vänner, så löser man problem. Därför uppmanar jag skolledningen att återigen med handlingskraft agera. Förbjud ätande i matsalen och lös en gång för alla platsbristen!

Gustav Ramestad

Tack vare Milkywire var det h채r numret extra tjockt!

Spellistan:

N채sta tema 채r

HYBRIS ...Och vi vill ha DITT bidrag! Skicka in din text, dikt, illustration, serie eller vad som helst till latinlover@live.se eller via v책r hemsida!

43

Tack för det här numret!

Om du inte vill ha tidningen, släng den inte utan lägg den i återvinningslådan i gången mellan aoch b-huset!