#80 TÄND

#80 TÄND

Omslag av Leia Birgersson

INNEHÅLL 3 - Ledare Anna Hellers 4 - Redaktionsfrågan 6 - White Star Line Jack Rossander 8 - Claras Julrim Clara Cronhielm 9 - Bild av Vera Lindeberg 10 - Quiz Johanna Fröde 12 - Bild av Leia Birgersson 14 - Barnbimbo Maja Nuhic 16 - Tänd Anonym 18 - SLSB svarar Ordförandena för SLSB 20 - SPRINTervju Adina Edfelt och Maja Nuhic 23 - Om att vara ubikvitär i en dag eller så Alice Maddock 24 - Klotterväggen Leia Birgersson 26 - Davcos klagomur Liam David Leino Cohen 28 - Diskherren Marok 30 - Sinnets avvikande öppettider A. Nonym 31 - Att brinna inne Miranda Harland Raunio 32 - Inne/Ute-listan Clara Cronhielm 33 MFSL 34 - Kropp och knopp Adina Edfelt 37 - Sex and the Södra Clara Cronhielm 38 - Ingvars bokhörna Ingvar Swensson 40 - Horoskop Johanna Fröde 42 - Astrologi 101 Johanna Fröde 44 - Korsord Jack Rossander 45 - MFSL 46 - Spellistan Leia Birgersson och Johanna Fröde

REDAKTIONEN Anna Hellers, chefredaktör Lea Laux, vice chefredaktör Adina Edfelt, sekreterare Gabriel Yngve, ekonomiansvarig Clara Cronhielm, skribent Jack Rossander, skribent Maja Nuhic, skribent Johanna Fröde, astrologiansvarig Fabian Penje, pr-ansvarig Leia Birgersson, illustratör Elvin Odelholm, layoutillustratör Julia Lobosco, layoutare

Okej, nationen.

Måndagen den 3 februari år 2020 satt jag i matsalen och pratade med mina kompisar om det första bekräftade fallet av covid-19 i Sverige, som dykt upp i Jönköping fredagen innan. Vi sa att vi skulle dö om smittan bröt ut i Stockholm. Av stress eller självförvållat, eller av själva viruset. Vi skämtade om hur rädda vi var “i onödan”. Vi tänkte tillbaka på ebolakrisen och argumenterade för vem av oss som skulle klara sig bäst under en zombieapokalyps. Vi förstod inte att det var på riktigt. Vi kunde aldrig föreställa oss vad som skulle hända.

När skolan stängde ner för första gången, en månad senare, kändes allt som inuti ett svart hål. Det fanns inga instruktioner eller tidigare erfarenheter som kunde vägleda krishanteringen. Trots det lyckades de flesta av oss hitta strategier för att klara av distansundervisningen, hålla kontakt med vänner och må bättre än vad världsläget tillät.

Anpassa sig, helt enkelt. Och så småningom började det se ljusare ut. När vi fick veta att vi skulle komma tillbaka till skolan efter sommarlovet trodde jag att det snart var över.

Inget tydde på motsatsen. August slipped away.

Och september, och oktober. Sedan blev det snabbt mörkare igen.

Den 3 december tog regeringen beslut om att stänga gymnasieskolorna ännu en gång för att ha distansundervisning på heltid de sista två veckorna innan jullovet. Det var förstås inget beslut som regeringen ville ta, och inget beslut jag vet tillräckligt mycket om för att kunna kritisera. Andra vågen är här nu, de dagliga dödstalen stiger mot nivåerna i våras, och det är viktigt att vi inser att läget är allvarligt och agerar utifrån det. Jag tycker dock att det är irriterande att vuxna människor, som inte jobbar på FHM, klagat och pushat för beslutet innan det togs.

Det måste betonas oftare, hur fruktansvärt det är att vara gymnasieelev under coronapandemin och hur mycket vi har offrat år 2020 – och inte bara på grund av distansundervisningen. Att missa insparken, att inte kunna träffa sin crush varje vecka, att inte kunna fira sin födelsedag ordentligt, att inte kunna äta lunch och klaga på hur trång matsalen är varenda dag, att just

den festen då allt skulle hända ställdes in – det är ett äkta lidande. Istället för att utforska världen och varandra är vi fast hemma med våra familjer; samma familjer vi fått tydliga instruktioner om att vara rebelliska mot för att kunna utvecklas normalt. Det är skadligt att vi inte tillåts vara självdestruktiva och ansvarslösa ifred.

Det finns dessutom gymnasieelever som har det värre än andra, och som drabbats extra hårt av distansundervisningen och hemisoleringen.

Mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck har ökat under pandemin. Skolan, som är en fristad för så många, har inte kunnat vara det på samma sätt. De utsatta förtjänar att uppmärksammas mer och överallt. Alla vill inte ha ett “förlängt jullov”.

I allmänhet tycker jag faktiskt att det är vidrigt att påstå att vi ungdomar inte tar vårt ansvar.

Utöver riskgrupper och avlidnas anhöriga är det vi som drabbats värst av pandemin.

Smittspridningen är stor i vår åldersgrupp just nu, och vissa har brutit mot restriktionerna och slarvat med rekommendationerna, men jag tycker ändå att “vuxenvärldens” moraliskt överlägsna attityd mot oss är oförsvarbar. Vi har uppoffrat mer än vad någon medelålders, frisk person har gjort i detta land. De flesta av oss är inte ens vuxna i juridisk mening.

Lite mer empati och ödmjukhet hade varit det enda rimliga. Att vilja prioritera vår utbildning likaså.

Till er, södralatinare, som fått hem en fysisk tidning eller läser digitalt, ni förtjänar, mer än någonsin, ett: tack. Tack för att ni kämpar och orkar. Tack för att ni följer myndigheternas rekommendationer och ser till att vi kan komma tillbaka till skolan efter jullovet. Tack för att ni läst Latin Lover denna termin, för att ni har engagerat er i skolan och för det fria ordet och poesin. Vi i redaktionen önskar er en trevlig läsning, och vi hoppas att tidningen kan bidra till en känsla av gemenskap och sammanhang, även utanför skolans byggnader.

God jul och (ett förhoppningsvis) gott nytt år!

Ge inte upp.

Anna Hellers, chefredaktör

3

redaktion VAD GÖR DI

ELVIN,

JULIA,

LAYOUTILLUSTRATÖR

LAYOUTARE

E l v i n

Sex

LEIA,

ILLUSTRATÖR

människor som tror dom vet nått

CLARA,

SKRIBENT

Besvarad kärlek

MAJA,

SKRIBENT

Konversationer om människans obetydlighet. Håll käften.

FABIAN,

PR-ANSVARIG

Bajs 4

vt

nsfrågan G AVTÄND?

LEA,

ANNA,

CHEFREDAKTÖR

E x t r e m i s m

Porr.

VICE CHEFREDAKTÖR

ADINA,

SEKRETERARE

GABRIEL,

EKONOMIANSVARIG

Att få fettfläckar och annat smet på glasögonen.

Seriöst akta!

Tatueringar.

USCHIAMEJ!

JACK,

SKRIBENT

Finnar som ser klämbara ut men som inte är det

JOHANNA,

ASTROLOGIANSVARIG

När folk inte följer mig tillbaka på Spotify

5

WHITE P STAR LIN lötsligt skakade det till och då välte den lilla bläckflaskan så att bläcket rann ut och förstörde min dagbok. Välte gjorde också lampan, ner i golvet, och då vaknade Katherine och vår fyraårige son William. Hon frågade vad det var som hade hänt, jag svarade att det antagligen bara var en stor våg, trots att hela resan hittills varit stilla. Jag torkade upp bläcket, släckte lampan och gick och la mej bredvid Katherine. Vi reste med första klass så vår hytt var rymlig och bekväm, inredd med möbler i teak. Innan jag slöt ögonen sneglade jag på mitt fickur och såg att klockan var några minuter i midnatt.

Jag hade antagligen precis somnat när det knackade på dörren till vår hytt, och återigen vaknade vi alla tre. Jag hade bara på mej nattskjorta och pyjamasbyxor när jag gick för att öppna dörren och där stod en av besättningsmännen som jag kände igen från några dagar tidigare då vi steg ombord i Southampton. Han bar flytvästar i famnen.

”Förlåt mej om jag väckte er, sir, men ni måste ta på er en flytväst och gå upp på däck.

Hur många är det i hytten?”

”Vi är tre. Ett barn. Vad är det som har hänt?”

”Säkert inget att oroa sej för, sir, men det är viktigt att ni kommer upp på däck nu, alla tre. Det är kallt ute så klä er varmt.”

Han gav mej flytvästarna och gick till nästa hytt och knackade på. En annan besättningsman gjorde detsamma på babords sida. ”Sa han att vi skulle gå ut ur hytten?”, sa Katherine när jag stängde dörren om besättningsmannen.

”Ja. Vi skulle ta på oss de här och gå upp på däck. Och klä oss varmt.”

”Men han sa inte varför?”

”Han sa bara att det säkert inte vara något att oroa sej för. Men att det var viktigt att 6 vi gjorde det nu. Om jag får gissa är det en övning.”

Vi var snabba med att göra som han sa. Utanpå pyjamasen satte jag på mej byxor och ytterrock och så hatten. Katherine hade fortfarande nattlinne under sin kappa, och hon hjälpte William att få på sej jackan. Flytvästarna var stora och besvärliga att spänna åt, men när vi var klara gick vi ut ur vår hytt för att komma upp på däck, efter att jag, nästan instinktivt, tagit med mej dagboken i vilken bläcket nu torkat.

Vi var det enda sällskapet i korridoren, de andra tog längre tid på sej. Såhär nattetid var det ännu vackrare att se den mycket påkostade och lyxiga inredningen ombord, utan massa människor i vägen, och eftersom det var mörkt ute var alla kristallkronor tända. Vid den stora trappan samlades folk i flytvästar som kommit ur sina hytter i andra delar av fartyget, och alla rörde sej upp mot däck. Det pratades och skrattades, och en man som gick bredvid mej som tycktes resa ensam frågade om jag visste hur lång tid detta skulle ta, men jag hade ju ingen aning. Trettio minuter kanske?

Precis som vi hade blivit förvarnade var det kallt ute. Det kom ånga ur munnen när man pratade. Vi blev snabbt fler uppe på däck och av kläderna att döma var alla första klass-passagerare. Katherine, William och jag stod vid relingskanten och jag lyfte upp William en bit så han kunde se ut över havet.

”Tänk att det bara är vatten under oss nu”, sa han, och jag ryste till.

Jag satte ner William igen och föste honom bort från kanten. Katherine såg trött ut och sa inte så mycket. Vi stod tysta en lång stund och jag tände en cigarett. Det var helt

vindstilla och jag behövde inte ens hålla handen för när jag förde tändstickan mot cigaretten. Jag gav en till Katherine också och tände den medan hon höll den i munnen. När vi kommer till New York ska jag nog börja skriva igen, tänkte jag. Varför slutade jag med det?

Det var nog i samband med att vi fick William.

Han kom så plötsligt, förändrade våra liv helt och hållet. Katherine och jag gifte oss när vi fick reda på att hon var gravid, bara arton år gammal. Då hade jag blandade känslor av att ta henne till min hustru, men sen i efterhand visste jag att hon var helt rätt för mej. Ja, hennes liv förändrades nog mer än mitt. Och nu var vi på väg tillbaka till min hemstad – jag hade flyttat till London för att arbeta där. Katherine hade aldrig varit i Amerika tidigare, och naturligtvis inte William heller.

Jag tänkte mej att det nog var spännande för dem att äntligen få se det, trots att Katherine egentligen inte ville flytta från London.

NE

Under tiden vi stod där uppe på däck och väntade på något vi inte visste vad, märkte jag att stämningen ombord förändrades en aning.

Den började bli orolig, det pratades om ett isberg och jag såg hur besättningsmän började lossa livbåtar. En man som stod en bit bort från oss ställde sej plötsligt på en avsats och sa med hög röst:

”Varför står vi här egentligen? Vad är det som pågår? Vi kräver att få veta.”

En stund av tystnad följde.

En av de som stod med livbåtarna släppte det han hade för händerna, reste sej och sa lugnt och säkert:

”Hon gick på ett isberg. Hon tar in vatten och kommer ligga på botten inom en timme. Så nu är det viktigt att vi arbetar systematiskt så att så många som möjligt av er inte följer med henne ner. Kvinnor och barn ner i livbåtarna i första hand.”

Jag förvånades över att det inte blev panik efter att vi fått reda på sanningen. Det var som att de flesta accepterade situationen utan följdfrågor, jag inräknat. Såklart båten kommer sjunka. Medan de första livbåtarna fylldes av kvinnor och barn började en orkester spela.

Jag kände väl igen melodin men kom inte på namnet. Vi stod nära en av livbåtarna och

det dröjde inte länge förrän det var vår tur att kliva ner.

”Damen och lille pojken, varsågoda. Ni får tyvärr vänta, sir. Kvinnor och barn endast. Kaptenens order.”

Jag hade varit på sjön tidigare och kände till regeln, men jag trodde aldrig att jag faktiskt skulle få uppleva den. Och jag trodde nog heller inte att man faktiskt höll sej till regeln stenhårt.

”Ska inte pappa med också?”, sa William när han och Katherine klev i båten.

”Jodå, men jag måste stanna och hjälpa till med båtarna först. Jag hoppar ner i en av de senare båtarna”.

När deras livbåt var fylld började den firas ner och jag stod lutad över relingen och vinkade ner till dem medan de närmade sej vattnet, precis som de andra papporna.

Katherine och William vinkade tillbaka.

Jag såg på dem ända tills livbåten nådde vattenytan, och då gick jag vidare till en annan livbåt som höll på att fyllas, men där blev jag inte heller påsläppt. Jag gick över till styrbordssidan, men samma sak där. Stämningen uppe på däck började bli olidlig, allteftersom fler och fler män nekades en plats i en livbåt, och allteftersom fören sänktes och skapade lutning, och tillslut kunde jag inte vara kvar där uppe längre.

Nere i baren var det varmt och gott, och välklädda herrar satt och njöt av sin konjak.

”Välkommen hit, sir”, sa bartendern, ”vad kan jag ge er att dricka i afton? Ikväll bjuder vi på alla drinkar.”

”Om det ändå bjuds”, sa jag. ”En konjak vore gott”.

Han hällde upp en generös mängd i ett glas och räckte över det till mej. Medan jag satt där och drack tänkte jag att detta var den trevligaste stunden på resan hittills. Lugnt, och stillsamt. Jag borde börja skriva mer, tänkte jag. Tänk att det bara är vatten under oss nu. Närmare, Gud, till dig, så hette psalmen orkestern spelade. Jag tog en klunk av konjaken. Fyratusen meter iskallt vatten under oss.

Närmare, Gud, till dig, närmare dig. Döljer för pilgrim trött solen sitt sken.

Jack Rossander, skribent

7

Känn dig mer än välkommen att använda dessa julrim till presenter du skall ge till någon du håller kär i Jul. Ha en God Jul och ett förhoppningsvis godare nytt år!

Ett paket cigg

Någonting producerat i Kina

Innehållet av detta paket ökar gravt dina risker att få cancer.

Men jag ger det till dig ändå eftersom du tror att denna vana förbättrar dina chanser.

Att genom ökat coolhetskapital få fler ligg.

Därför får du av mig ett paket…….

God Jul

Här får du av mig denna fina.

Troligtvis är den gjord i Kina.

Tillverkad av ett marginaliserat barns händer.

Ger jag denna till dig för att släcka dina konsumenthetska bränder.

Från en unge till en annan, God Jul.

En kram

Något du gjort själv

Jag anser att julklappar är ett kapitalistiskt påfund värre för samhället än en läckande reaktortank Vilket är en omskrivning för att jag spenderat pengarna på annat och nu är obegripligt pank Du må tycka att jag på grund av detta är riktigt lam och att vår vänskap nu har en tydlig tidsram Men här får du ändå en stor, kärleksfull och God-Jul-önskande monogam björnkram

Detta är något som kommer direkt från mitt inre.

Som jag kanaliserat och skapat med mina fingre.

Nu kanske du tror att jag inte kan rimma.

Men tro mig, när jag gör det får jag mina partners att av orgasmer svimma.

Nåväl, denna har jag med dig i mina tankar skapat med mina egna händer.

Så att du tycker om den är något jag med hela mitt hjärta hoppas händer.

God Jul

Clara Cronhielm, skribent 8

9

"påtänd" av Vera Lindeberg (Sa19b)

Vilket stjärntecken SKA du ligga med?

En säsong som inte är kopplad till astrologi är ju cuffing season. Det är sjukt kallt och sjukt mörkt, så en partner skulle väl ändå sitta fint? Men ack vad svårt det är. Man ska lära känna varandra, gå på dejter och sen helt plötsligt ska två personer tycka om varandra samtidigt! Och allt detta ska ske under en pandemi dessutom?! Nej tack, vi alla vet vad vi EGENTLIGEN letar efter i ett förhållande.

Ni vet definitivt vad jag menar. Så svara på dessa åtta enkla frågor, gör en snabb undersökning vem som passar in på ditt svar och gör det man gör! Kanske leder det till något mer….

Latin Lover förespråkar både samtycke, säkert och coronasäkert sex! Stay healthy!

1. Vilken pickup line skulle du helt ärligt falla för? a. Gjorde det ont när du föll från himlen? b. Jag har tappat bort mitt telefonnummer... kan jag få ditt? c. Tjena kexet står du här och smular <3 d. Vad vill du ha till frukost imorgon?

2. Vilken är egentligen den sexigaste egenskapen? a. Initiativtagande b. Modig c. Självsäker d. Intelligent 3. Vilken är egentligen den osexigaste egenskapen? a. Klängig b. Hybris c. Kontrollbehov d. Dramatisk

10

4. Vilken är den ULTIMATA filmkyssen? a. Bella och Edward i Twilight b. Jack och Rose i Titanic c. Peter och Mary Jane i Spider-Man d. Baby och Johnny i Dirty Dancing 5. Vad är ditt drömställe att ligga på? a. I skolan! Skulle verkligen vilja testa om knulltoan lever upp till förväntningarna. b. På en strand! Att få sand på ställen man absolut inte vill ha sand är ett problem för senare. c. Utomhus! Helst i ett tält kanske, men det skulle ändå funka i en buske. d. Hos min crush :( 6. Vilket är det mest överskattade fysiska attributet? a. Personlighet b. Längd c. Ögon d. Leende

7. Hur bra är du i sängen skala 1-10?

8. Vad är det viktigaste för dig under sex? a. Heeeeelt ärligt, jag är en tia. b. En stabil 7:a med någon jag tycker om. c. Jag är fantastisk, det är min motpart som alltid har varit sämst. d. Sånt kan man faktiskt inte mäta.

Flest A: Eld: Väduren, lejonet eller skytten.

Du gillar någon med passion, hetta och självförtroende! Någon som inte är rädd för dina otroliga kunskaper… Eller nåt. Och där checkar eldtecknen väduren, lejonet eller skytten alla boxarna.

Flest B: Vatten: Skorpionen, fiskarna eller kräftan.

Det viktigaste för dig är känslorna och att de får ta stor plats även när du gör the dirty.

Därför kan ett vattentecken som skorpionen, fiskarna eller kräftan tillfredsställa dig.

a. Passion och tända ljus! b. Att vi ska ha en känslomässig koppling. c. 100% förspel. d. Skydd?

Flest C: Luft: Tvillingarna, vågen eller vattumannen.

Det bästa med sex är dig själv. Du vet vad du vill ha och hur du ska få det. Det vet lufttecken som tvillingarna, vågen eller vattumannen också och därför borde ni vara en perfekt match.

Flest D: Jord: Oxen, jungfrun eller stenbocken.

A lady in the streets and a freak in the sheets är vad man brukar säga om dig, oavsett om du är en lady eller inte. Aja du vill ha någon som har samma avslappnade men kanske lite återhållsamma syn på sex som du, därför borde ett jordtecken som oxen, jungfrun eller stenbocken passa.

Johanna Fröde, astrologiansvarig 11

12

13

illustration av Leia Birgersson

BARNBIMBO 14

Jag och min familj brukar spendera våra somrar på Brac, Kroatiens ökända party-ö för kåta universitetselever. Eftersom jag var så välbekant med ön, lät mina föräldrar mig börja ta del av nattlivet vid 14-års ålder. Jag var ju så himla ansvarsfull. Helt klart var jag fortfarande ett barn i en nyfunnen värld av sexdrivna 20-somethings, men ska jag vara ärlig gjorde min unga ålder att jag kände mig speciell där. Floden av komplimanger om min “mogenhet” matade mitt ego enormt. Ja, tydligen var mina tuttar för najs för att tillhöra en fjortonåring. Männen blev så besvikna när de fick reda på att jag var oknullbar, att jag efter ett tag bara gick med på vilken som helst ålder jag blev tilldelad(+/- 2 år beroende på hur kåt eller äcklad jag var). Det var bara att svara på frågan “Hur gammal är du?” med ”Gissa.”, och därefter kunde jag anpassa mig efter behov.

Allt från min klädsel till min personlighet var skapat för att få gratis drinkar och bekräftelse.

Bra värderingar, inte sant? Om det finns ett undantag för påståendet “kvinnor fixar sig inte för mäns bekräftelse”, är avvikelsen det hyper-fixerade barnbimbot som var jag.

Mitt bekräftelsesökande beteende hade jag nämligen sedan länge varit medveten om. Den föregående sommaren hade jag ägnat åt att fladdra ögonlocken och förstöra två potentiellt fina vänskaper. Vare sig jag var genuint intresserad eller inte var oviktigt i stunden, jag kände mig som hot shit och ville behålla känslan oavsett vad. Den räckte för att hålla mitt låga självförtroende över den tunna isen på vårfloden av mina deppiga tonårshormoner.

Dessutom var dessa “romantiska” handlingar

absolut konsekvens-lösa eftersom jag skyllde dem på min “flörtiga personlighet”. Ja, jag var helt enkelt inte medveten om att mitt omoraliska beteende var så... omoraliskt. Därför såg jag heller inget problem i att ljuga om min ålder för att få uppvaktningen jag ville ha. I mitt själviska huvud räckte det med att jag var bekväm för att en situation skulle vara okej.

Det var under dessa omständigheter jag fick min magiska första kyss. Han var från Lund, och vi hade träffats några timmar innan på stranden. Den idylliska stunden utspelade sig utanför sunk-baren Roso, en utomhusklubb omringad av gammaldags stenmurar. Riktigt jävla vassa stenmurar. Utan vidare förklaring, det är endast najs att bli upptryckt mot en vägg ifall den inte kan döda dig.

Så där var jag, upptryckt mot jigsaw-fällan till vägg med en främlings händer på min rumpa.

Grabben hade nafsat och slafsat på ungefär alla delar av mitt ansikte som inte var mina läppar, vilket satte tonen till min avsmak för fest-strul kommande två år. Han stank av billig öl med underton av cigaretter, och jag hade aldrig känt mig mer självsäker. Kan ni fatta att det var en så groteskt dålig upplevelse, men att det enda jag kunde tänka på var att denna helt riktiga snubbe ville ha mig? Jag hade följt honom hem där och då... om det inte var för att min pappa ringde mig mitt i.

Aldrig hade jag blivit så förödmjukad som när min juggefarsa började skrika genom luren om min ålder och tillhörande hemma-tid.

På svenska. Anledningen till att jag betonar

”Så där var jag, upptryckt mot jigsaw-fällan till vägg med en främlings händer på min rumpa.” detta är eftersom min pappa inte brukar prata svenska med mig, men just då bestämde han sig för att göra det. Just då, när jag stod framför mitt svenska haff. Helt ärligt vet jag inte hur han reagerade, för jag sprang därifrån så fort jag kunde i absolut panik.

Jag vet inte hur mycket jag faktiskt lärde mig från den här historien, eftersom beteendet till viss utsträckning fortsatte fram tills för ett år sen då jag blev tillsammans med min nuvarande kille. När det hände behövde jag lära mig att använda min riktiga personlighet för att bli vän med folk, istället för att flirta utan ändamål. Jag var dock fortfarande ringrostig, så om du lärde känna mig för ungefär ett år sen ber jag genuint om ursäkt. Ifall jag verkade överdrivet fejk, var det för att jag inte längre kunde använda min hypersexualitet som ett personlighetsdrag, och därmed inte hade någon aning om vem jag var. Så ett tack till min pojkvän, vars existens tvingade mig skaffa en riktig personlighet, och ett förlåt till grabben från Roso som jag jail-baita. Han gjorde dock så att jag kände mig som en bad bitch. Så, om någon känner en Jordan som bor i Lund, hälsa från mig!

Maja Nuhic, skribent 15

T

Ä

Blöta, sena nätter tar jag en omväg hem

vika. Usch fy, säger de. Ännu en dekadent

med tvären. Vagnarna är nästintill tomma

ungjävel tar sig hem, jävla fyllo. Jag ler och

och spåret slingrar sig fram genom söderort

vinkar.

likt en flod av ljus. Tåget är den senfärdiga

och vilsna personens förtröstansfulla biljett

Det är tänt i ditt fönster. Gardinerna är

hem; det dova dunsandet låter tryggt och

förvisso fördragna, men det lyser en lampa

de gula inramade rummen lyser ljust i

där. Jag vill peka dit, säga: där var mitt

stockholmsnatten. Det skulle vara så lätt att

landmärke. En gång min fyr; nu ett vrak fyllt

bara somna rakt på fläcken, utsträckt på två

med kära minnen.

blå säten och drömma om en strand med

svallande vågor eller bastanta lövträd med

Var har du varit ikväll, du som låter ljuset

svajande kronor. För de två låter nämligen

leva lite till? Sover du redan, har du varit ute,

nästan likadant, och de låter som tågets flykt

har du träffat någon ny? Blir du också ensam

över spåren. I alla fall i alkorusets epilog.

ibland? Så där som man bara blir ibland efter

livade nätter? Den mänskliga värmen, den där

Men det finns en sak som håller mig vaken.

varma kroppen man bara måste få omfamnas

I takt med att den gigantiska, blå larven

av då och då, känner du också hur du suktar

(inrymmande mig, samt två vilsna 06: or från

efter den? När jag går hem i mörkret och

utekrök i oktober) stöter fram på skenorna,

skakar lite långsamt, lite ensamt, då vill jag

kommer jag närmre och närmre till den plats

inget annat än att ha någon att gå hem till.

jag var hos så himla mycket när vi var två. När

vi var vår egen enhet – minns du det? Det var

Varje tillfälle att träffa dig, även de motvilliga,

en bra tid, tyckte jag då, och jag kommer nog i

tänds hoppet och förtvivlan samtidigt hos mig.

retrospektiv aldrig omvärdera det.

Benen börjar alltid skaka lite smått, och tro

mig, jag har testat, men det går inte att röka

Hjärtat dunkar lite snabbare ju närmre banan

bort. Ta till flaskan, säger min vän, och det

bär mot ditt hem. DU BOR JU FAN DÄR,

ena leder till det andra och plötslig ligger jag

tänker jag och trycker mitt ansikte mot

uppe i ett främmande sovrum med en annan

fönstret. Tanken är slö. Fotgängarna utanför

flicka och känner magens innehåll braka

kastar skrämda och vredgade blickar mot den

loss uppigenom strupen och ut i närmsta

ledsne platt-trynade varelsen i nerspydd jacka.

toalettstol. Post-nerspydd full mår man i alla

Han har käften så pressad mot glaset det bara

fall bättre än pre-nerspydd full. Tror jag.

går – rutan ger nästan intryck av att snart ge

16

N

D

Vips så är jag inte lika ensam länge till, för nu

kvarhåller väl ändå sin innebörd, även om den

har jag fått lega, om inte med, så i varje fall

mjuka huden, de snälla ögonen och det söta

invid, en varm kropp man åtrår. Dagen efter

leendet inte bara är ens eget, utan vissa kvällar

börjar vi skriva, och fan vad gullig ändå hon

också tillhör någon annan.

verkar, utbrister jag dagen efter först dejten

med henne, till mina vänner. Jaja, gud va kul,

Men så möter jag din bonusmorsa i

säger mina närmsta och frågar mer och mer

matbutiken därhemma, och jag luktar rök

för varje träff vi går på. Plötsligt sitter jag där

och står med inget annat än en Marabou XL

och hälsar på hennes föräldrar, om än bara

Japp Peanut, ackompanjerat av Monster i

hastigt, samt skakar hårda, tunga händer med

varukorgen. Det finns ingen chans att jag kan

hennes brorsor. Jag återger återigen vad som

påstå att man handlar det där till lillebrorsan.

hänt i detalj till mina närmsta, för de bryr sig

Skammen är total. Vi småpratar lite, men blir

om en och vill veta vad man gör för något.

inte långvariga för jag får tårar i ögonen jag

Konsekvent av deras välmening drar en av

blinkar bort och går traumatiserad iväg. Mötet

dem till sig mig åt sidan för ännu en fråga. Jo

river upp ett sår hos mig.

jag undrar, säger han, vad är ni två egentligen?

På natten öppnar sig hjärnan och hjärnbarken

FAN.

förser frontalloben med en kaskad av de

mest älskvärdaste minnena. Kvällen på båten,

Tankarna går i ultrarapid och i insidan av mitt

morgonen på lantstället, första kyssen och

kranium skriker tusen tvivlande, efterkloka

varje elektrisk signal som gått igenom när

röster på en och samma gång: en kakafoni

fingrarna slutat vara separata och suddat ut

av tvivel. För vaddå, vi är väl exklusiva med

alla linjer emellan sig. Hålla hand i parken, på

varandra, frågar jag henne dagen därpå, och

caféet och den där varma sommarparken med

hon viker undan med blicken och bara skäms.

den vidriga kebaben och de mest förhatliga

Jag skäms med, för jag är så jävla naiv och

orden man ändå anade.

förstår inte någonting.

Du gjorde slut, och jag blev ensam kvar

Så dagarna går och tankarna maler på. Tager

och har fått vänja mig vid den ensamheten

vad man haver, säger jag till mig själv, för

alltsedan dess. Min själ skälver efter någon

jag börjar långsamt acceptera att hon inte

sorts samklang som kan efterapa den vi hade.

vill ändra på sina premisser. En varm kropp

och ett vänligt sinne och ett vackert anlete

Anonym 17

SLSB SVARAR Vår förening Södra Latins Socialistiska Bokklubbs existens tycks ha upprört många, både i och utanför skolan. Nu i november, i senaste numret av Latin Lover, ställdes vi i en text till svars för att under ett av våra möten inte tillräckligt starkt ha tagit avstånd från kommunistdiktaturernas vidriga övergrepp. Fram till nyligen var planen att inte svara, eller ens kommentera, på texten. För vilka är egentligen vi att göra ideologisk avbön i skoltidningen? Finns det någon på skolan som bryr sig tillräckligt mycket för att orka läsa vårt amatörideologiska manifest? Troligtvis inte, för i ärlighetens namn är vår bokklubb inget annat än just en bokklubb. Det som enskilda individer säger på mötena kan inte vara representativt för föreningen i sin helhet eller den socialistiska trenden på skolan. Vi som skriver detta gör det inte å föreningens eller mötesdeltagarnas vägnar. Med de orden vill vi därför råda dig som är det minsta ointresserad av politik att sluta läsa här. Det blir nämligen inte så mycket intressantare än så här;

Visst är jag demokratisk socialist, sa Palme. Visst är vi demokratiska socialister, säger vi.

Jag är demokratisk socialist med stolthet och glädje. Jag blev det [...] När jag som mycket ung kom öga mot öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna, sa Palme. Och det säger även vi. För givetvis fördömer vi också de auktoritära kommuniststaternas, historiska och pågående, övergrepp på människans okränkbara frihet. Något annat vore helt oförenligt med vår ideologiska uppfattning. Något annat vore oförsvarbart. Vi förstår också att ni inser att vi inte sympatiserar med den forna sovjetiska statsapparaten och vi förstår att ni inser att vi inte heller strävar efter ett samhälle likt det auktoritärt kommunistiska. Men att hävda att vi misslyckats med att ta avstånd från socialistiska diktaturer väcker hos oss frustration. För varför skulle vår ideologiska uppfattning som socialister inte vara mer nyanserad än så?

Liksom vi fördömer kommunistiska diktaturer, fördömer vi de profitgiriga lobbyorganisationernas inflytande i internationell politik och förbuden mot facklig organisering i länder där det är ekonomiskt fördelaktigt för företag att placera sina fabriker. Liksom vi fördömer Pinochets Chile där vänsteroppositionen förföljdes och fackföreningar förbjöds, fördömer vi de nyuppkomna GIG-företagens utnyttjande av arbetskraft och den ekonomiska

18

ojämlikhet som åter ser dagens ljus i privatiseringen av vård, skola och omsorg.

Men av högern kräver vi inga ställningstaganden. Av högern kräver vi inga planer för hur deras utopiska samhällsbild ska implementeras utan att spåra ur till perverterade versioner av den ursprungliga ideologins grundidé. För vi vet, och utgår från, att era samhällsutopier inte inkluderar detta. Vi antar att er samhällsutopi är mer, ljusare, än barnarbete, eurokris och MUF:s snusdosor.

Så varför ska demokratiska socialister konstant avkrävas avståndstagande från auktoritära kommuniststaters misslyckanden, när det är självklart att det inte är i närheten av det samhälle vi önskar bygga? Varför frågar ingen borgarna hur Facken ska Fuckas (orden är inte våra, utan tagna ur CUF:s senaste kampanj) utan att arbetares mänskliga integritet och behov undergrävs? Se bara på metoderna (kameraövervakning och kollektiv bestraffning) som ligger till grund för nätföretaget Apoteas enorma framgång.

Jag är det på sätt och vis med ett roat leende, för jag vet att den moderna svenska historien är full med värdefulla reformer som ni har skildrat som elak socialism men sedan slåss ni om att få äran av reformerna när människorna har fått erfarenhet av vad den betyder, sa Palme. Och det säger också vi. För vi lever i ett land där vi varje dag gynnas av vad demokratiskt socialistiska rörelser tidigare genomdrivit. När vi går till läkaren, när vi löser in våra CSN-checkar och när vi snart söker skattefinansierade universitetsutbildningar. Sverige är på flera sätt ett praktexempel på den socialistiska rörelsens framgångar och det skulle vara att förminska 1900-talets demokratiska socialism och folkhemsbygge att endast åberopa kommuniststaternas inhumana diktaturer när man talar om implementering av socialistiska reformer idag. Vi har nämligen inte råd att inte tala om socialistiska reformer i dagens nyliberalt präglade samhälle, där den förväntade medellivslängden skiljer 18 (!) år mellan en lågutbildad i Vårby och en högutbildad i Danderyd. Dagens skenande ojämlikhet kan nästan inte bli mer tydlig än i vår stad.

Men viktigare är att jag bestyrks i min övertygelse när jag ser ut över världen, när jag ser krigen och kapprustningen och massarbetslösheten och klyftorna mellan människorna, sa Palme. Och det säger också vi. För vi utgör en del av den unga vänsterrörelse som höjer rösten i en värld som tystnat. Vi utgör en del av den unga vänsterrörelse som med stolthet erkänner det demokratiskt socialistiska arvet. Vi utgör en del av den unga vänsterrörelse som bidrog till att fälla en maktgalen högerpopulist på andra sidan Atlanten. Så visst är vi demokratiska socialister. Men vad egentligen är ni?

Ordförandena för SLSB 19

SPRINTERVJU: INTERVJU MED TRE ELELVER SOM GÅR Vi möts i föreningslokalen under lunchrasten. Alla är lite småfrusna och står och huttrar efter att ha varit ute i kylan utan ytterkläder, stressade av att ha kastat i sig lunchen och sprungit till c-husets soffbeklädda lokal. Vid första tillfället möter vi två killar från språkintroklasserna här på Södra Latin. Vi har kommit i kontakt med dem eftersom de visade intresse av att bli intervjuade när Latin Lover medlemsvärvade sprintklasserna. Tullio är en skrattglad 16-åring som kom till Sverige för två år sedan och går sin första termin på Södra. När vi frågar var han flyttat hit ifrån svarar han södra Italien, “typ Sicilien där, ni vet maffian”, och skrattar högt. 19-åriga Amir är i kontrast till Tullio seriös och tänker noggrant igenom sina svar på frågorna.

Han kom till Sverige från Iran för tre år sedan och går sitt andra år på Södra Latin.

Vid det andra intervjutillfället, tio dagar senare, möts vi på samma plats under samma förhållanden; lunchraststressen och i vinterkylan. Vi har kommit i kontakt med 18-åriga Falastiin eftersom hennes kompis nappade när Tullio frågade runt efter ytterligare intresse för intervju å våra vägnar.

Kompisen ville inte intervjuas ensam så hon bad Falastiin följa med men behövde sedan ställa in i sista sekund, så nu sitter vi istället här med Falastiin i föreningslokalen. Falastiin har en öppen uppsyn och blommiga kläder på sig. Hon har bott i Sverige i tre år och kommit hit från Somalia. När vi frågar om hennes hemland berättar hon lyriskt om värmen och havet som hon tycker är vackrast av allt. På vissa ställen finns det vackra hotell och hus som ligger på vattnet.

Utöver det överanvända narrativet om att språkintroelever har snabba ben, finns det inte mycket övriga elever på Södra Latin vet om linjen.

Alltnog blir det uppenbart att detta inte är på grund av en ovilja att dela med sig. Falastiin, som initialt inte vet mycket om vad intervjun ska gå ut på, tvekar inte med att berätta om den kulturella mångfald

20

SPRÅKINTRODUKTION

hon bevittnar varje dag. “Vi alla pratar varsitt språk! Bara i min klass tror jag det finns kanske 25 olika språk.”, berättar Falastiin. För att ta del av erfarenheter från alla världens hörn räcker det med att hon går in i klassrummet. Hon förklarar att språken varierar i allt från franska, ett språk många svenska elever kämpar för att lära sig, till arabiska, som hennes bordskompis lärde henne räkna till 5 på. “Vi kan lära varandra om olika kulturer och språk” säger hon i en uppriktig, men lättsam, ton. “Jag tycker alla borde börja prata.”

Nåväl, språkmångfald eller ej, skolan är som skolan är. Detta påminner oss om när Tullio visar oss sitt schema… med 10 timmar svenska i veckan, 10 timmar som Tullio hursomhelst inte verkar ha några vidare problem med. Det är under de lektionerna han får uttrycka sig som mest, samt höra sina klasskompisars åsikter, vilket han säger är en cool känsla.

Språkintroduktionslinjen är till för ungdomar som nyligen kommit till Sverige som är för gamla för att gå grundskola. Linjen är till för att de ska lära sig svenska och även få betyg i grundskoleämnen så att de sedan kan söka in till någon gymnasielinje eller, om de är för gamla för det, gå komvux. 19-åriga Amir, som tycker att de tråkigaste ämnena är SO-ämnen, kommer inte få börja gymnasiet på grund av sin ålder men han planerar att läsa sig till en naturutbildning på komvux. Hans familj vill att han ska bli läkare, men själv har han författardrömmar. Tullio satsar på en teknikutbildning och är taggad på att börja på gymnasiet. I framtiden vill han jobba med IT men han känner inte på samma sätt som Amir en längtan efter att någon gång i framtiden flytta tillbaka till sitt hemland. Det gör dock Falastiin. Hon planerar att gå vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet eftersom hon vill bli sjuksköterska så att hon kan jobba med att hjälpa människor. Hon har en dröm om att

åka tillbaka till Somalia som sjuksköterska för att kunna hjälpa människorna där och kanske även plugga vidare i hemlandet.

Förutom framtidsplaner är vi intresserade av att höra om deras liv just nu. Vi frågar hur deras vardag ser ut och vad som skiljer sig från livet innan de flyttade till Sverige. Tullio berättar att han ofta går ut med sin flickvän, vilket han tycker är härligt, men att största skillnaden är att han trots allt är mer ensam här, i Italien hade han ju sina vänner. Amir håller med. Han gör liknande saker till vardags men upplever också att han är mer ensam. Falastiins vardag verkar präglas av mycket ambition och hon nämner flera gånger att hon väljer att fokusera på skolan just nu, så att hon kan komma vidare. Hon tycker att en av de största skillnaderna från Somalia är vädret, att det finns snö här ibland. Med Tullio och Amir tar sig den frågan in på ett samtal om kulturkrockar och svensk kultur. Amir förklarar att den största kulturkrocken för honom varit att tjejer och killar alltid skiljs åt i Iran. “Och det är svårt för mig, jag hade inte möjlighet att prata med tjejerna ofta så nu har jag svårt att prata med dem, ja det är mycket stressigt” säger Amir. Samtalet för oss också in på religion och för både Amir och Tullio är det en stor skillnad att Sverige är så sekulariserat.

Tullio tycker även att det finns en olikhet i att “[de] är väldigt sociala” i Italien medan han upplever svenskar som mindre socialt öppna. Det är även något som kommer upp när vi frågar om det finns några fördomar om oss på skolan som inte går SPRINT, “vi från språkintro tänker [...] att svenskar är kalla mot de som går språkintro” svarar Tullio då. När vi frågar Falastiin om hon håller med om att svenskar är stela svarar hon, “När jag kom tänkte jag inte så mycket på hur folk är, jag fokuserar mer på vad jag är här för att göra och vad jag behöver bli klar med. Men jag tänkte mest att jag ska försöka lära mig av människorna som välkomnat mig hit och försöka smälta in med dem, men jag vet inte hur jag ska vara som dem riktigt.” Och det är just frågor om integrationen på skolan som vi velat lyfta med denna intervju - ett försök till att belysa hur segregerad skolan är.

Redan tidigt i intervjun kommer problemet upp. Det är Amir, som på frågan om vad som är det sämsta med att gå språkintro, svarar att “det tråkigaste är att vi har ingen chans att träffas med de andra”. Vi börjar fråga frågor om relationen mellan SPRINT-eleverna och övriga elever på skolan, och det är tydligt att den är obefintlig.

Utifrån svaren vi får, blir det uppenbart att det finns en rädsla för negativ respons från svenska elever. “ Jag tänker kanske att det kanske blir konstigt mellan oss om jag säger något fel.

Ifall jag pratar fel kanske de skrattar eller så.” förklarar Falastiin. Hennes tankar kring att starta konversationer med de övriga eleverna visar sig vara lika tvekande som ivriga, då hon förklarar att det alltid är bättre att försöka ändå. Tullio känner också viss rädsla inför att ta kontakt med övriga elever på skolan. Han är rädd att bli avvisad om han försöker etablera kontakt.

Tullio, som framstår som en väldigt extrovert person, berättar om sina svårigheter med att hitta tillhörighet på skolan. “I södra Italien är vi väldigt sociala. Vi vill att de andra ska vara med [...], och vi bjöd in dem som var från andra länder in i våra grupper. Om man såg någon [...] som var ensam så bjuder vi in dem. Det är en sak som i Sverige inte typ är så.” berättar han om sin uppfattning av Sveriges sociala kultur. En uppfattning som stämmer in ganska väl med den stereotypa svenska stelheten. Oberoende av detta, har Tullio också en optimistisk tillvaro. Han är fast inställd på att förändring är möjligt, och har även ideér för hur detta kan göras. Som Falastiin tidigare nämnde, finns det ofattbara mängder olika språk i varje sprintklass. Detta borde vara en guldgruva för skolans hummare, modersmålsundervisning och lektioner i moderna språk. Detta är något både Falastiin och Tullio nämner. Istället för att försöka utvecklas i ett språk med vår förmodligen jämlikt kassa bordskompis, varför inte gå upp en våning och prata med skolans experter? Detta hade varit ett lärorikt utbyte för båda parter, och ett roligt sätt att få en ny vän!

En annan idé som Tullio har för att öka samröret mellan olika elever på skolan är att börja prata med varandra om man sitter vid samma bord på

21

lunchen. Han berättar om en gång när ett gäng tjejer satte sig bredvid Tullio och hans kompisar och de började snacka lite. “Det var kul” säger han och fortsätter uppmuntra till att både svenskar, som han kallar oss andra på skolan, och de som går språkintro måste våga ta första steget. Amir tycker att andra aktiviteter, ordnade av skolan eller andra instanser, skulle vara kul - speciellt tävlingar tror han skulle uppskattas. Falastiin påpekar även att tiden är begränsad, vissa går bara språkintroduktion något eller ett par år. “[Jag] skulle rekommendera att de andra linjerna kommer och hälsar på. Kanske frågar om vi kan gå med i någon grupp eller så. Så vi kan vara delaktiga. Eftersom vi går språkintro finns det några som inte kan svenska och därför kanske vi inte vågar prata med de som kan mer svenska än oss. Men jag tycker bara att alla ska börja prata.” säger hon.

22

6å r

,1 lio

Tul

Text och intervju: Adina Edfelt och Maja Nuhic Bild och intervju: Julia Lobosco

“Tror ni att det är fler av de som går språkintro som tycker att det är ett problem och som skulle vilja att det fanns fler möjligheter att prata mellan klasserna?” frågar vi Amir och Tullio.

“Jag tror alla vill det. Vi är iallafall i Sverige, vi kan inte i stanna i vår grupp, i vår comfort zone. Ingen vill det men vi gör det ändå.” svarar Tullio. Det är dags att vi alla slutar bete oss som att grupperingar inom gänget, inom klassen, inom linjen eller inom skolan är livsfarliga att gå utanför. Vi måste börja prata med flera, etablera kontakt och lära oss av varandra. Dessutom måste skolan börja skapa seriösa försök för språkintroelever att faktiskt bli en del av skolan på riktigt. Ingen vill ha uppdelningen - men den är möjlig att bryta! “Jag vill att det ska förändras” säger Falastiin och det kan förändras, bara vi försöker.

mi r, 1

A

Det finns en obrydd typ av stolthet hos svenskar.

Lite av en “minding my own business”-mentalitet som tyvärr ofta framstår som kall. Falastiin förklarar att hon gärna anpassar sig till svenska grupper, men önskar att hon bara hade kunna gå fram till någon och fråga något som “Ursäkta, kan du lära mig 10 svåra ord?”. Något som hon känner skulle vara verkligt nyttigt för hennes svenskautveckling och som dessutom kanske genererar nya vänskaper. Den “kalla kulturen”, där man inte pratar med vem som helst hur som helst, finns överallt på skolan. Ett gäng naturare sätter sig inte utan vidare och börjar prata med ett gäng musikare, ibland är det till och med så pass att inte

ens två kompisgäng inom samma klass skulle kunna sätta sig bredvid varandra i matsalen.

De sociala normerna är starka. Det som gör det extra svårt för språkintro-eleverna är självklart språkbarriären - vilket även gör ökat samröre av ännu större vikt. Dessutom har de inte samma möjligheter att etablera nya vänskaper genom föreningsliv, fester, individuella val, vänners vänner eller gamla grundskolekompisar. Detta gör organiserade aktiviteter och en förändrad mentalitet extra viktig.

9å r

Om att vara ubikvitär i en dag eller så Jag tar en kopp Earl Grey, sätter på mina läsglasögon, och gör en rutincheck på jordens invånare, En mandarin skalas, apelsindoften ligger kvar på en flickans fingrar och hon ler, En skog sveps in i ett täcke av lågor och ett tiotal rådjur bränns tills enbart skeletten finns kvar, En gymnasieelev springer på perrongen, Linje 10 mot Hjulsta, Helvete, hon missar den, hon måste vänta tio minuter, hon blir sen till första lektionen, En man käkar sömntabletter som en annan brukar käka mint TicTacs, En ängel knackar på hans toalettdörr, tar fram ett anteckningsblock och penna, Hej, vart vill du? Till himmelen? Såklart vill du det, En av mannens vänner sitter på kontoret och käkar en bulle, glad att det äntligen är fredag, telefonen på flygplansläge, En medelklassfamilj i Karlstads högljudda grannar börjar ännu en gång bråka med varandra, mamman säger, Dom borde bara skilja sig, pappan bläddrar i The Economist och nickar, Barnen spelar Nintendo DS i andra rummet när de hör hur grannparet börjar knulla så hela golvet skakar, ljuden från dessa två händelser smälter samman: It’s-a-me, Mario, Åå, hårdare, En före detta engelsklärare dricker sitt eget piss, sista droppen metamfetamin ur kroppen, Och en nybliven artonåring klarar körkortsteoriprovet, två veckors intensivplugg lönade sig, Och en som dog i leukemi blir nedsänkt i marken, han hann inte nå tonåren, Och en busschaufförs favoritlåt spelas på radion, Al Green har ju för skön röst, Och en kvinna stirrar på sin egen ihåliga blick i spegeln, färska blåmärken på ansikte, nacke, lår, Och en äldre man spottar ut sin prilla i gårdagens tidning, Aftonbladet är ändå värdelöst, Jag iakttar alla små liv, alla vardagliga händelser, allt det lilla som sker samtidigt som det massiva och det brutala, Min son ställer sig bredvid mig och fastnar med blicken på ett sjukhus där en blivande frisör och en blivande diktator föds på samma gång, bägge med knubbiga ben och rosiga kinder, Han frågar, Kan du inte göra nåt åt det där?

Jag rycker på axlarna, Dom gör som dom vill, Jag och min son ser på hur den blivande diktatorns mamma tar sin bebis i famnen, och hur lyckotårarna rinner, Och ett plan kraschar i en öken, sextio personer omkommer ögonblickligen, Och en sjuksköterska ska köpa chips till filmkvällen, svårt att välja mellan lättsaltade eller grill, Och jag tar en klunk té och säger, Snart går jag i pension

Alice Maddock 23

klotterväggen Leia Birgersson

24

25

DAVCOS

FOLK VI AMFETAMINNS Tjackis™, åh finaste du.

Samhällets högsta ämbetsman vill jag ändå påstå. Du skapar fler jobb än någon annan. Hela rättsväsendet, sjukvården och kriminalvården står på dina axlar – hyllningsvärt, faktiskt. Men fyfan vad du är jobbig.

Klientelet som kommer till min arbetsplats faller oftast inom gruppen Lattefarsa™, antitesen av Tjackis™. På något sätt trillar ändå den senare av dem in på caféet där jag jobbar ganska ofta.

Meditation 1 – Caffé italiano Vi har en stammis som kommer till caféet ganska ofta, vi kan kalla honom för Affe – man är vad man äter liksom. Oftast är Affe en ganska chill grabb men efter att han konsumerat nog med klettjack för att få knark-ola att säga hejdå tio gånger om är det en annan femma. I somras kom Affe i märkbart onyktert tillstånd och bad om en bryggkaffe. Klart grabben ska få sig en bryggkaffe, tänkte jag medan jag hällde upp en kopp.

Affe var inte nöjd.

Fel kopp, tyckte han. Till vilket jag frågade honom vilken kopp han hellre ville ha. Affe svarar med att han har en egen kopp med sig.

Jäveln tar fram en pestoburk som jag sedan fyller med prima brygg. Bon appétit, Affe. Här haru din café au Barilla.

26

Aja, smaken som baken I guess. Affe sätter sig på uteserveringen, dricker denna monstrositet, vilar huvudet på bordet och ser ut som att han mår P. Jag har inte några vidare problem med att servera kaffe på traditionellt italienskt vis men problemet med Tjackisar™ är att de alltid vill prata, de vill prata och prata och prata och prata och prata tills käken går av och mina öron börjar blöda.

En kvart senare tar jag en diskrunda och börjar plocka disk vid uteserveringen. Affe ser mig och börjar instinktivt babbla. Grabben spottade omedelbart visdom.

“Du vet Jonan, han Jonan med sugproppshuvud?

Han med huva”.

Nej tyvärr, Affe.

“Fan asså, det här kaffet är så jävla najs. Jag tror jag blir hög av kaffet”.

Yes Affe, det är nog kaffet.

Jag ursäktade mig och sa att jag hade bråttom till köket.

KLAGOMUR Meditation 2 – Shamanen

Affe är inte den enda Tjackisen™ som kommer till caféet.

Vi har en före detta gäst som vi kom att kalla shamanen. Hur blir man portad från ett kulturhuscafé? Jo, fyra enkla steg: 1. Storma in i köket och dra kniv 2. Dödshota personal 3. Trakassera andra gäster 4. Tjackis

För cirkus två månader sedan såg vi shamanen i byggnadens foajé – panik. Vi ringde vår speed-dial till polisen som tyvärr kommer till användning lite för ofta och de skulle komma för att avvisa honom. Shamanen beter sig sjukt konstigt, han börjar prata med andra kunder och deras barn. Man ser obehaget i deras ögon.

des pekar han på en barnfamilj som käkar våfflor och yttrar den fetaste av sanningar, det låter som att han talar i tungor. Innan snuten kommer så drar grabben och skriker något obegripligt vid dörren till byggnaden.

Jag får veta i efterhand att han sa till flera av barnen att han var en shaman, en shaman med magiska krafter.

Shamanen var säkert en shaman i sin egna påtända värld men för oss andra hederliga samhällsmedborgare var han blott en annan Tjackis™.

Visserligen låter det chill att va shaman men jag vet inte om jag är redo att dricka kaffe från en pestoburk eller sova på torget.

Var lite mer som Affe; drick pestokaffe.

Shamanen börjar peka på folk. Skrikbabblan-

Shabbat shalom, Davco out.

Liam David Leino Cohen

27

Diskherren Du var som en dröm. En våt dröm. Våt som en disktrasa. Du behandlade mig som en disktrasa. Vred ur mig och kastade mig tillbaka i det otäcka diskvattnet. Jag hade känt dina blickar. De greppade tag i min själ. Ja, du var mycket äldre än mig. Kortare också. Och med en lägre inkomst (inget klasshat). Jag tappade allt jag bar på, böjde mig fram, kände dig. Kände din hud, din andedräkt, din hungriga blick. Det var inte förrän soppsleven åkte fram då dina händer snuddade mina. Dina händer var små men din soppslev desto större. Kombinationen av din krämiga smetana och min härliga gulasch, toppade med glänsande saftiga körsbärstomater, gör mig fortfarande överväldigad, för att inte tala om upphetsad. Jag tänker ännu på dig när jag ligger i sängen. Smeker mig själv. Saftigt. Vått. Drömmer om din härligt utspädda smetana som blandas med min gulasch i en salig blandning. En krämigt upphetsande blandning som fyller mig inifrån. Att skrapa av min tallrik är numera som att skrapa av min själ. Jag närmar mig dig. Kommer du ihåg mig? En vit duva flyger in genom fönstret. Den flyger iväg igen.

Ointresserad. Den kanske var grå.

Marok

28

29

Sinnets avvikande öppettider Sent om kvällarna, just som jag står i valet kring huruvida jag ska gå och lägga mig eller fortsätta nattsudda, får jag ofta ett kraftigt anfall av nostalgi.

Ofta föregås detta av att jag spelat sönder några spellistor, och i jakt på nytt dopamin på Spotify hittat en gammal spellista. En timme och några album senare är jag på randen till att börja gråta, med Olle Adolphsons “Det gåtfulla folket” i lurarna. Ser framför mig någon suddig imaginär videofilm i sepia från någon folkhemsidyll på 70-talet, och gråter av nostalgi från den tiden, fastän jag obviously aldrig var med då. Det kan vara nästan vad som helst som går i moll och är gammal musik, ofta en visa, och jag känner nostalgi för en tid jag aldrig levt i, människoöden jag aldrig upplevt.

Det är bara jag uppe, och jag tittar ut genom fönstret. Tiden står stilla, men jag tänker bara på att tiden gått så fort.

Vad har jag gjort med mitt liv? Jag är fången i nuet, och kommer fortsätta vara det tills jag dör.

Jag tittar på ljusen från husen på andra sidan sjön, de som förr om åren brukade få mig att somna gott.

Nuförtiden är de oerhört irriterande ljusföroreningar, varför jag brukar

30

ha en sån där halsmuff man brukar ha i skidbacken över ögonen för att ens kunna somna. Detta trots mörkläggningsgardinerna. Vilken fin metafor för att växa upp, tänker jag för mig själv.

Så fortsätter nostalgianfallet, som blir allt sjukligare. Trycket på öronen från hörlurarna (eller kontaktallergin?) är oerhört smärtsamt, men snälla bara en låt till. Till slut sliter jag av mig dem, och mina stackars öron får andas. Sekunder senare får jag en skitbra idé som jag måste skriva upp. Jag känner mig Tänd, och den här idén är ju just precis det som ska göra mig megakänd och superrik en dag. Jag filar och vänder och vrider på den, och jobbar jävligt hårt. Fan vad jag är duktig. Jag ska precis till att rädda världen från Harmageddon när John Blund himself sänker sitt paraply/parasoll/whatever över min överarbetade hjärna och jag är inte längre Tänd. Jag har slocknat. Mitt sinne är som en glödhet nysläckt glödlampa - ni vet en sån man alltid brände sig på när man var liten.

2 timmar senare piper väckarklockan och jag känner mig utslagen. Går till skolan. Nu är det inte längre min fantastiska idémaskin som är tänd, utan skolans bländande lysrör.

Kanske behövs det mörker för att mitt sinne ska tändas?

A. Nonym

Att brinna inne

Som att resten av världen inte redan

En låga lyser djupt där inne.

har kommit bultande på hennes dörr

Hon vet inte varifrån den kom,

och bett om att få komma in.

men den är med henne vart hon än

Då känner hon sig lycklig.

går.

Om dagarna är skimret hennes

Hon har fortfarande inte förstått vad

hemlighet,

den ska vara bra för,

hon bär runt på det som en skatt.

bara att hon är tillräckligt säker på att

Ingen frågar något, men hon har

hon vill ha kvar den att hon inte har

förändrats.

druckit vatten sedan den tändes.

Det vet de alla.

Ibland är det en stor flamma.

Hennes kropp är varmare.

Då brinner den som majbrasan gjorde,

Hennes ögon lyser.

i fjol,

Ur hennes mun stiger en rökslinga.

den som nådde stjärnorna.

En dag kommer hon bli en stjärna,

Men ibland är vinden så stark och

en sol med egna planeter och

lågan så liten att hon kramar om den

asteroider och månar.

hårt med sina smala armar.

Men än så länge

Det är klart elden gör ont,

brinner det bara en liten låga

men det gör inget,

långt där inne.

sådant tål hon.

Om nätterna vänder hon ögonen inåt.

Miranda Harland Raunio SA20B

Då kan hon se ljuset som glöder.

Då känner hon sig liten igen.

31

INNE/UTE AV CLARA CRONHIELM INNE: PK Läsa böcker Sakna släkt på julen Klä sig som Diana Stickat Feminazis Päls (helst mink) Romanser Bomberjacka Hantverk & konst Att ha ett riktigt tajt kompisgäng Att riktigt klä upp sig Cocktails 32

E-LISTAN Ute:

X

Rökning Bry sig om att vara obrydd DIY Vegetarianism Vara modell Romantisering av diktaturer Gå på krogen Förhållanden Julkalendern Vara likgiltig, cool och snygg Camp inställning till julen

33

Kropp och Knopp: Latin Lovers sexkreterare fortsätter svara på era frågor

Varför blir man pirrig i kroppen när man gillar någon?

Enligt Nyheter24 och någon doktor Fischer (känns väldigt amerikansk mysserie som följer doktor i en liten by på landet) beror pirret när man är kär på att det utsöndras mer dopamin i kroppen vilket påverkar samma system som heroin, tydligen. Detta utsöndrar endorfiner som gör en pirrig, enligt UMO. På en spännande hemsida med mycket emojis och hashtags, som är ungdomars del av Vetenskap & Hälsa, förklaras att magens nervsystem påverkas genom vagusnerven så att extra mycket dopamin utsöndras där. Det förklarar fjärilar i magen. Dopaminet styr kärleken och även känslan av lycka. Pirr pirr.

Bästa knep för att bli en bra ryttare?

Det finns väl typ tre kategorier. Gnuggtekniken, grodan och på knä - sedan finns det såklart massa olika sätt att göra det på och galet många varianter. I gnuggtekniken sitter man och typ gnider fram och tillbaka, ofta väldigt skönt för ryttaren eftersom man styr själv och kommer åt bra - men om man ligger med en med snopp kanske det inte känns överdrivet mycket för den. I grodan står man på fötterna på huk och böjer sig upp och ner, kräver starka ben och uthållighet. I den på knä är det bra att testa sig fram, lyfta upp och ner, rulla på höfterna osv. Man kan hålla händerna i väggen bakom, på personen man riders ben (och luta sig bakåt) eller i

34

madrassen/underlaget. Man kan sitta upp eller böja sig fram och typ ligga ner mot den andres mage. Ett tips är att ha ett hårt underlag. Man kan även hjälpas åt, att den under själv juckar uppåt eller lyfter ryttaren upp och ner. Öva och testa dig fram. Lycka till! Galopp galopp. Är det ovanligt att få finnar i örat (det gör jätteont)?

Det är vanligt. Man kan låta de läka av sig själv eller testa att använda aknekräm. För att förebygga så att man inte får det kan man rengöra sina in-ears-hörlurar, rengöra från schampo och annat och se till att ta bort öronvax.

Vad kan man göra ifall man som kille inte njuter av penetrationen? Förut oralt. För otajt elr?

Det finns många anledningar till att man inte njuter av penetration. Otajta slidor är nog inte en anledning, slidan är en muskel som kan tränas upp och dessutom känns olika tajt i olika ställningar, faser i menscykeln etcetera. Om en snopp är liten i jämförelse med slidan kan man testa andra ställningar, som att ha en kudde under ryggen i missionären, rida eller köra från sidan. Det finns även penisöverdrag och oljor man kan använda för att det ska kännas mer. Att du inte njuter kan också bero på att du känner press i situationen, att du är rädd för att göra fel eller blir stressad. Då är det bara att öva

och testa massa olika saker med din partner.

Om du kör med kondom måste du hitta rätt storlek så att det känns bra, mät omkretsen och hitta rätt. Sedan måste du kanske också inse att du bara inte gillar det. Varför ska du ha penetrationssex om du inte njuter av det?

Skit i att ha det! Om den du ligger med vill ha det för att det är så hon tycker är skönast, då kan det vara en anledning att utforska det, men om det bara beror på att du tror att du bör ha det, skit i det helt!

Hur överlever man som asexuell i en sån sexualiserad skola som södra latin?

Starta en förening? Nämen seriöst, testa att prata med folk om det, många kommer säkert vara intresserade. Hitta vänner som gärna pratar om annat än sex? Och om det inte är det som är problemet kom ihåg att “coaches don’t play”, du kan alltid rådgiva :). Det finns garanterat fler asexuella på Södra än du, och om du inte vill hitta dem eller inte gillar någon av de andra tipsen försök bara att zona bort sexsnacket. Kom ihåg att sex inte är allt och att du är lite blessed som kan fokusera på annat hela tiden - din hjärna är fri från sexdimman!

Varför börjar jag ibland darra/skaka då jag blir kåt?

Fenomenet är tydligen känt och du är inte ensam, enligt alla vår trognaste Urban Dictionary är horny shakes “when you get so turned on without getting off that you begin to physically shake”. Enligt ett inlägg på Quora, som är typ som Flashback, darrar människor hela tiden lite utan att vi märker det eftersom kroppen ständigt behöver justera sig för att behålla positionen den befinner sig i. Personen som skrivit inlägget förklarar även att när

det sympatiska nervsystemet drar igång, till exempel när man är exalterad (läs kåt) så blir sensitiviteten i nerverna högre och fler nervsignaler skickas vilket gör att fler justerings-signaler skickas tillbaka och man börjar skaka. Detta är evolutionärt bra eftersom ens reaktioner blir snabbare. Enligt Healthline är en anledning till att skaka att få adrenalinpåslag, i detta fall gällande rädsla - men adrenalinnivån höjs även markant av sexuell upphetsning så det skulle också kunna vara en anledning. En annan anledning är självklart nervositet, stress eller ångest som ofta resulterar i skakning på grund av att kroppen reagerar på stressorer och hamnar i fight-or-flight-mode där alla stresshormon utsöndras. Gällande det sympatiska nervsystemet är det enligt Wikipedia icke-viljestyrda nervfunktioner som sätts igång under fight-or-flight eller när man förbereder sig för fysisk aktivitet (läs sex). Effekterna som radas upp är flera som är kopplade till hur kroppen reagerar vid kåthet; vidgade pupiller, förhöjd slagfrekvens i hjärtat och kallsvettningar.

Att börja kallsvettas, att kroppen känner sig kall som vid exempelvis feber, kan också generera skakningar eftersom de är en del av kroppens skyddssystem för att hålla rätt kroppstemperatur. Så kanske hade Quorapersonen rätt? Hur som helst skakar du när du är kåt och det finns antagligen inget du kan göra åt det, om det inte är pga nervositet (isåfall kanske meditation kan hjälpa) så jag säger bara: keep on skaka!!

Har nån tips på att onanera “bättre” när man är på antidepp?

Vanlig konsekvens av antidepp är minskad sexlust och svårigheter med att få orgasm med mera. För att få upp lusten kan det

35

vara bra att försöka onanera regelbundet, att inte ha som mål att komma utan att utforska och bara känna någon skön känsla. Lite pirr där nere så att säga. Här kan man testa många olika saker. Att bara smeka sig själv försiktigt, kanske använda glidmedel för att få igång det lättare.

Kanske kolla på någon sexig filmscen man gillar. Testa sexleksaker. På Youtube kan man söka på erotic hypnosis för att testa att få upp lusten med hjälp av något som liknar mindfullness. Lek med dig själv helt enkelt och testa testa nytt!

Helt ärligt när ska en kille få peddovarning? För visst han är 22 och jag 16 men jag vill ju ligga med honom, det är inte så han utnyttjar mig?!

Helt ärligt så finns det sociala normer som gör att många kommer tycka att han förtjänar en peddovarning - men det är du som måste känna efter och ta det beslutet. Åldersskillnad är inte ett hinder i sig men stora livsskillnader kan göra en relation svår och maktbalansen kan bli skev oavsett om man har relation eller bara ligger. 6 års skillnad är inte mycket i livet men när man är ung är det en del. Att du inte känner dig utnyttjad är en förutsättning för att någon form av relation/sexuellt umgänge ska kunna motiveras. Samtidigt kan maktbalansen bli skev, killar har ett ständigt maktövertag - med ökad ålder blir övertaget större, så även med ekonomiskt övertag (om han betalar saker för dig).

Om han är väldigt mycket mer sexuellt erfaren än du kan det kännas ännu mer som en skev maktbalans. Om killen verkar

tända på maktövertaget bör du ta dig en funderare. Stör åldersskillnaden dig dumpa honom. Finns det en mycket skevt fördelad maktbalans - dumpa honom.

Tänk över det!

Har svårt att få upp den i sängen. Är jag impotent eller är partnern oattraktiv?

Om du tycker partnern är oattraktiv vet du det med hjärnan, det är dock troligen inte anledning till erektionsbesvären.

Anledningar kan vara oro, stress, drogkonsumtion, antidepressiva eller annat. Läs min text “Att inte få upp den” på sida 10 i Project Mental Health 2020-numret Sex på issuu.com/latinlover för mer information.

Jag gillar en person som arbetar på skolan. Han är inte lärare utan personal och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Ser han varje dag och blir så kåt, kan snart inte hålla mig längre. Om vi får ihop det, skulle det på något sätt kunna skada hans karriär/leda till avskedande??

Det skulle inte vara olagligt eftersom personen inte är din lärare och du är byxmyndig och det finns samtycke. Om du dessutom är myndig borde det verkligen inte vara något problem. Skolan behöver ju inte få reda på det. Men om det skulle bli något mellan er och om skolan skulle få reda på det skulle det kunna påverka hans karriär; det beror på vad han jobbar med, hur er relation ser ut och vad hans chef säger, det kan finnas policys om sånt.

Adina Edfelt, sekreterare 36

SEX

AND THE

TÄND

D

et var en gång i ett land långt långt borta en viss man och en något mindre viss kvinna som hela tiden tycktes slumpmässigt stöta in i varandra.

De tycktes mötas överallt, på gatan, i matsalen, det var nästan som att de dejtade oavsiktligt. Och sen, efter ett till slumpartat möte på en mycket coronaförbjuden tillställning bestämde de sig för att stöta in i varandra med flit.

Han frågade om vi inte kunde hänga och plugga efter skolan.

Jag blev först besviken, ville han inte göra något mer dejttypiskt?

Närmsta kompis blev direkt hårt exploaterad som emotionellt bollplank och förklarade att det var bra. Hänga kommer före dejt! Men hans meddelande var mycket kryptiskt. Inte “jag ska ta dig där och då på mina läxor” men inte heller “helst inte, men kvittar egentligen om du är där, måste plugga”. Jag var tvungen att be samma kompis att avkryptera meddelandet. Om han ville ses och plugga som kompisar eller potentiella dejtare. Ibland kan det vara bra med en second opinion, gällande läkare, fastigheter eller män.

Jag var alldeles utom mig av rädsla.

Detta var första gången jag sträckt ut handen till någon jag faktiskt hade ett genuint intresse för. Tidigare tillfällen hade bara varit med killar jag inte riktigt gillade, för att bedöva den allt mer påtagliga känslan av total ensamhet.

Jag fick under den för mig mycket oklara träffen inte mycket plugg

SÖDRA

gjort. Var istället upptagen med att studera situationen jag var i, ambivalent anknytningstyp som jag är. Är han intresserad av mig eller bara väldigt snäll? Vill han faktiskt vara här eller vågar han bara inte säga nej? Jag har märkt att han har många tjejkompisar, är jag bara en i ledet? Varför skulle han egentligen vilja något med mig när de andra tjejerna i hans liv är dubbelt så snygga, genuint trevliga, smarta, cis och roliga som jag?

Trots allt lämnade jag det jag vill kalla dejten gåendes på moln.

Jag var alldeles i extas av den lilla manliga bekräftelsen jag erhållit.

Jag kunde inte undgå att undra om detta faktiskt kunde leda till något? Vi hade på mitt initiativ bestämt träff bara några dagar senare. Jag var så otroligt tänd på honom. Inte nödvändigtvis sexuellt, den delen skrämmer mig något oerhört, utan på själva idén. Drömmen om kärlek fick det att riktigt pirra till i småtrosan. Att kunna sjunka in i mängden av par. Att slippa förödmjukelsen av att behöva erkänna att man aldrig haft någon.

När tiden var kommen för nästa träff kände jag mig starkare än någonsin. Mina kläder visade hur otroligt snygg jag var men att det inte var något jag gärna skröt om.

Det var bara en tidsfråga innan jag hade honom snurrad runt mitt lillfinger. Vårt möte resulterade i ett planlöst kringvandrande och allt gick precis enligt plan. Fram tills han berättade att han varit på dejt dagen innan. Jag gick sekunden budskapet sjönk in från en stark lejonhona

på jakt efter ett enkelt byte till en liten mus som fastnat med svansen i en musfälla hon lagt ut själv.

Jag blev lite arg på mig själv, vi var ju inte ens på en uttalad dejt.

Men ändå tolkade jag det som en klar refusering. Han visade genom att säga detta att han hellre går på dejt med andra och definitivt inte med mig. Eller? Var det bara brutal ärlighet?

Killar är som Jacks korsord, knepiga, komplicerade och man är aldrig riktigt säker på att man fått rätt svar. Men komplicerade jag saken till den punkt att den blev för komplex att hantera? Lät jag mitt analytiska och osäkra tänkande hejda mina möjligheter att få det jag så gärna ville ha? Troligtvis.

Där och då bestämde jag mig för att avsluta det svärmeri som upptagit det mesta av min tankeverksamhet den senaste tiden.

Istället bestämde jag mig för att inleda ett förhållande med två män samtidigt, en vid namn Ben och en vid namn Jerry. Samt en kvinna vid namn Bridget Jones.

Jag var också i stort behov av utdragna terapisessioner via telefon med min psykolog/bästa kompis.

Att hantera ett vagt avvisande från någon man träffat några enstaka gånger som en fullfjädrad dumpning må tyckas vara lite väl dramatiskt, men vad ska man annars göra? Varför ska man se något för vad det faktiskt är när offerkoftan är så mycket skönare?

Detta är rent fiktivt. Eventuella likheter med verkligheten är tillfälligheter.

37 Clara Cronhielm, skribent

38

Älskaren eller Ingvar tänder på Marguerite Duras.

Det finns flera kvinnliga författare som har något av en kultstatus här på Södra Latin. Liv Strömqvist, Virginia Woolf och Simone de Beauvoir är några namn i den skaran.

Det har alltid stört mig att Marguerite Duras inte har fått samma uppmärksamhet som ovan nämnda författarkolleger. Nu tycker jag att det är dags att försöka att sälja in hennes författarskap till Södra Latins läshungriga publik.

kan precis som Duras mor och bröder vara totalt misslyckade individer men de står hela tiden över alla människor med utomeuropeiskt ursprung.

På väg till gymnasiet på färjan över Mekongfloden år 1929 möter berätterskan den man som ska bli hennes förste älskare. Han erbjuder henne en plats i sin lyxiga bil och sedan går allt av sig själv.

De har återkommande mycket vackert beskrivna kärleksmöten, trots att hennes familj hatar mannen som är kines så accepterar de parets relation så länge de kan lirka av honom pengar.

Duras föddes i det som idag är republiken Vietnam år 1914. Vid den tiden så var hela Vietnam en fransk koloni och Duras föräldrar hade flyttat dit från Frankrike för att kunna leva ett priviligierat liv som vita kolonisatörer.

Hennes uppväxt i en dysfunktionell familj präglad av våld, droger och antagligen sexuella övergrepp kom att plåga författarinnan under hela hennes liv.

Handlingen är inte kronologisk utan berätterskan beskriver olika händelser från sin barndom i Vietnam men också som vuxen i Frankrike. Läsaren kastas mellan olika miljöer och platser men berättelsen återkommer med jämna mellanrum till mötet mellan den vuxne mannen och den unga kvinnan på färjan över Mekongfloden.

Under den tyska ockupationen av Frankrike deltog Duras, som vid den tiden inte längre bodde i Vietnam, aktivt i motståndsrörelsens kamp mot nazismen. Hon engagerade sig under efterkrigstiden i kampen för avkolonisering och mot rasism. Erfarenheter och egenskaper som borde tilltala läsare på Södra Latin.

Språket är utsökt vacker och poetiskt. Det tidiga 1900-talets Vietnam med dess blandning av folkslag och kulturer får ett närmast magiskt liv. Läsaren känner sig bokstavligen förflyttad till de heta överfulla bussarna som trafikerar landsbygden eller enkla hotellrum där ljudet från gatan tränger in genom de öppna jalusierna.

Romanen ”Älskaren” publicerades 1984 när Duras var sjuttio år och blev genast en prisbelönt succé.

Duras berättelse är inte på något sätt nostalgisk. Människorna hon beskriver är ofta olyckliga. Rasism, känslokalla relationer och självmord utspelas i en värld av stora gammaldags limousiner, vita ångbåtar och ålderdomliga artighetsfraser.

Romanens berättare är den unga kvinnliga huvudpersonen och det är genom hennes ögon vi får lära känna Vietnam och de människor som befolkar landet. De vita kolonisatörerna

Ingvar Swensson, biblotekarie 39

Väduren 21 mars - 19 april

December för väduren ser ljus och drömmig ut. Du dagdrömmer mer än vanligt och det kommer visa sig både positivt och negativt. Dina drömmar gör dig mer säker på vad du vill och behöver, så tveka inte med att lyssna på dem. Men var uppmärksam, dina vänner kan känna att du är för mycket inne i dig själv så glöm inte att titta till den verkliga världen.

Oxen 20 april - 20 maj Oxen får en ännu starkare moral i december och det leder till att du kommer lägga dig i många konflikter eller så drar folk in dig i sina egna, där du kommer bli domare. Det kan bli jobbigt i längden så pick your fights och ta ett steg tillbaka. Annars ser det ljust ut, efter ett långt och hårt år förtjänar du det!

Tvillingarna 21 maj - 21 juni Året är snart slut och det finns nog ingen som längtar mer tills det kommande året än tvillingarna. Men hetsa inte fram förändringar utan luta dig tillbaka istället och njut av väntan den sista månaden. Reflektera över vad du har lärt dig och vad du är tacksam för under det gångna året. Skörda frukten av ditt arbete!

Vågen 23 september - 22 oktober Vågen känner sig självsäker i vinter och det smittar av sig på alla andra. Du blir en riktig stämningshöjare i mörkret, vilket uppskattas av alla. Se till bara att du inte brinner ut för fort, utan ta tid till att ta hand om dig själv och glöm inte att ladda om batterierna.

40

Skorpionen 23 oktober - 21 november Kräftan 22 juni - 22 juli Det blir en humble vinter för skorpionen! Du blir otroligt Det blir en kärleksfull december för kräftan på alla plan. givmild och generös i jultiderna och kommer på dig själv Du kommer kanske att märka att det är någon alldeles extra med att spendera timmar på att försöka hitta de perfekta som kommer göra allt för att fånga din uppmärksamhet så gåvorna att ge. Men allt är inte materiellt, försök att ta ofta som den kan. Men december blir nog kräftans self careut generositeten även emotionellt på dina vänner och månad där du ska sätta dig själv först. Kärlek kommer och går, familjen. du är för evigt!

HOR &

& SKAa P O

Jungfrun 23 augusti - 22 september

Lejonet 23 juli - 22 augusti

Lejonet blir till ett societetslejon under december och det är många som vill vara i din närvaro. Din härliga energi kan leda till att det blir många inbjudningar och tillställningar, men glöm inte att det är okej att säga nej och stanna hemma med en kopp varm choklad, speciellt nu också under coronatider! FOMO är ändå ute.

Äntligen en lugn och långsam månad för jungfrun. Ja, det blir ganska fridfullt månaden ut vilket kanske känns konstigt, men det är du värd. Du har kanske jobbat hårdast av alla i år och det märks på dig. Det är dags att slappna av, koppla ner och fira!

Stenbocken 22 december - 19 januari Stenbocken bör ta ett steg ut ur sin värld och se den utifrån. Se över vad du gillar och vad du inte gillar i ditt liv. Vilka vill du ha kvar och vem har gjort sitt i ditt liv? Var inte rädd att säga till och göra din situation bättre. Kanske är det även dags för en fysisk förändring?

Vattumannen 20 januari - 18 februari

Vattumannen är så harmonisk att folk kommer tro att du har gått i ide. Du har inte ett enda bekymmer i din väg och om det skulle dyka upp något lägger du bara händerna på huvudet och lutar dig tillbaka. Kan kännas skönt men se upp för vad du missar så att det inte är något för viktigt.

Fiskarna 19 februari - 20 mars

Skytten 22 november - 21 december Grattis skytten! Både solen och Merkurius är i skytten under december månad, alltså kommer du att skina! Du kommer känna dig positiv och energifylld plus att du har flow i allt. En nästintill perfekt månad om allt går i din väg.

Merkurius kommer få dig vilja lära dig mer och något nytt, vilket ju passar perfekt!

Du är inspirerad i vintern och det bästa sättet att ta ut det för fiskarna är genom ett nytt intresse. Det är en perfekt tid för att lära sig ett nytt språk, kanske att sticka eller lägga 100 bud på Tradera. Något kommer i alla fall fånga din uppmärksamhet!

Johanna Fröde, astrologiansvarig

41

Okej hörni, nu är det dags. Det är i denna text som jag för evigt kommer fånga in dig i astrologins värld och få dig att analysera både er själva och alla era kompisar. Förhoppningsvis i alla fall… om det nu är något jag strävar efter. Det är dags att lära sig om planeter och deras påverkan!

Jag har ju redan skrivit om the big three som är solen, månen och ascendenten. Ingen av de tre är ju egentligen planeter, men i alla fall himlakroppar, så det kanske inte är helt lätt att lista ut att planeterna i vårt solsystem har en direkt påverkan på våra födelsekartor och därmed även vår personlighet. Men så är det! Ja, alla åtta planeter och den lilla dvärgplaneten påverkar och representerar oss på olika sätt. De representerar oss så pass väl att varje stjärntecken har en styrande planet som fångar in essensen av stjärntecknet men också påverkar det lite extra.

Merkurius är planeten som styr kommunikation. Ni kanske har hört om ”mercury retrograde” och att allting går skit då, och det är helt enkelt för att kommunikationen inte funkar. Den representerar hur du kommunicerar och hanterar information.

Merkurius är tvillingarnas och jungfruns styrande planet.

Venus är planeten som styr skönhet och estetik.

Man kan ofta räkna ut varför man klär sig som man gör genom att kolla och dra liknelser med sitt tecken i Venus. Den representerar din uppfattning av kärlek och hur det tar sig i uttryck på olika sätt.

Venus är vågens och oxens styrande planet.

Mars är planeten som styr sex och aggression.

Ja, det är lite ironiskt att sex och aggression styrs av samma planet, men man kan också säga att den styr energi och ens handlingar.

Den representerar din passion och intensitet. Mars är vädurens styrande planet.

42

Nästa planet är Jupiter och den styr intellekt och lycka. Man pratar mycket om moral och generositet, men även lycka och visdom. Den representerar din tolerans och ditt förnuft. Jupiter är skyttens styrande planet.

Saturnus är en tuff planet då den styr rädslor och gränser. Den påminner oss om våra skyldigheter, restriktioner och strukturer. Det kan låta tråkigt och dystert men det är lika viktigt att veta vad man inte tycker om som att veta vad man tycker om. Saturnus är stenbockens styrande planet.

Uranus styr framtiden och förändring. Det är kanske den ”ungdomligaste” planeten just för att den är så föränderlig. Den representerar din originalitet och kreativitet.

Uranus är vattumannens styrande planet.

Neptunus styr drömmar och vår spiritualitet.

Det mesta som man tänker är flummigt styrs just av Neptunus. Den representerar din intuition och fantasi. Neptunus är fiskarnas styrande planet (surprise surprise).

Den sista planeten är Pluto som styr hemligheter och allting ”under ytan”. Det är en riktigt mystisk planet och därför är det inte särskilt konstigt att Pluto är skorpionens styrande planet.

Planeten representerar ditt undermedvetna och förnyelse.

Och det var alla! I din födelsekarta står varje planet i ett specifikt stjärntecken som kan förklara varför du är som du är, på alla planen. Det är så spännande att läsa på om sina tecken och se hur de tar sig ”i

den verkliga världen”. Så ladda ner någon app eller gå in på någon hemsida och få ut din födelsekarta så kommer du lära dig så mycket mer om dig själv. Vi ses nästa gång!

Johanna Fröde, astrologiansvarig

43

JACK ROSSANDERS KORSORD

44

MFSL målsman [må’ls- el. må`ls-] subst. –nen målsmän, best. plur. målsmännen person som har ansvaret för minderårig pojke eller flicka; spec i skolsammanhang HIST.: sedan slutet av 1200-talet; fornsv. mals maper, malman ’person som för någons talan’

MFSL [e’mmeffesse’ll] förkortn. Målsmännens Förening Södra Latin grupp av vårdnadshavare som med tid och pengar bidrar till att göra skoltiden för Södras elever så bra som möjligt

Har din målsman betalat medlemsavgiften? Pengarna går oavkortat till bidrag till projekt, evenemang, stipendium och annat för eleverna på Södra Latin. Hjälp oss så vi kan göra ännu mer – be din målsman gå med!

300 kr/år (pg 193343-1, Swish 123-633 43 95) Läs mer på mfsl.se

45

46

NOVELLTÄVLING! Skicka in en novell med 500-2000 ord 500-2000 på tema HÄMND senast den 8/1. Författaren till vinnarbidraget får ett presentkort i Caffiz värt 150kr.

Följ oss på Instagram @latin.lover

47

God Jul & Gott nytt år, Önskar Redaktionen

DEC. 2020

DEC. ")")