PROJECT MENTAL HEALTH 2016

EN TIDNING OM PSYKISK HÄLSA FRÅN KZINE, LATIN LOVER OCH Kungsholmens elevkårs Påverkansutskott

1 EN TIDNING OM PSYKISK HÄLSA FRÅN KZINE, LATIN LOVER OCH Kungsholmens elevkårs Påverkansutskott

INNEHÅLL sid 3 Vad är Project Mental Health?

Medverkande i Project Mental Health :

sid 4 Har psykisk ohälsa blivit vanligare hos ungdomar?

Isabella Anderson - KZINE Panos Tufexis - KZINE

sid 6 MIND

Anna Hofman - Latin Lover Desiré Raagart - Latin Lover

sid 8 Allt du inte vet

Olle Eklund - Latin Lover Laura Lind - Kungsholmens Elevkår

sid 9 Alla tog semester men det gjorde inte min ångest

Ada Hakyemez - Kungsholmens Elevkår Beatrice Fröjd - Kungsholmens Elevkår

sid 10 Psykbryt! sid 11 Medicinsk Behandling sid 12 Ångest - vad är det? sid 14 Om självskadebeteende sid 15 Intervju med Sofia Blomqvist sid 16 Jag suger på allt! sid 17 Visste du att . .? sid 18 Psykvården kräver en förändring

2

Denna tidning : Ansvariga utgivare: Desiré Raagart Panos Tufexis

Layout: Olle Eklund

Illustrationer: Lova Hiselius Jennie Ekström

Vad är Project Mental Health?

Project Mental Health är ett helårsprojekt för dig och vi vill att DU engagerar dig. Även om du aldrig tidigare skrivit en text, även om du knappt vet vad KZINE eller Latin Lover är, även om du går i ettan, även om du är osäker på vad du vet och hur du mår. Vi vill att alla ska komma till tals i frågan om psykisk (o)hälsa och vi vill att just du ska vara med. Om du är intresserad av att engagera dig, har en text eller historia att dela med dig av eller om du har frågor och synpunkter, maila till: temapsykiskhalsa@gmail.com. Självklart får du vara anonym.

Vad och vem?

Project Mental Health är ett projekt som är ett samarbete mellan Södra Latins skoltidning Latin Lover, Kungsholmens skoltidning KZINE och Kungsholmens elevkårs Påverkansutskott. Projektet pågår under hela läsåret 15/16 och innefattar en podcast, blogg, denna specialutgivna tidning samt föreläsningar. På Latin Lovers facebooksida och instagram uppdaterar vi löpande om vad som är på gång. Se också till att kolla in kzine.se och vår blogg projectmentalhealth.se.

Här hittar du alla podcasta vsnitt:

# 1 Introduktion

# 2 Krav & Ambitioner

# 3 Stress & Stresshantering

# 4 Missbruk

# 5 Ätstörningar

# 6 Självkänsla, självförtroende3 och självbild

Varför?

Project Mental Health eller Tema Psykisk Hälsa är ett projekt riktat mot Södra Latins och Kungsholmens elever för att öka medvetenheten om och få folk att prata mer öppet om psykisk hälsa. Det här är till för er - för att ni ska kunna förmedla era tankar, erfarenheter och frågor och samtidigt få ny kunskap.

Hur? Varje månad släpps en podcast Hour of the Wolf - med olika teman inom området psykisk hälsa. Lyssna på det senaste avsnittet på projectmentalhealth.se. På bloggen publiceras även texter som ni skickar in.

Har psykisk ohälsa blivit vanligare hos ungdomar?

Text: Panos Tufexis och Alma Fredriksson Psykisk ohälsa bland unga som sökning på news.google.com ger direkt en bild av ett ämne som är högst aktuellt i media. Det diskuteras kontinuerligt inom både hälsopolitken men också skolpolitiken. Vi i KZINEs redaktion ville utreda om detta har blivit större på senare år, så vår redaktör Alma Fredriksson bestämde sig för att prata med Kungsholmens gymnasiums skolkurator Lotte Bellander för att ställa några frågor och få en bättre bild av ämnet.

Vad är psykisk ohälsa?

- Socialstyrelsen definierar det som att när man fått en psykiatrisk diagnos eller sökt psykiatrisk vård så har man psykisk ohälsa. Jag vidgar nog begreppet till att om man mår psykiskt dåligt och det får allvarliga konsekvenser i ens liv. När det gäller ungdomar eller elever så brukar det gå upp och ner med hur man mår, men när man inte längre känner att man kan hantera sin situation och leva det liv man vill leva så kan man vara drabbad av psykisk ohälsa. T. ex. om man känner sig så ledsen, energilös, orolig så att känslorna förlamar en eller att man inte orkar umgås eller sköta skolan.

Hur kan man se att någon annan mår psykiskt dåligt?

- Hos en del människor är det tydligt. Man kan märka att någon är spändare, oroligare, inte lika glad eller slutar att göra saker som den gjorde förut. Det kan

4

vara att man inte får kontakt eller personen i fråga inte är som den vanligtvis brukar vara.

Lotte tillägger att det oftast märks på de drabbade att något inte är bra, men att det kan vara svårt att veta vad det handlar om. Om man tror att någon man känner inte mår bra, så är det bäst att fråga om det.

- En del lyckas hålla en fasad väldigt hårt. De kan gå hem och vara jätteledsna på kvällen och man har ingen aning om det.

Har psykisk ohälsa blivit vanligare hos ungdomar?

- Jag brukar få den frågan och många undersökningar säger just det, att psykisk ohälsa hos ungdomar har gått upp sen 90-talet och 00-talet. Jag tycker att jag kan märka det här också - det känns som att fler elever söker elevhälsan.

Vad beror det på?

- Man vet inte riktigt vad det beror på. Det pratas ju om det allmänt. Att det är tufft att vara ung. Jämfört med 80- och 90-talet är det mer press och stress idag kring att komma in på universitet och högskola.

Ungdomar har så många krav på sig och speciellt tjejer upplever det. Fler tjejer lider av psykisk ohälsa och jag tror att det hänger ihop med att de behöver kämpa mer för att komma till sin rätt och visa att de duger.

Så ska det inte behöva vara, tillägger Lotte, med hopp om att det ska bli bättre om 20-30 år.

- Jag tror att det för flickor också handlar om en stark

press på sig själv. Det här är en stor generalisering, men jag tror att killar ibland är mer trygga i att det fixar sig, att de litar på sin förmåga, medan tjejer oftare är på tå, oroliga för att det inte ska gå bra. Är psykisk ohälsa vanligare på skolor som Kungsholmens gymnasium och Södra Latin där många elever har enormt höga krav på sina prestationer?

- Man skulle kunna tro det, men om man tittar på Stockholmsenkäten som görs för alla gymnasieskolor i hela Stockholm, så kan man se att det är lite bättre skattning på Kungsholmen. Jag har tyvärr inga resultat för Södra Latin.

Stockholmsenkäten som Lotte refererar till består av frågor kring olika ämnen såsom hälsa, brott och narkotika, och besvaras av alla elever i nionde klass och andra ring. De specifika resultaten vi får ta del av är frågor om psykisk ohälsa hos elever i andra ring. Vi får se KG:s resultat jämfört med Stockholms medelvärden. På frågan ”Tycker du att det är riktigt härligt att leva?” svarade 72 procent av pojkarna och 68 procent av flickorna på KG “ofta eller ganska ofta”, i jämförelse med Stockholms 65 respektive 62

procent. I en skattning om god psykisk hälsa, skattad i ett index mellan 0 och 100 där 100 är bästa tänkbara värde, hamnade KG:s pojkar på 66 och flickor på 53, jämfört med Stockholms 64 respektive 49. Även när det frågades om hur många som upplevt sig som ledsna och deppiga, varit rädda utan att veta varför, samt känt sig slöa och olustiga fick både pojkar och flickor på KG bättre resultat än Stockholms medelvärde.

Slutligen, vilka tror du är de vanligaste bidragande faktorerna till psykisk ohälsa?

- Stress, många negativa händelser som man inte kan hantera. Krav; egna och andras, oror för hur man duger och ska klara sig nu och i framtiden. Det gör att man fastnar i negativa tankemönster som stärks och gör att det utvecklas till nedstämdhet, oro, ångest eller stress.

Lotte avslutar intervjun med att trycka på hur bra och viktigt det är med uppmärksammandet av psykisk ohälsa och Project Mental Health.

5

Självmordslinjen räddar liv För att bryta tabun kring självmord måste vi våga prata om det. Det gör volontärerna i Självmordslinjen på Mind, som finns där för att lyssna på, och stötta personer, som inte längre orkar leva.

Att den psykiska ohälsan bland unga ökar i Sverige är oroande. Att ha tankar på självmord är inte ovanligt när man mår dåligt.

Men det är när tankar övergår till planer som det kan bli farligt. Självmord är den främsta dödsorsaken bland unga i åldern 15-24 år. Det är fem gånger vanligare att dö i självmord än i trafiken.

Många självmord är impulshandlingar som faktiskt går att förebygga. Att bara prata med någon när allt känns som värst kan vara avgörande för att orka överleva just då. Därför finns Självmordslinjen. Ett stöd för dig som mår dåligt och kanske till och med funderar på att ta ditt liv. Du kan ringa, chatta eller mejla våra volontärer dygnet runt, alla dagar. Det är engagerade personer som är utbildade i hur man möter frågor om självmord och självmordsnära personer.

Självmordslinjen drivs av den ideella organisationen Mind. Vi ger stöd, sprider kunskap och bildar opinion för att främja den psykiska hälsan i samhället. Vi vågar prata om och lyfta tabut kring psykisk ohälsa och självmord för att vi vet att det kan, och har, räddat liv.

6

Rädslan och skammen om att inte leva upp till egna och omgivningens ideal gör att många inte söker hjälp. Men i och med att Självmordslinjen erbjuder anonyma chattar och samtal, kan vi nå personer som mår väldigt dåligt i det tysta. För att ge medmänskligt stöd och ibland även vägledning och motivation till att söka hjälp.

Ring 90101 eller gå in på mind.se för att chatta eller mejla.

Så märker du att någon har självmordstankar För att bryta tabun och förebygga självmord – måste vi prata om självmord. Gör vi det dessutom när en person är extra sårbar kan det rädda liv. Mind vet när varningsklockorna bör ringa.

Varför tänker någon på självmord?

En människa som tänker på självmord som en lösning på en outhärdlig situation eller för att lösa sina svårigheter och problem, känner sig ofta isolerad och ensam. Personen kan uppleva att inget eller ingen kan hjälpa eller förstå lidandet och den psykiska smärtan.

När man inte kan se någon lösning eller annat sätt att handskas men denna förtvivlan och smärta kan självmord förefalla som den enda utvägen. När allt känns hopplöst kan det kännas som det inte finns något val.

När finns en ökad risk för självmord?

När någon är med om en kritisk livshändelse, som förlust av en närstående, en relation, av arbete, status eller pengar. Större besvikelser som misslyckanden, utebliven befordran, mobbning och kränkning. Även sjukdomar som depression, psykoser, ätstörningar, missbruk, allvarlig kroppslig sjukdom eller kronisk smärta.

Vilka är varningssignalerna?

Var alltid uppmärksam på om någon inte länge är sig lik eller får dig att känna dig orolig.

Personen kan visa sig lynnig, ledsen och tillbakadragen och/eller tala om hopplöshetskänslor.

Personen kan känna sig hjälplös och värdelös och uttrycker tankar om döden genom teckningar och berättelser, tar avsked av folk i sin omgivning och/eller ger bort ägodelar. En del ägnar sig åt riskfyllt och självdestruktivt beteende.

Ibland kan en självmordsnära person tvärtom upplevas som ovanligt lugn. Var särskilt uppmärksam på detta då det kan tyda på att personen tagit ett tyst beslut att fullfölja sin plan och inte längre plågas av ambivalens.

7

ALLT DU INTE VET TEXT: AGNES När jag var åtta år gammal dog min mamma i cancer.

Hon hade varit sjuk i fyra år och genomgått diverse olika behandlingar som gjorde att hon tappade håret och minnet och att hennes ansikte svullnade upp. Hon var den starkaste personen jag visste, men tisdagen den fjärde december 2007 så dog hon. Min pappa hamnade som i en svacka, där han var väldigt ledsen och inte orkade göra så mycket. Vi åt mycket hämtmat, och ingen av oss hade några aktiviteter eller intressen. Min yngre syster grät mycket. Hon och pappa grät ofta tillsammans. Men inte jag. Jag grät nästan ingenting. Jag höll det inom mig. Lät det inte komma fram och lät det inte skada mig. Det var så jag gjorde, det var mitt sätt att ta mig igenom det.

Jag klarade mig på egen hand.

När jag var elva år gammal träffade min pappa en ny tjej. De förlovade sig knappt ett år senare, och snart så bodde jag, min syster och min pappa tillsammans med pappas nya tjej och hennes två barn. Pappas nya tjej var inte snäll. Hon behandlade inte mig och min syster på samma sätt som hon behandlade sina egna barn. Det var alltid vi som gjorde fel. Det var alltid vårt fel när de bråkade. I nästan ett år så bråkade pappa och pappas nya tjej varannan helg, den helgen då hennes barn inte bodde hos oss. Allting berodde på hur pappas nya tjej kände, mådde och tyckte. Det var hon som bestämde allt. Pappas nya tjej var inte en känslosam person. Det gick inte att resonera eller diskutera med henne, och hon kunde aldrig förstå att något kunde vara hennes fel. Min syster råkade mycket illa ut. Pappas nya tjej skyllde nästan allt på henne. Min syster var bara tio år. Hon gick i fyran. Hon hade bytt skola tre gånger för att hennes klasskompisar inte hade varit snälla. Hon var så oskyldig. Min syster som alltid har varit yngst och minst i sin klass. Min syster som försökte skära sig med sin lilla gröna plast sax, för att hon inte visste hur hon annars skulle göra. Min syster som hade rosa tapeter med rosa blommor på. Min syster som var tio år. Pappas nya tjejs barn var tolv och fjorton. Pappa visste vad som hände. Pappa sa till min syster att det hans nya tjej höll på med var psykiskt våld. Pappa visste. Vi bodde tillsammans med pappas nya tjej och 8 hennes barn i fem år.

När jag var femton år gammal dog min mormor. Min mormor hade strax efter min mammas död, blivit dement. Att förlora sin enda dotter hade blivit så påfrestande för henne att hon inte orkade mer. Min mormor dog lördagen den femtonde november 2014.

Jag grät inte. Min syster grät, och min pappa grät.

Jag kände ingenting.

Det var vid middagsbordet som jag sa till min pappa att jag ville träffa en psykolog. Jag sa att jag trodde jag hade depression. Han sa okej, vi fixar det. Måndagen den tolfte januari 2015 träffade jag för första gången min psykoterapeut.

Våren innan jag fyllde sexton var den värsta våren i mitt liv. Jag kände ingenting, och jag brydde mig inte om något. Jag gick runt som i en bubbla. Jag ville inte, och jag orkade inte leva. Ofta satt jag och grät och upprepade som ett mantra; jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar inte. Jag hade hållit alla känslor inom mig så länge, att jag tillslut hade glömt bort att de fanns där. Jag hade lagt alla känslor i en låda som jag inte längre visste hur jag skulle öppna.

Det neutrala stadiet. Det är så jag kallar den platsen där man hamnar när man inte känner någonting och när allt är på noll. När man är helt tom, och man inte bryr sig om något. Jag vet att jag kommer hamna där flera gånger. Jag vet att det kommer tillbaka, att jag aldrig kommer att bli av med det. Men jag vet också att det är någonting som har format mig till den person jag är idag, och gjort mig starkare och mer säker på vem jag är.

Jag är världens starkaste och modigaste person, för jag fortsatta att leva fastän jag inte ville det. För ett år sedan ville jag dö. Idag har jag de finaste vännerna någon kan önska sig, och jag älskar livet. Jag älskar solen, jag älskar regnet, jag älskar att dansa, jag älskar att äta frukost och jag älskar att leva. Jag har klarat det. Jag har gjort allt på egen hand. Jag har fått stöd från min psykoterapeut, men det är jag som har hjälpt mig själv. Jag.

Alla tog semester men det gjorde inte min ångest.

Triggervarning: Panikångest Det här är min historia om mitt mörker.

Den börjar 22:a maj 2015, omprov i matte nationella 2b.

Slutet av mitt andra år på gymnasiet.

Jag trodde att jag var en person utan sjuka prestationskrav och ångest men jag levde i fullständig förnekelse. Jag var fullt påverkad av andras prestationer och pluggtims-meriter. Det blev för mycket att handskas med så istället ansträngde jag mig något extremt för att skjuta bort det. Jag sköt bort allt, pluggandet, vetskapen om prov, prestationskraven och ångesten INFÖR en prestation. Det funkade bra. För bra. Alla hade panik och var i eld och lågor över omprovet men jag var lugn. SÅ. LUGN. Fredagen kom och jag traskade med lätta steg in i salen och tänkte, äsch nu kör vi.

30 minuter in hände det. Jag fick min första panikångestattack.

Det kom att bli början på en period som skulle kännas som ett mörker. Så blev det sommar, det blev ljusare och alla blev gladare. Jag kände mig helt fel, ur balans.

Omgivningen stämde inte överens med mina känslor.

Jag visste ingenting, jag förstod inte vad det var som hände med mig och min kropp. Ångesten fortsatte och ag fick nu panikångestattacker i helt andra sammanhang. Panikångest är obehagligt, jag trodde att jag skulle dö för att hjärtat slog fort och jag inte kunde andas. Då började jag undvika allt som möjligtvis kunde framkalla ångestattackerna. Jag började känna att jag ville ha hjälp men ingen fanns där: alla tog semester men det gjorde inte min ångest.

Text: Frida Sundin sömn och ett tal som jag inte hade skrivit klart. Jag vände i dörren och gick och grät i vilorummet, sov ett tag och grät lite mer. Tog upp telefonen, sysselsatte mig letade desperat efter svar jag minns inte. Jag låg i förtvivlan med min mobil i handen och helt plötsligt läste de ord som skulle bli vändpunkten för mig. Personen som skrev de hade en annan situation än mig men det var något i handlingen om att få hjälp som gav mig en ficklampa att hålla i mörkret.

Att öppna sig och att berätta allt känns som att klä av sig sin hud, som att bli skör och helt exponerad och kanske därför håller en fasaden uppe. Men där finns ett hopp. För anledningen är att det inte längre går.

Inte ensam. Då när en låter någon annan se allt och på riktigt be någon om hjälp. Där bestämde jag mig för att inte kämpa ensam, jag bestämde mig för att släppa in mina föräldrar helt och låta de hjälpa till att kontakta skolan och säga att de på allvar måste minska pressen på mig men hjälpa mig att klara av mina sista kurser så att jag kan gå ut. Där vände det och en tyngd lossnade från mitt bröst.

Jag vill avsluta med samma budskap i det som jag läste.

Det finns alltid någon för alla att luta sig mot, speciellt när vi fortfarande går i skolan. Kämpa aldrig ensam.

Det går alltid att ta bort det som trycker på. Din någon, vem det än är, kan alltid göra så att mörkret lättar för dig.

Jag upplevde tiden under sommaren och några veckor in på höstterminen som ett mörker. Ett mörker symboliserar för mig att det inte finns något hopp på att det ska bli bättre. Ett mörker där okunskapen gör att rädslan tar över glädjen. Jag började sista året på Södra Latin med lite bättre kunskap om panikångesten, med en psykologkontakt och även kontakt med kuratorn.

Men jag gick knappt i skolan, de första veckorna är ett blurr av tårar och ångest för mig. Det gick inte att klara av skolan på det här sättet men det skulle aldrig vara ett alternativ att hoppa av. Inte nu. Inte sista året. Jag måste klara det, tänkte jag men visste inte hur.

Så en måndag kom jag till skolan med alldeles för lite

9

Psykbryt!

Tilda Henningsson, Kajsa Malm, Elza Ardevall och Felicia Lövgren.

Bryt tabut kring psykisk ohälsa med Psykbryt!

10

En del av de artiklar ni kommer att kunna läsa här är skrivna av oss bakom Psykbryt!.

Det är en tidning av unga, för unga som fokuserar på att bryta tabu och stigma kring psykisk ohälsa.

Vi som står bakom tidningen är fyra elever som går sista året på samhällslinjen på ett gymnasium i Helsingborg och Psykbryt! är vårt projektarbete.

Vi vet genom egna erfarenheter och genom att prata med unga att psykisk ohälsa är ett ämne som det behövs pratas om, och vi vet att mörkertalet som lider av dessa ofta osynliga sjukdomar är stort. Därför vill vi hjälpa och ge stöd, eliminera tabut kring psykisk ohälsa och i detta syfte har vi skapat tidningen Psykbryt!.

Vi har arbetat utifrån ämnen som annars är tysta, för att unga ska kunna prata om det som känns men inte syns. Ni kan ta del av tidningen på www.tidningenpsykbryt.se. Var med och bryt tystnaden.

Medicinsk behandling Text: Elza Ardevall, Psykbryt!

En del som mår dåligt blir inte hjälpta tillräckligt av samtal i terapi utan behöver mediciner för att må bättre. Medicinerna skrivs alltid ut av en läkare och är alltså inget du kan bestämma kring på egen hand.

Vad du ska ha för mediciner, om du ska ha mediciner, beror helt på vilken typ av problem du har. De vanligaste problemen psykiatrin behandlar är ångest och depression, som förekommer antingen ensamma eller i kombination med andra psykiska diagnoser. Jag kommer att skriva om antidepressiva läkemedel i denna artikel, och mer om ångestdämpande i artikeln Ångest, vad är det?

Hur fungerar medicinerna?

I hjärnan finns olika signalsubstanser som påverkar vår sinnesstämning, känslor och tankar. Serotonin, noradrenalin och dopamin är ämnen i hjärnan som får oss att känna oss lugna och glada, reglerar vår aptit och intiativförmåga samt hur vi reagerar på sorg och oro. Vid psykisk ohälsa är dessa i obalans på olika sätt, det finns för mycket eller för lite av en eller flera signalsubstanser.

Ska jag ta mediciner?

Den som avgör om du ska ta mediciner är din läkare, men denne diskuterar mediciner med dig och din/a vårdnadshavare. Om du går i terapi kan du och din terapeut be om ett läkarsamtal om ni tror att mediciner skulle vara till hjälp.

Vilken medicin ska jag ta?

Vilken just du använder beror på vilken som passar dig bäst. Faktorer som väger in vid läkarens beslut om typ av medicin är vilka biverkningar du får och vilken sort som ger bäst effekt på lägst dos. Anledningen till att så låg dos som möjligt är bäst, är för att du inte ska äta kemikalier i onödan. Ibland krävs det kombinationer av olika typer av antidepressiva eller ångestdämpande för att det ska ge ett bra resultat.

BRA ATT VETA! Du börjar alltid med en låg dos av den medicin som läkaren sätter in. Den trappas stegvis upp i samråd med läkare tills du känner att du får tillräcklig effekt.

Det kan dröja innan du märker av någon effekt.

Du kan må sämre i början.

Antidepressiva läkemedel är inte beroendeframkallande.

När du börjar må bättre är det viktigt att du inte slutar abrupt med medicineringen, då kan depressionen återkomma. Vissa personer mår bäst av att ta antidepressiva under flera år, vissa hela livet.

11

Ångest - vad är det?

Text: Elza Ardevall, Psykbryt!

Triggervarning: Denna text innehåller beskrivningar av ångestkänsla och symptom.

I vårt vardagliga liv står ångest för den oro vi kan känna inför till exempel en redovisning i skolan eller inför att helt enkelt göra något man känner oro och är nervös inför. Men ångest, enligt dess egentliga definition inom sjukvården och psykiatrin, är något mer än bara oro och stress som kommer och går. Ångest är en naturlig del av livet, speciellt i tonåren. Ångest kännetecknas av att du kan: få hjärtklappning, din puls är hög. få svårt att andas, du kan börja hyperventilera och andas häftigt. bli svettig. känna som en klump i halsen eller magen. bli torr i munnen. bli yr och det kan kännas som att du ska svimma.

Detta kan vara till följd av syrebristen som uppstår vid hyperventilation eller av att din kropp rent fysiskt inte orkar med den extrema stress en ångestattack för med sig. få magproblem, som till exempel diarré. känna dig svag i musklerna, darra eller skaka.

Dock är ångest individuellt, alla upplever inte alla symptom och inte på samma sätt.

man ska dö. Viktigt är att komma ihåg är att ångest aldrig någonsin är fysiskt farligt. Eftersom ångestattacker är väldigt obehagliga kan det hända att man får ångest inför tanken på ytterligare ångest. Det skapar en negativ spiral.

Varför får vi ångest? Ångest kan tyckas vara världens mest meningslösa tillstånd, då det ger oss väldigt obehagliga upplevelser. Men faktum är att det är livsviktigt med ångest i grunden. Det är kroppens naturliga alarmsystem, som får oss att reagera på fara.

Hjärtat börjar slå, blodet rusar, vi andas häftigare och kroppen gör sig redo för att fly. Om ångest inte fanns så skulle vi inte reagera på lejonet eller på att det brinner, vi skulle inte uppfatta faran. Det som blir problematiskt är när alarmsystemet drar igång trots att det inte finns någon livshotande fara. Alla människors alarmsystem är olika känsligt och vi upplever olika mycket ångest genom livet. Vissa lider mycket av stark ångest och av ångestattacker, medan andra upplever det väldigt sällan.

Hjälpfulla tips Om du hyperventilerar kan det kännas som att du inte får tillräckligt med luft. Det som kan fungera enligt sjukvårdsupplysningen för att lindra eller avstanna hyperventilerandet är att kupa händerna mot munnen. Det som händer då är att Ångestattacker är plötsliga och starka ångestpå- mängden koldioxid du andas ut minskar. slag. Då är det vanligt att man hyperventilerar så Du kan också prova att andas i fyrkant. I början är det lättast att öva med en fysiskt befintlig att man kan få ont i bröstkorgen, darrar, känner fyrkant, till exempel ramen av ett fönster, en sig yr eller gråter häftigt. En vanlig tro när man får en ångestattack är att man håller på att tappa tavla eller kanske mobilen; vad som helst som har fyra sidor. Det går ut på att du fokuserar på greppet om verkligheten eller en känsla av att fyrkanten. Andas in längs ena sidan, ut längs

12

den andra, in igen längs den tredje och ut igen längs den fjärde. Tänk på att försöka andas långsamt! Det handlar om att våga lita på att du faktiskt inte har för lite syre i kroppen även fast det kan kännas så. Våga hålla ut andetagen, det kommer att hjälpa dig.

En annan metod som har fungerat för mig ett flertal gånger är att jag bryter hyperventilerandet genom att hålla andan i två-tre sekunder, och sedan försöker andas långsamt enligt fyrkanten.

Om du inte får bukt med ångesten trots stöd och hjälp finns det ångestdämpande mediciner Prova att stå ut i ångesten. Tryck inte undan den, utan låt den finnas i bröstet, i magen eller var den nu sitter. (Det är olika för alla.) Föreställ dig ångesten som en blomknopp, som måste få slå ut vilket den endast kan göra om du låter den vara och inte trycker tillbaka den. Detta kräver en del övning, så ge inte upp om det inte går som du vill de första gångerna!

Rikta om din uppmärksamhet med hjälp av krislistan som finns längre bak i tidningen, eller hitta på din egen krislista.

gen mot att förstå. Som anhörig känner man sig ofta hjälplös eller otillräcklig när en närstående upplever ångest, för den går inte att bli av med bara genom en kram eller genom att torka tårarna. Om du som närstående känner att din anhöriga har svårt att hantera ångesten, tveka inte i att stötta personen i hjälpsökandet! Ungdomsmottagningen (UMO) är öppen för de som är 12 upp till 23 år. De är vana vid att prata om ångest och att stötta närstående. Du som ungdom kan få hjälp utan att dina vårdnadshavare måste veta det, om du vill det. Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP) kan du också vända dig till. Inga problem är för stora eller för små för att få hjälp för.

Det viktigaste att komma ihåg...

Du kan inte kan dö av en ångestattack. Ångesten kan kännas otroligt obehaglig, men den är inte farlig.

Du är inte ensam. Alla människor upplever ångest någon gång.

Det finns hjälp att få. Våga sök den!

Vad kan jag göra om någon jag bryr mig om upplever ångest eller får ångestattacker?

Det är svårt att som vän, syskon eller förälder att se den de bryr sig om må dåligt. Mitt främsta tips är att ta reda på så mycket du kan om problematiken. Om du som upplever ångest har svårt att berätta för din närstående om vad du upplever, visa dem den här tidningen! Det kan förhoppningsvis hjälpa dem en bit på vä-

13

Om självskadebeteende Text: Elza Ardevall, Psykbryt!

Triggervarning: Denna text innehåller beskrivningar av och tankar bakom självskadebeteende.

Självskadebeteende är i botten ett ångestdrivet beteende som går ut på att dämpa jobbiga känslor och flytta fokus från det som är svårt att hantera psykiskt, till något fysiskt. Det innebär precis det som ordet står för; att skada sig själv.

självskadebeteende. Det spelar ingen roll om du slår dig, skär dig, rispar eller bankar huvudet i väggen. Det är ett självskadebeteende oavsett om det inte syns ett dugg dagen efter eller om du har ärr kvar flera år efteråt.

En kortsiktig lösning Att skada sig själv kan få det jobbiga att lätt för ett tag, men det är alltid, alltid en kortsiktig lösning.

Det som händer i kroppen när man självskadar är att man får korta kickar av endorfiner, och ångesten minskar. Det hjälper kanske de första gångerna du skadar dig. Men sedan behöver kroppen ytterligare kickar för att ångesten ska lätta. Det leder till att du skadar dig mer och mer för att få de där endorfinerna. Till slut krävs det flera gånger om dagen och skadorna blir allt allvarligare.

Vad ska jag göra?

Om du lider av ett självskadebeteende finns det konkreta saker du kan göra när det blir svårt.

Alla har sin egen “krislista”, men alla handlar om att stå ut och att rikta om uppmärksamheten.

Krislistan hjälper dig att stå ut tills känslan sjunkit. Du kan själv fundera kring vad som ska vara med på din lista, men den vi gjort i tidningen du gärna får använda eller inspireras av.

Viktigt att söka hjälp Jag fastnade för självskadandet när jag var fjorton. Jag mådde extremt dåligt och att skada mig var det enda sätt jag visste. Efter fyra år av allt svårare ångest hjälpte det inte mer. Då stod jag ensam och insåg hur grovt jag blivit lurad.

Jag insåg aldrig på allvar hur fast jag var förrän första gången jag försökte sluta självskada. Det hade gått så fort, på bara ett år hade jag ramlat in i karusellen som bara snurrade allt fortare.

Det tog mig ytterligare tre år att försöka få stopp på den. Det är så himla mycket lättare att hamna i ett beteende än att ta sig ur det, eftersom man inte riktigt hanterat det som är svårt, utan bara tryckt undan det. Självskada är aldrig en lösning.

Oavsett hur “allvarligt” det är, så är det ett 14

Ångest är oftast en känsla av stark oro, sorg eller rädsla. Försök hitta känslan bakom ångesten, så är det lättare att hantera den på ett bra sätt.

Om det till exempel är sorg du känner, så behöver du troligen tröst snarare än förstörelse av dig själv. Om du är rädd, så behöver du få känna trygghet, inte förstöra din kropp.

Går det att bli fri?

Ja, det går! Ett självskadebeteende är jämförbart med alkohol, nikotin eller droger. Det ger dig kortvariga kickar, tillfälliga lättnader, från det som är svårt men det är aldrig en långsiktig lösning. Det handlar om att hitta andra vägar, att lindra svåra känslor med sådant som är hållbart i längden. Jag har lärt mig av egen och andras erfarenhet att det går att hantera känslorna på mer konstruktiva sätt. Jag lovar att det går.

INtervju TEXT: LAURA LIND Sofia Blomqvist valdes på Kungsholmens Gymnasiums årsmöte till den nya Påverkansutskottsansvariga. Denna nytillsatta post innebär att representera eleverna i fackliga sammanhang och vara en röst som hörs både i och utanför skolan, samt att alltid värna om elevers bästa i olika sakfrågor. Denna post är inte bara en roll utan en symbol för elevers kamp för allas lika villkor och skolsituation, inklusive frågor om elevernas välmående.

Hej Sofia! Berätta om din nya post!

Människor har alltid intresserat mig och elevdemokrati och psykisk hälsa bland unga är två frågor jag brinner för. Gymnasiet är de tre åren av vår utbildning som formar och förbereder oss som mest inför vår framtid. Det är därför så otroligt viktigt att vår tid på gymnasiet blir så bra som möjligt. Bland all stress vi upplever och bland all mental press måste det finnas någon som ser till att vi inte går ur gymnasiet med endast ångest i bagaget. Det måste finnas någon som ser till att vår hälsa tas hänsyn till, att våra rättigheter inte tas ifrån oss och ser till att vi får vara med och påverka vår egen skolgång. Denna roll är så otroligt viktig med tanke på hur dåligt många ungdomar faktiskt mår under sin gymnasietid, inte minst på högpresterande skolor som Södra och KG. Många är i konstant kamp mot orättvisor i utbildningen samtidigt som andra varje morgon kämpar mot klockan. Jag ser verkligen fram emot att ta ställning och driva dessa frågor och stå upp för elevers sak!

15

Jag suger på allt!

Text: Kajsa Malm, Psykbryt!

Ibland kan det kännas som om man är dålig på allt.

Som att allt man rör vid fördärvas och som att alla andra är mycket bättre än en själv.

Självförtroende eller självkänsla? Båda är ganska bra att ha. Självförtroende är att tro på sin egen förmåga att prestera i olika situationer medan självkänsla är en medvetenhet om ens inre värde och tanken om man duger eller inte. Har man inte bra självkänsla är det svårt att få bra självförtroende och vice versa. Men om det nu är bra att ha båda - hur gör man för att få bättre självförtroende och självkänsla? för bara dig: Sätt dig ner med penna och 1 Listan papper eller om du känner för att vara modern,

med din mobil. Tänk på saker som är bra med dig själv. Det kan vara allt mellan himmel och jord. Till exempel att du är en bra vän, kan förstå engelska bra, har hjälpt någon person i din närhet eller att du vågat göra något som skrämt dig. Titta ofta på din lista och fyll på efterhand som tankarna kommer. En sak som är viktig under denna övning är att inte bli rädd om du inte kommer på något eller inte får ihop en lång lista. Att känna sig ledsen eller rädd är inte ovanligt eftersom självförtroende och självkänsla är ett känsloladdat ämne och speciellt i tonåren kan man känna sig extra utsatt. Men kom ihåg att det alltid finns någonting som är bra med just dig, du kan bara inte se det just nu. Om så är fallet, blunda då och tänk på vad du gjort den senaste tiden. Det finns där, jag lovar dig!

kan, jag vill, jag vågar: Vad kommer först, dålig 2 Jag hållning eller ett dåligt självförtroende? En ihopdragen hållning kan vara resultat av att självförtroen-

16

det inte är på topp men det kan lika väl vara så att en dålig hållning påverkar självförtroendet negativt.

Oavsett vilket som kommer först kan en så enkel sak som att sträcka på sig ge en känsla av kontroll och lugn. Genom att sträcka på sig förflyttas andningen nämligen från halsen/bröstet till magen och man andas med bålen istället. Detta kan hjälpa mot oro och göra en mer avslappnad. Testa själv så får du se. Börja först när du är hemma ensam framför spegeln. Sträck på dig, lyft huvudet och våga visa dig själv. Fortsätt att träna ensam tills det känns

naturligt och säkert. Sedan går du vidare till fas två: att göra det bland personer som du känner dig trygg med. Därefter vidare till sista fasen: att göra det i vardagen och efter en tid kommer det att kännas naturligt. Om du under tiden trycks ner igen av andra människor, ord eller dig själv: börja om från början och försök igen. Man kan inte lyckas första gången, eller hur! medveten om rädslan men gör det ändå: Det 3 Var finns många saker i vårt liv som skrämmer oss och

som kan göra oss osäkra på oss själva. Men om du vågar möta rädslan och göra det som skrämmer dig, så försvinner ofta rädslan. Om det inte sker den första gången kommer det med största sannolikhet som säkert att hända andra, tredje eller fjärde gången. Genom att utsätta dig själv för det du är rädd för visar du ditt undermedvetna att inget allvarligt eller livshotande inträffade, vilket gör att ditt självförtroende kommer bli bättre samtidigt som du blir kvitt en rädsla. Vi utsätts praktiskt taget varje dag för saker som skrämmer oss men ofta är dessa inte farliga egentligen, trots att känslan påstår annat. Men våga se rädslan i vitögat och utmana dig själv, för rädslan kan inte skada dig.

är inte mina misstag: En av de värsta sakerna 4 Jag en människa ofta kan tänka sig att göra är fel. Vi är

alltid rädda för att misslyckas och för vad andra ska tro om oss då. Men jag ska berätta en hemlighet för dig, något som inte många vet om; det är helt okej att göra ett eller flera misstag. Man blir inte en sämre människa bara för att man inte kan göra allt perfekt. Tvärtom, vi lär oss av våra misstag och går vidare med ökad kunskap. Tänk på all ny kunskap du får när du gör fel, till skillnad från om du skulle gjort rätt från första början. Många känner stor rädsla inför att bli dömd och dumförklarad av människor runt omkring sig, en rädsla som sällan har med verkligheten att göra. Människor är ofta mer accepterande än vi tror; den som dömer oss hårdast är alltid vi själva. En farlig sak man kan göra mot sig själv är att blanda ihop sitt värde med sina prestationer. Istället för att vi gjort ett misstag har vi blivit ett misstag. Det är därför livsviktigt att komma ihåg att ibland GÖR vi fel men vi ÄR aldrig fel.

Visste du att multitasking kan vara dåligt för ditt mående?

När vi försöker att göra flera saker samtidigt delas vår koncentration upp på olika saker. Det innebär att hjärnan måste använda glukos varje gång fokus flyttas till olika saker, vilket leder till att hjärnan tröttas ut av energiförlusten. Att byta fokus ofta upplever hjärnan även som ett hot vilket gör att stresshormoner som adrenalin och kortisol utsöndras. Kroppens reaktion till multitasking påminner om kroppens reaktion till stress. Att göra en sak i taget kan vara mycket bättre för ditt mående!

Felicia Lövgren, Psykbryt!

e t s a n e s t e d å p e a h n t s f s o y r L u o H v a r t e e t t m i n a t s e v av l l i v u d r ö m f o v l f l ä j s , Wo a l s n kä d v l l i ä b j v s l ä j m s o h c o e troend

HÄR ÄR DET! 17

Psykvården kr förändring Text: Henrietta Munter Bristerna i den svenska psykvården är egentligen inget det hymlas om. Diskuterar man med de som har erfarenheter av psykvården är de snabba att påpeka bristerna.

Söker man om psykvården på nätet kommer debattartiklar, samt kommentarsfält fyllda med klagomål fram. Så om det nu står klart att psykvården inte fungerar, varför är det då ingen som gör något åt det?

ge kommunerna utökat ansvar för personer med psykiska funktionshinder. Reformen har dock inte tillämpats i samma utsträckning som avsetts. Den är fortfarande idag inte helt genomförd. Det är dags att vi gör något åt psykvården, vi kan inte längre låta problemen bero.

Enligt sjukvardsguiden.se förväntas 15 % av befolkningen att någon gång under livet Gång på gång får vi läsa avslöjanden där det drabbas av psykisk sjukdom som kräver beskrivs hur dåligt psykvården fungerar. Vi professionell hjälp. Med dagens psykvård får läsa om övergrepp som sker på grund av hamnar allt ansvar hos de anhöriga, och de brister i kontrollen. För några år sedan figu- står nästintill maktlösa om den sjuke inte rerade ”fallet Nora” i de svenska medierna. väljer att skriva in dig själv för slutenvård.

Då det i en dokumentär i P1 hade avslöjats Självklart måste vi värna om individens räthur en psykiatriker utnyttjat sin maktposition tigheter, men det kan vara svårt att få någon gentemot sin unga patient, som hade utsom är psykotisk att inse att den är sjuk satts för en grov våldtäkt. Det diskuterades och skriva in sig själv för vård. På grund av i media hur man var tvungen öka kontrollen bristande resurser friskförklaras patienter så av vårdbolag, och detta tycktes kunna bli fort som möjligt, så de kan komma ut i samen väckarklocka som pekade på somliga hället och lämna plats åt de patienter som av bristerna inom vården. Två år senare är väntar på vård. Blir man friskförklarad finns det få som varken minns ”fallet Nora” eller det ingen där för en som kollar upp att man debatten som följde. tar sin medicin och att man mår bra. Tablettförvaring hemma, hos suicidala patienter, Efter 1962, då Sverige hade världsrekord i är bara ett exempel på vårdens nonchalans. antalet psykiatriska intagningar, beslutades Ansvaret hamnar hos de anhöriga och de det att man skulle satsa på öppenvård. Men- har svårt att bli hörda av läkare. talsjukhusen i Sverige stängdes ett efter ett. År 1994 kom psykiatrireformen, som skulle Trots att det är erkänt att psykisk sjukdom

18

äver en existerar, trots att vi vet att 15 % av befolkningen kommer att drabbas, så har vi valt att dra in resurserna. Skulle de sjuka försvinna bara för att vi tog bort deras vård? De sjuka får klara sig själva, söka jobb, skaffa boende, ta sin medicin. Det kostar samhället med missbrukare, arbetslösa och hemlösa, men det kostar tydligen inte lika mycket som en fungerande psykvård.

Hur kan vi kalla Sverige ett välfärdssamhälle och skryta med vår sjukvård när vi har en grupp människor som vi inte behandlar? En grupp sjuka människor som vi prioriterar bort för att spara pengar, då de inte är starka nog att stå upp för sig själva.

Vi behöver lägga resurser på vården. Psykvård är ett känsligt ämne och felmedicineringar kan få grava konsekvenser. Därför måste läkarna ha resurser nog att kunna lägga ner tid på varje patient. Tala med människor i dennes närhet, för att kunna ställa en säker diagnos och ge en korrekt medicinering. Den minimala slutenvård vi har i dag har sådan brist på resurser att det är säkrare för anhöriga att ha den sjuke hemma. Vi måste bygga ut slutenvården, bygga fler sjukhus eller vårdhem. Vi måste även se till att vården är lyhörd för de anhöriga, då det faktiskt är de som upplever sjukdomen på nära håll. Patienter måste kunna skrivas in av läkare då de bedöms må för dåligt för att klara sig i hemmet. De som har blivit friskförklarade, eller utskrivna med en fungerande medicinering, måste ha kvar en plats inom vården. Läkarna bör ha möjlighet

att följa upp patienter, se att medicineringen fungerar och att patienten mår bra. Framför allt måste vi arbeta på att öka kontrollen, om vi ska utöka möjligheten till tvångsvård är detta ett måste. Även kontroll av vårdhem, läkare och psykiatriker behövs.

Det finns flera skäl att det inte sker någon förändring i vården. Problemet är inte akut, vården har varit undermålig så pass länge att ingen förvånas då bristerna påpekas.

Gruppen som behöver vård är inte bara liten utan har också svårt att göra sig hörd.

Många är heller inte bekväma med att prata om sin sjukdom. De anhöriga har redan händerna fulla med att finna vård, samt att ta itu med följderna som den bristande vården har i deras situation.

I den här frågan har vi alla ett ansvar, det gynnar aldrig ett samhälle att prioritera bort vård för en utsatt grupp. Vi måste säga ifrån och stå upp för de som inte kan stå upp för sig själva. 15 % av oss kommer någon gång under livet att drabbas av psykisk sjukdom.

Vem vet, kanske blir det du, eller någon i din närhet. Tro mig, då kommer du uppskatta en fungerande vård.

Publicerad på kzine.se

19

EN TIDNING OM PSYKISK HÄLSA FRÅN KZINE, LATIN LOVER OCH Kungsholmens elevkårs Påverkansutskott

20 EN TIDNING OM PSYKISK HÄLSA FRÅN KZINE, LATIN LOVER OCH Kungsholmens elevkårs Påverkansutskott