Latin Lover #22 DRÖMMAR

LATIN#22 LOVER

TEMA: DRÖMMAR

LATIN #22 LOVER

OMSLAG & LAYOUT:

REDAKTIONEN:

Moa Ström

Klara Hjorth, SP3B Chefredaktör

FOTO & ILLUSTRATIONER: Klara Hjorth Ellen Wetterholm Felix Lundin Albin Günther Hamilton Lublin

Greta Thurfjell, SP3B Chefredaktör Erica Lindberg, SP3C Skribent Felicia Karlahag, SP3B Skribent

INNEHÅLL: LEDARE 3 REDAKTIONEN DRÖMMER 4 DRÖMMAR 2013 5 DIKT: Utan titel 7 I MIN DRÖMVÄRLD ÄR VI ALLA IDEALISTER

8 PUNKDRÖMMAR

10 PEPPANDE POSTIRONISKT DRAVEL

12 STOCKHOLM HO CHI MINH CITY 14 “KAN DU KLICKA PÅ DEN FAMILJ SOM SER ANNORLUNDA UT? 16 RAPID EAR MOVEMENTS 18 KROPP & KNOPP 19

Moa Ström, SP3B Skribent/Formgivare Felix Lundin, NV3A Skribent Felicia Högnelid, ES3A Skribent Hamilton Lublin, SP3E Skribent Helena Eriksson, SP3A Kropp & Knopp-expert Emma Hatt, SP3A Gästskribent

2

LEDARE

V

älkomna till 2013! Mitt nittonde år på jorden och hör här: det mest förälskade glittrande sprakande omskakande minnesvärda året.

Antagligen det mest vingliga prövande frågande också. Men låt oss tänka så, att det blir minnesvärt, på ett annat sätt än det vi med en lättnadens suck lämnar bakom oss. För 2012 var, för min del, en prövning och ett blodbad i okända känslor.

För mig och alla treor är det bara ett rosslande andetag kvar till studenten, ett svårgreppat hägrande mål i vit tyll och öldränkt skrålsång. Man förstår det nog inte ens när det är över. Jag har byggt en kokong i bröstet av nostalgisk rädsla över att lämna den här byggnaden och lämna skolvärlden, den värld jag känner till och trivs i så, en ta-för-givet-trygghet man sällan reflekterar över. Kan man känna nostalgi över en tid som inte är över än?

Försöker desperat grabba tag i tiden som är kvar.

om att anteckna, räcka upp handen och hämta böcker i skåpet sitter jag nu och drömmer bort mig till vänligare tider.

Helt krasst för att stå ut, jag motiverar mig med tysta, men inte helt omöjliga berättelser. Men det blir farligt, när det som får en att gå runt är drömmar om hur det skulle kunna vara.

Trots det; att förälska sig och drömma är, i stunden, det bästa sättet att stå ut när det verkar en oöverkomligt. Även om det är förälskelse på håll, som inte leder till mer än profilbildstittande och drömmande om hur hen skulle hångla upp en till Sexual Healing så är det en förälskelse värd att uppleva och tillfälligt drunkna i. Om än så bara för att klara sig igenom religionslektionen innan lunch.

Om vi ska ha ett nyårslöfte för 2013 så kan det väl vara: känna så mycket vi kan, bli förälskade hundra gånger om, men!! inte sätta sina flyktiga förälskelser på för höga piedestaler, inte leva genom dem och glömma bort sig själv. Vi kan väl försöka värdera oss själva högre än förälskelsen, ha oss själva närmare hjärtat, för det är trots allt ett hållbarare sätt att stå ut i längden.

2013’s första Latin Lover, tema drömmar, välkomna!

Precis så som köerna på Friskis&Svettis vittnar om att det är omstartens andetag vi andas i januari, låt oss bestämma oss för att 2013 ska bli det bästa året hittills.

För en måste nog tro det.

Under trean har det ur min tristess fötts mig en fenomenal förmåga att dagdrömma. Då mina tidigare skolår har handlat

KLARA HJORTH

3

REDAKTIONEN DRÖMMER OM: PORTRÄTT: ELLEN WETTERHOLM

FELICIA H

GRETA Att 2013 är året då någon upptäcker hur perfekt jag skulle vara som musikalartist på Broadway.

En framtid som är lite mer som Beasts of the Southern Wild.

Att Matthew överlever bilolyckan i tredje säsongens avslutning av Downton Abbey.

MOA

HELENA

Min dröm har blivit verklighet! Destiny’s Child ska ju återförenas.

Att kunna minnas vad jag drömmer om.

ERICA

FELICIA K

Färggranna cancan-dansöser som blir jagade av minigrisar. Återkommande dröm, börjar bli lite obehaglig.

FELIX

Att de ska börja sälja cigg i Kaffiz. Kom igen det vore ju asnajs.

4

KLARA

Att komma in på journalistutbildningen i Chile och flytta dit i augusti!

HAMILTON

ZzZzZzZzZzZz ZzZzZzZzZz

DRÖMMAR

2 0 1 3

TEXT: HAMILTON LUBLIN

lyssna på vad de vill. Utan att påpeka vad man BORDE lyssna på alá Södra.

2012 var på många sätt ett dåligt år.

Det kändes som att hela Stockholm var grått under största delen av året. Nu är det nytt år. Ny start. Vi börjar om. Och som vi gör varje år i början av Januari så hoppas vi att det här året blir bättre.

För tittar man runt omkring sig finns det så mycket som kan bli bättre än det varit.

Både i vår absoluta närhet, i periferin av vårt synfält och runt om i världen. Så vad passar bättre än att drömma. Drömma lite om vad som kan bli bättre. Vad som kan göra 2013 till det kanske bästa året.

10. Studiebidraget höjs. För att det är för lågt helt enkelt. Alldeles för lågt.

9. USA bestämmer sig för att göra sina val enkla, helt enkelt att den som får flest röster vinner. Så världens skevaste land blir lite lite mindre konstigt.

8. Alla produktioner Charlie Sheen tar i går åt helvete och hans skådespelarkarriär glöms bort helt. Så världens kanske sämsta skådespelare någonsin, som dessutom verkar vara världens största svin, försvinner. Vore inte det något?

13 drömmar om 13: 13. Att sommaren blir den bästa någonsin. Varm, lång, utan bekymmer och med alldeles för många monteliushäng efter 3.

12. Alla får jobb. Alltså alla i hela Sverige. Om det är för mycket begärt så iallafall alla ungdomar. Iallafall till efter sommaren, när många av oss tar studenten.

7. Allmänheten slutar dalta med kändisar som äcklar sig, och bortförklara det med att “han e ju sån”, typ Thorsten Flinck under Melodifestivalen. För seriöst, inte ska man väl få hålla på hur man vill bara för att det finns någon sorts uppfattning om att han är en person som skulle kunna göra det?

11. Vi slutar döma varandra för typ musiksmak. För det är så jävla tröttsamt.

Att typ skratta åt folk som lyssnar på Håkan Hellström eller musik som är mainstream. Så onödigt bara. Låt folk

6. Polisen slutar ta betalt av klubbarna för sina insatser på sportevenemang.

För att det är helt absurt. För att de bestämmer sina insatser själva. För att det kostar sjukt mycket pengar. Visst

5

ska inte klubbarna bestämma hur mycket poliser som ska finnas, men jag blir ändå arg när AIK möter Sundsvall en sömnig söndagsförmiddag och jag ser tio poliser på hästar patrullera förbi, och jag vet att det kostar klubben x antal hundra tusen för helt onödig bevakning när det finns få tillställning med mindre hotbild.

alla ska pussas och kramas.

3. Kungen blir avsatt. Monarkin dör. Så våra skattepengar går till viktigare saker än tröttsamma värdelösa apanaget. Så Estelle får växa upp under normala omständigheter, tillåts göra ungdomsrevolt, bli punkare och färga håret blått eller bli kär i tjejer och så att Madeleine får ta en cigarett på en gata i New York utan att Aftonbladet smäller upp det under stora rubriker som skriker EXTRA EXTRA.

5. Att Engelska C helt plötsligt försvinner. Går upp i rök. Poff. Världens tråkigaste kurs någonsin utplånas från jordens yta och räddar tusentals ungdomar från att dö, sittandes vid sina skrivbord, fullständigt täckta av dammet kursen förvandlar ens hjärnceller till.

2. The Libertines återförenas på emmabodafestivalen. Så det blir befogat för mig att åka dit ett år till. Och så att jag får stå, packad som en jävla resväska, och gråta till Music When The Lights Go Out i solnedgången.

4. Jimmie Åkesson kommer ut som konstprojekt. SD står egentligen för Socialistiskt Drömsamhälle, Ekroth, Söder och Almqvist är plastikopererade Dramaten-skådisar som tillbringar resten av året med att åka runt i Sverige och hålla föredrag om att vi bara borde hålla varandra i handen och glömma våra olikheter och att

1. All sorts sexism, heteronorm, patriarkat och kvinnohat försvinner helt. Man ska väl få drömma lite om man pratar om drömmar?

HAMILTON LUBLIN

6

UTAN TITEL

TEXT: FELICIA KARLAHAG

Med pennan i handen och pappret i oskuldens färg, tankarna mina rinner ut i sanden, plötsligt ryser jag in i djupaste märg.

En ensam röst, en stilla tröst, dalar sin väg fram emot mig.

Jag känner dina ord, utan och innan kan jag dem.

Du berättar om ett mord, och om flickan som du följde hem.

Tankarna vandrar, bara de inte strandar, för nu är jag på väg bort mot dig.

Med tungan min så nätt, smakar jag på namnet ditt.

Cirklar med spetsen lätt, som en dagsländas sista ritt. Över vidsträckta vyer, och grönskande gräs, där svävar vi två fram, stilla jämte varann.

Men ack då detta endast är en förvillad tanke, detta jordeliv har du för länge sedan lämnat.

Det går inte att få ogjort ens i omtanke, inte ens om Moirerna* detta ämnat, döttrarna till natten. känner mig som en matt en, för dig, Cornelis, kommer jag aldrig att få möta, endast i mina drömmar må jag försöka. * Moirerna, ödesgudinnor i den grekiska mytologin. Döttrar till Nyx (natten), spann alla levande väsens livstrådar.

7

I MIN DRÖMVÄRLD ÄR VI ALLA IDEALISTER

TEXT: GRETA THURFJELL

N

är jag inte dansat hånglat fikat & frusit bort timmarna under jullovet har jag sett Twin Peaks. Jag är supersen, alla har reagerat med fasa när jag erkänt att jag inte sett det förut, sagt ”du kommer älska det så mycket”. Jag tyckte det var okej (jag hatar cliffhangers) men jag vill inte skriva om ugglor och baklängestal nu, jag vill skriva om att det är en serie om kvinnomisshandel & att ingen sagt det till mig. Det är möjligt att jag pratat med fel personer. Men det är också möjligt att vi inte pratar om det för att det är så jävla vardagligt, det är inte det som är spännande i serien, det är inte ens något de pratar om i serien. Alla män tar för hårt i sina fruar/flickvänner/familjemedlemmar, till och med de ”snälla”.

De obehagligaste ögonblicken är inte de då Bob syns i speglar utan de då Leo vill slå ihjäl Shelly, gång på gång. Twin Peaks är inte på riktigt. Men det skulle lika gärna

kunna vara det.

Det måste vara ett skämt när folk säger “feminismen har gått för långt”.

Feminismen kan ju per definition inte gå för långt; den kan bara fortsätta tills det är helt jämställt, inte mer, vi längtar inte efter ett matriarkat. Definitionen av feminism är kampen för jämställdhet mellan könen. Feminismen kan bara pågå tills vågskålarna är jämna. När ska vågskålarna bli jämna, när, kommer jag få se det ske? Kommer jag ha varit död i århundraden innan det sker.

Jag drömmer om en värld där alla är idealister, ingen säger “det var ju bara på skämt”, ingen säger “jag tycker ordet feminism har en dålig klang”. Jag drömmer om en värld där statsfeminism inte är vita kränkta mäns favoritsvordom utan VERKLIGHET, inte bara accept-

8

“FÖR ATT FÖRÄNDRA PATRIARKALA STRUKTURER OCH UPPNÅ TOTAL JÄMSTÄLLDHET MÅSTE VI ORKA BRY OSS OM ALLT” erad utan hyllad. Jag drömmer om en värld där feministkillar fattar att de måste ta ett steg tillbaka, att kvinnokampen inte är deras - för de har redan makt över allt annat - men att de tjänar på den. och att även om de inte skulle göra det så får de gå med på våra krav, för det ska fan vara RÄTTVIST. Det har varit för orättvist för länge.

i skolan, när en amerikansk tonårstjej våldtas av en grupp jämngamla killar och (nästan) en hel stad ställer sig bakom våldtäktsmännen. Men det är inte oviktigt att bry sig om detaljer. För att förändra patriarkala strukturer och uppnå total jämställdhet måste vi orka bry oss om allt, varenda liten smula av diskriminering & kvinnofientlighet, allt ska bort. Tänk att i framtiden se Twin Peaks & kunna säga ”mnns ni, vad absurt att män hade den makten över kvinnor då”. Vi måste fortsätta drömma. En dröm ger åt tanken vingar, den blir verklig då, ni såg väl Kalle Ankas rasistiska jul, glöm aldrig: dröm.

Men vad är det för priviligerade drömmar? Det känns som petitesser att bry sig om vad några reaktionära gubbar på internet tycker om ordet feminism – när mycket lite händer med kvinnors rättigheter världen över, när flickfoster aborteras bort, när flickor inte får gå

GRETA THURFJELL

9

punkdrömmar, m.i.n.a D.Ö.N.E.R.s stad

N

i undrar: ok vad är det här?

Kanske nån slags tribute? Men till vad, Per Anders Fogelström och varje svenskalärare någonsins absoluta favoritbok? Kendrick Lamar och 2012 års bästa album? [ingenting] och andra låten från deras andra skiva? Svar: nej.

Nån slags tävling i halvdana populärkulturella referenser? Faktiskt inte.

TEXT: FELIX LUNDIN

och frågan fortfarande är “vad fan ska jag skriva om?” också får man svaret gratis (eller okej, för €7,20)? När man läser menyn och hittar en drink som på riktigt heter Latin Lover och plötsligt och ound-

För ni vet när man ska skriva en text på tema drömmar, har deadline om 24 timmar, sitter i ett kök i Berlin och det enda man har i huvudet är “punkdrömmar om rödvin och svarta jeans, punkdrömmar om Berlin och anarki.” När man inser att det är svårt att basera en artikel på två rader svensk popmusik och ba: vad fan ska jag skriva om? Kanske den där gången jag drömde att jag träffade Jens Lekman på tunnelbanan och hur otroligt besviken jag blev när jag ganska lång tid efter att ha vaknat insåg att: det där hände ju aldrig på riktigt? Eller: jag kan ju skriva om framtidsdrömmar. Kan ju skriva om vad jag ska göra efter gymnasiet. Vad fan ska jag göra efter gymnasiet?

Latin Lovers självutnämnde utrikeskorrespondent at work vikligen får finna sig i att: nej, det här är inte en jävla tribute eller nån lame återgivning av möten med artister som inte hänt på riktigt; det är en recension.

Men ni vet sen när allting ändå bara löser sig på nåt konstigt sätt? När man några timmar senare går till en soft bar

10

Ni undrar: ok vad är det här? Svar: det är en recension av en drink. Det är om Latin Lover i Latin Lover, det är jävligt meta men framförallt en recension av Tequila, Cachaca, Zitronensaft, Limejuice und Ananassaft. Bartendern förklarar namnet när jag frågar: tequila och cachaca är mexikanskt och mexikanare är latinos, det är därför den heter så. Besvikelsen är nästan lika stor som efter Jens Lekman-drömmen: har drinken ingenting med skoltidningen att göra? Kommer jag att ta en första klunk och inte alls känna trycksvärtan från ledare och kropp & knopp-frågor rinna nerför halsen?

“UNDER DET SÖTA FINNS EN SVAG SPRITSMAK, SOM BRAGOJUICE OCH VODKA PÅ EN PARKBÄNK I BJÖRKHAGEN HÄROMÅRET.”

Jag smakar. Den är söt, som pommes fritesen när jag förväxlade salt med socker häromnatten. Under det söta finns en svag spritsmak, som bragojuice & vodka på en parkbänk i Björkhagen häromåret. För så är det: Latin Lover smakar spetsad multivitamindryck. Det är en okej drink - multivitamin är gott - men det är nånting som känns fel, det är inte riktigt hundraprocentigt. Det är Ortens Favoriter utan remixversionen, det är en natt på Slussen utan Rebell-Robban, det är Dovas när de stänger klockan 1, det är Kristian Anttila, det är kaffe med socker, det är ugnspannkaka med bacon, det är radbrytningsfunktionen i notepad och det är samtliga skrivare på Södra Latin.

När jag sitter där på Scotch & Sofa på Kollwitzstraße 18 med min Latin Lover tänker jag att trots att det inte är en fantastisk drink är det åtminstone en fantastisk slump att jag lyckats hitta den, att det måste vara nåt slags tecken - finns Gud kanske ändå? Dagen efter när jag på en annan bar ser Latin Lover i drinklistan tänker jag att tidningen överträffar drinken och att drömmen överträffar verkligheten, sen beställer jag en öl.

11

FELIX LUNDIN

Har ingen ursäkt kvar för rätt oklar men bitvis peppande postironiskt dravel.

Fuck ursäkter.

TEXT: FELICIA HÖGNELID

O

krasar så härligt. Till drömmarna som fick oss att kasta upp höstlöv i luften. Inte för att det ledde till någon kompetensutveckling. Det var bara en fet känsla, av det lättaste av lätta. Till drömmarna som får oss att våga, med plötsligt asplövssyndrom i alla kroppsdelar inklusive tungan och akut muntorrhet, stappla upp på scenen och harkla fram att det här har jag skrivit själv. Till drömmarna som fick Martin Luther King att kliva upp i talarstolen den där soliga aprildagen för femtio år sedan. Till drömmarna som ligger där, lite halvsorgligt men ändå, på IKEA-tallriken på Stureby vård- och omsorgsboende bara för att det är fredag och på fredag är det fest. Till drömmarna som fortsätter på tro på att det här kan gå. Till det här kan gå hur långt som helst. Till all den där kärleken, som man inte får säga och verkligen mena det utan att vara frikyrklig eller rätt och slätt korkad, som inte syns men finns där så jävla hårt ändå. Som ditt hjärta som kommer att slå någon dödslängtan helt mjukt men bestämt på käften idag. För det finns fel. Det finns mörker. Men utan mörkret. Skulle inte stjärnstoftet på alla stadens grenar synas i natten.

Så Välkommen till det Nya Året. Med

kej. Såhär ligger det till. Det kanske är inte så jävla kul just nu. Den kanske är en period då man (läs: jag. Jag som inte ens är man.) ryter åt allt som rör sig och tålamodet tryter och ingen tålamodshatt i världen hjälper och allt stjälper en lite över kanten och allt skaver det är något som skaver och gnager och det är inte mitt kristna samvete det är inte min glutenintolerans för de är bara en produkt. Av min fantasi.

Och PR-marketing. Och koncept. Men tacka vem det nu är som ger till höger och vänster och mittenväljare för fantasin.

För fantasin och drömmar. För drömmarna som kan få en att vakna och bara herregud, ta mig tillbaka, jag var inte alls klar. För drömmarna som får en att vakna av att man dunkar huvudet i väggen och märker att man håller andan och sedan inser. Det var bara en dröm. Yay. Det var bara en dröm! Hur ofta önskar man inte att det bara var en dröm, och nu bara var det det. Inget Medea ”woopsi, där rök både mannens nya och barnen och värdigheten ack, jag önskar att detta vore blott en illvillig dröm”-shizz. Det är väl bara för jävla överbra. Och. Till drömmarna som får oss att våga gå på isen bara för att det

12

“TILL DRÖMMARNA SOM FÅR OSS ATT VÅGA GÅ PÅ ISEN BARA FÖR ATT DET KRASAR SÅ HÄRLIGT”

all dess snedsteg, gärna redan på nyårsmorgons första timmar och jag skulle ju sluta men nu står jag här med näsblod och darrande hand igen.

Detta år som slutar med ett oturstal.

Perfekt. Då har vi alltid en soft ursäkt att dra när det skiter sig. För det gör det ju nästan alltid. Och helt ärligt. Skulle det vara så jävla trist om det aldrig gjorde det.

Så vi ses i snöyrans och dagens, nattens, gryningstimmans då man känner att man levers olyxtalets år. Det är bara en

verklighet. Länge leve tvålaxtretton!

PS. Eller? Men. I ärlighetens namn, på en sublim afton som denna, så spelar det inte riktigt roll för mig.

Lycka är ett tunt ord för ett fett tillstånd.

Jag projicerar den guds stora finne som kallas månen på en halvmolnig himmel ikväll. Och känner att. Yeah.

FELICIA HÖGNELID

FOTO: KLARA HJORTH

13

STOCKHOLM HO CHI MINH CITY ARLANDA - TAN SON NHAT TEXT: HAMILTON LUBLIN

12

timmar på ett flygplan, ett helvete för en person som aldrig kunnat sova i fordon som rör sig.

Sista timmen kommer sömnen över mig.

Oroligt, ovant, sover jag. Vaknar ibland.

Rättar till hörlurarna. Vi landar. Jag sätter på mobilen och läser det enda smset jag fått. En påminnelse och uppmaning om att jag måste skriva något till nästa nummer.

Jag får lite ångest.

När väskorna kommit och vi går ut från flygplatsen slår värmen mot en som en vägg. Det är ett otroligt gjort ordval men jag finner inget annat ord att beskriva hettan med än tryckande. Vi möts av Toán som ska vara vår guide de närmsta tre dagarna. Han håller i ett tilltufsat a4 där han felskrivit Tranvik till Cran Vik och Lublin som Lubir. Cirka etthundrafemtio centimeter lång står han där, iklädd en randig kortärmad skjorta och en oreangebrun keps med en liten stjärna. Vi blir hjärtligt välkomnade till staden och till landet och han döper i stort sett omgående om oss till Big Happy Family. På bilfärden in mot stadens centrum (en resa som ger oss en första inblick i stadens helt sinnessjuka trafik. Fler mopeder än jag någonsin skådat, galna bilister och folk som tutar konstant, till synes utan anledning. Som för att göra situationen än mer uppskruvad och nästan löjlig upptäcker jag att det inte finns ett enda trafikljus i den här staden,

som har över 10 miljoner invånare och hälften så många mopeder) ger Toán oss en redogörelse för landets historia. Den är lång och kantad av nästan oavbrutna

Mopeder på gatan ockupationer, krig och stridigheter. Hans berättelse redogör på halvdan engelska på fast forward för den önskan som de allra flesta har här att få vara fria. Vietnam har nästan ingen yttrandefrihet eller pressfrihet. Kommunistpartiet är det enda som existerar, och att vara medlem i något annat är strikt förbjudet. Ändå tycker

14

Toán att han har det otroligt bra.

Han drömmer inte om att starta revolution. Han drömmer inte om att krossa systemet. Hans dröm är att han och hans familj ska ha det bra. Han är nöjd över att landet till exempel inte är en del av Kina.

Och att det har börjat komma turister hit de senaste åren. Han har det bra. Vietnam är fattigt, men skillnaderna mellan fattiga och rika är mycket mindre än i Sverige.

Jag ser nästan inga tiggare under hela vistelsen i Ho Chi Minh City (eller Saigon som staden också heter). När jag och min bror promenerar längs med floden, tänk er Söder Mälarstrand på ecstasy upphöjt till 10, går jag förbi en farbror utan högerarm. Jag ger honom 10.000 dong, går tre meter och köper en öl för samma summa. 3 kronor ungefär. Det är galet. Tänk hur mycket man kan göra, egentligen.

Efter tre dagar åker vi till Hué. Där får vi en ny guide. Hon heter Binh och är bättre på engelska. När hon dagen efter tar oss runt mellan kejsargravarna utanför städerna berättar hon om sitt liv. Hon hade två söner fram till för ett år sedan. Då blev hon gravid. Hon berättar att hon drömde om en dotter. När hon fick reda på att det var en till pojke grät hon i två veckor.

Men nu älskar hon även honom av hela sitt hjärta. Såklart.

När vi vandrar genom trädgården i Tu Ducs mausoleum kommer vi in på att snön var i knähöjd när vi lämnade Stockholm, och att vi fick skotta ut bilen, och hon utbrister skrattande att “ahaa, det är därför

ni har tre söner”. Jag mumlar till min lillasyster “jävligt bra genustänk” men inser inte så långt efter att det sitter så långt inne här att männen utför fysiskt arbete och kvinnorna lagar mat att det inte var några konstigheter alls för henne. Jag har en dröm om en värld där alla är värda lika mycket, och trötta tankesätt om män och kvinnor eller européer och afrikaner helt försvunnit, men här har man inte kommit så långt. Det verkar inte ens som att ett helt jämställt samhälle ens är något som skulle kunna tänkas. Men Binh berättar att hon lärt sig mycket iochmed att hon haft mycket kontakt med europeer inom arbetet som guide. Och att hon lärt sig att det var orättvist att hon lagade mat, tog hand om barnen och städade när hennes man bara jobbade och sen kom hem, tog en kopp kaffe och väntade på middagen. Jag ler lite. Det är en början. Och hon är nöjd, för nu städar han huset eller tar hand om barnen när hon tillagar middagen.

“HAN DRÖMMER INTE OM ATT STARTA REVOLUTION. HAN DRÖMMER INTE OM ATT KROSSA SYSTEMET.”

Så länge har hela landet drömt om frihet från krig och ockupationer. Och nu när de har frihet så är de nöjda. För de allra flesta har det bra. Och det bara slår mig hur mycket i mitt liv som är löjligt egentligen. Och nästa gång jag blir galen av raseri för att jag inte har något nätvärk på Charlies så ska jag tänka på Toán och Binh som, trots att de kunde ha det så mycket bättre, är nöjda.

HAMILTON LUBLIN

15

”KAN DU KLICKA PÅ DEN FAMILJ SOM SER ANNORLUNDA UT?” TEXT: ERICA LINDBERG

FOTO: KLARA HJORTH

N

är man talar om drömmar, talar man ofta om framtiden. En gemensam dröm för många är den att få bli förälder. Att få skapa liv och att sedan överskölja det med all sin kapabla kärlek. Det låter fint. Ibland blir det bara inte så som man tänkt sig.

Man skulle kunna säga att jag aldrig haft någon pappa, beroende på hur petig man vill vara med definitionen. Jag vill säga att jag aldrig haft en pappa, på riktigt. Det jag har haft är en vag skuggfigur som jag vetat om, men sällan fått se, som jultomten typ.

Jag är uppväxt med en pappa som till och från suttit bakom lås och bom eller varit på flykt. Han kunde antingen vara uppslukad av amfetaminets kraft eller gömma sig i Brasilien i rädsla för ett långvarigt straff.

Jag saknade det sällan under min barndom, en pappa alltså, eftersom jag

inte visste hur det var att ha en. Det jag hade var en mamma och det räckte gott och väl för mig.

När jag ännu gick på dagis så fanns han där mer än han någonsin gjort sedan dess. Han hämtade mig ibland på dagis och fröknarna sa alltid att han var så bra med barn och uppmuntrade honom till att söka sig till ett sådant arbete. En dag hämtade pappa mig med sin MC-väst på.

De nämnde aldrig saken igen.

Såhär i efterhand kan jag verkligen ifrågasätta min pappas livsval. Hur varje beslut han tog ledde honom längre och längre bort från mig. Han berättade en gång för mig hur han föraktade farfar för att han inte fanns där under sin barndom och att det väckte drömmen hos honom att bli världens bästa pappa. Det är lustigt hur saker kan bli.

Vid någon tidpunkt tog livet sin vändning för min pappa, han gjorde ett val

16

som ledde honom närmare mig. Det var möjligt för mig att besöka honom utan att genomgå diverse kontroller. Denna möjlighet var oerhört spännande för mig.

Kunde jag också få två föräldrar? Även fast det inte berörde mig särskilt mycket när jag var mindre, så var det ju ingenting man skröt med. Var är din pappa Erica? Jo, han sitter i fängelset, men han slipper i alla fall randig pyjamas! Det var helt enkelt ett samtal man gärna undvek eller ljög om.

Det var aldrig ensamt hemma.

Jag hade ju alltid någon, alltid en.

Ensamt blev det bara när jag såg det som att min familj såg annorlunda ut. Jag hade en gång ett dataspel, ”Lek & Lär”, där det fanns ett minispel som gick ut på att man skulle klicka på den björn som såg annorlunda ut. Det var min familj.

Jag och pappa höll under mina gångna tonår sporadisk kontakt, trots att vi nu bodde i samma stad. Big city Stockholm.

Det var ofta svårt att få tag på honom, ibland svarade han inte på flera veckor och när han väl ringde tillbaka var det en lam ursäkt om någontingnågonting och sedan var visst allt bra igen.

Ofta när vi träffades så kändes det bra, det var stelt och osäkert från båda parter, som en första dejt kan vara, men jag tyckte mig känna en vilja av att lära känna varandra bättre. Denna eld släktes gång på gång på grund av tidsbrist, eller ointresse, från hans sida. Jag ställde och ställer mig fortfarande oförstående till hans prioriteringar.

I somras kom jag till en gräns. Jag hade ruttnat totalt. Pappa hade sagt att han skulle höra av sig, men i vanlig ordning så blev det inte så. Jag ställde, något impulsivt, men ändå befogat, ett ultimatum.

Antingen så skulle han se till att anstränga sig för att bli den riktiga pappa jag visste att han kunde vara eller så kunde han lika bra låta bli att höra av sig överhuvudtaget. Han har inte hört av sig sedan dess.

Det var en destruktiv relation vi hade, från min sida i alla fall. Det gjorde ont när förväntningar gång på gång raserades. Jag ville inte mer. Jag är besviken över att jag inte fått någon förklaring, det känner jag ändå att jag förtjänar. Men vad man förtjänar och inte, det hör egentligen hemma i en annan diskussion.

Jag är stolt över att jag tog ett steg bort från någonting som gjorde mig illa.

Något som jag egentligen ville skulle vara mjukt och gosigt. Det var aldrig så.

Nu och då. Det som är skillnaden nu är att jag vet att jag inte är ensam. Jag vet att det inte är självklart att man ska peka ut min familj som annorlunda, utan att den i många sammanhang ses som högst normal. Jag är ledsen för det. Men det är en enorm tröst att veta att man inte är ensam. Jag har aldrig haft en riktig pappa, precis som så många andra.

“DET GJORDE ONT NÄR FÖRVÄNTNINGAR GÅNG PÅ GÅNG RASERADES.”

ERICA LINDBERG

17

RAPID

EAR

MOVEMENT TEXT: EMMA HATT

I

egenskap av Brusets Drottning som någon vänlig själ kallade mig i ettan anser jag mig lämpad att lista de 5 främsta drömska låtarna. Tar givetvis avstånd från de kvasidrömska genrerna dreampop, dreamgaze, dreamstep, dubdream, shoedream och allt vad de heter och riktar mer in mig på REM-sömnens förvirrade och emellanåt glasklara soundtrack.

GY11 kom till.

Venice Dreamway - Dean Blunt & Inga Copeland Alltså jag har inte med den bara för att den heter Dreamway….. Även om det är ett klokt val av titel eftersom Venice Dreamway är låten som spelas till den återkommande sekvensen i våra drömmar när vi springer efter personen vi älskar i flipflops med Brasiliens flagga på fötterna och vi halkar runt över isen, frustar, vi blöder kanske näsblod också, armbågar oss fram i massan bara för att upptäcka henom i händerna på någon annan. De skeva stråkarna och kaotiska trummorna är ljudet av hjärtats St Veitsdans efter ens sista kärleksmaraton, som molotovcocktails eller som poppandet av gigantiska popcorn.

Badmind - Hype Williams Badmind är bakgrundsmusik som för tankarna till Mulans hemtrakter (nedpitchad, förvrängd, men ändå) kombinerad med ljummet smör-len uppläsning av The Mountain Afterglow, kött och rått blod, The Last Poem To Be Written, citerande av Ezra Pound.

Wolf Cub - Burial & Four Tet Ni vet, porlande bäckar, solsken, dagg, potpurri, typ. Four Tet lyckas dra upp Burial ur sitt avgrundsdjupa deppande och tar honom till sin chamber of fågelkvittersloops och tuggummiautomater och resultatet blir Wolf Cub.

I Only Have Eyes For You - Oneohtrix Point Never Musiken som spelas i hissen upp till himmelens portar, jag är säker på det.

Ceremoniellt, skört, hallucinatoriska stammande stämmor. Drygt 50 artister har gjort coverförsök på I Only Have Eyes For You, däribland Ella Fitzgerald och Billie Holiday men det är till Oneohtrix Point Nevers version som man rannsakar minnet på dåliga gärningar, håller tummarna för att inte bli en insekt i nästa liv, ber en sista bön.

EMMA HATT

Expecting - Andy Stott Andy Stotts nya skiva Luxury Problems är fantastiskt mörk. Mardrömmarnas soundtrack, demonernas nationalhymn. Orcherna har med största sannolikhet Expecting i hörlurarna när de klampar in i Mordor.

Voldemort nynnar på den i duschen. Det sägs att Björklund lyssnade på den när

18

KROPP & KNOPP Jag är oskuld och tycker det är jobbigt. Är man töntig om man inte har haft sex än, och hur blir man av med oskulden??? mvh oskulden HELENA: INGEN ÄR TÖNTIG FÖR ATT DEN ÄR OSKULD PUNKT BASTA! Men för det första så tycker jag att oskuld är ett så himla dåligt ord; som om sex vore syndigt. Och det här med att ”bli av med oskulden” – det är också ett himla synd uttryck tycker jag (det skapar bilden av att oskulden är något en bör bli av med). Men jag kan förstå att du känner att det är jobbigt att du inte haft sex eftersom att tonåringar emellan gärna sätter himla stor (och onödig) press på det där - om du är oskuld eller inte blir alldeles för centralt och en stressfaktor, som för dig. Men vet du! Du har inte haft sex än och det är ingen big deal. Du kommer ha sex någon gång och om det är när du går på gymnasiet eller är över 20 spelar ingen roll. Det som spelar roll är att du ska känna dig bekväm och glad, att du ska känna att du vill ha sex med personen och därför ha det.

Men du ska inte tro att du är den enda på Södra Latin eller i din ålder som inte haft sex än, du är absolut inte ensam om det och troligen är det många fler än du tror som känner och tänker precis som du.

Men vill du ha sex så ha det, det är inget att vara rädd för. Om du skulle känna att du vill ha sex med någon du känner jättebra så ha det, skulle du vilja ha sex med någon du inte känner alls så kan du ha det också – så länge du är bekväm, känner dig trygg och vill ha sex med personen (och den vill ha sex med dig). En del vill vara kära i den de har sex med, en del trivs bäst med one night stands de raggat upp på en fest/klubb/falafelhak. Känn efter vad du tror skulle kännas bäst för dig. Kanske finns det någon du tycker är intressant, snäll eller söt?

Säg det till den! Det är alltid en bra start. Använd kondom, gör inget du inte vill och känn ingen prestationsångest (att ha eller att vara ett dåligt ligg är inte värsta grejen! Du kommer fatta galoppen och upptäcka och lära, jag lovar). Hoppas du får det himla skönt med mycket stön och svett!

19

MED HELENA ERIKSSON

Får man hiv om man har oralsex med nån som har hiv?

Jakob Det är verkligen inte självklart att en person smittas med hiv om den har oralsex med någon som är hiv-smittad, men det är möjligt och det finns en risk för det. Risken för att smittas med hiv om du suger av någon som är HIV-positiv är 0,01 procent (en av tiotusen smittas alltså när de exponeras för hiv-virus vid oralsex). Hur stor risken är om slickar av någon som är HIV-positiv finns det inte siffror på. Tänk på att vara försiktiga, ingen könssjukdom är rolig att få och många blir farliga om de inte upptäcks. Använd kondom kära ni och skulle ni vara oroliga så testa er! Södermalms ungdomsmottagning ligger så himla nära skolan. Puss Kan man onanera för mycket? Är det farligt?

En som undrar Alltså okej i första hand: att onanera är aldrig farligt beroende på hur ofta en person gör det, däremot kan det vara farligt med stryp-onani och att onanera med vasst föremål och sådant (vilket är vanligt att människor gärna gör) så i så fall ska du ju gärna vara försiktig, men det är inget konstigt att onanera så. Men gällande frekvensen av onani: du kan aldrig onanera för mycket så att det blir farligt. Du försämrar inte och ”sliter inte ut” fittan, kuken, sperman eller så med att onanera ofta. Det enda som möjligen kan hända är att du som ofta runkar din kuk kan få ”skavsår” men de går bort av sig självt och för att förhindra det kan du använda lite glidmedel eller olja. När vi ändå snackar onani: det är ingenting att skämmas för eller undvika eller så! Ofta mår du bara himla toppen av det och lär känna din egen kropp! Det är varken konstigt att onanera flera gånger om dagen, en gång i månaden eller aldrig. Hoppas ni alla vågar onanera, upptäcker er egen kropp, tar reda på vad ni finner skönt och tillfredsställer er. Puss

ILLUSTRATION: ALBIN GÜNTHER

LATIN LOVER