Issuu

INNEHÅLL #62: 3 4 6 8 11 12 14 16 18 21 24 26 27

CHEFREDAKTÖR Lilly Avelin, MU15A

Ledare Lilly Avelin Vi svarar Utrymme för reflektion Esther Arndtzén Att söka kontakt i en växande rymd Essy Klingberg Info om Latin Lovers årsmöte Serie och illustration Josefin Ahlenius Vadskulleordochbildvarautanspace? Hannah Green Kropp och Knopp Adeline Arvidsson

VICE CHEFREDAKTÖR Lydia Ericson Dahl, SA16C ANSVARIG UTGIVARE Essy Klingberg, SA15C SKRIBENTER Adeline Arvidsson, MU15B Esther Arndtzén, HU15A Hannah Green, ES16B GRAFISK DESIGNER Sonia Engström, ES15B ILLUSTRATÖR Josefin Ahlenius, ES15B

What if... Viktor Wikman Ingvars bokhörna

PR-ANSVARIG Hubert Vikström, SA16C

Horoskop

EKONOMIANSVARIG Bodil Keisu, SA15E

Playlist: Upplyst Nästa nummer

SKICKA IN DIN TEXT TILL LATIN LOVER:

Omslag: Sonia Engström

Latin Lover är elevernas tidning. Därför längtar vi efter att få publicera just din text, dikt eller illustration. Ta tillfället i akt – utnyttja den demokratiska plattform du just nu håller i din hand!

Farden mot framtiden En sak vi alla förstår om rymden är att den inte går att förstå. En sak vi alla förstår om framtiden är att den inte går att förutspå. Framtiden är precis lika gränslös och utom vårt mänskliga förstånd som rymden är; vi vet inte vart vi är på väg förrän vi hamnar där. Många av oss här på Södra Latin känner av denna gränslöshet pirra i magen lite extra just nu, då studenten snart är oss när och tankarna kring vad vi ska göra efter är lika med skräckblandad förtjusning. Oavsett om du har en “plan” inför framtiden eller ej så låt mig klargöra en sak: Ingen har koll, för ingen kan veta säkert. Rymdanekdot för den vilsna jordbon: Den famösa Neil Armstrong tyckte att han hade allt under kontroll i sin färd mot månen, men hipp som happ tog planen sig en oförutsägbar vändning när Apollo 11 höll på att krascha in i ett klippblock. För att undvika kollision tvingades Armstrong skrota den avsedda landningsplatsen och i sista sekund hitta en annan, och kolla hur det gick för honom! Han klev ut där med ett steg som var ett litet för människan men ett jättekliv för mänskligheten, och kände sig nog ganska lyckad ändå. Min poäng är att även fast man kan tro att man har allt planerat så kommer det där klippblocket komma och tvinga en att tänka om, om och om och om igen. Det tar tid att landa, och man kan leta hur länge som helst, men tryggheten finns i att det vi söker efter och graviterar emot kommer till slut att leda oss dit vi behöver vara, oavsett hur många gånger vi tvingas ändra vår plan. Det är en del av färden, och det kommer bli bra hur som helst. Sikta mot stjärnorna om du vill, men det kanske inte blir så fel ifall du hamnar någon helt annanstans. Jag har hört att månen inte är så pjåkig, fråga bara Armstrong. Lilly Avelin, chefredaktör

VI SVARAR:

FINNS DET LIV I RYMDEN? BODIL, ekonomiansvarig: Kan verkligen inte tänka mig det

LILLY, chefredaktör: … lever inte vi... i rymden?

JOSEFIN, illustratör: Kanske inte, men antagligen va?

SONIA, grafisk designer: Menar du att det finns folk som tvivlar?

ESTHER, skribent: Troligtvis, men jag satsar på parallella universum och att det finns en klon av mig någonstans som kanske gör bättre livsval

HANNAH, skribent: Dear god I hope so.

ADELINE, skribent: Det skulle innebära att det finns död i rymden, det känns ledset

HUBERT, PR-ansvarig: Nej! Tyvärr.

ESSY, ansvarig utgivare: Ja! Fast tänker också på Fermis paradox: Var är alla?

LYDIA, vice-chefredaktör: Självklart! Universum utan utomjordiskt liv känns lika osannolikt som President Trump utan Putin.

Utrymme för reflektion

ilmen Gravity gav mig kväljningar. Existentiella kvälvningar. Sandra Bullock flyter runt i rymden helt ensam, medan avståndet mellan henne och jorden bara blir större. Hon försöker kommunicera med rymdstationen men ingen svarar. Ingen kan hjälpa henne. Ändå tänker jag att rymden för mig som introvert, i tanken iallafall, är min favoritplats. Jag behöver space, i bildlig talan. Det perfekta utrymmet, slutgiltig mindfullness. Utrymme är den region som omger en människa. Vem behöver inte mycket av det, egentligen? Kanske kan man säga att vissa behöver det mer än andra. En annan synonym till introvert är ofta högkänslig. Intryckssensitiv och ibland orimligt känslig. Jag får ångest i fula småstäder, jag är väldigt sällan på ”rätt” humör. Eller kanske helt enkelt, jag är lite medelklass. En brat. Visst krävs privilegier det för att kunna ta sig själv på så stort allvar att man ger sina orimliga reaktioner eller beteenden en diagnos. Är högkänslighet en diagnos? Jag vet faktiskt inte. Men ibland känns det som att det inte skulle behöva vara det. Tyvärr jag kan inte komma till skolan idag för jag har drabbats av högkänslighet. Ibland känner jag mig helt efter. Var det inte inne förut att vara en psycho

chic? Eller har vi kommit över den romantiseringen, en gång för alla? För nu verkar det som att det är det största tabut, att vara svag och bära känslorna utanpå. Det må ha varit trendigt för 200 år sedan för Goethe och Byron men idag är det ute. Högkänslighet är alltför ofta ett attribut som speciellt tilldelas, surpris, tjejer. På denna punkt är det omöjligt att utelämna hur Freud besudlade synen på kvinnors känsloliv som fortfarande påverkar. Det kanske är därför benämningen högkänslig har blivit så populär, som någon sorts ursäkt. Som ett modernt hysteribegrepp. Den moderna kvinnan ska inte låta känslorna komma i vägen. Högkänslig är något jag utan tvekan skulle kalla mig själv. Men det tar emot. Någonstans i livet blev det väldigt viktigt att inte framställa mig själv som känslostyrd. Jag utvecklade ett konstigt svaghetsförakt som visste inga gränser. Men det är ju bara en fasad, som inte klädde mig särskilt väl. Tydligen är var femte person så kallat högkänslig. Det är naturligt att vara känslostyrd. Att behöva utrymme, tid och avstånd. Våra känslor och vår individualitet är vår substans. Det är okej att gråta över spilld mjölk. Jag gör det hela tiden. Ibland krävs det inte endast ett eget rum, utan kanske en hel rymd bara för sig själv. TEXT: Esther Arndtzén

TEXT: Essy Klingberg

å 1800-talet lanserade astronomen Joseph von Littrow en idé som skulle göra det möjligt för människan att förmedla budskapet om sin existens till civilisationer i rymden. En cirkulär, tre mil bred, kanal skulle grävas i Saharaöknen och fyllas med fotogen. När man under natten tände eld på bränslet skulle invånare på Venus och Mars se ljuset och förstå att jorden var bebodd av intelligent liv. Försök som dessa kan idag tyckas hjärtskärande naiva, men förhoppningen att få interstellär kontakt lever vidare än idag. Sedan Joseph von Littrows tid har mycket utvecklats inom både teknologi och forskning. Vi har fortsatt upptäcka rymdens skalor och avstånd, och dessutom etablerat faktumet att universumet ständigt expanderar. I sitt försök att förmedla ett budskap om människans storhet lyckades von Littrow därmed göra det motsatta; han åskådliggjorde vår litenhet och vår oförmåga att se den. Den som idag gör en samlad bedömning inser snart att chansen att en utomjordisk civilisation skulle uppfatta människans radiovågor, eller över huvud taget vilja ta kontakt med

oss, är mycket små. Men sedan 1800-talet har också något annat skett. Människan har skapat sig en egen rymd, som tvingat oss konfrontera helt andra existentiella frågor än de von Littrow brottades mer: Det handlar självklart om internet. Rymdens storlek är som bekant svårhanterlig, och de flesta av oss saknar förmågan att ta till oss de längdenheter som skulle behöva användas för att korrekt återspegla galaktiska avstånd. För att det över huvud taget ska vara möjligt att närma sig rymdavstånden kommuniceras de därför i tid: 8 ljussekunder till solen, 4.22 ljusår till vår näst närmaste stjärna, 26 000 ljusår till Vintergatans kärna. Och precis som rymden är internet en omfattande och ständigt expanderande plattform. Borde inte dess betydelse för motivera sökandet efter ett sätt att översätta storleken i begrepp vi kan hantera? Men hur ska en storleken av en plattform som internet förstås? Att översätta och omvandla informationsmängden, byte, är klart genomförbart, men ger få någon uppbygglig eller brukbar information. Inte heller siffror som ”326 miljoner registrerade domäner” eller ”1.25 miljarder hemsidor” är särskilt lätta att förstå. Kanske är den enskilda människans bästa chans att förstå internets omfattning att mäta den på samma sätt som vi mäter rymden, i tid. Att döma av de debatter som nu förs om just internets inflytande över vår vardag verkar detta bli allt mer angeläget: För även om mängden ny data som skapas är oändlig, är vår tid inte det. Att bryta upp från tillflödet av nya inlägg blir svårare när vårt beteende omformas och kartläggs för att gynna företagsintressen. Det är ingen hemlighet att dagens informationsöverskott fått plattformar att på ett allt mer målinriktat och raffinerat sätt konkurrera om vår tid och uppmärksamhet. För allt fler blir internets underhållande och sociala dimension en distraktion som hindrar utforskandet av annat, lika viktigt. Som en följd verkar steget att göra det som är svårt, utmanande eller nytt allt bli svårare att ta. Vill man vara alarmistiskt kan man lyfta hur vi ser en allt tydligare samband mellan multitasking på internet och försämrad koncentration- och minnesförmåga, eller att forskning visar

på att vi underskattat sambandet mellan fysisk stimulans och tänkande, s.k. kroppsbaserad kognition. I ett scenario där vi ägnar oss åt allt mindre finmotorisk rörelse, ex. handskrift eller hantverk, minskar även vår förmåga att tänka abstrakt och ta beslut. För att inte låta som ett Ted Kazcynski-fan väljer jag att bara konstatera hur känslan av att något är fel blir starkare när gapet mellan den verkliga och den virtuella världen växer. Att känslan av ensamhet blir svårare att hantera när gränsen mellan interaktion och isolation suddas ut. Att även på internet ökar avstånden. Genom att mäta vår aktivitet på internet i tid blir frågan om vårt användande inte abstrakt och tung, utan tydlig och lätthanterlig. Det gör det möjligt att förstå och, när det behövs, förändra vårt beteende till det bättre. Att sätta tidsramar för internetanvändning är inte konservativt, det är frigörande. Joseph Von Littrows förslag förverkligades aldrig, och saknade hur som helst möjligheten att nå det resultat han ville. Men det är svårt att inte sympatisera med hans dröm om att nå ut till en hypotetisk mottagare, som kanske befann sig längre bort än han kunde föreställa sig. Idag lever traditionen vidare genom radiovågor som färdas genom rymden utan bestämt mål. Trots att avstånden är stora och växer fortsätter vi söka efter sätt att överbygga dem, efter en försäkran om att vi inte är ensamma. Samma sak pågår även här på jorden, där det existentiella sökandet efter kontakt kommer till uttryck genom meddelanden och inlägg, drev och upprop. Oavsett om vi hittar vad vi letar efter eller inte, kan det vara värt att minnas vad Joseph von Littrow lärde oss: Vi är mycket mindre än vad vi tror.

10101010101010101000010011101000101101010101010 10101010100010010101010100101010101010010100101 00100101001000010000000101010100100010100101010 10100011111110001010101001010010010010100010001 00011111000101101000101110110101010101010010010

Vadskulleordochbildvarautanspace?

Text: Hannah Green Vi märker vanligtvis det som är där, men sällan det som inte är där. Just nu sitter jag i mitt kök: framför mig ser jag tulpaner i en vas, kaffe i en Elsa Beskowmugg och Dagens Nyheter. Några saker jag inte ser är t.ex. rosor, en Muminmugg eller en Tesla på ett rymdskepp, men det är inte något jag normalt skulle fundera över. Vi tänker sällan på det som inte är rakt framför oss, och det är egentligen inte så konstigt. Men är det möjligt att vi kanske borde uppskatta ’space’ mer? Det ingenting som finns precis framför oss.

Här är en svart rektangel. Så här skulle en bild se ut om den inte hade space. Space, eller vitt utrymme, är i konst ett extremt viktigt medel för att skapa en bild, minst lika viktigt som vilken annan färg som helst. Genom att utnyttja ’negative space’ kan man skapa bilder som blir, enligt mig, mer engagerande. Man uppmanar sig själv att se det som inte är där.

Här är ett par enkla teckningar. Man kan se vad de föreställer, och det är trots allt bara några få linjer. Vi människor har en unik förmåga att fylla i mellanrumsformerna och förutspå hur en bild kommer att se ut. Men om man gör tvärtom –byter ut överskottet på mellanrum till inget mellanrum– så blir det betydligt svårare för oss att förstå. Jag läser som ser enmeningsomserutsåhär.

hellre ut såhär

mening

än

Klyschigt som det är, tror jag att vi behöver mer space i våra liv. Stunder av ingenting. Stunder då vi inte tar upp mobilen, inte pratar med folk, inte tränar, inte pluggar. Den sortens mellanrum som ger utrymme för fantasi.

Kära Södra Latinare, minusgraderna biter i själen, kaffet kallnar snabbare än ambitionerna om ett jobb efter en estetutbildning och nationella proven hägrar i horisonten. Naturtreorna ställer sig i bostadskö i Lund, dansettorna delar erfarenheter om knäskador och resten undrar sårat varför SLASK inte finns längre. Vintern lever upp till barndomens julförväntningar som tyvärr krockar med att det är mars, snart påsk och därmed vår - sikk! I all världslighet och spermasekret vill man bara flyga ut i rymden och tanken förs, med detta uttryck och numrets tema, oavkortat till: har någon haft sex i rymden? Svaret är tyvärr nej, och detta på grund av flera anledningar. För det första gör tyngdlösheten att astronauterna skulle stöta bort varandra vid närmanden, för det andra har penisbärare svårt att få erektion då tyngdlösheten gör att blodtrycket sjunker och samlar sig i överkroppen - no good for the penis, och för det tredje skulle kroppsvätskorna sväva runt - aningen otrevligt. Försök till att filma porrfilm i rymden har gjorts. Pornhub bad sina användare om donationer till att filma en sexscen i rymden, men tyvärr räckte inte pengarna. I stället filmades en tjugo sekunders lång scen in i ett flygplan på 3350 meters höjd. Under en djupdykning blev samtliga i planet tyngdlösa och resultatet blev ett samlag som någorlunda såg ut som rymdsex. Close enough for jazz.

Har du frågor ell er tips till Kropp och Knop p? Skriv en lapp och lägg i Latin Lov ers blå brevlåda , allt är välkomm et!

FUCK FACTS – brutala sexpartners •

• • • • • •

Pungdjurshanen är full av testosteron under parningssäsongen. Han parar sig så ivrigt att honan lämnas med köttsår och söndertrasad päls. Några veckor senare dör hanen då de höga stress- och hormonnivåerna förstört njurar och immunförsvar Vissa bläckfiskhonor kväver deras sexpartners under samlag tills de dör Vägglushanen borrar in sin penis någonstans i honans skal, sädescellerna hittar sedan dit de ska utan närmare vägledning Under parningssäsong kan snöleoparden para sig upp till trettiosex gånger om dagen Giraffhonan urinerar hanen i munnen innan parning Delfinhanen skiljer honan från hennes familj och vägrar att mata henne tills hon går med på att para sig Då drönaren når klimax vid parning med bidrottningen faller han bakåt och dör av smärta - penisen sitter nämligen kvar i drottningen

WHAT IF... Global uppvärmning, kärnvapenkrig, artificiell intelligens, globala epidemier, red giants, asteroider, Postnord, Trump.. Ja, listan med troliga domedagsscenarion som kan förstöra allt liv på jorden kan göras lång. Det får en att tänka; om mänskligheten skulle dö ut, vad skulle vi lämna efter oss? Om en livsform från en annan planet någon gång når vårt solsystem efter att ett sådant scenario ägt rum, skulle det finnas spår kvar av oss? Av våra samhällen? Vår historia? Något som kan antyda att vi som art faktiskt har existerat? Svaret är ja. NASA har skickat upp ett flertal satelliter som, bortsett från att mäta upp data om andra planeter i solsystemet, också används som tidskapslar vars mål är att meddela intelligenta organismer från andra planeter om människans existens. Alla fem satelliter har en planerad kurs som förr eller senare leder dem ut ur solsystemet. Därtill så har alla satelliter speci-

18 18

ella och genomtänkta meddelanden i form av ljudfiler, bilder, illustrativa ritningar och radioaktiva ämnen för åldersbestämning. För att ge er en idé om hur dessa meddelanden är utformade beskrivs här det meddelande som skickades upp år 1977 med satelliten Voyager 1, som redan 2012 lämnade vårt solsystem. Satelliten bär på ett så kallat ”Golden Record” vilket är en LP-skiva som bland annat innehåller ljudfiler från jorden, till exempel fåglars kvittrande och ljud av vågor som piskar mot stranden. Den innehåller även talade hälsningar på 55 olika språk, däribland en hälsning från USA:s dåvarande president som löd: “This is a present from a small, distant world, a token of our sounds, our science, our images, our music, our thoughts and our feelings. We are attempting to survive our time so we may live into yours.” –President, Jimmy Carter Satelliten bär även på 115 bilder, vissa vetenskapliga, som bilder av matematiska och fysiska kvantiteter men också bilder av solsystemet, dess planeter, DNA och den mänskliga anatomin. Andra mer vardagliga är även inkluderade, som bilder av affärer, familjer och så vidare. Själva fodralet till LP-skivan är inristad med instruktioner som visar hur man använder den på

19 19

ett korrekt sätt, med perioden (hur lång tid det tar för skivan att snurra ett varv) angiven i binära tal. En slags karta som på ett ungefär visar var vår planet, jorden, finns i förhållande till andra stjärnor och elektronkonfigurationen hos väte (det mest förekommande ämnet i universum) finns också inristat. Men just det här med meddelanden är svårt. Voyager 1 kommer först om ungefär 40 000 år att passera en annan stjärna och om det nu visar sig att satelliten då hamnar i utomjordingars händer så kanske de inte förstår någonting. Om liv utvecklats på en annan planet så är risken stor att förhållandena på denna planet varit mycket olika dem som finns på jorden, organismerna på planeten skulle följaktligen, även de ,vara mycket olika de som finns på jorden. Meddelandet kan med andra ord upplevas som helt krypterat från deras synpunkt då de kanske inte besitter samma sinnen som vi människor. Nasa har, precis som många modiga svenskar gör varje dag, skickat iväg ett brev. Ett brev som sändaren i respektive fall inte har den blekaste aning om destinationen nås eller ej. Voyager 1 är på detta sätt mycket likt ett kuvert som för tredje gången passerar igenom Postnords sorteringsrum, i limbo bärande på viktig information.

TEXT: Victor Wikman, styrelsemedlem i Södra Latins astronomiförening Carpe Noctem.

Är du intresserad av att gå med? Tycker du att det här med rymden är intressant, tveka då inte att gå in på vår facebook sida och bli medlem. Scanna QR-koden med din telefon! Facebook-länk

20 20

Ingvars bokhö

rna1

Temat för detta nummer av Latin Lover är rymd och vad passar väl då bättre än att tipsa om den kanske märkligaste science fiction berättelsen i världslitteraturen nämligen Nobelpristagaren Harry Martinsons episka dikt ”Aniara” från 1956. I standardverk om science fiction nämns Harry Martinsons epos ganska sällan men av de samtida litterära verken från den tiden i science fiction genren så är absolut Martinssons berättelse den som hållit bäst och som fortfarande känns förfärande vacker, grym och modern. I ett för femtiotalet ganska typiskt undergångsscenario så

förstörs miljön på jorden i ett kärnvapenkrig. De överlevande människorna evakueras till andra planeter i solsystemet men rymdskeppet, eller som Martinson kallar det ”goldondern”, Aniara kommer ur kurs, missar sin destination Mars och fortsätter helt manöverodugligt ut genom solsystemet. Själva berättelsen innehåller väldigt mycket av det som är nästan tröttande vanligt inom science fiction. Här finns en raket på färd genom rymden med sin besättning samt diverse passagerare, resor till andra planeter och märkliga tekniska apparater etc. Men av alla dessa standardattribut

skapar Martinson en helt unik berättelse. Harry Martinson hade inte läst på gymnasiet och än mindre studerat på universitet. Men inför skrivandet av Aniara förberedde han sig minutiöst genom noggranna studier. Ett bra exempel på hur mycket författaren lärt sig om fysik och astronomi är att han i sång 77 beskriver en kollapsad stjärna som bildat vad astronomer i dag kallar ett svart hål. När man sedan betänker att dikten Aniara publicerades två år innan forskare kunde slå fast att svarta hål faktiskt existerar så förstår vi hur mycket research som ligger bakom dikten! Det första som slår läsaren är att berättelsen om rymdskeppet ”Aniaras” färd mot stjärnbilden Lyran är skriven på vers och indelad i 103 sånger vilket bara det gör den unik jämfört med i princip alla tidigare och senare science fiction-berättelser. Till det kommer att Harry Martinson även valt att skapa en mängd nya ord och tekniska termer för att beskriva den framtid han frammanar i sin berättelse. Några exempel på detta nyspråk är att rymdskepp benämns ”goldonder”, dator blir” mima” och atombomb ”fototurb”.

Denna fritt uppfunna vokabulär inger läsaren en känsla av att verkligen läsa ett dokument från framtiden. När Aniara kommer ur kurs efter att nästan kolliderat med asteroiden Hondo så blir Martinsons språkfantasi nästan smärtsam. Någon asteroid med det namnet finns inte i verkligheten men den ö där staden Hiroshima ligger på heter just Hondo. Precis som mötet med Hondo leder Aniara mot undergången så har atombomben som fälldes över Hiroshima fört mänskligheten mot avgrunden. Martinsons mest fantastiska skapelse är nog ändå den artificiella intelligens som han gav namnet miman. På femtiotalet kallades datorer matematikmaskiner och hade ungefär samma arbetskapacitet som dagens miniräknare. Artificiell intelligens där maskinen själv skriver sin egen källkod vilket uppenbart miman gör var inget som ens diskuterades 1956. Till skillnad från de onda datorer som så ofta förekommer inom science fiction som exempelvis ”Sky Net” i Terminator eller ”HAL” i 2001 så är miman en human och känslig intelligens som är hudlöst medveten om livets

glädjeämnen och plågor. När miman rapporterar och beskriver fototurbens förstörelse av staden Dorisburg för Aniaras passagerare blir offrens lidande för mycket för miman och den självdestrueras. De människor som åhör rapporten fylls först av sorg men fortsätter sedan att leva sina liv som vanligt. Den artificiella intelligensen är hos Martinson inte bara mer intelligent utan även mer human än människan! Berättaren i dikten är den tekniker som sköter miman och har titeln ”mimaroben”, ordet är sammansatt av mima och det slaviska verbet robot som betyder arbeta. Titeln mimarob betyder alltså ordagrant den som arbetar med miman.. Berättarperspektivet är klart manligt men jämfört med de flesta science fiction historierna från femtio och sextiotalet så finns det flera viktiga kvinnogestalter i berättelsen. Faktum är att de kvinnliga gestalterna är de karaktärer som lämnar mest intryck hos läsaren. Där finns den kvinnliga piloten Isagel, profetissan från Rind och den för moderna läsare närmast pinsamt okomplicerade arbetarflickan Daisi Doody.

Efter att Aniara lämnat solsystemet så förändras även den omgivande rymden. Märkliga fenomen möter den genom rummet och tiden fritt fallande goldondern. Naturvetenskapen får ge plats för mystiken i den evighetsrymd som fyller tomrummet mellan stjärnorna. Aniara publicerades i en tid när det kalla kriget mellan öst och väst var som mest intensivt och världen undergång verkade nära förestående. Rädslan för det förödande kärnvapenkriget som tycktes så hotande nära på femtiotalet genomsyrar hela dikten. Men historien tog en annan vändning och jorden gick inte under. För er unga som nu har era liv framför er är det en tröstande tanke. Världsläget kan tyckas svårt men katastrofen kan undvikas. Kloka och kämpande människor fick slut på det kalla kriget. På samma sätt kan vi som lever nu lösa de problem som hotar den moderna människans existens.

D E T TA N U M M E R S H O R O S KO P : VÄDUREN – 21/3-19/4

Efter en lång och mörk vinter känner du att hela din kropp skriker efter ljus! Trots att den kallaste årstiden inte ännu är över kan dina behov bli tillfredsställda, försök hitta ljus och hopp i andra delar av livet. Ge dina föräldrar en lång kram eller testa att meditera och livet kommer kännas lite lättare.

OXEN – 20/4-20/5

Du känner att livet just nu bara tuffar på helt utan spänning och att rutin har blivit ditt nya mellannamn. Men frukta ej! Nya tider är påväg. I och med längre dagar kommer även nya möjligheter, håll utkik!

TVILLINGARNA – 21/5-20/6

Just nu mår du bra. Livet rullar på och du känner dig rätt tillfreds, försök att bevara den känsla och fortsätt påminna dig själv om allt som är bra i livet. Tips: Unna dig själv en slapparkväll helt utan plugg, treat yourself!

KRÄFTAN – 21/6-22/7

En konflikt i ditt liv tar upp mycket tankekraft just nu. Ta två djupa andetag och slappna av, en lösning är påväg. Kanske innebär det en vän mindre, eller en starkare relation. Ha tillit och lita på att universum hjälper dig dit du ska.

LEJONET – 23/7-23/8

Kärlekslivet står stilla och du känner dig redo för en ny fling. Försök låta bli att fokusera på det du inte har just nu och ta vara på det som finns runtomkring dig just nu. Kanske är det kärleken du väntat på eller bara en vän du visat för lite uppskattning på sistone. Tips: Le lite extra den kommande tiden, för din och andras skull!

JUNGFRUN – 24/8-22/9

Du går igenom en mindre identitetskris just nu. Du funderar över vem du egentligen är och framförallt vem du vill vara. Så länge du är ärlig mot dig själv och dina känslor kommer allt att ordna sig, och du kommer bli den du ska vara. Försök prata med någon om dina tankar!

VÅGEN – 23/9-22/10

Skolan går inte som du tänkt dig just nu och trots att du kämpar hårt åstadkommer du ändå inte de resultat du vill. Ta det lugnt. Fortsätt kämpa och bra saker kommer komma din väg!

SKORPIONEN – 23/10-21/11

Du har aldrig känt dig så trött som nu. Vintern har tagit hårt på dig, men oroa dig inte: ljuset och värmen är påväg! Förvänta dig en boost i kärlekslivet de närmsta veckorna. Detta kommer dock inte komma automatiskt, se till att ta chanserna när de kommer!

SKYTTEN – 22/11-21/12

Under kommande period kommer du känna ett flöde av kreativitet i din kropp, i takt med ljusare tider kommer även nya tankar och idéer. Ta vara på dessa! När det kommer till familjelivet är saker lite knackigt just nu… Ta ett djupt andetag och förmedla dina känslor på ett lugnt och sansat sätt så kommer allt ordna sig.

STENBOCKEN –22/12-19/1

Om blickar kunde döda skulle du dött kärleksdöden för länge sedan. Även om din crush är behaglig att lägga blicken på så leder det ingenstans av att stirra. Det är dags att ta nästa steg: prata med personen! Se så, fånga dagen, carpe din crush och så vidare. Du fixar det!

VATTUMANNEN –20/1-18/2

Som. Du. Har. Jobbat. Varje kväll har det känts som du haft feber, och varje morgon har du vaknat med huvudvärk. Det är dags för lite self-care! Stäng av mobilen, ta ett varmt bad, läs en bok– du förtjänar det.

FISKARNA –19/2-20/3

Usch, fy och blä. Du har haft tillräckligt med kyla och mörker på sistone, både vädermässigt och känslomässigt. Du längtar efter värme och ljus, och värme och ljus skall du få! Bättre dagar är på väg min vän, håll bara ut lite till.

PLAYLIST: RYMD Cosmic Love Florence + the machine Space Oddity David Bowie

Cassiopeia Layla I min zon Silvana Imam

Space Song Beach house

This Is How We Walk On The Moon Jose Gonzalez

Jag vill .. ha en egen mane Ted Gardestad

Scanna QR-koden med din telefon!

SPOTIFYLÃ„NK

Moonshadow Cat Stevens

V I S E S I N Ä S TA N U M M E R AV

Nästa tema är:

Hör upp alla läsare! Vill du vara med i nästa års redaktion av Latin Lover? Se då till att söka den post som passar just dig och kom på vårt årsmöte den 12 april! Skicka in din ansökan till latinlover@live.se senast den 4 april! Vi ses då!

VAL En inskickad text ska vara mellan 1480-2850 tecken och bör ha anknytning till temat. Självklart kan du också skicka in serier, illustrationer, dikter, eller precis vad som helst! latinlover@live.se Latin Lover Södra Latin @latin.lover @sodralatinlover

KRAM, REDAKTIONEN!