#74 HYBRIS

Latin Lover.

hybris

Latin Lover #74 HYBRIS

Redaktionen Chefredaktör Mina Asp Romefors Vice Chefredaktör Anna Hellers Sekreterare Adina Edfelt PR- Ansvarig Erik Aglert Ekonomiansvarig Linnéa Busk Skribenter Alice Maddock Kitty Östergren Petter Ströbaek

Innehåll 3 Ledare Mina Asp Romefors 4 Redaktionsfrågan 6 Klottervägg Kitty Östergren 8 Intervju med SLAVS Mina Asp Romefors, Kitty Östergren 16 QUIZ: Hur mycket hybris har du Alice Maddock Petter Ströbaek 19 En treårig studie i hybris Kim Kindvall 20 Kropp och Knopp Alice Maddock 23 (Konstruktiv) kritik till Kåren Anna Hellers 24 Ledsna Narcissister Kitty Östergren 26 Ett manifest om Petter Ströbaek Petter Ströbaek 28 Rökandet krökandet och förökandet. Och Knarket.

30 Ingvars Bokhörna 32 Skön kille?

33 Unpopular opinions på Södra Latin Erik Aglert 34 Hybrisens tid Adina Edfelt 36 Horoskop Malva Lindholm 38 Söderflödet 39 Nästa nummer

Illustratör Gustav Hedengren Grafisk designer Li Brun

Kontakt Hemsida Sodralatinlover.com Mail latinlover@live.se Instagram @latinlover FaceBook Latin Lover Södra Latin

Ledare:

När man är i en toxic relation med sitt jag Att bli fördömd till hybrisbänken är något jag har fruktat sedan den dagen jag förstod innebörden av åkomman hybris. Visserligen är bänken snarare en piedestal med glitter och glamour för den som vistas på den, medan den för betraktaren är en plats likställd mögel. Synen gällande huruvida hybris är något sunt eller dåligt skiljer sig beroende på vilken position personen i fråga befinner sig i. När jag i fjol fick en hybrisanklagelse av en bekant såddes en rädsla, ett svek i mig. Inte ett svek mot personen i fråga, utan ett svek gentemot mig själv. Jag kastade äcklade (läs avundsjuka) blickar på de som enligt mig hade hybris och nu hade jag fördömt mig själv till detta. Vem hade jag blivit?

Personen som hybrisstämplade mig var någon jag umgicks med under en period i mitt liv när jag inte mådde bra. Och när ryktet nådde mig var jag i en brytpunkt i livet. Jag hade börjat tugga antidepp och var så trött på min ångest att jag likväl skulle kunnat auktionera ut den. Etta, tvåa, trea. Såld för 10 kronor! Den relation jag under år hade etablerat med mig själv var byggd på frigolit och när mina tårar nådde dess grund luckrades min stabilitet upp. Oftast förorsakades tårar-

Illustration: Alice Tesch

na av interna strider, mellan ångesten och handlandet. Jag hade etablerat en destruktiv relation med mig själv. När jag och mitt jag var ute bland folk var det precis som att vara i en metafysisk relation. Osämjan fanns enbart på grund av den toxic relationen jag hade med mig själv.

Sakta insåg jag att det inte var hållbart att behandla relationen som något metafysiskt.

För jag kunde ju inte göra slut med mig själv.

Själva klimaxet var när jag började isolera mig från mina vänner, enbart i rädsla för att börja kontaminera dem också. Så, istället för att tillåta uppluckringen av min instabila stabilitet tvingade jag mig själv att utveckla en icke-uppluckringsbar-grund. För att komma dit lärde jag mig att anamma ett beteende som jag kallade för “Le-mer-beteendet.” Jag började omättat le och drev fram en fasad där jag separerade ett yttre och ett inre. Som vinden i ett segel tog modet tag i mitt yttre och fick mig att andas den luft jag tidigare inte tyckt mig vara ämnad för. Plötsligt befann jag mig i motpolen från vem jag varit innan. Jag hade rotat mig i en trygg relation till mig själv.

Den plats modet hade tagit mig till var just den glamourösa Hybrisbänken, men när jag äntligen hade nått dit bröt ryktet min frid: Mina. Hon har ju hybris. Plötsligt förnam jag mig om varför denna separation var tvungen att ske, och bänken började mögla. Men nu, ett halvår efter det uttalandet rubbade min hybris, är jag bara tacksam för den. Hybrisen alltså. Tack kära hybris för den frigörelse du gav mig!

Mina Asp Romefors, chefredaktör

Redaktionsfrågan

Hur får man Bli kompis med Vaktis

Li Grafisk Designer

Erik pr-ansvarig

HU17A

MU18A

Jag vet inte kan nån berätta?

Kitty Skribe ES17B

Anna Vice Chefredaktör

sa18a

Alice Skribent MU18A

Man är skribent i skoltidningen.

Folk frågar ju typ konstant om de kan få en autograf :/

Adina Sekreterare SA18B

Var kille på södra, gå med i slavs.

Gusta Illustr

ES18B

hybris?

Genom att titta på Riverdale (berättigat)

1. Bli förkyld 2. Tro att det är coronaviruset

Li Grafisk Designer

HU17A

Linnea Ekonomiansvarig

Kitty Skribent

HU17A

ES17B

Använd emojis “ironiskt”.

PING* Kitty Östergren

Mina Chefredaktör HU17A

Gustav Illustratör

Petter Skribent MU18A

ES18B

Man laddar ner wordfeud och visar alla jävla skribenter i redaktionen att så svårt e det fan inte

Ladda som Micke P

Av: Kitty Ă–stergren

intervju med SLAVS

M

ed svettpärli- framför dem. ga ryggar och pulsen i hals- Slavs är större än vad de varit på länge, gropen söker vi oss upp till skolans vilket har lett till att våra kära rektoförbjudna korrer har insett var ridor: EK. Man eleverna på skolan kan tro att korär någonstans varje ridoren befolkas fredag mellan 11 - Efter klockinciav Södras glömda och halv 12. denten har jag inte - Christel hade ekonomiare, men det blir tydligt skrytit massa om vågat prata med var vi faktiskt är oss på öppet hus, någonstans när vi säger Cian. Uthonom. Jag är en hör skriken och över relationen dunsarna. Detta till Christel anser sådan som stanär estetkorridosamtliga att det är nar kvar och sopar en bedrift att de har ren. Vi är osäkra på om det lugnar så bra kontakt med upp, men både oss eller inte. Men Tommy, vaktmäsnär vi stiger in i taren. Men efter Odin och Martin det hemtrevliga prank-samlingen, köket, som vi inte där Cian hade ner ba: SPRING!!! visste fanns, välen klocka, är de komnas vi av fyra rädda för att relastora leenden. Letionen har ställts enden som bara äkta Slavs-medlem- på sin spets: mar kan förmedla. Vi ska nämligen - Efter klockincidenten har jag inte våintervjua fyra starka personligheter gat prata med honom. Jag är en sådan i årets Slavs; Ninni, Lovisa, Cian och som stannar kvar och sopar upp, men Ania. Om ni inte känner igen nam- både Odin och Martin ba: SPRING!!! nen kan ni bara sätta prefixet “Slavs” Ninni tillägger:

- Förlåt, men typiskt män.

Cian fortsätter och menar att det var tur att de hade byggt upp en relation med Tommy innan detta hände, för annars hade det varit svårt att bekänna händelsen.

Hur ser arbetsprocessen ut?

- Vi har ett möte på fredagar där vi bestämmer vilka som är ansvariga för vad inför nästnästkommande samling, svarar Ania, där några skriver en sketch, några ett medley och några blir ansvariga för att fixa ett band och ljud och ljus. Oftast fixar Anton ljud och ljus. Lovisa, som är en av tre musikare i Slavs, säger att de tidigare fått privatlektion på ljud och ljus av sin musiklärare: - Vi har ju blivit bättre än honom nu.

Så vi kan ju det från början.

- Alla har sina uppgifter, så börjar vi på måndagen att göra allt det, och har sedan ett genrep på torsdagen, om aulan är ledig… säger Ania, och syftar på att Slavs bokningar av aulan uppenbarligen är mindre prioritet än musikarnas.

- Jag måste bara slänga in en fråga lite snabbt, avbryter vår PR-ansvarige Erik Aglert, jag har hört att Slavs-Allis stannar uppe till tre för att redigera.

"

Nostalgi är

något vi fastnat på eftersom att det är så populärt, vilket ju är obehagligt att det är det som går hem på en skola med folk som är femton till nitton

"

Hur är det med sömn för er del?

- Ibland kan det kännas skitbra innan en samling, menar Lovisa, då kan man sova lugnt på torsdagen, men om inget fungerar är det ju kris.

- Ja, då drömmer man ju mardrömmar hela natten, lägger Ninni till.

För att hämma mardrömmarna har Slavs flertalet gånger dragit på AW på torsdagen, och då följer även videoredigering och dator med. Ania frågar hur det egentligen gick. Ninni svarar: - Det gick bra i 10 minuter och sen var alla ba “Aee, det är lugnt.”, slog ner skärmen och ställde ölen på datorn.

Vi frågar: Har ni någon favoritsamling?

- Alltså, nostalgisamlingen var ju bra, svarar Lovisa.

Spelar ni mycket på skolans/publikens känslor?

- Nostalgi är något vi fastnat på eftersom att det är så populärt, säger Ninni lite skamset. Vilket ju är obehagligt att det är det som går hem på en skola med folk som är femton

till nitton, att det folk blir gladast av är det som de tittade på när de var fem. Det här är ju tiden när alla ska titta framåt, tänka på framtiden.

Men nej, det enda folk blir glada av är typ barnkanalen.

Trots att nostalgi alltid är ett säkert kort, har en viss generationskrock inträffat: - Man har ju själv sina referensramar men som på pranksamlingen där vi ba “Gud vad roligt vi ska rick-rolla dem”, sen insåg vi att 03or inte vet vad en rickroll är. Ingen fattade vad det var, berättar Ninni, vilket följs av en kör upprörda röster. Ofta!?!

- Men alla Tik Tok-skämt gick ju hem hos 03orna, säger Ania, det vet de vad det är.

När vi ändå är på ämnet nostalgi, svävar vi in på deras första erfarenhet som Slavs-medlem, och därav deras första planeringsmöte: - I somras hade vi ett planeringsmöte i Humlegården, berättar Ania. Ninni inflikar “Men kommer ni ihåg att en polis kom fram då och frågade om vi hade sett en man

som har onanerat offentligt där?”

Ania fortsätter att berätta om de första mötena, som när de var hos Ninni och hon bjöd på ett snabbkaffe som gjorde Ania yr: - Det är ju mörkrost, säger Ninni, det kanske är det du inte klarar.

Petter Ströbaek menar att det vore höjden av oprofessionalitet att hålla på med någon i vår egen redaktion, något vi har svårt att ta ställning till, därför frågar vi hur de ser på saken, fast inom Slavs: - Om en policy någonsin har funnits så gäller den inte längre, svarar Ninni.

- Det har aldrig funnits någon policy, flikar Lovisa in.

Estetare, som är av naturen speedade, blir som en påfågel under parningssäsong under samlingarna och vi undrar: Har det någonsin förtärts alkohol under en samling?

- Nej, men vi beter oss så av adrenalin, svarar Cian, det är nästan så att vi tar en adrenalinspruta innan. Det är INTE alkohol.

"

När jag skul-

le byta om kom en i naturtrean, som ska hållas onämnd, in och jag hade inga kläder på mig, alltså jag hade verkligen INGA kläder. Och båda SKREK.

"

"

Alla i grupperna är så otroligt

ambitiösa och engagerade i varje möte och om inte ena hälften är där så är andra det, vi peppar alltid varandra

"

Den stressiga tiden innan samlingarna får Mina att tänka på när hon gick i ettan och en forna Slavsmedlem lämnade toaletten helt bajsstinkande; Behöver ni ta en 20 minuters toabreak innan?

- Nej! Toaletter ger Lovisa dåliga vibbar, hon utvecklar: - Det var så hemskt!!! Under en samling skulle jag verkligen byta ALLA mina kläder, jag skulle ha en jätteful jumpsuit på mig för jag skulle spela mamma. Och då gick jag på toan vid aulan och på den är det en hasp som är lite trasig. När jag skulle byta om kom en i naturtrean, som ska hållas onämnd, in och jag hade inga kläder på mig, alltså jag hade verkligen INGA kläder. Och båda SKREK.

Kommer ni sakna Slavs när studenten splittrar er?

- Jag har fått stå på scen varje fredag, berättar Cian, jag har alltid gillat att skämma ut mig, men det här är ju något mer extremt, det här är något helt annat.

- Det är ju nästan socialt självmord, tillägger Ania.

Lovisa fortsätter och tycker att det är kul att ha olika projekt att tänka på hela tiden: - Hela grejen är ju skitkul och det kommer ju vara lite tomt för man kommer ju inte ha en sån grej som man vet att man har fett kul på.

- Det är det som är så bra att det är ett audiovisuellt sällskap för en skola, menar Ania, och man behöver ju inte

anstränga sig så jättemycket, vi har ju en publik, det kan vara slappt, men alla i grupperna är så otroligt ambitiösa och engagerade i varje möte och om inte ena hälften är där så är andra det, vi peppar alltid varandra. Det är synd att man går miste om det men vi har ju vår youtube.

Vad vill ni säga till nästa Slavs?

- Ta det inte på för stort allvar, lugnar Lovisa, det är inte som att vi letar efter någon som gör en bra arbetsintervju, vi kommer inte ställa frågor och så. Vi kanske kommer be dig jonglera eller göra partytrick… eller inte.

Jag, Mina, som ensamma teoretiker i sammanhanget måste ändå fråga: Vad gör ni om en teoretiker söker?

- Jag skulle ta med! Utbrister Ninni, jag tycker att vi ska prioritera dem, inkvotera.

- Det skulle ju göra deras liv så mycket roligare, menar Cian.

Innan vi går måste vi bara fråga, vad ska ni göra av era stipendiepengar som ni vann på julavslutningen?

- Ska vi åka till Åland för våra stipen-

diepengar? kontrar Lovisa till Slavs.

- Ja, då har vi ju 2000 spänn att spendera där, flikar Ania in.

- Förlåt men det är fortfarande spik att vi ska köpa hoodies, avslutar Ninni.

Ja, hybrisen kanske inte har slagit lika hårt som vi trott på Slavs, men vi försöker en gång till och frågar: Känns det bra att ha prefixet Slavs framför era namn?

Som svar får vi ett unisont “JA!”, däremot är lyckan begränsad till endast Slavs-sammanhang.

- Enda gången jag blir kallad för Slavs-Lovisa är när mina kompisar vill få mig att hålla käften, bekänner Slavs-Lovisa.

Här följer en kort paus, där en fajt utbryter över en ballerinakaka som ska delas i tre. Typiskt estetare.

Vad vill ni säga till era fans?

- Fuck you.

- Nej, absolut inte, vi älskar er!

Fördomar: Slavs får inte så mycket ligg egentligen.

Alla: FALSKT! Ania: Såhär, jag har en pojkvän.

Ninni: Nej, alla i slavs är oskulder. Nästa fråga!

Ni är lite halvsura för att Cornelis fick all kredd för sin Bear Grylls-imitation Alla: SANT, falskt, SANT. Ninni: Förlåt, nu verkar vi som jättedumma personer.

Cian: Han var jättebra men det klipptes bort lite delar med olika människor, för vi alla var ju med, men det blev mycket inzoomningar på honom.

Ania: Ja precis, men jag tycker att han förtjänar all kredd han har fått.

Lovisa: Men det var typ lite alla tillsammans som kom på hela Bear Grylls och så kunde Cornelis imitera asbra.

Ninni: Han var född för att spela den rollen! Han pratar så på engelskalektionen också.

Ania: Men vi är inte sura!

Ni brukar kolla på era egna youtubevideos lite för ofta.

Alla: SANT! Lovisa: Jag brukar visa min lillebror som är 13, han tycker att det är skitkul.

Ni har egentligen inte hybris.

Alla: FALSKT! Lovisa: Slavs i sig, som grupp, har hybris.

Ninni: Jag skulle säga tvärtom: Slavs har inte hybris, men jag har hybris.

Erik Aglert byter Latin Lovers idéer mot att få sitta i ljudbåset.

(Här utbryter förvirring eftersom att ingen förstår vad som menas.)

Cian (tror att det är ett förslag): Ja det kan vi ju göra!

Ninni: Neeej det är Kitty som har spridit att vi snor era idéer!!!

Erik: Jag får så mycket skit.

Cian (tror fortfarande att det är ett förslag): Alltså det skulle vara fett kul om vi fick några av dina idéer och du satt vid ljudbåset.

Ninni: Vi har total originalitet.

Erik: Men jag får så mycket skit i chatten för att folk tror det här...

Ninni: Jag kontaktade bara Punani för att jag är ett sånt fan av henne!

Världen utanför södras ramar börjar kännas lite innehållsfattig.

Alla: SANT! Ninni: Gud ja. Men man typ försöker prata med någon om det man gör och försöker beskriva slavs och så FÖRSTÅR de bara inte. De förstår inte hur stort det är. När min mamma stavade slavs med f (slafs) förstod jag att världen utanför Södra inte är för mig.

Cian: Jag tror att den insikten mest har kommit under loven, när jag velat gå till skolan och göra samling.

Lovisa: När man ska förklara för någon som inte går på Södra, har de inget engagemang i det man berättar om, såhär “Ja du gör samlingar, okej…”

Cian: Ska man säga “Nej men vi är en grupp i skolan som gör sketcher..”?

Ninni: Man låter ju som en tönt!

Cian: Exakt. Och sen behöver jag hela tiden säga att “Vi är en stor skola och vi har jävligt mycket publik” för att de ska fatta grejen. Annars tror de att vi är jättetöntiga!!! Vilket vi kanske är?

Det var dålig stämning i teaterklassen när slavsaudition skulle hållas.

Alla: Sant!

Ania: Nej, men det är inte kul om vi skyltar med att “nu ska vi ha Slavs-möte” om det är folk som sökte men inte kom med. Men det var inte dålig stämning, det skulle jag inte säga.

Ninni: I bild var det absolut inga problem, det var ingen som visste att jag var med i slavs. Det var ingen som visste vad slavs var.

Så det spelade ingen roll.

Lovisa: I musik var det bara vi tre som sökte, men nu känns det ändå som att vissa kanske ångrar lite att de inte sökte. Det är mer det.

Vi: Men det är ju så för att ni är så bra.

Ninni: Eller för att de såg att vi var så jävla dåliga att de kände att de kunde göra det bättre.

Ni tycker att Odins klagande på att han redigerar till tidiga morgontimmar börjar bli tröttsamt.

Alla: Nej, falskt.

Ninni: Han biter ihop!

Det var dålig stämning i teaterklassen när slavsaudition skulle hållas.

Alla: Sant!

Ania: Nej, men det är inte kul om vi skyltar med att “nu ska vi ha Slavs-möte” om det är folk som sökte men inte kom med. Men det var inte dålig stämning, det skulle jag inte säga.

Ninni: I bild var det absolut inga problem, det var ingen som visste att jag var med i slavs. Det var ingen som visste vad slavs var.

Så det spelade ingen roll.

Lovisa: I musik var det bara vi tre som sökte, men nu känns det ändå som att vissa kanske ångrar lite att de inte sökte. Det är mer det.

Vi: Men det är ju så för att ni är så bra.

Ninni: Eller för att de såg att vi var så jävla dåliga att de kände att de kunde göra det bättre.

Intervju: Mina Asp Romefors, Kitty Östergren, Alice Maddock, Erik Aglert Text: Mina Asp Romefors, Kitty Östergren

QUIZ:

Hur mycket HYBRIS har du?

Fråga 2: Du ser en mamma titta bort från sin barnvagn i en sekund och den börjar sakta åka ner för en backe. Vad gör du?

A: Jag springer efter den och fångar vagnen, sen tar jag en selfie med mamman.

B: Jag räddar situationen men informerar mamman om att det var ganska klantigt gjort.

C: Ska jag vara helt ärlig hade jag nog bara gått förbi.

D: Det är väl klart som fan jag hjälper; jag är inte ondskefull.

E: Jag springer efter och försöker göra så gott jag kan för att rädda barnet.

Fråga 1: Vilken låt gillar du mest av de här?

A: I am a god - Kanye West B: Rålis - Strobaek C: Lush Life - Zara Larsson D: Mozarts flöjtkonsert i D dur E: Jag diskuterar inte min musiksmak

Fråga 3: Du fick precis reda på att någon har en crush på dig, hur reagerar du?

A: Jag inser att det är exakt hundrade gången det hänt mig.

B: Jag hade inte sett det som en stor grej.

C: Jag försöker få reda på vem det är.

D: Jag blir smickrad men fortsätter livet ändå, det är kul med mysterium.

E: Jag tvivlar på det.

Fråga 4: Har Brad Pitt vunnit en oscar?

A:Varför ställer du den här frågan?

B: Han har inte vunnit som skådis nej.

C:Vann han inte en precis?

D:Han är väl bra, han borde väl vunnit eller?

E: Jag vet inte tyvärr.

Fråga 5: Vilken är din favorit från The Beatles?

A:John Lennon B: George Martin C:Ringo Starr D:Paul McCartney E: George Harrison

Fråga 6: Hur många har du legat med?

A: Har tappat räkningen.

B: För många haha C:4 kanske D:Konstig fråga E: Diskuterar helst inte det

Fråga 7: Du får 500 000 kronor att göra vad du vill med. Vad gör du?

A: Ger 100 000 till välgörenhet och försöker få in det i varje samtal.

B: Köper ny utrustning för mitt skapande.

C:Jag köper lite fonder eller aktier, chansen finns att jag får mer.

D:Jag tror jag skulle ge det till familjen på något sätt.

E: Diskuterar helst inte det

Flest A: Cissi Wallin Grattis! Du är en sån som har ett så stort ego att det är svårt att vara runt omkring dig. Folk blir chockade när du snackar om någonting annat än dig själv, och det är ovanligt att du tröstar en person utan att säga, “Just det där har också hänt mig,” och berättar din sorgliga historia i stället, boohoohoo.

Dock så vet du i alla fall om att du har hybris, så lite självdistans har du väl. Samtidigt är ditt enda personlighetsdrag att du typ, “ursäktar” ditt stora ego genom att ba: “Ja, men vadå, bättre det än att jag hatar mig själv.” Aa, fast — är det verkligen bättre?

Flest B: Petter Ströbaek Från ett utifrånperspektiv har du ett svinstort ego — det går omöjligen att neka till — men skillnaden på dig och person A (så självupptagen att man anser sig själv i princip vara Gud) är att du egentligen är en ganska osäker och svag person.

Så här: du skryter jämnt för att dölja faktumet att du känner dig lite misslyckad, innerst inne. Sedan blir du jättedefensiv när någon säger: “Sluta ha så mycket hybris,” för att du “egentligen inte har det”.

Flest D: Jerka Johansson Du har inte alls ett stort ego, men du är heller inte så överdrivet ödmjuk att man blir misstänksam över “hur snäll du är”. Det ryker svensk B-kändis vibes från dig, men inte på ett dåligt sätt. Så här: Du har klarat dig bra i livet och är ändå relativt folkkär, men du kommer aldrig riktigt bli mer än så. Vilket också är okej. Du gillar ditt liv, och är nöjd med dig själv och det du har åstadkommit.

Flest E: Keanu Reeves Det är nästan läskigt hur lite hybris du har. Det är inte att du är liksom extremt misslyckad och aldrig har någonting att skryta om — du har haft ett extremt lyckat liv, och lyckats kämpa dig igenom vad som än har kommit i din väg — det är bara att du är så onekligt ödmjuk och underbar att man vill spendera flera dagar i streck med dig, och bara njuta. Om du skulle vinna något pris och tjäna massa pengar, skulle du ge bort en stor del av inkomsterna, utan att ens berätta för någon. För att du alltid vill det bästa för alla, helt enkelt.

Quizmakare: Alice Maddock och Petter Ströbaek

RESULTAT:

Flest C: Jennifer Lawrence Nu kanske du tror att du inte kommer vara en så jobbig person på skalan, eftersom du safeade med svaren och undvek att ta A eller B, men egentligen är du nog faktiskt den värsta typen människa någonsin. Just för att du har absolut ingen självdistans. Den finns liksom inte ens i parallellt universum.

När du ska skryta om det minsta lilla, vilket du gör ofta, börjar du alltid meningen med: “Jag vill inte låta som att jag har hybris nu, men…” Vilket är tusen gånger värre än att ha hybris och åtminstone kunna stå för det.

En treårig studie i hybris För några månader sedan fick jag det uttalat. En liten fågel viskade i mitt öra att en viss person benämnt mig som någon med hybris. Jag, av alla människor, karaktäriserades med frasen “hon tror att hon är något”. Absurt, tyckte jag, upphovsmannen till detta hemska brott är ju den som utan tvekan tror att den är något. Jag suckade och skrattade och klagade till mina vänner. Hybris, vadå jag? Förlåt mig för att jag har ett socialt liv eller vadå? Jag försäkrade alla om att denna hybrisen absolut inte var ett av mina karaktärsdrag.

Men sedan tänkte jag tillbaka på min tid på Södra Latin och kom fram till en slutsats. Den lyder som följande.

När man börjar gymnasiet har man två val: vinna eller försvinna. Man får välja mellan att bli någon, eller typ plugga som en tönt. Detta val kan vara medvetet (läs: Anton Alfredsson) eller omedvetet, som det blev för mig. Nu kanske ni tänker att jag låter lite självgod som hävdar att det inte fanns någon annan väg för mig än att nå den absoluta toppen i Södras hierarki, men vad är självgott med att helt enkelt erkänna sin egen överlägsenhet?

Det enda jag säger är att det faller mig naturligt att vara bäst på allt jag gör. Ända sedan jag var liten har jag briljerat. I grundskolan var jag min mentors alldeles egna pärla och i nian fick jag en växt av

min fysiklärare. Jag fick A på varje prov utan att plugga en sekund. En stjärna helt enkelt. Ni hör ju själva hur era argument emot mig bara faller.

Jag minns tydligt första gången en naturelev gick in i mig i ettan och inte sa förlåt. Där gick jag på väg till rökis, det ökända centrumet för Södras känsla av rojalitet, och en naturelev gick in i mig utan att ursäkta sig? Ser du inte kronan på mitt huvud gumman? Suck. Första gången en etta kom fram till mig i tvåan tänkte jag bara: nej, jag kommer inte köpa ut Nocco. Blir så frustrerad av att ingen fattar att de har att göra med något mycket större än de själva.

Jag må vara en bitch, som knuffar undan ettor i korridoren när de inte flyttar på sig, ger folk sura blickar när de tar kaffe för långsamt och har på mig platåskor endast som ett medel för att fysiskt såväl som mentalt kunna se ner på folk. Men ni kan lära er något av mig.

Och det är helt enkelt att ibland måste man kunna erkänna att någon är bättre än en själv. Jag uppmanar er alla att ta en titt runt omkring er och verkligen försöka hitta någon som är bättre än jag. Det går inte, för jag är inte bara bäst i skolan, jag är en ängel på jorden. Avslutningsvis säger jag bara: det är inte hybris om det är sant.

Mvh Kim Kindvall, drottningen

Kropp och Knopp

D

et var en gång en ung kvinna av börd, Alice — vår hjälte i denna saga — som på en fest träffade en metrosexuell, typiskt ”skön” grabb — sagans antagonist. De skakade hand, började konversera i god ton. Ena saken ledde till den andra, och helt plötsligt ändrades stämningen då samtalsämnet byttes till ett väldigt, väldigt risqué område: Inte sex, och inte knark, och inte ens politisk ställning. Utan musiksmak. Ett extremt farligt territorium att bege sig in på, speciellt med en metrosexuell, typiskt ”skön” grabb på en fest.

Då samtalet ändå hade halkat ett snäpp åt det hållet började vår unge hjälte väldigt försiktigt berätta vad hon lyssnar på. Hon gillar ju lite allt möjligt, Alice, vilket hon sa glatt och lättsamt.

Grabben lyssnade, rätt ointresserad, gav lite av en blick, och sedan kom hans svar, som krossade den tunna, svaga isen de innan hade åkt lugnt på: ”Aha, jag lyssnar bara på classic rock—” han sa det sådär också, classic rock, på amerikansk engelska, inte bara ’klassisk rock’— ”för att, aa, det är ju helt objektivt bästa musikgenren.”

Alice skrattade till lite, för att det var så dumt sagt, men när hon kollade tillbaka på honom såg hon att han var

hundra-tio-helvetets-procent seriös.

Vår unge hjälte sa, ”Men, vadå, alla tycker väl att just sin musiksmak är bäst?”

Och vår antagonist, med hatt och solbrillor inomhus, i januari, för att han var ju skööön, svarade: ”Joo, men, ja, men jag säger ju att klassisk rock är liksom, objektivt bäst.”

Det lät som satir, helt ärligt.

Alice svarade, ”Jag vet ju vad objektivt betyder, men det finns väl ändå ingen genre som är objektivt bäst, även om det finns låtar som objektivt är bra, för att de är harmoniskt uppbyggda…” et cetera, et cetera. Detaljerna är inte så viktiga, utan det egentligt betydelsefulla är att det hövliga samtalet fortsatte på liknande vis i säkert över en halvtimme. En konversation som innan hade hållits i god ton förvandlades till hetsig, och, hur mycket hon än försökte, kunde inte vår käre Alice övertala grabben att det omöjligen kan finnas en ”bästa genre”, eftersom alla på jorden tycker att det de lyssnar på är just den ”bästa genren”. Hon lade till och med fram diverse analyser samt musikteoretiska begrepp på bordet, och bemärkelser hon var riktigt jävla stolt över, såsom: ”Kvintessensen—” det sades långa ord på kvällskvisten, minsann— ”i musik är att det du lyssnar på ska få dig att känna någonting, och då spelar det ingen roll vilken genre det är.” Trots detta, kunde

grabben inte ändra sin åsikt, eller ens försöka förstå sig på hennes argument, och till slut blev Alice bortdragen till dansgolvet, och det blev slutet på parets gripande kärlekshistoria, samt slutet på ett samtal som hade följt den dramaturgiska kurvan ganska så riktigt.

Som ni säkert har förstått, så var det jag som var den unge hjälten i sagan; och hur irriterande och envis den där killen än var, gav han mig åtminstone inspiration till att skriva om ett ämne jag inte innan har reflekterat så överdrivet mycket kring, men som jag nu inser är en tumör i vårt samhälle, som bara växer och växer: Musiksmakshybris. Den klart värsta typen av hybris.

I och med att jag går musik upplever jag hur grovt den är varje dag, och det går liksom inte att komma undan det.

Alla jazz-elitister tycker ju att bebop och bossanova är det enda vettiga som finns att lyssna på, att det ’bara är så’. De som älskar Wienklassicism står fast vid att inget slår Mozart, och de som enbart lyssnar på indierock/alternative anser sig själva vara gudar tack vare det.

Självklart har jag då försökt komma till botten med musiksmakshybrisen — om mina kompisar har det, varför det ens finns, vilka typer av personer som har mest av det — och för att förhoppningsvis kunna lösa detta problem har jag frågat runt lite om folks åsikter kring ämnet:

Är din musiksmak bäst?

• • • • •

• • • • • •

Min musiksmak är probably väldigt dålig Ja alla tycker väl själva att man ändå har bra musiksmak haha Jag tycker fan att min musiksmak är bra Nej ganska lökig faktisk Min musiksmak är bäst nej men jag känner väl att jag ändå har en väldigt varierad musiksmak och är öppen till det mesta, jag tycker själv att den är väldigt bra hihi nej Jag tycker minmjsiksmak är beast Tycker om andras också men jag tror jag är den enda som verkligen uppskattar min egna Ja! Min musiksmak är nog sämst av alla.

Den är KLART overlägsen

Finns det en genre som är objektivt bäst?

Finns det en genre som är objektivt bäst? •

• • • • • • •

• •

Jag skulle säga att pop är den bästa genren eftersom den kan kombineras flawlessly med andra genrer.

Den är inte sü kreddig men jag tror verkligen det.

Tror inte det finns nün specifik genre som är bäst bäst eftersom alla tycker olika Soul och disco är bäst hahha pop!!! det funkar alltid Nej Rock är bäst, kommer alltid vara och har alltid varit enligt mig klassisk musik!

Sa en güng pü skämt att Reggae är den enda genren med büda budskap och bra gung men har insett att det där är sü nära sanningen det kan komma.

Konstmusik är den enda riktiga musiken!

Jag tycker inte att det finns en objektivt "bäst" genre fÜr musik är ju ändü pü nügot sätt konst och all konst är subjektiv.

Tyvärr tror jag inte att detta räknas som en ‘riktig’ vetenskaplig studie, eftersom jag ’studerade’ mindre än 100 personer.

Men ändü har jag kommit fram till lite svar — exempelvis att alla inte alls tycker att just sin musiksmak är bäst, samt att det finns en typ, 4/11 10 chans att nügon tycker att det inte finns en objektivt bäst genre (OBS! Statistik är inte riktigt min starka sida).

Med det sagt, skulle jag ändü vilja püstü att den absolut viktigaste lärdomen man kan ta till sig utifrün detta, genom att tolka och analysera resultaten, är att en stor majoritet, även de som inte är krigsskadade av att gü musik pü skolan,

• • •

• • • • • •

• •

De som har mest hybris är dem som lyssnar pü klassisk rock enligt mig Absolut ja pü sista [frügan] hahaa.

(Jag frügade vilken genre.) Haha typ jazz typ klassisk och jazz, de tycker väl alltid att det är bättre än nügot annat och tycker att alla som gillar pop eller nüt mer basic borde skämmas Bebop och barock Jaaaa gud ja jobbiga jazzsnobbar.

Det blir sĂĽ jäkla ledsamt även fast jag själv tycker om jazz de som lyssnar pĂĽ fransk rapđ&#x;˜?

JazztÜntar o djs ALLA som lyssnar pü techno De som lyssnar pü trükig Lana Del Rey musik. Visst det är bra texter men man kan knappt hÜra dem tack vare hennes ansiktslyft.

Aa, folk som lyssnar pü jazz och �alternativ� musik Jag tycker dom som lyssnar pü emopop ELLER kpop har nästan alltid asmycket hybris

tycker att jazz-elitister har mest musiksmakshybris. Sü, tänk pü det nästa güng du gür i musikarkorridoren, och hÜr folk spela upp ’snygga licks’ eller nügon skit. Det är dem som är minoriteten.

Lüt de inte fü onÜdigt stora egon, snälla.

De kommer bara bli besvikna när de inser att ingen utanfÜr SÜdra Latins dÜrrar ens vet vem Jacob Collier är. Och, slutligen: Om du, efter att ha läst sagan om classic rock snubben, misstänker att du lider av musiksmakshybris (alltsü, grovt lider av det, inte bara hihi-detjag-gillar-är-bra-antar-jag), snälla sÜk professionell hjälp. Du har fortfarande tid att gÜra om och gÜra rätt.

Text: Alice Maddock

(KONSTRUKTIV) KRITIK TILL ELEVKÅREN Av elever, för Södra Latins Elevkår När detta nummer släpps har det gått två dagar sedan elevkårens årsmöte. Här presenteras kritik mot den föregående styrelsen och förbättringsmöjligheter till den tillträdande styrelsen. Sammanställningens intention är att lyfta mindre hörda perspektiv om elevkåren och elevkårens verksamhet, och får gärna användas som underlag för att göra elevkåren bättre. Åsikterna nedan är skrivna av anonyma elever både utanför och innanför kåren. Sammanställningen representerar inte en enhällig(t negativ) syn på elevkåren och elevkårens verksamhet: • • • • • • • • • •

Mer transparens från styrelsens håll, för känner att det är lite oklart vad de gör och vad de “vill ha” från oss i utskotten (Kåren) ställer elever och lärare mot varandra som om det fanns en konflikt Fixa relationen med skolledningen Att sälja fika eller organisera skattjakter kommer inte förbättra miljön på skolan (angående Miljöutskottet) De interna utskottens ambition att ha omkring ett möte i veckan är lite överflödigt i förhållande till hur många evenemang som verkställs totalt Det känns inte som att vi i kåren kan se till att utföra våra uppdrag gentemot medlemmarna fullt ut, för så fort vi tar upp något med ledningen så slås det ner och tas ej vidare (angående Visselpipan) Man borde satsa på färre, men större, event Bättre återkoppling kring kårens verksamhet till de som valt att inte engagera sig i ett utskott Konkreta uppgiftsbeskrivningar för ordförande respektive ledamot i utskotten, så båda parter vet vad de ska göra och för att slippa skev arbetsbelastning åt båda håll Mindre snack mer verkstad!

Sammanställning: Anna Hellers

at mak h W es na

Ledsna narcissister

“What makes narcissists sad?” När frågan kommer upp i min mejlbox som ett dagligt utdrag ur en tråd från Quora. com, som jag signat upp mig för av någon outgrundlig anledning för länge sedan, drar den åt sig min uppmärksamhet.

Quora.com är för den som undrar någon slags filosofisk, internationell version av familjeliv, fast med, vad jag tänker mig i alla fall, mindre galna människor. Folk ställer frågor och andra svarar, det är oftast fascinerande och intresseväckande men hur som helst helt utan källkritik.

Det är bara en samling personer som berättar om sina egna liv varav de flesta tror att de vet något om världen, ungefär som jag själv och många andra här på skolan håller på. Lite som när det diskuteras politik på släktträffen och ingen har något riktigt belägg, utan bara slänger ur sig vad de tycker sig veta. Ibland blir det obehaglig stämning och man går därifrån och spelar just dance med alla barn istället. Men medan samtalsämnet på släktmiddagen till exempel kan handla om att mjukt försöka droppa faktumet att det är omöjligt, eller åtminstone svårt, att vara moderat och samtidigt rädda miljön så är quora-frågorna oftast betydligt intressantare. Höjdpunkter är bland annat ”Have you ever seen a kid and just thought "Well, they're doomed"?”, men även mörkare: ”I think my child is ugly, what should I do?” och ”I slept with my teacher and got pregnant. I’m 17. What do I do?”

Tråden handlar självklart om människor med personlighetsstörningen narcissism och om varför de, tydligen, ofta är ledsna. Det är inte den typen av narcissist som jag syftar på i den här texten. Jag är inte narcissist i den medicinska meningen, människor runt mig är, vad jag vet, inte heller narcissister men ändå är det ett personlighetsdrag jag själv och jag tror många andra känner sig besläktade med i svaga stunder. Det är även ett ord som slängs runt med i vardagliga sammanhang ungefär lika ofta som man kan se hela Nöjesguiden och company sitta och lura inne på Wollmars, dvs både oroande och imponerande ofta.

Otto Rank var den första som publicerade en artikel om narcissism där han kopplade det till fåfänga och beundrande av det egna jaget, år 1911. Freud själv ansåg att narcissism var en följd av den mänskliga överlevnadsinstinkten. Det låter ju rimligt, att upphöja jaget över andra och hålla sig själv allra närmst i livshotande, fysiska och psykiska, sammanhang för att överleva. Men nu är vi faktiskt inte särskilt hotade alls. Den allmänmänskliga narcissismen som överlevnadsinstinkt har gått från att handla om att undvika att bli jagad av någon järv eller att råka göra något barn argt så att häxbålet start stod tänt, till handla om saker som en taggning i en ful instagrambild eller en tinderprofil som inte är helt putsad. “Petitesser” skulle vissa (t ex gamla och eremiter) säga,

a

t s s s s a i d c ? i c r “VIKTIGT” säger vi, generation Z. Nästan omöjliga att undgå är det stora läger som utmålar sociala medier som det som förstör vår tid och framförallt det som förstör dagens ungdomars psyken.

Det ironiska är att ingen är så medveten om sociala mediers negativa effekt som ungdomarna ifråga själva är. Det finns väl minst hundratusentals olästa debattartiklar om hur sociala medier påverkar människors självbild, kroppsbild och psykiska hälsa skrivna av högstadieelever ute i cyberrymden. Existerande i olika filer på google drive och på linjerat a4-papper i rättningshögar. Jag skyller framförallt nationella proven för detta överflöd av sorglig, lillgammal självinsikt. Stackars små texterna som är så bortglömda. Betygsatta är de också av trötta svenska- och engelska-lärare. I debattartiklarna skulle nog högstadiebarnen säga att sociala medier gör oss till narcissister och även att de, framförallt, gör oss ledsna. Att det sen är samma barn som finansierar Bianca Ingrossos karriär är en annan femma. Vi är i alla fall många negativt drabbade av att inte bara behöva bete oss IRL, vilket i sig är ansträngande, utan också behöva ta hand om våra sociala medier-jag som mest liknar reklampelare för oss själva.

Jag tänker inte säga att vi alla är ledsna narcissister, och inte heller att de som är det är det det på grund av sociala medier. En del är enbart renodlade narcissister; ungefär 0,5% - 1% av befolkningen är diagnostiserade i den medicinska bemärkelsen. En del är narcissister som mår

prima: den lilla ovanliga och föränderliga gruppen bekräftade narcissister, men de är omringade av en större grupp mycket, mycket ledsna narcissister med omättade bekräftelsebehov. En del är bara ledsna och inte narcissister överhuvudtaget, till exempel Kjell Höglund. Men många av oss är ändå periodvis ledsna narcissister.

Och nu har vi kommit till en debattartikels sedvanliga uppmaning, alltså filosofin som livnär bl a Anders Hansens karriär, en genre samhällskritiska “tänkvärda” illustrationer på (ironiskt nog) instagram, Netflix stora satsning Black Mirror och den som enligt vissa skulle göra Sveriges psykakuter till tomma ekande, eller åtminstone normalbelastade, salar. I det här fallet är det stunden då jag sparkar in den vidöppna dörr mången trött niondeklassare puttat på innan mig.

Samma dörr influencers desperat önskar slås igen (om influencers ofta tänker på deras karriärers beroendeställning till googles sociala medie-imperium) eftersom att målgruppen ledsna narcissister i alla fall är köpstarka och väldigt bra för alla samarbeten, de är ju både narcissister och så himla ledsna.

Att be alla radera sociala medier känns lite som att säga “kan inte Donald Trump bara vara snäll istället:(“. Så jag gör inte det. Jag säger bara: instagram är så ute, framtiden är TikTok. Dansa, mima till the Weekend och var ledsen över att ingen uppskattar dig tillräckligt på nätet, samtidigt.

Text: Kitty Östergren

Ett manifest gällande Petter Ströbaek Petter Ströbaek har nu gått in i sin fjärde termin som en av Södra Latins största ikoner. Ibland ser man honom sitta själv i Caffiz med en läsk i handen och frenetiskt kolla runt för att se om det är någon han känner som kan sätta sig hos honom. Man kan också se honom stå i musikarkorridoren och skryta om att han hade 2200 följare på vine. Men mest ser man honom i matsalen där han alltid vänder alla konversationer han är med i till att handla om sig själv. Trots att han är Södra Latins snyggaste kille efter Joel Möller så har inte många kommit in på djupet av honom, förutom alla människor i hela världen för han är ju för fan en öppen bok.

Familj En grej som Petter Ströbaek älskar att prata om är sin familj. Det är ju en extended family så att säga. Han har skilda föräldrar vilket är det enda han är ganska ödmjuk över, han insåg väl typ för 2 år sen att det är typ det tråkigaste någonsin så han slutade prata om det då. Det han dock alltid pratar om är sina syskon. Från att hans storebrorsa var med i en JTO-sketch en gång till att hans lillasyrra är från Indien. Hans föräldrars yrke är väldigt oklart men av någon anledning så har hans pappa beef med Paolo Roberto. Nämn aldrig det till honom dock för då kommer han berätta den anekdoten

och sen 70 andra om sin familj.

Fritid Petter gör musik på sin fritid som han också lägger ut på Spotify. Ingen bryr sig egentligen men någon gång sa någon på en fest att han att hade hört en bra låt av Petter så nu tror han att han är nästa Justin Bieber typ. Han brukar gilla att prata om sin musik men bara med folk som han anser är lika coola eller coolare än honom. Om det kommer en jävla nolla på en fest då kommer han hata den personen för evigt. Förutom sin musik så driver Petter en hatgrupp mot skateare.

Love life Hur är Petters kärleksliv egentligen?

Har jag någon chans att få honom runt mina ådriga muskler. Nej du har nog inte en jättestor chans, Petter är en blandning av incel, simp och assexuell. Han är alltså alla dåliga typer av killar blandat i en. Han är dessutom en konstig beröring från att få ett metoo uppror på sig #DetäröverStröbaek #Viharingablötasneakerssåstoppmeddinavidrigarepliker Rykten Petter har ju många rykten mot sig.

Har han haft en mörk barndom? Har han en liten snopp? Har han en stor snopp? Är hans snopp krokig? Är han borgerlig? Varför har han stora fötter fast små händer? Startade han uggtrenden? Startade han axelbandstrenden som aldrig blev en trend?

Har han herpes? Har han haft sex med den fula i Alcazar? Har han en glasögonfetisch? Bajsar han 4 gånger om dagen? Blir han bara kåt av On-

salakorv? Alla rykten ni nånsin har hört är 100 % sanna.

Sammanfattning Petter är ju jävligt bra helt enkelt, förutom att han inte är så jättebra på att ta skämt och att han blir jävligt kränkt väldigt ofta. Men annars så är han en svag 7/10, nej han är en stark 6/10. Grejen är att det krävdes en enorm dos av hybris för att Petter skulle klara av allt det tuffa i livet.

En gång efter att jag bråkat med min pappa så slutade bråket med att jag praktiskt taget skrek på honom att jag var sämst. Då sa han att inte höll med, men jag insisterade. Till slut kollade han på mig med en vis blick och sa ”om du tycker du är så dålig, då vill jag att du varje dag kollar dig själv i spegeln och berättar att du är bäst i hela världen.” Det var nämligen det han hade börjat med i sina tonår och fortsatt göra i resten av sitt liv.

Testa det om du vill bli lika bra som mig, eller bättre.

Text: Petter Ströbaek

Rökandet, krökandet och förökandet. Och knarket.

Första terminen på Södra Latin. Pälsmössornas, platå-Martens och de lågmidjade jeansens comeback. Jag skulle kunna skriva en bok, en pjäs eller ett flera sidor långt reportage om den, men på grund av tidsbristen man får här så får jag nöja mig med denna medelmåttiga text och enbart en fördjupning av en sak som varit riktigt illa.

Så vad är det som är så hemskt? Det finns många svar på det beroende på vem du frågar.

E=mc delta T, när teatrarna snor allt mellis, att lära sig det kinesiska och ryska alfabetet parallellt och den ständiga jakten på ketamin i den icke existerande drogtorkan är några olika exempel tagna från våra mycket exklusiva linjer.

I detta hav av tidskrävande problem så skulle jag vilja presentera det allra minsta och töntigaste, men som också platsar bland de jobbigare: den ohyggliga fest-hetsen. Gud så otacksamt och löjligt att jag ens nämner det tänker ni. Vem fan är jag ens?? - pfft.

Men snälla tro mig, den finns. Segeltorp eller Norrtälje, häxa eller Baileys.

Allt går ju för fan hem numera, så länge man får supa. Till och med bildarna tog ju ett litet break från Da Vinci på jullovet och lyckades med penslar, färg och sprit att måla ihop något.

Deras tavla till krök avbildade till sist många nyanser när kulturkrockarna mellan olika linjer var det som förgyllde färgpaletten och gjorde kvällen bättre än Mona Lisa hon själv. Det är såna behagliga stunder man alltid har som grundtanke när man ger sig ut på helgdagarna, i hopp om att överträffa det senaste. För vad har man egentligen att förlora när man får tillfället i akt att vara någon man absolut inte är, bara för en (flera) kväll(ar)? Man får flörta med folk man egentligen inte gillar för att ”oj han var ju typ snygg ikväll!?”, använda det tajta linnet man aldrig skulle ha i skolan och dansa till alla dem låtar man älskar men aldrig officiellt lyssnar på. Det är livets ljuvaste melodi för en del och absolut en kultur som har vår skola runt sitt lillfinger.

Eftersom att vi, Södra Latin, vi har drivkraften för att kunna lägga vår värdighet åt sidan helg efter helg och för att inte kunna prioritera saker som vi mår bra av - nämligen hybris.

För vi tycks ju ändå ha allt. Imagen, karisman, ciggen och langarna förstås, och inte tvekar vi att dra med oss den sinnesstämningen till vartenda galej åt höger och vänster. ”Asså jag har inte varit på en enda fest den här terminen utan att ha träffat på nån från södra, skoja inte” sa min konfakompis som går på Jarlaplan till mig när vi sågs på lovet. Antingen är det hon som har mycket begränsat antal kontakter och alternativ, eller så är det faktiskt som jag tror - vår hybris har kommit att skapa en allmän osäkerhet. Vi vågar inte missa en fest för att då förlorar vi det enda vi är bra på - röka, kröka och föröka. Och så får vi inte glömma knarket förstås.

För det är vi också så himla bra på!

Faktum är att det är så många som är bra på att knarka numera att den som är bäst på det vinner. Den blir hybris-

medaljör och har lite högre meriter på CV:et än vi andra, lyckosten!

Men nu har den andra terminen dragit igång och vi alla står nu inför kvällarna med förnekade minusgrader, genomdränkta converse, saknad av vinterjackor och en outhärdlig sommarlängtan. Med tanke på det vill jag inleda detta med en form utav ledord. Typ något vi kan skriva med tuschpenna på handflatan och då och då påminnas om: Chilla. Det finns mer att leva för. Låter ju fullkomligt orimligt nu när jag säger det högt, men det gör det faktiskt. Vi har hela livet framför oss att dricka Smirnoff och lyssna på Katten i trakten, så varför göra det fyra tillfällen på två dagar? Våga vara nyktra ibland och våga ha rent piss - det blir roligare sen. Jag fattar om era hjärtan pumpar ut blod av stress och FOMO just nu, så börja på steg ett: Lär er att missa saker och skrota osäkerheten. Skrota denna jävla Södra-hybris.

P.S - Alla som blev provocerade av min förra provokativa text: fortsätt gärna att sprida den<3 #kys Anonym

Ingvars bokhรถrna Ursula le Guin: "Lavinia"av Hjalmar Bergman.

Markurells i Wadkรถping

38

Det här numret av ”Latin Lover” har Temat för detta nummer av Latin Lover tystnad som tema. Vad är då lämpligare är hybris och då faller det sig naturligt än att tipsa om en roman där huvudperatt tipsa om Hjalmar Bergmans roman sonen äntligen får bryta en tystnad som ”Markurells i Wadköping” från 1919. varat i mer än tvåtusen år!

Hjalmar Bergman föddes 1883 och avled Romanen har samma namn som hu1931. Bergman kom att producera en vudpersonen och tillika berättaren den mängd romaner, sagor, noveller. Bergitaliska kungadottern Lavinia. man levde så länge att han fick möjligFörfattaren är Ursula Le Guin och rohet att skriva manus till stumfilmer och manen är ett av hennes sista längre litpjäser avsedda för den nya uppfinningen terära verk från 2008. Hon var nästan radion. Faktum är att han under en peri80 år när ”Lavina” publicerades men od faktiskt var anställd i Hollywood men hennes fantasi och berättarglädje var inga av hans manusidéer resulterade i helt obruten. några filmer.

Jag har tidigare tipsat om romanen ”Markurells i Wadköping” är det verk av ”Gravkamrarna i Atuan” från 60-talet författaren som överlevt bäst och fortav samma författarinna. I båda böckfarande sätts upp som teater, filmas och erna är huvudpersonen en kvinna men kommer i nya pocketupplagor. När man miljön, stämningen och berättelsernas läser romanen eller ser den framförd på uppbyggnad är helt olika. scen är det inte svårt att förstå att detta Trots att romanerna är så olika så prägverk fortfarande fascinerar en modern las de ändå båda av författarinnans spepublik. ciella magiska och psykologiserande Historien utspelas precis som en antik berättarstil och jag kan försäkra att den tragedi under en enda dag, nämligen den som läst och tyckt om ”Gravkamrarna 6 juni 1913. Huvudpersonen är krögaren i Atuan” säkert kommer att uppskatta Hilding Harald Markurell. Han kommer detta boktips. under den dagen att drabbas av en närI Vergilius epos från 19 f.Kr ”Aeniden” mast gammaltestamentlig hybris när han som handlar om det romerska rikets vill inte bara hämnas på sin fiende utan uppkomst beskrivs Lavinia mycket få hela stadens ekonomi vält över ända. kortfattat. Hon har till skillnad från Den fiktiva staden Wadköping är en tyandra kvinnliga personligheter i epopisk mellanstor svensk stad från tiden set inga repliker och beskrivs bara som runt 1900. Författaren ger denna stad en tyst, blond och med lättantändligt hår. historia och befolkar den med ett antal Le Guin låter däremot Lavinia tala oavexcentriska och oförglömliga karaktärer brutet på 279 sidor. Det är hennes röst som fröken Rüttenschöld med sitt gresom ledsagar läsaren genom berättelsen delina kabinett. och genom henne så får vi ta del av de

händelser som formade hennes och Markurell är en uppkomling från ingenkanske världens öde. stans som genom skumma affärer blivit Det finns en mängd intressanta motrik och många borgare i Wadköping är sägelser i Lavinias berättelsen. Hon vet skyldig honom pengar. Markurells fiende och accepterar att hon både är en prinhäradshövdingen Carl Magnus de Lorsessa och sedan drottning i ett konungche är Markurells motsats i allt. Han är arike under sen bronsålder samtidigt adlig, har ett rykte om att vara hederlig, som hon är en produkt av diktaren Verbra på affärer och anses rik. gilius fantasi. En diktare född tusen år Markurells son Johan ska ta studenten efter hennes död! denna dag och det är mycket tveksamt I ett par centrala scener så konfronterar om han kommer att klara proven. Även Lavinia diktaren Vergilius vålnad och De Lorche har stora bekymmer. Han är tillsammans så diskuterar de hur han gift med en mycket yngre kvinna. Geskildrar henne och den värld hon lever nom att ösa pengar över henne har han i. De avsnitten är kanske de mest svindförstört sin ekonomi och är nu ruinerad. lande exemplen på intertextualitet som När kvällen kommer denna junidag har jag någonsin stött på i litteraturen. författaren avslöjat stadens mörka eller Le Guins berättelser handlar inte om snarast sjaskiga hemligheter. De Lorche kampen mellan gott och ont utan om har visat sig vara en tjuv och bedragare skillnaden mellan att fatta livsbeslut utan några känslor för sin familj. Markusom får bra eller dåliga konsekvenser. rell ser sin son ta studenten men får ändå Likadant är det i ”Lavinia” där berätse sina drömmar om en social karriär för taren fattar stora beslut som leder till sin familj och därmed även sin hybris gå krig men också lägger grunden till ett upp i rök. framtida imperium. Om det är bra eller Författarens berättarglädje och ironisdåliga val får läsaren själv avgöra. ka berättarstil får läsaren att skratta åt Naturen är besjälad av hemlighetsfulla anekdoter och händelser som egentligen makter som bokens huvudperson uppär tragiska. Faktum är att denna roman fattar och ibland utnyttjar. Det är ingen som författaren beskrev som ett sorslump att den döende Vergilius ande får gespel av eftervärlden har setts som en kontakt med just Lavinia och inte nåkomedi. gon annan av karaktärerna i ”Aeneiden”.

Bergmans prosa är mycket rik och charNär jag lade ifrån mig boken så känmigt gammalmodig. För en ung person de jag som om jag fått uppleva ett helt som vill utöka sitt ordförråd och förbättmänniskoliv från tonåren med alla dess ra sitt eget språk är romanen en gudagådrömmar om framtiden till ålderdomen va. och en äldre människas syn på livet.

Det var en mäktig känsla.

39

Skön kille?

Jag träffade en gång en kille hemma hos en av mina närmsta kompisar. De kände varann genom någon gemensam vän som också var där den kvällen. Jag har aldrig varit med om någonting så bisarrt och orimligt som den här killens ego. Ett östermalmsbarn med en ny tjej varje kväll och päron som ägde någon stor advokatfirma med miljoner på kontot. Eller, det var i alla fall så han fick sitt liv att låta.

Han kunde inte hålla käften i mer än en halv minut i taget. Jag tyckte han verkade vara en rent ut sagt patetisk och självgod liten skit.

Men det sjuka är att personerna runt omkring mig verkade falla för hans uppenbart falska bullshit.

Folk verkade tycka att han var skön, trots att han nog var den oskönaste människan jag någonsin har träffat. Han verkade dessutom

ha många följare och vänner, så de var uppenbarligen inte ensamma om att ha den åsikten. Hela situationen fick mig att tänka lite, och jag insåg till sist att fan, folk litade på honom för att han själv genuint trodde på det han sa? Han tyckte verkligen att han var den mest fantastiska människan på jorden. Faktumet att det inte bara var någonting han ville få andra att tro, utan någonting som han själv var helt övertygad om gjorde mig nästan lite förvirrad? Tycker folk verkligen så bra om sig själva? Är det bara jag som egentligen hatar mig själv men försöker ge andra bilden att jag är lite lagom självsäker? Kanske, eller kanske inte.

Men en sak fick den här killen mig att inse. Fan vad man tjänar på att vara ett självupptaget as.

Lite kränkt musiketta

• • • •

Unpopular opinions på Södra Latin På södra är vi mästare på att tycka. Om hela södra skulle gå ut 9:an så skulle vi få klassens åsiktsmaskin. Ofta är det åsikter som delas av majoriteten på skolan men åsikterna kan även spreta. Trots olika uppfattning på vissa saker så finns det åsikter som i princip alla är överens om är så kal�lade ”opopulära åsikter”. Jag har gått och undersökt de absolut opopuläraste åsikterna som existerar på Södra. De åsikterna som man aldrig i sitt liv får yttra om man inte vill bli nedslagen eller portad. Åsikter som enligt de flesta inte borde få finnas!

Här har ni dem:

•

• • • • • • •

• • • • • • • • • • •

Det är nåt fint med att stå i kö till maten.

Jag älskar när sångare sjunger i korridoren!

Kan vi inte starta en döda-djur-förening.

Snälla låt pandorna dö ut, de gör ingen nytta!!

Funderar på att starta ett nytt ”södra confessions”-liknande konto det känns verkligen inte som att folk har tröttnat.

Nelson Mandela skulle aldrig släppts fri.

Kan ingen halalslakta Greta Thunberg?

Jag hatar ostbågar.

Matsalen är rymlig och stor.

Latin Lover var bättre förr.

Matrebellen är sämst.

Den äldre caffiz-tanten kissar i kaffet (oklart om denna faktiskt stämmer eller om det ens är en åsikt) Petter Ströbaek luktar lax Knark är dåligt Alla musikare är överskattade Skrivaren är så funktionell Jag tycker ändå att det är rättvist att musikarna och bildarna får bättre datorer ”Karaktärer” är så rolig Kan vi inte starta en mansförening?

Bakis-munchies är godare än högmunchies Mjölk smakar bajs Stråkarna är elaka Caffizpriserna är orimliga

Tack till alla som skickat in! /Erik Aglert

Hybrisens tid Hybris, detta ord som känns så modernt, så samtida, men som i verkligheten härstammar från den grekiska mytologin under antiken. För grekerna var hybris målet att vara bättre än gudarna. Hybris som definition är samma sak som att ha storhetsvansinne, att ha en “starkt överdriven självuppfattning”. Det har alltid varit förknippat med något fult, att tro för gott om sig själv, speciellt i Sverige - detta av jantelagen styrda samhälle. Jantelagen säger att du inte får tro att du är något, att du ska ha fötterna på jorden och aldrig säga saker som “wow vad snygg jag är idag”. Du ska helt enkelt inte ha hybris.

På senare tid har dock en trend smugit sig fram, en anti-jante-trend

som får sitt bränsle från självförverkligandets tid och har sin plattform främst på sociala medier. Kändisar som Zara Larsson har varit öppna med att de inte tänker låtsas ovetande om sin framgång utan trotsigt uttrycks att “jag är bäst och jag vet om det”.

Budskapet är att det är ohälsosamt att vara för jantig, för att kunna älska sig själv behöver man kunna stå för det, och det ska ingen skämmas över. Man försöker förändra samhällsnormen till självförverkligande genom självuppskattning med otaliga self-love-posts på Instagram. Tonen är den hos ett rebellerande barn och stödet från följarna överflödande, de älskar när kändisarna står upp för sin rätt att öppet uppskatta sig själva. Kändisarna tjänar på det. Det har blivit populärt att ha hybris. Det har blivit mode. Även på södra märks denna trend.

Det märks i beteendet, i samtalen och framförallt på sociala medier. Med en gnutta ironi och en stor del fuck-off till

"Vad kan det göra för nytta för samhället egentligen, om alla ändå bara låtsas?

Skulle vi inte må bättre av lite uppriktig ärlighet?" samhället och dess gamla normer ska på Instagram en skrytfest ta fart. Den utstuderade hybrisen blir ett sätt att nå popularitet. Det är även en subtil typ av aktivism. Samtidigt sparkas det bakut om någon skulle ha mage att öppet påstå att en har hybris, då blir det istället en den-som-sa’t-han-va’tsituation. För det är ju fortfarande utåt sätt fult att ha hybris.

Detta blir paradoxalt, speciellt då de flesta använder denna hybris som ett verktyg för att nå högre höjder, för

att verka cool och obrydd och kanske även för att börja älska sig själv på riktigt (eller iallafall ge intrycket av att göra det) - och inte som det uttryck för självförverkligande som det maskeras till att vara. För de flesta tror ju inte så gott om sig själv, de flesta är rätt osäkra - och kanske, troligen, allra mest de som stoltserar med sin hybris. Hur ska man lära sig att vara nöjd med sig själv genom att låtsas vara det för att verka cool? Är det inte bara ännu ett sätt att visa sin osäkerhet för sig själv? Även om det är ohälsosamt att vara för jantig och ständigt klanka ner på sig själv, är det knappast hälsosamt att låtsas älska sig själv. Fake it till you make it kan funka ett tag, men inte i längden. En påklistrad hybris är ju trots allt inte samma sak som gott självförtroende och att vara säker i sig själv. Vad kan det göra för nytta för samhället egentligen, om alla ändå bara låtsas? Skulle vi inte må bättre av lite uppriktig ärlighet?

Text: Adina Edfelt

Horoskop Vädur - 21/3 - 19/4 Du har mycket expansiv energi just nu. Försök att inte vara Någon från ditt förflutna kan dyka upp igen. Var lite försiktig så hård och otålig mot andra. Ha också tålamod med dig dock tills du fått reda på personens avsikter, gå inte med på själv, då det är troligt att du kommer behöva ta itu med vad som helst. gamla relationsmönster som inte gynnar dig längre.

Oxe - 20/4 - 20/5 Du har det ganska nudig ochsjälv känner kanske attmer du än Det är förändring i luftenstressigt och du just finner dagdrömma inteVar hänger med.för Dudet kanokända dock vara egetditt största hinderså att vanligt. inte rädd ochditt checka beteende just nu och skapa problem som annars funnits där. det inteinte blirskulle passivt aggressivt.

Tvilling - 21/5 - 20/6 Du är så lättombytlig, nujust måste ettfinns beslut.

Frågaatt gärna Kommunikation är svår nu, du fasttadet mycket någon om hjälp dock det tänka kan vara svårtduattkan se allt säga är klok inte förståelsen där. då Börja på hur klart justdina nu. talanger för egen vinning och kanske ekonoutnyttja misk vinning.

Kräfta - 21/6-22/7 känns trögt ochvilket kämpigt Ta en dag för i taget Du är snabbLivet på fötterna just nu kan nu. bli gynnsamt dig.och lita på att det kommer bli lättare snart.

Ta hand om den Men kom ihåg att du ibland måste förklara din tankebana för de som behöver det, och dig själv såklart.

Spendera tid med runt omkring dig för att undvika missförstånd. familjen eller nära vänner.

Lejon - 23/7-22/8

DuDina har lätt för att tänka utanför boxen just nu, nu. förutom Använd ditt intellekt relationer är extra harmoniska i hemmet fördär att det lärakan dig bli mer för enklare Lek med dinatt liteoch gnissel.

Ta detkommunikation. bara lugnt så kommer du se kreativitet. allt löser sig.

Jungfru - 23/8-22/9

Tänk över dina ekonomiska vanor för att effektivisera dem. Våga Den här månaden handlar produktivitet för dig.iNågot vara lite spontan och om ta risker, du har passion ditt livsom just nu. du jobbat på länge kan få en överraskande bra utveckling. Kom ihåg att ha realistiska förhoppningar.

40

Våg - 23/9-22/10 Det ärJust lättnu förhandlar dig att formulera justsånu, dina så mycket allt om att dig ha det kulskriv somner möjligt, tankar.

Försök att försonas en familjemedlem fördet attär lätt att som möjligt.

Håll baramed lite koll på din ekonomi, skapautgifterna lugn i digdrar själv.iväg.

Skorpion - 23/10-21-11 Du känner och argintensiv än vanligt.

Försök Försök att inte att Dudig ärmer merfrustrerad passionerad och än vanligt. ta ut det på konflikt familjengenom och personer intepåhar med proundvika att intesom ta livet så något stort allvar.

Du har blemet att göra. att Få utlopp genom att prata med miljö någonför smart. potentialen skapa en omhändertagande dina kära.

Skytt - 22/11-21/12 Ha kul med vänner! Du kan se saker Om du tänker påän attvanligt göra enoch resa det vara bra att skjuta upp merd idealistiskt påkan så sätt den ett tag.

Se till att vara så självständig som möjligt alla fall, inspirera andra. Kom dock ihåg att behålla dina fötter ipå någon kan försöka utnyttja din öppenhet. jorden.

Förändring är på väg.

Stenbock - 22/12-19/1 Låt dina vanligtvis stora ambitioner växa sig större då stora Din magkänslai karriären är stark just nu,väg. lyssna den.ett Du kommer möjligheter är på Detpå finns behov av attvilja fokusera påpå hur du kan tjäna Komoch ihågdefiniera att mandem. ibland jobba relationer för attpengar. åter skapa måste samarbeta trots att man inte håller med alla.

Vattuman - 20/1-18/2 Det är en bra tid att tänka över ditt liv just nu. Fokusera på fårhälsosam ovanligt rutin många idéer och hittar inspiration enDu mer och fundera över ditt jobb ochi det var mesta du just nu.

Försök att se på saker med ett öppet sinne, då vill ta ditt liv näst. Ta din tid för tänkande men glöm intekanske att du kommer för ändra åsikt. socialisera att din väcka inspiration.

Fisk - 19/2-20/3 Fokusera på ett större perspektiv istället för att stressa Du behöver få vara ensam och tänka just nu. Du oroar dig över småsaker eller bli för investerad i drama. Tänk på mycket också, men lita på att saker löser sig. Var kreativ i livet som magi, upplev den och skapa den åter. hur du tänker på lösningar.

Text & illustration: Malva Lindholm Text och illustration: Malva Lindholm 41

SF ÖL DÖ ED RE t

Jag är ganska rädd för att en ny våg av narcissister ka ta över Södra. Jag pratar såklart om alla E-boys på TikTok. Tog oerhört illa vid mig när jag såg detta.

Tjo! Tänkte att jag skulle skriva in något till det här numret eftersom temat passar mig på pricken. Jag mena på pricken (vilket assskööönt språk jag använder hihi;)). Vill egentligen mest säga att typ alla på södra är fett fake o wannabe hybris (vet typ inte ens om man skriver så men ni fattar hihi;)) Jag vill oxå säga att hybris behöver typ inte ens vara nåt dåligt, asså det är väl ändå bra med självförtroende. Men hybris och självförtroende hänger inte ihop? Eller? Jag tycker typ att det kan vara tvärt om oxå. Jag menar typ jag som har bra självförtroende har inte hybris. Asså tror ni fattar. Ville bara dela med mig av en tankeställare. #Dontdodrugskids Alba Turesson SA19B

Idag såg jag en som är högt uppsatt i elevkåren snacka med en i 03-eliten. Betyder det att de försöker göra elevkåren cool igen. Är elevkåren möjligtvist korrupt? MVH gossip guy

Om du kan vissla så är du bög MVH gossip gay

Vill bara lägga en kommentar att en kompis till mig som också är skribent på Latin Lover hade tema ”sig själv” på hennes 18 års fest.

Vem fan är som hon?

Tack för detta nummer, vi ses i nästa!

Spellistan:

Nästa tema är:

SK

AM

Och vi vill ha DITT bidrag!

Skicka in!

Tack för det här numret, vi ses i nästa!

Om du inte vill ha tidningen, släng den inte utan lägg den i återvinningslådan i gången mellan A-och B-huset