Issuu

Primitiva dramer Del 2 Kungen utan land En nations fรถdelse (20) Magnus Aurelio

Kungen utan land. Tragedi i fem akter. Dramats personer: Olav Haraldson, kallad den digre, efter sin död kallad den helige, konung av Norge (1015-30) En man från västlandet Hrane, Olav Haraldsons fosterfar Tore Gudbrandsson Norska bönder Åsgaut Årman, i tjänst hos Olof Skötkonung av Sverige Björn, stallare hos Olav Haraldson Brynjolf Ulfalde, bonde vid Göta Älv Ragnvald, jarl av Västergötland Ingeborg Tryggvadotter, hans hustru, syster till framlidne Olav Tryggvason Västgötska och Bohuslänska bönder Hjalte Skeggjason från Island, matlagsvän med Björn Stallare Ingegerd, Olof Skötkonungs äkta dotter Olof Skötkonung, konung av Sverige (994-1019) Torgny Lagman, veteran i Uppsala Svenska bönder Hrörek, norsk lokalkonung i det inre av landet Sighvat Skald från Island Astrid, oäkta dotter till Olof Skötkonung, Olav Haraldsons gemål Arnvid den Blinde, Torvid Stamme och Frejvid Döve, tre bröder i Uppsala Emund av Skara, lagman ett sändebud från Knut den store Anund Jakob, konung av Sverige (1019-50) Knut den store, även kallad den mäktige, konung av Danmark, England och senare även Norge (1014-35) Hans män Håkan Jarl av Norge, Knut den stores överfogde Hårde-Knut, son till Knut den store Ulv Jarl, Knut den stores svåger En skosven hos Knut Ivar Vite, norrman i Knuts tjänst Två danska munkar Egil Hallson, soldat hos Olav Erling Skjalgsson och Einar Tambarskälver, två norska stormän Tore Hund, sedermera såväl Olav Haraldsons som Björn Stallares baneman Hårek på Tjotta, rik man Toraren Lovtunga, skald från Island Aslak Fittjaskalle, Erling Skjalgssons ärkefiende Olav Tryggvasons vålnad

dessutom soldater av alla nordiska nationaliteter Handlingen utspelar sig i Norge, Sverige, Danmark samt Ryssland under åren 1015-30.

Kungen utan land. Akt I scen 1. Stormväder och havsdån. Ett skepp närmar sig land. Råa klippor och karga omgivningar. En man stiger fram och går det annalkande skeppet till mötes. När skeppet, som är fullt med folk, kommer in till klippan, faller mannen på knä. Mannen Välkommen, konung utan land! Olav (från skeppet) Vem är du? Mannen Jag är den som hälsar dig välkommen hem till det land som du alltid skall vara konung över. Olav Varför kallade du mig då konung utan land? Mannen Ty så skall du kallas, när du förlorat ditt rike för evigt och därmed vunnit det. Olav Du är galen, karl. Mannen Endast den galne är vis. Olav Stig upp från marken. Det passar sig inte för en fri man att böja knä för en annan fri man. Mannen Jag böjer knä för dig emedan du alltid skall vara fågelfri. Olav (till Hrane) Den här karlen går mig på nerverna. Kör bort honom. Hrane (från skeppet) Han vill er bara väl, Olav Haraldson. Befolkningen här på västlandet är vidskeplig. Olav Men jag är det inte, ty jag är kristen som Olav Tryggvason, som bragte ordning och reda här i landet. Jag vill inte ha några vettvillingar svansande omkring mig. Mannen Förlåt min uppriktiga ärlighet, herre konung utan land, men jag ville bara välsigna er för ert ödes skull. Olav (till Hrane) Mannen är galen. Flytta på honom, ty han står i vägen, och jag vill gå i land. Hrane (till mannen) Flytta på sig, människa! Mannen Men jag är den siste som står i vägen för kungen utan land när han skall landstiga i det land som skall förkasta honom och kröna honom för evigt. Olav Vet hut, karl! Mannen Tala inte ovänligt till mig, herre. Jag känner ert öde. Olav Tig med det i så fall tills det slår in och du får anledning att tala om det! Mannen Kungen utan land är vis. Olav Nu har jag fått nog. Jag går i land. (kliver i land. De andra följer efter honom.) Om du kan säga något vettigt, karl, så tala om för mig vad denna holmen heter. Mannen Ni har kommit till Säla, som ligger utanför Stad. Olav För första gången sade du nu någonting positivt, när du omtalar för mig att jag har kommit till en ö som kallas för den Sälla Ön. Säll är jag som har kommit i land vid den Sälla Stranden av det konungarike som jag har kommit för att taga i besittning såsom mitt rättmätiga arv efter hjälten Olav Tryggvason. Hrane En större konung har Norden aldrig haft. Olav Och aldrig en friare heller. Han kristnade fler mänskor än någon annan och stupade som martyr för vårt nordiska rikes frihet. Ty Norge är det första och äldsta och centralaste riket i Norden och hela Nordsjöns drottning. Ingen svensk eller dansk skall kunna ta vår högsta suveränitet ifrån oss. 2

Hrane

Väl talat, Olav Haraldson, men du har ännu ett folk av fiender i landet, och i spetsen för dem finner du Håkan Jarl. Olav Det blir en bagatell. Nu är vi här, och det är det viktigaste, och ingenting skall någonsin få oss härifrån. Harald Hårfagres och Olav Tryggvasons storhet och makt är härmed återupprättad här och nu i mitt namn. Mannen Diger är du som vågar trotsa mäktigare kungar än du. Olav Res dig upp, karl. Din knäböjande ställning äcklar mig. Mannen Jag reser mig icke för er på det att ni icke må falla. Olav Här faller ingen mera så länge jag står på Norges jord. Kom, Hrane, och ni andra! Nu lämnar vi den här karlen åt hans fnoskerier. Mannen (reser sig) Glöm icke, Olav Digre, att jag varnade er för ert öde. Olav (halkar och faller ner på ena knät) Hrane Se upp! Det är lerigt här! Olav Där föll jag! Hrane Icke föll du, konung. Du fäste bara din fot här i landet. Olav Men på det föll jag. Hrane Se det icke så. Regera klokt och handla överväget, så skall världen stämmas gynnsam till din regering och du aldrig falla. Olav Jag skall aldrig fälla Norge, men Norge fällde mig. Mannen (ropande efter dem) Olav Digre, vad var det jag sa! Olav (till Hrane) Den där olyckskorpen förföljer mig. Han har redan fördystrat mina första steg som konung i mitt hemland. Hrane Bry dig inte om honom. Olav Men han får mig att frukta för mig själv. Hrane Frukta endast Gud. Olav Du har rätt. Gud är ödets motsats, och med Gud kan jag trotsa varje oblitt öde. Till häst, mina herrar! Vi har ett land att befria! Hrane Leve Olav Haraldson, Norges laglige konung! Alla Leve Olav Haraldson! Mannen Leve Olav Digre! Olav (till mannen) Bara du inte säger mer nu är jag nöjd. (till Hrane) Låt oss gå kvickt nu innan han öppnar käften igen. (De går.) Mannen (ensam) Leve Olav Digre! Scen 2. Trondheim. Olav Hrane Olav Hrane Olav

Hur många är de? De är sju hundra. Lika många som vi. Ämnar de slåss? Gärna vill de det, men de har ingen ledare. Gå och säg till dem då, att jag inte vill slåss med dem. Jag vill bara tala med dem. Hrane Gott. Jag hoppas blott de låter sig talas vid. (går) Olav Bönderna är landets jord, dess stoft och korn, dess märg och hjärteväsen. Om jag blott får bönderna i min hand har jag hela riket. O bönder, stackars simpla, dumma, omedvetna hjärteblod av riket! Ni är i vår mänsklighet vad djupet är av havet, varifrån de värsta stormarna rörs upp. Ni rör er som ett strå i vindens våld i Guds våld och har ensamma all makt att störta konungar och riken och införa nya ordningar. Jag önskar känna er och älska er. Ja, jag tror mig redan känna er. (Tore in med tre försagda bönder.) Gode män, var ej försagda inför mig. Behåll på era huvuden de fromma mössorna. 3

Jag är blott en av eder. Klokt har ni gjort i att låta mig få tala med er. Ni vet att jag träffade Håkan Jarl i somras. Vad ni kanske inte vet är, att han i vittnens närvaro överlämnade hela sin styrelse i mina händer. Dessa vittnen är här och kan i varje enskild detalj upplysa er om allt vad som koms överens mellan oss. För övrigt är det min akt och mening att bjuda er samma lag och fred som Olav Tryggvason bjöd er före mig. Och ni skall veta, att jag är den ende som har makt att bjuda er den lag och fred, den frihet och suveränitet och självständighet som han gav er och som han dog för. Enda alternativet är främlingskungar från Danmark och Sverige. Varför ha en utländsk herre när ni kan ha en norsk? Säg, är inte detta logiskt resonerat? 1 bonden (med mössan envist i handen) Vi vill inte ha några herrar alls. Olav Tror ni att ni slipper dem med att slippa mig? Tror ni att Sveriges och Danmarks maktgalna tyranner skulle lämna er i fred om jag inte skyddade er? 1 bonden Ni bara stjäl från oss på samma sätt som de och Olav Tryggvason gjorde. Olav Jag beskattar er för att skydda er. Är det bättre att de stjäl från er för att ruinera er? 2 bonden Eyolf, du slipper inte herrarna hur du än försöker. De skall alltid förtrycka oss. Och eftersom denne här är närmast, varför inte acceptera honom, eftersom vi ändå kan tala med honom? Han är ju i alla fall här i Trondheim. De andra känner oss inte. 3 bonden Du har rätt, Brynolf. Låt oss böja oss för Olav Haraldson, eftersom vi i alla fall kan få prata med honom. 1 bonden Nåväl, Olav Digre, var vår konung på gott och på ont. Olav Det är bra, Eyolf. Sätt nu på dig mössan och gå ut härifrån som en man och tala dina andra bönder till rätta, så att ingen bråkar med oss mera. Låt var och en gå hem till sitt och ta hand om sina gårdar i lugn och ro. (Bönderna går.) Det var det. De kommer i alla fall aldrig att göra uppror mot oss. Men vem är nu den här eländige Åsgaut Årman? Hrane En högfärdig kaxe som kommer från Olof Skötkonung i Sverige. Olav Har han något vettigt alls att komma med? Hrane Nej. Därför är han desto angelägnare. Olav Släpp då in den stackars kraken. Åsgaut (störtar in) Jag skulle vilja se vem som kan mota bort en Olof Skötkonungs man! Usurpator! Hur vågar ni hindra Olof Skötkonungs sändebud från att få tala med er? Olav Min vän, du har bara fått vänta, som alla andra. Det är många som vill träffa mig dagligen i lika livsviktiga ärenden som dina. Åsgaut Inga ärenden är viktigare än konungens! Olav Jo, folkets är faktiskt viktigare. Åsgaut Så talar en upprorsman. Olav Nej, så talar en folkets försvarare. Åsgaut Vem tror du att du är? Olav Kung Olav Haraldson av Norge, kallad Olav Digre. Åsgaut Ja, diger är du, och digert är ditt öde, om du vågar sätta dig upp mot Olof Skötkonung! Olav Det är min plikt mot Norge att trotsa Olof Skötkonung, ty denne sveakung dräpte Olav Tryggvasons och Norges frihet. Åsgaut Norge tillhör Olof Skötkonung! Olav Du talar skitprat såvida du inte bevisar din Olof Skötkonung ha rättmätiga skäl till att ställa krav på ett land som varken är svenskt geografiskt, etniskt eller arvsmässigt.

Åsgaut Vill du då gå under som Olav Tryggvason? Vet du inte hur Olof Skötkonungs vrede kan vara? Vet du inte vilken oerhörd makt du trotsar? Olav Är då din svenske konung Olof mer än en människa? Jag är blott en människa, men om Olof Skötkonung vill vara mer än en människa blir han för mig dock endast en Olof Skitkonung. Åsgaut Det är dock lätt för dig att ändå behålla din makt om du endast far till hans möte och blir honom undergiven. Tro mig, det är din enda chans. Olav Du och all makt i världen kan dra åt helvete med din Olof Skitkonung. Och nu vill jag inte tala mer med dig. Det enda din diplomatiska mission här har medfört är att det för alltid har dragit upp en skarp skiljegräns mellan Sveriges land och Norges. Hälsa Sveriges skitkonung det. Åsgaut (skakar knytnäven) Det här ska du få ångra! Olav (avsides) Ingen lär få ångra det mer än du. (till Hrane) Kör ut den där karlen! Hrane Kom nu, Åsgaut Årman, så går vi hem till dig. Åsgaut Tack, jag klarar mig ensam! (går) Olav Nå, vad säger du, Hrane? Hrane Det tycks mig som om Svea Rikes konung är en ganska pretentiös sälle. Olav Det är en sjukdom som måste kureras. Den där karlen var en av tumörerna. Troligen far han härifrån söderut för att väcka split och uppror bland folket. Om han gör det måste han där bli hängd offentligt till varnagel för alla norrmän som ännu betalar skatt till svearna. Här skall ingen mer betala skatt till två herrar. Hrane Dock betalar du din skatt till en tredje herre. Olav Vem då? Hrane Den nye guden Vite Krist. Olav Ja, ja, men det är ett måste. Vi kan inte ha hedendom, vidskepelse, midvinterblot och människooffer kvar här i landet. Det är barbariskt. Olav Tryggvason införde kristendomen med kategoriskt våld, och det gjorde han rätt i. Den kampen för civilisationen måste fortsättas. Hrane Den hänsynslösheten gav Olav Tryggvason hans enda fiender här i landet. Olav Ja, och därför dödade han dem emedan de var hedningar. Hrane Men Vite Krist säger, att du skall icke döda. Hur går det ihop? Olav Här i Norden måste man döda för att överleva. Så låt du de hedningar som inte vill omvända sig dö bara. Vi kan inte ha rötägg kvar i landet som skämmer släktet. Hrane Du kan få fiender på det sättet. Olav Huvudsaken är att Gud förblir min vän. Jag förlorar hellre Norge och alla norrmäns hjärtan än att jag förlorar Gud. Hrane Norge behöver fred mer än religion. Olav Men jag behöver Gud mer än jag behöver fred. Därför är jag konung. (klappar Hrane på kinden) Kom nu, min vän. Vi har en lång resa framför oss. Scen 3. Tinget på Hisingen. Björn Stallare Välkommen, västkustens befriare! Tacksamt tar vi emot ditt djärva besök här på Hisingen, centrum av Norden, var Skandinaviens tre länder mötas! Jag hoppas er mission och ert följe mött samma goda mottagande som här hos oss genom hela Bohuslän? Olav Rimliga villkor har vi ställt till öarnas befolkning, och tacksamt har de tagit emot dem. Björn Bönder! Se denne man! Han har kommit för att ge oss tillbaka den självkänsla som den odräglige Uppsalakonungen tog ifrån oss med sina skatter!

Våra fiender har vi städse haft i öster och i söder bland svenskar och danskar, men våra vänner har de alltid varit som kommit från norr! Brynjolf Ulfalde Väl talat, Björn Stallare! Låt nu mig få lägga ut texten litet! (Björn sätter sig) Vi vet, vi bönder vid västkusten, var den rätta gränsen går mellan Norge, Sverige och Danmark. Den har alltid gått genom Göta Älv ända fram till Vänern hur mycket kungarna än sins emellan velat och försökt förflytta den. Men den geografiska gränsen kan ingen mänska och ingen politiker flytta. Mentalitetsmässigt och sympatimässigt har vi aldrig varit tillfreds med den odräglige Uppsalakungen eller ens känt oss som svenskar medan vi alltid har jublat när vi fått tillhöra Norge. Länge har vi nu betalat svearna skatt, och de flesta har gjort det med surmulen motvilja. Men svearna har välde både öster och söder om oss, och vi saknar kraft att försvara oss mot dem när de anfaller, och Norges män vill aldrig stanna här nere och slåss med oss mot övermakten. Vad säger Olav Haraldson om det? Olav Norge vet att jag är en fridens konung och ej vill ha krig. Så länge ni betalar skatt till mig tror jag mig kunna försäkra er om fred, ty Olof Skötkonung vågar inte anfalla mig, och jag anfaller icke honom. Möjligen kan han tänka sig att röja mig ur vägen genom intriger, som han gjorde med Olav Tryggvason, (skratt) men möta mig vid öppen dager vågar han inte. Dessutom har jag goda förbindelser med Ragnvald Jarl av Västergötland, vars skepp jag just sett lägga till vid Kungahälla. Har jag inte alldeles fel borde han vara här nu. Ragnvald Jarl (in) Ädle frände, var hälsad, min svågers arvtagare! Olav Det gläder mig att se dig här med din hustru Ingeborg Tryggvadotter, gamle Ragnvald Jarl! (De omfamnas.) Ragnvald Möt din broders fosterson, min hustru! Ingeborg Mildare är du i uppsynen än han, men samtidigt ser du klokare ut. Min broder gick alltför hårt fram och fick en våldsam men ärorik död. Du, Olav Digre, har ett svårt arv att förvalta efter honom med hela världen emot dig. Olav Vad gör det att jag har hela världen emot mig så länge jag har er båda till mina vänner jämte alla dessa bönder? (visar på bönderna åt dem) Ragnvald Generöse Olav, djärvt är det av dig att trotsa sveakungen med att komma så här långt söderut. Olav Jag hade kommit längre om jag inte redan mött er här. Ingeborg Olav, var mig en brorson, liksom Olav Tryggvason var mig en broder. Olav Att få vara er frände, Olav Tryggvasons syster, är mitt livs största ära. Men vad säger Olof Skötkonung om ert vänslande med mig? Ingeborg Att Uppsalanidingen bragte min broder om livet förlåter jag honom aldrig, och det vet han, och därför fruktar han mig, liksom han endast fruktar kvinnor. Ragnvald Frände, är hela Bohuslän med dig? Bönderna (som en man) Ja! Olav Om dessa är med mig, hur kan då någon vara emot mig? Ragnvald Din blygsamhet har vunnit dig hela Bohuslän. Men vad föreslår du för åtgärder för att de i framtiden skall slippa den erbarmlige snorken i Uppsala? Olav Låt dem icke mer sända salt och sill uppför älven till Götland som demonstration mot Olof Skötkonungs redan alltför dystra surhet. Ragnvald Risken är då att Olof Skötkonung surnar ännu mer. Olav Låt honom surna. Så länge han bara är sur är han ofarlig och feg och vågar ingenting göra. Värre är det om vi inte tar avstånd från hans surhet, ty då ökar han bara skattebördorna för oss. De är redan de värsta i Norden, och det räcker, eller hur, Brynjolf Ulfalde? Brynjolf Olof Skötkonungs skatter gör oss bara deprimerade och lika sura som han. Låt oss slippa dem hädanefter. 6

Ragnvald Nåväl, Olav Haraldson, ingen mera sill och salt till svearna härifrån. Det blir kanske en nyttig demonstration mot Uppsala. Olof Skötkonung blev bortskämd redan i moderns sköte, och han kräver sedan att hela världen skall fortsätta skämma bort honom. Det är samtidigt hälsosamt för detta friska västkustfolk att få känna att de kan få ha sin egen integritet. Själv skall jag tala vänligt med Olof Skötkonung och stryka honom medhårs så att han inte gör något dumt. Olav Bra, Ragnvald Jarl. Det är allt vad vi ber dig om. Ingeborg Utom vår vänskap. Olav Den hoppas vi alltid lyckas göra oss förtjänt av. Ingeborg Den förtjänar du för resten av ditt liv utan att behöva göra något för det. Olav Något måste vi allt göra. Ingeborg Som vad då? Olav Att stämma Olof Skötkonung väl till sinnes, så att han inte gör något för att riskera vår vänskap. Ingeborg Och hur vill du blidka Olof Skötkonung? Olav Han lär ha en dotter som jag ingenting skulle ha emot att gifta mig med för fredens skull. (De gå.) Scen 4. Hovet i Uppsala. Hjalte Ingegerd Hjalte

Hell dig, du den skönaste av Sveas döttrar, av ödet utkorad till ett liv av lycka! Vem är du som kommer med dessa generösa ord? Din faders vän, som överöst mig med skänker och skänkt mig sin oreserverade gästfrihet. Men egentligen är jag hos Ragnvald Jarls tjänst i Västergötland och enkannerligen i hans hustrus, Olav Tryggvasons syster Ingeborg. Ingegerd Jag har hört mycket talas om min ampra fränka, och hela riket respekterar hennes oförsonlighet mot min far för det svekfulla bakhållet mot Olav Tryggvason. Är det från henne du hämtar åt mig alla dessa dyrbara skänker? Hjalte Ja. Ingegerd Varför? Hjalte Därför att det är i hela Nordens intresse att det blir fred mellan din far och Olav Haraldson. Ingen vill denna fred hellre än din fränka jarlinnan av Västergötland och Olav Haraldson. De tänker för hela Norden och som hela Norden. Vad tänker du om Olav Haraldson? Ingegerd Han har rätt att få vara konung av Norge utan att Pappa bråkar med honom. Hjalte Och vad skulle du säga om att få honom till make? Ingegerd (rodnar) Han är en grann karl och dessutom sympatisk. Men min far skulle aldrig gå med på det. Han tål inte höra talas om Olav Haraldson, som han kallar "den digre mannen". Han får ett raserianfall varje gång "den digre mannen" nämns. Hjalte Och om jag, som din fader älskar, skulle föra frieriet på tal? Ingegerd Friar han verkligen? Hjalte Ja. Ingegerd För det på tal, men vänta dig inget omedelbart positivt svar. Här kommer han nu. Olof Skötkonung Min tjänare Hjalte hos min dotter? Vad talar ni båda om här i enrum? Hjalte Inga hemligheter, herre konung. Olof Det hoppas jag verkligen. Så låt mig då få veta dem. Hjalte Jag framförde här just nu till er dotter ett frieri. Olof Har du friat till henne? Hjalte Nej, aldrig i livet! Men en annan har. Olof Vem då?

Hjalte

Vår högt uppsatta fränka jarlinnan av Västergötland har berett den fagra Ingegerd dessa fantastiska skänker på det att fred mellan er och Olav Haraldson skulle slutas. Olof Den ragatan! Varför blandar hon sig alltid i politik? Hjalte Hon tänker på framtiden, herre. Olof Nuet är viktigare! Ingegerd! Gå hem och lägg dig! Ingegerd Men far, varför vill du inte lämna norrmännen i fred? Olof Det har inte du med att göra! Svearna har alltid varit mäktigare än norrmännen. Norrmännen är ett imbecillt pack som aldrig kan hålla fred inbördes och som därför alltid antingen danskarna eller svearna måste hålla ordning på. Gå hem och lägg dig, sa jag! Hjalte Ursäkta mig, herre, men vore det inte förnuftigare av svearna att sköta sina intressen i öster i stället för i väster då fienden i öster är större? Olof Den digre mannen skall inte få kittla mig under tårna ostraffat! Säger du ett ord till om den norska olyckan skall jag kasta ut dig från Uppsala på livstid! Akta så du inte blir ett huvud kortare på kuppen! Hjalte Herre, vi resonerar bara förnuftigt, men ni låter er styras av era infall. Även ert folk vill hellre leva i fred än i krig med norrmännen, som lever i ett för oss otillgängligt och opålitligt land. Olof Du skall inte undervisa mig i politik, din sopprot! Ingegerd (mjukt) Vill far då ej ha en annan konung till sin svärson? Olof Vad säger du, kvinna? Är du från vettet? Olav Digre min svärson? Den? Dra åt helvete, era förbannade intrigörer! Skulle jag ge min dotter till frilla åt en vagabond? Hur skändliga förslag vågar ni komma med inför er högste konung? Och skall jag få höra sådant från min egen dotter? Ut med er! Ni är biltoga båda två! (jagar dem med svärd och kastar föremål efter dem tills de försvinner.) (med svärdet i handen:) Olav Digre, det här betyder krig, och det vet du! Akt II scen 1. Uppsala ting. Olof

Så har vi då kommit fram till det slutliga ärendet, som heter övriga frågor. Inte är det väl någon som har några övriga frågor? (Björn Stallare reser sig, sväljer och talar högt.) Björn Konung Olav har sänt mig hit med det ärendet att han vill bjuda sveakungen fred och samma gränser som alltid har varit mellan Sverige och Norge. Olof Vem är konung Olav? Här i Norden finns det bara en konung Olof, och det är jag. Om du inte har något vettigt att säga, Björn Stallare, så är det bäst för dig själv att du tiger. Här vid Uppsala ting har vi inte samlats för att lyssna till skitprat. Ragnvald Jarl (reser sig) Denna sak är måhända icke fullt så betydelselös som man här i Uppsala tycks vilja tro. I Västergötland lider man svårt av bristen på salt och sill, som de bara kan få från Bohuslän, och som de inte får så länge Sveriges kung gör anspråk på Norge, fastän norrmännen vill ha och har sin egen kung. För att befästa freden mellan Sveriges och Norges kung och mellan Sveriges folk och Norges folk har dessutom kung Olav Haraldson anhållit om kungadottern Ingegerds hand. Det är ett generöst anbud som Sverige icke har råd att avvisa, liksom Sveriges folk ej har råd att avvisa freden. Olof Har du nu också blivit landsförrädare, min trogne vän Ragnvald Jarl? Har då din norska hustru kostat dig allt vett och sans? Hur kan du gå på sådana lömska fruntimmersråd? Har du kanske övergått från att ha varit min tjänare till att bli Nordens fiende Olav Digres? Sannerligen, för detta skall du bli landsflyktig för livet liksom den banditen och stråtrövaren Olav Digre, som går och tar andra 8

mer fredligt sinnade konungars tjänare ifrån dem. Och hur hade din vän Olav Digre tänkt ta min dotter ifrån mig? Genom enlevering och våldtäkt? Så som den digre norrmannen går på måste det nästan bli hans nästa steg. Sannerligen säger jag er, svear, att den digre norrmannen är storhetsvansinnig! (sätter sig) (Tystnad uppstår.) Torgny Lagman (reser sig. Det är en mycket gammal man, och det att han reser sig för att tala vållar en viss uppståndelse. Särskilt bönderna vill tränga sig närmare inpå honom för att lyssna till honom. Det tar en stund innan det blir ordning.) en bonde Det är Torgny Lagman. en annan Han är äldst av oss alla. en tredje Låt oss höra vad han har att säga. första bonden Träng inte på så där! en fjärde Tyst! Låt oss höra på Torgny Lagman! den tredje Var då tysta så att vi får höra! första bonden Tyst, allesammans! Torgny Lagman Annat var det förr i tiden. Min farfar berättade om Erik Emundsson, hur han tillbringade sin tid till nytta med att om somrarna lägga under sig Finland, Karelen och Estland och befästa dem väl, och ännu ser man de fästningar som han byggde. Han hade alltid framgång med sig, ty han lyssnade alltid uppmärksamt till de män som talade till honom när plikten manade dem därtill och var aldrig för högfärdig för att lyssna till någon av sitt eget folk. Även kung Björn var framgångsrik i allt och lätt att umgås med, som min far Torgny berättade för mig. Och själv minns jag Erik Segersäll, som jag själv följde med på mången framgångsrik härfärd utomlands. Han gjorde oss mycket gott, och han nekade aldrig till att sitta till råds med någon, och när någon hade bättre råd att ge än han själv gav han alltid efter för det förnuftigaste. Men denne konung här lyssnar bara till det som han själv vill höra och gör bara vad han själv vill vare sig det är klokt eller vettlöst och vad än högre och klokare och fler huvuden än hans må säga därtill. Han låter våra intressen i Finland och Nygård och Kurland förfalla för att i stället fika efter Norge, som ingen svensk kung före honom varit galen nog att gapa efter. Norrmännen är ju våra bröder som vi skall samleva med och icke förslava. Och nu vittnar allt förnuft vid detta storting om, att det är alla vi fria bönders vilja, att du gör fred med Olav Digre och ger honom din dotter Ingegerd som insegel på fred och samförstånd, och om du sedan vill draga ut för att återställa våra besittningar i öster är det allas vår vilja att ställa upp på detta inkomstbringande företag; men om du inte rättar dig efter gemene mans snusförnuft och fortsätter att blint följa dina egna nycker så duger du bara till att sparkas ut ur Uppsala och kastas på avskrädeshögen var hundarna sedan kan få pissa på resterna av din höghet och storhet och fåfänga. Och det är bäst att du beslutar dig genast för vad du vill göra. Alla Hör! Hör! (stort bifall och vapengny och mera sådant) Olof (reser sig, rädd) Det vet vi alla, att sveakungarna alltid låtit sig rådas av sina bönder. Det är därför vi har denna folkförsamling, detta storting, var alla fritt skall få yttra sin mening i allmänna angelägenheter. (allmänt bifall) Därför överlämnar jag nu i dina händer, Ragnvald Jarl, min dotters fästemål, att du må ombestyra bröllopet mellan henne och Olav Haraldson, så att vi alla sedan kan få vara i fred och han slita henne med hälsan. Därmed upplöser jag detta storting. Torgny Lagman Är Ragnvald Jarl biltog eller ej? Olof Naturligtvis inte. Torgny Säg det till honom då. Olof Härmed förklarar jag öppet att Ragnvald Jarl är beviljad full ansvarsfrihet. Ragnvald Tack för det, konung. Men freden är inte definitiv 9

förrän Olav Haraldson är gift med din dotter. Olof Det behöver du inte påminna mig om, viktigpetter. Nu går jag hem. (lämnar tinget) Björn Stallare (till Ragnvald) Tror du bröllopet blir av? Ragnvald Om jag känner denne kungen rätt blir det aldrig av. Scen 2. Kyrkan i Tönsberg. Olav Hrörek Olav

Nå, kung Hrörek, vad ämnar du hitta på nästa gång? Även blind konung kan ännu intrigera. Vi har märkt det, och därför passar vi noggrannare på dig än förr. Vi vill inte ha fler av våra vänners lik liggande omkring i skogarna till följd av dina ageranden. Hrörek Jag är ännu konung fastän du har avsatt mig från mitt rike, och jag kan ännu bitas fastän du har stuckit ut mina ögon. Olav Jag har städse visat dig vänskap, och du har städse svarat med förräderi. Dig ensam skonade jag av hednakungarna för att du skulle bli min vän. Det vill jag ännu. Därför låter jag dig knäböja vid min sida här mitt på himmelsfärdsdagen i kyrkan. Jag tror ännu på den mänskliga naturen trots dina svek. Vad menar du om min välvilja, Hrörek? Hrörek (tar Olav på axeln) Du har glömt brynjan hemma idag, frände. Olav Man går ej beväpnad i kyrkan när Jesus stiger från jorden till himlen. Hrörek För mig får er Jesus gärna flyga i luften bäst han vill, mig kvittar det lika, men jag tyckte nog att våra gamla hednabruk var mera jordnära. Olav Jag föredrar himmelsfärder mot slakt av människor i templet. Hrörek Även din Jesus blev slaktad och blotad av sina egna. (springer upp och hugger Olav med en stor kniv) Olav Ger du då aldrig upp din hednaondska, usle Hrörek? (drar sig undan) Hrörek (hugger igen men träffar tomma luften) Flyr du för blind man, Olav Digre? Olav Karlar, ta hand om denne blinde stackare, som inte längre är ansvarig för sina handlingar. Hrane Hur kan du utmana lyckan med att ständigt flirta med hans vänskap fastän han bara vill din död? Olav Det är förbi med det nu. Han skall ej mera få vara fri. Men ogärna vill jag bli en enda av mina fränders baneman. Men jag kan inte nu se hur jag mera skulle kunna skona Hrörek. Hrane Era kläder är i trasor. Olav Ja, han missade köttet men fördärvade skalet. Hrane Torarin Nevjolfsson är här nu från Island. Han skulle kunna frakta Hrörek dit. Olav Dit tvingade Harald Hårfagre alla sina fiender att utvandra. Skall då jag bli likadan? Han gjorde Norge till ett ofritt land var många vantrivdes. Give Gud att jag kunde göra motsatsen! Men du har rätt. Denne envise hednakonung måste till Island. Jag skall tala med Torarin i morgon. Men bittert är det att nödgas kristna detta Norge med våld och förvisning mot egna fränder och vänner. Hrane Norge blir aldrig kristet helt och hållet. Det visste redan Olav Tryggvason. Olav Han införde det kristna våldet. Jag skall avsluta det, på det att Norge må bli heligast av nordiska länder. Hrane (avsides) Avslutar du våldet blir du nog bara offer för det och bara helig själv på kuppen.

Scen 3. Kungahälla. Olav

Nå, här är jag, som avtalat var mellan Olof Skötkonung och mig. Var är nu bruden? Brynjolf Ulfalde Gode Olav Haraldson, vi beklagar, men vi har inget hört från Olof Skötkonung eller från någon i hans hov. Olav Vad menar han? Ämnar han förvägra mig Ingegerd till brud, bryta sina offentligt givna löften och störta hela Norden i krig? Brynjolf Vi vet ingenting, men Ragnvald har lovat meddela oss så fort han får veta vad Uppsalakungen egentligen har i tankarna. Olav Jag hör trampet av många män. Kan det vara Ragnvald Jarl som nalkas? Björn Stallare (in) Ja, just han är det! Ädel är han som kommer för att tala med oss i Kungahälla. Ragnvald Jarl (in, faller på knä för Olav) Väl mött, min hårt prövade frände. Olav Res dig upp! Vad nytt från Uppsala? Ragnvald Jag har fått tala med Ingegerd, som har avslöjat för mig, att hon efter provokationer fått det från sin fars egen mun, att han aldrig ämnar gifta bort Ingegerd med dig utan hellre då ge henne åt någon ofrälse. Olav (kastar kronan i backen) Olof Skötkonung! Du kastar din värld i olycka! Björn Stallare Och han vet inte om det själv. Olav (vred) Är det då omöjligt att tala förnuft med en människa bara för att han besitter makt? Ragnvald Mina och Sveriges sympatier är helt på din sida, Olav Haraldson. Hela vår nation välsignar din och Ingegerds förening, endast Olof Skötkonung sinkar den. Hela vår nation vill ha fred med dig, endast Olof Skötkonung muckar gräl. Straffa honom, inte oss. Olav Skall jag då låta mig förödmjukas här i Kungahälla inför hela Norden av en ensam hagalen maktdåre? Vad säger ni, norrmän? Skall vi tolerera detta och åka hem och svälja Olof Skötkonungs skit i blöjan, eller skall vi ge honom igen och med ränta? Björn Det kallar jag en ledande fråga. Brynjolf Ett ord, min konung, innan ditt raseri med rätta gör en vulkan av hela Norden. Om vi ock är många norrmän här tillstädes så är det dock mest bara storfolk och väldesmän, men till härfärd är det lämpligare att sammankalla unga män som önskar skaffa sig gods och anseende och som inte redan har det. Det är också väldesmäns sed när de går i krig att de har många män med sig som kan gå före och skydda deras flanker. Slutligen slåss vanligen de män bäst som litet äger och har allt att vinna än de som redan är besuttna. Olav Förnuftet, taktiken och strategin har talat. Ditt råd är gott, Brynjolf Bonde. Det blir således krig, Ragnvald Jarl. Hälsa Olof Skötkonung det, där han pöser i sina kvinnors sköten. Jag känner nog till hans frillor. Han är den siste hednakungen, fast han menar sig vara döpt. Vi reser hem nu men återkommer nästa år. Och ve den som då vägrar gifta bort sin dotter med Norges konung! Ragnvald Jag önskar dig allt gott, Olav Haraldson. Minns dock, att vi götar aldrig har gjort dig någon skada utan tvärtom liksom du åtnjutit skada genom Uppsalakungens otillständiga förfaringssätt. Olav (tar honom i handen) Tack, Ragnvald Jarl. Du är städse min och Norges frände. Vi vill dig intet ont. Ragnvald Jag hoppas vid Gud ännu på en fredlig lösning och ämnar arbeta för den. Olav Måtte du lyckas, men jag tvivlar på det. Ragnvald En mans vilja skall icke få omintetgöra ett helt folks.

Olav Men om folket tiger? Ni svenskar är för snälla och vågar inte yttra er när det behövs. I Norge hade en buse som Olof Skötkonung aldrig fått sitta kvar så här länge. Ragnvald Jag vet, och tro mig: vi skäms. Olav Tack för det, Ragnvald Jarl. På återseende. (släpper handen) Ragnvald Jag önskar dig fred. (Olav går med sina män.) Brynjolf Blir det verkligen krig? Ragnvald Jag är rädd för det, men samtidigt är jag glad åt att segern i så fall måste bli Olav Haraldsons. Scen 4. Hos Ragnvald Jarl. Ragnvald Lång väg har du rest för att komma hit, Sighvat Skald. Sighvat Jag hade ej rest den om jag inte vetat att den skulle löna sig. Ragnvald Vad är då ditt ärende? Hur mår din herre Olav Haraldson? Har han något bud till mig? Älskar han mig än? Sighvat Han vill veta om ni verkligen älskar honom. Ragnvald Kan han tvivla på det? Sighvat Olav Haraldson kan tvivla på allt. Ragnvald Även om han tvivlar på allt skall han aldrig behöva tvivla på mig. Sighvat Bevisa det! Ragnvald Är inte min gästfrihet mot dig ett bevis nog? Du har mått här som en prins hos mig i månader fastän du bara är en slav. Jag har en känslig diplomatisk balansgång att träda mellan den egensinnige Olof Skötkonung och den pyrande Olav Haraldson och all möda i världen att hindra att Olof Skötkonungs egensinne bryter ut i dårskap och att Olav Haraldsons pyrande vrede utlöser ett vulkanutbrott. Sighvat Men varför hjälpte du honom då inte till att vinna Ingegerd, Olof Skötkonungs dotter, då hon ju själv även var villig att bli Norges brud? Ragnvald Jag hade kanske kunnat göra mera än jag gjorde. Men det är för sent nu. Ryssarnas konung Jaroslav har friat till henne, och Olof Skötkonung är inte en mindre niding än att han ger henne åt slaverna av politiska skäl. Sighvat Då har du förverkat din vänskap med Olav Haraldson. Ragnvald Vänta litet! Den faran har jag garderat mig emot. Olof Skötkonung har fler döttrar. En av dem är här. Hon heter Astrid och är lika skön som Ingegerd. Träd fram, blivande drottning Astrid! Astrid (entré )Om Olav Nordmannakung vill ha mig till sin brud i ersättning för Ingegerd har jag ingenting emot det, och ej heller ämnar jag i så fall spörja min skurkaktige fader därom. Sighvat Vi är räddade! Olav (entré) Väl har du skött din diplomati, Ragnvald Jarl. Jag är nöjd med dig, om jag genast får gifta mig med denna Astrid innan Olof Skötkonung blandar sig i saken. Ragnvald Har du stått och lyssnat? Olav Jag ville pröva dig, min vän, och du har verkligen visat dig vara såväl min som både Sveriges och Norges bäste vän. Ära och pris skall du ha där för. Astrid Är ni Olav Haraldson den Digre? Olav (bugar sig) Densamme, till er tjänst. Astrid Ej ser ni då så diger ut som min far låter påskina. Olav Jag hoppas verkligen att jag är bättre än hans uppfattning om mig. Astrid (leende) Ni duger. Olav Tack för det. Alltså bröllop, Ragnvald Jarl, och det genast, eller hur? 12

Ragnvald Vi sätter givetvis i gång genast. Scen 5. Uppsala. Olof Skötkonung Jag vill att du gifter dig med kung Jaroslav. Ingegerd Har du inte redan förlovat mig med Olav Haraldson offentligt vid stortinget i Uppsala? Fruktar du inte uppror från det folk som du vägrar lyda? Olof Olav Haraldson har tagit min dotter Astrid till frilla. Han vill inte ha dig längre. Han är redan gift med en annan. Ingegerd Du lovade mig, guldet, åt honom och lät honom få leran, min halvsyster, som är dotter till din piga. Och han nöjer sig med denna lerbit, medan du fortsätter att utsätta honom för trakasserier för att han vågat nöja sig med din frillodotter. fastän du redan vägrat låta honom få guldet, som du först lovade åt honom. Olof Du talar med en huggorms tunga, och den skall jag skära ut med min slidkniv om du talar ett enda ord mera om Olav Haraldson! Ingegerd Om jag gifter mig med kung Jaroslav skall jag ha Aldeigjuborg och det län som hör därtill. Olof Det skall du få. Ingegerd Och jag skall i så fall få med mig en man som kan vara min jarl och beskydda mig, och jag skall själv få välja ut honom. Olof Välj vem du vill. Ingegerd Jag väljer Ragnvald Jarl, min frände. Olof Aldrig! Honom får du aldrig! Den skiten! Det var han som gav Astrid till frilla åt Olav Digre, och det skall han få ångra! Han har nästan tagit hela Götaland ifrån mig och skänkt det åt Olav Digre! Ve över mig om jag inte genast hänger den storhetsvansinnige jarlen! Ingegerd Storhetsvansinnig är du själv om du tror att du kan gifta bort din drottnings äkta dotter med en som hon inte vill veta av. Utan Ragnvald Jarl reser jag inte till Ryssland. Olof Res då till Ryssland, för Guds skull, så blir vi ett trätgirigt fruntimmer mindre här i Uppsala, och tag då den sakramentskade jarlen med dig, så blir vi också en landsförrädare mindre, och drag sedan med honom så långt pepparn växer! Ingegerd Hela hans familj skall följa med, så att ingen av dem behöver frukta för sitt liv på grund av din dumhet här i Sverige. Olof Ja, ja, bara du reser och gifter dig är jag nöjd. Ingegerd Sedan när jag och Ragnvald Jarl är borta ur landet kan du inte mera skylla på oss för att svenska folket vill avsätta dig. Olof Avsätta mig? Vem skulle våga avsätta mig? Ingegerd Allmogen, för att du inte hållit ditt löfte till Torgny Lagman att giva mig till hustru åt Olav Haraldson. Man retar inte ett folk ostraffat om man är en konung. Vänta dig uppror så fort vi har lämnat landet. (går, stolt) Olof Vad menar den slynan? Vem skulle väl våga avsätta mig, den mäktigaste mannen i Norden? Fruntimmerssnack! Man skall aldrig ta kvinnor på allvar, för den dagen man börjar tro på dem förlorar man tron på allting annat. (går)

Scen 6. Uppsala. Olof Vad säger västgötabönderna? Arnvid den Blinde De är rädda för vad sveakungen skall ta sig till. Olof Det har de allt skäl att vara rädda för, så som de har konspirerat mot mig och hjälpt Olav Digre och applåderat inför att han tog min dotter till frilla! Arnvid Dock ämnar de inte själva söka bråk med Sveakungen. Och om sveakungen börjar bråka med dem skall de be Olav Haraldson om hjälp. Olof Fega är de också. Arnvid Därför har de skickat hit Emund av Skara, den rikaste och vänsällaste mannen i Västergötland nu när Ragnvald Jarl rest bort. Olof Är han här? Arnvid Han har kommit hit för att anhålla om fred. Olof Släpp in den stackars menlöse, som tror att han skall få fred gratis. (Emund Lagman släpps in.) Nå, Emund västgötabonde, vad nytt från västkusten? Emund Vad som har hänt och vad som är av betydelse har jag att förtälja. Olof Ut med språket. Emund Vår störste jägare, Atle den Dolske, gick ut att jaga och fyllde sin släde med vackra pälsverk. Så fick han syn på en ekorre som han ville ha också. Han gav sig inte utan förföljde den långt in i skogen. När det sedan mörknade hittade han inte tillbaka till släden så han sov över i snön, och nästa dag var det full snöyra. För ekorrens skull hittade han aldrig sin vällastade släde igen utan kom hem tomhänt. Olof Berättar du fabler för mig, Emund Lagman? Emund Du sporde mig om tidender. Olof Berätta mig då något som kan vara av intresse. Emund Gaute Tovason, vår djärvaste sjöman, for med fem skepp ut för älven och träffade vid Öckerö på fem danska skepp. Gaute och hans män erövrade fyra av dem och fick rikligt med byte, men sedan förföljde de det femte. Med ett enda skepp följde Gaute efter dansken till Läsö, men där led han skeppsbrott och förlorade allt sitt guld och allt vad han hade vunnit. Under tiden kom dessutom femton danska skepp till Öckerö och återtog de fyra erövrade skeppen och erövrade dessutom Gautes andra fyra skepp, och alla Gautes män dräptes, och allt deras byte gick förlorat. Så gick det för Gautes omåttliga glupskhet. Olof Gaute Tovason borde ha vetat att danskarna inte var att leka med. Emund Just därför lekte han med dem. Olof Men du berättar bara sådant som inte intresserar mig. Vad är ditt egentliga ärende hit? Emund Jag kommer med anledning av vissa meningsskiljaktigheter i Västgötalagen och Uppsalalagen. Olof Vad vill du då klaga på? Emund Två män var lika till börden men olika funtade och rika. Den ena var fattig och den andra var rik, och de tvistade ständigt om ägor, och den rika bråkade mest och ville ha mest av den fattige. På tinget dömdes då den rike till att gälda till den fattige, och den rike gäldade då så, att han gav gässling för gås, gris för svin och lera för guld, och han hotade att betala yttermera i våld om den fattige inte nöjde sig med vad han fick. Olof Tolererar ni en sådan orättvisa? Emund Inte enligt västgötalagen men enligt Uppsalalagen. Olof Det ligger mera under dina rättsproblem än vad du vill låta påskina, Emund Lagman. Låt mig överlägga om detta. Gå ut så länge, men stanna och var min gäst. (Emund går ut.) 14

Nå, mina herrar, vad menar ni om Emund Lagmans amsagor? Han talade ett alltför tydligt klarspråk. Vad menade han då? (De tre bröderna tittar på varandra.) Så säg det nu då! Torvid Stamme I a-a-a-allt v-v-vad han t-t-t-t-t-talade syft-t-t-tade han p-p-p-på O-o-o-o-lof Skötk-k-k-k-k-konung o-o-o-o-och O-o-o-o-o-olav Ha-ha-ha-ha-ha-haraldson. Olof Tror ni inte jag fattade det, era korkade sillar? Men vad menade han med gässling för gås, gris för svin och lera för guld? Arnvid Herre, ni lovade Olav Haraldson inför tinget i Uppsala er äkta dotter Ingegerd. Han fick er oäkta dotter Astrid. Olof (reser sig) Menar ni då att en norrman kan jämföras med Uppsalakungen? Frejvid Herre, med Atle den Dolske menar Emund Lagman Ettrig den Dolske, som han kallar den som leds vid freden, ställer till med bråk för bråkets skull, fikar efter småsaker som han aldrig kan lyckas med att få och åsidosätter stortingets beslut, folkviljans makt och sina egna en gång givna löften. Olof Menar du att bonden Emund hotade mig? Frejvid Ingen hotar er så länge svearnas folkhär följer er, men om den vänder sig mot er kan ingen hjälpa er. Olof Finns det då någon enda man av Svea som vågar vända sig emot mig? Frejvid Herre, de flesta vill inte veta av er efter tinget i Uppsala vars beslut ni sedan egenmäktigt har brutit mot. Alla svear vill behålla den lag och rätt som ni ensam har brutit emot. Alla vi tre bröder har ombetts att delta i räfsteting mot er, men vi vill inte svika det konungahus som ej heller vår fader svek. Olof Så det pågår stämplingar i landet? Frejvid Hela Dalarna vill övergå till Norgekungen. Olof Det var förskräckliga nyheter. Arnvid Det finns endast ett sätt att undvika inbördeskrig och upplösning. Olof Hur då? Arnvid Stäm möte med Olav Haraldson i Kungahälla, gör fred med honom och låt honom få behålla din oäkta dotter. Då har ni hållit det löfte ni gav vid Uppsala ting, och folket är nöjt. Det är kanske för sent redan. Ni kanske ändå tvingas abdikera. Olof Här abdikerar ingen svensk konung! Arnvid Om folket vill det får ni lov att göra det eller dö. Olof Min son då? Skall den siste ättlingen till Nordens stoltaste kungaätt lämnas arvlös? Aldrig! Säg till folket att jag sluter fred med Olav Haraldson. Jag ger honom allt vad han vill. Arnvid Ni erkänner er alltså äntligen besegrad? Olof Ingalunda. Jag har bara äntligen besegrat Olav Haraldson, därmed har jag även besegrat mitt eget folk, och allt detta har jag åstadkommit genom att besegra mig själv. (ler och klappar dem på axlarna) Kom nu så går vi. Arnvid Olof

Scen 7. Kungamötet i Kungahälla. Olof (slår sig ner på knä) Var hälsad, Olav Haraldson. Olav (hjärtligt) Så får jag då äntligen träffa min store kollega i Sverige! Hur står det till, - svärfar? (omfamnar Olof, som besvarar omfamningen tämligen svalt.) Olof Så där, så där. Vi har bara en tvist kvar att lösa. Olav Och vad gäller den? 15

Olof Olav Olof Olav Olof Olav Olof Olav Olof Olav Olof

Hisingen. Skall den tillhöra Sverige eller Norge? Låt oss för all del inte kriga om en isolerad ö. Nej, just det. Vad sägs om att avgöra saken genom lottning? Inte mig emot. Jag har två tärningar här. Den som slår högst får Hisingen. (slår två sexor) Vad sägs om det? Två sexor kan komma upp mer än en gång. (slår också två sexor) Kan det komma två gånger kan det komma tre. (slår igen två sexor) Tur i spel, otur i kärlek. Vinner du Hisingen, Olof Skötkonung, förlorar du ditt land. (kastar tärningarna. Den ena brister.) Sex på den ena, och tre och fyra på den andra. Det blir du, Olav Haraldson, som vinner Hisingen men förlorar ditt land. (sträcker fram handen) Låt det därmed aldrig mera bli krig mellan oss. (fattar handen) Jag accepterar dig, svärson. (folket hurrar) Akt III, scen 1. Tönsberg.

Sighvat (på knä för Olav) Nu är den lede här. Olav Vem anmäler du? Sighvat Nu har det kommit sändemän från Knut den Mäktige av Danmark, den rikaste mannen i världen. Olav Av hans pengar kommer intet gott, och av hans män kommer ingen välfärd. Sighvat Skall jag köra dem på porten? Olav Nej, vi skall i alla fall lyssna artigt på dem. Släpp in dem. (Knuts sändemän blir insläppta.) Nå, mina herrar, vad gör ni i Norge? Är inte Knut den Mäktige nöjd med Danmark och England och Skottland, som han redan har tillskansat sig? SändebudetKonung Knut den Store vill bjuda alla länder fred. Olav Varför skickar han då er hit? SändebudetHan vill inte fara med rustade skepp till Norge. Emellertid härskade hans farfar Harald Gormsson över Norge och uppbar skatter därav genom Håkan den Rike. Även Haralds son Sven härskade över Norge, som förblev danskt tills Knut den Mäktiges systerson Håkan Jarl fördrevs ur landet av Olav Digre. Nu kräver Knut den Mäktige sitt rättmätiga fadersarv och att Olav Haraldson därför reser till möte med kung Knut för att av honom erhålla landet som län och betala rimlig skatt till honom. Olav Vad fan skulle jag göra det för? Hälsa Knut den inbilske, att hans farfars far Gorm den Gamle var en folkkär konung som icke bemödade sig om att regera i andra länder än sitt eget utan som i stället för att härska illa i andra länder bemödade sig om att göra väl för Danmark. Efter Gorm den Gamle tycks de danska konungarna ha börjat vänja sig vid glupskhet. Knut har redan till engelsmännens stora förtret brutit mot deras folkrätt och satt sig över dem jämte skottarna. Hälsa honom, att i Norge finns ingenting för honom att hämta. Vi är ett fattigt folk och kan icke själva äta oss mätta. Och om han kommer hit ändå med blod och våld skall vi försvara Norge bättre än engelsmännen kunde försvara England mot danskt tyranni och våldtäkt mot folk och rätt. SändebudetDet svaret kommer konung Knut den Store att uppta ganska illa. Olav Han får skylla sig själv som kom med ett dåligt förslag. Något annat svar på ett skändligt förslag än krigisk beredskap får han inte så länge jag lever. SändebudetDå skall du dö. 16

Olav Det skall vi alla så småningom. Ge dig nu genast iväg från Norge innan du begynner fästa dig så väl vid dess jord att du stannar i dess gravvård för gott. Sändebudet (knyter näven) Det här ska Knut den Mäktige få veta! Olav Det tvivlar jag inte på. Ju förr han får veta det, dess bättre. Jag beklagar att jag inte skall få se hans snopna min. SändebudetTids nog får du se honom på slagfältet! Olav Du gormar som en riktig dansk. Akta dig så att jag inte svarar. (sändebuden går) Äntligen gick de. Sådana vettvillingar ger mig magsår. Sighvat, ordna genast med en beskickning till min broder konung Anund Olofsson av Sverige och förbered honom inför ett eventuellt krig med Danmark. Säg honom att en dansk invasion i Västergötland är att befara. Sighvat Kung Knut har säkert redan skickat sändemän till honom för att få honom på sin sida. Olav Det är det jag menar. Vi måste komma först. Scen 2. Uppsala. Anund Arnvid Anund Arnvid Anund

Vad är det för främlingar som söker sig hit från England? Det är sändebud från kung Knut den Mäktige av Danmark. Vad vill han för något? Ingenting gott. Släpp in boven. (Sändebudet släpps in.) Kommer hårde Knut med knutna nävar till Svithiod? Sändebudet (bugar sig) Inte alls. Tvärtom. Han kommer blott med generösa gåvor och hoppas på konstruktiva diplomatiska förbindelser. Anund Vad vill han då? SändebudetHan hälsar blott att kung Anund Jakob i Uppsala kan sitta alldeles trygg och säker stilla i sin borg medan striden rasar mellan Knut den Mäktige och Olav Digre. Anund Han vill således invagga mig i säkerhet? SändebudetHan vill mer än så. Han menar, att om blott kung Anund förhåller sig lugn i striden mellan hårde Knut och Olav Digre, så skall konung Anund och hans rike bli lämnade i fred. Anund Får jag se era gåvor. (Sändebudet gör ett tecken, och de präktigaste tänkbara gåvor i form av tyger, guld och silver bäres in.) Det är tillräckligt. Jag förstår er mening. Arnvid, låt kalla hit Sighvat Skald från Norge. Arnvid Han är här, konung. Anund Kom in, Sighvat. (Denne uppträder.) Nå, vad menar du om dessa kosteliga gåvor som vi fått från Knut den Mäktige av Danmark och England? Sighvat Jag menar att de luktar illa. Anund På vilket sätt? Sighvat De stinker förrådd vänskaps utspillda blod. Anund Vare dessa ord mitt svar till er konung i England, danska sändebud. SändebudetVi förstår, tackar och drar oss tillbaka. (går med sina män) Anund Och du, Sighvat Skald, får fara tillbaka till Norge och berätta för min svåger Olav Digre att jag skall hjälpa honom om han hjälper mig. Sighvat Det ordet skall glädja varje norrman. (går) Anund Olav Haraldson, du besegrade min fader med ärliga medel, men jag befarar att hårde Knut blir en hårdare knut att lösa och att den åtminstone inte kan lösas med ärliga medel. (drar sig tillbaka)

Scen 3. Kungahälla. Olav Anund Olav Anund Olav Anund Olav Anund Olav Anund Olav Anund Olav Anund Olav Anund Olav Anund Olav

Var hälsad, ädle frände! Och du med, Nordens folkkäraste konung! (de omfamnas) Lyckligt var det att du kunde komma hit till Kungahälla! Detta har blivit Nordens fredliga föreningspunkt. Må här alltid Norges, Sveriges och Danmarks konungar träffas för att överenskomma och etablera fred sins emellan. Vi saknar Danmarks konung, och han lär ej idag vilja veta av fred. Vad har du hört av honom? Han är kvar i England och samlar män. Alla mina starkaste män lämnar Norge och övergår till honom för att han ger bättre betalt. Han köper sina vänner med deras blod till priset av deras förräderi. Så är det, tyvärr. Och vad gör du åt saken? Det är inte mycket jag kan göra. Jag inväntar invasionen, och när den kommer anpassar jag mig efter den och improviserar. Det är för mig bästa sättet att föra krig. Troligen kommer Knut den Mäktige att landstiga i Danmark, och sedan översvämmar han Götaland och Bohuslän därifrån. Han lär ha ett hov som i prakt kan mäta sig med kejsarens i Konstantinopel. Ingen sann nordbo låter lura sig av praktlystnad. Det är bara något för förrädare att lockas till som malen till ljuset, var den förbränner sina vingar. Dock är det betänkligt att så många av våra män flockas till honom. Vanvettet är alltid större än klokheten i antal. Dumheten är alltid i majoritet, och förlorarna i den politiska leken är alltid det stora flertalet. Jag litar på din taktik. Den grundar sig på smidighet och snabbhet. Du kan lugnt lita på norrmännens pålitliga envishet: de släpper aldrig ifrån sig sin frihet levande. Det enda jag ber om är att du inte går med Knut den Mäktige. Därvidlag är jag att lita på som en norrman. Det gläder mig, svåger, (slår honom på armen) Kom nu, så går vi till bords! Vi skall dricka många brödraskålar i afton. (de går med sina män) Akt IV scen 1. Jyllands kust.

Knut den Store Och skall vi tolerera norrmän uti Danmark? hans män Aldrig! Knut Denne buse ifrån Norge skall få veta att han lever, och hans norrmän också! Aldrig skall vi danskar vila innan vi har jagat ut var norrman ifrån haven, jagat in var norrman långt i Norges fjordar och långt upp i Norges fjäll och skönt befriat hela världen från var krigisk norrman och det norska landet självt från usurpatorn själv! Hur vågar nidingen alls lämna Norge och besöka Danmark? Håkan Jarl, som norrman är, dig ställer jag den frågan. Håkan Jarl Olav Haraldson är av naturen övermodig såsom varje norrman. Knut Olav Haraldson tycks mig mer vara galen än blott övermodig, såsom varje norrman verkar vara galen, uppväxt såsom varje norrman är på spetsen av en ensam fjälltopp. Håkan Och mot slika galningar lär nog min konungs överväldigande övermakt ha en förkrossande upplösningsverkan. De skall alla springa hem till sina fjäll och toppar. Knut Ingen seger säker är förrän den vunnen är. Så underskatta aldrig dina fiender och inte ens om fienden är norrman. 18

Men nu är det dags att tala min herr son till rätta. Hårde-Knut, min älsklingsson, förklara dig. Jag gav dig allt, och all den tacksamhet du visade för det var stöld och lågt bedrägeri. Vad skall väl du med kungakronan till när du är så fullständigt oansvarig? Hårde-Knut (förkrossad, på knä) Ädle far, jag ber dig om förlåtelse. Jag trodde att du hade övergivit Danmark för att gotta dig för resten av ditt liv i fjärran England. Knut Du begick ett misstag. Aldrig överger en kung av Danmark Danmark, inte ens om han blir kung av Storbritannien. Hårde-Knut Ja, det har jag lärt mig nu. Knut Du står på knä och gråter ömt av ånger. Det bevisar att du är en god man och vad mera är: en ödmjuk man. Allenast därför tar jag dig till nåder. Du begick ett landsförräderi mot mig, din fader och din krona, men det må nu vara hänt. Jag är dock icke grym som Olav Tryggvason och andra bitska norrmän. Du skall få som straff, min son, att kriga vid min sida mot den digre Olav och den lättförledde Anund sveakonung, som den digre Olav har förfört med sina konster. Diplomatisk politik är bara lurendrejeri. Den som kan luras blir en god politiker och en än bättre diplomat. Så vill du slåss med mig mot politiken? Hårde-Knut Har jag något val? Knut Naturligtvis har du det icke. Sitt då kvar på kungasätet, pojken min, och bli dansk konung över Norge och Britannien efter mig när jag är borta. Den tronarvinge som bråttom har till tronen blir i regel duglig som monark. Sitt kvar, min son. Den tronen får du senare i alla fall och kronan också. Låt mig bara leva tills jag dör så är jag nöjd, och låt mig se dig segrande invid min sida, så skall jag än nöjdare bereda vägen för dig till en större makt än min. Hårde-Knut Jag tackar dig, min fader. Knut Så är alla nöjda, eniga, försonade och glada när vi drar i fält för att utdriva Olav Digre och hans svenska slavar bort från vårt och ingen annans land. För Danmark! För vår framtid! Alla Länge leve Danmark! Länge leve konung Knut den Mäktige! Scen 2. Tinget i Barvik. Anund Väl har vi levt denna sommar, och mycket byte har vi vunnit av Knut den Mäktige, men gott är att åka hem med vagnen hel. Vi har vunnit på färden och ingenting förlorat, vi nöjer oss med det, och därför finner de flesta av mina män det bäst att åka hem nu medan festen ännu är som bäst. Olav Väl har du talat, konung Anund, men ni bör alla ha det klart för er, sveamän, vad det är vi egentligen har uträttat. Vi har fullkomligt förött Knuts kuster och länder så att bönderna i Skåne och Själland knappast kommer att hämta sig på ett år. Vi mötte Knut den Stores övermäktiga här vid Skånes östkust och lyckades, fastän vi var så få och så små, vålla hans omåttliga övermakt ett fullständigt nederlag i det att vi genom krigslist lyckades förskingra hela hans flotta. Anund Äran för Knuts nederlag tillkommer dig ensam, Olav, som ledde uppdämmandet av ån, med vilka uppdämda vattenmassor vi sedan kunde spola Knut fullständigt ut i havet. Olav Vi lät oss inte besegras av hans övermakt, men ej heller besegrade vi honom. Han lever ännu och hotar Norges och Sveriges frihet. Vi har bara förskingrat hans skepp och hans män, och därför lär han inte sätta efter oss i första taget. Jag föreslår att vi stannar kvar här

tills vi fått veta vad han härnäst ämnar företa sig. Om han lyckas samla sin flotta och kommer jagandes efter oss må vi segla upp till Uppsala och övervintra där. Men om han väljer att hålla sig hemma har vi ingen anledning att fly för honom. Anund Väl har du talat, svåger. Mina män svarar dig med bifall, och det gör även jag. Må vi alltså avvakta och se vad för sorts livstecken Knut ämnar visa härnäst. Olav Vi är inte många, men vi är de bästa karlarna i Norden., då alla de som sämre var har flytt hem till sitt. Vi som är kvar har ingen anledning att fly så länge Knut lever och hotar vår existens. Alla Bra! Bra! Rätt har du talat, modige Olav Digre. Andra Vi stannar och slåss! Många (svarar) Vi stannar och slåss! (Vapenskrammel och bifallsrop.) Scen 3. Roskilde. Ulv Jarl (släpper in konung Knut) Välkommen, käre svåger och vän! Nå, hur går det med fiskafänget? Knut (kommer dyster och våt med stor pälskappa in genom dörren) Vad du ser glad ut! Ulv Är det förbjudet att vara glad? Knut Ja, så länge Olav Haraldson lever! Ulv Har du inte fångat honom ännu då? Knut Ser det ut som om jag hade gjort det? Ulv Men hur har du kunnat undvika att fånga honom? Du har ju nätet spänt över hela Öresund med din flotta! Knut Han tar inte den vägen, dummer. Ulv Vilken väg tar han då? Knut Han har gömt sig med sin flotta utanför Kalmar, var han och Anund ligger och trycker. (Höjer sin knutna näve.) Men vi skall krossa dem ännu! Ulv Tror du det? Knut Tror du inte det? Ulv Varför skulle jag tro det? Knut Varför skulle du inte tro det? Ulv Seså, svåger, sätt dig ner framför den värmande brasan och drick litet öl, så blir du genast på gladare humör. Knut Men om jag inte vill bli på gladare humör? Ulv Då får du skylla dig själv. Knut Tack, jag föredrar min ledsnad framför din munterhet. (arg) Se inte så glad ut! Ulv Ser jag så glad ut? Knut Ja, du ser då alldeles förbannat för mycket glad ut! Har du då inga bekymmer? Ulv Nej, och jag vill helst inte ha några. Knut Dem får du förr eller senare vare sig du vill eller ej. Ulv Ni önskar er värd inte särskilt mycket gott, min konung. Knut Nej, och sämre lär det bli, om du fortsätter försöka muntra upp mig! Ulv Jag försöker inte muntra upp er. Knut Nå, låt bli då! Ulv Det är ju det jag gör. Knut Ja, jag märker det! Håll då åtminstone käften! (Tystnad. Kungen sitter butter framför elden. Ulv Jarl sneglar försiktigt åt honom.) Ulv Vad sägs om ett parti schack? Knut Ja, det är ett lagom elakt och trist spel. Fram med pjäserna! (Ulv dukar upp ett schackspel. De börjar spela.)

Nå, hur mår din syster i England? Ångrar du inte att du gifte bort henne med en utlänning? Ulv Hon ångrar det inte själv, och därför är jag nöjd. Knut Men den där Godvin Ulvnadarson är ju fientlig mot oss. Hur kan hon trivas i ett sådant äktenskap? Ulv Jarl Godwin är den bäste av engelsmän som tänker mest på sitt folks bästa, och han har ingenting otalt med dig. Knut Nej, men han lär få det med min son. Ulv I så fall får din son själv mucka det grälet. Din biskop är i fara, konung. Knut Religionen kan dra åt helvete. Jag är trött på allt nymodigt kristet hyckleri. Kristendomen är bara en ursäkt för vidskepelse och övertro. Har din syster fött barn åt jarl Godwin? Ulv Ja, hon har fått en präktig son som heter Harald, och om honom har det spåtts att han skall bli konung över England en vacker dag. Knut Dra åt helvete! Ulv Nu gjorde ni ett misstag, min konung. Nu faller er biskop. (Knuts ena löpare schackas ut.) Knut Dra åt helvete! Detta spel gör mig bara ond! (vräker omkull brädet med alla pjäserna.) Ulv (på sin vakt) Det var inte meningen. Knut (knyter näven) Din systerson skall aldrig bli konung över mitt England! Ulv Det kan varken ni eller jag råda över eller förhindra. Det bestämmer Gud. Knut Din knöl! Tror du att du kan manipulera med mig i religionens namn? Ulv Nej, nu går jag innan det blir värre. (går mot dörren) Knut Flyr du för mig, Ulv Rädde? Ulv (vänder sig om) Längre hade du flytt vid Helge å om du hade kunnat. Då kallade du mig inte Ulv Rädde, när jag lade till vid din sida och hjälpte dig mot svearna när de piskade er som hundar. (går ut) Knut (en lång stunds mördande tystnad) Min skosven, är du där? Skosvennen (kommer fram) Jag är här. Knut Gå ut och dräp min svåger Ulv Jarl. Skosvennen Men han har gått i kyrkan. Knut Låt bli då. Hämta hit Ivar Vite i stället. (svennen går) (åter mördande tystnad tills svennen återkommer med Ivar Vite.) Ivar, du är en redig norrman. Vill du ha jarldöme i Norge? Ivar Vite Vilken norrman vill inte det? Knut Gå då ut till kyrkan och dräp min svåger Ulv Jarl. (Ivar Vite går tyst ut. Åter mördande tystnad tills han återkommer med blodigt svärd.) Dräpte du jarlen nu? Ivar Vite Det är gjort. Knut Det gläder mig. Ivar Men prästerna där blev inte glada åt dådet. Knut Det tror jag det. Men vad kan jag göra åt det? Ivar Det får ni tala med prästerna om. De kommer nu. (Två munkar kommer in.) munk 1 Vördade konung, på grund av vad som har timat i kyrkan måste vi faktiskt låsa den och avbryta gudstjänsterna. Knut Det gör ni så lagom heller! Det låter ni vackert bli! Kasta ut liket bara och tvätta bort blodet från golvet, så kommer era besökare tillbaka. munk 2 Men, min herre, det är otillständigt. Knut Är det otillständigt! Jag skall allt lära er veta hut! Då skall jag göra det tillständigt så in i helvete! Hör på! Ni skall få stora jordegendomar 21

så att ni får ett helt härad att bestyra om, och Roskilde skall bli landets domkyrka. Nå, vill ni fortsätta med gudstjänsterna? (Munkarna tittar på varandra.) munk 2 Kan vi få det skriftligt? Knut Ni skall få det skriftligt i morgon. Kasta ut liket nu bara och glöm det. Glöm inte: Roskilde skall bli domkyrka. (Munkarna tittar på varandra.) munk 1 Jag antar att vi inte har något val. munk 2 Ja, jag antar det också. Knut Ja, ge er då iväg. Era privilegier får ni så fort gudstjänsterna fortsätter, jarlens blod är borta och hans minne glömt. Ge er iväg nu! (Munkarna ger sig förskräckta iväg.) Låt detta bli dig en läxa, Ivar Vite. Så mutar man Gud när det gäller att tysta honom inför nödvändiga utrensningar. Ivar Det skulle aldrig Olav Haraldson göra. Knut Nej, därför att han är fattig och ingenting har att muta med. Och därför är hans sak förlorad. En fattig konung kan aldrig behålla ett fattigt land om en rikare konung vill ha det. Utan pengar är man värdelös i politiken. Lägg det på minnet. (sätter sig bekvämare framför elden) Såja, nu är jag äntligen på bättre humör. Scen 4. Olavs läger. Olav Vad nytt har sports om kung Knut? en spejare Han har lagt sig vid Öresund, och de flesta av hans män har åkt hem. Olav Då har det gått som jag trodde. Mycket av hans folk jagade vi bort från honom, och ännu mera har nu självmant lämnat honom. Om vi nu bara håller ut över vintern så har vi honom som i ett nötskal. Vi var underlägsna dem, nu är vi jämnstarka, och om vi bara orkar fortsätta skall vi lyckas krossa honom. Vad säger ni, karlar? en man Det är inte bra att ligga här när vinterfrosten kommer. en annan Ni norrmän är bortskämda med er ständigt isfria kust, men här hos oss fryser Östersjön till is hel och hållen, och den som då ligger på henne med sitt skepp kan sedan aldrig mer göra bruk av det skeppet. en tredje Sant har du talat, Vemund Velig. flera Vi vill fara hem! de flesta Ja, vi vill hem innan vintern kommer. Olav Vad säger du, svåger Anund? Anund Det ligger mig tungt om hjärtat att nödgas överge dig, men mina män kräver det. Men kom med oss till Uppsala, du och dina män. Där kan vi övervintra för att sedan bättre rustade segla ut igen mot Knut till våren. Olav Då skall Knut också ha återhämtat sig. Nej, vår enda chans till seger är att ta honom på sängen nu innan han växer sig stark och mäktig igen. I värsta fall får väl vi norrmän klara oss utan er svear. Anund Jag har inget val, Olav. Jag måste följa mina mäns majoritetsbeslut. Du vet hur min far nästan blev störtad för att han hotade folkviljan. Olav Res du hem. Jag klarar mig ensam. Anund Du har dina norrmän. Olav Bättre sällskap finns inte. Anund Kom till mig om du behöver mig. Olav Tack. Men dina män klarar sig nog hellre utan mig. Knut hotar endast Norge, inte Sverige, och det vet dina män. Därför lockar dem inte kriget längre när de ser att deras segrar endast tjänar norrmännen. 22

Anund Jag beklagar, Olav, att jag inte kan hjälpa dig mera. Olav Behöver jag mer hjälp kommer jag till dig. Anund Farväl, min svåger. Olav Farväl, min broder. (De skakar hand. Anund och svearna går.) Anund (högt) Låt oss dra bort från kriget hem till Svealand, mina herrar! SvenskarnaHurra! (De drar bort med kung Anund.) Olav Du har det bra, min svenske broder. Lev i fred så länge norska muren håller mot Atlantens stormar. Sveriges lugna vida landskap andas endast fred och välstånd. Där har folk det bra så att det nästan blir för tråkigt. Norges kust är sönderhackad, Norges land är ockuperat av omänskliga sterila fjäll och berg, som gör det landet magert, fattigt, isolerat och betryckt. Laviner krossar bygderna, Atlanten härjar kusterna, och regn och blåst gör norska vädret till en mara för den norske bonden när han aldrig får se solen utom bakom moln. I Norge föddes Nifelhem, de kuvades och räddas dimmiga och dystra land, där mänskan endast får sitt liv till låns på nåder och naturen härskar hänsynslöst i vildaste godtycke. Jag är konung över detta asagudarnas förpinta land, och en dansk konung är så galen att han önskar ta det från mig. Må han få det för att sedan ångra sig. Jag mäktar ej försvara Norge mot dess öde. Hädanefter kämpar jag min kamp allenast för behållandet av norske kungens oberoende och heder, rätt och frihet. Dör jag ren så är jag nöjd, och då skall även Norge vara räddat, ty mot individens renhet kan ej någon politik i världen annat än förflyktigas som lösa dimmor. Ja, vad är det, Hrane? Hrane Egil ber dig om förlåtelse om blott du ville hela hans blessyr. Olav Han har bönat om att jag skall komma till honom i fem dagar nu. Föga tyckte jag om att han frigav de danska fångarna, och därför är han fången själv. Har han mycket ont? Hrane Han lider ohyggligt. Olav Nå, för honom hit då. (Hrane hämtar Egil.) Edvard den Gode av England skryter med sina händers helande kraft. Mina händer har ingen helande kraft, men jag gör vad jag kan för mina män. (Egil kommer linkande i kedjor med Hrane.) Var klämmer skon, Egil? Egil Ack, min konung, kan jag inte få er förlåtelse? Jag lider så outsägligt. Olav Tag bort hans kedjor, Hrane. Egil Tack, gode kung Olav! Olav Var gör det ont? Egil Här i sidan. Olav Det måste då vara magen eller njurarna. Eller kanske det är mjälten. Känner du något här? (klämmer i sidan på honom) Egil Nej, ingenting. Olav Här då? Egil Nej. Olav Hur gör det ont då? Egil Det svider i sidan varje gång jag tänker på min familj. Olav Då är det bekymmer du har. Här har du din sold, Egil. Var en fri man, och känn dig frälst från din vanära. Men synda inte härefter. Egil (sänker rösten) Herre, jag såg några skånska skurkar dela ut pengar bland dina män. Olav Vad menar du med det? Egil Jag har sett de pengarna. Det är Knuts pengar. Hälften av din skara är köpt av Knut. Olav Förunderliga saker berättar du för mig. Men då förstår jag ett och annat. Då förstår jag varför somliga vill forcera vår framryckning till Öresund, var Knuts flotta ligger. De som genast vill segla dit tjänar inte mina och Norges intressen utan endast Knuts och sina egna. Bra, min käcke gosse. 23

Tack för din upplysning. Hrane, signalera till uppbrott. Varthän ska vi? Hem till Norge. Genom Öresund? Nej, vi beger oss till fots över Götaland. Men skeppen och packningen skickar vi till Anund i Uppsala. Han får förvalta vår flotta tills vidare. Hrane Det blir en lång fotvandring. Olav Det finns hästar på vägen. Här har vi nu gjort vad vi har kunnat, och fastän vi besegrade Knut vid Helge å har han nu besegrat oss med att slå oss under bältet. Hrane Vad har han då gjort? Olav (förtvivlad) Han har våldtagit mina fattiga norrmän med att ge dem pengar! (bryter upp) Hrane Olav Hrane Olav

Scen 5. Sarpsborg. Olav Hrane Olav Hrane Olav Sighvat Olav Sighvat Olav Sighvat Olav Sighvat

Olav Sighvat Olav Sighvat Olav Sighvat Olav Sighvat Alla Olav Hrane Olav

Jaså, Sighvat har kommit hem. Han har anhållit om företräde. Varför det? Han har ju varit hos kung Knut? Han gör ändå anspråk på att få förbli er stallare. Gör han det? Vill han betala mig för att få den tjänsten med Knuts pengar? För in den skälmen! (Sighvat släpps in.) (Kungen tiger.) Önskar kungen inte sin tjänare välkommen hem igen? Trivdes du inte bra i utlandet? Utomlands finns rikedomen, men hemma lever hjärtat. Dög inte rikedomen utomlands då? Värdefullare än utländskt guld är hemlands bröd. Menar du att du kommer tomhänt tillbaka? Förnekar du att du har umgåtts med Knut den Store? Förnekar du att han har mutat dig? Har du då inte ingått i hans tjänst som alla andra som frivilligt rest till honom? Knut den Mäktige bjöd mig guldbjäfs om jag ville ära och hylla den mannen i Norge som Olav. Jag svarade genast, att en herre var mig tillräcklig. Det visar historien, att alla som tjänat två herrar fått fan utav bägge. Och därför tror du att du ännu är stallare hos mig? Jag älskar er alla, din hall och din stad, din familj, dina män och allt norskt som är ditt. Vad jag älskar skall aldrig bli Knuts. Ta din plats då som fordom och ät och drick och var glad i mitt sällskap, ty det endast begär jag av dem som mig tjänar. En lätt tjänst att utföra, men den är svår att behålla, ty hela vår värld vill beröva vårt Norge vår Olav. Den må försöka. Den skall aldrig lyckas. Man kallar dig redan på vissa håll "kung utan land". Om jag så blir berövad mitt Norge med våld och av norrmännen själva så skall jag dock alltid minsann återkomma. Det tackar vi för. Därför ropar jag: skål för kung Olav! (höjer en bägare) Skål för kung Olav! Jag tackar för skålen och ber er att fortsätta skåla på samma sätt även när jag icke längre är här. Skall ni resa bort? Jag gissar att detta är den sista vintern 24

Hrane Olav

vi ännu kan känna oss trygga som norrmän i Norge. Jag gissar att alla här snart skall få resa iväg mycket långt bort för en längre tid. Blott förrädare skall en dag ej vara biltoga men etablerade här i vårt Norge. Förrädare skall aldrig lyckas förmå överleva i Norge. Jag menar det. Skål! (De dricker laget runt och fortsätter måltiden.) Akt V scen 1. Tönsberg.

Björn Stallare Han samlar fartyg och män från hela Danmark och från hela England och från hela Skåne och den svenska sydkusten och från hela Venden. Olav Hur många fartyg förfogar han över? Björn Enligt pålitliga källor har han tolv hundra skepp till sitt förfogande. Olav Och hur många har vi, Sighvat? Sighvat Vi har inte ens femtio, och det är bara bondbåtar. Olav Ändå flockas det norska folket bra hit ned till oss i Tönsberg. Även om vi inte kan anfalla kan vi alltid försvara oss väl. en bonde Hur snart kan Knut väntas komma till Norge? Björn Han kommer säkert redan i vår. bonden Vi är trötta på dina äventyr, Olav Haraldson. Hårt har du slagit oss med vapentjänst och skatter, och ingenting har vi fått tillbaka i lön utom ofrid och umbäranden. Vi är trötta på det nu. Vi vill ha fred. flera bönder Vi vill ha fred! Slut fred med Knut den Mäktige! Olav Mina herrar, inser ni då inte situationens allvar? Vi vill förvisso ha fred, men Knut den Mäktige vill det inte. Han kommer hit för att roffa åt sig Norge och beröva er er frihet. en annan bonde Men det sägs att han är rik och strör guld omkring sig överallt till alla som tjänar honom. Han skänker gärna guld, men du, Olav, bara tar allt ifrån oss. en tredje bonde Ja, det är riktigt! Knut bara ger, men Olav bara tar! de flesta bönder om varandra Ja, just så är det! en fjärde bonde Vi vill inte bråka längre. Vi vill hem till vårat. Om du vill slåss med Knut, Olav Haraldson, så får du göra det själv. (stort bifall bland bönderna) Sighvat Ni är alla mutade av guldet från Knut! Har han då lyckats korrumpera all frihet och självkänsla i Norge? bönderna Alltid finns det några krigsgalningar som vill slåss. Låt dem slåss som vill det, men låt oss som inte vill det få hållas utanför. Sighvat Ni är allesammans fega! Det är vad ni är, norrmän! Skam över er! Tvi! (spottar) Olav Seså, Sighvat Stallare, gör inte situationen värre än vad den är. Hur få vi än är som gör det kommer Norge att försvaras, och hur svår situationen än blir kommer vi att anpassa oss efter den. Mot Knuts guld lär väl självständigheten vara maktlös, men mot alla sanna norrmän skall guldets fördärv vara maktlöst så länge jag lever. Vi är fattiga och små, och ännu färre lär vi bli, men av alla norrmän som ger sig åt kung Knut skall jag bli den allra siste. Den som vill må följa mig, och den som inte vill är jag hellre utan. Må Knut komma. Han kan förtrampa Norges frihet och fördärva norrmäns framtid, han kan förslava Norges kvinnor och utsuga Norges magra blod, men vår norska heder kan han inte göra mycket åt. Hur ensam jag än blir skall jag se till att den överlever. (tystnad bland bönderna)

en bonde

Du värnar om landets själ, gode kung Olav, men vi måste värna om landets jord och dess gröda. Om du vill försvara Norge på ditt sätt kan vi inte hindra dig, men du måste låta oss undvika hemsökelser och förödelser i fjordarna och dalarna. Lycka till, Olav Haraldson, men din själ, som du slåss för, är din ensak som vi inte har något med att göra. Olav Farväl då, mina bönder. Tack för er hjälp så länge den varade. bönderna Farväl, gode kung Olav. en annan bonde Ursäkta oss, men vi måste faktiskt tänka på hemmet. Olav Adjö, adjö. (Bönderna går, och Olav bjuder dem farväl var och en för sig.) Där gick mitt land ifrån mig. Björn Ännu har du goda krigare kvar. Olav De är för goda för att få leva. De skall följa mig blott för att nödgas stupa vid min sida. Björn Än är Norge inte Knuts. Olav Men jag har förlorat mina bönder. Värre är det att förlora sina bönder än att förlora sitt land. Björn Du har inte förlorat ditt land. Olav Jag har förlorat mer än mitt land. Med mina bönder har jag förlorat mig själv. Björn Låt oss ta det lugnt nu. Ännu hinner vi samla ihop fler krigare. Olav Ja, Björn, låt oss ta det lugnt tills Knut kommer, ty sedan får vi aldrig ta det lugnt mera. Scen 2. Trondheim. Håkan Jarl Länge leve Knut den Mäktige, konung av Danmark, England och Norge! lamt gensvar från folket Leve Knut den Mäktige! Knut (intar tronen) Så skall det låta! Nu har Olav ingenting mer att säga till om i det här landet! Väl har ni skött er, mina tjänare, och var och en av er skall få sin belöning! Dig, Erling Skjalgsson, förbinder jag mig till i vänskap på nytt, och till tack för att du gett mig ditt stöd får du styrelsen över allt land mellan Stad och Rygjarbit. Nå, vad sägs om det? Erling Du givit mig det löftet redan förut, och jag tackar dig på nytt för din generositet, såsom jag även förut har gjort det. Knut Tore Hund och Hårek på Tjotta, era fördömda stråtrövare, väl har ni arbetat för mig och möjliggjort det för mig att få komma hit och bli utropad till konung över hela Norges rike. Många har ni dödat för min skull, många norrmän har ni bränt inne med deras egendomar, mycket folk har ni värvat åt mig, och jag tackar er därför. Ni skall få er lön. Var mina ländermän, och drag åstad till Finnmarkerna och uppbär där skatt åt mig, så har jag under mig hela Norge sen. Tore Hund Vi måste också få stora landintäkter och mycket i lösöre. Knut Ni skall få allt vad ni begär, så duktiga som ni har varit. Och dig, Håkan Jarl, som varit mig så behjälplig i återerövrandet av Norge från usurpatorn och utbölingen Olav den Digre, skänker jag styrelsen över allt det land som jag underlagt mig på denna färd från Agder vid Norges sydspets och alla kusterna och fjordarna ända hit. Håkan Jarl Det är inte mer än rätt, ty det var jag jarl över även innan Olav den Digre kom. Men Einar Tambarskälver här kräver också sin del. Knut Och den skall han få. Han skall få uppbära alla de intäkter som han hade förr i tiden då de danska jarlarna förestod landet. Han skall vara störst och främst bland alla män i Norge som inte har jarlsnamn, och den rangen skall han behålla så länge mitt välde i Norge äger bestånd. Einar (bugar sig) Måtte det vara för evigt. 26

Knut Var lugn. Det kommer att vara för evigt. Aldrig skall Norge bli norskt mer. Vid varje fjord, vid varje sund, på varje näs och i varje by har vi nu våra danska fogdar och jarlar som uppbär regelbunden skatt och bevakar ordningen i landet. De så kallade fria norrmännen har ingen chans att sticka upp längre, och Olav har bara att packa sig iväg österut. Om inte Anund i Sverige vill förbarma sig över honom kan han alltid böna hos sin frände Ragnvald Jarl i Ryssland, som kanske kan ge honom en bastu i skogen att sova i. Ha-ha-ha! (allmän forcerad munterhet) Håll käften! Det var inte alls så roligt. Men nu saknar jag något, och det är en skald som kan dikta till min ära om mitt besittningstagande av hela Norge. Finns inte Toraren Lovtunga här? Toraren (kommer fram försagt) Joo. Knut Vad har du nu diktat till min ära att framföras inför denna lysande församling och att spridas över hela Norge? Toraren På er befallning har jag komponerat en visflock om er. Knut Bara en visflock! Det duger inte, din lätting. Du skulle ju göra ett helt epos, en hel iliad! Och så stammar du förskrämt fram att du bara gjort en liten visflock om mig. Det gör ingen evighet. Det kommer inte att väcka hela eftervärldens eviga beundran. Du duger inte som skald här om du inte överträffar hela Sigurdskvädet. Toraren Men, herre konung, ingen skald kan dikta på befallning. Knut Vad säger du! Toraren Jag säger som det är. Knut Håll mun och dikta omedelbart på stående fot en massa verser och visor om mina framgångar. Annars blir du hängd. Seså, sätt i gång. Toraren Ni tvingar mig till dålig konst. Knut Nej, god konst skall det vara. Annars blir du hängd. Jag väntar fortfarande. Toraren Kung Knut han kom med tusen skepp. Han bordade Norges land med blodad läpp. Han bönderna tog såsom gisslan från berg och slätt. Sin grund svek han ej. Såsom han med sitt guld, så skrudade Greklands gud sitt himmelrike. Knut Du börjar bra! Fortsätt så, så är din nacke räddad. Toraren Han räddes ej för Olavs hämnd, han drog sig ej för bergens höjd och längd, han skydde ej sin härnads prövningars mängd, och sin grund svek han ej. Såsom han med sitt guld, så skrudade Greklands gud sitt himmelrike. Knut (förtjust) Bra! Bra! Just så barbariskt, rått och hedniskt som jag vill ha det! Du skall bli min främste pekoralförfattare! Sådant tilltalar den vulgära hopen, och just dess stöd är vad jag behöver. Mera! Mera! (Toraren fortsätter darrande och stammande dikta dåliga verser.) Tore Hund Vad tycks om Norges nye konung? Hårek på Tjotta Han skulle inte tveka inför att klyva skallen på ett helgon. Tore Hund Sanna mina ord: han blir med all säkerhet Olav Haraldsons och hela Norges bane. Hårek Och vi blir rika på kuppen. Tore Ja, men vi tjänar Knut bara så länge det lönar sig. När han är borta och hans son Hårde-Knut blir oss onyttig gör vi Norge norskt igen. Hårek Då finns knappast Olav Haraldson kvar. Tore Efter Olav Tryggvason fanns det inte heller någon Olav Tryggvason kvar, trodde vi. Men vem kom? Jo, Olav Haraldson! Och efter honom skall du se att det kommer någon annan god djävel som vill göra oss norrmän norska igen. Den norska hedern tog inte slut med Olav Tryggvason, och den tar inte slut 27

Hårek Tore

med Olav Haraldson. Bara en sak är säker: den danske hedern tar slut med Knut den Store, och den skall aldrig mer komma igen. Stackars Norge! Och stackars England, som aldrig blir engelskt igen. För att inte tala om det ruttna Danmark, som aldrig blir rent igen. Scen 3. Olavs skepp.

Björn Är det inte Erling Skjalgsson som kommer där borta? Olav (spanar akterut) Jo visst tusan är det han. Han seglar ensam före de andra skeppen i sin flotta. Han har upptäckt oss och följer efter oss. Nu har vi en chans. Låt oss möta honom och hans skepp innan hans andra skepp hinner fram. O, måtte jag bara få honom levande! Låt seglen falla, men långsamt, och lämpa dem med dragrepen! Björn (spanar akterut) Erling tror han har oss i en fälla. Han observerar väl våra manövrer. Se hur han släpper revtågen om skeppets segel! Så han forsar fram! Olav Han är lika entusiastisk över att få se oss som vi över att få se honom. Äntligen blir det till en intressant och jämnstark strid. Bered er för äntring, mina herrar! Styr in i sundet och dreja bi där. Så fort Erling sedan kommer till synes ror vi av alla krafter honom till mötes. Sådärja! Björn Äntligen en liten ljuspunkt i det långa norska inbördeskriget! Olav Nu skulle Sighvat Skald ha varit här. Vilket inspirerande ögonblick för en norsk nationaldiktare! Björn Se! Nu kommer han! Olav Full fart framåt! Ro av alla krafter! Björn Erling låter sitt segel falla. Han kan inte fly. Olav Präktiga är hans män som hellre drar blankt än flyr. Björn Gör klart för äntring! Olav På dem, alle man! (Erlings skepp kommer upp sida vid sida med Olavs. En förskräcklig batalj följer i vilken Erlings män drar det kortaste strået. Erling Skjalgsson Du har överlistat oss, Olav! Men ej är vi harar som ber om nåd, ty vi vet att vi ej heller lär få någon om vi ber om det. Se själv, Olav! Inte en enda av oss försöker fly, utan hellre stupar vi för din klinga till sista man! Olav Väl värjer du dig, Erling! Aldrig har jag sett en man värja sig så väl mot så mångas anfall! Erling Varför vill du inte slåss med mig, Olav? Olav Jag tänker på dina många präktiga söner. Erling Tänk på ditt rike i stället, som redan har fallit. Olav Det föll för att det fälldes av en förrädare för mycket, och den förrädaren var du. Skall Knuts guld göra så många förrädare och skämma ut ett så fritt land? Erling Mina söner sviker aldrig mig, Olav. Olav Vill du förhandla med mig, Erling? Erling Det vill jag. (tar hjälmen av huvudet, lägger ner svärdet och skölden och kommer fram.) Kan jag lita på ditt konungsord? Olav Kan jag lita på en kungsförrädare? (I samma ögonblick huggs Erling ner bakifrån med en väldig yxa som klyver hans huvud.) Aslak, vad gör du? Aslak Fittjaskalle Märkas skall kungsförrädaren! Olav Idiot! Där högg du Norge ifrån mig! Aslak Hur så? 28

Olav

Denne man ensam hade med sina söner kunnat återge mig hela Norge. Och så kommer du som den uslaste av fegisar och hugger ner honom bakifrån! Aslak Jag försökte hjälpa dig, och så ger du mig otack till lön. Är du inte nöjd kan du gå hem. Det var ett hugg som hette duga, och det borde jag snarare belönas än tadlas för. Olav Klantskalle! Förbi är det nu med Norge! Fly, mina män! Vi har nu ingenting mer här att göra. Vi har bara att fly. Vi hinner inte ens plundra, utan nu får var och en sota för Aslaks nidingsdåd. Farväl, Norge! Det är ute med dig! Ve att jag någonsin föddes till konung för detta klantiga folk! En god konung duger de bara till att störta, och en ond konung duger de bara till att låta sig utnyttjas av. Dra åt helvete, förbannade Norge och förbannade norrmän! Vår saga är all. Vi har nu bara att fly. Aslak, du har mördat den redligaste mannen i Norge. Aslak Tjänade han inte kung Knut? Olav Han gjorde det emedan han måste. Hade han kunnat hade han hjälpt mig, och det fick han äntligen möjlighet till när du slog ner honom. Aslak Jag är ledsen. Olav Och jag är ännu ledsnare. Ve att jag någonsin behövde föra krig! Skall Knuts guld då bara lyckas åstadkomma mördare av såväl hans eget som mitt och Norges folk? Finns det någon etablerad rikedom eller någon etablerad makt här i världen som inte enbart leder till ofärd och död? Nej, nu vet jag, att från den regeln finns det inga undantag. Inga undantag! Dö, konung Olav, ty därför blev du konung. Aslak Endast som konung utan land kan du överleva. Olav (sorgset leende) Kan jag det? Det tvivlar jag på. Jag förlåter dig, Aslak. Kom med mig, så får vi tillsammans begråta dem som vi har mördat. Aslak Du vet att jag följer dig till tidernas ände, min konung. Olav Det besväret slipper du. Följ du mig bara på min landsflykt tills vi dör. Aslak Jag dör i så fall först. Du dör aldrig. Olav Tvärtom, Aslak. jag dör alltid. En konung är till för att dö. Han är död som människa och själ när han får makten, och sedan får han aldrig sin själ igen förrän han dör. Därför är den ende sanne och evige konungen den evigt döende konungen. Kom nu så går vi. (De överger Erlings skepp och alla hans lik och seglar iväg.) Scen 4. Trollstigen Olav Är läget hopplöst? Björn Det är alldeles hopplöst. Olav Vi har fem skepp kvar. Kan vi ingenstans resa? Björn Du har seglat för sista gången på eget fartyg, kung Olav. Olav Men Trondheim? Björn Där väntar Håkan Jarl med en väldig flotta. Olav Och bakom oss har Erlings söner samlat sig mot oss. Björn Ja, de drar norrut med en väldig flotta. Och Aslak är dräpt. Olav Är han dräpt? Björn Vigleik Arnason dräpte honom som hämnd för Erling. Han kunde inte förlåta Aslak att Aslak gjorde Erlings söner till våra dödsfiender. Olav Stackars Aslak! Nu dräper då också våra egna varandra. Vad återstår? Björn Fjället. Olav Uppför trollstigen och nedför rullstensträsken? Björn Det är vår enda väg ut härifrån. 29

Olav (reser sig) Så må vi dra till fjälls. När landet och folket och kustbygderna sviker honom kan norrmannen alltid återvända till fjället. Upp, mina stackars karlar, till trollens och andarnas värld! Vi skall gå över träsken och skrämma bort trollen och rulla bort fjällen och leva på svälten, och allt skall gå oss väl om händer. Frukta inte, norrmän, för svälten och kylan. Från trollen skall jag bedja fram mat, och från rullstenshindren skall jag bedja bort deras massor, så att vi förmår vräka dem ut sidan. Fjällen skall välkomna oss, vättarna skall omsluta oss i sin famn, vi kan där begrava våra döda och resa våra heliga kors. Och jag skall bedja hela natten så att ingen skall bli vansinnig av strapatserna. Skeppen lämnar vi här, vi kan tyvärr ej släpa dem med oss över bergen, men själva skall vi till fots vandra över fjällen med eller utan sandaler. Kom med, tappra fattiga enslingar, mina stackars galningar, som ensamma än vågar följa mig åt fanders, inget guld får ni av mig och ingen framtid heller, men de norska bara fjällen skall bli era med hela deras kalslipade renhet för evigt. Er blir naturen, er blir friheten, er blir arbetslösheten och den totala fattigdomen, och tro mig: den är hederligast av mänskliga ämbeten. Vi ses igen på andra sidan döden, vi möts igen på andra sidan graven, vi förenas igen i evigheten, och vi vandrar tillsammans in i den i natt över trollenas stig, över vättarnas sargande stenar och över de oöverstigliga fjällen. Min renhet är er, kära norrmän, så länge ni älskar dessa kala fjäll mer än er själva. Kom med mig nu om ni inte vill leva! (Uppstigningen över bergen börjar.) Ännu är vi fyra hundra man och dessutom ett hundra bönder, och våra hästar lever ännu. Två slaktnöt har vi att kalasa på på vägen, och det är mer än Jesu fem bröd och tvenne fiskar! Skam den som ger sig! För den fria människan är ingenting omöjligt! Björn Men för den ofrie är ingenting möjligt. Olav Just det, och bara sådana mänskor är tråkiga och omänskliga för att de är etablerade och rika och mäktiga. Kom nu! Upp över fjällen! Vi skall utmana evigheten! Björn Jag ser redan hur trollen rymmer sin kos. Olav Jag ser det även. Detta är vårt stoltaste ögonblick, Björn. Sedan återstår det ingenting annat för mitt norska hjärta än evig vanära bortom Norge. Björn Säg inte det. Till Norge kommer man alltid tillbaka. Olav Även en konung utan land? Björn I synnerhet en sådan, och särskilt om det landet han blivit utan är Norge. Olav Natten blir kall och mörk och oändlig. Vi måste dra tjocka pälsar på oss. Björn Kölden lär inte bli det värsta. Olav Vad blir det värsta? Björn Saknaden av trygghet och överflödet av frihet. Olav Hellre galen än ofri. Jag fruktar ingen galenskap. Björn Därför kan du aldrig bli något annat än vår främste norrman. Olav Ja, någon måste ju vara det. Björn Det är vi tacksamma för. Olav Var inte det. Han har ju lett ert norska välde åt helvete för er. Men efter mig kommer de som är värre. Tro mig, Håkan Jarl skall icke leva länge i Trondheim. Det har han för många brott och svek och förräderier på sitt samvete för att förtjäna. Ej heller Knut den Mäktige kommer att leva länge till. Hans hjärta är redan fyllt av svärta, och hans blod rinner allt trögare och svårare genom hans onda tankar. Han blir lam inom kort, och sedan skall aldrig hans välde eller ätt resa sig igen. 30

Med honom har danskarna varit i England för sista gången. Men du, Björn, skall resa hem så snart vi kommit in i Sverige. Norge behöver män som du. Ja, vänd tillbaka genast och ställ dig väl med de nya herrarna. De skall ändå inte överleva dig. Med dig skall jag även hemförlova alla andra bland mina män som har familj och barn i Norge. Jag behöver ha en och annan kvar i Norge som kan skicka bud till mig om vad som händer. Björn Men vart skall ni då slutligen ta vägen? Olav Det får vi se. Förmodligen till Ryssland, var Ingegerd, min första trolovade, är drottning. Jag vill ej besvära Anund i Sverige även om min hustru och mina barn får det bra där. Så lämnar jag allt och alla bakom mig för att med deras hjälp hitta vägen när jag kommer tillbaka. Björn När kommer du tillbaka? Olav Jag har varit kung i Norge i femton år. Om femton år till kanske jag kommer tillbaka. Björn Till dess hinner mycket hända. Olav Ja, då skall alla skurkar vara döda men vi ändå leva. Björn Lev väl, kung Olav. Olav Lev väl, Norge. (de omfamnas och skiljs) Björn Där lämnar en konung sitt land som mest ville det väl utav alla. Men landet blev bortskämt av honom och tog sig därför andra herrar som ej längre ville det väl. Men till slut skall de lida tillräckligt och kräva den gode tillbaka. Men då skall det vara för sent. (går som den siste.) (Vinden viner och ylar in över scenen, som blir helt mörk.) Scen 5. Flera år senare. Holmgård i Ryssland. Olav märkbart åldrad. Olav Tjänaren Olav Tjänaren Olav

Är det någon som söker mig? Ja, herre, en gammal man från Norge. Sade han icke sitt namn? Han bad mig att hälsa från Björn. Kan det vara Björn Stallare? Efter så många år? Visa in honom! (Tjänaren hämtar Björn.) Jo, minsann är det icke Björn! Du har också blivit äldre. Björn Är detta Olav Haraldson? Olav Jo, Björn, tyvärr är det inte någon annan, och tyvärr ser han ut som han gör. Björn Du har blivit gammal, konung. Olav I Ryssland blir vem som helst gammal fort, och en konung utan land är alltid för gammal var han än bor. Björn Du är inte för gammal, Olav, och om du återvände till Norge skulle du bli ung på nytt. Olav Det är för sent, Björn. Jag har redan vant mig vid min vanära. Fresta mig inte till att göra den värre. Björn Det har gått som du spådde. Håkan Jarl är död, och Norge är herrelöst. Olav Död? Är det möjligt? Hur dog han? Björn Han omkom på väg hem från sin fästmö i England. Hans skepp gick under med man och allt. Han startade från England för sent på hösten. Sannolikt råkade han ut för Svälgens malström, för han siktades norr om Katanäs en afton när det var svår storm och vinden stod rakt ut från Pettlandsfjorden. Olav Då har Norge med honom förlorat ännu en stor man. Och Knut den Mäktige? Björn Han åldras och skiter i Norge. 31

Olav Björn

Du menar att jag verkligen skulle ha utsikter till att kunna komma tillbaka? Knut hindrar dig inte, och Håkan är död. Landet är herrelöst. Dina enda mäktiga fiender där är Erling Skjalgssons söner, Einar Tambarskälver, Tore Hund och Hårek på Tjotta. Olav De två sista är de lömskaste, och Erlingssönerna lär det bli svårt att försona sig med. Om jag återkommer lär det bli krig igen. Och finns det någon man i Norge som ännu är mig trogen som inte sålde sig till Knut? Björn (faller på knä) Herre, även jag lät mig köpas av Knut, men nu när Håkan Jarl är död är jag fri från min trohetsed. Nu vill jag bara följa dig så länge vi båda lever och helst vill jag även dö med dig. Olav Stå genast upp, Björn. Om även du kunde svikta lär det vara få i Norge som förblivit mig trogna. Jag förlåter dig. Var försonad med mig. Seså, ingen sentimentalitet. Jag är ännu en man och kan ännu slåss för min rätt. Men om jag återvänder lär övermakten endast vara något mindre än vad den var när jag reste. Du kommer egentligen och stör mig, Björn. Jag hade försonat mig med mitt öde, jag var betänkt på att resa till Jerusalem, och Jaroslav och Ingegerd har erbjudit mig ett eget rike här i Ryssland. Och svårt frestar du mig till att lämna min trygghet ifrån mig. Gå ut, Björn, och kom tillbaka i morgon. Jag måste få grubbla en natt över detta. Det tycks mig som om oddsen är emot oss och att jag egentligen har ofärd att vänta vad jag än gör. Björn Norge är berett att längta efter din återkomst för evigt. Olav Vem säger det? Björn De fattigaste bönderna och fiskarna. Olav Björn, du krossar mitt hjärta. Jag vill bara gråta när jag ser dig. Vet du inte att en vanärans man bara vill vara ensam? Det grymmaste man kan göra mot honom är att bedra honom med illusionen att hans ära kan återvinnas. Och ändå var jag död tills du kom hit, och nu lever jag igen. Gå till kung Jaroslav och Ingegerd. De skall ta hand om dig. Säg dem att du är sänd av mig. Så skall jag ge dig mitt svar i morgon. Björn Grubbla inte för oroligt bara. Olav Oroligt? Tror du jag någonsin kan få någon ro? Tror du att min oro någonsin kan upphöra med att bli värre och mera plågsam? Du känner inte en konung som har berövats sitt land, Björn. Gå innan du får skåda för djupt ner i avgrunden. (Björn går.) Tillbaka till Norge? Hellre dör jag. Skall jag då åter bli sådan - en tyrann och fridstörare som var han än uppträder bara vållar krig och oro? Skall jag åter kunna se de förskräckta norska bönderna med fasa i blicken betrakta min framfart? Skall jag få ännu fler oskyldiga liv på mitt samvete? Låt dem leva utan konung om de inte vill ha någon. Låt dem få sin välsignade anarki, sin råa laglöshet, sitt ohyggliga kaos när de så gärna vill ha det. Jag får magsår och huvudvärk bara jag tänker på Norge. Som kung utan land kan jag dö lugn, men som konung av Norge får jag aldrig någon fridfull död. Det är bäst att jag lägger mig ner. (Lägger sig ned.) Norge, vill du ha mig eller inte? Jag gjorde allt för dig, och du kastade ut mig. Det enda jag kan göra för dig ytterligare är att dö för dig. Men det är kanske det du vill, så att du får ett nationalhelgon, som ingen annan nordisk nation har. Nej, jag blir sjuk bara jag tänker på det. (Ett ljus börjar långsamt växa fram vid fotändan av hans säng.) Sömn, du har svikit mig i femton år nu. Det borde alla kungar informeras om innan de tar på sig ämbetet: att deras krona får de endast på det villkoret att de aldrig mer får sova lugnt. Då skulle man på ett tidigt stadium eliminera det mesta av alla onda makter i världen. Men vem står där? 32

(Olav Tryggvason står plötsligt i ljuset vid hans säng.) (Olav Haraldson reser sig från sängen upp på armbågen.) Om jag inte bländades av dig så svårt skulle jag tro att du var Olav Tryggvason själv. Olav TryggvasonHur kan du tveka inför om du skall återvända till Norge eller ej? Olav Haraldson Men vad vinner jag och Norge på det? Olav TryggvasonRätten, hedern och självständigheten! Olav Haraldson Menar du det? Olav TryggvasonHur kan du undra det? Jag är förvånad över din feghet, Olav Haraldson! Fick du inte Norge i arv efter min död? Och hur har du förvaltat detta arv? Efter att du styrt riket väl i tio år och bättre och klokare än någon annan lyckades du fuska bort det till danskarna! Och skulle du då inte kämpa för att återvinna din rätt? Olav Haraldson Men jag vill inte att fler män skall dö för mig. Olav TryggvasonIngen dör för dig förgäves så länge du delar deras risker. Något bättre sätt att övervinna sina ovänner på än att dö för deras hand i närstrid finns inte. Gör du det har du vunnit Norges krona för alltid. Det är det bästa du kan göra och det högsta du kan vinna. Alla alternativ mot detta försök är totalt vanärande. Olav Haraldson Vad är ära? Olav TryggvasonAtt stå för vad man går för. Du föddes till konung av Norge, fri och oberoende av andra konungar. Hur stora riken du än får i Ryssland blir du här beroende av Jaroslav och Ingegerd. Olav Haraldson Har jag då rätt att dränka Norge i blod? Olav TryggvasonJa, du ensam har rätt att dränka Norge i blod emedan ditt land Norge kastat ut dig och emedan du var lagenlig konung av Norge. Olav Haraldson Vad du befaller mig är omänskligt. Olav TryggvasonFörsvara din rätt om du är en konung! Eller dö en ärelös död som en vanlig människa, en död som blir desto ärelösare emedan du en gång var Norges konung. Olav Haraldson Jag kan bara återvända till Norge på ett villkor. Olav TryggvasonNämn det. Olav Haraldson Att jag får betala för det med livet. Olav TryggvasonDet är rimligt. Ett gott pris har du erbjudit för att bli Norges främste kung genom tiderna. Jag är stolt över dig. För det priset får du evigheten. Jag blir nästan avundsjuk. Olav Haraldson Du var en större kung än jag. Olav TryggvasonNej, jag var hårdare. Du var mjukare men bättre. Jag gav Norge kristendomen med våld. Du gav den åt Norge med övertygelse. Olav Haraldson Jag försökte göra vad som var rätt. Olav TryggvasonFortsätt med det, och åk hem och dö i Norge. Farväl, frände. Olav Haraldson Tack, Olav Tryggvason. (Ljuset avtar, och Olav Tryggvason försvinner.) Björn skall bli glad i morgon åt att han får dö med mig i Norge. (somnar in. Scenen blir mörk. Ridå.)

Slut.

En nations födelse. Dramats personer : Saxvarg, saxare Mallet de Graville, normand Harold Godwinson, jarl av England Edith, hans kusin och älskade Jarl Godwin, hans fader Edvard Bekännaren, konung av England Edith, hans drottning, Harolds syster Aldyth, dotter till kung Elgar av Wales Torstig, Gurth och Håkan, Harolds bröder Vilhelm, hertig av Normandie Matilda, hans maka Godrith, engelskt sändebud Udo, biskop av Bayeux, Vilhelms broder Alred, biskop av York Stigand, abbot av Westminster Harald Hårdråde, konung av Norge Hugues Maigrot, normandisk munk och diplomat En tjänare En gammal saxisk hövding Andra saxiska stormän En normandisk präst En läkare normandiska baroner och rådsherrar en norsk väpnare norska kämpar en engelsk kurir engelska soldater normandiska soldater anglosaxiska präster

En nations födelse Akt I Scen 1. En skog i England. Saxvarg Halt, om du är en människa! Mallet de Graville Halt själv där, vem du än är! Saxvarg Vän eller fiende? Graville Fiende till envar som ej gör sig till min vän. Saxvarg Du talar som en normand. Graville Och du talar som en riktig grovhuggare till saxare. Saxvarg Vad gör du i England? Graville Jag är hitsänd av hertig Vilhelm av Normandie. Saxvarg Vad vill han i England? Graville Han vill hemskt gärna ha tronen efter er kung Edvard Bekännaren, som nu är gammal och skröplig och den siste av sin ätt. Saxvarg Skulle en fransman göra sig till kung i England? Graville Gode man, alla vet, och du med, att Vilhelm av Normandie är kungens närmaste släkting. Han är ju gift med Matilda, Alfred den Stores ättling. Saxvarg Men själv är han bara fransman och vad värre är: viking. Graville Min gode man, är ni inte alla vikingar här i England? Talade inte våra förfäder samma språk som era? Saxvarg Kanske det, men även danerna talade ert språk när de brände våra hem och skar av våra strupar. Graville Det var länge sedan, och numera är danerna våra lojalaste tjänare, och om några få generationer vet ingen längre vem i England som kommer av dansk och vem som kommer av saxiskt ursprung. Saxvarg Du talar som om du redan var herre i England. Det är lika bra att du genast får det klart för dig att vi saxare aldrig kommer att vilja veta av er normander i England. Graville Det hörs att du aldrig har varit i Normandie, min gode man. Vad är ditt namn? Saxvarg Jag kallas Saxvarg. Graville Ett bra namn på en äkta saxare. Jag är Mallet de Graville, hertigens av Normandie speciella sändebud. Saxvarg Du är nog bara en spion. Graville Gode Saxvarg, om du hade varit i Normandie skulle du ha uppskattat den kultur vi har där med de vackraste kyrkobyggen och kloster med skolor och skickliga hantverkare. Saxvarg Var vänlig, herr Dan Normand, och skryt inte om era kyrkobyggen inför kungen. Han får lätt fromma idéer, och vi betalar nog med skatt till hans kyrkor. Graville Har ni anledning till missnöje? Saxvarg Nej, inte så länge vi har en saxisk kung. Men får vi en utländsk blir vi inte goda att ha att göra med. Graville Talar du alltid så där självsvåldigt? Tjänar du ingen herre? Saxvarg Jo, jag tjänar jarl Harald Godwinson. 2

Graville Är inte han landets starkaste man näst efter konungen? Saxvarg Jo, och han släpper aldrig in några franska usurpatorer här i landet. Graville Är han gift? Saxvarg Nej, men han har sällskap. Graville Vem då? Saxvarg Den vackra Edith. Graville Jaså. Och har han ingen som är jämnstark med honom? Hur är det med hans bröder Torstig och Gurth? Saxvarg De står honom inte efter utom i ädelmod. Men alla tre är de lika fast beslutna att få sin bror Håkan frigiven, som ni orättvist har som gisslan i Normandie. Graville Tids nog blir han fri, om Harold kommer över och hämtar honom och blir vår hertig Vilhelms man. Saxvarg Det gör han aldrig. Hellre slåss han och dör. Graville För vad? För detta England, som varken har befästningar eller borgar att försvara sig med? För denna din allmoge, som är utsugen av kungen, som har gjort en tredjedel av landet till kyrkans egendom? För denna kyrka, som vacklar av överbelastning och ålderdomströtthet? För er monarki, som dör med Edvard Bekännaren? Snälla Saxvarg, som engelsmän har ni ju ingenting att stå för och försvara. Ert försvagade och utsugna folk har fått vänja sig vid utländska kungar från Danmark, och det skulle vara den lättaste saken i världen för Vilhelm av Normandie att etablera sig här lika bergfast som Knut den Store av Danmark blott genom att lova att respektera era gamla lagar och privilegier. Era uppror skulle vara maktlösa, för han skulle uppfylla hela landet med fästningar. Och prästerskapet skulle hellre följa oss och Rom, som ger dem pengar, än stå fattiga för sig själva. Ni har ingen chans mot utvecklingen. Saxvarg Vi skulle ändå slåss med Harold för vår frihet. Graville Skulle han då bli kung? Är inte hans mor danska? Saxvarg Han skulle försvara vår frihet. Ni skulle bara förtrycka den. Graville Förtrycka? Vad är det för ett ord? Det enda förtrycket här i världen, min herre, är bristen på ordning och reda genom självsvåldig frihet och anarki. Saxvarg Dra åt helvete, utlänning! (går) Graville Nej, min vän, det duger inte. Med sådana barbariska otidigheter kommer ni ohyfsade primitivister aldrig långt! (går åt andra hållet)

Scen 2. I mörkan skog. Harold (vaknar upp) Är drömmar att tro på och följa eller blott att glömma och förakta? Jag såg en stor öppen slätt framför mig, och dagsljuset triumferade, och jag ville omfamna hela världen i glädje och kärlek. Men så föll jag ner i en grav, och den graven var utan botten. Jag tillslöt mina ögon för att slippa se det ohyggliga fallet, och medan allt då var svart upphörde fallet. Försiktigt öppnade jag ögonen. Och se, då låg det överallt runt omkring 3

mig döda mäns ben. Det var skelett i tusental, och de började röra sig omkring mig, och de grinade allesammans mot mig. Och de fnittrade när en röst bland dem sade: "Harold Godwinson, nu tillhör du oss för evigt, du som vågade håna de döda!" Så sade han, och det var en fruktansvärd röst. Och de stämde alla in: "Nu tillhör du oss!" Och de skränade mot mig och dansade omkring mig, tills jag fick nog och reste mig. Då såg jag deras ledare. Det var en högrest mörk skepnad, men på hans huvud var det tydligt en mitra. Jag såg att skepnaden bar Krigets namn, och när jag igenkände honom som Kriget förändrades hans mitra till ett skeppsroder. Och slätten, som nu var mörk, blev till ett hav, och det havet var av blod. Och där simmade skeletten omkring, det var krigare och munkar, och de skränade mot mig: "Harold är fördömd!" och "Fruktar du inte de dödas ben?" Och en hemsk röst skrek mig rakt i ansiktet: "Niding är du, som fruktade de dödas ben!" Och då kom stormen och försatte den blodiga oceanen i raseri. Två stjärnor såg jag då uppträda tillsammans på himmelen. Den ena var blek men stadig medan den andra var stark och orolig. Och en röst sade: "Harold, där är din stjärna," och pekade ut den bleka stjärnan, och en annan röst sade: "Se stjärnan som lyste över segrarens vagga!" Och den andra oroligare stjärnan blev ännu starkare tills den helt fick den bleka stjärnan att försvinna. Och då förstod jag att allt var slut. Men det var bara drömmen som var slut. Jag vaknade och fann att jag hade somnat här i skogen vid din sida. Vad skall en sådan dröm betyda, Edith? Den var så stark att jag aldrig skall kunna glömma den. Edith Glöm den, Harold. Ditt liv är viktigare än ditt värv. Vad den än kan ha betytt var det värdelöst mot din betydelse för mig. Harold Du är underbar, Edith. Du är mer än en syster för mig. Edith Ändå är jag bara en avlägsen släkting. Harold Ack, nämn inte ordet släkting. Edith Varför det, Harold? Harold Ja, varför? Därför att det ordet betyder att vi aldrig kan få varandra. Kyrkan bannlyser äktenskap mellan släktingar. Edith Men Vilhelm av Normandie fick äkta sin kusin. Harold Ja, men det var med påvens tillstånd. Han står på bättre fot med påven än vad vi gör. I påvens ögon är den engelska kyrkan nästan förtappad. Edith Din syster, min gudmor, har bett mig komma till hovet i morgon. Kommer vi att mötas där? Harold Förvisso. Men varför kallar man dig till hovet? Det är väl inte.... Edith Jag är rädd för det. Harold Ve mig! Det är mitt eget fel, som inte har velat dölja för världen hur mycket du betyder för mig! Ditt sällskap är allt för mig, och därför vill man nu beröva mig det för att inspärra dig i kloster. O Gud! Hur kan då någon religion ha den fåfänga förmätenheten att sätta sig över det mänskliga hjärtats religion, den enda religion som aldrig ljuger eller hycklar? Hur kan väl någon vara en brottsling som endast älskar? (kramar henne) Edith Vi kan aldrig älska i det fria. Låt mig därför få älska dig desto mer 4

från bakom mitt galler i klostret, var ingen kan inskränka min kärlek. Harold Ja, endast så måste vi älska, ty min trohet mot England hindrar mig från att bli fågelfri som min store broder Sven, som gifte sig av kärlek och trotsade konventionen. Om Sven inte hade fallit hade jag kunnat falla. Nu får jag icke falla för Svens och Englands skull. Edith Men om du en gång faller kan du endast tillfalla mig. Harold Ja, Edith, om inte förr så blir jag din när jag är död. Då kan ingen mera ta mig ifrån dig. Edith Inte heller så länge du lever vad du än gör. Harold Om far tvingar mig till äktenskap med en annan? Edith Så skall du i henne endast älska mig. Harold Naturligtvis. Vi är ödets slavar, men vi skall lura ödet. Edith Ödet skall aldrig besegra oss, men vi skall besegra ödet. Harold Kom, Edith. Än så länge är vi fria och glada, liksom England är fritt, ty ännu har du inte inspärrats i kloster eller jag i konungens tjänst. Vi skall icke missbruka den frist vi ännu har. Dröj så länge du kan med att avge ditt klosterlöfte. Edith Mitt löfte till dig är det enda som gäller. Harold Vad har du lovat mig? Edith Att aldrig bedra dig med Jesus. (kysser honom) Harold Så länge vi är utomhus finns det hopp. Endast murarna utestänger dagens naturliga glada och hoppfulla ljus. Där skall vi vistas tills solen går ner. Edith Går den ner för oss går den aldrig upp igen. Harold Nej, du har rätt. Går den ner för oss går den sedan aldrig upp mer för England. en tjänare Harold, er far kallar er till hovet. Harold Nu igen? tjänaren Kungen gör det också. Harold Då har jag inget val. Jag måste frigöra mig från dig för att falla i pliktens fjättrar. Edith Än är jag inte förlorad för dig. Harold Du är inte förlorad för mig så länge jag lever. Jag ger aldrig upp hoppet. Edith England har tur som har dig. Harold Och vi har otur som har kyrkan, som förbjuder vår förening och kräver ditt inspärrande. Edith Ingen kyrka kan spärra in vår kärlek. Den är evigare än kyrkan. Harold Jag tror det också. Edith Gå till din fader. Jag väntar dig där. Harold Du skall vara min enda ljuspunkt vid hovet. Edith Vågar vi skiljas? Harold Blott för att återförenas. (de kramas och pussas) Edith Till i morgon. Harold Till i morgon. (de skiljs) 5

Scen 3. Westminster. Godwin Hell, ljuva hem, vår världs mest idylliska tillvaro, naiva och fridfulla England, som aldrig har trott något ont om en fiende förrän du har blivit våldtagen! Världens vackraste trädgård är du, med dina rosor och hyacinther, och aldrig har du varit skönare än nu, när du styres av menlösa präster, när riket är ägt till en tredjedel av en svag feminin kyrka som bara förfaller, när din konung är gammal och barnlös och sublim i sin dårskaps storhetsvansinnes senilitet! Han tror sig vara helig, men helig är han blott i sin enfald. Kan han bota sjuka med handpåläggning? Låt honom tro det om han det så gärna vill, men ej blir han friskare själv av sin storhetsvansinniga inbillning. Han blir blott senilare. (Harold inträder.) Se där, min son! Just dig ville jag tala med! Käre, välsignade, ädlaste och mest begåvade son! Din är framtiden. England är fallet, och du blott kan rädda det. Harold Vad går det åt dig, far? Varför så högtravande ord? Godwin Jag är orolig för landets framtid. Har du någonsin sett en mer solid trygghet besjäla vårt land än nu? Harold Det vet alla, att vi aldrig har haft det bättre än nu. Godwin Rädda vårt välstånd, Harold! Harold Vad ber du mig att göra, far? Godwin Gift dig! Harold (kan inte tro sina öron) Skall jag gifta mig? Godwin Hör på, min son! Jag tänker endast på framtiden. Kungen är senil och barnlös och duger ej till politik, och närmast hans tron står du, min äldsta levande son, emedan din syster är kungens drottning. När Edvard Bekännaren dör skall Englands hela makt bestå av skälvande skinntorra prelater som bara duger till att få sina knän att vika sig under dem. Någon måste efter Edvard med fast hand gripa makten om England skall överleva som nation. Endast du kan förena England efter Edvard Bekännarens upplösning. Harold Du själv då, far? Godwin Jag själv är döende. Jag överlever inte Edvard. Det är därför jag är orolig. Du ser framför dig en döende man lugna dig, jag är inte död ännu, – som med sin sista vilja blott vill rädda England. Harold (knäfaller) Säg vad jag skall göra för England, och jag skall göra det. Godwin Min son, res dig. Jag har aldrig tvivlat på din goda vilja och ditt politiska förstånd. Endast en kan efter min och Edvards död höja upprorsfanan i England och störa rikets enhet, och det är vår rival Leofrics son Elgar, din fiende. Försona dig med honom. Harold Det är lättare att försona sig med ett evigt oväder. Godwin Det finns ett sätt. Fria till hans dotter. Harold Hans dotter? Godwin Hans dotter Aldyth. 6

Harold Kommenderar du mig till ett politiskt äktenskap? Godwin Min son, du skall bli gift med England. Om du ej blir gift med Elgars familj blir du icke gift med Mercia och Wales, som tillhör England. Elgars dotter är den enda som kan förläna dig hela det förenade England som det nu är som ett kloster och bålverk mot alla världens barbarier. Harold Far, jag behöver ingen fru. England behöver män. Med mina män skall jag styra England bättre än med hjälp av svaga kjoltyg som bara håller en kvar i sängen. Godwin Min son, Aldyth är ej bara kvinna. Hon är Elgars dotter! Elgar har Mercia och Wales i sin hand. Ditt giftermål med hans dotter är den enda utvägen ur den upplösning och det kaos och inbördeskrig som tomrummet efter Edvard annars kommer att fyllas av! Harold Om någon vill kränka Englands frid efter Edvards död skall jag bemöta den kränkaren med män och ej med smickrande blomsterbuketter. Godwin Det är första gången i ditt liv som du inte genast lyder mig. Vad ligger bakom? Litar du inte på mitt politiska förstånd? Harold Du tänker klokare än någon annan. Godwin Älskar du en annan? Harold (ser ner) Min far, även om jag älskade en annan skulle jag hellre försvara England med män än med kvinnor. Godwin Min son, du kan inte lura mig. En blick som ser ner har något att dölja, och du döljer en kärlek för mig som jag inte vet om. Vet du om att den kärleken kan bli till politisk undergång för England? Harold (ser åter sin far i ögonen) Jag älskar endast England, och den kärleken kan jag ej bedra med någon kvinna. Godwin En politiker måste vara gift, min son, med en kvinna. Annars blir han bara en svävande idealist som hotar att gå under med nationen, som Edvard Bekännaren. Edvard (har i samma ögonblick kommit in med sitt följe) Vad pågår här? Godwin Jag talar bara min kärlekskranke son till rätta. Edvard Ha! Det trodde du! Jarl Godwin! Du har alltid trott att du kunde lura mig, men det har du aldrig kunnat göra! Vad tror du förde mig hit just nu som du stod och talade illa om din suverän inför din son? Godwin (ironiskt) Var det kanske Gud? Edvard Vem annars! Han ville att jag skulle ta dig på bar gärning, just när du, rikets andre man, står och pratar skit om den ende som du har att tacka för allt! Godwin (ironiskt som förut) Är jag då inte skyldig Gud något tack? Edvard Du hånar mig dessutom! Vad skall jag ta mig till med dig, spotske och förtäckte fiende? Jag är för from för att döda dig, och du är för stolt för att vilja ta makten ifrån mig. (Intar sin tron med drottningen vid sin sida. Edith förblir bredvid.) Godwin Min konung, vi är gamla båda två och en hårsmån från döden. 7

Låt oss sluta fred någon gång medan vi ännu lever. Edvard Den ende som alltid har stört freden är du. Godwin Med att bara besegra nya upproriska undersåtar åt dig. Edvard Med att ständigt bereda dig och dina söner mera makt på bekostnad av min egen. Godwin Var det inte jag som gjorde dig till konung? Edvard Och såg till att jag blev barnlös med din ofruktsamma dotter. Drottningen (reser sig) Du försköt mig till klostret! Edvard Höjer du din röst emot din man? Drottningen Min konung, nu är ni orättvis! Edvard Hörde jag inte själv just när jag kom in hur denne min trofaste jarl efter min död kommer att skänka bort min titel och makt till denne tafatte Harold? Edith Min konung, med respekt, ni har ingen rätt att förolämpa er omgivning. Edvard Och vad har du för talan i detta, din slyna? Sade jag inte åt dig att du skulle gå i kloster? Drottningen Far inte ut mot min guddotter. Hon ensam är oskyldig i detta land. Edith Och din broder Harold, drottning. Godwin (anar ett och annat, har studerat Harolds och Ediths blickar) Och vad har du för motiv, ädla jungfru Edith, till att skydda min son mot andras pilar? Edith Han är en människa. Godwin Är han inte mer än så? Edith Endast Gud är mer än så. Godwin Kristus då, i vars namn alla konungar är konungar av Guds nåde? Edvard Nu är han där igen och gör anspråk på konungatiteln åt sina söner. Gör dig inget besvär, jarl Godwin. Efter mig blir Alfred den Stores ättling Vilhelm av Normandie min efterträdare. Godwin (paralyserad) Vad säger du, ditt gamla kräk? Edvard Att hur du än bemödat dig under hela ditt långa liv får du och din familj ingen makt efter min död. Godwin Och vad får vi i stället? Odrägliga fransmän? Översittare till vikingar? Judar och ockrare? Horor och parasiter? Du har väl personligen skickat inbjudningskort till varenda en av dem i hela Normandie och bett dem enkannerligen att komma och ta vårt land ifrån oss? Är det vad du vill, din krönta ärkeknöl? Harold Ta det lugnt, pappa. Han bara retar dig. Godwin Ja, och det så det förslår. När han och jag är döda, Harold, har alla mina bemödanden om att lämna ett anständigt England efter mig omintetgjorts av hans skenheliga inbjudan till Vatikanen att komma hit med ett helvete åt engelsmännen. När han och hans kyrka är färdig med oss skall det inte längre finnas några saxare kvar i landet, ty de skall alla vara utrotade av hyckleri, kryperi, mutor och skandaler! Denne man är en krönt skandal och den största i Englands historia! Inser du inte själv, Edvard Bekännare, att du har förrått ditt eget land, om det är sant vad du säger? Hur tror du att du någonsin skall få frid i din grav efter detta? 8

Edvard Se hur han rasar, min maktlystne jarl, som tillskansat sig all makt här i landet genom sina intriger och politiska giftermål åt sina söner och som ändå inte är nöjd. När jag är död skall han skratta på min grav och spotta Vilhelm av Normandie i ansiktet och så skämma ut hela England inför hela kyrkan för evigt. Du är en hedning, jarl Godwin. Du borde läsa Bibeln. Godwin Och du är höjden av kristen självgodhet, ofelbarhet och självbedrägeri, och sådana som du borde stängas in bakom lås och bom och hållas där i evighet tills hela ert släkte äntligen har dragit åt helvete med alla påvar i världen! Edvard Hör hur han hädar! Drottningen Far, hetsa inte upp dig. Du vet att du inte tål personliga konflikter. Godwin Håll käften, dotter! Det fattas bara att du tar din misslyckade man i försvar, han, som har hållit dig i jungfrubur i hela ditt liv! Jag gifte dig med honom för att du och England skulle få barn och arvingar och inte för att han skulle skämma ut sin krona och sitt land! Edith Käre gudfar.... Godwin Och du går i kloster! Vi vill inte ha fler förvridna klantskallar här i Westminster! Jag vet nog vad du gjort med min son! Han blir sig aldrig lik mera, och han skall aldrig mer kunna försvara sitt land, därför att han numera bara tänker på dig! Harold Min far, jungfru Edith är England. Godwin Ja, det är ju det jag säger! Du är galen som min impotente svärson här! Edvard Gamle man, jag trodde aldrig att du någonsin skulle sätta dig upp mot din konung! Godwin Vid min obesudlade engelska själ, dig kan ingen sätta sig upp mot, din stackare, ty du är bortom allt hopp. Ingen skulle finna det mödan värt att försöka säga ett enda ord emot en sådan verklighetsfrämmande idiot som dig. Du har ju pippi, vid min själ! Edvard Nu är det nog! Jag har tolererat ditt ständiga översitteri en gång för mycket! Godwin Och jag ångrar att jag aldrig nedlät mig till att röra ett hår på ditt huvud. Nu är det för sent, ty nu är du flintskallig. Du är ett levande spöke. Skulle man försöka klå dig skulle man finna att man bara slog i tomma luften. Edvard Mig kunde du aldrig slå, medan jag var barnlös och ofarlig, men min broder, som kunde få ättlingar, honom slog du. Godwin Må jag träffas av blixten om jag någonsin klått en annan människa utanför slagfältet, eller när det inte var min plikt att göra det! (Han kollapsar.) Harold Min far, ni hetsar upp er! Edvard Han borde inte ta i så där. Drottningen (rusar till Godwins sida) Min far, vad är det med er? Edvard Låt honom vara. Även en vulkan lugnar sig omsider. Harold Vad är det med honom? Edith Lossa hans skjortkrage. Drottningen Jag befarar det värsta. Harold Far, tala till oss! Edith (slår händerna för ansiktet) Varför ska ni politiker alltid gräla! 9

Drottningen Se, han kvicknar till! Godwin (med största möda) För mig hem. Jag har fått slag. Harold Far! Godwin Det är ute med mig. Min son, gift dig med Aldyth, för Englands skull. Edith, gå i kloster tills faran är över. Edvard (reser sig jublande) Han dör! Han dör! Jag visste det! Gud slog honom! Han dödade min bror! När han förnekade det slog Gud honom med blixten! Jag visste det! Jag har alltid rätt! Ingen kan lura mig! Drottningen Att du inte skäms, Edvard! Godwin Lugna er. Han följer mig snart. Sedan blir det tyst i England, när korparna slår ner på liken av det England som inbördeskrigen skall skända i kyrkans namn. Edvard Han hädar ända in i döden! Godwin (pekar på kungen) Se skadeglädjen som skall bli Englands bane! Edvard Du är maktlös, Godwin, och dina söner blir maktlösa efter mig! (går mot utgången) (till några vakter) Bär ut liket sedan när det kallnar. (går) (Edith gråter, Harold betraktar henne stum av bedrövelse, drottningen gråter vid Godwins bröst.) Godwin Mina barn, incipit tragoedia. (dör) Harold (till Edith) Nu får vi varandra aldrig, ty min fars sista vilja är min lag. Edith (reser sig sorgset) Om du aldrig får mig får du aldrig England heller. (rusar ut) Drottningen Min bror, ta det inte på allvar. I hela mitt liv som drottning har jag levt i kloster, och jag vet, att även Edith i sitt kloster skall förbli dig trogen. Harold Gud give att jag i så fall kunde besvara hennes trohet. Men nu när min far är borta tillhör jag mitt öde och dess förutbestämda politik. Jag är hans huvudarvinge och nu rikets mäktigaste man, men jag har aldrig känt mig mera maktlös. (Belysningen dämpas och slutar i mörker samtidigt som ridån faller.)

Akt II Scen 1. Ett landskap mellan England och Wales. Harold (till häst) Min fru, ni är fri. Aldyth (till häst) Menar ni allvar? Ämnar ni kröna er slutliga seger i Wales med att avstå från er allra dyraste vinst? Harold Vi vill blott härska över fria män. Slavar och gisslan är till för utlänningar utomlands. Här vill vi vara civiliserade. Aldyth Ni förundrar mig, Harold Godwinson. Vad är det då att vara civiliserad? Är det att avstå från politiken? Bad er inte er far att äkta mig av politiska skäl? Harold Min fru, ni är redan gift. Aldyth Men Griffith är död. Ni har själv dräpt honom. Intet står längre mellan er och mig. Harold Utom dygden idealet och äran. Jag vill aldrig vinna er med våld eller för politiken. 10

Aldyth

Det hedrar er. Men skall ni då lämna mig vind för våg åt vilken av era våldtäktsmän till engelska undersåtar som helst i stället? Harold Min fru, i mitt rike skall ni aldrig sakna beskydd. Men vem kommer här? Aldyth Han ser ut som en normand. (Graville kommer ridande fram till dem.) Graville (in) Min herre, mina hjärtligaste gratulationer till era epokgörande segrar, som nu har pacificerat hela Mercia och Wales. Harold Min herre, jag gjorde endast min plikt. Men jag känner er inte. Vad vill en normand en engelsman? Graville Min herre, jag medför ett glädjebud från norr. Harold Från norr? Graville Ja, från er fiende Elgar. Harold Har han skickat er? Graville Nej, men genom heliga bröder har jag fått veta att han avlidit av sina sår efter sina förluster mot er. Harold Är han således död? Graville Stendöd till er ära, vilket många bröder kan vittna om. Ni har ingen fiende mera i England. Harold Min herre, ni glömmer er. Denna dam är dotter till den vars död ni jublar över. Graville Min fru, jag ber att få delta i sorgen. Aldyth Hycklare! (rider bort) Harold Hon blir aldrig någon vän till er, är jag rädd. Graville Var det den sköna Aldyth, de keltiska konungarnas sista blomma? Harold Ja, och kelterna glömmer aldrig en förolämpning. Graville Jag litar på er goda engelska diplomati, min herre med den gyllene tungan, som er far kallade er. Ni kan säkert få henne försonad med normandernas brist på kännedom om keltiska familjeförhållanden. Harold Ni slingrar er för mig som en ål, herr de Graville. Vad vill ni egentligen? Graville Egentligen vill jag blott till er framföra en inbjudan från hertig Vilhelm av Normandie, i vars tjänst jag är. Som ni väl vet befinner sig er bror Håkan i våra händer i Frankrike, och Vilhelm vill icke släppa honom fri mot mindre än att ni själv kommer och hämtar honom. Harold Om Håkans frigivning kräver min närvaro skall jag omedelbart komma. Men om Håkan icke frigives blir det krig. Graville Just därför har hertig Vilhelm bett er komma, för att han vill undvika krig. Han vill aldrig angripa England. Harold Han skulle bara våga! Ingen har någonsin kunnat angripa England, och England har endast angripit kontinenten med sin kultur och civilisation. Graville Men den kom till er från Rom. Det har skett ett utbyte mellan kontinenten och England med kultur och civilisation. Det utbytet vill vi gärna att skall fortsätta. Jag har kommit hit till England med förhandlingsöppningar från hertig Vilhelm. Nu är det er tur att komma över till oss i Normandie. Harold En fråga blott: är din hertig intresserad av Edvard Bekännarens konungakrona? 11

Graville Harold

Det är en fråga som du endast kan dryfta med hertig Vilhelm. Hälsa honom att jag gärna kommer över men blott för att hämta min bror, och vi skall gärna betala lösen för honom om han begär det. Men alla anspråk på Englands krona, om han har några, skall han släppa, ty den kronan får han aldrig. Se blott omkring dig och vittna därom inför din hertig. Detta folk är mitt, och det älskar mig. Det är fritt och tål inga herrar som det inte självt har valt till att leda det. Du befinner dig i en fri nation av fria mänskor var järnhertigar som din ambitiöse Vilhelm bara kan trampa i klaveret. Även konung Edvard Bekännaren har som lön för mina mödor för Englands enande beslutat sig för att skänka makten åt folkets kung Harold Godwinson. Vilhelm av Normandie har lika litet i England att göra som min bror Håkan hade i Frankrike att göra. Graville Jag skall framföra ditt budskap, men jag tvivlar på att Vilhelms uppsåt skall svalna som resultat. Snarare är han sådan att allt motstånd endast stärker honom i hans vredes energi. Harold Jag vill aldrig slåss med honom, men han skall alltid finna mig redo att tala med honom. Graville Han skall se fram mot din ankomst. Välkommen, således, till Frankrike och Normandie, segerrike Harold Godwinson! (rider bort) Harold (avsides) Till er skall jag komma utan vapen med endast rätt. Men hit till oss har utlänningar alltid kommit endast med vapen och utan rätt. (rider bort)

Scen 2. Westminster. Harold Min konung, min fosterfar, i min riktige fars ställe, jag har kommit hit till er i Westminster för att utverka er tillåtelse för mig att få uppfylla min heliga ed till min moder med att resa över till Rouen i Normandie för att där hos hertig Vilhelm utverka nåd för min broder Håkan och återföra honom till hans moderland England. Edvard Ädle Harold, Mercias och Wales' storsinte betvingare, du sade rätt när du kallade mig din fader i Godwins ställe, ty utan dig skulle England sakna ryggrad. Du är i sanning som en son för mig, och efter dina populära segrar i Wales ser jag mera nådigt på hela din familj än någonsin. Visserligen är din bror Torstig en opålitlig buse och vildhjärna, och din far bråkade med mig så länge han levde, men Torstig slipper vi se, och din fader är förlåten emedan han är död. Din bror Gurth är en stigande stjärna över Englands folk och framtid liksom du, och därför saknar vi även din siste bror Håkan liksom du. Vi önskar av hjärtat ha honom nära vårt hjärta igen. Men det företag som du begär av mig är vanskligt. För en längre tid sedan såg jag den hetsige och ambitiöse Vilhelm av Normandie som min tänkbare arvinge, och jag lät honom även veta det. Hur mycket han tog detta ad notam veta vi icke, men risken är att han i sin egenkärlek sedan dess har tagit det för givet att han ensam skall vara kung över England 12

efter mig. Han kan se dig som en konkurrent om denna ställning, emedan jag numera öppet hellre ser dig som min efterträdare än någon annan, och han kan därför vid din landstigning i Normandie visa sig vara din dödsfiende. Harold Hans speciella sändebud Mallet de Graville har försäkrat mig att allt skall lyckas mig hos hertig Vilhelm och att han längtar efter att få se mig som en bror. Vi är ju ändå kusiner. Edvard Mycket avlägsna sådana. Du litar således på en fransman som Mallet de Graville? Edith Res inte, Harold! Edvard Vad nu då? Min guddotter! Sade jag inte åt dig att hålla dig i ditt kloster? Vad gör du här, och med vad rätt för du politisk talan? Edith Harold! Låt din broder Gurth resa i stället och utverka Håkans befrielse. Honom kan hertig Vilhelm varken frukta eller skada. Harold Skulle jag då fegt hålla mig hemma? Edith Du behövs bättre här! England har icke råd att riskera din välgång. Harold Vem har intalat dig detta råd? Edith Min intuition! Edvard (efter en tystnad) Vanligen föraktas en kvinnas intuition vilket föraktaren alltid får ångra efteråt. Låt oss ej förakta denna kvinnas intuition utan noga ta den i akt i stället. Jag är faktiskt böjd för att ej avvisa hennes råd som ovist. Inte ens Gud vet vad den rackaren till hertig i Normandie kan hitta på. Han är ättling till danerna, och de var mästare endast i svek. Vi har ingen anledning att lita på honom, och påven begår ett misstag som gör det. Men mot påven ensam är vi maktlösa. Finns Gurth här? Gurth (träder fram) Till min härskares tjänst. Edvard Vad tänker du om din fränkas Ediths förslag? Gurth Att ingen har kommit med något klokare. Harold har allt skäl att vänta allt svek från hertig Vilhelms sida, då det är allom känt att Vilhelm vill bli konung av England och då England föredrar Harold. Om jag i stället för Harold hämtade vår broder skulle Vilhelm därav omedelbart fatta att Harold och England ej ämnar krypa för Normandie. Och den läxan kunde vara nyttig för Vilhelms övermod och fransmännens opportunism. Harold Och om han som följd därav ej skulle släppa Håkan utan även fängsla dig? Gurth Har icke Mallet de Graville lovat dig att Vilhelm skulle släppa Håkan? Harold Han har endast givit det löftet åt mig personligen och icke åt någon annan, förmodligen för att Vilhelm vill träffa mig personligen och ej någon annan. Själv vill även jag träffa Vilhelm personligen och ej någon annan. Ni känner alla till hur alla mina framgångar i Wales och Mercia till största delen genomfördes genom min fredliga och försiktiga diplomati. Jag tror att även den engelska tronföljdsfrågan kan lösas genom fredlig diplomati, om jag bara får träffa min kusin personligen. Det är faktiskt huvudanledningen till varför jag så gärna själv vill resa till en annan kontinent än den enda trygga: min ambition är att vinna Vilhelm för Englands sak och få honom till vår och min och Englands bundsförvant inför framtiden. 13

Edvard Om du lyckas har du gjort skäl för vinsten av Englands krona. Harold Jag har aldrig misslyckats i något av mina tidigare företag. Edith Harold, res inte! Edvard Endast denna enda kvinna talar emot dig, hon, som älskar dig mest, som du älskar mest, och som du aldrig kan vinna. Den eviga jungfruns och oskuldens röst förbjuder ditt företag. Vågar du trotsa henne? Harold Edith, jag har svurit en ed till min mor. Edith Bara för att få överge England. Harold Nej, hon tvingade ur mig den eden för att få återse sin son före sin död. Hon vägrar att finna sig i att förlora Håkan som hon förlorade Sven, hennes förstfödde. Edvard Vem är starkast modern eller jungfrun? Vilket ord väger tyngst? Jag kan icke avgöra saken. Harold En ed är en ed, och lyder jag Ediths konstruktiva råd gör jag mig skyldig till en inkonsekvens. Jag är medveten om resans risker, men jag vägrar att tro att den kan leda till någon skada för någon annan än för eventuellt mig själv. Edith Du störtar England i olycka! Svuren ed leder blott till värre eder som måste brytas. Även Jesus lär oss att icke svära eder. Edvard Min guddotter, när du påstår att Harold störtar England i olycka med att fara gör du dig skyldig till en överdrift, då han med att fara i själva verket riskerar sitt liv för Englands bästa. Detta ord från dig, Edith, gör att Harolds löfte till sin moder måste väga tyngre än ditt råd. Bandet mellan mor och son är starkare än en klosternunnas politiska åsikter, när hon helt saknar politisk erfarenhet. Res, Harold, och lycka till. Jag kan ej se något som hindrar att du kommer tillbaka med Håkan. Edith Han kommer tillbaka med Håkan men utan sin själ. Gurth Broder, hon talar profetiskt. Ge akt på hennes ord. Skicka mig i stället. Harold Min bror, vi har ej råd att förlora dig jämte Håkan. Hellre förlorar jag min själ än dig och Håkan. Gurth Och om du förlorar alla tre? Vore det inte bättre i så fall att England åtminstone fick behålla dig och din själ? Jag litar inte på Vilhelm. Harold Då är det bra att du inte reser. Jag litar alltid på vem som helst tills han förråder mig, och det gäller även utlänningar. Gurth Du är för ädel för mig. Harold Ingenting kan stoppa mig. Vi ses igen tillsammans med Håkan. Edvard Vi tror på dig, Harold. Res i frid. Gurth Lycka till, broder. Harold Tack. Jag vet att jag inte kan misslyckas. Edvard Låt oss nu överlägga om detaljerna. (Männen går ut.) Edith Han reser, ty han är för god för att tro något ont om Vilhelm av Normandie eller kyrkan. Men hertig Vilhelm är kyrkans marionett, och jag vet hur djävulsk kyrkan kan vara, ty jag har stängts in i dess jungfrubur. 14

Männen må känna till politik och krig och behärska dem, men de vet ingenting om kyrkans maktresurser, som är ondast och farligast av allt. Och jag, som är vigd åt kyrkan, har tystnadsplikt om vad jag vet.

Scen 3. Rouen. Vilhelm Matilda Vilhelm Matilda Vilhelm Matilda Vilhelm

Min hustru, vi får inom kort en gäst på besök som skall avgöra vår framtid. Vad har du nu i kikaren, din eländige äventyrare? Vad säger du om att eventuellt få ett konungarike utom det hertigdöme du redan har? Vilket konungarike tänker du stjäla? Bara England, om det går. Du är fransman, Vilhelm, och en kultiverad sådan, och ingen vild öbo. Vill du inte ha ditt eget land? Var inte Alfred den Store din ättefar? Förnekar du hans anor? Matilda Vilhelm, din stolthet kommer att fördärva allas liv utom ditt eget. Därför är jag hellre din vän än din fiende. Om du ger mig England så kan jag bara ta emot det utan att klaga. Vilhelm Så ska det låta! Vis är den som tiger inför politiken, ty hans är makten, men den som talar sanning om den förlorar den. Men se, här är nu min tjänare. Välkommen hem, Mallet de Graville! Vad fann du i England? Graville Kan jag tala fritt inför drottningen här? Vilhelm (ser på henne) Hon har lovat att tiga. Graville Nåväl. Landet är öppet och har varken fästningar eller armé. Den engelska nationen kan krossas i ett enda slag. Dock får man icke underskatta engelsmännen. Och den främste av dem är Harold Godwinson. Vilhelm Min så kallade kusin, som gör mig rätten till Englands tron stridig. Hurdan är han? Framförde du min inbjudan? Graville Han är ärligheten och rättframheten själv. Han tror intet ont om någon människa förrän den människan själv bevisar sig vara hans fiende. Och därtill är han bildad och har ett utpräglat sinne för rättvisa och dygd. Vilhelm En tråkmåns med andra ord. Hur slåss han? Graville Han har aldrig förlorat någon strid, och han behandlar sina slagna fiender så storsint att de måste bli hans vänner. Vilhelm En farlig man. Fick du honom hit? Graville Han antog min inbjudan och lovade att komma. Han sade att han gärna ville träffa dig. Vilhelm Han vill göra även mig till sin vän. Nåväl, han får besegra mig först. Han tror intet ont om mig. Där har jag min fördel: han vet inte om att jag är hans fiende. Sålunda har jag chansen att kuva honom utan krig och endast genom list. Vi får se vem som är starkast: hans ädelmod eller min list. 15

Hur är hans förhållande till kyrkan? Graville Han saknar det direkta stöd från Vatikanen som ni har, hertig. Vilhelm Då är jag honom överlägsen från början. Spelet är avgjort innan det har börjat. Han har ingen chans. Han står ensam mot alla kyrkans oändliga resurser av svartkonster. Måtte min list nu bara lyckas! Matilda Din list, Vilhelm? Graville Skulle hon inte tiga? Vilhelm Jag litar på henne, de Graville. Jag behärskar henne som jag behärskar mina krigare: med våld och tuktan. Hon vet att hon är beroende av min kärlek och att hon aldrig kan få någon annans. Hustru, jag har ordnat så att Harold, i det ögonblick han landstiger på vår mark, skall tillfångatas av den vilde Guy de Ponthieu, så att jag sedan kan rädda honom därifrån. Därigenom skall Harold bli mig evigt tacksam och se mig som sin räddare. Då får jag automatiskt överhanden över honom från början och kan sedan manipulera honom som jag vill. Matilda Lycka till. Vilhelm (till Graville, menande) Vad sade jag? För litet riktig älskog samtycker kvinnan till vad som helst. Tack och lov för att vi inte känner till den engelska dygden här i Frankrike. Men vem slamrar så där ute? (en tjänare in) Tjänaren Ett engelskt sändebud kräver omedelbar audiens. Vilhelm Om han kommer från Harold av England så släpp genast in honom.(tjänaren ut) (till Graville, menande) Spelet tycks fungera. (engelska sändebudet in) Vi har väntat länge på Harold Godwinson. Kommer han? Sändebudet (Godrith) Goddag, herr Mallet de Graville! Vi ses igen. Vilhelm Känner du denne engelsman, Graville? Graville Ja, det är Godrith., en trogen vän till både mig och Harold Godwinson. Vilhelm Vad vet du om Harold, gosse? Godrith Ers nåd, vi styrde över engelska kanalen med två skepp för att besöka er. På vägen fick vi otur med vädret och drevs norrut till floden Sommes mynning, var vi landsteg. Föga anade vi att vi skulle vara så ovälkomna. Knappt hade vi blivit torra så överfölls vi lömskt av greven av Ponthieu och hans män, och jarl Harold själv blev handgripligen kastad i grevens fängelse. Är det så man i Frankrike behandlar gäster som är artiga nog att ta en besvärlig inbjudan på allvar? Vilhelm (reser sig) Vad är detta? Vilken oförskämdhet! Vilket förräderi! Hur understår sig greven av Ponthieu något sådant? Det är ju skandal! Godrith Det menade jarl Harold också och rev nästan ner grevens borg med händerna om han inte fick skicka mig som sändebud till er. Och här är jag. Vad tänker ni göra åt saken? Vilhelm Det här var kinkigt, Graville. Vad menar du om saken? Graville Greven av Ponthieu är en hetlevrad man med starkt försvar

som aldrig riktigt vet vad han gör. Och vad värre är: han har inga förpliktelser mot er. Han har ingen länsherre över sig, och hans grevskap är oavhängigt Normandie. Ni kan inte kräva något av honom. Vilhelm Ni hörde vad herr de Graville sade, Godrith. Det är synnerligen kinkigt. Godrith Min herre, jarl Harold kom på er och herr de Gravilles enkannerliga inbjudan hit till Frankrike och utlovades fri lejd. Vad menar ni egentligen? Har ni bara lurat honom i en fälla, och är era löften bara svek och bedrägeri? Vilhelm Han misstänker oss, herr de Graville. Graville Ja, det var värst vad du har blivit misstänksam, Godrith! Godrith Det har jag blivit på denna sidan kanalen. (till hertiginnan) Min fru, jag vädjar till er i er egenskap av kvinna. Kan ni som en ärans dam tolerera att gäster behandlas på sådant sätt? Matilda Gode man, jag är av lika saxisk härkomst som du, men tyvärr har jag kuvats av en vild normand som inte tolererar något annat än underkastelse. Jag har ingenting i saken att säga. Vilhelm Kvinnan har talat. Godrith Jag måste insistera på att jarlen släpps fri och löftena uppfylls. Annars måste kung Edvard Bekännaren klaga inför påven. Vilhelm Naturligtvis skall vi göra vad vi kan, men det är inte mycket. Greven av Ponthieu är en förfärlig människa som inte tål påstötningar om de inte är mjuka och försiktiga som kvinnliga silkeshandskar. Vi skall få din jarl fri men jag vet inte när. Godrith Det är bäst ni skyndar innan kung Edvard får veta vad som har hänt. Vilhelm (går fram och tar honom i handen) Min vän, du har mitt ord på att vi skall göra allt vad som står i vår makt för att få Harold fri. Om det behövs skall vi till och med använda våld. Harold är som en bror för mig, och det sätt på vilket han har behandlats är en skam för Frankrike. Lita bara på oss. Godrith (knäböjer och drar sig tillbaka) Jag litar på ingen utom på jarl Harold. Han skall omedelbart få veta vad som här har sagts. (går) Vilhelm Vad tror du om honom? Genomskådade han oss? Graville Icke. Han är en lika genomärlig engelsman som Harold och tror intet ont om någon förrän förräderiet visar sig i öppen dager. Vi kan ta det lugnt. Vilhelm Det är det vi icke skall göra. Graville, ditt uppdrag blir nu att försvåra denna affär så mycket som möjligt. Res alla tänkbara hinder i vägen för att Harold skall bli fri. Guy de Ponthieu måste tredskas med oss så mycket som möjligt. Är det klart? Graville Fullkomligt. Vilhelm Rid iväg. (exit Graville) Nå, Mathilda, dög föreställningen? Matilda Du frammanar minsann från början alla tänkbara medel till svek och förräderi för att nå dina mål. Och när du har nått dem och alla andra ligger döda runt omkring dig, vad säger du då? Vilhelm Då suddar jag ut historien och skriver en ny som börjar med mig. 17

Matilda Får jag inte vara med? Vilhelm (kysser henne) Utan din och kyrkans hjälp vore alla mina ansträngningar lika fåfänga och värdelösa som Harolds.

Scen 4. Ponthieu. Harold Olyckliga timme för England! Din heder i utlandet, England, är ingenting mer värd än smuts och kadaver, ty hedern finns icke i utlandet. Där finns blott svek och beräknande list, ond intrig och en avgrund av ärelöshet. Vilhelm, vad är ditt spel? Vad försöker du vinna med förräderi? Kom ej hit och säg att du ej rår över Guy de Ponthieus förehavanden: du endast rår över honom. Vad här har skett har du planerat. Vad vill du egentligen? Är makten så rutten då att allenast ett förräderi kan förtjäna den? Godrith Min herre, det gick ej att tala med dem. Hertiginnan allenast var tyst, och de andra blott talade svek, list och förräderi. Harold Vi har hamnat i helvetet. Vi skulle aldrig ha trott på en utlänning. Vilhelm (lyssnar utanför med sin broder biskop Udo av Bayeux) Han har förlorat alla sina illusioner. Skall vi låta honom fortsätta rasa? Udo Jag tror han är halstrad tillräckligt för att nu vara mogen. Vilhelm (låser upp och går in) Broder Harold, du är fri. Harold (reser sig) Vem har jag äran att tala med? Vilhelm Din broder Vilhelm av Normandie. Och här är min broder biskop Udo av Bayeux, som hjälpt oss att få dig fri. (biskopen kommer in) Och här är din broder Håkan, som också nu är fri. (Håkan förs in. Han faller på knä för sin broders fötter.) Håkan Broder! Harold (med en hand på hans axel) Lillebror! Vilhelm Nå, Harold Godwinson, har jag uppfyllt mina löften? Harold Om du menar allvar och ingenting härefter utestänger mig från dagsljuset har du det, om du bara låter oss omedelbart få återvända till England. Vilhelm Varför så bråttom? Litar du inte på mig? Harold Vad ont kan du mera göra mig? Vilhelm Beskyller du mig för greve Guys oförskämdheter? Jag har bara nu visat dig min första välgärning. Tillåt mig att få visa dig fler. Harold Din första var alldeles tillräckligt för att vi skulle få nog därav. Vilhelm Stackars jarl, du har blivit misstrogen. Harold Jag har spelat med öppna kort från början, men ni normander har bluffat och fuskat från början och har ännu inte visat era kort. Vilhelm (efter en paus) Vad du begär är rimligt. Du skall få se mina kort. Män, lämna oss ensamma! (Udo och Håkan stannar kvar.) Du också, biskop. 18

Udo Behöver ni inget kyrkans vittne? Harold Vad England beträffar bör kyrkan hålla sig utanför politiken. Udo Du kan inte stänga påven ute från England! (går) Harold Den prästen inger mig fasa. Håkan Skall jag också gå? Harold Nej, stanna kvar, Håkan, om vår 'broder' här inte har någonting emot det. Vilhelm Jag ser gärna att han stannar. Harold Nåväl, Vilhelm av Normandie, vad är ditt spel? Vilhelm (sätter sig ner) Mina vänner, för många år sedan träffades er kung Edvard och jag i Bayeux. Han var då ännu inte konung, men vi blev vänner, och jag lovade att hjälpa honom om han någonsin ville ha Englands tron. Jag hjälpte honom upp på den. Som tack sade han till mig att jag skulle få överta tronen efter honom om jag överlevde honom. Harold Det hade han ingen rätt till att göra då han inte själv var laglig arvinge. Vilhelm Du har rätt. Den laglige arvingen var Atheling, som dog, och idag är den laglige arvtagaren till Englands tron en svag gosse som heter Edgar som ingen räknar med. Tronen blir ledig efter Edvard som saknar egna barn. Och han har rätt att ge sin tron i arv åt vem han vill. Han lovade den för länge sedan åt mig. Och jag har aldrig glömt det. Harold Kung Edvard har ingen laglig rätt att själv utse sin efterträdare. Den som gör det, om det inte finns lagliga arvingar, är Englands folkting, som du inte har någon laglig rätt att ogiltigförklara. Vilhelm Jag påstår att det finns en laglig arvinge till Englands tron. Knut den Store ifrån Danmark var en synnerligen älskad kung i England, och jag är hans ättling i rätt nedstigande led. Min gemål Matilda är i rätt nedstigande led ättling till Alfred den Store. Där har du två lagliga självklara arvingar till Englands tron. Harold Och om Englands folkting föredrar mig? Vilhelm Då får ni bli republik först, men den sista republiken dog för 1100 år sedan. Harold, du är inte dum. Du vet att du inte har någon chans. Ni är i mitt våld båda två, och jag kan svälta er ihjäl om ni inte samarbetar. Jag har respekt för Englands mäktigaste man, Harold, men han kan bli ännu mäktigare som jarl vid min sida. Jag skall inte bara bli kung av England utan dessutom av Skottland och Irland, av Orkneyöarna och Shetlandsöarna, av Island och Danmark om Gud vill. Och ingenting skall stoppa mig. Jag begär ingenting av dig, Harold, utom ett löfte till mig att hylla mig som din länsherre när jag kommer till Dover. Får jag inte England utan blodsutgjutelse så tar jag det med, och det första engelska blod som spills blir då ert och därefter Edvards och Gurths och Ediths och Aldyths och din systers och moders och allas utom din broder Torstigs, som står på min sida. Harold Har du köpt Torstig? Vilhelm Nej, jag har övertalat honom. Han står i förbund både med mig och med Harald Hårdråde av Norge, Olav den Heliges bror. Var förnuftig, Harold. Böj dig för mig, och du får hela världen på din sida. 19

Svik mig, och du får hela världen emot dig inklusive den allena saliggörande kyrkan med alla som tjänar den. Du och dina fäder har aldrig varit annat än jarlar. Din moder var lika mycket släkt med Knut den Store som jag är, men det är ert enda kungliga påbrå. Harold Om du gör anspråk på Englands tron genom Knut den Store kan jag göra samma anspråk. Skillnaden är att jag har folket med mig medan du har det emot dig. Vilhelm Nej, Harold, skillnaden är att jag är släkt med Knut genom min far medan du bara är det genom din mor. Har jag rätt eller ej? Harold Du har rätt bokstavligt men icke moraliskt. Mitt folk kommer aldrig att acceptera dig som konung utan motstånd. Och även om du besegrar en armé kan du aldrig besegra dem som individer och kan du aldrig vinna deras hjärtan. Vilhelm Med din hjälp kan jag göra det. (tystnad) Tänk noga efter. Du har livet och döden att välja emellan. Säger du nej blir du och Håkan de första huvudlösa konsekvenserna därav, och med er ur spelet är det sedan lätt att övertala den skröplige Edvard, som när som helst är döende. Du får natten på dig att tänka över det. Accepterar du får du min skönsta dotter Adeliza till hustru omgående, om din ogifta syster Thyra blir gift med någon av mina baroner, så att vårt förbund bekräftas i köttet och blir lika varaktigt som mänsklighetens älskogsblod. Om du inte accepterar är du en idiot som störtar ditt eget släkte och rike i olycka. Tänk noga efter. (går) Udo (utanför fängelset) Nå, broder, svalde han betet? Vilhelm Han har inget val. Han måste göra det. Men jag tror inte att han gör det om inte för att spy ut det igen så fort han är hemma i England. Han måste ge oss sin trohetsed, men inget kan få honom att hålla den. Därför behöver vi nu din kyrka: den skall bli vår försäkring mot hans annars ofrånkomliga avfall. (går med biskopen) Håkan Nå, broder, tänker du krypa i förrädarens skit? Harold Jag måste, Håkan, för Englands skull. Det finns bara jag som kan försvara Englands fria folkrätt mot tyrannen av Normandie. Jag måste ge honom ett falskt trohetslöfte för att få komma hem med dig och försvara vårt land. Håkan De har bedragit oss och brutit sina löften och begått förräderi. Därför har du inget annat val än att göra samma sak tillbaka. Det var inte precis vad du hade väntat dig här hos din kusin, eller hur? Harold Edith hade rätt. Håkan Vad sade hon? Harold Hon sade att jag här i Frankrike skulle förlora min själ. Jag har redan förlorat allt här utom den. Få se vad de skall hitta på för att beröva mig även den.

Scen 5. Bayeux. Håkan Harold Håkan Harold

Du ser inte frisk ut, Harold. Jag har haft en svår natt. Det syns på dig. Lyckligtvis är allting nu snart över. Endast ett avsked till Vilhelm återstår. Sedan är vi fria från mardrömmen. Håkan Men ännu är den inte slut. Harold Nej, det värsta – uppvaknandet – återstår. Gå i förväg, Håkan, och säg till Vilhelm att jag är på väg. (Håkan går.) I hela mitt liv har jag strävat att göra det rätta och goda. Det rätta allenast anmodade mig att bege mig hit till detta helvete på kontinenten av galna intriger och omänskliga ambitioner. Jag fastnade genast i nätet, emedan jag blott ville göra det rätta, och insnärjs allt mer för var stund jag är här. Kan då rätten i världen allenast få finnas till som ständigt plågad, torterad, förföljd och förtryckt? Vilket helvete är icke rättens förbannade existensvillkor om dess existens av nödvändighet måste som konsekvens ha djävulsk lagvrängning, rättsvidrighet, infernalisk beräkning och våld? Då kan man som politiker blott resignera, ta avstånd från världen och all dess omänskliga mänsklighet, om man är ärlig, ty ärlighet i denna världen är mot verklighetens orättvisa såsom en loppa mot en elefanthjord. – Nu till bittra kalkens finalmalörtsdroppe. Stå stark, min själ, mot alla mänskors omänskliga påtryckningar. (går in) Vilhelm Vi har väntat på dig, kusin. Vi trodde du hade bråttom hem. Harold Jag hade en bön att bedja. Men varför är ni så många här? Har du samlat alla dina prelater för att fängsla mig? Jag råkade höra att du ställt Svarta Tornet i ordning för en eventuell fånge på livstid. Vilhelm Vem hörde du det av? Harold Håkan råkade höra det av en kråka som bråkade med honom. Vilhelm Du drar förhastade slutsatser. Vi har ej tänkt fängsla dig eller någon engelsman. Du är lika fri som din broder och varje engelsman på Europas kontinent. Harold I så fall är vi friare än någon kontinental europé. Vilhelm Du behagar skämta. Vi ville blott be dig om en sak innan du reser. Harold Vad då? Vilhelm Att bekräfta din ed. Harold Vilken ed? Vilhelm Den som du svor igår. Har du redan glömt den? Då är det verkligen lämpligt att vi upprepar den. Harold Du ber mig att förråda England. Vilhelm (ler) Kom ihåg Svarta Tornet och hur maktlöst England är utan dig och din broder Håkan. Svär eden och du är fri sedan. Harold Vad skall jag svära? Vilhelm Jag ber dig att inför alla dessa vittnen, biskop Udo av Bayeux och alla våra präster och påvliga legater, bekräfta de löften du gav mig igår, 21

nämligen att svära mig trohetsed som konung av England efter att kung Edvard är död, att gifta dig med min skönaste dotter Adeliza, och att från England skicka mig din ogifta syster Thyra, så att hon må bli gift med en av mina främsta pärer. Träd fram, min broder Udo, och förestava eden för vår kusin! Udo (träder fram) Du skall svära att du skall göra allt i din makt för att fullfölja dina överenskommelser med hertig Vilhelm av Normandie vid din själ, vid ditt liv och vid din Gud, och som tecken på din ed skall du lägga din hand på denna relikkista. Harold (sluter ögonen, tyst) Jag har inget val. Vilhelm (lika tyst tillbaka) Nej, du har inget val. Harold (lägger handen på kistan) Jag svär. Udo Vid din själ, vid ditt liv och vid din Gud. Harold Vid min själ, vid mitt liv och vid min Gud. Vilhelm Bra, min kusin. Jag är nöjd. Du är fri. Öppna kistan för honom! (Några präster drar plötsligt täckelset från kistan. Mängder av dödskallar och människoben blottas.) (triumferande) Du har nu svurit eden inför alla de heligaste relikerna i Frankrike! Harold (ryggar tillbaka) De dödas ben! Vilhelm Ja, kusin, alla de heligaste dödas heligaste ben och skallar! Harold Vad har du gjort med mig? Vilhelm Jag har bara givit dig fri med din broder. Harold (avsides) Ohyggliga mardröm som här nu begynner besannas! Det här är blott början. Här börjar de dödas ben samlas. – Kusin, hertig Vilhelm, vi mötas i England. Vilhelm Där sade du sant. Harold (avsides) Jag har svurit en ed som är helig inför Vatikanen och världen och som är helt giltig juridiskt i evighet och ofrånkomligt. Och ingen tar hänsyn till, ingen skall någonsin ta i beaktande, att denne ed blev framtvingad och svors under tvång. Denna hertig har utnyttjat kyrkan som medel till utpressning och ett svart förräderi utan like, och kyrkan har blint sanktionerat det. Jag endast ser hela vidden av förräderiet och är därmed hopplöst berövad den kyrkan som trovärdighet och moralisk uppbyggelse. Kyrka, min religion, Herre Jesus, hur kunde du göra mig detta? Vilhelm (till Udo) Vad mumlar han? Udo Han verkar ej riktigt frisk. Bara vi inte har drivit den stackaren för långt och från vettet. Vilhelm Ingen fara. Han är krigare. Udo Nu går han. Vilhelm Han repar sig nog. Harold (utgående, till brodern) Detta var grymmare än om vi båda hade tillfångatagits och svultits ihjäl. Håkan Men du har räddat England. Harold Jag hoppas det, Håkan, (tar sin broder om axeln,) jag hoppas det.

Scen 6. Ett kapell på den engelska ostkusten. Fader Alred

Mitt hjärta är uppfyllt av oro, och framtiden mättas av moln. Harold dröjer i Frankrike, och intet vet vi om vad som där händer. Jag fruktar att dåliga tider snart knackar på dörren. (Det bultar på dörren. Harold inträder väderhärjad och i vild oordning.) Harold! Harold Så du känner igen mig, fader, fastän jag är död. Alred (känner på honom) Du är ingen vålnad. Harold Näst intill. Fader, vi har gått igenom ett helvete på andra sidan kanalen. Alred Jag kände på mig något sådant. Men du gråter, min son. Hela din uppenbarelse är närmast lik något av en oskuld som blivit skändad. Harold Du kan genomskåda en människas själ även om hon inte har någon. Alred Du talar gåtfullt. Harold (faller på knä framför honom) Fader, jag har förrått England! Alred Det kan du inte mena. Harold Jag tvingades svära hertig Vilhelm av Normandie trohetsed som konung av England efter Edvard! Alred Tvingades! Harold I närvaro av alla kyrkans präster och alla de heliga dödas ben! Alred Hur kunde du tvingas? Harold De vägrade släppa mig och Håkan annars. Alred Jag förstår. Vilhelm är i nära kontakt med påven, och för honom är alla medel tillåtna. Han har överväldigat dig med kyrkans makt men därigenom missbrukat den. Vad tvingade de dig svära? Harold Trohet till Vilhelm som konung av England, äktenskapslöfte till hans dotter Adeliza, och min egen syster Thyra som maka till någon av hans baroner. Alred Och han sammankallade landets präster och de dödas ben för att eden skulle bli ofrånkomlig? Harold Ja. Alred Den eden är ogiltig. Det är din plikt att bryta den. Härmed löser jag dig från en ed som du tvingades avge under hot mot ditt och din broders liv. Harold Då får vi Frankrike och hela kyrkan som dödsfiender. Alred Bara politiskt. Min son, det är viktigare att slå vakt om vad som är rätt än att lyda politiken, hur överväldigande politikens påtryckningar än är, och hur prisgiven rätten än är. Vilhelm av Normandie har hädat i det att han använt kyrkan som påtryckningsmedel. En riktig påves plikt skulle vara att bannlysa honom. Harold Det gör påven inte. Och de dödas ben förföljer mig. Alred Du har blivit offer för ett grymt practical joke. Ingenting annat. Harold Vilhelm menade allvar. 23

Alred

Harold Alred Harold Alred Harold

Alred Harold Alred Harold Alred Harold Alred Harold Alred Harold

Då är hans grymhet utan måtta. (suckar) Min son, historien leker grymt med oss. Vi vet att vi har rätt, men ingen kommer att förstå oss. Kyrkans sanning bestående av makt kommer att begrava den riktiga sanningen levande. Du måste bryta din ed, det är din plikt som människa och engelsman, och det kommer att ge dig hela världen och kyrkan till fiende. Vi är fullständigt isolerade på vår ö, och det enda vi kan göra är att försvara den. Det är det enda jag kan råda dig till att göra. Det är det enda du kan göra. En enda människa i världen som kan visa förståelse är mera värd än hela mänskligheten. Du var alltid som en son för mig. Jag känner dig. Du stod mig alltid närmare än min egen far. Harold, frukta inte de dödas ben. De är maktlösa mot livet. Det hjälper inte min sömn. Kyrkan består av döda, och alla världens döda är en förfärligare armé att motstå än alla världens levande. Ty man är aldrig så ensam som när man är i sällskap med de döda. Jag känner deras stönanden omkring mig varje natt. Det är bara inbillning. Om det ändå vore det! Hur många måste dö för min skull? Kan du säga mig det? I värsta fall blomman av Englands ungdom. Men det är inte för din skull. Det är för Vilhelms ambitioner. Men jag står emellan hans ambitioner och de framtida dödas ben. Och jag får ta smällen från båda. Min son, ta det lugnt, och ta det som en man. Det är lättare sagt än gjort. Du har inget val, min son. Du måste göra det bästa av saken. Det bästa av saken är min egen död. Dör du förlorar England sin oavhängighet. (ler) Där ser du. Hur man än vänder på det blir helvetet bara värre.

Akt III Scen 1. Westminster. Edith Harold Edith Harold Edith

Jag kände på mig att du var kommen. Här är jag, Edith, korsfäst, död och begraven av politiken och kyrkan men återuppstånden i England. Englands öden i din frånvaro har varit som dina i främmande land. Vet du vad som hände mig? Jag vet allt genom Alred, din biktfar, som ser mig som din främsta skyddsängel. Vi är mer än syskon, Harold, vi är mer än förlovade och mer än äkta makar. Vi är som tvillingar, ty jag känner vad du råkar ut för i främmande land, och när du försmäktar försmäktar jag än mera. 24

Jag höll på att dö medan hertig Vilhelm utsatte dig för andlig tortyr. Och landet vrider sig i plågor med dina egna. Edvard har plötsligt blivit tjugo gånger äldre och mer pessimistisk, och i norr har Derby, Lincoln, York och Nottingham rest upprorsfanan och fördrivit din broder Torstig: ingen vet var han finns. Harold Är det Elgars söner som nu kräver Mercias frigörelse igen? Edith Det verkar så. Harold Det ante mig. Men jag har kommit hem för att stanna. Alla världens fasor skall hädanefter vara utestängda från våra brittiska öar så länge jag lever. Kan konungen se mig? Edith Han väntar på dig. Harold Han får inte vänta. (går in i tronsalen och faller på knä för den gamle sjuke konungen.) Edvard Är det Harold? Du kommer i sista minuten lagom för att se mig dö och England gå under. Harold Min fader och konung, ännu kan arvet räddas. Edvard Ja, du kan ju försöka rädda det. Blev du då inte klokare av ditt franska besök hos den etablerade skurkaktigheten? Lärde du dig inte där att ej mera vara idealistisk? Harold Alla dina förutsägelser slog in, och alla dina farhågor besannades. Edvard Ändå tycks du ännu leva. Hur kom du undan? Harold Jag tvingades svära en ed som gav all makt över England åt Vilhelm vid din bortgång. Han påstod att du en gång lovat honom Englands tron om han skulle överleva dig. Edvard Det var innan jag var konung och innan jag kunde Englands lagar. Jag hade ingen rätt att lova bort en tron som jag inte ägde själv. Men det falska och dåraktiga löftet gjorde Vilhelm storhetsvansinnig för livet och skall bli Englands eviga öde och olycka. Blir Vilhelm konung av England skall engelsmännen sedan aldrig bli kvitt det kungliga enväldet och godtycket. Under mig var de friare än under någon annan monark. Under Vilhelm blir de mindre fria än slavar. Och du, ädle Harold, trotsar det ödet och kämpar för folkrätten mot en historia som inte tillåtit någon folkrätt på tusen år. Endast på Island är folk fria idag, ty där har de ingen konung. Lova mig bara en sak, Harold. Harold Vad som helst. Edvard Om du lyckas besegra dåren Vilhelm, så låt aldrig kröna dig till konung. Slå vakt om folkrätten och tinget i stället, ty den dagen skall komma då mänskor skall göra sig fria igen. Och då skall de förbanna alla konungar och endast minnas dem som gav dem deras frihet. Jag tror att Island visar vägen för framtidens civilisation. Där endast är ordet fritt idag. Överallt annars är det censurerat och belastat med kyrkans och politikens mäktiga fjättrar, som inte tillåter några diskussioner. Jag har talat. Gå nu till ditt värv. Så fort rebellerna i Mercia får höra att du har kommit tillbaka skall du se att alla deras uppror kommer av sig, 25

ty din frihet allenast är större än deras. Endast du kan ge dem en större frihet än de själva. Ty de vet, att du står för den heliga rätt, som i den mänskliga rättvisans namn skall trotsa och krossa all kyrklig världslighet och all världslig politik. Vilhelm av Normandie är en galning som inte fattar vad det är han trotsar när han vill beröva England dess frihet. Han sätter därmed stopp för en för mänskligheten gynnsam utveckling som skulle ha frälst hela världen. Men även om han lyckas skall han inte hålla stånd. Förr eller senare skall folkrätten ändå bryta alla fördämningar och spola all maktfullkomlighet rakt ut i havet, var alla konungar och påvar skall sjunka som stenar och aldrig hämtas upp till ytan igen. Harold Min konung, era drömmar och visioner låter nästan självdestruktiva i sin défaitism. Edvard Den ende som är självdestruktiv är Vilhelm av Normandie, som tror att han kan vinna något med våld. Med våld kan man endast förlora vad man än företar sig. Det är vad hela världen måste lära sig. Men den har inte lärt sig det på tusen år, och den skall icke lära sig det på tusen år till. Ännu skall du ej få se en gammal konung dö, men när du kommer tillbaka från Mercia skall du få se det. Gå nu ut och mottag folkets hyllningar. Håkan (inträder) Representanter för folket väntar på att få avgöra tronföljdsfrågan med Harold. Edvard Vilka är de? Håkan Ärkebiskop Alred av York samt alla rikets främsta folkledare. Edvard Gå ut till dem, Harold, och tala ut med dem, men lämna mig från och med nu utanför politiken. Jag vill inte mera ha med den att göra. Gör vad ni vill med landet, men håll mig utanför. Englands verkliga styresman har aldrig varit jag eller någon annan mäktig konung, utan Gud allenast bestämmer allt. Jag lägger nu mitt och Englands öde i hans händer. Avstyr det om ni kan. (retirerar) Harold Låt folkets representanter träda in, Håkan. (Håkan släpper in ett sällskap utgörande av höga feodalherrar och präster med Yorks ärkebiskop Alred i täten.) Alred Pådrivna av landets och tidens oro har vi kommit hit för att välja oss en konung efter Edvard, vars hälsa numera endast kan försämras och ej längre kan förbättras. Riket är i upplösning, och från utlandet hotar oss främmande herrar. Jarl Harold Godwinson har varit på besök i Europa och stiftat bekantskap med deras avsikter och knep. Ni känner alla till den ed som han tvingades svära under skräckinjagande påtryckningar. Hertig Vilhelm av Normandie gör anspråk på vårt land och ämnar komma hit och hämta det. Vad en kris som denna kräver är en handlingskraftig konung. Har vi någon annan att välja än Harold? Harold Mina vänner, jag vill komma med alla invändningar som kan göras. Den laglige arvtagaren till Englands tron är inte jag eller Vilhelm utan Athelings son Edgar av Cedrics hus. Den ed som jag tvingades svära i Normandie och som enligt Europas sätt att se på saken binder mig till att hjälpa Vilhelm bli konung av England gör det olämpligt att jag väljs till konung, då det skulle tas som en utmaning mot hela Europa och kyrkan. Sedan vet jag att inte alla män i landet hyllar mig. I Mercia är Elgars söners parti starkare än mitt.

Alred Dessa tre invändningar är förvisso befogade, men vi har redan tänkt över dem. Athelings son Edgar är oduglig som konung, och det vet du: han har varken vett eller mognad och kommer aldrig att bli något. Han kan inte ens regera sig själv. Det är tragiskt men det är så. Han och hertig Vilhelms son Rufus kan ta varandra i handen som lika omöjliga barn. en gammal hövding Till din andra invändning, Harold Godwinson, vill jag svara, att just emedan ditt krönande till konung skulle vara en sådan utmaning för Vilhelm och hans busar är du den mest lämpliga. Att du valdes till konung av folket skulle visa för Vilhelm hur vi föraktar alla hans knep och oegentligheter. Vi vill att han skall känna sig som den brottsling han är, och det kan han endast göra om vi i folkrättens namn väljer dig och ingen annan till vår konung fastän vi känner till eden du svor honom. Harold Ni bedömer Vilhelm fel om ni tror honom mäktig till ånger och känslor. Alred Och till det tredje vill jag säga det, att med dig som konung skall Mercia lägga ner vapnen. Du behöver inte ens sätta dig till häst. De minns dig, och det räcker med att vi talar dem till rätta. Det blir en diplomatisk bagatell med dig som etablerad konung. den gamle hövdingen Hell, Harold Godwinson, engelsmännens konung! de andra Hell, Harold Godwinson! Alred Du ser, Harold, att du har ingen emot dig. Riket är i fara, och därför är alla med dig till sista man. Endast ett ber vi dig om. Harold Vad då? Alred Gör upp med din broder Torstig. Han är nu i Oxford, och han är den ende i hela landet som vi inte är säkra på. Vi vet att han har haft förbindelser med Harald Hårdråde i Norge och Vilhelm i Normandie. Harold Misstänks han för landsförräderi? Alred Inte ännu, ty ännu har han inte begått det. Men han känner sig misslyckad efter att Mercia reste sig mot hans ledning. En man som känner sig misslyckad kan begå vilka dårskaper som helst för att hävda sin förtvivlan. Harold Lämna Torstig åt mig. Alred En sak till. Harold Nå? Alred En folkvald kung måste för allas bästa följa sina hövdingars, folkrepresentanters och prästers råd vilka dessa än må vara. Förbinder du dig vid denna plikt, att alltid vara oss lydig? Harold Naturligtvis. Alred Gott. Mina herrar, jag tror vi kan vara nöjda. (De avlägsnar sig under bugningar.) Håkan Nå, Harold, saken tycks nu vara klar. Harold Ja. Nu är det bara att invänta Vilhelms krigsförklaring och mobilisera. Håkan Och Torstig? Harold Jag fruktar att han kan bli oss en värre vederdeloman än Vilhelm av Normandie.

Scen 2. Edvards dödsbädd. Aftonen 5 januari 1066. Westminster Abbey, "The Painted Chamber". Edvard ligger i en stor säng upphöjd på en plattform med röd sänghimmel. Vid fotändan står Harold, vid vänstra sidan drottning Edith, Harolds syster, vid högra sidan ärkebiskop Alred och den unge abboten av Westminster, Stigand. Uppe på plattformen står även alla rikets hövdingar inklusive Harolds bror Gurth. Konungen vaknar till omsider och fångar drottningen med blicken. Edvard Alltid lika god och skön. Min ljuva maka. Tro ej att jag icke kände kärlek för dig. Där, på andra sidan, skall vi bli förenade som aldrig här. Drottningen (gråter) Att vara gift med ett helgon var för mig en större fröjd än att få ha en make. Alred Han har vaknat till. en hövding Tala till honom, Alred. Vi saknar bara hans eget utlåtande i tronföljdsfrågan. Få den bekräftad. Stigand (stiger fram) Min konung, vem rekommenderar du själv till din tronföljare? Alla har fått yttra sig i den frågan utom du. Vi saknar ditt sista avgörande konungsord. hövdingarna (sinsemellan) Han måste säga Harold. Alred Betänk, min konung, att Athelingarnas son Edgar är alltför ung och svag. (Edvard nickar instämmande.) en normandisk präst Om din egen linje alltså utslocknar, vem kan då bättre inleda en ny än din kusin Vilhelm, hertigen av Normandie? hövdingarna (sinsemellan) Aldrig! Kör ut den prästen! En utlänning? Aldrig! (Harold rodnar och sätter sin hand på sitt svärdsfäste men säger intet.) Edvard (efter en stund) Jag ser att era hjärtan är med Harold. Ske alltså! (Han somnar in som om han vore död. En läkare tränger sig fram när drottningen börjar böla.) Läkaren Luft! Ge honom luft! Låt honom få andas! (Hövdingarna drar sig undan, läkaren öppnar den döendes krage, denne visar sig flämta ännu, Harold drar sig upp mot konungens huvudända.) Edvard (reser sig plötsligt upp från sängen på armbågarna och talar högt:) O Gud! (Alla elektrifieras.) O Gud! Om denna syn är sann, låt mig få ge den uttryck innan den försvinner! (Han stirrar framför sig. Efter en stirrig paus:) Det var vid floden Seine för ett och trettio år sedan som jag såg två munkar, vilka profeterade att stora sorger skulle drabba England. Nu ser jag dem igen! (Stor uppståndelse och förundran i katedralen. Efter en paus:) Så sade de vid Seine: "När du är död skall Herren prisge England åt fientliga arméer, och allt skall bli ruin och blod och ont elände." Jag sade då: "Kan ingenting avstyra katastrofen? Mänskorna i Nineve förmådde dock att blidka Gud och Jona." Deras svar var: "Ingenting kan rädda England från den katastrofen, men när Livets Träd blir kluvet i två delar, och den ena ger sig bort från stammen 28

för att söka rötterna och finner dem och spricker ut i grönan blom och avger mycken frukt, då skall förbannelsen ej längre plåga England." Så sade de, och nu ser jag dem här framför mig och bekräfta profetians kommande uppfyllelse! (Edvard tystnar, men hans visioner tycks fortsätta, ty han sträcker långsamt ut ena armen liksom för att med handen be en syn att försvinna, i det att han med smärta ropar:) Sanguelac! Sanguelac! Jag ser Blodssjön! Herren drar sitt svärd och kommer ner från bergen! Han kommer som en stridsman med sin panna missnöjt rynkad för att strida! Mörker stiger upp från jorden var han sätter sina fötter! (med sina sista krafter) Blodet flyter fram ur jorden för att bilda Sanguelac! (Han dör. Harold fångar hans fallande kroppshydda i sina armar.) Alred (med andakt) Konungen är död. Leve konungen. de andra (mumlar) Konungen är död. Leve konungen. Stigand (med ett skevt leende) Män, ni fruktar väl inte en sjuk gammal gubbes drömmar? (I allas ansikten, utom i Alreds och Harolds, blir fruktan endast tydligare förnimbar.)

Scen 3. Normandie. Vilhelm Vem är han? tjänaren Jag vet inte, men han ser ut som en vild saxare. Han ville inte säga sitt namn. "Säg din herre blott," sade han, "att jag kommer med en konungakrona åt honom." Vilhelm Släpp in honom. (Tjänaren släpper in Torstig.) Min svåger! Vad har hänt? Varför kommer du ensam hit? Torstig Hell dig, Vilhelm den förste, konung av England! Edvard Bekännaren har dött, och din frände Harold Godwinson har usurperat tronen. Vilhelm Vad menar du? Torstig Min broder är nu engelsmännens konung, tills du tar makten ifrån honom. Vilhelm Nej. En sådan fräckhet är inte möjlig. Torstig Den är ett faktum. Vilhelm Och du, hans broder, kommer hit och förråder honom? Torstig Din hustru och min hustru är systrar och arvtagare till Alfred den Store. Vilhelm Där sade du rätt. Men vem bragte Harold till ett sådant förräderi efter de heliga eder han svor mig? Torstig Han själv allenast, hans ambitioner och hans maktfullkomlighet. Vilhelm Han krönte sig själv? Torstig Över Edvard Bekännarens döda kropp. Vilhelm Visste Edvard om att Harold tänkte göra sig till kung efter honom? Torstig Ja. Vilhelm Och Edvard lät det ske trots sina trettioåriga löften till mig? Torstig Gubben resignerade och ville inte befatta sig med saken. Vilhelm Jaså, så ligger det till! Harold, för dig är alltså ingenting heligt

och allra minst kyrkan och alla de heliga döda! Den heligaste av alla eder svor du blott för att komma billigt undan! Vilken realpolitiker! Torstig! Gå ut i salen bredvid, stanna där tills jag ber dig komma in igen, och säg till Mallet de Graville att komma in till mig. (Torstig går.) Det trodde jag inte om dig, Harold, att du skulle vara listigare än jag. Alla mina lister och intriger vid ditt gästspel här hjälpte alltså ingenting mot din brittiska envishet. Och med dig som konung är England en stark fästning, som jag knappast kan vigla upp många franska baroner emot. (Graville kommer in.) Graville, Harold Godwinsons bror meddelar mig att Edvard är död och att Harold egenmäktigt gjort sig till konung i hans ställe och således brutit sin heliga trohetsed till mig. Varför tror du hans yngre bror vill förråda honom? Graville Den gode Torstig är känd för sina brutala metoder i politiken. Han var jarl i norra England under kung Edvard och visade sig omöjlig som politiker. Han fick hela folket emot sig. De fördrev honom, och han vill nu ha något i gengäld för den makt som han förlorat. Med att skänka England åt er tror han sig kunna få den ställning som er närmaste man som Harold har förverkat. Vilhelm Det är således hans motiv: snöd vinning, som alla andras. Alla förråder varandra för maktens skull. Jag förrådde Harold som gäst, Harold har nu betalat den skulden, folket svek Torstig, och därför sviker Torstig Harold och England. Sedan har han bara kvar att förråda även oss. Graville Bara det att Torstig så snabbt meddelat oss vad som hänt i England är en ovärderlig politisk tjänst, som måste belönas. Ju förr vi handlar nu, desto bättre. Ni måste mobilisera omedelbart. Vilhelm Du ber mig att genast gå ut till mina baroner och säga: hissa era segel, för vi ska erövra England! Tror du det är så enkelt? Jag tror mig nu känna vår vän Harold. Han ger sig aldrig, och hans engelsmän är likadana. En invasion och ett krig på bortaplan har små chanser att lyckas med Harold väl förberedd och med hela sin vilda allmoge i full beredskap. Mina baroner kommer att kalla ett dylikt företag för vanvett och genast svika mig. Graville Er svåger Torstig lär ha goda förbindelser med Norge och Danmark. Vilhelm Just det. Gå och hämta Torstig tillbaka. (Graville går och hämtar Torstig.) Mitt första knivhugg i din rygg, Harold, misslyckades. Mitt nästa knivhugg skall ej blott träffa dig i ryggen utan hela England. (Graville och Torstig inkommer.) Min svåger, vi måste förklara krig mot England, men ett krig mot England kan vi endast vinna om vi utkämpar det på två fronter. Du får härmed i uppdrag av mig att få Danmarks kung Sven och Norges kung Harald att angripa England före oss. Säg till Sven och Harald, att deras chans att återerövra England är nu, då normandiska hundar biter henne i tårna. England skall inte ha någon chans mot dem. Vad tror du om det? Torstig Jag tror inte att Danmark ställer upp, men Harald Hårdråde kan man få med på vilka äventyr som helst.

Vilhelm Jag ber dig dock att även försöka med Danmark. Ju fler som anfaller England samtidigt, desto större är chanserna till att vi får henne på fall. Torstig Jag kan garantera att vi åtminstone blir två nationer mot en. Vilhelm Tre minst i så fall. Torstig Vilken är den tredje? Vilhelm Den största och rikaste stormakten i hela världen. Torstig (förstår inte) Jag förstår inte. Vilhelm Kyrkan skall betala kalaset, legalisera slakten av England och legalisera den kätterska nationens förintelse. Eller hur, Mallet de Graville? Graville Jag råder er dock att först försäkra er om att ha rätten på er sida med att sända Harold ett fredligt ultimatum. Ni bör ge honom en fredlig chans, även om han måste svara nej. Svarar han nej måste Vatikanen förbanna honom och välsigna er, och då skall hela Europa hjälpa oss med invasionen. Ty England är rikt och värt en plundring. Det vet kyrkan och hela Europa. Vilhelm Tur att jag har dig, Graville. Annars skulle jag ha blivit lika hederlig, rättfram, öppen, sårbar och tragisk som min stackars kusin Harold Godwinson.

Scen 4. Norge. En öppen terass med underbar vårutsikt över en fjord. Harald Hårdråde Min vän, du frestar mig. Jag är inte övertygad. Du har inte sagt mig allt. Jag är inte så dum som du tror. Något säger mig att du inte har rent mjöl i påsen. Jag har kämpat mig genom hela världen i eviga krig blott för den ställning som jag har nu som odisputabel härskare av Norge efter min fallne broder martyrkonungen Olav den Helige. När han föll vid Stiklastad var jag femton år gammal och fick lika många sår i den striden som han själv. I Det Heliga Landet segrade jag vid aderton slag över muslimerna och hörde till de första skandinaver som fick skåda Jerusalem. Jag befäste kejsarens makt i Konstantinopel med att utveckla väringarnas regemente till en oövervinnelig enhet i disciplin och färdighet, och först efter det var jag fri att återvända till Norge. Jag har kämpat i Ryssland, på Medelhavet, på Sicilien och i Palestina blott för Norge och för att leva upp till min store broders exempel. Det förslag som du lockar mig med nu inger mig känslan att allt vad jag gjort för Norge var bortkastat. Torstig Inte så, min konung. Nu först börjar din karriär. Du ensam är värdig att härska över såväl Danmark och England som Norge. Du ensam kan överträffa Knut den Store i väldighet, visdom och makt. Du ensam är mogen för uppgiften. Kung Sven av Danmark, som jag träffade innan jag kom hit, är en bekväm goddagspilt som bara vill ägna sig åt sina ovanor. Han är nästan inte ens värd att besegras och sparkas i baken ut ur landet. Hans förfäder förtryckte Norge, nu är det Norges tur att vedergälla Danmark. Harald Du har rätt i att Danmark knappt förtjänar att slås ut som lastbar nation. Men Harold Godwinson har gjort mig intet ont, och jag respekterar honom. 31

Torstig Ändå består hela västra Englands befolkning av ättlingar till nordiska vikingar, och i dem skulle du få ett stöd som omedelbart skulle ge hela England i din hand. Knut den Stores välde och arv väntar på dig i England. Harald Och varför vill du förråda Vilhelm av Normandie? Torstig Han har ingen rätt till England. Om han erövrar England kommer det att innebära århundraden av utländskt och kyrkligt förtryck och utsugning av en ädel och fri nation. Jag är Harolds broder, och även om jag inte anser honom ha rätt att kalla sig Englands konung så är jag engelsman liksom han. Om ingenting hindrar Vilhelm av Normandie kommer han att erövra, krossa och döda England och där befästa sin makt. Jag erbjuder dig chansen att hinna före. Du har större rätt till Englands rike än Vilhelm, som bara är en hertig och egentligen lyder under Frankrikes kung. Harald Du frestar mig svårt. Jag har alltid segrat hittills, och svåra har mina ansträngningar varit för att nå den topp som jag befinner mig på nu. Men du visar mig en högre topp. Skall jag då riskera att förlora allt för en extra tugga? Tror du ej att din broder kan försvara sitt land mot norska inkräktare? Torstig England är bankrutt och kan ej försvara sig. Där finns ingen fästning och ingen riktig armé, och ingen väntar en norsk invasion från norr. Edvard Bekännaren har slösat bort landets ekonomi på religiöst bjäfs, varför kyrkan är rikast i landet och kontrollerar en tredjedel av det, och den rasar som ett korthus inför kriget och våldet. Du har ingenting att förlora och allt att vinna. Harald Hurdan är min namne Harold i krig? Torstig Beslutsam men tveksam, energisk men långsam, djärv men tankfull, säker på sin sak men försiktig, storsint men naiv. Harald Och han väntar en invasion från söder? Torstig Vilhelms krigsförklaring borde nå honom när som helst. Harald Det skulle kanske kunna bli kronan på alla vikingars verk: ett förenat Norden med hela Skandinavien och de brittiska öarna under min spira som en fortsättning av Olav den Heliges verk. Allt hänger på Harold Godwinson. Om han kan försvara sig faller allting och jag också med Norge. Om vi kan besegra honom skall hela Europa darra inför nordmännens slutgiltiga överväldigande stormakt. Då skall inga kejsare vara något mot Norges kung. Torstig Du har allt att vinna och inget att förlora. Harald Vad var det Einar Tambarskälver sade till Olav Tryggvason i slaget vid Svolder för nu 66 år sedan? "Hellre lyssna till den sträng som brast än aldrig spänna en båge." Det är vikingarnas storhet och tragedi. Må det bära eller falla. Ditt äventyr lockar mig, Torstig, infernaliske frestare! Jag kan ej motstå företagets obegränsade möjligheter. Men jag undrar om du själv vet vad du egentligen gör. Torstig Jag är liksom du själv berusad av de obegränsade möjligheter som företaget kan öppna. Harald Och du vill inte bara ha makt? Torstig Jag föraktar all makt i världen, 32

men en dåre är den som ej använder sig av den när han kan. Harald Du har rätt. Makt är livets mest manliga och spännande sport – ingenting annat. Om man vinner får man se till att man brukar den väl, och om man förlorar får man se till att man blir en god förlorare. (Harald klappar Torstig vänskapligt, och de går in i den mörknande skymningen.)

Scen 5. Westminster. Harold

Stig fram, munk från Normandie, och berätta för oss vad din hertig Vilhelm har att säga! Hugues Maigrot Så säger normandernas hövding Vilhelm, arvinge till Englands tron: med bestörtning har han hört att du, som svurit honom trohet såsom undersåte, krönt dig själv till monark utan någon som helst rättighet därtill i världen. En sådan förmätenhet måste fylla hela världen med fasa. Dock är han villig att förlåta dig ditt livs enda misstag om du omedelbart lyder ditt samvete och fullföljer din svurna ed. Skicka genast över din syster, så att hon må bli gift med en av hans baroner. Uppge fästningen Dover åt honom, och marschera genast till kusten med dina arméer för att sälla dig till hans skaror, och giv över det engelska konungaarvet åt honom, din länsherre. Du skall då bli hans närmaste man, hans dotter skall bli din maka, Northumberland skall bli ditt län, och helgonen skall bli dina eviga beskyddare. Harold Jag beklagar, min vän, men min syster Thyra avled sju dagar efter att jag valts till Englands kung: hon kan ej längre bli någons maka, då väl inte ens Vilhelm önskar gifta sig med en grav. Själv kan jag ej heller viga mig vid hans dotter, ty du ser här bredvid mig min redan lagvigda maka, drottning Aldyth av Wales och Mercia. Att jag svurit Vilhelm en trohetsed är sant, men den eden tvingades jag till under hot av fängelse och död för mig och mina bröder. Den eden har kyrkan förlåtit mig och förklarat ogiltig, med samma rätt som en jungfrus trohetsed till sin man är ogiltig om mannen och eden icke godkänns av hennes föräldrar. Jag tvingades svära Englands framtid åt en främling som var obekant med Englands lagar, och det utan att England själv visste om det! Englands monarki har alltid bestått genom folkets vilja och aldrig genom godtyckligt schackrande och manipulerande. Endast folkets rätt kan kröna en konung av England, och den har krönt mig. Jag har ingen makt att ge bort den åt någon annan, och om jag skulle dö skulle rätten återgå till folket och aldrig till en normand. Maigrot I så fall, du usle bedragare, son av en niding och kyrkans förrädare, menedare och opportunistiske manipulator, skall Vilhelm med svärd och med stål komma hit själv och tukta din gudlöshet, krossa ditt folk och ditt övermod och det med krigsängeln Mikael såsom sin bundsförvant! Harold Om han så kommer med våld skall vi uppbjuda allt vårt försvar för att stöta tillbaka hans intrång. Maigrot Menedare! Kättare! Ärkeförrädare! Niding! Du skall bli bannlyst av påven i Rom! Harold Gå du hädan och skria i helvetet var kanske någon vill lyssna på dig. Här är vi knappast längre så värst intresserade. (Munken går rasande ut.) 33

Aldyth

Var inte upprörd, min konung. Låt dig ej beröras av elaka människors låghet och småaktighet. Harold Det var icke de dödas ben som gav mig skräcken i Frankrike. Nej, det var chocken av att människor kunde vara så nedriga att tvinga någon till så gudlös ed med så heliga medel. Aldyth Du måste nu dryfta problemet med dina soldater. Jag drar mig tillbaka. Jag återfinns när du behöver mig var jag hör hemma: i kärlekens säng. Harold Jag är rädd, kära drottning, att ondskan från öster för tillfället har gjort mig impotent. Men håll dig redo när kärleken åter får andas i ondskans oväders pauser. (Drottningen går.) Gurth Torstig har varit hos Vilhelm. Harold Jag vet. Gurth Han har även begivit sig till morbror Sven, Danmarks konung. Harold Jag vet. Gurth Han har bett morbror Sven att betjäna den skändlige Vilhelm mot oss. Harold (lugnt) Ja, jag vet. Sven fick brev från mig innan vår broder kom fram. Sven har svarat och skickat bort Torstig. Gurth Vad svarar vår morbror? Harold Att Vilhelm får klara sig ensam. Gurth Han kunde ha slutit upp vid vår sida. Harold Det har han ock indirekt gjort. Han har skickat oss femtio fartyg att bistå oss med emot främmande flottor. Gurth Där har vi vår onkel! Harold Men vi måste nu förbereda oss själva. Gurth En mobilisering blir dyrbar, och du har befriat oss från många skatter. Harold Det är inte pengar som krävs, Gurth. Vad vi behöver är endast moral. Håkan Och den har du gett folket. Gurth Hur har han moraliskt upprustat sitt folk? Håkan Har du ej sett hans senaste mynt? Gurth Nej? (Håkan visar honom ett.) Vad står det? Håkan Ett enda ord: "Fred", Harolds valspråk. Gurth Med det enda ordet skall engelska folket med tacksamhet offra sitt yttersta mynt för sin frihet. Harold Men vi, gossar, står i vårt folks tjänst som arbetare med ett förpliktande ansvar. Vi får icke svika. Och därför får vi från och med nu ej heller mer sova förrän vi har arbetat färdigt åt folket för freden. (de går)

Akt IV Scen 1. Normandie. Maigrot Där stod jag framför honom och sade som saken var och framförde era rättmätiga krav och påminde honom om den heliga eden och allt, och de bara skrattade åt mig. 34

"Om han vill gifta sig med min syster, så låt honom bara komma över, så skall han få bli gift med sin grav," sade den otäcke övermodige nidingen medan han skröt med sin självpåtagna konungatitel som en annan Nero. Han var fullkomligt odräglig, och alla hans lakejer skrattade offentligt ut mig där mitt i Westminster. Vilhelm Låt honom gå, Graville. Graville Ni kan gå, broder Hugues Maigrot. Maigrot Och då framförde jag minsann er krigsförklaring och det med besked så att hela Westminster darrade inför mina ord och alla uppkomlingens lakejer fick stora skälvan och kissade på sig. Jag såg allt hur det rann mellan benen på dem! Och de fick heta barnrumpor och lipsillar, bastarder och sopprötter, imbecilla idioter och gudlösa fän, jag skällde minsann ut dem med besked! Vilhelm Kör ut honom, Graville. Graville Hertigen sade att ni får gå. Maigrot Så nog är de skräckslagna alltid nu när ni ska komma över och klå dem och flå dem med blotta händerna. Och sedan så....(Graville kör ut honom.) Graville Ni skickade över vår sämste diplomat. Vilhelm Det var meningen. Jag ville inte ta risken att Harold accepterade mina anbud. Graville Maigrot ensam har lyckats beväpna hela England till tänderna, och alla Englands kuster bevakas nu dag och natt. Vilhelm Något nytt från förrädaren Torstig? Graville Han angrep sydkusten med dina normandiska skepp, sedan drog han österut och in i Humber var han hoppades finna sina likasinnade men misstog sig, och nu har han antagligen seglat till Skottland för att där möta Harald Hårdråde av Norge. Vilhelm Vet England om att Hårdråde kommer? Graville Troligen får England inte veta det förrän Hårdråde slår till och hårt. Vilhelm Och då skall vi redan vara i Kent. Hårdråde får göra grovjobbet åt oss. Sedan kommer vi och slår ut de redan krigströtta. Graville En utmärkt list som kommer att fungera. Vilhelm Vi måste nu bara få våra baroner med oss. Låt oss gå till rådet. (de gå till rådsbordet omkring vilket många normandiska adelsmän sitter.) Graville Mina herrar, vi äger nu att besluta om kriget mot England eller inte. Vår utskickade diplomat har återkommit hem och nästan lynchats på vägen av usurpatorn och hans män. Harolds trots är ett hån mot hela kristenheten. Därför är det viktigt nu att alla samlas emot Harold. en normand (reser sig) Och varifrån ska Vilhelm ta soldaterna? Var skall han hitta skepp? Han gav ju nästan hela vår flotta åt buckanjären Torstig, som väl aldrig kommer tillbaka med dem. Och hur många av oss här är villiga till att ställa upp på ett sådant vansinnesföretag? en annan Inte jag. en tredje Och inte jag. en fjärde Man ska inte skicka ut goda pengar efter dåliga.

en femte Låt Vilhelm erövra den olycksaliga regniga ön själv! Kontinenten kommer aldrig att ha någon glädje av den. den förste Får jag be om en omröstning! Hur många vill inte vara med i företaget? (räknar rösterna) Och hur många ställer upp? (räknar) Jag finner att två tredjedelar av rådets medlemmar är mot en invasion av England. (sätter sig) Graville Mina herrar, ni ser inte ert eget bästa. Vi har skickat ett prästerligt sändebud till Rom som berättat för påven om Harolds mened, sändebudet har återkommit, och jag har här (vecklar ut ett dokument) påvens bannbulla över Harold och England och alla som inte hjälper till med att stjälpa den kätterska nationen. Hela Europa kommer att kräva Englands likvidering. Hela Europa kommer att sluta sig till oss för att delta i bestraffningen av England. Harold har inte en bundsförvant i hela världen, och i ryggen på honom hjälper oss dessutom Norge under befäl av den oövervinnelige konung Harald Hårdråde, broder till kyrkans eget helgon Olav den Helige. en normand Harold har en bundsförvant: Conan av Bretagne, som gör anspråk på Normandies hertigdöme. Graville (lugnt triumferande) Conan av Bretagne är död. rådsherrarna (häpna) Död? Hur? Graville Liksom sin far dog han av någon sorts förgiftning. Och hans arvtagare har sällat sig till våra bundsförvanter. Udo av Bayeux Mina vänner, himlen själv ger oss segern i vår hand! Har ni inte sett det stora järtecknet i skyn, den ohyggliga kometen, som störtar övermodiga nationer i olycka och som förebådar stora omvälvningar i världens gång! Kometen kommenderar oss till att krossa Englands övermod! En kättare som Harold får icke leva! Han har svurit falskt vid alla heliga benknotor i hela Frankrike! Vilhelm Mina herrar, jag lovar er rikligt byte när vi kommer till England. Det landet är många gånger större än Normandie, och dess folkmängd är mycket mindre än vår. Där är stora ägor att göra sig till herre över. Dessutom är deras försvar klent, kung Edvard utplundrade landet för att ge allting åt kyrkan, som äger en tredjedel av allt gods i England, och kyrkan är för oss. Det enda motstånd vi har att möta i England är några envisa trashankar utom Harold själv, som är den enda i England som kan slåss. Och han är förmodligen redan oskadliggjord av Harald Hårdråde när vi kommer dit. en normand Det tål att tänka på, mina herrar. I England finns land och livsrum till förbannelse och tillräckligt mycket oexploaterade rikedomar för att varje normand i Normandie där skall kunna bli rik och bygga sig ett slott. Allt tyder på att England kan bli en lätt match. Graville Vi har inget val, ty påven själv kommenderar oss till det. Han kallar företaget ett korståg: ett heligt krig, som det är varje kristens plikt att delta i. Och jag vet, att om detta heliga korståg lyckas, så är sedan många fler i framtiden att vänta mot andra ännu rikare länder, som till exempel Konstantinopel, Egypten och Det Heliga Landet. Vilhelm Vi får äran att öppna en ny historisk tid på påvens enträgna befallning. Vi har ingen rätt att säga nej därtill. Udo av Bayeux Gud vill det! 36

rådsherrarna (ser på varandra) Vi bordlägger frågan så länge. en normand Här är alltför många detaljer att diskutera för att vi helhjärtat skall kunna ställa upp genast. Vilhelm Med eller utan ert bistånd äger invasionen rum. Må den som kan med stanna hemma för att bli ett åtlöje inför hela den kristna världen. Den som stannar hemma kan räkna med att bli berövad sina titlar när vi har rott hem företaget, för vi vill inte ha några fegisar ibland oss. Graville Omröstning! den förste normanden (reser sig) Hur många är för? (räknar rösterna) Emot? (ingen röst höjes) Jag finner att en majoritet är för företaget och att en minoritet har lagt ner sina röster. Ingen vågar längre vara emot. Vilhelm Så skall det låta! Jag visste väl att ni skulle se ert eget bästa! Påven kommer att bli stolt över oss. Våra ben blir kanske med tiden heligare än dem som Harold svor vid. Hä-hä-hä! (allmän muntration)

Scen 2. Stamford Bridge nära York 25.9.1066. Torstig Nå, Harald Hårdråde, har du någonsin sett så rädda fiender? Harald Dessa engelsmän är verkligen ynkliga i sin litenhet och förskrämdhet. Jag tror vid min själ vi har fördrivit dem från hela ostkusten! Torstig Vi har England i ett skruvstäd, och vi har bara att dra åt, vi från norr och Vilhelm av Normandie från söder, så krossas det fria England som en valnöt! Harald Jag hade många onda drömmar på vägen hit, nornorna varnade mig för hav av blod och skam utan ände, och min egen helige bror Olav besökte mig. Torstig Vad sade han? Harald Han talade lika klart som alltid medan han levde. Han talade bara om döden. "Hur övermodigt är icke livet, och hur ödmjuk är icke döden!" sade han. Torstig Vad sade du då? Harald Jag förstod honom inte och vaknade. Jag beslöt mig för att inte sätta tilltro till drömmars dunkla svammelspråk utan endast koncentrera mig på verkligheten. Det har jag gjort sedan dess, och än så länge har vi knappt förlorat en enda man medan dessa tappra engelsmän flytt som harar och fallit som svimmande kvinnor. en väpnare (in) Herre! En väldig här nalkas oss från staden York! Harald Vänner eller fiender? Torstig Det måste vara vänner. Harold kan inte ha hunnit få veta att vi är här ännu. väpnaren Vi fruktar att det inte är vänner, ty de verkar ordna sig till strid emot oss. Harald Låt oss gå ut och se efter. (de gör så) Det verkar vara dina bröder anglosaxarna, jarl Torstig. Torstig Det är otroligt men sant. Hur kan de ha kommit hit så raskt? De måste ha marscherat från London på rekordtid, och de måste ha haft vaktposter här vid Yorkshires kust som ilat för att meddela dem på rekordtid. 37

Harald Där kommer en ensam man ridandes för att förhandla. Vad är det han ropar? Torstig Han ropar "fred". Låt mig tala med honom. Harold (på avstånd) Jag söker jarl Torstig! Torstig Här är han! Vad vill du honom? Harold Han erbjuds hela mitt forna jarladöme och all den ställning och gods som han ägde på Edvard Bekännarens tid, om han sluter fred med oss. Torstig Och vad har konungen av England att erbjuda jarl Torstigs gode vän och bundsförvant kung Harald Hårdråde av Norge? Harold Sju fot land eller så mycket mer som en grav för honom torde kräva. Torstig Då slåss vi hellre om äran att få segra och stanna levande kvar. Harold (efter en paus) Är det ditt sista ord? Torstig Det är mitt sista ord, tills vi möts i striden! (Harold rider tillbaka.) Harald Vem var den mannen? Torstig Min broder Harold Godwinson av England. Harald Han själv! Och du lät honom löpa? Torstig Han vågade riskera livet för att ge mig en chans. Hellre ser jag att han dödar mig än att jag dödar honom. Brodermord, Harald Hårdråde, är det sista en engelsman får begå. Harald Icke var han stor till växten, men ändå gjorde han intryck med sitt väsen. Vad skulle du kalla honom, Torstig? Tapper? Ädel? Befallande? Stolt? Torstig Jag vet inte. Jag avundades honom alltid. Vad skulle du själv vilja kalla honom? Harald Hederlig. (går för att rusta sig till striden. Torstig följer efter.)

Scen 3. (Slaget har börjat och rasar för fullt. Stort vapenbrak och stridsgny. Båda sidor lider stora förluster, och striden är jämn. Plötsligt ett väldigt ångestskri bland norrmännen:) en norrman Fallen är vår konung! Torstig (kommer fram) Vad har hänt? norrmannen Vår skaldekonung träffades av en pil som gick tvärs genom halsen på honom. Han fick inte ens sjunga sin dödssång. Fallen är vår store krigarkonung! Fallen är Olav den Heliges broder! Fallen är hövdingen bland alla skalder! (går) Torstig Jaså, Harald bet i gräset. Men jag lever. Ännu har vi icke förlorat slaget. Kämpa på, era förbannade fähundar! Hämnas er konung, om han inte kan räddas till livet! Slåss för era egna liv och strunta i de dödas! – vem där? (Harold visar sig för honom.) Min broder! Harold Torstig, min broder, rädda vad som räddas kan, och slut fred! Jag ger dig nåd. Torstig Och norrmännen? Harold Fritt återtåg. Torstig Du erbjuder mig ett liv som vanärad före detta förrädare vid din sida? Du driver med mig. Harold Det är din enda chans. 38

Torstig Hellre dör jag. Harold Varför detta förtvivlade vanvettiga beslut? Torstig För att du och hela England må följa den ärelösa Torstig ner i hans ärelösa grav! (angriper honom. De kämpar.) Harold Torstig, din förrädare! Du ensam har störtat din egen nation i olycka! Upphör med ditt vanvett! Torstig Inte förrän jag får stupa för din hand. (angriper honom) Harold Vad menar du? Torstig Du slog alltid ut mig, Harold, med din överlägsna hederlighet, som alltid gick ut på att bevisa för mig hur värdelös jag var moraliskt mot dig. Jag ska tvinga dig att döda mig bara för att du ska bli lika ärelös som jag. (angriper honom) Harold Jag ville dig aldrig illa. Torstig Och jag lyckades aldrig göra dig något illa. Men nu skall jag lyckas i det att jag skall göra dig till brodermördare! (ansätter honom) Varför flyr du inte, broder, fegt och ärelöst som jag, när jag lämnade England? Harold Olycklige! Du vet inte vad du gör! Torstig Jag vet alltför väl vad jag gör. Här skall blomman av Englands kraft bita i gräset så att Vilhelm från Normandie sedan kan komma till dukat bord i London utan att någon mera kan försvara ditt älskade England! Harold Är det vansinne eller ondska, förbannade broder? Torstig (angriper ursinnigt) Båda! Harold Förrädare! (dödar honom) Min broder! Torstig (ler) Jag lyckades! Harold Ditt leende är djävulens hån av mitt liv! Min broder, varför gjorde du mig detta? (omfamnar gråtande sin döde broder) Give Gud att jag slipper överleva din död! Gurth (inkommer) Min broder, vi har segrat. Norrmännen ger sig. Harold Det är för sent. Gurth Hur så? Harold Se här! Gurth Torstig! Harold Med honom har Englands hela kraft gått förlorad. Gurth Det är sant att vi har lidit svåra förluster, men nu kommer vikingarna aldrig mer till England. Det trehundraåriga kriget mot deras förhärjningar har nu ändats genom din slutgiltiga seger. Det har Harald Hårdrådes son kronprins Olav lovat mig. Harold Låt norrmännen åka hem. Ingen skall bråka med dem mera. De har idag förlorat kanske den bäste av alla sina kungar, som lockades i fördärvet av en engelsk förrädare, som var din och min broder. Gurth Grubbla inte över det, Harold. Harold För första gången i mitt liv, Gurth, vill jag inte längre leva. Gurth När vi firar segern i York skall du komma på bättre tankar. 39

Harold Jag tvivlar på det. (ett ilbud in) Jag känner dig. Kommer du med nyheter från Westminster? kuriren Jag har ridit i sporrsträck nästan hela vägen och dödat tre hästar. Normanderna har landstigit vid Pevensey och förhärjar hela kusten! Gurth Det fattades bara detta. Harold (ser ner i marken; efter en paus) Vi har nu bara en sak att göra, Gurth. Gurth Och det är? Harold Vår plikt. (sätter sig till häst) Samla återstoden av våra lemlästade män, Gurth. Nu först har vi en fiende att möta. Här har vi bara slaktat våra vänner och för det endast blivit slaktade själva. (rider bort) Gurth (för sig själv) Min broder, jag fruktar att du aldrig kommer att le igen.

Femte akten – slaget vid Hastings. Scen 1. Vilhelms läger. Vilhelm Jag tror bestämt att Harold försöker överraska oss. Nåväl, han har redan misslyckats. Vi har väntat på honom i dagar. Han skall finna oss redo i god ordning med järndisciplin att ta emot hans svekfullhet. Är alla skeppen förstörda, de Graville? Graville Vartenda ett. Ingen har nu någon möjlighet att återvända till Normandie. Vilhelm Det är bra. Det är för att alla skall fatta att vi ämnar stanna här till Domedagen. Hur tyder du våra engelska fienders manövrer, Graville? Graville De tycks tveka och inte riktigt veta vad de skall göra, som en häst som skyggar inför elden. Jag gissar att de inte väntade att finna oss så många och väl beväpnade och väl förberedda. Och själva ser de varken särskilt många, särskilt beväpnade eller särskilt stridsdugliga ut. Vilhelm De har förmodligen jäktat hit med ilfart från York för att försöka ta oss med överraskning utan att tänka på risken för överansträngning. Slaget vid York lär ha varit blodigt. Graville Harald Hårdråde gjorde sitt bästa. Vilhelm Det var synd att han inte gjorde litet till. Jag hade gärna sluppit det där hindret i vägen för min färd till London. Vad är det för en kulle som de nu tycks ha valt som bas för sin strategi? Graville En bonde sade mig att den hette Senlac. Vilhelm Sanguelac? Ett passande namn! Ej endast en sjö av blod men ett hav av blod för engelsmännen skall den kullen bliva! Det är dags att vi genast skrider till verket. Först skall vi göra allt för att så split i Harolds här. Skicka hit den fanatiske munken Hugues Maigrot. Han och du får gå till Harold och provocera.

Scen 2. Harolds läger. Harold Härifrån kan vi väl försvara oss och England. Denna kulle kan de knappast vräka ned oss från nedifrån. Gurth En munk och en greve kommer hitåt. Harold Nya ormtungor från Vilhelm. Skicka bort dem. Vi har ingenting att säga dem annat än med eld och vapen så länge de befinner sig beväpnade på fel sida om kanalen. Maigrot Vi kräver att få tala med konungen. Gurth Du kan inte bara köra bort några fredliga parlamentärer. Harold Låt dem då säga vad de har att säga. Maigrot Din rättmätige konung Vilhelm av Normandie erbjuder dig, jarl Harold, hela Northumberland om du följer din ed och avstår från kronan. Harold Det har ni fått höra tidigare, att jag inte har någon rätt att skänka bort en krona vars ägare endast folket äger rätt att utse. Ni kommer hit och kränker våra lagar bara med att öppna munnen. Maigrot Vilhelm är beredd att omedelbart segla tillbaka till Normandie med hela sin här om du, jarl Harold, låter vår helige fader i Rom, Alexander den andra, avgöra vem som har laglig rätt till tronen. Gurth (till Harold) Vilhelm har själv låtit förstöra hela sin flotta för att ingen skall återvända. biskop Alred (träder fram) Detta, fromme broder, äger jag att svara på. Aldrig har det någonsin tidigare sports att påven i Rom skulle ha rätt att bestämma över den engelska tronföljdsfrågan. Vi har aldrig tidigare fått någon konung av Rom, bara biskopar. Maigrot Om ni svarar så oförskämt har jag bara en sak till att säga, att det är att påven själv låter hälsa, att du, Harold Godwinson, är förbannad och härmed exkommunicerad från hela den världsomspännande allena saliggörande kyrkan! Förbannad vare du för din meneds skull, förbannad vare den jord som ditt folk brukar för din meneds skull, och förbannad vare himlen och vädret över England för evigt för din oursäktliga meneds skull! Bannbullan från påven finns skriftlig i hertig Vilhelms läger, och han äger skyldighet att läsa upp den inför alla församlingar på denna för din skull förbannade ö! (Harolds soldater skälver och tittar med oro och rädsla på varandra.) Gurth Du din förbannade hycklande pestråtta, håll du din kyrkliga pest borta från denna välsignade ö, som var ren tills du kom hit med dina lejda folkmördare till normander! Har vi inte alla just nu hört hur han kom hit och erbjöd fred och rikedomar och reträtt och allt vad vi kunde önska oss, medan han hela tiden visste, att påven redan utsett Vilhelm till oönskad konung av England, och medan han hela tiden hade den färdigt skrivna bannbullan i bakfickan, en elak skrift som formulerats av en präst i Rom som aldrig själv varit i England! Vad kan en sådan präst veta om våra lagar och kyrkliga förhållanden? Svara mig, män! Harolds soldater Han har rätt. Påven har ingen rätt att bestämma en sådan sak. Den där munken har inte rent mjöl i påsen. Åk hem till Frankrike, munk! (Alla blir hätska mot Maigrot, som blir rädd.) Åk hem till dina sillar till nunnor, din impotente torsk!

Graville Herrar engelsmän, påvens förbannelse vilar över er för en enda mans skull. Avsvär er honom, och förbannelsen skall endast drabba honom. Annars skall den drabba hela ert folk och hela ert land. Dock har Vilhelm ett sista erbjudande att komma med: låt vem som skall vara konung av England avgöras genom ett envig mellan Harold och Vilhelm! Låt en enda mans blod avgöra tvisten! Gurth Aldrig skall ett envig få avgöra tusendens öden. Det vore en förolämpning mot vårt folk, av vilka alla har lika stor rätt att vara konung av England som du och Harold! Om saken skall avgöras genom envig, må då segraren sedan möta nästa, segraren i den striden nästa, och så vidare i all oändlighet, tills det bara finns en man kvar i England. Graville Ni har ett besynnerligt sinne för rättvisa. Gurth Medge att det är logiskt. Harold Mallet de Graville, som har varit vår vän och vår gäst här i England, vilket han utnyttjat till att utspionera landet och vårt försvar på uppdrag av Vilhelm, du ser här bland oss en stor skara glada engelsmän av vilka inte en enda inte är villig att dö för sitt land i strid mot inkräktande normander. Den glada stridsviljan kan ingen ta ifrån dem annat än med döden. Hälsa Vilhelm att han får döda mig och hela mitt folk först innan han kan bli kung i England. Sedan, när han har avlivat alla engelsmän, får han vara hur mycket kung över dem han vill, om han tycker att det är roligt. Graville Nåväl, usle usurpator, du tvingar oss alltså till krig! Du ensam gör det, menedare! Nåväl, de dödas heliga ben skall kriga emot dig! Minns det! Maigrot Och alla helgons osynliga händer skall leda de levandes härar emot dig! Darra och bäva, du bannlyste förtappade menedare! (Graville och Maigrot går snabbt därifrån.) Gurth Dra åt skogen, era kråkskrämmor! Håkan Så talar dåliga förlorare. Harold Och vi skall icke förvärra saken med att spilla mera ord på dem. Mina bröder, denna kraftmätning gäller mycket mer än bara Englands krona. Gurth Den gäller också Englands framtid. Harold Men framför allt är det som vi försvarar människans rätt till frihet, självständighet och människovärde. Gurth (antyder normanderna) Sådant existerar inte för dem. Harold Därför är det nu vår plikt och chans att undervisa dem däri.

Scen 3. 14 oktober 1066. Vilhelm (talar till sina män) Mina herrar, jag har inte fört er hit över havet bara för min egen skull. Mina vinster här blir era vinster. Om jag lyckas erövra landet får ni dela på det. Det enda jag kräver av er här idag är att ni skall göra ert yttersta i striden, och all flykt och vila är förbjuden. Den som jag ser vila eller visa ryggen skall sanna mina ord bli lika mycket föremål för min hämnd som de engelska uslingarna där borta. Och det är 42

allas er plikt att hämnas på dem lika mycket som jag! Ni har alla danska förfäder, som har stupat här för deras motsträviga svärd, som inte har känt till deras eget bästa. De slåss mot er bara av dumhet; må de sota för den dumdristigheten! Ni fransmän av er vet vilka mähän som väntar där borta: aldrig ens i någon god sak har engelsmännen någonsin haft framgång i krig. Våra förfäder danskarna slog ner dem som gräs. Är vi sämre än våra förfäder, och är jag mindre värdig än Knut den Store? Det är vår plikt att slakta ner det där patrasket som står oss i vägen där borta, och det är min personliga plikt att slakta ner den fähunden Harold Godwinson, vars familj mördade den siste engelske kungens enda broder Alfred för att själva tillskansa sig makten. Och framför allt: kyrkan är med oss och välsignar oss i vårt företag! Hur kan vi misslyckas i vårt heliga korståg när den ofelbara kyrkan själv befaller oss att segra i vår rättvisa sak? Ärorika skall vi segra, men de mest ärorika i vår skara blir de som skall falla för vår sak. De skall få ut den lön i himmelen som de överlevande segrarna skall hämta ut ur detta rika lands skattkistor! alla hans män Hurra! Harold (talar till sina män) Mina vänner, vårt värv idag är att slåss för vår frihet. Det blir icke en lätt sak, det blir vårt livs digraste arbete, ty motståndaren är talrik, väl rustad och väl trimmad. Vi slåss för vår mänsklighet mot maskiner. Och redan har dessa invasions-bärsärkar sinsemellan delat upp ert land mellan sig. De har kommit hit för att ta ifrån oss vårt land, vår kultur, våra traditioner och vår identitet. De har kommit hit för att göra sig själva till våra herrar och kommendera oss till vad vi icke vill, för att ge oss en annan lag att följa än vår egen och för att ge oss ett annat språk att tala än vårt modersmål. Hur mycket makt, pengar och egendom normanden Vilhelm än har lovat åt sina soldater, så är det som jag har att lova er mera värt mödan i längden att kämpa för: frihet, lag och rätt och den jord som tillhört våra fäder. Ni har alla hört talas om vilka betryck vi led under när danerna kom. Nu är danerna här igen för att inleda samma förtryck igen fast värre, ty nu kommer de inte bara med sina fogdar och bärsärkar utan dessutom med sina franska präster, som kommer för att behandla oss som om vi vore hedningar. Vidskepelse vill de införa i stället för sunt förnuft, dogmer och ofelbarhet vill de etablera i stället för folkrätt och traditioner, de kommer för att i kyrkans förklädnad våldtaga våra hustrur och fråntaga oss våra barn. Det kan vi icke acceptera. Varje tum som vi eventuellt viker tillbaka från idag av detta slagfältet är en eftergift av det land, som tillhör oss, till roffaren. Vi måste därför anstränga oss mera idag än vad vi gjorde vid York: då kämpade vi mot våra jämlikar; här får vi slåss direkt mot ondskan. Vad som var en sport vid York blir här ett blodigt allvar utan gränser då hela vårt folks liv, framtid och frihet står på spel. Vi kan icke låta vår suveränitet gå oss hur händerna! Själv skall jag slåss hårdast av er alla, var våra linjer än sviktar skall jag dyka upp och hålla samman dem, var vi blir hårdast ansatta skall jag vara med er, och var ni än stupar skall jag egga upp er till nytt liv. Vi får icke dö idag! Vi får bara kämpa för livet. Jag har talat. (Hans soldater hurrar.) Gurth Du ser dyster ut, broder. 43

Harold Gurth Harold Gurth Harold

Syns det? Alltför väl. Det var inte meningen. Nå, de såg det i alla fall inte. Jag hoppas det. Men vad trycker dig? Min broder, sanningen. Jag har redan varit kung för länge, när jag av mina erfarenheter som konung redan vet, att i varje konflikt måste alltid ondskan segra. Gurth Så får du inte säga. Harold Den måste segra för att dess fåfänga skall bli uppenbar, ty alla konflikter är fåfängans narrspel, och ondskan är fåfängans konung. I sin fåfänga är ondskan dock endast ett nödvändigt ont i sin seger som alltid är tillfällig. I alla konflikter blir offret, den goda förloraren, alltid den slutgiltiga segraren, men det kan ta sekler mellan gravläggningen och uppståndelsen. Gurth Min broder, det vet du, att i denna nations och folks hjärta har du redan segrat och skall du alltid segra vad som än händer idag. Harold Tack, min broder. (Ett rop: normanderna anfaller! och slaget börjar. Mörker – krigslarm. Plötsligt ett rop: "Hertigen är död!" Kaos bland normander och fransmän. Flykt och panik griper omkring sig.) Scen 4. Mitt i slagets gyttja. Vilhelm (utan häst och utan hjälm, smutsig och blodig, springer omkring bland de sina) Jag lever, era dönickar! Här ser ni en som aldrig har förlåtit en fegis! Flyr ni, så ska jag slakta er hårdare än engelsmännen! Vänd om, för fan! Stå kvar och slåss! några soldater Han lever. Andra (budet sprider sig) Han lever. (de flyende börjar vända) Graville Det gläder mig att se er än vid liv. Vilhelm De Graville, ser du där borta? Engelsmännen har försökt kringvärva oss men därmed blottat sin högra flank. Nu har vi chansen. Kan vi sätta oss fast där vid befästningarna i väster har vi dem i vårt grepp. Till verket, de Graville! Rid till Fitz Osborne och kommendera honom till anfall med kavalleriet! (de Graville rider bort) Nu, England, är din sista stund kommen! Du har sträckt ut din högra arm för långt, så att vi nu kan skilja den från bålen! Med kavalleriet som murbräcka och språngbräda skall nu en ny regim göra entré i historien för att etablera sig för evigt! Scen 5. Engelsmännens linjer. Harold Vi har klarat oss bra hittills. Det gäller bara att hålla stånd och avstå från allt anfall. Om vi förföljer de flyende splittrar vi våra etablerade ställningars fördelar. Håkan (ser några bedjande kvinnor) Där väntar de våras hustrur på att få välkomna de överlevande segrarna tillbaka. 44

Harold Eller på att få gå ut och söka dem bland liken. Eller på att få våldtas av andra segrare än deras män. Har du tänkt på en sak, Håkan? Håkan Vad då? Harold Om vi faller, vem skall då få lov att gråta över oss? Håkan Ingen. Och förbannade av kyrkan som vi är skall inte ens historien få göra det. Den ska kanske stryka ett streck över att det någonsin har funnits engelsmän. Men se, det normandiska rytteriet slås tillbaka. Vi håller våra ställningar. Harold (skriker) Stanna var ni är, män! Förfölj dem inte! Reparera era befästningar i stället medans tid är! Det kommer nya attacker! (vanlig samtalston) Vet du, Håkan, vad det är för dag idag? Håkan Nej? Harold Det är min födelsedag. Den har alltid hittills varit min lyckas dag. Så länge jag levat har jag ännu aldrig misslyckats med något. Om Gud vill blir även denna dag framgångsrik. Håkan Sällsamt. Harold Vad då? Håkan Jag råkar veta, att den 14 oktober också är Vilhelms födelsedag. Harold Vad säger du! Håkan Vad kan det betyda astrologiskt, att två hövdingar födda på samma dag möts i fältslag på just den dagen? Harold Dina ord drabbar mig som dolkstyng i mitt innersta. Håkan Hur så? Harold Jag minns en gammal dröm. Två stjärnor såg jag uppträda tillsammans på himmelen. Den ena var blek men stadig medan den andra var stark och orolig. "Där är din stjärna," sade man till mig om den mer avlägsna stjärnan, medan en röst sade om den starkare: "Se stjärnan som lyste över segrarens vagga!" Och den starkare stjärnans strålglans tilltog tills den helt undanskymde den mer försynta och försiktiga stjärnan. Så slutade drömmen. Håkan, jag är rädd för att drömmen slutar här medan en vidrig verklighet tar sin början i stället. Håkan Också Edvard Bekännaren hade liknande visioner. Skall du då bli som han? Nej, Harold, det är vårt privilegium att hellre dö för våra drömmar än acceptera en verklighet som utesluter drömmar. Harold Ja, Håkan, ty drömmarna finns alltid, men verkligheten består aldrig. Även om vi dör skall våra drömmar bestå. De dödas drömmar har större makt än de dödas ben. Håkan Till verket! (De fortsätter striden.) Scen 6. Hos normanderna. en soldat Vi klarar inte detta. en annan Vi har inte lyckats inta en enda av fiendens ställningar, och snart är det afton. den första Hertigen är sårad och har fått tre hästar dödade under sig. 45

en annan Vad fan gav vi oss egentligen hit för? Här får vi bara fan och får kanske inte ens leva för att tala om det. Udo av Bayeux Vad nu, mina heliga bröder? Överge hertigen om ni vill, men svik ej den Herre som är mer än människan! Detta är ett heligt korståg predikat av påven, och den som sviker dess heliga sak är en avfälling som måste kastas i helvetet! Än är inte dagen slut! Än är inte hertigens och kyrkans reserver slut! (leder en ny attack) den förste soldaten Präster är värre mördare än någon bödel. den andre När de predikar krig blir det alltid världskrig, och de enda som klarar sig genom sådana krig är de själva. en tredje Det verkar nästan som om biskoparna gjorde det bara för att de tycker det är roligt att genomföra och delta i denna skenande häxdans mot världens undergång. den andre Allmän självdestruktivitet bara för prästernas nöjes skull. Som celibatister har de ju inget annat roligt att hänge sig åt. den förste Och vi får betala med våra liv. Det är nästan orättvist. den andre Men vi har ingenting att förlora. Nu rycker Normandie framåt igen, så låt oss bara följa med strömmen. den förste Ja, vi har väl inget annat val. (följer biskopen)

Scen 7. Hos engelsmännen. Harold Nu ger normanderna sitt yttersta när dagen börjar närma sig sitt slut. Håkan De angriper nu med sina sista reserver och sin yttersta förtvivlan. Harold, jag måste nu bli din sköldman, ty du behöver båda händerna för att svinga din yxa, och du är den siste av oss som får falla. England faller icke förrän med dig. Harold Jag önskade hellre att du om någon fick överleva mig. Men vad är livet värt för de överlevande om denna dag ger oss nederlag? Lyckliga i så fall de som får dö. Håkan De angriper i tusenden. Harold (tar ett fast grepp om slagyxan) Nu, mina armar, måste ni hålla bättre än Moses armar under kampen mot egyptierna! (stort krigslarm, scenen läggs i mörker)

Scen 8. Hos normanderna. Vilhelm Skjut inte på dem! Ser ni inte hur era pilar bara studsar ifrån deras skyddsvärn? Skjut i luften i stället, och låt pilarna träffa dem bakom deras murar från himmelen! Så här! (Skjuter en pil i luften, den träffar en engelsman från ovan.) Låt Godwinsons standar där borta vara ert riktmärke! Snart är de maktlösa när de inför himmelens pilskurar måste vända sina sköldar uppåt medan vi hugger dem från sidan!

Scen 9. Hos engelsmännen. Gurth Normanderna har uppfunnit en ny krigföring. Håkan Vi är maktlösa. I den stund vi vänder blicken uppåt träffas vi av pilar i ansiktet. Vi kan inte skydda oss mot både himlen och jorden! Harold Håll ut, mina män! Håller ni bara ut till skymningen är vi räddade! Vi får inte svika nu när vi klarat oss så bra hela dagen! Gurth Håll ut, tappra karlar! Håkan Hjälmarna håller inte mot pilspetsarna. Mot pilar hjälper inga stridsyxor. Harold För Englands frihet och fred! Ännu kan allting räddas! Bara håll ut, bit ihop tänderna, och försvara era fäders fria jord! Håkan Harold! Se upp! Akta huvudet! Harold Vad då? (Ser upp och får en pil rakt i ögat.) Min broder! Nu är du hämnad! (faller) Håkan Slaget är förlorat. Gurth Låt oss skydda hans kropp med våra egna döda kroppar, när de faller. Håkan Nej, vi ska gömma honom bättre än så. Här finns många döda kroppar. Ingen skall någonsin få veta var hans kropp är bland alla de andra. (berövar Harold allt som kan skilja honom från vanliga döda soldater.) Gurth Vi faller med honom. Håkan Han har aldrig fallit, och han skall aldrig falla. (stupar) Vilhelm (rycker an) Ett hertigdöme åt den som erövrar standaret! Graville Blott en man försvarar det. Skona honom! Vilhelm För sent. Graville Solen går ner, och Englands flagga har fallit. Vem var dess siste försvarare? Gurth (döende) Regera nu, Vilhelm, med din skadeglädje och din kyrkas skändlighet tills världens storknar i ert fördärv! (dör) Vilhelm Harold Godwinsons broder. Graville Gratulerar, konung Vilhelm den förste av England, till den framgångsrika erövringen av en nation. Vilhelm Vi har segrat. Nu kan vi börja skriva historia. Men vem kommer nu här? Graville Några saxiska präster att ägna er sin hyllning. Vilhelm Se, de knäböjer, och med dem faller hela England på knä för mig. Res på er, präster! Vi är inte mindre kyrkans barn än ni själva. Tro inte att vi har kommit för att störa er kyrka. Nej, hit har vi kommit blott för att försvara er kyrka mot kättaren Harold. Och här på denna plats skall vi bygga en mäktig katedral som minne över alla de tappra normander som här idag har fått stupa för vår heliga sak. Alred av York Vi kommer ej för att utbedja oss om några gåvor eller privilegier utan endast för att utbedja oss om den döda kroppen av vår välgörare Harold, så att vi får begrava honom på anständigt vis i vår egen kyrka i Waltham. (Vilhelm mulnar.)

För att säkert få omvårdnaden om hans kropp tömde vi våra skattkistor på allt guld som fanns. Se, här får ni allt vad vi äger om vi blott får vår sons lik. Vilhelm Vi tar inte emot guld för en förrädares kropp. Inte ens om hans egen mor kom och erbjöd oss hela hans vikt i guld skulle hon få begrava honom. Låt luftens asfåglar få kalasa på hans ruttna lik som kyrkan en gång för alla har förbannat! Edith (träder fram) Store normand, i alla Englands kvinnors namn påstår jag att du gör dig ovärdig din seger med att sålunda skända en död mans minne som blott försvarade Englands mödrars hem och barn! Vilhelm Vem är du, fagra tärna? Är du Harolds hustru eller syster? Graville Hon var Harolds trolovade, men som avlägsna släktingar fick de ej gifta sig för kyrkan. De var kyrkan underdåniga och höll sig rena. Om du trotsar henne får du hela Englands kyrka och folk emot dig, ty hon är i kyrkans tjänst. Du lovade mig län och gods. Dessa är jag villiga att avstå ifrån om blott Harold får en anständig jordfästning. Annars blir du aldrig av med honom. Vilhelm Nåväl, ta honom då, envisa jungfru! Sök honom och gräv ner honom, om du kan hitta honom! Här finns tusentals lik att välja emellan, och alla är de vanställda och igenkännliga. Sök din Harold tills du dör. Tvätta varje liks ansiktsdrag och försök se om du kan känna igen den som du älskade som levande nu med dödens ofråntagbara mask över sig! Alla är lika smutsiga, och de flesta har sina ansikten deformerade och nersmetade med levrat blod. Du får söka så länge du vill, men jag rekommenderar det inte. Du kommer aldrig att känna igen honom. (Edith går gråtande därifrån.) Låt henne gå. Hon kommer nog att söka, men hon kommer att dö av brustet hjärta innan hon hittar honom, ty varje nytt dött ansikte som hon vänder på kommer att genomborra hennes hjärta med sanningens spjut. Alred (till de sina) Vi har ingenting att hämta hos denne normand. Vi skall ge Harold en grav i vår kyrka ändå, med eller utan hans lekamen. (prästerna går) Graville Jag går och hjälper den vackra Edith i hennes tunga värv. (går) Vilhelm Ja, gå du, din narr, och häng efter nunnornas kjoltyg! (ensam kvar) Så sant som jag har segrat denna dag skall Harold Godwinson även om han hittas aldrig få en anständig grav! Utan kista skall han ligga i öppen dager tillsammans med alla dem som offrades för hans envishets skull! Må hans lön bli evig ofrid ovan jord, (knyter näven mot himmelen,) och må hans oidentifierbara anonyma kadaver stanna okänt var det ligger och fortsätta bevaka dessa hårda kuster, som han fann det värt ett sådant vanvett att försvara! (Natten blir total.)

Kommentar. Titeln "En nations födelse" är ironisk. Det har sagts att historien skrivs av dess segrare. I den mån detta är sant är en alternativ historieskrivning behövlig. Kanske detta drama kan ses som ett förslag till något sådant, en skildring av ett krig sett inte bara från segrarens synpunkt utan mest från en försvarsadvokats synpunkt för den förlorande saken. Naturligtvis kan inte alla förlorande parter i alla krig försvaras lika väl, men åtminstone bör deras synpunkter få komma med på ett hörn i historieskrivningen. Sett mot vad de har förlorat är detta inte för mycket begärt. Vad dramat även skildrar är tillkomsten av den engelska nationalidentiteten, som inte kom till genom den normandiska invasionen utan genom motståndet emot den. Samma mentalitet skildras i Walter Scotts "Ivanhoe", och med Magna Charta år 1215 var definitivt skadan tagen igen efter katastrofen vid Hastings 1066. Pjäsen kan ses som en direkt fortsättning på pjäsen om Olav den Helige, "Kungen utan land" skriven tidigare samma år, men är mänskligt rikare och mera nyanserad. Samtidigt saknas här den kärva korthuggna vikingamentaliteten, som i sin torra lakonism dominerar hela det norska dramat. I stället finns här utom en viss mycket anglosaxisk romantik även en karaktär som Mallet de Graville, en slipad kontinental diplomat väl verserad i alla fula politiska tricks, som dock genomgår en intressant metamorfos och i slutet bättre än Vilhelm tycks förstå vad normanderna egentligen har gjort, och endast hans attitydskiftning möjliggör det faktum att normanderna stannade kvar i landet. Dramat är det sista av de fyra som kom till i ateljén i Haga på Västra Skansgatan 13, ett förtjusande primitivt trähus med utedass, pump och kastanjeträd på kullerstensgården. I samma kvarter hade några övergivna hus beslagtagits av ockupanter, varför korkade myndigheter stängde av vatten och ström för hela kvarteret utan att ta hänsyn till lagliga hyresgäster. Enligt avtal skulle ateljén få användas långt in i november 1986, men redan i oktober hade myndigheter lagt låsta järnkedjor över porten och spikat för alla ingångsdörrar. Dramat hann nätt och jämnt avslutas innan bostaden med våld fråntogs sin lagliga hyresgäst. Det är därmed det absolut sista arbetet av många alster tillkomna under sju mycket produktiva år under de mest primitiva tänkbara förhållanden i en storstad, i Göteborgs tidigare proletärghetto och senare konstnärs-, kommunist- och narkomanghetto Haga, som sedermera jämnades med marken till tre fjärdedelar. Den bakgrunden till pjäsen är kanske lika intressant som dess reella historiska bakgrund. De följande dramerna i serien är två spanska medeltidsdramer.

Göteborg 25.10.1988