Den mänskliga ofelbarheten

Den mänskliga ofelbarheten fyra dramer av

Magnus Aurelio (17) 1. Den förlorade sonen – en pjäs om Ryssland 2. Dubbelgångaren – en pjäs om fascismen 3. Det svarta hålet – en pjäs om socialismen 4. De menlösa barnen – en pjäs om västerlandet

Copyright  C. Lanciai 1985

1

2 43 87 122

Den förlorade sonen historisk tragedi i fem akter.

Personerna: Vicekansler Schönborn ( i kejsarens av Österrike tjänst) Kronholz, hans sekreterare En officer Ivan Fjodorov, tjänare hos tsarevitj Alexej Tsarevitj Alexej, rysk tronföljare Kejsar Karl VI av Österrike En lakej Veselovskij, en agent för tsaren Jevfrosinja, (även kallad Afrosinja och Afrosia,) tsarevitj Alexejs frilla Peter Andrejevitj Tolstoj, gammal rysk diplomat, tsarens rådgivare Alexander Rumjantsev, hans kollega, kapten i ryska armén Esopka, tsarevitj Alexejs och Jevfrosinjas trotjänare von Daun, österrikisk vicekonung i Neapel En tjänare Tsar Peter den Store av Ryssland Fader Varlaam, en präst Sjafirov, tsarens vicekansler, en korrekt ämbetsman i statlig tjänst En gubbe Katarina, Peter den Stores senare gemål Doktor Blumentrost En officer En fängelsekommendant Fader Matvej, fängelsepräst Furst Mensjikov, tsarens gunstling Amiral Apraksin Furst Dolgorukij En bödel Två soldater samt präster, aristokrater, militärer och annat etablerat löst folk.

Pjäsen är en studie i härskarmentalitet. Den baserar sig på historiska fakta och bygger mest på Dimitrij Meresjkovskijs roman "Peter och Alexej" från före revolutionen.

De två viktigaste bipersonerna är Tolstoj och Sjafirov. Tolstoj är en utomordentligt hal opportunist som aldrig ett ögonblick menar vad han säger men lägger desto större vikt vid att verka övertygande. Sjafirovs roll kan synas enkel då han mest läser innantill ur statliga dokument, men hans roll som den perfekte statstjänstemannen med det förstenade pokeransiktet är i själva verket en nyckelroll, då han ensam räddar situationen i femte aktens första scen till tsarens fördel genom ett psykologiskt viktigt inpass. Mensjikov, Apraksin och Dolgorukij får ingenting att säga och får endast den funktionen att synas som nomenklaturaristokrater, helst överdådigt utstyrda enligt den tidens mode.

Handlingen äger rum i Wien och Tyrolen, i Neapel och i Ryssland och omfattar tiden 10.11.1716 – 26.6.1718.

2

Den förlorade sonen.

Akt I. Scen 1.

Wien 10 november 1716.

Schönborn

Nå, min sekreterare! Nu får det vara slut för idag. Böckerna är i ordning, och vi har gjort ett gott dagsverke. Fortsätter vi riskerar vi att räkna fel.

Låt oss nu dra oss tillbaka. (gäspar ordentligt) För ni är väl lika trött som jag?

Kronholz Säkert tröttare, ers nåd.

Schönborn Ja, jag tror det. Tack för idag, Kronholz! Vi fortsätter i morgon klockan tio.

Jag kommer att sova som en stock i natt.

Kronholz Jag får önska herr vicekanslern en god natt.

Schönborn Tack det samma, Kronholz! Och tack för idag.

Kronholz Tack. (drar sig tillbaka) Schönborn En jobbig dag. Martin Luthers födelsedag. Alla sorger vållar oss han och hans protestanter. Om inte barbaren Peter den store hade varit hade vi kanske haft protestanten Karl XII befallande över oss här i Wien.

Men ryssen Peter är värre än alla protestanter tillsammans. (gäspar på nytt ordentligt. En soldat kommer in.)

Officeren Ers nåd!

Schönborn Ja, vad är det? Ser du inte att jag gäspar?

Officeren Jag vet att det är sent, ers nåd, men det står en ryss utanför dörren.

Schönborn En ryss?

Officeren Ja. Schönborn Kör bort honom. Jag har gått och lagt mig.

Officeren Ers nåd, jag har försökt köra bort honom, men han är omöjlig.

Schönborn Vad gör en ryss i Wien? Kör omedelbart hem honom till Ryssland!

Officeren Ers nåd, han säger sig vara i det ryska kejsarhusets tjänst.

Schönborn Ännu värre.

Officeren Han säger att det gäller liv och död.

Schönborn (efter en paus) Nå, då är det en annan sak. Omänsklig är jag ju inte.

Släpp in stackaren.

Officeren Ja, herr vicekansler. (går ut) Schönborn En ryss i Wien klockan tio på kvällen i tsarens tjänst söker mig i ett ärende som gäller liv eller död! Vad har de fördömda ryssarna nu hittat på?

Officeren (in igen) Här är han, ers nåd, Ivan Fjodorov.

Ivan (stammande, skruvar på hatten, faller slutligen på knä) Ers nåd!

Schönborn Ja, vad vill du, arme man?

Ivan Ers nåd, ursäkta att vi besvärar er, men tsarevitj Alexej är här och önskar träffa er. Han väntar här utanför.

Schönborn Tsarens son?

Ivan Ja. Schönborn Vad gör han här?

Ivan Han har flytt, ers nåd.

Schönborn (förbluffad, fattar ingenting) Flytt?

Ivan Ja, ers nåd. Får han komma in?

Schönborn Flytt? Vad flyr en tronföljare ifrån?

Ivan Från sin tronföljd, om han är ryss.

Schönborn Du driver inte med mig?

Ivan (prostrerar sig på golvet) Monseigneur, hugg huvudet av mig om jag ljuger!

Schönborn Seså, opp med sig! Inga scener här! Det är sent dessutom.

Ja, om det är riktigt att tsarevitj vill se mig så vill jag även se honom.

3

Och om det är sant vad du säger att han har flytt från sin krona intresserar det mig till och med att få se honom. För in honom!

(Officeren öppnar dörren för Alexej.)

(Alexej kommer in i fonden. Ett blekt utmärglat anlete härjat av sjukdom och lidanden, enkla adelsmannakläder och långt mörkt hår. Han kommer vacklande in under allmän tystnad.)

Schönborn Gå ut, ni andra! (De andra gå ut.)

Nå, min herre, vad kan jag göra för er?

Alexej (tystnad) Schönborn Är ni kronprins Alexej av Ryssland?

Alexej (svagt) Är ni vicekansler Schönborn i kejsar Karl VI:s tjänst av Österrike?

Schönborn Ja. Alexej (störtar ner på knä) Rädda mig!

Schönborn Men vad går det åt er, min herre? Vad är ni rädd för?

Alexej Min far vill döda mig!

Schönborn (avsides) Mannen är ju inte klok. Han är ju i upplösningstillstånd.

– En far kan väl inte vilja döda sin förstfödde son?

Alexej Ni känner honom inte!

Schönborn Min herre, ni är hysterisk.

Alexej Ni måste rädda mig! Alexander Kikin har sagt mig att er kejsare skulle ta emot mig som en förlorad son! Ni får inte svika mig!

Schönborn Men vad skall er fader säga? Ni verkar vara alldeles skrämd från vettet. Är ni riktigt frisk? Ni svettas som av feber och verkar totalt undernärd.

Vad ni behöver är ett rejält mål mat. Sedan får vi diskutera hur vi kan försona er med er far. Men vad kan väl ha kommit emellan er som har gjort er så hysterisk?

Ert uppförande passar sig inte riktigt för en man i er ställning.

Alexej Jag har aldrig gjort far något ont, och ändå står han efter mitt liv!

Han vill döda min son liksom han obducerade min hustru!

Hela livet har han försökt tvinga mig till våldshandlingar och omoral.

Han har tvingat mig till krig, genom Mensjikov har han tvingat mig till att dricka som en alkoholist redan som barn, han har tvingat mig åse sina orgier och sina blodiga verksamheter som bödel, han har försökt tvinga mig till att bli ond, och jag har vägrat att bli det! Nu har han givit mig det ultimatum att jag antingen blir ond och grym som han eller också går i kloster.

Men om jag väljer att gå i kloster ämnar han ta livet av mig!

Det har jag hört från hans närmaste rådgivare! Alla i Ryssland önskar att han ville dö. Det är bara jag som alltjämt älskar honom och dyrkar honom som en lillefar, som en lojal äkta son, hur förfärlig han än är som människa!

Jag stod inte ut! Jag var tvungen att fly, för mitt barns och min nya hustrus skull!

Jag orkade inte mera! Förstår ni? Han pinade livet ur mig!

Han har försökt avrätta kyrkan, och jag ensam vågade ställa mig till dess försvar.

Sedan dess har han hatat mig och velat förgöra mig!

Han är den ryska självdestruktiviteten själv!

Schönborn Seså, lugna er, unge man. Jag skall framlägga ert ärende för kejsaren i morgon. Ni måste förstå ett er nödlandning här kommer lite överraskande för oss.

Här i Europa har ingen någon aning om vad som händer i Ryssland....

Alexej Far har skickat förföljare för att leta rätt på mig och föra mig tillbaka med vilka medel som helst! Jag vet det!

Schönborn Har ni ingen mor?

Alexej Min far har spärrat in min mor på tukthus på livstid.

Schönborn Du store tid! Vad är Ryssland för en avgrund till världsdel?

Alexej Säg bara att kejsaren ger mig en fristad och att han ej utlämnar mig!

Schönborn Förvisso kan ni känna er helt säker här. Vi skall bevara ert inkognito.

Var sover ni?

4

Alexej Vi har tagit in på värdshuset Svarta Örnen.

Schönborn Stanna där i natt, så skall vi redan i morgon planera för er vidare trygghet och vistelse här. Men ni måste förstå att jag måste tala med kejsaren om det här utan reservationer, och ni måste finna er i hans vilja.

Alexej Jag litar på att hans vilja är god.

Schönborn Hans vilja är god, men det måste er också vara.

Alexej Ingen vill mera gott än jag.

Schönborn Ändå har ni tydligen sett så mycket ont.

Alexej Mot min vilja.

Schönborn Det tror jag det. Ni ser ut som om ni hade kommit direkt ner från korset.

Alexej Det är just vad jag har gjort, ty Ryssland är korset. Ryssland är världens nya Rom, som är i färd med att korsfästa alla goda människor såsom statsfiender.

Schönborn Er blotta uppsyn får mig nästan att tro er. Men seså, nu måste ni få ordentlig kvällsvard och en god natts sömn. Jag skall göra mitt bästa för er idag, så får kejsaren göra sitt bästa för er från och med i morgon. Är alla nöjda så?

Alexej (reser sig) Jag tror att vi kommer att kunna sova i natt för första gången på en och en halv månad. Jag tror att vi redan är i goda händer.

Schönborn Unge man, här i Wien är alla i goda händer. (går ut med Alexej med armen om hans smala axlar.)

Scen 2. Hofburg.

Karl VI Ja, vad vill ni mig så här tidigt på morgonen, herr vicekansler?

Schönborn Ers kejserliga majestät må ursäkta mig, men igår kväll vid sängdags inträffade det oerhörda att tsarens son er svåger kom till mig och bönföll mig om ert beskydd.

Karl VI Ni måste ha drömt.

Schönborn Ers majestät, den unge mannen är här. Och han är er svåger.

Karl VI Han var min svåger. Det sägs att han tog livet av vår syster.

Men det är bäst att vi tar om det ifrån början.

Vad är det egentligen som har hänt?

Schönborn Tsarevitj Alexej av Ryssland, tsar Peter den stores son och arvinge, befinner sig här på flykt från sin far.

Karl VI Varför?

Schönborn Prinsen påstår att fadern står efter hans liv.

Karl VI Högst pinsamt och synnerligen befängt. Vem kan tro sådana amsagor? Är denne prins inte riktigt klok?

Schönborn Ers majestät, han är tydligt förstörd såväl till hälsan som till själen.

Vad anledningarna kan vara kan vi knappast förstå.

Karl VI Är han sinnessjuk?

Schönborn På gränsen.

Karl VI Kom han ensam?

Schönborn Nej, han har sin frilla med sig jämte hennes bror och några lakejer.

Karl VI Min vän, vi har tydligt fått ett problem på halsen som tarvar den yttersta försiktighet. Tsarevitj kan inte stanna här.

Jag har större skäl till att hata honom än tsaren, så som den lastbare drinkaren misshandlade vår syster till döds.

Schönborn Ers majestät, i Ryssland betraktas tsarevitj Alexej som ett helgon på grund av att han är den ende som vågat ta kyrkan i försvar mot tsaren.

Tsaren är ateist.

Karl VI Ateist? Vad är det?

Schönborn Han förnekar och förbannar Gud.

5

Karl VI

Det var värst. Och menar du att denne drinkare till son som mördade sin havande gemål vår syster är ett helgon?

Schönborn Han har åtminstone lidit mycket. Sin dryckenskap skyller han på sina förmyndare som uppfostrade honom till det. Och er syster dog genom följderna av ett fall i en trappa några dagar före förlossningen.

Det vet ni mycket väl.

Karl VI Och ni vet mycket väl varför hon föll i trappan och varför hon absolut ville dö.

Det var för att denne tsarevitj ert helgon redan hade denna slinka Jevfrosinja, som han nu kommer dragandes hit med, boende hos sig under samma tak som hans egen familj och vår syster, hans lagvigda maka och hennes barn!

För mitt vidkommande är denne Alexej ingenting annat än en sinnesrubbad olycka som borde spärras in bakom lås och bom!

Schönborn Ers höghet måste dock träffa honom och själv tala med honom mellan fyra ögon. Han är er svåger.

Karl VI Han var min svåger, och give Gud att han aldrig hade blivit det!

Men det var denne fördömde tsar som absolut ville befrynda mitt kejsarhus med sitt.

Schönborn Äktenskapet forcerades av tsar Peter, och varken tsarevitj eller er syster var villiga att ingå det.

Karl VI Ja, denne tsar var omöjlig att bli av med på annat sätt än genom att svärfar fick kröka rygg för honom. Det kan jag aldrig förlåta honom, och det kan han aldrig förlåta sig själv var han nu ligger.

Schönborn Ers nåd, ni måste träffa tsarevitj.

Karl VI Ja, jag måste väl det då. Men det blir på sju stegs avstånd.

Jag skulle inte vilja ta i en ryss ens med tång.

Schönborn Ers höghet, ni känner inte ryssarna.

Karl VI Jag vet, och jag vill inte göra det heller.

Schönborn Tyvärr slipper inte världen ifrån det korset. (efter en paus) Får han komma in?

Karl VI Ja, släpp då in den eländige!

(Schönborn bugar sig och går. Tsarevitj Alexej kommer in.)

Alexej (bugar sig djupt) Ers kejserliga höghet, förlåt mig.

Karl Vad vill ni?

Alexej Jag kommer till er som en tiggare för att ödmjukt anhålla om tillfälligt skydd inom era murar mot vilddjuren som hetsar mig....

Karl Ni har en alltför stark fantasi, furste. Ni lider av förföljelsemani.

Alexej Ingen som lider av förföljelsemani gör det utan skäl.

Den som har sett sin fader aktiv som bödel, som har fått se sina bästa vänner och mest beundrade välgörare spetsade på pålar genom ändtarmen, den som berövats sin moder av sina förmyndare och bara fått ont av dessa förmyndare måste frukta livet.

Och endast den som ej upplevat den absoluta ondskan i verkligheten kan betrakta den därav stämplade som besatt av förföljelsemani.

Ja, jag lider av förföljelsemani, ty jag är förföljd.

Karl Nämn era förföljare.

Alexej Peter Tolstoj, kapten Rumjantsev och Avram Veselovskij här i Wien.

Karl Och vilka är era vänner?

Alexej Jag har ingen i världen om inte ni är den ende.

Karl Ni är skyldig till vår systers död.

Alexej Jag vet det, och vid Gud vill jag sona det.

Karl Ni var inte ens hos henne under hennes första förlossning.

Alexej Jag försvarar mig inte.

Karl Hur var det egentligen mellan er?

Alexej Hon var en ängel som jag icke var värdig. Far valde henne åt mig, fastän han själv höll henne för ful, endast för att partiet var politiskt lämpligt.

6

Ingen har någonsin kunnat trotsa min faders vilja utom Karl XII av Sverige.

Jag har alltid dukat under för den, varför hon och jag försökte älska varandra, och tyvärr lyckades vi. Det att jag någonsin lärde känna en kvinna har sedan dess varit mitt livs största ånger.

Karl Varför?

Alexej Därigenom blir man en kropp och förlorar man sin själ.

Karl Är det då fel att göra barn?

Alexej Ingalunda, men därigenom förlorar man sig själv.

Karl Ett märkligt sätt att se på saken. De flesta tycker att man därigenom förverkligar sig själv.

Alexej Ja, men därvid bedra de sig, ty det vore sant om man för alltid fick äga barnet, men det får man aldrig. Det är min fars stora tragedi: han älskade mig verkligen, jag var hans största stolthet och lycka, och som han alltid fått som han velat kunde han icke tolerera att jag gick mina egna vägar och gick förlorad för honom.

Hellre än att förlora något av sig själv, som han älskar högst i världen, skulle han mörda mig. Jag är hans son men blev min egen, och det kan han aldrig förlåta mig.

Karl Du är klokare än vad du ser ut. Vad vill du att jag skall göra för dig?

Alexej Förlåt mig din makas systers död.

Karl Aldrig. Din otrohet dödade henne.

Alexej Det räcker med att jag själv aldrig kan förlåta mig för hennes död.

Allenast Gud vet hur mycket jag grät över hennes döda kropp.

Karl De tårarna kom för sent. Hon grät över dig så länge hon levde i Ryssland.

Varför tog du dig en frilla i hennes hus?

Alexej Jag ville göra mänskorna gott. Jevfrosinja var en olycklig från gatan.

Genom henne kände jag mig på samma nivå som hela det ryska folket.

Genom henne blev jag en med dem. Och de älskade mig för att jag älskade en av dem.

Det etikettsenliga äktenskapet med er syster endast fjärmade mig från folket.

Karl (avsides) Dessa ryssar förgås i avgrunden av sitt eget mänskliga pathos.

– Vad skall jag göra med er, tsarevitj? Jag är en ung man som ni, jag har bara en kort tid ännu varit kejsare här i Wien, och redan står jag inför en övermäktig uppgift, nämligen er synnerligen pinsamma situation och det obehag den ställer till med för andra.

Vad skall jag säga till tsaren när han kommer hit för att hämta er?

Alexej Kommer han hit?

Karl Den tsaren är förmögen till vad som helst. Han är galnare än ni.

Han skulle mycket väl kunna komma hit. Förmodligen vet redan hans spion Veselovskij att ni är här och har troligen redan skickat bud till honom om det.

Alexej Ni måste gömma mig.

Karl Var? Alexej Ert land är stort.

Karl Innan ni kom sade jag till min vicekansler excellensen Schönborn att jag helst av allt skulle låta spärra in er bakom lås och bom någonstans, och jag tror vid min själ faktiskt att det är det säkraste för er själv.

Alexej Jag finner mig i er vilja.

Karl Men varför skulle ni nödvändigtvis släpa med er era synder ut i Europa?

Kunde inte er frilla Jevfrosinja ha fått stanna hemma?

Alexej Jag har känt henne och bär ansvar för henne.

Karl Som kronprins har ni inga förpliktelser mot en gatslinka.

Alexej Det är riktigt, men som människa har jag dessa förpliktelser.

Karl Ni har rätt: ni borde aldrig ha lärt känna en kvinna.

Ni kan inte behandla dem som de förtjänar. Den som ni förtjänade försköt ni så att hon dog av sorg, och den som inte förtjänar er släpar ni på som en kvarnsten

7

om halsen mot er egen undergång, som hon och endast hon kommer att vålla.

Hon kommer alltid att vara er i vägen.

Alexej Jag kan ej en gång till göra vad jag gjorde mot er syster.

Karl Ni är er faders son på så sätt att ni båda är ytterlighetsmänskor: han går till överdrift med sin samvetslöshet, och ni går till överdrift med er blödighet.

Ingendera skall bära någon frukt, men båda skall gå till historien.

Ni skall få ett slott i Tyrolen. Högt uppe på ett berg ligger borgen Ehrenberg.

Där skall ni få leva i fred med ert lilla hov utan att sakna någon bekvämlighet så länge det är lämpligt. Men er isolering från yttervärlden måste bli fullständig.

Ingen får veta var ni är. Under tiden skall jag ta reda på vilka åtgärder er far har vidtagit till följd av ert försvinnande. Om han vore klok skulle han skita i er.

Men tyvärr är han inte klok. Ni ryssar är inte kloka, och du är den galnaste och mest ryske av dem alla. Ditt fall är därför hopplöst.

Men vi skall bida tiden an. Var vid gott mod.

Läget är hopplöst men inte allvarligt.

Alexej Så talar en habsburgare.

Karl Jag tror vi förstår varandra. Farväl så länge, svåger.

Jag skall hålla er hemligen underrättad.

Alexej Tack, min broder. (Han önskar omfamna kejsaren men vågar icke utan böjer slutligen knä i största ödmjukhet och avlägsnar sig.)

Karl (för sig själv) I sanning en förlorad son, men i det här fallet är det inte sonen som är förlorad utan fadern.

Jag tror ändå jag behåller tsarevitj i närheten.

Schönborn!

Schönborn (in) Ja, ers höghet.

Karl Tsarevitj får vistas i Weierburg tills vidare, så har vi honom inom dagligt räckhåll.

Om han är så förföljd som han tror sig vara kommer det att visa sig tydligare om han inte försvinner härifrån helt.

Schönborn Ja, ers höghet. (går) Karl Vem är tsarevitj? En odåga eller martyr? Det är det vi endast kan få reda på med att locka fram blodhundarna ur snåret och se om de intresserar sig för honom eller inte. en lakej (in) Ers majestät, ett brev från er broder tsaren (räcker honom knäböjande ett brev.)

Karl Han är inte min bror. lakejen Han kallar sig er bror. Och hans representant excellensen Veselovskij anhåller om företräde.

Karl När man talar om trollen.... Han får vänta. (läser brevet) Hm. Tsaren kallar sin son för en oduglig latmask och drinkare, en fruntimmerskarl som är ute på dåligheter och omedelbart måste sändas hem för att få bättre fasoner. Denna splittring mellan far och son oroar hela Europa.

De måste försonas. Ja, för då in den där Sevolodskij. (lakejen bugar sig, går ut och släpper in Veselovskij, en opålitlig person.)

Ja, vad vill ni, min herre?

Veselovskij Ers höghet, tsaren och världen vet att hans efterträdare kronprins Alexej vistas här i er närhet.

Karl Jaså. Det visste jag inte.

Veselovskij Visste ni inte att världen visste det?

Karl Jag visste inte att kronprinsen gjorde det.

Veselovskij Gjorde vad då?

Karl Vistades här i min närhet. Kan ni se honom här någonstans?

Veselovskij Ers höghet behagar skämta.

Karl Nej, det är ni som driver med mig. Jag vet ingenting om era ryska angelägenheter, och om ni inte heller gör det kan jag inte se hur jag skulle kunna hjälpa er.

8

Veselovskij

Ers majestät, kronprins Alexej har sökt sig till ert land i avsikt att söka upp er.

Nu vet ni det, om ni inte visste det tidigare.

Karl Nej, det vet jag inte.

Veselovskij Ursäkta, vad menar ni?

Karl Vad har ni för bevis för ert befängda påstående att tsarevitj Alexej skulle vistas här i Wien?

Veselovskij Inte här i Wien, men....

Karl Se där, ni vet ju inte själv var han är.

Veselovskij Men ni vet mycket väl var han är, och det är er plikt att återsända honom till Ryssland.

Karl Och om denne Alexej kom hit, varför skulle det vara min plikt att skicka bort honom?

Veselovskij Därför att Rysslands lag säger att ingen har rätt att ingripa i en faders mellanhavanden med sin egen son.

Karl Och ni anser att det är Österrikes plikt att böja sig under Rysslands lagar?

Veselovskij Ers höghet, ni har all anledning att inte ta så lätt på denna historia.

Har ni glömt er systers död, och hur hennes vanära vållades av denne er oduglige svåger? Han är inte värd ert beskydd, ty han är stämplad av vanäran och för vanära med sig vart han kommer. Han lever tillsammans med den frilla, den gatslinka, som han försköt er syster för. Han är en drinkare, och hon är det också. Han duger aldrig till att regera.

Han kan inte leda ett land i krig, han kan inte befalla sina underlydande, han är en svag karaktär som bara vill läsa heliga böcker.

Han blir aldrig tsar. Det är er plikt att förskjuta honom som han försköt er kejserliga syster. Tsaren är den ende som ej kan förskjuta honom. Endast tsaren kan leda sin son på rätta vägar, och alla andra vägar måste medföra tsarevitjs undergång.

Det är er plikt mot tsarevitj er svåger att hjälpa honom med att återbörda honom till hans välmenande far.

Karl Tsarevitj är livrädd för honom.

Veselovskij Såå, ni medger att ni har träffat tsarevitj. Ni bör även veta, att om ni inte samarbetar med tsaren i denna fråga så har han makt och medel att anstifta uppror i era östliga provinser, vilket är alltför lätt gjort, vilket ni mycket väl vet.

Karl Ni vågar hota mig.

Veselovskij (mjukt) Personligen vill jag bara få tsarevitj Alexej återförenad och försonad med sin lillefar, ty därav beror hela Rysslands välfärd.

Tsarevitj sprider falska rykten om Ryssland omkring i Europa.

Karl Finns det någon sanning i Ryssland?

Veselovskij Ryssland är bara sanning.

Karl Herr Veselovskij, hälsa er herre tsaren att jag inte har makt att bestämma över hans son Alexejs öde och inte han heller.

Jag kan därför varken hjälpa honom eller Alexej.

Och jag lämnar hans brev obesvarat.

Veselovskij (bugar sig) Ers höghet kommer att få höra av oss igen. (går) Karl (ser oroligt efter ryssens utgång och väntar tills denne är säkert utom hörhåll, ringer sedan på lakejen, som infinner sig.) lakejen Ja, ers majestät?

Karl Kalla genast hit vicekansler Schönborn. lakejen (bugar sig) Ers höghet. (går. Vicekansler Schönborn in.)

Karl Hur mår vår tsarevitj?

Schönborn Han har lugnat sig något.

9

Karl

För honom genast i största hemlighet till Ehrenberg i Tyrolen.

Ingen får veta hans destination. Och håll honom där i absolut sekretess.

Giv honom alla moderna bekvämligheter och se till att han trivs, men han får aldrig synas i samhället. Hans vistelse där skall vara en statshemlighet. Är det klart?

Schönborn Har ers höghet låtit sig skrämmas av ryssen Veselovskij?

Karl Jag har blivit skrämd av det faktum att en ryss ej talar sanning.

(Schönborn bugar sig och går.)

Tsarevitj övertygade mig om sin goda karaktär när han var här.

Knappt fem minuter efter att han hade gått började jag tvivla på den.

Och faktum är att han dricker och lever med en frilla. Varför kan man bara tro på ett helgon så länge man själv står under dess direkta inflytande?

Scen 3. Ehrenberg i Tyrolen.

I bakgrunden en terass med storartad utsikt över Tyrolen: man ser att Ehrenberg är högt beläget.

Alexej

Nå, Jevfrosinja, leds du till döds? Men luften är ändå frisk här, och man kan inte klaga på utsikten. Och mig har du alltid hos dig.

Jevfrosinja (från terassen) Jag ser vår vän greve Schönborn komma. Han stressar.

Alexej Då är det viktigt. Kanske han också har oroats av ryktena om ryssar i trakten.

Det är bäst att du går in till dig.

(Jevfrosinja går, Schönborn kommer in från andra hållet.)

Schönborn Min prins, hur mår ni?

Alexej Bättre än någonsin. Vad nytt från Wien?

Schönborn Ni måste omedelbart flytta härifrån. Trakten dräller plötsligt av ryssar, den otäcke Veselovskij vet vi att vet om er exakta vistelseort, och kapten Rumjantsev har själv blivit sedd i byn.

Han har intervjuat krogvärden, som är säker på att de ämnar kidnappa er.

Annars är allt väl i Wien. Kejsaren er svåger sänder er sin hälsning.

Alexej Då är det sant att det finns ryssar omkring Ehrenberg?

Schönborn Alltför sant.

Alexej Men vart skall vi då ta vägen? (visar på utsikten) Var i världen är vi säkra om inte här?

Schönborn Ni är ingenstans säker, prins Alexej. Däremot sviker vi er ej.

Kejsaren har nyligen förvärvat Neapel.

Han har föranställt så att ni kan leva där i fullständig trygghet i kastellet San Elmo.

Det gäller att organisera en resa till Neapel som ingen någonsin får veta något om.

Förhoppningsvis kan ni sedan leva där i lugn och ro tills tsaren har lugnat sig och ej mera kräver er utlämning med vilka medel som helst.

Men vårt mål är och förblir en fredlig försoning mellan er och er far, så att ni kan återfå er rätt till tronen.

Alexej (upprörd) Min far och jag kan aldrig försonas. Vi kan aldrig träffas, ty han är en man som möter livet med att gå bröstgänges till väga genom konfrontation och forcering, medan min politik är fred till vilket pris som helst. Vem som har rätt spelar ingen roll.

Vad som spelar roll är att vi aldrig kan mötas.

Schönborn Ni måste mötas, ty annars är er undergång oundviklig.

Alexej Jag går hellre under än accepterar min fars metoder.

Schönborn (med en suck) Ni gör det inte lätt för dem som försöker hjälpa er.

Men vi är angelägna att hjälpa er. Kan ni resa till Neapel i morgon?

Alexej Javisst. Vi kan fast resa redan i kväll.

Schönborn I morgon kväll räcker. (med sänkt röst) Men får jag be er om en sak?

10

Alexej Schönborn Alexej

Vad då?

Måste ni släpa den där slinkan med er? Hon ligger er i fatet.

Hon är Ryssland. Lika litet som jag kan upphöra med att vara ryss kan jag avstå från henne. Jag kan icke avstå från min kärlek till Ryssland.

Dessutom är hon nödvändig för min hälsa.

Schönborn Men skryt åtminstone inte med henne! Förvandla henne till man, till page i er tjänst, åtminstone under resan.

Alexej Det ska bli som ni vill.

Schönborn Men jag varnar er för henne. Hon är inte pålitlig.

Alexej Hon är pålitligare än Europa, hon är pålitligare än er kejsare, min svåger, som så besväras av min närvaro, att han ständigt flyttar mig på längre och längre avstånd och bakom säkrare och säkrare lås och bommar.

Schönborn Ni vet att han bara vill hjälpa och skydda er.

Alexej Han vill försona mig med tsaren, det vill säga utlämna mig till honom.

Min far har manipulerat med honom som med alla politiker i Europa!

Schönborn Lugna er, tsarevitj. Tro mig, Neapel skall göra er gott.

Alexej Det tror jag säkert, så länge inte tsaren eller hans hejdukar kommer dit.

Schönborn De skall aldrig komma dit.

Alexej Ni känner inte min far, Schönborn.

Schönborn Vi reser i morgon.

Alexej Adjö, Schönborn.

Schönborn Adjö, tsarevitj. (går) Alexej Jevfrosinja!

Jevfrosinja (in) Jag hörde varje ord.

Alexej Kan du klä dig till man?

Jevfrosinja Javisst.

Alexej I morgon får du litet omväxling.

Jevfrosinja Det ska bli kul att få komma till Neapel.

Alexej Tror du jag kan överge dig?

Jevfrosinja Du kan lika lite överge mig som du kan överge Ryssland och din far.

Alexej Vill du också att jag ska "försona" mig med honom?

Jevfrosinja Mor Katarina, tsarevnan, din styvmor, vill dig allt gott.

Alexej Alla vill mig allt gott. Varför gör mig då alla så mycket ont?

Jevfrosinja För att du är den du är.

Alexej Bara du har aldrig gjort mig illa.

Jevfrosinja Ja, men jag lever ju på dig. Det vore oklokt av mig att göra dig illa.

Du skall ju dock bli kejsare en dag.

Alexej Det Gud förbjude.

Jevfrosinja Du ska få se. (går ut) Alexej Vem är jag? Den andlighet som världen ej kan uthärda i sin materialism, den harmlöshet som våldsverkarna ej kan tåla, den goda envisheten som ondskan ej rår på och som genom att bli dödad av ondskan triumferar över den.

"Om Kristi efterföljelse" läser jag nu, och jag är vår tids Kristus.

Han finns i alla tider och blir ständigt korsfäst på nytt.

Men med mig är även Kristus hela det förtryckta ryska folket, som endast av religiösa skrupler ej vågar önska tsaren död.

Tsaren är ond. Varför dödar honom ej det ryska folket?

Därför att endast de onda dödar de goda, och det ryska folket är gott.

11

Scen 4. Hofburg i Wien.

Karl VI Schönborn Karl VI Schönborn Karl VI

Ja, vad är det, Schönborn?

Ers majestät, två ryssar är här.

Skall jag då aldrig bli av med dessa österländska demoner?

De är här på tsar Peters uppdrag.

Den där svarte Petter börjar gå mig på nerverna. Hans son är inte längre här.

Hälsa dem att de får gå och tjata någon annanstans.

Schönborn Ers majestät, de vet att er svåger befinner sig i Neapel under ert beskydd.

Karl VI Det var värre. (Suck.) Nå, släpp in dem då.

Enda sättet att bli av med något ont är att genomlida det.

(Schönborn bugar sig och går, Tolstoj och Rumjantsev inträder.)

Tolstoj Ursäkta att vi bryter oss in på det här sättet, ers kejserliga höghet, men det är högst angeläget för hela Europas välfärd att tsarevitj Alexej åter försonas med sin far.

Vi har ett nytt brev till er från tsaren.

Karl Jag nedlåter mig inte till att läsa det i er närvaro.

Tolstoj Ers kejserliga höghet får ursäkta, men tsaren är nu beredd att gripa till vilka ytterlighetsåtgärder som helst för att återfå sin förlorade son och få trycka honom till sin barm igen. Ni har ingen rätt att gå emellan far och son.

Faderskärleken får man inte trotsa.

Rumjantsev Ryssland är inte att leka med, och allra minst tsaren.

Tolstoj (hårt) Tyst, Aljosja. (mjukt) Ers kejserliga höghet må ta i beaktande, att tsaren är beredd att låta sin broder Polens förträffliga armé infalla i Böhmen och Schlesien och där ställa till med en förfärlig oreda för er i form av uppror, kaos och förlorade inkomster.

Karl Era förbannade hot skrämmer mig inte. Vad kräver ni av mig egentligen?

Tolstoj Vi vet redan att tsarevitj befinner sig på kastellet San Elmo i Neapel.

Vi kunde göra en påhälsning hos honom direkt om vi ville.

Vi ville bara hellre visa er den artigheten att anhålla om företräde hos honom genom er. Det vore diplomatiskt mera korrekt.

Vi vill ingenting annat än att sonen skall försonas med sin far, och till den vackra scenen inbjuder vi er att bidra och delta genom att ej försvåra kontroversen utan i stället låta fredsduvan flyga.

Vad har ni emot det?

Karl Jag har ingenting emot något som blott icke äventyrar min svågers säkerhet.

Tolstoj Alltså är vårt intresse gemensamt. Hans säkerhet är även allt vad vi vill.

Låt oss få tala med honom under strikt diplomatiska former och därigenom plädera för den välbehövliga försoningen mellan fader och son.

Rumjantsev Annars blir det krig mellan Ryssland och Österrike.

Tolstoj (hårt) Tyst, Aljosja! (mjukt) Vi vill bara allas bästa.

Karl Ni skall få tala med Alexej, men ingenting skall vederfaras honom mot hans egen vilja.

Tolstoj Vi har dessutom ett brev till honom från hans fader.

Karl Det brevet kan ingenting hindra att han får. Men jag varnar er.

Om ni rör ett hår på hans kropp kommer ingen ryss in i Österrike mer.

Tolstoj Vi vill bara tala med honom. Det är allt.

Karl Jag skall ge min vicekonung i Neapel noggranna instruktioner, och han skall själv vara närvarande vid era samtal med tsarevitj.

Tolstoj Han är välkommen till att få närvara. Ingenting av vad någon ryss säger, tänker eller gör skall någonsin hållas hemligt för världen.

Karl Jag tror er. Gå nu er väg.

12

Rumjantsev (går fram) Du tror att du är nånting, din sprätt, men tsaren är allt ett strå vassare än du!

Tolstoj (hårt) Tyst, Aljosja! (mjukt) Ursäkta kaptenen. Man blir lätt litet grov av den ryska militärtjänsten. Kom, Aljosja. (de går) Karl Inte konstigt i så fall att tsarevitj fattade avsky för den. (stryker sig om ärmarna, liksom för att bli av med smitta, smuts eller ohyra, ryser av obehag och drar sig tillbaka.)

Akt II. Scen 1. Neapel.

(I bakgrunden en storslagen utsikt över Neapelbukten.

Man ser att kastellet är högt beläget.)

En öm scen.

Alexej Jevfrosinja, älskar du mig?

Jevfrosinja Ja. Alexej Varför?

Jevfrosinja Det var en dum fråga.

Alexej Du vet hur mycket jag älskar dig.

Jevfrosinja Men här är så tråkigt.

Alexej Skulle du göra vad som helst för lite omväxling?

Jevfrosinja Ja. Alexej Räcker det inte med Esopka, vår narr och underhållare, och världens vackraste omgivningar? Vi har paradiset här i våra händer, Jevfrosinja.

En skönare värld än denna kommer du aldrig att få uppleva.

Vad är hela världen mot detta klimat, våra utflykter på sjön till Capri och Sorrento, vår underbara isolering från världens ondska, vår paradisiska ensamhet med varandra?

Vad önskar du mer? Har något par någonsin fått vara så mycket för sig själva som vi och i en så vacker värld som denna? Vår kärlek är total och idealisk, och ändå söker du förändring.

Jevfrosinja Kärleken måste ständigt vidare utvecklas, ty så fort den stannar upp börjar den avmattas. Här händer ingenting mera.

Alltså står vi inför en begynnande utförsåkning.

Alexej Säg inte så, Jevfrosinja. Vi lever i paradiset. Tag vara på paradiset så länge du har det, och låt det inte rinna dig ur händerna, då får du det aldrig tillbaka. Varför vill du äta äpplet från Kunskapens Träd?

Esopka (in, andfådd och i upplösningstillstånd) Min furste, von Daun är här!

Alexej Vad är du så uppriven för? Vad vill von Daun?

Han vill väl bara ge mig underrättelser från kejsaren i Wien.

Esopka Ack, min prins, det är andra herrar med honom! von Daun (in) Kronprins Alexej, ursäkta detta plötsliga besök, men jag har fått oväntade underrättelser från kejsaren och dessutom besök av två landsmän till er.

(Tolstoj och Rumjantsev in, Tolstoj artigt bugande sig med ett förbindligt leende.

Alexej reser sig likblek och ställer sig med ryggen mot väggen.)

Jevfrosinja (fattar genast allt) Nu blir du aldrig tsar, Alexej! (ut) Alexej (paralyserad av skräck) Vad vill ni?

Tolstoj Det är ingenting att vara rädd för, tsarevitj.

Vi har ett brev till dig från din pappa.

Rumjantsev Det är bäst att du läser det genast.

Tolstoj Tyst, Aljosja!

13

von Daun

Er kejserliga svåger garanterar att ni aldrig skall behöva lämna Neapel mot er vilja.

Tolstoj Ser du? Vi är maktlösa mot din vilja, tsarevitj.

Alexej Får jag se brevet. (Tolstoj överräcker det leende. Alexej öppnar det, går fram och läser upp det högt för sig själv inför publiken:) "Min son, Hela världen känner vid det här laget till din otacksamhet, din halsstarrighet och din olydnad gentemot din far, när du nu har gått så långt att du svikit ditt fosterland och förrått det åt främmande makter då du sökt dessas protektion. En sådan skam och bedrövelse har aldrig tidigare vållats Ryssland genom en ryss. Därför ber jag dig nu en sista gång att ta ditt förnuft till fånga och återvända.

Du har ingenting att frukta. Jag lovar vid Gud och Hans Heliga Domstol att intet ont skall vederfaras dig om du återvänder, utan jag personligen skall då enbart bevisa dig den största kärlek, såsom det höves en ryss gentemot en annan ryss.

Däremot skall jag om du trotsar min vilja för evigt förbanna dig i Guds namn, så som det höves en fader mot en vanartad son.

Minns, att jag aldrig har brukat våld emot dig fastän jag ofta kunnat göra det om jag det velat. Och varför skulle jag nu en sista gång över huvud taget vädja till dina innersta känslor såsom son och ryss om jag ville dig något illa?

Peter."

Rumjantsev (avancerar) Nå, pojk? Lyder du din far?

Alexej (skriker) Inte ett steg närmare! I så fall går jag ut genast!

Peter Andrejevitj! Herr vicekonung! Denne buse vill mig bara ont!

Tolstoj Lugna sig, tsarevitj! Sätt dig ner, Aljosja, och håll käften! (mjukt) Vi är här för att i egenskap av ryssar redan nu omfamna dig och kyssa dig och visa dig vår kärlek och hälsa dig välkommen hem.

Du är Rysslands och tsarens förlorade son.

Vi vill icke längre att du tjänar utländska svin, vilkas avfall du icke får äta. von Daun Jag måste protestera.

Tolstoj Jag menade inget ont, ers excellens. Jag medger att metaforen var olämplig.

Men denne furstlige vagabond har valt en frivillig landsflykt hellre än att ärva sin fars och konungs rike, som är det största och mäktigaste på jorden, och han måste inse konsekvenserna av detta val. Han måste inse att han övergivit dygdens väg för att fara illa i sällskap med horor och dryckjom.

Alexej Jevfrosinja är ingen hora! Jevfrosinja är Ryssland!

Tolstoj Jevfrosinja var Ryssland så länge hon levde i Ryssland.

Men du bortrövade detta ryska barn från moder Ryssland, gjorde det till din mätress och lärde det att dricka.

Alexej Mensjikov och hela min faders hov gjorde mig till drinkare.

Ingen super så vilt som min far.

Tolstoj Det är i och för sig riktigt, men han blir aldrig full.

Du har i din fylla vållat Rysslands ära obotlig skada.

Alexej Jag rymde för att ej förgås.

Tolstoj Och varför skulle du förgås? Säger inte tsaren själv i sitt brev till dig att han absolut inte vill dig något ont? Han vill bara försonas med dig.

Kejsaren själv medger att han ej kan och ej vill stå hindrande i vägen för en försoning mellan far och son. von Daun Dock kan kejsaren ej heller tillåta att sonen återvänder till Ryssland mot sin egen vilja.

Tolstoj Kejsaren har ingen makt att på något sätt trampa in i förhållandet mellan far och son. Enligt rysk lag äger fadern sin son, och den oinskränkta rätten att förfoga över sin son som han behagar äger han till sin död.

14

Och det gäller aldrig mer oomkullrunkeligt än i förhållandet mellan tsar och tsarevitj.

Kejsaren är maktlös mot Ryssland, ers excellens.

Tsaren kan ge er kejsare dåligt rykte över hela Europa om han så vill. von Daun Därmed skulle tsarens eget rykte bara bli ännu sämre än vad det redan är.

Tolstoj Akta er, herr vicekonung!

Alexej Far skulle aldrig anfalla Österrike. von Daun Tack för det ordet, tsarevitj. Jag tror mer på er än på er far.

Tolstoj (försiktigt) Jag hoppas ni båda har rätt i att tsaren ej skulle börja ett nytt krig.

Själv tror jag att han helt enkelt ej kommer att behöva göra det, då kejsaren bara kommer att utlämna tsarevitj här utan vidare.

Du bör veta, Alexej, att du bara vållar kejsaren bekymmer.

Hans vicekonung här har ett brev i sin ficka vari kejsaren uppmanar honom att befria Neapel från dig. Österrike vill bara bli dig kvitt, tsarevitj. Österrike är redan i krig med Spanien och turkarna, och här utanför väntar en spansk flotta på att få anfalla Neapel för att åter göra det spanskt.

Och kejsaren vet att tsaren är mäktig att genom femtekolonnare vålla uppror i Böhmen och Schlesien, vilket skulle ruinera Österrike.

Och detta skulle tsaren göra om han ansåg det nödvändigt.

Han är beredd att gå till vilka ytterligheter som helst för att åter få omfamna sin förlorade son.

Han längtar efter dig, tsarevitj.

Och vilket liv kan du förvänta dig att leva i Europa?

Ett liv som detta under ständig bevakning inom en fästnings vallar utan landsmän och utan framtid? Vad tycker din frilla om ett sådant liv?

Alexej Vi levde lyckliga här tills ni kom.

Tolstoj Säger du, ja, men vad säger Jevfrosinja?

Alexej (till von Daun) Är det sant, ers excellens, att kejsaren vill bli av med mig? von Daun Han skulle aldrig gå med på att ni utlämnades mot er vilja.

Gjorde han det skulle han förlora ansiktet inför hela Europa.

Ni är hans gäst så länge ni önskar. Hans bekymmer angående er är ett annat.

Alexej Vad då? von Daun Er – hm – väninna.

Alexej Förklara vad ni menar. von Daun Han menar, att ert öppna förhållande till denna lågättade dam länder både er och honom till vanära, så länge ni lever under hans tak.

Alexej Han kräver att jag skiljs från henne? von Daun Ja. Alexej Det är omöjligt. von Daun Varför?

Alexej Hon är havande. (von Daun baxnar. Tolstoj ler.) von Daun Det förändrar situationen något. (går ut) Tolstoj (leende) Nå, tsarevitj? Du tycks inte vilja lämna Ryssland i sticket, det vill säga din frilla.

Alexej Jag följer aldrig med er tillbaka till Ryssland.

Tolstoj I så fall slipper du aldrig mig och Rumjantsev.

Vi har befallning att föra dig tillbaka död eller levande.

Alexej Döda mig då.

Tolstoj Vi tror ännu vi kan få dig levande. Och så länge du lever och ännu ej är tillbaka hos din far skall vi uppvakta dig alla dagar var du än är.

Alexej Det vore ett öde värre än döden.

Tolstoj Det är just vad som är meningen. Kom, Aljosja.

Låt oss nu lämna tsarevitj i fred att tänka över saken tills i morgon.

15

Alexej

Jag vill aldrig se er mera. Det finns ingen anledning för er att åter uppsöka mig. Ärendet är avslutat.

Tolstoj Det hjälper inte. Vi kommer tillbaka. (bugar sig och går med Rumjantsev.)

Alexej (skriker) Ers excellens von Daun!

(Ingen kommer.)

(Alexej slår sig ner och begraver ansiktet i händerna.)

Scen 2. En krog i Neapel.

Rumjantsev Hur orkar du hålla på och dalta med den ömklige mesen?

Varför stoppar vi inte ner honom i en säck genast och far iväg med honom?

Tolstoj Du är alldeles för grov, Aljosjka. Ett schackparti vinner man inte med att vräka brädet omkull ner från bordet.

Rumjantsev Dra åt helvete med dina äckliga betänkligheter!

Tolstoj Förstår du inte att det måste se bra ut? Vi ryssar är européer numera.

Du måste finna dig i stramare kläder.

Det går inte an att skälla ut en kejsare som en vanlig korpral.

Rumjantsev Men våld är det enda som ger resultat!

Tolstoj På kort sikt, ja, men i längden gräver det sin egen grav.

Odysseus överlevde den oövervinneliga Akhilleus blott genom sin slughet.

Rumjantsev Du bara gaggar. Dina recept är slut, och tsaren väntar fortfarande på sin stuvning. Du går vilse i din egen åderförkalkning.

Du är för gammal för sånt här.

Tolstoj Det måste finnas en lösning.

Rumjantsev Hitta den då.

Tolstoj Jag har alltid tidigare till slut funnit den perfekta formeln som förlöst situationen.

Rumjantsev Men nu är du för gammal. Du är så gammal så du tror du kan flirta med vackra napolitanskor. Ditt smink klär dig inte längre. Du är en mumie.

Bara för din flintskalle kan någon fortfarande känna någon respekt.

Peruker passar inte gamla narrar. Ett narraktigt mode gör narrar till dårar.

Tolstoj Du är för rysk, Aljosja. Bara för att du fortfarande har framgång med kvinnor är du inte en bättre man än jag. Du har ett imponerande yttre precis som tsaren men är tom inuti i motsats till tsaren. Jag är den ende i Ryssland som inte är dummare än tsaren, och därför skall jag lösa vår uppgift och knäcka tsarevitj.

Rumjantsev Du har duperat alla utom tsarevitj. Han är klokare än du, för han är kristen.

Tolstoj Det vägrar jag att acceptera. Jag är klokare än han emedan jag inte är kristen.

Rumjantsev Det har du inte bevisat ännu. Du har fått alla att medge att de vill bli av med honom: kejsaren, kejsarinnan, ståthållaren, kanslern, vicekanslern och vicekonungen, men ingen har du fått till att utlämna honom, bara därför att han inte vill det själv. Så länge tsarevitj inte ger sig självmant kan ingen besegra honom.

Om kejsaren överger honom far han bara vidare till påven eller, värst av allt, till Karl XII. Han överger inte sitt kall, sin frilla, ens om hela världen överger honom.

Tolstoj (får en idé) Du är ett geni, Aljosja.

Rumjantsev Hur så?

Tolstoj Du har knäckt nöten.

Rumjantsev Vilken nöt?

Tolstoj Hur vi skall få ut vårt inspärrade vilddjur.

Rumjantsev Vad har jag sagt?

Tolstoj "Han överger inte sin frilla ens om alla överger honom."

Vi skall få hans frilla att överge honom.

Rumjantsev Jag hänger inte med.

16

Tolstoj

Du är en idiot som inte fattar din egen genialitet.

Vi skall bearbeta tsarevitj genom Jevfrosinja.

Rumjantsev Hur? Tolstoj Du får lägra henne.

Rumjantsev Det är lättare sagt än gjort.

Tolstoj Du ser bättre ut än tsarevitj. Så enkel och simpel som den bondhoran är kan du lätt omvända henne från tsarevitj.

Rumjantsev Måste jag?

Tolstoj Ja, du måste, ty vi har försökt allt annat.

Vi har mutat kejsarens sekreterare till att försöka få ut tsarevitj ur kejsarens hägn, vi har till och med mutat prinsens närmaste tjänare Esopka och fått honom över till vår sida som spion, vi har försökt allt utom Jevfrosinja, hans egen havande frilla. Och hon blir lätt att knäcka, eftersom kejsaren kräver att tsarevitj skall avlägsna henne.

Flirta med henne, uppvakta henne, skicka biljetter till henne, enlevera henne, våldta henne, gör vad som helst, bara hon hjälper oss få stackaren hem.

Och så tråkigt som hon har här måste vad som helst som en ryss gör tilltala henne.

Du kommer att få se att hon faller direkt. Hon är bara en kvinna.

Rumjantsev Tsarevitj håller henne för mera än så.

Tolstoj Och det är tsarevitjs stora misstag. Just därigenom tråkar han ut henne, vilket är det bästa sättet att få vilken kvinna som helst emot sig.

Gör din plikt, kapten, och sätt i gång!

Rumjantsev Nåväl! Vi ska angripa tsarevitj på hans ömmaste punkt: hans eget faderskap.

Tolstoj Så ska det låta! (De dricker glada varandra till.)

Scen 3. Kastellet San Elmo (som scen 1).

Alexej

Vi måste fly. Det är enda lösningen. Vi kan ge oss av till påven i Rom. Han kan inte förvägra oss sitt beskydd. Om jag bara sluppe vara misstänksam!

Men alla är emot mig, alla har övertalats eller köpts av gamarna Tolstoj och Rumjantsev. De är för hala för mig, och jag är för menlös för världen. Till och med Esopka, min trognaste och gladaste betjänt, måste jag misstänka. Det är outhärdligt!

Men hör, där kommer han ju. Bara han stånkar och stönar så i trappan. Ändå har jag förbjudit honom att visa sig. Jag skall överraska honom. (gömmer sig.)

Esopka (inflämtande) Våra glada dagar är förbi. Tsarevitj är förstörd av sina egna onda tankar: han tror alla vill honom illa utom Jevfrosinja. Man kan inte tala med honom längre.

Det vore allt bäst för oss alla om han for hem till Ryssland.

Alexej (fram och flyger på honom) Vad säger du, din förbannade lus? Är du lika feg som alla andra? Är du också hjärntvättad av det ofelbara ryska systemet, som Tolstoj och Rumjantsev? Är du från vettet? Hur mycket guld har de gett dig?

Esopka (skrämd från vettet) Herre! Herre!

Alexej Du är lika omänskligt dum som alla andra som tror på Ryssland och tsaren och hans progressiva principer: ni tänker bara på er själva, på era magar och era pengar och kryper och fjäskar för vem som helst som bara göder er med tillräckligt mycket vodka! Ryssland är en förtappad nation! Men vad är detta? (en ask har ramlat ut ur Esopkas ficka.)

Esopka (ömkligt) Det är bara konfekt!

Alexej Konfekt? Fransyska chekuladkakor? Låt oss se! (öppnar asken. Esopka sjunker ner på knä i förfäran.) Vad är detta? Ett brev? Till vem då? Till en dam? (läser) "Till min allernådigaste härskarinna Jevfrosinja Fjodorovna.

Om du mig försmår jag ner i kratern går."

17

En kärleksbiljett! Undertecknad A.R, Alexander Rumjantsev!

Och sådant går du med bakom ryggen på mig till din blivande tsarevna!

Var glad för att jag inte är min far! Din babian! (sparkar honom) Esopka Hjälp! Hjälp! Han är galen! en tjänare (in) Hans excellens vicekonungen av Neapel. (ut. Excellensen in.) von Daun Vad är detta?

Alexej En scen som förtjänar att vara blodigare än vad den är. von Daun Min furste, ni måste bete er som en vuxen man!

Alexej Jag är en vuxen man. von Daun Det syns inte. Det får vara slut med era barnsligheter nu.

Kejsaren har bett mig meddela att ni ofördröjligen måste avlägsna er mätress.

Hon har blivit sedd på gatorna med andra karlar.

Alexej (ser farlig ut) Skall jag sparka ihjäl er också, herr von Daun? von Daun (rädd) Ni är inte frisk. Det är bäst att ni lämnar Neapel genast. (drar sig baklänges) Hjälp! (når dörren just när Tolstoj och Rumjantsev kommer in.)

Det var då för väl! Det är bäst att ni två talar till denne olycklige yngling.

Er kanske han har något mera respekt för.

Tolstoj Nå, tsarevitj, har du bestämt dig, eller måste vi sätta dig i tvångströja?

Alexej (lugn) Jag har bestämt mig för att resa med Jevfrosinja till Hans Helighet i Vatikanen.

Tolstoj Hon följer inte med dig.

Alexej Det gör hon visst.

Tolstoj Fråga henne.

Alexej (släpper inte Tolstoj med blicken) (gällt) Jevfrosinja!

Jevfrosinja (in) Ja, tsarevitj? Vad vill du mig?

Alexej Förklara för herrarna här att du ämnar följa mig till Vatikanen och till kungen av Sverige om jag så vill.

Jevfrosinja Vad är det för dumheter? Vad har du nu hittat på?

Alexej (släpper Tolstoj med blicken) Vi kan inte stanna här bland idel demoner som bara vill oss illa. Vi måste resa härifrån. Och du kommer med mig.

Jevfrosinja Vart?

Alexej Till påven.

Jevfrosinja Du är inte klok.

Alexej Vad? Jevfrosinja Om kejsaren kör bort oss för att du inte vill skilja dig från mig, en vanlig prostituerad, vad skall då inte Hans Helighet säga?

Alexej Du är min hustru. Du är havande med mig.

Jevfrosinja Var inte dum. Så barnslig är du inte. Du är ju i alla fall född och vuxen.

Alexej Driv inte med mig. Du vet vad jag menar.

Jevfrosinja Men vi är inte gifta.

Alexej Vi skall viga oss så snart som möjligt.

Jevfrosinja Vi kan bara vigas i Ryssland.

Alexej Vad? Jevfrosinja Om du vill gifta dig med mig måste du föra mig tillbaka till Ryssland.

Jag följer dig ingenstans utom dit.

Tolstoj Du hör, tsarevitj. Även din älskarinna förstår att ditt återvändande till Ryssland är det enda förnuftiga.

Rumjantsev Tsaren skall ordna en stor bröllopsbankett åt er. Det blir fest i en hel vecka. von Daun Ni kan inte leva med er mätress någonstans i Europa utom i Ryssland, min furste. Inget annat hov heller skulle tolerera det och allra minst påven i Rom. Ni måste välja mellan henne och oss.

Väljer ni henne har ni bara att återvända till Ryssland.

18

Alexej (sätter sig ner, förkrossad) Hur kan jag väl återvända hem till en sådan far?

Ni känner honom inte, men jag gör det. Och hur kan jag väl svika henne?

Hon bär mitt barn i sitt sköte!

Jevfrosinja Herrarna här har lovat mig att vi ska omhändertas på bästa sätt hemma i Ryssland. Jag ska få eget hus, och du blir tsarevitj igen.

Alexej Jag vill inte vara tsarevitj! Jag vill göra vad som är rätt, och allt vad min far gör är fel! Därför lämnade jag honom.

Vi kan aldrig försonas. Jag vet att han kommer att döda mig.

Tolstoj Det var det absurdaste jag har hört.

Rumjantsev Vilken far piskar väl ihjäl sin egen son? von Daun Tsarevitj, ni överdriver. Lugna er och tänk kallt på saken.

Ni har ingenting att förlora men allt att vinna.

Alexej Ert Österrikes köpslående med Ryssland kommer att stå ert ädla land dyrt en dag, herr vicekonung. Var inte för godtrogen.

Er utsträckta hand kommer den ryska vargen att glupskt bita av, och sedan får ni den aldrig tillbaka mera. von Daun (till de andra) Jag förstår inte vad han säger.

Tolstoj Nå, tsarevitj? Ensamheten eller Ryssland? Vi far antingen med dig eller med Jevfrosinja ensam, och då ser du aldrig ditt barn. Vilket väljer du?

Alexej (till Jevfrosinja) Kan du fara till Ryssland utan mig?

Jevfrosinja Ja, och det gör jag gärna. (visar på Neapelbukten) Vad som helst är bättre än denna europeiska kyrkogård. von Daun Så kan bara en ryss säga.

Tolstoj (vänligt till Alexej) Du får följa med henne.

Rumjantsev Pappa väntar på dig med sina utbredda armar. von Daun Ni har tyvärr inget val, tsarevitj. Så länge ni inte har övergivit er mätress blir ni aldrig fri från Ryssland.

Alexej (besegrad) Ni har rätt allesammans. Mitt öde är Rysslands öde.

Jag kan inte lämna Ryssland. Jevfrosinja, förlåt mig.

Förlåt att jag någonsin förförde dig. Det kan jag endast sona genom att åter följa dig tillbaka till Ryssland.

Rumjantsev Då blir pappa glad.

Alexej Får jag alltid vara med henne? Får jag se mitt barn födas?

Tolstoj Självklart, tsarevitj. Tsaren har inget intresse av att skilja er åt.

Tvärtom är han bara glad åt att ni visar er ha lite mandom kvar.

Alexej Du tvingar mig tillbaka till Ryssland, Jevfrosinja.

Jevfrosinja Nej, du tvingar dig själv. von Daun Det är bäst som sker.

Tolstoj Kan vi meddela tsaren att ni är startklar?

Alexej Jag kommer tillbaka på två villkor: att jag får gifta mig med Jevfrosinja, och att vi får bo på mina lantegendomar utanför Sankt Petersburg.

Tolstoj De villkoren har tsaren ingenting emot. De är lätta och naturliga att infria.

Jevfrosinja Du skall få se, tsarevitj, att vi blir lyckliga.

Alexej Du får se det. Inte jag.

Rumjantsev Kom nu. Låt oss gå. Ska vi fara eller inte?

(Alla går utom von Daun.) von Daun Jag hoppas vid Gud att jag har gjort rätt. Inte befallde kejsaren någonsin att tsarevitj måste avstå från slinkan. Han bara önskade det, och jag tydde hans önskan och uttryckte den bara för att se hur tsarevitj skulle reagera.

Tyvärr visade han sig vara lika svag som alla andra.

Nåväl, gjort är gjort. Det är bäst som sker. (går)

19

Scen 4. Moskva.

Peter den store ensam.

Peter (läser ett brev i ett hörn av scenen, som är mörk för övrigt.)

"Allernådigaste herre och lillefar, Ovärdig all nåd har jag fått mottaga, o herre, Ditt storsinta nådiga brev genom herrar Tolstoj och Rumjantsev samt Din varma allgoda höga förlåtelse för min självsvåldiga avresa samt Ditt förbarmande över mig, stackars förlorade ytterst ovärdige son, i fall jag kommer åter till Dig, lillefar, vilket jag Dig hjärtinnerligt tackar för under uppriktiga tårar av rörelse, ödmjukt bönfallande Dig om att tillgift må skänkas mig för alla mina förbrytelser och andra straffvärdiga avvikelser från Din och Rysslands väg.

Ytterst skuldtyngd och medveten om hur eländig och straffvärd jag är inför Dig ber jag Dig om Din nåd och ödmjukar mig för Dig och anförtror Dig mig själv med kropp och själ samt avreser med Dina två utsände i dessa dagar från detta Neapel till Dig, herre, och till Din nåd hemma i gamla heliga Ryssland.

Din uslaste och mest eländiga slav, som är ovärdig att mera kallas Din son, Alexej."

(I det att han reser sig ger Peter upp ett gapskratt, som är ihållande, stort och fruktansvärt, som han själv.)

Scen 5. Neapel (som scen 1 och 3) Alexej

Vi skall resa, Afrosinja, hem till Ryssland, hem till allas vår Lillefar.

Vad han skall komma att älska dig, lilla duva! Han kommer att omhulda dig som sin ögonsten, precis som jag.

Esopka Vad ni är glad idag, tsarevitj!

Alexej Ja, vi ska ju fara hem! Vi har återfått vårt förlorade hem, vårt förlorade hemland, i det att tsaren är god och nådig mot oss, som om han aldrig hade förlorat oss, och som om vi alla var goda och glada barn på nytt!

Jag kan knappt bärga mig innan vi är hemma igen!

Jevfrosinja Jag har så ont!

Alexej Jevfrosinja, älskade, jag är här. Jag skall vaka över dig under hela resan som den bästa av fäder för ditt stackars lilla ofödda barn.

När den stunden kommer, då ungen ska födas, ska jag aldrig vika från din sida.

Vi ska vigas tillsammans så fort vi är inom Rysslands gränser, och vi ska bo på mitt gods utanför Sankt Petersburg, och vi ska leva lyckliga i alla våra levnadsdagar. Vilken lycklig familj vi skall bli!

Och vilket lyckligt land Ryssland skall bli igen!

Peter Andrejevitj! Låt mig få omfamna dig! (omfamnar Tolstoj, som just kommer in genom dörren.

Denne tappar peruken, varvid han får sin flintskalle blottad och rodnar starkt.)

Tolstoj Seså, tsarevitj! Vi är inte hemma ännu!

Alexej Det struntar jag i! Jag älskar er alla och till och med kapten Rumjantsev.

Jag är inte rädd för honom längre.

Tolstoj Han har aldrig velat dig något ont.

Alexej (glatt) Det tror jag det! När kommer han hit, så att jag kan få omfamna och kyssa honom också?

Rumjantsev (kommer in) Vad i all sin dar pågår här?

20

Alexej Far lille! (omfamnar och kysser honom) Rumjantsev (till Tolstoj) Vad går det åt honom?

Tolstoj Han är så glad för att han får fara hem.

Jevfrosinja Han är så glad för att han är ryss.

Rumjantsev (till Tolstoj) Kan vi unna honom en sådan glädje med gott samvete?

Tolstoj Varför inte?

Rumjantsev Vi vet inte vad som väntar honom.

Alexej (glatt) Jo, jag vet det! Vi skall hädanefter alla leva lyckliga tillsammans, och aldrig mer skall pappa bråka med oss. Han har givit oss sin fulla förlåtelse!

Det måste vi fira! Kom, Jevfrosinja! Låt oss dricka ett glas tillsammans!

Esopka (smittad av glädjen) Ja, låt oss alla skåla tillsammans!

Alexej (öppnar en flaska vodka) Ni också, herr Tolstoj och kapten Rumjantsev!

Rumjantsev Måste vi?

Alexej Det är bara kejsar Karl som fattas. Jag önskar han vore här!

Skål för kejsar Karl! Skål för Österrike! Skål för Ryssland!

Rumjantsev (asvides) Dock är det nästan mot mitt samvete. (dricker) Tolstoj Skål för tsaren!

Alexej Skål för greve Tolstoj!

Tolstoj Jag är inte greve ännu.

Alexej Du blir när vi kommer till Ryssland. Det skall jag sörja för.

Jag kan övertala pappa, må du tro!

Jevfrosinja (glatt) Ja, skål då för lillefar!

Alexej Skål för pappa!

Esopka Det är bara zigenare och kosacker som fattas.

Finns det ingen som kan dansa här?

Tolstoj (mörkt) Ni får dansa när vi kommer till Ryssland.

Rumjantsev (menande) Här förväntar man sig att vi uppför oss.

Alexej Inte jag! Jag är för glad för att mera uppföra mig. Joho! (börjar dansa och klappa takten. Esopka börjar delta med narraktigt resultat.

Jevfrosinja gapskrattar.)

Tolstoj Seså, låt oss komma i ordning nu.

Rumjantsev Ryssland väntar.

Alexej Ja, låt oss inte låta Ryssland vänta. Inte en minut mer får vi förlora på vägen.

Iväg, mina herrar! Ryssland väntar!

(Alla ut i hast medförande allt möjligt bagage och lämnande scenen efter sig tom och i kaos med den underbara Neapelgolfutsikten strålande i bakgrunden.)

(Paus före akt III) Akt III. Scen 1. Moskva.

(Alexej befinner sig ensam i ett rum i en kasern. Allt är grått och även vädret och omgivningarna utanför fönstret. Han går oroligt omkring. Tsar Peter kommer in.)

Alexej Peter

Far! (skyndar fram för att omfamna honom men hejdar sig och faller ner på knä framför honom.)

Res dig upp, min son, och låt mig få omfamna dig.

(De omfamnas varmt och innerligt.)

Välkommen hem, min son.

21

Alexej Peter Alexej Peter Alexej Peter

Förlåt mig, far.

För vad?

För allt ont som du har gjort mig.

Vad menar du?

Jag menar, för allt ont som jag har gjort dig.

Det låter bättre. Men du har inte gjort mig något ont. Det finns ingenting att förlåta. Är du glad över att vara tillbaka hemma i Ryssland igen?

Alexej Jag vet inte ännu. Men jag är glad över att åter få träffa dig.

Peter Du är uppriktig, min son. Fortsätt med det, så skall allt gå dig väl.

Tveka inte inför att säga sanningen.

Alexej Det har jag aldrig gjort.

Peter Det är bra. Kom. Vi skall få oss litet mat. (De går till ett dukat bord.

Peter fyller två glas med brännvin och räcker det ena till sin son.)

Skål för din återkomst.

Alexej Skål för Ryssland.

Peter (menande) Ditt Ryssland. (De dricker.)

Alexej Hu! Det var starkt det här.

Peter Menar du att du ännu inte vant dig vid att tåla vår nationaldryck?

Jag trodde inte du gjorde annat utomlands än gick omkring och drack.

Det är ju det enda ryssar brukar göra där.

Du har alltid druckit mer än du har ätit, och du har aldrig sett anskrämligare ut än nu.

Du ser ju ut som en kråkskrämma i din tärdhet och blekhet, eller ännu värre: du ser ut som en klockare från landet.

Vad är du rädd för? Drick mera! Här skall vi nog göda upp dig. Ta en smörgås.

Alexej Din aptit, far, har alltid varit bättre än min.

Peter Det är just vad som är felet med dig. Du har aldrig haft någon aptit ens på livet.

Alexej Är det ett brott att inte vara lik dig?

Peter Ja, det är ett brott om du är tsarevitj. Men nu är det inget brott längre, ty du är icke längre tsarevitj.

Alexej Förnekar du att jag är din son?

Peter Nej, men din styvmor Katarina har just fött mig en annan son som heter Peter efter mig. Han är den nye tsarevitj.

Din offentliga tronavsägelse kommer att äga rum om ett par dagar.

Du har ju redan avsagt dig alla rättigheter.

Alexej Ja, det har jag för din skull, far.

Peter Alltså är det bara stadfästelsen och kungörelsen därav som saknas.

Den kommer högtidligen att gå av stapeln i katedralen på måndag.

Jag hoppas du inte har några invändningar.

Alexej Din vilja är min lag, far. Jag hoppas endast få behålla min havande hustru, hennes kommande barn och vår försörjning.

Peter Dem har jag redan beviljat dig. Min tsarevna är en före detta soldathustru, tvättkäring och analfabet, och din är en före detta gatslinka.

Vi ryssar förnekar oss inte. Drick mera, min son! (fyller på de stora glasen till brädden.)

Alexej Jag är redan alltför berusad.

Peter Det syns inte. Du är bara ännu blekare. Du har alltid varit en blekfis.

Men berätta nu. Vilka medhjälpare hade du egentligen i sammansvärjningen?

Alexej Vilken sammansvärjning?

Peter Mot mitt liv.

Alexej Jag känner inte till någon sådan sammansvärjning.

Peter Ändå rymde du utomlands och spred förtal om mig och Ryssland inför alla hov i Europa. Vem hjälpte dig fly?

Alexej Det vet du. Kikin, Dolgorukov, Vjazemskij och Afanasjev.

22

Jag har inga hemligheter för dig.

Peter (leende) Det är bra att vi inte har några hemligheter för varandra.

Vilka fler hjälpte dig fly?

Alexej Inga fler.

Peter (slår handen i bordet) Vilka fler hjälpte dig fly, frågade jag!

Alexej Det var bara dom fyra.

Peter Var det inte också planer på politiska omvälvningar, organiserande av uppror och komplotter mot mitt liv?

Alexej Det vet jag ingenting om.

Peter Du ljuger!

Alexej Om förlåtelse, far, men jag har aldrig ljugit eller varit politiskt intresserad.

Peter Och din mor? Visste hon om din flykt?

Alexej Kräver du att jag anger min egen mor och komprometterar din egen hustru inför dig?

Peter Hon är inte min hustru längre.

Alexej Kyrkan godkänner endast ens första äktenskap.

Peter Åt helvete med kyrkan! Visste din mor om det eller inte?

Alexej (tvekande) Jag vet inte om hon visste om det.

Peter (lugnare) Förlåt mig, min son. Jag vill inte vara hård mot dig på dagen för din återkomst. Men jag vet inte var jag har dig. Det har jag aldrig vetat.

Och det måste jag få veta.

Alexej Min far, du har mig här.

Peter Nej, det är det jag inte har. (reser sig) Vi ses på nytt på måndag i audienssalen, då din tronavsägelse skall förkunnas.

Alexej Vill du inte se mig mer före det?

Peter Jag har för mycket att göra. Du får träffa Peter Tolstoj och en biktfar.

Passa på att bikta dig ordentligt.

Alexej (på knä) Har jag din förlåtelse?

Peter (efter en paus, kallt) Det finns ingenting att förlåta. (går) (Alexej dricker tyst upp det sista av brännvinet.)

Scen 2. Samma ställe.

Alexej Tolstoj Alexej Tolstoj

Vad skall jag ta mig till, Peter Andrejevitj?

Du måste bekänna allt. Det är din enda chans.

Vad kommer att hända på måndag?

Det får du se då. Bered dig på det värsta. Det är lika bra att du förbereder dig på ditt livs värsta förödmjukelse. Tänk dig att det värsta som kan hända händer, så blir du inte obehagligt överraskad.

Alexej Ni är en klen tröst, Peter Andrejevitj.

Tolstoj Jag kan ingenting göra.

Alexej Det är snällt av er att vilja vara hos mig.

Tolstoj Ni är ett stackars vilset barn, tsarevitj, som den grymma modern Ryssland har förskjutit. Eftersom jag är ryss måste även jag känna dåligt samvete därför.

Men se, här kommer er biktfar. Avge nu en fullständig bikt. Det kan hjälpa er.

Alexej Jag skall säga allt, så har jag sedan ingenting mer att säga.

Farväl så länge, Peter Andrejevitj.

(Tolstoj går när prästen kommer in.

Denne gör korstecknet över Alexej och mumlar några biktförberedande böner.) Är ni en riktig präst, fader Varlaam?

Prästen Om jag inte är det, så hjälpe mig Gud. Alexej Och om ni är det?

23

Prästen Alexej Prästen Alexej Prästen Alexej Prästen Alexej Prästen Alexej Prästen Alexej

Prästen Alexej Prästen Alexej Prästen Alexej Prästen Alexej Prästen Alexej Prästen

Vad menar ni?

Om ni är det, så innebär det att ni har en helig tystnadsplikt beträffande allt vad jag säger till er.

Min plikt är förvisso helig.

Vad menar ni med det?

Att jag är lika helig som ni håller kyrkan, det vill säga, att ni kan lita på mig.

Jag bad om min egen biktfar. Varför fick jag honom ej?

Han var tyvärr upptagen.

Alla omänskliga människor är för upptagna för att orka bry sig om sina medmänniskor. Men min biktfar var inte sådan.

Varför fick han inte träffa mig?

Er far tror att han är er medbrottsling.

Medbrottsling till vad? Vilket brott har jag begått?

Det är det ni skall bikta för mig, så sant som att ni håller kyrkan för helig och ofelbar.

Jag sviker aldrig kyrkan så länge Gud icke gör det.

Nåväl. Allt vad som är på mitt samvete skall ni få höra.

Min enda synd, mitt enda brott, som jag icke tidigare har bekänt, är, att jag, när tsaren låg för döden för ett år sedan, önskade honom död.

Och det gjorde jag icke för min egen skull utan för min mors skull, för hela hennes familjs skull, för kyrkans och för alla dess tjänares skull och för hela Rysslands och för alla deras skull som led under tsarens tyranni.

Det är min enda synd. När tsaren tillfrisknade var det att resa utomlands det enda hopp jag kunde ge alla dessa betryckta och det enda jag mera kunde göra för dem.

Alltså visste din moder om din avresa?

Naturligtvis.

Det skulle du ha talat om för tsaren.

Varför det?

Det hade varit bättre för dig.

Jag vill inte att tsaren skall mörda min mor.

I stället kommer han nu att mörda dig.

Varför det?

Han är kyrkans överhuvud och ofelbar som kyrkan.

Jag måste därför tala om denna din bikt för honom.

Fader, om ni är präst så måste ni veta, att ingen har skadat kyrkan så som tsar Peter den store.

Men kyrkan är ofelbar, och tsaren är dess överhuvud.

Han har själv gjort sig till det i Guds namn. Jag förlåter er er synd, och Gud gör det säkert också, men om tsaren kan göra det vet jag inte.

Tsaren är tyvärr mäktigare än Gud i denna världen för tillfället.

Förlåt honom, tsarevitj, och Gud vare med er.

(Ger hastigt syndaförlåtelsen och den avslutande välsignelsen och avslutar bikten nästan abrupt och går. Alexej får ingenting mer att säga.)

Scen 3. Audienssalen i Kreml.

(Präster, senatorer och militärer. Tung och dyster marschmusik.

Sist av alla inträder tsar Peter, som tar plats högst upp på tronen.

En prakt och högtidlighet utan gränser.

Slutligen införs tsarevitj mellan två beväpnade vakter.

Han är magrare och blekare än någonsin. Tolstoj går bakom honom.)

24

Tolstoj (till tsarevitj) Ödmjuka dig nu ordentligt. Det är ditt enda hopp.

(Framför tronen och tsaren faller tsarevitj på knä.)

Alexej Allernådigaste herre och allerhögste härskare och lillefar, ännu en gång vågar jag bekänna min ofantliga skuld och otacksamhet till er för min svåra försyndelse att utan er tillåtelse söka mig utomlands och ställa mig under kejsaren av Österrikes beskydd, för vilken oförsvarliga förseelse jag ännu en gång ber er om er nådiga förlåtelse. (bugar sig med huvudet mot golvet) (Tsaren tycks inte se honom och ger ett tecken till vicekanslern Sjafirov.

Denne träder fram med ett stort manifest som han uppläser för alla närvarande.)

Sjafirov "Alla känna väl till hur hårt vi, Rysslands härskare, ha ansträngt oss för att uppfostra vår före detta tsarevitj Alexej till att bliva en duktig efterträdare på sin faders tron, samt hur alla våra ansträngningar har visat sig vara förgäves, då sagde förutvarande tsarevitj Alexej lönat alla våra ansträngningar med hatisk otacksamhet, omåttlig lättja, totalt ointresse för alla praktiska, militära och administrativa kunskaper, skandalösa utsvävningar utan tal och gränser, otuktigt leverne, dryckenskap samt umgänge med brottslingar, skökor och andra socialfall.

Ytterst olyckliga över hans förhärdelse i sitt onda, upproriska och för staten skadliga uppsåt har vi sett oss nödsakade till att beröva honom tronen, då han envist vägrat låta sig tillrättavisas. Hans olydnads olyckliga bana kröntes då han i stället för att lyda vår vilja att infinna sig i Köpenhamn för att deltaga i krigiska åtgärder mot Sverige hellre föredrog att medtaga en hora utomlands, med vilken han fortfarande lever i skändlig otukt, och med henne ställa in sig hos Österrikes kejsare till stor förlägenhet för denne, sin förutvarande svåger.

Han nöjde sig icke därmed utan förtalade oss och Ryssland inför hela Europa och äventyrade därmed freden mellan Ryssland och Österrike.

Aldrig förr har det hänt att en så nedrig usling dragit vårt land och vår tron ner i en sådan skandal och vanära inför världen.

Ehuruväl denne vanartige och otuktige son förvisso i hela världens ögon förtjänar döden för sitt självsvåldiga och universellt skadliga handlingssätt, så har vi i vår enkannerliga nåd beslutat att tillgiva honom skulden för hans landsförräderi och nöjt oss med att låta honom straffas av sitt eget samvete och omvärldens förakt."

Peter (reser sig) Förstår du, min son, att jag icke kan lämna mitt rike i arv åt en slyngel vars omstörtande verksamhet och oskickliga omdöme lovar att förstöra allt vad jag, fadern, har uppbyggt i form av ära och anseende för Ryssland?

Om du icke förstår det själv, så förstår dock samtliga här närvarande samt dessutom alla politiker i hela Europa det: de måste alla hålla med mig.

Jag gör det enda möjliga i det att jag berövar dig tronföljden till förmån för min nya äkta son Peter Petrovitj.

Men i egenskap av din naturlige far förlåter jag dig dock alla de komplotter och intriger som du har anstiftat mot Rysslands existens, men blott på ett villkor: du måste ange alla dina medbrottslingar utan undantag.

Om du undanhåller den allmänna rättvisan ett enda namn ansvarar jag icke för följderna. Nå, Sjafirov, fortsätt uppläsningen och manifestet.

Sjafirov "Därför insätta vi i stället för den ämbetet ovärdige furst Alexej vår ännu omyndige och minderårige son Peter Petrovitj Romanov som vår ende laglige arvtagare till Rysslands tron, och vare sagde furst Alexej för tid och evighet arvsrätten berövad även om samtliga övriga släktingar skulle avlida före honom.

Därmed uppmana vi alla trogna undersåtar med hela vårt ryska folk att enhälligt hylla och tillerkänna vår härmed utkorade universalarvinge Peter Petrovitj tronen, samt förklara vi alla som behaga göra gemensam politisk sak med furst Alexej

25

såsom förrädare mot oss och fäderneslandet endast värdiga att förtjäna döden."

(Sjafirov träder tillbaka.)

Peter Nu samtliga till Uspenskijkatedralen för att kyssa korset såsom tecken på vår oomkullrunkeliga trohet till vår tronarvinge Peter Petrovitj Romanov!

(Alla lämnar småningom salen i långsam pompa till tonerna av den dystra tunga processionsmusiken som ånyo spelar upp. Endast Peter och Alexej blir slutligen kvar.)

Nå, eländige, hörde du allt? Förstår du vad som sker, om du döljer en enda detalj av dina brott? (tystnad) Du blir straffad med döden. (tystnad) Alexej Jag förstod det, far.

Peter Nå, har du ingenting mera att säga?

Alexej Jag har redan angivit alla.

Peter Alla?

Alexej Alla.

Peter Jag har mottagit en lista av dig som upptar ett femtiotal namn på personer som varit dig behjälpliga i dina gräsliga avsikter mot Ryssland, men det är ett namn för litet. Du har icke bekänt allt. Listan är ofullkomlig.

Tänk efter. Har du verkligen angivit alla?

Alexej Alla.

Peter Utan undantag?

Alexej Utan undantag.

Peter (skriker) Du ljuger! (griper honom om strupen och skakar honom) Din mor då? Din moster? Din morbror? Dosifej i Rostov?

Jag vet allt! Du kan inte dölja något för mig!

(När tsaren släpper Alexej är denne blå i ansiktet.)

Alexej (efter en tyst paus) Jag kunde icke ange min egen mor.

Peter (efter en laddad paus) Du angav alla utom huvudpersonen.

Alexej (efter en paus) Jag angav alla utom min egen mor. Bestraffa mig men skona henne.

(Peter ser ursinnigt på honom en lång stund och går sedan utan ett ord vidare.)

Alexej (på knä) Förlåt mig! (faller omkull) Scen 4. Uspenskijkatedralen.

(Som förut. Högtidligt till tusen. Ministrar, senatorer, generaler, arkierejer samt övriga världsliga och andliga dignitärer.)

Sjafirov (uppläser) "Jag, Alexej Petrovitj Romanov, erkänner att jag genom mina talrika brott mot Rysslands folk och säkerhet förlorat all successionsrätt till Rysslands tron.

Väl medveten om min omåttliga straffbarhet och mänskliga ovärdighet svär jag därför inför Gud och er alla att utan förbehåll underkasta mig min faders och regerings vilja och att aldrig uppställa något anspråk på något arv från Rysslands sida. Jag erkänner själv härmed min bror Peter Petrovitj som min faders ende legitime arvtagare. Detta undertecknar jag med min egen hand samt kysser korset som tecken på min totala underkastelse, Alexej Petrovitj Romanov." (tar fram ett annat manifest) "Denne vår vanartade son Alexej Romanov förklaras härmed arvlös för sin omöjliga mot tsar och fosterland uppstudsiga läggning, för sitt vidlyftiga samröre med brottslingar, lejda mördare, landsförrädare och homosexuella, för sin oförbätterliga sedeslöshet, för sin totala otacksamhet mot sin välvillige far och för sitt omänskliga beteende mot sin egen enda lagvigda hustru, då han, medan hon ännu levde trots skändlig misshandel och försummelse från hans sida, förgapade sig i en samhällsparasit av lägsta härkomst, inhyste detta stycke

26

under samma tak som sin maka och levde illegitimt med denna varelse medan han lät sin maka dö till följd av försummelse och vanvård från hans sida.

Trots den oerhörda skam som tillfogades oss, Ryssland och det ryska folket genom denne vanartade sons flykt och hans spridande av onda rykten om oss utomlands, handlingar som skulle göra vilken annan landsförrädare som helst förtjänt av omedelbart dödsstraff, har vi förbarmat oss över honom och förlåtit honom hans oförnuft och bristande omdöme men kan dock icke återskänka honom tronen, som i stället tillfaller vår andre son Peter Petrovitj trots dennes späda ålder.

Vem som än vågar trotsa detta beslut med att fortsätta hylla vår förlorade son Alexej såsom tronföljare eller ge honom något som helst stöd eller bistånd kommer att förklaras såsom vår, Rysslands och det ryska folkets fiende samt bestraffas med döden. Detta manifest vare kungjort i alla Rysslands städer, i alla dess kyrkor och på alla dess torg inför alla ryska medborgare, på det att det ryska folket enhälligt må fördöma den otuktige och förlorade sonen Alexejs dåliga exempel."

(Högtidlig procession. Samtliga närvarande begynner kyssa korset som tecken på underkastelse medan munkarna mässar, rökelsen blossar och klockorna spelar.)

En röst från massan Länge leve tsarevitj Alexej, den ende rättmätige arvtagaren till Rysslands tron!

(Alla häpnar. Allt kommer av sig. Peter uppenbarar sig mitt på scenen.)

Peter Vem vågar predika uppror i katedralen?

(Allmänt mummel. Sorlet stiger. Man vet varifrån rösten kommit, men individen i fråga kan ej lokaliseras.)

För fram den skyldige!

(Slutligen förs en äldre gubbe med långt skägg fram av två arkimandriter.)

Vem är du?

Gubben Tsarens lojalaste undersåte.

Peter Ändå vänder du din tunga mot tsaren?

Gubben Just därför.

Peter Vad menar du, gubbe?

Gubben Störta icke Ryssland i olycka, lillefar. Skär icke av din egen lem.

Du har redan förstört Rysslands kyrka med att göra dig själv till dess överhuvud och kräva att alla präster skall inrapportera till dig alla bikthemligheter som rör staten.

Förstör icke även ditt eget kött och blod, ty då förstör du hela Ryssland och tsardömet.

Sannerligen sannerligen säger jag dig, lillefar, att om du förgör din son tsarevitj Alexej så skall hela Ryssland med kyrka och allt och hela ditt tsardöme förgås.

Ty din son Peter Petrovitj skall dö, medan din son Alexej den helige skall leva fastän du dödar honom.

Peter Gubben är fnoskig. – Skall jag då nära en orm vid min barm?

Skall jag låta min son förgöra mitt livsverk?

Gubben Din son är den ende som vågar kritisera dig. Du borde ge akt på hans kritik och lära av den i stället för att såga av den friska grenen bara för att den vågar växa.

Ingen är fullkomlig och allra minst du, lillefar. En människa är aldrig sig själv nog, utan alla hennes egenskaper innebär en motsvarande brist på egenskaper av motsatt slag. Du är praktisk medan din son är andlig.

Du är grym medan din son är mild. Du är inte allt.

Du kan bli allt endast tillsammans med din son, (skriker) Rysslands framtids och heliga kyrkas enda hopp!

Peter För ut den här stackaren och flå honom levande. Häng honom sedan i vippgalgen och stegla honom sedan tills han dör. Vi måste statuera exempel. (ropar ut i kyrkan med dånande stämma) Ty ingen har rätt att kritisera mig! Jag är den enda ofelbara kyrkans överhuvud!

27

Jag är perfekt och ofelbarheten själv! Jag har banat vägar över hela Ryssland och koloniserat hela Sibirien! Jag har kartlagt Berings sund och gjort riket Ryssland till en världsdel och till jordens största rike genom tiderna!

Jag är styrkan medan min son är svagheten, en skorpion, ett giftdjur, en parasit, en reptil!

Jag är överlägsen. Ingen skall någonsin kunna motstå mig, ty då skall jag krossa honom!

Jag är Ryssland, och den som säger ett ord emot mig är min fiende på liv och död som jag skall krossa och krama blodet ur såsom ur en svamp!

Ty ingen kan krossa mig, inte ens Karl XII av Sverige, inte ens vårt lands alla församlade präster tillsammans, inte ens min illistige son, inte ens Gud! Ty jag är sådan att jag förr skall krossa Gud än att jag låter mig krossas av honom. Och jag skall göra Ryssland likadant som jag själv är för evärdliga tider!

Låt processionen fortsätta. Kyss korset och hylla min nyfödde son Peter Petrovitj som tronföljare, undersåtar, om livet är er kärt! Jag har talat. (drar sig tillbaka.

Processionen med korskyssandet, munkmässandet och klockringandet fortsätter.)

Akt IV. Scen 1. Sankt Petersburg. Ett fängelse.

Jevfrosinja (i havande tillstånd) Peter Andrejevitj, jag måste veta varför jag är instängd här.

Vad ont har jag gjort? Varför får jag inte träffa min man?

Jag kan ju nedkomma när som helst!

Tolstoj En stab av läkare väntar på att få förlossa er när den tiden är kommen.

Inget lidande kommer att vederfaras er, och ert barn kommer att komma i bästa händer genast.

Ni har ingenting att oroa er för.

Jevfrosinja Utom min man.

Tolstoj Er man är på väg från Moskva hit till Sankt Petersburg just nu. (stöveltramp utanför) Men jag hör att tsaren är på väg hit nu. Han skall ställa er några frågor.

Var inte orolig, mitt barn. Svara honom bara uppriktigt och tala sanning.

Om ni gör det skall ingenting ont hända er.

Jevfrosinja Kan jag lita på det? (Peter in.)

Peter Peter Andrejevitj Tolstoj, lämna oss ensamma med denna dam. (Tolstoj går ut.)

Nå, min nådiga, hur känns det? Inga värkar ännu?

Jevfrosinja Nej. Peter Vänta bara. De kommer.

Jevfrosinja Vad vill ni mig?

Peter Jag vill bara veta sanningen om min son.

Jevfrosinja Vad kommer att hända honom?

Peter Det beror på er.

Jevfrosinja Vad kan jag göra för honom?

Peter Ni kan säga sanningen.

Jevfrosinja Har han inte gjort det själv?

Peter Bara delvis.

Jevfrosinja Jag säger ingenting förrän jag får veta vad ni kommer att göra med mitt barn.

Peter Ni har ingen anledning att frukta för ert barns liv. Ert barn kommer att födas här i själva mitt paradis Sankt Petersburg med landets bästa barnmorskors hjälp, och det kommer sedan omedelbart att få den mest kungliga behandling.

Här föds inte var dag ett barn med purpurstövlar.

28

Jevfrosinja Peter

Purpurstövlar?

Det är det samma som av tsarens eget kött och blod.

Det är ju dock mitt barnbarn som ni kommer att föda.

Jag har all anledning att omhulda det som om det vore mitt eget barn, i synnerhet om det är en son.

Jevfrosinja Det tackar jag för. Då är jag villig att lita på er och stå till er tjänst.

Peter Det tackar jag för. Jag ber er då genast att avslöja samtliga tsarevitj Alexejs medbrottslingar.

Jevfrosinja Han har inga medbrottslingar.

Peter Är han då ensam brottsling?

Jevfrosinja Till vad?

Peter Till alla upprorsplanerna, till komplotterna mot mitt liv och till att ha vänt hela Europa emot mig.

Jevfrosinja (förskräckt, tiger) Peter Det är ingen idé att ni försöker skydda honom. Han är förvunnen och överbevisad om sin skuld. Ingenting kan rädda honom från rättvisan.

Han har själv bekänt hela vidden av sitt personliga landsförräderi.

Han har försökt vända hela kyrkan och hela folket emot mig men därvid endast vunnit hela världens förakt för honom själv.

Han har givit mig en lista på femtio av sina medbrottslingar, som jag kan visa för er om ni vill, men på denna lista saknas bevisligen några namn som han har envisats med att hemlighålla för oss. Endast ni kan hjälpa honom med att bekänna vad han inte redan själv har bekänt.

Jevfrosinja Jag är inte hans medbrottsling. Han våldtog mig och tvingade mig med sig utomlands. Det är mest min förtjänst att ni fick honom levande tillbaka.

Endast jag lyckades övertala honom till att resa hem till er frivilligt.

Peter Därmed har ni gjort Ryssland en ovärderlig tjänst som aldrig skall glömmas och synnerligen belönas. Om ni föder en son skall han bli närmaste arvingen efter min egen andre son Peter Petrovitj.

Jevfrosinja (lyser upp) Det sjuka spädbarnet?

Peter (mörkt) Ja, det sjuka spädbarnet.

Jevfrosinja Så min son blir då tronarvinge före tsarevitj?

Peter Tsarevitj Alexej blir aldrig tronföljare mera.

Jevfrosinja Och min försörjning?

Peter Den garanterar jag er tills ni dör. Er makt blir större än Alexejs.

Jevfrosinja Det är allt jag begär. Jag skall gärna göra en lista över alla som jag vet att tsarevitj någonsin har stått i kontakt med. Den omfattar även många av era agenter utomlands. Tack vare dem har ni inget gott rykte utomlands.

Peter Det är tack vare tsarevitj Alexej ensam.

Han är den drivande kraften bakom allt antiryskt.

Jevfrosinja Ni kan se det så om ni vill. Får jag bara penna och papper så skall jag ha en full bekännelse färdig åt er i morgon.

Jag skall också bekänna alla mina egna synder.

Jag har också några intressanta brevutkast åt er, som jag har sparat.

Peter Det gläder mig. Som belöning får ni träffa tsarevitj så snart ert barn är fött.

Jevfrosinja Varför inte före födelsen?

Peter Jag tror inte han hinner fram till dess. Vägarna är leriga så här på vårvintern.

Jevfrosinja Vi får se. Jag hoppas få se honom så snart som möjligt.

Peter Ingenting kommer att vålla honom så stor glädje och vara honom till större hjälp än er goda vilja att samarbeta med oss.

Jevfrosinja För hans skull gör jag gärna vad som helst.

Peter Så talar en riktig äkta hustru.

Jevfrosinja När får vi gifta oss?

29

Peter Jevfrosinja Peter Jevfrosinja Peter Jevfrosinja Peter Jevfrosinja

Så snart han är här.

Vad jag längtar till dess!

Se bara till att ni föder ert barn friskt och krytt, så skall hela världen bli er.

Ni får mig nästan att tro er.

Min enda åstundan är att bli en god farfar.

Det är ni redan.

Tack. Adjö.

Adjö, lillefar. (Peter går.)

Vilken lycka! Tänk att tsaren är så god ändå! Äntligen har Ryssland fått den goda, dugliga och idealiska tsar som hon alltid har förtjänat!

Gud välsigne tsaren. (Korsar sig andäktigt.)

"Det folk som lever i mörkret skall få se ett stort ljus...." (börjar be några böner. Scenen höljs i mörker.)

Scen 2. Vinterpalatset.

Alexej

Jag ber er, lilla mor, att försöka övertala pappa till att låta mig få gifta mig med min hustru. Det är min yttersta och sista plikt.

Sedan bryr jag mig inte om vad som händer mig därefter.

Katarina Ack, min styvson, du vet inte hur det ligger till.

Den sista som kan hjälpa dig mer är jag. På dina enträgna böner genom Peter Andrejevitj Tolstoj har jag ordnat så att du får komma hit och kanske träffa dina barn, men det är det yttersta jag kan göra.

Din far har redan förhört din hustru, hon lär ha bekänt mer än allt, och hon har som lön där för fått sin värdiga förlossning under all tänkbar komfort.

Alexej Har hon redan fött mitt barn? Blev det en son?

Katarina (gråter) Ja, mitt barn, en späd liten gosse. Ack, fråga mig inte mera.

Se, nu kommer din förra hustrus guvernant med de två små barnen.

Men tiden är kort. Din far kan komma hit när som helst.

Han kan flyga från Petersburg till Moskva och tillbaka igen via Stockolnij.

(En dörr har öppnats och in kommer en guvernant med en fyraårig flicka och en pilt på armen.)

Alexej Mina barn! Min olyckliga Charlottes stackars barn! Min dotter Natasja!

Hur mår ni? Ack, gråt icke, lille Pjotr! Ser jag så förfärlig ut, att jag skrämmer dig från vettet? Ack, du vet inte att jag är din ende far.

Min stackars flicka! Ta väl hand om din lille bror. Han har ingen annan än dig.

Peter (kommer in) Vad är detta? Detta är ingen plats för småbarn. För ut dem genast!

Vem har låtit dem komma in hit? Och vad gör du här, Alexej?

För resten, det var bra att jag fick se dig tidigare än väntat.

Jag har några nya frågor att ställa dig.

Gå ut med de andra, Katenka. Vi talas vid sedan.

(Katarina ser sig nödsakad att köra ut guvernanten och barnen och går själv ut efter dem.)

Sätt dig, Alexej Petrovitj.

Alexej (sätter sig) Vad är det?

Peter Har du skrivit detta brevet? (visar honom ett brev) Alexej (läser det) "Jag skriver detta för att övertyga er alla om att jag alltjämt lever vilka rykten ni än får höra om mig." Ja, det skrev jag i Neapel.

Peter Frivilligt?

Alexej Nej, under tvång.

Peter Hur så?

Alexej Vicekansler Schönborn i Wien bad mig skriva ett offentligt meddelande hem till alla mina vänner i Ryssland om var jag var och varför,

30

så att jag därigenom skulle behålla all min prestige här hemma.

Jag tror att det var kejsarens idé. Om jag inte skrev det så skulle kejsaren inte längre kunna underhålla mig.

Peter Och varför skriver du då: "Jag ber er alla nu att inte överge mig nu," och varför är ordet "nu" överstruket båda gångerna?

Alexej (rodnar) Det vet jag inte. Jag minns inte. Det är nog vanliga plumpar.

Peter Är du säker på att du aldrig någonsin varken i handling eller tanke har velat min död? Är det alldeles säkert?

Alexej En son har ingen anledning att önska sin faders död så länge fadern är hans fader.

Peter Har jag icke alltid varit din fader?

Alexej (är tyst) Peter Du behöver inte svara. Tolstoj!

Tolstoj (kommer in) Ja, lille far.

Peter Hämta hit dem.

Alexej Vilka?

Peter Du får se.

(Tolstoj kommer in med Jevfrosinja. Hon är helt okänslig och frånvarande.)

Alexej Jevfrosinja!

Peter Välkommen, min blivande svärdotter!

Alexej (vill störta fram till henne) Peter Håll, min son! Ni är inte gifta ännu!

Alexej Jevfrosinja! Varför är du så blek? Vad har de gjort med dig? Var är vår son?

Peter Nå, Jevfrosinja, tänk nu på din son! Svara nu uppriktigt!

Du känner till detta brev, ty du har själv givit det åt mig.

Skrev tsarevitj det själv eller under tvång?

Jevfrosinja Han skrev det helt och hållet frivilligt.

Peter Varför?

Jevfrosinja För att underhålla oppositionen i Ryssland.

Peter Opposition är det samma som uppror. Nå, min son, ljuger hon, eller ljuger du?

Alexej Jevfrosinja, vad har de gjort med dig? Jag känner inte igen dig. Hur kan du ljuga så?

Peter Han säger att du ljuger, Jevfrosinja. I så fall måste jag låta tortera dig för att få veta den verkliga sanningen. Tänk på din son. Har du ljugit?

Jevfrosinja Nej. Tsarevitj önskade bli tsar och underblåste därför allt hopp i Ryssland om bättre tider.

Alexej Ingen önskade att jag skulle bli tsar utom du, Jevfrosinja.

Peter Han beskyller dig för lögn, Jevfrosinja. Jag måste tortera dig.

Alexej Nej, rör henne inte!

Peter Eller skall jag tortera dig i stället?

Alexej Ja, hellre det!

Jevfrosinja Var är mitt barn?

Peter För ut henne, Tolstoj. Nå, skall jag tortera henne för att hon ljuger, eller skall jag tortera dig för att du ljuger?

Alexej (väntar tills Jevfrosinja och Tolstoj är borta) Vad har du gjort med hennes son?

Peter Hon har ingen son.

Alexej Har ni mördat det?

Peter Barnet var dödfött.

Alexej Du ljuger!

Peter Icke mer än du, min son. Lögner bemöts bäst med lögner.

Bekänn att du har önskat mig död, att du har varit villig att ställa dig i spetsen för vissa upprorsledare här i Sankt Petersburg, i Moskva samt i Rostov, och bekänn att du har velat göra dig till tsar, så går Jevfrosinja fri.

I annat fall måste hon dömas och dödas för att ha försökt vålla

31

en Romanovs undergång. Ditt samvete har sista ordet, tsarevitj Alexej.

Jag vet hela sanningen, och du vet att jag vet den, ty du vet vad du har bekänt för en biktfar i Moskva.

Jag saknar blott bevis. Om du icke ger mig det måste Jevfrosinja dö.

Alexej Om du berättar vad ni har gjort med hennes barn skall jag ge dig beviset.

Peter (oberörd) Nåväl. Ditt pris är skäligt: sanning för sanning.

Din son Ivan ströps samma dag som han föddes och ligger nu i sprit på mitt laboratorium.

Han kommer att ingå i min kollektion av monster.

Du vet att jag tidigare har samlat dvärgspädbarn, siamesiska tvillingar och andra monster. Ivan Alexejevitj Romanov tar priset i samlingen såsom enda medlemmen av Rysslands evigt härskande dynasti.

Alexej (svimmar) Peter Stackars gosse. Han är färdig. Tolstoj! (Tolstoj kommer in.)

Tag hand om honom och för honom ut till fästningen Peter Paul.

Han har lovat oss den sista bekännelsen.

Om han inte skriver den själv får vi förfalska den. Och hämta hit Sjafirov.

Jag måste kungöra ett nytt manifest som förklarar för hela världen hur det gick till när tsarevitj Alexej genom fortsatta stämplingar gjorde sig ovärdig den fulla förlåtelse som han hade erhållit annars. (Tolstoj bugar sig och går.)

Peter (gnuggar händerna) Det hela går som smort! Min egensinnige son har satt sin sista potatis; efter det att han övergivits och förråtts av sin hustru samt förstått hur vi var tvungna att ta livet av den nyfödde bara för hans halsstarrighets skull har han ingenting mera att leva för.

Dock kan jag inte ta livet av honom utan vidare.

Jag kan aldrig göra något sådant utan Guds välsignelse.

Därför skall jag utbedja mig om den av min heliga kyrka, och Gud nåde de heliga prelaterna om de inte godvilligt ger mig den!

Akt V. Scen 1. 17 juni 1718. Senatens audienssal i Sankt Petersburg.

Ministrar, senatorer, generaler, guvernörer, officerer, överkrigskommissarier, bojarer, stolniker, okolnitjer med mera till ett sammanlagt antal av 127 stycken plus tsar Peter den store.

Peter

Ärade medlemmar av min egenhändigt ihopskrapade överdomstol, väl medveten om att ingen av er egentligen vet varför ni är kallade hit, skall jag ge er en kortfattad förklaring. Om några minuter kommer en anklagad att bli ställd inför rätta inför er, vars liv eller död det blir er sak att avgöra.

Denne anklagade är min före detta son före detta tsarevitj Alexej Petrovitj Romanov, Rysslands värste landsförrädare genom tiderna, en drinkare och horkarl, en upprorsman och anarkist, en fadermördare och en kyrkofientlig fanatiker.

Ni vet alla vad han är anklagad för, ni kan icke ha undgått att ta del av de åtskilliga manifest rörande hans person som kungjorts över hela landet, och det återstår blott för honom att få försvara sig inför en opartisk domstol.

Bevismaterialet är otvetydigt, ni kommer alla att få ta del av dokument och bekännelser under rättegångens fortskridande som är skrivna av honom själv.

Och jag vill nu inleda denna session med att för er belysa mitt eget bryderi i denna affär i egenskap av den anklagades fader.

Jag vände mig till vår allerheligaste statskyrka och frågade alla de högsta

32

biskoparna, metropoliterna, arkimandriterna och hieromonakerna i landet till råds i denna särskilt för mig så kinkiga fråga. Ovillig att begå någon synd framförde jag till dem alla mina samvetsbetänkligheter: jag var offrets far och kunde vara alltför partisk i saken, och jag hade redan lovat honom min fullständiga förlåtelse både muntligt och skriftligt om han blott uppriktigt bekände och ångrade sin skuld, och däri just ligger knuten: ända intill denna dag har han icke bekänt allt och ännu mindre visat någon som helst ånger i saken.

Vi har att göra med den envisaste människan i världen: han vägrar att bli som vi.

Jag skall nu läsa upp det högsta prästerskapets svar till mig. (tar fram ett dokument) "Efter mycket eftertänksamt överläggande har vi kommit fram till att denna sak helt och hållet sorterar under den världsliga domstolen och icke under den andliga.

Enligt lag stiftad av den allerhögsta makten i landet har densamma icke att inhämta sina undersåtars mening i någon sak utan bestämmer helt själv vad den vill och icke vill utan några råd av lägre myndigheter.

Emellertid är det vår plikt att anföra nio exempel ur Gamla Testamentet som anbefaller hårdhet mot en otuktig och olydig son samt sju exempel ur Nya Testamentet som anbefaller mildhet i liknande fall.

Vår plikt är allenast att döma över anden.

Må köttet och blodet döma över köttet och blodet."

Kort sagt, allt vad de allerheligaste prästerna behagar att säga är blahá blahá.

Vi står alltså ensamma och måste utan kyrkans hjälp avgöra vad som är riktigast att göra i denna statsangelägenhet. Nå, nog talat om detta.

Ni vet nu vad saken gäller. För in den anklagade!

(Tsarevitj Alexej föres in av fyra officerare med dragna sablar.)

Läs upp anklagelserna, vicekansler Sjafirov!

Sjafirov (läser) Före detta tsarevitj Alexej Petrovitj Romanov anklagas härmed – för grov förskingring av statliga medel samt stöld ur statskassan, – för ett otuktigt leverne som icke anstår en kronprins, – för att ha vållat sin gemål Charlotta Christina av BraunschweigWolfenbüttelns död genom misshandel och förskjutning, – för att ha organiserat en opposition i landet riktad mot regeringen, – för att ha hädat vår heliga kyrka, – för att ha stiftat sammansvärjningar mot sin fader tsarens liv, – samt för att utan sitt lands, sin regerings eller sin fader tsarens tillåtelse ha begivit sig utomlands i akt och mening att hetsa upp Europa mot Ryssland, vilka planer även delvis hann genomföras.

Tsarevitj Alexej har alltså sammanfattningsvis gjort sig skyldig till försök till anstiftan av världskrig, försök till anstiftan till revolution, samt försök till anstiftan av fadermord. Därtill kommer mordet på hustrun prinsessan Charlotta Christina av Braunschweig-Wolfenbütteln. (tystnad) Peter Vi har hört anklagelserna. Vad svarar den skyldige? Skyldig eller icke skyldig?

Tolstoj (för sig själv) Nu ramlar han väl ner på sina knän igen och tigger om förlåtelse under tårar. Det har vi sett förut.

Alexej (blek och mager, reser sig) Ärade herrar, jag känner er alla. Med vad rätt dömer ni mig?

Endast Gud har rätt att döma mig, ty endast han är fri i detta land.

Till och med kyrkan har tagit sin hand från denna rättegång.

I denna sal finns inte ens en Bibel. Och vilka är ni, ärade herrar?

33

Jag känner er alla. Många av er kan inte ens läsa och ännu mindre skriva.

Man behöver icke ha studerat juridik utomlands för att omedelbart fatta att denna så kallade rättegång är ett falsarium, en skenrättegång, en rättsvidrig lögn från början till slut, vars enda syfte är att få världen att gå på den bluffen att rättvisa har skipats.

Hur kan någon av er döma mig? Tsaren själv är part i målet, och alla ni andra är hans trälar. Det gäller även dig, Sjafirov, dig, Pjotr Tolstoj, snart greve, dig, Mensjikov, min förförare på order av tsaren, dig, Sjeremetjev, och dig, Rumjantsev, som hade mördat mig om jag icke återkommit till Ryssland. Ni är ofria män allesammans – vad tsaren befaller er att säga, det säger ni.

Denna domstol är en mask framför laglöshetens och tyranniets ansikte.

Har ni hört sagan om vargen som satte sig till doms över lammet?

Detta är en vargdomstol. Hade jag aldrig så rätt så skulle ni ändå döma mig.

Men över er alla skall framtiden och det ryska folket döma.

Jag är folkets vän, och det är mitt enda brott.

Jag ensam i min faders härskarfamilj har haft hjärta för folket.

För varje duktig man som förgicks genom byggandet av denna stad på det lösaste och värsta moskitträsket i den ryska världsdelen blödde mitt hjärta mer än vad tsaren har blött under hela sitt liv.

Och de ryssar, ingrer, ester, finnar och svenskar som offrades för denna stad var mellan hundra tusen och två hundra tusen individer. Gud har räknat dem alla.

Där har ni ert tsardöme och er framtid i dess hägn, aristokrater och militärer.

Peter är förvisso stor, han är den störste, men han är så stor att inte bara Ryssland, Baltikum och Polen kvävs under honom, utan med dem kvävs hela världen.

Själva jorden stönar av smärta. Hör ni inte? Ser ni inte det gråa folket på gatorna och hur de mera är skuggor än människor av det lidande som tsar Peter den store ensam har vållat dem?

(Sorlet stiger och faller, men ingen gör något eftersom tsaren sitter stel och stum.)

Varför tiger du, far? Är det så ovant för dig att höra sanningen?

Du borde ha låtit din Rumjantsev ta livet av mig genast i Neapel, så hade du sluppit se och höra mig mera.

Men eftersom ditt dåliga samvete har gett mig en viss respit får du skylla dig själv.

Här är jag, den nakna sanning som du har bekämpat i hela ditt liv.

Din egen vanära är större än min. Hela Europa vet hur du svor vid Gud och hans domstol att du skulle förlåta mig allt om jag blott återvände.

Har du förlåtit mig allt? Tänker du förlåta mig allt? Det värsta är, att jag har gjort dig intet ont, och det kommer du aldrig att kunna förlåta mig.

Du ville göra mig lika ond, grym och blodtörstig som du själv var, och det att jag vägrade bli det kommer du aldrig att kunna förlåta mig.

Du frossar i att egenhändigt hugga av dina släktingars huvuden och strypa mitt barnbarn medan jag alltid har vägrat att ens rikta det minsta lilla onda ord emot dig.

Allt vad du säger är lögn, och så är hela ditt livsverk, detta det största och mäktigaste riket i världen, som bara är en enda stor tom bluff.

Din vanära skall vara Rysslands vanära för evigt, far.

(Nu bryter tumultet ut.)

Spridda röster Tysta ner honom! Majestätsbrott! Han är från vettet!

För ut honom! Bort med honom!

(Tsaren förblir som en stenstod. Det dämpar församlingen.)

Alexej Du är den förste monark i historien som offentligt inför hela världen har dragit din egen tronföljare av ditt blod inför rätta och som även egenhändigt ämnar utgjuta hans blod.

34

Men detta blod skall komma över dig och alla dina efterföljare och över hela Ryssland och bloda ner hela Rysslands framtid för gott så länge Ryssland förblir så mäktigt som du har gjort det.

Peter (reser sig mödosamt. Alla är dödstysta inför vad han skall komma att säga.

Slutligen skriker han:) Jag förbannar dig!

Alexej (lugnt) Och jag förbannar dig.

Peter (skriker) Jag yrkar på dödsstraff!

Alexej (som förut) Du skulle ha dödat mig i stället för min nyfödde son.

Peter Han vet inte vad han säger! Han ljuger! Jag ska flå honom levande!

Förbannade skitunge! Vänta bara! Jag ska piska tarmarna ur honom!

Släpp fram mig!

Alexej Du börjar bli våldsam.

Tolstoj Stoppa tsaren!

(Denne försöker ta sig över bänkar och bord. Han börjar tugga fradga, och lemmarna börjar rycka på honom. Ögonen rullar.

Men han når fram till tsarevitj och lyfter denne upp i luften med en hand om halsen.)

Han slår ihjäl honom! Rädda honom!

(Stort tumult. Alla störtar omkring alla. Tsaren och Alexej försvinner i mängden. Kalabalik.)

För ut tsarevitj!

(Tsaren ligger i vanmakt på golvet omgiven av alla när tsarevitj slutligen förs ut blödande från ett sår i pannan. Slutligen kommer tsaren åter till sans och reser sig i sin fulla längd med rullande ögon.

Han är fasansfull i sitt vanvett.)

Peter (skriker) Ni hörde alla hans vanvett! Jag kräver att han döms till tortyr för att få fram de bekännelser som saknas!

Han har förolämpat hela det ryska rättssystemet!

Jag yrkar på tortyr tills han bekänner alla sina komplotter mot staten och sin fader!

Tolstoj Ers härlighet torde inse att det inte är lämpligt....

Peter Dra för fan i våld, din förbannade lakej! Vill du inte bli greve längre?

Jag skiter i vad ni tycker allesammans! Tsarevitj skall torteras tills han krossas! Se därtill, Tolstoj! Du skall få instruktioner. (blänger omkring sig) Den som det inte passar kan dra åt helvete!

(Sorl och diskussioner. Sjafirov träder fram.)

Sjafirov Eders nåd, den av eder allerheligaste högsta överdomstolen dömer härmed samfällt tsarevitj Alexej till tortyr, på det att ytterligare bekännelser om antirysk verksamhet må framtvingas.

Peter Bra! Peter Andrejevitj Tolstoj, se till att domen verkställs!

Du skall få skriftliga direktiv av mig före aftonen!

Tolstoj (bugar sig) Ja, ers majestät.

Peter (till Sjafirov) Upplös församlingen!

Sjafirov Härmed är hans väldigaste majestäts kejserliga överdomstols första session avslutad. (klubbar beslutet.)

(Församlingen upplöses. Tsaren är glad mitt bland de sina och mottager gratulationer till att allt avlöpte så väl.)

Scen 2. Tsarevitj i fängelset.

(Han är svårt skadad av tortyr. Doktor Blumentrost är hos honom och lägger nya förband på hans sargade rygg.)

Alexej Jag orkar inte längre, doktor. De har krossat mig.

Blumentrost Ligg stilla. Annars kan jag inte hjälpa er.

35

Alexej

Det är fåfängt att ni hjälper mig, doktor.

De plåstrar bara om mig för att få gissla mig mera.

Blumentrost De har ingen anledning att önska er död, och använder de knutpiskan på er en gång till kan ni icke överleva det. Er blodförlust är svår.

Alexej Se på min hand. Jag kan aldrig mera skriva.

Blumentrost Den kan bli bra, om ni ger den tid. Så. Nu är det nya förbandet på plats. Det är nu bara den unkna omgivningen som förhindrar er återhämtning.

(Tolstoj kommer försiktigt in.)

Alexej Släpp inte in honom! Han vill bara förgöra mig!

Tolstoj Tsarevitj! Jag är er vän. Jag har aldrig velat er annat än gott.

Hade inte jag varit hade ni varit död för länge sen.

Alexej Och det hade varit bättre. Genom att hålla mig vid liv har ni blivit mitt livs värsta plågoande!

Blumentrost Vad vill ni, herr Tolstoj? Er närvaro äventyrar prinsens hälsa.

Tolstoj Jag har en hälsning från prinsens blivande gemål....

Alexej Lever hon ännu? Får hon leva?

Tolstoj Ja, hon får leva. Och så snart ni kommer ut ur detta fängelse skall ni få gifta er.

Er styvmor Katarina tröttnar icke på att plädera för er sak inför tsaren.

Hon tror på er oskuld och har med sin mildhet ett välgörande inflytande på er nervöse fader.

Alexej Får jag träffa Jevfrosinja?

Tolstoj (sätter sig hos honom) Snart. Tsaren vill bara ha svar på tre slutgiltiga frågor.

Han har skrivit upp dem åt mig och ber er besvara dem skriftligt.

Blumentrost Herr Tolstoj, jag protesterar.

Alexej Ni bara pinar mig med att ömsom smeka mig och ömsom slita mig i stycken för att sedan smeka mig på nytt blott för att än en gång kunna slita mig i stycken.

För resten kan jag inte skriva längre. (visar sin i bandage inpackade hand.)

Ni lät mig hänga så länge att lederna förstördes.

Tolstoj (till Blumentrost) Kan han skriva?

Blumentrost Ej läsligt.

Tolstoj Det gör ingenting. Han får ändå skriva efter min diktamen.

Nå, tsarevitj. Jag skall göra allt för att ni skall få träffa Afrosia igen redan här om ni bara besvarar de tre små frågorna.

Alexej (trött) Vad är det för frågor?

Tolstoj Ett. Varför ville du inte på något sätt hörsamma tsaren?

Visste du inte vilken synd och skam det är för en son att icke lyda sin far?

Två. Varför var du så djärv och förmäten utan någon fruktan för straff?

Tre. Varför valde du att försöka försäkra dig om tronen genom andra vägar än genom lydnad, som hade varit den enda rätta?

Dessa är hans tre frågor som han ställer dig av personligt intresse och icke för att locka dig i någon fälla eller använda svaren som bevismaterial.

Alexej (trött) Och vad vill du att jag skall svara?

Tolstoj Jag har ditt färdiga svar med mig.

Egentligen behöver du bara sätta ditt namn under.

Alexej Jag har redan för tre månader sedan bekänt allt, och ändå kräver ni nya bekännelser av mig. Alla som jag har namngivit, alla mina vänner som bara ville Ryssland väl, har ni avrättat, och ni har inte avstått från att stegla och halshugga biskopar och präster.

Har ni låtit min mor vara i fred efter den förödmjukelsen ni lät henne genomgå?

Den heliga nunnan har ni inför hela Ryssland gjort till dess lastbaraste sköka.

Och jag fick själv se hur ni spetsade hennes enda vän, som bara ville hjälpa henne att hjälpa mig, genom ändtarmen på en påle. Avsiktligt packade ni in honom i pälsar så att han inte skulle frysa utan dö så långsamt och plågsamt som möjligt.

36

Och hur många sammansvärjningar och komplotter och hemliga underjordiska revolutionsråd har ni därmed kommit på spåren? Inte en enda!

Därför att det aldrig har funnits några! Alla dessa goda hederliga borgare och präster som ni har plågat ihjäl för min skull var goda konstruktiva samhällsmedlemmar som bara vågade öppet diskutera sina politiska åsikter.

Peter den store har skapat åt sig världens största nation för att få så många människor som möjligt under sina vingar att fritt få plåga ihjäl.

Tolstoj Skriv bara under, tsarevitj, så får du frid sedan.

Alexej Och vad är det då jag skriver under?

Tolstoj Bara ditt eget livs historia. Den förkunnar att anledningen till din olydnad var den, att du hellre föredrog att umgås med präster och poper än med vanliga människor, varför din utbildning kom av sig, att din djärvhet och förmätenhet kom sig av samma sak, och så vidare.

Alexej Vad händer om jag inte skriver under?

Tolstoj Då får du tjugofem nya slag med knutpiskan.

Alexej Jag binds då fast på nytt med händer och fötter och sträcks ut medan blodet piskas ur kroppen. Då är jag sedan inte mycket värd mer för Jevfrosinja. Och vad svarar jag på den tredje av frågorna?

Tolstoj Det tredje svaret är i stil med de tidigare.

Alexej Vad svarar jag?

Tolstoj Svaret är logiskt. Eftersom du gjort dig förlustig av tsarens kärlek genom din olydnad och därigenom förlorat din arvsrätt hade du inget annat val än att söka dig till din närmaste släkting utomlands och be honom om hjälp mot tsaren.

Alexej Det gjorde jag aldrig.

Tolstoj Nej, det står inte så heller.

Det står bara att det var anledningen till att du sökte dig utomlands.

Blumentrost Ni kan inte plåga tsarevitj längre nu, herr Tolstoj.

Tolstoj Låt honom bara skriva på, så går jag sedan.

Alexej Vill du mig verkligen väl, Peter Andrejevitj?

Tolstoj Om du någonsin kommer levande ut härifrån så kommer det i så fall att enbart ha varit min förtjänst.

Endast jag har kunnat övertyga din styvmor Katarina om din oskuld.

Alexej Far får som han vill det i alla fall.

Om jag inte skriver under själv så förfalskas min namnteckning.

Därför är det ingen idé att jag skriver under.

Ni får skylla er själva som har förstört mina händer.

Hälsa tsaren min far att jag inte längre är skrivkunnig och lyckligtvis ej heller har orkat läsa vad han ville få mig till att bekänna, som skulle ha avgjort min rättsliga dödsdom.

Tolstoj Nåväl, tsarevitj. Jag kan själv se att era händer är förstörda.

Alexej Tack, Peter Andrejevitj. Då tror jag på er goda vilja. Farväl.

Tolstoj Farväl, min prins. (bugar sig och går.)

Blumentrost Ni skulle ha skrivit under ändå, tsarevitj.

Alexej Var inte orolig. När dokumentet bärs fram inför tsaren är det redan underskrivet. Tolstoj är en mästare i att förfalska urkunder.

Han har inte översatt Macchiavelli till ryska utan att ha förstått honom.

Blumentrost Och ni vet inte vad ert namn står skrivet under.

Alexej Nej, det vet jag lyckligtvis inte. (ler mot Blumentrost. Denne blir förskräckt.)

Blumentrost Såja, det är dags för er att sova, tsarevitj.

Alexej Hur många dagar till tror ni att jag lever, doktor Blumentrost?

Blumentrost Det är årsdagen för firandet av segern vid Poltava om en vecka. Överlever ni till dess har ni klarat er.

Alexej Tack, doktor.

37

Scen 3. Sjafirov ensam framför ridån.

Han läser upp två dokument för publiken.

Sjafirov

"År 1718, den 22 juni. På de punkter som herr Tolstoj har förelagt mig svarar jag, tsarevitj Alexej Petrovitj Romanov, följande.

Ett. Orsaken till min olydnad gentemot min far är den, att jag i min barndom endast hade umgänge med min mor och tjänstepigor, av vilka jag endast lärde mig lek och falsk gudaktighet.

De kunskaper som min fader ålade mig att inhämta, såsom praktiska och militära vetenskaper, lärde jag mig aldrig på grund av lättja och ovilja därtill.

Då far ofta var ute på fälttåg passade Vjazemskij och Narysjkin på att ytterligare skilja mig från min faders rätta väg i det att de lockade mig in i dryckeslag tillsammans med präster och munkar, vilket band mig ännu fastare till kyrkan och skilde mig ännu mer från mina plikter såsom tronföljare.

Småningom lärde jag mig genom dem att fatta avsky för allt vad min fader stod och gick för.

Två. Att jag var djärv och förmäten och icke fruktade för straff kom sig dels av min medfödda vanart och dels av prästerskapets uppviglande av min dåliga natur.

Tre. Sålunda skild från min faders enda rätta väg genom laster och utsvävningar och därigenom hotad med arvlöshet hade jag inget annat val än att söka mig utomlands och där genom kontakter med kejsaren av Österrike, min svåger, söka uppnå mitt politiska mål med utländsk militär hjälp, samtidigt som jag behöll kontakten med mina lejda upprorsmän i hemlandet och brevledes underblåste all upprorsanda.

Jag hade icke skytt några medel till att få min faders tron: hade jag fått rysk militär att ställa upp under österrikisk fana hade jag själv besoldat dessa trupper, och jag hade varit villig till att betala vilka mutor som helst för att få kejsarens ministrar att backa upp mig och vända Europa emot Ryssland. egenhändigt undertecknat, Alexej." (tar fram det andra dokumentet) "Med anledning av denna bekännelse avkunnar Överdomstolen i Sankt Petersburg den 24 juni 1718 enhälligt följande dom: "Vi undertecknade, ministrar, senatorer och medlemmar av de militära och civila stånden, hava enhälligt och utan meningsskiljaktighet efter moget övervägande och enligt vårt kristliga samvete, enligt Guds bud i Gamla och Nya testamentet, enligt Evangeliets och Apostlarnas heliga skrifter, de heliga fädernas och kyrkolärarnas canones och kyrkomötesbeslut, de romerska och grekiska kejsarnas och övriga kristna härskares stadganden liksom ock enligt det ryska rikets lagar rättvist prövat och dömt, att tsarevitj Alexej, för upproriska anslag mot sin fader och härskare och en sedan åratal närd traktan efter sin faders tron under sin härskares och faders livstid med hjälp icke allenast av upprorsmakare utan även av främmande trupper och med utländskt kejserligt bistånd till hela vårt rikes fördärv, må berövas sitt liv.

38

I statens tjänst, furst Mensjikov, Peter Andrejevitj Tolstoj, storamiral Apraksin, kansler Gotovkin, vicekansler Sjafirov, med flera, med flera." (rullar ihop dokumenten och går ut.)

Scen 4. Fängelset.

Blumentrost Dessa ryssar är då inte kloka. Vad fan skulle det vara bra för att hissa upp tsarevitj en andra gång i vippgalgen och gissla honom med knutpiskan?

Trodde de verkligen att han hade något kvar att bekänna?

Dessutom lär hans dödsdom redan ha förkunnats offentligt.

Om han ändå skall dö, varför plågar de honom då ytterligare före döden?

Hade inte jag varit där hade de råa barbarerna piskat ihjäl honom.

Han är ju bara skinn och ben. En sådan kan man inte prygla.

En officer Herr doktor! Tsarevitj är döende! Var är kommendanten?

Blumentrost Förvånar det er att han är döende? Kommendanten sitter där inne.

Officeren Herr kommendant, tsarevitj måste få en präst. Han är döende.

Kommendant Är han döende? Han får inte dö ännu. Det vore en skandal. Ändå bad jag bödeln att prygla honom milt. Förbannade bödel!

Vi får skicka efter garnisonsprästen. Hämta honom genast.

Officeren Ja, herr kommendant.

Blumentrost Vad händer om han dör?

Kommendant Tsaren vill ha ytterligare bekännelser av honom innan han dör.

Han har inte berättat tillräckligt mycket om den hjälp han fått av sin mor för tsaren.

Här är nu prästen. Goddag, fader Matvej. Tsarevitj lär vara döende.

Matvej Måste jag höra hans bikt? Jag vill inte bli inblandad i hans bortgång.

Kommendant Du måste. Du är den enda prästen här, och vi kan inte låta honom dö utan präst.

Matvej (på knä och med knäppta händer) Ack, förbarma er, ers högvälborenhet!

Jag har hustru och barn och kan få tråkigheter om jag hör hans bikt!

Jag kan bli dragen inför domstol! Jag är inte van vid sådant.

Blumentrost (avsides) Av rädsla för tsaren låter alla tsarevitj dö.

Kommendant Jag tar på mig allt ansvar. In nu och välsigna honom.

Ni kanske har tur. Han kanske inte har något att bikta.

Matvej Nåväl, jag får väl försöka klara av det då. Men Gud nåde er om han sedan inte dör eller om han blir befriad, så att jag blev kallad i onödan! (in till tsarevitj) Nå, din stackare, vad har du gjort?

Alexej Är du en präst?

Matvej Ja, och en helig sådan. I faderns och sonens och den helige andes namn, amen. (gör korstecknet) Alexej Är du här för att bikta mig?

Matvej Ja, och för att ge dig sista smörjelsen.

Alexej Är jag så nära slutet?

Matvej Dom säger så.

Alexej Bara jag slipper se min far en gång till så överlever jag nog.

Och du är här för att bikta mig? Känner du till den bestämmelsen, präst, att ni andliga fäder för det hemliga kansliet måste inrapportera allt vad ni får höra genom bikt som kan röra staten och regeringen?

Matvej Ja, tyvärr, tsarevitj.

Alexej Om jag yppar något som rör tsaren, kommer du då att anmäla det?

Matvej Ja, ty det måste jag, tsarevitj. Jag har hustru och barn och måste tänka på min egen säkerhet.

39

Alexej

Dra då åt helvete med hela din förbannade kyrka!

Ut härifrån! Ni har prostituerat den heliga ryska kyrkan!

En kyrka som förråder bikthemligheter är ingen kyrka längre!

Den är bara ett politiskt instrument i händerna på galningar och rovdjur!

Försvinn! Jag spyr ut din förbannade nattvard om du försöker ge mig den!

Din och kyrkans helighet under nuvarande former är rena hädelsen mot Gud! Ut! (jagar ut prästen med att kasta föremål efter honom.)

Matvej Aldrig mer att jag tar emot bikt av ett helgon! (flyr) Blumentrost Den prästen hade bråttom.

Kommendant Fick han höra så fasliga bekännelser?

Blumentrost Bäst att jag går in och ser om tsarevitj ännu lever. (går in) Lever ni, min prins?

Alexej Tyvärr, gode doktor. Släpp inte in någon mer biktfader.

Jag har ingenting mer att bikta.

Blumentrost Ert samvete har från början varit så rent att ni har fått alla syndare på er.

Alexej Men någon slutgiltig bikt och sista smörjelse får jag ändå inte.

Kommendant (utanför, ställer sig i givakt) Ers nåd!

Peter (kommer in, åtföljd av Tolstoj, Sjafirov, Mensjikov, Apraksin, Dolgorukij och några till.) Är tsarevitj vid god vigör?

Kommendant Doktorn är inne hos honom just nu.

Peter Vi behöver en bödel. Kan ni skaffa fram honom?

Kommendant (svarar inte, men kallar till sig officeren, viskar i hans öra, varpå denne lämnar scenen för att hämta bödeln.)

Blumentrost Jag tyckte jag hörde röster. Väntar ni besök, tsarevitj?

Alexej Vem skulle det vara?

Blumentrost Då fruktar jag det värsta.

Peter Lås upp, herr kommendant!

(Kommendanten låser upp och släpper in tsaren och ministrarna.)

God dag, min son.

Alexej (svarar inte, drar sig närmare väggen) Blumentrost Ers majestät, tsarevitj är icke i det tillståndet att han kan ta emot besök.

Peter Kan han inte ens ta emot besök av sin egen far? Är det icke en kär plikt för en far att besöka sin son när denne ligger sjuk och kanske rentav är döende?

Vem kan hålla en far borta från sin son när denne får sista smörjelsen?

Alexej Vad vill ni, far?

Peter Jag vill veta sanningen. Du döljer fortfarande det viktigaste.

Du har inte velat säga något till din sista biktfar. Vad döljer du?

Vad har du kvar på ditt samvete som du inte vill avslöja?

Jag vet att du falskeligen har beskyllt många för brott som de inte har begått för att skydda andra som är dina medbrottslingar.

På det sättet har du skickat många oskyldiga i döden.

Vem har du glömt att ange? Svara!

Alexej (tiger) Tolstoj Ta det lugnt, lillefar. Ni skrämmer bara upp honom.

Blumentrost Jag vill bara påminna om att er son svävar mellan liv och död.

Att göra honom upprörd nu kan bli fatalt för honom.

Peter (skriker) Det skiter jag i, förbannade pedant! Ut med honom!

Var är bödeln? Häng upp honom! (Blumentrost avlägsnas.)

Vill inte bödeln komma? Häng upp honom, säger jag!

Tolstoj Lillefar, det är nog inte lämpligt.... Tsarevitj kan ändå inte svara mera.

Peter (skriker) Häng upp honom, säger jag!

(Bödeln kommer med två soldater.)

40

Bödeln Herre, doktorn säger att fången inte tål en omgång till.

Peter (skriker) Häng upp honom, säger jag! Eller skall jag göra det själv?

Alexej Far, skona dig själv.

Peter Tig, förbannade skitunge! Häng upp honom!

(Soldaterna binder Alexejs händer. Hans svårt sargade rygg blottas, och han hängs upp.)

Tolstoj Lillefar, vad vill ni egentligen att han skall bekänna?

Peter Tig, din förbannade skithund! Har jag bett dig öppna munnen kanske? Inte?

Håll då din förbannade käft tills jag tvingar dig att öppna munnen!

Han skall bekänna allt! Allt!

Ge mig knutpiskan! Ni är ena förbannade såsklumpar allihop!

Vilken bödel! Har du aldrig sett en avrättning förut? Hit med smällaren! (rycker den till sig och klatschar med den mot golvet.)

Nu ska ni få se på fan, era djävlar!

Blumentrost (ställer sig i vägen) Ers majestät, det behövs inte, såvida ni inte vill prygla ett lik.

Peter Dra åt helvete, din pestfis! (till Tolstoj) Vad menar karln?

Blumentrost Herre, jag kan se att tsarevitj inte längre andas.

Tolstoj Ta ner honom kvickt!

(Alla hjälps åt utom tsaren. Tsarevitj läggs på britsen.

Blumentrost undersöker honom snabbt.)

Blumentrost Han har avlidit.

Peter Det här kommer att stå er dyrt, mina herrar. Ni har tagit livet av en fånge innan han hunnit avslöja alla sina hemligheter.

Blumentrost Med respekt, ers majestät, men det tycks inte bekomma er att er förstfödde son är död.

Peter Jo, jag är förbannad. Jag är förbannad för att han har lyckats fly från mig, den listige jäveln! Det här skall ni få äta upp, ni som har pryglat ihjäl honom!

Ut härifrån! Ut, allihop! Dra åt helvete med er! (kör ut dem ur cellen) Tolstoj Låt oss lämna tsaren ett ögonblick ensam med sin döde son.

(Alla går ut utom tsaren. Ljuset minskas så att man endast ser honom och den döde.

Tsaren tittar tyst på den döde på en och en halv meters avstånd.

Efter en andlös tystnad börjar han småningom skratta.

Han skrattar lågt först, men småningom växer det. Han kan inte hejda sig.

Han vänder sig mot publiken och skrattar och skrattar.

Det är ett stort hemskt bullrande skratt. Han gapskrattar under en à två ändlösa minuter innan han äntligen börjar lugna ner sig och skrattet avtar.

Slutligen tystnar han nästan helt och går ut efter de andra alltjämt då och då småskrattande för sig själv.

Ett ögonblick ännu ser man den avlidne innan ridån går ner.)

Slut.

41

Efterskrift Peter Andrejevitj Tolstoj blev av tsaren belönad med grevetiteln för sina insatser i affären Alexej, och kapten Rumjantsev befordrades till major. Även Jevfrosinja belönades, gifte sig och fick barn och levde i 30 års trygghet till sin död även om hon aldrig fick se sitt barn med Alexej.

Tsarens andre son och tronarvinge Peter avled nästan fyra år gammal den 16 april 1719. Tsaren fick inga fler söner som överlevde födelseåret.

Peter den store avled den 28 januari 1725 endast 53 år gammal sex år efter sin son och Karl XII och fyra år efter freden i Nystad, som tillförsäkrade Ryssland Baltikum för all framtid. Efter honom blev hans gemål Katarina kejsarinna, som under hans sista år flitigt hade bedragit honom. Efter henne blev tsarevitj Alexejs son med sin första gemål Charlotta, Peter II, tsar men avled efter tre år på själva sin bröllopsdag. Därmed utslocknade ätten Romanov på svärdssidan.

Furst Mensjikov, tsarevitj Alexejs förmyndare, efter Peter den store Rysslands mäktigaste man, misslyckades med att få sin dotter gift med tsar Peter II och förvisades sedermera till Sibirien var han ensam och övergiven dog i elände och dryckenskap.

Peter den stores första gemål, tsarevitj Alexejs moder Jevdokia, överlevde sin son, sin man och sin sonson och avled först 1731 i ett kloster, var hon efter en berg-och-dallivsbana av hisnande upphöjelser och groteska förödmjukelser slutligen sökt och funnit sin frid.

Copyright  Christian Lanciai 1985

42

Dubbelgångaren historisk filosofisk tragedi i fem akter Personerna: Fem etablerade akademiker Adolf Hitler, misslyckad konstnär Thomas Mann, författare Albert Einstein, vetenskapsman Richard Strauss, komponist Sigmund Freud, psykolog Stefan Zweig, humanist Fem soldater i första världskriget (den femte är en ordonnans) Fyra bayerska politiker Friderike Zweig, Stefan Zweigs första hustru President von Hindenburg Josef Goebbels, nazist Hermann Göring, dito Wilhelm Furtwängler, dirigent Neville Chamberlain, brittisk premiärminister Benito Mussolini, italiensk diktator Lotte Zweig, Stefan Zweigs andra hustru Två brittiska socialtjänstemän Bruno Walter, dirigent Heinrich Himmler, nazist Riksdagsmän, soldater, nazister (i akt 3 scen 1) samt neutrala tågpassagerare (i akt 4 scen 3) Pjäsen är en studie i den tysk-judiska tragedin 1914-1945.

Handlingen försiggår i Europa och Amerika.

Wiens etablerade akademiker, första världskrigets tyska skyttegravssoldater, de bayerska politikerna och de brittiska socialtjänstemännen kunde förslagsvis gestaltas av samma skådespelare.

Hitlerscenerna är tänkta som i början realistiska och seriösa för att småningom bli allt mer karikatyriska (akt 4 scen 1) och slutligen totalt spåra ur (akt 5 scen 1).

Vissa scener är direkt historiska, exempelvis akt 3 scen 1 och akt 4 scen 2-3, medan andra är direkt parodiska, framför allt mötet i München. Den viktigaste rollen är Hitler, som liksom verklighetens Hitler bör uppvisa hela skalan från löjlighet till vansinne. Den bästa rolltolkningen av Hitler någonsin var Charlie Chaplins.

Utom på historiska fakta bygger dramat på hur Stefan Zweig upplevde Hitler och hur han som humanist ställde sig till honom. Utom Stefan Zweigs egen tragedi ger därmed dramat även en psykologisk skildring av Hitlers karaktär och motivationer, hur han kunde anförtros all den makt han fick av tyska folket och hans oundvikliga urartande som diktator.

Copyright  Christian Lanciai 1985

43

Dubbelgångaren.

Akt I. Scen 1. Wien.

Det inre av ett akademiskt palats. Fyra styrelseledamöter kring ett bord.

En femte kommer in.

Den femte (A) Mina herrar, det står en ung man här utanför som är mycket missbelåten över att ha blivit underkänd av akademin. Han insisterar på att få tala med er.

B Vem är den unge mannen?

A En viss Adolf Hitler.

B Jaså, den bråkstaken. Kör ut honom bara. Han är färdig här.

A Ursäkta mig, men jag har försökt. Han ger sig inte. Jag blir bara inte av med honom.

B Vad vill han då?

A Jag är rädd att han bara är här för att gräla.

B Nå, vi får väl behandla honom då. Vi har ju haft med okvalificerade dilettanter som inte insett sin begränsning förut, eller hur, mina herrar? de andra Jo. B Släpp in honom, eftersom han söker sanningen.

(Hitler släpps in.)

Nå, unge man, vad kan vi göra för er?

Hitler (efter en paus)Vad menar ni med att beröva mig min framtid?

B Unge man, det här är ingen teater. Låt oss inte överdriva. Er framtid är er sak. Det enda vi har att göra är att se till att skolan producerar fullgoda arkitekter.

Hitler Jag vet att jag är bättre som målare än som arkitekt, men för det är jag inte okvalificerad som arkitekt.

B Det är vår sak att bedöma den saken. Själv är ni alltför partisk för att rättvist kunna bedöma er förmåga i förhållande till andras. Och om ni är bättre som målare – varför söker ni då inte in i Konstakademin?

Hitler Det har jag gjort.

B Kom ni in?

Hitler Nej. B Det förvånar mig inte.

Hitler Hur vågar ni vara så förmäten att ni menar er rättvist kunna bedöma min konst? Hur vågar ni ta er rätten att inverka menligt på en sann konstnärs öde?

B (skrattar, till de andra) Hör på den! Unge man, med all respekt för er stora dårskap, men ni blir aldrig någon konstnär. Ni saknar all originalitet, ni är vårdslös och har inget sinne för skönhet.

Hitler Menar ni att de kladdar bättre som i Frankrike målar färger utan konturer, djunglar utan proportioner och mänskor utan anatomi?

B Vi befattar oss lika litet med så kallade impressionister som med sådana äventyrare som ni, herr Adolf Hitler. Ni stör rytmen och harmonin med ert destruktiva självsvåld. Något annat än sådant i karaktärsväg har vi ej lyckats se i era inventioner. Lyd ett gott råd och skaffa er ett hederligt arbete.

Hitler Det är för min spetsiga näsas skull! Ni tror att jag är jude!

B Vad inbillar ni er?

Hitler Hela Wien sjuder av antisemitism, och ni gör mig till ett offer för den, bara för att min farfar kanske var jude!

B Seså, unge herr Hitler, ta er samman och hetsa inte upp er. Här sysslar vi inte med antisemitism. Faktum är, att flera av våra främsta understödjare och

44

ledamöter är judar själva. Ni är inte riktigt frisk. Jag råder er att uppsöka ett vilohem.

Att hetsa upp er så där vållar bara oro och disharmoni i er omgivning.

Hitler Ni bereder mig mitt livs värsta förödmjukelse!

B Seså, unge man, jag sade ju er att detta var ingen teater. Ni spelar bara teater. För ut honom, Lubitsch. Han är färdig här.

Hitler (när han förs ut) En dag skall ni respektera mig!

B Det tvivlar jag starkt på, så som ni bär er åt. Ni kan ju inte umgås som folk.

Hitler Ni skall få se! En dag....(körs ut) B Vilken skrikhals! Som om vi inte redan hade nog av nervösa överkänsliga och egocentriska konstnärer! Men när det kommer hit en drummel som inte ens kan dra en rak linje och som ändå menar sig vara överlägsen, så går det för långt. Han kan möjligen någon gång lära sig riva hus och göra det ordentligt, men den mannen kommer aldrig att kunna göra något konstruktivt. Jag hoppas han inte prövar in här fler gånger.

Scen 2. Schweiz.

Thomas Mann Nå, mina herrar, vad tänker ni egentligen om kriget?

Einstein En olycklig tillfällighet.

Mann Hade det kunnat undvikas?

Richard Strauss Nej. Det låg i luften.

Freud Jag är av samma mening. Indirekt önskade alla bildade och politiskt medvetna detta krig, och därför var det ingen som stoppade det.

Mann Vad anser du, Stefan?

Stefan Zweig Jag kan inte riktigt hålla med er andra. Det är riktigt att ingen gjorde något för att stoppa detta krig, och varför gjorde ingen det? Därför att ingen trodde på att ett sådant krig var möjligt. Ingen var så galen att han kunde tänka sig möjligheten av ett sådant krig. Ingen kunde ta det på allvar förrän det var ett faktum. Och fortfarande kan ingen ta det på allvar, och därför pågår det ännu.

Freud Nu sjunger han arior igen.

Mann Förklara närmare vad du menar. Menar du att det hade kunnat stoppas?

Zweig Om någon hade kunnat ana krigets verklighet hade hela mänskligheten som en man förhindrat det. Nu bara anades krigets verkliga ansikte av bara halva mänskligheten, som endast vagt uttryckte en skamsen fruktan, medan den andra halvan av mänskligheten blint lät sig ledas av ödet utan att fråga efter vart det bar hän.

Einstein Och vart bär det hän? Kriget är ett faktum, och det rasar som värst. Men det måste ta slut någon gång. Och vad kommer då?

Strauss Mera krig.

Freud Ja, så har det alltid varit. Det ena kriget har givit det andra. Det har bara varit en tidsfråga hur länge freden mellan två krig har varat.

Zweig Men kan inte detta krig anses vara så fruktansvärt att det måste väcka världen till besinning? Vi kunde ingenting göra för att förhindra kriget. Låt oss då i stället göra allt för att underblåsa den fred som måste komma efter kriget.

Strauss Vad kan vi göra?

Zweig Du som är musiker kan inte göra mycket annat än fortsätta musicera, men vår fysiker här i vår mitt har ett stort ansvar inför framtidens vetenskap, som han med sina överlägsna teorier kan leda i en bestämmande riktning.

Vår vän doktor Freud här kan knappast göra annat än analysera och dokumentera krigshetsarnas farliga undermedvetna när det redan är för sent, medan

45

du och jag, Thomas Mann, som båda är författare bör se det som vår plikt att predika mot kriget. Men du har tyvärr redan ställt din penna i tysk-nationalistisk tjänst.

Mann Det har jag gjort av övertygelse.

Zweig Ingen klandrar dig. Jag hoppas bara att du slipper ångra det.

Mann Är du oförskämd?

Freud Bråka inte nu, mina herrar. Var det finns två judar finns det tre åsikter, och här är vi fyra judar, så visserligen finns det minst fem saker att bråka om, men blir världen bättre av det? Och det är ju världsförbättrare som ni vill vara och inte vanliga judiska bråkmakare.

Einstein Vad menar du egentligen själv om kriget, doktor Freud, du som är insatt i människosjälens djupaste skrymslen? Tror du att något gott kan komma av det?

Freud Förvisso. Världen blir av med mycket ont, mycket destruktiv energi, många ohälsosamma regeringar och får ett välbehövligt nytt politiskt ansikte – kort sagt, genom kriget har världen plötsligt inte haft det tråkigt längre för första gången på mycket länge. Den kommer att vakna upp och energiskt ta i tu med en ny verklighet. Det värsta som kriget kan medföra är att någon fattar en sådan kärlek till dess världsomvälvningsegenskap att han tar det som en förevändning till att så fort kriget är över börja förbereda nästa. Jag menar, att risken med att förändra världen så drastiskt som människan gör det nu är att hon sedan inspirerad av resultatet kan vilja förändra den ännu mera drastiskt.

Zweig Jag hörde av Romain Rolland att det går ett rykte om att det ryska kejsardömet redan har störtats.

Freud I så fall följer nog Tysklands och Österrikes monarkier inom kort med i fallet.

Zweig I så fall banar det väg för demokrati i hela Europa.

Freud Eller för någonting värre än demokrati.

Zweig Vad menar du?

Freud Har ni inte hört talas om socialismen, mina herrar? Det är den som har igångsatt detta krig och som ämnar ödelägga hela världen för att få behärska den.

Den har börjat i Ryssland. Därifrån kommer den att vältra fram över hela Europa, om ingenting stoppar den. Men ingenting kan stoppa den. Ty den är mänsklighetens undermedvetna, och det tränger alltid fram vilka fatala konsekvenser det än kan medföra.

Einstein Ni talar profetiskt, herr doktor.

Mann Tyskland blir aldrig socialistiskt.

Freud Ingenting kommer att splittra Tyskland utom socialismen.

Strauss Jag tror inte heller att doktor Freud har rätt på denna punkt. Tyskland är alltför högmodigt för att någonsin kunna bli en socialiststat.

Freud Ingen socialism kan bli farligare än socialismen i det tyska högmodets gestalt.

Einstein Herr doktor, ni skrämmer oss.

Freud Det är meningen. Jag dryftade dessa tankegångar ingående med min lärjunge Carl Gustav Jung härom dagen, och han bekräftade mina värsta farhågor. Tyskland har ännu aldrig i historien fått möjlighet att spela ut sin fulla kompetens. Genom detta världskrig kommer Tyskland att få chansen. Och jag hoppas för min egen del att jag kommer att få slippa se hur Tyskland tänker utnyttja detta tillfälle.

Zweig Jag förstår er, doktor Freud.

Freud Roligt att någon gör det.

Strauss Jag betvivlar starkt berättigandet av sådana farhågor.

Freud Ni har anledning att ta avstånd från dem då ni som Wagners efterföljare själv rider högt på det tyska högmodet.

Mann Jag tar också avstånd från doktor Freuds spekulationer.

Freud Gör ni det, Thomas Mann? Då blir ni aldrig en god författare.

Einstein Jag tror det är bäst att vi skiljs såsom vänner medan tid är.

Zweig Men låt oss åter diskutera frågan så snart kriget är över.

46

Einstein En god idé. Då har säkert alla fått nya teorier att komma med.

Freud De gamla, som vi nu trampar varandra på tårna för, är då glömda för de nya, som vi då skall ha anledning att mera eftertryckligt trampa varandra på tårna för.

Zweig Låt oss nöja oss med det.

Mann Vad skall ni göra under tiden, doktor Einstein?

Einstein Vända upp och ner på alla konkreta begrepp som kan ge människorna småaktiga anledningar till krig. Och ni, herr författare?

Mann Ge Tyskland en ny identitet efter den som det kommer att förlora.

Freud Det kommer ni inte att lyckas med.

Mann Och vad tänker ni göra, doktor Freud?

Freud Ingenting.

Mann Ingenting?

Freud Nej. Ni förstår, felet med människan är att hon gör för mycket. Ni, Richard Strauss, kommer väl att fortsätta vulgarisera musiken i disharmonisk riktning i Wagnersk stil, men vad tänker ni under den närmaste tiden ägna er åt, Stefan Zweig?

Zweig Jag tänker skriva ett judiskt pacifistiskt drama riktat mot kriget.

Freud Det låter vettigt. Judendomen ensam har alltid överlevt alla krig. Den kommer till och med att överleva kristendomen.

Strauss Doktor Freud, ni spekulerar alltför mycket i det omedvetna.

Freud Det är mitt yrke.

Einstein Adjö, mina herrar.

Strauss Adjö, doktor Einstein. (Einstein går.)

Freud Adjö. Vi ses efter kriget. (går) Zweig Förhoppningsvis i en nyktrare värld.

Strauss Nykter blir den aldrig så länge musiken finns.

Mann Er musik förleder världen. Musiken är en demonisk uppfinning att påverka det farliga undermedvetna med.

Strauss Jag vet.

Zweig Adjö, mina herrar.

Mann Adjö.

Strauss Adjö. (De gå.)

Scen 3. En löpgrav i kriget.

Soldat 1 Han är konstig, den där Hitler.

Soldat 2 Inbillar han sig verkligen att vi ska vinna kriget?

Soldat 3 Han är den enda optimisten i Tyskland.

Soldat 2 Jag har aldrig begripit mig på österrikare.

Soldat 4 Nej, dom ä ena riktiga asiater. Dom har alltid trott sig kunna diktera villkor för tyskarna fast vi alltid har golvat dem.

Soldat 1 Men den här Hitler är annorlunda. Honom golvar man inte.

2 Ingen skulle bli mer förvånad än jag om vi förlorade kriget så länge han levde.

1 Han har fått järnkorset.

3 Ja. 4 Pass på! Nu kommer han! Ta betäckning!

3 Lika dyster som alltid.

Hitler (in) Sitter ni och pratar illa om kriget nu igen?

4 Fan ta kriget och dig med! Det är tack vare såna som du som kriget aldrig tar slut!

Hitler Och det är tack vare sådana som ni som vi har riskerat att förlora det.

4 Så länge du lever får vi blöda och slåss i fyra år till utan att vi vinner.

47

Hitler Du ska få se att kriget blir avgjort vilken dag som helst. Vi har haft lysande framgångar hela våren och stått bara fem mil ifrån Paris....

3 Är du blind och galen, människa? Har du inte hört att Österrike kapitulerat? Har du inte hört att Ludendorff blivit vansinnig? Har du inte hört att Amerikas trupper är oss fullkomligt överlägsna?

Hitler Jag tror inte att det finns amerikaner med i kriget som kämpar emot oss förrän jag får möta en sådan ansikte mot ansikte.

Har ni inte hört att vi har besegrat Ryssland? Vi har ju erövrat hela Ukraina! Hur kan vi då längre förlora, när vi äntligen kan koncentrera alla våra resurser på enbart västfronten?

3 Och vad säger du om Österrikes kapitulation?

Hitler Ett illvilligt rykte, som våra fiender sprider bara för att stäcka vårt mod. Ni går då på vad som helst, era klentrogna ynkryggar. Om någon kom här och försökte inbilla er att kejsaren begått självmord skulle ni omedelbart börja gråta och lägga ner vapnen och gå hem. Och när ni kom hem skulle ni till er förvåning få smörj av era fruar för att ni gick på sådana lösa rykten. Ni duger ingenting till. Ni tror ju på ingenting.

3 Tror du på nånting då?

Hitler Jag tror på Tyskland. Jag tror inte Tyskland kan förlora.

2 Det skall en österrikare till för att tro på Tyskland.

Hitler Tig, din imbecilla idiot! Sannerligen säger jag eder, de verkliga fienderna till Tyskland är inte fransmännen eller engelsmännen utan alla dem som uppfostrar alla våra défaitistiska rötägg! Vårt tyska folks verkliga vedersakare är alla de religiösa parasitmakarna, de socialistiska strejkledarna som hindrar vårt folk från att arbeta, de slappa lärarna som i stället för att ge någon moraliskt uppbygglig undervisning bara sitter och tråkar ut eleverna så att de ingenting lär sig och framför allt lättjespridarna framför alla andra: de giriga judarna, som bara utnyttjar och utsuger andra för att själva få kunna lata sig. Vad Tyskland skulle kunna bli stort och effektivt om man rensade ut alla parasiter och drönare som bara för att odla sin egen tröghet bromsar utvecklingen! Jag tål inga slashasar! Om de tyska ledarna var en aning mera intresserade av framtiden och en aning mer psykologiska, så att de kunde ha vett att utrensa alla odugliga byråkrater, så skulle vi vinna kriget i ett nafs!

2 Halleluja! Han predikar också.

4 Korpralen predikar.

Hitler Jag menar allvar! Ni ser mig som en dåre och flinar åt mig, men det är er det är synd om, för ni vet inte själva hur dåligt regerade ni är. Om det fanns en smula omdöme i den tyska statens ledarskap så vore ni inte här, utan ni vore hemma vid era arbeten hos era familjer med ett ärorikt vunnet krig bakom er.

1 Och du själv då, Adolf Hitler? Vad gjorde du före kriget? Arbetade du duktigt? Studerade du flitigt? Försörjde du hederligt dina närmaste? Var du lyckligt gift?

(De andra soldaterna skrattar.)

Hitler Ni skrattar åt mig. I hela mitt liv har jag tänkt, vilket inte någon av er någonsin har gjort. Jag medger att jag aldrig har förvärvsarbetat, men i stället har jag utforskat livet och levt bland de fattigaste. Jag känner Wiens och Nürnbergs och Münchens kloaker, bakgator och unknaste ungkarlshotell. Jag kan livet. Jag kan människan. Jag kommer från botten. Ingen av er har gått in för att lära känna det mänskliga lidandets fulla vidd, men jag har gjort det. Jag känner folket, och den meriten slår i längden alla akademiska meriter, titlar och intyg. Genom mina psykologiska insikter har jag ett grepp om pudelns kärna i tyskhetens historia, en sak som ingen av er har något hum om, och ändå är den kunskapen den rätta vägen in i framtiden för Tyskland. Jag ensam kan ge Tyskland en värdig framtid.

2 Nu börjar han igen.

4 Tig, din snusmumrik, och gå och predika för fältprästen i stället.

48

3 Det är tur för oss att du aldrig blir mer än korpral, för om du blev det skulle du omvända alla européer till tyskendomen.

Hitler Vänta bara. Den dagen kanske kommer. Kriget är inte slut ännu. (en ordonnans kommer in) Ordonnansen Viktiga nyheter. Regeringen i Berlin har slutit vapenstillestånd med fienden.

1 Inga sådana skämt, tack. Det är inte roligt.

2 Det är förstås kejsaren personligen som har kapitulerat.

Ordonnansen Kejsaren är avsatt.

Alla Vad! Ordonnansen Han har abdikerat. Det blir en demokratisk regering i Tyskland så småningom.

Hitler Vet hut, karl! Vad är det för amsagor du drar?

Ordonnansen Tyskland har kapitulerat på alla fronter.

Hitler Du ljuger, din skurk! Du är här för att utsprida allmän défaitism på uppdrag av någon hög jude eller marxist!

Ordonnansen Nej, jag är här på order från högkvarteret. Här är mina papper.

Läs själva. Det är inte Hindenburg och Ludendorff som har kapitulerat, utan det är regeringen själv som har undertecknat freden. (De ser på pappren.)

3 Det är faktiskt sant.

Hitler Det får inte vara sant!

1 Det är sant.

2 Vi får fara hem. Hurra!

4 Hurra! (2 och 4 dansar omkring arm i arm med varandra och tjuter av glädje.)

Hitler Sluta! Det är inte alls roligt! Det är en judisk komplott!

1 Du är alltid som minst rolig när du drar fram ditt judiska komplex, Adolf. Du vet mycket väl att vi alla vet att din farfar mycket väl kan ha varit jude, och du kan aldrig bevisa att han inte var det. Din näsa förråder ditt påbrå, det hjälper inte hur mycket du än försöker gömma den bakom din löjliga mustasch, och mest av allt är det ditt judiska hat som förråder ditt judiska blod.

Hitler (flyger på honom skummande av raseri och tar honom om strupen) Du har ingen rätt att förolämpa min familj!

4 Han är galen.

3 Skilj dem åt! (Man skiljer de stridande åt.)

1 Hitler, din tönt, om du inte hade järnkorset skulle jag gärna ha befriat världen från din närvaro.

Hitler Så talar en tysk soldat till en som han tror att är jude. Jag är ingen jude. Ingen är mindre en jude i världen än jag. Jag är fläckfri. Den som tror att jag är jude skrattar jag ut!

1 Om du någonsin får en hög position så skall i proportion därtill du bli utskrattad av världen för dina judiska grillers skull.

Hitler Skrattar bäst som skrattar sist.

1 Du är sannolikt den enda på hela fronten som inte är glad åt att kriget är över utan som hellre vill fortsätta slåss och till och med tvinga dina egna landsmän att fortsätta slåss.

Hitler Är jag då den ende att uppleva den oerhörda skymf mot Tysklands stolthet och ära som detta fredsbeslut innebär? Hade Ludendorff och Hindenburg fått bestämma hade det aldrig blivit fred! Vi höll ju på att vinna! Det är judarna i riksdagen! De kan med sina pengar och sin list genomföra vilken korruption som helst!

3 Nu är han där igen.

Ordonnansen Det är inte så. Österrike har nödgats kapitulera, och om Tyskland vill slippa få kriget in på sitt eget område och se sina städer förstöras måste det sluta

49

fred nu. Vårt lands krafter är uttömda, medan de allierades och Amerikas bara växer.

England har besegrat Turkiet, som är fullkomligt upplöst. Bulgarien har också kapitulerat. De allierade har hotat tränga in i Tyskland söderifrån genom Österrike och München.

Hitler Det är ju absurt! Tysklands krafter kan aldrig uttömmas! Ludendorff hade aldrig tillåtit en sådan neslig moralisk bankrutt! Detta hade aldrig hänt om andra än slashasar hade fått bestämma! Regeringen är mutad av judar och utlänningar!

Ordonnansen Var försiktig med vad ni säger, herr korpral. Ni kan förlora er soldatpension.

Hitler Jag skulle hellre ha dött än upplevat denna dag. Skall Tyskland falla och jag stå ensam kvar? Aldrig! Tyskland får aldrig och skall aldrig falla! Aldrig skall jag vila innan Tyskland har fått sin fulla upprättelse!

3 Nu yrar han igen.

4 Dra åt fanders, din galning! Det hade kanske aldrig blivit krig om vi hade sluppit sådana idioter som du och kejsaren.

Hitler Vänta bara! Jag skall väcka er alla till besinning innan den dagen är slut som börjar nu!

3 Vilken dag?

Hitler Den dag, vars gryning vi inte har sett ännu men som skall komma för Tyskland.

1 Kom, låt oss gå. Låt honom vara ensam med sitt älskade krig.

(De andra gå.)

Hitler Vi har just inträtt i natten, men jag ensam vet, att denna natts yttersta vanära och mörker skall leda till den starkaste ljusaste klarhet och dag som världen har skådat. Och jag är den som skall dra upp denna begravda sol och detta begravda Tyskland ur djupet. (går) Scen 4. I Schweiz.

Strauss Nå, mina herrar. Här är vi nu igen. Kriget är slut. Vad gör vi nu?

Zweig Vad kan vi annat göra än att reflektera över den stora förintelsen?

Mann Den gamla världen har gått under, men ur den har det fötts en ny.

Zweig Håller du fortfarande fast vid din nationalism, Thomas Mann?

Mann Jag är övertygad om att den nu behövs mer än någonsin. Aldrig har nationalistisk uppbyggelse varit angelägnare för Tyskland än nu. Tyskland är i alla fall det land som drabbats hårdast och orättvisast av alla nationer.

Zweig Näst efter Österrike.

Mann Ja, men Tyskland är en större nation, och därför blir också Tysklands lidanden större. Österrike är ju reducerat till nästan ingenting. Det ville ju knappt ens fortsätta existera efter huset Habsburgs fall. Men Tyskland kan aldrig upphöra med att existera vad som än händer.

Freud Ja, ditt sätt att medverka till Tysklands uppbyggelse är i alla fall ofarligt, herr författarkollega. Aldrig har tyskhetens civiliserade ram varit lösare än nu, och du håller dig i alla fall inom ramen.

Zweig På många sätt är det en fantastisk tid som börjar nu. Aldrig har Europa haft ett så konstruktivt politiskt utgångsläge som det har nu.

Mann Hur menar du?

Zweig Jag menar att hela Europa är fullkomligt pacificerat. Dess arméer är sönderslagna, alla dess stora nationer har fått sin makt krossad, ingen nation i Europa är längre farlig för sin granne, och alla diktaturer är reducerade till demokratier.

50

Einstein Så du ser ingen fara i kommunismen, Bela Kuns terror i Ungern och de socialistiska terrorkuppförsöken i Bayern?

Zweig Kommunismen och socialismen är en filosofi och inte någon politik.

Sovjetunionen har självmant låtit Polen, Litauen, Letland, Estland och Finland bli självständiga efter socialistrevolutionen och erkänt dem som fria stater. Man kan inte ta parti emot Sovjetunionen utan att göra sig skyldig till orättvisa. Jag är helt övertygad om att Ryssland genom Världskriget fått lida mycket mer än Österrike och Tyskland tillsammans.

Einstein Den bästa filosofi i världen kan bli lidande av att den får politisk makt.

Det är ett faktum att Sovjetunionen fortfarande är en diktatur om än den är den sista kvarvarande diktaturen i Europa.

Strauss Doktor Einstein vill påstå att diktaturer alltid är farliga. Och jag menar också att man aldrig får blunda för dem.

Mann I så fall är ingenting farligare för Tyskland än alla socialdemokrater och kommunister som vill upprätta en tysk socialiststat efter ryskt mönster.

Strauss Du sa det. Tyskland har aldrig varit i större social och politisk fara än vad det är nu.

Freud Ni borde vid min själ bli politiker allihop. Ni är lika nyktra och idealistiska som Weimarrepubliken.

Zweig Gud bevare vår vän Walter Rathenau som gav oss den.

Strauss Du är alltför pro-judisk, Stefan Zweig. Det kan ge dig dåligt rykte.

Zweig Hur då, menar du?

Strauss Du kan ge intryck av att vara något ensidig i din kulturuppfattning.

Zweig Faktum är att ingenting har betytt så mycket för den tyska kulturens uppsving under 17- och 1800-talen som den tyska judendomens utveckling. Ingen beundrade och hjälpte judarna i Tyskland mer än Goethe, som är intimt förknippad med både Moses och Felix Mendelssohn. Det som Lessing påbörjade och Goethe fortsatte fullkomnades under 1800-talet, och vi är alla här utom du, Richard Strauss, barn av den tyskspråkiga judendom som nått en lika unik och universell ställning i Tyskland som den sefardiska judendomen nådde i Spanien under medeltiden. 1800–talets tyska andliga odling har nått högre höjder än vad någon annan nation i världen har kunnat uppvisa, och det har kunnat ske genom ett synnerligen fruktbart samarbete mellan judendom och kristendom. Judendomen är i Tyskland öppnare, liberalare och mera universell än vad den är någon annanstans i världen.

Einstein Vi måste medge att han har rätt.

Freud Ja, vi har nått en så hög nivå att vi inte kan nå någon högre. Härifrån kan det endast bära utför.

Mann Hör på den olyckskorpen!

Strauss Förklara vad ni menar, herr professor.

Freud Jag drar mina slutsatser ur historiska fakta. Den israelitiska judendomen nådde sin höjdpunkt i och med byggandet av Salomos tempel, vilket följdes av Salomos omedelbara moraliska förfall och staten Israels splittring.

En ny höjdpunkt nåddes i och med byggandet av Herodes tempel, som på nytt omedelbart följdes av Jerusalems undergång.

En ny höjdpunkt nåddes i Spanien under medeltiden, varpå Ferdinand och Isabella utrotade den spanska judendomen 1492.

En ny höjdpunkt nåddes i Tyskland under 1800–talet.... (tystnad) Einstein Jag hörde senast idag en pamflett uppläsas som lade skulden för det förlorade kriget på judarna.

Strauss Det är skönt att slippa vara jude.

Einstein Det är skönt att ha en sådan som du ibland oss judar, herr Strauss, även om jag föredrar Bach.

51

Zweig Faktum är dock att Weimarrepubliken existerar och fungerar och att den är god. Så länge den består har ingen jude i Tyskland eller Österrike något ont att frukta.

Freud Man kan aldrig vara nog rädd. Fruktan är alltid berättigad. Det är tryggare att frukta och ha någonting att frukta och veta vad man fruktar än att bli tagen av skräcken på sängen när man är som minst förberedd därpå.

Mann Vad skulle då kunna hända, doktor Freud? Vad har vi att frukta?

Freud Har verkligen ingen av er närmare studerat Tysklands unika politiska aktuella situation? Aldrig i historien har en så latent mäktig stat som Tyskland befunnit sig i en liknande situation. Tyskland förlorade icke kriget, vi släppte inte in en enda utländsk soldat på tysk mark, men Tysklands tvangs till en förnedrande kapitulation ändå och förödmjukades till det yttersta genom rigorörsa och omöjliga fredsvillkor som var lika absurda som omänskliga.

Kort sagt, Tyskland har gjorts till syndabock för det stora Världskriget, och det känner varje tysk och österrikare omedvetet i sitt hjärta.

Faran är att något politiskt geni kan bli medveten om denna universella undermedvetenhet hos de tyska folken och börja spela på dessa de ömmaste av alla tyska strängar.

Kort sagt, någon skulle kunna utnyttja situationen till sin egen fördel.

Resultatet skulle kunna bli en ödesdiger lavin av nationalhysteri jämsides med en dynamisk nationalenergiurladdning som snarast skulle kunna ha en effekt liknande effekten av en atomsprängning och dess kedjereaktion. Kort sagt, det skulle kunna uppstå en politisk situation som ingen skulle kunna kontrollera.

Zweig Jag förstår er, doktor Freud.

Freud Roligt att någon gör det.

Einstein Er liknelse med effekten av en atomklyvning är mycket intressant. Vi lever i en tid av oerhörd energiutveckling och -urladdning och inte bara inom vetenskapen.

Strauss Det är bara inom musiken vi saknar den expansionen. Musiken har nått sin gräns. Den kan inte bli vackrare efter romantikernas avslutade värv. Puccini och Sibelius är nästan de sista som alltjämt är nyskapande.

Mann Du själv då?

Strauss Jag är en enfant terrible som bara duger till att korrumpera musikens traditionellt harmoniska väsen. Jag känner mig som en musikens degenerator.

Zweig Dock är Rosenkavaljeren ett underbart verk.

Strauss Ja, det gjordes ännu på den gamla goda tiden före världskriget, då världen ännu var vacker.

Freud Där har vi nyckelordet – "den gamla goda tiden". Detta uttryck fanns inte före kriget, men efter kriget har man fått höra det oftare för varje dag. Det är som om hela den civiliserade mänskligheten efter kriget med förkärlek börjat ägna sig åt att längta tillbaka till "den gamla goda tiden", som om den nya tiden var fördärvad och dödsdömd. Och det kanske den är. Det är nästan som om den nya tiden uteslutande var skapad av och för politiska galningar och sämre mänskor. Men är det inte ansvarslöst att liksom i ett alkoholrus eller drömtillstånd glömma världen och bara tänka på den tid som var? Häri tror jag ligger den civiliserade mänsklighetens största fara.

Zweig Jag är därvidlag av annan mening.

Mann Förklara dig.

Zweig Jag tror att världen och civilisationen kommer att finna sin räddning om inte rentav sin framtid just i reflektionen över en svunnen tids stabilitet och i illusionen om dess paradis.

Strauss (vid fönstret) Ett ögonblick, mina herrar. Här går en pojke utanför på gatan och skriker ut förfärliga nyheter.

52

Mann Vad då?

Strauss Det är det jag inte kan höra riktigt. Vänta. Det verkar som om Walter Rathenau hade blivit mördad.

Mann Vad! Zweig Det får inte vara sant.

Strauss Det är tyvärr sant. Han har blivit skjuten på öppen gata i München.

Einstein Vem kan ha haft någon glädje i att ta livet av den som gav oss freden och Weimarrepubliken?

Freud Det tyska folket, som omedvetet börjar reagera emot sin stora nationella förödmjukelse.

Zweig Det är förfärligt.

Mann Det är vidrigt.

Einstein Låt oss gå, mina herrar, men låt oss träffas igen om ett par år. Så som situationen förändras från dag till dag kommer vi snart igen att ha mycket att tala om.

Mann Ja, nu måste vi alla reflektera över den begynnande terrorismen.

Zweig Förblir du tysknationalist?

Mann Alltid.

Einstein Farväl, mina herrar. (går) Strauss Jag hoppas bara man slipper emigrera.

Freud En dag kanske du påstår motsatsen. På återseende, mina herrar, före nästa krig.

Zweig I så fall hoppas jag att vi aldrig ses, så att det aldrig mer blir något krig.

Freud Låt oss träffas ändå, Stefan, även om det blir utomlands.

Zweig Du är den enda kloka och nyktra av oss, och du är den enda som ingenting gör.

Freud Jag vet, och det är mycket nog. Adjö tills vidare. (går) Strauss Adjö, mina vänner. (går) Mann Efter dig, käre kollega. (Zweig ut.)

Sist går jag, som mest tror på det Tyskland, som håller på att gå under.

Akt II. Scen 1. En ölkrog i München.

(Fyra män omkring ett bord.)

1 Vem är denne herr Hitler?

2 En märkvärdig österrikare. Han har aldrig förvärvsarbetat i hela sitt liv, han har inga som helst akademiska meriter, han kan inga utländska språk, han har inte läst mycket men är ändå ett geni.

3 På vilket sätt?

2 Han har politiska idéer som jag närmast skulle vilja karakterisera som oemotståndliga. Han är just vad ett sådant litet parti som vi är behöver för att bli något. Han har en makalös initiativkraft.

3 Nå, det blir intressant att träffa honom.

(Hitler kommer in, sjaskig och ovårdad.)

2 Här kommer han.

1 (reser sig) Goddag, herr Wolfgang Hitler.

2 Adolf!

1 Förlåt, (hälsar på nytt) herr Hitler.

4 Vi har hört mycket gott om er.

3 Är ni engagerad i de tyska arbetarnas sak?

53

Hitler Jag är engagerad i alla tyskars sak.

3 Vi kallar oss Tyska Arbetarpartiet.

Hitler Varför inte?

1 Herr Dämlich här har hört er tala och blivit imponerad.

Därför har ni fått en inbjudan hit till oss i kväll.

Hitler Det tackar jag för.

4 Är ni intresserad av politik?

Hitler Det har jag alltid varit.

2 (till 1) Han har framför allt en häpnadsväckande förmåga att tilldra sig damer.

1 Är han gift?

2 Nej. 1 Är han homosexuell?

2 Nej. 1 Vad är han då?

2 Ledig.

1 Då passar han oss.

3 Herr Hitler, ni lär ha häpnadsväckande åsikter i judefrågan.

Ni är känd för att icke skräda orden i era anföranden.

Hitler Min åsikt om judarna är att de utsuger och parasiterar på samhället samt att de skändar vår ras.

4 Det var starkt uttryckt.

Hitler Det var rakt på sak. Men inte bara judarna är skyldiga.

3 Skyldiga till vad?

Hitler Till Tysklands olycka.

1 Får man fråga, vem är då skyldig till Tysklands olycka?

Hitler Slappheten! De eländiga byråkrater som fuskade bort Tysklands seger i Världskriget och gav upp för ingenting, alla de besuttna och rika, främst judar, som lever på den etablerade trögheten och på att så litet skall hända och förändras som möjligt, alla de statsanställda som daltar med parasiterna, de religiösa fromlarna, judarna och katolikerna, och alla dem som ligger staten till last – de som lever på socialbidrag för att de inte vill arbeta, alkoholister, narkomaner och sinnessjuka.

Vad Tyskland behöver är en revolution som rycker upp landet med rötterna och planterar om det i bättre jord. Landet saknar fast ledning efter kejsarens moraliska bankrutt. Vad jag först och främst kräver politiskt av folket är att de börjar anstränga sig en smula för att få Tyskland ordentligt på fötter igen. Folket måste lära sig att man ingen lön får utan arbete. Bara så börjar de arbeta energiskt igen. Jag vill utrota slentrianen i Tyskland och byta ut den mot storhet och kraft. Jag vill att det tyska folket skall kunna känna stolthet igen över sitt namn och sin nation. Jag vill övertyga tyskarna om att det lönar sig att anstränga sig.

4 Och vad vill ni göra med judarna, socialfallen och de sinnessjuka? Vill ni ta livet av dem?

2 En elak fråga, doktor Kraut.

4 Dock är den högst väsentlig i sammanhanget. Man slipper i politiken inte den sociala frågan. Herr Wolfgang Hitler har just yttrat sig tämligen drastiskt om judarna, socialfallen och de sinnessjuka. Jag vill veta om han menar allvar och är beredd att omsätta sin tanke i handling.

3 Herr Kraut, vi är här för att grunda ett nytt parti, inte för att diskutera.

2 Partipolitikens detaljerade program tar vi i tu med senare.

4 Men jag vill veta....

1 Tyst, doktor Kraut! Fortsätt, herr Hitler. Är ni beredd att hjälpa oss skaffa anhängare?

Hitler Jag börjar gärna från botten och hjälper er med allt ni vill.

54

3 Det är bra. Är ni villig att hålla ett föredrag i nästa vecka i samband med en tillställning i rådhuset? Det blir ungefär 30 åhörare.

2 Vi har redan sett att ni har förmågan att entusiasmera, engagera och övertyga.

4 (spydigt) En gatsopare skulle lockas av er.

1 Tyst, doktor Kraut!

4 Ni skulle få alla Münchens grovhuggare till anhängare.

1 Tyst, herr doktor! Är ni politiker eller schismatiker? Om ni inte är med oss och herr Hitler får ni gå.

4 Jag är varken för er eller mot er.

1 Då är ni mot oss, och då måste ni gå. Adjö, herr doktor Kraut.

4 (reser sig) Jag trodde, mina herrar, att vi skulle grunda en idealistisk rörelse som skulle göra något konstruktivt och inte en maffia.

Hitler Herr doktor, ni kommer att få ångra de orden.

4 Och er, unge man, kommer Tyskland bittert att få ångra att det någonsin släppte in innanför dess gränser. Adjö. (går) Hitler Låt honom gå. Vi behöver honom inte.

1 Jag hoppas verkligen att ni nu desto bättre infriar våra förhoppningar, när de har kostat oss vår äldste och klokaste medlem.

Hitler De gamla är till för att dö. De unga är till för att regera. Ungdomen är framtiden. Låt oss vända oss till dem och vända gårdagen och traditionerna ryggen.

2 Så talar en realpolitiker.

3 Vi är redan stolta över er, herr Hitler.

(De gå ut under vänskapligt samspråk med ryggklappningar m.m.)

Scen 2. Salzburg. En härlig utsikt över Salzburg och bergen.

Zweig Vad är det som har hänt egentligen?

Mann Ett kuppförsök.

Zweig Har den tyska regeringen störtats?

Mann Nej, orosstiftarna misslyckades lyckligtvis.

Zweig Vilka är dessa orosstiftare?

Mann Ett nytt parti som leds av en viss Adolf Hitler.

Zweig Ett lätt namn att komma ihåg.

Mann Egendomligt nog så är han lik dig som ett bär.

Zweig Mig? Mann Ja. Han har samma mustasch, samma ansiktsform, samma hårväxt men är några år yngre.

Freud Känn dig smickrad, Stefan. Du har en dubbelgångare som nästan lyckats omstörta Tyskland.

Zweig Så otäckt.

Mann Han lär vara en fruktansvärd retoriker som rycker massorna med sig genom sin dynamiska vältalighet. Hans möten är som effektiva frikyrkomöten: ingen lämnar mötet utan att ha blivit frälst. Jag skulle inte vilja ta risken att höra honom tala.

Freud De säger, att när han talar så upplever auditoriet det som så att han nästan står i fysisk kontakt med varenda åhörare. Därav blir särskilt damerna upphetsade.

Einstein Vilket studium för dig, Sigmund.

Zweig Hur länge har en sådan fara för världsordningen fått lov att existera?

Mann Han har domderat sedan 1920.

Zweig Sedan jag gifte mig med Friderike. (Friderike in.)

Friderike Mina herrar, era drinkar. (bjuder) Vill du ha din cigarr, Stefan?

Zweig Gärna. Kom sedan och sätt dig hos oss, Friderike. (Friderike går.)

Mann Är du lyckligt gift, Stefan?

55

Zweig Vilken fråga! Har du något tvivel? Om du har, så se dig omkring. Betrakta mitt slott litet närmare, och om du fortfarande tvivlar efter det så betrakta min trädgård, mitt paradis. Tvivlar du ännu efter det så betrakta den själsbefriande utsikten, världens vackraste. Tvivlar du ännu efter det så betrakta min hustru och hennes barn, och då kan du inte tvivla längre.

Mann Men det är inte dina barn.

Zweig Nej, det vet jag nog. Och det vet väl du också, att Friderike var gift förut och att barnen heter von Winternitz.

Mann Tog du henne från hennes man? En ful historia!

Strauss Förolämpa inte värden, Thomas.

Einstein Din avundsjuka hedrar dig inte.

Zweig Nej, mina herrar, inte så. Thomas Mann har helt rätt. Det är en ful historia. Den är så ful att den utlöste Titanic–katastrofen och första världskriget, och när jag beseglade min svaghet och förde henne till altaret kom Adolf Hitler in i världsbilden.

Freud Vad menar du med det? (Friderike återkommer.)

Zweig Skål, mina vänner! Vet du vad, Friderike? De frågade mig just om jag var lyckligt gift. Vad tror du jag svarade på det?

Friderike Du visste väl som vanligt inte vad du skulle svara.

Mann Nej, han svarade faktiskt.

Freud Han sade att hans förening med dig utlöste Titanic–katastrofen, världskriget och faktorn Adolf Hitler.

Friderike Vad alla mänskor tjatar om den där A. Hitler hela tiden! Vad har han väl gjort för att förtjäna en sådan uppmärksamhet?

Freud Det otäcka med honom är just att han väcker en sådan uppmärksamhet.

Einstein Han har försökt omstörta världsordningen.

Mann Han får massorna med sig.

Friderike Vad är 'massorna'?

Zweig En utmärkt fråga! Vad är massorna? Jo, massorna är en fantom som alla fruktar, ett spöke från den franska revolutionens tid, ett barbariskt ont som hör medeltiden till och inte längre existerar, ty civilisationens upplysning och framsteg har omöjliggjort dess djuriska vanvett.

Strauss Så talar elfenbenstornets självgode morsgris med sitt på det torra.

Freud Så du säger!

Zweig Nej, han har rätt. Visst lever jag i ett elfenbenstorn som självgodheten själv med idel lycka och paradis omkring mig, men gör jag fel i det? Har jag inte rätt att göra det så länge jag kan? Och så länge jag kan det har jag den utomordentliga friheten och möjligheten att få bjuda hem er och träffa er så mycket jag kan. Jag njuter av min självgodhet bara när jag kan få dela den med mina och Friderikes vänner.

Mann Du är lika vältalig som Hitler fast motsatsen.

Friderike Återigen detta förskräckliga namn! Jag tror jag går.

Zweig Nej, stanna, Friderike.

Friderike Nej, jag går, så att ni får diskutera färdigt den där Hitler en gång för alla så att vi slipper honom sedan. (går) Mann Nå, eftersom hon har gått så får väl Hitlertemat ersätta henne. Faktum är att det är intressant.

Zweig Jag delar inte din uppfattning. Jag föredrar min hustru.

Einstein Varför är det intressant?

Mann Därför att folket är med honom. Han har träffat folkets hjärtans innersta strängar. Han är vad det tyska folket har väntat på: mannen som vill återupprätta Tyskland ur dess vanära. Många ser honom som något av en frälsare.

Freud (ser på klockan) Då backar jag ur. När går nästa tåg, Stefan?

Strauss Lugna dig, Sigmund. Mannen i fråga kommer inte hit. Han är inburad.

Freud Det är farligt att sätta frälsare i fängelser. Det mår de bara bättre av.

56

Judarna beseglade det tvåtusenåriga problemet kristendomen med att slå Jesus i järn och göra honom till martyr. Hade de låtit honom gå hade världen och särskilt judarna mått mycket bättre. Likaså borde man ha vägrat att ta Hitler och hans mentalsjuke kompis Ludendorff på allvar. Ludendorff är en idiot men Hitler är värre: han är en galning.

Strauss Varför?

Freud Därför att han säger det som folk vill höra i stället för att säga vad som är rätt.

Det att han tilltalar folkets dunklaste instinkter visar att han eftersträvar makt till vilket pris som helst. Denne man är farlig för världen och aldrig farligare än som martyr i fängsligt förvar.

Einstein Han lär redan ha börjat arbeta på en bok i propagandistiskt syfte.

Zweig Vad jag hatar detta ord, som klingar så falskt i vårt nya århundrade: propaganda. Usch, vad det ordet får mig att kväljas! Det ordet står för ingenting annat än andlig prostitution.

Freud Just det. Man utnyttjar ordets och känslornas makt i egennyttigt syfte. Man övertygar genom lögn och gör den till lag.

Zweig Hur kan det finnas människor som inte genomskådar tom propaganda?

Einstein Hur kan det finnas människor som är onda? Hur är det möjligt när godheten ändå existerar? Det är samma fråga. Varför ljuger folk när de känner till sanningen?

Mann Ja, det är ett olösligt problem.

Strauss Tyskland är lyckligtvis på bättringsvägen nu efter den stora inflationen och under den duglige Stresemanns kanslerskap.

Freud Ja, men hur länge varar det? Aldrig kommer en sådan som Hitler att kunna flyga bättre än efter fängelsevistelsen, och sedan behövs det bara en ny nationalkatastrof, och så gör Hitler och hans vänner nya kuppförsök.

Strauss Jag är nog övertygad om att Hitler efter detta kommer att följa demokratins lagar. Annars släpps han aldrig mer in i politiken.

Einstein Han har inget annat val.

Freud Nåväl, är han en skicklig politiker så följer han hädanefter demokratins lagar.

Men i så fall är han en så skicklig politiker att han kan tillvälla sig makten på demokratisk väg. Och när han väl har makten får vi sedan se hans verkliga ansikte.

Och det ansiktet skulle inte jag vilja se.

Mann Är du rädd för det?

Freud Jag är rädd för alla mänskor som saknar humor, ty sådana mänskor är alltid destruktiva. Jag tog inte Hitler på allvar om det inte var så att han aldrig skrattade.

Einstein Med andra ord, den mannen är farlig.

Freud Just det.

Strauss Jag tror ni har fel. Demagoger kommer inte långt i våra dagar. Se på Bela Kun och Eisner.

Mann Å andra sidan, se på Mussolini, Lenin och Stalin. I Ryssland håller den etablerade diktaturen på att konsolideras. Och Hitler är en tysk Stalin.

Strauss Tyskland tolererar inte sådana i längden.

Freud Men Tyskland gör ingenting för att eliminera dem. Tyskarna har alltid funnit sig i all överhet. Det är i tyskens natur att arbeta och tiga.

Mann Och Hitler arbetar genom att inte tiga. Han låter så energiskt bli att tiga att det imponerar på alla som arbetar och tiger.

Einstein Akta er, mina herrar. Låt oss inte göra honom till en tysk tiger.

Freud Du tiger!

Zweig Seså, mina herrar, töm era drinkar. Friderike väntar på att ni ska bli klara med det rysliga ämnet Hitler.

Strauss Jag är rädd att vi inte blir det idag.

Freud Jag är rädd att Hitler har förutsättningar för att kunna bli tidlös.

57

Mann Vad menar du?

Freud Jag menar att hans idé är universell.

Einstein Vad är hans idé?

Freud Att ingen kraft är större än den som besegras.

Strauss (efter en stunds tystnad) Det där förstod jag inte. Förstod ni det, mina herrar?

Mann Nej. Einstein Nej. Zweig Låt oss skåla för olyckan Hitler, att han snart måtte vara glömd, för vår värdinna Friderikes skull.

Freud Ja, skål för vår värdinna, på det att hon må överleva Hitler.

Strauss Skål! (De skålar hjärtligt.)

Scen 3. Hitler talar.

Hitler Mina herrar, vår stund rycker närmare för varje dag. Äntligen är den gamle Stresemann död, han som höll ordning på Tyskland, den ruttna Weimarrepublikens ruttna skaft, och katastroferna är redan på väg. Jag känner vittringen av dem i luften.

Livet är alltför lätt, det går alltför bra för Tyskland, högkonjunkturen är för ihållande för att det inte skulle hämna sig. Ett tu tre står katastrofen för dörren, det kommer nya bistra inflationer som tar brödet från den fattige, allt hopp och all optimism får ett snöpligt slut medan oron och desperationen stiger till ytan och tar makten. Och då är vår stund kommen. Då skall ingenting längre kunna stå mellan oss och Tyskland. Och på den dagen skall äntligen Tyskland triumfera över sin vanära, och det skall hon göra med hela den tysktalande världen genom oss!

(Dånande applåder och skallande rop: Heil! Sieg Heil!)

Med mig låg Tyskland i bojor i fängelset förslavat av Weimarrepublikens slappa byråkrati. Jag sattes i fängelse och drogs inför rätta med general Ludendorff, den ende som vågade motsätta sig den eländiga Versaillesfreden, för att vi ville göra något för Tyskland. Vi ville framvisa vår initiativkraft och demonstrera att det tyska initiativet ännu inte var dött fastän det låg levande begravet av politisk slapphet och défaitism. Ja, så länge jag lever kommer jag att motarbeta den etablerade slappheten, den förslappade byråkratin, det letargiska samhället med dess depraverade demokrati som aldrig kan göra något åt saken på grund av sin egna pessimistiska grundinställning, fusksamhället, som lever på mygel och moralisk torka, det etablerade systemet, som ända sedan det etablerades har arbetat på sin egen undergång. Vi har ett stort förflutet och en ännu större framtid! Det är bara nuet som det är fel på och som behöver ändras.

(Stormande applåder och nya rop: Heil! Sieg Heil!)

Vårt program är klart och vår kurs går spikrakt in i framtiden. Tack vare fängelsevistelsen, som övertygade hela Tyskland om hur ruttet hela vårt nuvarande rättsväsen är, fick jag tid över till att författa "Mein Kampf", som är den politiskt viktigaste bok som har skrivits efter "Das Kapital". "Mein Kampf" och vår politik är motsatsen till kommunismen och bolsjevikernas hotande mörker och det enda som bjuder den världskommunistiska sammansvärjningen spetsen. Vi är inte bara Tysklands enda hopp utan världens enda hopp! Utan oss vore hela Tyskland och hela Europa hemfallet åt den dystra kommunismens godtycke och dess hemska och hopplösa nattsvarta grav som är ingenting annat än slaveri och barbari. Endast vi kan besegra kommunismen!

(Stormande applåder och nya heil–rop.)

Vad säger Europa för övrigt? De bara tiger! De nya demokratierna i öst, Polen, Tjeckoslovakien, Ungern och Baltikum, sitter bara i sina polska riksdagar och käbblar sinsemellan i evigt inrikespolitiskt split och bara väntar på att ryssarna skall komma

58

och äta upp dem. Och i Västeuropa råder bara likgiltighet. Frankrike och England är apatiska och tänker inte ens på den fara för världen som kommunismen utgör. Det är bara vi nationalsocialister i Tyskland som är medvetna om vad som verkligen håller på att hända och som är beredda att försvara friheten. Därför måste vi upprusta! Vi måste visa världen att vi lever och tror på vår rätt till integritet och att vi vägrar låta oss göras till vanliga passiva mähän. Vi är tyskar! Ingen kan besegra oss eller sätta sig på oss! Vi är fria! Vi har en mission i världen att uppfylla, och den missionen är att för evigt demonstrera att en fri nation aldrig låter sig trampas ned och kuvas utan att reagera med besked och krossa alla sina förtryckare!

(Nya jubel med Heil osv.)

Vi är fria! Vi är födda till frihet, och ingen har rätt att taga den friheten ifrån oss! Alla bojor som läggs på oss måste vi krossa, ingen militär övermakt, inga judiska penningmaffior, inga kommunistkomplotter, ingen internationell avoghet kan lägga någon hämsko på oss! Tvärtom! Varje försök utifrån eller inifrån att hämma Tysklands frihet och expansionskraft skall fördubbla den tyska kraften, varje försök att lägga band på ett tyskt initiativ skall resultera i blodig revolt och ursinnigt våld, – vi har förödmjukats tillräckligt! Vi har tryckts så djupt ner i skorna att vi endast kan resa oss och explodera! Man har kört oss i botten, och därför är det nu det tyska folkets tur att köra världen i botten. Vi kan endast segra, ty hittills har vi endast förlorat. Vår tid kommer! Den tyska dagen gryr! Segern är här! (Öronbedövande jubel och skallande applåder med Heil osv.)

Scen 4. Salzburg (som scen 2) Mann Ja, du har det bra, Stefan. Vad kan du mer begära? Hela världen ligger för dina fötter. Ingen författare i världen just nu är så översatt som du. Alla läser dig. Det är bara nobelpriset du saknar.

Zweig Så du pratar, Thomas. Du är en mycket styvare författare än jag. Du verkar i det stora formatet medan jag bara verkar i det lilla. Och beträffande nobel-priset gör jag inga anspråk på det: många bättre författare än jag har fått dö utan den ärebetygelsen, såsom Ibsen, Tolstoj, Tjechov, Strindberg, Joseph Conrad, Emile Zola och många andra. Jag tror säkert inte heller att vår vän James Joyce eller Maxim Gorkij kommer att få det. Somliga författare är helt enkelt för bra för att få det.

Mann Det hemska är att det är lika många författare som får detta pris och glöms bort av tiden som sådana som inte får det och blir evigt aktuella klassiker. Jag skulle hellre vilja höra till den senare kategorin än till dem som får sin lön under sin livstid och sedan glöms bort. Jag tror att ditt författarskap kommer att vara tidlösare än mitt.

Zweig Så du pratar. Nämn en enda nobelpristagare som inte förtjänade nobelpriset och som fick det och som är glömd.

Mann Vi vet vilka Gjellerup, Benavente, Echegary, Eucken, Mommsen, Heyse och Mistral var, men vilka vet det om femtio år? Och vem kommer då att läsa Buddenbrooks och Der Zauberberg? Medan dina biografier över Dickens, Tolstoj, Dostojevskij, Stendahl, Balzac, Casanova, Mesmer, Nietzsche och Mary Baker Eddy ständigt kommer att få förnyad aktualitet.

Zweig Du bara smickrar mig och får mig att känna mig obehaglig till mods av välbehag. Du förstår, du har så förskräckligt rätt. Jag har allt. Min lycka under de senaste tio åren har ständigt bara tilltagit, och jag ser ingen ände på min välfärd. Jag har en kollektion i mitt hem som gör det till ett universellt och världsunikt kulturhistoriskt museum. Porträtten av Beethoven på hans dödsbädd, Mozarts skandalösa kiss- och bajsbrev, originalmanuskript av Händel och Bach, Goethe och Schiller, Schubert och Brahms – alla stora andar är mina ständiga gäster i mitt hus.

59

Jag har därigenom ständigt världens bästa sällskap. Min hustru är idealisk, min trädgård är idealisk, mitt hem är idealiskt, mitt Salzburg är idealiskt, hela min värld är idealisk, och vad fattas mig då? Jag har allt. Vad kan jag då mer begära? Jo, jag saknar motgången.

Mann Önskar du dig olycka?

Zweig Nej, inte direkt, men en liten utmaning som skulle sporra mig till ännu högre höjder skulle nästan behövas, ty jag har det för bekvämt. Jag har det för bra.

Det är det som är det enda felet.

Mann Käre Stefan, du resonerar farligt. Du målar fan på väggen.

Han kan ta dig på allvar och vräka omkull hela ditt liv. Tänk på Job. Zweig Ja, jag vet, men av någon anledning är jag inte rädd för det. Jag lever så lyckligt och bra att till och med olyckan skulle vara välkommen som ett tillskott till lyckan. Vad är livet utan peppar och salt?

Mann Det är förfärligt att peppra och salta för mycket, vilket är lätt gjort, ty locket lossnar alltför lätt när man skakar på dosan.

Strauss (in) Har ni hört den uppseendeväckande nyheten?

Zweig Nej? vad då?

Strauss Adolf Hitler har blivit Tysklands rikskansler.

Mann Det är inte möjligt.

Zweig Hitler? Den analfabeten? Den löjlige korpralen? Han som spelade så dålig teater i München? Den patetiske parodin på en dålig politiker?

Strauss Ja, tyvärr, men det är förmodligen bara tillfälligt.

Mann Den karlen har ju ingen utbildning, talar inget språk utom tyska och det dåligt och lever som politiker på de gemenaste agitator- och demagogfasoner. Det kan knappast vara mer än en ödets nyck som snabbt passerar. En sådan humbug kan man ju bara inte ta på allvar.

Eller vad menar ni, doktor Freud? Välkommen, för resten!

Freud (in) Tack. Jag menar att Hitler har kommit till makten enbart genom sin sexuella utstrålning. Hela hans parti och allt vad det går för andas bara sex, och sådant är tyvärr populärt. Massorna går på det. För den sakens skull överger de litteratur och teater för att frossa i sexuella biografföreställningar, och ju lägre klass, desto bättre, ty desto mer förekommer det sex.

Einstein (in) Mina herrar, i ett slag är Tysklands och kanske hela Europas öde avgjort på ett fruktansvärt sätt kanske till det sämre. Jag är rädd att vi alla kommer att nödgas lämna vårt tyskspråkiga hemland inom kort.

Zweig Varför det?

Einstein Vi är judar. Och vad värre är: vi är kvalificerade judar. Vi är alla världsberömda och suveräna som individer, och sådant är det i och med Hitlers maktövertagande nu slut med i Tyskland.

Freud Vad bygger du denna tes på?

Einstein Det faktum att Hitler är en antisemitisk socialist som predikar våld och aldrig hittills har ryggat tillbaka för att använda sig av det.

Mann Detta ord "antisemitism" har jag alltid funnit synnerligen befängt. Semiter är ju inte bara judar utan även araber, druser, syrier, egyptier och en mängd andra folk. Ändå hatar antisemiterna endast judar. Vad är det då för logik I antisemitism?

Einstein Det ordet rymmer endast blint djuriskt destruktivt hat och ingenting annat. Det ordet står för världens största dårskap genom tiderna.

Strauss Sionisten har talat.

Einstein Jag stödjer sionismen men är icke sionist. Den sionistiska rörelsen är livsviktig för världsjudendomen i den tid som nu denne fanatiker Hitler har störtat in oss i.

Mann Allt är inflationens och depressionens fel.

60

Einstein Det är inte så enkelt. Tyskland mottog sitt första slag under bältet genom världskriget och dess för Tyskland onödigt förödmjukande fredsvillkor.

Sitt andra slag under bältet fick det genom ockupationen av Ruhr och den därav följande astronomiska inflationen. Det tredje slaget under bältet kom helt orättfärdigat från ingenstans genom den stora depressionen. Ingen låter sig slås tre gånger under bältet utan att ge igen. I Hitler tycker sig tyskarna se den brutala kraft som behövs för att ge igen. De begår blott det misstaget att de inbillar sig att det är judarna som givit dem dessa tre slag i solar plexus. I stället för att direkt vända sig mot Gud, som är den ende skyldige, vänder de sig mot dem som står Gud närmast, och det är judarna.

Zweig Kan du förklara Hitlers judehat, doktor Freud?

Freud Jag har studerat det nu under ett antal år och funnit att det är en sorts latent självdestruktivitet som mänskan är besatt av. Märk väl att hans farfar kan ha varit jude. Alla förnekar det, ingen kan bevisa att det är så, men ingen kan heller bevisa att hans farfar inte var jude. Lägg märke till Hitlers näsa och hans typiskt judiska nervositet och temperament. Så förtvivlad som Hitler är kan endast en jude bliva.

Jag anser att Hitler är jude.

Hur resonerar denna människa vid namn Hitler? Hans fixa idé är att den judiska faktorn besudlar mänskligheten. Han anser att den minsta partikel judiskt blod är nog för att smutsa ner en hel släkt. Han är fixerad vid sitt judiska påbrå och vill till varje pris bli befriad från det. Därför vill han utrota världsjudendomen: hans irrationella självdestruktivitet tar sig detta uttryck.

Naturligtvis är han psykopat och sinnessjuk, som de flesta framgångsrika politiker. Låt oss studera hans sexliv. Han har aldrig intresserat sig för kvinnor och säkert aldrig haft någon fastän de alltid har dragits till honom. All hans sexuella energi är i stället inriktad på den politiska karriären. Därför är han som politisk talare så sexuell och oemotståndlig. Men ingenting är skadligare för en människa än att inte ge sin sexuella drift dess naturliga kanalisering. Därför är Adolf Hitler så destruktiv och liksom alla destruktiva mänskor så självdestruktiv. Även Leonardo da Vinci gav aldrig sin sexualitet något naturligt uttryck varpå den i stället tog sig uttryck av självdestruktivitet. Och Adolf Hitler är, anser jag mig ha skäl för att antaga, en jude.

Därför riktar sig hans självdestruktivitet mot hela judendomen. Ty en jude Identifierar sig alltid med alla sina stamfränder.

Alltså är Hitler i egenskap av självdestruktiv jude den värsta av alla antisemiter.

Vi bör hysa de allvarligaste farhågor för vad han kan komma åstad med makten i sin hand. Men personligen gör jag ingenting åt saken och vägrar jag att ta galningen och uppkomlingen på allvar.

Mina herrar. (bugar sig och går.)

Einstein Jag är rädd att doktor Freud har alltför rätt.

Det gungar redan under fötterna på mig i Berlin.

Strauss Jag och Furtwängler har ingenting att frukta, ty Hitler beskyddar musiken och särskilt Wagner.

Mann För min del är jag redan sysselsatt med att skriva den största judiska roman som någonsin har skrivits.

Einstein Om vad?

Mann Josef och hans bröder – med att skriva den realiserar jag Leo Tolstojs önskedröm. Sedan får Hitler och hans sällskap säga vad de vill om mig – jag skriver den ändå.

Einstein Och du, Stefan?

Zweig Jag lever i Österrike som är alltför harmlöst för att Hitler skulle kunna skada det.

61

Mann Säg inte det. Hitler är österrikare liksom du.

Strauss Och han ser ut som du fast han är mycket yngre och argare. Han är lika ond som du är god, Stefan.

Zweig Ja, jag upplever honom som en förfärlig dubbelgångare. Även jag trollbinder mänskorna genom ordet, men jag gör det med det skrivna ordet medan han utnyttjar det mycket mera suggestiva och omedelbara talade ordet.

Mann Mot en sådan har vi tre författare ingen chans.

Zweig Åja, hans ord är bara luft medan våra ord består.

Strauss Jag tror att han försvinner från scenen om några dagar bara. Tyskarna är för vettiga och för ordningskära för att kunna tåla en sådan torsk i längden.

Einstein Det är just ordning Hitler ger dem. Vad sade Goethe? “Oordning är mig obehagligare än orättvisa." På det ordet faller hela Tyskland. Ty Gud föredrar rättvisa genom oordning hellre än ordning och orättvisa, och Gud kommer världen aldrig ifrån, fastän socialisterna i Ryssland försöker.

Strauss Von Papen och Hindenburg kommer aldrig att låta nationalsocialismen få suverän makt.

Einstein Vi får se. Jag hoppas hjärtinnerligt själv att den dagen aldrig kommer, för världens och judendomens skull.

Mann Tacka vet jag Mussolini. Han läser åtminstone Stefans böcker.

Zweig Ändå betackar jag mig till och med för honom liksom för alla politiker, ty politik och litteratur går bara inte ihop.

Mann Det är vår lycka, Stefan.

Zweig Och olycka.

Einstein Det får vi se. Går politiken mot litteraturen blir det politikens olycka snarare än tvärtom.

Zweig Det får vi också se.

Mann Det känns som om vi stode inför ett gigantiskt envig mellan konst och politik, mellan ande och verklighet, mellan litteratur och vulgaritet, mellan världslighet och evighet.

Einstein Det är inget tvivel om vem segern kommer att tillfalla.

Strauss Vem då?

Einstein Gud. Akt III. Scen 1. Potsdam, Garnisonskyrkan 21 mars 1933.

Fanfarer och trumvirvlar. Riksdagsmän, soldater och nazister (brunskjortor).

Hindenburg kommer in med Hitler och andra riksdagsmän. Alla reser sig upp.

Presidenten är stor och massiv och går tungt med en käpp.

Hitler är liten, spenslig och livlig och är klädd i jackett.

President Hindenburg sätter sig med riksdagens talman Hermann Göring snett bakom sig.

När alla satt sig till rätta reser sig Hindenburg och läser trött upp ett tal.

Hindenburg Ärade riksdagsmän och landsmän, vi är samlade här idag för att bevara traditionerna från ett gammalt och anrikt, härligt och majestätiskt kejserligt Tyskland.

Det är idag samma datum som när det förenade tyska kejsardömets första riksdag öppnades för exakt 62 år sedan då jag själv var med. Jag var med här i denna kyrka redan fem år tidigare som ung gardeslöjtnant då Tyskland efter det österrikisk–preussiska kriget sammangöts till en enhet. Låt oss alltid vara eniga!

62

Det är vår heligaste plikt att se till att de tyska staterna aldrig mer vandrar åtskils.

Den är desto heligare som kejsartronen här står tom sedan femton år tillbaka, men det gamla Tyskland lever ännu. Vi har en kronprins här ibland oss bakom kejsartronen som aldrig kan berövas sin rätt till den.

Vi har gått igenom ohyggliga fasor under de närmast förlidna tjugo åren, men dessa prövningar är nu över, och vi står inför en ljusnande framtid. Låt oss gemensamt göra vårt traditionella heliga Tyskland värdigt den framtid som hon och alla tyskar förtjänar. Må denna gamla ärevördiga och heliga sal genomsyra inte bara oss och våra goda föresatser utan hela dagens släkte och dess energiska ungdom, så att vi må befrias från själviskhet och avhålla oss från småaktiga partitvister och ädelt sammanfoga oss i ett nationellt självmedvetande till välsignelse för vårt stolta, fria och evinnerligen eniga Tyskland.

(Han sätter sig tungt. Hitler framträder vänd mot Hindenburg.)

Hitler Den demokratiska novemberrevolutionen 1918 avslutade en svår kamp som den tyska nationen hade dragit ut i mot sin egen vilja, övertygad om att den endast gjorde det för att värna sin frihet och därmed sin rätt att leva.

Ty varken kejsaren eller regeringen eller folket ville detta krig. Och endast nationens moraliska förfall och det allmänna nervsammanbrottet tvang ett svagt släkte att mot den heligaste inre övertygelse ta på sig skulden för kriget och godkänna de omänskliga fredsvillkoren. Genom en unik resning har folket nu på några få veckor genom vårt parti återställt den nationella äran, och tack vare eder förståelse, herr generalfältmarskalk och herr president von Hindenburg, har förmälningen mellan symbolerna för den gamla storheten och den unga kraften fullbordats. Med hela Tyskland bugar vi oss för eder, herr generalfältmarskalk och rikspresident. Idag gör Försynen eder till skyddsherre över vårt folks nyförlösta krafter.

(Hitler går fram till Hindenburg och fattar med en djup bugning hans hand.

Kanonsaluter, trumvirvlar och trumpetfanfarer. Alla applåderar.)

Thomas Mann (avsides) Vem kan nu tvivla på rikskansler Hitlers goda avsikter?

Vem kan nu annat än avvisa alla onda aningar som tidigare väckts av Hitlers och hans nazisters våld, utsvävningar och maktmissbruk?

Vilken tysk kan nu tveka inför att ge Hitler sitt fulla förtroende och all den makt som han kräver? Endast de fåtaliga undantagen som mina vänner Stefan Zweig, Albert Einstein, Sigmund Freud, Richard Strauss och några till.

Men icke Wilhelm Furtwängler. Han dirigerar i afton Wagners "Mästersångarna i Nürnberg" här i Berlin i en galauppsättning som blir historisk.

Den återuppväckta tyska armén paraderar med facklor genom Brandenburger Tor till hela det tyska folkets samfällda entusiastiska jubel, och det är bara en tidsfråga när Hitlers parti får absolut majoritet i riksdagen. Det är bara socialdemokraterna och kommunisterna som står mellan honom och den absoluta makten.

Vilket knep tänker han använda sig av för att likvidera dem?

(Under tiden har Garnisonskyrkan utrymts. Kvar är endast Hitler, Göring och Goebbels.)

Hitler Nå, mina vänner, skötte jag mig bra? Nu är Hindenburg hopplöst selad i mitt koppel, och har jag bara att lugnt leda honom och det gamla Tyskland ner i graven.

Sedan är hela den tyska kontinenten med all dess makt, resurser och 80 miljoner mänskor helt i vår hand. Men vi ska inte vänta så länge. Vi ska genast börja stifta nya lagar. Punkt ett: vi ska skaffa vår regering makt att i fyra års tid utfärda lagar utan riksdagens medverkan. Punkt två: denna regeringsfullmakt ska tillåta regeringen vissa avvikelser från författningen. Och punkt tre: de lagar regeringen antar ska vara formulerade av rikskanslern och träda i kraft dagen efter utfärdandet. På så sätt ska vi lyckas rycka upp Tyskland med rötterna och sätta det på fötterna genast.

63

Goebbels Och hur ska du motivera dessa undantagstillståndslagar?

Hitler Jag ska tala till folket, och det ska lyssna. Jag ska berätta för dem om det disciplinerade och oblodiga sätt på vilket denna fredliga och heroiska revolution har genomförts och förehålla dem den underbara nationella enighet som därigenom har ersatt den förlorade republikens parti- och klasskillnadsmentalitet. Varken riksdagens eller riksrådets eller någon enskilds existens hotas. Det inte minst viktiga att framhålla blir att regeringen endast kommer att göra bruk av sina fullmakter när det gäller för folket livsviktiga åtgärder. Rikspresidenten förblir en helig ko som ingen ska kunna rubba, och allt vad vi gör ska vara i enlighet med hans allvisa intressen. Han sover ju. Låt oss inte väcka honom. Må han drömma om sitt gamla Tyskland och tro att det alltjämt existerar tills han dör. Vi är till för att skapa illusioner, ej för att döda dem. Endast så länge folket tror på oss kan vi leda det.

Låt oss därför hålla varje tysk kvar i sina illusioner om att Tyskland alltjämt är Tyskland. Låt oss predika fred på det att vi må vinna kriget. Kriget är vårt ändamål och har varit det ända sedan 1918. Låt oss hålla fast vid det och aldrig svika det. Men endast i skydd av freden och dess predikande kan vi fritt tvinga Tyskland och Europa in i kriget.

Göring Och judarna?

Hitler De får betala kalaset. De är de enda tyskar som har pengar idag. De får betala skattelättnaderna.

Goebbels Och socialdemokraterna och kommunisterna?

Hitler Ja, dem måste vi ta i tu med. Det blir vårt nästa steg.

Hitta en lämplig och menlös idiot, narkoman eller utlänning, vad som helst, bara han är kommunist och lämplig syndabock. Huvudsaken är att han är fullkomligt ointelligent. Vi placerar honom i Riksdagshuset och sticker det i brand.

Han får hela skulden, men vi vältrar genom sinnrik propaganda över hela skulden på kommunisterna, våra främsta fiender. Vi övertygar lätt det godtrogna tyska folket om att det hela är en planerad politisk kupp från kommunistiskt håll. Sedan blir det en smal sak att arrestera varje kommunist och socialdemokrat i hela riket,. Vi har redan makten, armén och polisen i vår hand. Det gäller nu bara för oss att även bruka den. (knyter näven) Det tyska folket har gjort oss till dess ledare för att det vill känna att det lever. Och minsann ska det få känna att det lever!

Scen 2. Salzburg (som i akt II).

Mann Einstein har avsagt sig sitt tyska medborgarskap och lämnat landet.

Strauss Han blir inte den siste. Dina judiska romaner om Josef och hans bröder är ganska inopportuna.

Mann Jag vet. Det är därför jag skriver dem. Men du kommer väl bra överens med den nya ordningen?

Strauss Faktum är, att nazisterna har som inga andra givit Tyskland en ordentlig ordning, och ingenting uppskattar tysken mer. Det är i hans natur. Jag har inga samarbetssvårigheter med nazisterna, de uppskattar min musik och låter mig arbeta i fred, och de bråkar inte med mig för att jag samarbetar med Stefan Zweig.

Mann Är hans libretto för din opera färdigt?

Strauss Inte riktigt ännu. Det fattas bara det sista. Och nazisterna har inte sagt ett knyst om saken. De tolererar tydligen judar om de bara är tillräckligt kulturella.

Freud Man måste erkänna, att nazisterna har ryckt upp Tyskland ordentligt. Dess industri fungerar igen, dess arbetslöshet minskar, Tyskland är åter ansett ute i världen och till och med beundrat, och när som helst kan vänskapspakten mellan Tyskland och England riktad mot Sovjetunionen bli ett faktum.

64

Sovjetunionen är den enda ute i världen som har anledning att vara rädd för Hitler. Redan i "Mein Kampf" bekänner Hitler att Sovjetunionen och kommunismen är det enda han inte kan med.

Zweig (har kommit in under tiden) Men han ger judarna den yttersta skulden för kommunismen.

Freud Ja, visserligen, och det judiska komplexet är hans enda svaga och irrationella punkt. Det kommer att bli hans fall. Kommunismen har ingen liknande bläcka, så den kommer nog att överleva honom.

Mann Han har dock definitivt krossat den i Tyskland i och med riksdagshusbranden och dess följder.

Freud Ja, det var en märkvärdig historia. Vem var denne Lubbe egentligen?

Mann En holländsk kommunist.

Zweig Han var drogad och sinnessvag och kan omöjligt ha åstadkommit hela branden ensam. Han var så fnoskig att han omöjligt kan ha haft de storpolitiska motiv till branden som Hitlerismen hävdar.

Mann Men faktum är att Hitler med denna brand som verktyg har gjort slut på den tyska socialdemokratin och kommunismen. Alla tidigare socialdemokrater och kommunister är nu nationalsocialister.

Zweig Utom de som flytt utomlands.

Mann De är inte många.

Zweig De blir fler. Snart är väl jag också en av dem.

Strauss (förvånad) Vad? Mann (likaså) Hur så?

Zweig Den dagen någon politisk aktivist tar sig in i mitt hem utan lov lämnar jag Österrike. Och med den nuvarande utvecklingen måste den dagen snart komma.

Freud Det tror vi inte förrän den har kommit. Österrike blir aldrig nationalsocialistiskt.

Zweig Förrän när det görs nationalsocialistiskt.

Freud Nonsens. Hur kan du, Richard Strauss, som ändå är en gammal och belevad herre, samarbeta med nazisterna?

Strauss En musiker kan samarbeta med vem som helst som inte stör hans musikalitet. Furtwängler har heller inga problem med nazisterna.

Zweig Men Toscanini återvänder aldrig till Italien, och ändå är Mussolini mindre hätsk än Hitler.

Strauss Toscanini är känsligare. Han har kortare stubin än jag. Min stubin varar i oändlighet. Jag är för slapp för att resonera politiskt. Det rörde mig inte i ryggen om jag arbetade för Kaiser Wilhelm eller för Franz Josef eller för Hitler. Jag är likgiltig för världen. Därför lämnar mig världen i fred. Se själva: min son är gift med en judinna; före dig, Stefan, som är jude, arbetade jag med Hugo von Hofmannsthal som var lika judisk, och dessutom är min förläggare jude, och nazisterna har inte yttrat ett knyst om saken. De tiger och låter mig vara. Vår opera, Stefan, kommer att uppföras, och sedan kommer du lugnt att kunna fortsätta skriva operor åt mig.

Zweig Vi får se.

Freud Du lever farligt, Richard Strauss. Din ställning som president i den nazistiska Riksmusikkammaren kan stå dig dyrt i eftervärldens ögon.

Strauss Det struntar jag i. Jag är bara musiker och lever nu.

Zweig Och den störste nu levande musikern.

Strauss Det säger jag inte nej till. Det finns de som låter värre än jag – Alban Berg, till exempel, och Hindemith, Stravinskij och Schönberg, som helt har spårat ur med sin musikaliska anarki.

Mann Ett av Hitlers starka plus är hans förakt för den dekadenta och depraverade konsten, som kubism, omelodisk musik och expressionistisk litteratur.

65

Freud Ändå har ingen såsom han frambesvurit just fulheten i världen i form av atonal musik, abstrakt konst, funktionalistisk arkitektur och vulgär litteratur. Det är ju allt vad mannen är – vulgaritet, känslolöshet, hårdhet, omänsklighet och destruktivitet. Vi lever i den genomförda anarkins tidevarv, och han är dess yppersta representant.

Mann Gudskelov finns ännu vi, som kan utgöra en viss motvikt till honom.

Zweig Ja, men hur länge, Thomas? Din bror är redan bannlyst, och hans böcker bränns vid offentliga autodaféer. Snart ligger vi också där, korsfästa, fastspikade på brinnande pålar.

Mann Det tror jag inte.

Zweig Det tror jag, hur oantastliga vi än är.

Strauss Jag har det i så fall bättre. Musiken är alltid osårbar hur dålig den än är.

Ni skulle ha blivit musiker i stället, pojkar.

Freud Nej, då hade vi inte fått skriva sanningen. Musik är bara vackra drömmar utan sanning.

Strauss Men så länge drömmarna är vackra består musiken, medan få kommer att läsa om dina fula drömmar om hundra år, Sigmund.

Freud Jag håller med dig. Men mina drömmar är sanna.

Mann Obehagligt sanna.

Zweig Och den obehagligaste av dem har besannats.

Freud Vilken?

Zweig Redan för femton år sedan drömde du om mannen som kunde utnyttja Tysklands katastrofsituation till sin fördel. Minns du det, doktor Freud?

Freud Mycket väl. Och den mannen visade sig vara din dubbelgångare.

Strauss Kom sedan inte och säg att ni föredrar den sanningen mot musikens ädlare och vackrare drömmar av odödlighet.

Mann Båda existerar, och vi slipper varken den ena eller den andra.

Freud Du får dras med din obehaglige dubbelgångare tills du dör, Stefan. Det blir ditt öde. Och du, Richard, får ge den obehagliga drömmen som blivit verklighet näring genom din heroiska konstnärsegoism tills du dör. Det blir ditt öde.

Mann Och vad blir mitt öde?

Freud Att genom din krassa materialism få se allting gå i kras, både den obehagliga verklighetsdrömmen och den vackra musikdrömmen.

Zweig Och vad blir vår vän Albert Einsteins öde?

Freud Att få överleva allas våra olyckor.

Strauss Och vad blir ditt öde, doktor Freud?

Freud Att få slippa se någon av mina olycksprofetior gå i uppfyllelse.

Scen 3. München.

Strauss Stefan Zweig har lämnat sitt hem.

Furtwängler Han också?

Strauss Ja. Furtwängler Då har nazisterna i princip bara Thomas Mann kvar som lojal tysk och moraliskt kulturellt stöd inom litteraturen.

Strauss Menar du att nazisterna uppskattade Stefan Zweig?

Furtwängler Om! Han var i deras ögon den enda perfekta och oantastliga judiska författaren. Hur de än nagelfor alla hans böcker kunde de inte någonstans i dem finna ett ont ord om tyskheten eller nationalsocialismen. De läste hans böcker lika noggrant som Mussolini gjorde det. Det är bara det att han har flytt till England som nu berättigar nazisterna till att stämpla honom och hans böcker som nationalfientliga. Han brinner nu på bålen med Heinrich Mann och Lion Feuchtwanger för

66

sakens skull, fastän Hitler och Himmler och de andra fortsätter att läsa honom av egen privat nyfikenhet. De överväger att göra hans nya roman om Maria Stuart till antiengelsk film med Zarah Leander i huvudrollen. Marlene Dietrich har ju svikit dem liksom alla förnuftiga personer.

Strauss Du är i alla fall inte helt okritisk mot dem?

Furtwängler Vem kan vara det utom den vansinnige? En sådan absolut majoritet som de har med 98 procent av alla tyskar bakom ryggen på sig måste leda till att tåget med en sådan fruktansvärd samlad nationell kraft och fart måste spåra ur efter att det drivit ledarna av företaget i sken och till storhetsvansinne. Tro aldrig att jag hyllar nazismen. Jag vågar vara mycket mera kritisk mot den än du. Jag stannar i Tyskland enbart för musikens skull. Politik vill jag aldrig ha något att göra med, medan du tyvärr låtit dig befläckas av den.

Strauss Min tid som president för nazisternas Riksmusikkammare är lyckligtvis över.

Furtwängler Det har du att tacka ditt samarbete med Stefan Zweig för.

Strauss Ja, "Die Schweigsame Frau" kommer därför att tiga för evigt efter blott två föreställningar.

Furtwängler Säg inte det. I framtiden blir den kanske klassad som en av dina bästa operor, när varken du eller Stefan Zweig eller Hitler längre lever.

Men se, här har vi vår vän författaren. Nazisterna älskar dig, Thomas.

Mann Därför tänker jag nu lämna landet.

Strauss Du också?

Mann Ja. Jag vill aldrig se det mera.

Furtwängler Nazisterna har inget otalt med dig. Du är nu deras främsta internationella stöd. Du är deras enda litterära nobelpristagare.

Mann De har försökt utnyttja mig i propagandistiskt syfte, och det kan jag aldrig förlåta Tyskland. Jag vill omintetgöra allt gott och uppbyggligt som jag någonsin skrivit om Tyskland med att överge detta mitt förbannade hemland.

Strauss Vart skall du då ta vägen? Till Zweig i London?

Mann Åtminstone blir jag en hemlös vagabond som han.

Furtwängler Tänker du besöka honom?

Mann Kanske.

Strauss Han är kanske den mest konsekvente av oss alla. Han sade att han skulle lämna oss vid den första kränkningen av hans privatliv, och det gjorde han också, fastän han inte hade behövt det.

Furtwängler Vad hände egentligen?

Strauss Enbart för sakens skull genomsökte polisen hans hem för att se om där fanns undangömda vapen. Polisen visste att den ingenting skulle finna och utförde undersökningen tämligen lamt och bad om ursäkt efteråt. Han misstänktes inte för någonting. Det var bara en rutinundersökning. Och Österrike är fortfarande inte nazistiskt.

Furtwängler Men terror förekommer, infiltrationen fortskrider, Dollfuss har skjutits, och Mussolini har övergivit Österrike för att i stället gå i maskopi med galningendjävulen Hitler.

Strauss Ja, det ser mörkt ut.

Mann Men doktor Freud stannar i Wien.

Strauss Det gör de flesta judar.

Furtwängler Här kommer vår vän doktor Freud. God middag, herr doktor!

Freud God middag. Vad menar ni om vår vän Stefan Zweigs flykt?

Mann Hans flykt?

Freud Ja, mannen har ju flytt utomlands.

Strauss Utan logisk anledning. Nazisterna läser honom fortfarande mer än någon annan.

67

Furtwängler Vi stannar kvar och kan kritisera regimen ändå hur mycket som helst utan att den bråkar med oss. Bara Mann här är bitter, medan Zweigs flykt mera liknar förföljelsemani.

Freud Just det. Han flydde. Och vad flydde han ifrån? Enbart sin egen fruktan.

Han upplevde att Hitler var honom alltför nära på Berchtesgadens berg mitt emot hans hem. Han lämnade Österrike för att han är rädd.

Strauss Rädd för vad?

Freud För sin egen skugga. Han har aldrig skrivit något emot nazismen och ännu mindre skrivit något för den, men ändå är han mer än någon annan författare intimt förknippad med den, ty han förstår den som ingen annan. Alla nazister har läst hans politiska roman "Fouché" ytterst noggrant och lärt sig all sin slughet därifrån. Känner ni till hans hemliga manuskript "Förvandlingens rus" som han ej vågade publicera? Det verket är ingenting annat än en analys av det tyska folkets förtvivlade tillstånd efter kriget och hur de bara kan ta sig ur den förtvivlan genom att följa den brottets väg som nazismen visar dem vägen till. Vägen till nazismen är klart och logiskt utstakad för hela det tyska folket, och ingen har förstått det bättre än Zweig. Därför känner han själv skuld för vad han litterärt har åstadkommit och för nazismens maktövertagande. Ingen är oskyldigare än han, men han känner skulden, liksom hela det tyska folket kommer att få känna den. Därför begår han denna förtvivlade handling att lämna hem och trygghet och ekonomi och fru och allt och börja på nytt från ingenting i England vid över 50 års ålder. Det är lika förryckt som nazismen. De går hand i hand. Zweig upplever Hitler och nazismen som sin dubbelgångare, Hitler och Zweig har levt många år tillsammans mitt emot varandra på sina bergstoppar, och först på senare år har Zweig blivit medveten om denna dubbelgångare och skrämts från vettet av den, samtidigt som Hitler och nazismen själva skenar iväg och blir allt vettlösare. Ingenting är farligare för en själv än ens egen fruktan, den är alltid farligare än det man fruktar, och Stefan Zweig har fallit för den.

Och genom att försöka fly från den gör han den bara värre för sig själv samtidigt som den i verkligheten även tycks växa. Redan har Mussolini fallit för Hitlers falska bländverk.

MannJag lämnar ej Tyskland av flyktmotiv utan blott för att kunna sätta i gång med att effektivt bekämpa tyskhetens självdestruktivitet.

Strauss Det är det som är felet med Zweig: han kan aldrig ta till vapen, slå till eller attackera. Hellre flyr han och går han under jorden.

Freud Ja, det är felet med honom, och det blir hans och Tysklands undergång. Ty ingen har ett effektivare medel än han till att bekämpa den nazistiska faran i sin konst, då han enligt amerikansk statistik är världens mest lästa författare. Men han vägrar befatta sig med ordets politiska makt. Hellre flyr han.

Strauss Och så växer den onda makten.

Freud Så länge han flyr slipper han den aldrig.

Mann Å andra sidan kan han inte heller bekämpa den utan att gå under själv.

Furtwängler Vad menar du?

Mann Om din teori håller, doktor Freud, kan han aldrig angripa sin egen dubbelgångare utan att själv gå under på kuppen.

Freud Det är riktigt. Å andra sidan måste han förr eller senare stanna och slåss.

Man kan inte fly i det oändliga. Förr eller senare måste han avrätta sin dubbelgångare Hitler i bokform.

Strauss Och vad händer då?

Freud Det självmordet får ni uppleva, inte jag. Men så universellt tysk som hans penna är kommer varken han själv eller Tyskland att överleva det.

Mann Det finns ingenting kusligare än profetior.

Freud De är kusliga bara när de väcker en sådan fruktan att de materialiseras.

Strauss Hälsa Stefan från oss, Thomas.

68

Mann Han lär föra en mycket enkel tillvaro i London.

Freud Vi kommer nog alla dit så småningom.

Furtwängler Icke den tyska musiken. Den skall alltid överleva med Tyskland i Tyskland.

Freud Ja, den är den tyska evighetsdårskapens och dess obotliga hybris' eviga manifestation. Det tyska övermodet är genom den självdestruktivt men evigt. Det blir något för dig att skriva en bok om, Thomas.

Mann Det blir efter "Josef och hans bröder" i så fall.

Freud Då är det för sent. Då kan du inte längre hjälpa Tyskland. Varna Tyskland nu innan det ännu har förintat sig självt.

Strauss Du ber honom göra vad endast Stefan kan göra.

Freud Kanske du har rätt.

Mann Adjö, mina herrar. Om vi ses igen blir det i utlandet.

Freud Ja. Strauss Då ses vi inte igen.

Furtwängler Du lämnar oss i sticket.

Mann Jag föredrar livet framför er heroiska men, som Freud säger, morbida musik.

Furtwängler Vi föredrar att dö för Tyskland och dess bästa väsen.

Mann Adjö.

Freud Adjö.

Scen 4. En mörk enrummare i London.

Mann Det var en sorglig bostad du har funnit dig.

Zweig Hur så?

Mann Om man jämför med hur du levde i Österrike.

Zweig Ändå har jag på något sätt funnit frid här i London.

Mann Hur så?

Zweig Jag kan inte glömma de förfärliga oroligheterna i Wien 1934, då Dollfuss blev mördad. Läget i Europa är så fruktansvärt spänt att alla strängar kan brista när som helst, och värst var det i Österrike. Jag stod inte ut med spänningen. Därför valde jag att lämna det innan strängen brast. Jag har levat enkelt och utan min fru sedan dess i "splendid isolation" och utan något nämnvärt umgänge. Och Europa verkar också på något sätt att ha stabiliserats. Mussolini fruktar en tysk–engelsk pakt, engelsmännen fruktar en tysk–italiensk pakt, och Hitler fruktar en engelsk–italiensk pakt, och alla gör allt för att hindra att någon pakt äger rum. Men jag kan inte hindra mig själv från att återbesöka Österrike. Jag måste alltid dit tillbaka då och då för att besöka min gamla mor och mina vänner, och varje gång tänker jag: det är sista gången, ty jag känner tydligare för varje gång hur spänningen stegras till det outhärdliga och hur utlösningen måste komma. Österrike kommer att falla, och därigenom kommer Europa att falla. Det finns ingen väg tillbaka.

Mann Du har aldrig skrivit så väl som efter din frivilliga landsflykt. Varför envisas du med att aldrig vända din penna mot nazismen?

Zweig Det vore att ta livet av mig själv. Det vore att slita mitt eget hjärta ur kroppen.

Hela mitt liv hittills har varit fulländat opolitiskt och pacifistiskt. Jag kan icke predika krig, inte ens mot Hitler.

Mann Freud betraktar Hitler som din onda motsats och dubbelgångare.

Zweig Hitler har ingenting gemensamt med mig.

Mann Utom den judiska bakgrunden. Att hans farfar var jude kan aldrig bortförklaras och allra minst av honom själv.

Zweig Du tror på den myten?

69

Mann Det gör alla judar som känner sin ras.

Zweig Hitler är i så fall den mest extremt ojudiska av alla judar. Han är en fullkomlig materialist som predikar att vetenskapen har segrat över kristendomen och kommer att omöjliggöra existensen av all religion, och judendomens värsta resultat i världen menar han att är den materialistiska marxismen–kommunismen, som är lika antijudisk som han själv.

Men varför talar du om Hitler? Varför för du honom på tal? Varför plågar du mig så? Kan jag inte få leva i fred för honom här i detta naiva England, som inte anar vad som skall komma?

Mann Det var du som förde honom på tal.

Zweig Var det jag?

Mann Ja. Han håller på att gå dig på hjärnan.

Zweig Det är inte så konstigt. Man kan inte undgå att påminnas om den gräsliga människan varje dag nu för tiden.

Mann Äntligen sade du något styggt om honom.

Zweig Gjorde jag det? Det var inte meningen. Så som jag ser det är Österrikes och Europas enda hopp Mussolini. Så länge han hindrar Hitler från att annektera Österrike kan kriget inte bryta ut.

Mann Mussolini är i förbund med Hitler.

Zweig Jag hoppas ändå Mussolini inte ger upp Österrike. Det är vårt sista hopp.

Mann Trivs du här i England?

Zweig Ja, på ett sätt. Jag är inte så känd här och kan leva här tämligen anonymt.

Jag siktar just på att flytta in i ett vackert hus i Bath uppe på ett berg som påminner mig om Salzburg.

Mann Jag hörde en engelsman nyligen som kallade dig för en tysk Shakespeare.

Zweig Jag är österrikare.

Mann Och därmed slår du mig ur brädet, som bara är tysk. Jag vet vad det betyder att du håller på att du är österrikare. Det ger dig en mera internationell rang.

Zweig Vart ämnar du ta vägen?

Mann Jag far till Amerika. Det bor många landsflyktiga tyskar där redan. Du skulle också komma dit. Där är de mera entusiastiska för dig än i något annat land.

Zweig Just det skrämmer mig. Men jag är nyfiken på Sydamerika. Jag behöver upptäcka nya världar nu när de gamla skyndar mot sitt slut.

Mann Glöm aldrig Europa.

Zweig Det kommer jag aldrig att kunna göra, och det kommer att bli min död.

Mann Hur så?

Zweig Hemlängtan. Den blir min dödliga sjukdom. Jag lider av den redan. Jag kommer aldrig att få återse Wien, Salzburg eller min mor.

Mann Du är så blödig.

Zweig Du är så okänslig. Därför blir dina romaner för långa och torra.

Mann Dina är alldeles för nervösa.

Zweig Vi kompletterar varandra.

Mann Jag måste gå nu. Jag hoppas vi ses igen i Amerika.

Zweig Kanske.

Mann Sköt om dig.

Zweig Hälsa Albert Einstein.

Mann Tack. Farväl, Stefan.

Zweig Farväl, Thomas.

(De trycker varandras händer. Thomas Mann går.)

70

Scen 5. Samma ställe.

Zweig Välkommen, doktor Freud, till min ringa bostad.

Freud Tack. Jag är rädd att vi numera sitter i samma båt.

Zweig Jag är rädd för det också.

Freud (sätter sig och suckar tungt) Jag har blivit en gammal man, Stefan.

Zweig Det märks då inte.

Freud Men du har alltid varit äldst och yngst av oss alla. Har ditt hår inte blivit gråare av Anschluss, så har dock din blick blivit mera lidande.

Zweig Är det så konstigt?

Freud Kriget har börjat, Stefan. Ett nytt världskrig har börjat. Det är vad Hitlers ockupation av Österrike i verkligheten innebär. Jag kommer icke att överleva detta andra världskrig.

Zweig Det första var illa nog.

Freud Du tog orden ur munnen på mig. Ett världskrig var ett för mycket, men två är för mycket för mig. Man kunde till nöds överleva ett, men två kan jag aldrig acceptera.

Zweig Efter Anschluss har jag ej fått några kommunikationer från Österrike. Alla brev till en berömd jude som jag beslagtages väl av nazisterna.

Freud Jag förmodar det. Men du kan vara glad som ej har hört någonting.

Zweig Vad är det jag inte har hört?

Freud Sanningen. Vet du hur Anschluss gick till?

Zweig Jag vet att Mussolini inte gjorde något för att förhindra det.

Freud Mussolini hjälpte Hitler till dådet. Hitler frågade Mussolini om tillåtelse, och Mussolini gav den. Det gör Hitler och Mussolini till det nya världskrigets anstiftare och till historiens största skurkar. De har ingått ett brottsligt politiskt äktenskap med varandra. England och Frankrike får aldrig förlåta dem.

Zweig Ännu har inte ett skott avlossats i ditt nya världskrig. Ännu regerar freden.

Freud Det första Hitler gjorde i Österrike var att arrestera 76,000 människor enbart i Wien – socialdemokrater, medlemmar av den marxistfientliga Vaterländischer Front, kommunister och judar. Vart har dessa 76,000 människor tagit vägen? De har bara försvunnit!

Zweig Du behöver inte säga mer.

Freud Men man anar deras öde när man med egna ögon får se hur vanliga oskyldiga politiskt och religiöst fläckfria medborgare blir behandlade av nazisterna. Jag fick se hur vanliga mänskor hoptals drevs ihop på måfå på Wiens gator och kommenderades till att rengöra nazitruppernas avträden.

De tvingades till att torka upp nazisternas skit!

Zweig Jag har hört ännu värre saker berättas.

Freud De värsta var väl om din egen mor?

Zweig Ja. Freud Hur avled hon egentligen?

Zweig Hon var 84 år och fick i egenskap av judinna inte sätta sig på en vanlig parkbänk och vila sig när hon var ute och gick. Den lyxen har Hitler förbjudit alla judiska åldringar. När hon döende låg på sjukhuset efter att ha hetsats till mardrömskval av nazistpropagandan, och min kusin var den enda anhöriga hos henne, fick hennes sjuksköterska inte stanna under samma tak som han eftersom han var jude. Hon kunde ju bli rasskändad. Allt detta i enlighet med den nazistiska lagstiftningen. Bara för att sköterskan skulle få stanna hos min döende mor måste alltså min sextioårige kusin lämna henne att dö i denna nazistsköterskas vård.

Freud Och du skriver fortfarande ingenting emot nazismen?

Zweig Det är det sista jag gör i livet.

Freud Du är envis.

71

Zweig Jag är trogen mina ideal.

Freud Trivs du här i England?

Zweig Så länge freden varar. Jag får leva och verka i fred här men är mest på resande fot utomlands.

Freud Har du varit i Amerika?

Zweig Två gånger. Om jag någonsin nödgas fly även från England blir det till Brasilien.

Freud Ja, Rio och Bahia sägs vara vackert.

Zweig Ett vackrare land finns inte.

Freud Du tror alltså att du kommer att kunna överge Europa?

Zweig Ja, tyvärr. Som du själv säger: det nya kriget, den omänsklige Hitler, den bruna terrorn griper omkring sig. Endast jag kan aldrig ta den på allvar, och jag kan endast leva bland folk och i ett land som likaledes vägrar att ta den på allvar. Jag är född naiv i en naiv värld i en naiv tid, och den godtrogna naiviteten skiljs jag aldrig från.

Freud Du måste dock en dag reagera mot nazismen. Eller beundrar du den hemligt, som så många andra kulturpersonligheter gör? Ty visst är den ju imponerande!

Hitler har ryckt upp en drunknad nation ur det yttersta eländet och kaoset och gjort därav en stormakt!

Zweig Du plågar mig med din politik.

Freud Du kan icke blunda för verkligheten.

Zweig Hitler förföljer mig som värst genom mina bästa vänner. Varför måste alla tala om Hitler med mig?

Freud Därför att du inte vill avslöja din egen dubbelgångare.

Zweig Dubbelgångare?

Freud Ja. Du törs inte se honom i vitögat. Du vågar inte avslöja honom för dig själv eller för världen. Allt vad Hitler har predikat och uttryckt har alla tyskspråkiga människor i hemlighet tänkt och allra mest du, tyskspråkighetens förnämsta representant. Han är en inkarnation av dina och alla tyskars hemligaste och dunklaste tankar och drifter. Och inte förrän du och den tyskspråkiga världen vågar erkänna det kommer ni att få bukt med honom. Han är den universella tyskhetens omedvetnaste undermedvetna.

Zweig Du är besatt.

Freud Gift inte om dig. Vad du än gör, så gift inte om dig. Den gamla världen kraschade i första världskriget när du älskade för första gången. Hitler blev politiker när ni gifte er, och när han blev rikskansler skilde du dig förnuftigt nog från din fru.

Det har du själv sagt. Du ville inte han skulle fortsätta längre. Ingen har som du undervisat nazismen i politisk slughet genom din bok om Fouché, den perfekte politikern, Macchiavellis hänsynslösa furste i modern dräkt. Du bär nazismen inom dig liksom alla tyskar och vägrar erkänna det och exorcera den. Du är lika besatt av nazismen själv som alla tyskar och nationalsocialister!

Zweig Tig! Du är inte min vän längre! Jag känner er icke längre, doktor Freud, och ber er härmed avlägsna er från min våning.

Freud Förr eller senare måste du likvidera nazismen inom dig, inom världen och inom alla tyskar. Och endast du kan göra det.

Zweig Du vet inte vad du talar om. Är du från vettet? Har du själv gått in i ett slags storhetsvansinnig psykos, när du på detta makabra sätt tror oss vara ansvariga för andra människor än oss själva?

Freud Det att du förnekar att du förstår vad jag säger övertygar mig om att jag har skjutit i prick. Jag har alltför väl vetat vad jag har talat om. Du förvaltar ordet, Stefan Zweig, samma ord som skrivit hela Bibeln och hela världshistorien. Gör din plikt, avrätta nazismen, ty det blir värre sedan, när du till slut ändå tvingas göra det. God afton, min vän.

72

Zweig Adjö, doktor Freud. Ni är icke välkommen tillbaka, åtminstone inte innan ni har blivit förnuftig och saklig igen.

Freud Jag är medveten om att jag stuckit kniven i ditt innersta. Men det var bara min plikt som själsdoktor, och jag har nu gjort vad jag har kunnat för er och för Tysklands och världens själ.

Zweig Ni har krossat min vänskap för er.

Freud Den var värd att krossas för sanningens skull.

Zweig Er sanning stinker.

Freud Jag vet att den är ful och obehaglig, men era pacifistiska illusioner är för fagra för att kunna hålla. Ni lever i ett förflutet paradis som inte finns längre, Stefan Zweig.

Ni kan icke klara er i den nya hårda världen om ni håller fast vid den gamla som redan är död.

Zweig Ni tjatar, doktor Freud. Jag har redan sagt adjö. Ni får fortsätta rasa där ute.

Freud Där ute rasar världen i stället för mig. Och den kommer att rasa värre inom ert inre än vad jag någonsin kommer att kunna göra.

Zweig Adjö, doktor Freud.

Freud Adjö, unge man. Ni kommer att ge mig rätt en dag.

Zweig Ni och världen har fel. Jag är utan ansvar.

Freud Den som har rätt kan endast bevisa det genom att gå under för det. Jag vill inte se er gå under.

Zweig Vill ni hellre se världen gå under?

Freud Ja. Zweig Det kommer vi nog båda att få slippa. Adjö, herr doktor. (stänger dörren efter doktorn med en lång svår suck.)

Akt IV. Scen 1. Mötet i München, september 1938.

Chamberlain Är herr Hitler på mycket dåligt humör?

Mussolini Nej då, han är bara rasande.

Chamberlain Han blir rasande för vad man än säger till honom. Man kan inte tala till honom som till en vanlig politiker.

Mussolini Han är en högst ovanlig politiker.

Chamberlain Jag börjar förstå det samtidigt som jag blir mer och mer konfunderad av honom. Skall man ta honom på allvar, eller skall man ta honom som ett stort dåligt skämt? Menar han allvar, eller driver han med oss? Är han klok eller spelar han teater, är han så vanvettig som han verkar eller menar han vad han säger, tror han själv på vad han säger eller för han oss alla medvetet bakom ljuset? Jag vet i sanning inte var jag har den besynnerlige karlen.

Mussolini Jag vet var jag har honom. Mig kan han inte lura. Han tror att han har lindat mig om sitt lillfinger, men det är i själva verket jag som lindat honom omkring mitt lillfinger. Han har alltid trott att han har kunnat lura mig, men det är i själva verket jag som alltid har lurat honom! Jag har utnyttjat honom till att göra Italien mäktigast vid Medelhavet! Han tror att jag är hans bundsförvant, men i själva verket har jag aldrig svikit Storbritanniens förtroende.

Chamberlain Ni gav honom dock Österrike.

Mussolini Nej, han tog det själv.

Chamberlain Ni gjorde ingenting för att hindra det.

73

Mussolini Jag räddade Europa från världskrig med att låta honom kasta sig i fördärvet och bemäktiga sig Österrike. Tack vare mig avlossades inte ett enda skott vid Anschluss.

Och nu står vi båda inför en lika utmanande situation. Om vi hanterar Hitler rätt, herr premiärminister, kan vi genom att låta honom få Tjeckoslovakien försäkra den eviga freden.

Hitler (instormande) Förbannade inbilska kråkskrämma, vad menar ni egentligen, herr britt, med att kräva att tjeckerna inom sudetlandet skulle garanteras vissa säkerheter?

Chamberlain Herr Fuhrer, jag har inte kommit till Munich för att utstå förolämpningar från er.

Hitler Det skiter jag i! Det är ni som förolämpar mig! Ni förolämpar alla de stackars förtryckta och förföljda sudettyskarna med er förbannade inskränkthet och okunnighet om deras villkor! Vad vet ni om livet egentligen, herr högfärdige engelsman? Ni är en stel och tråkig aristokrat, medan jag kommer från den breda massan och har blivit Tysklands enväldige diktator för evig tid helt genom min egen förtjänst med att arbeta mig upp från ingenting! Ni är en nolla, förbannade mallapa där!

Chamberlain Är vi här för att gräla eller för att göra affärer?

Hitler Med er kan man inte göra affärer. Ni begriper ju ingenting av verkligheten. Ni är en förbannad mops, det är vad ni är.

Chamberlain Nu räcker det.

Hitler Ja, det gör det verkligen, värdelösa fähund där.

Mussolini Lugna dig, Adolf. Hela världen betraktar oss.

Hitler Du håller käften, din mus. Låt världen betrakta oss. Låt den se hur nesligt, hur skymfligt, hur skandalöst engelsmännen av ren okunnighet låter de nödlidande sudettyskarna torteras ihjäl av de grymma tjeckiska tyrannerna, som får alla sina direktiv från mänsklighetens fiende i Moskva.

Chamberlain Angrip gärna Ryssland, men låt tjeckerna vara i fred.

Hitler Om jag låter tjeckerna vara i fred kan jag inte angripa Ryssland, din sopprot! Har du ingenting annat än sågspån i skallen?

Mussolini Lugna dig, Adolf. Detta är ett historiskt ögonblick. Hela världen väntar på att vi tre här och nu skall befästa den eviga freden.

Hitler Freden? Ha! Ja, jag lovar högtidligt på heder och samvete att jag efter Tjeckoslovakien aldrig mer skall genomföra några territoriella krav på fredlig väg.

Om ni inte låter mig få Tjeckoslovakien utan vidare så blir det krig. Förstått?

Chamberlain Inga fler territoriella krav efter Tjeckoslovakien?

Hitler Garanterat inte.

Mussolini Vi har makt att här och nu befästa den eviga freden genom denna fredliga uppgörelse.

Chamberlain Men vad skall tjeckerna säga?

Hitler De skall tiga.

Chamberlain Tjeckoslovakien är ett högt pris för freden.

Hitler Acceptera det eller låt bli. Om ni inte accepterar det blir det krig.

Chamberlain Ingen vill ha krig.

Hitler (avsides) Utom jag.

Chamberlain Kan jag tro på er fred om vi ger er Tjeckoslovakien?

Hitler Ni är så illa tvungna. Ni har inget annat val.

Mussolini Att vi ger honom Tjeckoslovakien är det enda som kan rädda freden.

Chamberlain Kör till. Låt oss rädda freden då. (börjar underteckna avtalet.)

Mussolini (utbyter menande blinkningar med Hitler) Detta är ett historiskt ögonblick.

Chamberlain (till publiken) Ingenting vill världen hellre ha än fred, och jag skall bli mannen som ror hem den.

74

Hitler

Världen skall prisa er därför till evärdliga tider men mig ännu mer för att jag var så nådig.

Mussolini Aldrig tidigare har en italienare så suveränt och klokt avgjort hela Europas öde i positiv riktning.

Hitler Låt oss skaka hand alla tre.

Chamberlain För freden för framtiden!

Mussolini Vad världen skall jubla när den får höra vad vi har beslutit!

Hitler Vad tyskarna skall jubla när de får Tjeckoslovakien så lätt.

Chamberlain Om jag har åstadkommit något som kan kallas gott och varaktigt under hela min politiska bana, så var det detta. Storbritannien har i denna stund anledning att vara stolt över mig.

Mussolini Och Italien över mig.

Hitler Och världen över mig.

(Alla tre skakar leende hand med varandra och poserar med smil inför blixtrande kameror.)

Scen 2. England.

Lotte Vill du verkligen gifta dig med mig?

Zweig Varför skulle jag inte vilja det? Jag tror ännu på lyckan, Lotte. Freden är ännu ej helt förlorad. Jag har fått en inbjudan till Pennklubbens konferens i Stockholm, och något säger mig att Sverige kunde bli ett lämpligt hemland för framtiden. Jag älskar detta England, men Englands förhållande till alla tysktalande mänskor är spänt. Vi kan aldrig bli hemmastadda här. Dessutom är du allt jag har. Du har stått vid min sida nu i flera år, som min ständiga sekreterare är du mig oumbärlig, och jag är skyldig dig ett äktenskap för din äras skull. Dessutom är det min chans att utmana ödet. Jag vill tro att freden och lyckan ännu är möjlig. Något säger mig, att om vi bara blir gifta innan kriget bryter ut, så blir det inget krig.

Lotte Då förstår jag din brådska. Men vad säger din förra fru?

Zweig Hon är min bästa vän, och jag släpper aldrig kontakten med henne. Hon har sina döttrar att leva för som inte är mina, och för mig betyder arbetet allt. Endast du kan hjälpa mig upprätthålla mitt arbete.

Lotte Bara inte din dubbelgångare kommer emellan.

Zweig Vem? Lotte Hitler.

Zweig Tala inte om honom! Sigmund Freud var min bästa och äldsta vän, men jag kunde aldrig förlåta honom att han jämförde mig med Hitler.

Lotte Det var kanske i all välmening.

Zweig Nej, Lotte, så befängd får inte en så begåvad man bli, att han ställer mig till svars för en Hitlers karriär och påstår att jag ensam skulle kunna åtgärda den.

Ju klokare en man är, desto mindre förlåtligt är det om han ger vika för gaggighet.

Lotte Han dog lycklig.

Zweig Men i svåra plågor. Han betraktade kriget som oundvikligt. Jag vill att han skall få fel.

Lotte Han avrådde dig även från att gifta om dig. Den olycksprofeten! Låt oss komma honom ordentligt på skam.

Zweig Ja. (De kommer till äktenskapsbyrån.)

Tjänstemannen Ja, vad önskar ni?

Zweig Vi önskar gifta oss. Här är alla våra papper.

Tjänstemannen Allt verkar vara i sin ordning. När vill ni gifta er?

Zweig Är det möjligt redan i morgon?

Tjänstemannen Låt oss se. Det är lördag den 2 september 1939 i morgon. Det är en ypperlig dag. Det går bra.

75

Zweig

Tack för det. (andas ut av lättnad.)

Allt är klart, Lotte. Vi får gifta oss i morgon.

Lotte (trosvisst) Vi skall undvika kriget.

Zweig Ja. (De omfamnar varandra och kyssas.)

(En ung tjänsteman kommer inrusande.) tjänsteman 2 Tyskarna har anfallit Polen. Det betyder krig. Jag måste gå hem genast. (går ut andra vägen.)

Tjänstemannen Vad? (slutar skriva. Stefan och Lotte mållösa.)

Zweig Det måste inte innebära krig.

Tjänstemannen (arg) Jo, det måste det! Så här kan det inte få fortsätta! Först Österrike, sedan Tjeckoslovakien, och nu Polen! Det måste bli ett slut!

Zweig Ni har inte skrivit färdigt vårt äktenskapstillstånd.

Tjänstemannen Jag beklagar, men ni är båda österrikiska medborgare. Om det blir krig blir ni båda automatiskt betraktade som fientliga utlänningar. Jag vet inte om ni då kan vigas. Jag måste höra mig för på högre ort.

Zweig Vi är flyktingar. Vi har sökt asyl i England. Vårt Österrike, som vi lämnade långt före Anschluss, är inte Hitlers Österrike. Hitlers Österrike har bannlyst mig och utrotat mitt namn från mitt hemland och bränt upp mina böcker.

Ni kan inte mena allvar.

Tjänstemannen Jag är ledsen, men Hitler komplicerar situationen rent juridiskt.

Ni får vänta i några dagar. Jag tar kontakt med er.

Zweig När?

Tjänstemannen Så fort vi vet om det blir krig eller inte.

Zweig Det måste det bli.

Tjänstemannen Jag är rädd för det också.

Lotte Kom, Stefan. Var inte ledsen.

Zweig Du kunde inte ha sagt någonting mera gagnlöst.

Lotte Jag är ledsen.

Zweig Världen är ledsen, Lotte, men jag är det inte. Jag upphörde att vara ledsen redan under det första världskriget. Det hjälper nämligen inte. Kom. Låt oss gå. (De går.)

Scen 3. På ett tåg i Amerika.

Bruno WalterNå, Stefan, hur trivs du i Amerika?

Zweig Jag saknar Österrike.

Walter Vem gör inte det?

Thomas Mann Det finns lika många tyskar i Amerika som i Österrike. En tysk är aldrig ensam i Amerika.

Zweig Men jag är det så länge Österrike är förlorat.

Mann Du har blivit vemodig på gamla dagar, Stefan. Sådan var du aldrig förr.

Zweig Missunnar du mig det vemodet?

WalterAlla flyr från det utom du.

Zweig Jag tänker på alla dem som inte har flytt från det och som stannat kvar i Österrike och Tyskland med risk för sina liv. Strauss och Furtwängler, till exempel.

Mann Dem går det ingen nöd på. De tjänar ju nazismen.

Zweig De tjänar nazismen lika mycket och lika litet som jag gör det. Jag har aldrig sagt ett ont ord om något tyskt och inte de heller, och därmed endast tjänar vi nazismen.

WalterFurtwängler blev nyligen inbjuden till Sverige för att ge konserter där. När han kom dit bemöttes han med indignation för att han stannade kvar hos nazisterna. Han brydde sig föga om alla okvädingsorden, förolämpningarna och den skändliga

76

behandlingen: han lämnades för det mesta ensam på sitt hotellrum mellan konserterna. Hans enda opersonliga kommentar var: "Varför bjuder de då hit mig?"

Zweig Tyskarna rår inte för Hitler, och Hitler rår inte för sina egna handlingar.

Einstein sade mig nyligen att Hitler aldrig hade önskat krig med England, och Einstein är Hitlers första fiende.

Mann Försvarar du Hitler?

WalterFaktum är, att Hitler alltid endast önskat expandera österut. Hans fiender har alltid varit endast kommunisterna. Jag vill inte på något sätt försvara Hitlers förfaringssätt med Polen, men det att England har förklarat Tyskland krig för Polens skull kan i det långa loppet resultera i att ryssarna får en fast hand i Europa.

Tyskland kan aldrig besegra England, och det är Hitler medveten om.

Zweig Dock gjorde England rätt i att inte låta tyskarna få Polen utan vidare.

WalterFöredrar du Ryssland och Stalin?

Zweig Jag föredrar vad som helst mot kriget.

Mann Hitler tog Englands krigsförklaring mycket hårt. Han försökte i det längsta få England på sin sida mot kommunismen.

WalterEndast hans expansionsvanvett fick honom att misslyckas.

Zweig Dock var han inte alltid vanvettig. Hans tal till president Roosevelt, till exempel, är ett lysande exempel på hans delvis berättigade insats i Tysklands historia.

WalterDet är onekligen ett intressant tal. Då trodde man ännu att Hitler kanske kunde bli mänsklig.

Mann Jag har det här. Läs det för oss, Stefan. (tar fram ett papper.)

Zweig Måste jag?

WalterI din mun kanske Hitler kan bli mänsklig.

Zweig (reser sig upp och läser) Herr president Roosevelt! Jag förstår till fullo, att er nations storlek och ert lands omätliga rikedomar tillåter er att känna ansvar för allt som händer och har hänt här i världen. Jag är, herr president Roosevelt, placerad i en mycket mindre och blygsammare ram.

Jag övertog en gång en stat, som stod inför sin fullständiga ruin tack vare sin tillit till den övriga världens löften och demokratiska regeringars vanstyre.

Sedan dess har jag, herr president Roosevelt, bara kunnat fullgöra en enda uppgift.

Jag kan inte känna mig ansvarig för en världs öde, eftersom denna värld inte visade något intresse för mitt eget folks sorgliga öde.

Jag har betraktat mig som av Försynen kallad att tjäna endast mitt eget folk.

– Dag och natt har jag alltid levat för den enda uppgiften att väcka mitt folks krafter, övergivet som det är av hela den övriga världen.

– Jag har övervunnit kaos i Tyskland, återupprättat ordnade förhållanden, enormt ökat vår nationella produktion på alla områden.

Jag har lyckats att åter skaffa förvärvsarbete åt sju miljoner arbetslösa.

– Jag har inte endast enat det tyska folket politiskt, utan jag har också rustat upp det på nytt. Jag har även strävat att riva i stycken det fördrag, som med sina 448 artiklar pålade det mest avskyvärda förtryck man någonsin har väntat att folk och mänskliga varelser skulle finna sig i.

Jag har återfört till Riket provinser som frånrövades oss 1919, jag har fört tillbaka till deras fosterland miljoner tyskar, som hade slitits bort från oss och levde i elände, jag har återupprättat det tyska livsrummets historiska enhet – och, herr president, jag har strävat efter att uppnå allt detta utan blodsutgjutelse och utan att försätta mitt folk, och därmed också andra folk, i krigets elände.

Jag, som för tjugoett år sedan var en okänd arbetare och soldat utgången ur mitt folk, har, herr president, lyckats med detta genom min egen energi.

– Ni, herr president, har i jämförelse med mig haft en mycket lättare uppgift.

77

stater.

Ni blev Förenta Staternas president 1933, då jag blev Rikets kansler.

Från första stund har ni haft ledningen av en av världens största och rikaste – Ni har till ert förfogande de mest obegränsade naturrikedomar i världen.

– Trots att befolkningen i ert land är knappt en tredjedel större än invånarantalet i Stortyskland har ni mer än femton gånger så stort livsrum till ert förfogande. Förhållandena i ert land har så stora mått, att ni kan ägna er uppmärksamhet åt universella problem.

Edra intressen och edra förslag täcker därför ett mycket större område än mina egna, ty min värld, herr president Roosevelt, är den där Försynen har placerat mig och för vilken jag därför är tvungen att arbeta.

Den är mycket mindre till omfånget – den omfattar endast mitt folk.

Jag tror emellertid, att detta är det sätt varpå jag bäst kan tjäna det vi alla är intresserade av, rättvisan, välståndet, framsteget och den allmänmänskliga freden."

(När han slutar fortsätter Hitlers egen röst från en radio, som någon i tåget har satt på.

Rösten har hörts redan när Stefan har läst, men när han tystnar blir rösten klarare och gällare än Stefans:) Hitler I krigets namn ska jag bygga ubåtar, ubåtar, ubåtar och åter ubåtar.

Och jag ska bygga flygplan, flygplan, flygplan och åter flygplan, och med dem ska jag tillintetgöra mina fiender. Om England vill slåss ett år ska jag slåss ett år, om England vill slåss två år ska jag slåss två år, om England vill slåss tre år ska jag slåss tre år, om England vill slåss tio år ska jag slåss tio år!

Jag ska bomba hela England till ett enda stort mudderfält!

Jag ska utplåna England och stampa ner det i Atlanten!

(Hans röst har i ett långt crescendo urartat till ett tjut. Uppståndelse bland passagerarna.

Man försöker förgäves lokalisera radion.)

Zweig Stäng av, för Guds skull, stäng av! (Radion knäpps av.)

Skall man inte ens här mitt i Texas få vara i fred för den galne idioten? Skall han förfölja en vart man än reser? Hur kan man vidare leva med en sådan varelse i världen? Jag står inte ut!

Mann Lugna dig, Stefan. Sitt ner.

WalterPassageraren visste inte vilken våglängd han råkade få in.

Mann Lugna dig. Det är över nu.

Zweig Nej, det är inte över. Kriget rasar och kommer att rasa så länge jag lever.

Tror ni jag kan stå ut med de oupphörliga sömnlösa nätter som kriget ger mig i längden?

Hur kan ni över huvud taget sova mera? Kan ni någonsin tänka på något annat än kriget?

Jag kan det inte. Och det blir värre hela tiden och skall bli värre hela tiden så länge jag lever.

Mann Lugna dig, Stefan. Det är inte ditt krig.

Zweig Jo, det är det. Det är just vad det är. Det är världens största sjukdom, och om jag är något så är det världsmedborgare, och därför plågar mig den sjukdomen till döds. Jag klarar inte av det.

Mann (till Walter) He is all washed up.

Zweig Kalla det vad du vill, Thomas. Du är lycklig som inte är känslig.

WalterKänslighetens dilemma är att den alltid blir lidande.

Mann (menande, med en blick på Stefan) Hur blir det inte då med överkänsligheten?

WalterMan kan skydda sig bara genom att uthärda.

Zweig Nej, Bruno, det kan man inte. Man kan inte skydda sig och allra minst genom att uthärda. Uthärdandet ger ingen bot för plågan.

Jag börjar tro att doktor Freud hade rätt.

Mann Doktor Freud?

78

WalterI vad då?

Zweig Jag måste avrätta min dubbelgångare. (Mann och Walter ser på varandra.)

Walter (efter en paus) Är du sjuk, Stefan?

Zweig (lugn) Nej, jag är fullt frisk. Jag har aldrig varit friskare. Hitler och nationalsocialismen och deras Stortyskland är alla tyskars och all tyskhets onda dubbelgångare, som vi måste befria oss från en gång för alla. Jag måste skriva ut honom ur mig.

Walter (till Mann) Vad menar han?

Mann Jag vet inte. Det verkar som om han hade fattat ett beslut, kanske beslutet att skriva något mot Hitler.

Zweig Ja, mina herrar, tyvärr måste jag avrätta honom. Sedan när jag har gjort det har moren gjort sin plikt och kan gå.

WalterJag tror att vi här har upplevat ett stycke kulturhistoria.

Mann Om inte världshistoria.

WalterVad tror du om kriget, Stefan? Kommer vi att överleva?

Zweig Ni kommer att överleva, men jag kommer inte att överleva min dubbelgångare och inte Tyskland heller. Inte heller Amerika kommer att lyckas undvika att bli indraget i kriget. Därför måste jag lämna Amerika.

WalterVill du inte stanna hos oss?

Zweig Nej. Amerika kommer att bli part i kriget. Jag är född opartisk. Därför måste jag söka mig till ett land som ej kan bli indraget i kriget.

Mann Det landet finns inte.

Zweig Jo, Thomas, ett sådant land finns alltid. Utopierna kan inget krig utrota. Jag söker mig till dem.

WalterVar finns de?

Zweig För tillfället kanske i Rio de Janeiro.

Scen 4. Natt.

(Stefan och Lotte Zweig ligger till sängs. Stefan ligger och kastar sig i oroliga mardrömmar.

Sängen står strax till vänster om mitten av scenen. Slutligen sätter han sig upp, drar med händerna över ansiktet och stirrar tomt framför sig.

Han är tärd och på upphällningen av sina krafter.

Så får han syn på något i kulissen till höger om scenen. Han betraktar det noga och stiger långsamt ur sängen för att gå det till mötes.

Från motsatta sidan av scenen kommer Adolf Hitler honom till mötes.

De går som två spegelbilder mot varandra. Även Hitler är tärd och på upphällningen av sina krafter.

De är nästan identiska med varandra, men Zweig är äldre och ädlare medan Hitlers utseende är mera tafatt och vulgärt.

De stannar mitt framför varandra.)

Zweig (efter en paus) Varför förföljer du mig?

Hitler Jag är ditt öde.

Zweig Jag vet det.

Hitler Du har ingen chans emot mig.

Zweig Vad gör du här i Rio de Janeiro mitt i natten hos mig? Har du bara kommit för att jävlas med mig?

Hitler Naturligtvis. Vad annars?

Zweig Varför? Vart vill du komma?

Hitler Jag vill bara be dig att inte svika mig.

Zweig Svika dig? Jag?

79

Hitler Jag har det också svårt. Vi blev tillbakaslagna vid Moskva denna vinter.

Zweig Det var rätt åt er.

Hitler Säg inte så. Du är också tysk.

Zweig Nej, jag är österrikare och jude, precis som du.

Hitler Du är tyskare än någon annan, och bara jag är nästan lika tysk som du. Jag är beroende av dig och ber dig att fortsätta offra dig för mig.

Zweig När har jag offrat mig för dig? Vad har jag någonsin gjort för nazismen?

Tvärtom har jag avrättat dig och allt vad du går för i min bok "Die Welt von Gestern".

Hitler Till och med den boken var ett välkommet tillskott till vår tyska litteratur.

Ingen har läst dig så ofta och gärna som vi nationalsocialister utom Mussolini. Du har i den boken själv erkänt att omvärldens behandling av Tyskland efter första världskriget var skymflig och att nationalsocialismen var berättigad.

Zweig Aldrig att den var berättigad!

Hitler Akta dig, Stefan! Du sågar av den gren du själv sitter på. Du måste försona dig med oss. Det är din enda möjlighet. Alla dina andra vägar är stängda. Fortsätt och lev i fred, och du ska få se oss segra och utrota kommunismen och stifta evig fred i hela världen.

Zweig Och judarna?

Hitler Vadå judarna? Vi har ingenting ont emot judarna. Det är de som vill korrumpera och underminera oss genom kommunism och krass amerikansk kapitalism. Vi är kristna och är för alla som inte är emot oss.

Zweig Jag vägrar att samarbeta med någon politiker och allra mest med er.

Hitler Det kan du inte vägra i längden. Vi vinner kriget, och snart står till och med Brasilien, liksom Argentina redan gör det, på vår sida.

Världen har ingen chans emot oss. Japanerna har tagit Singapore, vi tar snart Suez, därmed är grundpelarna för det brittiska imperiet fallna, och det är bara en tidsfråga hur länge Moskva kan härda ut. Du kan inte fly ifrån oss längre. Du ser själv. Jag är även redan i Brasilien.

Zweig Ut härifrån, fördömda vålnad! Vem är du egentligen?

Hitler Ditt och världens öde. Vi två har tillsammans fört upp Tyskland till dess högsta nivå i historien, du inom kulturen och jag inom politiken. Är det inte dags att vi försonas och förenas och tar varann i hand? Goethe hade ingenting emot Napoleon.

Zweig Jag hade heller ingenting emot dig, om du inte förföljde mig och judendomen som du gör.

Hitler Du förföljer judendomen lika mycket själv. Du har själv brottats med det judiska inom dig i hela ditt liv och ofta fördömt och förbannat och förnekat det.

Talmud kan du till exempel inte med.

Zweig Ingen har så försonat mig med judendomen som du genom dina förföljelser.

Hitler I så fall har det jag gjort varit av godo.

Zweig Du ensam har anstiftat det andra världskriget. Det gör dig till historiens ondaste människa.

Hitler Stalin är värre. Jag ville aldrig krig med England. Jag ville bara komma åt kommunismen och helst utrota den.

Zweig Därmed lyckas du bara utrota din egen tyska nationalism.

Hitler Men mitt försök att råda bot på kommunismen är heroiskt!

Zweig Men omänskligt och fåfängt.

Hitler Jag har kommit för att ge dig en sista chans. Antingen försonar du dig med oss och tolererar oss, eller också är det slut med dig och judendomen.

Zweig (till den sovande Lotte i sängen) Hör på den! Han hotar!

Hitler Jag varnar dig. Du slipper inte undan ditt och mitt krig med varandra. Jag kan endast segra. Jag är ofelbar.

Zweig Nej, du är inte ofelbar, för du är en jude.

80

Hitler Det kan ingen bevisa.

Zweig Du kan aldrig befria dig själv från misstanken. Du måste alltid misstänka det själv.

Hitler Gör mig inte arg. Brasilien kan gå med i kriget när som helst. Du har sedan inget land mer att fly till. Och jag kan berätta för dig att din hyresvärd redan överväger att inte låta dig hyra detta hus mera efter denna månad.

Zweig Vill du kasta mig ut ur mitt sista hem, min sista tillflyktsort?

Hitler Den brasilianska pressen är emot dig för att du inte vill skriva om Brasiliens flygpionjäräss. Du är schack matt. Du blir utspydd av denna nya sköna värld bara för att du föredrog den gamla.

Zweig Nu är det nog! Jag måste avrätta dig. Du går för långt.

Hitler (hånfullt) Och hur ska du kunna avrätta mig? Jag befinner ju mig på andra sidan om jordklotet!

Zweig Du skall få se. (vänder Hitler ryggen och går tillbaka till sängen, samtidigt som Hitler vänder honom ryggen och går ut, liksom en hans spegelbild.)

Lotte! Lotte! (väcker sin hustru.)

Lotte (vaknar) Ack, väcker du mig? Jag hade så hemska drömmar.

Zweig Vi slipper dem aldrig så länge vi lever. Det är dags för oss att bryta upp.

Lotte Upp? Zweig Ja. Stunden har kommit. Är du villig att följa mig?

Lotte Vad menar du?

Zweig Jag menar vår plikt att utföra den mest civiliserade handling en människa kan begå, nämligen självmord.

Lotte Är det dags nu?

Zweig Ja. Lotte Du vet att jag ingenting annat har att leva för utom dig.

Alltså har jag heller ingenting annat att dö för.

Alltså dör jag gärna för dig och med dig.

Zweig Därför är du min hustru. Två gånger bad jag Friderike dö med mig, men hon hade sina döttrar. Jag har bara mina böcker, som mina landsmän icke mer får läsa.

Du har din sjuka hälsa, som plågar dig lika mycket som kriget plågar mig. Vi har ingenting att leva för längre. Låt oss dö tillsammans.

Lotte Ett samlag är en sorts död. En död tillsammans är en sorts samlag.

Zweig Det heligaste av alla samlag.

Lotte Jag följer dig gärna.

Zweig Tack, Lotte.

Lotte Men vad har fått dig att bestämma dig?

Zweig Jag drömde om Hitler i natt. Jag vet att allt vad jag har skrivit emot honom det sista året inte är tillräckligt. Jag måste göra det yttersta och dö som protest mot honom. Det är en kulturrepresentants yttersta åtgärd mot det politiska godtycke som förtrycker honom. Det är det största och effektivaste upproret: individens revolt mot världen. Det är vad självmord är. Och det är det enda som jag har kvar att göra.

Lotte Jag förstår dig.

Zweig Tack, Lotte. Låt oss förbereda oss noga. Jag vill skriva en hel del brev innan jag är färdig. Vi skall ta det alldeles lugnt. Steget från gårdagens värld över tröskeln till morgondagens är svårt att ta, i synnerhet som tröskeln består av ett världskrig som gör döden ofrånkomlig.

(De lägger sig till rätta på rygg i varandras armar med begrundande uttryck i ansiktet.

Så slocknar scenen.)

81

Akt V, Scen 1.

Hitler Nå, din förbannade stjärtmes, vad ser du så uppskrämd ut för? Vad har du på hjärtat? Tala!

Himmler (stammar) Allsmäktige Führer, Rudolf Hess....

Hitler Ja, vad är det med den lymmeln Hess? Ut med språket! Har han fått scharlakansfeber?

Himmler (stammande) Han har flugit till England.

Hitler Till England? Du yrar. Är du från vettet?

Himmler (visar ett brev) Läs själv. Denna förklaring har han givit.

Hitler (läser) Allsmäktige Führer, Alldenstund jag älskar er såsom en hund sin husse sedan urminnes tider och därtill dyrkar er som en gud och den senaste tiden känt mig helt isolerad från er närhet, har jag velat visa er den fulla vidden av min kärlek och dyrkan på något sätt och därför på eget initiativ flugit till England för att ordna en separatfred mellan er och engelsmännen.

Jag vet ju att ni aldrig ville krig med England utan tvärtom alltid önskade att tillsammans med det brittiska imperiet tåga i härnad mot världskommunismen.

Nu skall jag ordna detta för er. Er trognaste slav intill döden, Rudolf Hess."

Och den galningen har faktiskt gjort det?

Himmler Ja, mein Führer.

Hitler Och hur har engelsmännen tagit emot honom?

Himmler De har isolerat honom och satt honom på sinnessjukhus.

Hitler England, hur kan du vara så blint och vansinnigt att du aldrig har tagit mig på allvar? Hess trodde han kunde få engelsmännen att ta reson, men de dårarna spärrade in honom på mentalsjukhus. Min trogne galning Hess har kommit hem till sinnessjukhuset. Nå, det var den episoden. Vad mera nytt?

Himmler General Montgomery har brutit igenom de tyska linjerna vid El Alamein.

Hitler Rommel erövrar snart Egypten och Suez ändå. Vad mera?

Himmler Brittiska och amerikanska trupper har landstigit i Marocko och Algeriet och håller på att ockupera hela Franska Nordafrika.

Hitler Det är bara tillfälligt. Rommel ska klå lopporna ur pälsen på dem. Vad mer?

Himmler Tre ryska arméer har genom en dubbel front norr och söder om Stalingrad ringat in 22 tyska divisioner mellan Volga och Don. Hitler Ta om det där.

Himmler Sjätte armén är inringad vid Stalingrad.

Hitler Du ljuger, din hund.

Himmler Det står så i rapporten.

Hitler Står det i rapporten att du ljuger? Jag visste väl det! Rapporterna talar alltid sanning!

Himmler Nej, rapporten säger att sjätte armén är inringad vid Stalingrad!

Hitler Rapporten ljuger! Vem har skrivit den? Han ska skjutas genast! Var är den infernaliske knölen? Jag ska bulta levern ur kroppen på honom! (har flugit på Himmler och bankar på honom med knytnävarna och har fradga kring munnen.)

Himmler Hjälp! Hjälp!

Hitler Din groteska rumpmes! Tror du jag tolererar sådana rapporter? Tror du jag går på sådana gemena lögner? Jag är ofelbar! Jag är ofelbarare än påven! Tyskar kan aldrig förlora mot ryssar! Kommunismen kan aldrig och får aldrig segra, så sant som jag här slår ut tänderna ur munnen på dig! Din loppbemängda fähund! Vem kommer med sådana falska lögner?

Himmler Läs själv! (visar papperet) Hitler Din degenererade loppa! Jag nedlåter mig inte till att läsa sådant nonsens!

82

Vad hade du mera för absurda nyheter?

Himmler Stefan Zweig har begått självmord.

Hitler Stefan Zweig? Vem är det?

Himmler En författare.

Hitler Javisst ja, han som skrev boken om Fouché. Det var en bra författare.

Himmler Han var jude.

Hitler Ja, och mot slutet skrev han även mot mig på tyska! Mot mig på tyska! En jude mindre! Gudskelov för det! Han var den farligaste av alla mina judiska fiender! Han stod i spetsen för den judiska världskonspirationen mot mig och Tyskland! Han och Einstein! Och den undermänniskan har begått självmord? Han gav upp mot mig!

Han orkade inte motstå mig mera! Jag har besegrat honom! Jag har besegrat världsjudendomen! Nu ska vi ta till med hårdhandskarna mot resten av det fördömda packet! Den sista civiliserade människan är död!

Leve den nazistiska segern! Vi ska besegra världsordningens ärkefiende nummer ett judendomen, även om vi inte besegrar några andra fiender!

Det är dags för genomförandet av den slutgiltiga lösningen av judefrågan!

Genomför alla koncentrationslägren! Sätt gaskamrarna i ordning! Utrota dem systematiskt! Inte en enda judisk bärfis ska slippa undan! Mura in dem i Warszawaghettot och slakta dem metodiskt bunt för bunt! Nu är det dags för mitt livs skapelse det nationalsocialistiska arbetarpartiet att visa sitt verkliga ansikte och genomföra min heligaste mission i världen! Nu när Tyskland står på höjden av sin världshistoriska utveckling ska hon bruka sin makt till att genomföra den mest civiliserade handling som någonsin förekommit i historien, nämligen den totala utplåningen av den judiska rasen! Ingen jude ska överleva mig! När de alla är utrotade ska ingen mer kunna säga att det ens någonsin existerat någon jude, och därigenom ska heller ingen kunna säga att det ens någonsin förekommit någon folkutrotning! Judarna fanns ju aldrig! De är bara en lögn, och vi nazister var det som heroiskt åtgärdade den!

Den judiska befläckelsen av mänskligheten ska det bli min eviga världsberömmelse att en gång för alla ha satt stopp för! Bara vi lyckas utrota judarna ska kommunismen och kapitalismen falla av sig själva, och kvar ska endast stå den rena vita blonda sköna perfekta ariska tysktalande rasen, vars vetenskapliga ordning och världsherravälde sedan ska vara oomkullrunkeligt för evigt!

Jag är den nye Kristus, och min mission är heligare än vad hans var.

Inte sant, Himmler?

Himmler Givetvis, min allsmäktige Führer. Men han var jude.

Hitler Även jag är jude, och även jag ska förinta judendomen, liksom han gjorde det med att offra sig själv. Men mitt offer ska bli större. Jag ska offra hela Tyskland för min evigt ofelbara sak. Min korsfästelse ska bli Tysklands korsfästelse inför hela världen till judendomens eviga vanära, och därmed ska den nya religionen genom mig ha erövrat hela världen – den religionslösa religionen utan tro, utan hopp och utan kärlek och helt reducerad till endast den nakna vetenskapliga sanningen utan mystiska spekulationer.

Vi ska avrätta och utplåna alla andra religioner, och judendomen blir bara den första i raden! Rätt så, Himmler?

Himmler Allt vad ni säger, herr Reichsführer, är odiskutabelt och oantastligt i sin suveräna ofelbarhet.

Hitler Just det! Sätt i gång koncentrationslägren, Himmler!

Himmler Ja, mein Führer! (går) Hitler Stefan Zweig är död, judendomen är död, och snart är alla religioner döda medan endast den tyska nationalsocialismen lever kvar med oinskränkt världsherravälde. Alla religioner är endast till för de döda. Låt de döda begrava sina döda. Men somliga är till för att leva, och saliga äro de, ty de skall besitta världen,

83

och det är vi det, ty endast vi är intelligenta nog att fatta, att det enda drullesäkra sättet att överleva på är att döda alla andra…

Scen 2. Efter kriget.

Mann Han begick sitt självmord precis vid höjdpunkten av Hitlers makt när Singapore fallit för japanerna och det brittiska imperiet skälvde som allvarligast inför huggen mot dess djupaste rötter. Efter hans död inträffade Hitlers första motgångar, av vilka den mest definitiva var Warszawaghettots framgångsrika uppror. Sedan kom de första bombningarna av Köln och andra tyska städer.

Om han hade orkat leva i bara några månader till hade han fått se kriget vända sig.

Einstein Ungefär vid hans bortgång inföll även Wannseekonferensen med den slutgiltiga lösningen av judefrågan, som definitivt inledde det ohyggligaste och mest universella brott historien känner. Det slapp han uppleva.

Mann Vad jag undrar är: var han i sitt hjärta tysk eller engelsman?

WalterHan var europé.

Mann Ja, men österrikare. Richard Friedenthal menar att han dog av hemlängtan till Österrike. Fastän han aldrig blev brittisk medborgare stod han dock från krigets första början otvetydigt på Englands sida mot Hitler. Och ingen underrättelse tog han någonsin hårdare än den om Singapores fall.

WalterHan var europé. Hans hjärta blödde ihjäl med Europa.

Mann Även Hitler var europé. Han var mera österrikare än tysk och använde sig av sin tyskhet egentligen blott för sina egna personliga syften.

WalterVad vill du säga med det?

Mann Att Zweig lika litet som Hitler får sin fullständiga förklaring blott genom att han var europé.

Einstein Vi vet vem Zweig var, men vem var Hitler egentligen?

WalterFreud menade att Hitler var Zweigs motsats, onda genius och dubbelgångare.

Mann Hitler var Zweigs och all tyskhets och Europas öde.

Einstein Det mest svårförklarliga och irrationella med Hitler är hans oerhörda drivkraft som konsekvent genom hela livet var hatet mot judarna. Var fick han det ifrån?

WalterHan var galen.

Mann Nej, så enkelt var det inte, skulle Jung ha sagt.

WalterHan var sjuk.

Einstein Aldrig före 1942. Först efter Zweigs bortgång och de första motgångarna fick Hitler sina spasmer, sin totala oregerlighet och sitt beroende av narkotika, vilket smittade av sig på hela hans omgivning. Från 1943 är alla ledande nazister narkomaner, men före det var alla och i synnerhet Hitler kärnfriska. Endast småningom under 1942 förvandlas Hitler till den gråbleka sluddrande och stapplande otillgängliga vålnad med den glasartade blicken som sedan endast urartar både mentalt och fysiskt så länge den består. Men judehatet lämnade honom aldrig.

Mann Har du någon egen teori?

Einstein Hitler var som ni alla mycket riktigt påstår Zweigs och all tyskhets och hela Europas öde. Han var ingenting annat. Han var själv blind för sitt eget och Europas öde, och hela hans liv är en hopplös kamp för att komma till rätta med det.

Han hatar sig själv från början och är av naturen självdestruktiv. Så finner han 1918 denna besynnerliga idé att ta fasta på, att allt är judarnas fel. Och denna enda idé är den enda drivkraften genom hela hans dynamiska karriär från ingenting till en världsterror. Vad är då styrkan i denna idé? Jo, denna idé är ingenting annat än en mask, en förklädnad och en förställning för något annat. Denna idé är formeln

84

genom vilken han uttrycker den yttersta principen för sitt liv. Men denna formel är endast en formel. Verkligheten bakom formeln förstod han aldrig själv, och därför blev den hans undergång.

Mann Vart vill du komma?

Einstein Hitler visste inte själv vad han gjorde, vad han ville eller vad han var ämnad till. Han endast handlade i enlighet med sina överkänslor och sin hyperintuition, och detta materialiserades genom oförsonligheten mot judarna. Men omedvetet var det en annan kraft än den judiska som han försökte komma till rätta med.

Han brottades under hela sitt liv med en oändlig svårighet, som var hans eget öde, som drev honom från vettet, och han försökte i sin förföljelse av judarna komma åt detta öde. Men den som han i själva verket i hela sitt liv försökte rikta sin udd mot och brottas med var Gud, som styrde honom.

Mann Förklara dig.

Einstein Han hatade sitt eget öde för att han visste att det var så destruktivt. Men bakom detta öde stod Gud. Han kunde icke klå Gud: alltså klådde han dem som stod Gud närmast, nämligen judarna. Men just i att han klådde judarna genomförde han sitt eget tragiska öde som Gud hade ämnat för honom och blev han den förfärlige diktator han blev. Men han slutade inte med att bekämpa sitt öde. Han kämpade vildare för varje år och ansatte judarna hårdare för varje år i sitt desperata försök att komma till rätta med Gud och råda bot på sitt eget destruktiva öde. Men just genom denna vanvettiga förföljelse av judarna, som ledde till att han fuskade bort kriget och förlorade det, genomförde han sitt och Europas ohyggliga öde, som Gud hade ämnat honom för. Han vill inte vad Gud vill och försöker kämpa emot och åstadkommer i denna fåfänga kamp just vad Gud vill och han själv inte vill, tills han går under i sin egen och Tysklands och hela Europas ofattbara tragedi. Och som segrare står ödet och Gud i sin outrannsaklighet.

WalterDu menar att Hitler var ett Guds instrument. Men vad gott kan Gud ha velat åstadkomma genom ett sådant instrument, ett sådant gissel, ett sådant öde, en sådan monumental förstörelse? Kan han verkligen ha velat hela den europeiska undergång som Hitler ensam vållade?

Einstein Vi kan aldrig förstå Gud. Kanske var hans avsikt den Israels återupprättelse som nu timar, kanske ville han att kommunismen skulle triumfera genom Stalin, men det senare har jag lika svårt att tro som alla andra.

Mann Stalin och Ryssland är nu ett större problem för världen än vad Hitler och Tyskland var. Det var just denna Stalin och detta Ryssland som Hitler ville förhindra till varje pris och som varken heller England, Amerika eller Europa var betjänta av, och allra minst Östeuropa.

Einstein Som sagt var, vi kan icke förstå Guds avsikter; vi kan endast skåda hans verk och häpna. Hitler var en av hans formler, och den ledde till Europas och kanske åtta miljoner judars undergång. Min relativitetsteori är en annan av hans formler, och den ledde omsider till atombomben. Den evigt förskräcklige Herren har demonst-rerat sin makt. Vi kan endast konstatera det, fyllas av fruktan däröver och resignera.

WalterOch Stefan Zweig?

Einstein Han såg det fruktansvärda resultatet av formlerna innan de blev verklighet. Han valde att hellre dö än uppleva det. Något mera civiliserat motiv har ingen människa haft till att utföra en mera civiliserad handling i just det rätta ögonblicket. Hans protest mot Gud och ödet var starkare i det enda ögonblicket av hans livs slutskede än vad Hitlers var under hela dennes liv.

Mann Var Hitler Stefan Zweigs dubbelgångare?

Einstein Hitler var hela världens onda dubbelgångare, och Zweig var den ende som klarade av honom.

85

WalterMysteriet blir bara större.

Einstein Som alla äkta mysterier. Det är de tidlösa historiska fenomenen som gör människan odödlig. Genom sitt mystiska band med Hitler har Stefan Zweig gjort både sig själv och Hitler till en av de eviga gåtorna.

Mann Vi har bara att resignera inför oändligheten.

Einstein Ja, inför den är alla människor små, utom de som försöker gå till botten med den. De fastnar på evighetens stjärnhimmel och blir ett med de eviga stjärnor som i otydbar skrift förkunnade deras öden utan att vi förstod dem.

Slut.

86

Det svarta hålet Sanningen om Evita Perón.

Historisk tragedi i fem akter.

Personerna : President Juan Perón Manuel, hans tjänare och chaufför, alltid livréklädd Henrietta, sällskapsdam åt fru Henriquez Fru Henriquez, spiritist Eva Perón, presidentens andra fru Isabel Perón, presidentens tredje fru Doña Juana Duarte, Eva Peróns moder Erminda Duarte och Elisa Duarte, Eva Peróns systrar Doktor Ivanisevitj, Eva Peróns livläkare Fader Benitez, jesuit José Lilienthal, astrolog En arbetare En sliten dam En gammal man En mogen präst En man på kryckor José Espejo, fackföreningsledare En student Juan Duarte, Eva Peróns bror Doktor George Pack, kirurg från New York Doktor Ara, konservator Fyra tidningsgossar Två officerer President Aramburu, general och president Peróns efterträdare Fyra peronistiska terrorister President Lanusse, president Peróns företrädare medlemmar av Doña Juana Duartes familj läkare och sjuksköterskor samt medlemmar av Folket Handlingen äger rum i Spanien och Argentina och omfattar tiden 1951-84.

Copyright  Christian Lanciai 1985

87

Akt I. Scen 1. Madrid.

(En gammal, fetlagd, desillusionerad man och en ung smärt man i livré kommer in och stannar på mitten av scenen framför en stängd dörr. Det är mitt på en skum gata i Madrid.) den gamle Jag har aldrig sysslat med sådant här förut, Manuel. den yngre Jag vet, herr president. den gamle Säg mig uppriktigt vad ni tänker om det. den yngre Ni har ingenting att förlora på att pröva det, ers nåd. den gamle Det vet jag, och det är bara därför jag prövar det. (ger tecken åt den yngre, som ringer på dörren. En stunds väntan. Herrarna ser på varandra.

Den yngre ringer på nytt. Just då öppnas dörren av en gammal dam.)

Damen Jag har den äran, herr president. (niger och gör sig till.) den gamle Jag är inte president längre. den yngre En gång president, alltid president, señor. den gamle Bara i Argentina, Manuel.

(De stiger in. När damen stängt dörren glider väggarna i sär, och man ser en intressant gammaldags husinteriör med mycket krimskrams och en skamfilad kristallkrona.

Ett tomt bord står i fonden med fyra stolar exakt fördelade runt omkring.)

Damen (alltjämt krypande och smickrande) Señora Henriquez kommer strax ner. den gamle Ju förr, desto bättre. den yngre Presidenten har inte för avsikt att stanna här särskilt länge. den gamle Sluta någon gång upp med att kalla mig president!

Manuel Ni blir aldrig någonsin något annat. den gamle Jag är bara en gammal bruten man som aldrig borde ha kommit hit.

Jag är för gammal för att mera tro på underverk. fru Henriquez(kommer överraskande ner för en trappa) I så fall har ni kommit in i fel hus, señor Perón.

(Hon är en amper skinntorr gammal dam med gammaldags glasögon.)

Manuel (tar av hatten) Ursäkta hans nåd, señora. Han vill inte gå miste om er uppmärksamhet.

Henriquez I så fall får han vackert finna sig i att det kan inträffa underverk.

Perón Jag tror på ingenting längre.

Henriquez Ändå har ni kommit hit. Ändå är ni lyckligt gift, och ändå kan ni när som helst återvända som president till Argentina.

Perón Efter sjutton år?

Henriquez Efter sjutton år. Ingenting är omöjligt.

Perón Jag tror inte ett ord av vad ni säger.

Henriquez Om ni vill vistas under mitt tak, president Perón, får ni allt visa lite bättre samarbetsvilja.

Manuel Presidenten har inte kommit hit i några andra avsikter än att samarbeta.

Henriquez Han verkar då på mig inte vidare mottaglig för andra andar än sin egen.

Har ni verkligen hederliga avsikter, señor Perón?

Ni har inte kommit hit bara för att roa er eller se om det fungerar?

Perón Señora, jag har kommit hit på en god väns rekommendation, som hade häpnadsväckande saker att förtälja om sina upplevelser hos er.

Han lyckades med att övertyga mig om vad ingen lyckats övertyga mig om förut, nämligen att han hade fått veritabel kontakt med en sedan länge avliden.

88

Ni vet vem jag menar. Han berättade att min före detta fru hade sagt saker till honom som bara hon och jag någonsin har vetat om. Vid hans berättelse överväldigades jag av minnet av henne.

Manuel Det är sant. Presidenten vacklade och var borta i två dagar.

Han gick som i dimma och sade bara: "Eva! Eva!" Perón Tyst, Manuel. Om han fick kontakt med henne genom er, varför skulle inte jag också kunna få det? Jag är desperat.

Om det är möjligt, så måste jag få tala med henne genom er.

Henriquez Det låter bättre. Jag är övertygad om er goda vilja, president Perón.

Känner ni till mina villkor?

Perón Att allt som jag får se och höra är strängt konfidentiellt.

Henriquez Ni har aldrig varit här, señor, lika litet som er gode vän och er betjänt här har varit det. Jag har aldrig mottagit någon av er i mitt hem, och jag har aldrig bedrivit någon spiritistisk seans. Är det klart?

Jag är en from katolsk änka som lever på min pension och ingenting annat.

Ni har aldrig sett mig eller känt mig.

Perón Det är helt klart.

Henriquez Ingen blev mera chockerad än jag när jag varseblev mina mediala förmågor.

Jag använder dem bara när jag därmed kan hjälpa andra. I detta fall är det alltför tydligt att er före detta fru genom mig söker kontakt med er.

Därför är det min plikt att ställa upp. Er fru var en god kvinna, som ni bland andra fördärvade.

Perón Sakta i backarna, señora.

Henriquez Idkade er fru någonsin spiritism?

Perón Hon hade kontakt med en astrolog en gång strax innan hennes sjukdom började.

Spiritism trodde hon aldrig på.

Henriquez Ni trodde ni kände er fru. Ingen kände henne. (tystnad) Manuel Señora, el presidente har inte mycket tid.

Henriquez Nej, han hade inte mycket tid för sina fruar heller.

Perón Låt oss sätta i gång.

Henriquez Som ni vill, señor. Henrietta, kom här. (Denna kommer.)

Vi skall sitta här alla fyra på var sin stol. Släck belysningen, Henrietta.

Alla lampor släcks utom detta enda stearinljus som brinner framför oss mitt på bordet.

(Henrietta ställer dit det. Det är inte långt.) Seansen varar så länge ljuset brinner.

Förr eller senare slocknar det av sig självt. Vi skall alla titta stint på ljuset men icke på dess låga, ty det kan vara ansträngande för ögat. Ta av era glasögon, så som jag tar av mig mina. (Hon och Manuel tar av sig sina glasögon.) Vi lägger händerna på bordet så att vars och ens lillfingrar har kontakt med två andras lillfingrar.

I det ögonblick då någons lillfinger släpper kontakten med en annans är seansen bruten.

(Alla har satt sig till rätta. Belysningen har dämpats till ett minimum.)

Vet någon att ni är här, president Perón?

Perón Endast min betjänt här.

Henriquez Ni är en modig man, señor. Seansen kan börja.

(Hon börjar andas djupt.)

Vad kallar ni helst er fru, herr president?

Perón (efter någon tvekan) Evita.

Henriquez (genast) Evita! Evita! Hör! Din man kallar på dig! Han har hörsammat din kallelse!

Han har förnummit att du åstundar ett möte med honom! Träd fram om du är Evita!

(Ljuslågan fladdrar men slocknar inte.) (efter en stunds djupa andningar:) Evita! Evita! Svik inte din man, när han har infunnit sig till ert möte!

89

- Jag ber er att inte släppa blicken från ljuset. Jag känner att hon nalkas.

(Själv har hon slutit sina ögon och andas konvulsiviskt.) - Evita! Evita! Svik inte din man!

(Ett ljussken börjar uppträda bakom dem i bakgrunden.

I ljuset uppträder skuggan av en mänsklig gestalt, som tydligt är en kvinna i femtiotalsdräkt. De fyra kring bordet ser icke gestalten.)

Perón Evita! Evita!

(Evitas silhuett blir helt tydlig: man kan se hennes typiska Eva Perón-frisyr.)

Henriquez Tyst, señor! Ni kan skrämma bort henne. All kontakt sker genom mig.

Eva (bakom scenen) Är min man hos er, señora Henriquez?

(Hon står icke stilla utan visar ibland profilen.)

Henriquez Evita! Evita! Er man är här hos mig. Han väntar på besked från er.

Eva Hälsa honom att jag hatar honom.

Henriquez President Perón, er fru ber hälsa att hon hatar er.

Perón Fråga henne hur hon mår.

Henriquez Hur mår ni, Evita?

Eva Jag är ingens Evita längre. Alla som kallade mig Evita förgjorde mig.

Jag är Eva och ingen annan och allra mest för honom.

Perón Evita! Evita!

Henriquez Tyst, señor! Ni får inte kalla henne Evita. Ni får bara kalla henne Eva. Hon har distans till er nu. Är det något ni vill framföra till er man, señora?

Eva Fråga honom vad han vill mig.

Perón Evita! Älskade!

Henriquez Tyst, señor! Ni hotar kontakten!

Er man vill er ingenting, señora, men han känner att ni ville honom något.

Eva Jag ville be honom att lämna mig i fred.

Henriquez Hon ber er att lämna henne i fred.

Perón Ni driver med mig, fru Henriquez.

Henriquez Nej, hon menar allvar.

Perón Fråga henne vad hon menar.

Henriquez Vad menar ni, señora? Er man förstår er inte riktigt.

Eva Nej, det har han aldrig gjort. Han skall återvända till Argentina.

Henriquez Hon ber er återvända till Argentina.

Eva Nej, han skall återvända till Argentina.

Henriquez Nej, ni skall återvända till Argentina.

Perón Och vad skall jag göra där?

Henriquez (efter någon tystnad) Ni skall föra Evas likkista till Argentina.

Perón Vad? Eva Säg honom, att han skall bli president på nytt i Argentina....

Henriquez Ni skall bli president på nytt i Argentina....

Eva ....om han lovar att begrava mig där så att jag alltid stannar där.

Henriquez ....om ni lovar att begrava henne där så att hon alltid stannar där.

Perón Om jag tar med mig hennes kista till Buenos Aires så blir jag automatiskt president där igen? Är det det hon menar?

Eva Nej, han skall bli president först. Sedan skall han ta mig till sig.

Henriquez Nej, ni blir president först. Det skall vara tecknet.

Sedan skall ni som president hämta hem Evita.

Perón Det låter i och för sig resonabelt. Men min fru då? Vad skall Isabelita säga?

Eva Utan henne blir han aldrig president.

Henriquez Hon skall inte ha några invändningar.

90

Perón

Så Eva, min fru som dog för aderton år sedan, lovar mig att jag skall bli återvald som president om jag bara fraktar hennes lik hem till Argentina.

Har man hört på maken? Nej, fru Henriquez, ni driver med mig.

Ni vet inte vad ni säger.

Henriquez Om ni inte själv för Eva till Argentina så skall er fru Isabelita göra det över er döda kropp.

Perón Nej, nu går det för långt.

Henriquez Se upp! Ni bryter cirkeln! (Stearinljuset slocknar.)

Perón Må den vara bruten. (Han reser sig. Hans stol faller bakåt.

Kvinnofiguren i bakgrunden försvinner genast, och det blir samtidigt ljust på scenen.)

Jag finner mig inte i detta nonsens. Ni bara driver med mig. Jag vill ut härifrån.

Henriquez Ni har i er dumhet brutit en känslig seans. Ni har nu för alltid förlorat kontakten med er Evita. Om ni inte gör som hon säger kommer ni inte att leva ett år i Argentina, och peronisterna förlorar då makten för att aldrig mera återfå den.

Perón Stackars käring, ni gaggar. Ni vet inte vad ni talar om. Låt oss gå, Manuel.

Manuel Ja, herr president.

Henriquez (sätter på sig glasögonen; Henrietta har under tiden åter tänt ljusen på scenen.)

Men betalningen, señor.

Perón Vilken betalning?

Henriquez Ni lovade mig en rundlig betalning.

Perón Var det inte så sagt, att denna seans aldrig hade ägt rum?

Att jag aldrig varit hos er? Var det inte villkoret?

Betalningen? Den kan ni böna om hos Evita. Kom, Manuel. (de går) Henriquez Stackars man. Kontakten med henne blev för mycket för honom.

Henrietta Han kommer aldrig tillbaka hit mer.

Henriquez Han skulle aldrig ha kommit hit. Politiker är ovärdiga all nåd från ovan.

Kom, Henrietta. Och den skitstöveln gifte sig Evita Duarte med!

Henrietta Var det han som tog hennes liv?

Henriquez Nej, Henrietta. Hon valde att dö själv.

Henrietta Stackars människor!

Henriquez Och stackars Argentina, när nu Perón kommer tillbaka.

Henrietta Tror ni Evita kommer tillbaka till Argentina?

Henriquez Om hon kommer tillbaka, så inte blir det genom Juan Perón.

Det blir inte heller genom militären eller genom dem som har makt och pengar.

Hon kan bara komma tillbaka genom en annan svag och vanlig kvinna som hon.

Henrietta Men hon var ingen vanlig kvinna.

Henriquez Hur ovanlig hon än var som kvinna så var hon ändå bara en svag och vanlig kvinna.

Henrietta Kände ni henne då, señora?

Henriquez Ja, jag kände henne faktiskt. Jag följde med hela hennes karriär och stannade i Argentina tills Juan Perón efter hennes död lät landet korrumperas ihjäl.

Det var bara hon som kunde styra det.

Henrietta Men hon drev det i konkurs.

Henriquez Ja, men endast hon kunde få argentinarna att styra sig själva.

Hennes politiska insats var noll, men hennes mänskliga insats var total.

Kom, så skall jag berätta för dig om kvinnan som vågade vad ingen annan kvinna vågade. (De drar sig åt sidan.)

91

Scen 2. Perón och hans fru vid ett lyxigt frukostbord.

Isabel Perón Isabel Perón Isabel

Men Juan, varför sade du ingenting tidigare?

Det fanns ingen anledning.

Men det är ju viktigt!

Jag trodde inte på det själv.

Menar du att du personligen umgicks med Evitas ande och talade till henne och vägrade acceptera att det var hon? Kände du inte igen henne?

Perón Jag såg henne aldrig. Jag hörde heller aldrig hennes röst.

Det var mediet som sade allt.

Isabel Och du gav henne inte en spottstyver för besväret?

Perón Men Isabel, inte kunde jag ju betala käringen för vad jag ansåg vara ren humbug!

Isabel Det är dags att gottgöra henne nu, om hon inte redan är död.

Perón (drömmande) En sådan fanatiker dör inte.

Isabel Var hon en fanatiker?

Perón Nej, men Evita var det.

Isabel Du älskar henne fortfarande mera än mig.

Perón Nej, jag älskade henne aldrig. Det var hon som älskade mig.

Isabel Jag ryser inför att få möta henne.

Perón Var lugn, min älskade. Evita är död.

Isabel Men hennes lik är på väg hit till oss.

Perón Det är bara hennes lik. Hon själv har lämnat det för länge sedan.

Isabel Är du så säker på det? (In Manuel.)

Manuel Ers excellens, kistan har kommit.

Perón (reser sig) Isabel, kistan har kommit. (släcker cigarren.)

Manuel Skall vi bära in den hit?

Isabel (spydigt) Skall jag också resa mig för Evita?

Perón Du behöver inte, Isabel. Du var inte gift med henne.

Ja, Manuel, för in kistan hit. (Manuel går ut.)

Isabel (spydigt) President Perón ämnar bjuda sin avlidna fru på frukost.

Perón Nej, inte så, Isabel. Du kommer att älska henne när du får se henne.

Isabel Men hon är ju bara ett lik.

Perón Ja, men liket av Eva Perón är inte vilket lik som helst, om bara balsameringen har hållit.

Isabel Hur länge sedan är det hon balsamerades?

Perón Nitton år.

Isabel Man kunde tro av din uppsyn att hon efter dessa nitton år skulle stiga levande ut ur sin kista.

Perón (drömmande) Bara balsameringen har hållit....

Isabel Håll för näsan för säkerhets skull. Och håll för öronen om du skulle höra hennes dödskallegrin skratta ut dig.

(Manuel dirigerar fyra andra som kommer in med kistan.)

Manuel Försiktigt nu, gossar.

Isabel Väck henne inte. Hon sover.

Manuel Ställ ner kistan försiktigt. Tack, mina vänner. Ni får gå.

Isabel Nå, Don Juan, vågar du öppna locket?

Perón Har ni sett hur hon ser ut, Manuel?

Manuel Ja, hon är lika vacker än.

Isabel Du kommer att gå till historien, Juan, som Argentinas störste nekrofil.

Perón Isabel, du har ingen anledning att vara svartsjuk för en död kvinnas skull.

92

Isabel Perón Isabel

Men du älskar ju henne.

Jag säger dig att hon är död.

Jag är inte så säker på den saken. Du lyckas inte helt övertyga mig. Är du verkligen övertygad själv?

Perón Öppna locket, Manuel. (Manuel lyfter snabbt av locket.

Nu reser sig även Isabel. Alla tre betraktar stumma vad publiken inte får se.)

(Eventuellt kan man låta Evita själv (den levande skådespelerskan) ligga fullt synlig i kistan.)

Perón (sotto voce) Du har rätt, Manuel. Hon är lika vacker än.

Isabel (lika lågt) Hur kan en död vara så vacker?

Manuel Hon är inte död.

Isabel Vad menar du?

Manuel Hennes liv och legend lever vidare för evigt.

Isabel Åtminstone så har de som försökte avliva den med att smussla henne bort från Argentina kapitalt misslyckats.

Manuel Ja, aldrig har hon varit mera på alla argentinares läppar än vad hon är idag, när peronisterna återvänder till makten.

Perón Tack vare henne.

Isabel Vad menar du?

Perón Hon älskar mig än. Hon sökte kontakt med mig från andra sidan för att berätta för mig att hon ämnade återupprätta oss.

Isabel Vem menar du med oss?

Perón Jag, du, Evita och med oss alla peronister.

Isabel Så du menar att hon tolererar mig? Din gemål tolererar den, som har intagit hennes plats? Hon kan med mig fastän hon är en kvinna?

Perón Hon struntar i dig, Isabel. Se, så vacker hon är. Å, dessa kinder, som jag så många gånger så ömt har smekt!

Men jag vågar inte smeka henne nu.

Jag är rädd att hon skall vakna.

Isabel Hennes hår är smutsigt och fuktigt, och hennes näsa har sjunkit in.

Och se på hennes rostiga hårnålar! Har hon inte ett ärr också i pannan?

Hade hon det också som levande?

Perón Det får vi be doktor Ara rätta till.

Isabel Vem är det?

Perón Mannen som balsamerade henne. Han lever här i Madrid.

Jag har bjudit hit honom.

Isabel Så att han får se till så att din fru blir kopulationsduglig igen?

Perón (slår henne hårt på kinden) Inte ett ord till! Hon var värd tusen sådana som du!

Hon var född politiker, men du är bara född till skådespelerska!

Var glad att du över huvud taget får leva vid min sida som hennes efterträderska!

Det är du minsann inte värd att få vara!

Isabel (håller sig om kinden, kuschad) Förlåt mig, Juan.

Perón Jag borde tvinga dig till att kyssa liket som gottgörelse, men du kan skada balsameringen. Du slipper.

Isabel Jag behöver inte kyssa henne. Jag älskar henne redan.

Jag älskade henne redan då.

Perón Manuel, sätt på locket igen tills doktor Ara kommer.

(Manuel lyfter upp locket.)

Isabel (mjukt) Nej, Manuel, låt kistan stå öppen. (betraktar liket) Låt Evita få se litet dagsljus igen.

Hon har inte fått se det under alla de femton år som hon legat glömd i Milano.

93

Vilka skurkar som berövade dig Argentina, kära ljusa Eva! De trodde de kunde rå på din odödlighet, men det kunde de inte.

Du är mera levande idag än vad du var medan du levde.

Varför dog du? Vilken hemlighet tog du med dig i graven? (till Perón) Vad var det med henne egentligen, Juan, som fängslade dig så?

Perón Hon var den sannaste socialist som någonsin har levat.

Isabel Du gör bara saken ännu mera gåtfull. Vad är då en socialist?

Perón Den som bara vill ge och ger utan att kräva något tillbaka.

Isabel Men hon tog betalt för det. Hon gjorde Argentina bankrutt.

Perón Nej, Isabel, den äran tillhör mig. Det var jag som drev Argentina bankrutt efter hennes död. Det kan aldrig läggas henne till last. Hon var bara en kvinna.

Medskyldiga till Argentinas bankrutt var dessutom ett antal missväxtår.

Eva personifierade Argentinas höjdpunkt i historien tills vidare.

Och i gestaltningen därav förbrukade hon sig själv. Hon gav sig själv helt för Argentina. Hon tog från de rika och gav åt de fattiga. Det är socialism.

Isabel Och själv blev hon därigenom rikast av alla.

Perón Hon var Argentinas sol som lyste över världen.

En sådan skönhet och glans kräver en ram.

Det var hennes pälsar och diamanter.

Hon var Argentinas historias enda kunglighet, och vad är en kunglighet utan kronjuveler och hermelinmantlar?

Isabel (betraktar åter Evita) Jag förlåter henne, såsom Argentina förlåter henne.

Men jag förlåter henne endast emedan hon var en kvinna, ty det ensamt ursäktar allt.

Perón Hon var mer än en kvinna.

Isabel Om hon var mer än en kvinna blev det hennes död.

Vad var det med henne som var mer än en kvinna?

Hennes kyla? Hennes hårdhet? Hennes barnlöshet?

Var hon eller du impotent?

Perón Du glömmer hennes sjukdom.

Isabel Vad hade hon för sorts cancer egentligen? (Perón tiger.)

Manuel (försiktigt) Det var cancer i livmodern, doña Isabel.

Isabel (efter en tystnad) Förlåt mig, Evita. Jag har talat respektlöst om dig.

Jag förstår nu att du måste ha lidit mycket, ja, att du har utstått det värsta lidande en kvinna kan utstå.

En moder för en nation, tog ditt eget moderliv ditt eget liv.

Vad kan vara hårdare för en moder än att dödas av sitt eget skötes alstring?

Om ingen annan vill återbörda dig till Argentina skall jag bli den som med vilka medel som helst återbördar dig till ditt eget hem och folk.

Perón Lägg på henne locket, Manuel.

Isabel Tål du inte se din hustru, Perón? Är du fortfarande rädd för henne?

Medge att du darrade för henne medan hon levde.

Hon var dig överlägsen i livet och är det fortfarande i döden.

Du ville ha henne död och begravd och glömd som ett avslutat kapitel, eller hur, president Perón? Hon är ännu farligare för dig som död än som levande.

Hon återger dig nu makten och äran, men du kommer aldrig att släppa in henne i Argentina mer.

Hon gav dig allt medan hon levde, och nu ger hon dig allt på nytt fastän hon är död, och du vägrar fortfarande att ge henne något erkännande där för.

Du hade helst låtit henne ligga kvar under falskt namn i Milano.

94

Perón

Nog nu, Isabel. Tänk på, att Evita är död, medan du lever.

Jag har förlorat två fruar. Jag vill inte också förlora min tredje.

Makten kallar mig ännu en gång. Peronisterna har segrat i Buenos Aires och kallar mig tillbaka. Bara därför har jag låtit Evita grävas upp från Milano och föras hit, ty jag ville se henne en sista gång och tacka henne.

Det är gjort nu. Lägg på locket, Manuel. (Manuel lägger på locket.)

När jag nu återvänder till Argentina blir det med dig, min levande fru, och inte med Evita, min döda fru.

Argentina skall aldrig få se mig tillsammans med Evita mer. Hon är död.

Men du lever, och du är den som Argentina skall se mig med.

Och du skall bli vad Evita aldrig blev: min vicepresident.

Isabel (bugar sig) Jag tackar för den äran. Men vad skall Evita säga?

Perón Hon tiger, för hon är död, och det vet du.

Isabel Du fruktar henne alltså inte?

Perón Lika litet som jag fruktade hennes vålnad på seansen.

Lik och vålnader fruktar man bara inte. Man vägrar att ta dem på allvar.

Isabel Och om de hämnas?

Perón De skulle bara våga.

Isabel Nåväl, vi får se vem som varar längst: du eller Evita.

Men som kvinna står jag på Evitas sida.

Perón Och som vicepresident?

Isabel Som vicepresident, señor Perón, står jag på presidentens, Argentinas, dess folks och Evitas sida, ty det hade hon själv i så fall önskat.

Perón Nåväl, Isabel, få se om du klarar den uppgiften bättre eller sämre än vad Evita gjorde.

Isabel Ingen kan klara den bättre än Evita gjorde.

Perón Men hon dog. Du kan överleva.

Isabel Genom att hon dog för sin uppgift dog hon inte. Genom att inte dö kan jag misslyckas med min uppgift, vilket hon inte gjorde med att dö.

Perón Hellre en levande olycka än en död lycka.

Isabel Så talar min äkta man, som hellre älskar mig, som är sämre än Evita, som är död. Men är hon verkligen död?

Perón Hon är död för mig och för världen. Det räcker.

Isabel Men hon är kanske inte död för sig själv och för Argentina.

Perón Om hon någonsin återvänder till Argentina, så vill jag om den dagen säga: den dagen, den sorgen.

Isabel Var hon så fatal?

Perón Hon var mycket fatal. Hon duperade själva påven.

Isabel Och dig.

Perón Jag behövde henne.

Isabel Vad var det hos henne som du behövde?

Perón Hennes själ.

Isabel Fick du den någonsin?

Perón Nej, jag fick den aldrig, och hon dog hellre än att hon gav mig sitt yttersta och det enda jag åtrådde hos henne, som var hennes själ.

Isabel Hon lurade dig.

Perón Nej, Isabel, hon lurade sig själv.

Isabel Hur? Perón Det är en lång historia.

(De drar sig åt sidan.)

95

Scen 3. Samma scen som första scenen.

Manuel inträder och klappar på señora Henriquez port. Fru Henrietta öppnar.

Manuel (tar av sig hatten) Goddag, nådig frun, ursäkta att jag stör. Är fru Henriquez hemma?

Henrietta Vad vill ni?

Manuel Jag har betalning med mig för senaste gång. Jag hoppas ni känner igen mig.

Se här. Ta pengarna. (räcker fram en penningpung.)

Henrietta Ursäkta mig, men fru Henriquez är inte hemma, och ni verkar något nervös.

Manuel Syns det? fru Henriquez (inifrån) Släpp in honom, Henrietta. (Henrietta släpper in honom.

Väggarna glider i sär. Fru Henriquez sitter i en fåtölj vid sidan av scenen.

Samma bord med fyra stolar står i mitten.)

Manuel Tack, fru Henrietta och fru Henriquez.

Henrietta (ger pengarna till frun) Se, han har betalat oss alldeles för mycket.

Henriquez Unge man, först betalar er husbonde oss ingenting för våra tjänster, och sedan betalar ni för dem dubbelt upp ur egen ficka. Vad menas?

Manuel Hur vet ni att det är mina egna pengar?

Henriquez Ljug inte. Det ser jag på er. Herr Perón blev rädd för sin döda fru och kommer aldrig hit mer. Men varför kommer ni hit?

Manuel Jag vill träffa henne.

Henriquez Är ni nyfiken?

Manuel Ja. Henrietta Det går inte för sig, nådig frun.

Henriquez Ni har betalat på tok för mycket. Jag skall ge er en session.

Men den får ni på köpet.

Henrietta Men frun, det är mot reglerna.

Henriquez Det är tydligt att Eva Perón har mera att säga. Sätt er, Henrietta, och herr?

Manuel Alvarez.

Henriquez Herr Alvarez.

Henrietta Men kan vi klara det på tre man hand?

Henriquez För Eva Perón är allting möjligt, om hon vill det. Sätt sig, Henrietta.

(De upptar tre stolar. Fru Henriquez har liksom förra gången ansiktet mot publiken, Henrietta vänder liksom tidigare profilen till, och Manuel upptar Peróns tidigare plats och vänder också sidan till.)

Ta av sig glasögonen, herr Alvarez. Släck ljuset och tänd stearinljuset, Henrietta.

(Hon gör så.) Då är vi färdiga. (Åter fullkomligt ljusdunkel. Evitas silhuett börjar framträda genast.)

Evita! Evita! Hör du mig?

Eva Ja. Henriquez Vad vill du?

Eva Varför är min mans chaufför hos dig?

Henriquez Han är nyfiken.

Eva Älskar han mig?

Henriquez Älskar ni Evita Perón, señor Alvarez?

Manuel Ja – jag antar det.

Eva Bra. Lyssna nu noga. Han skall genast resa till Buenos Aires.

Min mor ligger döende. Han skall besöka henne. Är det klart?

Henriquez Det är helt klart. Herr Manuel, Evitas mor ligger döende i Buenos Aires.

Ni skall resa till henne och vaka vid hennes dödsbädd för Evitas skull.

Manuel Ja.

96

Eva Henriquez Eva Henriquez Manuel Henriquez Manuel Henriquez Henrietta Manuel Henriquez

Gör han som jag säger?

Ja, han åtar sig besväret.

Bra. (Silhuetten försvinner. Ljuset slocknar.)

Tänd i taket, Henrietta. (Hon tänder.)

Ni har fått en stor uppgift, herr Alvarez.

Jag är rädd för det.

Var inte rädd för det. Det är ert öde. Res genast.

Ja, jag får väl göra det.

Visa honom vägen ut, Henrietta.

Den här vägen, herrn.

Ja, det gick ju snabbt, det här. Adjö då, och tack.

Lycklig resa, unge man.

(Manuel går ut, tar på sig mössan, och väggarna sluts på nytt.)

Scen 4. Buenos Aires. Doña Juanas dödsbädd.

(Hon ligger i en stor säng omsvärmad av släktingar.)

Doña Juana Oj oj oj! Oj oj oj! (jämrar sig.)

Erminda Lugna sig, mamma. Det gör inte så ont som det låter. (torkar svetten i hennes panna.)

Elisa (kommer in) En man är här och vill träffa mamma innan hon dör.

Erminda Vem är det?

Elisa Han säger att han är en trogen tjänare till el presidente Perón.

Erminda Släpp in honom. (Elisa släpper in Manuel.)

Manuel Hur mår hon?

Elisa Dåligt. Hon dör när som helst.

Manuel (faller på knä framför Doña Juana) Då är det verkligen sant.

Lyssna till mig, allesammans. Jag är här för att trösta Doña Juana på uppdrag av hennes egen dotter Evita, som vid en spiritistisk seans visade sig för mig i Spanien. Jag har kommit hit hela denna långa väg på uppdrag av Evita.

Juana Evita! Evita!

Erminda Mamma!

Elisa Ni har upprört henne. Nu får hon inte dö i fred.

Juana Nej, nej! Jag känner Evita i närheten! Hon är här! Var välsignad, min son, som är här i stället för Evita! Ja, jag förstår att hon har sänt er hit, för att hennes man presidenten inte ville komma.

Evita! Varför for du någonsin till Buenos Aires?

Jag varnade dig ju för den farliga storstaden!

En ängel som du passade inte in där.

Den förgjorde dig, och den förgjorde ditt rykte....

(Evitas silhuett uppträder bakom dem. De ser den inte.)

Eva Skulle jag då ha möglat bort hemma i er fattiga landsortshåla?

Skulle jag ha gått passiv genom livet som en annan nolla?

Juana Evita, du skulle ha lyssnat på mig! Jag gjorde allt för att ni skulle få leva ett respektabelt liv trots mitt onda rykte!

Jag gav er de bästa kläder någon hade i staden!

Erminda Hon yrar. (torkar svetten.)

Eva Ja, du var den bästa tänkbara moder för oss, men vi fick alla heta horungar så länge vi levde i Junín.

Juana Evita! Sådana ord du tar i din mun!

97

Eva

Du lärde oss dem inte, men andra lärde oss dem.

Vi fick dem upp i halsen trots din goda uppfostran.

Ingen gav oss en bättre uppfostran än du, men de andra kallade oss horungar, prostituerade barn och brådmogna fnask.

Juana Evita!

Manuel Jag tror verkligen hon talar med Evita.

Eva Du måste förstå, att åtminstone en av oss måste göra något åt saken.

Jag levde orörd i storstaden så länge jag kunde. Jag ansträngde mig verkligen.

Aldrig att jag gav mig åt någon frivilligt. Min första kärlek, mitt första samlag var för mig värre än döden. Då började döden för mig, ty det var ofrivillig, påtvingad kärlek. Jag utnyttjades som en slav.

Juana Evita!

Eva Men jag tänkte på dig och uthärdade de nio årens förnedring.

Din man älskade dig verkligen, och det fick du heta hora för, men jag fick heta hora fastän jag aldrig var älskad. Jag blev bara utnyttjad.

Juana Min dotter! Låt mig få se dig! Låt mig få krama om dig!

Eva Snart, mamma. Tiden är inte mogen än.

Juana Du var min yngsta dotter och älsklingsdotter. Bara din bror var mig kärare än du, han, som för din skull begick självmord efter din död.

Varför blandade du dig någonsin i politiken? Du skulle ha stannat och levat som den oskuld du var ämnad till här hemma.

Eva Jag försökte utnyttja politiken som männen utnyttjade mig. Det blev min hämnd på dem. Bakom all orättvisa, allt våld, all utsugning och all fattigdom ligger egoistiska mäns krassa politik. När Perón upphöjde mig använde jag deras egen politik emot dem och förklarade den krassa egoistiska makt- och penningvinstpolitiken krig.

Och jag kämpade tills jag föll. Och jag förlorade aldrig.

Juana Man kan inte kämpa mot män, Evita.

Eva Jo, det kan man, och det måste man, om man är född en sådan jungfru som jag.

För varje natt som männen utnyttjade mig stal jag senare en miljard ur deras plånböcker och gav till de fattiga. Du bör vara stolt över din dotter, mamma.

Mitt baskiska blod kunde ingen lura i längden. Jag lurade dem alla.

Juana Men ditt rykte, Evita! Du tänkte då aldrig på ditt anseende.

Militären, England och USA hatade dig för vad du blev.

Eva Vad gjorde det så länge folket och kyrkan älskade mig?

Jag tog engelsmännens och amerikanernas pengar och använde dem till att göra militärmakten onödig. Var det fel?

Juana Du gjorde i alla fall vad du trodde var rätt. Jag förlåter dig, mitt barn.

Eva Jag visste vad som var rätt och gjorde det. Där har du din dotter.

Juana Ja, Evita, men du hade inte behövt dö. Du hade levat mycket längre, bättre och lyckligare om du hade varit mera som andra.

Eva Jag var inte lika fördärvad som alla andra, och jag blev det inte heller hur än storstaden försökte förnedra mig. Det var det som var felet med mig.

Juana Var välsignad, min dotter. Jag älskar dig. Jag är stolt över dig.

(Silhuetten försvinner.)

Erminda Hon är död.

Elisa (undersöker kroppen) Ja, hon har lämnat oss.

Erminda Buhuuu! (gråter) Elisa (gör korstecknet) Herre, låt henne vila i frid. de andra (korsar sig) Och låt det eviga ljuset lysa för henne. (Även Manuel korsar sig. Alla försjunker i tyst byn. Många snyftar liksom Erminda.)

98

Akt II. Scen 1.

Juan Perón återkommer till Buenos Aires. Isabel är med honom.

Folket hurrar när de visar sig uppe på en ramp. Manuel är i bakgrunden.

Folket Hurra!

Perón (när folket äntligen låter honom tala) Jag är stolt över att åter få kalla mig argentinare.

Folket Hurra! Viva Perón! Viva el presidente! Viva Perón!

Perón Mitt folk! Er arbetare är tillbaka hos er igen!

Folket Hurra!

Perón Det är åter den 17 oktober 1945!

Folket Hurra!

Perón Den här gången skall denna dag aldrig ta slut!

Folket Hurra!

Några röster Viva Evita! Viva Evita!

Perón Mitt folk!

Folket Hurra! (Evita visar sig i bakgrunden som levande silhuett.)

Ett antal röster Viva Evita! Viva Evita!

Isabel (till Perón) Vad ropar de?

Perón (till henne) De tror att du är Evita.

Isabel Evita är död. (går fram. Till folket:) Mitt folk! Jag är inte Evita! Evita är död! Hon finns inte längre! Jag är Isabelita!

Folket Viva Evita! Viva Evita! Viva Evita!

Några röster Var är Evita?

En arbetare (går fram till rampen) Var är Evitas stoft? Det tillhör Argentina!

Perón Mitt folk! Några ord om Evita! Hon har aldrig dött!

Folket Hurra! Hurra! Viva Evita!

Perón Hon lever med oss här och nu idag! Hon skall alltid vara med oss!

Folket Hurra! Viva Evita!

Några röster Var har du kistan?

Folket Var har du kistan! Var har du kistan! Var har du kistan!

Isabel (träder fram) Evita är på väg! I hennes namn lovar jag er: jag ska se till så att hon kommer hem!

Folket Viva Evita!

Andra Isabelita! Isabelita!

Folket Viva Evita! Viva Evita! (Perón och Isabel går ner. Folket skingras.

Perón torkar sig om pannan. Evita försvinner.)

Perón Puh! Vilken välkomstceremoni! Man kunde tro att det inte var vi som kom tillbaka, utan Evitas ande.

Isabel Hur kan hon vara så levande hos dem fortfarande?

Manuel Evita är en del av Argentinas identitet.

Isabel och Perón Vad säger du?

Manuel Jag vet så lite om henne. Men jag skulle gärna veta mera.

Perón Hon är död, Manuel. Lär dig det. Försök inte gräva upp henne.

Isabel Juan har fått nog av henne. Hon dominerade honom till slut.

Hon blev farlig för landet.

Perón Tyst, Isabel. Lämna Evita i fred. Manuel, Isabelita är här nu.

Manuel Ursäkta mig, men Isabelita är mycket äldre, osäkrare och mindre vacker.

Argentina behöver sin Evita, skönheten som dog som ung och därför aldrig dog.

99

Perón

Jag tar henne aldrig hit till Argentina. Det får någon annan göra. Jag vågar inte ta risken att hon reser sig ur kistan och sätter sig över mig och Argentina igen.

Argentina är en demokrati.

Manuel Det blev en demokrati när Evita förde dig till makten.

Perón Du tycks ha läst på. Vad vill du egentligen?

Manuel Forska i Evitas personlighet.

Perón Då är du på rätt ställe. Hon är fortfarande mera här än hos sitt lik i Spanien.

Här kan du fråga vem som helst om Evita.

Alla i Buenos Aires känner och minns henne.

Manuel Får jag forska?

Perón Så länge jag är president är Argentina en demokrati. Vem kan hindra dig?

Hennes läkare lever ännu liksom hennes biktfar. De vet allt.

Alla vet något om henne, och alla vet mer än allt. Alla förskönar henne.

Till och med jag förskönar henne.

Isabel Evitas image kan bli till hjälp för vårt parti. Den här gången skall du behålla makten, Juan. Och du skall göra det med min och hennes hjälp.

Låt Manuel få bidra till att hålla myten vid liv. Han kan skapa nya legender.

Perón Och hennes kista?

Isabel Du har min kropp i stället för hennes.

Perón Nåväl. Så länge vi lever ska hon åtminstone inte komma emellan oss.

Hon får tjäna politiken, men vi ska inte umgås med henne.

Isabel Och så länge hennes kista dröjer kvar i Spanien har folket här ännu något att se fram emot.

Perón Argentina är inte så rikt längre. Vi behöver henne för vår ställning.

Hon är fortfarande peronismen.

Isabel Ja, hon får väl vara det då, men ingenting mer!

Perón Nej, ingenting mer. (de går) Manuel (till publiken) För min del börjar nu ett spårhundsarbete. Jag ska leta fram alla dem som presidenten har talat om som kände Evita och hennes bror alltför väl: hennes läkare, hennes präst, och hennes astrolog. Peronismen är återupprättad och behärskar åter Argentina efter 18 år, Juan Perón är åter president, - det är bara Evita som fattas. (går) Scen 2.

Manuel Ivanisevitj Manuel Ivanisevitj Manuel Ivanisevitj

Doktor Ivanisevitj, ni kände Evita. Vem var hon egentligen?

Den frågan kommer ni aldrig att få besvarad, min vän.

Men ni kände henne.

Alla kände henne. Alla kan besvara din fråga utan att kunna besvara den.

Men ni var hennes läkare.

En av dem. Jag kan berätta rent medicinskt vad jag vet om henne.

Hon var född klen och sårbar. Hennes stofthydda tålde inte stora påfrestningar. Ändå utsatte hon sig själv för oerhörda påfrestningar. Det finns de som påstår att hon arbetade ihjäl sig, och på sätt och vis var det sant.

Hon vägrade att någonsin medge att hon var sjuk när hon var det.

Hon hatade läkare och lydde aldrig deras förnuftiga råd.

Hon skyddade sig aldrig mot de syfilissjuka lösshärdar och pestsmittade spetälska som hon kysste och kramade för att ge dem tröst och mänsklig kontakt.

Gav man henne medicin eller antiseptiska medel kastade hon dem mot väggen

100

så att de splittrades. Hon kunde hålla på och arbeta i veckor tjugo timmar om dygnet.

Det var tvunget att hämna sig.

Manuel Vad sade då presidenten?

Ivanisevitj Han sade ingenting. Det var inte han som var president. Det var hon som var det.

Vid sidan av henne, som gjorde allt, var han bara en diffus symbol, som aldrig visade sig.

Hon gjorde honom och var den som regerade det mänskliga Argentina.

Manuel Förklara vad ni menar.

Ivanisevitj Ödet gjorde såväl Argentina som henne och Perón. Efter kriget var Argentina liksom Sverige och Schweiz och andra av kriget orörda länder rikast i världen.

Och i det ögonblicket fick militären för sig att störta överste Perón, som var mäktigare än andra. Han hade då redan levat ihop med Evita i två år, och hon hade hunnit lära sig mycket, fastän hon fortfarande spelade in filmer och radioserier. När marinen fängslade den alltför inflytelserike översten - vad gjorde Evita då? Hon gick ut på gatorna och talade med folket individuellt.

Under åtta dagar gjorde hon inte annat än talade med enkla människor, varpå hela landet började demonstrera för hennes mans befrielse.

Hon menade själv att hon inte spelade någon roll i det hela, och det gjorde hon inte heller.

Hon var ingen politiker. Men hon talade med enkla människor, och eftersom Argentina liksom andra länder huvudsakligen består av enkla människor så vållade hennes individuella mänskliga samtal med enkla människor en kedjereaktion som väckte hela landet till en massiv fredlig demonstration. Och Perón släpptes fri, han valdes till president, han gifte sig med Evita, och därmed var Argentina demokratiskt igen för första gången på femton år.

Det var vad den 17 oktober 1945 handlade om.

Genom Evitas mänsklighet blev plötsligt Argentina en mänsklig demokrati.

Men hon var inte alls intresserad av politik. Hon älskade Perón och var endast kvinna.

Hon gjorde vad hon kunde: hon hjälpte de fattiga, hon satte byråkratin ur spel med att personligen utgöra statens alltid öppna sociala institution där hon själv var den direkta mänskliga hjälpen och förstående kontakten, men hon höll sig konsekvent utanför politiken.

Hon hade inte ens något som helst begrepp om pengar.

Hon bara gav utan att fråga vad det kostade.

Argentina råkade för tillfället höra till världens rikaste länder, och hon fanns där som gav Argentinas rikedomar åt dem som behövde det.

Och just genom att hon alltid föredrog att stå bakom Perón i stället för vid hans sida blev hon mäktigare än honom. När man försökte övertala henne till att bli hans vicepresident backade hon ur och föredrog att dö hellre än att upphöra med att bara vara en nationen och presidenten tjänande och älskande hustru och kvinna.

Manuel Är det sant som doktor Ivanisevitj säger, pater Benitez?

Benitez Ja, hon var en mycket ovanlig kvinna. Som hennes biktfar vet jag mer om henne än någon annan. Hon hade en makt över männen som jag inte vet någon annan kvinna någonsin ha haft. Ändå var hon inte alls vad man på modernt språk brukar kalla "sexig". Alla är ense om att hon var gudomligt vacker, men egentligen var hon inte det.

Hennes mun var simpel och vulgär, ansiktet var alldeles för regelbundet och ovalt, hennes hår var blonderat, och hennes gester och skådespelarfasoner var billiga.

Det enda som slog an på folk egentligen var hennes ögon, som var som diamanter.

Hon hade en slipad själ som var skarpare än någon annans.

Hon genomskådade alla och visste vad rättvisa var och sökte den verkligen.

Den som mötte hennes blick glömde den aldrig.

Manuel Hur var hennes samtal med påven?

101

Benitez

Det ögonblicket var kanske det mest avgörande i hennes liv.

Påven ensam fick henne någonsin att skämmas en aning för sig själv.

Han påtalade för henne inkonsekvensen i att hon, som kom från det enklaste folket och kände dess nöd, klädde sig i världens dyraste kläder och juveler och lät sig synas över hela världen i dem som en annan exhibitionist.

Han gjorde slut på hennes sista skådespelarlater.

Och hon var honom alltid tacksam för det och ju mera så ju äldre hon blev.

Manuel Varför fick hon inga barn? Ville hon inte ha några?

Benitez Hon älskade Perón, men han älskade inte henne. Han var alltid blyg för henne, ty han visste att hon behärskade honom, vilket hon aldrig visste själv.

Hon härskade omedvetet såväl över honom som över hela Argentina, och aldrig har Argentina varit lyckligare.

Manuel Det sägs att hon även rådfrågade en astrolog. Vem var denne astrolog?

Benitez Ja, han kände även hennes bror och umgicks med honom ännu långt efter Evitas död, men var han är nu vet jag inte.

Manuel Det sägs att hon träffade honom dagen före el Cabildo Abierto.

Benitez Hon talade aldrig själv om denna astrolog. Jag vet inte vem han var.

Manuel Han kunde kanske förklara hennes gåta.

Benitez Vad är hennes gåta?

Manuel Hennes tragedi.

Ivanisevitj Hon dog i cancer. Vad är det mera?

Manuel Men varför dog hon i cancer, och varför ville hon dö?

Varför ville hon aldrig ta mediciner, och varför vägrade hon låta undersöka sig innan hon själv visste att hon var döende? Däri ligger mysteriet.

Benitez Ett olösligt mysterium, som bidrog till den eviga legenden om henne.

Det är sant, att hon hade kunnat leva mycket längre och till och med botas, om hon gått med på operation tidigare. Doktor Ivanisevitj här upptäckte hennes cancer ett och ett halvt år innan hon själv medgav att hon var sjuk.

Ivanisevitj Ja. Hon hotade med att landsförvisa mig om jag sade någonting.

Benitez Ni var feg som inte sade någonting.

Ivanisevitj Det medges.

Manuel Men hur skall vi lösa mysteriet? Vi kan inte bara lämna det.

Ivanisevitj Jag är ledsen, men jag kan inte hjälpa er.

Benitez Inte jag heller.

Ivanisevitj Och inte hon heller, för hon är död.

Manuel Det är det jag vägrar acceptera. En sådan god kvinna kan inte och får inte dö.

Ivanisevitj Faktum kvarstår att hon är död.

Benitez Ja, adjö då, señor Alvarez, och lycka till med era efterforskningar.

Ivanisevitj Personligen tror jag inte att den där astrologen någonsin fanns.

Manuel Vi får se.

Benitez Ja, adjö då.

Manuel Adjö, och tack för er hjälp.

Ivanisevitj Det var så litet. (Doktorn och jesuiten går. Scenen mörknar.)

Manuel Så är jag då ensam kvar i mörkret, förlorad i ett mysterium som ingen kan lösa.

Och varför skulle jag då lösa vad ingen annan har kunnat lösa?

Varför är det så ytterst angeläget att jag löser det?

(Evitas levande silhuett börjar framträda. Han ser henne inte.)

Vad är det med denna döda kvinna som lockar mig så?

102

Hon är som ett svart hål som jag sugs ner i. (Silhuetten blir ständigt klarare.) Evita!

Varför lever du fastän du är död? Varför hemsöker du fortfarande de levande?

Varför lyckades aldrig någon begripa sig på dig, och allra minst din egen man presidenten?

Men jag ropar ut i en natt utan stjärnor, och universum tiger stilla.

Det hör mig inte ens. Jag får inte veta vad det var med henne förrän kanske på andra sidan graven. (går resignerat ut med böjt huvud utan att se Evita.)

(Silhuetten träder fram på scenen utan att vi ser hennes ansikte: ljuset kommer bakifrån.

Man ser blott hennes blonda i nacken uppsatta hår, hennes enkla klädsel och hennes böjda hållning, som visar att hon har bekymmer.

Så går hon ut i motsatt riktning; Manuel gick ut åt höger, framåt; hon går ut åt vänster, bakåt. Hon skall just försvinna ut, när hon stannar och knackar på en dörr, som har dykt upp, som tidigare låg i skugga.

En enkel man öppnar dörren.)

Evita Jag söker astrologen José Lilienthal.

José Det är jag. Stig in, señora. Ni är väntad.

Evita Ni känner igen mig?

José Hela världen känner er.

Evita Det är bara jag som inte gör det, och det lider jag av. Ni har ställt mitt horoskop?

José Så gott jag har kunnat. Det är färdigt.

Evita Jag litar på er. (José visar henne en plats att sitta. Väggen har glidit undan och blottat en fattig lärds enkla bostad med mycket böcker och damm.)

José Ni gav mig en vansklig uppgift, då ni inte visste den exakta tidpunkten för er födsel.

Evita Dokumenten i min hemstad om mitt ursprung är förstörda av regeringen.

José Ja, ni sade det. Det fördunklar ytterligare ert fall.

Jag kan tyvärr inte ge något entydigt svar på er fråga om vad ert öde är.

Evita Jag betalar er frikostigt.

José Det hjälper inte. Jag brukar insistera på att få göra arbeten som inte kan värderas i pengar. Men, som sagt, jag har gjort så gott jag har kunnat.

Jag har två olika bilder av er själv att uppvisa för er som baserar sig på de två olika uppgifterna om tiden för er födsel.

Det märkliga är att de två olika horoskopen på olika sätt visar samma tendenser.

Men personligen tror jag mer på det första.

Evita Förklara det för mig.

José Ni har Ascendenten i Jungfrun och i opposition därtill Uranus i Fiskarna.

Alla de övriga planeterna ligger ovanför horisonten, vilket tyder på ett synnerligen publikt liv. Tre viktiga konjunktioner förekommer: Solen med Mars i Oxen i Jungfruns dekan, Månen med Saturnus i Lejonet i Fiskarnas hus, och Jupiter med Pluto i Cancer.

Evita Vad menar ni med Cancer? Det låter som en sjukdom.

José Jag menar Kräftans tecken. Men ni har ytterligare en konjunktion, som säger allt.

Evita Och vad säger den?

José Señora, er Medium Coeli befinner sig i exakt konjunktion med månens södra nod och alltså i exakt opposition till dess norra nod. Den norra noden har ni i Skytten och den södra i Tvillingarna, vilket är de bästa tänkbara placeringarna för ens noder.

Felet är bara det, att det skulle ha varit tvärtom. Den södra noden i Tvillingarna skulle ha befunnit sig i kontakt med Nadir, och den norra noden i Skytten skulle ha varit tillsammans med er Medium Coeli i stället för tvärtom.

Evita Och vad betyder det?

103

José

Señora, den södra noden indikerar ens ovanor, det som man klamrar sig fast vid och det som är dåligt för en, det som blir ens undergång, ens värsta laster och ens ödes utgång.

Ni har denna ödesnod omedelbart vid Medium Coeli, er karriärs höjdpunkt i det tionde huset.

Det betyder, att er makt, er karriär, er sociala ställning och er ambition blir er undergång.

Evita Förklara detta närmare.

José Den södra noden visar var man överanstränger sig och stagnerar ihjäl sig.

Ni har denna nod i er offentliga samhällsposition.

Evita (efter en andlös tystnad) Jag förstår precis vad ni menar. Ni har slagit huvudet på spiken.

Ni anar inte hur jag har känt det den sista tiden. Någonting gnager mig inifrån, och detta onda är en känsla av att allt vad jag gör är meningslöst.

Ju fler stackars människor jag hjälper, desto fler återstår som kräver mera hjälp, desto fler fiender får jag inom armén och de rika, desto hemskare saker skriver de om mig utomlands i pressen, desto mindre förstår världen min goda vilja, desto större otacksamhet möter jag personligen, och allt detta kramar musten ur mig.

Jag älskar mitt arbete, jag njuter av att få hjälpa upp dem som har det svårt och gör det gärna tjugo timmar om dygnet, men när jag sedan får höra militärernas ryktesspridningar om mig, utlandspressens billiga veckotidningsreportage om mitt exhibitionistiska skådespeleri, och kyrkans anklagelser mot vad de kallar min fariseism, då drunknar jag i denna kortsynthet, detta oförstånd, denna okunnighet, som tycks besjäla hela världen. Jag har bara mött ont i denna värld, och ju mera jag har försökt bota det, desto ondare har det blivit.

Jag kallas för världens mäktigaste kvinna, och man pekar hånande på mina smycken och kläder för att därmed indikera vad jag använder min makt till.

Men jag har aldrig sökt makten. Jag har aldrig velat befatta mig med den.

Allt vad jag äger har jag fått av sådana som vågat visa mig någon tacksamhet.

Det är sant att jag hjälpte min make till makten, och ingen har visat mig större tacksamhet än han, men jag kommer aldrig att dela denna makt med honom eller göra anspråk på ens ett hörn därav.

Makten fördärvar, och hela mitt liv har jag fått kämpa emot att bli fördärvad; och ju hårdare jag kämpat, desto mer fördärvad har man velat se mig, och desto mer har man ökat ansträngningarna att fördärva mig. Människan är i grund och botten rutten, och denna ruttenhet är vad jag alltid har bekämpat, och därför tror människan att jag är den ruttnaste, ty människan vill icke förlora sin ruttenhet.

Det är min fatala lärdom som presidentska av denna tid och värld.

Vad spelar det då för roll vad jag gör?

Vad spelar det då för roll vilka sjukhus jag bygger om folk vill förbli sjuka, och vad spelar det för roll hur jag bemödar mig om att göra dem hemtrevliga och människovärdiga om människan blott vill vantrivas i sin ovärdighet?

Vad har egentligen socialismen haft för funktion i historien?

Jo, ju mer den har ansträngt sig för att råda bot på fattigdom, sjukdom och omänsklighet, desto mer har fattigdomen, världssjukdomarna och samhällets omänsklighet brett ut sig.

Vad har ryssarna åstadkommit, som tog initiativet till den socialistiska världsrevolutionen?

Diktatorn Stalin, blodigare än alla tsarer tillsammans. Och vad har jag och Perón åstadkommit genom vårt försök att demokratisera och socialisera Argentina?

Jo, hela världen kallar oss maktfullkomliga fascister som utsuger landet.

José Señora, ta det inte så hårt.

Evita (avbryter honom) Jag är född överkänslig, och därför är jag vad jag är, och därför tar jag allting så hårt som jag gör. Jag tål inte orättvisor.

Jag tål inte otacksamhet, okunnighet, negativism och den manliga vulgaritet, ytlighet och det lättsinne som präglar hela världen och som bara handlar om sex.

104

Världen är besviken på mig för att jag är mera kysk än sexig, och därför skriver den ner mig. Om jag är sådan som militärerna, oligarkin och de brittiska och amerikanska kapitalisterna försöker inbilla världen att jag är, så vill jag inte längre leva. Den Evita som utlandspressen skriver om med sina miljoner i Schweiz måste dö, ty den Evita är inte jag, och henne förbannar jag.

José Señora, låt mig få belysa er konjunktion mellan Saturnus och Månen i Fiskarnas hus.

I Lejonets tecken och Vädurens dekan står denna konjunktion för makt och mod, en makt i rättvis anda och med en hejdlös känslosam inlevelse i form av medmänsklighet.

Men denna konjunktion är i Fiskarnas hus i Kräftans dekan.

Kräftan är den ömma självuppoffrande modern som är livets yttersta försvarare, och Fiskarna är universalism, odödlighet, hemlighetsfullhet, andlighet och transcendens.

Makten i detta hus måste övergå i något transcendentalt, ett övernaturligt statiskt tillstånd, en oantastlig evighet.

På samma sätt som den norra noden i Nadir visar vägen ut ur ert dilemma genom uppgåendet i den yttersta ödmjukheten, så visar er Saturnus-Måne-konjunktion i Fiskarnas hus er makts och ställnings övergående i något opåtagligt och universellt.

Evita Och vad visar Jupiter med Pluto i Cancer?

José Pluto måste hämma Jupiters expansion. Pluto är den som gnager på ert goda hjärta.

Pluto paralyserar.

Evita Det räcker. Och vad visar mitt andra horoskop?

José Ert andra horoskop ger er en ascendent i Skorpionen och en Medium Coeli i Lejonet.

I det horoskopet sammanfaller er Nadir med er Pars Fortunae, den så kallade lyckopunkten eller ödespunkten.

Evita Vilket betyder?

José Exakt samma sak som er norra månnod i Nadir betydde.

Evita Jag tackar er. Hur mycket är jag skyldig?

José Ingenting, señora. Det sade jag er från början.

Evita Nåväl, ni skall få som ni vill. (Hon småler.) Men en belöning tror jag att jag kan lova er.

José Vad kan det vara?

Evita Om jag någonsin får en plats i evigheten, så skall ni få dela den med mig.

José (bugar sig vördnadsfullt) Jag tackar er, madame.

Evita Farväl, och tack.

José På återseende i evigheten, madame. (Hon går.)

Akt III. Scen 1. Evita framträder på balkongen. Folket jublar ihållande.

Evita! Evita! Evita!

Viva Evita! Viva Evita! Viva Evita!

(De håller på i flera minuter. Så dämpar de sig i förväntan på att hon skall tala.)

Evita Vad är jag att ni skulle hylla mig så? Jag är ingenting. Jag är bara en kvinna.

Jag är bara kärlek. Och all den kärlek som jag är, som jag är skapt av och som jag består av från topp till tå, är till för er och för min älskade man, för Argentina och för detta mitt barärmade folk.

Folket (jublar) Evita! Evita! Evita! Viva Evita! Viva Evita! (som förut.)

Evita Mina älskade barn, jag är er moder. Jag lever endast för er.

Jag lider varje dag för er, jag offrar mitt liv varje dag för er, Gud ser mina tårar och kval, och han vet hur gärna jag dör för er, ty han vet hur ömt mitt modershjärta dyrkar er och Perón mer än sig själv.

Folket Andra

105

(Folket försöker börja jubla på nytt, men hon höjer händerna avvärjande.)

Låt oss inte glömma San Luis och den storartade hjälpinsats, som då den endast överste vordne hjälten Perón mobiliserade hela Argentina för!

Vårt arbete började där bland ruinerna i bergen efter den svåra jordbävningen som begravde familjer, kvinnor och barn som tillhör evigheten.

Det var den sociala hjälpaktionen som förenade mig och vår Perón i vår mission för mänskligheten. Aldrig skulle vi tröttna, lovade vi oss, på att hjälpa alla människor som hade det svårt. Perón fick då mina ögon att öppnas för hela Argentinas utomordentliga nöd, för alla de föräldralösa barnen, för alla arbetare utan lön, för alla de omänskliga förhållandena i storstäderna, för den oacceptabla fattigdomen, för den besuttna herreklassens grova okunnighet om vad som var nödvändigt för landet, för landssjukdomarnas onödiga upphov och för hur nödvändigt det var att hjälpa detta arma land med vilka medel som helst.

Perón hjälpte oss, därför hjälpte jag honom, och därför står vi eniga för evigt med hela Argentina bakom oss som världens mest konstruktiva exempel på fungerande genomförd socialism. Glöm aldrig, o mitt älskade folk, att Perón återskänkte er demokratin efter femton års juntastyre!

Honom ensam är vi skyldiga allt vårt tack och allt vårt politiska och moraliska stöd så länge vi lever. Han ensam gjorde vårt vackra ädla framstående Argentina möjligt.

Folket Hurra! Viva Evita! Viva Perón! Viva Evita Perón! (jublar som förut) Evita Jag älskar er. Aldrig har ett politiskt ledande par som Juan Perón och hans lilla fru älskat sitt folk så som vi gör. Endast kärlek håller oss vid makten, endast vår kärlek gör oss värdiga den, endast er kärlek håller oss vid liv, och i detta tecken skall vi segra.

Tillsammans skall vi alla i kärlekens eget tecken göra Argentina till världens kärleksnation nummer ett. Genom Argentina och den kärlek som leder det skall alla folk på jorden vara välsignade!

Folket Evita! Evita! Evita! Viva Evita! Viva Evita! (Hon försvinner.)

(Manuel dyker upp bland folket.)

En arbetare Frågar du vad Evita har gjort för oss? När jag förlorade min arm i mitt arbete gav hon mig personligen och min familj en gedigen pension på livstid på villkor att jag fann mig ett nytt arbete om än mindre. Sedan dess har jag med min ena arm arbetat bättre och mera än vad jag någonsin gjorde förr.

En sliten dam Jag och mina sju barn blev vräkta för att jag inte kunde betala hyran efter att ha blivit bestulen. Jag gick till henne och grät, och hon gav mig personligen en villa att bo i och äga för resten av livet.

Hon har sett till så att alla mina sju barn nu får en gedigen utbildning.

En gammal man Jag var arbetslös och luffare, och det fanns många sådana som jag.

Hon byggde ett hem åt oss och bad oss att sköta om det och underhålla det så att luffare och dagdrivare aldrig skulle behöva sova på gatan. Vi har för hennes skull bemödat oss om att göra vårt hem till det renaste och finaste i Buenos Aires.

En mogen präst Före henne rådde förtrycket; vem som helst kunde göra vad han ville i Argentina. Lagen var maktlös, hänsynslösheten var den enda fungerande politiken, de rika blev rikare och färre medan de fattiga blev fattigare och fler, Argentina hotade att bli som Brasilien, men så kom hon, och hoppets ljus tändes i Argentina. Och miraklet med henne var att hon fick Argentinas hopp att infrias.

Hon är Argentinas skyddshelgon.

En man på kryckor Jag hade polio från barndomen. När jag kom till henne byggde hon ett sjukhus i mitt namn, och det sjukhuset pyntade hon med sådana gardiner och tapeter som hon visste att skulle innebära en trevlig miljö så att patienterna fortare skulle tillfriskna. Vem utom hon har någonsin tänkt på

106

vikten av att ett sjukhus miljö måste vara mänsklig och trevlig?

Manuel Men hur orkar hon göra allt detta? Hon är ju bara en kvinna!

Hur orkar hon leva för alla sina tjugo miljoner argentinare samtidigt och så intensivt och umgås med så många av dem dagligen? Hur orkar hon offra sig för oss alla?

Prästen Det är du inte ensam om att undra.

Arbetaren Hon är en av oss. Vår välfärd är tryggad bara så länge hon lever.

Om hon försvinner kommer bara militärjuntorna över oss igen, och då får vi bara hänsynslösa utsugande brittiska och amerikanska kapitalister och tyska före detta nazister över oss som berövar oss vårt människovärde.

Vi måste befästa hennes makt så att hon aldrig förlorar den. Vad säger ni, Argentinas barärmade peronister och arbetare? Perón är gammal och kan dö.

Låt oss göra henne till vicepresident!

Många Ja, låt oss göra henne till vicepresident!

Fler och fler Vi vill ha Evita som vicepresident! Vi vill ha Evita som vicepresident!

Vi vill ha Evita som vicepresident!

(De håller på tills hon uppträder igen men nu vid president Peróns sida.

Med ens tystnar folket, scenen läggs i mörker, och man ser endast Evita och Perón.)

Evita De vill ha mig till vicepresident.

Perón Du vet att det inte går. Militären går inte med på det.

Evita Men folket vill det.

Perón Det hör inte hit. Det är omöjligt.

Evita Kan vare sig du eller jag någonsin trotsa folkets vilja?

Perón Alla politiker måste göra det för att rädda sitt ansikte.

Evita Jag vägrar att göra det.

Perón Du gör militären och flottan till våra fiender.

Evita De har alltid varit mina fiender. Minns, att flottan en gång ämnade mörda dig.

Perón Det hör inte hit. Att du blir vicepresident är politiskt omöjligt. Du måste backa ur.

Evita Säger du det som politiker, som general eller som argentinare?

Perón Jag är din man. Du måste lyda mig.

Evita Det var länge sedan du älskade mig.

Perón Det hör inte hit. (tystnad) Lyssna, Evita. (tar henne om skuldrorna) Om du inte backar ur störtar du landet i olycka! Det kan bli inbördeskrig! Lita på mig.

Evita Du gör mig sjuk. Aldrig förr har jag motstått folkets vilja.

Perón Folket vet inte alltid vad som är bäst för dem. Du måste lita på mig.

Jag är i alla fall president.

Evita Du är man, och endast därför har du makt över mig. Men endast kvinnan kan ge mannen någon makt över henne. Utan mig är du död för Argentina. Begrips?

Perón Vad menar du?

Evita Aldrig skall min lojalitet mot dig och Argentina upphöra. Var säker på det.

Perón Vad tänker du göra?

Evita Du skall få lyssna till mig och folket. Du skall få se vad som händer när jag inte blir vicepresident.

Perón Jag hoppas du vet vad du säger och gör.

Evita Om någon kvinna någonsin har vetat vad det är hon har sagt och gjort, så är det jag.

(Ljuset återvänder. Två jätteporträtt av Perón och Evita sänks ned från taket med underskriften "Perón - Eva Perón, la fórmula de la patria".)

Folket Evita! Evita! Evita med Perón! Perón med Evita!

Några röster Tala till oss, Evita! Visa att du samarbetar med oss och blir vår vicepresident!

Evita (stiger fram till mikrofonen. Folket tystnar.) Mina vänner, mina älskade barärmade hjältar, mina barn. (Hon tystnar. När hon inte fortsätter stiger en talesman fram.)

107

Talesmannen (José Espejo, fackföreningsledare) Kamrater, det är så att Eva Peróns ödmjukhet, hennes vackraste dygd, hindrar henne från att tala mera.

Några röster Hon måste tala till oss! Hon måste acceptera kandidaturen!

Folket Evita! Evita! Evita! Perón med Evita! Evita med Perón! Evita!

Evita (stiger fram på nytt. Folket tystnar.) Mina vänner, jag kommer alltid att göra vad mitt folk önskar. Deras ord liksom min mans ord är min lag. Men jag ber att få upprepa vad jag sade er redan för fem år sedan, att jag hellre är Evita än presidentska, att jag hellre är er vän än någon politiker, och att jag hellre tjänar er som människa än får del av någon makt över er. (Hon tar ett steg tillbaka.)

(Folk tittar på varandra.)

Arbetaren Vad menar hon egentligen?

Prästen Här händer något stort.

Mannen på kryckor Det ligger något skumt bakom det här.

(Perón stiger fram till mikrofonen.)

Folket Evita! Evita! Evita!

Perón Argentinare, det är med stolthet som jag åtar mig ert uppdrag att än en gång ställa upp som er kandidat för presidentposten. Detta är en stor högtidsdag.

Det är Argentinas historias andra Cabildo Abierto. Den första ägde rum för 140 år sedan, när de första argentinska patrioterna möttes och kom överens om att befria Argentina från Spanien. Det är en stor ära för mig att få det förtroendeuppdraget av er, alla fria argentinare, att bli den man som fortsätter att förvalta Argentinas frihet och leda den in i framtiden. Som er presidentkandidat lovar jag redan nu att väl förvalta det heliga arv som är Argentinas eviga frihet....

Folket (avbryter honom) Evita! Evita! Evita! Evita!

Espejo (övertar mikrofonen) Evita Perón, folket kräver att ni accepterar kandidaturen som vicepresident.

Folket Evita! Evita! Perón med Evita!

Evita (Folket tystnar.)(Efter en paus:) Jag är ledsen. Jag kan inte tala. (Backar.)

Folket Evita! Evita! Evita skall tala till oss! Evita skall tala till oss!

Evita (träder fram på nytt. Hennes röst är bruten av rörelse.)

Mina älskade barfotabarn, jag är mycket trött, och jag ber er alla att försöka förstå mig.

Jag ber er alla att inte försöka få mig till att göra något som jag aldrig önskade själv.

Jag ber er, i andan av den oerhörda tillgivenhet som vi har för varandra och all den kärlek som vi känner för varandra, att ni inte går för hårt fram med att framtvinga ett förhastat beslut i en så viktig fråga som rör denna enkla kvinnas hela liv.

Ni måste ge mig uppskov med beslutet. (Hon backar.)

Folket Då strejkar vi! Vi strejkar! Vi strejkar! Beslutet nu! Annars generalstrejk!

Evita Kamrater!

Folket Evita Perón med Perón! Evita Perón med Perón!

Evita Kamrater!

Folket Perón med Evita! Vi strejkar! Vi strejkar! Hon skall ställa upp! Hon skall ställa upp!

Evita (vädjande) Kamrater!

Folket Evita eller strejk! Evita eller strejk!

Evita (en sista gång) Kamrater! Jag sviker er inte i kampen, jag avstår endast från titlarna!

För mig betyder allt er egen välfärd. Liksom Alexander av Makedonien uppgav sina anspråk för sina mäns skull.... Allt jag gör är av kärlek för er och för general Perón.

Folket Beslutet nu! Beslutet nu! Ställ upp eller strejk! Ställ upp eller strejk!

Evita Kamrater, hela världen säger att jag är en ambitiös och självisk kvinna.

Endast ni vet att det inte alls är så. Och ni vet också, att allt vad jag någonsin har gjort konsekvent skedde utanför politiken.

108

Ni vet att jag aldrig eftersträvade någon politisk makt i mitt hemland.

Jag vill aldrig att någon hederlig arbetare skall sakna motargument för alla dessa korkade människor utan perspektiv, dessa medelmåttor i hela världen, som aldrig har förstått mig och aldrig tagit min goda vilja på allvar, förtalar mig och säger att jag gjorde allt av politiska motiv....

Folket Evita vicepresident! Evita vicepresident! Evita vicepresident!

Evita Jag ber er, ge mig blott en dags betänketid!

Folket Nej! Evita Ni vet inte hur jag känner det. Jag visste att man för länge sedan ville ha mig till kandidat för vicepresidentposten, och jag gjorde ingenting för att beröva någon den illusionen att jag kunde bli det.

För Peróns skull och för er skull har jag aldrig någonsin kunnat säga nej till något.

Jag lät mitt namn stå kvar på vicepresidentkandidatlistan för att det höll alla inre partipolitiska strider borta, det enade oss alla, men aldrig ett ögonblick föreställde jag mig i mitt stilla ödmjuka argentinska sinne att jag någonsin verkligen skulle kunna acceptera en sådan ära....

Perón (till Espejo) Det här går för långt. Det var aldrig meningen att det skulle gå så här.

Evita Ge mig blott betänketid till i kväll!

Folket Aldrig! Beslutet nu! Acceptera nu!

Evita Ge mig bara två timmar!

Folket Nej, nu!

Espejo (tar mikrofonen) Vi skall alla stanna här och vänta på hennes beslut.

Vi skall icke vika en tum förrän hon giver oss ett svar som stämmer överens med hela hennes argentinska folks samstämmiga vilja.

Folket Hurra! Hurra! Hurra!

Evita Kamrater, general Perón har redan lovat er att jag i allt kommer att vara mitt folk till lags. Folkets väl är min lag, min kärlek till folket är allt, och den kan inga titlar göra bättre. Folkets vilja är min vilja. (drar sig tillbaka.)

Folket Hurra! Evita! Evita! Hurra! Hurra! Perón! Perón! Perón med Evita!

Evita med Perón! Hurra! Hurra!

Mannen med kryckorna Vad har hon väl sagt egentligen?

En student Egentligen ingenting. Hon har inte tagit ställning.

Prästen Hon är rädd för allt som kan befläcka henne.

Perón Låt oss avsluta detta nu. Espejo, skingra folket.

Espejo Det är lättare sagt än gjort. De viker inte från hennes sida.

Perón (till Evita) Låt oss gå hem. (Han börjar långsamt föra ut Evita.)

Arbetaren Det står fullt klart för oss alla att Evita har accepterat vicepresidentkandidaturen. Leve Evita! Hon leve!

Folket Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Studenten Vi kan bara inte acceptera något annat.

(På vägen ut kollapsar Evita plötsligt. Det ser inte folket.

Hon har plötsligt akuta magsmärtor.)

Arbetaren I morgon skall pressen förkunna för hela världen, att general Perón och Evita Perón har accepterat kandidaturerna för president- och vicepresidentskapet!

Folket Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! Viva Perón! Viva Evita!

(De börjar sjunga Perón-sången: "Todos muchachos peronistas" medan Evitas anfall uppe på bron har lett till att strålkastarna därpå har släckts: man ser endast silhuetterna av Perón, Espejo med andra som under någon panik och uppståndelse slutligen bär Eva ut.)

109

Akt IV. Scen 1. Till vänster en säng vari Evita ligger medvetslös med läkare omkring sig, till höger Perón, Espejo, Juan Duarte och några till.

Mellan Evita med sällskap och Perón med sällskap är en skärm.

Duarte Espejo

Hela Argentina är oroligt och ber för min syster.

Det är underligt att läkarna inte har sagt något.

Vad är det med henne egentligen?

Duarte Ingen vet, och det är det hemskaste.

Perón Det här har fört tillbaka de värsta mardrömmarna ur mitt förflutna till mig.

Evita har ofta haft förfärliga mardrömmar, men mina har varit värre sedan el Cabildo Abierto. Evitas okända sjukdom får mig att minnas min förra fru.

Espejo Aurelia?

Perón Ja. Hon hade också smärtor i magen, och ingen förstod vad det var med henne.

Till slut visade det sig vara cancer i livmodern. Hon hade inte heller någonsin fått barn, precis som Evita. Men i motsats till Evita hade hon alltid önskat sig barn, men jag gav henne aldrig några. Alla läkare i landet försökte göra allt för att rädda Aurelias liv, men cancern bara spred sig, och hennes liv rann bort som ut i ett tomt svart hål.

Hon var sjuk i ett år, under vilket hennes plågor oavbrutet blev svårare, innan hon äntligen dog som ett avmagrat skelett. Det var mitt straff för att jag någonsin gifte mig med henne fastän jag aldrig ville ha barn.

(Läkarna avlägsnar sig, och en av dem kommer ut.)

Espejo Jag tror läkarna börjar bli färdiga nu.

Perón (reser sig) Vad säger ni, doktor?

Ivanisevitj Det är som vi fruktade. Vår fru lider av cancer i livmodern.

Den är allmänt utbredd och kan ha farliga konsekvenser.

(Perón sätter sig och stirrar framför sig.)

Duarte Kan hon räddas?

Ivanisevitj Hon måste opereras.

Evita (har vaknat, trött) Jag vägrar att låta mig opereras!

Ivanisevitj (går skyndsamt in till henne) Madame, ni måste antingen låta er opereras eller gå under.

Evita Låt mig få arbeta, så skall jag dö sedan.

Ivanisevitj Ni har inte kunnat arbeta på en månad.

Evita Jag vet. Och det är det enda felet på mig. Gör mig arbetsför, så skall jag belöna er.

Ivanisevitj Smärtstillande droger är inte lösningen på ert problem.

Evita Är operation det då? Om jag opereras måste jag ändå sedan dö inom ett år.

Ivanisevitj En operation kan förlänga ert liv. Med dagens expertis kanske rentav ert liv kan räddas.

Evita Inte ens astrologer kan förändra mitt öde. Gå er väg.

Perón (störtar in till henne) Eva! Evita Vad gör du här?

Perón Vi har varit så oroliga för dig.

Evita Lämna mig i fred. Vad kan ni rekommendera för smärtstillande droger, doktor?

Ivanisevitj Ni får inte arbeta. Det tar kål på er.

Evita Argentina väntar på mig. Jag måste ut. Det enda hederliga sättet för mig att dö på är att få dö i mitt arbete.

Duarte (till Perón) Felet är ditt, Juan, som har tillåtit henne att arbeta ihjäl sig. Du skulle ha sagt till henne att inte arbeta tjugo timmar om dagen under så långa perioder.

110

Perón Evita Perón Evita Ivanisevitj

Jag har inte haft någon makt över henne sedan hon kom hem från Europa. Ändå befallde du mig att inte bli vicepresident.

Det är en annan sak.

Ni får inte operera bort mina heligaste inälvor, doktor.

Jag är rädd att vi förr eller senare blir tvungna till det i vilket fall som helst.

Minns, att jag redan vid er blindtarmsoperation varnade er för att äta så slarvigt och leva så hektiskt. Jag förutsåg detta redan då. Jag varnade er man också.

Men ingen av er lyssnade på mig.

Evita (vädjande) Låt mig få arbeta, doktor. Avlägsna mina smärtor.

Ivanisevitj Börjar jag ge er droger kan ni bli beroende av dem.

Evita Det skiter jag i, bara jag får arbeta.

Ivanisevitj Jag skall ge sköterskorna instruktioner. (går) Evita Där ser du, Juan Duarte, och du, Juan Perón, min bror och min make.

Jag är strax härifrån och kan fortsätta sörja för min stora argentinska familj.

Duarte Evita, du bränner ditt ljus i bägge ändar.

Evita Vad spelar det för roll? Bara resultatet räknas. Jag får inte svika Argentina och mitt folk.

Perón Vi kan inte hindra henne, Juan.

Evita Där sade du ett sant ord. Man skulle bara våga hindra mig från att leva så länge jag lever. En gång fri alltid fri, och hellre döden än förlusten av den friheten.

Det lärde jag mig i Rom. Perón Evita, vad skall vi säga till folket?

Evita Om vad då? Vad begär du mera av mig? Jag har redan i radion förkunnat min oåterkalleliga resignation från vicepresidentkandidaturen.

Perón Jag menar om din sjukdom.

Evita Jag förstår. Inte ett ord. Inte ett ord skall någon någonsin få veta om min sjukdom så länge jag lever. Det måste ni alla lova mig och läkarna också.

Jag skall visa världen att jag lever så länge jag lever.

Perón Bra. Ingen skall få veta någonting.

Evita Och om någon frågar, om folket undrar varför jag inte har synts på så länge, så skyll på mitt vanliga låga blodtryck.

Perón Ja. Evita Lämna mig nu. (Några sköterskor kommer in och ger Evita injektioner.)

Perón (går ut med Duarte och Espejo först ur hennes närhet och sedan mot rampen.)

Det är mitt eget fel att hon är så sjuk. Vi italienare är sådana: är vi goda politiker så är vi dåliga som äkta män, och är vi goda äkta män blir vi aldrig politiker.

(Ridå bakom de tre herrarna.) (med hög röst) Evita måste dock belönas för sin storartade självuppoffring för nationen och mig genom sitt berömliga avståndstagande från kandidaturen som vicepresident. Hon skall utmärkas med den högsta belöning nationen känner, (visar upp en kraschan,) den stora Peronistmedaljen av den extraordinära graden!

Evita, stig fram! (Espejo tittar in bakom ridån) Espejo (till Perón) Hon är för svag för att komma.

Perón Nonsens. Kan hon stå på benen?

Espejo Inte utan stöd.

Perón Nåväl, hon skall få den senare.

Evita (bakom ridån) Nej, jag skall ta emot den.

Perón Gå och hjälp henne.

(Espejo och Duarte ut. De kommer fram igen med Evita mellan sig.)

Nå, Evita? Jag har den stora äran att inför hela folkets ögon få fästa denna underbara medalj på, hm, ditt bröst. Och vare det veterligt att denna medalj,

111

den högsta utmärkelsen i Argentina, härmed utdelas för första gången!

(Evita vill tala.) Ge henne mikrofonen.

(Espejo sätter mikrofonen framför Evita. Hon försöker tala men får inte fram ett ord. Det hörs endast störande buller från mikrofonen av hennes famlande fingrar.)

Då skall jag tala i stället. Håll kvar henne så att folket får se henne. (talar allvarligt) Evita Peróns bana har överträffat alla tidigare kvinnors i historien.

Hon kom från de enklaste och dunklaste samhällsförhållanden, hon började här i Buenos Aires under de simplaste tänkbara premisser och arbetade under nio år upp sig till en vansklig ställning inom radioteatern som skådespelerska. Det var där jag träffade henne.

Det var hon som sedan banade vägen för mig till makten, det var hon som räddade landet under den politiska krisen hösten 1945 genom att organisera fackföreningarna mot militärstyret, och därmed blev hon vad hon alltid kommer att förbliva: Argentinas hjältinna nummer ett.

Genom hennes agerande fick kvinnorna rösträtt här i landet, vilket aldrig hade kunnat genomföras så snabbt utan hennes beslutsamma initiativ, och hon ensam skapade vårt lands sociala välfärd genom La Fundación, som hon ensam satte i gång och bragte till fullkomning med en organisatorisk förmåga och skicklighet som presidenten saknade. Hon är peronismens sanna själ, hon gav vår arbetarrörelse dess mystik och dess drag av hederlig pacifism, och hon arbetade dagligen så hårt för Argentinas rättvisa sak att hon därigenom offrade sin hälsa. Hennes självuppoffrande och intensiva arbete gav mig mera tid över för vårt folk än vad som hade varit möjligt annars.

Och framför allt, så utgjorde hon från början till slut liksom ett samvete för mig, hon blev min ledstjärna som visade vägen för mig och nationen och som påminde mig om vad som var rätt; och detta hennes enastående sinne för mänsklig rättvisa har som ingenting annat påverkat vår samtids historia.

Hon gav mig allt och offrade därvid sig själv för mig och Argentina.

Evita (lågt) Du talar som om jag vore död.

Perón (utåt som förut) Evita vill säga någonting. (ger mikrofonen åt Evita) Evita (hon börjar lågt, men hennes röst blir starkare medan hon talar.)

Jag har bara det att säga, att det jag gjorde gjorde jag av kärlek till mitt folk.

Jag är inte någonting för att jag gjorde någonting, och jag är inte någonting för att jag avstod från någonting. Jag är inte någonting för att ni gjorde mig till något eller gav mig något. Allt jag har har jag i mitt hjärta, det brinner i min själ, det torterar min kropp, det svider i mina nerver, och det är den kärlek jag känner för detta mitt folk och för general Perón. Och jag tackar er alla för att ni har givit mig denna kärlek till er. Och om folket och mitt arbete skulle kräva mitt liv skulle jag gladeligen ge det med sång på mina läppar, ty en enda barärmad arbetares lycka är mera värd än hela mitt liv. Och med detta lösenord bjuder jag er härmed farväl, detta lösenord, som jag härmed förkunnar, som är: Livet för Perón! (Hon kollapsar.)

Folket (dånande bakom ridån) Livet för Perón! Livet för Perón! Livet för Perón!

(De håller på ett bra tag medan Evita bäres ut av Espejo och Duarte till vänster.

Perón står ensam kvar något villrådig och följer slutligen efter.

Men då kommer doktor Ivanisevitj fram. Genast tystnar ropen.)

Ivanisevitj Evita måste opereras genast.

Perón Hon har förbjudit det.

Ivanisevitj Det hjälps inte. Jag har kallat hit en expert från New York.

Hon behöver aldrig veta om det själv. Vi söver ner henne i hemlighet.

112

Inte ens Argentina behöver veta det. (till publiken) Alla argentinare vet ju så väl att det finns argentinska experter som kan operera henne.

Perón Jag litar på er, doktor. Gör ert bästa.

Ivanisevitj Det blir doktor George Pack som får göra sitt bästa. Här är han, för resten. (in George Pack med läkarväska och allt.)

Pack Jag har äran att meddela er, herr president, att hysterektomin på er hustru har genomförts. (tystnad) Perón Är hon frisk nu då?

Pack Vi har dess värre icke kunnat avlägsna cancern, men vi har satt stopp för dess vidare utveckling. (vidrör sin hatt till tack och går samma väg som han kom.)

Ivanisevitj Det betyder att Evita kommer att kunna stå på benen igen.

Perón Det var då för väl!

(Ridån går upp och visar Evitas konvalescensrum med röda sammetsgardiner, skära mattor, en överdådig soffa i skärt och en ännu överdådigare säng fint snickrad och översållad med krusiduller och utsmyckningar. Rummet är ytterst borgerligt.

I bakgrunden är en öppen balkong mot en vacker trädgård med klarblå himmel.)

Evita (från sängen) Där är ni ju! Välkomna hem! Jag mår redan mycket bättre.

Snart kan jag vara uppe igen och arbeta som vanligt. Jag sade ju att jag inte var allvarligt sjuk. Men tänk, att jag måste hotas av döden för att få ett så vackert rum som detta! Det känns som att ha kommit hem.

Hur mår ni?

Duarte Evita, du måste ta det lugnt.

Evita Prata inte nonsens. Så fort jag kan går jag till mitt arbete igen, och där ute på balkongen skall jag ofta visa mig för folket och tala till dem och visa att jag är frisk. Det sägs, att där numera ständigt är en stor skara natt och dag som ber för min hälsa. Jag tror jag skall gå ut och tala till dem genast. (reser sig från sängen.)

Perón Evita!

Evita Jag är frisk, och hör sen! (viker sig plötsligt dubbel i akuta magsmärtor.)

Perón (ser på) Du är bara en kvinna.

(Duarte och Espejo hjälper henne. Hon återtar sängen.)

Evita Var är mina sköterskor? De har inte gett mig mina morfininjektioner idag ännu.

Perón Du kan inte hålla på så här.

Evita Jag är inte död ännu.

Perón Se dig i spegeln. Du är inte längre vad du var. Du har förlorat dig själv.

Evita Jag har offrat det på ditt och Argentinas altare. Jag vet att jag redan bara är en skugga av vad jag var. Kvinnor vissnar kvickt och lätt. Jag vet att jag är döende.

Ja, jag vet att jag redan är död. I dina armar är jag bara som en slafsig trasa.

Du skulle kunna trycka din hand igenom mig: jag väger bara 38 kilo, mitt skinn är inte starkare än papper, och inuti finns bara skelettet kvar.

De opererade ju bort mina inälvor och avlägsnade allt utom cancern, som nu sprider sig igen. Läkarvetenskapen är ett taskspeleri: de kan bara bota sådana sjukdomar som egentligen inte behöver åtgärdas, men de verkliga sjukdomarna kan de bara göra värre. Skulle du få se mig naken skulle du bara se benen. Det är bäst att du redan tar på dig gasmask: mitt lik börjar strax lukta illa.

Duarte (sätter sig hos henne) Evita, din bok om ditt liv är redan efter ett halvår Argentinas största bestseller genom tiderna, och även utomlands lovordas den.

Evita Har den översatts till engelska?

Duarte Nej, amerikanerna och engelsmännen vågar inte riktigt släppa ut den.

113

Evita

När de får veta att det mesta i den är påhittat och tillrättalagt och att allt väsentligt i den är uteslutet så vågar de nog läsa den.

Duarte Staden Quilmes har ändrat sitt namn till Eva Perón till din ära, vilket den nu kommer att heta för alltid.

Evita Nej, när jag är död ändrar de nog tillbaka namnet igen. Så fort Perón är störtad skall de slå allt vad vi har byggt upp i spillror. Jag känner politikerna.

Espejo Kongressen har utnämnt dig till Nationens Andliga Ledare, en titel som aldrig tidigare har förekommit och som efter dig aldrig skall givas åt någon annan.

Evita Det tackar jag för. Det är det enda värdefulla jag tar med mig i graven.

Perón (tafatt) Evita, du får inte dö. Du skall inte dö. Du kan ännu bli frisk.

Evita (utan glädje) Ha ha. Det trodde du, vad? Idiot där! Du är den enda i landet som inte fattar att jag sedan jag fick någon politisk ställning här vare sig jag det ville eller inte har fallit ner i ett stort tomt svart hål utan botten, som ständigt blir svartare och svartare, tommare och tommare, hemskare och hemskare, och som är döden själv i maktens gestalt. Jag har försökt att motarbeta min makt, men makten tar ändå kål på mig.

Det är inte cancer jag har. Det är makt. Och den sjukdomen kan inga kirurger i världen avlägsna, ty den cancern sitter på min själ, och endast döden kan befria mig från den.

Där hör du. Lev väl med din makt när jag är borta. Ju mindre sagt om den, desto bättre. (till sin broder) Juan, vem älskar mig egentligen?

Duarte Hela folket älskar dig, Evita.

Evita Jag menar inte så. Vem har någonsin älskat mig som människa av kött och blod?

(Ingen svarar. Hon brister plötsligt ut i gråt. Duarte och Espejo tröstar henne.)

Duarte Dig älskar alla, Evita, som någonsin verkligen har känt dig, men jag medger att de är få.

Evita (tröstar sig) Har mitt testamente skrivits ut?

Espejo Ja, jag har det här.

Evita Får jag se det. (betraktar det) Jag menar inte det. Jag menar det andra.

Espejo Vi känner bara till detta.

Evita Jag gav det andra till general Perón.

Perón Det testamentet, Evita, kommer ingen att få läsa förrän efter min egen död.

Evita Det är det testamentet och inget annat som gäller.

Perón Räcker det inte med att du ger allt vad du har ägt till folket?

Räcker det inte med att de får fortsätta skicka brev till dig efter det att du är borta?

Räcker det inte med att du testamenterar till oss all din kärlek, som får förbli hos oss för evigt och hos varje barärmad arbetare, som du rätteligen fann Gud hos och som du därför aldrig förvägrade något av din kärlek när de bad om den?

Måste du också göra dig till en apokalyptisk predikant?

Evita Jag vill att världen skall veta hur mycket jag led för den.

Jag vill att världen skall veta hur mycket var och en som besitter makt endast använder den i bedrägliga syften. Jag vill att världen skall veta hur väl jag kände Gud personligen fastän jag sällan spillde tid på att värma upp kyrkbänkar, och att jag varje gång jag hjälpte någon fattig, botade någon sjuk, kämpade för jämlikhet och gav hemlösa tak över huvudet kände mig närmare Honom.

Jag vill att världen skall förstå mig. Jag vill att den skall förstå hur ont allting är som har med samlandet av pengar att göra....(Hon slocknar.)

Perón Evita!

Duarte Något är fel. Doktor!

114

Ivanisevitj (in och tar hennes puls, konstaterar sedan lugnt:) Klockan är 20.25. Eva Perón har just gått bort.

(Perón sjunker ned på sina knän vid sängkanten med händerna för ansiktet, Espejo ser stående vemodigt på, medan Duarte kärleksfullt lägger några lockar av hennes blonda utslagna hår till rätta.)

Akt V. Scen 1.

(När ridån åter går upp är Duarte och Espejo borta. Perón sitter ensam vid ett skrivbord som har flyttats in i Evitas rum och som står till höger. Evita ligger tillrättalagd i sin säng med slutna ögon. Perón ser butter, tung och trött ut.

Han sysslar med pappersarbete och tar sig då och då över pannan.)

Espejo (kommer in) Doktor Ara är här.

Perón (trött) Det är bra. Står Argentina fortfarande stilla?

Espejo Fullkomligt. Inga biografer, inga teatrar, inga restauranger, inga krogar, inte ens några idrottsanläggningar har öppnat. Landssorgen är total fortfarande fastän ingen påbjöd den.

Perón Det är bra. Visa in den gode doktorn. (Espejo går ut.)

(Doktor Ara kommer in från vänster, stannar vid Evitas säng och tar av hatten för henne med ryggen mot publiken.)

Doktor Ara, ni har rykte om er att vara en av världens skickligaste balsamerare.

Ara Jag avskyr ordet balsamering. Låt oss hellre kalla det konsten att övervinna och lura döden.

Perón Jag har ert livs uppdrag åt er. Jag förmodar att ni vet vem denna dam är? (indikerar Evita) Ara Jag förmodar att hon är er nyss avlidna hustru.

Perón Då kan ni säkert också förmoda vilket uppdrag jag har åt er.

Ara Ja, jag kan förmoda det.

Perón Ni får inte misslyckas. Argentina får aldrig förlora Evita.

Jag vill att hennes kropp fullkomligt skall oförgängliggöras.

Ara Jag kan inte göra mer än mitt bästa.

Perón Och vad är ert bästa?

Ara Att kroppen blir fullständigt oförgänglig, om den inte utsätts för eld, luft, vatten eller våld.

Perón Kan jag lita på det?

Ara Det kan ni lita på lika säkert, som jag är en 100-procentig vetenskapsman.

Perón Ni skall genast få inleda ert arbete. Till att börja med gäller det att iståndsätta kroppen för en långvarig lit de parades påfrestningar.

Hela Argentina kommer att vilja se hennes lik. Det kan pågå i en eller två veckor.

Ara Jag kan på ganska kort stund göra kroppen definitivt förruttnelsefri för två veckor framåt, men efter två veckor måste den slutgiltiga balsameringen ske.

Perón Bra. Ni får börja genast. Jag skall genast se till så att ni får börja arbeta ostört. (reser sig från skrivbordet och går.

Doktor Ara går fram till Evitas vänstra sida.)

115

Ara

Detta är mitt livs chans. Vackra kvinna, du skall aldrig förgås.

Allt vad jag har lärt mig skall fullkomnas i dig, som skall bli mitt livs mästerverk.

Här börjar din evighet, din oförgänglighet, din heliga legend, och jag är den som skall göra dig evig. Manuel de Falla var min generalrepetition, Eva Perón skall bli mitt eldprov. Genom din oförgängliga stofthydda, som jag skall göra vackrare än den var i verkligheten, skall även mitt namn få sin plats i historien. Här börjar mitt livs förhållande, som aldrig skall upphöra så länge jag lever, ty villkoret för att jag balsamerar dig är att jag sedan alltid skall ha ansvaret för dig.

(Perón kommer in.)

Perón Allt är klart. Sätt i gång.

Ara Bra. Jag skall skicka efter mitt laboratorium. (går) Perón (ser på Evita) Vad blir mitt liv nu? En ständig utförsåkning in i det samma svarta hål som tog ditt liv. Du gav mig folket, efter dig skall folket småningom vända sig emot mig.

Ty du var demokratin, medan jag är militär och endast kan behålla makten med våld såsom diktator. Din demokrati lever kvar, men i praktiken övergår den nu i diktatur.

Du dog för mig, och ditt minne endast skall vidmakthålla peronismen i ytterligare några år.

Men hur länge? (ser ut genom fönstret) Det regnar fortfarande.

Det har regnat alltsedan du dog. I tre dagar har hela Argentina och till och med dess kommunikationsmedel stått stilla. Din lit de parade har bestämts till tre dagar, men det är redan klart att alla kommer att vilja ta avsked av dig.

Och de skall få göra det, så länge din kropp håller mot förgängelsen. (kysser två fingrar, lägger dem på Evitas panna och går.)

Scen 2. Perón och doktor Ara möts framför ridån.

Doktor Ara Perón Ara Perón Ara Perón

Ni är nu välkommen att besöka er framlidna hustru. Hon är färdig.

Ni har hållit på i ett år. Vad är resultatet?

Ni kommer att bli förvånad.

Kommer resultatet att bereda mig obehag?

Det kan jag garantera att det inte kommer att göra.

Låt mig få se henne då, så får vi det undanstökat. (de går ut)

Scen 3. De kommer in tillsammans från vänster i ett nytt mera sterilt rum.

Evita ligger som förut men mitt i rummet. Hennes svarta fläckar under ögonen och tärda anlete har förändrats och åter blivit till den yngre och fräscha Evita.

Hon ser ut som om hon sover.

Perón (stannar upp framför henne) Jag tror inte mina ögon! Just så såg hon ut när hon sov vid min sida! (nästan rädd, till doktorn) Är det säkert att hon inte andas?

Ara Hon har varit död i ett år.

Perón Ändå ser hon mera levande ut nu än när hon var sjuk. Ni har åstadkommit ett mästerverk, doktor. Detta överträffar Manuel de Falla. Ni har inte bara bevarat henne, utan ni har också lyckats konservera hennes utstrålning. (närmar sin hand mot hennes ansikte men drar den tillbaka, rädd för att vidröra henne.)

Ara Var inte rädd. Hon är lika intakt nu som hon var medan hon levde. Jag har inte behövt avlägsna något enda inre organ och inte ens de sjuka. Hon kan nu utstå ständig luftväxling utan att påverkas därav. Men hon måste bevaras svalt, och hon måste skyddas för solen. Det är alla försiktighetsåtgärder som behövs.

116

Perón Ara Perón Ara Perón Ara Perón Ara Perón

Ni har gjort ett gott arbete. Som bevis på min tacksamhet åläggs ni att fortsätta underhålla hennes kropp.

Det gäller bara att se till henne då och då.

Ni allenast skall alltid ha nyckeln till hennes kropp.

Tiderna har blivit oroligare. Jag tror det är bäst att vi bevarar henne i hemlighet.

Ja, jag kan störtas när som helst. Ni har väl hört att hennes bror Duarte har begått självmord?

Ja. Han var mitt sista säkra kort. Nu kan jag inte längre lita på någon.

Till och med fackföreningarna vänder sig nu emot mig.

Men la Fundación, som er hustru skapade, står väl ännu bakom ryggen på er?

Jag kunde inte sköta den som Evita skötte den. (hjälplöst) Jag har tyvärr förlorat all kontakt med mitt folk. (går.)

(Doktor Ara står ensam kvar vid Evitas lik när ridån går för.)

Scen 4. Framför ridån.

En tidningsgosse en annan en tredje en fjärde

Extra! Extra! Vatikanen bannlyser Perón!

Massiva katedraldemonstrationer mot Perón!

Extra! Extra! Bomber över presidentpalatset!

Marinen kräver presidentens avgång!

Extra! Armén revolterar i Cordoba!

Extra! Presidenten lämnar Argentina! Revolution!

Scen 5.

Doktor Ara står ännu kvar vid liket.

In kommer den nye presidenten Aramburu samt några militärer.

en officer (till presidenten) Här är det. Ni kommer inte att tro era ögon. Det är faktiskt hon.

Aramburu Prata inte dumheter. Alla vet att endast huvudet konserverades.

Ara Kom inte för nära! officeren Är det ert lik, kanske?

Ara Jag har ansvaret för henne. officeren Ni kan inte hjälpa henne. Hon är död. Ni står här som om ni älskade henne. Älskar ni denna döda kvinna?

Ara Det är min plikt att skydda hennes helighet. officeren (hånfullt) Ha-ha! Ingenting är heligt nu mera när Perón är borta, och allra minst hans Evita.

Aramburu (betraktar henne) Det är otroligt.

Ara Men sant. Det sade Perón också första gången.

Aramburu (till militärerna) Mina herrar, jag trodde inte på detta. Men nu när det är sant, att Evita Perón faktiskt existerar fortfarande som en intakt figur ovan jorden, så står vi inför ett allvarligt politiskt problem. Detta kan inte döljas för folket.

Så länge hon existerar kan vi inte lyckas med att beröva folket myten om henne. en annan officer Det kan vi visst, genom att exponera alla hennes dyrbarheter, alla de smycken och kläder som Perón behöll efter henne och berätta sanningen om hans och hennes utsugning och ekonomiska förintelse av Argentina.

117

Aramburu Vi kan förevisa hennes kläder och smycken, men några andra bevis har vi inte.

Ingen har kunnat bevisa att de hade något bankkonto i Schweiz, och Perón själv lever spartanskt i Spanien. Och henne själv tycks vi inte slippa. Hon ligger ju här. den första officeren Vi sprider som bäst alla tänkbara skandalhistorier om henne och Perón.

Hela världen vet redan att hon var en hora, och Vatikanen skrattar åt idén att man någonsin ville helgonförklara henne.

Aramburu Men hon ligger här, folket kommer att få veta det, hon kommer att återuppstå som symbol för peronismen, och det minsta lilla vi gör för att råda bot på förekomsten av detta lik kommer att riskera den nya regeringen. den andra officeren Hon måste hållas utanför politiken.

Aramburu Du sa det. Hon skall strängt isoleras, ingen får träffa henne, och ni, doktor Ara, får se till att ingenting händer henne, tills vi hittar på en lämpligare lösning av problemet. den första officeren Vi kan gräva ner henne på okänd ort.

Aramburu Det kan aldrig döljas. Det måste ske utomlands i så fall. den förste Skicka henne till Europa.

Aramburu Det är riskabelt. Men jag skall fundera på saken.

Låt oss nu lämna detta lik, innan vi påverkas och förtrollas av henne, såsom en gång skedde med hela Argentina. (de går) (Endast doktor Ara står troget kvar.)

Scen 6. Framför ridån.

President Aramburu kommer fram med ett förseglat kuvert i handen.

Aramburu Vi är ställda. Ingen lösning finnes. Vi försökte begrava henne anonymt, men det kom kransar och ljus till graven som sedan ständigt förnyades. Det sista vi ville var att det skulle uppstå någon kultplats för peronismen kring hennes grav.

Vi har lyckats utrota allt som peronismen gav upphov till, och till och med hennes initialer har avlägsnats från alla hennes sjukhus och barnhem och ålderdomshem.

Det enda vi inte kunde bli av med var hon själv.

Därför har jag detta kuvert i handen. Det är förseglat och innehåller uppgifter om var hon ligger begravd. Ingen i Argentina eller utomlands vet var det är, och ingen får någonsin öppna detta kuvert utom presidenten av Argentina efter min död.

För att ytterligare omöjliggöra bekantskapen om hennes sista viloplats skickade vi hemliga likkistor med barlast till olika argentinska ambassader i Europa, i Tyskland, Italien och Belgien. Men ingen av dem innehöll henne. Hennes kista omhändertogs av en gammal okänd italiensk präst, som när han uträttat sitt ärende gav mig detta kuvert, som jag innerligt hoppas att ej heller den som efter min död är president av Argentina någonsin skall öppna.

För Argentinas egen skull vore det bäst om horan Eva Duarte en gång för alla blev glömd. (går) Om regissören behagar kan pjäsen vara slut här.

(En tyst paus före nästa scen.)

118

Scen 7. En bil kör in på scenen och stannar mitt på. President Aramburu, betydligt äldre än senast, knuffas ut och åtföljs av alla bilens fyra tungt beväpnade banditer.

Aramburu Vad menar ni egentligen? Vilka är ni egentligen? terrorist 1 Håll käften, gubbjävel! terrorist 2 Svara bara på våra frågor! terrorist 3 Var är Evita?

Aramburu Evita? Vem menar ni? terrorist 3 Evita Perón, så klart! Var är hon?

Aramburu Är ni från era sinnen? Hon har ju varit död i aderton år! terrorist 2 Men hon finns inte i landet! Var är hennes kropp?

Aramburu Ni måste vara från vettet. Vad vill ni med en död kvinna? terrorist 4 (ledaren) Hör på här, ditt försoffade presidentskrälle! Vi menar allvar! Om ni inte avslöjar vad som hände med hennes mumie och hur den kan återvinnas, så skjuter vi er.

Aramburu (lägger armarna i kors) Mina herrar, låt oss åtminstone försöka hålla oss till förnuftet. Ni kallar mig president. Jag har inte varit president på tio år, och jag är pensionerad. ledaren Men ni är alltjämt general.

Aramburu Pensionerad, om jag får be. Vilken makt tror ni jag har? Hur kan ni inbilla er att jag skulle kunna få Evita Perón tillbaka till Argentina ens om jag visste var hon var? ledaren Hon är alltså inte i Argentina.

Aramburu Nej. ledaren Var är hon då?

Aramburu Det har jag inte den blekaste aning om. terrorist 2 Det är bäst att du snackar, din gubbjävel, för annars kommer all skit ut bakvägen på dig när vi expedierar dig! ledaren (till 2) Håll käften, Pepe! (till Aramburu) Men hennes utsmuggling skedde under er tid som president, och ni hade ansvaret. Även om endast en person vet var hon tog vägen, så måste det vara ni.

Aramburu Ni misstar er. terrorist 2 Det är dags för den värdelösa skithögen att få känna hur man skiter på sig ordentligt när man dör. ledaren Gonzalez! (Terrorist 1 kommer fram och sticker Aramburu i magen med en kulspruta.) Jag räknar till tre. Säg vad ni vet. Ni har inte mycket tid på er.

Vid tre är ni död, om ni tiger. Ett! Aramburu (snabbt) Men vad kan väl ni ha för intresse av en död kvinnas sak, som legat död i aderton år? Det är verkligen befängt! ledaren Två!

Aramburu (i panik) Det är faktiskt sant att jag inte vet var hon ligger. Ingen vet det.

Hon smugglades ut i största hemlighet av en italiensk präst.

Jag skulle kunna gissa på Genua. ledaren Se där! Ni vet alltså en hel del! Då vet ni säkert mera!

Aramburu (lättad) När jag har sagt så här mycket får ni också säga en del.

Vad har ni för intresse av att kidnappa en menlös pensionär mitt på ljusa dagen för ett gammalt unket liks skull? terrorist 2 Unken kan du vara själv, ditt förbannade lik! Stinker gör du ju redan! ledaren (till 2) Håll käften! (till Aramburu) Peronistpartiet berövades alla sina demokratiska rättigheter 1955 och har aldrig fått dem tillbaka. Under 15 års politiska förföljelser har peronistpartiet vuxit sig starkt och hårt. Och i Evita Peróns namn ämnar vi

119

se till så att hon kommer tillbaka till Argentina var hon hör hemma. Ingen lag, ingen militär, inget tyranni skall hindra oss. Och ni ensam vet var hon är. Ut med språket! terrorist 3 Häng kråkskrämman i hängslena! ledaren (till 3) Håll käften, Pancho! (till Aramburu) Nå, herr president?

Aramburu Pensionerad. Jag är faktiskt ganska åderförkalkad numera. Jag glömde ju bort alltsammans om henne för aderton år sedan. Ni måste ge mig tid att tänka. ledaren Evita Perón glömmer man inte. Om ni har gjort det var det ert livs misstag.

Var är hon? terrorist 3 Ut med språket, din misslyckade likplundrare!

Aramburu (rädd) Jag antar att kroppen är begravd i Rom under falskt namn.

Bara Vatikanen kan veta säkert var. ledaren Är det allt ni har att säga?

Aramburu Ja. ledaren Ni har alltså glömt henne. Skjut honom!

Aramburu Vänta! Ni kan inte kidnappa och skjuta en pensionerad politiker mitt på ljusa dagen! (sjunker ner på knäna och håller upp sina knäppta händer) Det går bara inte! Ni får hela världen emot er! ledaren Skjut honom!

(Terrorist 1 tömmer kulsprutan genom Aramburus mage.) terrorist 2 Det var det jag sa, att han var fullkomligt värdelös. ledaren Vårt nästa steg är att meddela pressen, att Argentina får begrava president Aramburu när Argentina har återfått Evita.

(De släpar in Aramburus lik i bilen och kör iväg.)

Scen 8. (framför ridån) President Lanusse Vad som har hänt har uppskakat inte bara hela Argentina utan fastmer hela världen. Efter det smärtsamma påträffandet av förre presidenten och generalen Pedro Aramburus lik är det min plikt att förkunna, att hans onda bråda död har skänkt något ljus i saken om vad som hände Eva Perón. Efter Pedro Aramburus död har hans advokat till mig pliktskyldigast överräckt ett förseglat kuvert innehållande en ledtråd till Eva Peróns grav. Vi har fått namnet på en präst och en kyrkogård i Milano i Europa. Det är allt. Det är inte mycket, men det är i alla fall en ledtråd till fallet Eva Peróns uppklarnande, som det ligger i hela nationens och hela världens intresse att äntligen få ett slut på.

Vidare är det min plikt att såsom president meddela, att det militära godtycket i Argentina måste få en ände. Det har det hårda motståndet där emot på landsbygden med kidnappningar och politiska mord som följd, med mordet på president Aramburu som alltför drastisk krona på verket, bevisat. För att tillfredsställa alla förfördelade folkelement har vi därför beslutat, att det sedan 1955 förbjudna peronistpartiet skall återfå alla demokratiska rättigheter. (utomordentligt folkjubel bakom ridån.)

(President Lanusse går.)

Manuel (inträder) Dess värre kommer man aldrig att få något slut på Eva Perón.

President Perón lät efter sin återkomst till makten henne ligga kvar i Spanien, och det blev hans änka och vicepresident Isabel, president efter honom, som till slut återbördade henne till Argentina efter hennes nittonåriga exil såsom oförstörbart lik. Emellertid störtades president Isabel Perón ganska snart av militären, som sedan styrde landet järnhårt under sju år, vilken epok fick ett slut genom Falklandskriget.

120

I början av dessa sju år, i oktober 1976, begravdes Evita i en underjordisk bombsäker bunker, som ligger belägen under en annan underjordisk bombsäker bunker för säkerhets skull.

Ingenting ovan jord visar var hon ligger begraven, och endast en människa äger en oduplicerbar nyckel till hennes grav.

Argentinas politiker fruktar henne fortfarande. (går) Slut.

-------------------

Efterskrift.

Detta är författarens åttonde pjäs, skriven 1985, och den bygger mest på historiska fakta.

Särskilt scenen från "el Cabildo Abierto" är direkt tagen från verkligheten.

Några tekniska anmärkningar: President Perón är i akt 1 och 2 en gammal, trött och tung man, som i akt 3 vid Evitas sida plötsligt är tjugo år yngre, för att åter bli den trötte och tunge gamle mannen omedelbart efter hennes död.

Manuel är den viktigaste birollen och spelets nyckelroll: en ung, smärt, öppen och hederlig man, en typisk medelargentinare. Observera, att han inte är yngre i akt 3 än i akt 1: han förblir oförändrad genom hela pjäsen.

Den skådespelerska som spelar Evita måste vara en skådespelerska som publiken kan älska.

De fyra tidningsgossarna i akt 5 scen 4 går över scenen från höger till vänster eller tvärtom.

Doktor Ara är pjäsens största original: en skinntorr spinkig vetenskapsman med glasögon och kubb: man ser aldrig hans ögon.

Göteborg 16 juli 2000.

121

De menlösa barnen, tragikomedi i fem scener.

Personerna : Fadern (Gustav) Sonen (Gunnar, kallad Putte) Modern (kallad Mamsi) Mostern (kallad Bullan) Lillasystern (Eivor kallad Ebba) Sven, hennes man Stora syster (Sonja) Hennes man Hennes äldsta son Hennes dotter Hennes yngsta son Urban Detta spel är fullkomligt ohistoriskt.

Se det som en pastisch och komplimang till Anton Tjechov.

Handlingen äger rum i nutid. Första scenen visar ett mindre rum där man dricker kaffe, möjligen en veranda, och de övriga scenerna visar den stora rustika salongen av ett gammaldags familjegods någonstans i skärgården.

Föräldrarna är omkring 60 år gamla, barnen omkring 35 och barnbarnen omkring 10 år gamla.

Dialogen bör vara snabb och merendels smattra som korseld, särskilt i femte scenens kortspelsscen.

Pjäsen är författarens nionde och skrevs sommaren 1985.

Copyright  Christian Lanciai 1985

122

Första scenen.

Fadern Välkommen, min son. Hur har resan varit?

Sonen Bara bra. Hur mår mamma?

Fadern Hon längtar efter att få se dig. Du anar inte hur hon har sett fram emot din ankomst. Hon har varit utom sig de senaste veckorna av spänning.

Sonen Har hon ängslats för min skull?

Fadern Du vet hur hon är: hon frossar i att oroa sig. För din skull har hon legat sömnlös sedan i maj.

Sonen Stackars mamma!

Fadern Du vet hurdan hon är. Men här är hon nu. Hälsa på henne, min son!

Sonen Mamma!

Modern Min son! (De omfamnar varandra länge och väl.) Är det verkligen du?

(Hon lipar.) Förlåt mig. Jag har längtat så efter den här dagen. Jag trodde aldrig du skulle komma, min älskade son! (Hon omfamnar och kramar honom lipande igen.)

Sonen Men här är jag ju.

Modern Jag tror inte på det förrän hela världen har fått se det. Det är en alltför vacker dröm för att vara sann. Det kan inte vara du. Och frisk ser du ut också!

(Hon omfamnar honom igen.)

Sonen Jag är frisk.

Modern Lika frisk som om du aldrig hade varit sjuk! Jag tror dig! Ack, min älskade son, min enda pojke! Att du kom tillbaka!

Sonen Jag vågade nästan inte.

Modern Men här är du. Och jag vågar nästan inte tro det. Men kom in! Vi ska ha kaffe nu med din mosters goda wienerbröd, och sedan ska vi bara prata, prata, prata.

Sonen Är moster här?

Modern Ja, din moster är här. Kom in och hälsa på henne! Hon har gjort sig fin för din skull.

Mostern Välkommen, kära Gunnar!

Sonen Tack, tant! Jag tror tant är fullkomligt oförändrad. Är tant ogift ännu?

Mostern Skämta inte med en gammal fröken, din oförskämde gosse! Du är dig lik!

Modern Men nu ska vi gå in och dricka kaffe. Bullan har gjort allting i ordning bara för dig. Hon har stått i köket hela dagen.

Sonen Kära moster Bullan!

Mostern Det är inte var dag vi får hem en förlorad son.

Sonen Kalla mig inte förlorad.

Mostern Men du var nästan förlorad för oss ett tag.

Fadern Men nu är han hemma och lever igen, och därför ska vi alla vara glada! Vill du inte börja med en sherry, min son?

Sonen Gärna det, pappa.

Fadern Säg mig nu, hur var resan?

Sonen Stormig. Vi hade mycket dåligt väder. Det var som om alla vädrets makter ville hindra mig från att komma hem.

Fadern Ja, båten blev också mycket försenad. Var stormade det som värst?

Sonen Utanför Irland.

Fadern Ja, flera seglare har gått i kvav där i år. Det har vi läst om.

Sonen Men hur mår de andra i familjen? Hur är det med min stora syster och hennes familj?

Fadern De kommer hit i veckan. De är så angelägna om att få träffa dig. De hade hoppats få se dig i Köpenhamn.

123

Sonen Fadern Sonen Fadern Sonen Modern Fadern Sonen

Jag vet. Men jag ville hem och inte till dem.

Du har alltid ett hem hos dem.

Jag vet, men jag har inget hem åt dem.

Vad menar du?

Det gör det samma.

Men kom nu; kaffet är färdigt.

Kom, min son, låt oss gå in och sätta oss. Du har mycket att berätta.

Och ni också. (De sätter sig till bords.) Är det säkert att ni är glada åt att se mig?

Fadern Kan du tro något annat?

Sonen Ni vet hur osäker jag alltid har varit. Om det är någonting jag alltid har saknat, så är det självförtroende.

Fadern Och om det är något vi alltid har försökt ge dig, så är det självförtroende.

Var inte dum nu, min gosse, utan ät, drick och var glad. Här skall ingenting annat råda än fest så länge du är hemma hos oss i världens tryggaste händer.

Sonen Tack, far. Hur mår de kära i Köpenhamn, min syster, svåger och syskonbarnen?

Fadern De är mycket livliga och kanske något äventyrliga. Mamma tycker att din syster ger sina barn något för fria tyglar.

Sonen Kan välartade barn få för fria tyglar?

Modern Pappa överdriver. Det är bara här ute i det fria som de blir lite vilda ibland, du vet, som barn gör: trampar i rabatter, äter bär när de inte får, leker med hängmattan....

Sonen Det är bra då att du finns här, mamma, som kan hålla ordning på släkten.

Fadern Hon om någon har alltid hållt efter familjen. (Klappar henne ömt.)

Sonen Och mina egna?

Fadern Vilka?

Sonen Hur mår Ulla och min son? (tystnad) Varför svarar ni inte?

Mostern Hrm. Var resan mycket svår?

Sonen Får jag träffa min son?

Fadern (efter en paus) Du vet väl att Ulla är omgift?

Sonen Visst vet jag det.

Fadern Ändå vill du träffa dem?

Sonen Min son är väl ändå min son? För inte har väl hennes nya man adopterat honom?

Fadern Nej då, han heter Skoglund.

Sonen Tack och lov för det. Var är han nu?

Fadern Hemma i sitt nya hem.

Sonen När får jag träffa dem?

Modern (efter en paus, med gråten i halsen) Älskade Gunnar, är det så lämpligt att du söker upp dem? De är mycket lyckliga tillsammans alla tre.

Sonen Jag vill dock se min son.

Modern Du skall få se din son, men inte nu.

Sonen Vill inte Ulla att jag kontaktar henne?

Fadern (efter en paus) Det vet vi inte.

Sonen Vad vet ni egentligen?

Mostern (efter en paus) Vi vet bara att du är hemma, Gunnar, och därför är vi glada. Och låt oss få vara glada. Bekymra inte din och mor mera nu med dina familjeförhållanden. Vi vet alla att du och Ulla har skiljt er, och vi har accepterat det. Låt oss låta det vara därvid.

Sonen Men jag har inte skiljt mig från min son!

124

Fadern Det är ett annat problem, som vi ber dig att inte vidröra nu.

Sonen Är det så känsligt?

Modern (reser sig och går till sonen) Älskade pojke, du har kommit hem från en lång resa och har gått igenom en lång och svår sjukdom. Du är hemma nu för att få vila ut och bli dig själv igen i detta paradis av fullkomlig trygghet hos oss.

Fadern Hetsa inte upp dig, Gunnar. Tids nog tar vi i tu med alla problem.

Sonen Men det skall inte finnas några problem. Min son är min son, och därmed basta.

Han är er sonson så länge jag lever, så vida ni inte avsvärjer er honom och mig.

(De tiger.) Ni tiger?

Mostern (efter en stunds tystnad) Vi har inte sett din son sedan skilsmässan.

Sonen Har ni släppt kontakten med honom?

Fadern (ser ner i koppen) Ja. Sonen Varför?

Fadern (efter en paus) Vi kunde inte smälta er skilsmässa.

Sonen Låter ni det gå ut över er enda sonson?

Modern (reser sig gråtande) Jag står inte ut! (går ut) Fadern (förebrående) Se nu vad du har ställt till med.

Mostern Och vi som skulle ha det så trevligt.

Sonen Jag begriper ingenting. Vad har ni egentligen gjort med Ulla och Pelle?

Fadern Vi har förskjutit dem.

Sonen Varför?

Fadern Vi ansåg att Ulla bar skulden till din skilsmässa, att hon inte varit dig en god hustru.

Sonen Det är lögn. Vi ville båda skiljas.

Fadern Det var det vi aldrig kunde förstå. Så unga. Så vackra tillsammans. Så lyckliga.

En så präktig son. Hur kunde ni vilja skiljas?

Sonen Pappa, vi har gått igenom allt detta förut.

Fadern Vi blir aldrig färdiga med det. Vi kommer aldrig att kunna förstå det.

Hur kunde du vilja skilja dig?

Sonen Låt oss inte riva upp de gamla såren igen.

Fadern Men det är ju du som nu har vidrört dem omilt. Det är sår som aldrig kan läkas i våra hjärtan, Gunnar.

Sonen Snart går jag gråtande ut som mamma.

Fadern (tar honom om axeln) Min son, du är hemma nu. Lev i frid. Glöm gårdagen.

Börja på nytt. Vi vill gärna ge dig ett nytt liv, om vi det kunde. Men du är så svår att tillfredsställa. Kontakten mellan oss och dig har alltid varit bristfällig.

Du har aldrig förtrott dig helt åt oss.

Sonen Det skall ni vara tacksamma för.

Fadern Och vad är du tacksam för? Vi gav dig allt. Du fick världens bästa uppfostran och utbildning. Kan du förneka det?

Sonen Nej. Fadern Och vad gör du? Du kastar den i sjön, du överger barn och familj, vart du tar vägen uppstår det upprörda rykten om dina förehavanden.

Din bästa vän i Vancouver skrev till oss i detalj om hur du kom på sjukhuset.

Sonen Låt oss inte fördjupa oss i den avgrunden.

Fadern Vem är du egentligen? Vad har vi gjort dig till? Har vi så kapitalt misslyckats med dig? Har du alltid varit sjuk? Vad vet vi om dig egentligen?

Sonen Ingenting.

Fadern Nej, och det är det som är felet. Du har aldrig meddelat dig med oss om något väsentligt. Vår kontakt har alltid varit alltför ytlig. Och så kommer du hem så fort Ulla gift om

125

sig och vill träffa både henne och din son, som hon just försöker vänja vid en ny pappa, eftersom hans riktiga pappa lämnade honom....

Sonen Sluta, pappa!

Fadern Så ser din stora syster och dina vänner på saken, Gunnar. Ingen kan anklaga Ulla för något, även om vissa gamla käringar försöker.

Mostern Jag går ut till min syster.

Fadern Ja, gör det. Min son, ta dig samman! Du har bara det här livet! Vad som kommer sedan vet vi inget om. Du kan inte återvända till din hustru och son, hur mycket du än ångrar att du övergav dem. De är hopplöst förlorade för dig genom din egen försumlighet och fanatism.

Sonen Jag ville bara se dem som goda vänner.

Fadern Och det skall du få göra, men ve dig om du även river upp hennes sår på nytt!

Du skall få se dem, men i sinom tid. Ge dig till tåls.

Sonen Pappa!

Fadern Per är vår sonson, och vi skall aldrig överge honom. Men överge bara inte oss på nytt, min enda son!

Sonen Pappa!

Fadern Vi var ju så goda vänner. Har någon seglat så bra ihop som vi? Har någon varit friare på Finska Viken? Du ägde ett kungarike här, min son. Fann du ett annat i stället?

Sonen Nej. Jag sökte det men fann det icke.

Fadern Vad fann du?

Sonen Bara elände, sorger och undergång.

Fadern Hur hamnade du egentligen på det där mentalsjukhuset? Kan du berätta om det?

Sonen Om du tål att höra det.

Fadern Jag tål vad du tål.

Sonen Har du någonsin förstått varför jag övergav Ulla, min familj, er, min ställning och allt?

Fadern Ingen kan förstå det någonsin.

Sonen Förstår ni inte att jag blev utled till döds? Ni gav mig ett kungarike som var ytligheten själv och idel ytlighet och ingenting annat. Alla mina bekanta och studiekamrater och släktingar var bara hyperintelligenta framgångsrika snobbar som levde i sin trygga hage med sitt på det torra utan att någonsin odla några andra sidor av sig själva än den personliga materiella framgångens inskränkthet. Våra kusiner Teddy och Freddy, min hustrus rika fysikerfamilj, deras gods och rika släktingar, frackar och hattar och vackra kläder, sena cocktailparties och det eviga malande hjärndödande dösnacket om ytliga trivialiteter och ingenting annat – kan ni inte förstå att jag längtade efter något annat än bara det nakna naturliga livet i dess absolut bekvämaste form? Ni har rätt. Ni gav mig allt, och jag var otacksam som sade adjö till allt vad ni gav mig. Men ni gav mig aldrig vad jag verkligen behövde: utmaningar, prövningar, – lidandet. Det fick jag uppsöka själv.

Därför försakade jag allt och tog hyra som vanlig sjöman och följde med till Medelhavet och sedan till Indien, Hongkong, Japan, Nya Holland, Australien och Amerika. Jag ville lida som vanliga mänskor och slita som de för mitt dagliga bröd och lära mig något av hur de flesta mänskor i världen hade det. Och så mycket lärde jag mig av vanliga, enkla, lidande mänskor att deras lidande blev en avgrund som jag ständigt sökte mig djupare och djupare ned i. Och det skulle jag ha fortsatt med. Jag skulle inte ha avbrutit min jakt på lidandet och försökt etablera mig, vilket jag gjorde i Vancouver. Jag inbillade mig att jag kunde stadga mig och bilda ny familj där. Så kom budet hemifrån om att Ulla hade gift om sig så fort vår skilsmässa och alla våra mellanhavanden hade avslutats. Så fort det inte längre var min skyldighet att skicka henne pengar hade hon gift om sig och utan att ens meddela mig därom.

126

Hon till och med bad mig, på kvinnors listiga tvetydiga sätt, att inte komma tillbaka mer. Och det förorsakade alla stormarna i min själ.

Jag arbetade ihjäl mig. Jag gjorde bort mig inför en vacker och ung frånskild moder där på kontoret som jag som en annan Rasputin ville kyssa. Jag chockerade kontoret med att prata om Kristus. Och det var då de övertalade mig att uppsöka psykiatrisk vård. Varför inte? tänkte jag. Det skulle bli en ny erfarenhet att lägga in sig bland nervsjuka och dårar på ett mentalsjukhus. Det vore att stifta bekantskap med det yttersta lidandet. Vad som helst bara jag sluppe mitt arbete och kamraterna där och deras trista sterila miljö. Så hamnade jag på mentalsjukhus.

Först tyckte jag det var intressant. Men snart märkte jag att jag hade haft otur. Jag hade hamnat på en sämre sortens mentalsjukhus. Personalen var rädda för patienterna, och deras vård gick ut på att hålla patienterna nere medelst drastisk medicinering och brutal elchocksbehandling. Jag lät mig pumpas full med mediciner till en början men började sedan snart sätta mig till motvärn. Då blev de bryskare mot mig, och en dag blev jag mot min vilja och med vilt motstånd från min sida släpad till elektriska stolen, som jag kallade det, fast det var en säng, och fastspänd där och fick ett antal elchocker. Sedan behövde de inte mer hålla mig i tvångströja. Sedan fann jag mig i vad som helst. De fick göra vad de ville med mig, och till min fasa märkte jag hur jag gradvis isolerades alltmer, hur jag gradvis mer och mer klassades ner till samma nivå som de andra långvårdspatienterna, hur mitt människovärde där blev mindre och mindre, hur man förberedde mig för samma långvård på livstid som de mest apatiska skuggorna där hölls vid liv genom.

Jag var helt slut. Jag var förgiftad av mediciner. Jag var nerklassad till mentalsjukhusets hopplösa bottenskikt och pariakast, som aldrig kom ut därifrån. Jag var förlorad och helt berövad allt människovärde. Det fanns ingenting längre i livet för mig att göra.

Det fanns en sköterska på sjukhuset som hade ett spår av en mänsklig glimt i sitt öga, fastän hon hade glasögon. Jag var så förintad då redan att jag fick uppbjuda alla mina krafter för att orka uppsöka henne. Och när jag slutligen efter en oändlig golgatapromenad på trettio meter trädde fram inför henne och mötte hennes förvånade blick brast jag omedelbart i gråt.

Det var en gråt som var så bitter, det var en smärta som var så total, att jag inte kunde behärska mig. Så ohejdat har jag inte gråtit sedan jag var barn. Men det faktum att jag grät så totalt gjorde intryck på henne, sjukhusets enda mänskliga instans. Mentalpatienter kan nämligen i regel inte gråta. Deras känsloliv är borta med förståndet. Men mina känslor har aldrig nått en sådan mäktig utgjutelse som de gjorde i den stunden.

Till slut frågade hon något perplext och tafatt: "Hur är det fatt?"

Till slut kunde jag äntligen dämpa min gråt så pass att jag fick fram: "Ge mig papper och penna."

"Vad vill ni göra?" frågade hon.

"Jag vill skriva hem."

Och jag fick skriva hem till er. Det var det brevet som inledde vår sedan så oerhört intensiva korrespondens, som kom att betyda så oerhört mycket för mig. Utan ert moraliska stöd från den andra sidan av Atlanten och världen hade jag aldrig orkat arbeta mig fram till att bli utskriven från sjukhuset och åter få papper på att jag kunde klara mig själv utan nödvändiga återbesök, vilket ytterst få före detta mentalpatienter har.

Fadern Min son, du var aldrig sjuk.

Sonen Jag vet, men jag var mentalpatient.

Fadern Hur många var sjuka där av dina medpatienter?

Sonen Kanske en tredjedel, om man bortser från läkarkåren och personalen, som till stora delar var värre däran än deras patienter, som de hade en sjuklig skräck för, kanske för att så många "patienter" genomskådade dem.

Modern (åter in) Nu har jag tröstat mig. Vad har ni pratat om medan jag har varit borta?

127

Fadern Sonen Modern Sonen Modern

Ingenting särskilt.

Bara trivialiteter, mamma, utan något som helst intresse för dig.

Allt som har med dig att göra, min son, är av intresse för mig.

Men inte det som jag och far talade om. Men var är moster?

Hon kokar mera kaffe. Hon kommer strax. Skall vi spela bridge sedan?

Minns du hur ofta vi brukade spela Skruv förr i tiden?

Sonen Det var mycket länge sedan.

Fadern Tror du att du kan det fortfarande?

Sonen Kan moster det?

Fadern Hon är styvast av oss alla. Hon vinner alltid.

Sonen Om jag då får spela med henne som partner, så jämnar handikappen och fördelarna ut sig, så får vi se om jag ännu kan klara mig i ett sådant intelligenstest.

Fadern Det gör du säkert, min son.

Modern Så roligt! Bullan! Ta kaffet in i salongen i stället! Vi spelar kort där!

Gunnar vill spela Skruv.

Mostern (in med kaffepannan) Så roligt! Det var länge sedan!

Fadern Du får spela med Gunnar, som kan ha glömt något. Går du med på det?

Mostern Gärna!

Sonen Honnörerna och deras funktioner minns jag nog, men hur var det med kotkorna?

Modern Du kommer nog lätt in i det hela, och vi hinner knappast fram till kotkorna idag.

Fadern Någonting måste vi spara till i morgon.

Mostern Jag kan blanda korten, om ni tar med er kaffekopparna in i salongen. (går) Fadern Jag går och tar fram mera sherry. (går) Modern Nå, min son, är du hemma nu?

Sonen Ja, mor, nu är jag hemma. (De bryter upp.)

Andra scenen. – Modern och fadern.

Modern Fadern Modern Fadern Modern Fadern Modern Fadern Modern Fadern Modern Fadern inte oss.

Modern Fadern Modern Fadern Modern Fadern

Nej, jag tänker inte ta emot henne.

Men du kan inte bara frysa ut henne så där.

Jag kan inte låta henne träffa min son.

Men hon är i alla fall modern till vår enda sonson.

Tror du det?

Vad menar du?

Kan hon verkligen ha fött barn med en man för att sedan svika honom?

Jag förstår inte vad du talar om.

Om hustrun till min son sviker honom kan hennes barn inte vara min sonson.

Du vet inte vad du talar om, kvinna! Tygla din fantasi!

Jag kan inte träffa henne.

Du måste ta emot henne för vår sons skull. Det är honom hon vill träffa och Vad kan hon vilja honom annat än ont? Varför vill hon träffa honom om hon inte vill att hennes son skall träffa honom?

Det vet du mycket väl. Hennes son är lycklig med sin nya far och känner inte längre sin gamla.

Därför vill jag inte träffa henne.

Du är hjärtlös.

Nej, jag är en moder.

Ulla har lidit mycket.

128

Modern Fadern Modern Fadern Modern Fadern Modern Fadern Modern Fadern Modern Fadern Modern Fadern

Vår son har lidit mera.

Tillsammans har de lidit mest. Därför måste du låta henne träffa honom. Över min döda kropp!

Det är enda sättet att kanske låta Putte få träffa sin son.

Hon är ingen riktig moder.

Du har ingen rätt att döma henne.

Du har ingen rätt att döma mig.

Gud skall döma dig om du vägrar ta emot henne.

Gud har ingenting med denna saken att göra.

Då är det dags att han får det.

Ulla är gudlös i sin onaturlighet. Jag kan aldrig förlåta henne.

Det var Putte och inte hon som ville skiljas.

Hon gav honom anledning.

Tror du inte att skulden lika mycket kan ha varit hans? Tror du inte helt enkelt att han tröttnade på henne?

Modern Det gav henne ingen anledning till otrohet.

Fadern Var hon då otrogen? Den anklagelsen har Putte aldrig formulerat.

Han har aldrig anklagat henne. Endast du har gjort det.

Modern En moders instinkt är ofelbar.

Fadern Det ger dig ingen anledning till hat.

Modern Jag hatar inte. Jag bara älskar. Jag vet hur sårbar Putte är. Jag vill inte att han skall lida mera. Jag vill bara skydda honom. Jag vill bara skona honom från ytterligare plågor. Förstår du inte det? Jag har ingenting emot att få träffa Ulla, men jag vill inte att Putte skall behöva träffa henne.

Fadern Du måste låta honom göra det.

Modern Varför?

Fadern För hans egen skull. Du måste låta honom få behålla kontakten med sin son.

Modern Och om det inte är hans son?

Fadern Du har ingen anledning att betvivla det.

Modern Han har tvivlat på det själv.

Fadern Även om han har gjort det har du ingen rätt att göra det.

Dessutom tycks du vägra vilja se den andra sidan av saken.

Tänk om Pelle verkligen är Puttes son och du förskjuter både Pelle och hans mor för alltid? Tänk på att Pelle är den enda som kan föra vårt namn vidare.

Tänk på att du står i färd med att göra något som du kan få ångra.

Tänk om du gör det och Pelle sedan blir omisskännligt lik vår son?

Ge Ulla en chans. Det är allt vad Ulla begär.

Och i rättvisans namn är du skyldig henne att få uppträda för sin sak.

Modern Jag skulle inte kunna träffa henne.

Fadern Du måste.

Modern Jag kan inte förställa mig.

Fadern Inte konstigt att Ulla inte låter sin son få träffa dig.

Modern Du går för långt.

Fadern Du går för långt i din ofelbarhet och intolerans. Betänk, att Putte mycket väl kan ha haft någon skuld till skilsmässan, även om den var den minsta tänkbara.

Det är faktiskt mänskligt omöjligt att Ulla kan ha haft all skulden därtill ensam.

Modern Hon sökte sig till en annan!

Fadern Det var kanske hans fel. Hon kan ha rätt i att det var han som försummade henne, och själv har han tagit på sig hela skulden för skilsmässan.

Du får inte stå hindrande i vägen om hon nu vill försona sig med honom.

129

Modern Fadern Modern

Låt dem få träffa varandra. Men bakom min rygg.

Det blir Ulla tacksam för.

Jag önskar jag kunde säga det samma för Puttes del.

Jag går upp i övre våningen.

Fadern Jag kan ta emot Ulla ensam. (Modern går.)

(Fadern går till bordet och tömmer eftertänksamt två glas sherry innan han går och öppnar dörren.)

Fadern (öppnar dörren) Välkommen, Ulla. Ursäkta att du fick vänta.

Mamsi mår inte riktigt bra, och här såg dessutom så osnyggt ut.

Vi ville hedra dig bättre när du för en gångs skull ville komma hit.

Ulla (kommer in) Putte ville träffa sin son. Var är han?

Fadern Putte kommer strax.

Ulla Vad är det för fel på svärmor?

Fadern Hon mår inte riktigt bra.

Ulla Tack, farbror, men du behöver inte ljuga för mig. Jag vet att hon inte vill se mig. Hon tror att lille Per inte är Puttes son. Jag vet vilka rykten hon sprider om mig. Jag vet att jag är en dålig kvinna.

Fadern För Guds skull, Ulla–lill, sitt ned och ta det lugnt. Vill du ha en liten sherry?

Ulla Ni tycks ha druckit många strax innan jag kom.

Fadern Bara jag. Jag svepte två. (blinkar med ögat.) Du vet att Märta aldrig dricker särskilt mycket utom rödvin.

Ulla Hur mår hon annars? Jag saknar henne så. Jag saknar er båda.

Fadern Tack för det. Hon är så glad över att Putte är hemma igen.

Ulla Hur är det med honom?

Fadern Jo, tack, han är återställd.

Ulla Är han förändrad på något sätt?

Fadern Han är bara äldre, lugnare och kanske något mera frånvarande.

Det är något inåtvänt som är nytt och främmande i hans ögon.

En främling skulle tycka att han var arrogant.

Ulla Märks det att han har varit sjuk?

Fadern Nej. Ulla Gudskelov!

Fadern Men han har blivit grå.

Ulla I håret?

Fadern Ja, litet.

Ulla Kommer jag att känna igen honom?

(Putte kommer in, stannar när han får syn på Ulla.)

Putte Goddag, Ulla.

Ulla Goddag, Putte. (reser sig) Fadern Nej, sitt ner, för Guds skull, Ulla, och sätt dig du också, Putte. Ta dig en sherry.

Putte (står) Nej, tack.

Ulla (står fortfarande) Du har inte förändrats.

Putte Men du har magrat.

Ulla Det är inte ditt fel.

Putte Hur mår du?

Ulla Det är vad jag borde fråga dig.

Putte Du kan själv se. Jag mår som jag ser ut. Får jag träffa min son?

Ulla Ja, det får du, men på ett villkor.

Putte Nämn det.

Ulla Att du också träffar mitt andra barn.

130

Putte Med Johan?

Ulla Ja. Putte Du gör det inte lätt för mig.

Ulla Du har inte gjort livet lätt för någon av oss.

Fadern (fyller på sitt sherryglas med en suck) Det är bäst att jag lämnar er två ensamma. (går) Putte Vad vill du egentligen?

Ulla Jag vill att du ska veta att jag inte älskar dig mindre än vad jag alltid har gjort. Även mitt andra barn är ditt.

Putte Vad säger du?

Ulla Min andra man har aldrig kunnat ersätta dig.

Putte Hur kan du be mig erkänna ett barn som inte är mitt?

Ulla Jag ber dig inte erkänna det. Jag ber dig bara tolerera det.

Jag ber dig bara respektera mig och mina båda barn, vems de än är.

Putte Du gör mig galen.

Ulla Nej, lyssna litet. Pelle är din egen son och ingen annans och min enda kärleks barn.

Gossen Holger fick jag med Johan men endast med dig i tankarna.

Jag låg aldrig med Johan. Jag låg i tankarna endast med dig, alltid, någonsin, och Holger liknar faktiskt dig mera än han liknar Johan. Läkarna säger att sådant kan förekomma. Därför är båda pojkarna dina. De uppfostras i din anda, och lyckligtvis är Johan så litet hemma att jag kan forma deras pappa mera efter din teckning än efter hans. Hans är ansvaret, men din är själen, och det är din själ och ingen annans som även finns i de båda pojkarna och i ingen mer än den andra.

Putte Man säger att Pelle glömt mig.

Ulla Det är inte sant. Han har fått veta allt om dig och är mera påverkad av ditt minne än av Johans närvaro.

Putte Vad vill du?

Ulla Jag vill sona vad jag har förbrutit mot dig. Min är skulden för allt vad du har fått lida.

Putte Jag var lika skyldig själv som du och kanske till och med mera skyldig än du.

Ulla Nej, min var skulden. Jag var otillräcklig.

Putte Du glömmer att jag tog initiativet till skilsmässan.

Ulla Felet därtill var mitt, och det ämnar jag bevisa. Putte, innan du kom hem ville jag aldrig se dig mer. Jag var rädd för din återkomst. Jag tänkte på mig själv och på min etablerade lycka med Johan. Jag ville inte ha mina cirklar rubbade.

Men jag har alltid älskat dig och allenast dig. Om du vill skall jag överge Johan och återvända till dig. Jag skall ge dig både Pelle tillbaka och en son till som är lik dig och som du ska få adoptera. Älskade Putte, du har aldrig lämnat mina tankar.

Putte Inte du heller mina. Men tyck inte synd om mig.

Ulla Det är inte tycke. Det är kärlek.

Putte Du handlar ändå fel mot dig själv om du överger din nuvarande ställning.

Har du glömt hur mycket ont jag gjorde dig och hur brutal och hänsynslös jag kunde vara mot dig?

Ulla Ja, det har jag glömt för länge sedan. Det har jag glömt för så länge sedan att sådant aldrig har förekommit.

Putte Du idealiserar mig utan anledning.

Ulla Om det är något jag har så är det anledning därtill.

Putte Kära Ulla, du måste förstå att det inte går. Jag kan inte göra så mot din man.

Kärleken får aldrig vara så grym och hänsynslös att den krossar relationer för sin egen skull. Om du sviker Johan sviker du kärleken, ty du är gift med honom.

Ulla Enligt katolsk tro gäller endast det första äktenskapet.

131

Putte Det brast en gång för alla, och det vet du.

Ulla Ett sant äktenskap kan aldrig brista.

Putte Mitt har brustit, och det kan aldrig repareras.

Ulla Ingenting är så hopplöst att det ej kan repareras.

Putte Jo, allting är så hopplöst om du har upplevt sinnessjukhuset i Vancouver.

Ulla Det tror du bara.

Putte Nej, det vet jag av erfarenhet.

Ulla Jag vill ge dig allt.

Putte Jag har en gång gett dig allt, och det ångrar jag inte, men jag har ingenting kvar att ge.

Ulla Om någon är obotligt generös av naturen så är det du.

Putte Du vet mycket väl att jag inte ens kan försörja mig. Jag har pension och till och med något så förnedrande som en sjukpension. Jag har papper på att ha varit obotligt sinnessjuk, och för det pappret får jag pengar för resten av mitt liv.

Jag är ett prostituerat vrak av en människa.

Ulla Nej, du är min man.

Putte Din förra man är död, och du är omgift med Johan.

Ulla Vill du inte se din son?

Putte Jo. Ulla Du får inte se honom om du inte också accepterar Holger.

De är bröder av samma far, som var min första man, och den mannen är du.

Du måste ta ansvar för dem båda eller för ingen.

Putte Du är grym.

Ulla Nej, bara konsekvent och rättvis.

Putte Hur olycklig vill du göra mig?

Ulla Jag vill bara tvinga dig att bli lycklig.

Putte Då väljer jag hellre olyckan, ty lycka under tvång är värre än olycka.

Ulla Du vet inte själv vad ditt eget bästa är.

Putte Nej, men jag kan se vad det sämsta är, och jag vill inte förvärra det.

Ulla Är jag så ful, så frånstötande, så föråldrad, så tröttsam och så uttråkande?

Putte Du är alltjämt den vackraste i världen och den charmigaste.

Du kommer aldrig att förlora din ungdom.

Ulla Ändå lämnar du mig därhän?

Putte Jag vill inte göra dig olycklig.

Ulla Jag är den enda som kan göra dig lycklig.

Putte Men på din egen lyckas bekostnad. Farväl, Ulla. Gå hem till Johan och glöm mig. Du ser mig aldrig mer. Och nämn aldrig mitt namn för min son mer.

Ulla Är det egoism eller galenskap?

Putte Det är sunt förnuft.

Ulla Ingenting är omänskligare än det.

Putte Men ingenting är nödvändigare. Jag har avstått från kärleken, Ulla, för tid och evighet. Den berör mig inte längre. Jag är impotent, om du så vill.

Jag är likgiltig för alla kvinnor och tål inte röra vid dem mera. Jag är för gammal för dig.

Min själ är lastgammal, men du är ännu barnet och måste utnyttja din ungdom.

Ulla Du älskar mig inte.

Putte Jo, det gör jag, och mer än du kan ana.

Ulla Då kan du inte avstå från mig.

Putte Din själ är min för evigt, men din kropp har jag sagt upp bekantskapen med.

Ulla Även om du avstår från kärleken måste du inte avstå från mig.

Putte Jo, det måste jag, ty för att själv någonsin kunna få någon frid måste jag även lämna dig i fred.

132

Ulla Du älskar mig!

Putte Ja, det gör jag. Gå nu.

Ulla Du vet inte vad som är bäst för mig och ditt barn.

Putte Jag tänker bara på honom och hans framtid. Han är allt jag har. Farväl nu.

Ulla Kom tillbaka!

Putte Jag har kommit tillbaka, och det var ett misstag.

Ulla Skall du lämna oss igen?

Putte Jag har redan gjort det teoretiskt.

Ulla Vi överger dig aldrig.

Putte (tar henne i sina armar) Älskade Ulla, gå härifrån nu och kom aldrig mer tillbaka.

Och om du en enda gång vänder dig om när du går ut härifrån så är du förlorad och lille Pelle också. Har du förstått?

Ulla Den där farliga blicken har jag alltid fruktat.

Putte Gör som jag säger om livet är dig kärt! (skjuter henne ifrån sig) Ulla Du är vild!

Putte Ja, det är jag!

Ulla Nåväl, jag skall gå nu, men om du ångrar dig så är det bara att ringa.

Mitt löfte till dig står fast för evigt.

Putte Gå nu, och se dig inte om!

Ulla Jag älskar dig, min ende riktige man. (går utan att vända sig om) Putte (förkrossad) Varför vände hon sig inte om! Varför vände hon sig inte om!

Fadern (in) Har hon gått?

Putte Ja, pappa.

Fadern Får du träffa Pelle?

Putte Nej, pappa. Jag får aldrig träffa varken henne eller min son mer.

(Fadern tittar tomt och hopplöst efter honom när han långsamt går ut utan att vända sig om.)

Fadern (instinktivt) Gå inte bort, min son. (Putte stannar och vänder sig om.)

Putte (efter en stund) Jag måste, pappa. Det var fel av mig att komma tillbaka.

Fadern (är förstummad) Putte Jag skulle aldrig ha kommit hem igen. Jag har bara väckt sorg i allas hjärtan som jag fått träffa.

Fadern (försöker behärska sig) Min son, du kan inte mena allvar. Du har ju nyss kommit hem. Du kom ju igår. Vad går det åt dig?

Putte (tiger) Fadern Du har ju själv sagt att du aldrig har varit lycklig utom här. Vi ser själva hur du lever upp och blir frisk på en dag så fort du kommer hem. Söker du dig till din enda fasta punkt i tillvaron bara för att genast överge den?

Det är dårskap, min gosse.

Putte Tvärtom, pappa. Med min visdom kan jag endast ständigt plåga och bedröva er dårar, som lever i era ljusa drömmar som bara är blindhet.

Fadern Visserligen har du varit sjuk, men det berättigar dig inte till återfall.

Modern (kommer in) Hörde jag rätt? Funderar du på att lämna oss?

Putte Ja, mor.

Modern Det får du inte göra, inte nu. Din syster kommer i morgon med sin man.

Du får inte förolämpa dem.

Putte Eivor eller Sonja?

Modern Eivor kommer enkom för att få träffa dig.

Putte Min lillasyster.

Modern Ja.

133

Fadern

Lugna dig, min son, och fatta inga överilade beslut. Det har du gjort i tillräckligt hög grad i det förgångna. Vila och ta det lugnt. Vad du behöver är att få träffa mänskor; och inte bara Eivor och Sven kommer i morgon, utan sedan kommer även din stora syster med hela sin familj. Du måste unna dig livet.

Lev, min son, och glöm dig själv. Glöm dina sorger och lev för andra i stället.

En människa är bara så lycklig som han lever för andra.

Putte Tack, pappa. Det är mycket sant. Jag skall ge familjen en chans.

Men ingenting kan hindra mig från att fly från mig själv om det skulle behövas.

Modern Tycker du så litet om dig själv?

Putte Ja, mor, jag hatar mig själv som ingen annan i världen, ty jag kan aldrig slippa mig själv. Jag är outhärdlig för mig själv. Därför är det viktigt, som pappa sade, att jag får träffa andra än mig själv. Jag hoppas de är bättre än jag själv.

Annars måste jag resa och fortsätta fly från mig själv.

Modern (lägger handen på honom) Kom nu, min gosse. Jag har kokat kaffe åt oss där ute.

En kopp kaffe löser alltid alla bekymmersamma hjärnknutar.

Putte Ja, men endast tillfälligt, mamma. (De går ut.)

Tredje scenen.

Modern Vad det är spännande att Eivor och Sven kommer! Tycker du inte det, Putte liten?

Putte Mamma, gör inte saken värre än vad den är.

Fadern Så du talar till din moder!

Putte Dina känslor, mamma, är icke mina.

Modern (till fadern) Vad menar han? Jag förstår inte vad han menar. Har du inga känslor för din syster, Putte?

Fadern Svara din moder.

Putte Känslor? Känslor? Jag skakar av feber! Jag vet inte om jag kommer att överleva mötet med dem! Jag förgås av nervositet! Jag får epileptiska anfall! Är det nog? (går ut och smäller igen dörren efter sig.)

Fadern Han är bara nervös.

Modern Hur kan han tala så hårt till sin mor?

Fadern Glöm inte att han har varit sjuk.

Modern Påminn mig inte om det! Jag börjar bara lipa! (gråter) Fadern (tröstar henne) Så! Så!

(Det knackar på dörren.)

Modern Herre Jess! Nu kommer de!

Eivor (kommer självmant in och kastar sig i faderns armar) Hej, pappa!

(Hon har en onaturlig babyröst.)

Fadern Min älskade dotter! (De kramas en lång stund.)

(Hennes man Sven kommer efter med alla kappsäckarna. Han är stor, fet, tyst och försagd.)

Modern Min älskade dotter! (kramar om henne i sin tur.)

Fadern God dag, Sven! Hur har resan varit? (sträcker fram handen.)

Sven Lagom ansträngande.

Modern Du kan inte tro hur mycket vi har saknat dig, älskade flicka!

Eivor Är Putte här?

Fadern (glömmer Sven) Han kommer när som helst.

Eivor Men mamma, du har ju gråtit!

Modern Har jag det?

Fadern Hon har bara skalat lök.

134

Modern Nej, min älskade flicka, jag gråter för att du är här igen.

Eivor Men var är Putte då?

Fadern Han kommer strax.

Sven God dag, kära svärmor. (sträcker fram handen) Modern Jaså? Goddag, Sven! Hur har resan varit?

Sven Lagom ansträngande.

Eivor (skriker) Putte! (tystnad) Han är inte här. Varför är han inte här? Ni lät så mystiska när ni talade om honom. Vad är det med honom? Är han inte frisk?

Fadern Ingen är friskare än han.

Eivor Men var är han då? (skriker igen:) Putte!

Putte (kommer in) Jag är nog här.

Eivor Jaså, där är du, din drullputt! Varför gömmer du dig?

Putte (ser på henne noga) Jag känner inte igen dig.

Eivor Desto bättre känner jag igen dig. Kom i mina armar, Putte!

(Hon omfamnar honom. Han besvarar omfamningen lamt.)

Putte Vad är det med din röst, Lillan?

Sven (ingriper) Goddag, Putte! Roligt att träffas igen! (skakar energiskt hand med honom.)

Putte Är det Sven, det här? Ja, det är det. God dag, Sven. Hur mår din teknik?

Sven Jag har hela verktygsarsenalen med mig, om här är något som behöver lagas.

Putte Du vet att vi inte har några maskiner här på Solkulla.

Sven Det är hög tid på att ni börjar installera några.

Modern Kära Sven, jag har sagt det förut, och jag säger det igen, att här behöver vi inga smutsiga pestspridande miljöfarliga maskiner.

Sven De kommer hit förr eller senare vare sig ni vill det eller inte och om inte förr så när ni väl är döda.

Putte Så talar en tekniker.

Modern (till fadern) Menar han vad han säger?

Eivor Bry er inte om honom. Han är sådan.

Putte Varför gifte du dig med honom då?

Eivor Det var inte jag som gifte mig med honom. Det var han som gifte sig med mig.

Fadern (avsides) Det blir värre och värre.

Putte Men du sade ja till honom.

Eivor (trotsigt) Ja, det gjorde jag. Och det är alltid bättre att säga ja än att säga nej, som du gjorde till din fru efter att ha gjort henne med barn.

Putte Ska vi börja gräla nu igen?

Eivor Jag retas bara.

Putte Men varför talar du med den där förställda rösten?

Sven (ingriper) Hon blev sådan efter en operation.

Putte Var det strupcancer?

Sven (försagt) Nej, det var det inte.

Fadern Hur kom vi in på detta samtalsämne?

Eivor Det syns inte alls att du just har kommit ut från ett sinnessjukhus.

Putte Det är inte meningen heller.

Modern Älskade vänner, låt oss inte prata om världsliga ting nu, utan låt oss gå in till kaffebordet. Det väntar på oss.

Eivor (beslutsamt) Jag måste få tala med Putte privat först.

Sven Jag dricker gärna kaffe.

Putte Gå ut med dina svärföräldrar. Eivor vill bara tala några ord med mig.

(Sven och modern och fadern går ut tillsammans.)

Modern Dröj inte för länge, barn. Kaffet kallnar. (går)

135

Putte Eivor Putte Eivor Putte Eivor Putte Eivor Putte Eivor Putte Eivor Putte Eivor Putte

Vad är det med dig, Eivor?

Putte! Jag kan inte tro att det är du! (Hon kramar honom ännu en gång.)

Varför gråter du?

Jag gråter för din skull.

Varför?

Har du aldrig gråtit själv?

Jo, men aldrig så att det har märkts offentligt.

Om du visste vad allt du har ställt till med!

Tror du inte jag vet det?

Nej, det tror jag inte att du vet.

Mitt enda misstag var att jag någonsin gifte mig.

Nej, ditt enda misstag var att du någonsin skilde dig.

Om jag inte hade gift mig hade jag aldrig behövt skilja mig.

Du hade inte behövt skilja dig fastän du var gift.

Hon älskade en annan. Jag kände henne aldrig. Felet jag begick var att gifta mig oerfaren, och det fick jag bittert betala för.

Eivor Och alla dina anhöriga med dig.

Putte Du också?

Eivor Jag också.

Putte Hur då?

Eivor Min man ville aldrig ha barn med mig.

Putte Varför gifte han sig med dig då?

Eivor Han ville det ännu när vi gifte oss.

Putte Vad fick honom att ändra sig?

Eivor Du. Putte Hur då?

Eivor När du åkte in på sinnessjukhus fick han för sig att det kunde gå i släkten.

Putte Vilken idiot! Typiskt en materialistisk dataingenjör! Och du fann dig i en sådan förödmjukelse?

Eivor Jag skulle aldrig ha fått någon annan.

Putte Hur så? Du är vacker ännu idag.

Eivor Jag fick livmoderscancer.

Putte (chockad) Vad säger du?

Eivor (skriker) Jag fick psykosomatisk livmoderscancer för att jag var livrädd för att få barn med sådana anlag som dina!

Putte Snälla du, tyst! Föräldrarna kan höra!

Eivor Hela världen får gärna höra! Vet du varför jag talar som jag gör?

Putte Är det ett resultat av operationen?

Eivor Nej! För att jag aldrig fick barn! För att fylla tomrummet efter de barn som jag aldrig fick själv har jag själv gjort mig till ett barn! Jag själv är det enda barn jag har och som jag får älska! Och det är ditt fel! Varför blev du någonsin galen?

Putte Snälla nån!

Eivor Store bror! Jag älskade dig! Jag avgudade dig! Du var min idol!

Och så gör du bort dig och åker in på psykiatriska kliniken och sätts i tvångströja.

Du har vanärat hela ditt släkte! Hur kunde du gå under på det sättet?

Putte Jag var aldrig i tvångströja.

Eivor Men du fick papper på din sinnessjukdom! Är inte det tillräckligt? Är inte din sjukpension tillräckligt för att du ska få rykte om dig som parasit så länge du lever?

Putte Kära nån!

136

Eivor

Du har kanske lidit mer än någon annan, men genom ditt lidande har alla dina anhöriga blivit precis lika lidande som du!

Varför kunde du inte förbli normal som alla andra?

Sven (kommer ut) Ebba lilla, vad du skriker! Dina föräldrar ryser. Kom och drick kaffe nu.

Jag står inte ut med deras tystnad.

Eivor (till Putte) Hur kan du stå ut med att vistas i anständiga människors sällskap en enda minut!

Putte Det är det jag inte kan.

Sven Kom nu, min hustru och svåger. Kaffet kallnar.

Putte Låt det kallna. Vi är inte färdiga ännu.

Sven Färdiga med vad?

Putte Med dig.

Sven Vad har du emot mig, Putte? Är jag inte en hederlig människa?

Du har alltid varit ytterst nedlåtande mot mig.

Putte Du är inte värdig min syster.

Eivor Det är han visst!

Putte Hör på dig själv, Eivor, och se på ditt liv och konstatera vad han har gjort dig till: en docka, ett åtlöje, ett fiasko.

Sven Eivor har ingenting att förebrå mig, men vi har båda mycket att förebrå dig.

Putte Jag även. Men du har förstört Eivor.

Sven Hur då?

Putte Du har kvävt hennes liv och själ i din förbannade materialism. Vi uppfostrades med skönhet, kultur och andlighet, och allt detta underbara har du hos Eivor förtrampat och begravt levande under ditt sterila misslyckande som människa.

Sven Du vet inte vad du säger. Jag går härifrån. Du är sjuk, svåger.

Putte Nej, du är sjuk, som inte kan se din egen blindhet.

Du är en automat som inte kan avla barn.

Eivor Putte, sluta!

Putte Låt honom försvara sig om han kan.

Sven Jag skulle kunna dra dig inför rätta för vad du nu har sagt, om inte min vördnad för din familj och hänsynstagandet till din sjukdom avhöll mig.

Alla vet ju att du inte är riktigt klok.

Putte Ja, alla som inte är riktigt kloka vet det, ty de kan inte förstå vad som övergår deras förstånd. Du är en nolla, Sven, en fulländad, perfekt nolla i samhällets perfekta datorsifferkombinationer. Du är något blott för att du tjänar samhället.

I dig själv är du ingenting. Men jag är ingenting i egenskap av samhällsparasit, men som individ har jag mer än vad jag någonsin skulle kunna få om jag bytte med dig.

Sven Det här leder till ingenting. Kom nu, Ebba, och drick kaffe.

Låt din stackars bror rasa allena så mycket han vill.

Fadern (kommer ut) Varför kommer ni aldrig?

Eivor Vi hade en del viktiga saker att resonera om först.

Fadern Ni får mamma att tro att ni grälar.

Putte Var lugn, pappa. Vi kan inte slå ihjäl varandra.

Vi försöker bara förstå varandra lite bättre.

Fadern Om det är vad ni gör så är allt gott och väl.

Putte (till Eivor och Sven) Är ni kaffetörstiga?

Eivor Jag tror det.

Sven Vi kunde behöva återhämta oss med en kopp kaffe.

Putte Då ska jag inte stå hindrande i vägen. Kom, och låt oss dricka kaffe. (de gå ut.)

137

Eivor (dröjer kvar med Putte) Putte, jag trodde aldrig jag skulle få återse dig levande.

Putte Det har du heller inte fått göra.

Eivor Vad menar du?

Putte Jag har varit död ända sedan jag lämnade Ulla. En man utan kvinna är en frukt som fallit från trädet: den kan aldrig mogna mer utan endast ruttna.

Eivor Du är ännu ung.

Putte Nej, jag är alltför gammal, alltför gammal.

Eivor (hårt) Då är det av avund som du inte vill låta mig vara lycklig i fred med Sven.

Du har själv misslyckats i ditt äktenskap, och därför vill du spräcka även andras.

Putte Var du lycklig med Sven om du kan det. Han är kanske bra för dig.

Han är ju duktig och praktisk och kanske behövs i vår alltför spirituella och andligt belastade familj, där alla endast följer sina känslor. Var lycklig med Sven om du kan det.

Jag missunnar dig inte honom. Jag tycker bara att du hade förtjänat någon bättre.

Du har inte bara gjort honom impotent med att skämma bort honom – du har dessutom gjort honom så fet att han inte kommer att kunna bli gammal, så vida han inte bantar trettio kilo.

Eivor Vad du måtte vara olycklig, som kan vara så sarkastisk.

Putte Inte olycklig – nykter. Endast berusade och okunniga är lyckliga.

Jag har oturen att vara varken berusad eller okunnig.

Eivor (omfamnar honom) Jag önskar att jag kunde göra dig lycklig igen.

Putte Det är för sent.

Eivor Vi var ändå lyckliga som barn.

Putte Du är det fortfarande, och det är min lycka.

Eivor Kan du vara lycklig i andra människors lycka?

Putte Det är den enda lycka jag har.

Eivor Då finns det hopp för dig.

Putte Nej, det gör det inte. Min lycka i andra människors lycka är min olycka, ty den plågar mig, men jag frossar i att plåga mig i den.

Eivor Du har lidit för mycket.

Putte Nej, för litet.

Eivor Är lidandet så ljuvt?

Putte Det är så ljuvt när det är överståndet.

Eivor Det är inte alltid jag förstår dig.

Putte Jag är tacksam för det minsta som någon kan förstå mig någon gång.

Sven kan aldrig förstå mig. Inte mina föräldrar heller.

Eivor De kan känna desto mer för dig.

Putte Och det är ännu värre.

Eivor Du är besynnerlig.

Putte Nej, bara ärlig.

Eivor Vad du än säger och tänker och gör, så är du ändå alltid min bror.

Putte Det är jag tacksam för att jag får vara.

Eivor Vi är alla utbölingar i den här konstiga familjen. Därför behöver vi varandra så innerligt. Jag skulle inte kunna leva om du gick bort.

Putte Vi skall vara tacksamma för att vi får vara oss själva och ändå leva.

Det är inte alla som kan det, då det är för svårt.

Eivor Tack för att du valde att leva.

Putte Livet och döden är samma sak.

Eivor Men du valde att komma tillbaka. Tack för att du ville fortsätta finnas till.

Putte Jag ville det inte, men det blev så.

Eivor Tack för att du inte övergav oss.

138

Putte Eivor Putte

Det gör jag aldrig.

Du gjorde det tillfälligt.

Vad man gör tillfälligt räknas inte. Endast det som varar för evigt är av någon betydelse.

Eivor Ingenting varar för evigt.

Putte Jo, vi gör det alla i någon mån.

Eivor I så fall är det tack vare dig.

Putte Nej, i så fall är det tack vare ödet.

Eivor Jag tror att jag äntligen småningom börjar förstå dig.

Putte I så fall vill jag tacka dig för att vi förstår varandra.

Eivor Vi försummar familjen.

Putte Nej, bara kaffet.

Eivor Det är nog kallt nu.

Putte Nej, på sin höjd är det nog bara ljumt. Och det kan alltid värmas.

Eivor Liksom all kärlek, samhörighet och vänskap som svalnar.

Putte Men det gör den aldrig inom vår familj, ty vi är alla sådana mänskor som aldrig svalnar.

Eivor Tack och lov för det!

Putte Men det ger oss även våra lidanden.

Fadern (kommer ut) Kom och drick kaffe nu!

(Eivor och Putte utbyter en blick.)

Putte Efter vårt samtal blygs vi inför att synas äta, då det inte hedrar oss i samma grad som det samtal vi har fört.

Eivor Vi bör dock synas som vanliga mänskor, så att vi inte kommer i konflikt med mänskligheten.

Putte Du har rätt. Och kaffet kommer ju ändå sedan ut igen.

Eivor Så du säger!

Putte Är det inte sant?

Eivor Jo, men det är inte vackert.

Putte Ingenting påtagligt är vackert, då skönheten aldrig är konkret.

Ty skönheten är själen i allt, som det inte är alla förunnat att få känna igen.

Skenet bedrar alltid, medan sanningen endast alltid finns i det outsägliga.

Döm därför aldrig efter skenet, ty därav följer endast orättvisa.

Och vem kan döma det som icke kan bevisas vara påtagligt eller analyserbart?

Själens skönhet är vad som oupphörligt förför hela människosläktet och leder det vilse på ödets vägar till dess fördärv, men det sker alltid med rätta, ty det är den processen endast som bevisar att mänskligheten är värd att älskas.

Inte sant?

Fadern Prata skit kan du göra lika bra vid kaffebordet. Kom nu. (de gå) Fjärde scenen.

Putte Nej, Eivor, jag tänker inte stanna en enda dag längre här än vad jag måste.

Gränsen för vad jag kan uthärda är redan överskriden. Man kommer hem och tas emot med öppna armar som en förlorad son bara för att blott efter ett par dagar ha förlorat allt människovärde i andras ögon och sedan blott nödgas stiga ut för branten av förödmjukelser den ena värre än den andra. Min förnedring hemma är värre än vad den var på mentalsjukhuset. Det har inte gått en dag utan att någon

139

har påmint mig om att jag är sjuk, att jag har papper på att jag är kroniskt sinnessjuk hur ogiltigt detta papper än är, och så vidare. Och värst av alla är din make Sven.

Eivor Försök stå ut med honom för pappas och mammas skull. Du ska veta att jag inte heller har haft det så lätt. Föräldrarna har aldrig tolererat Sven, och ändå vet åtminstone du hur genomduktig han verkligen är.

Putte Du har alltid varit bekväm av dig, Ebba. Du har alltid eftersträvat bekvämlighet, att få allting serverat för dig så lätt som möjligt, att eliminera allt besvärligt arbete. Du och din man tillhör båda den sköna nya tid som jag och föräldrarna aldrig kommer att kunna anpassa oss till: lättjans upplysta tidevarv, då allt arbete är onödigt då det uträttas av maskiner, då alla religioner är onödiga då förnuftet behärskar allt, och då till och med kärleken är onödig då mödrar kan befruktas artificiellt....

Eivor Nu är du elak igen.

Putte ....medan jag och särskilt mamma aldrig kommer att kunna avstå från kristendomens mystiska självuppoffring med så primitivt leverne och så nära människokontakt som möjligt och där en av grundlagarna är, att ju mera onödigt arbete, desto bättre, då allt arbete är lustbetonat. (en dörr går) Men vem är det som kommer?

Eivor Det kan inte vara stora syster redan.

Putte (reser sig) Jag fruktar att det är just vad det är.

Stora Syster (med man och tre barn stormar in) Hejsan allihopa!

Eivor Du tar oss på bar gärning.

Putte Du tar oss med storm.

Sonja Jag vet att vi kommer för tidigt, men det gör väl ingenting? Hejsan, Putte!

Du ser ju ut precis som vanligt! Inte ett grått hårstrå har du fått!

Och alla som sagt att du blivit gammal över en natt!

Fadern (med modern, störtar in) Hejsan, stora flickan! Kommer du redan?

Du kommer inte en minut för tidigt!

Hennes man Jo, vi kommer faktiskt två timmar för tidigt.

Sonja Kan ni tänka er, att vi överraskades av en tromb utanför Esbo varför vi aldrig fortsatte norrut till Forssa som vi hade tänkt.

Därför uträttade vi i stället en hel del ärenden i Helsingfors och Borgå.

Men kom fram nu, alla barn, och hälsa på morfar och mormor! äldsta pojken Hej, Morfar och Mormor!

Modern Goddag, Anton liten! Vad du har vuxit!

(Alla barnen hälsar på morfar och mormor.)

Vilka söta barn du har! Jag tror att de blir sötare för varje år!

Sonja Hälsa också på er moster och morbror! dottern Goddag, morbror! Är det sant att du är sinnessjuk?

Sonja Tyst, Helena! Säger man så till sin morbror, hur sjuk han än har varit? mannen Ursäkta våra barn, Putte. De menar inte vad de säger.

Sonja Men var är min svåger någonstans? Har du städat undan Sven, lilla syster?

Eivor Han är för tillfället ute på en promenad. Du får träffa honom sen.

Sonja Putte, jag måste få tala med dig i enrum innan du får något dåligt intryck av oss.

Kan ni alla gå ut så länge? Ni kan väl gå och visa Solkullagodset för barnen medan jag talar med Putte? mannen Kom, barn, låt oss gå ut. Följer ni med och visar oss runt, kära svärföräldrar?

Fadern Jodå, vi har mycket nytt här att visa er. Kom, barn, så skall ni få se den nya gungan! Kommer du med, Eivor?

Eivor Jag går med ut och letar rätt på Sven. Jag fruktar att han har gått och gömt sig.

Sonja Ni hittar honom nog. Gå ut med er nu, allesammans!

140

(Alla försvinner ut utom Putte och Sonja.)

Vad är det jag hör om dig, Putte? Hur kunde du hamna på anstalt, du som alltid var den klokaste i familjen?

Putte Och hur kunde du och din familj falla för en billig frälsningslära som bara ruinerar er ekonomiskt?

Sonja Det har ingenting med saken att göra. Kanske jag till och med med min religion kan hjälpa dig mer än någon psykiater.

Putte Ingen kan hjälpa mig. Däremot fruktar jag att du och din familj ganska snart kommer att behöva ekonomisk hjälp om inte även psykologisk hjälp. Hur kunde du ge dig hän åt en så billig religion som är så lätt för envar att genomskåda?

Sonja Även du sysslade med den en tid.

Putte Ja, men jag övergav den snabbt. Men ni fastnade i den. Varför?

Sonja Det är den enda religion som kan rädda världen.

Putte Det samma säger alla väckelserörelser som behöver värva medlemmar för att överleva.

Sonja Men i det här fallet är det faktiskt sant.

Putte Jaså. Och vilket recept har din religion för att rädda världen?

Sonja Att alla skall bli frälsta.

Putte Och hur skiljer sig det receptet från alla andra religioners?

Sonja Du förstår inte. Denna religion är den enda rätta religionen.

Putte Det måste den vara, eftersom den är så himla dyr. Eivor påstår att du betalat femtio tusen kronor i avgifter till den.

Sonja Det är sextio tusen.

Putte Då var det inte så långt ifrån. Och vad har du fått för dessa sextio tusen kronor?

Har du kunnat rädda världen?

Sonja Du hånar mig.

Putte Nej, men jag tvivlar på din religion. Varje religion hittills i världen som gjort anspråk på att vara den enda rätta har visat sig vara direkta omänskliga fiaskon.

Sonja Det är annat med den här.

Putte Hur så?

Sonja Den summerar alla tidigare religioner och har lärt sig av deras misstag.

Putte I stället begår den misstag som ingen tidigare religion begått, nämligen att ta duktigt betalt för att osjälvständigt folk genom den ska kunna få träffa Gud. Sonja Den handlar inte om Gud. Putte Jaså, har den avskaffat Gud också? Vilken sällsam religion! Vad tror den på då?

Sonja Varje människa är Gud, och den har möjlighet att plocka fram och utveckla det gudomliga hos varje människa medan allt icke gudomligt, alla svagheter, alla laster, alla mentala belastningar och störande minnen arbetas bort.

Putte Aha, jag förstår. Ni arbetar bort människans personlighet för att ge henne en ny, och denna nya personlighet passar er religion bättre. Ni skapar övermänniskor som inte längre syndar, inte längre älskar, inte längre odlar sina sentimentala minnen och inte längre kan visa sig ha svagheter. Er religion är alltså ingenting annat än hjärntvätt. Jag visste inte att någon i familjen kunde gå med på att låta sig hjärntvättas frivilligt. Är du färdigt hjärntvättad redan?

Och är dina barn det också?

Sonja Nej, men vi är alla på rätt väg.

Putte Kära syster, du är galnare än jag.

Sonja Du skulle också kunna bli helt bra igen med vår religion.

Putte Och ni eftersträvar förstås världsherravälde?

Sonja Organisationen är redan utspridd över hela världen.

Putte Och den expanderar ständigt?

141

Sonja Putte Sonja

Oavbrutet.

Och opposition inom organisationen mot organisationen förekommer inte?

Naturligtvis inte. Alla som trotsar våra regler och ifrågasätter ledningen deklareras såsom fiender till vår religion för evigt, och ingen får sedan mera ha något med dem att göra. Och den som gör det ändå deklareras även han.

Putte Det är med andra ord bannlysningssystemet och kättarregleringen fast i ny form.

Sonja Systemet får inte ifrågasättas.

Putte Det systemet är i så fall lika mycket värt som varje diktatur i denna världen, som Rysslands KGB–väsen och som Kinas totalitära diktatur som förbjuder undersåtarna att skaffa sig mer än ett komma fem barn. Dra åt helvete med din och hela världens förbannade frälsningsläror och ideologier, kära syster!

Inser du inte att det är just ofelbara system som gör världen galen, intolerant och omänsklig?

Hur kan du tro någon människa om gott när du har fått uppleva att din egen bror, den bästa människa du har känt, med våld hållits inspärrad på sinnessjukhus?

Hur kan du tro på världen mera? Hur kan du tro på något som människor kan hitta på?

Men för all del, gör det, om du därigenom kan bli lycklig. Men jag kan inte tro på något mänskligt påfund och inte ens på staten. Men jag kan heller inte bli lycklig.

(Sonjas yngsta son kommer in.)

Sonen Mamma, vi såg tranor flyga över fjärden, och vi hörde dem också!

Kom med ut! Det kommer kanske flera!

Sonja Jag kommer genast, Urban. (Sonen springer ut.)

Putte Är han också frälst av din religion?

Sonja Inte ännu, men han hinner bli.

Putte Ändå är han religiösare än någon övertygad genombildad fanatiker i världen blott genom att han kan uppskatta naturen. Naturen – där har du allt liv, all mening och allt vad Gud är i denna världen. Jag skulle inte sakna människosläktet om det dog ut och allra minst mig själv, men om Guds fria natur upphörde att vara oändlig och allsmäktig i sin rikedom så skulle jag veta att Gud hade övergivit oss, och det skulle jag aldrig kunna acceptera. Lämna mig i fred för din religion och för människornas förbannade värld, men låt mig få behålla min kärlek till den fria naturen med allt dess omoraliska liv.

Det är all religion som jag begär. Jag skiter i alla andra.

Sonja Du har alltid varit obehärskad och oberäknelig, Putte.

Putte Lämna åtminstone din yngsta son i fred. Han är ung och ren och vet inte ännu hur onda människor kan vara. Låt honom förbli obefläckad. Bespara honom din dyra religion, som ruinerar alla som tror på den. Låt honom få förbli fri. Gör det experimentet och se vem som klarar sig bäst: han eller hans äldre religiösa syskon.

Sonja Jag måste låta honom få den uppfostran och den utbildning som han behöver.

Putte Du vill inte skona ditt eget yngsta och enda obefläckade barn?

Sonja Du låter som om du visste bättre än hans mor vad som var det rätta för honom.

Putte Jag är mera erfaren än du. Därför vet jag mer än du om de faror som hotar mänskligheten.

Sonja Vad är då mänsklighetens största fara?

Putte Människans största fara är människans egen ofelbarhet.

Du vet att din religion är ofelbar. Du vet att du är ofelbar som moder för dina barn.

Socialisterna vet att deras system är ofelbart, och det samma vet katolikerna om sin kyrka och vetenskapsmännen om sina kalkyler, ingenjörerna om sin teknik och militärerna om sina vätebomber. Men alla motsäger de varandra. Alla vet de att de har rätt och att alla som är emot dem har fel. Vem har då rätt och vem har fel?

Alla har fel som vet att de har rätt, ty endast den som kan förstå att han har fel kan även förstå vad som är rätt. Men ingen som förstår vad som är rätt

142

vågar hävda att han har rätt. Att ha rätt måste leda till rättshaveri förr eller senare medan endast insikten om ens egen felbarhet kan leda en rätt med tiden.

Försök inte frälsa mänskligheten, Sonja. Bekämpa mänskligheten i stället, bekämpa dess ofelbarhet och det eviga universella rättshaveriet, och du skall finna, att de enda förståndiga mänskorna är de som ingen har velat lyssna på eller ta på allvar, som burats in för sina åsikter och satts på anstalt för sin goda vilja.

Jag hävdar inte att jag är klok, ty jag vet hur sjuk jag har varit, men jag hävdar däremot bestämt att ingen människa som har mera makt och inflytande än jag kan vara det minsta klokare än jag.

Jag ber dig att skona din yngste son från människans arvsynd ofelbarheten blott för min skull. Sätt inte in ditt barn på en religiös anstalt som med tiden kan visa sig värre än min, om den inte släpper ut honom igen, vilket i allmänhet ingen religion gör, i motsats till mitt sinnessjukhus.

Sonja Putte, du kan bara tala så om min religion emedan du vet så litet om den.

Jag håller med dig om att alla religioner är värdelösa. Vem kan väl nu för tiden tro på att Jesus var Guds son? Vem kan väl ta reinkarnationstanken på allvar? Vem kan väl annat än avsky den islamitiska intoleransen under galna ledare som Khomeini?

Vem kan väl annat än hata allt vad socialism innebär när han fått skärskåda dess byråkrati och totala småaktighet? Men denna religion är annorlunda.

Den ensam har makt att förena alla religioner, ty den har kunnat urskilja vad som är bra med var och en av dem samtidigt som den har tagit avstånd från allt det som skiljer dem från varandra. Den har lyckats frambringa vad man kan kalla den minsta gemensamma nämnaren för alla religioner, och det är mer än guld värt.

Putte Vad är då den minsta gemensamma nämnaren? Kapitalism?

Sonja Nej, kärlek, hänsyn, respekt för sin nästa och förlitandet på Gud, som verkar hos envar genom samvetet.

Putte Det låter väldigt bra, men faktum återstår att dess trosbekännelse och världsförenande formel kostar alltför dyra pengar. Jag föredrar i så fall Buddhas och Kristus totala fattigdom.

Sonja Tror du då att han var Guds son?

Putte Det spelar ingen roll om han var Guds son eller inte. Det har andra hittat på om honom efter honom. Själv talade han bara i symboler och liknelser.

Det är hans praktiska exempel som spelar någon roll: hans fattigdom, hans mänsklighet, hans kyskhet och hans offerdöd på korset. Han dog för sitt ideal som var den totala självuppoffringen för det allmänna bästa.

Sonja Om du hyllar hans fattigdom så har du ingenting här på Solkulla att göra, ty detta ställe kostar pengar. Vi betalar skatt för det, vi betalar elektriciteten och telefonkostnaderna, det kostar att få maten hemkörd från butiken, och inte minst så är all den alkohol som konsumeras här ganska dyr.

Om du vill vara konsekvent måste du avstå från allt detta.

Och det gjorde du också tills du kom hem.

Putte Jag är medveten om mitt handlingssätts motsägelsefullhet. Men detta ställe är inte bara kapital. Det är också en kulturhärd och en helgedom åt Gud i naturen. Vi kommer hit för att återhämta våra krafter efter att vi under vinterhalvåret skaffat oss magsår under vårt stressade liv i storstaden, vi ägnar oss här åt minnen och kultur, under vår fritid här läser vi böcker som vi annars aldrig läser, vi fördjupar kontakten med varandra och lär oss därigenom bli bättre såsom människor, och framför allt så tjänar vi som ett kulturellt ankarfäste för alla svenskar i Finland som känner vår familj genom att vi kulturellt bättre än de flesta representerar finlandssvenskhetens kontinuitet här i Finland. Och vårt ansvar därigenom är större än vad som kan mätas i pengar.

143

Sonja Putte

Var det därför du kom hem?

Nej, jag kom hem enbart av egoistiska skäl. Jag ville träffa min familj igen.

Jag ville känna att jag hörde hemma någonstans i världen.

Sonja Genom att du hör hemma här och behåller kontakten med dina rötter har du ett hem vart du än reser i hela världen. Ty ett hem är mer än bara ens födelseplats och uppväxtort.

Odlar man sitt hem har man ett fast ankare vart man än reser i världen och hör man hemma överallt. Endast om man bryter med sitt ursprung är man illa ute.

Det trodde vi du hade gjort, och det hade du kanske delvis gjort också.

Men du kom till rätta igen och valde att komma tillbaka. Därför är du också räddad.

Putte För tillfället.

Sonja Om du så vill, men även för gott om du så vill.

Putte Ingenting gäller för gott och inte ens den sega finlandssvenskheten och inte ens detta Solkulla. Det som är gott kan endast överleva kriser.

Om det icke drabbas av kriser kan det icke överleva. Och det är vad som är felet med din religion: den är för säker på sig själv, den är för perfekt för att kunna bestå, den gör det för enkelt för sina proselyter, den erbjuder ingen stötesten, som Jesus gör med sin korsfästelse, vilket allenast har gjort den religionen till den mest världsomfattande.

Genom dumma dogmer och påhitt har den splittrat sig till oigenkännlighet, men i grund och botten finner vi alltid korsfästelsen, som alltid måste fylla envar med eftertanke. Något sådant har icke din religion att uppvisa. Den saknar det där lilla extra.

Den är inte genialisk. Den är lika mekanisk och bekväm, andefattig och dum som vår svåger Sven, som aldrig kan avla några barn.

Sonja Du vet väl att det är Eivor som inte kan få några barn.

Putte Ja, men det blev så först efter att de varit gifta redan en längre tid.

De tänker bara på att leva livet och göra det bekvämt för sig. De skaffar sig inga stötestenar, och mig tog de avstånd från så fort de fick höra att jag var sjuk.

Sonja Vad du än gör, Putte, så bli aldrig bitter. Ingen av dina medmänniskor förtjänar det och inte ens de i din egen familj som har behandlat dig skymfligast.

Putte Kommer du att skona din yngste son för min skull?

Sonja Urban har alltid gått sin egen väg oberoende av oss, och det kommer han nog alltid att göra vad vi än säger. Men ingen kan hindra honom från att fördjupa sig i religionen om han själv vill det och allra minst vi eller du. Han måste själv få välja sin väg i livet.

Putte Som jag gjorde och blev så illa bränd för att ingen varnat mig.

Sonja Men du har klarat dig.

Putte Har jag det? Vad vet du om mig egentligen?

Sonja Ingenting.

Putte Nej, jag vet det. Men vet, att det inte går en dag utan att jag tänker på självmord, på att lämna er på nytt, på att strunta i hela världen. Särskilt frestande är detta om vintern när det är så kallt att man bara behöver gå ut i snön och somna bort i en snödriva utan att det gör ont eller att någon märker det, om man känner för det.

Sonja Varför har du aldrig gjort det?

Putte Det undrar jag också. Vad är det som håller hela denna förbannade mänsklighet vid liv trots allt? Vad är det som sedan 1945 oupphörligt har avhållit världen från att störta sig i kärnvapenkrig? Kan det verkligen vara sant som den galne Hegel menade, att "allt som sker är förnuftigt"? Dylika frågor kommer jag att grubbla över så länge jag lever.

Sonja Har du kommit fram till något?

Putte Inte ännu. Men jag kan inte upphöra med att ständigt sträva vidare och söka mig längre bort. Jag har grubblat så länge jag levat, min levnads grubbel är en irrfärd och evighetsvandring utan mål; och om jag som en tankens vandrande jude

144

någonsin finner något mål trots allt så blir det av en ren oväntad olyckshändelse.

Som kvinna kan du kanske förstå det om jag citerar vad Ulla en gång sade till mig: att ett samlag bara är ljuvt så länge det pågår, och att nöjet tar slut så fort man kommer hem.

Jag vill därför aldrig komma hem. Jag vill bara leva och ständigt vandra vidare.

Jag har för tillfället mellanlandat här hos er, men för mig innebär det inte någon hemkomst.

Tvärtom. Jag har kommit hem bara för att desto bättre kunna ta sats på nytt.

Sonja Hur länge tänker du stanna hos oss?

Putte Jag vet inte. Jag kanske reser i morgon redan. Jag överväger att resa härifrån varje dag.

Sonja Och det är inget knep för att få oss att ta desto bättre hand om dig?

Putte Just sådant krasst tänkande och sådan egoistisk misstro får mig att starkare än någonsin önska lämna er i sticket, ty det är vad ni förtjänar i sådana stunder.

Sonja Du har en väldigt hög tanke om dig själv.

Putte Nej, jag har väldigt höga tankar om mina medmänniskor, och ingenting smärtar mig så mycket som när jag berövas dem av mina medmänniskors reella låghet, vilket tyvärr inträffar regelbundet.

Sonja Har du även blivit besviken på mig?

Putte Ingen har gjort mig mera besviken, ty du var i alla fall min stora syster.

Sonja Du skulle aldrig ha lämnat Ulla. Du var lycklig bara tillsammans med henne.

Så fort du lämnade henne blev du olycklig vilket du har varit sedan dess.

Putte Hon är omgift nu.

Sonja Hon gifte om sig för din sons skull.

Putte Som jag aldrig får träffa.

Sonja Det är ditt eget fel. Du vill inte träffa honom.

Putte Riv inte upp mina sår. Jag träffade Ulla i förrgår. Vi har diskuterat färdigt saken.

Sonja Kom hon hit själv eller gick du hem till henne?

Putte Hon sökte upp mig.

Sonja Hon älskar dig fortfarande.

Putte Jag vet.

Sonja Hon kan aldrig glömma dig.

Putte Jag vet.

Sonja Vad sade du till henne?

Putte (ryter till) Lämna mig i fred!

Sonja Jag kan slå vad om att du förolämpade henne.

Putte (som förut) Nej! Sonja Du vet inte hur mycket ont du har gjort henne.

Putte (lugnare) Genom att skada henne har jag enbart skadat mig själv.

Sonja Det gläder mig att du har insett såpass mycket.

Putte Jag förbannar inte henne. Jag förbannar bara äktenskapet.

Denna äckliga slemmiga stinkande sliskiga köttsliga förening av två människodjur som frossar i sin djuriskhet – det är detta jag förbannar och allt minne därav.

Jag förbannar äktenskapet. Det var mitt livs enda misstag att gifta mig.

Därigenom förstörde jag Ullas liv och mitt eget.

Sonja Men du fick en son. Du älskade henne.

Putte Ja, en stackars klen och sjuk son fick jag, som kommer att vara sin moder till en outhärdlig prövning så länge hon lever. Och hur länge kommer denne min stackars son att få leva? Jag är rädd att han kommer att dö så fort jag får se honom.

Därför vill jag inte se honom.

Sonja Du är alltför dramatisk.

145

Putte Jag är alltför realistisk. Jag ser allting alltför klart. Jag förbannar äktenskapet, den sexuella akten, och all köttslig kärlek över huvud taget. Om mänskorna vill föröka sig, så låt dem göra det via provrör och sädesbanker, men låt dem lämna de stackars kvinnorna i fred, ty dessas psyken tål inte den sexuella aktens genomförings psykologiska belastning. De blir galna, precis som de piloter som fällde bomberna över Hiroshima och Nagasaki.

De enda kloka mänskor jag någonsin träffat har varit jungfrur. Och alla män som ägnar sig åt sexuella övningar är ingenting annat än destruktiva barbarer och busar.

Om den sexuella funktionen är nödvändig av naturen, så låt mänskorna ha sina flytningar nattetid medan de sover. Vad som vill ut kommer ut av sig själv när det behöver komma ut, precis som urinet. Men låt den som vill slippa knulla eller bli knullad.

Och ingen vill det egentligen, ty konsekvenserna blir alltid alltför fatala.

Sonja Har du då älskat utan kärlek?

Putte Jag har älskat, och den sexuella akten förstörde min kärlek. Jag älskade Ulla tills vi gifte oss. Sedan dess har jag aldrig kunnat älska mera, ty sedan dess har kärleken för mig alltid varit synonym med samlag, och samlag är för mig vad som alltid måste förstöra all kärlek.

Sonja Du måste vara sjuk. Du är sjuk fortfarande.

Putte Det är ingenting nytt. Det säger alla. Till och med din dotter sade det helt öppet till mig.

Sonja Var sjuk då, men lämna oss andra i fred för din sjukdom.

Putte Vad är då min sjukdom? Ställ diagnos, du som är expert, som har funnit den enda sanna religionen och som har fött tre stycken felfria barn.

Vad är det för fel på mig?

Sonja Du kan inte älska.

Putte Kan jag inte älska?

Sonja Nej, du har aldrig kunnat älska.

Putte Jag påstår motsatsen.

Sonja Bevisa att du har rätt.

Putte Hur? Sonja Det blir ditt problem att fundera ut.

Putte Jag skall bevisa för dig att jag kan älska.

Sonja Gör det då.

Putte Men efter att jag bevisat det ser du mig aldrig mer och ingen annan i familjen heller.

Sonja Hotar du?

Putte Nej, jag bara konstaterar fakta.

Sonja Det sägs att inga människor är så svåra som astrologiska gränsfall, och du är född precis på gränsen mellan Vattuman och Fisk. Även din Ascendent finns där på gränsen. Vad är du egentligen?

Putte Det är det jag har ägnat mitt liv åt att försöka ta reda på.

Sonja Har du lyckats?

Putte Inte ännu.

Sonja Säg till mig när du äntligen vet vem du egentligen är.

Putte Jag är rädd att det då är för sent.

Sonja Vad tänker du göra?

Putte Jag vet inte.

Sonja Du är lika indefinit, mystisk och skum som alltid.

Putte Ja, jag är rädd för det.

Sonja Hur kan vi då tro på dig?

Putte Lita blott på min kärlek.

Sonja Hur kan vi lita på den, då vi inte vet om du verkligen kan älska?

146

Putte Sonja Putte Sonja Putte Sonja Putte Sonja Putte Sonja Putte Sonja

Jag har sagt dig, och jag säger dig igen, att jag skall bevisa för dig att jag kan älska.

Gör det då!

Bli inte arg.

Det blir jag om du misslyckas.

Efter att jag har lyckats skall du sedan aldrig mera behöva bli arg på mig.

Tror du det är möjligt?

För Gud är ingenting omöjligt, och inte ens det att få en kvinna vänligt stämd för gott emot mannen. Ty det är den omöjligaste freden att skapa här på jorden.

Jag får gå ut till min familj nu.

Gå du. Det blir väl kaffe så småningom.

Kom med ut.

Varför?

Jag har ju lovat att för din skull skona min yngste son från mina religiösa griller.

(De gå ut tillsammans.)

Femte scenen.

Sonja Vem ska spela med vem?

Fadern Det måste vi dra lott om.

Modern Alla måste få spela med alla. Annars är det inte rättvist.

Eivor Är vi inte ganska många som deltar?

Putte Hur många är vi?

Fadern En, två, tre, fyra fem, hur är det med Sven?

Eivor Han spelar inte. Han läser hellre.

Sonja Och min man är i Borgå, så vi är bara fem.

Fadern Vi lottar om vem som får spela med vem och vem som blir utanför i första omgången. Högst och lägst spelar med varandra. Mellersta kortet blir utanför. (drar ett kort) Jag drar en spader tria.

Modern Jag fick ruter tie.

Putte En kung.

Eivor En hjärter femma.

Sonja En knekt.

Fadern Det blir jag och Eivor mot dig och Putte. Mamma blir utanför.

Modern Det passar bra, för jag måste ändå städa i köket.

Eivor Du får komma ut och ge goda råd ibland, mamma.

Putte När vi ber om det.

Sven Jag sätter mig och läser så länge. (sätter sig i bakgrunden med en billig pocketlektyr) Fadern Vem delar?

Eivor Jag kan dela. Det var så länge sen.

Fadern Då får Putte kupera.

Sonja Har vi något snask i karotten?

Modern Jag kan gå ut och fylla på förrådet åt er. (går ut i köket) Eivor Det här ska bli ett riktigt spel. Vad jag ser fram emot att riktigt få klå er alla!

Putte Lilla syster har talat.

Eivor Store bror håller käft.

Putte Lilla syster är stor i käften.

Eivor Om inte store bror är tyst distraherar han mig!

Fadern Var snälla nu, barn!

147

Sonja Putte Eivor Putte Eivor Putte Eivor Sonja Eivor Fadern Putte Sonja Putte Sonja Putte Eivor Fadern Eivor Putte Fadern Eivor Putte Sonja Putte Fadern Eivor Putte Fadern Sonja Eivor Sonja Eivor Fadern Sonja Fadern Putte Eivor Fadern Sonja Fadern Putte Eivor Sonja Fadern Putte Eivor Sonja Fadern Putte

Tänk på, att vi inte är små nu längre!

Nej, det ska gudarna veta!

Kupera nu! Kuperar du jämnt får du hundra poäng extra.

Sådan tur har jag aldrig.

Med andra ord, du är oskicklig.

Jag har hellre otur än att jag är skicklig. Är pretentiös också!

Ni älskar visst att munhuggas.

Ni har tur som slipper höra hur Sven och jag brukar gräla.

Vad har väl ni att gräla om?

Allting i världen.

Vad vet du om det?

Allt vad Eivor har avslöjat för mig.

Och vad är det?

Ingenting. Dela ut nu.

Jag har kommit av mig i räkningen.

Var och en räknar sina kort.

Jag har elva.

Jag har tolv.

Då ska du ha ett till, Eivor, så är det jämnt.

Tig nu tills jag har delat färdigt, om ni vill ha era kort!

Vi vill bara ha dem om de är tillräckligt bra.

Inte vara kräsen, Putte! Var tacksam för vad du får.

Bara om det är gratis. Är det färdigt nu?

Räkna era kort för säkerhets skull.

Vi litar på dig.

Nå, min kära medlöpare, vad vågar du lova för detta parti?

Vågar du ha lysande utsikter? Är det jag som börjar bjuda?

Just du.

Jag passar.

Fyra hjärter.

Det artar sig.

Jag passar.

Tre ruter.

Jag passar.

Fyra ruter.

Det artar sig.

Jag passar.

Fem honnörer.

Jag passar.

Fem hjärter.

Jag passar.

Ni orkar då vara passiva. Sex honnörer. Högre går jag inte.

Jag passar.

Nåväl. Vi har tydligen allt. Sex hjärter.

Jag har ingenting att tillägga.

Jag böjer mig för ditt initiativ, min dotter.

Jag knackar. (Knackar i bordet.)

148

Eivor Putte Eivor Putte Eivor Putte Eivor Putte Sonja Putte Fadern Eivor Fadern Sonja Eivor Putte Eivor Putte Eivor Sonja Eivor Putte Eivor Putte Fadern

Du vågar knacka?

Jag vågar knacka!

Och det tror du att du ska klara dig undan med?

Vad tror du att du ska klara dig undan med?

Mitt liv!

Men inte din heder.

Jo, den också!

Knappast.

Vad gäller spelet egentligen? Är det Skruv eller Rysk roulette som vi spelar?

Det är rysk roulette.

Barn, barn, vad pratar ni om egentligen?

Vi utmanar varandra på liv och död.

Varför göra det så dramatiskt? Det är ju bara en kortlek!

De bara gycklar med varandra.

Nej, det är blodigt allvar!

Sluta nu, Eivor, och börja spela.

Jag ska spela kläderna av dig.

Det här är inte poker.

Nej, det är värre än poker.

Vad du är vild idag, syster.

Jag börjar. En kung, var så goda!

En riktig man biter ingen på.

Håll inne med dina spydiga kommentarer.

Jag tycker du står för alla gränsöverträdelser i spydighet idag.

Barn, barn, så som ni präpplar på kan man ju inte spela! Är det här ett kortspel eller en politisk debatt?

Sonja Ta dem inte på allvar, pappa.

Fadern Nej, men de gör ju så att man inte kan tänka!

Eivor Det är motståndarens sluga taktik att hypnotisera oss så att vi spelar fel.

Nu slängde du en spader, pappa.

Sonja Lagt kort ligger.

Fadern Där ser ni. Prata mindre och spela mera.

Putte Hur kan man väl prata vid detta bord där ingen tillåts säga vad han egentligen tänker?

Eivor Vem förbjuder dig?

Putte Samvetet.

Eivor Vad förbjuder dig samvetet?

Putte Att avslöja sanningen.

Eivor Vad är sanningen?

Putte Att jag reser bort i morgon.

Alla Vad??!!

Sven (som har somnat, tappar boken och vaknar.)

Eivor Titta nu vad du har gjort, Putte. Du har väckt Sven.

Sven Nej då, det var inte Putte. Det var jag som tappade boken. (plockar upp den.)

Putte Är den så spännande?

Sven Nej, den är så tråkig.

Putte Varför läser du den då?

Sven Därför att jag har börjat på den.

Eivor Sven är sådan att han alltid avslutar vad han än har påbörjat, hur visset och misslyckat det än är.

149

Putte Eivor Sonja Fadern Putte Fadern Putte Eivor Fadern Sonja Putte Fadern

Det kan man kalla en dygdig pedant.

Han är ett helgon.

Fortsätt spela nu. Är det sant, min son, att du skall lämna oss i morgon?

Inte för gott. Jag skall bara segla ut i skärgården litet och titta på den.

Då är du väl bara borta en dag?

Nej, bara högst en vecka.

Han ska leva nomadliv som förr i världen. Putte är egentligen född till luffare.

Tyst, min flicka.

Du kommer väl tillbaka, Putte?

Det vet man aldrig.

Nej, nu kan jag inte spela mera. Vad är det egentligen som försiggår?

Vad menar du, Putte? Tala ut och förklara dig! Varför skulle du inte komma tillbaka?

Putte Jag gjorde fel i att komma tillbaka, pappa.

Fadern Hur i all fridens namn kan då påstå något sådant?

Putte Ni har ert etablerade liv med sin trygga ekonomi och lycka här som jag inte vill inkräkta på eller störa, vilket jag måste göra med min blotta närvaro här genom att jag är den jag är.

Fadern Du pratar bara nonsens.

Eivor Nej, han är bara full med sina vanliga komplex.

Sonja Är du galen, Putte?

Putte En intressant fråga, stora syster. Jag kan inte besvara den, och den som har besvarat den positivt har också sedermera besvarat den negativt.

Allt jag vet är att jag inte direkt har något papper på att jag är vid mina sinnens fulla bruk, men, å andra sidan, vem har det? Ett sådant papper lär vara något av det svåraste som finns att få tag på för någon. Därför vet jag inte vad jag skall tro.

Men jag tror på mina ideal.

Fadern Vad tror du då på, Putte?

Putte På människokärleken. På att man skall älska, ta vara på, hjälpa, respektera och visa hänsyn mot sin nästa. Men ni människor tänker bara på er själva.

Du, Ebba, tänker bara på att försvara den lycka som du aldrig lyckats bärga i ditt misslyckade äktenskap, och du, stora syster, tänker bara på att förverkliga dig själv genom din svindlarreligion och bryr dig inte om att du därigenom bedrager din äkta man och förråder dina barn. Och du, pappa, är så egoistisk att du bara för att bibehålla friden finner dig i vad som helst och aldrig har tillrättavisat dina barn utan bara ständigt dragit dig undan när tukt och moral hade behövts. Och stackars mamma kväver du ihjäl med att hålla henne instängd med det eviga husmorsarbete som du aldrig hjälper henne med fastän du mycket väl vet att hennes högsta dröm i livet alltid har varit att få studera, vilket hon aldrig fått möjlighet till. Ni har alla rikligt med pengar och ert på det torra, och därför låter ni er dras vid näsan av era egna dårskaper, och därför passar jag inte in här.

Ty jag är vad Eivor nyss sade att jag var född till: en luffare.

Fadern Nu är det nog! Du går för långt!

Putte Ja, det gick för långt när jag vågade komma hem.

Fadern Vad skall vi göra med dig?

Putte Jag vet, pappa, att jag är ett olösligt problem, och jag vet till och med att ni inte blir av med mig fastän jag går ut härifrån i morgon. Så vad skall vi göra?

Det är lika illa om jag går eller stannar kvar. Därför skulle jag aldrig ha kommit.

Sonja Ingen kör ut dig, Putte.

Putte Jo, en har redan kört ut mig härifrån för tre dagar sedan.

Fadern Vem var det? Inte var det då jag eller din mor.

150

Sonja Putte

Var det Ulla?

Nej, det var inte Ulla, utan det var det öde som förde Ulla hit.

Det var det öde som förde mig och Ulla till altaret.

Ja, jag är galen, pappa, och det skall min son och mina syskonbarn veta, att jag var galen, men jag var inte galen före skilsmässan från Ulla.

Det var skilsmässan som gjorde mig galen. Eller rättare sagt, det var äktenskapet som gjorde mig galen.

Modern (har kommit in, till Fadern) Vad är det han säger?

Fadern Gå ut i köket igen, lilla mor.

Modern Nej, jag stannar här. Förbannar du äktenskapet, min son?

Då förbannar du också dina föräldrar och det moderssköte som framfödde dig.

Putte Jag förbannar ingen och allra minst er eller någon annan än mig själv.

Jag säger bara att jag är värd allas er förbannelse på grund av att jag misslyckades i mitt äktenskap.

Eivor Du misslyckades inte, Putte. Du fick en son. Men sedan slog du själv sönder ditt äktenskap utan att du hade misslyckats med det.

Putte Nej, jag misslyckades, därför att jag inte är som andra, därför att jag inte kunde utstå grälor från min hustru, därför att jag inte kunde uthärda dina förmaningar, pappa, och dina pekfingrar, mamma, om vad jag borde göra och vad jag inte borde göra.

Jag misslyckades för att jag inte kunde hata utan bara älska.

Jag misslyckades för att jag inte kunde uthärda min egen slentrianmässighet och för att jag inte kunde uthärda att själv bli solid och materialisk i min livsföring, vilket min hustru påverkade mig till att bli, så som alla kvinnor gör med sina män: de solidifierar dem.

Eivor Du är alltså en kvinnohatare.

Putte Nej, jag är mera av en kvinnoälskare än någon annan man som knullar dem, vilket jag aldrig mer kan göra. Ty det gudomliga i människan går inte ihop med det naturliga i henne.

Modern Nu går jag ut.

Sonja Putte, med att förakta ditt eget äktenskap trampar du även på Eivors och mitt.

Putte Jag trampar inte på någon utom på mig själv.

Sven Släng in honom på dårhus, för fan! Han är ju spritt språngande galen!

Putte (vänder sig om till Sven) Är det en lösning, Sven?

Kan det lösa dina äktenskapsproblem? Kan det hjälpa dig göra barn?

Sven Jag och Ebba har varit gifta nu i tio år, och fastän det är barnlöst är vårt äktenskap lyckligare än både ditt och er stora systers har varit.

Du fick barn men krossade ditt äktenskap och blev galen, och er stora syster fick tre barn men blev religiös och försakade sin man och barnen för sitt religiösa engagemang.

Bara jag och Eivor är lyckligt gifta av oss unga.

Putte Är ni det? Du är kanske lycklig, ty Eivor låter ju dig leva bara för din kropp, hon låter dig bli hur solid och materialisk som helst, hon har gjort dig till familjens bokstavligen största grobian, ingen stönar och stånkar och stinker som du i ditt svettande svallande fläsk, och det kan du förvisso vara lycklig över.

Men har du gjort Eivor lycklig? Hör på hennes röst! Den rösten ensamt avslöjar hela er gemensamma fruktansvärda livslögn!

Sven Det är nog nu, Putte. Stäng käften. Det drar. Annars åker du ut härifrån.

Putte Tack, jag går frivilligt ut härifrån om det innebär att jag slipper ditt sällskap.

Sonja Måste du alltid säga sanningen, Putte?

Putte Om inte jag gör det gör ingen annan det heller.

151

Sonja Men vad gör det för nytta? Du bygger inte upp något därmed, Putte, utan du bara river ned. Du vet inte att jag höll på att bli alkoholist innan jag fann min frälsning.

Putte Du övergav en fanatism för en annan, en sjuk ytterlighet för en värre.

Ebba är också alkoholist, men hon är åtminstone förnuftig och medger att hon är förtappad.

Felet med religiösa fanatiker är att de aldrig medger att deras religion bara är en annan form av beroende än alkohol eller narkotika. Narkomaner är heligare och religiösare än du, kära syster, ty de tar kål på sig själva och inte på andra.

Fadern Är det mina barn som talar sålunda?

Putte Pappa, det här samtalet rör inte dig som fader. Glöm att du är vår fader, och låt oss glömma, systrar, att vi är syskon. Glöm att ni är gifta med era gemåler, och låt oss endast betrakta oss själva som människor och goda vänner.

Ty endast i den formen kan kärleken bestå. Vad är kärlek?

Bara lögn, såvida den inte enbart består av osårbar vänskap.

Eivor Där sade du något, Putte.

Sonja Jag har fått nog för idag. Jag förstår min man som reste hem med barnen.

Fadern Du kan inte bryta upp familjen så här, Putte.

Putte Det är det jag menar. Jag skulle inte ha kommit hem.

Eivor Men du har kommit hem, och du har uppbrutit hela familjen.

Putte Jag är rädd för det.

Modern Jag står inte ut, Putte. Varför kom du hem? Vi kunde älska dig på avstånd, men vilken hustru, vilken syster och vilken mor kan väl älska din alltför otäcka sanning? (går ut) Fadern Gråt inte, mamsi lilla! (skyndar ut efter henne) Putte Pappa var alltid en toffelhjälte.

Eivor Men en god sådan.

Putte Den bästa.

Sonja Jag står inte ut här längre. Jag skall aldrig kunna glömma dina förolämpningar här i kväll, Putte. Du skulle aldrig ha kommit hem. Jag misstänkte alltid att du var galen innerst inne. Nu vet jag det med säkerhet. (går) Eivor Inte galen. Bara alltför, alltför klok.

Sven Kom så går vi, Ebba. Lämna idioten ensam tills han har rasat färdigt.

I hans sällskap förlorar vi alla vår rumsrenhet.

Eivor Så talar den välbärgade borgerliga cyniska kapitalisten med sitt på det torra.

Det hörs på dig att du är uppfostrad i Amerika, Sven. Men jag säger dig, att den som inte lyssnar till en människa som Putte, han är inte värd att kallas människa.

Sven Föredrar du honom framför mig?

Eivor Jag vill inte förlora någon av er.

Putte Och om du fick välja, Eivor, mellan att vara utan min sanning eller utan Svens trygghet, vad valde du då?

Eivor Då valde jag att vara utan dig, Putte, ty Sven försvinner så fort han är borta, Putte, och ingenting består av honom, men dig kan ingen förlora som en gång har känt dig, ty det är något hos dig, Putte, som är oförglömligt. Därför kan jag vara utan dig emedan jag vet att du ändå aldrig skulle överge mig.

Putte Du i din elakhet mot mig har alltid förstått något av mig som ingen av de andra har förstått.

Eivor Därför är jag lycklig, Putte, fastän mitt äktenskap är det olyckligaste i familjen.

Sven Nu går jag.

Putte Ingen håller dig kvar med våld.

Sven Jag väntar på dig i bilen, Eivor.

Eivor Vänta du bara. Jag kommer nog.

152

Putte Eivor

Skall ni fara?

Sven har hotat med att fara härifrån ända sedan han kom bara för att du gjorde honom obehaglig till mods.

Putte Kära nån!

Eivor Är det allt du kan säga? Du upplöser familjen och utbrister "Kära nån!" åt resultatet av din möda, som om du var helt oskyldig därtill.

Putte Stanna kvar och låt mig få fara i stället.

Eivor Vart? Du har ingenstans att ta vägen, Putte. Inser du inte det? Det här instängda barndomshemmet är det enda stället i världen var ingen skulle vilja sätta in dig på anstalt för dina obehagliga sanningssägerier. Bara här bland dina barndomsminnen är du i säkerhet, ty bara för din egen familj och för dina föräldrar är du fortfarande i grund och botten det oskyldiga barn som din moder en gång gav sitt liv åt.

Bara i sin barndoms vagga är människan trygg för sig själv, Putte.

Putte Ändå måste jag fara härifrån så att ni alla kan träffas och umgås igen och så att Ulla kan komma hit och låta min son få vara med sina farföräldrar.

Eivor Nå så far då, stackars store bror, och gå under i din ensamhet med ditt outhärdliga obehagliga jag! Driv andra från vettet i stället för oss, som kan ge dig någonting för det i stället för att bara ta emot, vilket vi måste göra i egenskap av din familj. Dra åt helvete, Putte, om det är det du vill!

Putte Jag drar gärna åt helvete om bara ni försonas i himmelen.

Eivor Bara om du drar åt helvete, Putte, kan vi försonas med dig.

Putte Adjö då, Eivor. Vi ses kanske aldrig mer igen.

Eivor Skriv och berätta hur det går.

Putte I vart fall får du höra av mig.

Eivor Låt mig ständigt få höra av dig, men låt mig aldrig få höra att du dött.

Putte Jag lovar att dö så att det inte märks.

Eivor Du kommer aldrig att dö.

Putte Jag är rädd för det.

Eivor Hej då, Putte. Det var trevligt att råkas. Min man väntar på mig.

(Hon går fram till honom, kysser honom på kinden ömt, och går.)

(Putte ser efter henne i den helt mörka dörröppningen.)

Putte När alla har gått finns endast tomheten kvar, och den är livets svarta hål som allt liv svinner genom. (går ut i mörkret.)

(Efter en stund kommer fadern ut.)

Fadern Vad är detta? Har alla gått? Och utan att säga adjö? Det är inte sant! Mamsi!

Modern (kommer) Ja, vad är det?

Fadern Det ser ut som om alla har gått hem.

Modern Ja, jag hörde två bilar starta och köra. Jag orkade inte bry mig om dem.

Fadern Men Putte måste vara kvar.

Modern Nej, han har gått ut i mörkret.

Fadern Varför skulle han göra det? Vart skulle han gå? Han har ju bara oss numera.

Modern Och det stora svarta mörkret.

Fadern Varför har han i så fall inte stängt dörren efter sig? (går till den svarta dörröppningen och tittar ut i mörkret åt olika håll.)

Modern För att visa att han ämnar komma tillbaka.

Fadern Du tror att han har lämnat oss igen?

Modern Ja, det har han gjort, käre Gustav, ganska säkert.

Fadern Men vart har han gått i detta mörker?

Modern Det spelar ingen roll. Huvudsaken är att han kommer tillbaka.

Fadern Men hur vet vi att han gör det?

153

Modern Han kommer alltid tillbaka. Det stora svarta mörkret kommer alltid tillbaka.

Fadern Vad menar du?

Modern Jag är bara trött.

Fadern (stänger dörren) Kom, låt oss gå och lägga oss.

Våra döttrar tog honom kanske med sig.

Modern Nej, han har aldrig följt eller lytt sina systrar.

Fadern Han dyker nog upp med tidvattnet.

Modern Trösta dig med det, om du kan, du stackars naive fader till sådana stackars menlösa barn.

Fadern Vi gifte oss på menlösa barns dag, och vi har fött tre menlösa stackars barn.

Modern Men de är goda, och vår ende son, som vi förlorade, kom dock tillbaka.

Fadern Ja, han kom dock tillbaka. (de gå ut.)

Slut.

154