Issuu

Marloweprojektet

Marloweprojektet består av tolv bearbetningar av pjäser antingen skrivna av eller med anknytningar till Christopher Marlowe. De tolv dramerna är: 1. Den spanska tragedin, av Thomas Kyd 2. Arden av Feversham 3. Juden på Malta 4. Massakern i Paris Marlowetrilogin, rörande fallet Marlowe i tre dramer: 5. Komplotten 6. Spökskrivaren 7. Vanäran 8. Flaminio, efter “Den vita djävulen” av John Webster 9. Hedersmord, efter “The Duchess of Malfi” av John Webster 10. Appius och Virginia, av John Webster 11. Brudens tragedi, efter “The Maid’s Tragedy”, av Francis Beaumont och John Fletcher 12. De kungliga kusinerna, efter “Two Noble Kinsmen” Endast två (3 och 4) av dessa tolv dramer kan säkert tillskrivas Marlowe helt och hållet, i de första två är hans medverkan tämligen säker till någon grad; John Websters namn som dramatiker var alltid diffust, medan det förekommer många marlovianska drag i hans pjäser, “The Maid’s Tragedy” publicerades under namnen Francis Beaumont (avliden sedan tre år) och John Fletcher 1619 (för 300 år sedan) och är kanske det mest originella dramat i hela Shakespearerepertoaren då det helt saknar källor, medan det sista, tillskrivet Shakespeare och Fletcher, är marlovianskt genom dess koppling till Canterbury, då storyn är från Chaucer. Samtliga bearbetningar till svenska gjordes mellan 1998 och 2009 och har nu översatts från svenska till engelska.

Innehåll:. 1. Den spanska tragedin 2. Arden av Feversham 3. Juden på Malta 4. Massakern i Paris Marlowetrilogin 5. Komplotten 6. Spökskrivaren 7. Vanäran 8. Flaminio 9. Hedersmord 10. Appius och Virginia 11. Brudens tragedi 12. De kungliga kusinerna

4 44 95 137 163 165 235 276 292 325 363 404 444

En redogörelse för fallet Christopher Marlowe finns vid Marlowetrilogin.

Den spanska tragedin efter Thomas Kyd i bearbetning, tolkning och översättning på svenska av Christian Lanciai (2002)

Personerna: Venganza Andrea, fallen riddare Kungen av Spanien hans general Don Cypriano av Kastilien, hans bror Lorenzo, dennes son och kungens brorson Prinsessan Bel-Imperia, hans syster Marskalk Hieronimo Isabella, hans hustru Horatio, deras son Prins Balthasar av Portugal en portugisisk ambassadör Pedringano, en dräng Serberino, en annan dräng Kungen av Portugal Villuppo Alejandro en page två vakter en budbärare en notarie tre medborgare med petitioner en gammal man en tjänare

Handlingen äger rum i Spanien och Portugal under renässansen.

Den spanska tragedin

Prolog. Venganza Vad felas dig, min vän? Andrea Jag suckar över livet, som jag har förlorat. Venganza Det är ingenting att sucka för. Andrea Jag älskade. Venganza Du älskar ännu. Du blir aldrig av med kärleken. Andrea Men jag är död, men den jag älskade är än vid liv. Venganza Ej länge till. Andrea Vad menar du? Venganza Jag känner väl ditt fall, min vän. Du hörde till den yttersta eliten bland de furstliga i maktens korridorer. Den som slits med våld ifrån den karusellen kommer inte att behöva vänta länge förrän han får sällskap av ett flertal gamla vänner. Andrea Skall det vara någon tröst? Venganza Jag ville bara muntra upp dig. Litet skadeglädje är de dödas enda glädje. Andrea Du vill aldrig väl. Venganza Min vän, jag är din evighetskurator. Jag vill bara lära dig en smula tålamod att lugnare betrakta världen med. Snart får du nog distans till den. Man lär sig av att vara död. Andrea Du är Venganza, hämnden, om jag rätt förstår dig. Hur kan jag få någon hämnd? Jag är för olycklig och nere för att orka ens åstunda den. Venganza Var bara lugn. Den sköter allting själv. Det enda du behöver göra är att vänta, så får du med tiden varsebli hur dina fienders stofthyddor kommer flytande förbi i floden mera döda än du själv. Andrea Skall det då vara någon tröst? Venganza Jag tröstar ej. Jag lär dig bara realism. Allt fixar sig, om du blott låter allting fixa sig. Andrea Du var mig en besynnerlig kurator. Venganza Jag har icke ambitionen att kurera, blott att visa hur allt låter sig kureras helt på egen hand, om man blott låter det kurera sig. Den stora konsten är att låta ödet arbeta för dig och icke sträva emot ödet. Andrea Det är fatalism. Venganza Nej, pragmatism. Andrea Jag tror ej på dig, men jag bör väl ge en chans åt din filosofi. Venganza Det lönar sig. Du skall få se. Du anar ej hur långt de dödliga kan gå blott för att låta sig gå under i fördärvet av sin egen fåfängas självbedrägeri. Andrea Du låter cynisk. Venganza Cynicism är realism. Det gäller blott att se det hela positivt, så framstår verkligheten som mer underhållande i sin komik än som den dystra verklighet den är.

Andrea Du lovar underhållning genom tragedi och katastrofer. Venganza Vad kan vara mera underhållande än det? Andrea Jag föredrar då själva livet. Venganza Som ej någonsin gör annat än går mot sin egen undergång. Andrea Mot dina cynisismer ställer jag mig skeptisk. Venganza Bara luta dig tillbaka, käre vän, och njut av döden som du vunnit medan livet i sin dårskap skenar för att nå den. Andrea Låt oss se om du får rätt. Jag tvivlar på det. Venganza Kriget mellan Portugal och Spanien har nu fört din baneman i fångenskap till kungen av Kastilien och hans intriganta hov. Du skall få se hur livets rikedom och prakt blott frambesvärjer intrigörernas vanvettiga begivenhet på mera makt. Nu börjar spelet. Ingrip icke, utan låt fåfängans mekanismers vanvett härja fritt och rasa ut, som världens värsta feber, ty det finns ej något sjukare än det som alla strävar efter. Andrea Livet eller döden? Venganza Döden genom makt. Andrea Så låt oss se då om det ligger någonting i vad du säger.

Akt I scen 1. Spanska hovet. kungen En glädjens dag har givits oss av himlens makter! Härlig är er seger över portugallerna, vasaller, riddare och adelsmän! När Spanien triumferar gör all världen framsteg i dess namn, ty Spaniens lycka sprider välfärd över hela världen! generalen Svårast av förlusterna var Don Andrea, som föll för Don Balthasar av Portugal, den ädlaste av prinsar. kungen Don Andrea? Friaren till Bel-Imperia? Det blir en svår förlust för henne. Änkor har det inte lätt, men värre är det att förlora maken innan man har blivit gift. Men ändå vann ni striden? generalen Ja, med glans, och mest tack vare sonen till vår marskalk Hieronimo, vår tappre riddare Horatio. kungen Hieronimo, du är pålitligheten själv. Varhelst du uppträder uppstår det bara framgång, fullbordan och lycka. Om din son var den som vände slaget till dess seger skall han segerkrönas och få kungliga utmärkelser. Hieronimo Vi står som alltid till er tjänst, ers majestät. (trumpetstöt) generalen Men det är inte allt. Vi har ännu att visa er det bästa. Låt kommandot träda in med fångarna! (Militärerna tågar in med fångar. Främst går Lorenzo och Horatio med Balthasar fången mellan sig.) kungen Du kommer med de härligaste överraskningar. Är det ej själve Balthasar, oövervinnelig som prins av Portugal? generalen Det är han själv, som vi har tagit fången. kungen Och vem går bredvid honom? Vem lyckades besegra honom?

Hieronimo Till er tjänst, ers majestät, det är min son Horatio. Horatio Alltid redo, till er tjänst, ers majestät. kungen Detta är alldeles magnifikt. Men ni är två om denne fånge. Vem har den största äran? Lorenzo Det var jag som lade krokben för hans häst. Horatio Men det var min lans först som slog honom ur sadeln. Lorenzo Jag var den som tog ifrån honom hans vapen. Horatio Men innan dess så tvang jag honom lägga från sig sina vapen. kungen Det synes mig att den som bäst kan svara på en så besvärlig fråga vore fången själv. Prins Balthasar, träd fram. Ta era händer bort från honom. Balthasar, liksom i ert palats i Portugal skall ni behandlas här som samma kunglighet med lika hög respekt, och ni har ingenting att frukta. Er far skall ge er lösen; det är allt, en ren formalitet, varefter ni är fri igen. Berätta nu vem som har äran av er fångenskap. Balthasar Den ena tog mig fången genom riddarskap, den andra genom våld. Den ena vann mig genom artighet, den andra genom hugg och slag. Den ena lovade mig nåd och liv, den andra ville ge mig döden. En av dem vann min tillgivenhet, den andra vann mig genom övervåld. Så därigenom tillhör jag dem båda. Hieronimo Det står klart, ers majestät, att prinsen hellre valt Horatio, min son, som sin beskyddare, än Don Lorenzo som sin mördare. Balthasar Min gode marskalk, ni är part i målet då Horatio är er son, så vakta väl er tunga. Gentlemän, jag ber er respektera mitt beslut, ty jag har funnit vad jag håller för en rättvis lösning. Brorson, du har tagit prinsens häst och vapen. Håll dem. De är din rättmätiga belöning. Lösensumman som vi får för Balthasar skall dock tillhöra Don Horatio. Så får var och en sin lön för visad tapperhet. Men fången skall dock hållas av Lorenzo, ty han har resurserna att rätt förpläga en så kunglig fånge, medan ditt hus, Don Horatio, är alltför påvert. Accepterar ni mitt domslut? Balthasar Jag har ingenting emot det men ser gärna att Horatio gör mig sällskap i Lorenzos slott. kungen Horatio, överge ej sådan kunglig vän som anhåller om dig som sällskap! Var med honom i hans fångenskap och omvandla den till en ljuvlig vänskap. Låt oss festa nu och fira segern och förpläga oss och våra gäster! Denna dag får icke slockna utom till kanonernas salut till våra välgångsskålar! (reser sig och bryter upp med hovet och visar vägen till banketten.)

Scen 2. En trädgård. Bel-Imperia Otröstlig är jag, och jag vägrar tro min älskade är död. Så kan det ej gå till. Han finns ännu, han hägrar ständigt framför mina ögon, som om han bevakade alltjämt sin Bel-Imperia, sin fästmö, detta nu utgråtna arma skal av sorg, där allt är tomhet blott och mörker kvar av hennes förr så glädjefyllda varma kärleksfulla hjärta. Men här kommer nu Horatio, min älskade Andreas vän. Horatio Hur mår ni, kära infantinna?

Bel-Imperia Lika eländigt som vanligt, och jag vägrar fortfarande acceptera att Andrea ej är mer i livet. Horatio Jag förstår er djupa sorg. Bel-Imperia Alltmedan skurken som tog livet av min älskade går här och frodas som en bortskämd sprätt, och ni, Andreas vän, uppvaktar honom. Horatio Därtill kommenderad av hans majestät. Jag har ej något val. Bel-Imperia Det sägs att mördaren Don Balthasar står nära er och håller av er. Men jag trodde ni var Don Andreas vän, den bästa vännen till den ädling som Don Balthasar, er vän, tog livet av. Horatio Prinsessa, Don Andrea stupade i strid. Han dog en ärbar död på tapperhetens slagfält, dödad som soldat av en soldat vars plikt det var att döda fiendesoldater. Vi vann striden dock och hade turen att få ta hans baneman som fånge. Att den banemannen Balthasar då fattade ett tycke för sin överman var icke mitt fel. Bel-Imperia Dessa män gör alltid blott så gott de kan och trasslar därvid alltid till det så att allt blir bara fel, och det är bara därför som de ställer till med krig. Vi kvinnor startar aldrig krig. Horatio Helena då? Bel-Imperia Du vet hur oskyldig hon var. Det var de galna männen blott som krigade för henne. Hon var deras undanflykt och ursäkt för att kriga tills de alla dog, de dårarna. Men hellre hade jag nog sett dig döda Balthasar, Andreas mördare, än släpa med den sprätten hit till Spanien in i våra hem, där han blir furstligt underhållen. Horatio Han är son till konungen av Portugal. Hans rang ger honom rätt till furstlig glans om än han är vår fånge. Bel-Imperia Och jag såg dig hellre umgås mer med mig än med den sprätten. Horatio Jag har alltid respekterat er, prinsessa. Bel-Imperia Ni var min kärleks bästa vän. Jag har ej någon annan efter honom. Horatio Jag ser blott min största ära i att få fullgöra mina skyldigheter mot er, men jag måste även lyda kungen. Bel-Imperia Att ni fjäskar för Andreas mördare? Horatio Han är av lika kunglig börd som kungen, och de äger båda att befalla över mig. Bel-Imperia Så gå då bort och roa er med den där sprätten. Lämna mig här ensam med min sorg. Horatio Han kallar på mig. Jag är strax tillbaka, ljuvaste prinsessa. (går) Bel-Imperia Ja, han är min älskade, han kände min Andrea och får överta Andreas roll. Andrea lämnade mig ensam, men Horatio finns kvar. Så älska mig, Horatio, och jag skall vara din och lika trogen dig som min Andreas minne, ty i dig finns någonting av den jag älskade. Så lever jag nu för min längtan blott, min längtan efter Don Horatios sällskaps kärlek och min längtan efter döden hos Andrea. Men hans mördare går ännu fri, och där finns hämndens plikt att genomföra. Ännu har jag något skäl att hålla fast vid livet, om så skälet blott är själva döden.

Lorenzo (inträder med Balthasar) Här går du allena, syster, med ohälsosamma moln i pannan, som om du arbetade med sjuka tankar. Bel-Imperia Vem gör inte det? Och glöm ej: jag har sorg. Lorenzo Din sorg är blott en fåfäng egenkärlek, ty den som du sörjer är ju död. Bel-Imperia Det är ju därför som jag sörjer honom. Lorenzo Sörjer gör de levande i fåvitskhet för dem som äro döda. Det går ej ihop. Det är att kasta sorgens liv och energi i dödens mörka kista. Bel-Imperia Sorgen är ett vackert väsen. Blott de döda har gjort sig förtjänta av det, ty de levande går blott omkring och stinker. Lorenzo Men de levande skall alla dö, och de förtjänar att vi sörjer för dem, eftersom de lever. Bel-Imperia Vem ska jag då sörja för? Den enda som jag älskade är död, och desto mer jag älskar honom för att han är död. Lorenzo Här är en prins som gärna skulle njuta av ditt sällskap. Bel-Imperia Vad är det då för en prins? Lorenzo Prins Balthasar av Portugal. Balthasar (höviskt) Om jag kan hjälpa er ur sorgen, ljuvaste furstinna, vore det min ljuvligaste plikt. Bel-Imperia Ni mördade min älskade. Om ni för honom åter till mig levande och glad, så har ni lyckats i er föresats. Lorenzo Han dog i ärlig strid, min syster. Det är krigets lag. Bel-Imperia Tror du att det förändrar saken? Han är lika död, och denna mördare är lika fullt hans mördare. Balthasar Högst ofrivilligt och fullkomligt oavsiktligt. Bel-Imperia Inbilla det någon annan. Ingen dödar ofrivilligt. Era flaska förespeglingar och fjäsk blott äcklar mig. Jag ville vara ensam, men ni ville inte låta mig. Så låt mig då få gå. (går men tappar en handske) Horatio (som kommer in, tar upp den) Prinsessa, glöm ej eder handske. Bel-Imperia Tack, min vän. Behåll den för er artighet. Balthasar Ni böjde er i rätta ögonblicket, Don Horatio. Horatio En högre ära fick jag därför än jag hoppats och förtjänat. Lorenzo Tag ej åt er hennes nyckers flärd och flyktighet. En kvinnas gunst är som ett gynnsamt väder som snabbt övergår i regn och storm och åska utan att förklara varför. Låt oss ägna oss åt bättre tävlingar och sport än damers lösa gracer. Horatio Jag kom hit för att närvara vid den fest som kungen ämnar ge åt Portugals ambassadör, som kommit hit med skänker och med lösen för vår gäst och prins. Balthasar Då får jag säkert höra goda nyheter från hemmet. kungen (kommer in med ambassadörer och uppvaktning) Nå, vad säger ni nu, excellens? Vem står där om ej Balthasar, er konungs egen son? ambassadören Vad ser jag? Det är sant! Prins Balthasar! Er far går hemma i förtvivlan, gråter dagarna i ända i tron att ni var förlorad! Balthasar Ändå har vi skickat bud till Portugal om att jag var i goda händer här och tagen väl om hand.

ambassadören Det budet har ej kommit fram. Vi sörjde er som död. Balthasar Jag är blott fången här i goda vänners garn, som snärjer mig i deras lekars nöjen och deras damers fala skönhet. Ja, jag är förlorad här i nöjenas Madrid, där paradiset dominerar horisonten genom fröjder utan tal. kungen Som blott har börjat. Låt oss festa nu och vara glada, ty den som ni trodde var förlorad, herr ambassadör, är mera levande än någonsin och har med oss och sin personlighet förenat Portugal och Spanien i en sällspord samstämdhet, som får oss samtliga att undra: varför krigade vi någonsin? Vi var ju alltid samma land och folk på samma halvö, såsom bröder minst i alla tider. ambassadören Låt oss fira detta och besegla freden mellan våra länder helst för evigt. kungen Alldeles förträffligt! Ingen kan ha något emot det. Så låt oss dränka alla mulna tankar och historiens vanvett i den enda makt som alltid borde få behärska allas våra liv: det ljuva vinet. Balthasar Mera visdomsfulla ord har aldrig talats av en konung. kungen Alltså är vi alla överens i fredens tecken. Hieronimo Må det fortsätta i samma stil i hela er regering. Horatio Skål, far, för din framsynta diplomati! Balthasar (med blickarna mot Bel-Imperia) För skönheten och kärleken i evighet! Lorenzo (menande till ambassadören) Ett lämpligt äktenskap att äntligen förena våra länder med? ambassadören Varför inte? Bel-Imperia Endast jag står utanför och tror ej på den artificiella glädjens politik. Ja, sup er fulla, gubbar, och glöm bort all verkligheten på det att den snart må smyga sig på er som mörkret bakifrån ur stormens kalla natt. Jag tror ej på den ansträngda konstlade glädjen, ty den är som kraniets kalla döda grin: en tom grimas som stelnat och som ej är något annat än den kalla dödens ofrånkomlighet och evighet. (Alla andra festar och skålar. Balthasar kastar emellanåt lystna blickar mot Imperia i samförstånd med Lorenzo, medan Horatio mera betraktar henne med någon förståelse.) (Andrea och Venganza uppträder på något avstånd.) Andrea Kom vi hit från avgrundsmörkrets evighet blott för att skåda hur min mördare har roligt? Dessa fester gör mig mer bedrövad in i själen än de grymmaste autodaféer. Venganza Lugna dig. Det här är bara början. Inga fester äger rum förutan att de spårar ur ordentligt. Och ju gladare en fest är, desto värre slutar den. Andrea De är för glada för min smak. Jag står ej ut. Venganza Du skall ej länge till behöva lida, ty intrigerna har redan börjat slipas av sig själva. Andrea De är bara hjärnsläpp än så länge, och du bara lovar utan att ha hållit något hittills. Venganza Tålamod, min vän! Snart blir du festbankettens överman och överhuvud, när de alla samlas för din skörd. Andrea Jag börjar tycka det går långsamt.

Venganza Grunder måste läggas utförligt och långsamt om ett skeende skall kunna genomföras enligt ritningarna. Tag det bara lugnt. (de går. Banketten fortsätter.)

Akt II scen 1. Lorenzo Ge inte upp, min bäste vän, ty trägen vinner. Ingen frukt når mognad utan att den faller ifrån trädet. Balthasar Det är mitt fel, inte hennes, att jag ej har framgång och når fram till hennes hjärta. Jag har alltid klumpiga metoder. Kanske att hon kunde älska mig för att jag är av kungligt blod, men ändå är jag alltjämt bara fånge. Kanske att hon kunde älska mig för att jag är din vän och du är hennes broder, men jag anar att hon har ett annat mål i kikarn. Kanske att hon kunde älska mig om jag blir hennes kärleks träl, men sådant slutar aldrig väl, och jag misstänker att hon inte alls är intresserad av min kärlek. Lorenzo Vi ska nog klara henne, var så säker. Om hon älskar någon annan ska vi lura ut det. Pedringano! Pedringano Ja, min bäste herre. Lorenzo Spionera på min syster och tag reda på vem hennes hjärta tillhör, men diskret: hon får ej ana att vi snokar i hennes privatliv. Pedringano Jag kan kanske veta redan vem hon tillhör. Lorenzo Du får guld och mer därtill om du avslöjar saken. Pedringano Hennes hjärta tillhör Don Andrea. Lorenzo Men, din skojare, Andrea är ju död! Pedringano Jag vet. Lorenzo Hur kan hon älska honom då? Pedringano Emedan han är död. Lorenzo Har hon ej haft en annan efter honom? Pedringano Inte som jag vet. Hon sörjer honom jämt, och efter att han stupade har hennes hjärta varit stängt för alla andra, särskilt då för mig. Lorenzo Vet hut, din slyngel! Tror du inte att jag känner henne, min unika syster? Hon har aldrig haft en annan tanke i sin skalle än erotiska utsvävningar. Hon älskade Andrea, men att han är död betyder bara en sak: att hon vänt sin kärlek till en annan. Pedringano Jag är okunnig därom. Lorenzo Du ljuger! (drar sitt svärd) Min bäste dräng, jag tar tillbaka din kredit. (ställer honom mot väggen med stålet mot hans hals.) Om du ej genast säger vad du vet får du betalt med ränta genom iskallt stål en gång för alla. Pedringano Sanningen att säga tror jag ej hon älskar någon annan än Andrea, om det inte var Horatio. Lorenzo (förvånad) Horatio? Pedringano Han är den enda möjliga. Lorenzo Marskalkens son Horatio?

Pedringano Det kan ej vara någon annan. Lorenzo Säg hur du vet detta, och du skall belönas rundligt. Frukta ej min vedergällning för att du berättar vad du vet. Pedringano Jag vet att hon har skrivit honom brev som jag har läst på vägen. Lorenzo Det är således en redan etablerad och långt gången sak? Pedringano Jag vet att hon nu föredrar Horatio framför Balthasar, hur ädel han än är som prins. Balthasar Och det är hennes egna ord, din skurk? Pedringano Dess värre. Balthasar Don Horatio! Och jag som trodde att du var min vän! Lorenzo Ge akt på henne, Pedringano. Rapportera till mig var de mötas och vad kärlekstecken de utbyter med varandra. Detta måste kartläggas och utredas som grund för vidare åtgärder. Pedringano, tjäna henne troget som förut, men rapportera allt om denna ömma svaghet till mig, så skall du gå fri från åtal och från vedergällning. Pedringano Jag har avslöjat sublima hemligheter för er i förtroende, men om ni nu missbrukar dem så måtte detta svärd, som ni har hotat mig till livet med, bli vänt och brukat mot ert eget liv. (går) Balthasar Tror du att vi kan lita på den narren? Lorenzo Han är bara feg. En sann lakej kan aldrig ljuga men är lydig intill döden blott av feghet och av fruktan. Balthasar Vi kan ej bestämma över Bel-Imperias kärlek. Lorenzo Inte? Där ej ordet räcker till tar våldet vid och ger då resultat, men guld ger ännu bättre resultat och utan våld. Du anar ej hur långt man kan få folk att prostituera sina själar genom guld, och Pedringano är fullständigt såld. Han tillhör oss och är förlorad liksom min av kärlek sjuka syster, som vi nog skall kunna bota. Balthasar Hur? Jag ser ej någon annan råd än att få Don Horatio ur vägen. Lorenzo Det skall inte bli så svårt. Balthasar Men jag befarar, att om vi avlägsnar honom ur din systers hjärta, skall hon bara ännu mer avlägsna sig från mig. Lorenzo Det får vi se. Du avgör saken. Skall vi likvidera honom? Balthasar Jag ser allting klart nu. Han allena är anledningen till mina olyckor. Han ledde kriget och besegrade mig, tog mig fången och förödmjukade mig. Som om ej detta allt var nog tog han min älskade ifrån mig även. Det är inte acceptabelt. Lorenzo Alltså gör vi slag i saken. Balthasar Han har bett om saken själv. Lorenzo Han har sig själv att skylla. Då är saken klar. Balthasar Jag börjar gilla dig, Lorenzo. (de går)

Scen 2. Horatio Ljuvaste, om nu vår kärleks hemlighet har stigit från en väl förskansad glöd till öppen flamma, varför döljer du dig ännu då och drar du dig introverterande ifrån mig? Bel-Imperia Jag är som ett skepp men utan roder ute på en stormig ocean, som vet att hamnen är det enda trygga målet, och den hamnen, vet jag, är du själv, min älskade. Men ändå irrar jag på djupet, ensamt, utan roder på det krabba öde mörka havet och får ingen ro och finner ingen väg och saknar lots att visa rätt väg in till hamnen. Pedringano (avsides, till Lorenzo och Balthasar) Här är turturbarnen, som jag lovade att visa er. Lorenzo Och tagna på bar gärning! Balthasar Tyst! Låt oss få höra hur de kuttrar. Horatio Låt mig då få visa vägen som din enda rätta lots, ty jag är rätta hamnen. Bel-Imperia Ja, jag vet det väl, men ändå kan jag ej bli kvitt det mörka havets storm och ensamhet. Jag ser blott hot och ofärd överallt och kan ej lita på en enda lots, ej ens på dig, av fruktan för att dra in oskyldiga i en oundviklig tragedi. Balthasar Jag står ej ut! Hur kan de vara så intima och jag själv stå utanför? Lorenzo Ge dig till tåls, min svågerkandidat. Snart är vi av med honom. Balthasar Är vi? Det kan jag ej se. Bel-Imperia Du är så tyst, Horatio. Horatio Om rösten tystnar talar tankarna med desto större högljuddhet. Bel-Imperia Om vad? Horatio Om kriserna som varit och om lyckan som skall komma. Balthasar Nej, om lyckan som har varit och om kriserna som väntar dig. Lorenzo Var tyst! Bel-Imperia Vad kriser, och vad lycka? Horatio Krigets kriser och kärlekens lycka. Lorenzo Nej, din egen död och ingen lycka alls. Balthasar Håll käften! Bel-Imperia Krigets kriser är ej mer, så glöm dem, och låt oss i stället koncentrera oss på kärleken och lyckan. Skriv mig ljuva dikter, och jag skall besvara dem. Ge mig de honungsljuva kyssar, och jag skall ge dem tillbaka och med ränta. Låt mig få din kärlek, och den skall i mig förstoras till den milda grad. Horatio Så låt oss definiera tid och plats för dess kungörelse och etablering. Balthasar Detta överskrider alla gränser för anständighet och det uthärdliga. Lorenzo Låt deras eld bli smedjan åt din rättmätiga vedergällnings klingas härdande. Bel-Imperia Låt vår förlovning äga rum var vi först sågs och träffades, ty hovet är en farlig plats på grund av dess offentlighet. Låt oss i hemlighet förlovas på det att ej någonting må störa den förrän den är ett faktum. Jag har förut mistat en jag älskade en gång för mycket. Något sådant får ej någonsin riskeras en gång till.

Lorenzo Den risken har du tagit redan, och din andre kavaljer är redan död. Balthasar Tag ej ut segerns lön i förskott förrän den har vunnits. Horatio Det vet du, älskade, att jag den siste är i världen att riskera ingenting för dig. Bel-Imperia Vad menar du? Horatio Jag menar någonting som kan riskera någonting för dig. Bel-Imperia Ja, det var bättre. Balthasar Ja, för det var ännu sämre. Lorenzo Vare alltså för vår del deras förlovning inseglet på kavaljerens död. Är vi om detta överens? Balthasar Vi har ej något val. Lorenzo Jag menar det. (De tummar tillsammans på saken medan samtidigt Horatio och Bel-Imperia möts i en kyss. Pedringano skakar misstroget på huvudet.)

Scen 3. Hovet. kungen Min bäste bror Don Cypriano av Kastilien, vad säger nu din dotter BelImperia till frieriet från Don Balthasar av Portugal? Cypriano Jag har ej något tvivel om att hon skall acceptera det. Hon spelar blyg och ödmjuk men kan ej i längden motstå prinsens kärlek, ty hon vet, att om hon schabblar bort den går hon även miste om sin faders nåd och kärlek. kungen Då föreslår jag er, ers excellens av Portugal, att uppfordra er konung till att fixa äktenskapet för ett närmare förbund av våra länder. Hennes hemgift skall bli rundlig, och om hon så föder Balthasar en son skall denne bli vår arvinge till både Portugals och Spaniens krona. ambassadören Det är ett anbud så förmånligt att ej någon väl skall kunna motstå det. kungen Jag menar det. Så framför våra hälsningar till konungen i Lissabon, vår broder. När avreser Don Balthasar? ambassadören Han är på väg att bryta upp. kungen Glöm ej att ordna lösensumman, som hans överman skall ha, Horatio, marskalkens son. ambassadören Det håller på att ordnas. kungen Tack igen då, och farväl. ambassadören Farväl ni alla, tack för gästfriheten, och min komplimang till sköna BelImperia. (bugar sig och går.) kungen Nu, min bror, se till att dottern din ej sumpar detta äktenskap. Det vore för bedrövligt om hon genom nyckfullhet lät denna möjlighet gå oss ur händerna. Cypriano Det ligger i vår stats och samtligas intresse att hon ställer upp för oss och genomför affären. Annars blir det synd om henne, och hon vet det. kungen Bra. Vi litar på att ni med bästa vilja samarbetar. Cypriano Det skall nog gå vägen, bror.

Scen 4. En park med paviljong. Horatio Här möts vi än en gång, min ljuvaste Imperia, att förnya våra kärlekslöften med den heligaste kyss. Imperia Jag känner likväl oro. Det är någonting på gång som vi ej kan behärska. Horatio Litar du ej på din tjänare? Imperia Just därför har jag honom med mig. Pedringano, ställ dig utanför på vakt vid ingången till parken och ge genast varning om det nalkas någon obehörig som kan störa. Pedringano Ja, min härskarinna. (avsides) Jag skall genast hämta Don Lorenzo, rätt man att föreviga er galna union. (går) Horatio Var inte orolig, min älskade. Imperia Ju mer du ber mig låta bli, dess mer orolig blir jag. Horatio Det går över. Ingenting kan hindra kärleken när den är äkta. Imperia När den är som äktast är den mest i fara. Horatio Inte här hos mig. Imperia Jag älskar dig, Horatio. Kom ihåg det alltid vad som än må hända. Horatio Aldrig har jag tvivlat på den saken. Alltid skall jag stå dig bi vad som än händer. Och vi är i säkra händer, ty min far har hela militären och dess makt i sina kompetenta händer. Så hur kan väl något drabba eller störa oss? Imperia När säkerheten är som störst är faran såsom mest försåtlig. Inget överfall är mera plötsligt än det bakhålls infernaliskhet som drabbar lyckan. Horatio Nog nu, älskade, av dina olycksprofetior. Öppna vägen till din mun. Imperia För dig är alla dörrar öppna. (De kyssas. Plötsligt bryter Lorenzo, Balthasar, Pedringano och lejda mördare in.) Imperia Pedringano! Vi är förrådda! Lorenzo Täpp till käften på den lösaktiga skökan! Häng honom i närmsta träd! Låt det gå undan kvickt! Horatio Don Balthasar! Vad har jag gjort dig? Vad är detta för ett dåligt skämt? Balthasar Det är ej något skämt, min vän. Du står i vägen för vad makten vill. Imperia Min bror! Gör med mig vad du vill, men skona Don Horatio! Lorenzo Lömska slyna, du har gått för långt i egensinnighet. Det är för sent. Pedringano Tyvärr, prinsessa, har vi våra instruktioner. (munkavlar henne) Horatio Ni vet inte vad ni gör. Lorenzo Det är just vad vi vet, din skändare av dödas fästmör. Känn på detta! (hugger dolken i honom) Imperia (får loss munkaveln) Skona honom! Han är oskyldig! Den enda skyldiga är jag! Jag ville älska honom, men han ville aldrig älska mig! Balthasar Men jag vill älska dig, och ingen säger nej till mig! Lorenzo Det vare med den saken hur det vill. Nu är han död. Om han ej ville älska dig, min syster, fastän du bjöd ut dig, så behöver han ej längre nu. Imperia Ni omänskliga mördare!

Lorenzo Täpp till den slampans käft, för helvete, och se till att hon kommer undan härifrån! Vi smiter innan vi får mera pålitliga ögonvittnen. (Imperia förs bort munkavlad. Alla försvinner brådstörtat. Endast Horatios lik blir kvar, fullständigt nerblodad och hängd. Hieronimo kommer förbi.) Hieronimo De ville att jag skulle komma hit för att få veta någon hemlighet. Jag hoppas blott min son går varsamt fram. Prinsessor är ej någonting att leka med. Om vanliga mamseller spelar med sin nyckfullhet ibland så kan prinsessor ställa till med katastrofer utan att det ens berör dem. Men vad är det här? Det verkar som om här begåtts en oegentlighet. Här hänger någon fast vid trädet, och uppsprättad är han också, som om någon skurit ut hans samtliga organ. En sådan stackars sälle måste vi ju hjälpa. (befriar Horatio ur snaran och lägger honom på bänken.) Men vad är det här? Vad är det för ett dödligt spratt man spelar mig? Horatio! Det får ej vara du! Säg att du lever! Säg att detta är en mardrömsillusion! Det får ej vara sant! Horatio! Min ende son! Hur kunde detta hända? Detta hår som jag har smekt så många hundra tusen gånger, dessa ädla anletsdrag av bara heder, ärlighet och mod, min egen gosse, nej, det är omöjligt! Detta kan ej ha fått ske! Och här, invid ditt hem, här i min egen trädgård! Isabella (inkommer) Vad är det för underliga gnyn jag hör, min make? Varför kommer du ej in? Hieronimo Se här, min älskade, vår ende son, brutalt och skändligt massakrerad, dubbelt mördad genom både slakt och hängning, ursinnigt avrättad genom ett hysteriskt hat! Det verkar fullkomligt absurt och vanvettigt i sin befängda överdrift. Isabella Vår ende son! Men vem kan ha begått ett sådant brott? Han var ju vänsällast i landet. Ingen ville honom illa. Hieronimo Jag kan ej förstå det. Någon måste här ha blivit mer än bara galen. Här finns ej motiv, metod, ej sans och ingenting som stämmer. Det är bara ett jag vet med säkerhet: att den som gjorde det skall spåras upp och vedergällas. Isabella Det är ofattbart. Så drabbad är jag av ett hav av tomhets mörker att jag ej kan gråta för den storm som vänt sig inåt i mitt hjärta. Inåt gråter jag kaskader av ett outsinligt vattenfall som dränker mig och drar mig ner i sorgens avgrund utan botten, men det störtar bara inåt – ingenting kan komma ut. Hieronimo (omfamnar och tröstar henne) Min maka, denna sorg skall vara tecknet för vår framtid. Jag har tjänat Spanien troget hela livet som den oförvitligaste marskalk. Skall då detta vara tacken för en livstids trohet, självuppoffring och riskerande av livet? Nej, det kan ej accepteras! Jag skall gå till botten med det värsta nidingsdådet någonsin, och ingen skyldig skall gå säker i all evighet. Jag skall förfölja dem till döds till absoluta nollpunkten i helvetet om det behövs! Min hämnd skall vara säkrare än någonsin den heligaste plikt! Isabella Må jag begråta liket tills jag dör. Må jag begjuta detta hjärtekrossande slutresultat av all min kärleks möda under hela livet med mer djupa oceaner av min sorg än vad Atlanten rymmer.

Hieronimo Åtminstone tills det blir hämnat. Sedan kan vi gravlägga vår son och lysa frid över hans minne. Isabella Frid får jag aldrig för hans minne. Hieronimo Ännu mindre jag. Det skall bli oljan på den rättmätiga hämndens osläckbara eld. Isabella Min make, detta är för mycket. Hieronimo Vi har ej förtjänt ett uns av detta öde, ej en bråkdel, ej den ringaste detalj, ty vi var rena, hederliga och oskyldiga. Isabella Jag står dig bi i hämndens värv. Hieronimo Så skall det låta. Den skall hålla oss vid liv. (går bort med Isabella, som äntligen brister ut i bitter hjärtskärande gråt. Horatios lik blir liggande i förgrunden, när Andrea och Venganza uppträder.) Andrea Vad menar du med detta, broder? Det var Balthasar du skulle hämnas på, ej orsaka min bäste vän Horatios död. Och Bel-Imperia, min älskade, är nu i händerna på skurkarna, som säkert passar på att skända henne. Allt du åstadkommit har nu bara blivit fel. Har du fått allt om bakfoten? Venganza Du talar om din skörd fast bara sådden satts i jorden. Oroa dig inte. Det behövdes något drastiskt bara för att väcka upp den gode Hieronimo. Nu har han vaknat till sin verklighet och kommer småningom att börja rasa. Och när konungens lojalaste trotjänare blir vred är det nog bäst att hålla sig ur vägen, ty en helig vrede är blott mera fruktansvärd ju mera den är helig.

Akt III scen 1. Portugals kungliga hov. Kungen av Portugal Min son, min älskade olycklige och ende son! Den ena dagen all nationens stolthet, hoppet för vår framtid och ledstjärnan för vår nationella framgång, nästa dag en svunnen dröm, en slocknad sol, ett hopp som grusats till osynliga atomer och ett lik som tappats bort. Nu har jag inget mer att göra under resten av mitt liv än bara gå här i min ensamhet och sörja. Villuppo Kasta dock ej samtlig skuld på Alejandro. Det var kanske ej hans fel, och jag såg honom själv strax före slaget stå och prata med vår prins på högst vänskaplig fot. Det kunde ej rå något tvivel om att de var bästa vänner. Portugal Ansvaret är Alejandros lika fullt ändå, som lockade min son ut i den digra striden, och jag hyser inget tvivel om att det var Alejandros önskan att på så sätt röja Balthasar ur vägen. Min son var god och trodde bara gott om alla, så det var ej svårt för Alejandro att innästla sig hos honom för att locka honom in i fiendernas fälla. Hämta in den uslingen! Här har vi daltat alltför länge med den kriminella mördaren! (Några knektar kommer in med Alejandro i kedjor.) Ej någonting kan rädda dig nu längre, Alejandro! Min son kräver hämnd, och jag får ingen ro att sörja förrän hans förrädare är död.

Alejandro Ers majestät, ni har ej ens bevis på att er son är död. Ge tålamodet någon chans att låta klokheten få någon talan. Portugal Du försöker bara slå blå dunster i mig. Jag kan inte pratas bort nu längre. Inget tålamod i världen kan nu längre rädda dig. För bort honom, tortera honom, pressa ur honom bekännelsen om hans intrig på halstret! Bränn honom på bål om han framhärdar i sin lögn! (Alejandro binds fast vid tortyrredskapet.) Alejandro Villuppo, det är du som fört mig in i döden, men min ande skall hemsöka dig med evig hämnd! Villuppo Tvärtom, min vän, jag var din advokat. Alejandro Din falske orm, som inbillade vår monark att Balthasar var mördad genom mig! Villuppo Tvärtom, jag framhöll hela tiden att vi ej ens har Balthasars lik. ambassadören (inträder) Vad är det här? Portugal En avrättning av den som vållade min sons död. ambassadören Håll! Han lever! Portugal Vem? ambassadören Din son! Portugal Min Balthasar? Han lever? ambassadören Ja, och i den högsta välmåga i fångenskap i Spanien, där han föll för infantinnan, och vi håller just som bäst på med att binda kungahusen samman. Portugal Vad är detta för besynnerliga utopier? Är ej Balthasar då död? ambassadören Han räddades till livet av en viss Horatio, som skyddade sin fiende med egen sköld och fick honom att ge sig i hans fångenskap. Han lever som en prins i hovet mitt bland Spaniens skönaste prinsessor. Portugal Befria Alejandro genast. (Denne befrias. Kungen omsluter honom.) Jag ber dig om förlåtelse, min vän. Allt skenet var emot dig. Jag beklagar att jag inte trodde på dig och att det fick gå så här långt. Alejandro Det är bittert att ens oskuld måste bli bevisad för att man skall undgå en förrädares oskyldiga avrättning. Ej någon ville höra på min oskuld blott för att ni trodde på min skuld. Portugal Ja, ja, men det är över nu. Gå hem i frid. Nu skall vi festa. Trognaste ambassadör, berätta mera! Vad är det för äktenskap ni har i tankarna? (tar hjärtligt ambassadören ut, och hovet följer med) Alejandro (ensam kvar) Så jublar de lättsinnigt under festen och har redan glömt att de höll på att lemlästa och avrätta en oskyldig. Jag önskar nästan att den odräglige Balthasar var död. Scen 2. Hieronimo Har Hieronimo ej någon rätt att sörja, då han är en grand av Spanien? Skulle Hieronimo ej få ha rätt att gråta då han är sitt lands och sin monarks marskalk? Har Hieronimo ej rätt att få bli galen då hans ende son synbarligen har

mördats just av dem han tjänat troget hela livet? Har jag icke rätt att sörja som en far min ende son, för att jag har en ansvarsfull och viktig position? Har jag ej rätt att skrika ut mitt ve och elände, en värre bitterhet än Lucifers, för att jag innehar ett ämbete? Har jag ej rätt... nej, jag har ingen rätt, ty allt jag hade var en son, och denne ende son har blivit mördad. Jag har ingen rätt att gråta, ty den som jag gråter över är ju död, min ende son. Jag har ej rätt till något liv mer eftersom min ende son har blivit mördad. Jag är som min hustru blott ett skal av tomhet utan annat inom mig än bottenlösa avgrunder av sorgens tomma torra svarta tårars oceaner, som en underjordisk sjö som aldrig kan få utlopp. Allt jag har som än kan givas liv och utlopp är ett överväldigande hämndbegär, vars stormande naturkraft kräver rättvisa med större våld och konsekvens än någon laglig tvångsåtgärd. Om hela hovet ligger bakom detta så skall hela hovet ställas inför rätta, rådbråkas och hängas, stympas och fyrdelas! Ty så säger lagen, Hieronimos naturlag, som är starkare och äger större kraft än någon vild vulkan! Ty det är faderns lag vars son har blivit mördad! – Men vad är det här? (tar upp ett brev) Ett brev här på min väg, till mig. Det måste vara konfidentiellt. (öppnar) Och det är skrivet med rött bläck. Men kan det vara möjligt? (läser) "Hieronimo, i brist på bläck är detta skrivet med mitt blod. Jag hålls i fångenskap och isolering av min bror och Balthasar, som mördade din son, min älskade Horatio. Jag ber dig hämnas honom och mig själv, som ej far väl i dessa mördares brutala händer. Lyckas med din plikt med all den framgång som din olyckliga Bel-Imperia saknar." Brevet är förvisso ärligt, men vad menar hon? Vad hade de för skäl att mörda honom? Balthasar och han var goda vänner, och Lorenzo hade heller ingenting emot min son Horatio. Detta verkar inte klokt, men ändå menar denna Bel-Imperia allvar. Eller kan det vara någon fälla? Akta dig, Hieronimo, för argan list! Här lurar något som du inte ser. Kan hon ha anledning att tussa mig på Balthasar och hennes bror? Det vet jag icke något om. Men innan jag går vidare så måste jag ha klarhet i prinsessans föga troliga angivelse. Men här är Pedringano, hennes tjänare, som på beställning! Hej, du trogne Pedringano! Pedringano Marskalk Hieronimo! Hieronimo Var är er matmor? Är ni icke hennes tjänare? Pedringano Jag vet ej var hon är. Men fråga hennes bror Lorenzo. Han är här. Lorenzo (kommer in) Vad är det, Pedringano? Frågar någon efter mig? Hieronimo! Hieronimo Er trogne tjänare. Pedringano Han frågar efter Bel-Imperia. Lorenzo Hon är ej anträffbar. Hieronimo Jag hoppas att hon ej är sjuk? Lorenzo Nej, hon har bara lämnat staden. Någon fnurra uppstod mellan henne och vår far, så han har skickat bort henne från staden. Kan jag lämna något ärende? Hieronimo Nej, inte alls, det är ändå för sent, och jag beklagar att hon inte är i nåd. Lorenzo Men kanske jag kan hjälpa? Nämn er sak för mig. Hieronimo Nej, det går icke an. Jag måste söka mig längs andra vägar. Tack i alla fall. Lorenzo Farväl då.

Hieronimo Min sorg kan ej uttalas av mitt hjärta, och min tanke får ej uttryckas av någon tunga. (går) Lorenzo Ser du, Pedringano, vem som går där. Pedringano Ja, en av era medhjälpare vid dådet. Lorenzo Tror du att han kan ha skvallrat? Pedringano Knappast, för det var så sent, och sedan var han ju med mig mest hela tiden. Lorenzo Likväl ångrar jag att han fick vara med. Här får du guld, om du kan övertala honom till att möta oss vid San Luigis park. Möt honom där, och träffa honom säkert i hans hjärta, för han måste dö. Pedringano Men hur ska jag få honom dit? Lorenzo Jag skickar honom dit. Se bara till att han ej kommer levande ifrån dig. Pedringano Nåväl, jag går då att beväpna mig. Lorenzo Ja, gå. (Pedringano går.) Du där. en page Ers nåd? Lorenzo Gå säg till honom där, din herre Serberino, att jag önskar träffa honom klockan åtta prick bakom det lilla huset. pagen Ja, min herre. (går) Lorenzo Allting ordnar sig. Nu gäller det organiserandet av hela inringningen och likviderandet av allt bevismaterial. Att Hieronimo helt plötsligt skulle fråga var min syster är betyder att han snokar, och när någon snokar så betyder det att någon redan vet för mycket. Därför måste jag se till att Pedringano inte babblar utan åker fast för eget brott. Jag måste rådgöra med vakten och ge honom något tips.

Scen 3. Pedringano (siktar med pistolen) Håll ett ögonblick och tänk dig för en smula, Pedringano. Vad är det du gör? Du skjuter kallblodigt din egen broder, som du arbetat med under samma tak i många år, för att din herre gett dig guld för dådet. Är jag icke då en lejd lönnmördare? Vad ont har Serberino gjort dig, Pedringano? Ingenting! Han visade dig alltid vänlighet och trohet. Men jag har ej val, ty jag är köpt att döda honom, och den enda lagen heter pengar. Trotsar jag min herre blir jag kallad feg och får jag sparken, medan han ger någon annan guld att mörda Serberino i mitt ställe. Alltså är det lika bra jag mördar honom, och min herre ställer sig som skydd emellan mig och lagen. Jag har ingenting att frukta och belöning blott att få. (tar sikte) (Patrullerande vakter kommer in.) vakt 1 Och varför skulle vi bevaka parken extra noga denna afton? vakt 2 Jag har ingen aning. Någon har väl hört vårt rykte eller fått nåt tips om nåt på gång.

vakt 1 Jag brukar lukta lymlar på långt avstånd, och jag känner stanken här lång väg av mer än bara lömska tricks. vakt 2 Det är nog bäst att vi ej somnar. Om vi ändå skulle somna är det bäst att göra det med hanen spänd. vakt 1 Du sa det. vakt 2 Tyst! Här kommer någon. (De drar sig undan.) Serberino (kommer in) Här är platsen där de skulle möta mig. Vad kan de vilja mig, de höge herrarna? Det måste vara ett förtroendeuppdrag, en hemlighet, förmodligen en delikat biljett de önskar skicka mig till någon dam med. Ofta är det så. Pedringano Här kommer han, och punktligt! Skjut då, Pedringano, och var säker på att träffa! (siktar) Serberino Jag undrar varför herrarna behagar söla. Ändå bad man mig att vara punktlig. Illa vald är också tidpunkten så sent på kvällen. Allting verkar högst besynnerligt. Pedringano Jag har dig, Serberino, nu! (skjuter honom) Där ligger han, och jag har gjort mitt jobb. (Vakterna rycker fram.) vakt 1 Det där var ett pistolskott. vakt 2 Och här ligger någon skjuten. Arrestera mördaren! Pedringano Här arresteras ingen, jag är Pedringano och går fri! (De slåss. Vakterna får bukt med Pedringano.) vakt 1 Min herre, ni bör inte vara ute så här sent. Vad stannade ni inte kvar i sängen för? vakt 2 Och varför har ni dödat denne oskyldige man? Pedringano Han vandrade omkring så sent och kom i vägen för mig. vakt 1 Vi måste allt ta hand om er. vakt 2 Vi tar honom direkt till Hieronimo. Pedringano För mig vart fan ni vill! Jag har frisedel och kan mer än väl försvara mig för vem som helst! Jag trotsar hela världen! vakt 2 Ut med honom! vakt 1 Det är bäst vi låser in er. (De går ut med honom.) Lorenzo (fram ur skuggorna i mörk kappa med luva) En oskadliggjord. En mindre. Men hur många är det kvar? Det spelar ingen roll. Vi klarar av dem alla genom utstuderad metodik. Två flugor i en smäll har gjort min kväll. (drar sig ut i motsatt riktning)

Scen 4. Balthasar Lorenzo Balthasar Lorenzo

Vad står på, Lorenzo? Redan uppe? Bara för att varna er. Har något hänt? Jag fruktar någonting i luften.

Balthasar Såsom vad? Lorenzo Att någon skvallrat för Hieronimo. Balthasar Vem skulle göra det och varför? Lorenzo Det är mer än vad jag vet. Balthasar Du är hysterisk och har blivit ängslig. Säg, det är väl bara inte samvetskval? Lorenzo Jag vet att något är på väg, att någon vet för mycket. Därför har jag vidtagit försiktighetsåtgärder.... Men där är min page. Vad nytt, min vän? pagen Ers nåd, man funnit Serberino död. Lorenzo Vad sa du? Serberino? Han som var min tjänare? pagen Just han. Lorenzo Och har man gripit mördaren? pagen Ja, man har gripit den som gjorde det. Lorenzo Vem var det? pagen Pedringano. Balthasar Detta är för mycket. Serberino, min mest pålitlige och betrodde tjänare, har mördats av sin egen bäste vän! Hur är det möjligt? Hade Pedringano fått för mycket eller bara fnatt? pagen Han var vid sina sinnens fulla bruk men väldigt övermodig. Lorenzo Bäste prins, ett sådant mord kan ej förlåtas. Låt oss genast kräva hämnd för din lojale tjänare hos kungen. Sådant dråp kan icke accepteras. Balthasar Men vad hade de för bråk? Vad flög i din fördömde tjänares förryckta hjärna? Det har aldrig varit bråk emellan dem förut. Lorenzo Jag fattar inte heller detta. Men rättvisa måste krävas! Du har mitt bemyndigande av att Pedringano måste straffas och med själva döden! Balthasar Jag skall kräva saken själv hos kungen och påskynda lagens gilla gång. Din tjänare skall sota för sitt mord på min mest omistliga tjänare! (går) Lorenzo Så fixar allting till sig. Jag består komplotten, och du går på den och undanröjer alla spår så ingen ser hur allting ordnades. Så framstår vi som högst oskyldiga och hedervärda män, och endast de oskyldiga går åt på vägen. Allting fixar sig om man blott håller tyst om vad man vet. Det enda brottsliga är att ej hålla käften. (en budbärare med brev) Är det brev till mig? budbäraren Till er, från Pedringano, som är satt i fängelse. Lorenzo Man håller honom alltså säkert inspärrad? budbäraren Tills han blir dömd och hängs. Lorenzo Vad vill han mig? budbäraren Han tror att ni kan rädda honom. Lorenzo Tror han det? Låt se. (öppnar brevet) Hm. Säg honom, att vi har fått hans brev och känner till hans läge och skall göra vad vi kan. Säg det till honom. Han behöver all vår tröst. budbäraren Ja, Don Lorenzo. (går)

Lorenzo Min page, den stackars Pedringano söker tröst. Ge honom denna börs med mera guld och hälsa ifrån mig. Det kommer mera. Du är välbekant med fängelset. Se till att han får börsen så att ingen annan ser det. Hälsa honom att hans fall blir prövat denna dag och att han ej har någonting att frukta. Hans benådning föreligger redan underskriven. Visa honom detta dokumentfodral men bryt ej dess sigill. Berätta att det innehåller hans benådning. Sedan blir han glad. Han får ej öppna det dock innan rättegången når sitt slut. Först då är rätta stunden. Har du nu förstått? pagen En enkel sak. Jag levererar genast. Lorenzo Se blott noga till att allt blir utfört väl med diskretion. (för sig själv) Så långt är allting gott och väl. Må allting blott fungera. Återstår nu endast att ge skarprättaren hans förhållningsorder. Sedan kan mitt samvete få sova när de alla som har gnagt på det är döda. Ingen vet vad jag vill. Att jag vill det räcker till för mig. pagen (för sig själv) Min herre förbjöd mig att titta efter i fodralet, men det kan bara tolkas som en direkt uppmaning att göra det. Det skall ju ändå öppnas, och Pedringano behöver aldrig få veta om sigillet. Alltså. (öppnar) Men här är ju ingenting. Det kallar jag ett kungligt spratt. Så de sänder bara kallt den stackars Pedringano rakt i döden och skrattar åt det. Och stackars Pedringano! I tron att han får benådningen i sin ficka kommer han att skratta åt rätten, håna domaren och gyckla med skarprättaren, då han är säker på att slippa undan, men det blir bara lång näsa. Och jag kan bara stå där framför honom och säga: "Frukta inget, Pedringano, för här har du din benådning!" och peppa upp honom inför avrättningen med idel glada illusioner. Ack, vad makten är grym, som så kan förvrida rättvisan till oigenkännlighet mest för henne själv! Jag kan inte gråta för dig, Pedringano, ty du gick faktiskt i din egen rävsax. Allt jag kan göra är att gratulera dig för att du inte vet hur du sitter hjälplöst fast i egen fälla. (går)

Scen 5. Hieronimo Så slavar man för överhetens ordning, upprätthåller den maskerad i begreppet rätt, som om det fanns den minsta rättvisa för någon som bestämmer. Rätten är ett verktyg som manipuleras hur som helst, och ve den rättens tjänare som inte följer överhetens direktiv! Så tjänar man en nyckfull överhets besynnerliga lag och rätt och kräver för den illusionen samtligas respekt men får själv ingen rätt och ingen chans ens till utredning. Nästa fall. Vad står på dagens ordning? notarien Pedringano, anklagad för dråp. Hieronimo Finns några vittnen? notarien Han greps in flagrantia med rykande pistol och yvdes över mordet. Hieronimo Det blir då ett lätt fall. Kalla samman rätten. För in fången. notarien För in fången! (Pedringano föres in, fjättrad med ett brev i handen.)

Pedringano Det var verkligen på tiden! Där i fängelset blir man lätt bortglömd av en fumlig rättsordning som inte ens kan hålla rent i samhällets kloaker. Hieronimo Din usla hund till mördare med berått mod, tror du att du kan föreläsa och predika för din konungs rättssystem? Bekänn i stället ditt infama överlagda mord! Pedringano Jag sparkade åt helvete en hund som stod i vägen för mig. Sådana blir skjutna på kommando varje dag, ty överheten kommenderar sina tjänare att döda vem som helst. Ni är väl själv soldat, herr domare. Hieronimo Din arrogans är outhärdlig. Du bekänner alltså att du mördade i kallt blod Serberino, överlagt och utan skrupler? Pedringano Ja, emedan jag ej hade något val. Hieronimo Du kunde låtit honom leva, din inbilska ärelösa skurk! Det hade varit enklare för alla oss och för dig med! Nu måste vi, för att du dödade en stackars tjänare, ta livet av dig med, ty så förkunnar lagen. Pedringano Vadan denna brådska? Sakta nu i backarna, förmätna herrar, ty jag kan ej hållas ansvarig för mordet. Hieronimo Du begick det, och du har bekänt. Hur kan du kräva då att du är fri från ansvar? Pedringano Mordet var beställt. Jag ber er, mina herrar, att ta del av detta brevets innehåll. Därefter får ni döma mig, om ni det vågar. Hieronimo (till notarien) Vad är det för brev? notarien (tar hand om Pedringanos brev) Ett öppet brev till Don Lorenzo, kungens frände, son till Cypriano, hertig av Kastilien. Det tycks vara en bekännelse av intrikat natur. Hieronimo Så må vi läsa den. (läser) "Min herre, det var på ert uppdrag jag begick det mord som jag nu döms till döden för. Om ni ej gitter hjälpa mig i nöden måste jag bekänna min och er skuld i komplotten som den ädle fursten Balthasar av Portugal ock deltog i, jag menar mordet på den ädelborne Don Horatio." Pedringano, din inbilska bov, bekänner du då även din delaktighet i mordet på Horatio, som tog Don Balthasar till fånga? Pedringano Det var jag, Don Balthasar, hans hejduk Serberino, Don Lorenzo och ett antal till. Men efteråt blev Don Lorenzo rädd, befallde mig att likvidera Serberino och såg till att jag blev fast för mordet, för att alla vittnen skulle undanröjas. Hieronimo Detta räddar ej din nacke, Pedringano, men det för ett antal andra upp till rättvisans schavott. Pedringano Om jag skall dö så är det skönt att ej dö ensam. Hieronimo Bort med honom! Utrym rättegångslokalen! Må lagen ha sin gång! För honom till schavotten! Han är skyldig flera gånger om! Ej någonting kan rädda honom. Pedringano Jag är nöjd så länge du ser till, herr domare, om du är rättvis, att de andra följer med mig ner i helvetet.

Hieronimo Om du har någon talan i det helvete du kommer till, så för din sak till Sankte Per, ty endast himmelen kan åstadkomma den gudomliga rättvisa som du önskar. Bort med honom! (Pedringano föres ut. Lokalen utryms.) Så det var sant som Bel-Imperia skrev i brevet, och jag misstog mig som tvivlade på henne. Men Don Balthasar! Han var ju min sons bäste vän och utbad speciellt om att få honom med sig i sin fångenskap som vän och värd! Det stämmer inte. Inte heller hade någonsin Lorenzo något mot min son. Hur blev de sådana förvirrade kanaljer? Här är ännu något som jag icke vet. Låt mig gå hem nu till min stackars galna hustru. Ende sonen har vi grymt förlorat, men än grymmare mot mig var att min hustru skulle tappa vettet, så att jag nu både måste utstå egen sorg och vårda hennes vanvetts avgrundshelvete av mörklagd hjärnas yttersta förtvivlan.

Scen 6. Lorenzo Och är du säker på att han var alldeles fullkomligt död? pagen Han kunde ej bli dödare, ers nåd. Lorenzo Då går vi säkra. Då kan Bel-Imperia släppas fri. Se till att det blir ordnat, och se till att hon blir skickad hit. Jag måste tala med min syster. pagen Ja, ers nåd. Lorenzo Då kan vi börja genomföra våra planer. Vittnena är röjda ur vår väg, och allt är klart för handling, bara nu min syster samarbetar. Balthasar Det är hög tid att hon presenteras, ty er fader hertigen har också frågat efter henne. Lorenzo Jag gav honom alla goda skäl för hennes indisposition, som ej gav honom några skäl till misstankar och tvivel. Balthasar Allt blir bra om bara hon kan visa sig. Lorenzo Du älskar henne ännu? Balthasar Givetvis. Lorenzo Jag ber dig då att fara varligt fram med henne. Tänk på att hon alltjämt sörjer sin Andrea. Gör ej något, tag ej någon risk för att misshaga henne. Hon får blott behagas. Det är den enda möjligheten för dig in i hennes hjärta. Balthasar Som om jag ej visste det, ty så fungerar alla kvinnor. De tål ej den ringaste kritik men faller lätt för ytligaste smicker. Om man säger något sant som ej behagar är man värdelös som lögnare och skurk. Den enda sanningen för kvinnor är vad som behagar dem och det som de vill höra. Därför pratar kvinnor mest alltmedan män i deras sällskap saknar allt förstånd om de ej tiger. Lorenzo Du kan med din kunskap säkert linda henne om ditt finger. Men där är hon nu. Välkommen, kära syster. Bel-Imperia Syster? Nej. Du är min fiende, ty annars hade du ej missbrukat din syster så. Jag känner icke den som lyfte vapen i mitt sällskap mot min älskade och slaktade och hängde honom inför mina egna ögon. Jag känner inte den som låste in

mig under förevändningen att jag var vansinnig i nio dagar fastän själv du stod för våldets yttersta fördömda galenskap. Lorenzo Jag ber dig sansa dig, min sköna. Allt jag gjorde var för vår familjs skull och din egen äras skull. Du tycks inte inse ännu att det var blott för ditt eget bästa. Bel-Imperia Håna mig, men förödmjuka mig ej mer. Du resonerar som inkvisitorerna, som för heretikernas eget bästa bränner dem på bål, torterar dem för att de skall bekänna samröre med Satans sagoväsen och garotterar dem för att de trots sin fria tankekraft och ångern över den skall komma in i salighetens värld direkt med all dess härlighet i form av änglavingars vithet och dess enahanda instrumentalister av blott harpor. Lorenzo Syster, blanda inte in inkvisitionen! Vår familj står över den, det är blott oadliga enkla människor, utlänningar och tvivelaktigt oskyldigt patrask som utsätts för inkvisitionens systematiska välgörande utrensningar, men fastän vi står över den har vi ej rätt att kritisera och ifrågasätta den. Du är ej någon häxa – ännu. Bel-Imperia I försvaret av min ära har du nästan likviderat den totalt. Lorenzo Min syster, du tycks ej förstå din position och situationens allvar. Du står i beråd att gifta dig med arvingen till Portugals omätliga imperium! Bel-Imperia Horatios mördare? (pekar på Balthasar) Den där? Balthasar Ha tålamod, prinsessa. Jag är ej så dålig som jag verkar. Lorenzo Vakta väl din tunga, syster. Det finns bara sämre val, och alla heter straff. Glöm ej din fångenskap. Bel-Imperia Du hotar mig, din syster? Balthasar Hetsa inte upp er. Såsom syskon går ni båda två till överdrift och fattar ingenting och får allting att framstå i förvriden skevhet. Ingen suverän familjeära är så helig att den undgår skada om man i dess namn förivrar sig. Bel-Imperia Och hur vill du försvara din familjeära, mördare och sutenör? Lorenzo Betänk, Imperia, att du talar till en kronprins! Bel-Imperia Nej, det borde han själv tänka på, ej jag. Det gäller inte min av er i smutsen dragna ära utan er, er kungliga familjeära, herrar skurkar och bedragare. Balthasar Förstå mig rätt, Imperia. Lorenzo Nej, låt mig få redogöra för hur det förhöll sig. Där kom jag med hertigen och denne arvprins, och vi diskuterade just möjligheten av ett äntligt äktenskap emellan Portugal och Spanien, mellan dig och Balthasar, för att en gång för alla stadfästa en evig fred och enhet, när vi ser dig där i paviljongen med den enkle Don Horatio, långt under din börd! Väl medveten om hur du re'n skandaliserat dig med Don Andrea, också ofrälse och utan börd, så kunde jag ej låta dig förnedra dig på samma sätt och en gång till och inför hertigens, Don Balthasars och hela världens ögon! Det gick ej an när du nu skulle bli framtidens drottning! Så vi fann det nödvändigt att utan krus befria dig från vanärans belastning. Balthasar Och det var då säkrast att på samma gång befria dig från misstanken av att ha haft ihop det med en enkel man, så därför sände vi dig bort i säkerhet långt bortanför all mänsklig ondska och dess djävulska förtal. Lorenzo Så allt var för ditt eget bästa.

Bel-Imperia Varför blev då ej vår fader informerad om var jag befann mig? Lorenzo Ack, min syster, din ovärdiga förtvivlan efter Don Andrea hade gått honom så svårt till sinnes att vi fann det bäst att även hålla dig på avstånd ifrån honom. Bel-Imperia Frågade han inte efter mig? Lorenzo Jo, och han fick svar. Det svaret var att du nu skulle komma, och här är du ju, så det är inget svar att sörja över. Bel-Imperia Så ni mördade min älskade och satte mig i bur på okänd ort allt för mitt eget bästa och för även hertigens och allas bästa. Lorenzo Ja, så kan man se det, även om du lägger saken fram en smula grovt. Bel-Imperia Don Balthasar, om jag blir er ansvarar jag ej för vad följderna kan bli. Balthasar Ni tackar alltså ja? Bel-Imperia Det är ej jag som äger att bestämma i den frågan. Allting avgörs blott för alla andras bästa. Jag är blott en pant i leken och hanteras hur som helst. Lorenzo Rätt så, min syster. Huvudsaken är att du ej motarbetar oss men samarbetar villigt utan motstånd. Bel-Imperia Vi får se. Jag fritar mig från ansvar. Lorenzo Balthasar, hon tackar alltså ja. Balthasar Jag visste det! Lorenzo Då klaffar våra planer. Tack, min syster, för att du är klok. Bel-Imperia All klokhet i den här affären står ni själva för. Jag är en död fisk blott som följer med i strömmen. Lorenzo Tack för det. (till Balthasar) Då kan vi möta hertigen och portugiserna, ty nu har vi en giv på hand. (går med Balthasar) Balthasar Till senare, prinsessa. (kysser hennes hand och går) Bel-Imperia Jag blev kysst hellre av en slemmig padda. Era spindelnät blott trasslar in er själva, mina herrar. Jag skall förbereda mig på att få se hur ni med tiden fångas in i era egna snaror och som ödets fångar sprattlar hjälplöst tills ni kvävs i stanken av era intrigers bullergasers giftighet.

Scen 7. (5 portugisiska gentlemän kommer in.) 1 Säg, gode man, kan ni måhända visa oss till hertigens palats? Hieronimo Det har ni framför er. 2 Vi menar huset där han bor. Hieronimo Det har ni framför er. Det gäller blott att blicka framåt. 1 Men där ligger många hus. 2 Vi söker sonen, Don Lorenzo. Hieronimo Ah, ni menar Don Lorenzo, son till Don Cypriano? 1 Ja, just han. Hieronimo Jag känner honom väl, ty alla vägar bär till honom. Strax intill er har ni vägen från ett dåligt samvete som bär direkt till en förskräcklig skog av fruktan och

misstrogenhet, en farligt mörk och ruskig skog, som är rätt farlig att passera. Där finner ni den djupaste melankoli, som om ni bara följer vägen skall förvisso föra er till döden genom ren förtvivlan, vilkas ödesklippor kringgärdar en dal där natten härskar evigt utan att en solglimt någonsin får någon chans. Där kan ni lätt försmäkta, om det roar er, ty den bekanta dalen stinker överlag av giftigaste dunster, som kan fånga vem som helst i brottets svarta träsk, som aldrig släpper någon fri. Och där i dalen finns ett härbärge som mördare har byggt, ett tempel åt deras fördömda själar, ty där finns en svavelkälla som står i direkt kontakt med helvetet. Om ni har hittat dit så skall ni finna där Lorenzo badande i outsinlig vrede i en svavelkälla, som hålls brinnande och flytande av blodet från hans oskyldiga offer, som i dalen omvandlas till kokande förgiftat bly.... 1 Ha-ha! Ha-ha! Hieronimo Ha-ha! Ha-ha! Ja, var det inte roligt? Ha-ha-ha! (går) 2 Där mötte vi en verklig dåre, eller han var kanske bara gammal. 1 Kom, vi går till hertigen och finner Don Lorenzo. (de går) Hieronimo (återkommer, med rep och dolk) Nu måste jag se kungen. Någonstans finns det en domare som man kan överklaga till, om han så är i helvetet, och den rättvisans domar kan ej överklagas, ty den som för saker dit kan bara svaras med en säker dödsdom åt den skyldige. Så dra åt helvete, Hieronimo, och utkräv där din hämnd med hela kraften hos det hav av evigt oskyldiga dömda! Lucifer var blott den förste; alla som dömts senare med honom för sitt krav på rättvisa och frihet stormar nu i helvetet och kräver hela världens sällskap i dess mörka låga, ty all världen är långt ruttnare och ondare än hela helvetet, som i jämförelse har blott oskyldighet och menlöshet att skryta med. Men tyst! Här kommer själve kungen med sitt följe. (Kungen inträder med Lorenzo, Cypriano och ambassadören.) kungen Högst värderade ambassadör, vad säger nu er konung? Har han mottagit vårt bud och våra nådegåvor? Hieronimo Rättvisa, o konung, rättvisa för Hieronimo! Lorenzo Herr marskalk, ser ni ej att konungen är upptagen? Hieronimo Å, är han det? kungen Vem är det som vill blanda sig i våra angelägenheter? Hieronimo Inte jag. Låt mig ej störa. Bara gå förbi. ambassadören Ers majestät, han har förvisso mottagit ert bud och era gåvor. Och det är med outsäglig glädje som han mottar era bud och alla dess förslag. Han gläder sig omåttligt åt föreningen av Bel-Imperia och hans kronprins och vill själv närvara vid den högtidliga akten och stadfästa våra länders eviga förbund igenom en gemensam dubbelkröningsceremoni av vår framtids enade nations monarker. kungen Han vill alltså ge sin krona åt Don Balthasar och Bel-Imperia samtidigt? ambassadören Ja, just så, med största glädje. kungen (till Cypriano) Broder av Kastilien, vad tycker du om saken? Cypriano Han behagar hedra oss och ära oss i högst rekommendabla former. Vi har alltså att se fram emot det högst solenna ögonblicket i vårt Spaniens och Portugals historia.

kungen Det verkar så. ambassadören Så sänder konungen av Portugal därtill en gengälds skänk, den utlovade lösensumman till marskalken Hieronimos son Don Horatio, för hans goda gästvänskap och värdskap för sin fånge vår Don Balthasar. Hieronimo (för sig) Vem nämner Don Horatio, min son? kungen Vi tackar. Lösensumman skall omgående tillfalla Don Horatio. Lorenzo (för sig) Detta är penibelt. Tydligen har Balthasar ej informerat Portugal om att Horatio är död, och hovet vet det inte heller. Det var ju en högst privat tillställning. Hieronimo Rättvisa, ers majestät! Jag kräver rättvisa! kungen Vem är det? Är det inte Hieronimo, vår gamle marskalk? Hieronimo Rättvisa, jag har väl rätt till rättvisa för min enfödde son, som ej kan nås av lösen eller nåd! Lorenzo Hieronimo, din sak är inte önskvärd här. Hieronimo Försök ej hindra mig, Lorenzo! Ge mig åter min Horatio, min son! Han tar ej emot lösen! kungen Vad är detta? ambassadören Han är ej vid sina sinnen. Hieronimo Om jag så skall gräva genom hela jorden och uppbryta hela världen skall jag nå min son i underjorden där han vandrar i Elysium och färja honom över dödens flod tillbaka till vår värld om blott så för att visa upp hans banesår och märket om hans hals av hängningen! Försök ej hindra mig! Min rättvisa skall genomföras, och jag säger upp mitt marskalksämbete för att i stället offra livet för en ensam faders rätt för enfödd mördad son! kungen Kan ingenting då stoppa denna hemska svada? Hieronimo Oroa er inte, bekymra er ej mer för mig, genera ej er för mig, jag skall snällt vika ur er väg, och hovet skall ej bli skandaliserat. Jag går min väg ensam ur er väg för att på egen hand uppsöka rätt instans, rätt domare och den rättvisa som fungerar. (går) kungen Aldrig har jag sett min gamle tjänare så vild. Vet någon vad som hänt? Lorenzo Jag kan förklara saken. Jag har hört att hans gemål på sista tiden blivit tokig, och därav har han ock tagit starka intryck. Därför är han lätt hysterisk. kungen Så makans hysteri har smittat av sig på sin man? Lorenzo Så bör man nog förklara saken. kungen Hoppas att han kommer över det. Lorenzo Det gör han säkert. Dessutom har lösensumman till hans son gått honom smått åt huvudet. ambassadören Det är nog bara ålderdomen. Vem som helst kan få en släng av gaggighet i förtid. kungen Jag tror smärtan hans går djupare än så. Det gör mig ont att se en så pålitlig trotjänare lida. Bäste Don Lorenzo, se till så att lösensumman kommer hem till honom. Det som fadern får får sonen. Kanske han därav skall få en smula uppmuntran och tröst.

ambassadören Det kan han nog behöva om hans hustru är så galen. Lorenzo Men om han är oberäknelig i sin besatthet vore det väl bäst att lätta honom från hans tunga plikter? Någon mer diskret och sansad byråkrat borde väl få vara marskalk. kungen Därmed skulle vi riskera att blott ännu mera vrida pålen om i köttet av hans sår. Se till att det blir gjort som jag har sagt. Vi skall dock tillsätta en utredning som kan ta reda på vad som egentligen har hänt, ty här jag anar något djupare än blott personlig olycka. Jag hoppas, herr ambassadör, att detta ej må grumla vår utomordentliga och nationella glädje. ambassadören Givetvis kan inget grumla den. kungen Jag hoppas det. Så låt oss nu dra in i slottet och bestämma datum för våra nationers lyckliga förening i ett alldeles ovanligt lyckat äktenskap. ambassadören Vi ser ju alla fram emot det. kungen Och mot er herr konungs ankomst hit för det historiskt högtidliga ögonblicket. ambassadören Absolut. kungen Min herre, efter er. (visar ambassadören vägen. De går ut och in.)

Scen 8. Hieronimo Vad har jag för att blotta mina syften? Nej, min harm, ligg stilla, på det att du må sjuda jäsande i evig oro som blir ständigt mera outhärdlig till det rätta ögonblicket, när allt exploderar i en underbar och salig hämnd! Må ingen ana vad jag vet och dolskt planerar, utan låt det bli en överraskning sedan för de skurkarna i deras lyckligaste ögonblick att jorden rämnar för dem för att ge rättvisa åt en enkel man av folket. De må tro att jag är dum och låter brottslingarna komma undan, de vet ju för väl att jag har ingenting att sätta mot all deras makt och adelskap; så dölj din avsikt i en vänlig mask av idel god diplomati. Uppför dig artigt, bocka djupt med hatten ödmjukt i din hand, låt ingen tvivla på din enfaldiga godhet, och så skall du få din chans en dag.... Men vad är detta? en tjänare Petitioner. Här har samlats åtskilliga rättssökande som behöver hjälp. Hieronimo Så visa in dem, så får vi väl se vad vi kan göra. (Tre medborgare och en gammal man visas in.) medborgare 1 Ingen advokat vill ta sig an mitt fall. Ni är mitt sista hopp. Hieronimo Låt oss se på dina papper. medborgare 2 Herr Corregidor, mitt ärende är angeläget och av högsta vikt. Hieronimo Ej något ärende är viktigare än ett annat. Lagen äger samma giltighet för alla, ingen undantagen. medborgare 3 Endast ni tror jag kan driva mitt självklara mål mot kronan. Hieronimo Skönstaxering? medborgare 3 Ja, vad annars. Men jag äger inga pengar.

Hieronimo Lycklig du som ej har något att förlora. Och du gamle man, vad håller dig ifrån mig? Har ej du också en petition till mig och fullmakt för att jag skall genomdriva den? den gamle Ack, Don Hieronimo, mitt ömtåliga fall är nog för att framkalla tårar hos de hårdaste granitblock! Läs min petition, och gör den kunnig för all världen, och vad allas hjärtan därav så skall smälta! Hieronimo Så du tror att du kan smälta världens hårda hjärtan? Säg mig vad din petition består av. Vad har du för sak? den gamle Läs petitionen. Hieronimo (läser den) Don Basulto vädjar om och kräver rättelse för sin enfödde son, som skändligen har blivit mördad. den gamle Ja, Don Hieronimo, det är mitt fall. Säg mig om jag har någon chans. Hieronimo Det var ej din son, Don Basulto, som blev mördad, utan min! Vi är kolleger! Du ser här din spegelbild, och jag ser mig i spegeln! Ta min näsduk här och fortsätta gråta ut i den, ty jag har redan dränkt den flera gånger, men den kan ej fyllas! Här ser du den dolk som min son dräptes med fastän han var försvarslös, bakbunden och sedan hängd! Tag alla vapen! Tag och dela med mig alla mina gränslösa bedrövelser, och tag min börs på samma gång, här får du mina pengar, vill du även dela med mig min förgrämda sinnessjuka hustru? Låt oss dela allt, ty genom våra sorger sitter vi ju samtliga i samma båt. (delar ut pengar) medborgare 1 O frikostige Hieronimo! medborgare 2 Det sade jag ju alltid att han var en gentleman. medborgare 3 Och mer än gentleman, ty han är god tillika. Hieronimo Jag åtar mig alla era fall. Låt oss gemensamt dra i korståg mot den övermodiga korrupta överheten och så smula sönder den med alla dess utsugande tentakler, lem för lem, tills ingen skurk är kvar i översittarställning! Låt oss aldrig vika förrän vi fått ut vår rättmätiga hämnd! Jag skall nog visa er hur man rätt sliter sönder dem, så här, så här! (river sönder deras petitioner) medborgare 1 Min petition! medborgare 2 Det är mitt livsverk som ni river sönder! medborgare 3 Svik oss ej, ty vi har inget annat kvar än våra böner! Hieronimo Tror ni då att världen hör på era böner? Nej, för överheten är ni blott ett tråkigt pack som blott besvärar den! Med era fromma och patetiska förböner om att alls bli hörda blir ni blott avhånade av rättvisan som bara tänker på vad den får in i sina fickor oavsett igenom vilka medel. Muta, och ni kanske kan få rätt. Om ni ej ens kan muta kan ni bara sluta som rättshaverister. Alla era fall är lika hopplöst hopplösa som mitt! Försök att rädda era papperslappar om ni kan! Här seglar de för vinden! (kastar ut dem och springer ut med dem. Medborgarna springer ut efter. Endast den gamle blir kvar.) Hieronimo (återkommer) Står du ensam kvar att möta mig med Don Horatios, min sons uppfordrande och kalla blick, som genomträngande tycks förebrå mig för att jag ej ännu tagit upp hans fall? Är du hitkommen för att vränga ytterligare fontäner av min hustrus vansinniga avgrundstårar ut ur hennes många gånger om förblödda hjärta?

Här finns ingen rättvisa att få, du gamle. Här finns bara du och jag, två fäder som förlorat sina enda söner. den gamle Jag var inte kunnig om att någon kunde vara mera olycklig än jag. Hieronimo Nu vet du det. Det finns det alltid. Olyckan är aldrig maximal men kan för evigt maximeras värre och beständigt överträffas. För den expansionen finns ej några gränser. Men som alla andra övergivit mig och du står ensam kvar så måste du då vara någon vålnad. Ja, du är min son Horatios vålnad, men som sådan är du mycket äldre än jag själv. den gamle Jag är ej någon vålnad. Jag kom endast hit i sorg i tron det var den yttersta instansen, men jag tog visst fel. Nu vet jag att det inte finns för någon oförrättad någon möjlighet att överklaga alls. Hieronimo Just det! Du lär dig! Och nu vet jag vem du är. Du är porträttet av min sorg, min egen dubbelgångare. Jag känner väl igen mig själv hos dig fastän du är så mycket äldre, dina slitna anletsdrag, den nedåtdragna munnen, sorgerynkorna kring ögonen, de urholkade kinderna, den yttersta tomheten i din utmärglade kropp, den kuvade och böjda hållningen som aldrig mer kan resas upp, den halvt dementa uttryckslösheten i dina ögon och de tunna bleka läppar som förråder dräglande den darrning som snart mynnar ut i evigt muttrande av monologer som ej någon någonsin skall låna något öra till då de blott gaggar.... Kom, min vän, jag måste presentera dig för min gemål. Ni passar bra tillsammans. Hon är likadan som du, otröstlig levande och gaggig mumie, helt bakom flötet.... vi har alla tre en evighet gemensamt. Kom, stig in, jag ber, i sorgens boningars osalighet, där du ej någonsin mer skall behöva vara ensam. Vi är alla där, vi underbara barn av sorgen. Möt min hustru. Så. (Han för in honom. Väggarna öppnar sig. Isabella står där blek och levande död.) Isabella (som en robot) Välkommen, frände. Vi har mycket att tillsammans diskutera. Här är vi i säkerhet, ty här är alla döda. den gamle Nådigaste fru, det smärtar mig att se er så bedrövad. Isabella Jag är ej bedrövad. Jag är bara död. Men det går över. Men ni måste möta min herr son, vår stolthet Don Horatio. Följ med mig in i mörkret. (för med sig den gamle in i djupaste mörker) Hieronimo Jag lämnar er tillsammans, ty jag måste återgå till arbetet. Jag kommer strax. Jag ber er underhålla er på egen hand så länge. (går)

Scen 9. Hovet. kungen Kusin, välkommen var till Spanien! Det är vår stolthet och vår ära att med glädje välkomna dig till vår dotters bröllop med din son i morgon! Om någon har något att erinra mot detta, stige han fram nu, eller så tige han beständigt. Portugal Vi har kommit hela hovet fullkomligt inställda på att fira detta bröllop. Ingen enda i våra nationer har den ringaste betänklighet mot detta. Festen och unionen vare såsom faktum vår och allas ära, och vår närvaro är fullkomligt utan

reservationer. Jag ger min krona åt min son, och hädanefter lever jag i kloster, som jag önskat hela livet, fri i ensamhet med studier och böcker. kungen Då må vi genast skrida vidare till verket, till formaliteterna och förberedelserna. Vi har många paragrafer och detaljer att gemensamt gå igenom, ty en statsunion kan icke genomföras utan administrativa åtgärder. Portugal Jag står till ert förfogande. kungen Så låt oss intåga i kabinettet här bredvid. (Alla gå ut utom Cypriano och Lorenzo.) Cypriano Ett ögonblick, Lorenzo. Får jag några ord med dig. Det är av högsta vikt att denna sak blir genomförd friktionsfritt utan någon fnurra någonstans. Lorenzo Naturligtvis. Cypriano Det är alltså i allas vårt intresse. Men det ryktas om att du har förfördelat Hieronimo, vår gamle riksmarskalk, att han har någon sak mot kronan och att du har tystat ner den. Är det sant? Lorenzo Vem sprider sådana befängda amsagor? Cypriano Man spörjer det från flera håll. Jag ber dig tänka på hur troget Hieronimo i tre generationer tjänat kronan mera väl än någon annan och hur han vid åtskilliga tillfällen har främjat Spaniens sak i lysande personliga insatser. Lorenzo Allt det där behöver du ej påminna mig om. Cypriano Till slut ber jag dig uppmärksamma hur mån kungen är om riksmarskalkens välbefinnande. Om Hieronimo då träder fram med saker emot dig inför vårt hov, hur skulle det ej skada harmonin inför vårt bröllop! Därför ber jag dig uppriktigt att berätta vad som hänt emellan dig och Hieronimo. Lorenzo Ej någonting har hänt. Vad du har hört är bara massans avundsskvaller, som ju alltid försiggår och frossar i förtal om kronan, hovet och inbillade intriger. Cypriano Men där är i regel ingen eld förutan rök, och rykten som sprids vidare har alltid någon källa. Och jag har själv sett hur du har stött honom bort med sina ärenden ur kungens åsyn. Lorenzo Du såg själv hur olämpligt han förde sig. Han var ju uppriven och helt hysterisk, såsom endast gamla gubbar blir. Han borde pensioneras. Jag förvisade den gamle härifrån mest för att skona honom, ty han skämde bara ut sig. Det såg du ju själv. Cypriano Så det är ingenting i dessa rykten? Lorenzo Ingenting. Cypriano På hedersord? Lorenzo På hedersord. Cypriano Jag måste lita på min son, om än jag fruktar att han döljer någonting för mig, vars konsekvenser jag befarar. Det är nu min plikt att kalla hit Hieronimo. (går) Lorenzo Bedrägeriet håller, bara någon tror på det, och instiftaren av det måste tro på bluffen mest av alla, fastän han är den som säkrast vet hur omfångsrik lavinartade lögnen är. Men det är ingenting att göra. Lögnen och lavinen kan ej någon stoppa. Det är blott att konstatera att den glider utför och kan riva allting med sig. (går)

Scen 10. Balthasar Jag ber dig, älskade Imperia, att skingra dessa dystra vemodsblickar nu när vi skall gifta oss. Du har ej längre något minsta skäl till sorg. Låt molnen skingras från ditt ansikte av din själs leende utsökta sol, och glöm allt som har varit. Ingen lycka byggdes på förflutna sorger. Imperia Ni får ursäkta min blyghet, men jag känner er ej ännu. Ge mig tid att mogna. Ingen eld må framforceras, ty då blir den blott förtärande. Men här ser jag min fader komma. Balthasar Låt oss hälsa honom och bemöta honom väl. Cypriano Välkommen, Balthasar, och jag ser att du redan funnit vägen in till BelImperias hjärta och intimitet. Balthasar Vi måste ju bekanta oss inför vårt bröllop. Cypriano Dotter, gaska upp dig och försök att visa lite glädje och tillmötesgående, ty tiderna är ej desamma mera som när din Andrea levde. Här har du en bättre fästman, käckare och mera kultiverad, som du kan bli lycklig med i motsats till Andrea. Imperia Ack, min fader, påminn mig ej om Andrea. Cypriano Nej, jag medger det var dumt. Förlåt mig. Han är ju för länge sedan död. – Men här är Hieronimo, som jag har kallat hit. Jag måste byta några ord med honom. Hieronimo (kommer in) Var är hertigen? en tjänare Här är han. Hieronimo (för sig) Vad kan de ha hittat på nu? De har säkert nya tricks i kikaren. Var bara tyst, Hieronimo, och lyssna blott och tala ej mer än du måste. Cypriano Välkommen, min gode Hieronimo. Balthasar Välkommen, Hieronimo. Lorenzo (som kommit in) Så hälsar jag dig även jag. Hieronimo Jag tackar er för min Horatio. Cypriano Jag kallade dig hit av detta skäl. Hieronimo Då tackar jag och går om det ej finnes mer att säga. (vill gå) Cypriano Stanna, Hieronimo! Jag har ju ej ens börjat! Kalla honom genast hit tillbaka, son. Lorenzo (stoppar Hieronimo) Min fader önskar tala med er. Hieronimo Ja, det gjorde han. Jag trodde att han hade slutat. Lorenzo (för sig) Om han ändå hade det! Hieronimo Jag står till ert förfogande, min hertig. Cypriano Det har sports att ni haft någon rättssak emot kronan som ej blivit tillbörligt behandlad. Stämmer det? Hieronimo Är det så ovanligt att sådant händer, hertig Cypriano? Cypriano Jag hoppas verkligen att ni ej har en rättssak mot min son Lorenzo, ty det vore icke acceptabelt, då ert rykte är det fläckfriaste i vårt hov och alla respekterar er för all er långa och prickfria trohet. Därför vill jag veta från er egen mun om ni har någonting att andraga mot honom.

Hieronimo Mot er son Lorenzo? Denne fläckfrie ärbare grand av Spanien? (drar sitt svärd) Vem vågar andraga det minsta emot honom? Visa mig de skurkarna, och jag skall göra räfst bland dem i hederns namn! Låt honom möta mig i enrum mellan fyra ögon och berätta för mig vad man kan ha mot Lorenzo! Så komprometterande rapporter kan blott fabriceras av mina personliga ovänner, som med hatisk förkärlek blott odlar ett personligt hat mot honom! Skulle jag då misstänkas för att ha något klagomål mot honom, han som älskade min son så innerligt? De var ju bästa vänner! Jag beklagar att ett slikt förtal får förekomma. Lorenzo Ädle Hieronimo, jag vet att jag ej någonsin gav er det minsta skäl till klagomål. Hieronimo Jag menar det. Cypriano Då är alltså den saken utagerad. Välkommen, du trogne Hieronimo, till mitt palats, och se det som ditt hem! Och härmed inbjuds du att delta i solenna firandet av bröllopet emellan Balthasar och Bel-Imperia, emellan Portugal och Spanien, vid denna tid i morgon. Visa nu att inga hårda känslor existerar mellan dig, min son och Balthasar med att omfamna dem och ge dem var sin fredskyss. Hieronimo Förvisso, excellens, jag älskar gärna hela världen och ger den min fredligaste omfamning, och särskilt er två, Balthasar och Don Lorenzo, (omfamnar och kysser dem häftigt) på det att det klart må synas att vi är de bästa vänner. Annars vet ju ingen vad all världen går och tänker. Balthasar Jag tackar för din vänskap, Hieronimo. Lorenzo Jag hoppas därmed att eventuella kontroverser och meningsskiljaktigheter i förgången tid må vara glömda. Hieronimo Det vore skamligt om så icke vore. Cypriano Kom, min gode Hieronimo! Idag skall du på min hemställan vara hedersgästen vid vårt hov och i mitt hus. Hieronimo Jag står till ert förfogande att kommendera. (avsides) Den som smeker bara medhårs under enbart fagra ord har redan dig förrått eller skall göra det. (de går ut) Andrea Vakna då för helvete, Venganza! Detta går nu alldeles åt skogen! Venganza Vad går åt dig, stackars man? Är elden lös? Andrea Du sover på din post, Venganza! Nu har Hieronimo gått samman med Lorenzo och tycks svälja äktenskapet mellan min Imperia och Balthasar helt utan vidare! Venganza Du får panik för ingenting. Det är blott ödets mekanismer som så väver sina trådar samman. Lugna dig. Vad sade jag om tålamod? Andrea Men denna harmoni förstör ju alldeles våra planeringar. De dödliga går fräckt i vägen för oss mördade och våra planer. Venganza Har de inte rätt till det? Låt dem försöka. Låt dem hålla på så länge de inbillar sig ha någon framgång. Det går över. De tror att de lyckas och tar skadeglada nöjt hem spelet endast för att då förlora allt i ödets storslam, som är livets enda segrare. Andrea Du menar döden?

Venganza Ja, vad annars? Andrea Men jag kan ej stå ut med att Imperia blir en annans maka. Venganza Skulle hon då bara sörja dig lojalt för resten av sitt liv i jungfruns änkedok och multna bort i förtid som en vissen nunna? Ge henne en chans. Det är ju bara tillfälligt. Du skall få se att det går över. Andrea Jag är nöjd om jag får se det parets bröllopsfest bli dränkt i brudsängs övermått av blod. Venganza Det händer ofta, men i detta fall tror jag att chanserna är ännu större. Ge dig blott till tåls. Den längsta solskensperiod blir även den ofelbart avlöst av det ovälkomnaste oväder. Andrea Jag får lugna ner mig då och ge mig ännu mer till tåls. Venganza Det är det endaste vi döda vålnader kan göra.

Akt IV scen 1. Imperia Hieronimo, ni väcker min förvåning. De tar livet av er son på det mest avskyvärda vis, och ni förlåter dem och samarbetar med dem och välsignar dem. Jag får det ej att gå ihop. Har något slagit slint i hjärnan på er? Hieronimo Oroa er inte, Bel-Imperia. Jag bara jämnar vägen för en plan och den perfekta hämnden. Ingen lockas i en fälla om där ej finns bete utlagt. Imperia Så ni bara hycklar? Hieronimo Nej, det kan ej kallas så. Jag skulle hellre kalla det att falla in i rollen, att naturligt delta i ett rollspel, att helt enkelt spela med i en teater. Imperia Var det så från början? Hieronimo Ack, Imperia, jag bekänner att jag tvivlade i förstone på era uppgifter. Jag trodde ej att det var sanning som ni skrev i er biljett men snarare en fälla. Det ber jag om ursäkt för. När småningom den ena tjänaren efter den andra undanröjdes så förstod jag att ni talat sant, och då begynte min teater. Men jag måste spela nu min roll till slutet, och jag ber er även spela er, ty er roll är fortfarande kanske den viktigaste. Imperia Säg vad jag skall göra, spela, utföra och regissera, och det skall bli mig en glädje att få delta. Hieronimo Planen är nu redan nästan färdig. Men här kommer nu två till av huvudrollerna. (Lorenzo och Balthasar inträder.) Balthasar Vad ser jag, Hieronimo? På intim fot med Bel-Imperia? Hieronimo Vem älskar inte henne? Men, min prins, hon älskar inte mig, ty ni har hennes hjärta. Lorenzo Självklart. Det är bra att du är här, din gamle skojare, ty vi behöver någon hjälp av dig. Hieronimo Berätta.

Lorenzo Kungen efterlyser någon underhållning här vid hovet för det festliga tillfället med så många höga gäster. Ni har ju erfarenhet som diktare och vet en del om hur man sätter upp teater. Ni är nästan diktaren vid hovet, ty det finns ej någon annan. Hieronimo Jag förstår. Vad vill ni jag skall göra? Balthasar Min fars högsta önskan är en riktig pjäs, en sådan som man spelar överallt nu i Europa med passioner, kärlek, svartsjuka, dueller och dramatiska förvecklingar. Hieronimo Har inte verkligheten nog av sådant? Balthasar Jo, men där är man själv involverad. Fördelen med att se sådant på teater är att man då har distans till vad som pågår. Man behöver inte känna sig berörd personligen. Hieronimo Till en teaterpjäs behövs det skådespelare. Jag har en praktfull pjäs som kunde passa. Lorenzo Vad är det för pjäs? Hieronimo Den stora tragedin om Soliman som älskade Perseda. Balthasar Ja, det låter ju exotiskt och romantiskt, just ett sådant ämne som med säkerhet tilltalade min far. Hieronimo Den har tre huvudroller: älskaren, den älskade, och hennes man. De rollerna är alldeles som gjorda för er tre, Lorenzo, Balthasar och Bel-Imperia. Lorenzo Vi skulle alltså själva spela vår teater? Balthasar Varför inte? Jag har uppträtt för min far i Lissabon ett antal gånger i helt skräddarsydda roller. Bel-Imperia Ett romantiskt skådespel kan alltid vara roligt att få delta i. Lorenzo Men kan du sätta upp en pjäs, Hieronimo? Det kräver förarbete, instudering, förberedelse och noggrannaste instruktioner. Hieronimo Skämtar du? Allt är så gott som färdigt. Denna pjäs skrev jag för länge sedan i Toledo där jag arbetade med teater nästan jämt. Jag känner alla hantverkets metoder. Här är era roller färdiga. (delar ut manuskript) Lorenzo Berätta mer om handlingen. Hieronimo Det är en sann historia. Det var en riddare av Rhodos som var gift med den italienska skönheten Perseda, som fick varje man på fall. En som blev alldeles ifrån sig inför henne var sultanen Soliman, som var inbjuden såsom hedersgäst vid bröllopet. Han kunde ej bli fri ifrån sin olyckliga kärlek och avslöjar då för en förtrogen vän sitt plågsamma dilemma. Vännen åtar sig då att på flinkt sätt röja riddaren ur vägen, så att Soliman då får Perseda. Men hon fylls då av ett sådant hat och avsky inför mördaren att hon på bröllopsnatten tar hans liv i sängen. Sedan dödar hon sig själv för att gå fri från straff. Lorenzo Det är ju alldeles förträffligt underbart! Balthasar Vem spelar vem? Hieronimo Det står i era häften. Du, Lorenzo, spelar riddaren av Rhodos. Balthasar är Soliman, och Bel-Imperia är Perseda. Lorenzo Vem gör vännen, som tar livet av mig?

Hieronimo Det gör jag. Balthasar Hur slutar han? Hieronimo Han hänger sig av grämelse för vad han åstadkommit. Lorenzo Det är på min ära en ordentlig tragedi, men vore det ej bättre med en komedi? Hieronimo En komedi är bara flams och trams, som väcker svalt intresse, dålig uppmärksamhet, gäspningar och störande rätt dumma kommentarer. Komedier tar man ej på allvar och betraktas nedlåtande som en ytlighet. En tragedi är däremot en stark upplevelse som väcker känslor och går hem som något minnesvärt. Den ställer livet på sin spets och får folk att fundera. Tragedin är hela världen i ett nötskal. Balthasar Ja, jag föredrar en mäktig tragedi, och det gör även konungen min far. Lorenzo Det avgör saken, och vi har ju materialet färdigt. Imperia Det är heller inte svårt. Hieronimo Då är vi överens. Vi genomför repetitionen redan denna afton, så är saken klar. Balthasar Vi har en märklig tur som har en diktare ibland oss. Lorenzo Ja. Men Hieronimo är känd för att ej någonsin ha misslyckats med att ha löst problem. Imperia Vart hov har sin speciella allt-i-allo, någon trollkarl som kan fixa allt. Hieronimo Jag står till er och hela hovets tjänst i ödmjukhet, högädla herrar. (bugar sig) Lorenzo Tur för oss att han är ödmjuk. Balthasar Då går vi att instudera våra roller. Kom, Imperia! Lorenzo Vi ses i afton, Hieronimo. (de går) Hieronimo Så får vi se en representation av Babylons makabra fall igen på scen, en blodig tragedi, och ve mig om jag inte lyckas med regin! (går)

Scen 2. Trädgården. Isabella Här mördade de käcka grabbarna min son. I detta oskyldiga träd, så grönt och tyst och innerligt jungfruligt, hängde de Horatio, just i denna gren, och stötte dolken i hans underliv, så här, så här, (demonstrerar med sin dolk) och han var bakbunden och kunde ej försvara sig. Var kom den ondskan från? Vem avlade en sådan vämjelig och sjuklig mask i männens hjärnor att de känner sig ibland förpliktade att utföra de vidrigaste mord helt utan motivering, som om de var programmerade och gick i sömnen, eller som om något undermedvetet osynligt, kanske någon vålnad, manade dem till så ärelösa meningslösa dåd? Var det Andrea, Bel-Imperias älskade, som dog i strid, som tände den svartsjukan mot Horatio, att han tvingade Lorenzo och Don Balthasar att avliva min son? Kan döda andar ha en sådan makt? Jag tvivlar på det. Och min make är nu lika och på samma sätt besatt av hämnden, att han ämnar genomföra överlagda mord på hela maffian. Jag vill inte vara med nu längre. Låt mig dö här som min son. Låt mig få lida som Horatio, på det

att jag må göra honom sällskap moderligt och ömt på andra sidan. Jag har längtat dit och ej gjort annat alltsedan han dog. Så tag mig då, o ljuva tysta träd, och låt min tystnad hädanefter bli så evig och ett väsen med din egen. (hänger sig i trädet) Hieronimo (på avstånd) Isabella! Isabella! (kommer ut och ser henne) Nej! Inte du också! Isabella Följ mig, Hieronimo! Jag väntar dig på andra sidan. (stöter med sina sista krafter dolken i sig) Hieronimo Nej! Så får du inte göra! Skona mig! (skär ner henne) För sent. Den dolken träffade för rakt i hjärtat för att det ej skulle brista. Det har brustit långsamt hos dig ända sen Horatio dog, men nu var bristningsgränsen och smärtgränsen nådd. Du kunde inte vänta längre. Så är jag då ensam kvar, men ännu har jag en väg kvar att gå. Man får ej lämna in förrän man fullgjort sina plikter. Jag skall hämnas dig, min Isabella, med vår son, och först därefter är jag fri. (sätter sig och sörjer vaggande och klagande över liket.) Andrea Det blir blott värre hela tiden, och din strategi blott skördar fler oskyldiga för varje dag. Hur kan du bortförklara och försvara detta? Venganza Det var dig hon anklagade för att ha manipulerat Balthasar och odågan Lorenzo. Låg du bakom deras omedvetna handlingar? Andrea Tvärtom. Horatio var min vän. Jag ville bara åt min mördare Don Balthasar. Men alla oskyldigas lik som redan skördats tycks det mig att du har ansvar för. Venganza Skyll ej ifrån dig. Andrea Vem skyller ifrån sig? Venganza Låt oss inte gräla. Ännu äger Hieronimo det sista ordet. Han har ett helt skådespel kvar i sin bakficka att uppföra. Andrea Det slutar väl med fler oskyldiga som mördas eller dödar sig av misstag. Venganza Du är alltför pessimistisk. Jag har ännu gott hopp om en slutlig rättvis sorts uppgörelse. Ge dig till tåls. Andrea Ja, tills alla oskyldiga ligger döda. Venganza Dra ej pessimistiska förhastade slutsatser. Vänta bara.

Akt V scen 1. (Hieronimo öppnar scenen med att dunka bakom ridån på sedvanligt sätt, varefter han kommer ut framför den.) Hieronimo Välkomna, mitt herrskap och ärade publik! Jag hoppas ni ej skall tråkas ut av vår teaterföreställning, som härmed skall visa en unik uppsättning av ett drama ur det verkliga livet: Soliman Paschas olyckliga kärlek till den vackra italienskan Perseda, till vars bröllop med riddar Erasto av Rhodos han var inbjuden. Applådera gärna, och gråt även gärna, ty jag garanterar er, att denna tragedi kunde ha rört ett hjärta av granit till tårar. Upp med ridån! (Ridån går upp.)

Cypriano Vad nu, Hieronimo? Ensam på scenen? Var är dina medspelare? Hieronimo Vi har inte börjat ännu. Jag bara kontrollerar att allting fungerar som sig bör. Det är vi ju skyldiga pjäsförfattarna, som gjort sig besväret med så utförliga instruktioner. Får jag be er förelägga konungen en kopia av hela pjäsen, så att han förstår vad som händer och ej blir alltför chockerad av de realistiska detaljerna. Cypriano Så förtänksamt av er, Hieronimo. Det kommer konungen att uppskatta. Då kan han i lugn och ro förberedas på allt det värsta i förväg och behöver ej frukta obehagliga överraskningar. Hieronimo Det var precis min mening. Får jag be er sedan om en tjänst? Cypriano Javisst. Hieronimo När hovet har passerat genom galleriet, kan ni då sedan kasta ner nyckeln till mig? Cypriano En småsak. (går) Hieronimo Är du redo, Balthasar? En fåtölj med bekväm dyna åt kungen! Balthasar (bär fram en fåtölj med dyna) Här är kungens stol. Hieronimo Utmärkt! Vår scen är Rhodos. Häng upp skylten! Men vad nu? Vad är det med ditt skägg? Balthasar Jag är på väg. Jag har bara hunnit sätta på halva skägget. Hieronimo Gör det helt då innan föreställningen börjar. (Balthasar går.) Här kan vi ej ha något fusk i kväll. Allt måste klaffa rent perfekt, ty annars får vi inga applåder. Var med mig nu, Horatio och Isabella, ty ni är kvällens huvudpersoner för mig fast ni inte syns. Men tids nog skall jag spela fram er. Nu till det viktigaste bakom kulisserna. (försvinner) kungen (med hovet har kommit och tar plats) Nu, min bäste bror av Portugal, skall vi få se ett ödesdrama om sultanen Soliman och hans famösa olyckstragedi. Jag har all pjäsen här, ett praktfullt skådespel, som nu skall framföras av er son och min brorson Don Lorenzo jämte Bel-Imperia, hans syster, morgondagens brud. Portugal Det ser vi fram emot. En aftonunderhållning är ej fel. kungen Det är vår allt-i-allo, marskalk Hieronimo som satt ihop en särskild trupp åt oss idag, och själv har han en roll i spelet även. Portugal Alltså får vi se honom på scen? kungen Här är hela storyn, om du vill insätta dig i handlingen och fuska med att läsa sista sidan innan spelet börjar. Portugal Men det hinner jag ej med. De skall ju genast börja. Cypriano Här framträder nu redan vår prolog. Andrea (skymtar fram med Venganza och Isabella) Ni här, madame? Isabella Jag tog mig ledigt. Detta får vi inte missa. Venganza Vänta bara tills finalen kommer. Hieronimo (framträder) Detta spel är skrivet på ett antal språk, på franska, grekiska, latin, hebreiska och spanska och har även översatts till engelska och italienska, men här framför vi det på ett enda språk som ni förstår. kungen Det tackar vi för, bäste Hieronimo. (till Portugal och Cypriano) Ej alla tar en sådan hänsyn till oskolade åskådare och deras ignorans.

Cypriano Du spänt våra förväntningar till bristningsgränsen genom denna lyckade idé om aftonunderhållning. Hieronimo Ni skall icke bli besvikna. Är ni redo, skådespelare? Låt spelet börja! (Scenen på scenen föreställer Rhodos med sultanen (Balthasar), hans pascha (Hieronimo) och Perseda (Bel-Imperia.) Balthasar Att vi har lyckats inta Rhodos, som härmed är turkiskt, är vi skyldiga vår helige profet Muhammed allt vårt tack och lov och pris och ära för, men Rhodos skönaste belöning är ändå min fru Perseda, vackrast i all världen! kungen Se hur Balthasar er son inlever sig i rollen som en älskare av stora mått! Han spelar Soliman sultanen och förklarar väl sin stormande passion. Portugal Det har väl Bel-Imperia lyckats lära honom redan. Cypriano Ja, han tänker aldrig mer på någon annan. Hieronimo Och vad önskar ni väl mer av denna världen? Balthasar Bara självaste Perseda, som jag älskar mer än hela världen. Men hon har till make den som är min bäste vän, min fosterbror Erasto, ädlast ibland riddarna på Rhodos. (Lorenzo träder in.) kungen Här kommer han, din egen son, Cypriano, men vad var det för en roll han skulle spela? Imperia Välkommen, min make, ädlaste Erasto! Lorenzo Vad gör det att Rhodos gått förlorat om jag blott har dig kvar, ljuvaste Perseda! Du är mer än hela världen! Balthasar Ah, min pascha, här är nu dilemmat: den jag älskar högst är gift med den jag håller högst i ära. Hieronimo Det finns andra riddare av Rhodos. Han är inte oumbärlig. Gör dig av med honom, och Perseda blir din egendom. Balthasar Erasto är min vän, och hon skall aldrig skilja sig från honom. Hieronimo Låt ej Erasto leva för att bli en sorg och börda för sultanen Soliman. Balthasar Jag håller honom högt i ära. Hieronimo Tänk på honom som rival. Då blir han värdelös. Balthasar Det går emot mitt innersta att handla så mot eget samvete. Finns det ej någon annan väg? Hieronimo Det finns det alltid. – Ädlaste Erasto, min sultan och herre Soliman ber framföra sin hälsning, att han har en välgångsönskan för din del. Slit den med hälsan, ty hans önskan levereras bara en gång. (mördar honom med dolk, precis som Lorenzo mördade Horatio) Portugal Mycket illusoriskt. Bel-Imperia Ve mig! Vad är detta? Se, o mäktige sultan, man har här mördat min gemål, den högste riddaren Erasto! kungen Det är uttrycksfullt och realistiskt spelat. Cypriano Ja, man kunde tro man var på en professionell teater. Hieronimo Sörj ej, fagraste prinsessa! Sultan Soliman finns kvar och väntar på er. Imperia Vad vill detta säga?

Balthasar Se min varma öppna famn, min älskade! Jag väntar blott på dig! Din sorg gör dig blott vackrare och mera åtråvärd! Imperia Vad menar du, tyrann? Tog du min älskade av daga med motivet att få överta mig efter honom? Tror du då att du är värd så mycket som hans skugga? Ej ens det! Om du kan mörda för din kärlek måste jag väl böja mig för sådant överväldigande övervåld. Så mottag mig i älskog som du vill, din obetvinglige sultan, men vet, att den du offrar kräver pris för sådant offer. (låtsas gå honom till mötes i en omfamning men stöter ner honom med dolk, precis som Lorenzo stötte ner Horatio.) Därmed är vi kvitt. Låt mig få nu betala skulden för mitt brott och kröna all min sorg med äntlig frihet och befrielse! (stöter dolken i sitt hjärta) Portugal Vilket utspel! Vilka övertygande passioner! Bravo! Hieronimo, den föreställningen har du väl genomfört alldeles suveränt! Hieronimo Men det är inte slut ännu. kungen Men alla är ju döda. Hieronimo Det är det jag menar. Detta var en verklig föreställning genomförd av Bel-Imperia och mig. Nu är de alla döda, alla utom en, som ännu kräver att få spela någon roll. (försvinner bakom kulisserna) Portugal Vad menar han? Cypriano Jag börjar frukta värre skådespel än vad vi har betalat för. Hieronimo (återkommer med Horatios lik) Här är han, min Horatio, mitt skådespels final! Han älskade Imperia, som svarade hans kärlek med att älska honom lika ömt tillbaka. Men sultanen Soliman blev gripen av en obetvinglig åtrå till Imperia, och han var bättre som parti för henne. Därför slaktade Lorenzo denne oskuld, denne älskare och ende son, Don Balthasars beskyddare och värd, som Balthasar entusiastiskt deltog i att offra. Ej blott honom, men hans moder, min gemål, uppsökte även döden för hans skull då hon ej kunde uthärda att sörja värre för var dag, precis som jag. Nu är vi hämnade. Imperia stack som tragedins hjältinna ner den man som vållade sin väns och välgörares död, Horatio, som Bel-Imperia älskade. Själv stack jag ner Lorenzo, den som var min sons direkta mördare, i egenskap av pjäsens pascha. Som ni ser, normalt vid föreställningar så stiger liken upp från golvet när allting är överspelat, men så sker ej här. De ligger alla stilla, ty de är nu alla döda, utom jag, som nu tar avsked för att fullborda mitt värv och följa min gemåls och sons väg in i döden. (rymmer) kungen (reser sig) Stoppa honom! Cypriano Spärra alla utgångar! Portugal Det får ej vara sant! Ett skådespel som mordkomplott i verkligheten! Det var ej teater! Det var en förevisning av reella mord och självmord! kungen Jag beklagar denna gruvliga skandal, min broder, men det kanske än finns hopp att allting endast var teater. Cypriano Mina barn! Vad är det för en dödlig lek ni vågat ge er in i? Portugal Så jag kom den långa vägen hit i hopp om att få se min sons befrielse och bröllop, men fick bara se honom bli dödad inför allas öppna ögon! Det kan jag blott kalla det mest oerhörda tänkbara bedrägeri! (vakter och soldater inkommer)

kungen Har ni infångat Hieronimo? soldat Han lyckades att komma undan. När vi äntligen kom fram till honom var han redan död. kungen Ett skändligt skådespel av alltför många lik, och både Portugal och Spanien finner sig nu utan tronarvingar! Cypriano Ack, jag varnade min son, men han var för fanatisk för att ta reson! Portugal Jag reser hem, tar med mig min sons lik och ägnar resten av mitt liv åt att begrava honom och mitt eget liv i sorg. kungen Vi kan ej uttrycka hur ledsna vi är över detta. Portugal Sörj ditt Spanien, så skall jag begråta Portugal. Cypriano Det är för mycket! Båda mina barn! Venganza Så slutar allt i gråt och tandagnisslan. Är ni nöjd nu, Isabella? Är du hämnad nu, Andrea? Andrea Du har gjort det alltför bra. Jag ville ej Imperia något ont. Hon kunde ha fått leva. Venganza Med sin sorg? Hon hör till oss. Här kommer hon och några andra. Imperia Får jag äntligen omsluta min Andrea? Andrea Älskade! Här möts vi var vi aldrig kan bli lyckliga! Imperia Det finns ett annat liv. Hieronimo (inkommer med Isabella) Vad tyckte ni om skådespelet? Venganza De blev inte glada, de som överlevde. Hieronimo Det var inte heller meningen. Horatio De lyckliga är alla döda. Imperia Käraste Horatio! (omfamnar honom) Horatio Ja, här är jag, men du tillhör din Andrea, som du alltid gjorde, och jag borde ej ha trampat in i tomrummet du hade efter honom. Imperia Men jag inbjöd dig. Och här kan jag nu älska er fritt båda två. Hieronimo Så är familjen nu förenad. Misstyck icke detta bloddrypande skådespel, ty det var ej teater. Sådant händer varje dag och var blott något av en bild av verkligheten. Horatio Ingen är så farlig att avrätta som en oskyldig, ty han skall icke tiga stilla efter döden. Andrea Du har fått ditt skådespel, Venganza. Vi är nöjda och kan nu gå hem. Venganza Det kommer flera. Detta här var bara början. (Exeunt.)

Slut.

(Virhamn 17.6.2002)

Arden av Feversham socialrealistiskt renässansdrama från Canterbury

i översättning och bearbetning av Christian Lanciai (2001)

Personerna : Arden Alice, hans hustru Franklin, hans vän Mosbie, Alices älskare Adam Fowl, värd på Gyllne Liljan Michael, stallpojke Clarke, målare Susanna, hans käresta, Mosbies syster Dick Greene, ruinerad bonde Bradshaw, skummis Svarte Will Shakebag en lärpojke Lord Cheiny en färjkarl Dick Reede en sjöman Fevershams borgmästare en vakt

Handlingen utspelar sig i Feversham, i London och där emellan år 1550.

Arden av Feversham Akt I scen 1. Ardens hus. Franklin Men vad har du väl att klaga på, Arden? Godset är ditt! Hertigen har ju med kungens eget bifall skänkt dig alla godsen som lydde under klostret Feversham! Tacka gamle kungen och hans plundring av kyrkan för det! Nu har din familj något att leva av för evärdliga tider! Arden Det är inte det som bekymrar mig, Franklin. Min fru vänsterprasslar. Franklin Med vem då? Arden Med den där böveln Mosbie! Jag har sett på hans eget finger den bröllopsring som Alice fick av mig genom prästen! Franklin Men det är ju inte hederligt. Arden Nej, det är det det inte är! Franklin Då förstår jag att du är så nedstämd. Hur kan en trogen kristen bete sig så? Men trösta dig, min vän. Det är ju knappast sällsynt att kvinnor är bedrägliga och falska. Det är faktiskt numera regeln. En trogen hustru är ett sällsynt undantag som världen vägrar tro på. Arden Men hur kunde hon falla för en sådan? Det fattar jag inte. Franklin Vad är han då? Arden En simpel lappskräddare! Franklin Men hur har han kunnat komma åt din fru? Arden Den hala ålen har lyckats nästla sig in i lord Cliffords gunst och går nu klädd i sidenkläder och tror på så sätt han kan lura hela världen! Franklin Det är ju fräckt och rent ut sagt försmädligt. Arden Ja, det är just vad det är! Franklin Vad tänker du göra åt saken? Arden Hänga honom, naturligtvis! Jag ska binda honom fast vid min hustrus säng och där hudflänga honom tills benen spretar ut och sedan stycka honom i hundra tusen delar, så att han får flämta sig till döds helt naken drypande av eget blod! Hans dödskamp skall jag sedan förlänga så länge som möjligt! Franklin Du måtte då verkligen älska henne. Arden Det tror fan det! Franklin Men tro mig, käre vän, det bästa vapnet mot kvinnor är mildhet och tolerans. Låtsas om att du intet vet och kom med mig till London. Så börjar hon strax sakna dig, och så får du henne tillbaka. Arden Tror du det? Franklin Jag tror att det är värt ett försök. Motsatsen gör endast skadan värre. Om du förebrår henne för hennes otrohet så bara eggas hon till värre otrohet. Vad du än gör, så visa aldrig tecken på svartsjuka. Arden Jag tror du vet vad du talar om. Jag ska våga försöket. (ropar) Alice! Alice (kommer in) Ja, min make? Så tidigt uppe? Du lämnade min säng förrän jag vaknat.

Arden Du ropade på Mosbie i sömnen. Vad drömmer du om Mosbie för? Alice Rår man då för vad man drömmer? Kan man själv ordinera sina drömmar? Arden Men du famnade mig i sömnen medan du hela tiden med begärelse upprepade 'Mosbie'! Var det då bara Mosbie du begärde när du famnade mig? Alice Du måste ha drömt själv. I våra drömmar är vi alla offer för oreglerbara fantasier. Franklin Driv inte saken hårdare, Arden. Ingen kan hållas ansvarig för vad hon drömmer. Arden Nej, det är väl så. Alice Nu vet jag! Vi pratade ju om Mosbie härom kvällen! Naturligtvis kom drömmen därifrån! Franklin Javisst, så var det. Jag minns det själv hur Mosbie nämndes härom kvällen. Arden Så var det säkert. Hustru, jag vet hur högt du älskar mig. Det räcker för mig. Vad du sedan drömmer spelar ingen roll. Alice Naturligtvis. Arden Men det var inte det jag ville med dig om. Jag måste resa till London. Alice Till London! Hur länge då? Arden Bara så länge mina affärer kräver det. Franklin Högst en månad. Alice En månad? Ack, så länge! Du dödar mig! Jag ber dig för min skull! Uppskjut din avresa en dag eller två! Arden Det går inte. Alice Du dödar mig annars! Arden Jag kommer tillbaka så fort jag kan. Du vet att jag inte kan vara länge borta ifrån dig. Fixa nu min frukost, så beger vi oss sedan. Kom, Franklin, så går vi till hamnen och kollar att mina varor lossas som de ska. (stiger upp och går med Franklin) Alice (ensam) En hel månads frihet! Vilket ljuvligt budskap! Ack , ni gudar, kasta av min man från hästen, låt honom bli överfallen av lömska stråtrövare och begraven djupare under jorden än vad någon kan finna honom! Mosbie! Jag älskar bara dig, och du är det enda i livet jag åstundar! Äktenskap är bara ord och ytliga förbindelser. (Adam från Gyllne Liljan kommer.) Här kommer Adam från Den Gyllne Liljan! Jag hoppas verkligen han har nyheter till mig från min älskling. – Hur är det, Adam? Har du något bud till mig? Du kan tala helt öppet. Min man är inte hemma. Adam Jag har hälsningar till er från Mosbie, som är i staden. Alice Ack, vad säger han? Adam Under inga som helst omständigheter får ni besöka honom. Alice Men vad menar han? Adam Och ej heller låtsas om hans ankomst. Alice Gode Gud! Är han då ond på mig? Adam Det kan jag inte säga. Men han verkar nedstämd. Alice Men jag måste se honom. Det är omöjligt att leva annars. Ni kan inte förbjuda mig!

Adam Jag har framfört mitt budskap. Blir ni ond är det bäst att jag går. Alice Nej, vänta! Fråga honom varför han är ond på mig. Se, här är en gåva till honom från mig. Det är två tärningar av silver. Vi ofta spelat med dem om kyssar, så att vem som än förlorade blev det alltid vinst för båda. – Bed honom komma förbi i morgon. Min man är i London, så det är ingen fara. Han kan bara stanna för utbyte av artigheter. Adam Jag skall framföra vad ni har sagt. (tar tärningarna och går.) Alice Ja, gör det. Jag vet att han bara fruktar min man och våra grannars skvaller, men det skall han slippa behöva göra i fortsättningen, ty min odräglige man skall dö, om jag så själv skall behöva ombesörja saken. (Michael passerar.) Michael, vad gör du här? Michael Jag skulle hämta husbondens häst. Alice Javisst ja. Du glömmer väl inte ditt löfte? Michael Han skall vara död inom en vecka. Alice Det låter höra sig! Här har du min hand. Så fort han är död skall du få Mosbies syster. Michael Men jag har hört att målarmästarn också är ute efter henne. Han har till och med skrutit om att hon är hans. Alice Tomt skvaller bara! Michael Han lär ha förplägat henne med verser som fått hennes hjärta att fyllas av griller. Men jag ska skicka henne ett brev från London som ska få hennes innersta att brinna! Alice Ja, gör du det, men överdriv inte! Susanna är ju din på förhand. Michael Står ni bara vid ert löfte kan ni lita på att jag skall expediera er man. Jag är då er lydig vad ni än säger. Alice Det är allt vad jag begär. Men gör ej något oförsiktigt. Michael Även om jag åker fast skall jag aldrig bekänna att jag gjorde det på order av er, och Susanna kan då som jungfru be mig fri från galgen. Alice Du skall aldrig åka fast! Det garanterar jag. Michael Men säg Susanna, nådig frun, att jag är värd minst tio målarmästare! Och om jag sedan skaffar min äldre bror ur vägen övertar jag Boctons gård, och så har vi det väl förspänt för hela livet. Sådant är värt tagandet av vilka risker som helst! (Mosbie anländer.) Alice Här kommer Mosbie. Gå nu, Michael. Gör din plikt, och minns att dina uppdrag är privata och ytterst hemliga. Michael Naturligtvis. (går) Alice Mosbie! Min älskade! Mosbie Vi kan inte tala med varandra nu. Alice Vad är på tok? Du har ingenting att frukta. Mosbie Var är din man? Alice Nere vid floden för att se om sina laster. Mosbie Jag hoppas han förblir borta. Och dig ber jag att aldrig mer komma nära mig.

Alice Är detta den kärlek du svurit mig? Har jag då förverkat min ära förgäves? Har du glömt hur vi i nattens dunkel intimt planerade min makes död blott för vår kärleks skull? Är du så hjärtlös i din trolöshet? Försvinn då, och kom aldrig mera nära mig! Mosbie Ack, då är det sant vad alla säger. En kvinnas kärlek är en nattfjärils självantändning vid ljuset: som blixten är den över i samma ögonblick den tänds. Jag ville bara pröva dig. Ack, varför kunde du ej bestå mitt prov? Alice När var jag någonsin falsk? Vad hade jag begått, att jag måste prövas? Mosbie Ack, förlåt mig. Då man älskar är man svartsjuk. Alice Allt är dig förlåtet, ty jag älskar dig och lyssnar gärna till sirenens sång, som jag väl vet att leder mig mot undergången. Mosbie Måla inte fan på väggen, Alice. Världen må förgås, man jag ska nog se till att vi inte gör det. Alice Nu känner jag igen dig. Du är en man, i motsats till min man, som bara tänker på sitt guld och på att odla sin girighet. Nu lossar han sina varor i hamnen, med all den rikedom som skall bli din, men sedan beger han sig till London tillsammans med den dumme nollan Franklin. Mosbie Om du nu bara lyder mig, så skall han ej komma tillbaka därifrån. Alice Ack, om det vore så väl! Mosbie Hör på mig nu! Jag känner en målare som kan blanda gifter så att intet spår blir kvar därav. Alice Vad är det för en målare? Mosbie Han heter Clarke och bor i närheten. Där är han ju! Hej, Clarke! Kom in! Clarke (inträder) Vad är det? Mosbie Vi kan väl lita på dig? Clarke Givetvis, men på ett villkor. Ni har en syster, Mosbie, som jag älskar. Jag gör vad som helst för er, om bara hon blir min. Mosbie Det kan vi väl gå med på? Du är en man så god som någon man. Här är min hand på den uppgörelsen. Clarke Då står min konst, mitt liv, mitt allt till er tjänst. (de skakar hand på saken.) Alice Men det viktigaste av allt är att ni kan tiga! Mosbie Jag känner honom. Han är insatt i problemet. Clarke Ja, jag vet allt mycket väl. Ni har en man som ni vill bli av med. Det kallar jag det tappraste ädelmod, ty hellre vågar ni livet för en man ni älskar än att ni lever med en man som är er en belastning. Det kallar jag sann kärlek. Jag gjorde samma sak för min Susanna, om det behövdes. Alice Jag gör det bara för att jag har inget val. Jag lät minsann min man få leva vidare om han blott lät mig ha min Mosbie, men eftersom han är svartsjuk och sticker näsan i blöt i mina privata affärer går det inte längre. Som han bäddar får han ligga. Mosbie Vad föreslår du för gift? Jag vet att du har en riklig repertoar. Clarke Minsann. (tar fram en liten flaska) En droppe av det här i något som han äter eller dricker, och han är inom en timme stendöd.

Mosbie Alice Mosbie Clarke

Det låter höra sig. Det kallar jag kalas. Och sedan blir det fest för dig och din Susanna. Jag skall generöst bestå min systers hemgift. Då är allting ordnat. Men jag ser er man. Då är det bäst jag går. (Arden och Franklin kommer tillbaka.) Alice Men här kommer ju min man som på beställning! Då kan ni ju fråga honom själv, herr Mosbie! Mosbie Herr Arden, när jag var i London tillbjöds jag, jag vet ej med vad rätt, det klostergods som kungen lär ha givit er. Den man som bjöd mig godset var en Mister Greene i tjänst hos Tony Ager. Därför frågar jag er nu: har någon annan rättighet till klostergodset, eller är det enbart ert? Arden Det tillhör bara mig, och det har jag vår konungs egen fullmakt på. Men jag behöver även fullmakt för min hustru. Men vad angår saken er? Alice, min frukost! Jag har bråttom nu och måste resa genast. Och vad gör ni här allena med min hustru? Hon får inte umgås med så nedrigt pack som du. Mosbie Jag sökte inte henne utan er och undanber mig era insinuanta skymfer. Arden Vill du slåss, din falska slyngel? Franklin Mina herrar, inget bråk! Ni är i sällskap av en dam! Arden Din inbilska uppkomling! Du är bara skräddare och får ej bära värja enligt lag. Den här tar jag nu hand om. (tar Mosbies värja) Pallra dig iväg nu till din sax och dina nålar! Nästa gång jag ser dig här, din eländiga sol-och-vårare, så skall jag skära båda benen utom halsen av dig! Mosbie Jag tar Gud till vittne, Arden, att ni här har förolämpat mig! Arden Ja, gör dig bara löjlig i mitt hus inför publik. Det skall de skratta åt, din ärkefjant till skränfock! Mosbie Jag har icke velat komma åt er hustru, Arden, det försäkrar jag! Jag visade mig svag för henne en gång, ja, det medger jag, men det gick över, och om jag besöker er igen så är det endast för min systers skull, som ju är hennes tärna. Hennes välgång önskar jag och även er, och Gud må straffa mig med eviga hemsökelser om jag ens kommer nära möjligheten till att kränka hennes ära eller er. Arden Min vän, förlåt mig. Din vältalighet har övertygat mig, och jag tar allt tillbaka. Glöm allt vad jag sagt till dig, och låt oss vara vänner. Franklin Detta gillar jag: försoning och diplomati, välvilja över alla gränser! Så skall alla relationer skötas. Men, för säkerhetens skull, jag ber er, Mosbie, undvik detta hus framdeles, så att onda tungor ej på nytt må finna näring för förtal och lögner. Arden Nej, tvärtom, min käre Mosbie! Kom hit och känn dig som hemma! Du kan komma hit så ofta som du vill. Jag är ju bortrest nu till London på en månad. Varför kommer du ej hit och bor här under tiden? Alice (kommer in med maten) Maten kallnar, käre make. Ät ordentligt nu. Arden Herr Mosbie, vill du inte slå dig ner och dela denna måltid med mig? Mosbie Jag kan hålla sällskap men ej mer, ty jag är inte hungrig. Arden Skyll dig själv då. (äter av soppan) Har du sett till Michael, hustru? Skötte han om hästarna?

Alice Javisst. Men varför vill du inte äta? Smakar inte soppan? Arden Här är någon vidrig bismak som ej stämmer. Har du lagat soppan själv? Alice Javisst, och det är bara därför som du inte tycker om den. (slår ut den) Aldrig kan jag göra något som behagar dig! Alltid skall du gräla, kritisera, vara sur och negativ! Du kunde lika gärna ha anklagat mig för att ha blandat gift i soppan! Vad jag än gör blir du misstänksam och tror du bara ont om mig! Anklaga mig då genast! Har du någonsin sett mig ge Mosbie här en kyss av annat slag än bara som en hälsning? Fram nu med bevisen, om du äger några! Mosbie Fru Alice, ni kränker mig och honom med ett sådant grundlöst raseri! Er man är inte svartsjuk! Arden Snälla hustru, bara för att jag ej har aptit behöver du väl inte gå bärsärkargång av sanslös hysteri! Min gode Franklin, ge mig lite mitridat, så går mitt lilla onda över. Franklin Varsågod. Och låt oss sedan snarast sitta upp till häst och komma någon gång iväg! Arden Precis! Alice Låt mig få smaka själv av soppan! Låt mig få bevisa för dig att jag aldrig haft en tanke på att hälla gift i den! Jag önskar verkligen den var fylld till bredden med allt möjligt gift, så att jag kunde dö! Att du kan plåga så en stackars hustru med så gruvliga misstankar! Arden Men, min käraste, var fick du det ifrån? Ej har jag misstänkt dig det minsta! Och den goda soppan har du slagit ut på golvet. Alice Jaså, den är god nu, när du inte mer får äta den! Arden Ack, börja inte nu igen! Alice Och om du vågar misstro mig, så skall Gud straffa dig, ty aldrig har en hustru älskat så sin make som jag alltid varit trogen dig. Arden Jag tror dig. Sluta upp nu. Snart får du mig till att gråta. Franklin Men vad tjänar dessa scener till? Kom, låt oss ge oss av! Alice Låt mig få följa med, så han kan resa i min famn. Arden Det gör mig ont, min käraste, men jag får nog bege mig utan dig. Alice Ack, du reser bort och lämnar mig allena! Stanna, om du älskar mig! Men om du har så viktiga affärer, res då, stanna borta, och jag skall dig sörja som en död. Men skriv då brev till mig åtminstone, varenda vecka, ja, varenda dag, om du ej vill att jag skall dö av sorg. Arden Vad har man gjort för att förtjäna en så idealisk hustru? Ja, mitt hjärta, jag skall skriva varje dag till dig, så att du drunknar i de floder av korrespondens som jag skall skicka dig. Alice Farväl då, dyre make. Tag väl hand om honom, Franklin, och se till att du för honom välbehållen hem igen. (kysser honom) Franklin Men om han sölar är det inte mitt fel. Minns ditt löfte, Mosbie! Håll dig nu i skinnet! Mosbie Självklart. Han har ingen grund för någon svartsjuk misstro.

Arden Hej, min vän, du har mitt fullaste förtroende för alltid. Kom nu, Michael. Låt oss gå. Och tänk på mig nu, Mosbie, som din bästa vän. (går med Franklin och Michael.) Alice (andas ut) Puh! Äntligen! Jag trodde aldrig att han skulle gå! Men märkte du hur väl jag spelade min roll? Mosbie Du gjorde saken nästan alldeles för bra. Men vilken klåpare och skurk var icke den där målaren! Vad var det för ett gift han gav oss? Lyckopiller? Alice Vilken bluff och misslyckad bedragare! Hans gift skulle ha varit smaklöst och omärkligt! Men min knöl till man fick genast ettersmak och vägrade att smaka mera, medan han förblev helt opåverkad av den så uttryckligt garanterat dödliga dekokten! Mosbie Ja, det var ett grundligt fiasko. Alice Men min man är borta nu, och vi är här. Mosbie Men jag har svurit nu att aldrig eftersträva mer din gunst så länge han är kvar i livet. Alice Vad är eder? Bara lösa ord! Jag svor en trohetsed vid altaret till min ohängde man, och ingenting har blivit mig så värdelöst och löjligt som den eden. Löften äro vindar och blott väderlek, som blåser åt ett håll den ena dagen blott för att den följande bortblåsa allt som varit förut. Mosbie Ändå avser jag att hålla vad jag lovat. Alice Gör du det! Det innebär, att du är fri att älska mig så fort som han är död. Den soppan och dess gift var bara trams som gick åt helvete. Men det finns andra medel och metoder, eller hur? Hur många blir ej dagligen nedstuckna eller klubbade ihjäl på Londons krogar? Vi kan arrangera någon lämplig olyckshändelse i ett skumt hörn av någon krog som vi har lockat honom till.... (Greene kommer.) Mosbie Vem är det där? Är du bekant med honom? Alice Ja, jag tror att han kan bli det rätta instrumentet för oss. Lämna mig på tu man hand med honom. Jag skall fixa någonting. (Mosbie går.) Greene Jag hörde att er man tyvärr är bortrest i affärer. Alice Kanske jag kan stå till tjänst i stället? Greene Kanske det. Jag söker endast ren information. Alice Då kan jag säkert hjälpa. Greene Jag har hört att er lagvigde man för någon tid sen genom kunglig överlåtelse fick egendomar förut tillhöriga klostret Feversham. Men andra har fått rätt till egendomen före honom. Han har stulit den och det för våra ögon. Säg, min fru, har han fått kunglig lagfart på den egendomen? Alice Ja, det stämmer. Alla övriga arrenden på de ägorna har ingen giltighet nu längre. Greene I så fall berövar han mig mitt livs levebröd, ty jag har satsat allt jag hade på de ägorna när jag var arrendator. Om han så med hänsynslöshet odlar sin morbida girighet, som tvingar hederligt och arbetande folk till tiggarstaven, så ber jag er hälsa honom att vi tänker hämnas och på sådant sätt att han skall ångra denna sitt livs fulaste affär!

Alice Jag vet ej någonting om denna sak men framför mitt beklagande. Om han gör så mot andra kan ni kanske tänka er hur han behandlar mig. Greene Ni menar inte att han malträterar er, sin egen hustru, som är kommen av så god familj, omvittnad och högt respekterad över hela Kent! Alice Jag ber er icke föra saken vidare, men om jag för er kunde bikta mig, så fick ni inblickar i en vivörs brutala tyranni. Om han ej smädar mig, anklagar mig för oerhörda och absurda brott och tror om mig det värsta, så slår han mig gul och blå för att därpå slå runt i London bland prostituerade och annat löst folk medan han försöker engagera lejda mördare till att besöka mig privat och göra av med mig.... Greene Men det är inte klokt! Hur får en sådan lymmel hållas? Varje år han lever är ett år för länge! Mycket trodde jag den skurken skyldig till, men aldrig sådana gränslösa nedrigheter! Tänk! Och han far runt med en så ren och klanderfri fasad! Han gör affärer som gör honom mera respekterad än varenda adelsman i Kent! Den skurken! Och en sådan skall gå ohängd genom livet! Det är inte rättvist! Men vi är ett antal som har anledning att krydda räkningar åt honom. Han har lurat många och ej blott misshandlat er. Jag tror, min fru, att Gud har sänt mig hit till er för att befria er från detta helvete och äktenskap med denne grymme skurk till man. Jag skall ha gåvobrevet till den egendomen, och mitt pris skall bli ej mera än vad han förtjänar! Alice Ni tycks mena allvar. Greene Gud vet, att jag avstår hellre från mitt liv än från mitt livsverk i den egendomen! Alice Men ni kan ej så ta lagen godtyckligt i era händer. Det är för riskabelt. Jag vill komma med ett säkrare förslag. Här har ni tio pund. För det kan ni nog finna er en villig skumraskmördare, som utför jobbet åt er. Sedan när min man är säkert död, så lovar jag er tjugo extra pund plus egendomen som bestulits er. Greene Det låter alltför bra för att helt övertyga mig. Vad ger ni mig för tecken? Vilken garanti? Alice Jag kan ej ge er annat än mitt hedersord. Här är min hand, och med den andra (höjer den) svär jag eden att stå vid mitt ord. Greene Då tar jag villigt er på orden och i handen. (fattar hennes hand) Jag far genast ner till London. När jag återkommer är han död. Alice Det tackar jag er för. Min tacksamhet skall vara utan gränser. Greene Ni kan redan lugnt betrakta ärendet som genomfört. (går) Alice Jag önskar honom lycka till som utför dådet, vem det än må vara. Må Gud hålla mördarhanden stadig när den stöter till mot målet! – Men här kommer Clarke och Mosbie. Nu får vi väl höra hur den klåparen till målare tog fel och sumpade sin heliga mission. Mosbie Hur gick det, Alice? Alice Goda nyheter. Vi har en man på väg mot London. Mosbie Det kan vi ta senare. Men vår vän målaren här vill nu genast veta hur du nu har övertalat syster min att gifta sig med honom. Alice Han har inte uppfyllt sina plikter. Och han kan väl fria själv. Clarke Jag gav er giftet! Gjorde ni ej bruk av det?

Alice Min make vägrade att äta av den beska medicinen. Clarke Ja, då får vi göra om det. Men jag tar er på ert ord och går nu genast att själv fria till Susanna. (går) Mosbie Nå, hur gick det? Alice Mannen var Dick Greene, du vet, som Arden lurade på klostergodsen. Han om någon har nu skäl att ta ut hämnd på Arden, och jag lyckades fördubbla skälen! Jag gav honom tio pund att leja någon billig mördare att effektivt förpassa Arden till en sämre värld, och lovade vår ängel tjugo extra utom ägorna när uppdraget var färdigt. Han har redan rest till London. Mosbie Oförsiktigt! Du ger första bästa dräng och arge amatör i London tio pund att trampa i klaveret med och blotta oss för världen! Kunde du ej ha skött saken mer diskret? Alice Han verkade fullkomligt hederlig. Mosbie Ja, vad du gjort kan inte göras ogjort. Vi kan bara önska honom lycka till och hoppas att han inte genast super upp sitt kapital i London och så glömmer hela saken. Alice Men jag känner honom. Han är gudlig och högt prisad för sin fromhet. Mosbie Ja, jag hoppas du har rätt. Men annars finns det ju alternativ. (Clarke och Susanna kommer in.) Alice Nå, Clarke? Har jag lagt ordet väl för dig hos kyskhetens Susanna? Clarke Ja tack, ni har lyckats bra. Mosbie Så det blir bröllop av? Clarke Ja, var så säker! Hon har tackat ja. Alice Se så hon rodnar! Clarke Hon är bara blyg. Mosbie Så syster, det behagar dig att få din målare till man? Susanna Det kommer an på dig. Om du godkänner saken kommer jag ej med protester. Mosbie Jag godkänner saken, men då måste målarn också fullborda sin uppgift. Clarke Jag gör vad du vill. Säg bara till. Mosbie Jag vet att du kan konsten att så preparera krucifix, att den som får det i sin hand omedelbart blir omtöcknad och dör. Jag ber dig producera just ett sådant heligt krucifix. Clarke Och vem skall få det? Mosbie Det är vår sak. Alice Ja, det ombesörjer vi. Clarke Det kan ta tid. Mosbie Hur länge? Clarke Tio dagar. Mosbie Tio dagars leveranstid? Alice Gör det bara säkert, så att resultatet garanterat inte uteblir. Clarke Jag kan min konst att göra heligare krucifix än någon annan. Mosbie Gå då till ditt hedervärda hantverk, så går vi till vårt.

(Clarke går med Susanna.) Jag tror att vi kan lugnt betrakta din gemål som död. Alice Du menar, att du redan kan ge avkall på din ed och bruka mig som äkta man i stället för den som skall mördas? Mosbie Vi har säkra kort nu. För var dag som Arden överlever gillras fler och dödligare fällor och får han fler mördare efter sig. Alice Bruka mig då som min man. Mitt hjärtas herre är ock husets herre. (de går.)

Akt II scen 1. En skum krog i London. (Greene och Bradshaw sitter vid ett bord med var sitt stop öl.) Bradshaw Det är lätt att få folk mördade i dessa dagar. Man kan i princip hyra vem som helst. Greene Åja, så enkelt är det väl ändå inte. Bradshaw Det är klart, att vill man vara säker på sin sak, så ska man inte engagera någon jungfru. (Will och Shakebag kommer in på krogen.) Greene Självklart inte. Men helst ska priset vara rimligt. Bradshaw Ser du de där båda? Greene Javisst. De ser ruskiga ut. Känner du dem? Bradshaw Den ene är Will, ett av de värsta rötäggen på hela jorden. Den andra känner jag inte, men han måste vara av samma sort. Will och jag var krigskamrater vid Boulogne, där han bedrev sådana puts att han satte skräck i hela regementet. Han kallas Svarte Will, och ger du honom bara den minsta slant mördar han åt dig vem som helst. Greene Det låter bra. Det är just en sådan man jag söker. Will (kommer fram till dem) Hej Bradshaw, din gamle genomruttne ärkefan! Vad gör du här så tidigt? Bradshaw Tala inte till mig, Will. Din bekantskap sade jag upp för länge sedan. Will Men Bradshaw, vi var ju polare i Boulogne och kamperade tillsammans! Har du glömt alla våra glada krigsminnen, lyckliga bataljer och sjöslag som förenar kamrater för livet ända in i döden! (dunkar honom kraftigt i ryggen) Bradshaw Lämna oss i fred, Will. Will Då var du inte så stursk, när du var bara legoknekt och jag korpral! Då för tiden var du glad och bad mig om att få vara med på våra glada upptåg! Minns du hur jag stal den där halva oxen från marketentaren och bjöd hela kompaniet? Det var glada dagar det! Nu är du stursk för att du blivit guldsmed och fått ihop till tre silvertallrikar i boden! Är du så mallig och omänsklig bara för att du blivit etablerad? Bradshaw Jag har lämnat alla skurkstreck bakom mig, Will. Will Kallar du det skurkstreck att arbeta för brödfödan så att skurkarna går åt medan de gladare sällarna klarar sig? Du är orättvis, Bradshaw! Fastän du är så brassig skulle jag gärna dela min pung med dig över några drinkar om det inte var så

att jag var i sällskap redan. Men vad håller du på med när du är i farten så tidigt, och vem är din polare? Bradshaw Du kanske kan hjälpa mig. Jag har en grej på gång i London. Det här är min vän Greene från Feversham. Will Vad är det för grej? Bradshaw Jag kom för en tid sedan över en silverpjäs billigt som visade sig vara stulen från en lord, som nu vill se mig hängd för att pjäsen påträffats hos mig. Nu måste jag få fast tjuven. Annars är jag såld. Will Vet du vem tjuven var? Bradshaw En mager skurk med krokig näsa, djupa rynkor i sin panna, hålögd och förhärjad, utmärglad av sprit och missbruk, lockig med långt hår som hängde ner i stripor över ansiktet med dess ursinnigt galna ögon.... Will Hur var sloken klädd? Bradshaw I slitna kläder med hål överallt, trådslitna byxor, lappar överallt som ändå släppte fram armbågar, knäskålar och tår igenom färska hål, men med oräkneliga fickor innanför. Han var en vandrande professionell tjuvgömma. Will Shakebag, kom här! Minns du när vi satt i Sittingburn och jag slog halsen av ett par buteljer, vi festade så att jag sedan med en knölpåk slog in skallen på en kypare som kom med förolämpningar mot oss för att han ville ha oss ut? Shakebag Visst minns jag det. Will Vi hade silver som vi köpt som vi betalade den salta räkningen till sista pennyn med. (till Bradshaw) Vad ger du för den karlens namn som sålde silvret till oss? Bradshaw Vem var det, gode Will? Will Jag vet nog vem det var. Det var Jack Fittan, ingen annan. Och han är precis så lurvig som du nyss beskrev din polare, som sålde dig ditt stulna silver. Bradshaw Och var är han nu? Hur kan jag finna honom? Will Fittan sitter nu i fängelse och väntar där på domen för en häststöld. Bradshaw Det var goda nyheter! Nu känner jag mig genast gladare. Då anger jag den boven för den arge lorden, så är saken klar. Jag lämnar er, herr Greene, ty nu har jag fått bråttom. Greene Vill du bara lämna detta brev till Alice Arden när du far igenom Feversham? Bradshaw Så gärna. Här, min gamle kompis Will, en slant med tack för hjälpen! (ger Will en peng) Will Tack för det! Där ser du! Gamla veteraner från det franska kriget i kanalen kan ej sluta vara vänner hur förbannat hederliga de än krampaktigt försöker bli. Och till din ära, Bradshaw, skall jag aldrig dricka någon droppe vatten förrän denna slant är utsupen till sista droppen! Kom nu, Shakebag, till affärerna och spriten! Greene Nej, jag ber er, gode herrar, stanna något ögonblick! Jag kanske kan ha användning för er, om ni vill tjäna tjugo pengar. Will Tjugo pengar? Det var ingen dålig summa! Du kan få din egen farsa mördad för den slanten, om du önskar ärva honom! Vi gör bara snygga jobb! Vi expedierar till på köpet alla vittnen!

Shakebag Ja, säg bara till om du vill fixa morsan samtidigt med alla dina syskon eller hela släkten! Greene Sannerligen, ni ger intryck av att vara hederliga och pålitligheten själv! Vi ska nog komma överens med vinst för alla parter! Will Fram med budet! Greene Känner ni till Arden, ägare till Feversham? Shakebag En dumdryg, självgod, uppblåst och besvärlig girigbuk. Greene Han har snuvat mig på hela egendomen som tillhörde klostret Feversham, och det vill jag ha hämnd för och betalt för! Inget mindre kan nu tillfredsställa mig än knölens likvidering! Shakebag Var är pengarna? Greene Jag har dem här! (sätter fram en penningpåse) Jag önskar deponera dem i skurkens eget blod! Will Du har nu redan deponerat dem i helvetet. Ro hit med dem, och det skall bli min sport att sticka ner den idioten när han står och pissar mot en vägg. Du kan betrakta honom lugnt som redan död. Shakebag Var finns han? Greene Han är här i London nu och bor på Aldgate Street. Shakebag Han kan ej vara dödare när jag och Will fördömt hans själ i förväg till en evig död i helvetet. Han har satt sina rosor och är färdig. Greene Tio pund är här i pungen. När han kolat av så får ni tjugo till. Will Du får det till att kittla angenämt i mina fingrar. Vi förstår varandra. Ack, om blott man hade jobb av det här slaget året om! Det skulle vi förtjäna, ty vårt hantverk är ju både hederligt och nyttigt – vi gör bara av med vedervärdiga omänskliga och fula idioter som blott jävlas med sin omvärld. Vid min själ, vårt yrke borde absolut legaliseras! Och jag skulle då bli exemplarisk ledare och pappa för det skråets organisation! Nu föreslår jag att vi döper jobbet och kontraktet i en kanna sekt! Vad sägs om det? Shakebag Ej något avtal giltigt är förrän man supit till det. Greene Låt mig bjuda. Will Skål! Då är vi överens! Hit med en kanna sekt om inte två! (De serveras och super till.)

Scen 2. Vid Ardens härbärge. Michael Nu har jag minsann satt ihop ett brev som kan få vilken målarförförare som helst att blekna och krepera: (läser sitt brev) "Ack, fröken Susanna, här går jag och suckar och trånar efter er som turturduvan efter sitt bo! Ge nu bara den där skabbiga målaren med sina giftiga färgpytsar på båten så att han försvinner ur våra liv, så ordnar sig allting sen. Tänk på er trogne Michael i stället, som drucken av er kärleks drägg skall klibba fast vid er

med sin trofasthet liksom tjärplåstret till ryggen av en sadelbruten häst, detta som försäkring på att jag förblir er evinnerligt trogen, er tjänare Michael." Arden (har kommit in med Franklin) Vad håller du på med, slyngel? Vet du inte att jag har bråttom till Kent? Franklin Han tycks skriva kärleksbrev i stället för att sköta sina plikter. Arden Låt mig se! (rycker brevet från Michael) Men det här är ju roligt! Målaren, drängen och kammarsnärtan! Ett triangeldrama! Sådant får du inte syssla med på arbetstid, din odåga! Förför vem du vill när du vill, men inte under arbetstid hos mig! Begrips? Michael Ja, herrn. (Greene, Will och Shakebag visar sig.) Arden Dessutom är hon Mosbies syster, en vanlig lortpiga! Kan du inte bättre? Hon har ingenting under kjolarna utom bara otukt och slemmigt leverne. Hon ska ut ur mitt hus så fort jag kommer hem. Bättre kjoltyg kan du jaga, Michael, och utanför mitt hus! Michael Ja, herrn. Arden Nu går vi, men vi kommer strax tillbaka. Var färdig med hästarna då! Michael Ja, herrn. (de gå) Det bestämmer jag väl själv vilken jänta jag vill ha. Greene Ni såg just Arden på väg med sin bäste vän Franklin. Den där är hans dräng. Will Det blir en lätt match att mörda alla tre. Greene Nej, mina herrar, inte så bråttom! Ta det lugnt! Rör inte tjänaren! Han är oskyldig. Vänta här lugnt tills Arden kommer tillbaka, så kan ni stilla och säkert förpassa honom då. Jag lämnar er så länge tills allt är undanstökat. (går) Shakebag Om vi inte klarar detta är jag en bedragare. Will Det blir en lätt match, det här, kompis! När han kommer sticker jag honom helt enkelt rätt igenom, och så dunstar vi genast och försvinner över floden. Shakebag Missa bara inte, Svarte Will. Will Hur skulle jag kunna missa med tjugo pengar till i sikte? Det är en praktisk omöjlighet! en lärpojke (tittar ut genom fönstret ovanför dem) Det är sent. Det är bäst jag stänger fönstret innan folket kommer ut från St. Paul's. (släpper ner fönstret, som träffar Will i huvudet.) Will Död och helvete åt alla förbannade djävlar, Shakebag! Vem fan försöker slå ihjäl mig? Shakebag Det var nån som släppte ner fönstret. Will Jag är nästan död! Här ligger jag med kluven skalle! Hur ska det nu gå med våra affärer? Shakebag Klöv han skallen på dig, den ohyfsade fönstertittaren? Will Jag är punkterad! Jag har fått skott under vattenlinjen! Det här klarar jag bara inte! (Arden och Franklin kommer tillbaka med Michael.) Arden Vad står på? Vem för ett sådant oväsen? Franklin Säkert ett vanligt slagsmål bara, som ligister arrangerar för att kunna länsa kyrkobesökares fickor, när de stannar upp och trängs vid bråket.

Arden Bara vanliga grovhuggare. Ja, då var det väl inget då. (går med Franklin) Will Det här ska jag ha skadeersättning för! läropojken (öppnar fönstret) Jag känner nog er sort! Ni står alltid här och länsar andras fickor! Packa er iväg bara! Will Vad får jag för ersättning för min krossade skalle? läropojken Du får ett kok stryk gratis och sedan gratis kost och logi i kurran om du inte försvinner! Shakebag Hårda bud. Will Hårda fönster men lyckligtvis hårdare skallar. Ja, jag ska gå, men nästa gång jag får ett fönster i skallen slår jag sönder alla det husets rutor och tänder eld på hela huset! Jag varnar er, förbannade lössläppta fönsterhuliganer! (går med Shakebag) Ack, Shakebag, det här ruinerar oss för tillfället. Min skalle gör väl ingenting, men det är rena katastrofen att Arden klarade sig undan. Greene (kommer in) Jaså, där är ni, era misslyckade klåpare! Vad är det med er? Vågar ni inte göra det? Jag såg nyss Arden med sin vän, lika trind och självbelåten som en hel oplundrad säck av marcipan. Shakebag Vi utsattes för sabotage. Will Det är klart vi vågar göra det, men vi räknade inte med extra omkostnader. Det är ju livsfarligt att mörda den där karln. Vi måste nog ha tio pund till för att klara av oddsen. Se här på min bula! Varje droppe blod av mig är värd minst en fransk krona, och man gav mig tio pund blott för att stjäla bort en hund, och mera har vi inte fått för ett så avancerat mord som detta! Gör det själv, om ni vill ta den risken att bli av med huvudet! Greene (till Shakebag) Vad hände? Shakebag Han fick ett olyckligt slag från ovan av försynen just när Arden kom helt frivilligt för att bli expedierad. Greene Olycksfall i arbetet? Will Minst sagt! Min bula ökar specifika vikten på mitt huvud med det dubbla. Shakebag Vi ska lyckas bättre nästa gång, och då ska vi ej stå i vägen för nedsläppta fönsterbomber. Greene Otur, mina gossar! Men vårt avtal är bekräftat, och det måste genomföras. Det har jag ert ord på, som ni svurit heligt vid ert eget blod i helig sekt! Försök igen, en annan tid, en annan plats. Will Men åsnan för att gå runt brunnen måste ha en morot. Ett varv har vi gått, och moroten har gått förlorad. Jag har brutit vilka eder förut i mitt liv som helst, ty ingenting är heligt, inte ens bekräftat heligt löfte genom sekt! Så egga oss, och bygg upp vår moral med mera pengar, och vi lovar er, att ingen har en sådan längtan efter att få sluta Ardens tragedi i äntligt blod som vi. Jag skall ej torka bort mitt eget blod, som dryper längs min panna, förrän jag i handen har det döda hjärta som en gång var usle girigbuken Ardens. Greene Ja, så ska det låta! Är du med oss, Shakebag? Shakebag Man kan misslyckas en gång, men andra gången har man bättre chanser.

Greene Riktigt resonerat, Shakebag! Man lär sig att eliminera risker! Så låt oss bestämma nu i stället när och var vi skall utgjuta Ardens tjocka blod och dricka det.... (Michael kommer in.) Här kommer hans betjänt, en stollig stalledräng. Det nötet är förälskad i den lilla systern till fru Ardens älskare herr Mosbie, och han svurit Mosbie att ta livet av sin herre om han blott får Mosbies syster... Vi kan nog ha nytta av den idioten. – Michael, hej, vart skall du gå? Michael Min herre har just avslutat sin middag, och jag skulle gå och bädda. Greene Var åt han sin middag? Michael Som han brukar här i London på "Den Vita Märren". Men goddag på er, herr Shakebag! Och är det ej Svarte Will? Men Herre Gud då så ni blöder! Vad har hänt? Will Jag blöder bara näsblod, ser du väl. Det händer ju för jämnan vem som helst! Har du då aldrig förr sett blod? Man borde hänga dig för din förstulna näsvishet! Michael Det var ej illa menat. Om ni är så stygg och utan orsak är det bäst jag går. Greene Nej, stanna! Will är bara sur emedan han har fått ett larvigt hål i huvudet – det blir väl vem som helst för mindre. Michael, säg, du håller väl ordentligt av din herre? Michael Ja, men varför frågar ni? Greene Jag trodde att du kanske mera håller av hans fru. Michael Det tror jag inte, men om så det vore, vad har ni med det att göra? Shakebag Prata inte strunt, men kom till saken! Michael, jag har hört att du har någon käresta i Feversham. Michael Än sen då? Om jag har fem stycken – vad har du med det att göra? Will Shakebag, Greene, är ni då alldeles kompletta idioter? Kan ni inte sköta ett förhör förutan att blott trassla in er i krumbukter och så villa er totalt bort ifrån ämnet? Michael Men vad är det frågan om? Will Du älskar Mosbies syster, eller hur? Och du har lovat Mosbie att, för att få systern, hjälpa hennes matmor med att röja undan den grobianen Arden, den behornade bastarden, eller hur? Michael Jag har ej lovat något! Will Du är känd som mer än bara feg, ju, du är erkänd som den fegaste i hela Kent. Hur kommer det sig då att du så heligt går och svär och lovar Mosbie att ta livet av din herre, din försörjare? Michael Jag var förblindad av min kärlek! Ack, Susanna höll på att förföras av en simpel målarkluddare! Shakebag Ja, det förklarar saken. Will Tyst! Håll käften! Jag är chefen här och sköter ärendet! Nu är det så, min gode Michael, hästafisexpert och stalledrängskofösare och dynguppsamlare, att det är jag som fötts till att förpassa Arden härifrån till helvetet! Vi känner till din ed och din komplott med Mosbie, och vi kan avslöja allt för Arden, och då är det klippt

för både dig och frun och Mosbie och din käresta, och vi får hand om Arden ensam! Fattar du? Michael Jag hänger med, men fattar ej vart ni vill komma. Will Du ska hjälpa oss! Det är ditt enda sätt att komma undan själv! Så säg oss nu: på vilket sätt, och var kan han bli mördad? Shakebag Du har allt att vinna, Michael: Mosbies vänskap och hans syster som din fru. Greene Och dessutom blir du belönad av din matmor, som skall ge dig högre lön och högre status. Michael Så vart vill ni komma? Will Fattar du så trögt? Du måste hjälpa oss! Ge tips och goda råd, bli själv ett lockbete för honom, locka honom till var vi kan expediera honom och metamorfera honom till ett formidabelt stinkande odugligt lik till glädje för oss alla som får överleva honom! Michael Nå, jag ger mig och medgiver allt. Ja, jag har lovat att medverka till min herres död, fastän han alltid varit hygglig mot mig, och jag trodde nog att jag väl aldrig skulle kunna sköta saken ensam. Men om ni gör jobbet kan jag stå till tjänst. Will (till Shakebag) Nu fattar han då äntligen. Michael Kom till hans logement vid Aldersgate i kväll, och jag skall öppna porten för er. Gå sen upp för trappan, och hans rum är det till vänster. Där kan ni sen göra vad ni vill med honom, och jag själv behöver inte ens se på. Shakebag Det verkar juste. Vad säger ni? Will Var bara pålitlig och håll ditt löfte, Michael, så får allt ett lyckligt lönsamt slut. Michael Jag lovar att i allt försöka göra vad jag kan och allt mitt bästa. Will Det är bra. Du är förlorad annars. Greene Gå nu! Vänta på oss när vi kommer sent i kväll. Michael Ni är välkomna. (går) Shakebag Då är allt i ordning. Greene Ja, nu klaffar allt, och jag är lugnad. Will Det behöver vi ett glas på. Jag blir alltid så förbannat törstig när man retar mig och jag blir vred. Shakebag Och dessutom är du upphetsad. Will Det gör knappast saken bättre. Greene Kom! Till krogen! (de går) Michael (ensam) Vad skall jag göra? Jag är rådvill, ensam vilse i ett mörker av passioners djävulskap med mänskors själar. Lammet går i vall på ängen fredligt betande, och jag har bjudit vargarna till gräsligt frosseri på ensamt värnlöst byte. Men vad kan jag göra? Jag är fast i mördarligans händer och kan endast hänga med i svängen eller offras själv på ondskans altare. Ack, min herre, vad har du förbrutit för att göra dig så hatad av så många, ja, av alla utom av mig själv och din vän Franklin. Aldrig har jag lidit ont av dig, du har ej ändrat på min lön men regelbundet iakttagit den och gett mig gratifikationer. Men jag har ej annat val än hålla mina eder till min

matmor och till Mosbie och till denna grymt perversa mördarliga och så föra svekfullt hycklande min egen herre och välgörare, förrådd av girighetens och passionens makter, till att slaktas utan att jag ens kan varna honom. Jag har bara att förtränga allt, bli hård och lyda blint det blinda våldets raseri. Ack, hur skall detta sluta? Akt III scen 1. Värdshuset Vita Märren. Arden och Franklin sitter vid var sitt stop öl. Franklin Sörj ej, min vän, din hustrus öde. Kvinnor är nu en gång sådana. Arden Det vet jag väl, men det är inte hennes dårskap som jag sörjer över. Nej, jag sörjer bara över mig, mitt öde och att jag gick på den lätte. Ack, om hon åtminstone då kunde skämmas! Möjligen så kunde jag då känna misskund och försoning. Men hon är så rotfast i sin skamlöshet att hon betackar sig för mina varningar och ej ens är medveten om sin egen tragiska förnedring. Hela världen är åsyna vittnen till min hustrus ofattbara skam, som står i eldbokstäver skriven skarpt i hennes panna med det enda namnet 'Mosbie', som hon ensam inte ens kan se. Och vad jag än försöker för att få min älskade att vakna göder därmed endast hennes laster och uppmuntras hon därav till värre snedsteg. Ack, jag kan ej tänka på mitt eget fall och denna smälek utan att få röda ögon flödande av tårar! Franklin Ack, min gode Arden, du är icke ensam, och det finns otaliga i samma sits som du med ännu värre bördor och med hustrur som beter sig ännu skamligare med än flera älskare! Hon måste ångra sig så småningom, och genom hennes ånger skall din sorg försvinna och om inte förr så genom hennes död. Hon gräver ju sin egen grav. Arden Men jag kan inte längre bo hos henne! Ack, mitt eget hem har blivit mig förhatligt! Franklin Stanna då i London. Du kan bo hos mig tills vidare. Arden Men då får Mosbie fria händer och kan skryta från min tomma plats om sin totala skamlöshets bedrifter! Ack, vad jag än gör så blir situationen endast värre, och jag ser ej annan lösning på den än mitt eget miserabla slut! (Michael kommer in.) Franklin Här kommer Michael. Ryck nu upp dig. Arden Vad är klockan, gossen min? Michael Hon är strax tio. Arden Ingenting är trögare än tiden, och man tror man har all tid i världen, och så spränger hon iväg och springer långt ifrån en. Kom, min vän, det är på tiden att vi går till sängs. (går med Michael) Franklin Jag kommer strax. Ni kan gå före. Ack, vad elände att vara svartsjuk! Vilken ädel upphöjd monseigneur kan ej av svartsjukt grubbel reduceras till en ömklig löjlig och patetisk clown av enbart låg föraktlighet kvar av sitt hela väsen! Det är för erbarmligt, som om han själv lindade sig in ett blodsugande bläckfiskarmars trassel i självplågeri i stället för att arbeta för sin befrielse! Men sådan är väl kärlekens bedrövliga natur.

Michael (kommer tillbaka) Min herre frågar om ni inte kommer snart. Franklin Jag kommer. Har han redan gått till sängs? (går) Michael (kryper ihop i en soffa) Ja, och han ser helst att ni låter ljuset vara släckt. (för sig själv) I mörkret brottas tvenne världar mot varandra: vettets tvång i maskopi med kärleks strävan mot mitt samvete och dess okontrollerbart ohejdbara oros ständiga accelererande. Skall jag då offra flickan och min kärlek och förråda hennes matmor för att rädda min försörjare, hans pengar och hans liv? Men tyngst i vågen ligger hopplöst Svarte Will, den vilde grymme skurken och hans hejduk Shakebag, lika samvetslösa mördare och huliganer båda två, som aldrig visat nåd i sina blodiga affärsuppgörelser, som de har fräckheten att kalla vanligt hantverk. Dessa rövare har lovat mörda mig om jag förråder något om komplotten, och ju mer jag tänker på det, desto värre blir de, dessa båda skurkar, värst i hela Kent, och desto sämre kan jag sova. Jag kan se dem framför mig hur de lömskt smyger sig på mig i sömnen, dreglande av vrede och med knivar drypande av blod i sina munnar, hur de så tar strupgrepp på mig, morrar väsande som svultna ulvar: "Det är lika bra vi skickar honom genast till den andra sidan förrän han förråder oss!" För dem är jag en dödlig parentes, min död ett skämt att genast glömma och mitt liv en bagatell som snabbt försvinner blodigt i det mörka vattnet för att spårlöst spolas ut i havet och där mumsas på av fiskar tills blott vita ben finns kvar som snabbt försvinner ner i sanden där i havets mörka avgrund.... Nej! Jag ser dem komma, och i deras rynkors grin ser jag blott allas våra gravar! Ack, de är i stånd att döda blott för eget nöjes skull! Jag står ej ut! Väck grannarna! Hjälp! Mördarna är här! De kommer! (skriker och vaknar. Arden och Franklin kommer ner i nattmössor och med tända ljus.) Franklin Men vem skriker här så infernaliskt? Håller någon på att slakta någon eller skära av hans hals? Arden Det är ju Michael. Han har bara drömt igen. Vad är det med dig, Michael? Du har lyckats sätta skräck i hela huset! Michael Ack, min herre, jag blott drömde något hemskt igen! Jag drömde att hit kom två lejda mördare för att ta livet av mig! Jag beklagar att jag störde er! Arden Du väckte bara hela huset. Säg, är porten här ordentligt stängd? Michael Jag tror nog att jag stängde den. Arden Det är nog bäst att jag går och ser efter. (går) Franklin Har du ofta så ohyggliga mardrömmar? Michael Nej, jag har dem bara då och då, men de har kommit oftare och blivit värre sista tiden. Franklin Ta det bara lugnt. Det ordnar sig nog, ska du se. Arden (kommer tillbaka) Jag tror ej mina ögon! Kan ni tänka er! Ej någonting var stängt! Här kunde komma mördare och tjuvar in igenom varje dörr och fönster! Det är oursäktligt! Michael, du är ansvarig för detta! Gör ej om det! Gå nu strax till sängs igen, och sov nu lugnt den här gången! Michael Jag skall göra mitt bästa.

Franklin Det tror jag du lyckas med, nu när vi stängt omkring oss alla fönster och låst porten väl. Det kanske var din instinkt som har skyddat oss i det att vi blev medvetna om vilken fara som här faktiskt hotade. Arden Godnatt, min pojke. Sov nu utan drömmar. (går med Franklin) Michael (ensam) Utan att själv avse det har jag nu faktiskt lyckats rädda husbonds liv för en natt till och utan att förråda någon. Kanske att jag äntligen kan sova nu. (slocknar med scenen.)

Scen 2. Utanför. Shakebag Härliga natt, som inbjuder till brott och de svartaste skumraskaffärer! I natt skall vi lyckas! Det känner jag på mig. Herr Greene, håll er undan nu, men kom tillbaka igen om en timme. Då skall vi ha skickat den luspudeln Arden från praktfull solvens till total likvidering. Greene Jag hoppas ni lyckas den här gången, gossar, ty annars förlorar ni snart all er trovärdighet. Will Är vi då ej kvalificerade skurkar? En olycka händer så lätt, och det skurksabotage som förstörde vår möjlighet senast var inte ens avsiktligt. Vi kan slå varje skurk i hela London ur brädet när vi bara kommer i gång! Greene Mina vänner, jag har aldrig tvivlat på ert goda uppsåt. Nu lämnar jag er åt att fullgöra värvet och göra er värdiga hela belöningen. (går) Will Fan, Shakebag, jag önskar saken var över! Det känns som blyklumpar i benen! Det är inget positivt varsel! Shakebag Äsch, vi har ju bara att klubba den gubben ihjäl eller kväva och strypa den skälmen. Han kommer ju inte ens att göra motstånd. Han är ju en mjölpåse blott full av pengar. Will Jag vet. Det är det som är felet. Vårt jobb är för enkelt. Det är ingen utmaning. Shakebag Du låter nästan som om du höll på att bli frälst. Du är väl ändå inte en puritan? I så fall är det lika bra att vi går genast och lägger oss. Will Du anklagar väl mig ändå inte för att vara feg? Shakebag Nej, det är nog det sista jag gör. Will Låt oss då inte tveka inför vårt upplyftande ärbara hantverk. Vi får icke svika vår heliga plikt! Shakebag Nej, det är det jag menar. Will Så rör då på påkarna! Hedern mest kräver att vi genomför detta hedersuppdrag. Shakebag Ja, förvisso. Här är nu det hus vi ska hemsöka. Will Om det är rätt så skall porten ha öppnats i förväg åt oss av vår polare Michael. Shakebag (prövar porten) För fan! Den är låst! Will Är det rätt hus? Shakebag I London finns det ingen annan vit märr. Det är Michael som lurat oss, den lurendrejaren!

Will Då ska han ta mig fan få se på fan! Prova svärdet och klanka på klinkan. Då kanske han vaknar. Shakebag (gör så) Han sitter där inne och skrattar åt oss. Jag är säker på saken. Will Han har satt sin sista potatis! Den saken är klar! Om jag ej kapar armar och ben på den skälmen när vi ses härnäst lever ej Svarte Will längre upp till sitt rykte! Shakebag Så lurar man inte två professionella experter i lönnmordets hantverk! Will Man lurar ej hederliga yrkesmördare! Shakebag Nej! Jag skall skära ut näsan på honom och stampa på den för hans feghets infama fasoner! Will Vi måste berätta det här för herr Greene. Han blir ej lätt att tas med. Shakebag Nej, verkligen inte. Ett sådant högförräderi kunde ju få en bonde att svära ihjäl sig av ilska! Will Det finns här i närheten en annan krog. Där kan vi gå och sitta och vänta ut Arden och göra upp nya intriger med Greene. Shakebag Och där kan vi då stärka oss även med lämpliga kannor och stop ej med öl och sekt endast men även med annat. Will Ja, det är det nyttigaste vi kan göra för tillfället.

Scen 3. Ardens sovrum. Arden (sover oroligt, vrider sig, vaknar med ett skri) Hu! (ropar:) Michael! Kom genast hit! Michael (kommer in) Vad är det, herrn? Arden Ta reda på när floden kommer så att vi kan ge oss av! Men städa först! Så ger vi oss iväg sedan snarast möjligt! Michael Ja, herrn. (går, stöter ihop med Franklin i dörren) Franklin Vad är det, Arden? Varför skrek du? Arden Ack, jag hade en så gruvlig dröm! Franklin Nu igen! Arden Men den här gången var det annorlunda. Jag var vilse i skogen, och så fick jag se ett fångstnät för hjorten. Hur det nu var så somnade jag där vid nätet men vaknade strax vid hornstötar, och då kommer en hemsk svartmuskig karl och säger till mig: "Men här har vi ju den vi söker! Nu är du fast, ditt nöt!" morrade han fram, och jag blev alldeles skräckslagen! Franklin Bara en fånig dröm, Arden. Arden Men jag har nu haft många sådana, och de förebådar alla samma sak! Franklin Vad då? Arden Det är det jag inte vet! Jag hoppas det inte är något farligt. Franklin Det är det säkert inte då du vaknar varje gång. Vi reser ju strax tillbaka till Feversham nu. Där kan du ta det lugnt och vila från dina drömmar och hemska Londonupplevelser. Arden Ja, just det! Det ska bli skönt! Franklin Vila dig nu, så reser vi sedan. Och dröm inga fler vilda drömmar. (går)

Arden Nej, det är väl bäst att jag inte gör det. Men man vet aldrig. Bara inte drömmarna blir verklighet, för då är jag verkligen illa ute. (lägger sig igen och försöker somna om) Håhå jaja. (gäspar) Scen 4. På krogen. Greene Men hur kunde ni misslyckas igen? Shakebag Det var den där lymmeln Michaels fel. Han låste fast porten för oss när han skulle ha låst upp den. Will Jag ska både flå och skalpera honom levande! Greene Det var säkert ett misstag. Will Det tror fan det att det var ett förbannat misstag! Shakebag Svär inte så förbannat. Michael gör nog så gott han kan. Will Ja, han gör sitt allra bästa för att sinka oss! Greene Han kanske glömde att låsa upp porten eller somnade ifrån det hela. Will Om han ändå bara hade somnat på sin post! Men han låste fast i stället för att låsa upp! Det är oförlåtligt! Greene Jag förstår att du är upprörd. (Michael kommer in.) Will Håll dig redo med svärdet, Shakebag. Här är han. Greene Avrätta honom inte genast. Låt oss höra först vad han har att säga till sitt försvar. Shakebag Nå, din värdelösa sopprot, vad har du att säga? Will Tala, men gör det snabbt och för sista gången! Michael Mina herrar, jag är verkligen mycket ledsen, men jag gjorde faktiskt allt vad jag skulle. Shakebag Din skurk! Porten var ju låst! Michael Ack, min herre vaknade plötsligt av någon mardröm och blev rädd och skulle plötsligt kolla alla utgångar och fönster och leta efter skurkar under varje säng! Han fick nojan helt enkelt! Så han låste fast porten! Shakebag Olycksfall i arbetet. Will Igen. Michael Men jag ska nu gå och höra när floden kommer, och då ska han och herr Franklin resa hem. Då kan ni passa på och vänta honom vid Rainhams äng. Det är ett bra ställe för sådant. Greene För vad då? Michael Lönnmord. Will Bra, Michael. Vi träffas nästa gång på krogen "Hälsningen" där du får vara värd när vi smider våra nästa planer. Greene Meddela din herre när det blir en lämplig flod så att dessa herrar i god tid kan komma före honom till Rainhams svarta äng. Michael Det ordnar sig! Lita bara på mig!

Will Det är bra, Michael. Vi har litat på dig hittills, och det har bara gått åt helvete hela tiden med en pålitlighet som är anmärkningsvärd. Bara det går åt helvete för Arden till slut är vi alldeles nöjda, och det blir du också. Michael Jag börjar gilla ert sällskap. (de dricker varandra till.)

Scen 5. Mosbie Människor är mig förhatliga då jag som grubblande enstöring föredrar mitt eget sällskap, men hur blev jag sådan? Jag ser endast skräck överallt; ser jag människoögon betrakta mig får jag den misstanken genast att de ser igenom mig och läser ut mitt privatliv och mina mest hemliga tankar. Min enda flykt bort från min själsliga ohälsa är genom spriten. Då slappnar jag av och blir lugnare och mera nöjd med mig själv och kan fortsätta med att planera och lömskt intrigera, som om jag ej vaknat ur mardrömmen men endast trivdes med den. Bättre var det förr då jag var fattig och medellös och hade endast det dagliga brödet att slåss för. Så fort jag fick guld och en omätlig rikedom inom mitt räckhåll sjönk jag ner i lasternas träsk där jag sprattlar och kämpar förgäves och bara blir surare medan ej något kan rubba vår kurs: Ardens död är beslutad och kan icke ändras på. Greene rensar åkern framför mig med plogen, och när han gjort arbetet måste han bli likviderad han också, ty annars lär han förorsaka bekymmer. Och Michael och målaren? De är ett mindre bekymmer. När vi rott hem spelet så kastar jag åt dem ett ben att som hundar få kivas och slåss om i evighet. Sen är det Alice, men hon är ju jag, och när vi blivit vigda så äger jag allt vad hon har. Men det är mycket troligt att jag sedan även en dag måste avverka henne.... Här kommer hon. (Alice kommer in.) Käraste Alice, hur är det? Alice Ack, jag mår inte bra! Mosbie Nej, det ser jag. Vad plågar dig då? Alice Ack, min man, som jag levt med i så många år, vi har ändå haft lycka och kärlek tillsammans! Hur kan jag väl mörda min kärlek? Mosbie Vad menar du? Alice Blott vad jag säger. Ack, Mosbie, det är bäst att vi inte träffas mer. Vi borde aldrig ha träffats. Låt vår omoraliska kärlek förtvina, på det att det ej må bli värre och vi båda med tiden må bli en visa och utsatt för hån och förtal och ohyggliga skymfer.... Mosbie Du avser då alltså att dra dig tillbaka och backa ur spelet? Alice Jag har åter blivit fru Arden, en dygdig och högst ärbar fru, ädelboren och min makes stolthet, till heder och ära för bygden.... Mosbie Men pengarna! Alice Men du är bara en skräddare, och jag var stollig som lät mig förföras av dig. Mosbie Du förföras av mig! Vem var det som förförde? Jag lät mig förhäxas av dig, och nu har jag offrat för dig min karriär och min lycka, jag kunde ha gift mig

med en mycket bättre dam med mera pengar än du, för din skull har jag kastat bort alla de livsmöjligheter jag hade, och så säger du upp kontraktet, din slinka! Nu ser jag ditt innersta väsen! Gå till dina drängar och bola med dem, om du håller dig för alltför fin för att längre ha mig som din vän! Alice Och du har aldrig älskat mig utan har endast sett pengarna bakom mig. Ta mig då för mina pengar! Jag ber dig om ursäkt och vill göra bot för mitt vankelmod. Allt vill jag offra för dig, om du bara är trogen och snäll. Mosbie Skulle jag ta dig för dina pengar? Vad är det för dumheter? Ej kan väl tiggare umgås med adelsfolk? Inte för tusen pund kunde jag ens gå i skuggan av dig, ty jag är ju allenast en hantverkare. Alice Vem din fader än var är du själv lika ädel som guld, ty det är du av ditt eget värde och ej av din börd. Vem jag är och vad jag är har därmed ej någon betydelse. Mosbie Ack, hur ni kvinnor kan olja er väg in i karlarnas hjärtan! Jag har alltid älskat dig, Alice, men mest för din skönhet. Så låt oss nu ej mera tvista om ingenting, och kom ej med nya prövningar. (Bradshaw kommer in.) Alice Ge mig en kyss, så vet jag att du nu menar allvar. (de kyssas) Bradshaw Ähum! Mosbie Det är någon här! Var försiktig! (skiljer sig från henne) Alice Bradshaw! Vad nytt? Har ni lyckats med hela komplotten? Bradshaw Jag har blott ett brev som jag här skulle lämna till er ifrån Greene. (lämnar brevet.) Alice Det är bra, min vän. Gå ut i köket och ta något för er. (Bradshaw går.) (läser) "Vi har misslyckats med komplotten i London, men vi ska försöka igen på återvägen och skall säkert lyckas. Vänliga hälsningar, Richard Greene." Vad tror du om detta? Mosbie Jag önskar att det vore fullbordat. Alice Men det skall fullbordas, och då har vi glada dagar. Men fram till dess får vi gå varligt och oroligt fram genom livet tillsammans. Mosbie Jag följer dig troget om så det bär hän in i döden. (omfamnar henne)

Scen 6. Shakebag Hej, Will, är allting i ordning? Fungerar din bössa, är krutet torrt nog, och slår flintan sin eld? Will Vilka frågor! Din sopprot! Du kunde då fråga mig lika väl om jag har näsan i ansiktet kvar, om ej tungan har frusit och stelnat i käften, om jag slagit knut på mig själv eller om jag har tummen i röven! Är du någon sorts förhörsledare i någon domstol, din klåpare? Skall du ej fråga mig också hur många pistoler jag avlossat, hur många bössor jag haft, om jag blivit allergisk mot krutrök, om jag tål att

höra en knall från ett bösskott, om jag blinkar till när jag skjuter, och kräva att jag under ed avger svaren, din knallhatt! Har du inga andra onödiga frågor att ställa? Vet du inte om att jag stulit fler bössor blott i denna trakt än vad du haft pistoler i handen? Shakebag Du kunde ha norpat fler pungar med pengar i trängseln; men om vi ska skryta med stöldgods så bleve mitt överskott större än hela din släkt och allt vad du är värd! Ni är giftiga kryp som har dolkar i tungorna men aldrig ärliga vapen i handen och är bara bra på att knivhugga offer i ryggen! Will Nej, hör på den stinkpaddan hur han förhäver sin giftighet så att han snart svämmar över av uppblåsthet och exploderar i sumpgaser! Detta tål icke min ära, herr Greene! Jag har ändå tjänat min konung och hederligt verkat som tapper soldat i Boulogne, och så skymfar han mig som om jag vore feg! Shakebag Du började! Du är som den krukan Jack där i Feversham, som när han åkte på en vanlig propp och blev ruten i örat drog öronen till sig och svimmade och trodde han blivit skjuten! Will Anklagar du mig för att tappa konceptena och överdriva och tappa kontrollen? Shakebag Det är ju vad du alltid gör! Will Provocera mig inte! Jag är aldrig den som överreagerar! Shakebag Din dåre! Inbilla kollegerna i mördarskrået det, som aldrig slåss utan att ta ett glas, medan du ensam gör det! Will Vet hut! (drar sitt svärd och börjar slåss. Shakebag försvarar sig.) Greene Mina gossar! Till saken! Will Det är vad vi slåss om! Shakebag Vi håller oss alltid till saken! Greene Kyl av er och sansa er! Medan ni slåss kommer Arden, vårt villebråd, undan! (skiljer dem åt) Shakebag Han började! Will Och jag skall sluta! Vi spar det till ett bättre tillfälle. En dag skall vi göra upp! Shakebag Och låt oss aldrig glömma det! Will Må jag förr dö! Greene Ta det lugnt nu och sköt era plikter! Han kommer precis när som helst, och då skall ni stå redo med bössorna! Jag kommer fram när jag hört era skott. Sedan skall det bli mig ett kärt nöje att likplundra boven! Men ve er om ni går och bommar! Shakebag Han skall få tillräckligt med hagel i rumpan för att genast läcka ihjäl som ett såll! Will Skryt du lagom! Vem skjuter väl bäst här? Av mig får han ollonet avslitet medan jag samtidigt prickar hans bröstvårtor! Shakebag Du bara avfyrar vindpuffar! Will Vill du, så tar vi upp svärden igen! Greene Sakta, gossar! Ni får inte bråka i sanningens ögonblick! Allting beror av att ni inte missar ert tillfälle! Will (till Shakebag) Håll dig i skinnet, din käringfis!

Shakebag Du gör då ej vårt jobb lättare. Lita på oss, master Greene. Om herr Arden passerar här skall vi nog skjuta ihjäl honom så att han får känna på att han lever! Will Din stolle, vi är ju här till för att det är det sista han skall kunna göra när vi blivit färdiga med honom! Greene Tig nu! Håll käften och sikta och sköt era jobb! De är redan på väg! (försvinner) Shakebag Håll käften! Will Ska du säga! Håll snattran själv innan jag täpper till dig! Shakebag Här kommer de! Tyst! (de siktar) (Arden, Franklin och Michael kommer.) Michael Mina herrar, jag är väldigt ledsen, men min häst är halt. Jag är nog illa tvungen att vända tillbaka till Rochester. Arden Gör som du vill. Vi är vuxna och klarar oss nog utan dig. Men försök hinna upp oss igen förrän vi hinner fram till den kusliga Rainhams äng. Har vi tur hinner vi dit före mörkret, men vi når nog ej fram till Feversham förrän till natten. Michael (för sig själv) Det vet jag nog, att aldrig du skall passera den ängen. Det är bara därför, för att sippa se hur du mördas, som jag sårat hästen i foten. (går) Franklin (stannar upp) Ack, jag kan ej fortsätta längre. Arden Vad är det? Men hur står det till, min vän Franklin? Franklin Jag vet inte själv. Detta har aldrig hänt mig förut. Plötsligt känner jag mig väldigt konstig. Jag kan inte andas, jag är yr i skallen och ansätts av fruktansvärd svindel.... (vacklar) Arden Seså, min vän, låt mig få stödja dig. Om vi tar det litet lugnare viker nog säkert besvären. Jag ofta har känt mig på det sättet själv. Det är troligen något du ätit, men även kan det vara dammet. Men fortsätt för all del nu din mordhistoria. Den gör resan lättare och även kortare. Franklin Ja, den där frun åkte fast för sin otrohet hur mycket hon än blånekade kallt med den fräckaste oförskämdhet. Men jag är mycket ledsen, det här tar emot, jag får håll, jag förstår inte vad det går åt mig. Arden Vi är nästan framme nu vid Rainhams äng. Om du blott kunde fortsätta lite till och så avsluta din rafflande verklighetsskildring.... Franklin Det var just vid Rainhams äng som det ohyggliga inträffade.... Shakebag Bara ett litet stycke till, och vi har båda på kornet! Will Håll käften! Vi får varken höras och allra minst synas! Här gäller det att bara smyga och tiga! Shakebag Jag smyger ju som själva ormen! Will Ja, ja, men håll käften och tig också! Annars blir vi blåsta och inte han! Shakebag Håll dig stilla! Franklin Jag måste få stanna och flämta. Jag klarar ej resandet längre. Det går inte längre. (stannar och pustar) Arden Jag trodde att du hade långt bättre kondis än jag. Franklin Ja, det trodde jag också. Jag förstår inte vad det går åt mig.

Lord Cheiny (kommer in med följe) Det mörknar. Vi måste med nödvändighet skynda på innan ovädret kommer. Will Å nej! Detta fattades bara! En lord! Shakebag Håll dig stilla! Vi kan ännu knäppa dem! Will Ja, och så knäpper vi fel person, medan vår man slipper undan igen, och så åker vi fast för fel mord, din genialiska knäppskalle! Shakebag Tyst! Cheiny Men vem finner vi här? Det är Arden! Det var då för lyckligt! Er har jag sökt i fjorton dagar! Det var alltför länge sen jag såg er hemma hos mig på besök! Arden Jag står alltid till er höghets tjänst. Cheiny Har ni rest utan följe från London? Arden Min dräng fick problem med sin häst och var tvungen att vända tillbaka till Rochester. Men min vän här, gode Franklin, har hållit mig sällskap, men så fick han plötsligt problem med sin hälsa, just mitt i en magstark historia om otrohet och annat rafflande fanstyg. Han fick både yrsel och andtäppa och illamående. Cheiny (till Franklin) Ni hör väl till lord protektorns bekantskap? Franklin Ja, jag brukar resa med honom. Cheiny Slå följe med mig, vet jag! Kom hem till mig, vila upp er till morgonen, och res sen vidare i bättre hälsa i morgon! Är det ej förnuftigt? Arden Vad säger du, Franklin? Franklin Det låter onekligen mycket förnuftigt. Will För helvete! Franklin (lystrar) Vad var det? Arden Bara en groda som kväkte. Cheiny Här finns alltid giftiga paddor som för mycket oväsen med sina kväkanden. Franklin Låt oss bege oss ifrån det här stället nu genast! Shakebag De kommer! Lägg ner bössan genast! De ser oss! Will Din kväkare! Nu har du sumpat vår chans! (De smusslar snabbt undan sina vapen.) Cheiny Men vem finner vi här? Svarte Will! Står du här och tror att du kan stjäla ur folks fickor ute i träsket? Du brukar ju stå bland folkhopar i London! Will Ack, vi är på resande fot liksom ni. Cheiny Är ni det? Men då hoppas jag i motsatt riktning. Du blir, sanna mina ord, hängd en dag, Svarte Will. Will Det hoppas jag att jag slipper. Jag ber ju för er varje dag, ers nåd, att ni åtminstone som vettig hedersman må skydda mig mot banditer och skojare! Cheiny Du har nog aldrig i hela ditt liv sagt den kortaste bön. Men ge luffarna var sin dusör, så att de må slå in på bättre vägar. Ty det ska du veta, din skojare Will, att om du åker fast en dag om det så är för en endaste penny, så kan inget rädda dig från att direkt hamna upphängd i galgen. Kom med oss, herr Arden. En tre-fyra mil kan vi färdas tillsammans. (Alla beger sig förbi Will och Shakebag, som ödmjukt står med mössorna i handen.)

Will (när de är borta) Må djävulen ta er inom fyra mil, ert förbålda patrask! Där stod vi redo med våra bössor och hade de kapitalisterna färdigt på kornet, och så klampar lorden själv in och förstör hela tillställningen! Det är skamlöst! Så får man ej göra, och allra minst om man är lord! Shakebag Det är Ardens fel. Han är förföljd av sin tur. Det är rentav förskräckligt hur han kommer orättvist undan sitt öde! Will Det är mycket mer än förskräckligt! Det är oanständigt! Greene Nå, mina gossar! Hur gick det? Är fähunden fälld? Shakebag Han har klarat sig och är på väg nu till Feversham, den infernaliske skurken! Greene Vad! Har ni då bommat igen? Shakebag Det var inte vårt fel. Det var den där lord Cheiny som plötsligt kom travande fram mitt i vägen för oss! Will Det var snarast ett underverk men av fel sort. Greene Jag förstår. Så vår usling kom undan igen. Will Han är nu under lordens beskydd och är bjuden till honom på Shurland. Greene Då är det förkylt för den här gången. Will Men vi ska sätta en kula i skrevet och magen och naveln på honom i morgon, när han färdas vidare hemåt från Shurland! Greene Det hoppas jag verkligen! Så ska det låta! Shakebag Vi är icke sådana skurkar som ger oss! Greene Ja, det är nog bäst att ni avklarar saken, för fru Alice Arden lär inte bli glad när hon hör om ert misslyckande. Will Det var inte vårt fel! Det var lordens! Greene Ja, ja, jag vet. Ni hade otur. Och den ärkerövaren Arden är nästan som övernaturligt besatt av en tur som han ej ens är medveten om. Shakebag Vi ska nog klara biffen! Will Herr Arden är uträknad redan och har ingen chans. Shakebag Oddsen mot honom blir bara tyngre för var gång han klarar sig. Greene Jag tror fru Arden tror att ni är fega och ej vågar göra det. Will Låt henne tro vad hon vill. När hon sedan får se sin man oigenkännligt ihjälmassakrerad med kulhål igenom sig som i ett tråg blir hon nog imponerad tillräckligt och omvänder sig. Greene Jag tror att ni bör överlägga med henne. Will Då gör vi det! Shakebag Vi söker upp henne genast i morgon! Greene Det lönar sig nog, mina herrar. Vi har ju blott den bästa vilja i världen och mera därtill, alla tre, för att hjälpa vår fru, eller hur, mina vänner? Shakebag Förvisso! Will Om vi äger något, så är det beslutsamhet och god moral! Greene Ja, så talar en god veteran. Låt oss genast begynna planeringen och sedan inviga vår arbetsgiverska i allt vad vi har tänkt ut. (de gå)

Akt IV scen 1. Hemma hos Ardens. Arden Det är dags att gå, Franklin. Lord Cheiny väntar oss. Alice Men du har knappt vilat upp dig, min käraste, efter din gräsliga resa! Ack, stanna hos mig! Arden Men vi kan inte låta en lord gå och vänta! Alice Du har alltid svepskäl. Knappt kommer du hem, och så längtar du genast iväg igen, som det tycks bara för att komma bort ifrån mig. Franklin Men kan inte fru Alice få vara med oss? Lorden har säkert inget emot hennes charmfulla sällskap. Arden Förstås, Alice, följer du med oss! Du kommer att pigga upp lorden, han blir bara glad, och allt vad vi behöver är en sadlad häst. Alice Nej tack, lorder är inte för mig, och vem skall i min frånvaro sköta om hemmet och gården? Det är bäst jag stannar. Arden Hur nyckfull hon är! Kära, din falska blygsamhet lurar ej mig. Ha ej fördomar mot stackars lorden! Han bits inte! Alice Nej, jag vill stanna. Jag vet nog min plats. Arden Hon är hopplös. Min allra käraste, vad du än må ha för uppfattningar, så förblir jag ändå alltid trogen dig i vått och torrt och med hela min kärlek. Alice Bevisa det med att strax komma tillbaka. Arden Jag är åter hemma förrän mörkret faller till kvällen, om jag blott får leva. Vi ses till supén. Ha min middag beredd när jag kommer. Farväl. (pussar henne farväl. Hon går.) Franklin Kom nu, Michael. Hästarna väntar. Michael Men jag är ej färdig. Jag tappade just min oskattbara börs när jag sadlade hästen åt frun som hon ej ville ha. Det var trettiosex skillingar i. Franklin Kom då, Arden, så rider vi före. Vår dräng hinner säkert i kapp oss. Arden Som vanligt. Men söla ej, Michael, men skynda dig att komma efter oss. Michael Givetvis. (Arden och Franklin går.) Skönt att ej vara med er, ty framför er har ni Svarte Will och hans Shakebag till kompis, som gömmer sig för er i gräset var ni allra minst anar någonting sådant. Er resa blir längre med dem som vägvisare än ni kan ana, ty ni kommer denna gång säkert ej mera tillbaka. (Målaren kommer.) Men vem kommer här? Är det målaren, som tror att han kan få kyska Susanna? Clarke Hur är det, vän Michael? Och hur mår min sköna och resten av hela familjen? Michael Vem menar du? Clarke Sköna Susanna förstås! Michael Har hon blivit din sköna nu också? Clarke Ja. Hur mår hon och hela klanen? Michael De mår alla bra utom just den du talade om. Clarke Är hon sjuk? Michael Ja, det är hon. Clarke Vad är det med henne? Michael Hon är i sin bädd.

Clarke Är hon rädd? Michael Ja, för dig. Därför har hon hög feber. Clarke Hur kan man få feber av rädsla? Michael Hon fruktar för lösryckta mördare som går och smyger i gräset. Clarke Du driver med mig, gode Michael. Du bara vill ha henne själv. Michael Men som anställd i huset är det på mitt ansvar att skydda den flickan mot näsvisa närgångna målare. Clarke Jaså? Men hon bör ej skyddas mot sluskiga drängar som du? Michael Det är du som är snuskig! Du kladdar ju ner henne bara! Clarke Du vill visst ha bråk. Säg blott när och var och jag är redo. Michael Vad fäktar du med? Är det fransiga penslar? Clarke Vet hut, här och nu, oförskämde betjänt! (slår till honom) (Mosbie, Greene och Alice kommer in) Alice (sätter händerna i sidan) Var det därför du dröjde dig kvar, Michael, för att ha slagsmål med Clarke om en flicka? När så mycket nu står på spel! Clarke, har ni skaffat fram vad ni lovat? Clarke Ja, jag har det här. Men försök inte röra det! Den som det vidrör är dödens. Alice Bra. Jag skall ha det som försäkring för min makes död om allt annat misslyckas. Vad har han att göra med vad jag gör hemma privat? Han är bara en åsna med horn. "Det är under min värdighet att du här hemma tar in andra män än mig själv!" Jo, jag tackar! Hans ära är bara en hängande pung, som han snålar med. "Min ära kräver av mig att jag lämnar dig!" Lämna mig då! Lämna livet för döden och lämna mig att leva mitt eget liv! Själv kan han dra åt helvete. Du endast, Mosbie, kan ge mig den kärlek som kan ge mig livet tillbaka. Så länge vi lever skall vi bara älska varandra, vi två, och för evigt. Mosbie Naturligtvis, men kärlek kräver som grund även trohet, ty annars så måste den falla i bitar som hus utan murbruk. Alice Skall jag icke vara dig trogen? Vad tror du om mig, Mosbie? Mosbie Börja nu inte igen! Vi har ännu det svåraste steget framför oss som vi måste ta förrän vi kan på allvar gå in för varandra. Greene Ja, ja, Mosbie, hångla kan ni göra sedan. Nu gäller det livet och planen. I gräset har Shakebag och Svarte Will gömt sig för att i smyg lura på Arden och äntligen avsluta sin ädla uppgift. Alice Vad är det för dårar ni anställt egentligen? De verkar allra minst ens kunna göra en fluga för när. Greene De är Kents allra professionellaste brottslingar. Kan man ej lita på dem kan man inte ens lita på kungen. Mosbie Om det här i landet finns någon man inte kan lita på så är det kungen. Greene Ja, det är en annan sak, och det är just vad jag menar. Man kan inte lita på kungen, men Shakebag och Svarte Will, dem kan man lita på! Alice Jo, det har de konsekvent visat hittills. Greene De har inte hoppat av jobbet. Alice Och ej har de utfört det heller. De har bara tagit betalt.

Greene Vad begär du? Om man ej betalar dem gör de ej jobbet. Alice De gör inte jobbet fastän man betalar dem, och de vill bara ha mera betalt. Greene Ett mord är det svåraste av alla jobb! Alice Om man ej gör det själv. Greene Men det var ju precis vad ni ej ville göra! Där började komplikationen! Mosbie Låt oss gå till grabbarna nu som har gömt sig i gräset och smyger på skurkarna och se om de kanske utfört vad de har betalt för. Michael Vad har de betalat för? Clarke Ingenting, dumsnut! Michael Hur kan de väl då göra jobbet? Alice Det är det jag menar! Greene Stå ej där och tramsa och jamsa! Nu går vi och ser om de lyckats. (de går)

Scen 2. Vid färjestället. Arden (kommer in med Franklin) Hallå, färjkarl! Fy, vilken tjocka! Var håller de hus? färjkarlen Vad står ni här och gormar för! Jag är ju här! Arden Ja, men säg det då! färjkarlen Det är ju precis vad jag säger! Franklin Förlåt oss, färjkarl, men här är så vansinnigt dimmigt! Man ser ingenting! färjkarlen Ja, det blir svårt att hitta rätt väg över floden. Arden Vi kan inte vänta. Franklin Vad tänker du om den betänkliga dimman, min gode expert? färjkarlen Jo, jag tänker att den nog är tjock. Arden Det kan vi själva se att den är, viktigpetter. färjkarlen Nej, det är just vad ingen riktigt kan se, för den är alltför tjock. Franklin Kan vi fara i den eller inte? färjkarlen Det får vi nog se. Arden Du har alltså ögon att se genom dimman? färjkarlen Man kan inte se genom den, för den är alltför tjock. Det kan ni ju se själva. Arden Men du sade just att du nog kunde se hur det förhöll sig! färjkarlen Nej, jag sade, att det får vi se. Arden Ja, det är ju precis vad jag sade! färjkarlen Jag håller mig bara till vad jag har sagt. Arden Ja, det är bäst för dig det! Franklin Vi kommer på detta sätt alls ingen vart. Vi förtror oss åt dig, färjkarl. Våra liv är nu på ditt ansvar i dina händer. Vi litar på dig. färjkarlen Kom då med, så vi kommer iväg någon gång. Arden Varför sade du det inte genast? färjkarlen Ni hindrade mig med att ifrågasätta allt vad jag än sade.

Franklin Det var inte meningen. Kom nu! (de försvinner. Will och Shakebag kommer smygande in från olika håll.) Shakebag Hallå, Will! Var är du? Will Vi har kommit båda till helvetet, för här är ju bara rök! Kan du se något alls genom dessa okristliga dunster? Shakebag Det är bäst vi talar så att vi åtminstone håller kontakt genom hörseln. Här snubblar jag bara och ligger i diket snart om mina fötter ej ser bättre än mina ögon. Will Jag har aldrig sett bättre väder för att ränna bort med en annan mans hustru. I det här vädret är alla människor helt vilseförda. Shakebag Här kan man på allvar så effektivt nu leka ren kurragömma att man aldrig mera kan hitta sig själv. Men vad var det för hästar på avstånd? Säg, hörde du dem? Will Ja, visst hörde jag dem. Shakebag Har vi missat vårt mål nu igen? Will Jag kan våga mitt liv mot ditt att det var Arden och hans trinda sällskap. I så fall har vi åter bommat dem fullkomligt. Shakebag Jag tycker nästan det här börjar bli lite tjatigt. Will Det är inte vårt fel. Den här gången lägrades Arden av dimma, som när någon gud förde bort Ganymedes i skydd av en rök eller gas som han släppte. Shakebag Du menar att gudarna kan släppa väder? Will Vem kan inte det? Shakebag Men en gud! Will Ta det lugnt. Detta var bara Arden. Och lugna dig. De vandrar i samma tjocka som vi. De är inte till häst, ty ej hästar kan hitta i dimman ens. De går bredvid lika blinda som vi och går ner sig i diken och kärr liksom vi. Shakebag (faller i ett dike) Hjälp! Jag drunknar! Will Det är det jag menar. Här är ingen säker och inte ens Arden. färjkarlen (in) Vem ropar på hjälp? Will Här finns ingen förutom du själv, gamle okände gast som här spökar för oss genom dimmornas töcken. färjkarlen Jag kom för att hjälpa den som gav ett nödrop. Men här ligger en stackars karl i ett dike! Will Det är bara Shakebag. Han vinglade till och gick fel. färjkarlen Stackars karl! Skyll dig själv som här går utan förare utanför landsvägen! Är ni berusade? (hjälper upp Shakebag) Will Nej, inte alls. Vi är bara på jakt. färjkarlen Efter änder? Will Nej, efter ett sällskap som red före oss. Du har ej råkat färja ett par resenärer idag över floden? färjkarlen Nej, bara två herrar som skulle på middag hos gamle lord Cheiny. Will Vad var det jag sa, Shakebag? Nu har vi skakat dem av oss igen! färjkarlen Kan jag lämna ett meddelande till dem när de återvänder? Will Nej, bara försvinn, du. färjkarlen Säg, har ni väl någonsin sett sådan dimma?

Shakebag Vem kan väl alls se genom en sådan dimma? färjkarlen Det är det jag menar. Shakebag Men ni sade motsatsen. färjkarlen Gjorde jag? Shakebag Ja, det var just vad du gjorde. färjkarlen Ej alls, för jag frågade bara. Shakebag Men det var en ledande fråga. färjkarlen Det går ej att leda en själ i den här tjocka dimman. Will Den lede kan leda vem fan han vill även i dimma, och du ledde över två gubbar. De klarade sig, ty de vägleddes här av den lede. färjkarlen Jag börjar att ledas vid er. Will Vem tror du du kan leda vid näsan? färjkarlen (till Shakebag) Vem är han? Shakebag Det är Svarte Will. färjkarlen Jag hoppas en dag att få se honom hängd, vare sig han det vill eller inte, så vill som han är. (går) Will Det är Karon själv, tror jag. Han färjar de döda, men dödsdömda själar som Arden och hans ödesbroder blott gör han tvärtom med och räddar han livet på. Shakebag Jag börjar tröttna på att gå och smyga i dimmorna här för att blott tappa spåret på skurkarna som alltid klarar sig. Will Tyst! Jag hör röster! (Greene, Mosbie och Alice kommer in samt Michael.) Mosbie Här är ni ju, Shakebag och Svarte Will! Vad gör ni här? Har ni äntligen fullbordat uppdraget framgångsrikt? Will Vad tror ni vi går och gör här i dimman egentligen? Kan ni ej se att var mänska är tvingad till blindhet i dimman? Michael Vi ser inget alls. Will Ja, det är det jag menar! Hur kan vi väl avliva folk här när alla är blinda? Vi går bara ner oss i plurret och faller i diken och hemsöks av färjkarlar från andra sidan! Mosbie Men ni måste ändå ha hört när de red här förbi. Shakebag Vad hjälper det att man hör när man inte kan se? Greene Ni har alltså misslyckats igen? Will Ta det lugnt, ädle herrar. De kommer förbi en gång till när de färdas tillbaka. Shakebag Och då kanske dimman är borta. Will Ja, kanske. Shakebag Förbanne mig om jag väl någonsin har haft så mycket besvär för ett enkelt mords skull! Mosbie Du ser ut som om du klivit rakt upp ur träsket. Will Det gjorde han också. Han ramlade ner först. Ett dike som plötsligt dök upp blev hans fall. Michael Hur kan ett dike dyka upp? Ligger det inte konstant under markytan?

Will Om diken ej dyker upp dyker man ner i diken ändå. Det är därför som diken finns till, så att man skall ta vägen nånstans ifrån vägen, ifall någonting dyker upp. Alice Ni har lidit alldeles tillräckligt. Här har ni en slant till en brasa med middag och något att dricka till som ni kan få där på krogen i Feversham. (ger en slant till Will.) Greene Det sköter jag om. De här båda sällarna är under mig. Will Kära frun, min kumpan och jag tackar och bockar för välviljan. Denna dusör kommer väl till pass en annan gång när vi kör fast i dimman och ej kommer åt våra mål ens med draghjälp. (Greene, Will och Shakebag går.) Mosbie De skälmarna kommer ej nånsin ur fläckan. De kommer att fortsätta misslyckas så länge vi håller på och betalar dem. Vi borde lägga ner hela projektet. Alice Men hör på min nya idé och förslag! När min make nu kommer tillbaka med Franklin, så möter vi dem här på vägen helt fräckt arm i arm, så att gubben min tvingas att stanna och gräla. Och mitt under grälet så kallar vi på våra gossar, som då likviderar dem genast. Vad sägs om den planen? Mosbie Förträfflig! En sådan intrig och ett så präktigt anslag gör att du förtjänar en kyss. (kysser henne) Scen 3. Dick Reede och en sjöman kommer in. sjöman Nej, tro mig, Reede, det är ingen idé. Han har för rymligt samvete, han är för snål, han har inga skrupler när det gäller pengar. Han ger aldrig bort något om han inte är säker på att få dubbelt tillbaka. Reede Jag har hört att han är på väg hem från Shurland. Alltså väntar jag på honom här, ty hemma hos honom blir jag aldrig insläppt och får jag säkert aldrig något. Min enda chans är här, och snäser han av mig här som hemma får vi se hur någon min förbannelse kan verka. sjöman Du har ingen chans. Reede Inte han heller mot sitt öde om han framhärdar. sjöman Du verkar säker på din vidskepliga makt. Reede Jag vet vad det handlar om. sjöman Lycka till. (Franklin, Arden och Michael kommer in.) Reede Här kommer han, precis lämpligt! Herr Arden, jag går snart till sjöss, men jag ville först tala med er om den jordlott ni tog från mig med orätt. Fastän den är obetydlig och ger en futtig ränta kan den betyda livet för min hustru och mina barn. Jag ber er därför att ge den tillbaka. Arden Har du hört en sådan fräckhet, Franklin? Där står den slusken och begär av mig att jag ska ge honom gratis en jordplätt som jag har betalat dyra pengar för! Du din slyngel, om du inte slutar med att gå land och rike runt och sprida ont förtal om mig har du satt din sista potatis! Jag ska bura in dig för förtal där varken

sol eller måne skiner på ett år för ditt lömska dagdriveri! Jag tål inte dina fula fasoner längre! Reede Ni gör mig orätt först och hotar sedan! Då trotsar jag er, Arden! Gör ert värsta! Jag ber vår Gud att straffa er och hela er familj, ert hus och folk och fä! Må denna jordbit, som ni tagit från mig genom fiffel, och jag talar dessa ord med dödens ångest i mitt sinne, bli er till fördärv och undergång! Må ni där smädas av er bäste vän och bli till spott och spe för världen, må allt där för er slå fel vad ni än företar er, och må ni i vanvett där få ljuta döden på ovärdigaste sätt! Arden Vem gitter höra på så usla dårar? Franklin Fy, din usla dräng, att tala så! Vet du ej om att illa menade förbannelser blott drabbar den som först frammanar dem? Reede Så låt dem drabba mig! Jag är ej rädd! Om så jag råkar ut för dödlig storm på havet så skall jag allenast i min dödsstund icke bedja för mitt eget liv men blott för att förbannelsen må lika fullt hemsöka hela Ardens hus och särskilt honom själv! Och innan jag far hemifrån så skall jag lära hustrun min att alltid minnas och upprepa min förbannelse av er! Jag lämnar er, men min förbannelse blir kvar! Kom, kompis. Låt oss lämna denna skurk allena åt sina hyenor. (går med sjömannen) Arden Det är den värsta smädaren i landet, och han har valt ut mig särskilt som objekt för sitt förryckta meningslösa hat. Men vad han säger saknar helt betydelse. Jag ber dig, Franklin, tro mig när jag säger att jag är helt utan skuld. Franklin Det är vi alla. Arden Kanske att vi nu när vi sänt hästarna i förväg möts av hustrun min, då hon av hästarna förstår vi är på väg, ty den försonlighet hon visar nu är motsatsen till hennes forna lynne, som om hon nu blivit kär i mig på nytt, som om hon var en dygdig helig flicka. Franklin Om förändringen är äkta är den underbar och god. Men var försiktig, när du talar om lord Cheiny. Väck ej hennes avundsjuka med att låta henne veta hur förbindlig lorden var och vilken trevlig fest han bjöd på. Helst så hade hon följt med. Det vet jag. Arden Låt oss skynda, Franklin. Kanske vi kan överraska henne när hon står i köket mitt i stöket, ty jag vet att hon nu reder till vår middag och gör allt för oss för att vi skall få en behaglig afton. Franklin När en kvinna är på gott humör så är hon den förträffligaste varelsen på jorden. (Alice kommer in med Mosbie.) Arden Men vem kommer där? Din slyna, kommer du här arm i arm med den där skurken Mosbie? Skilj er genast åt! Hur kan du med en sådan fräckhet! Alice Han begär att vi skall skilja på oss. Låt oss göra det då med en kyss. Arden Din lömska menedare, Mosbie, kreatur, skamlösa hundar, ni är ju som djur! Mosbie Om vi är djur så är vi utan horn, ty hornen tillhör er. Franklin Det går för långt. Jag vädrar någon fara. Arden, låt oss dra oss ur.

Arden Det kan jag inte göra. Jag är gift med henne. Är jag ej en äkta man? Jag får ej vara feg i detta avgörande ögonblick! Din fähund Mosbie! Låt oss göra upp en gång för alla! (angriper Mosbie. Will och Shakebag uppenbarar sig.) Alice Hjälp! Här kommer mera mördare! De vill ta livet av min man! Shakebag Vad? Vem vågar angripa herr Mosbie? (angriper Arden) Mosbie (sårad) Alice, detta har jag er att tacka för! Shakebag (sårad av Arden) Hjälp till här, Will! Han mördar mig! Will Vad är det för patrask man har att göra med! Din eländiga klåpare! (drar Shakebag ur striden och försvinner med honom, liksom Mosbie åt andra hållet.) Alice Ack, min man, vad har du nu ställt till med! Här gick vi mot dig hjärtligt för att möta dig och välkomna dig hem, och så blir du besatt igen av blind och rasande svartsjuka och går lös med våld mot den som var din bäste vän, allt för en kyss, ett famntag, blott en vänskaps lek, för att se om du hade tålamod! Allt var mitt eget fel, ty jag var den som uppfann skämtet. Franklin Vilket skämt! Det hade kunnat sluta illa. Alice Såg du ej hur vänligt vi som generösa solar log mot dig då han bjöd mig sin arm och jag blott kysste honom på hans kind? Har jag ej uppträtt kärleksfullt och ömt mot dig den sista tiden? Hörde du ej hur förskräckt jag ropade i nöd: "Hjälp! Mördare! Här mördar de min man!" För din skull endast ropade jag högt på hjälp! Ditt öga var förvridet av förryckta fördomar, och jag vill aldrig se den mannen mer! Jag var en fjolla som alls trodde på den låga typen! Jag vill vara din slavinna nu och alltid, ej din hustru endast men en ödmjuk tjänarinna, bara för att ömt behaga dig. Att jag är glad ibland misstolkar du till att jag verkar vara lätt på foten, om jag verkar sorgsen klagar du på att jag verkar vara depressiv, och om jag pyntar mig och gör mig fin så kallar du mig en kokett. Så går jag enkelt klädd för att behaga dig och kallas därför vårdslös. Alltid är jag blott din stackars fru, som du ej anar hur du plågar med din nyckfullhet och dina griller. Arden Är det sant på hedersord att du och Mosbie ej av elakt uppsåt uppträdde så illa? Alice Jag tar himlen själv till vittne på vår oskuld. Arden Då uppriktigt ber jag dig om ursäkt, älskling. Aldrig mera skall jag tvivla på dig. Var blott icke arg på mig, ty det kan jag ej härda ut med. Alice Om du älskade mig verkligen, så skulle du ha lagt på minnet vad den låge Mosbie sade, att det var mitt fel att han blev sårad när du angrep honom! Och då skulle du försvara mig mot honom och dessutom vinnlagt dig om att försonas hederligt med honom, bett honom om ursäkt och förbundit hans blessyrer! Jag blir aldrig glad igen förrän ni två är åter goda vänner. Arden Lugna dig, min älskling. Du skall få allt vad du vill. Jag vill försonas med vår Mosbie genast. Kom med oss och medla mellan oss. Allt skall bli bra igen. Franklin Du menar inte, Arden, att du ämnar krusa för den slusk som när du varit borta använt din gemål som sin mätress?

Alice Hör inte på din falske vän. Han vet ej vad han säger och gör därför sig blott skyldig till förtal. Han har ej ens det ringaste bevis. Om ni har någon sak mot mig så måste ni bevisa det, ty annars har ni ingenting att komma med. Franklin Men sade inte Mosbie tydligt att du hade horn? Alice Som svar till att han skymfats själv med tillmälet att han var som ett djur. Om man är förolämpad och blir arg så säger man vad dumheter som helst. Arden Du har fullkomligt rätt, min kära hustru. Eller hur, min käre vän? Franklin Ja, man kan tolka det till det. Men om jag vore du så skulle jag nog akta mig för att gå till min hustrus älskare och krusa honom. Alice Franklin, ni är envis i er fördomsfullhet. Ge mig då en chans. Och vad har ni att vinna på att rikta Arden mot hans hustru? Ingenting! Ni gör det bara av den nedrigaste låghet och illvilja! Arden Lugna dig, min gode Franklin. Hon har faktiskt rätt. Jag vet att hon vill bara väl, men dina avsikter i detta är mer diskutabla. Nu går jag till Mosbie med min hustru och försonas med vår vän och binder om hans sår, så att han ej får anledning till agg mot oss. Det är det sista vi vill ha. (går med Alice.) Franklin Du går åt skogen, stackars man, så envist som din hustrus synder och kan ej själv se den fälla som du går i, fastän den är alltför uppenbar. Din egen fru är brottets verktyg, och det enda jag, din vän, kan göra är att tiga och se på.

Akt V scen 1. Ardens hem. Will Greene, när höll väl en mördare på så länge med att slå ihjäl en människa? Greene Det är lika gott att vi ger upp hela saken. Det verkar ju slätt omöjligt vad vi än gör. Shakebag Nej, fan heller, så klart han ska dö, när vi kommit så långt och satsat så mycket! Vi kan inte låta den gubbtjyven undslippa nu efter allt vårt besvär! Han ska dö om vi så ska gå åt på kuppen! Will Ni vet ju, Greene, att under mina tolv år i London har oräkneliga satar blivit utrustade med träben bara för att de vågat passera mig på insidan av gatan. Andra har fått silvernäsor bara för att de sagt: "Där går Svarte Will", och andra har fått kryckor och proteser på livstid för att de haft med mig att göra på fel sätt. Jag har knäckt lika många klingor som ni har knäckt nötter. Greene Du drar bara valser. Will Shakebag kan vittna om mig. Alla jungfruhus har måst betala tribut till mig. Det fanns inte en slinka på sin tid som inte kunde öppna sin affärsverksamhet utan tillstånd av mig. Ingen har löskopplat så många glädjeflickor som jag. Och en gång då en öltappare vågade sticka upp mot mig stack jag hål på alla hans fat och höll honom i öronen så länge tills allt hans öl hade runnit ut. Jag har knäckt fler skallar på polissergeanter med deras egna stavar än vad det finns finkor och fängelseceller, och med mitt eget svärd har jag tvingat vem som helst till att nödgas betala borgen för sig. Varje morgon brukade krögarna stå utanför sina krogar och

bjuda in mig på gratis förplägning bara för att slippa få sina skyltar och sina ölsjapp sönderslagna. Vad är det jag inte har gjort och inte har lyckats med? Inte ens Shakebag kan svara på det. Ändå kan jag inte klara av att göra detta! Denna futtiga småsak, denna skitsak i lönnmordsvägen är mig omöjlig! Det måste vara övernaturliga makter med i spelet. (Alice och Michael kommer.) Greene Maka på dig, Will. Här kommer fru Arden och Michael. Alice (till Michael) Du är alltså säker på att de blivit vänner? Michael Jag såg dem själv skaka hand. Herr Mosbie blödde, och husbonden min grät av ömkan över honom medan han grälade på Franklin, som han gav hela skulden för ingenting. Han betalade själv fältskärn för hans insatser och bjöd både Mosbie och Franklin och Bradshaw och andra hem till sig för allmän försoning och förbrödring. Alice Spring tillbaka, Michael, och be Mosbie smyga iväg hem till mig så fort min man har gått till marknaden. Du får din Susanna redan i kväll om du gör det. Michael Visst skall jag göra det. Alice Säg till kocken John att vi får gäster, så att han slår på stort och inte sparar på sina bästa konster. Michael Skall ske. (Michael går.) Will Här verkar det ju bli kalas. I så fall skall vi vara med. Hallå, fru Arden, bjud mig och Shakebag och Greene också. Annars kommer vi själva. Alice Men naturligtvis är ni välkomna! Säg mig bara varför ni misslyckades nu igen. Greene Det var Shakebags fel igen som drumlade till det i vanlig ordning. Shakebag Hur kunde jag väl veta att Arden skulle vara så skicklig fäktare att Mosbie skulle missa honom och såra mig i stället? Will Nej, så var det inte alls. Det var den där Franklin som förstörde hela affären. Shakebag går fram och drumlar och svänger med sitt svärd som en invalidiserad kråkskrämma, och då drämmer Franklin till honom, så här, och försvinner. Då skulle naturligtvis den murveln Shakebag här genast ha gett tillbaka, men i stället står han bara och velar och försitter alla tillfällen, helt ställd och paralyserad. Då rycker jag in och står som den säkraste mur och parerar alla attacker, men vad hjälper det när Arden plötsligt ränner Mosbie genom skuldran? Shakebag, vad fan använde du inte din klinga för? Alice Men varför stod både du och Greene stilla? Will Allt gick så snabbt. Ingen fan hann ingripa förrän allting var för sent, och Arden hade tur som vanligt. Han råkade träffa, och vi råkade missa. Alice Ack, om han bara hade fått dö igår skulle jag nu ha fyllt varje er ficka med guldmynt! Will Det är aldrig för sent. Vi kan spåra Arden till marknaden och flå honom levande där. (Mosbie kommer in.). Alice Det blir svårt, men här kommer den som rätt kan råda oss. Ack, Mosbie, hölj din arm! Jag tål ej se det! Mosbie Du om någon borde se det som har vållat mig förtreten.

Alice Säg inte så, min älskade vän. När jag såg dig sårad kunde jag ha tagit svärdet, när du släppte det, och gått löst på Arden själv, ty jag har lovat mig att aldrig mera sluta mina ögon, som han finner så kränkande, förrän han har slutat sitt liv. Flera gånger vaknade jag upp i natt med en obetvinglig lusta att äntligen ta livet av honom själv, när alla andra snöpligen misslyckats. Shakebag Varför gjorde du inte det då? Då hade vi sluppit besväret. Will Men gått miste om lönen, din knasboll. Mosbie Hade du gjort det mitt i natten hade vi alla varit förlorade, ty på intet sätt hade du kunnat klara dig från mordet. Alice Det var därför jag inte gjorde det. Men hur länge än skall han då få leva? Mosbie Ej längre än denna dagen. Svarte Will och Shakebag, är ni beredda att utföra min nya plan? Shakebag Alltid redo! Will Om inte, så kalla mig en skurk. Greene Om de sviker er, så gör jag det själv. Mosbie Du, Greene, går och söker upp Arden och uppehåller honom så att han inte hinner hem förrän till kvällen. Då gör jag honom sällskap, och ni båda sluter sedan upp bakom mig och följer med. Alice Och hur skall han sedan bli mördad? Mosbie Shakebag och Will gömmer sig i rummet bredvid, och på ett givet ord störtar de fram och utför dådet effektivt. Will Och vad skall lösen vara? Mosbie "Ha-ha, nu har jag er!" Men kom ej fram för tidigt. Då är allt förstört igen. Jag måste få honom preparerad först. Greene Fem förbålda mördare mot en stackars värnlös oskuld skall väl den här gången vara idiotsäkra odds. Alice Han är ingen oskuld! Will Vi ska inte sabba festen med att bryta in för tidigt, men vem ska släppa in oss? Alice Jag ska göra det, och ni ska få en egen nyckel. Mosbie Kom nu, Greene, och låt oss följas åt. Se till att allt är redo när vi kommer. Alice Lita på oss. Se bara till att grobianen kommer hem, (Mosbie och Greene går) och går han ut igen är felet mitt. Kom nu, Svarte Will, du vackre mördare och högst charmerande yrkesskurk, näst efter Mosbie tilltalar du mitt sinne bäst. Jag skall inte bara behaga dig med vackra ord och löften men tjusa dig med något mer konkret. Vad tycks om detta? (lägger fram en klingande penningpung.) Vill ni göra det? Shakebag Har vi något val? Will Min fru, i tankesätt är vi båda ett. Vi tänker bäst tillsammans och kan bättre förstå varandra än syskon. Ni borde ha blivit yrkesmördare som vi. Hör nu här min plan. Sätt Mosbie som är gäst i en fin länstol och ge er man en liten vanlig stol. Jag smyger mig då på honom bakifrån och drar med en handduk ner honom på golvet och sticker där ihjäl honom tills han sprutar blod som en fontän ur tusen röda brunnar. Sedan bär vi iväg till klosterkyrkan med liket och slänger det där. Folk kommer då att tro att han blivit rånmördad.

Alice Ni är ett geni! Ingenting kan vara enklare att genomföra! Det är praktfullt! Här är tjugo pund, och när han äntligen är död ger jag er fyrtio extra för besväret. För att sedan underlätta ert försvinnande från orten skall jag låta Michael sadla två extra hästar åt er. Då kan ni rida direkt till Skottland eller Wales, och ingen av oss har någonsin sett er här. Will Vi är som klippta och skurna för varandra. På sådana villkor kunde jag mörda tusen man direkt. Men det är bäst att vi får nyckeln genast. Var skall vi stå gömda? Alice Där inne i kontoret. Men ni måste med ed försäkra att ni gör det och inte misslyckas. Ni får inte göra fiasko nu igen en gång för mycket. Will Vad tror ni om oss egentligen, frun? Tror ni att vi är amatörer eller klåpare? Bradshaw Såra inte deras yrkesstolthet. De gör det. Saken är klar. Alice Men om något skulle klicka finns Mosbie här, och en blick från honom vore tillräckligt att stålsätta hela min varelse till att äntligen förinta min man helt själv med egna händer! Will Nej, frun, det grovgörat är för hårt för damers fina händer. Lämna slaktandet åt oss som är vana. Nu går vi färdigt in i kontoret och gömmer oss där. När dörren öppnas nästa gång skall Arden dö och det med ränta. Shakebag Vi har extra verktyg, frun, om något skulle klicka. Will Din kofot och din såg och din köttyxa kommer inte att behövas den här gången, Shakebag. Allt är färdigt serverat. Vår insats blir blott ett minimum av exercis, som när man föregår med gott exempel. Kom, Shakebag! Vi har bara att hålla oss tysta och lugna tills signalen kommer. Shakebag Bara vi inte får tråkigt och somnar. Will Ingen risk, frun. Vi skall vara på alerten. Shakebag Hur var lösen nu igen? Will Lämna det åt mig, din senfärdige imbecille fåntratt. Jag kan inte missförstå en klar signal till mord, och jag ska nog se till att du ej kan försumpa tillfället igen, försova dig och klanta till det. Jag tar hand om honom, frun, och tar på mig att se till att han sköter sig! (går ut i kontoret med Shakebag) Alice Om ändå Arden vore här och dörren kunde öppnas nu! Ack, denna stängda dörr blir utgången för min befrielse och ett nytt bättre liv! I stället för min makes slemmiga och outhärdligt stinkande och slappa famntag får jag njuta Mosbies bättre konster nu, en man som alltid lyckas och som kommer hem och får mig att rätt känna att jag lever. Vad är min oduglige och fete make mot min älskare? Ett odjur mot en drömprins, och det vet jag säkert, att ej någon människa i världen kommer att beklaga hans sorti. Tvärtom. De kommer alla blott att dra en suck av lättnad. Michael (kommer in) Nu är herrn snart här, frun. Alice Kommer han ensam eller med någon? Michael Han kommer med Mosbie. Alice Det är bra, Michael. Ta fram brädspelet och ställ dig sedan framför kontorsdörren. Michael Varför det?

Alice Därför att sanningens ögonblick står för dörren. Shakebag och Svarte Will är där inne, och nu skall det äntligen ske. Michael På allvar? Alice Tror du jag skämtar? Michael I kväll? Alice Ja, just i kväll.. Michael Men borde inte Susanna få veta det? Alice Givetvis, och hon kommer att tiga lika vist om saken som alla vi andra. Michael Då hämtar jag brädspelet. Alice Vänta litet! Hör till slut mina instruktioner. När Arden kommit in stänger du ytterporten. Han måste dö, och allt måste vara färdigordnat innan våra gäster kommer. Michael Ja, frun. (går. Arden och Mosbie hörs utanför.) Arden (utanför) Stig in, käre Mosbie! Känn dig som hemma! Jag vill att allt skall vara precis som förr, när ingenting otalt fanns mellan oss. Mosbie (utanför) Din godhet verkar vara utan gränser. Alice De kommer! Alice, var nu med i allt, och var beredd nu att improvisera! Sanningen fungerar bäst om man blott själv är med och skapar den. (Arden och Mosbie kommer in.) Men vad är detta, käre man? Visst önskade jag se er väl förlikta, men mest var det för din skull och ej för hans. Du vet väl att han umgås öppet med så råa skurkar som den ludne Shakebag och den Svarte Will, stråtrövare av värsta sorten? Därför ville jag se er som vänner, men varför gå till överdrift och bjuda honom hem till oss? Nu har hans blotta åsyn skämt min afton för mig. Mosbie Käre Arden, det är bäst jag går igen. Arden Nej, käre vän, det vet du väl, att kvinnor måste träta! Det är deras huvuduppgift här i livet, och de duger inte annat till intellektuellt. Ha överseende med henne. Hon rår inte för att hon är bara kvinna. Hustru, var nu resonabel och välkomna honom som den käre vän han alltid varit till oss båda. Alice Du kan tvinga mig, men hellre dör jag än att jag välkomnar honom. Han har vållat oss så mycket ont, att jag helst undvek helt hans sällskap. Mosbie (avsides) Underbart, hur hon förställer sig! Arden Nu är han här, så var så snäll och foga dig! Alice Bli inte arg på mig, min käre man. Sitt ned, herr Mosbie, känn er hemma, och vi hälsar er välkommen! Arden Ja, så skall det låta! När hon bara vill är Alice artigheten själv. Mosbie Jag vet hur välkommen jag är i Ardens hjärta, men ni själv, min fru, ni talar ej av hjärtat. Alice Om jag inte gör det har jag mina skäl. Mosbie Förlåt mig, bäste Arden, men i så fall är det bäst jag går. (vill resa sig) Arden Nej, strunta i den tokan, bäste Mosbie! Hon är bara lynnig! Sitt nu kvar! Nu ska vi ha det trevligt, om hon bara låter oss. Alice Vi har nog gäster tillräckligt ändå, herr Mosbie, även om ni går.

Mosbie Nu ber jag er, min käre Arden: låt mig gå! Arden Låt henne träta bara. Det går över. Det betyder ingenting. Hon är som väderleken: någon plötslig regnskur då och då, och plötsligt solsken där emellan. Alice Ännu är ej porten stängd där ute. Ni kan gå. Ej någon hindrar er. Michael Nej, det är lögn, för jag har stängt den. Arden Tag in vin! Nu måste vi bli vänner alla tre. Jag har en helig uppgift här idag, nämligen att försona er. Ej lämnar Mosbie detta hus idag förrän min hustru talar vänligt med honom och menar vad hon säger. Och det skall du göra nu, din styvnackade ragata! Var nu foglig för en gångs skull! Alice Jag menar alltid vad jag säger. Arden Ja, det är det jag menar, att du ska säga vad du menar och tala till honom med värme och med vänskap, som du alltid nattetid tilltalar mig! Alice Sköt dina egna saker. Lämna mig i fred. Arden Din gås! Är jag ej skyldig att gottgöra allt han genomlidit för din skull? Blev han ej sårad för din skull? Skall du ej ha en gnutta dåligt samvete för honom, så som du förstört hans liv? Skall jag då göra allt och ensam för att släta över dina brott? Alice (häller upp ett glas åt sig) Förlåt mig då, herr Mosbie, allt vad jag förbrutit och allt ont jag framdeles skall vålla er och många andra, men jag säger som det är: att det var inte meningen. Här dricker jag er till, herr Mosbie, men låt oss framdeles vara främlingar och endast sakliga som vänner. Man har talat illa om mig för er skull, och det var minsann oförtjänt. Så ber jag er att hädanefter aldrig mera komma hit. (dricker honom till) Mosbie Det är er man som jag besöker, icke er. Dock svär jag här och nu inför er man, att det är sista gången som ni ser mig i ert hus. Det löftet skall jag hålla, om jag så skall gå på mina knän till Rom för att bekräfta det. Arden Jag tycker ej om svurna eder. Det är överdrivet och onödigt, och man ångrar alltid eder efteråt och bryter dem mer gärna än högtidliga enkla löften. Alice Låt nu Mosbie svära som han vill. På detta villkor, Mosbie, ber jag er bekräfta er här svurna ed med att nu även dricka mig till. Mosbie Gärna det, så visst som jag vill leva. Arden Alice, hur går det med middagen? Alice Den är strax färdig. Spela ni så länge. Arden God idé. Vad skall vi spela om, min gode Mosbie? Mosbie En fransk krona. Tre partin. Arden Det låter bra. Kör till. En rimlig slant för ärligt spel. (de spelar) Will (gläntar på dörren och viskar till Michael) Nu borde han slå till. Nu är det rätta läget. Shakebag Sabba inte mordet nu igen, din sakramentskade tordyvel! Will Tyst! Michael Ha tålamod. Herr Mosbie vet nog vad han gör. Alice Nu har de helt förlorat sig i spelet. Har han månne glömt bort vad han skulle göra? Dessa väntans tider är mer outhärdliga än någon länge utdragen process. Ack, Svarte Will, när skall du frälsa mig?

Will (till Michael) Jag fruktar han skall märka oss när vi gör vår entré. Michael Kryp fram försiktigt mellan mina ben, så märker han ej något. Shakebag Drumla bara inte till det, Will. Will Det gäller lika mycket dig. Se till att inte snubbla över mattan. Mosbie En etta, eller jag förlorar spelet. Arden Nej, så illa är det inte. Du kan klara ut dig med en tvåa också. Fyll på glaset ditt, min vän, så klarnar dina tankar. (fyller på hans glas) Mosbie Tack, min vän. Jag önskar att jag kunde tänka snabbare och mera smärtfritt komma fram till målet, men vin underlättar onekligen saken. (flyttar en bricka) Ha-ha, min vän, nu har jag er! (Will och Shakebag rycker genast ut. Will rycker ner Arden med en stor handduk runt stolen.) Arden Hjälp! Vad händer? Vad är detta? Mosbie! Alice! Vad är det ni gör? Var är du, Michael? Will Sir, vi ville bara hyfsa spelets utgång. Mosbie (tar fram ett dolt vapen och spetsar honom) Där har ni för att ni alltid förolämpat mig som skräddare! Shakebag (spetsar honom) Här får ni för tio pund i min ficka! Alice (har skyndat till) Han stönar ännu. Kan ni då inte fullborda ett hederligt jobb? Ge vapnet hit! (tar det från Mosbie) Här får du för en livstids äktenskaps tortyr, din värdelösa gödselstack, och för att du ej ville ge mig åt min Mosbie! (stöter till honom flera gånger) Michael Ack, det här är mig för magstarkt! Will Han förråder oss! Mosbie Lugn! Vi ska nog se till att drängen håller käften. Michael Lugna er! Tror ni väl att jag skulle sladdra och i sanslöshet förråda mig och er? Jag har ju del i brottet! Shakebag Jag sticker nu till Southwark. Där har jag en änka som kan gömma mig. Och om hon vägrar plundrar jag helt enkelt henne in på linnet! Will Sköt er själva nu. Vi utfört jobbet, och vi sticker. Alice Bär ut liket först. Sätt in det i kontoret. (Will och Shakebag bär ut liket.) Will Vi har redan fått betalning och är nöjda. Hoppas att den här affärsuppgörelsen nu varit till belåtenhet för alla parter. (ser på liket) Endast en kan inte klaga. Tack för oss. Farväl. (försvinner omgående med Shakebag) Mosbie Nu är det alltså gjort. Nu börjar livet. Susanna (kommer in) Nu är gästerna vid porten. Skall jag släppa in dem? Alice Mosbie, gå och ta emot dem. (Mosbie går.) Du, Susanna, får nu tvätta rent på golvet. Susanna Men det är fläckar av blod! Sådant går aldrig bort! Alice Skall jag tvinga dig, slyna? Susanna Om ni så själv skrapar med naglarna veckor och månader så skall ni finna att blodet helt sonika vägrar försvinna. Alice Försök ändå!

Susanna Det kan jag göra, men det kommer ej att fungera. Alice Jag vet. Det sägs allmänt, att blodfläckar aldrig går bort om den mördades baneman icke har rodnat vid dådet. Om jag utfört något i livet som jag inte rodnat inför, så var det detta dådet. Mosbie (kommer in) Vad står ni och gapar för? Vad är på tok? Alice Bara det, att min man blivit mördad. Se på dessa skvallrande fläckar. De går aldrig ur. Mosbie Strö halm över dem då. Eller gör något annat. Lägg mattan där över. (till Susanna) Stå ej där och häng bara! Gör något! Alice Du var det som grymt förledde mig till detta nesliga dåd. Mosbie Kom nu inte med sådant. Med samma rätt kan jag då påstå att du var det som ledde mig fram till detta. Alice Men bara det inte blir upptäckt! Mosbie Det kan ej bli upptäckt, om bara du tiger. Alice Och hur kan jag tiga, när jag tagit livet av min egen man? Han skall hemsöka mig nu i evighet! Mosbie Det skulle du tänkt på tidigare. Det är liksom för sent nu, ty jag är din man nu. Glöm bort honom. Han är förbrukad och finns inte mer. Håll nu stilen, och gör inte bort dig. Bered dig på att ta emot dina gäster. Var sansad och lugn, kom ihåg vår planering, och var blott naturlig. (Adam Fowl och Bradshaw kommer in.) Bradshaw Vad nu då, min fru? Varför tårar? Mosbie Hon gråter av oro för sin alltför dröjande man, som nu varit åt skogen för länge. Igår blev han hotad av några par bovar, och hon tror nu det kan ha hänt något. Bradshaw Lugna er bara. Han kommer nog snart. Greene (kommer in) Guds fred i stugan! Hur står det till här då? Väntar ni gäster? Alice Ack, käre Greene, har ni ej sett min man? Greene Jo, jag såg honom just borta vid klostermuren. (Franklin kommer in.) Alice Där är ni, herr Franklin! Vi har alla blivit så oroliga. Varför dröjer min man? Säg, när skildes ni från honom? Franklin Jag har ej sett honom sedan i morse. Han kommer nog säkert precis när som helst. Era gäster kan sitta och vänta så länge. Alice Ja, det kan de göra. Var god, Bradshaw, och sätt sig där. Och ni, Mosbie, kan sitta i Ardens stol här. Hoppas bara han kommer. Michael Susanna, skall vi passa upp? Om du vill kan vi sätta oss också. Susanna Jag har annat att sköta. Ack, Michael, vad gör vi om allting blir upptäckt? Michael Håll bara god min. Det är det enda viktiga. Om vi i morgon nu firar vårt bröllop så gör det ej något om jag sen på kvällen blir hängd. Och i värsta fall kan vi ju köpa var sin burk med råttgift. Susanna Vad menar du, Michael? Att efter vårt bröllop ta gift? Michael Nej, min fru verkar otillförlitlig. I värsta fall får vi nog avstå från henne. Susanna Nej, hon skvallrar aldrig. Hon är ju en kvinna. Du känner ej oss eller henne. Du har inget att vara rädd för.

Mosbie Hej, Michael! Ta in litet öl! Vi ska nu dricka Arden till, vår gamle välgörare och den bäste vän vi nånsin haft, eller hur, Mrs Arden? Alice Min man? Skall vi skåla för honom? Franklin Vad fattas er, Alice? Vad gråter ni för? Alice Ack, go'vänner och käraste grannar, jag är så rädd att det har hänt något. Han skulle ha varit här för en tid sedan, och han har ej skickat bud, vilket han alltid gör när han blir uppehållen. Nu känner jag på mig att något har definitivt gått på tok. Mosbie Hon skall smitta oss alla med sina nervösa frossbrytningar. Greene Lugna er bara, fru Arden. Han är frisk och sund. Alice Ack, jag vet att det inte alls är på det sättet. Jag ber er, herr Franklin, gå ut och försök att ta reda på om något hänt. Gå och sök honom. Kanske att ni träffar på honom. Mosbie Jag följer med er. Greene Jag också. (Franklin går med Mosbie och Greene.) Alice (till Michael) Hur skall jag bli av med de andra nu? Michael Lämna det bara åt mig. – Mr Bradshaw, det har blivit sent redan, och många farliga sällar går strykande kring här i mörkret. Bradshaw Ja, jag hörde själv nyss att ökända bovarna Shakebag och Svarte Will setts här i närheten. Michael Och vi har ett antal farliga gränder att stryka förbi. Bradshaw Ni har alldeles rätt. Det är bäst att vi går innan mörkret blir tjockare. Låna oss bara en fackla och lys oss på vägen. Alice Följ med dem till porten, men dröj sedan inte för länge. Du vet, att jag ej gärna vistas här ensam så sent. (Michael går med Bradshaw och Adam.) Susanna, du kan gå bort och hämta din broder. Nej, vänta. Vad skulle du göra det för? Här finns faror allenast. Nej, stanna i stället, Susanna, och hjälp mig och råd mig. Susanna Hur skulle jag kunna ge er råd? Jag är ju själv tokig av rädsla! Alice Få se om vår mördade make är kvar eller om han har vandrat iväg av sig själv. (öppnar dörren till kontoret och tittar på Arden) Susanna Han är kvar. Alice Det är din förre herre, Susanna. Se vad det har blivit av honom och hela hans härlighet nu! Bara blodig och kladdig och stel i en livlös och fasansfull köttklump! Susanna Vi skall alla ångra det här. Alice Hjälp mig dra honom ut. Vi skall rengöra honom och så ställa honom i ordning för hans sista värdiga uppträdande i offentliga livet som lik i en kista i kyrkan. (Mosbie och Greene kommer in.) Mosbie Vad nu, Alice? Vad skall ni göra med liket? Alice Ack, äntligen, älskling! Här är du! Nu slipper jag gråta mer! Mig fattas intet, om blott jag dig ser! Greene Vi är alla i livsfara så länge liket är kvar här i huset. Vi måste med största försiktighet avlägsna det.

Mosbie Ja. Franklin tror att vi har tagit livet av honom. Alice Men det är ju vad vi har gjort! Mosbie Ja, men vi får ej låtsas om det. Vad som helst utom sanningen! Alice Ja, du har rätt, och den käre herr Franklin kan ingenting påstå förutan bevis. Låt oss festa oss genom all natten och glömma bort sorger och mardrömmar och bara hänge oss åt stundens lycka! Greene Min fru, det är ej dags för lättsinne nu. Liket måste omedelbart bort härifrån. Michael (inkommer, upprörd) O min fru, nu är det förkylt! Vakten med själva borgmästarn är på väg hit med soldater med svärd, hillebarder och andra skarpslipade vapen! Alice Skjut regeln för porten! Ej någon får komma hit in! Mosbie Hur skall jag komma undan? Alice Ja, tänk bara du på dig själv. Gå till bakporten och över bakgården, ta sedan in för i natt på den Gyllene Liljan. Mosbie Det vore direkt att förråda mig. Greene Ack, kära fru, blir jag tagen här åker jag också fast skäligen misstänkt. Ni måste nu hjälpa mig ut. Alice Följ med Mosbie, och tag liket med er. Stjälp av er det sedan vid någon förglömd gammal leråker. Mosbie Ja, ditt råd är nog det bästa. Farväl, ljuva älskade, tills vi kan ses under tryggare omständigheter. Men vad du än gör, så håll käften och tig och bekänn ingenting inte ens under press och tortyr! Greene Ja, var ståndaktig, frun, så skall allting gå bra. Tänk på det, att ni bara gjort nytta, då världen har blivit befriad från ännu en ohängd skurk och det med rätta! Alice Men han var min man! (Mosbie och Greene bär ut liket och försvinner.) Nu må lagen få komma och göra sitt bästa. Mitt hus är nu rent. Susanna Men jag minns att det snöade när vi gick hit. De kan följa i snön våra fotsteg. Alice Men de måste snöa igen. Susanna Men det slutade snöa förrän vi var klara. (Det bultar utanför på porten.) Alice Michael, släpp in den vulgära hopen och all deras dumhet! Mitt hus har ej något att bjuda dem mera. (Borgmästarn och vakten kommer in.) Herr borgmästare! Och med vakten! Har ni något nytt om min man? borgmästarn Han blev sedd för en timme sen då han gick hem. Alice Det kan inte ha varit min man. Det var säkert en Londonbo. borgmästarn Mrs Arden, jag måste tyvärr ställa er några pinsamma frågor. Är ni bekant med en person som är allmänt beryktad som Svarte Will? Alice Nej. Vem är det? Jag har ej något umgänge med undre världen. borgmästarn Han har blivit sedd här i trakten, och jag har fått order om att arrestera den boven.

Alice Nå, gör det då. Sådana är det ju säkrast att hålla bakom lås och bom, så de ej går omkring här och mördar till höger och vänster. Tror ni då att vi härbärgerar så lömska banditer? borgmästarn Han lär ha befunnit sig i detta hus. Jag beklagar, men vi måste göra en husundersökning. Alice Så sök då igenom vart rum och var vrå. Men om Arden var här skulle ni aldrig våga att så tränga in här i onödan. (Franklin kommer in och ser bister ut.) Men här är Franklin! Vad nytt? Varför så bister uppsyn? Franklin Min vän och er make har påträffats mördad. Alice O Gud! Vilken olycka! Vet ni av vem? Franklin Ingen vet det, men han ligger illa åtgången och död bakom klosterträdgården. Jag har aldrig sett något lik så illa skändat. Alice Det är ju förfärligt alldeles! borgmästarn Men är man då säker på att det är han? Franklin Ack, om det ändå vore ett misstag! Men det är tyvärr alltför sant. Det är han, och det kan inte vara nån annan. Alice Men var är då mördarna? Sök dem och finn dem! Franklin Det skall vi. Men ni måste följa med oss. Alice Varför det? Franklin Har ni sett denna handduk och kniv förr? Susanna (till Michael) Ack, Michael, nu har du förrått oss igenom ditt slarv! Michael Kära nån! Och jag trodde att jag hade slängt dem i brunnen! Jag måste ha varit disträ! Alice Det är blod från ett svin som vi slaktat. Det vet ni väl, att även slaktade svin blodar ner. Stå nu inte här mera och söla, men börja sök reda på mördarna! borgmästarn Med all respekt, Mrs Arden, men vi har tyvärr skäl att frukta att ni själv är en av dem. Alice Jag? Vad är detta? En nedrig komplott? Skulle jag slakta min egen man? Detta liknar er inte, herr Franklin. Er misstänksamhet löper amok med er. Franklin Det finns blodspår i snön ifrån ert hus till klosterträdgården, som visar för tydligt att er man blev släpad i sitt eget blod härifrån. Och vi skall säkert finna fler blodspår här inne i huset. Vad finns under mattan, exempelvis? Halmstrån vi fann i hans skor tyder på att han mördades här i sitt hem och just i detta rum. borgmästarn Här är stolen han brukade sitta i, och här är blod i den. Blodet kan blott vara hans. Alice Det är vin, som den klantige Michael har spillt. Det vet alla, att fläckar av rödvin är nästan omöjliga att tvätta bort. Michael Det är sant. Jag är alltid för klumpig. Franklin Jag känner dig, Alice, din fala bedragerska och dubbelbottnade äktenskapsbryterska! Det är hans eget blod som ni har gjutit med skumraskförbrytares hjälp, och det skall ni få ångra med alla dem som har hjälpt till med det gudlösa dådet. Tror ni inte att jag för länge sen insåg vad för sammansvärjning som pågick här mot min vän Ardens oskyddade liv?

Alice Ni har alltid med förkärlek ägnat er åt att tro det allra sämsta om mig. Ni är partisk och har alltid varit det, då ni försökt fjärma min käre make från mig utan skäl. Men jag kallar Guds himmel till vittne att jag alltid älskade Arden mer än alla andra. För mig då till honom, så att jag får se honom en sista gång, om han verkligen har blivit mördad. Franklin Tag med den där skurkdrängen också och pigan, en syster till Mosbie. Och en av er går strax till Gyllene Liljan, där jag tror att Mosbie sökt husrum, om han än finns kvar. Han är troligen hjärnan i hela komplotten. borgmästarn Ett välstädat hus, men vad hjälper det när här finns blodfläckar? Ingenting är så svårt att städa upp som de missgärningar som mänskor med sådan förkärlek ägnar sig åt. Ej all historieskrivning i världen kan utplåna alla de blodspår som människan lämnat för evigt som bomärke kvar i naturen. Det här huset kan aldrig mera bli rent. Kom, ut härifrån, låt oss gå.

Scen 2. London, Southwark. Shakebag (tilltufsad) När hennes man levde var änkan Chambley mig nådig och hade mig gärna, men när hennes make dog blev hon en annan, en kräsen och högfärdig skata, som ofta förnekade vänner. Jag hoppades få bo hos henne i hennes säng som förr i världen, när hennes man alltid var bortrest, men hon slängde ut mig. Då gick det för långt, och jag gick upp till henne, gav henne en välriktad spark mitt i bakvägens måltavla, så att hon for ut för trappan och bröt både benet och halsen och nacken. Jag skar sedan av hennes kypare halsen och skall kasta de båda liken i Themsen nu. Här har jag nu hennes pengar. Det struntar väl jag i om det skulle upptäckas. På andra sidan får jag sedan fristad. (ger sig av.)

Scen 3. borgmästarn Fru Arden, här ser ni nu er makes lik. Det är lika så bra att ni genast bekänner så att ni kan ägna er sedan åt ånger och bot. Alice Ack, min man, vilken ynkedom är vi nu samtliga bragta till genom vår svaghet blott genom passionernas högfärdiga egoism och dess blindhet! När jag nu får se dig så börjar jag inbördes blöda av ånger, och tårarna vill explodera fram i hysteri genom hela mitt väsen! Jag kan inte fatta det varför jag gjorde det. Ja, Arden, du hade rätt, och jag ångrar mig nu, som man vanligen ångrar sig bittert när det är för sent. Helst jag köpte ditt liv nu till priset av mitt eget liv, men det är icke möjligt. Jag trodde att jag kunde vinna mitt liv med att avkorta ditt, men jag ser nu mitt misstag: vi var ju ett kött, så på kuppen förlorade vi livet båda, och ingen vann något. I alla konflikter är samtliga bara förlorare, och det kan de aldrig se i konfliktens ohyggliga blindhet förrän de ur tvedräktens mardröm har vaknat. För bort mig. Jag

står för mitt brott och skall erkänna varje detalj. Enda hoppet för mig, Arden, är att i himmelen sedan få älska dig mer än vad jag kunde göra i livet. (Hon förs bort.) borgmästarn Nå, Mosbie, säg varför ni nedlät er till detta nesliga mord. Franklin Försök inte slingra er mera. Hans bälte och börs har vi funnit vid din egen säng. Det är lönlöst att neka. Mosbie Jag hyrde två hjälpredor, Shakebag och Svarte Will, till att utföra det praktiska jobbet. Jag har inte mera att säga. För bort mig. Ju förr vi får allt undanstökat, dess bättre. Franklin Vi skall även gripa de två yrkesmördarna. De är nu angivna för Londons rätt och skall ej komma undan. borgmästarn Nog av detta vidriga och bottenlösa elände. Ack, när skall människorna lära sig! Här famlade sju mördare i blindo för passioners dårskaps skull, en skräddare förförande sin granne Ardens hustru, hon förledd till skamlösa intriger, varvid hennes tjänare utlovades herr Mosbies syster om han bistod, så att båda dessa involverades i brottets spindelnät och fastnade, liksom herr Bradshaw, för att han gav frun ett brottsligt brev från Greene, som engagerade två skurkar till att genomföra saken. Sju personer offrade för ingenting, för att herr Arden skulle dö! Och Arden själv påträffades som lik på just den jordlott som han anno dazumal berövat stackars bonden Reede, som gick till sjöss utarmad och försvann på havet. Var då allt en tragedins lavin igångsatt av herr Ardens onda hänsynslöshet mot den arme Reede? Ja, man kan fråga sig, men man lär nog ej någonsin få något vettigt svar. Allenast Shakebag och den Svarte Will har kommit undan lagen, men den arme Shakebag mördades i Southwark då han var på väg till Greenwich. Svarte Will begav sig utomlands men blev i Holland bränd som brottsling vid en påle. De kom undan lagens rättvisa men icke Guds. De andra sex avrättades igenom engelsk lag och rätt, fru Alice Arden bränd i Canterbury, Mosbie och hans syster förda in till London där de mötte dödens dom vid Smithfield, drängen Michael och herr Bradshaw dödade i Feversham, och Greene omsider hängd i Ospringe – åtta döda för ett dråps skull på en nionde. Ack, när skall människorna få distans till sin fåfängas ständigt värre skenande bisarra vanvettshysteri?

Sarfsalö, 18-23 juni 2001.

Efterskrift. Denna fantastiska pjäs intar en särställning i tidig engelsk dramatik genom sin helt konsekventa och extremt levande realism. Nästan de enda andra pjäser som kommer i närheten av dess mustiga påtagliga verklighetsnärhet är ”En tragedi från Yorkshire” och ”Muntra fruarna i Windsor”. Den ögonbrynshöjande beskrivningen av exakta lokaliteter, som Rainhams äng, värdshuset ”Vita Märren” i London och ”Gyllne Liljan” i Feversham, mordets nyckelplatser lerängen och klosterträdgården i Feversham och karakteriseringen av färjstället i akt IV scen 2 jämte de träffande karaktärsbeskrivningarna av bipersoner som Dick Greene och John Reede, båda offer för Arden, skräddaren och hans syster, drängen Michaels enkelhet samt till och med den lilla korta episoden med lord Cheiny förlänar dramat en verklighetsprägel som tyder på att författaren nästan måste ha upplevt allting själv eller åtminstone fått mycket levande beskrivningar av saken. Brottet var uppseendeväckande på sin tid i Canterbury, det var den tidens dominerande skandal i Kent, och pjäsen förråder en helt övertygande återgivning av hela skeendet nästintill trovärdig exakthet. Märkligast av allt är dock karakteriseringen av de egentliga huvudpersonerna, Alice Arden och mördaren Svarte Will. Alices personlighet är återgiven med en nästan lyrisk empati, hon står för pjäsens högsta litterära förtjänster och dess mest psykologiskt genomarbetade porträtt. Man känner med henne hela vägen och förstår henne hur kraftiga hennes svängningar än är mellan skamlös brottslighet, ödmjuk ömhet, känslig tveksamhet och äkta kvinnlig sentimentalitet och nyckfullhet. Hennes manövrer är så äkta kvinnliga, att det är svårt att tänka sig hennes roll spelad av en manlig skådespelare. Svarte Will är motsatsen: en renodlad skurk av sådana dimensioner, att han sätter sin ära i sin skurkaktighet. Men det värsta är att han är intelligent och underfundig, han är nästan alltid rolig, och man förstår hans originella personlighet mot den bakgrund att han fostrats till yrkesmördare av handgripligt deltagande i kriget. Den ära han funnit i kriget vidmakthåller han efter kriget som yrkesmördare, som om det inte var någon skillnad mellan att döda folk i krig och i fred. Tillsammans är de ett oemotståndligt par. Vem är då författaren till denna unikt socialrealistiska pjäs om skeenden i Canterbury 1550? Min uppfattning är att det bara kan vara Christopher Marlowe, född och uppväxt i Canterbury, där saken ständigt måste ha diskuterats av hans föräldrar och deras generation under hans uppväxt, som ju upplevde skandalen i sina bästa år, och där Alice Arden själv blev bränd. Richard Greene hängdes i Ospringe som var Marlowes fars hemort bara 15 km från Canterbury och som idag är en förort till Feversham, där drängen Michael och Bradshaw avrättades offentligt. Pjäsen bär nästan övertydliga spår av att ha varit näst intill självupplevd, och det närmaste man då kan komma är barndomsintryck av autentiska återberättelser. Allt detta skulle passa in på Marlowe men inte på någon annan samtida brittisk dramatiker.

Pjäsen föranleder även andra spekulationer. Dess huvudperson ’Arden’ bär samma familjenamn som William Shakespeares moder. Dock är det så gott som uteslutet att Shakespeare kan ha skrivit pjäsen, då han inte hade några kopplingar som helst till Kent. Däremot har ju den teorin framförts att Marlowe kan ha tvingats under jorden genom vissa regeringsmyndigheters förföljelser av fritänkare och kunnat fortsätta vara verksam som spökskrivare under William Shakespeares täckmantel. Marlowes personlighet, så som vi har lärt känna den genom andra pjäser i hans namn, stämmer nästan kusligt överens med ’Svarte Will’s personlighet. Det ligger alltför nära till hands att anta att Marlowe kan ha gestaltat denna personlighet på scenen. Denna personlighet är så suggestiv att den måste ha gjort ett djupt intryck på publiken, och Marlowe själv, som dess gestaltare i skrift och kanske även på scen, måste i någon grad ha identifierat sig med honom. Då han efter krisen i maj 1593 inte längre kunde framträda under sitt eget namn och kan ha fortsatt skriva pjäser under Shakespeares kan han även ha identifierat sig med namnet ’Will’ i exempelvis sonetterna. Det skulle förklara sonetterna 134-136 och deras anspelningar och ordlekar med namnet ’Will’. Att pjäsen är Shakespearesk är oförnekligt. Den innerliga lyriken, det fantastiska språket, den mustiga humorn, de träffande karakteriseringarna – allt tyder på en tidig Shakespeare, som troligen var Marlowe.

Göteborg 9 februari 2004.

Juden på Malta drama av Christopher Marlowe

i bearbetning av Christian Lanciai (2001)

Personerna: Farnese, guvernör på Malta Lodovico, hans son Suleiman, turkisk ambassadör Barabas, en rik jude Abigail, hans dotter Aron, Amos och Abraham, Barabas tre judiska vänner Fra Giacomo Fra Bernardino en abbedissa Mathias, Abigails älskare Katerina, hans moder Viceamiral Martin del Bosco Ithamar, turkisk slav Bellamira, vacker prostituerad Piglia-Borza, en tjuv en maltesisk knekt turkar riddare i Farneses styrande råd turkisk och maltesisk uppvaktning

Handlingen utspelar sig på Malta 1564-65.

Juden på Malta Akt I scen 1. Farnese Mina herrar, vi har problem. riddare 1 Låt höra. Farnese Turken. riddare 2 Alltid är det turken. Farnese Vi har troget betalat tribut till muselmanerna i många herrans år, och vår trogenhet och punktlighet har han belönat med att ständigt höja tributen. Mycket vill ha mer, och turken vill ha allt. Vi har inte längre råd att böja oss för turken. riddare 1 Vad är alternativet? Farnese Att turken intar Malta, som de förjagade oss från Rhodos. 2 En dyster situation. 3 Vi måste skramla ihop pengar. Farnese Så mycket som turken nu kräver har ingen kristen mer på Malta. Jag vill påminna mig att det var en viss jude som förrådde Rhodos åt sultanen. Har vi inte judar på Malta? 2 Jo, och de är rika. 3 Den rikaste, en viss Barabas, äger mer än hela ön för övrigt. 1 Kan vi inte be judarna om hjälp? Farnese De kommer aldrig frivilligt att ge den. 3 Då får vi väl tvinga dem. Nöden har ingen lag, och judarna står ju ändå utanför lagen. Farnese Kan jag lita på ert stöd, mina herrar, i denna kinkiga fråga? alla riddarna (byter blickar och nickar inbördes) Ja. 1 Naturligtvis. Farnese Då har vi något bakom ryggen. Paolo, visa in den turkiska delegationen. (En samling praktfulla turkar visas in.) Suleiman Högädlaste herre och guvernör på Malta, vi betygar er vår synnerligaste vördnad. (krusar och bär fram skänker.) Farnese Praktfulla presenter. Jag tackar. Vad kan vi göra för er? Suleiman Det tror jag att ni mycket väl vet, allerhögste effendi. Ni har inte erlagt förra årets tribut, som med ränta nu överstiger och dubblerar alla era tidigare skulder. Farnese Vi har ekonomiska bekymmer och ber er överse med våra problem. Vår vilja är god, men för närvarande saknar vi medel. Suleiman Sultanens tålamod närmar sig smärtgränsen. Farnese Vi måste be om uppskov. Suleiman Hur länge? Farnese En månad. Suleiman Vi måste varna er, högst vördade och ärade riddare. Om tributen ej erläggs kommer sultanen att invadera Malta med våld.

Farnese Vi tar er varning på högsta allvar och ber endast om en månads uppskov. Suleiman En månad är en kort tid. Farnese Desto godvilligare kunde ni ge oss den. Suleiman Sultanens tålamod är oändligt ehuru strängt. Ni får en månad men inte längre. Farnese Det tackar vi för. (Turkarna bugar sig ut.) 1 Sultanen menar allvar. Han längtar efter en förevändning för att krossa oss. Farnese Vi klarar oss. Vi har fått en månad. Maltas öde hänger på judarna. 4 Världens opålitligaste folk. 3 Men de har pengar och är pålitliga i affärer. 2 Tror ni de hjälper oss? Farnese De måste. Och de är inte oresonliga. 1 Lycka till, guvernör Farnese. Ni har vårt fulla stöd. Farnese Tack. Scen 2. Hemma hos Barabas. Barabas Välkomna, bröder. Vad kan jag göra för er? Aron Barabas, vi har problem. Barabas Det har vi alla alltid, men de kan alltid lösas. Hur kan jag lösa era? Amos Det gäller turken. Barabas Turken är vår vän. Hur kan han vålla oss problem? Abraham Från välunderrättat håll har vi hört att sultanen ämnar invadera Malta. Barabas Och hur kan det påverka oss? Vad kommer det oss vid? Aron Vi vet inte hur vi ska ställa oss. Ska vi hjälpa de kristna mot turken eller turken mot de kristna? Barabas Käre Aron, har du glömt den gyllene regeln? När det gäller muslimer och kristna finns det bara en sak som gäller: satsa på den som vinner vem det än är. Amos Vi tror att de kristna kommer att göra hårt motstånd, och det är inte alls säkert att turken vinner. Barabas Du menar, Amos, att det är omöjligt att gissa vem som vinner. Abraham Malta är mycket väl befäst, men turkarnas flotta är överväldigande. Risken är att vi judar får sitta emellan. Barabas Åhå, jag förstår! Varför då inte öka vikterna i den ena vågskålen så att den säkert väger tyngre? alla tre Vilken? Barabas Turkens, naturligtvis! Turken har alltid behandlat oss väl. När Ferdinand och Isabella utvisade och utrotade alla judar ur Spanien öppnade sultanen Konstantinopels portar för oss, hälsade oss välkomna och gav oss alla medborgerliga rättigheter. Följaktligen hjälpte vi sultanen ekonomiskt att bli en överlägsen stormakt. Vad har de kristna någonsin haft till övers för oss utom meningslösa förföljelser? Aron Barabas har rätt. Jag visste det!

Amos Men de kristna kan kräva vårt ekonomiska bistånd mot turken. Barabas Låt oss ta oss över den bron när vi kommer fram till den. Abraham Barabas, du är ett föredöme för alla judar över hela Medelhavet. Från ingenting har du byggt upp en fantastisk handelsflotta som skeppar varor över hela Levanten från Alexandria till Venedig och från Malta till Konstantinopel. Du ensam är värd mer än hela Malta. Jag hoppas verkligen därför att ditt råd verkligen är det rätta. Barabas Var och en råde sig själv, gode bror Abraham. Jag kan bara ge er förslag till goda råd. Vad ni gör med dem är helt och hållet er egen sak. Aron Vi är nöjda, Barabas. Kom, bröder, låt oss gå. Amos Tack, Barabas. Barabas Ingenting att tacka för. Välkomna tillbaka. Abraham När prövningens stund kommer får vi anledning att träffas igen. Barabas Farväl, gode Abraham. Ni kan alltid lita på mig. Vi har ju alltid hållit ihop. (de tre judarna går.) Abigail Vad ville de tre judarna, far? Barabas De är oroliga över sultanens invasionsplaner. Men det är ingenting att oroa sig för. Jag lugnade dem betydligt. Abigail Vad händer om det blir krig och turkarna kommer hit? Barabas Är du också orolig, Abigail? Abigail Ingen kvinna vill någonsin ha krig. Barabas Käraste dotter, det enda vi någonsin behöver oroa oss för är lömska övergrepp från de kristna. Allt annat är bara loppornas lek i dammet. Abigail Vad kan de kristna göra oss? Barabas Vad som helst. Det vet vi aldrig i förväg. Abigail Tack för att du finns, far. Du är tryggheten själv. Barabas (omfamnar henne) Åtminstone för tillfället. Abigail Så länge du lever, far, och så länge jag lever. Barabas Om de kristna bråkar med oss tussar jag turken på dem. Abigail Har du så stor makt? Barabas Den växer varje dag, Abigail, och allt blir ditt en dag. Allt mitt är ett lån från dig och din framtid. Abigail Du förvaltar det väl. Barabas Att förvalta livet rätt och lämna det ifrån sig när man dör i bättre skick än man fick det i är varje judes främsta plikt. Abigail Och en judinnas? Barabas Att föra det judiska släktet vidare. Abigail Då behöver jag en man. Barabas Sådana är hela världen full av. Det blir det enklaste av allt. Abigail Men jag vill bara ha den rätta. Barabas Ingen annan duger åt dig än den bäste. Abigail Han behöver inte vara utomordentlig, bara han är rätt. Barabas Du får allt vad du vill, mitt hjärta.

Scen 3. Farnese Mina herrar, jag har bett stadens ledande fyra judar hit idag för att övertala dem att hjälpa oss. Därför har jag bett er närvara, ifall det skulle uppstå problem. riddare 1 Vi litar på dig, Farnese. 3 Du ska nog klara av dem. 2 Reta dem bara inte, för då blir det svårt. Farnese Jag vet nog hur de ska tas. Det blir en ren affärsuppgörelse – ingenting annat. 4 Vi backar dig till hundra procent. Farnese Det är bra. Släpp in judarna, Paolo. (De fyra judarna visas in. De är mycket ödmjuka, utom Barabas, som är mera självsäker.) Farnese Mina herrar, vi har bett er hit idag för att be er hjälpa oss ut ur en svår kris. Abraham Har turkarna förklarat krig? Farnese Nej, så illa är det inte, men det är bara det som fattas. Det är givetvis i allas vårt intresse och i hela världens att turkarna ej invaderar oss. Barabas Hur kan det undvikas? Farnese På det vanliga sättet. Vi betalar tribut. Amos Då är väl saken klar. Då behöver ni inte oss. Farnese Tyvärr gör vi det. Det är därför vi har bett er hit. Våra resurser är tömda. Maltas skattkistor är länsade. Ni är de enda på Malta som kan hjälpa oss. Aron Hur mycket? Farnese Femtio tusen dukater. Barabas Omöjligt. Abraham Ers nåd, så mycket äger ingen av oss. Farnese Ni äger det tillsammans och mer därtill. Barabas Med all respekt, herr guvernör, men det är absurt. Ni har ingen laglig rätt att kräva av oss halva vår förmögenhet bara för att muta sultanen. Farnese Vi måste. Nöden har ingen lag, och ni står utanför lagen. Amos Ni menar, att ni ämnar genomföra en godtycklig indrivning? Farnese Ni har inget val. Ni måste avstå från hälften av vad ni äger. Aron Och om vi vägrar? Farnese Då gör vi som de gör i Spanien. Ni måste konvertera till kristendomen eller dö. Endast så kan ni slippa betala. Abraham Då blir vår förmögenhet skattpliktig i stället. Farnese Givetvis. Valet är ert. Amos (till de andra) Om vi blir kristna och skattpliktiga blir vi aldrig fria sedan. Farnese Det är bäst att ni samarbetar. Det är en engångsföreteelse. Aron (till de andra) Det är väl bäst att vi accepterar? Vi har väl inget val? Abraham Vi accepterar. Barabas Tala för er själva. Jag accepterar inte. Farnese Ni tre accepterar alltså, och du, Barabas, accepterar inte? Abraham Barabas, du tar en stor risk.

Barabas Jag är en van spelare. Amos Vi tre accepterar. Farnese Det var klokt av er. Barabas, du är rikast på ön, och halva din förmögenhet hade räckt till hela tributen. Men du har inte velat samarbeta. Därför måste vi beslagta hela din egendom. Barabas Vänta! Ni får hälften. Farnese För sent, Barabas. Du har förlorat spelet. Riddare, ni har min myndighet att verkställa indrivningen av dessa fyra herrars halva respektive hela förmögenheter rättvist. Staten är i fara. Verkställ. (Riddarna reser sig och tågar ut.) Barabas Kallar ni detta rättvisa? Är rofferi grunden för er kristendom? Farnese Nej, Barabas. Se det som ett spel, och du förlorade. Du visste att du tog en risk. Du kan inte anklaga oss för att staten är i fara. Och det är bättre att en man utarmas än att hela folket förgås. Var det inte så din egen överstepräst sade? Och du får dock behålla din frihet. Du kan börja om från början igen. Barabas Hur kan jag väl i min ålder börja om från ingenting? Detta är inte rent spel. Med ingenting kan ingenting multipliceras. Farnese Du kom dig upp från ingenting. Om du nu vill finna dig i din fattigdom, så skyll dig själv. Allt kommer an på dig. Det är inte mitt fel att du tillhör ett folk som ställt sig utanför lagen. Barabas Blanda inte in religionen i vanlig mänsklig rättvisa. Ni har ingen rätt att i religionens namn anse er förmer än oss. Vissa judar är förvisso lika elaka som alla kristna är, men att fördöma hela mitt släkte för en kristen fördoms skull är oförsvarligt. Skall jag bestraffas för mina förfäders synder? Är det rimligt? Vad orätt har jag gjort för att bestraffas så? Kan ni belasta mig med någon enda missgärning? Farnese Lagen har haft sin gång. Ut med dig, fördömde Barabas! Tror du inte att vi känner din sort? Om du verkligen är enbart hederlig, så har du något att falla tillbaka på och kan du tjäna ditt uppehälle på hedersamt vis. Men du blev rik allenast genom girighet, och ingenting är mera ägnat att väcka allmän avsky. Barabas Men stöld är värre och är kriminellt, och ett sådant brott kan endast leda till än värre brott, ty det måste väcka hämndens erinnyer till ett oavvisligt mardrömsliv, som icke drabbar den bestulne men väl hans vederdelomän. Farnese Han hotar också! Barabas, du gör bara din egen sak ännu värre. Beslagta hans hus och konvertera det till ett heligt nunnekloster. Så omvandlar vi hans unkna girighets fängelse till helig grund för fromma mödor. Barabas Varför tar ni inte mitt liv samtidigt, när ni ändå tar allting annat? Farnese Att få leva för din girighet men utan egendom blir ditt rättmätiga straff, Barabas, för din dåraktigt stolta småaktighet. Ditt blod besudlar vi oss inte med. Vi är färdiga med dig. Kom, Paolo. Vi har spillt nog med tid och tålamod på dessa snikna judars skämda andedräkter. (går ut med Paolo) Aron Det var onödigt, Barabas. Amos För en gångs skull har du varit dåraktig.

100

Barabas Hämnden är min, säger Herren! Abraham Tålamod, Barabas. Vi har fondmedel, och vi ska nog få dig på fötter igen. Barabas Tålamod? Hur kan ni åse sådan orättvisa och tiga? Mina rikedomar förtjänades inte i en handvändning. De kostade många års ansträngningar och bitter vaksam möda. Aron Vi är själva drabbade, Barabas. Vi kan bara ge dig vår medkänsla. Barabas Ni gav efter, era fega hundar! I samlad front hade vårt motstånd kunnat ha någon verkan! Amos Tänk på Job, Barabas. Han fick allt tillbaka som lön för sin ståndaktighet i tron. Barabas Lämna mig i fred för ert enfaldiga medlidande! Gå hem med er till era hem som ni har ännu kvar, och låt mig hållas i min hemlöshet! Ett nunnekloster! En värre förolämpning hade ingen kunnat hitta på. Abraham Kom, låt oss gå. Vad vi än säger till honom ökar det endast hans plåga. Amos Det går över. Han kommer över det med tiden. Aron Farväl, Barabas. Sök upp oss när du vill. (de tre judarna går) Barabas Ett strandat skepp, ett vrak, en sönderslagen kruka – vad är jag mer förutan pengar? Men min list är kvar, och jag har det inom mig som kan borra en hel värld i sank. En klok man retar aldrig Barabas, och endast dårar kommer undan med att lyckas och får stå ett bittert kast; ty ingen hämnd är gruvligare än den noggrant övervägda som blott smyger långsamt för att kväva sina offer i en hopplöshet förutan slut mot vilken min tillfälliga ruin är blott en bagatell. Abigail (störtar in, förtvivlad och upplöst i tårar) Far, de sade att jag kunde finna dig här. Vad har hänt? De har kommit hem, kört ut mig ur huset och burit ut all vår egendom! Vad är det för en olycka som har drabbat oss? Barabas De kristna vill ha det så, min kära, och anser att de har rätt. Jag kan inte ge dem rätt. De ville tvinga mig att bli kristen. När jag vägrade beslagtog de all min egendom. Därför är vi plötsligt satta på bar backe. Abigail Men hur kan de göra något sådant? Är de inte människor? Är de inte kristna? Barabas De har gjort så över hela Spanien, min kära, och det utan rimlig anledning. Här hade de åtminstone anledning. De behövde pengar. Abigail Men det är ju rofferi! Barabas Ja, min skatt, det är rofferi. Men oroa dig inte. Vi skall nog klara oss ut ur det. Jag har en del undanstoppat och gömt på andra orter. Men framför allt så hade jag en säck med guld och juveler nergrävd under plankorna i källaren. Om vi bara kunde rädda den! Abigail De gör nu om vårt hus till nunnekloster. Ingen av oss kan mer bli insläppt däri. Barabas Jag har en plan. Abigail Berätta! Barabas Vi är bara ute efter vår rätt, Abigail. Vi ska inte göra någon skada. Vi ska bara ta hand om vad som är vårt. Bli nunna, Abigail. Gå in i klosterorden, och de

101

ska ta emot dig med öppna armar, för att du konverterar från judendomen. Med att bli frälst ska du frälsa oss båda. Abigail Tror du inte de blir misstänksamma? Barabas Aldrig, om du bara spelar rollen väl och är helt konsekvent. Sedan när vi bärgat säcken kan du ångra dig och utträda igen. Många nunnor gör det. Man är inte försvuren åt deras religion för livet, som man är om man blir muselman. Abigail Kan jag inte bli avrättad och straffad för att jag sedan utträder? Barabas Endast muslimer avrättar dem som utträder. Du blir inte ens straffad. Det är fördelen med kristendomen. Man kan bli kristen om man måste, men när man inte behöver vara det längre kan man utträda. Abigail Vad det här med religioner är för konstiga påfund! Barabas Ja, de snärjer in sig i regler som bara förkväver den rot av sanning de ursprungligen kom från. Därmed förfelar de alla sitt egentliga syfte, som bara är att främja människan och hennes fantasi och konstruktiva kreativitet. Abigail Jag ska göra som du säger, far. Jag skall bli nunna. Barabas Bra, min dotter. Därmed räddar du din egen framtid. Abigail Allt blir bra igen tack vare att jag har en far som är så klok. Barabas Jag hoppas att jag kan förbli det. Abigail Det tror jag säkert att du kan. (pussar honom) Nu ilar jag till abbedissan! (ut) Barabas Krisen tycks nu vara över, men det kommer alltid nya turer. Stålsätt dig, Barabas, håll med fast hand kvar i rodret, ty det finns ej något mera nyckfullt än det sätt på vilket ödets vindar ständigt växlar riktning. Man blir alltid blåst till slut om ej på annat så på själva livet. (exit)

Akt II scen 1. Barabas hem. Giacomo Detta brukade vara den snikne juden Barabas hem, som vi nu har exproprierat. Medge, kära fru abbedissa, att det gör sig bättre som ett heligt nunnekloster. abbedissan Naturligtvis, fra Giacomo. Men jag är rädd att det kommer att ta tid innan vi lyckats exorcera rent hans hus och bort alla hans gamla onda tankar på sniken och orättrådig vinning. Bernardino Han var ju den sniknaste av alla judar på Malta, så det kan verkligen komma att behövas betydande ansträngningar för att få bukt med alla lämningar av den onde hedniske judens mörka perversiteter och infernaliska intriger. abbedissan Vi ska dagligen skvätta ämbaren med vigvatten i varje rum. Vi måste ju tänka på att nunnor ska sova här. De får ju inte falla för oheliga mardrömmar av farligt slag. Bernardino Vem vet vilka anfäktelser som kan drabba en i ett judiskt hus? Giacomo Ett före detta judiskt hus. I framtiden skall det aldrig ha varit något annat än det heligaste av nunnekloster. abbedissan Men vem kommer här?

102

(Abigail gör entré som nunna.) Abigail Allernådigaste heligaste moder, efter synnerligaste ånger för alla mina förfäders brott genom seklerna har jag låtit mig upptagas av den allena saliggörande kyrkan och upptagits i er orden. Således anhåller jag ödmjukast om att få göra altartjänst här hos er i detta heliga kloster. abbedissan Är icke detta Abigail, juden Barabas egen enda dotter? Giacomo Förvisso. En utomordentligt stor seger för kyrkan är denna heliga konvertering! Det är det jag alltid har sagt: ingalunda är det förutbestämt att alla judar i evighet måste vara fördömda och förtappade! Hur till och med en jude kan bli helig är ju Abigail här ett lysande föregångsexempel på! Bernardino Ferdinand och Isabella bevisade redan den saken med att lyckas konvertera hundratusentals förtappade judar med att bränna dem på bål om de inte konverterade helt frivilligt. Giacomo Detta är ett underbart ögonblick i Maltas och kyrkans heliga historia! Välkommen till de heligas skara, kära flicka! Abigail (niger underdånigast) Jag tackar er av hjärtat för er höga nåd, ädle herrar och nådiga fru abbedissan, och räknar det som en heder och ett privilegium att äntligen få ha blivit döpt. Giacomo Men vem kommer här? Bernardino Juden själv. Barabas (spelar) Vad ser jag? Min egen dotter höljd i nesligt nunnedok! O, vad är detta? Hur kan du så ha övergivit dina fäders tro? (till henne) Är kusten klar? Abigail (spelar) O fader, helt av hjärtats övertygelse har jag nu gått och blivit nunna, ty jag föredrar att vara helig framför att tillhöra en förbannad ras. (till honom) O far, vår väg har rullats ut för oss på röda mattor. Barabas (spelar) Hur vågar du, odygdiga fördömda barn? Hur vågar du förgäta egen fader och hans offer för din välfärds skull? Hur vågar du förkasta den mest ärevördiga och äldsta, enda oföränderliga religionen? (till henne) Duktig flicka. Säcken finns i källaren strax framför vinfatsgolvet. Abigail (spelar) Mitt samvete har bjudit mig därtill, och det förkastar både faderskap och tradition och usla gamla vanor. Jag har uteslutit Satan ur mitt liv! Gå du och gör det samma, om du är min far! (till honom) I natt skall kusten vara klar. Barabas (spelar) Förkättrade fördömda flicka! Härmed måste jag förskjuta dig! Vik hädan, missfoster och häxa, ur din vrede faders åsyn! Aldrig att jag någonsin förlåter dig! (till henne) Jag återkommer efter midnatt bakom muren. (spelar) Aldrig vill jag se dig mer, du monster av otacksamhet och vidrig nesa! (går) Abigail (spelar) Å far! Om ändå du kunde förstå! Då skulle du bli helig kristen liksom jag! (gråter) (avsides) Vi gjorde det nästan för bra.

103

Giacomo Vilken stolthet, fru abbedissa, har du vunnit i ditt hus! Dess förre ägares egen dotter blir din främsta tjänarinna! abbedissan Huru ljuvliga är icke Herrens vägar! Bernardino Syster, vi är rörda av ditt pathos. Tänk att en så hopplös och förtappad jude kunde bli ett sådant föredömligt kristet helgon! Abigail Jag är icke helgon ännu. Vänta bara. abbedissan Ja, mitt barn, vi har en lång väg framför oss av bot och andaktsövningar. Om vi skall bli tillräckligt övertygande som helgon måste vi nog börja späka oss och bedja genast. (ut med Abigail) Giacomo Det är nästan synd på en så vacker jungfru. Bernardino Nu förblir hon jungfru, och det kan vi inte göra något åt. (går) Giacomo Inte? Jag är ej så säker. För en säker jungfrudom är ingenting omöjligt. Allt vad hon behöver är en friare av någons nåde för att komma strax på bättre tankar. Mathias (inträder) Var det inte här som juden Barabas höll till? Giacomo Det var hans bostad. Vem är du? Mathias Mathias. Vad har hänt med judens dotter? Giacomo Detta är ett nunnekloster nu, och hon är själv en nunna. Mathias Nej! det får ej vara sant! Ett sådant slöseri! Säg att det är bedrägeri! Giacomo Min vän, ditt namn avslöjar intet. Vem är du? Mathias Jag älskade den rika judens dotter. Giacomo Du är således en friare. Som på beställning! Men den juden är numera ruinerad. Älskar du fortfarande hans dotter? Mathias Om! Att hon har blivit nunna sporrar endast hårdare min kärlek! Och jag tror hon icke kan ha tagit doket utan att ha därtill blivit tvingad. Giacomo Ingen judisk mö har så spontant och gärna konverterat till vår heligaste kyrka och med större välbehag och äkta fröjd frivilligt tagit doket. Mathias Här är något som ej stämmer. Gick då juden själv helt med på saken? Giacomo Nej, han svor och bannade sin dotter och fördömde henne med en alltför övertygande dramatisk effektivitet. Mathias Då är det kört. Då får jag aldrig henne. Giacomo Var nu ej så säker. Hon är alltjämt vacker, och du har rivaler. Mathias Hon kanske ångrar sig? Giacomo Gud själv har ångrat sig ibland. Och varför inte då ett helgon? Mathias Detta låter intrigerande. Vad vet du mera? Giacomo Kom, så skall vi diskutera våra möjligheter. (drar honom avsides)

104

Scen 2. Guvernörens palats. Farnese Ert besök förbryllar oss, Don Bosco. Ni har kommit utan tillstånd i vår hamn, ni seglar ensam utan flotta – är det nödhamn som ni söker? Vart är ni på väg? Bosco Jag var på väg till er, herr guvernör, i viktigaste angelägenheter. Jag är viceamiral av Spanien. Martin del Bosco är mitt namn, och jag står till er tjänst med intressanta nyheter. Farnese (till en riddare) Är det verkligen Martin del Bosco? riddaren Ja, det är det utan tvekan. Farnese Nå, vår höge gäst och viceamiral Martin del Bosco, vad kan ni ha att berätta? Bosco Turkarna är slagna. Under däck har jag en last av fångar tagna i ett sjöslag där en turkisk flotta helt tillintetgjordes inklusive amiralen. Farnese Högst välkomna nyheter. Vad är er avsikt med de tagna fångarna? Bosco Som regel är att sälja dem som slavar. Jag kan gärna sälja dem åt er. Farnese Tyvärr har vi ett avtal med sultanen som omintetgör den möjligheten. Vi betalar reguljär tribut till Höga Porten. Därmed har vi garanterad fred med hela östra Medelhavet. riddaren (kan inte hålla sig) Ädle viceamiral, den freden är besvärlig genom smärtsam dyrköpthet. Nu har vi chansen. Övertala guvernören att förena sig med er och Spanien och bryta freden med Konstantinopel! del Bosco Mina herrar, ni förvånar mig. Fick Johanniterna ej Malta just för att organisera ön till en befästning och ett ointagligt bålverk mot den grymma turken och hans övermakt? Och likväl hör jag att ni kryper för osmanska hunden och betala mutor för att han ska lämna er i fred, som en vasall! Det är ej acceptabelt. Är ni inte fria kristne? Låter ni muslimerna förtrampa er i hednisk träldom? Farnese Vi har ej haft något val. De knäckte oss på Rhodos. Malta är ej mer än en utblottad spillra av ett vrak. del Bosco Hur mycket är ni skyldig turken? Farnese Hundra tusen kronor inklusive ränta. del Bosco Min herre konungen av Spanien ämnar att fördriva er från Malta. Mitt råd är: behåll de pengarna. I min tur skall jag övertyga konungen att sända er en flotta till er hjälp. Tillsammans kan vi så befria hela västra Medelhavet från det turkiska sjöröveriet. Farnese Ett vackert villkor. Någon lycklig stjärna sände er till oss i detta ögonblick. Bli kvar och bli vår general! Tillsammans kan vi verkligen befria oss och hela Medelhavet från en mordisk turkisk dominans. del Bosco Var medveten om riskerna likväl. På Rhodos intog Johanniterna en lika trotsig attityd mot turkarna som ni. De stred för öns försvar till sista man, och ingen överlevde för att kunna föra sagan vidare om hur det var. Farnese Så ämnar vi nu göra och med glädje, om det visar sig nödvändigt. Ärans heder vinns med blod och ej med pengar. del Bosco Det är rätta andan! Denna gång tror jag att ni skall vinna. (fattar Farneses hand: pakten är beseglad.)

105

Scen 3. Torget. Lodovico Jag hörde, Barabas, att er bedårande och fagra dotter lämnat klostret. Barabas Ja. Hör även du till hennes friare? Lodovico Jag måste medge att jag länge har beundrat henne. Barabas Lodovico, du har tur. Hon fick i längden nog av heligheten där i klostret, så hon återgick till sina föregående rutiner. Lodovico Min far guvernören, och ej endast han, förvånas över hur ni lyckats skaffa er ett nytt hus efter att så nyligen ha blivit ruinerad. Barabas Lodovico, jag är bara en affärsman, och ibland så har man tur. Lodovico Er dotter är fortfarande den vackraste på Malta, och nu efter att hon lämnat klostret är hon mera eftertraktad än nån annan. Tror ni jag har någon chans? Barabas Som son till guvernören har ni alla chanser. Men ni har rivaler. Var så säker på den saken! Men berätta, käre Lodovico, varifrån har alla dessa nya slavar kommit? Vi har ej haft några slavar här på marknaden till salu förut. Lodovico Det lär vara kapet från en viktig seger nyligen som vunnits över turkiska galärer. Barabas Dessa slavar är då turkar? Det är just vad jag behöver! Vad är sista priset, marknadsförare? riddaren Två hundra kronor. Barabas Det var dyrt! Är alla lika dyra? riddaren Inte alls. En turk är billigare än en neger, för en neger samarbetar bättre och har större tålamod. Turkar är mer oberäkneliga. Barabas Och vad kostar då en vanlig hundturk? riddaren Hundra kronor. Barabas Denna ser beskedlig ut. Vad tror du, slav, om samarbete med en jude? Har du något namn? riddaren Han heter Ithamar, men jag vill varna er. Han är rätt lömsk. Barabas Vad tror du, Ithamar? Kan du utföra jobb åt mig och lyda min befallning? Ithamar Ädle herre, jag skall vara er en lydig hund, ty hellre tjänar jag en jude än högfärdiga och arroganta kristna översittare, som bara övar grymhet. Barabas Här har jag min man. Jag köper honom genast. Lösgör honom från hans kedjor. Han skall bli mitt hus förvaltare. Ithamar Min herre, vi förstår varandra. Jag skall alltid lyda er. Barabas Som lön skall du bli väl behandlad. Kom med mig. Lodovico När får jag träffa er famösa dotter? Barabas När ni vill, och när hon vill. Men ni har konkurrenter, Lodovico. Jag vill bara informera er. Men jag skall gärna lägga in ett ord för er. Lodovico Ni gör mig lycklig genast! Barabas Sköt blott era kort, så skall jag sköta mina. Lycka till, min käre Lodovico. Lodovico Ack, jag svävar nästan som på moln! (går) Barabas Den spjuvern där, den narren, den fåfänge idioten, Ithamar, är sonen till min ärkefiende, vårt Maltas guvernör, som utan rätt beslagtog all min egendom. Jag

106

hoppas jag kan lita på dig i betänkliga intriger mot odrägliga fördömda kristna översittare och skurkar? Ithamar Som jag sade, herre: vi förstår varandra. Barabas Utmärkt! Låt oss gå. Men vänta! Där är stackars älskaren Mathias. Han och Abigail har någonting gemensamt, som kan hota våra planer. Här utmanas vi nu genast av nyckfulla ödets ofattbara mekanismer. Låt oss stilla lyssna till vad de kan ha på gång. (de träder diskret i bakgrunden.) Mathias (med sin moder) Tydligen har Lodovico någonting på gång med Barabas. Det måste gälla Abigail. Ack, moder, jag förnimmer svartaste intriger! Katerina Ha ej någonting med juden Barabas att göra! Hela hans familj och släkte är förtappat! Mathias Men hans dotter älskar mig, och det är ömsesidigt. Katerina Hon är lika livsfarligt besatt som han. De är fördömda båda. Guvernören gjorde rätt som tog allt vad han ägde i beslag. Så gjorde man i Spanien, och så borde man ock göra överallt med alla judar. Mathias Moder, du är fördomsfull. Katerina Nej, jag vet blott vad hela världen vet. Det vet ju alla, att varenda jude bara är en sniken djävul. Mathias Moder, lämna mig med henne. Jag har lånat böcker ur hans bibliotek, och jag står således i skuld hos honom. Katerina Akta dig, min son! Det slutar illa! Lånar han dig spetsen på en näsduk blott, så binder han dig vid sig som en slav i skulder genom sitt procenteri! Mathias Det är en hedersskuld. – Far Barabas, med stor behållning har jag läst er bok. Barabas Det gläder mig, min son. Behåll den. Mathias Får jag hålla boken? Barabas Givetvis. Jag lånar bara ut dubletter, för jag får ju ändå aldrig åter någon bok som jag har lånat ut. Mathias Så talar ett välsignat, generöst och ädelt hjärta. Barabas Tack, min son. Mathias Hur mår er dotter? Barabas Bara bra. Mathias När får jag träffa henne? Barabas När du vill, om hon det vill. Mathias Jag hörde om er framgångsrika återhämtning efter katastrofen. Barabas Ja. Till lycka för min dotter och för alla hennes friare behövde hon ej stanna länge i sitt kloster. Mathias Nunnorna lär vara arga och besvikna. Barabas Låt dem vara det. Det kan behövas annat än blott fromleri. Mathias De tror att ni bestulit dem och lurat dem, att ni fick Abigail i klostret endast för att hämta gömda rikedomar. Barabas Låt dem tro vad de behagar. De har ju betalt för endast för att tro. Mig kvittar det då vad de tror.

107

Mathias För mig är huvudsaken blott att Abigail mår väl. Barabas Hon har ej någonsin mått bättre. Mathias Tack för boken, fader Barabas. Barabas Tack själv för att den funnit sig en värdig läsare, som rätt förstår att uppskatta uppbygglig läsning. (Mathias går.) Katerina Vad sade jag, du stackars son? Han bara lurar dig! Och dottern är av samma usla skrot och korn! (går ut med Mathias) Barabas Min Ithamar, här har vi en konflikt. För att få hämnd på guvernören måste jag se till att få hans son till svärson. Men min dotter älskar den beskedlige Mathias, och han älskar henne. Här har vi nu en human problematik. Hur skall vi lösa den? Ithamar Två friare – två flugor i en smäll! Vad sägs om det? Barabas Min vän, jag köpte mig visst en demon i flaskan, en guldgruva av försåt och listighet! Jag visste väl att min intuition var riktig! Inget kan man lita på, om man ej har antenner! Kom! Du skall få träffa Abigail, min ovärderligt underbara dotter.

Scen 4. Abigail. Abigail Far blev ruinerad genom orätt, men som genom ett mirakel kom han ner på fötter genom egen fyndighet. Jag lurade ett kloster genom att jag därigenom räddade hans undanstoppade reserv förklädd till nunna – visst var det ett fult bedrägeri, men det var fullt berättigat. Om staten skadar en med orätt har man rätt att själv ta lagen godtyckligt i sina händer i rent självförsvar, ty över statens lagar råder alltid högre. Far är åter med i svängen, och det går nu bra för honom. Vi har ett nytt hus, och jag har nya friare. Men jag har ingen kär förutom sonen till min faders ärkefiende. Mathias, du är allt för mig, men far vill icke veta av dig, och det är problemet. Barabas (kommer in) Abigail, möt här vår nye tjänare och allt i allo, turken Ithamar. Ithamar Jag är er tjänare och slav, min härskarinna. Abigail Ödmjukheten vinner alltid genom sin sympatiskhet, så länge den är äkta. (hälsar på honom. Han kysser hennes hand.) Barabas Min dotter, Lodovico slår för dig. Du måste vinna honom. Abigail Men mitt hjärta tillhör endast en – Mathias. Och det vet du, fader. Barabas Lodovico måste uppmuntras ändå. Han är ju guvernörens egen son. Du måste vinna honom. Abigail Vad begär du av mig? Barabas Att du lyder mig. Abigail Det vet du att jag gör. Barabas Så gör det då. Abigail Vad skall jag göra då med Lodovico? Barabas Smörja honom. Låt honom få tro det mesta. Mottag honom i ditt rum. Ge honom alla friheter. Ge honom allt, blott ej din jungfrudom.

108

Abigail Den reserverar jag åt den jag älskar. Far, jag lyder dig i allt, ty sådana bekväma villkor uppfyller jag lätt. En kvinna kan ge allt och lova allt om blott hon slipper kränkas. Barabas Rätt så, ljuva dotter! Vi förstår varandra. Ithamar Här kommer nu en annan friare. Barabas Men är det inte självaste Mathias? Jag genskjuter honom. (skyndar ut och genskjuter Mathias) Käraste Mathias, söker du min dotter? Vänta något litet. Mathias Ja, hur kunde ni tro det, far Barabas? Barabas Jag vet ju att hon älskar er och att ni älskar henne. Det kan inte döljas. Det är alltför uppenbart. Men vi har ett problem, min vän. Don Lodovico, guvernörens egen son, står även efter henne, skickar henne kärleksbrev och överöser henne med presenter, övertygad om att hon skall bli hans egen. Mathias Lodovico! Den infame skurken! Barabas Han är bara blödig i sin kärlek. Du vet ju vad kärlek är. Hav överseende med den inbillningssjuke skälmen! Han är bara offer för sin egen idioti. Mathias Men Abigail är min! Han får ej komma nära henne! Barabas Se, nu går han ut med henne. (Lodovico ses gå ut med Abigail.) Vad sägs om det? Mathias Han är en skurk, en ärkeknöl och falsk bandit! Barabas Ja, lindrigt sagt. Men bättre kan du, eller hur? Mathias Om han förnärmar henne med ett ord skall jag utmana honom på duell på liv och död! Barabas Men Lodovico är en oslagbar och farlig fäktare. Tänk om du dör på kuppen? Mathias Gärna dör jag, om det bara blir för Abigail! Barabas Så ska det låta, käre svärson! Men vad säger du om Lodovico gifter sig med henne? Mathias Det får han inte göra! Barabas Men hans far är Maltas själve guvernör. Han har så mycket makt, att ingen kan förvägra honom något. Mathias Men ni kan väl inte ge er dotter åt en sådan knöl? Barabas Min vän, hans makt är större. Guvernören stal mig redan på mitt hus och all min egendom. Om han vill stjäla Abigail ifrån oss har vi ingen möjlighet att säga nej. Mathias Det skall vi nog bli två om! Barabas Du är således beredd att uppträda till mitt försvar mot guvernören? Mathias Ja, för Abigails, för min och hennes framtids skull! Barabas Du kan bli dömd till landsflykt och till döden för att trotsa guvernören. Mathias Barabas, det struntar jag fullkomligt i! Barabas Då står du på vår sida? Vi kan lita på ditt stöd? Mathias Fullständigt! Barabas Gott! Då är du min, och härmed lovar jag dig att du blir min svärson! Mathias Tack, min gode fader!

109

Barabas Då är Lodovico enda knuten kvar att lösa. Mathias Lämna den förbålde gynnaren åt mig! (rusar ut) Barabas Vad tror du, Ithamar? Ithamar Att söndra är att härska. Ingen makt är större än förmågan till att väcka söndring. Barabas Och det gäller ju allenast kristna. Ithamar De får stå sitt eget kast för egen dumhet. Barabas Ja, vi kan ju icke hindra dem. Ithamar Min herre, lämna dem åt mig. Jag skall bevaka dem, så att de ej gör något dumt. Barabas Gör så, min gode Ithamar. Jag litar på dig blint tills du förråder mig. Ithamar Det gör jag aldrig, Barabas, så länge ni ger mig betalt. Barabas Det gör jag, Ithamar, så länge du gör skäl för lönen. Ithamar Vi är överens. (går) Barabas En gudasänd begåvning! Han läser mina tankar och är nästan för bra för att vara sann. Det enda jag behöver göra är att rentvå mina händer. Jag är fullkomligt oskyldig. Allting händer av sig själv. Mitt enda yrke och min uppgift är som god affärsman att dra fördel av situationen.

Akt III scen 1. Piglia-Borza Skulle inte jag dra fördel av situationen? Bellamira, det är gyllne tider! Bellamira Ej för mig. Jag har ej någonsin gjort så eländigt dåliga affärer. Piglia-Borza Det är inte mitt fel. Bellamira Nej, men du går mig på nerverna. Du är ju här nu jämt. Piglia-Borza Naturligtvis! Du är ju min! Jag har ej någon annan! Nu när du är utan kunder njuter jag av tillfället att ständigt vara här hos dig i sängen! Bellamira Vi blir inte rika på det. Piglia-Borza Det finns andra medel. Har du glömt att jag är yrkesman? Bellamira Jag ser ej att du sköter något jobb här i min säng. Piglia-Borza Jag menar utanför. Jag är ju tjuv! Jag är expert! Om det är någonting jag kan så är det att omärkligt snatta börsar ur pompösa pampars fickor. Bellamira Gör det då! Försörj mig! Jag är arbetslös! Piglia-Borza Vad sägs om detta? (presenterar en fylld börs) Bellamira Min prins! Var tog du den? Piglia-Borza En jude råkade passera. Han var alltför stinn, så jag befriade hans härlighet från något av dess övervikt. Bellamira Det sägs att det är judars fel att jag är arbetslös, att judarna har tussat turkarna på Malta. Piglia-Borza Typiskt dem. De vill ej något hellre än all kristendomens undergång. Men tyst! Det kommer någon. (smyger till fönstret) Det är judens nye slav, en turkisk

110

fånge. Han har sett mig och har följt mig hit. Göm undan börsen, fort! Det är nog bäst att jag försvinner. (försvinner. Ithamar inträder.) Bellamira Vem är ni och vad vill ni? Ithamar Ej något ont, min sköna. Jag är tjänare åt Barabas, som jag såg bli bestulen av en simpel tjuv. Jag lyckades förfölja honom hit. Han kan ej vara någon annanstans. Bellamira Här finns ej någon, som du ser. Jag är på dekis. Kriget har berövat mig varenda kund. Här drällde alltid förut av förmögna köpmän. Ithamar Inga tjuvar? Bellamira Nej. Tjuv kan du vara själv. Ithamar Nej, jag är hederlig. Men vad är du? Bellamira En hederlig affärsdam. Ithamar Ja, jag ser det på dig. Du är riktigt skön. Bellamira Det är mitt yrke. Annars vore jag rätt värdelös. Mathias (utanför) Håll, Lodovico! Lodovico Det är jag. Vad är det för en torsk som tar mitt namn i slemmig mun? Ithamar Jag återkommer senare, min sköna. Nu till mina plikter. (lämnar Bellamira) Mathias Den trolovade till den jungfru du har kränkt! (drar sitt svärd) Lodovico Åhå! Den eländige drummeln och oäktingen Mathias! Mathias Knöl! Du vågar kränka mina dagars upphov? Lodovico Det är ingen kränkning att benämna torsken vid hans rätta namn, din stackars bondlurk! Mathias Ska du säga, din inpiskade bananfluga och ruttenborna hundlort! Lodovico Spar på komplimangerna, som du blott snubblar över slarvigt med din stapplande och ofärdiga lösmynthet, din bärfis! Din skrattretande tunghäfta överträffar gaggigheten hos senila käringar! Mathias Du bara snackar skit, din imbecilla predikant! Skit ner dig då, så gör du större nytta! Lodovico Det behövs ej, så som du står här och diarréar! Mathias Kräk! Försvara dig! Lodovico Mot dig, din kackerlacka? Vet du ej att kackerlackor ej kan slåss? Mathias Då mördar jag dig obeväpnad! Lodovico Som du vill! Men skyll dig själv! (De slåss.) Ithamar (avsides) Nu har jag chansen. Allt för att behaga den jag tjänar. Han skall sedan stå i tacksamhetens skuld till mig för resten av sin levnad. (smyger bakom de kämpande) Lodovico Dö, din gris! (spetsar Mathias) Mathias Jag dör! Min älskade, farväl! Fördömd för evigt vare min förgörare! Ithamar (avsides) Jag skickar honom genast ner i helvetet. (spetsar Lodovico bakifrån) Lodovico Jag är förlorad! Lömska bakhåll! Ödesbror Mathias, det är orättvist att föra sekundanter i duellen utan att motståndaren får veta det! Du bröt mot reglerna!

111

Mathias Vad snackar du om? Yrar du? Om någon bröt mot reglerna, så var det du! Du föll på eget grepp! Lodovico Jag fattar inte vad du menar. Vem stack mig, om det inte var din kompis? Mathias Dö, din usling! Vi får fortsätta att göra upp i helvetet! (dör) Lodovico Så dör vi alltså kvitt, och ingen av oss får den sköna bruden. Det är kanske bara rättvist. (dör) Ithamar Fullträff! Nu blir juden glad! (ropar) Alarm! Alarm! Här pågår en duell! (smiter. Det kommer folk till platsen.) riddare Det är ju Lodovico! en borgare Katerina! Kan det vara din Mathias? Katerina Min son! Min son! (kastar sig över Mathias) Det är den usle judens fel! borgaren Så det var verkligen din son. Fru Katerina, jag beklagar verkligen. riddaren Herr guvernör, det här ser ytterst illa ut. Farnese Vad är det? riddaren Det är Lodovico, självaste er son. Farnese Åt sidan, flytta er, patrask! (kommer fram till Lodovico) Min son! Det får ej vara sant! Det får ej vara du! Den uslingen som ligger bakom detta skall torteras tills han dör! riddaren Herr guvernör, dess värre är han redan död. Se efter själv! De har ursinnigt duellerat och tillsammans gett varandra banesår. Farnese Det får ej vara sant! Katerina Det har du redan sagt, din gamle narr! Men juden ligger bakom detta, och jag kräver att han straffas! Farnese Vi har redan slagit honom maximalt med orättvis expropriering, som med tiden visade sig vara helt onödig. Katerina Var den? Varifrån har han då fått sin nya villa och sitt nya handelsmonopol? Farnese Men vad har du för rätt att hårt belasta honom för den onda tragedi som timat här? Katerina Jag vet varför de slogs! De slogs för judens dotter! Farnese Jaså, det var motiveringen. Olycklig kärlek. Ja, min Lodovico hade verkligen en svaghet för judinnan. Det ryktades om att han till och med försökte fria till den sköna. Men det visste alla att hon tillhörde Mathias. Och här ligger de nu båda fallna för sin egen dårskap. Saken är dess värre klar. Vi har ej någonting att göra utom att begrava våra söner. Katerina Men jag kräver hämnd! Farnese Du har ej rätt att få den. Om du kräver den så får du göra det helt ensam. Jag har skyldighet att sätta Maltas skydd i första rummet. Det är krig. Jag råder er, fru Katerina, att begrava er herr son i frid och sedan tänka mer på Malta och på livet än er själv. Bär ut dem! För dem in i katedralen! Detta är en sorgens dag, ty Maltas första fallna i det nya kriget föll ej ärorikt i strid men dog för egen hand. Det var min ende

112

son. Jag skall ej vara anträffbar nu på en tid, ty jag har blott att hänge mig åt min otröstlighet. (står ej ut mer och går ut.). Katerina Likväl misstänker jag den snikne juden, ty han är den enda som har tjänat på affären: nu får han behålla sin fatala dotter. Vem kan uthärda en sådan lyckans välfärd? Inte den som fått bekosta den. (följer med de andra, som bär liken mot katedralen.)

Scen 2. Barabas hem. Barabas Vilken fröjd, och vilken lättnad! Det är alldeles för ljuvligt för att kunna vara sant! Och hur kan duellanter lyckas ta varandras liv med bara svärd? Det är en magnifik, otrolig lyckträff! Ithamar Är ni nöjd, min herre? Barabas Om jag är! Jag får behålla Abigail här hemma, hon har sorg nu och vill inte mera veta av en enda friare, så hon kan sköta hela detta hushåll. Allt har löst sig till det allra bästa och långt bättre än jag hade vågat hoppas och än mindre önskat! Ithamar Då är även jag tillfreds, min herre. Barabas (slås av en plötslig misstanke) Hade du på något sätt ett finger med i detta? Ithamar Inte alls. Duellen skötte Lodovico och Mathias om alldeles själva. Barabas Givetvis. Här kommer nu min dotter. Abigail Min far, jag är otröstlig intill djupaste förtvivlan! Barabas Givetvis, min dotter. Abigail Just bestämde vi oss för att gifta oss, och så går han och duellerar med den avskyvärde Lodovico! Barabas Ja, det är alldeles fruktansvärt. Abigail Jag har bestämt mig, far. Barabas För att förbli en jungfru? Abigail Ja. Barabas För alltid här hos mig i detta hus? Abigail Nej, far, jag tänker återvända till vårt förra hem, till nunneklostret. Barabas Vad är det du säger? Abigail Jag vill bli helt död för denna världen. Nunneklostret är den bästa möjligheten. Där är alla jungfrur, där får man förbli i fred, och man får vara ensam och dra sig tillbaka från sitt liv så mycket som man vill. Barabas Min dotter, detta är chockerande och digra nyheter. Fick du ej nog av klostret första gången? Kommer ej ett så avgörande beslut rätt plötsligt? Abigail Första gången blev jag nunna blott för att behaga dig. Du fick din säck med pengar. Den missionen genomfördes och avslutades, men min Mathias död har omskakat mitt innersta. Jag har tänkt om. Jag vill bli nunna nu på allvar. Barabas Ack, mitt barn, förstår du då ej vad för hyckleri och bluff och självbedrägeri som hela kristendomen blott består av?

113

Abigail Mycket sådant förekommer där, men celibatet saknar vi i judendomen, och jag finner det tillämpligt i mitt fall. Det är den avgörande faktorn. Barabas Inga flera friare? Ej fåfäng flärd och nöjen mer? Ej pengar, lyx och ljuvligt överflöd? Blott trista vita väggar och sterila mördande meditationer? Bara navelskådande och inkrökthet? Ej någon kärlek, ingen framtida familj och inga barn? Allenast bara ledsnad? Abigail Far, jag har bestämt mig. Barabas Unna dig då någon frist åtminstone. Man hoppar ej i tunnor och far ut för höga vattenfall på stubben utan att beräkna riskerna! Abigail Jag har bestämt mig. Barabas Detta är fatalt, en grym besvikelse, ett större nederlag än både Lodovicos och Mathias död! Abigail Ack, påminn mig ej därom! (gråter) Barabas (omfamnar henne) Ack, min dotter, var vi icke lyckliga tillsammans? Gav jag inte dig det bästa hem, den bästa uppfostran och tryggaste miljö? Och du vill kasta allting bort och gå i kloster. Det är orättvist! De roffarna, som tog vårt eget hem! Abigail Jag beklagar, far. Mathias död har avgjort min destination, och ingendera kan förändras mera. Barabas Nederlag! Det blev blott nederlag! Vad har jag levat för då, om du ej vill överta mitt livsverk? Abigail Skänk det till mitt kloster. Barabas Aldrig! Hellre ger jag det till turken! Abigail Far, du önskade Mathias död. Barabas Du kan ej döma över mina tankar. Lodovicos död stod mer i mitt intresse. Abigail Alltså önskade du bådas död? Du kanske rentav vållade duellen? Barabas Abigail, bli ej absurd. Duellen var en helt privat uppgörelse emellan dem. Ej någon kan belastas för det våld de övade emot varandra, eller hur? Abigail Men, far, du ville det. Barabas Jag ville bara hämnas på de skurkar som beslagtog all min egendom helt utan rätt! Och dessutom var det onödigt, ty nu krigar Malta emot turken i fullt krig ändå. Men gav de mig en enda tegelsten tillbaka? Nej! De ber mig inte ens om ursäkt! Abigail Du vill kanske då att turkarna besegrar Malta. Barabas Jag ger fan i turkar, kristna och muslimer! Alla är de samma ruttna roffare och självrättfärdiga banditer! Abigail Låt mig alltså slippa dem och gå i kloster. Barabas Gå i kloster då, fördömda dotter! Men tro aldrig att jag någonsin kan acceptera det! Abigail Du är min far, och jag förstår dig. Men det gäller mitt liv, inte ditt. Barabas Ditt liv, som du vill kasta bort på vitkalkade väggar, gamla fjollor, hjärntvätt och vidskepelse! Abigail Här kommer nu Fra Giacomo, som jag har väntat på.

114

Giacomo Min dotter, välkommen tillbaka. (ger sin hand åt henne att kyssa. Hon knäböjer för honom, som för att ge sig åt honom i fullständig underdånighet.) Abigail Monsignore, det är mig en ära att få hälsas välkommen tillbaka, fastän jag redan övergivit er en gång. Giacomo Förlorad dotter är än mer än en förlorad son, som kommer hem tillbaka. Barabas Jag står inte ut! (går) Giacomo Din far tycks ej ha vidimerat ditt beslut. Abigail Han är min far och reagerar som en sådan. Han förblir en jude. Överse med honom, är ni snäll. Han reagerar blott naturligt. Giacomo Men han är en jude och fördömd som sådan. Abigail, ju förr du lämnar detta hus, dess bättre. Kom med mig nu genast. Abigail Ja, jag kommer. Giacomo Rätt så, goda flicka. Du är nu en Jesu dotter och ej mer av Barabas fördömda hus. Abigail Men Jesus var väl även han en jude? Giacomo Det hör inte hit. Det är en annan sak. Nu går vi. (går med Abigail.) Ithamar En missräkning, min gode arbetsgivare, som ingen av oss kunde föreställa oss. Men kanske vi kan bota även denna skada? En förtrogen turkisk slav kan kanske åstadkomma större underverk än någon kristen.

Scen 3. Guvernörens palats. Farnese Välkomna, ambassadörer från Konstantinopel! sändebudet Dess värre har vi icke goda nyheter. Farnese Vi är beredda på det värsta. Ut med språket! sändebudet Ni har ej betalat er tribut. Ni fick en månads uppskovstid. Suleiman låter hälsa er, att han beklagar å det allra djupaste, men han är tvungen att med våld nu inkassera er tribut. Farnese Så låt honom försöka inkassera den med våld. sändebudet Men ni har ej betalat den fastän ni kunnat det. Ni har fått medel, som ni tvångsuppburit från Maltas judar. Ändå har ni ej betalat. Varför? Farnese Därför att vi skiter i sultanen. Han kan stoppa upp sin flotta, sin armada, sina slavar och sin tvångstribut i röven! sändebudet (uppbragt) Sådant språk är främmande för all diplomati. Ni måste överväga konsekvenserna av sådan lösmynthet. Ett svar på sådan hälsning kan allenast vara öppet krig. Farnese Låt din sultan försöka tvinga oss till underkastelse. Vi skall ge honom svar på tal och eld i byxorna så han får spader. Hälsa honom det. sändebudet Det här betyder krig!

115

Farnese Det har det gjort i hela denna månad. Har ni inte märkt hur vi mobiliserat? Inga handelsskepp har kommit hit mer, väl medvetna om konflikttillståndet mellan oss och Höga Porten. Att sultanen ej har skitit på sig redan. sändebudet Detta är för mycket! Nästa gång kommunicerar vi med muskedunder och kanoner! Farnese Braka gärna på. Det är blott hälsosamt när fjärtar höres officiellt. sändebudet Ni är ju alldeles obscen! Farnese Är ej sultanen det med sina tusen haremsdamer? Dubbelt budskap och moral är ingenting för oss nu längre, omskurne lakej. Gå hem och kyss din herres tofflor och hans arsle, som du har betalt för. Malta kryper inte längre för islam. (Sändebudet och beskickningen avlägsnar sig i full indignation.) Nu kan sultanen och hans höga port krevera bäst han vill. Det är nu slut med Maltas kryperi för våldets makt. Må Höga Porten koncentrera sig framledes på vad de med åren blivit specialister på: konfekt och haremsdamer, magdans, eunucker, korruption, rövslickeri och utpressning med översitteri som medel. Vi går inte längre på det.

Scen 4. Klostret. Giacomo Detta är ju alldeles förfärligt. Alla nunnor bara dör, och ingen kan förklara det. Det är en monstruös epidemi. Bernardino Den enda som har klarat sig är Abigail. Giacomo Och hur kan du förklara det? Bernardino Hon är ett helgon. Giacomo Låt mig då få vara djävulens advokat. Hon ägde detta hus förut tillsammans med sin far. Bernardino Vad vill du insinuera? Giacomo Bara det, att där kan finnas ett motiv till hämnd. Hon kan ha velat återbörda huset till sin far. Bernardino Omöjligt. Han har helt förskjutit henne. Hon är heligheten själv och frommare än någon annan. Giacomo Ändå är det misstänkt att hon kommit undan, eller hur? Bernardino Här är hon själv. Låt henne svara själv på dina insinuanta frågor. (Abigail kommer in som nunna i vita kläder.) Giacomo Abigail, hur står det till? Du verkar blek och inte frisk. Abigail Jag även har angripits av epidemin. Jag vandrar samma väg som alla andra här i klostret. Ingen slipper undan av oss nunnor. Vi är samtliga förgiftade. Bernardino och Giacomo (chockerade) Förgiftade? Abigail Ja, det är vad jag tror. Bernardino Men vem och varför skulle någon göra något sådant? Abigail Jag kan ej förstå det själv. Men jag kan bara finna ett motiv hos, skam till sägandes, min egen far.

116

Giacomo Den snikne juden Barabas? Abigail Ni tog hans hus ifrån honom och all hans rikedom helt utan rätt. Naturligtvis blev han besatt av hämndens bittra djävul, men jag lyckades ändå att hjälpa honom upp på fötter. Han blev rik igen och fann sig ganska återställd. Så dog min älskade Mathias, och jag tog då nunnedoket för att icke släppa det igen. De blev han vred, och hämndens ängel kom tillbaka över honom. Giacomo Därför skulle han då även offra egen dotter blott för hämndens skull? Det vore höjden av all onaturlighet. Abigail Jag tror det icke själv, men ingen annan teori är möjlig. Giacomo Detta är ju alldeles förfärligt! Bernardino Likväl kan man bygga vidare på detta och så börja lägga samman två och två. Giacomo Vad menar du? Bernardino Vem hade alls intresse av att både Lodovico och Mathias dog? Giacomo Ej någon utom juden. Abigail Skulle han då själv ha vållat både min trolovades och Lodovicos död? Det är omöjligt! Min far är dock mänsklig. Bernardino Är han? Hade han ej starkt intresse av att vålla guvernören maximal obotlig skada efter att han grymt berövats alla sina rikedomar? Abigail Men min älskade Mathias! Ingen ville skada honom utom Lodovico själv allenast! Giacomo Ja, det håller icke, Bernardino, även om det vore sant. Bernardino Jag vet att det är sant. Den juden är besatt av hämnd och värre, farligare än en lössläppt omänsklig demon! Abigail Förtala ej min fader! Han har icke kunnat genomföra massmordet på alla mina heligaste systrar här! båda Och varför inte? Abigail Ni vill få det till att han har gjort det blott av önsketänkeri! Ni är ej rättvisa! Ni är förblindade av egen partiskhet! Giacomo Min flicka, ta det lugnt. Ej något kan bevisas, men allt måste undersökas. Abigail Jag förklarar att min far är fullkomligt oskyldig, och jag dör med det som mitt livs sista vittnesmål! (tuppar av) Bernardino Hon glider oss ur händerna. Giacomo Vi har förlorat henne, liksom alla nunnorna. Vi måste gå till botten med det här. Bernardino Förvisso. Detta är ett fall för heliga inkvisitionen. Giacomo Den finns ej på Malta. Bernardino Inte? Det var synd. Giacomo Vi måste krossa turken först. Därefter kan vi börja undersöka judars eventuella massmord. Bernardino Abigail har vittnat oantastligt. Det finns ej det ringaste bevis. Giacomo I brist på bindande bevis får man ta till indicier, och, Bernardino, medge att de är helt överväldigande.

117

Bernardino Vi kan inte bortse från dem. Det åtminstone är säkert. Giacomo Så låt oss bära ut den arma flickan till de andra offren. Jag tror inte att hon vaknar mer till liv. Bernardino Hon dog ändå en salig kristen. Giacomo Ja, den saken lyckades vi med.

Akt IV scen 1. Barabas Men hur är det möjligt? Finns det ingen alls förklaring till en sådan epidemisk tragedi? Ithamar Man kunde kanske se det som Guds straff. Det klostret var ju stulen egendom från er. Barabas Men Abigail, min egen dotter! Ithamar Övergav hon inte Gud och blev en skändlig kristen? Barabas Jo, men ej av synd men blott av äkta sorg. Hon fann ett kloster bästa stället för kontemplation och för att gråta ut sin sorg och saknad av Mathias. Ithamar Men här kommer nu tre skälmar och förbålda skurkar. Barabas Det är självaste Don Giacomo och guvernören. Lämna dem åt mig, min gode Ithamar. Vi har gemensamma affärer. Farnese Barabas, jag kommer hit av anledning av denna nya stora sorg, som drabbat även dig. Giacomo Din dotter var en pärla och en stolthet för vårt nya nunnekloster. Katastrofen där berör oss alla och dig kanske främst av alla. Barabas Abigail var allt för mig. Nu har jag ingenting. Men har ni kommit bara för att trösta mig? Kan jag stå till er tjänst? Bernardino Vi utreder den stora klostertragedin och har nu redan kommit fram till ofattbara resultat. Barabas Berätta! Ithamar (lyssnar utan att märkas) De kan aldrig spåra det till mig. Bernardino Jag hoppas, Barabas, att du vill samarbeta. Denna sak berör nu hela Malta. Barabas Men mig mest av allt. Farnese Det tar vi, Barabas, för givet. Giacomo Vad folk än säger bryr vi oss allenast om den nakna sanningen. Barabas Ni vet vad jag ej vet. Så låt mig då få veta det. Bernardino Epidemin var ej naturlig. Alla systrarna blev grymt förgiftade. Barabas Förgiftade? Men hur och varför? Giacomo Det är gåtan. Men folk pratar löst, och du bör veta vad de säger. Barabas Jag vet inte vad de säger. Ut med språket! Bernardino Folket säger att det var du själv som lade gift i maten för att hämnas både att vi tog ditt hus ifrån dig och på Abigail, din dotter, för att hon gick över till den enda rätta religionen.

118

Barabas Detta är infamt! Hur långt kan mänskors dumma fördomar förgifta deras sinnen till orimligheter? Farnese Det är just vårt huvudbry: hur långt som helst. Giacomo Och de har redan dömt dig och är redo till att bränna inne dig och lyncha dig till döds. Barabas Och kan ni då ej tala dem till rätta? Ni har makten här i landet och bestämmer allt. Giacomo Vi har ej någon lag som skyddar någon jude. Barabas Mina herrar, jag har drabbats av mitt livs förfärligaste sorg, min egen enda dotters död, och ni har fräckheten att komma hit och anklaga mig för det grövsta onaturligaste mord! Bernardino Motivet finns hos er och finns ej någon annanstans. Giacomo Ni måste medge, Barabas, att det ser illa ut för er. Ithamar (osynlig avsides) Nu har jag satt min herre verkligen i klistret. Farnese Vi kan ej tro att ni är skyldig. Så otroligt onaturlig kan ej ens en jude vara, att han skulle mörda egen dotter för att hon gått över till vår kristna kyrka. Det är vad vi tror. Men folket kräver vedergällning för de andra nunnorna och har i egen fördom dömt er skyldig. Barabas Och vad ber ni då av mig? Giacomo Det finns en enda lösning. Barabas Nå? Bernardino Ni har ju pengar. Barabas Skall jag då betala för min oskuld? Farnese Ja, det är din enda möjlighet. Du måste visa att du står pålitligt på vår sida emot turken. Giacomo Därför måste du bli kristen. Barabas Jag förstår. Blir folket blidkat då? Hur mycket skall jag avstå från? Farnese Det räcker denna gång med hälften. Barabas Gott. Jag samarbetar bara för att få bli lämnad med min sorg i fred. Jag konverterar, och jag överlåter hälften av mitt goda åt er. Är det tillräckligt? Får jag sedan leva vidare med bibehållen mänsklighet? Farnese Det får du, Barabas. Förlåt oss att vi störde. Giacomo Men vi var dess värre tvungna att bli övertygade. Barabas Nå, är ni det? Bernardino Tills vidare. Men folket säger alltid sista ordet. (de tre går.) Barabas Förbannade skenheliga utpressare och skrymtare! De söker aldrig upp en jude utom för att förödmjuka honom! Och det gäller alla kristna. De gör ej affärer med en jude utom för att få dra ner honom till sin nivå. Hit kommer de och trampar på min döda dotters lik, och jag är tvungen att betala dem och göra dem till viljes med att låtsas kristendom. Det här går nu för långt! Ithamar Min herre, jag förstår ert gruvliga predikament. Barabas Och har du några lysande idéer? Ithamar Hämnd.

119

Barabas Och hur? Ithamar Hjälp turken. Barabas Det är frestande. Men kan jag komma undan med det? Ithamar Lita blott på mig. När turkarna har tagit Malta skall ni ensam överleva som dess sista kristne. Barabas Kan du klara det? Ithamar Javisst! Jag är ju turk. Jag garanterar er all framgång; men ej utan lön. Barabas Och vad begär du? Ithamar Gör mig till er arvinge. Barabas Jag har ej någon annan. Jag har inget att förlora. Varför inte? Ithamar Alltså är vi överens? Barabas Betrakta dig som son i huset. Men du måste lyda mig i allt. Ithamar Naturligtvis. Barabas Så säg mig då hur du har tänkt dig detta intrigerande. Ithamar Vi borde börja med den onde munken Bernardino, ty han är den girigaste. Alla vill ha dina pengar. Säg att du ger dem till Giacomo. Då blir den onde Bernardino arg. Barabas Du menar att jag skulle härska genom söndring, genom att uppväcka deras vrede mot varandra? Ithamar Vad är enklare? Utveckla girigheten hos den mänskliga passionen, och du har ett färdigt monster till din tjänst i stånd till vad som helst. Barabas Du vet en del om mänskliga naturen. Ithamar Jag är slav och ser allt nerifrån. De flesta ser från ovan ner på folk och får då bara svindel i sitt perspektiv ju högre upp de tror sig vara än de andra. Barabas Vi skall pröva dina råd, baksluge tjänare. Som jag ser saken har de kristna herrarna i sina göromål med mig blott grävt sin egen grav. Ithamar Så låt dem falla. Allt vad de behöver är en puff. Barabas Låt oss försöka. Låt oss se om du har rätt. Ithamar Det har jag alltid. Barabas Men vi judar tror ej förrän vi får se ett faktiskt resultat. Ithamar Min herre, ni får första plats i hederslogen inför föreställningen. Barabas Låt se vad din regi är värd.

Scen 2. Bernardino Det kan icke vara sant! Det var till oss som judens donationer skulle gå! Giacomo Det fick jag guvernörens hedersord på, att allt skulle gå till Johanniterna. Bernardino Men det är inte rättvist! Judens dotter var ju nunna i vår egen orden! Giacomo Men vi fick all rätt till pengarna. Din abbedissa kan gå fiska någon annanstans. Bernardino Vet hut, din roffare och girigbuk!

120

Giacomo Vad sade du? Vad är du själv då? Filantrop? Tror du ej att vi vet att du bedriver koppleri som extraknäck? Bernardino Försöker du att vara fräck? Försök du kasta sten i glashus! Nog vet jag om vad du har förskingrat bakom guvernörens rygg! Giacomo Vad vet du? Du vet ingenting! Och om du knystar blott ett ord om något sådant är du dödens! Bernardino Ge blott judens pengar till mitt kloster, så blir alla nöjda. Giacomo Aldrig! Hellre dör jag! Bernardino Skyll dig själv då! (drar plötsligt ett svärd) Giacomo Usle munk, du går för långt! Jag råkar vara obeväpnad nu, och endast du har du ditt liv att tacka för! Bernardino Men det är inte jag! (hotar sticka ner honom) Och ingen ser oss här! Giacomo Förbannade prelat! När vi ses nästa gång så skall vi göra upp! Bernardino Så gärna! Var beväpnad då och inte feg, din dumme sutenör! Giacomo Vem är den värre sutenören av oss? Dina kopplerier skall jag avslöja för abbedissan! Bernardino Du är ju den enda intressenten och min främsta kund! Giacomo Men du bestämmer offren, fähund! Nu har jag totalt förlorat all min självbehärskning, och det är ditt fel! Bernardino Försvinn då, innan det blir värre! Giacomo Jag går bara hem och hämtar mina vapen! Bernardino Skynda dig! Jag väntar! Giacomo Sedan är du död, och klostret blir en djävul fattigare! Bernardino Det blir du som dör i så fall. Giacomo Tölp! Bernardino Bandit! (Giacomo försvinner.) Han tänker bara på förtjänsten. Är då girigheten primus motor här i världen och ej Gud? Om girigheten är det tycks då Gud ej särskilt angelägen om att åtgärda den allmänna ruljangsen. (Ithamar och Barabas syns gömda bakom hästar.) Ithamar Nu, min herre, har vi chansen. Han är ensam. Barabas Snabbt då! Det är lyckans endaste recept i livet: grip din chans så fort den kommer! Ithamar Jag angriper honom och ser till att han ej smiter medan du tar pulsen på honom. Barabas Ja, på honom! (De angriper Bernardino med kåpor över ansiktet.) Bernardino Hjälp, rövare, banditer! Jag har inget på mig! Rädda mig! Ni kammar noll! Barabas Det här är inget rån, din ärkeknöl, men bara återbäring för din hela livstids rofferier! (slänger en snara om hans hals och stryper honom medan Ithamar håller fast honom.) Ithamar Så. Nu är han död. Hur kändes det? Barabas Som en för Gud behaglig gärning. Han prostituerar inga nunnor mer.

121

Ithamar Så låt oss gå. Barabas Ett ögonblick. Don Giacomo kan ju passera här förbi igen. Vi får ej missa chansen. Sätt den präktige prelaten här bekvämt i väntan på den andre. (de sätter honom på en bänk.) Ithamar Är det tillräckligt? Barabas Ja, där sitter han bekvämt, som om han sov. Jag hör en annan sälle komma. Det kan endast vara Giacomo. Ithamar Kom! Låt oss gömma oss! (De gömmer sig.) Giacomo (återkommer) Där sitter den banditen lugnt och sover! Nu har jag min chans! Man kommer då att tro att rånare har slagit den bedragaren ihjäl. Det passar mig! Här får du, Bernardino! Här och här! (stöter sitt svärd genom honom.) Blöd nu ihjäl som ett förbannat såll, och låt din korruption få rinna av sig i kloakerna! Ithamar (till Barabas) Nu tar jag chansen. (låtsas passera förbi) Men vad är nu detta? Någon slår ihjäl en from prelat! Hjälp, mord! Här pågår nidingsdåd! Giacomo Håll käften, eländige slav! Han bråkade med mig, så jag ger bara honom vad han tål! Barabas (uppträder) Vad är nu detta? Ithamar Herre, jag kom apropå förbi och ser då denne grymme sälle slå ihjäl en oskyldig prelat! Barabas Men det är ju Don Giacomo! Giacomo (avsides) Nu är det färdigt. Barabas har känt igen mig. - Barabas, jag bara slåss en aning med vår vän. Han förolämpade mig å det grövsta. Jag blott kittlades en aning när han retades. Se, han drog svärdet själv! Han startade duellen! Jag var tvungen att försvara mig. Barabas Men han är ju död! Giacomo Det får han inte vara! Icke dör man av så enkla slag. Vi bara grälade på skämt. Barabas I misstag eller ej, så har du dödat honom, ädlaste Don Giacomo. Giacomo Det får ej vara sant. Barabas Det är det. Ithamar Vad gör vi nu? Giacomo Det här får inte komma ut. Jag lovar er på hedersord, jag ville aldrig döda honom! Barabas Säg det inför rätten, ädlaste Don Giacomo. Giacomo Endast ni vet om det. Skona mig! Mitt liv är helt förstört om detta kommer ut! Ithamar Här har han genomborrat, här och här. (undersöker liket) Barabas Ni verkar oskadd själv, Don Giacomo, som om ni överrumplat honom. Då är detta inte endast dråp men snarare mer överlagt. Ithamar Det liknar rena slakten, nej, den råaste avrättning! Barabas Vad var meningen, Don Giacomo? Giacomo Det var i självförsvar, jag lovar er!

122

Ithamar Här slår prelater fromt ihjäl varandra, och så tvingar ni min herre här, en helt oskyldig jude, till att bli en lika dålig kristen! Vad är det för sätt? Barabas Jag var på väg till er just för att genomföra konversionen, men det här får mig att backa och dra öronen tillbaka. Giacomo Men ni ämnar väl ändå att skänka oss er halva egendom, som ni har lovat? Barabas Jag har inte lovat någonting, men ni försökte tvinga mig. Jag ser nu att ni knappast längre har den makten, ty två heliga prelater i duell med dödlig utgång för den ena är en digrare skandal än obevisliga hämndkänslor hos en jude. Domstolen får avgöra den här affären, ädlaste Don Giacomo, i morgon! Giacomo Skona mig! Barabas Jag har ej någon makt och ingen rätt, ty jag står utom lagen. Endast domstolen kan döma er, Don Giacomo. Hjälp till här, slav! Vi måste forsla liket till polisen! (han och Ithamar bär ut liket.) Giacomo (förtvivlad) Jag är förlorad!

Scen 3. Guvernörens palats. Farnese Detta är förfärligt, broder Giacomo! Två ledande prelater invecklade i duell med vapen, och den ena död med sticksår som ett såll, den andra oskadd utan ens så mycket som en skråma! Detta är den oerhördaste skandal som någonsin har timat här på Maltas gator. Du förstår väl, att det bara finns ett möjligt straff? Giacomo (bakbunden) Jag är förlorad, och jag vet det. Farnese Riddare, vad säger ni? riddare 1 Han måste dö. riddare 2 Men det är synnerligen angeläget att det här ej kommer ut. Vad skall det bli av kyrkan, om den här skandalen blir publik? Farnese Tack vare juden kan vi ombesörja detta helt diskret. Ej någon utom vi vet om det. riddare 3 Men jag önskar höra vad Don Giacomo kan ha att säga till försvar för vad han gjort. Farnese Don Giacomo, vi väntar. Giacomo Jag har ingenting att säga i försvarsväg. Jag har gjort vad jag har gjort, och det kan ej försvaras. Jag och Bernardino kom i omöjlig konflikt, vi retades till ursinne och vansinne och kunde ej behärska oss, och följden blev en katastrof. Jag erkänner mig skyldig. Jag kan icke göra annat. Men bakom allt detta ligger något annat. Vad var skälet till vårt gräl? Barabas, judens pengar. Han var redo att bli kristen och att ge oss hälften av sin rikedom i donation. Av någon anledning så lovade han båda två den fulla summan. Då kom vi i gräl om vem som hade rätt till den. Så girigheten blev vår fälla, och vi lät oss i vår dårskap föras av den rakt ner i fördärvet. Vi får båda stå vårt kast. Men bakom detta låg en annan sak: det onda började med ruinerandet av Barabas, när vi med orätt övertog hans egendom och ställde honom på bar backe.

123

Farnese Men han landade liksom en katt på alla fyra fötter. Giacomo Ändå var det orätt av oss. Vi behövde pengarna för en tribut till turken, som ej någonsin betalades. Farnese I stället har de gått till bättre syften: upprustning av flottan och befästandet av hela Malta inför turkens invasion. Giacomo Må vara, men nu har jag inför alla er bekänt allt vad som tyngde ner mitt samvete, och jag var icke ensam om upprinnelsen till denna skuldhistoria. Farnese Ändå, Giacomo, misstänker jag en argan list som du ej genomskådat själv. Säg, varför tror du juden lovade er båda donationer? Varför är det Barabas och ingen annan som blir vittne till ert gräl och bråk? Jag ser av detta att det föreligger skäl till misstankar mot Barabas om djävulska intriger och beräkningar. Giacomo Vi hade sluppit dem om vi ej ifrån början utmätt all hans egendom med orätt. riddare 1 Han är blott en jude. Har vi icke rätt att göra med en sådan som vi vill? riddare 2 Han är ej bättre än en turk. Det vet ju hela världen, att Turkiet ensamt i all världen välkomnar hebréer och ger dem medborgerliga rättigheter. Inget annat land är så förmätet. riddare 3 Han kan mycket väl stå i förbund med Höga Porten och här tjäna som agent. riddare 4 Vi har ju sett hur han kan intrigera. Farnese Nog av! Jag beklagar, ädlaste Don Giacomo, men domen din är given. Ut med honom! Föredrar du svärdet eller hängning? Giacomo Paulus själv blev halshuggen och med den äran. Farnese Ske alltså! Må lagen ha sin gång, och må vår kristna tro ej hindra oss från skipandet av rättvisa. Don Giacomo, du får en präst förrän du dör. För ut den usle mördaren! (Fra Giacomo förs ut.) Nå, till den andra saten. Vad tror ni om Barabas? riddare 1 Don Giacomo har rätt, och vi bör ta hans varningar på allvar. riddare 2 Han är farlig, och vi bör se upp med honom. riddare 3 Varifrån fick han sin rikedom när all hans egendom beslagtogs? riddare 4 Mordet på de heliga i klostret har ej ännu tillfredsställande fått någon lösning. Farnese Och jag instämmer i kören. Låt oss vara på vår vakt, i synnerhet nu när vi väntar turkiskt anfall när som helst.

Scen 4. Ithamar Don Giacomo är nackad med den äran. Detta går ju nästan alldeles för lätt. Jag måste hämta mig från framgången och göra ett besök på jorden. Här tror jag det var som den där sköna kurtisanen bodde. (ringer i klocksträngen) Bellamira (vaknar med Piglia-Borza) En kund! En kund!

124

Piglia-Borza Låt honom vara. Du har ju mig. Bellamira Men du har inga pengar. Jag måste se blott vem det är. (tar på sig morgonrock och stiger upp) Det är den där turken. Piglia-Borza Han som är i tjänst hos den där stormrike juden? Bellamira Ja. Piglia-Borza Då kan vi säkert klämma honom på pengar. Släpp in honom direkt. Bellamira (släpper in Ithamar) Välkommen, kompis! Ithamar (kommer in) Jag kunde inte motstå frestelsen. Bellamira Det gjorde du alldeles rätt i. Det är jag till för. Piglia-Borza Har du några pengar? Ithamar Ej mycket, men jag är i tjänst hos juden. Piglia-Borza Se då till att han finansierar dig. Bellamira är den vackraste och mest eftersökta i staden och bjuder inte ut sig gratis. Ithamar Hur mycket kostar hon? Piglia-Borza Tre hundra kronor. Ithamar Jag kan få tre hundra tusen av min arbetsgivare. Jag är arvtagare till honom, då han själv har tagit livet av sin enda dotter. Piglia-Borza Detta är välkomna nyheter. Då kan du alltså både pressa honom på pengar och ta ut ditt arv i förskott. Ithamar Varför inte? Piglia-Borza Fixa saken genast! Skriv ett brev till honom om att du behöver pengar. Ithamar Han blir inte glad. Jag kan bli struken ur hans testamente. Piglia-Borza Pröva honom. Några hundra är en blygsam början, och han måste acceptera det. Och går det vägen kan vi pressa saken vidare. Ithamar Nåväl. Låt oss försöka. Och jag har ju faktiskt tjänat honom väl. (sitter ner och skriver) Piglia-Borza Skriv: 'Jag behöver pengar genast! Skicka mig tre hundra kronor.' Ithamar Så hårt och så befallande? Det går han aldrig med på. Piglia-Borza Fortsätt: 'Annars går jag till polisen med allt vad jag vet.' Bellamira Då kan han inte säga nej. Ithamar Det kallas hot. Piglia-Borza Nej, det är bara ett affärsanbud som ej ens han kan motstå. Skriv det, och jag går med till honom genast! Ithamar (ser på Bellamira, som gör sig till) Som ni vill. (skriver) Scen 5. Barabas (läser brevet) Vem är du, din svindlare? Piglia-Borza En tjänare hos en högst ärorik och dygdig dam. Barabas Jag vet, den ökända men sköna Bellamira. Så min tjänare har gått och blivit kär i henne såsom alla andra och behöver därför pengar. Nåväl, tio kronor kan han få.

125

(ger honom tio kronor) Piglia-Borza Det är ej vad han begär. Barabas Och tror du jag är dum? Tror du att jag tar utpressning på allvar? Han må gå till myndigheterna och säga vad han vet, men jag kan stryka honom ur mitt testamente. Vem blir lyckligare för det? Piglia-Borza Jag går då med ert svar och med de tio kronorna. Barabas Det gör du rätt i, och var ej välkommen hit tillbaka. (Piglia-Borza går.) Vilka ärkenöt! Min tjänare är kanske nu förlorad. Nå, han har sig själv att skylla. Världen är ju full av skojare som han. Om jag ger lön så får jag vem som helst att mörda för mig om jag vill.

Scen 6. Bellamira Nå, vad sa han? Fick du några pengar? Piglia-Borza Först så blev han sur. Sen så gav han tio kronor. (räcker fram dem) Ithamar (upprörd) Tio kronor? Bellamira (upprörd) Är det allt? Piglia-Borza Ja, det är allt. Bellamira När han är miljonär! Det är ju rena förolämpningen! Piglia-Borza Han sade, att om du gick till polisen, Ithamar, så skulle du bli struken ur hans testamente. Ithamar Det var det jag trodde. Bellamira Det här går inte an. Vi måste hinna före. Varför fixar vi honom inte direkt? Så får vår vän här alla hans miljoner direkt. Ithamar Han är välbevakad. Han måste luras hit i så fall. Nej, jag tror ändå på utpressningssystemet. Piglia-Borza Har du någon hake på honom? Ithamar Om jag har. Jag vet allt om honom. Jag har hela hans karriär på mina fem fingrar. Jag kan vittna om alla hans brott. Först tubbade han sin dotter till att stjäla klostrets rikedomar.... Piglia-Borza Item ett. (noterar) Ithamar Sedan förgiftade han alla klostrets nunnor inklusive sin egen dotter för att hon valde att förbli nunna. Piglia-Borza Item två. (noterar) Ithamar Men före det hade han strypt Don Bernardino, för vilket brott Don Giacomo blev halshuggen som straff. Det var visserligen rätt åt de båda prästerliga skurkarna, men Barabas var skyldig till bådas död, och jag var ögonvittne. Piglia-Borza Item tre. (noterar) Ithamar Men före det hade han vållat guvernörens sons död och unge Mathias död, hans dotters båda friare. Jag såg duellen själv. När den ena stupat stack juden själv ihjäl den andre, för han ville ha sin dotter själv. Har du nu fått med allting?

126

Piglia-Borza Item fyra. En sannskyldig massmördares meritlista! Och en sådan får gå fri och vara stinn med mycket pengar utan att någon avlastar honom på hans övervikt! Bellamira Till verket! Låt oss pressa ut honom! Ithamar Hur mycket vill ni ha? Bellamira Några hundra tusen. När de är slut kan vi be om mera. Piglia-Borza Bra. Jag sätter tre hundra tusen som summan av hans meritlista. Sedan får han ta emot vårt affärsanbud eller ta konsekvenserna av underskottet. Saken är klar. Bellamira Gå genast, Piglia-Borza! Piglia-Borza Jag ilar. (man hör en gitarr) Bellamira Vänta! Piglia-Borza Hur ska du ha det? Bellamira Hör ni musikanten? Piglia-Borza Menar tanten fjanten? Bellamira Han är ingen fjant blott för att han spelar på strängar. Ithamar Bara jag får spela på dina strängar. Bellamira Men detta är en annans strängar. Piglia-Borza Men tydligen vill hon ha honom. Bellamira Ja, hämta hit honom genast! Piglia-Borza (ut på balkongen) Du där! Med gitarren! Barabas (uppträder förklädd till musikant med stor hatt med en fantastisk blomsterbukett) Vem? Jag? Piglia-Borza Ja, just du! Barabas Vad är det med mig? Piglia-Borza Du ska upp hit med gitarren! Damen här vill ha lite musik. Barabas (bugar sig djupt och sveper med hatten) Med största nöje står jag till er tjänst, mitt herrskap! Piglia-Borza (till de andra) Han kommer upp. Bellamira Äntligen lite omväxling! Äntligen får vi ha det lite trevligt! Piglia-Borza Hade du det inte alltid trevligt med mig? Bellamira Din tråkmåns! Du hade ju inte ens pengar! Ithamar Men jag har ju inte ens fått börja köra ännu. Bellamira Allt du kommit med hittills är tio kronor. Få nu höra musikanten! Barabas (sveper med hatten) Till er tjänst, madame. Måste bara stämma först. (fingrar på gitarren) Piglia-Borza Han verkar vara fransk. Bellamira Har ni varit länge här på Malta? Barabas Bara några månader. Piglia-Borza Vet ni något om juden Barabas? Barabas Nej, han har aldrig bjudit mig att spela. Borde jag veta något? Vet ni något? Bellamira Ithamar här vet allt. Han är hans egen arvinge.

127

Barabas Ja, då bör han ju vara väl informerad. Bellamira Berätta, Ithamar! (betraktar judens blomsterbukett) Ithamar Han är den störste skälmen kring Medelhavet. Först lurade han sina två blivande svärsöner till duell med varandra. Den ena var guvernörens son, och när den ena dog stack han själv ner den andra. Barabas Inte dåligt! Kan det bevisas? Ithamar Jag såg det själv. Barabas (avsides) Du gjorde det själv, din fähund. Bellamira Du har en fantastiskt fin bukett på hatten. Kan jag få den? Barabas Givetvis, min sköna! Allt för en vacker dam! (överräcker buketten chevalereskt) Bellamira (doftar) Mmm! De doftar ljuvligt! Barabas (avsides) Det är meningen. Bellamira Berätta mera, Ithamar! Ithamar Sen förgiftade han alla nunnorna i hela klostret inklusive sin egen dotter som hämnd för att hon blivit nunna. Piglia-Borza Får jag dofta, Bellamira? (Bellamira ger över buketten.) Mmm! (doftar) Barabas (avsides) Jag hade någon aning men kunde inte tro det. Du gjorde det också, din infernaliske kanalje! Men där gjorde du ditt fatala övertramp. Min dotter var ej lovligt byte. Bellamira Berätta mera, Ithamar! (gäspar) Ithamar Inte om du gäspar. Är jag så tråkig? Bellamira Det måste vara blommorna. De doftade så ljuvt. Ithamar Får jag dofta. (tar över blommorna och doftar) Piglia-Borza Helt bedövande. Barabas Vill ni höra på Ithamars amsagor eller på min musik? Bellamira Berätta mera, Ithamar. (blir sömnig) Ithamar Sedan så.... (gäspar) Piglia-Borza Inte sant? De är helt bedövande. (gäspar) Ithamar Jag anar något bakom detta.... Bellamira (sömnig) Hur var det med de prästerliga duellanterna? (somnar) Barabas Ni bara somnar. Vill ni inte höra min musik? Piglia-Borza Jo, gärna, men.... (somnar) Ithamar Vem är du, musikant? Barabas Vet du inte, Ithamar, att man aldrig kan lura en musiker? Ithamar Nu vet jag vem du är! Du är ju juden själv! Barabas För sent, Ithamar. Ni har alla tre andats in det gift som jag kryddat med världens läckraste dofter. Nu är det slut med dina 'välgärningar' bakom min rygg! Du är inte bara arvlös. Du är död! Ithamar (slocknande) Han har överlistat oss.... (somnar) Barabas Er sömn är evig. Jag avlägsnar bevismaterialet (tar hand om buketten) och försvinner. Jag har aldrig varit här. God natt! Försöka duger, men det finns ej något

128

mer riskabelt företag i vår affärsvärld än att våga sig på klipp och snabba pengar genom utpressning, och allra minst mot judar. Njut av döden, om ni kan, som lön för all er klipska möda! (går) (Scenen dröjer kvar. Efter Barabas försvinnande dyker del Bosco upp, som ringer på.) del Bosco Ack, ingen svarar! Men man sade mig att stadens bästa hora bodde här. Men dörren är ju öppen. (går in) Är det någon här? (ropar) Hallå!? (tystnad) Inget svar. Här luktar något mystiskt. (kommer in till de tre liken.) Vad ser jag? O Fasa! Död och fasa! Vid min gamla farmors vålnad! Detta är ju alldeles förskräckligt! (hämtar sig) Alla tre är döda. Vad för nidingsverk är detta? Ack, vad slöseri på sådan ljuvlig skönhet! (slår ihop händerna över Bellamira) Men denne är en ökänd ficktjuv. Och vem har vi här? En turk! Jag sett honom förut. Han tjänade hos Barabas. Men här är något papper. Låt mig se. (läser högt) Item ett. Han tubbade sin dotter till att stjäla klostrets rikedomar. Item två. Han har förgiftat alla klostrets nunnor inklusive egen dotter såsom hämnd för att hon övergick till kristendomen och blev nunna. – Detta är ju fruktansvärt! Och listan, den är lång! Blott mord och massmord, djävulska intriger, och tre färska lik därtill, flagranta som bevis! Den juden sprider bara död omkring sig. Detta måste intressera guvernören. Må jag ila genast till hans högkvarter! Nu är min främsta plikt att hämnas denna oersättliga förlust av stadens enda rekorderliga hetär! (ut)

Akt V scen 1. Guvernörens palats. Farnese Detta är ju alldeles förfärligt! Men vi är dig ytterst tacksamma för att du kommit dessa oerhörda brott på spåren! Äntligen har alla dessa olösta problem och gräsliga mysterier fått sin lösning! Tänk att han var ensam skyldig till dem alla! del Bosco Men han får väl en lagenlig rättegång? Själv finner jag det svårt att tro en ensam jude skyldig till så ofattbara grymma brott. Farnese Naturligtvis så skall vi höra honom. Han har fängslats och skall få en rättvis rättegång, men dessa är nu hårda tider – turkarnas armada har nu blivit siktad utanför Sicilien, och vi har att vänta en alldeles fruktansvärd belägring. Juden kanske bara hinner få en krigsrätt. en knekt Mina herrar riddare och guvernör, jag ber få presentera Barabas, den värsta skurk som någonsin har levat. (Barabas förs in i kedjor.) Farnese Barabas, din lede djävul och ditt oförskämda svin, så har vi alltså äntligen fått fast dig! Barabas Spar på smickret. Turkarna behöver sådant bättre. Farnese Du har funnits skyldig till de värsta brott som någonsin begåtts på Malta: mord på talrika personer, alla nunnor i ett kloster inklusive Abigail, din egen dotter, och min egen son, förutom präster och baroner, oskyldiga mänskor alla, och vem vet hur många fler! Barabas (lugnt) Vad har ni för bevis?

129

Farnese En överväldigande massa! Barabas, de döda vittnar själva emot dig från andra sidan graven! Läs! (håller pappret framför Barabas, som tvingas läsa det med bakbundna händer.) Barabas Vem fann ni pappret hos? del Bosco En synnerligen respektabel dam, vars ädle kavaljer av allt att döma annoterat listan på din egen tjänares diktamen! Alla tre var döda, uppenbart förgiftade av dig! Barabas (lugnt) Vad har ni för bevis? Farnese Förstår du inte, Barabas, att här behövs ej mer bevis, när hela världen vittnar mot dig! Och det finns ej starkare bevis än vittnesbörd från döende mans hand! Barabas Den respektabla damen var således Bellamira, stadens flitigaste kurtisan. Vem gjorde vad hos henne, som fann lappen? Farnese Lämna frågorna åt oss! Förhöret sköts av oss! riddare 1 Ursäkta mig, men han har faktiskt rätt till sitt försvar, opartiskhet och advokat. Herr guvernör, ni är ej ojävig, då ni förlorat egen son i dessa intrikaterier. Barabas har ställt en fråga, och den borde vara lätt att svara på. Farnese Nåväl, don Bosco, svara på den anklagades fråga! del Bosco Jag var blott på artighetsvisit. Barabas Hos stadens värsta hora? Ingen gick till henne utom i affärer. Eller hur? Farnese Del Bosco? Bosco Ja, det äger nog sin riktighet. Barabas Så ni fann lappen i ett så fantastiskt sällskap: horan, hallicken och turken. Visste ni att de försökte pressa mig på pengar? Jag har brev från dem som klart bevis. Jag påstår, att de plitade ihop den skriften i det syftet att försöka pressa mig på pengar. riddare 1 Men din egen tjänare? Din turk? Barabas Jag hade strukit honom ur mitt testamente. Han var hjärnan i komplotten. Hans motiv var klart. riddare 2 Men nunnorna i klostret och din dotter? Barabas Detta är den mest infama och omänskliga anklagelsen. En far kan aldrig bringa sig till att ta livet av sin egen dotter, vad hon än har gjort. Tyranner har expedierat egna söner av maktavundsjuka, men ej någonsin i all vår mänskliga historia har en fader tagit livet av sin egen dotter av fri vilja. Inte ens vår Bibel nämner något sådant. Den förfärliga förgiftningen av alla nunnorna i klostret utfördes av Ithamar, min egen tjänare, och utan att jag visste det. Den turken trodde att han därmed kunde skaffa sig en bättre ställning hos mig. riddare 1 Jag är övertygad. Barabas förklaring är mer trolig än att han själv skulle ha förövat sådant. Farnese Nå, Mathias och min son då? Barabas Båda friade till Abigail, min dotter. De blev därför arga på varandra. Jag har alibi för att jag inte hade någonting att göra med duellen. Aldrig ville jag Mathias död, ty han var älskad av min dotter. riddare 1 Även det är övertygande och rimligt.

130

riddare 3 Nå, prelatduellen? Hur förklarar du att två prelater ryker samman så på liv och död, som annars är så heliga? Barabas Don Giacomo tog på sig skulden och blev straffad. Jag har ingenting att säga om den saken. riddare 2 Nå, vad säger du då om de tre i skökans hus? Vem hade alls motiv att döda dem om inte du? Barabas Där har ni mig, jag hade minsann skäl att önska dem ur denna världen, men ni kan ej binda mig vid brottet. Farnese Skall vi bara acceptera då att de dog av sig själva? Barabas Har ni någon mer bevisbar teori? Bosco (för sig själv) Den juden är för hal. De kommer aldrig åt hans pengar. Farnese Jag är guvernör och högste domare på ön, och jag beslutar följande. Vi känner dig sen gammalt, Barabas. Du har ej nånsin levt för något annat än din rikedom. Du ville inte ställa upp med hjälp när Malta var i fara, och där började problemen. Sedan inleddes de fasansfulla brotten. Jag tror mycket väl att Abigail, din dotter, först blev nunna för att hjälpa dig få åter något av din rikedom. Blott det kan alls förklara att du kom på fötter efter att vi tagit allt du ägde. Jag tror inte att du vållade din dotters död och inte heller någon nunnas. Där tror jag som din försvarare på att din tjänare var den som gjorde det bakom din rygg. Duellen mellan Lodovico och Mathias kan du inte heller fällas för. Jag vet hur Lodovico älskade din dotter, som själv lovat sig åt hans rival. Men prästduellen kan du icke frånkännas allt ansvar i. Ej heller tror jag på din oskuld i din tjänares och hans medutpressares död. Jag finner Barabas av Malta skyldig till minst fyra mänskors död, och att tre av dem minst var skurkar lindrar icke brottet. Alltså vare du dömd skyldig. All din egendom beslagtas, och du kommer själv att hängas. Bosco Det är rättvist. Barabas Det är icke rättvist! Ni kan ingenting bevisa! Ni kan inte fälla mig allenast på den grund att jag ej kan bevisa att jag var oskyldig! Farnese Jag har avkunnat din dom, och den står fast. För bort den arme saten. Han står ändå bortom lagen och kan icke överklaga. (Barabas föres bort.) Så hoppas jag vi äntligen får slippa se den skälmen mer. Och att han icke återuppstår än en gång med nya rikedomar. en budbärare Herr guvernör! Turkiska flottan har siktats! Farnese Det var på tiden. Äntligen får vi slåss. knekten (inkommer, bestämd) Herr guvernör, ett sorgebud. Farnese Nå? knekten Juden Barabas är död. Han måste själv ha tagit gift. Farnese Han tycks då alltid förekomma oss. Så har han ändå överlistat oss till slut. knekten Vad skall vi göra med hans kropp? Farnese Vi kan ej ha den här. Vi kan ej ge hans hedniskhet en kristen hädanfärd. Släng ut hans lik åt turkarna! Han var ju en agent i deras tjänst. knekten Ska vi då bara slänga liket över muren?

131

Farnese Ja. Det är en hunds begravning, och han var ju nästan som en hundturk. Inget kunde vara mera passande. knekten (slår i klackarna och gör givakt som tecken på att ordern uppfattats och avlägsnar sig) Farnese Så har vi sluppit Maltas inre fiende. Nu har vi bara yttre fienden att tänka på. Till verket, mina herrar! Till försvaret! (Alla bryter upp.) Scen 2. Barabas Ja, det trodde jag nog, att de inte ville ha ett judiskt lik i Malta. Så här är jag nu, helt fri och fågelfri, just lagom till att välkomna den turkiska armadan och dess invasion. Suleiman (kommer in med turkar) Vem har vi här? En spion? Barabas (bugar sig artigt) Till er tjänst, ärevördigaste herre. Suleiman Vem är du? Barabas En jude, Barabas, just rätte mannen för er att vägleda er och ge er nycklarna till staden. Suleiman Barabas, som plundrades av guvernören, så att hans tribut till oss med dina pengar skulle bli betald, och vilket den ej blev? Barabas Den samme, till er tjänst. Suleiman Och vad gör du då här? Barabas Ni får ej någon annan mottagningskommitté. De kastade mig just ut ur staden, ty de ville inte ha ett judiskt lik när ni kom på besök. Så därför kastade de mig till er. Suleiman Det här förstår jag ej. Var du då död? Barabas Nej, men väl dömd till döden. Jag tog då en ört och förekom dem, verkade som död, så då förpassades jag hit som lik, mer lik mig och vid liv igen blev jag i lagom tid för er landstigning. Suleiman Ja, det kallar jag en lyckträff! Så du kan då ge oss staden? Barabas Jag vet allt om alla dess bastioner, portar och befästningar, och jag kan leda er till hjärtat av dess massiva försvar bakvägen så att ni kan ta dem flinkt i ryggen. Det lär bli en enkel match. Suleiman Det tror jag nog. Är de så galna att de misshandlar en jude skall de veta, att Gud själv minsann kan hämnas dubbelt och mångdubbelt på varenda en som vågar kränka någon av hans folk! Barabas Rätt så, din turk! Så låt oss skrida raskt till verket! Scen 3. Turkarna tågar in med Farnese och riddarna som sina fångar i kedjor. Suleiman Nå, era stolta kristna hundar, hur känns det nu? Hade det inte varit bättre att hålla ert löfte till oss och betala er tribut? På knä, ni usla opålitliga bedragare och oförsvarliga opportunister! Ni är slavar nu, som varit förr så ivriga att göra oss till slavar! Farnese Vi har ingenting att säga. Vi är fångar och kan bara lyda.

132

Suleiman Det är rätt åt er, ni falska löftesbrytare! Med varm hand överräcker jag dem alla till vår nye guvernör. Välkommen, Barabas, och vare nu din egendom mångfaldigad som tack för att du överlämnat Malta åt oss! Farnese Barabas, din vidrige förrädare! Suleiman Håll käften, slav! Du tillhör nu din nye guvernör som heter Barabas, och han har makt att göra med er vad han vill! Barabas Jag tackar er, Suleiman, för er generositet mot mig och min upprättelse, och jag skall styra Malta enligt sunt förnuft med vidsynt tolerans och utan dum förföljelse mot oliktänkande och främmande religioner. Suleiman Därmed överlämnar vi vår högsta myndighet till er och Maltas nycklar jämte dessa fångar. (Maltas nycklar bäres fram till Barabas på en röd sammetsdyna med tofsar.) Du har gett bevis på synnerlig lojalitet. Vi litar fullständigt på dig och överlåter på dig allt vårt ansvar. Det var allt. Tillbaka till vårt läger! (Turkarna avtågar.) Farnese Så, du är nu guvernör med allt vad detta innebär. Du har fått högsta makten över Malta, och du är nu rikare än nånsin förr. Vi har väl inte annat att se fram emot än evigt mörker i en källarhåla, om vi alls har något liv mer? Barabas Mina herrar, ingenting är farligare än att döma enligt egen fördom. Ni har alltid varit fördomsfulla och där genom ganska blinda. Jag behöver er. Som guvernör är jag ej älskad här av folket, vi är mera hatade än själva turkarna. Jag föreslår en kupp. Vad sägs, om jag ger er Suleiman fången och hans högsta officerare i era händer, så att Malta blir befriat för all framtid från Turkiet? Farnese Barabas, du upphör aldrig att förvåna mig. Om detta kunde genomföras skulle hela kristenheten bli dig tacksam, och du skulle givetvis få hålla ej blott dina rikedomar men din ställning även som vårt Maltas guvernör. Barabas Och mer begär jag inte. Då är saken klar. Ni skall få instruktioner av mig. Jag har aldrig misslyckats förut, så jag kan bara vinna nu. (går) riddare 1 Tror ni han menar allvar? riddare 2 En jude menar alltid allvar i affärer. riddare 3 Han kan genomföra det. Den saken är alldeles klar. Farnese Då har vi alltså bara att nu vänta på förlösningen och på att allt skall återgå till det normala.

Scen 4. Turkarnas läger. Suleiman Detta gick ju alldeles galant, eller hur, mina herrar? turk 1 Ja, store härförare. Suleiman Malta är nu underkuvat för all tid och framtid, och vi lämnar det i trygga händer i förnuftig vård åt en mångkunnig jude som har visat att han konstruktiv och liberal är mer än någon kristen. Sällan har vi nått en så perfekt politisk lösning.

133

turk 2 Store amiral, ett sändebud. sändebud Från Barabas, er guvernör av Malta. Han ber hälsa att han önskar se er med er stab på en bankett hos honom förrän ni avseglar. Suleiman Det är präktigt av honom. Men har han råd med sådant? Malta är ju sönderskjutet av allt krig, och det finns knappast mat på ön. Vi vill ej komplicera arbetet för honom med återuppbyggnaden av staden. sändebudet Barabas har alltid hemliga resurser. Suleiman Var vill han då att vi möter upp? sändebudet I nunneklostret strax i utkanten av staden. Suleiman Hälsa honom att vi ser det som en ära och att hela mitt befäl och jag skall ställa upp. sändebudet Välkomna då. (går) Suleiman Vad sägs om det? Det kallar jag en kunglig gest. Han vill bestå oss med en avskedsfestbankett!

Scen 5. Barabas Vad ger ni mig för mitt besvär? Farnese Vad sägs om hundra tusen kronor? Barabas Det är rimligt. Vi är överens. (De skakar hand.) Farnese Men gå nu genom hela planen en gång till, så att ni inte missat något. Barabas Alltså, när den turkiska armén går in i fästningen och sätter sig till festbanketten exploderar hela golvet, som är mer än väl minerat. Ingen av dem kan från den dödsfällan komma helskinnad med livet i behåll. Ni tar till fånga genast alla överlevande. Men för Suleiman och befälet väntar en långt saftigare överraskning. När de vandrar över galleriet till min klosterbjudning skär ni bara flinkt av linan här, och den som då är uppe på balkongen störtar hopplöst ända ner i källaren och drunknar där i karet, som jag eldat under och har ställt i ordning. Alla dör på en minut, fritterade till slamsor. Farnese Men hur vet jag när det gäller att slå till och kapa linan? Barabas Så fort du ser Suleiman komma över bron. Det syns helt tydligt härifrån. Farnese Då är jag klar. (till riddarna) Var redo på signalen! Barabas Och jag går att ta mot mitt turkiska bankettbesök. (Farnese och riddarna döljer sig. Turkarna kommer.) Allernådigaste effendi, hjärtligt välkommen till denna slutbankett! Jag hoppas den skall behaga er väldeliga! Suleiman Så mycket vet vi av er gästfrihet, store Barabas, att man aldrig blir besviken. Ni har alltid fört ett liv av rekorderlighet och dygd och konsekvent och enbart rent spel. Av de kristne har vi alltid bara fått besvär och mest fått se på fan, men dig som hederlig neutral och äkta jude har vi alltid kunnat lita på.

134

Barabas Och jag är säker på att alla skall bli nöjda med vår politik och att vårt samarbete blott skall bära härlig frukt till allas bästa. (avsides) Varför kapar ej Farnese linan? Kanske någonting har hakat upp sig. (Ett fruktansvärt brak i bakgrunden.) Suleiman Vad var det? Det lät som någon sprängning. turk 1 (inkommer plötsligt) Herr general, en fruktansvärd olycka! Hela fästningen har exploderat! Suleiman (stramare) Vad är detta, Barabas? Ett attentat, just när vår största styrka hade samlats där för fest och gamman? Barabas Detta är ju fruktansvärt! Det måste vara sabotörer, terrorister, partisaner och förrädare! (avsides) Någonting är fel. Jag måste kolla mekanismen. (går själv upp på galleriet.) Farnese Nu! (Linan kapas, och Barabas ensam störtar ner men lyckas gripa tag i barriären.) del Bosco (störtar fram med riddarna) Suleiman, ni är alla tagna här till fånga! Suleiman Detta är förräderi! Farnese (stiger fram) Nej, ärade kollega, det är bara krig. Så lätt ger icke vi upp Malta. Ni blev bara lurade hit in så att vi kunde fånga er och ge er döden. Suleiman Och agenten Barabas? Farnese En bricka blott i spelet. Den är nu förbrukad. Han föll själv i fällan som han gillrade för er i tron att vi som goda kristna därmed skulle giva honom extra gratifikationer. Suleiman Ni har alltså lurat honom in i döden med att fresta fram hans girighet i ett sannskyldigt typiskt judiskt-kristet dubbelspel? del Bosco (ser Barabas) Han lever ännu, herr guvernör, han har ej störtat i fördärvet. Farnese Slipper vi då honom aldrig? Barabas Nej, ty spelet är ej slut förrän jag icke längre lever. Suleiman Barabas, vad är det för en fälla som du lurat oss i och själv störtat ner i? Farnese Snikenhetens fagra lögn. Han ville blott ha mera pengar. Efter den förljugna pipan dansar hela mänskligheten. Suleiman Barabas, förklara dig! Barabas Suleiman, jag ber dig om din förlåtelse och ursäkt, ty Farnese har tyvärr alldeles rätt: i mitt försök att lura dig har vi blott båda mött vår undergång. Vi är förlorade, och det är mitt fel. Ja, min morot var att öka min förmögenhet, ty mycket vill ha mer, och det är inte mer än mänskligt att ej någonsin bli nöjd. Ni kristne och ni turkar och muslimer har berövat oss hebréer allt, förstört vårt hemland, bränt upp templet och förskjutit oss och reducerat oss till hemlösa zigenare, föraktade och ställda av er fördomsfullhet bortom lagen. Vi är fria villebråd, och det är nästan skottpengar på oss. Vår enda frihet som ej togs ifrån oss var att samla kapital. Och genom mänsklighetens girighet så såg vi möjligheten att ändå få makt och någon sorts inflytande på världens gång. Så vi blev köpmän och bankirer, profitörer på all mänsklighetens girighet. Men jag blev girig själv och föll i fällan för den svaghet som

135

all mänsklig snikenhet självdestruktivt bereder egen grav med. Fall då, Barabas, och stå ditt kast! (släpper taget och faller) Suleiman Vi har förlorat vår ende vän i världen. Farnese Jag beklagar, mina herrar, men ni har förlorat kriget emot Malta, som förblir en kristen fristad utan turkiskt tyranni. Ni måste finna er i kristen fångenskap. Om ni har tur utväxlar er sultan er för en rimlig lösensumma. Suleiman Pengar, guvernör Farnese? Farnese Vad annars? Som den fallne juden sade: människan blir aldrig nöjd. Högädle riddare och johanniter, för ut fångarna! (fångarna föres ut) del Bosco (till publiken) Så sluts vårt skådespel, en studie i kapitalismen, sedelärande på gott och ont måhända, men egentligen blott en dokumentär, en karta över mänsklighetens ekorrhjul, som ständigt snurrar runt ursinnigt drivet av vår strävan, för vad mål? Jo, för att komma vidare i ekorrhjulets instängdhet, men utan att förstå att vi är bara våra egna fångar. (bugar sig och går.)

Slut.

(Athen-Palermo 7.4.2001)

136

Massakern i Paris drama av Christopher Marlowe i bearbetning av Christian Lanciai (2001) Förord. Ämnet för denna pjäs är det mest motbjudande tänkbara: den katolska kyrkans största moraliska fall genom tiderna genom Bartolomeinattens massaker på 6000 protestanter i Paris i augusti 1572. I centrum för den mänskliga katastrofen står änkedrottningen Katarina av Medici, en av historiens mest motbjudande och okvinnliga kvinnor. Att åskådliggöra detta som drama är i princip omöjligt, då skådespelet är så maximalt avskräckande. Likväl har flera lyckade försök gjorts, främst av Alexandre Dumas den äldre, vars roman "Drottning Margot", ehuru ohistorisk och överdriven, filmatiserades med stor framgång med Virna Lisi som oförglömlig Katarina de'Medici. Men den bästa dramatiseringen av skeendet förblir Christopher Marlowes, som nästan själv var med. När Bartolomeinatten ägde rum var han 8 1/2 år gammal och gick i katedralskolan i Canterbury, och hans framtida chef, Sir Francis Walsingham, mannen bakom Englands hemliga underrättelsetjänst, var själv mycket i Paris under denna tid och kan ha varit något av ett ögonvittne. Marlowes pjäs "Massakern i Paris", troligen den sista han skrev under sitt eget namn, är hans mest komprimerade, vilda och sensationella: den är nästan som ett modernt kvällspressreportage. Dess nästan journalistiska korthuggenhet och betonande av gräsligheterna har fått många att tro att den bara är ett fragment, att den riktiga, ursprungliga pjäsen gått förlorad och att den version som bevarats blott är en slarvversion, en bearbetning för en sämre teater efter mycket strykningar. Ändå har troligen denna rumphuggna pjäs bevarat ett viktigt karaktärsdrag av kall distans och saklighet, och denna attityd till Bartolomeinattens problematik är mycket mer verkningsfull och rättvis än Alexandre Dumas passionerade överdrifter. Den version som presenteras här har byggts vidare på Marlowes idéer. Strukturen i hans pjäs är en förintande analys av den katolska kyrkans ohållbarhet i teori och praktik, en sak som Dumas helt har ignorerat, medan vi här i stället har försökt konfirmera den. Denna version bygger helt på Marlowe utan att vara en direkt översättning, och karaktärerna drottning Margot (Marguerite) och Katarina de'Medici har givits större utrymme. Kanske vi även i någon mån har försökt lappa ihop Marlowes punkterade fragment och försökt närma oss något av en föreställning av hur det verkliga, mera omfattande originalet kan ha sett ut. Verona, 11.4.2001.

137

Personerna: Karl IX, konung av Frankrike Henrik av Anjou, hans broder, sedermera konung Henrik III Marguerite, deras syster Katarina de'Medici, deras moder Henrik av Navarra Prinsen av Condé, hans kusin Amiral de Coligny Hertigen av Guise Hertigen av Dumaine, hans bror Kardinal Lorraine, deras bror Gonzago Montsorrell Pleshé Mugeroun, Henrik III:s gunstling Hertiginnan av Guise Hennes piga Epernoun tre lejda mördare Broder Jakob en doktor Uppvaktning och hovfolk Soldater. Handlingen äger rum i Frankrike 1572-89.

Massakern i Paris Akt I scen 1. Hovet i Paris, 1572. Karl IX Detta är ett gyllne ögonblick för oss i Frankrike och hela världen, och en glädje utan gränser, att nu freden tryggas för all framtid genom giftermålet mellan Marguerite, vår syster, och vår ädle frände Henrik av Navarra. Må förbundet mellan våra släkter, våra länders öden, och må detta äktenskap bli inseglet på vår och landets välfärd och på freden hädanefter mellan katoliker och evangelister. Navarra Käre frände, din vältalighet och generositet och goda vilja accepterar jag med ödmjukhet och glädje i det att jag underställer mig din vilja och ditt hovs, din moders och ert ljuva Frankrikes.

138

Katarina Tack, käre svärson. Vi har heller aldrig tvivlat på din goda vilja, och det att du nu är en av oss och tillhör oss skall enbart innebära välfärd, skydd och trygghet för ditt namn, ditt land och alla hugenotter, vad de än må tro om oss. Karl Nu glömmer vi religionen. Vi har ju en fest att fira och ett kungligt bröllop, som skall starta en ny bättre tid av endräkt, sammanhållning, tolerans och frihet. Eller hur, min kära syster? Marguerite Jag är nöjd så länge jag får göra vad jag vill. Karl Det har du alltid fått. Det skall du alltid få. Du är ju kunglig. Katarina Kommer du med oss i mässan, Marguerite? Marguerite Jag måste väl. Jag är ju katolik. Katarina (till Marguerite) Och det skall alla vara. Endast därför blev du gift med bonden av Navarra. Han är ju ledare för hugenotterna, och de skall alla nu bli katoliker. Marguerite Under tvång, min mor? (går ut med Katarina och Karl) Navarra Condé, min prins, min gode amiral, nu är vi säkrade. Att jag nu är lierad med den kungliga familjen borde freda hugenotterna från alla onda anslag. Jag tror nu att vi är säkra. Condé Var ej säker. Du har kanske skaffat hugenotterna en andningspaus, men katolikerna är arga under ytan och vill ej ha konkurrens. Det tillåts ej av påven och av kungens moder. Coligny Deras instrument är hertigen av Guise, vår enda fiende som verkligen är farlig. Navarra Ingen skulle våga kröka något hår på någon medlem av det franska kungahuset. Condé Var nu ej naiv, min käre Henrik. Kardinalen, hertigen av Guises bror, försökte allt för att förhindra äktenskapet, och än värre drog vår hertig av Dumaine till storms mot alla planer att förena franska kungahuset med Bourbonerna. Coligny Jag tror att faran ej är över. Snarare så är det nu vi verkligen får börja leva farligt. Navarra Och vad kan vi göra? Condé Bara bedja, att med tiden vettet griper äntligen fast tag i Frankrikes av turbulenser hårt ansatta roder, så att fred och tillväxt och förstånd kan dominera hennes öde hellre än som hittills fåfäng fanatism och galen grymhet. Navarra Låt oss bedja, mina herrar, att vårt svårt uppslitna land snart må bli evangeliserat till uppbygglighet för alla. Kom, låt oss gå till kapellet. (de går) Guise (inträder förstulet) Vad falskhet och vad hyckleri besjälar hela hovet, denna korrumperade fördömda cirkus av förvridna lögner, inför detta artificiella bröllop arrangerat av opportunism å ömse sidor, kunganarren troende att han får mera mark att spela på, och vagabonden lurad till att tro att han har köpt sig säkerhet! Och Marguerite, den lösaste av flickor här i landet, löper vilt omkring och famnar varje man som blott är grannare än den hon har och köper giftermålet blott på villkor att hon skall få större frihet. Vilken mässa! Det är värre än en julafton för dårar! Här behövs en stadig hand som griper hårt om rodret och för skutan ut från virvlarna och

139

grundens turbulenser innan kaos genom hugenotterna har drivit oss till strandat vrak! Här måste göras något genast. Katarina Guise, min gode man, du är en man efter min smak. Jag tror att vi har samma tankar. Guise Änkedrottning Katarina, det är bara ni som har ett huvud här i landet. Alla andras sitter löst, ty de är inte skruvade ordentligt. Katarina Alla katoliker här i staden som bär vapen väntar blott på en signal. Guise Men vem skall ge signalen? Vi kan inget göra utan kungens tysta anbefallning. Katarina Kungen gör allt vad jag vill. Jag tror att vi kan börja utan honom. Guise Och med vem? Vem skall vi sikta på? Katarina Vi bör inrikta oss på amiralen Coligny. Om bara vi blir av med honom faller alla andra lätt. Guise Och Henrik av Navarra? Katarina Han är blott ett får. Han följer med de andra senare till slakten. Guise Alltså Coligny. Katarina Han är protestantismens fundament. Om bara vi blir av med honom står de andra utan klippa skrämda till utblottad nakenhet. Guise Min drottning, lita på er hertig. Saken skall åtgärdas lätt och smidigt. Coligny är död. Katarina Jag tackar er på förhand. Guise Vi ska nog ta hand om landet. (de går)

Scen 2. Navarra Marguerite, vi älskar ej varandra, men låt oss ej därför vara fiender. Marguerite Din bondlurk, jag föraktar dig, och jag gick bara med på äktenskapet just för att du var så dum och simpel. Därmed skulle jag få en eunuck som vakt och som garant för frihet till mitt eget liv. Navarra Du får allt vad du vill, men tänk dock på anständigheten och på skenet inför världen Vi är ändå kungliga. Marguerite Men du är protestant och jag är katolik. Det skiljer oss mer åt än någon skilsmässa kan göra. Vi kan aldrig bli en själ och aldrig ens ett kött. Navarra Det accepterar jag. Men desto viktigare är det att vi lämnar då varandras religioner helt i fred. Marguerite Jag skiter i din religion, min käre kung, liksom jag skiter i min egen. Navarra Detta skulle änkedrottningen din moder höra. Marguerite Den satkäringen! Hon tänker blott på sina söner. All makt är för henne hennes söner. Religionen är för henne även blott ett medel till mer makt. Navarra Ju mindre vi med henne har att göra, desto bättre. Marguerite Ja, så tänker alla. Det är bara hennes söner som till sitt personliga fördärv ej slipper henne.

140

Navarra Kungen har det inte lätt. Marguerite Hon låter honom inte ens regera, ännu mindre leva. Coligny (inträder) Konung Henrik av Navarra, jag har inga goda nyheter, tyvärr. Navarra Vad är det som har hänt? Coligny Er moder. Navarra Ja? Coligny Hon har förgiftats och är döende. Navarra Förgiftats? Varför? Coligny Hon är protestant. Marguerite Nej, hon är blott en gammal hagga. Och jag önskar att det var min egen mor i stället. Coligny Marguerite, ni är er egen moders dotter. Marguerite Till mitt eget eviga fördärv. Navarra Jag måste ila till min moders sida. Coligny Jag är rädd att det nu redan är för sent. Navarra För sent? det får det inte vara! Coligny Kom. (Navarra följer honom ut.) Marguerite Han är sin moders son, och när hon väl är borta kommer den grobianen att behöva en ny moder, ej en drottning, ej en kvinna. Men så är ju alla män. Coligny (utanför) Navarra! Jag är skjuten! Navarra (kommer stapplande in med den blodigt sårade Coligny) Ett attentat på öppen gata! Detta bådar inte gott. Coligny (flämtande) Jag klarar mig. Men katolikerna har satt i gång. Nu kan de inte sluta. Alla hugenotter måste sätta sig i säkerhet! Navarra Säg det till alla vapenlösa troskyldiga protestanter spridda över hela landet! Enkelt folk, oskyldiga medborgare och goda, vanliga och hederliga människor! Coligny Din moder var den första. Jag blev nummer två. Lavinen har nu börjat rulla, och den dånar redan! Marguerite Henrik, maken min, du måste fly. Navarra Jag vägrar. Detta får ej vara sant. Ni bara överdriver i er paranoia. Coligny Jag har varnat dig. Och något säger mig att jag ej kommer undan nästa gång. Navarra Jag tar ej något hot på allvar förrän jag blir utsatt för det. Coligny Jag blev utsatt för det. Ta mitt hot på allvar. Marguerite Henrik, det är allvar. Navarra Som du vill. Jag sticker. (sticker) Marguerite Och jag följer honom, ty jag är hans hustru. (går) Coligny (ensam) Lämnad ensam mitt i ett Paris som fyllts av vapen och av mördare. Vad kan man vänta annat än de mest ovälkomna besök? Karl (kommer in med några vänner) Min vän och amiral, min gode Coligny, jag hörde att ni blivit sårad!

141

Coligny Ja, jag blev lömskt attackerad bakifrån, och den som gjorde det var ute för att döda mig. Men det är bara början. En klick katoliker här i landet under ledning av den grymme hertig Guise vill rensa hela landet ifrån alla protestanter och i synnerhet Paris. Karl Vad är det som du säger? Coligny Vakna upp till verkligheten, konung! Karl Högtidligt jag lovar dig, att gärningsmannen bakom attentatet mot ditt liv skall jagas ner med hundar, om det så behövs! Jag skall lämna dig en livvakt på minst tjugo pålitliga knektar, så att ingen vågar komma nära dig förutom blott din konung. Coligny Karl, ni måste själv ta er i akt. Det smyger lönnmördare i kulisserna i själva slottet! Karl Ja, jag vet. Vi lever i oroliga och grymma tider. Gode Coligny, farväl. Jag skall besöka dig med regelbundet flit. Coligny Farväl, min gode konung. (Karl går med uppvaktning.) Ack, jag ser väl honom aldrig mer. Allt är blott hyckleri och lönnmord som har alls med sinnessjukdomen religion att göra. (Mördare bryter in med Guise och Anjou i bakgrunden.) Dumaine Mörda amiralen! Gonzago Är det han som ligger här i sängen blödande? Dumaine Ja, det är han. Nog känner jag igen hans skador från det misslyckade attentatet. Montsorrell Dö, din kättare och folkförförare! (angriper honom) Coligny (förskräckt) Får jag då ej ens bikta mig? Gonzago Kyss korset här. Det räcker för en salig hädanfärd. (skär halsen av honom) Montsorrell Då hoppas jag nu bara att vi avrättat rätt man. Guise Och är han död på riktigt? Dumaine Han är massakrerad. Vi kan inte göra saken bättre. Guise Släng då ut hans lik på gatan. Detta vare vår signal och inledningen till vårt korståg. Rensa alla protestanter från Paris! Låt ingen slippa undan! Dumaine Ni har hört signalen. Sätt i gång. Montsorrell Här bor i staden trettio tusen katoliker som blott väntar på att få förpassa hugenotterna direkt till helvetet. Gonzago Här finns minst åtta tusen protestanter. Guise Så vi har att göra. Sätt i gång! Dumaine Allt måste genomföras denna natt! De måste tas med överraskning! (Skrik utanför på gatorna.) Montsorrell Blodbadet har redan börjat. Guise Nu blir änkedrottning Katarina glad. Dumaine Till verket, mina herrar! Säg till alla bödlar! Nu är uppgörelsens timme kommen med den falska kättarläran! Gonzago Mera blod, om Gud är god!

142

Guise Skär av kanaljens huvud! Skicka det till Vatikanen, så blir även påven glad. Nu är din lycka gjord, min bäste amiral. Du blev till slut martyr för den katolska kyrkan. Hälsa dom i helvetet! (sparkar till liket och går. De andra följer efter utom vissa grova soldater, som lämnas att skända liket innan det kastas ut på gatan.)

Scen 3. Condé Min vän, vi måste fly! De mördar alla protestanter! Navarra Alltså är det sant. Jag trodde först jag drömde. Det gick ramaskrin igenom hela staden, det var som en mardröm, och jag hörde ropen: "Döda! Döda! Döda!" Det var barnaskrik och kvinnohysteri i skärande gastkramande ohygglighet. Men, käre vän, vi har ej någonstans att fly. Vi är som instängda i staden med blott mördare omkring oss. Condé Om vi överlever detta har vi en förbaskad tur. (Guise, Anjou, Gonzago, Montsorrell och soldater bryter in.) Anjou Det är Navarra med Condé. Gonzago De är ju även protestanter. Mörda dem! Condé Anjou, står du själv bakom detta? Anjou Henrik, käre svåger, och Condé, tvärtom, jag är blott här för att bevara er och föra er i säkerhet. Ni måste fly. Här pågår fasansfulla saker denna natt, men ingen vill att något kungligt blod utgjutes. Ni är därför båda arresterade. Ni har er kung att tacka för ert skydd och era liv. Navarra Har kungen någon hand i detta meningslösa mördarraseri som får er franska huvudstad att drunkna och förblöda i det vidrigaste barbari? Guise Ej någon medlem av vår kungliga familj vet någonting om saken. Ingen kan tillmätas någon skuld. Allt är blott fritänkarnas eget fel, som envist provocerat hela Frankrike i åratal till bitter vrede emot deras arrogans och högmod. Anjou Min bror är oskyldig, Navarra. Han vet ingenting och har ej givit någon order om ett enda mord. Navarra Jag tror dig, Henrik av Anjou. Anjou Så följ med genast. Annars har ni ingen chans. Soldater, för ut fångarna! (Condé och Navarra förs ut.) Guise (till Anjou) De utgör huvudet av ormen. Vi kan inte spara dem. Anjou Du glömmer, hertig, att han är min systers make. Och du sade själv att hela kungliga familjen icke är berörd av vad som pågår. Alltså står min svåger över politiken och är skyddad mot allt våld tillsammans med familjen, även om det skulle komma inifrån från själva tronen och dess intriganta mamma. Guise Henrik, tala icke illa om din moder. Anjou Den som gör det mördar jag. Jag ber dig hälsa det till henne. (ut) Guise Drottningen blir inte nöjd. Att Henrik skulle undanröjas var en självklarhet. Nu klarar han sig, och vi lyckas bara expediera några tusen protestanter, kanske blott en femtedel av alla. Det är blott en decimering. Allt vi lyckats med är att

143

ha satt ordentligt skräck i dem, så att de framdeles måhända håller sig på mattan och ej längre sticker upp. Och det är ändå något.

Scen 4. Karl Mor, vad är det för en mänsklig katastrof som sluppit lös i rabiatiskt vanvett över hela Frankrike? Kan du ha någon skuld i detta? Katarina Jag vet inte vad du talar om. Vad som har hänt har kommit helt spontant från folket. Karl Men vår amiral var älskad av dem! Han var den betroddaste och enda kloka styresmannen i vårt land! Ej någon litade jag på så mycket som på honom! Katarina Litar du då icke på din egen moder? Karl Kvinnor är en annan sak! Jag talar nu om män! Och amiralen var min högra sida! Han var mer än som en farbror för mig! Katarina Jag vet ingenting om saken. Karl Nej, naturligtvis så gör du icke det. Men fattar du då inte, att regimen och vårt kungahus i högsta grad ohjälpligt är komprometterat inför världen? Mitt är ansvaret för vad som hänt, ty jag är konungen! Jag har fått blod på mina händer utan att ha själv begått så mycket som en illasinnad tanke! Katarina Tvätta dina händer då. Och inte är du väl så dum så du tar hugenotterna och deras farliga fritänkeri och onda lära i försvar? Karl Min mor, du går för långt. Är vi ej alla människor? Är ej din egen dotter gift med ledaren för protestanterna? Katarina Han måste konvertera till den enda säkra kyrkan. Annars kan ej hela franska kungahuset mer ansvara för hans liv. Karl Är det ett ultimatum? Katarina Nej, ett konstaterande av fakta. Se det som en order. Karl Du är realist, mor. Det kan ej förnekas, och jag respekterar dig för att du alltid genomskådar allting klart. Men aldrig kan jag komma över denna meningslöst förskräckliga massaker i Paris. Katarina Det gör du som du vill. Men, Karl, min son, du måste vara införstådd med att du måste såsom konung vara stark. Du får ej visa någon svaghet. Om du gör det kan du icke vara konung. Karl Är då medlidande svaghet? Är det svaghet att av ansvar känna ånger inför andras brott? Är det en svaghet av en kung att inför grymhet utan like känna äckel, vämjelse och ve? Är det en svaghet att få vara mänsklig när all världen blivit galen och omänsklig? Är det svagt att visa upprördhet inför det värsta brottet som begåtts i Frankrikes historia? Katarina Ja, det är det, son. En kung får icke visa känslor. Karl Och en kvinna? Vad är då en kvinna utan känslor? Är hon alls en kvinna mera, eller har hon omvandlats till något som ej mer hör mänskligheten till? Katarina Gå ej för långt, min son.

144

Karl Och var vi icke kristna före denna natt? Men likväl har vi nu i kristendomens namn begått ett värre brott än vad som någonsin begåtts i någon religions namn. Därigenom har vi själva tagit livet av vår kristendom och helt berövat den dess existensberättigande. Katarina Karl, du börjar alltmer låta som en protestant. Vill du gå samma väg som de fördömda kättarna? Karl Mor, hotar du din son? Katarina Vi kommer ingen vart med detta. Gjort är gjort, och gadden är nu sliten ur de protestantiska insekternas giftiga bakdel. De kan inte stinga mera, och det bör vi visa tacksamhet inför. Karl Med firande av mässor och Te Deum? Katarina Varför inte? Ingenting är lämpligare. (går) Karl Hon har oss alla i sin makt, ty hon är modern, men jag kvävs av hennes kjolars pressande regim. Jag önskar att jag kunde abdikera, men det skulle hon ej någonsin tillåta. Jag får dö som kung för min regeringstids makabra katastrofmassaker, och ju förr, dess bättre.

Akt II scen 1. Marguerite Jag har aldrig sett någon så sjuk. Han svettas blod och går i ständig ångest, som en Jesus i Getsemane som aldrig kommer fram till slutet på sin natt. Och ständigt plågas han av mardrömmar och hemska syner, som om Bartolomeinattens alla fasor drabbat endast honom. Navarra Han måste alltså vara döende? Marguerite Men han vill se dig förrn han dör. Han ville aldrig vad som hände, och det tror han att allenast du kan acceptera och förstå. Navarra Och efter honom blir din bror Anjou, som nu är kung av Polen, då Frankrikes konung som Henri den tredje. Marguerite Och den dagen längtar moder Katarina efter såsom efter en förlossning. Navarra Fastän det betyder hennes son kung Karls död? Marguerite Hon har ej sett honom med blida ögon ända sedan hugenottmassakern. Hon har ej förlåtit honom för att han fick dåligt samvete. Och många tungor påstår att det måste vara hon som har förgiftat honom. Navarra Kan hon verkligen ha gjort det? Marguerite Inte frivilligt. Men hon har absolut förgiftat honom ifrån allra första början genom modersmjölken. Pleshé Henrik, kungen är på väg. Navarra I vilket tillstånd? Pleshé Han kan inte gå men vackla, han kan inte andas men väl flämta, han kan inte göra något utan att han börjar blöda. (Karl kommer stapplande in med stöd, blodigt svettig.) Marguerite (rusar fram) Min bror, jag har ju sagt, att du ej får anstränga dig!

145

Karl Min syster, även om jag inte gör det är det mig en övermäktig ansträngning. Navarra Min svåger, Marguerite har rätt. Ni skulle låtit mig besöka er i stället. Karl Jag beklagar att jag förekommit dig, men jag kan dö i vilken stund som helst. Navarra (försiktigt) Är du förgiftad? Karl Endast av naturen. Hela mitt fördömda liv var ohjälpligt förgiftat ifrån första början, ty jag var bestämd till att bli konung. Alla Mammas söner var bestämda att bli konungar, och alla skall vi dö fördömda såsom konungar, förgiftade av våra dagars upphov. Men hon får sitt straff. Ej någon av oss skall ge henne något barnbarn. Du blir kung en dag, Henri. Då kan du plåstra om vårt land och sona alla brotten som begicks av min familj. Navarra Så illa kan det inte vara. Du blott målar fan på väggen. Din bror Henrik är en frisk natur som har distans till Katarina. Karl Om han alls försöker vara utan henne tar hon död på honom liksom hon förgiftade mig själv. Navarra Du överdriver. Du är sjuk. Karl Jag vet att jag är sjuk. Jag överdriver inte, ty en döende ser klarare än någon levande. Jag känner Katarina, denna skräckinjagande monstruösa mor, som offrar vem som helst för makten att få själv bestämma hela världens öden. Marguerite Någon sade mig att du i misstag blev förgiftad av en bok om falkenerarkonsten som var ämnad åt min make. Navarra Men jag är ju katolik. Jag har ju övergått till statsreligionen för familjens och för fredens skull. Jag köpte ju mitt liv med att bli katolik! Marguerite Det hjälper inte henne. Har hon fått en fix idé, att någon utgör något hot mot hennes ställningar och syften, är han död om han så övergår till själva djävulens katolska kyrka och blir mördare åt änkedrottningen i påvens eget namn. Karl Tyvärr så har min syster rätt. Du måste lämna Frankrike direkt när jag är död och skydda ditt Navarra, ty det ryktas om en farlig pakt emellan hertigen av Guise och konungen av Spanien. Navarra Ger de sig då aldrig? Varför är då protestanterna så farliga? Hur hotar vi vårt eget land? Vad angår katolikerna vårt eget fria samvete? Karl Henri, om du beger dig till Navarra åter kan du återgå till din protestantism och vara protestant så mycket du behagar, och du kan då strunta i allt Frankrikes religiösa trams. Navarra För en gångs skull är ditt förnuft långt före mitt. Karl Jag dör, min kära syster. Efter mig får Frankrike en bättre kung som slapp allt ansvar för Bartolomeinatten fastän han själv deltog, ty han hade inget ansvar officiellt. Det hade bara jag, som aldrig deltog eller ville det. Marguerite Allt är vår grymma moders fel. Karl Jag tror det icke är så enkelt. Mamma ville det nog inte heller, fastän hon var den som satte det i gång. Marguerite Om hon ej ville det, så varför satte hon i gång lavinen? Karl Kvinnors nycker kan ej någonsin förstås. De vill ej något men gör ändå vad som helst, de önskar bara gott men vållar desto större skada, de vill bara kärlek

146

men tilltrasslar livet hopplöst med den så att alla män blir impotenta, särskilt alla hennes söner. Fråga henne. Jag begriper mig då inte alls på henne, fastän jag försökt med bästa vilja hela livet. Kanske det var därför som mitt liv blev bara kungligt fiasko av det ömkligaste slag. Jag måste gå. Min moder väntar på mig. (stapplar ut med mångas hjälp) Marguerite Han överlever inte natten. Pleshé Henrik, det är rådligt att du genast överger Paris och reser hem. Navarra Jag vet. Vi startar genast. Marguerite Jag blir här och sköter härifrån dina intressen. Navarra Marguerite, jag har sålt alla mina aktier i Paris. Paris är inte längre värt en mässa ens. Marguerite Jag vet. Men en dag startar du ett eget företag på nytt. Navarra Ej någonsin så länge hertigen av Guise är kvar i livet. Marguerite Honom ska vi väl bli av med. Min bror Henrik tar nog hand om saken. Navarra Låt honom försöka utan mig. Jag avgår. Marguerite Hälsa ditt Navarra. Navarra Kanske att vi ses igen en dag när hugenotterna åtminstone igen kan få så mycket frihet i vår värld att de kan andas. (går) Marguerite Min storebror är död. Min make lever. Min bror Henrik lever även och blir konung, men hur länge? Ingen lever länge här, så länge Mamma lever.

Scen 2. Katarina Välkommen, min bäste son, tillbaka till ditt eget rike Frankrike, tillbaka till din tron och kungarike! Du är nu vår högste styresman och den som äger att besluta världens öden. Henrik III Tack, min mor, men jag har aldrig eftersträvat tronen, ty jag hade redan Polen, som var faktiskt större. Men du har nu givit mig min franska tron, så jag får väl behålla den. Men varför har min svåger och din man, min syster, lämnat vårt Paris, begett sig till det vildaste Navarra och åter blivit protestant? Fick ni ej honom konverterad till er kyrka under hot till livet under er Bartolomeinatt? Katarina Vi skall nog gå till rätta snart med de få hugenotter som finns kvar, av vilka Henrik av Navarra är den dummaste och mest envisa. Vi har fått till stånd en pakt emellan oss och Guise å ena sidan och den spanska kungen å den andra. Och tillsammans blir oss hans Navarra blott en snabbt ihjälklämd fluga. Henrik Vi har inget otalt med Navarra. Lämna mig i fred för dina mordiska intriger, mor. Behåll dem för dig själv. Mitt Frankrike vill jag ha ljuvt och glatt och fyllt av muntra lekar, skådespel, tornerspel, jakt och lätta nöjen. Glöm din fanatism, om du alls vill ha något inflytande kvar hos mig. Katarina Min son, vad menar du med detta? Ser du ej nödvändigheten i att Frankrike blir lika fullständigt katolskt som Spanien?

147

Henrik Med inkvisition och kättarbål som dyster skräck från Normandie till Medelhavet? Glöm det, mor. Vi vill ej ha en ny Bartolomeinatt, och om jag gissar rätt tog den olyckan kål på Karl, din son, som inte ville vara med och därför dog med desto sämre samvete. Katarina En kättare förleder folket och upplöser ordningen och religionen! Henrik Nej, det är de påvliga dumheterna som gör det och som gräver kyrkans egen grav igenom exkommunicering och intolerans i onödan för ingenting mot progressiva tänkare som blott vill ägna sig åt sunt förnuft. Men du vill göra motsatsen. Och därför är du icke lämplig att ha någon del i vår regering. Katarina Detta är ju oförskämt, min son! Du deltog själv med själ och hjärta i Bartolomeinatten! Henrik För att jag var ung och stygg och oregerlig och lät mig bli styrd av dig och hertigen av Guise. Det ångrar jag precis så bittert som din son kung Karl själv ångrade det sig till döds. Katarina Blev du så farligt liberal i Polen? Henrik Polen är en stormakt och betydande som sådan. Varför? Därför att den öppnat alla sina dörrar för all judisk företagarverksamhet, precis som stormakten Turkiet, som är ännu större. Katarina Judar! Protestanter! Kräk! Vad vill du göra vårt Frankrike till? En tattarbygd för alla världens illegala immigranter? Henrik Hellre det än till ett kvävande och dystert helvete av vidskepligt bigotteri som Spanien, där ej någon mer kan någonsin bli fri, ty kyrkan kväver allt som icke repeterar allt vad kyrkan säger automatiskt. Katarina Akta dig, min son, för att bli fiende till mig och kyrkan. Henrik Mor, du är nu pensionerad. Du har ingenting med staten mer att göra. Katarina Detta skall man höra från sin egen son! Henrik Nej, konungen av Frankrike, som du själv gav hans titel. Katarina Räkna ej med mitt stöd i din liberala politik. Det finns seriösare politiker och maktfaktorer kvar i landet. Henrik Hertigen av Guise? Katarina Han ensam genomförde Bartolomeinatten. Henrik Jaså. Jag som trodde det var du. Katarina Du är omöjlig, storhetsvansinnige son! (går) Henrik Hon är arg som ättika. Mugeroun Men det var ej en dag för tidigt som den satmaran blev satt på plats. Du slipper henne flåsande i nacken på dig i regeringen. Henrik Det hoppas jag då verkligen. Men kan hon vara farlig än? Mugeroun Ej hon, men hertigen av Guise. Henrik Det vet jag om. Han blir problemet för vår stat och vår regering. Underhåll kontakterna med Henrik av Navarra, och försäkra honom om min vänskap. Mugeroun Det skall han bli glad åt.

148

Henrik Vi behöver båda två varandra såsom fria konungar. Och han står närmast till min tron, om jag liksom min bror helt plötsligt skulle dö av någon okänd anledning, ty jag har inga barn. Mugeroun Det får ni nog. Henrik Det får jag ej, så länge mor min lever.

Scen 3. Hertiginnan Ge mig lite papper och en penna. pigan Ja, min fru. Hertiginnan Jag måste skriva kärleksbrev till den jag älskar, ty jag får ju inte träffa honom. pigan Här, min fru. Hertiginnan Jag tackar. – Käre vän, hur skall jag nalkas dig? Jag lurades som flicka på din kärlek då jag giftes bort med hertigen av Guise, men jag har aldrig glömt dig eller upphört älska dig. Måhända kunde vi en enda gång få träffas, så att vi åtminstone en gång fick älska ömt varandra om än blott med ögonen.... Guise (har kommit in) Vad skriver du, min vän? Hertiginnan Ingenting. Guise Då måste det vara intressant. Får jag se? Hertiginnan Nej, det är bara nonsens. Guise Ingenting är mera intressant än kvinnligt nonsens. (sliter pappret ifrån henne) Vad är detta? Kärleksbrev! Förräderi! Min egen hustru! Detta är ju fruktansvärt! Hur kan du göra sådant bakom ryggen på mig? Är du inte ärbar? Nej, det är du tydligen ej längre. Du är bara en förbannad hora! Och den saten du har haft ihop det med ska se på fan! Hertiginnan Ack, gör ej honom någon skada! Guise Varför inte? Han förtjänar det! Han kommer att bli först på svarta listan inför nästa Bartolomeimassaker! Det finns ingen chans för honom, bara för att du har nämnt hans namn! Det svär jag dig vid alla Satans djävlar och hans katoliker! (går rasande) Hertiginnan Vad har jag gjort! Jag måste varna honom – men hur?

Akt III scen 1. Guise Drottning, jag har dåliga nyheter. Katarina Alla nyheter tycks nu för tiden var dåliga. Guise Vi har förlorat kriget. Katarina Endast detta fattades. Guise Navarra och hans protestanter triumferar, och er son kung Henrik flinar åt mitt nederlag och ger mig åsneöron.

149

Katarina Har då hela världen blivit galen? Ser då ingen mer nödvändigheten av att kyrkan triumferar och får ensam rå om världens ordning? Och den där ohängde lurken av Navarra! För var framgång som han röner framstår världen som en ständigt mer odräglig plats att leva i. Hur kan han ha en sådan tur? Guise Han är dess värre populär, och det är vår olycka. Katarina Ja, och hela Frankrikes, ty han blir kung en dag, ty min son Henrik duger lika lite till som någon av mitt olyckliga livs dödfödda söner. De blir bara konungar, men de blir aldrig män. Guise Dock har ni mig, min drottning. Katarina Ja, men du är nu i onåd, och allt landet skrattar åt dig för att du fått horn, den äkte mannens löjliga och långa horn. Guise Det är ej mitt fel. Katarina Inte? Ingen fru bedrar sin man om icke mannen saknar något i sin kärlek. Guise Hon har aldrig älskat mig. Katarina Så ni ger henne skulden? Guise Nej, den gynnare som tagit hennes hjärta. Katarina Vet ni vem det är? Guise Ja, kungens egen gunstling. Katarina Ni blir aldrig man igen förrän ni hämnats. Guise Skall jag röja konungen ur vägen? Katarina Inte ännu. Han är ju min son. Guise Men senare? Katarina Allenast om det blir nödvändigt. Guise Det är alltid säkrare att förekomma. Katarina Han har ingenting mot er. Han tycker bara ni är roligt löjlig. Guise Han är blott ett barn som lever blott för sina nöjen. Katarina Och som barn är han oskyldig. Guise Nå, för er skull lämnar jag den oskulden i fred tills vidare. Katarina Men ge ej upp mot Henrik av Navarra! Guise Han är dock er svärson. Katarina Ja, men protestant, och det gör mig ursinnig! Guise Jag har äran att få dela ert ursinne fullständigt med er, Madame. (bugar och kysser hennes hand.) Katarina Jag tackar er, min ende vän. (Guise går.) Han kommer att gå långt, hur långt som helst, och han är allt jag har att sätta upp mot odågan jag har till kunglig son.

150

Scen 2. Navarra Marguerite! Vad nytt från hovet? Marguerite Kungen gratulerar dig till segern över honom. Det är rätt åt hertigen av Guise, förkunnar han, och visar horn åt honom medan Guise kreverar i sin smälek som bedragen äkta man. Navarra Håller han och änkedrottningen fortfarande på med sina intriger? Marguerite Ja, de drömmer endast om att få förnya deras drömmars storhetstid, Bartolomeinattens blodbad och massakrer. Navarra Käringen är sjuk. Hon är ju ej normal. Marguerite Ej heller Guise. Men Guise är farlig, ty han hämnas alltid med besked. Navarra Har han förgiftat någon? Marguerite Nej, men kungens gunstling Mugeroun blev härom veckan knivskuren till döds. Naturligtvis kom mördarn undan, så det kan ha varit endast en intrig av hertigen av Guise. Navarra Vad säger kungen? Marguerite Han är frisk nog att ej vilja ha med Mamma något mer att göra, men han fruktar hertigen av Guise. Navarra Är han så mäktig? Marguerite Påven, spanske kungen, kyrkan, alla Frankrikes fanatiker och, värst av allt, min moder stöttar honom. Navarra Men ej någon annan. Folket hatar honom. Marguerite Med all rätt. Navarra Det blir nog nån uppgörelse så småningom. Marguerite Det tror jag också. Kanske också mellan oss. Navarra Vill du upplösa äktenskapet? Marguerite Det var blott en fars från början, endast en formalitet. Vi har ju knappast annat gjort som makar med varandra än bedragit oss. Navarra Hur många har du haft? Marguerite Minst lika många som du själv. Navarra Då jämnar det väl ut sig. Marguerite Ja, tills vidare. Och jag är din agent tills du blir kung. Navarra Din bror då? Kan han ej få barn? Marguerite Du vet hur han fungerar. Han fungerar inte. Navarra Ja, det är väl så. Din moder fick blott impotenta söner, men den enda dottern kompenserade dem alla. Marguerite Jag har ingenting emot det. Navarra Inte heller jag, så länge du blott är lojal. Marguerite Min vänskap, Henrik, är långt dyrare och säkrare än någonsin min kärlek. Navarra Tack för det. En kyss? Marguerite Sigillet på vår vänskap. (De kyssas.)

151

Scen 3. Katarina Det här går inte längre, min käre Guise. Ni måste göra någonting åt saken. Guise Varför gör ni inte själv någonting åt saken, änkedrottning Katarina, ni som ensam har all makten? Katarina Min son vägrar samarbeta med mig. Han vill inte ens se mig. Guise Så mörda honom då, som ni mördade er andre kung till son. Katarina Jag ville aldrig Karl IX:s död. Guise Varför genomförde ni den då? Katarina Det var inte jag. Det var en olyckshändelse. Guise Men ni låg bakom den. Katarina Den var ämnad åt Henrik av Navarra. Fel bok lästes av fel kunglighet. Guise Men det var er son som dog, och det var ni som vållade hans död. Erkänn det. Katarina Nej, det var Navarra som vållade hans död, ty hade han bara läst den förgiftade boken själv hade min son aldrig fått tag i den. Guise Och Henrik av Navarra lever fortfarande. Katarina Jag vet inte hur många attentat han har kommit undan. Guise Det vore kanske lättare att mörda er son kungen. Katarina Begär inte det omöjliga av mig. Guise Betänk, att han saknar avkomma. Om han dör blir Henrik av Navarra konung. Katarina Det är just det vi måste undvika till varje pris! Navarra får aldrig bli konung! Frankrike måste förbli katolskt! Guise Säg det till Navarra, och han kommer bara att skratta ut er. Katarina Det finns bara en lösning på problemet. Guise Ni kan inte döda Navarra. Han känner alla era knep. Katarina Båda två måste dö. Guise Båda kungarna? Er son och svärson? Katarina Vi har ej annat val. Jag ger er härmed uppgiften. Alla medel står till buds för er. Jag ger er själv carte blanche. Som belöning ger jag er den franska kungakronan. Guise Det blir en alldeles ny kungaätt som heter Guise. Katarina Det är vad Frankrike behöver: nytt blod, nya herrar, och katolskt totalitärt monopol, som i Spanien. Guise Jag lyder er gärna, Madame. Frågan är bara om det går. Katarina Det måste gå! Kan påven, så kan ni! Guise Påven behärskar bara Italien. Där kan han förgifta och låta lönnmörda vem som helst. I Spanien sköter kungen där om saken inför påvens minsta vink. Men för övrigt är i världen påven ganska maktlös. Katarina Alltså vare ni hans närmaste agent. Guise Det kan bli farligt. Er son är på vakt.

152

Katarina Må den bäste överleva, och må han vara katolik, så att alla följer honom. Guise Jag ser det som ett hedersuppdrag. Katarina Ni måste lyckas, hertig! Det är en order! Guise (bugar sig) Madame, jag lyder er, för världens välfärds skull.

Akt IV scen 1. Henrik Mörda eller mördas. Det är tidens lag. Att vara snäll i dessa tider är det samma som att vara dödens. Godheten har ingen chans. Här gäller det att endast mörda mördarna förrän de mördar dig, ty annars blir det aldrig slut på morden. (till de tre mördarna) Är ni klara? mördare 1 Vi har aldrig varit klarare. Henrik Jag menar, är ni beredda att stöta till? mördare 2 Varenda hora i Paris, Monsieur, som blott är villig. Henrik Jag menar, era dumskallar, om ni är färdiga med vad ni har att göra? mördare 3 Hur kan vi vara det förrän vi blivit färdiga med jobbet? Henrik Epernoun, de fattar inte vad jag säger. Tala dem till rätta. Epernoun Ni fattar väl, kamrater, att så fort hertigen kommer in i rummet överfaller ni honom bakifrån, sliter halsen av honom, skär upp buken så alla tarmarna forsar ut, så han slipper skita mer i detta livet, och kastrerar honom sedan med besked. Är det klart? mördare 1 Allt på en gång? Epernoun Givetvis! mördare 2 Men om kungen gör motstånd? Epernoun Det är inte kungen ni skall döda, era dumskallar! Det är hertigen! mördare 3 Men om hertigen inte vill det? Epernoun Så häng honom då, eller skjut honom i hjärnan, eller hugg nacken av honom bara, vad som helst, bara han dör! mördare 3 En hertigs nacke kan vara fasligt seg. Vissa bödlar har inte kommit igenom ens på tredje hugget. Epernoun Protestera inte, utan gör det! alla 3 mördarna Gör vad då? Epernoun (skriker) Mörda kungen! (Mördarna blir konfunderade, kungen blir ifrån sig.) mördare 1 Var det inte hertigen vi skulle mörda? mördare 2 Vilken hertig? Henrik Epernoun, dina lejda mördare verkar litet väl skakis. Epernoun Det tror fan det, när du står själv här och glor! Försvinn, ers majestät, för annars får vi aldrig kungen mördad! mördare 1 Var det inte hertigen vi skulle mörda? Epernoun Mörda vem fan ni vill, bara ni får det gjort!

153

mördare 3 Ursäkta oss, men det är lite svårt att agera på så oklara order. Var det kardinalen eller amiralen vi skulle mörda? Epernoun (plötsligt på sin vakt) Tyst! Jag hör honom komma! Försvinn alla tre! Göm er! Här kommer han! (Mördarna och kungen försvinner.) Guise (inträder) Epernoun, min käre vän! Jag söker konungen. Epernoun Han är inte här. Guise Jag hade stämt träff med honom här. Epernoun Men han är inte här. Guise Ni verkar så spänd. Har ni något att dölja? Epernoun Inte alls. Guise Behöver ni på toaletten? Stå inte och håll er för min skull. Epernoun Jag håller mig inte alls. Guise Är ni sjuk? Epernoun Ännu mindre. Guise Hur kan ni vara så säker på det? Jag är inte så säker på det. Epernoun Men det är jag. Jag har aldrig varit friskare. Guise Så talar bara den hopplöst sjuke. Ingen menar sig vara friskare än den som strax skall dö. Det är ett känt fenomen. Epernoun Jag beklagar, men jag är inte alls döende. Guise Har ni varit för länge i solen då? Epernoun Ännu mindre. Guise Vad gör ni här då? Epernoun Ingenting. Guise Så gå då för Guds skull och gör någon nytta! Gå och säg till konungen att jag är här. Epernoun Som ni vill, ers nåd. (bugar sig och går) Guise Vad är det med honom? Han såg på mig som om jag varit minst ett spöke. (Kungen inträder.) Nå, äntligen en människa som man kan tala med! God morgon, ers majestät! Henrik God morgon, kusin! Hur mås det? Guise Jag har förstått att mitt stora hov har väckt er förargelse. Henrik Inte bara det. Ni mördade min vän Mugeroun. Guise Han lägrade min hustru! Henrik Nej, kusin, det gjorde han inte. Han kände er hustru långt innan hon kände er. De var bara barndomsvänner. Guise Men hon älskade honom! Han gav mig horn! Henrik Och har ni aldrig själv bedragit er hustru? Kom igen, hertig! Här i Frankrike älskar alla alla utan att någon är så dum att han protesterar, ty den allmänna kärleksleken gagnar alla. Guise Men min egen hustru! Henrik Äger ni då henne? Guise Ja, åtminstone hennes kropp!

154

Henrik Egendom är något som man kontrollerar. Om man ej kan kontrollera den så måste man förlora den. Guise Jag beklagar er gunstlings plötsliga våldsamma död. Henrik Så gör även jag, men det värsta är att ingen hämnats honom. Guise Var det bara det ni ville? Plumpt moralisera? Henrik Vänta här. Jag har ett ord med Epernoun. (går) Guise Vad menar han? Vill han ta saken till sin spets? (drar sitt svärd) Nåväl, jag har min värja. Kanske att det vore bäst att döda honom själv här raskt och nu. (3-e mördaren kommer in.) mördare 3 Ursäkta mig, ers nåd, men jag vill inte mörda er. Guise Och varför i alla helgons namn skulle jag mörda dig? Har vi något otalt med varandra? Vet jag vem du är? Borde jag veta det? mördare 3 Nej, ni vet inte vem jag är, och det är lika bra det, för jag försvinner nu. Jag drar mig ur det. Guise Ur vad då? mördare 3 (försiktigt) I nästa rum står två lejda mördare och väntar på er. Guise Är det mina lejda mördare, som här skall mörda kungen? mördare 3 Nej, det är kungens lejda mördare, som här skall mörda er. Guise Är du säker? mördare 3 Såvida jag inte fått allting om bakfoten. Guise Min vän, det är bäst att du drar dig ur. Du vet ju ingenting. mördare 3 Tack för det. Då försvinner jag för gott. (lägger benen på ryggen.) Guise Vad var nu detta? Någon skämtare i en svart komedi? Måhända någon av mina lejda mördare som missuppfattat hela saken. Sådant händer. Nå, han är absolverad. Han slipper vara med. mördare 1 (utanför) Du, Quasimodo försökte sänka hela saken. mördare 2 Vem är kvar där inne? mördare 1 Har ingen aning. mördare 2 Bra, då går vi in och mördar honom, så att vi får det gjort. Vi har ju fria händer, och sedan kan vi skylla allt på både hertigen och kungen. mördare 1 Topp! (de går in till hertigen.) Guise Mera lejda mördare? Var det inte er jag lejde till att mörda kungen? mördare 2 Jo, och du är kungen. Guise Nej, jag är hertigen av Guise. Ni tar fel på person. mördare 1 Om vi säger att du är kungen, så är du kungen, och hör sen! (Båda genomborrar honom.) mördare 2 En fluga mindre kvar av den förryckta adeln. mördare 1 Djävulen kommer knappast att sakna honom. mördare 2 Kom! Nu går vi och kräver vår belöning! mördare 1 Av hertigen eller kungen? mördare 2 Det spelar ingen roll. Av den som vi inte har mördat, för den andre har knappast något kvar att ge. Kom! (de går)

155

Guise Vilka förbannade klåpare! Sixtus, klå nu hela världen med din inkvisition för min skull! Parma, Philip av Spanien, hämnas på huset Valois! Min drottning, jag har svikit er, och vare hela ert kungahus förbannat för den sakens skull! (dör) (Epernoun och kungen kommer in.) Epernoun De lyckades! Henrik Var förbannad, förljugne hertig, anstiftaren av alla Frankrikes massakrer och förföljelser! Nu har vi äntligen ryckt ur min moder hennes huggormständer! Försök nu, mor, att tvinga hela Frankrike in i din tvångsinkvisition! Nu kan vi äntligen i lugn och ro ge fan i hela påvekyrkan och högtidligt skita i den! Epernoun Sire, jag hör er moder komma. Henrik Låt den satmaran själv få se den fulländade summan av alla hennes intriger och förvridna ambitioner. Katarina (inkommer) Ack! Vad ser jag? Hertigen av Guise! Och mördad! Henrik Ja, min mor, och det är vi som mördat honom. Här är roten till det onda, till Frankrikes samtliga inbördeskrig, till tvedräkten mellan Valois och Navarra och till skolan för yrkesmördare som härifrån av dig och honom skickats ut i hela världen, till och med till drottningen av England! Här är slösaren av statens medel, som ruinerade vårt Frankrike bara för att utrusta en armada mot England för att låta den segla i sank! Katarina Min son, du är förryckt. Henrik Nej, moder, jag är äntligen mig själv! Jag var ej konung förrän nu! Det är din egen ondskas verk du ser, ej min! Jag ville aldrig något av allt det du gjorde, lika litet som min broder ville det, som dog av skuld för dina händers verk! Se dina oskyldiga barn, som dör för dig, för dina blodbesudlade händer! Se ditt instrument, den bortom alla gränser sinnessjuke hertigen av Guise! Han är nu död. Har du förstått? Han är nu död! Katarina (med fasa) Och ni har mördat honom! Henrik Med besked! Ty det var rätt! Katarina Min son, du är ett monster! Ack, att jag i vaggan redan ändå hade mördat dig! Du är ej min son. Du är en bortbyting, en oäkting, en gökunge, ett tattarhittebarn, som någon djävul gav mig för att lura mig på livet! Henrik Sörj då Guise, som kanske var din äkte son? I så fall, trösta dig med honom, ty han är nu död och din för evigt. Kom, min Epernoun. Lämna gamen ensam kvar med liket. (går med Epernoun) Katarina (kastar sig på liket) Min Guise, min käre Guise, vad skall det nu bli av vår värld? Vi ville bara väl, och vi gjorde bara väl, ty allt vi ville var att världen skulle ta sitt förnuft till fånga och bli endräktigt katolsk! Nu faller allt, ty världen har befäst sig i sin galenskap, och endast vi, som var förståndiga, är oskyldiga till dess ruin! Nu blir det aldrig någon fransk inkvisition, nu seglar aldrig någon ny oövervinnelig armada mot det galna England, som förblir nu hopplöst etablerat frireligiöst och instängt i sitt eget fria sinnessjukhus kallat Tolerans; nu tappar själve påven sugen när hans

156

högra hand är borta, och nu blir det inga flera krig mot ärkeskurken Henrik av Navarra, all ondskas enda ursprung och dess vanvetts hopplöshets inkarnation! Det enda jag har kvar att göra nu i livet för mitt land är att se till att både han och kungen dör, ty fast han är min son är det långt bättre att ej någon alls får vara konung än att sådana får fortsätta regera. Du, min Guise, var världens enda hopp. Nu finns ej något kvar i världen, när du lämnat den, än spritt språngande och lösryckt oregerlig antikristen galenskap!

Scen 2. Kardinal Lorraine (i bön) Vad har jag gjort för fel? Jag gjorde bara vad jag trodde att var rätt. Jag tjänade min kyrka, och för kyrkans skull gav jag mitt bifall till Bartolomeinatten. Änkedrottning Katarina hade rätt: fritänkarna och hugenotterna utgjorde statens värsta hot. Vi hade inte annat val än att med våld försöka operera bort den hotande tumören. Ändå har jag dåligt samvete, och jag förstår ej varför. mördare 1 Kardinal Lorraine? Lorraine Ja? Vem är ni? Jag känner inte er. mördare 1 Du är en gammal gubbtjyv. Lorraine Än sen då? Det är vi väl alla, som är komna till en mogen ålder. mördare 1 Men du är en gammal mördare. Lorraine Nej, det är jag ej skyldig till. mördare 1 Bartolomeinatten då? Lorraine Det var ej jag. Det var kung Karl och hertigen av Guise och konungen som härskar nu, då hertigen Anjou. mördare 2 Försök inte skylla ifrån dig! Lorraine Vad menar ni? Vad är ni för ena? mördare 1 Hertigen av Guise är död. Och kung Karl IX är död. mördare 2 Det är bara du kvar av mördarna, din gamle kanalje, och din bror Dumaine, men honom ska vi också ombesörja. Lorraine Men vad menar ni? Varför är ni här? mördare 1 Vi har kommit för att bikta oss. Lorraine Båda två på en gång? Det går inte. Jag måste ta en i sänder. mördare 1 Börja med mig då. Det var jag som mördade hertigen av Guise. mördare 2 Nej, för det var jag. mördare 1 Det var vi båda. Och nu är det din tur, falske kardinal. Lorraine Men tänk då vad ni gör! Jag är ju kardinal! mördare 2 Just därför, din gemene skurk! (sätter snaran om halsen på honom) Snör till kragen hårt! Du slipper dö som dina offer i Bartolomeinatten, högvördige kardinal! Du lät dina soldater massakrera vanligt folk och skära ut inälvorna på dem, men du blir bara hängd. Var glad för det. mördare 2 (stryper honom med besked) Jag tror han har satt sin sista potatis. mördare 1 Då går vi vidare till nästa.

157

mördare 2 Är listan lång ännu? mördare 1 Vi har många hertigar och baroner kvar. 2 Hur många? 1 Det vet du väl, att jag aldrig kunnat räkna? Jag bara handlar. Andra får tänka åt mig. 2 Okej då. Huvudsaken är väl att vi får betalt. 1 Och det är inte alla yrkesmördare som får betalt direkt från kungen. (stöter till honom med armbågen och blinkar.) 2 Vi har alltså skickat kardinalen på hans order rakt åt helvete. Och vem blir nästa? Suggan som har överlevt sig själv och är hans mamma? 1 Ställ ej några onödiga frågor. Vi ska döda, inte ställa några frågor. 2 Men vi bör väl döda rätt person? 1 Javisst, men vi bör inte veta vem det är. 2 Det kvittar. Huvudsaken är ju att dom dör. 1 Precis! Till verket! Scen 3. Dumaine Min broder hertigen av Guise är död, och mördad! Och jag lever kvar – med vilken rätt? Med rätten att utkräva hämnd, min heligaste plikt, på alla hans fördömda mördare och deras anhang hugenotterna. Det är nu dags att någon äntligen gör någonting åt saken och befriar landet från fritänkeriet och förpassar landets värsta hot den bonden av Navarra ut från politikens närhet och ur våra liv definitivt! Han är ju en fantom som fortfarande vågar leva när så många andra för hans skull har dött! Ja, vad är det, broder Jakob? Jakob Ers nåd, dåliga nyheter. Dumaine Inte nu igen! Jakob Er bror kardinal Lorraine har blivit mördad. Dumaine Inte han också! Jakob Strypt utan tvekan på order av kungen. Dumaine Då har vi bara en sak att göra. Detta betyder krig! Vi måste samla nya härar att sätta upp mot kungen och hans svåger den oförbätterlige kättaren Henrik av Navarra! Jakob Det finns inga arméer kvar för er att samla ihop. Alla har förbrukats. Jag har ett bättre förslag. Dumaine Nå? Jakob Lämna kungen åt mig. Dumaine Du menar.... (gör en gest över halsen) Jakob Jag har syndat mycket i mitt liv och har mycket att försona. Dumaine Men hur ska du komma åt honom? Jakob Jag är ju katolik och betrodd som jakobinermunk. Jag åtnjuter själva änkedrottningens förtroende.

158

Dumaine Då så! Då är alla möjligheter öppna. Då kan du säkert lyckas med det omöjliga. Men gör det genast! Här gäller det att inte förekommas! Jakob Jag har ingenting att frukta. Jag är ju jakobinermunk. Dumaine Men jag, din åsna! Båda mina bröder har lönnmördats, och inget huvud sitter lösare än mitt! Jakob Lita blott på mig. Jag vet min plikt. Dumaine En människas främsta plikt är mot sig själv att överleva, men det blir allt svårare i dessa dagar. Skynda dig bara! Mitt liv hänger på konungens död! Jakob Han är en död man redan, ty hans moder själv har offrat honom i sitt hjärta. Dumaine Det är alltså bara att sticka kniven och vrida runt? Jakob En ren formalitet. Dumaine Lycka till då. Jakob Tack. (går) Dumaine Men Henrik av Navarra återstår. När ska vi äntligen få bukt med denna hydra, som går under namnet av den fria tanken? Kanske aldrig, ty ju fler vi mördar, desto fler blir de som överlever, som blir kvar, och de som hämnas. Akt V scen 1. Henrik III Välkommen, kära syster, hem till helvetet och hovet i Paris! Hur är det med min käre svåger? (Katarina rör sig i kulisserna på avstånd.) Marguerite Henrik av Navarra hälsar att han håller sig helst var han är för den allmänna fridens skull och vill ej ha det minsta med intrigerna och de religiösa komplotterna i Paris att göra. Henrik Så hälsar en klok man. Tur att någon utom jag har skruvat på sitt huvud rätt. Katarina (avsides) Tvärtom. Ni ensamma är skruvade i hjärnan. Men det är ej ert fel utan maktens. Marguerite Mår vår moder väl? Henrik Hon lever. Det är väl det enda jag kan säga. Marguerite Hertigen av Guise och kardinal Lorraine har mördats, och hon är väl antar jag den enda som har sörjt dem. Katarina (avsides) Mer än sina egna barn. Henrik Det vet jag inget om. Ju mindre jag får veta om min moder, desto bättre. Inga nyheter om henne är de enda goda nyheter av henne som jag får. en tjänare Ers majestät, en munk är här med brev till er. Henrik Vad är det för en munk? tjänaren En jakobin. (Jakob visar sig.) Epernoun Jag tycker inte om hans nylle. Han kan ej medföra något gott. Henrik Dock är han munk och helig som en sådan. Är jag inte katolik? Naturligtvis är munken välkommen, om han har något bud till mig. Jakob (kommer fram) Ers majestät, jag medför blott en enkel böneskrift. Henrik Det är vår plikt att ta emot den.

159

Jakob Presidenten av Paris ber er att svara snabbt på dessa rader. (överräcker ett brev) Henrik Då får jag väl läsa brevet genast. Jakob Läs det noggrant, och besinna väl dess innehåll. (Kungen läser. Jakob drar kniv.) Nu hjälpe mig den enda salighetens kyrkas ende Gud! (stöter till kungen bakifrån.) Epernoun Ett attentat! Stäng dörrarna! Henrik (drar ut kniven) Din lömske skurk! Och trodde du då att du skulle kunna döda mig och komma undan med det? (stöter till munken) Jakob Ja, med saligheten som belöning! (dör) Henrik Din dumme, imbecille, infantile, löjlige och ignorante skurk! Vem hade du betalt av för din dårskap? Epernoun Han är död. Hur står det till med er, min konung? Henrik Illa. Jag är död och lever inte länge till. Katarina (kommer fram) Min son! Henrik Ur vägen, häxa! Lämna mig i fred för din beröring, som i Frankrike har spridit döden genom dina händer som en pest, din svinaktiga hora! Kör ut käringen! Jag vill ej se den tanten mer, och allra minst om jag skall dö! Katarina Min son! Jag ville aldrig någons död bland mina söner! Henrik Ändå har du ensam vållat allas död. Och hur förklarar du den saken? Marguerite Mor, det är nog bäst att du försvinner. Katarina Ja, jag skall försvinna, mina barn, när ni är alla döda. (går) Henrik Hon är långt värre än en vanlig bödel. Marguerite Bror, du får ej dö. Allt Frankrike behöver dig. Henrik Jag måste dö, på det att äntligen vårt land må få en vettig konung. Marguerite Vem då? Henrik Din make, Henrik av Navarra. Marguerite Men han är ju protestant? Henrik Ja, det är rätt åt hela den fördömda världen. Vad den mest behöver är en kung som kan ge påven en behövlig spark i ändan som han aldrig glömmer. Och för vårt Frankrikes del lär kyrkans roll nu vara färdigspelad. Aldrig mera kan den få respekt av folket efter hertigen av Guises karriär och hans Bartolomeinatt, som alla katoliker deltog i, ej minst jag själv. Den grymma fanatismen har berövat kristenheten all trovärdighet. Epernoun Här kommer doktorn. Henrik Vad säger ni, herr doktor? Har jag någon chans att leva, eller har jag fått min slutlön? doktorn (undersöker) Detta är ett högst allvarligt sår. Det är ej djupt, men det har likväl skadat åtskilligt där inne. Mördaren har inte skurit djupt, men likväl har han skurit av er livstråd, ty den kniven, ser jag nu på blodets reaktion, var preparerad och förgiftad. Henrik Alltså är det kört. doktorn Tyvärr har giftet kommit in i blodomloppet.

160

Henrik Marguerite, min Epernoun, jag dör och efter en högst misslyckad regering, som jag nu ej får tillfälle att gottgöra. Men det kommer någon efter mig. Han får ett digert sjå att städa upp här efter alla våra raserier. Marguerite Bror min, Henrik är på väg. Du hinner träffa honom ännu. Henrik Det var en god nyhet. Säg det ej till Mamma, för hon skulle bara hindra mig. Marguerite Hon skulle bara våga. Navarra (inträder) Svåger, kunglige kusin, min käre frände, än en gång är Frankrike då drabbat av en apokalyptisk tragedi, och det är en för mycket! Henrik Men det är den sista, ty du blir nu konung efter mig. Navarra Hur kan jag väl bli det? Jag är ju protestant. Henrik Just därför, dumbom. Det är vad vårt land behöver: någon äntlig människa som ej är katolik. Marguerite Jag hör vår moder komma. Henrik Det var bara det som fattades. Katarina Min son! Min älskade, min siste son! Henrik Se dina händers verk, min kära moder. Se slutresultatet av dina intriger. Här dör nu din siste son som offer för din fanatism. Nu har du lyckats döda hela din familj. Katarina Var ej så grym. Jag ville aldrig detta. Munken lydde under hertigen Dumaine, som hämnades sin broder hertigen av Guise. Henrik Och vem var hertigen av Guise om ej en kärare kusin och mer betrodd som sådan än varenda son du hade? Katarina Han var ett moraliskt stöd som hade ryggrad. Henrik Medan dina söner blott var ryggradslösa djur som hängav sig åt omoral. Men vem bröt deras ryggar? Och vem lärde dem all världens laster, lönnmordsstrategier, lömskhet, grymhet, blodtörst och bedrägligaste opålitlighet? Ej någon utom du. Katarina Var ej så grym. Försök att ångra dina synder nu i stället när du står inför din avgång. Henrik Jag har ingenting att ångra som jag icke redan ångrat, utom det, som inte var mitt eget fel: att jag till mor fick en som du. Det brottet, mitt livs enda astronomiska, var ej mitt fel. Katarina Du falske son, kan du då ej försonas med din moder ens i döden? Henrik Aldrig! Och jag ger dig någonting i arv. Till konung efter mig får du din älskade Navarra, protestanten. Katarina Detta är för mycket! Marguerite Nu har jag ej någon broder kvar i livet utom dig, min make, och du är nu konung. Navarra Och jag fasar för den rollen. Varför måste det bli jag? Kan du ej själv bli drottning utan mig? Marguerite Vi damer är ej inbegripna i den franska tronföljden. Vi har fått nöja oss med att agera i kulisserna i alla tider.

161

Navarra Och det har ni gjort med desto större energi. Katarina Kung Henrik av Navarra, jag har nu förlorat alla mina söner, och du äger nu att bilda en regering. Det kan du ej göra om du icke samarbetar med den gamla. Först av allt ber jag dig därför om en gynnsam inledning. Jag ber att vi må bli försonade. Navarra Jag har ej någonsin haft något emot er. Ni hatades och älskades av era söner, men jag aktade mig alltid för att göra någonting. Katarina Ni har vunnit, och jag måste medge att jag alltid respekterade ditt sunda bondförnuft. Det är måhända just vad Frankrike behöver. Jag vill gärna ge er chansen till att få vårt land på fötter. Men ni kan ej vara protestant. Ni måste övergå till påvekyrkan. Annars kan ni aldrig få den frihet att regera som en upplyst kung som ni så väl behöver. Marguerite Hon har rätt, min make. Du har händerna politiskt bakbundna som protestant. Navarra (ställer sig mellan damerna, tar hand om båda) Två kvinnor övertalar mig att falla. Vem kan motstå någon av dem? Den man är en idiot som säger nej till någon kvinna, särskilt om den kvinnan självmant bjuder ut sig. Men det finns en tredje kvinna, som det är min största plikt, tyvärr, hur motbjudande den än är, att taga hand om, den lägst fallna kvinnan av dem alla, och det är vårt Frankrike. Jag accepterar er inbjudan, mina damer, och blir katolik för denna fallna kvinnas skull. Katarina Då har du även mitt stöd, Henrik av Navarra. Marguerite Hon ser det som sitt livs största seger att en ledare för protestanterna till slut blev landets konung och en katolik. Men här skiljs våra vägar, Henrik. Du behöver mig nu inte längre. Jag har skyddat dig igenom orosåren med min kunglighet och börd, och det har gett dig makten, kronan och nationen. Finn dig nu en riktig hustru, ty en Valois är icke god nog åt dig längre. Navarra Marguerite, vi kan väl dock förbli de bästa vänner? Marguerite Givetvis. Det har vi alltid varit, fastän vi var gifta. Navarra Alltså, mina damer, vänskap och försoning, kärlek utan gränser, fred och välstånd, uppbyggelse av vårt land och slut med fanatismen vare min regerings lösen. Ingenting är mera onödigt i livet än besvärlig fiendskap, och jag vill blott ha hela världen till min vän. Så låt oss vara positiva inför framtiden; ty så som det förflutna har gått fram med ödeläggelse av allting mänskligt, är det minsta vi kan göra för nationen att i from koncentration ge Frankrike en framtid. Epernoun Leve konung Henrik av Navarra! Leve konungen av Frankrike, vår fjärde Henrik! Leve! (Alla hurrar.) alla Leve konungen av Frankrike! Epernoun Så låt oss bära ut vår döde konung och ge honom den mest värdiga begravning, så att vi därpå kan börja fira en ny era med en ännu bättre konung. Navarra Tack, min gode Epernoun. Vi börjar genast. (Henrik leder båda damerna ut, de andra följer efter bärande liket av Henrik III.)

162

Marlowe t rilogin Mysteriet Shakespeare Enligt etablissemanget föreligger det inget mysterium. Det finns ingen anledning att ifrågasätta att Shakespearedramatiken inte kan ha skrivits av någon annan än Shakespeare, eftersom den utgavs i hans namn. Emellertid utgavs den tryckta standardupplagan av denna dramatik först sex år efter hans bortgång och nio år efter att han lämnat teatern för gott, och denna tryckta standardversion, The First Folio, bestod nästan till hälften av dramer som aldrig utgivits tidigare, en del aldrig spelats tidigare, och en del av dramerna som faktiskt tryckts tidigare (i dålig Quarto- upplaga) förelåg i slutupplagan i förändrad eller rentav mycket förändrad form, främst Hamlet och Othello. Någon måste alltså ha bearbetat och berikat dramerna efter den officiella diktarens död och det i väsentligt hög grad. De inblandade aktörerna i dramat om Shakespeares dramer är i huvudsak de följande: Earlen av Oxford, 1550-1604, en erkänd pionjär inom den elisabetanska teatern, som ledde ett eget teatersällskap och själv skrev pjäser, bland annat en tidig förlaga till Romeo och Julia, men ingenting av hans egen dramatik har bevarats. Hans svärson William Stanley, 1561-1642, den sjätte earlen av Derby, som också ledde ett eget teatersällskap och var katolikernas ledare med lika stor arvsrätt till tronen som Mary Stuart, och huvudsakligen verksam i Lancashire i norra England – han ägde hela ön Man. Hans äldre bror Ferdinando Stanley, den femte earlen av Derby, 1559-1594, känd som Lord Strange, som också ledde och ägde ett teatersällskap och producerade Marlowes pjäser. Han giftmördades av katolikerna för att han vägrade ställa upp som deras kandidat till tronen, vilket motiverade hans yngre bror till extrem försiktighet i det offentliga. Även denne avstod från alla anspråk på tronen för att hellre ägna sig åt teatern. Han hade problem i äktenskapet med sin hustru, Oxfords dotter, som bedrog honom och nästan ruinerade honom. Christopher Marlowe, den egentliga skaparen av det elisabetanska dramat och av the theatre of cruelty, som kallades så för att det kunde gå vilt till på hans teaterföreställningar – vid ett tillfälle omkom en medlem i publiken genom rent om dock oavsiktligt våld. Den första av dessa pjäser var Tamburlaine the Great, som spelades 1588, men nästan alla hans pjäser var nästan lika grymma – i Edward II mördas kungen med en eldgaffel som han spetsas med genom ändan. Marlowe föddes två månader före Shakespeare och omkom officiellt genom ett krogslagsmål 30 maj 1593, som vi återkommer till här nedan. Shakespeares namn dyker upp efter detta datum som författare till dikten Venus och Adonis, som dock redan tidigare legat färdigt för tryck och som påvisar klara likheter med Marlowes dikt Hero och Leander, som om ”båda diktarna kunnat den andras dikt utantill” enligt biografen John Bakeless. Han var gift i Stratford med en sex år äldre dam, som han nödgats gifta sig med efter att ha gjort henne gravid, var son till en skinnhandlare och fick inte mer än en elementär utbildning, inte ens motsvarande vår realexamen. Han var dock en skicklig affärsman och dog som en av Englands förmögnaste borgare, medan hans barn av allt att döma var analfabeter och han inte lämnade en enda bok efter sig eller något dokument alls med anknytning till dramatiken. När den sista Shakespeareproduktionen Henrik VIII 1613 vid premiären ledde till olyckan att hela hans teater brann ner lämnade han teatern för alltid. Han dog utan att det väckte några som helst minnestal, minnesskrifter eller någon uppmärksamhet, medan jämnåriga avlidna kolleger till honom hedrats med processioner och högtidliga eftermälen. Samlingsupplagan av de verk som går under hans namn utgavs av Ben Jonson med andra av hans teaterkolleger, troligen under överinseende av Francis Bacon, vars sekreterare Jonson var, bekostad av sönerna till Mary Sidney, änkan efter den första stora elisabetanska diktaren Sir

163

Philip Sidney, som inbjudit Giordano Bruno till England och som tyvärr stupade i strid alltför ung 32 år gammal 1586. Hans änka förde hans verk och verksamhet vidare och tjänade med sitt hem som ett slags parnass om inte rentav hov för de elisabetanska diktarna. Sir Philip Sidney var den första av dessa som insisterade på att förhålla sig anonym i sin diktning, vilket exempel nästan alla de andra följde, i synnerhet Sir Walter Raleigh, Marlowes främsta läromästare. Den första egentligen som började utge sig under sitt eget namn var Ben Jonson. Marlowe föddes i Canterbury och upptäcktes tidigt i katedralskolan för sin begåvning och skickades för vidare utbildning på ett stipendium till Cambridge, där han snart kom i kontakt med den tidens ledande fritänkare, framför allt Sir Walter Raleigh, den främsta elisabetanen, den enda som ännu behöll drottning Elisabets gunst vid hennes död. Meningen var att Marlowe skulle utbildas till teolog, men han kom teologin fullständigt på skam, utmanade kyrkan, predikade ateism och fann sin röst i teatern. Han fann en konkurrent i Thomas Kyd, som skrev den epokgörande Spanska tragedin med en pjäs i pjäsen som final, och de samarbetade troligen åtminstone även på Arden av Feversham, ett realistiskt drama taget ur verkligheten i Marlowes eget grannskap, ett sensationellt mord som resulterade i ett antal hängningar. Han samarbetade även med John Penry, en annan fritänkare som utmanade och hotade hela den etablerade kyrkan och därför ådrog sig förföljelse. De hade varit skolkamrater, men i maj 1593 åkte han fast, dömdes och blev hängd. Samtidigt blev Marlowe angiven av en medarbetare vid namn Richard Baines inför drottningen och hennes högsta råd för ”ateism, homosexualitet och falskmynteri” bland mycket annat. Han var då en etablerad dramatiker under Ferdinando Stanleys beskydd, som producerade hans pjäser, och hans och William Stanleys far satt i drottningens högsta råd. Då båda levde mest för teatern torde de ha haft allt intresse av att Marlowes försattes i säkerhet. Han arresterades och förhördes men befalldes att hålla sig i London, troligen i väntan på slutgiltig rättegång och avrättning som sin kollega John Penry, som avrättades 29 maj. Dagen därpå inträffar den så kallade Deptfordincidenten, där Marlowe uppges ha dräpts i ett bråk om en lunchnota av tre av hans välgörares anställda. Liket smusslades snabbt ner i en okänd grav, och drottningens egen undersökningsdomare skrev protokollet om hur allting gått till, där ingenting verkar övertygande och ingenting stämmer. Därmed var Marlowe officiellt och lagligt bekräftad som död, och protokollet försvann för att inte återfinnas förrän efter drygt 300 år. Sedan börjar den enastående Shakespeareproduktionen. Vi håller det för sannolikt att Marlowe räddades undan den engelska inkvisitionen genom sina höga beskyddares tillskyndan, kanske genom drottningen själv, och därigenom kunde fortsätta utveckla den engelska dramatiken under affärsmannen William Shakespeares varumärke. Vårt nya Marlowe-Shakespeare-projekt handlar om åskådliggörandet av exakt hur det med hög grad av sannolikhet kan ha gått till. Den som utlöste detta intresse var Carl O. Nordling, som genom sin bok ”Hamlets hemlighet” 1995 utgår från en föreställning av en tidig version av Hamletpjäsen den 13 juni 1585 efter invigningen av Kronborgs slott i Helsingör för kung Fredrik II, varvid det under gästabudet avfyrades kanoner ”vid uttömmandet av varje skål”. Skådespelarna var en trupp på sju personer från England, vi vet inte exakt vilka utom några av dem, men William Stanley kan ha varit en av dem och till och med Christopher Marlowe, som då redan var anställd av Sir Francis Walsingham i underrättelsetjänsten med uppdrag till kontinenten.

164

Komplotten elisabetanskt drama i fem akter av Christian Lanciai (1998)

Personerna: Nicholas Skeres Ingram Frizer en sjöman Eleanor Bull Sir Thomas Walsingham Robert Poley William Danby, drottningens likbesiktigare en präst Christopher Marlowe Toby, en tjänare William Stanley, sjätte earlen av Derby Drottning Elisabet av England Richard Hesketh, katolsk agent Ferdinando Stanley, femte earlen av Derby William Stanley II, dennes kusin William Shakespeare Lady Audrey Walsingham Sir Walter Raleigh Thomas Kyd Thomas Thorpe Henry Wriothesley, earl av Southampton Robert Devereux, earl av Essex Edward de Vere, earl av Oxford Lady Elisabeth Stanley, hans dotter Ben Jonson Konung Henrik IV av Frankrike Konung Jakob (James) I Hans drottning Sir Robert Cecil en berusad gäst

165

en utkastare Sir Francis Bacon bröllopsgäster kroggäster skådespelare publik Handlingen äger rum i England 1593-1613 samt vid Henrik IV:s hov i Frankrike. Dramat bygger på Calvin Hoffmans teori ”The Man who was Shakespeare”publicerad 1955, som det bygger vidare på och utvecklar. Hoffmans bok omfattade ursprungligen mer än 700 sidor, men bara ett drygt hundratal blev någonsin publicerade. Dramat kommer att få en fortsättning, ”Spökskrivaren”, som närmare behandlar Bacon, Oxford och Raleigh. Copyright Christian Lanciai 1998

Komplotten Akt I scen 1. Nicholas Skeres Vad fan gör vi här egentligen? Ingram Frizer Tyst med dig! Vi är här i affärer! Skeres Men vad fan ska det vara bra för? Frizer Tyst! Det måste vara viktigt eftersom gubben kräver det! Skeres Jag önskar att han nån gång ville göra sina kupper själv. Fy fan för att vara slav åt en sådan! Frizer Tyst! Han har makt, och han ger oss pengar! Och han begär inte det omöjliga av oss! Vi är affärsmän och vill leva! Eller hur? Skeres Jo du, vad gör man inte för sitt levebröd! Frizer Där kommer en! Vad sägs om honom? Skeres Han ser bra ut. Han får väl duga lika väl som en annan. Frizer (tilltalar en vild sjöman) Hej, polarn! Hur mås det? Sjömannen Tackar som frågar. Det går väl ingen nöd på mig precis. Skeres Vad sägs om ett glas där i puben? Sjömannen Kan ni inte dricka för er själva? Jag tänkte mig hemåt. Frizer Ah, det kan du göra sedan. Vi kan ha ett jobb åt dig. Sjömannen Väl betalt? Frizer Naturligtvis! Sjömannen Hederligt?

166

Frizer Naturligtvis! Sjömannen Då så! Vad väntar vi på? Skeres Så ska det låta! Vi bjuder! (Frizer och Skeres tar hjärtligt sjömannen om skuldrorna och går in med honom till Eleanor Bulls ställe.) Sjömannen Men det här är ingen pub. Frizer Nej, det är bättre upp. Det är fru Bulls hus, och hon bjuder oss på drinkar. Sjömannen Ni tycks känna till såna här ställen. Skeres Fru Bull är väl precis vad du kan behöva efter dina resor? Sjömannen (blinkar) En sjöman i hamn tackar aldrig nej till kvinnor. Skeres Så ska det låta! (slår honom på ryggen.) Sjömannen Men varför är ni så vänliga mot mig? Vad har jag väl gjort för att förtjäna det? Frizer Du kommer att göra det, gosse! Skeres Här kommer madame Bull med drinkarna. fru Bull (en stadig kvinna, kommer bärande in med glas på en bricka) Låt er väl smaka, gossar! Frizer Detta är precis vad vi behöver! (grabbar en pokal) Skeres Här, polarn! (tar en annan och ger den tredje åt sjömannen) Skål! Sjömannen Skål då, kamrater! (höjer sitt glas, alltjämt något osäker) (De dricker.) Berätta nu vad ni vill att jag ska göra. Frizer Vi väntar bara på en tredje man också som ska komma. Sjömannen En tredje man? Skeres Vår arbetsgivare. Det är han som beställt uppdraget. Sjömannen Jag förstår. När kommer han? Frizer När som helst. Sjömannen Men ni vet väl vad det handlar om. Ni kan väl berätta litet. Skeres Du kan prata bättre än jag, Ingram. Frizer Saken är den, polarn, att vi har en kompis i nöd. Sjömannen (tjänstvillig) Vad kan jag hjälpa honom med? Skeres Säg inte för mycket, Ingram. Frizer (mörkt) Han har åkt fast för att en god vän förrått honom. Därför behöver vi en okänd vän för att hjälpa honom. Sjömannen Jag ger honom gärna ett handtag. Frizer Du kommer att rädda hans liv, gosse. Sjömannen Det gläder mig. (försiktigt) Och hur mycket får jag för besväret? Frizer I bästa fall evig ryktbarhet. Sjömannen Oj oj! Det har jag aldrig drömt om! Skeres (orolig) Vad fan kommer de aldrig för! madame Bull (tittar in) Mera sekt, grabbar, medan ni väntar? Frizer Ja, det kan vi verkligen behöva, gumman. Sjömannen Och vem är denne er vän som behöver ett handtag?

167

Frizer Han är inte vem som helst, gosse. Skeres (lyser upp) Nu kommer de! Frizer Är Poley också med? Skeres Ja, de är båda här. Bull Här är drickat, pojkar! (fyller på pokalerna) Frizer Du är en ängel, flickan! Bull Allt för att underlätta saken. (Thomas Walsingham kommer in med Robert Poley. Den senare ser för ruskig ut, då han har en lång ritt bakom sig genom regn och lera.) Frizer Mera sekt åt herrn och hans dräng här, Eleanor! (Bull går ut för att hämta mera.) Skeres Vilken tur att du kunde komma, Bob! Poley Vad gör man inte för affärerna? Walsingham (har satt sig vid ett bord, synar sjömannen på avstånd) Är detta vår man? Skeres Vi fann ingen bättre. Walsingham Han duger. Vad är ditt namn, min gode man? Sjömannen Francis Archer. Walsingham Ett gott namn. Välkommen in i klubben, mr Archer. Sjömannen Vad är det för klubb? Skeres Den har många namn. Kit har kallat den för Svarta Nattens Sällskap ibland. Sjömannen Kit? Frizer Mannen du ska hjälpa. Sjömannen Med vad? Walsingham Nog med prat. Till saken. Poley Jag är beredd. Skeres Ska vi inte dricka först? Walsingham Drick ni. Jag går. Gör snart vad ni har att göra. (reser sig och går ut.) Sjömannen Verkar inte det hela en aning mystiskt? Poley Tids nog begriper du allt, min vän. Bull (kommer med en ny flaska och två nya pokaler, fyller även på de gamla) Vart gick vår gentleman? Poley Han red hem. Han kommer inte tillbaka. Sjömannen Vem var den fine herrn? Skeres Du ska inte ställa frågor, polarn. Ju mindre du vet, desto bättre. Frizer Ut med sig nu, Eleanor! Vi ska prata affärer. Bull Javisst. (går ut) Sjömannen Jag är redo. Poley Redo för vad? Sjömannen (troskyldigt) Att få veta mitt uppdrag. Skeres Vi är också redo. Poley Vad väntar vi på? Frizer Ett glas till. (tömmer sin pokal)

168

Skeres Är du feg, Ingram? (tömmer sin pokal) Poley Ni har haft tid på er att dricka tidigare. Sätt i gång! Frizer Det blir lättare om vår vän här först får känna sig ordentligt hemma. Ni behöver mera sekt, min vän. (fyller på sjömannens pokal) Sjömannen Ni skämmer ju riktigt bort mig. Frizer Det är meningen. Sjömannen Bara jag inte blir så full att jag inte kan arbeta. Men det måste ni få avgöra. Frizer Ja, avgörandets stund nalkas. Poley Tänker ni bara dricka hela tiden och aldrig komma till skott? Skeres Han har rätt, Poley. Vi måste förpläga vår vän ordentligt först, så att han blir ordentligt nöjd med oss och med hela saligheten. Frizer Drick, min vän! (skålar med sjömannen) Sjömannen Jag begriper mindre och mindre. (dricker) Poley Tänker ni dricka honom under bordet kan det ta hela dagen och natten. Sjömän som han tål hur mycket som helst. Sjömannen (något sluddrig) Jag råkar ha fastat hela dagen. Jag dricker gärna. Frizer Det blir bra det här. Drick er nöjd, min vän, så blir det lättare för er sedan. Skeres Han vet vad han gör, Bob. Poley Jag kan inte vänta här hela dagen. Gör det nu! Skeres Stressa oss inte, Bob. Frizer Vi måste ta det lugnt, Robbie. Frank här har inte druckit färdigt än. Poley Det är bäst jag dricker till ordentligt jag också då. Det blir ju tydligen en utdragen historia. Skeres Det är rätt, Robbie! Slappna av! Sjömannen Det är nog bäst att jag får veta vad jag ska göra innan allt slocknar. Poley Han håller på att slockna. Skeres Han är nöjd, Ingram. Sätt i gång. Frizer Ta det bara lugnt, så ska vi göra det snabbt och smärtfritt! Sjömannen Tänk att man skulle hamna i så goda kamraters lag! Här får man sig serverad den ljuvligaste sekt alldeles gratis, så att man mår som en prins! Och ni har inte ens sagt ännu vad jag ska göra. Poley Ska jag dra historien för honom? Skeres Gör det, Robbie. Du kan göra det kort. Poley Det rasar en pestepidemi i London, gosse, och Kit får inte lämna staden. Sjömannen Varför får inte Kit lämna staden? Poley Därför att han är arresterad men fri mot borgen. Men han får inte lämna staden. Sjömannen Berätta mera. Poley Det betyder bara en sak. Han kommer att bli avrättad. Sjömannen Vad har Kit gjort? Poley Han har åkt fast för ateism och falskmynteri. En polare förrådde honom på tortyrbänken.

169

Sjömannen Och vad vill ni att jag ska göra? Befria honom? Poley (reser sig) Nej, min vän. Du behövs för ett högre syfte. (drar sin värja. De andra två gör likadant.) Sjömannen Vad är detta? Jag begriper ingenting! (tömmer förskräckt sin pokal.) Poley Det är inte meningen heller. Frizer Ja, drick slut, min vän. En lång resa väntar dig. Sjömannen Men vad är meningen? Poley Vi behöver ditt lik. Sjömannen Mitt lik? Frizer I stället för Kits. Skeres Snacka inte utan stöt till! (Skeres och Frizer stöter till mot sjömannen.) Sjömannen (dödligt sårad) Varför just jag? Poley Det hinner vi tyvärr inte svara på just nu. (ger honom nådastöten. Sjömannen dör.) Frizer Vi gav honom i alla fall ordentligt att dricka. Skeres Det är gjort. Vad gör vi nu? Poley Nu har vi bara att vänta. Ingram, ge dig själv några skärsår i huvudet, så ser det bättre ut. Frizer Räcker det inte med en död? Poley Gör som jag säger! Skeres Jag fixar det. Stå still, Ingram. (ger Ingram två små sår i pannan.) Nu har du varit i slagsmål och tvingats försvara dig och döda vår vän i självförsvar. Poley Och liket måste kvickt ner i jorden, för pesten härjar i staden. Är kärran redo utanför? Frizer Graven är också ordnad. Poley Allt går efter planerna. Bull (kommer in med en ny bricka) Mera sprit, mina herrar? Skeres Det kan vi behöva. (grabbar tag om en bägare) Frizer Drick inte för mycket, Nicky. Det är inte över än. Bull Nej men så ni har sölat ner! Så har det inte sett ut här sedan de sprättade upp Billy Fountain. Frizer Var det länge sen? Bull Evigheter sen. Det var förra året. Poley Madame Bull är van vid det mesta. Vad tror ni vi valde det här stället för? Bull Han är ju alldeles nersmetad i hela ansiktet! Poley Låt honom vara det. Det är bara bra. Det underlättar jobbet för likbesiktigaren. Skeres När kommer han? Poley Så fort kusten är klar. Vi sitter lugnt kvar här och väntar så länge. Bull (sätter fram en bägare åt honom) Huset bjuder. Poley (tömmer den under tystnad) Skeres (ser ut genom fönstret) Han är här! Poley Bra!

170

Walsingham (återkommer) Är det gjort? Poley Han är stendöd. Walsingham (kommer in, stänger dörren efter sig, inspekterar liket med korslagda armar) Så ligger du där stendöd. Nu är du försäkrad mot evigheten, Kit! Nu kan ingen röra dig längre, för de döda må hemsöka de levande, men ingen levande bråkar frivilligt med en död. Ett snyggt jobb har ni åstadkommit, pojkar! Ni har förstört hela ansiktet på honom. Ingen kan se att det här förstörda kadavret inte är Christopher Marlowe. Jag hade inte kunnat göra det bättre själv. Saken är klar. Jag hämtar likbesiktningsmannen. (går skyndsamt ut igen.) Bull (förtjust) Det här är det bästa mord jag har varit med om! Poley Det kommer att gå till historien. Bull (går fram till liket) Så detta är Kit Marlowe, som satt skräck i hela London och fått hela England att rysa och skakat hela etablissemanget! En skön slutprodukt det blev av tiljornas största skrävlare! Är det sant att han ville avskaffa hela Bibeln? Poley Nej. Han ville bara skriva om den. Bull Han skrev bättre saker själv. Han kunde ha fortsatt med det i stället för att nu ligga här. Poley Det är det han nu kan göra. Det här är bara början. Det är nu han kan börja skriva riktiga pjäser. Men märk väl: det vet vi ingenting om. För vår del ligger Kit Marlowe här på bordet olyckligt dräpt i självförsvar av vår vän Ingram här, som måste försvara sitt liv när han angreps av Kit bakifrån. Frizer Vi har gjort världen en tjänst. Nu kan Kit äntligen få börja arbeta ostörd. Poley Men det vet vi ingenting om. Skeres (ser ut genom fönstret) Här kommer de. (Walsingham kommer in tillsammans med likbesiktningsmannen Danby.) Walsingham Ett högst olyckligt tillbud, mr Danby. Och att det skulle hända just här idag och i en respektabel dams hus! Danby Det var tur för er att jag var i närheten. Annars hade det blivit problem. Walsingham Ni tänker på pesten? Danby Dels det, och lik ruttnar fort så här års. (ser liket) Så här har vi alltså kadavret. En sorglig syn! Frizer (träder fram) Det var jag som gjorde det. Som ni ser har jag inte flytt från dådet utan erkänner mig skyldig. Danby Givetvis. Sir Thomas, jag klarar resten själv. Ni har aldrig varit här. Förstått? Walsingham Förstår ni, pojkar? Jag har aldrig varit här. de tre mördarna Förstått! Bull Och jag har aldrig sett er i hela mitt liv, Sir Thomas! Walsingham Ni och alla får era belöningar. (går) Danby Ni är införstådda med att jag måste skriva en utförlig rapport? (tar fram dokument) Poley Naturligtvis.

171

Danby Alltså. Till verket. Låt oss få det undanstökat. Låt oss börja med namnen. Era namn, mina herrar? Skeres Nicholas Skeres. Poley Robert Poley. Frizer Ingram Frizer. Det var jag som gjorde det. Danby Jag vet. Du blev anfallen bakifrån av Kit när ni satt vid bordet med ryggarna mot honom, när han (ser sig omkring) låg där på bänken. Jag ser att han har illa tilltygat er, mr Frizer. Naturligtvis måste ni försvara er, och då råkade ni olyckligtvis hugga ihjäl den enastående diktaren. Otur, mina herrar! Så kan det gå! Och här har vi alltså liket. Jag ser precis vad som har hänt. Här är det dödliga såret som gått rakt in i ögat på honom och en bra bit in i huvudet. Hugget är en tum brett och har gått två tum in i hjärnan. Det låter bra! Saken är klar! Dödligt sårad med omedelbar verkan! Det hade inte kunnat vara bättre! Ni har skött saken bra, mina herrar. Allt vad vi nu behöver är sexton vittnen. Bull (förlägen) Räcker det inte med oss? Danby Oroa er inte, madame. Vi fixar de sexton vittnena i morgon. Nu måste vi få se till att få undan liket. Annars kan det ju börja stinka och lukta, och staden är ju drabbad av pesten. Poley Vi har en kärra utanför. Danby Se till då att genast köra iväg liket till prästen! Sankt Niklas ligger några kvarter härifrån. Där finns flera tomma gravar. Se till att liket försvinner i en av dem, och jag ska se till att den fylls illa kvickt. Han var ju ateist, så han behöver ingen gravsten. prästen (kommer in) Jag hörde att något var på gång här. Är det här som det beklagliga dödsfallet har inträffat? Danby Ni kom just i rätta ögonblicket, pastorn! Vi har precis avslutat likbesiktningen. prästen (kommer fram till liket) Så detta är vad som återstår av den store gudsbespottaren! Vilket omänskligt slut för en människa! Men så var han ju också ateist. Vad lära vi oss härav? Måtte alla ateister sluta på samma sätt, till varnagel för alla kättare i världen! Här ser vi nu hur högmod bestraffas på det mest rättvisa tänkbara sätt! Var är din stolthet och dina ambitioner flydda nu, Christopher Marlowe? Du som trodde dig ensam kunna erövra hela världen från en scen med en lösryckt tunga, hur mycket mera talande än hela ditt livsverk är nu din blodiga gräsliga tystnad! Jag hånar dig, din maskavföda, så som du vågade håna kyrkan och Den Heliga Skrift! En blodig köttslamsa som stinker värre än all din svett är nu allt som finns kvar av din hybris! Se ditt verk, Christopher Marlowe, se summan av din strävan, se ditt eget blodiga våldtagna lik! – För undan aset. Skeres Vi har en kärra utanför. prästen Bra. Då slipper jag ta i honom. Men ni får bära honom ut åt mig. Poley Vi är glada att kunna stå till er tjänst, pastorn. prästen (till Frizer) Är ni den lycklige? Gud välsigne er! Låt mig få skaka er hand! Gratulerar!

172

Frizer Det var mig ett nöje, pastorn. Poley Ta tag där, Nicky, så bär vi ut kadavret av Kit Marlowe. Skeres Ska jag ta i huvudändan? Poley Ta i axlarna, dumsnut. Jag kan lova dig att fötterna stinker värre än resten. Bull En hutt på vägen, pastorn? prästen Nej tack, madame. Jag ska predika i afton. Bull Vilken predikan som helst blir bättre med lite sprit. prästen Jo, men det är inte bra om jag sluddrar. Kom nu! Låt oss vräka ner det ateistiska aset till maskarna där han hör hemma! (Skeres och Poley bär ut liket. Prästen går ut efter dem.) Poley Sakta nu! Tappa inte taget! Skeres Lita på mig, Bob! Bull Får jag bjuda mördaren på en sup? Frizer Gud vet att jag inte gör sånt här varje dag. Danby Jag vill mena motsatsen. Det är inte varje dag jag får ett sådant här förtroendeuppdrag. Frizer Är det inte samma sak? Danby Bara om man ser till betalningen. Frizer Ni är drottningens egen likbesiktigare, eller hur? Danby Det var därför det olyckliga tillbudet måste ske i Deptford. Det låg inom drottningens egen jurisdiktion. En vanlig lagman hade inte låtit sig justeras lika lätt. Frizer Så min arbetsgivare har makt över drottningens män men inte över lagens? Danby Precis. Han har ju pengar, och hans kusin var ju statsminister. Er arbetsgivare är inte så dum så att han ser till att förlora det inflytande han vann under sin tid som statsministerns kusin. Frizer Och det inflytandet kan han bara behålla genom att fortsätta anställa skojare som mig, Poley och Skeres. Danby Vi är alla skurkar i etablissemanget. Det är därför vi är etablerade. Fria andar som Kit Marlowe skulle aldrig kunna etablera sig. Frizer Nej, det har vi ju sett. Bull Skål, mina kära skurkar! Frizer Skål för de fria andarnas frihet! (De skålar.) Bull Synd bara på en så god och käck sjöman. Danby Mistress Bull, jag kan försäkra er, att den sjömannen gjorde en insats och var glad åt att få offra sitt liv i kronans tjänst och i ett exceptionellt förtroendeuppdrag dessutom. Han kommer att gå till historien. Frizer Jag håller dock med mrs Bull om att det kändes lite onödigt att behöva mörda för att få fram ett lik. Danby Problemet var att vi måste ha ett lik som var rent och färskt och friskt. Det kunde inte vara pestsmittat, för då skulle det inte bli trovärdigt som Marlowe. Genom att vi fick fram ett autentiskt lik kan saken nu inte på något sätt betvivlas, och det var dithän vi önskade komma. Drottningen kommer att bli nöjd med Walsinghams insatser.

173

Frizer Men kunde ni inte ha låtit den hängde John Penry passera som Marlowe? Danby Med blåmärken efter strypsnaran runt halsen? Mr Frizer! Tror ni rättvisan går på vad som helst? Frizer Mr Danby, med er som dess representant tror jag faktiskt det. Danby Jag representerar inte rättvisan, mr Frizer. Jag är drottningens man, och hon är även er arbetsgivares arbetsgivare. Frizer Så vi hade inget val, då vi måste behaga drottningen. Danby Och glöm nu inte, att det är Kit Marlowe som är död. Ingen annan. Frizer Skål för drottningen. Hoppas hon vet vad hon gör. Danby Hon vet alltid vad hon gör. Därför behöver ingen annan veta det. (De skålar och dricker.)

Scen 2. En salong med öppen brasa på Scadbury Park, Walsinghams egendom. Ensam framför brasan sitter Christopher Marlowe. Marlowe Jag är död. Och ändå lever jag. Nej, jag är i limbo. Detta är inte längre verkligheten. Jag är avrättad och förekommer bara som skugga. Kungen är död och får bara fortsätta fungera genom vålnader. Och det ska ni ge er fan på att han kommer att göra! Vilka vålnader och spöken, vilka fantomer och mardrömmar han kommer att producera och hemsöka seklerna med! För evigt skall scenerna darra för deras egen Tamburlaine the Great, den oomkullrunkelige världshärskaren på scenen, som måste mördas för att få sin makt befäst för alltid, som Jesus. Ja, jag har blivit som den korsfäste själv, den nya tidens Messias, ateist och gudsbespottare och hyllare av homosexuell kärlek som den enda sanna kärleken, som en annan Orfeus. Orfeus och Messias – vad har det egentligen blivit av dig, Christopher Marlowe, skomakarens son som var en sådan naturbegåvning att han fick studera vid Cambridge och lära sig alla de farligaste och mest kätterska författarna att kunna gissla etablissemanget med? Och jag är ännu ung, fastän jag redan är död. Mitt livs ironi är större än hela världen, och jag har bara börjat. Men hur kan jag väl någonsin fortsätta nu när jag är död och har berövats allt – och mest av allt mitt kungarike scenen? Hur skall jag klara förlusten av London, min hela värld? Nej, jag förstår inte mitt eget öde. Men nu tror jag min beskyddare kommer. (Buller utanför. Thomas Walsingham inkommer.) Nå, broder, hur lyckades du med min död? Walsingham Allt är klart. Nu är det bara för dig att försvinna. Marlowe En sista natt tillsammans? Walsingham Vi kan inte riskera det. Regeringen har ögonen på mig. Vem som helst kan komma på besök här när som helst. Ett fartyg väntar på dig i Dover. Här är dina klara papper. Ditt nya namn är Francis Archer. Marlowe Yrke? Walsingham Sjöman. Marlowe Passar en vinddriven poet.

174

Walsingham (sätter sig) Ditt nya liv börjar nu, Kit. Se det som en utmaning. Antingen klarar du den och blir då verkligen den nya tidens profet och ledare, eller också klarar du den inte och går under. Det får du inte göra. Du måste klara det, för bådas vår skull och för drottningens, som sanktionerat din räddning. Du måste lyckas bevisa att du hade rätt. Marlowe Jag ser det mera som en prövning för mina vänner. Walsingham Hur menar du? Marlowe När de får veta att jag är död kommer de alla att tala sanning. Jag har alltid undrat var Tom Kyd, Baines och alla de andra verkligen stod. Jag ville alltid veta vem som hycklade och vem som talade sanning. Nu får jag inte veta det, eftersom du jagar bort mig. Walsingham Kit, sanningen är, att du har inga vänner. De förrådde dig alla och i synnerhet Baines och Thomas Kyd. Bara för deras skull var allt detta nödvändigt. Marlowe Det var Robert Greene som började. Walsingham Han är död. Han räknas inte. Marlowe Men vad tror du om Baines? Walsingham Jag tror det var han som skrev din dödsdom. Marlowe Så om jag inte hade dött i Deptford hade jag ändå säkert blivit avrättad? Walsingham Med största sannolikhet, tack vare Baines. Risken var för överhängande och allvarlig för att kunna tas. Men du drev honom till det, Kit. Du är själv ansvarig för ditt eget öde. Marlowe (reser sig) Är det mitt fel att Tom Kyd åkte fast och skvallrade under tortyr? Walsingham Du vet vad jag menar, Kit. Du gjorde allt för att utmana ödet. Du dolde aldrig någonting. Du predikade ateism redan i Cambridge. Du har hotat etablissemanget överallt utom från scenen. Du åkte fast för ditt falskmynteri i Holland. Du har umgåtts med sodomiter och firat svarta mässor med dem i skogen. Du skulle inte bara ha avrättats för ateism och falskmynteri utan även för homosexualitet och trolldom, de två värsta brott som England känner. Marlowe Tack, åklagaren. Låt mig då få försvara mig. Jag har aldrig försökt gömma min last som alla andra. Jag har aldrig hycklat. Jag har aldrig ljugit. Jag har prövat allt och skäms inte för det. Jag har lärt känna alla människor utan undantag. Jag har vandrat i paradiset med de lärde i Cambridge och solat mig i gudars glans som Philip Sidney och Giordano Bruno, men jag har heller aldrig missunnat mig de uslastes sällskap. Du har själv varelser som Ingram Frizer, Nicky Skeres och Bob Poley i din tjänst. Vi har båda prövat allt tillsammans från den underbaraste spiritualitet till de lägsta tänkbara laster. Ja, jag har umgåtts med satanister och trolldomsidkare men bara för att lära känna dem som människor. Jag har varit din stjärtgosse, Tom, men jag har också varit din skyddsängel. Du kan döma mig rättvisast av alla. Walsingham Du är död, Kit. Det är din räddning. Du var för god för att kunna leva. Marlowe Vårt förhållande var för gott för att kunna bestå. Walsingham Du kan bevara det som diktare. Du kan föreviga det, Kit, just genom att vi skiljs för gott.

175

Marlowe Bli bara inte sentimental, Tom. Det tål jag inte. Walsingham Det samma gäller dig. Vi är båda män, Kit. Bara kvinnor är sentimentala, som Sokrates sade. Marlowe Nej, det var Platon. Walsingham Uppfinnaren av platonisk kärlek. Marlowe Han menade bara vänskap. Walsingham Vänskapen står högre än kärleken. Marlowe Ja, än den köttsliga kärleken. Men den själsliga kärleken står högre än vänskapen. Walsingham Och det är väl det som är platonisk kärlek. Marlowe Som vår kärlek, Tom. (Det hörs kraftiga bultningar utanför.) Walsingham Vem fan är det som kommer och stör oss! Marlowe Ska jag gömma mig? (en dräng kommer in.) Walsingham Vem är det, Toby? drängen Sir Thomas, jag tror vid min själ det är lord Strange. Walsingham Lord Strange? Vad tusan vill han här? drängen Jag vet inte, Sir. Walsingham (vresigt) Nå, visa in honom. Marlowe Vem är det? Walsingham Det borde du veta. Han anför landets främsta skådespelartrupp och har producerat nästan alla dina pjäser. Marlowe Ska jag gömma mig? Walsingham Nej, Kit, det behövs inte. Han kan kanske till och med lösa några av våra problem. Marlowe Har han ingenting med regeringen att göra? Walsingham Det var hans far som varnade oss, Kit, i tid, så att vi kunde vidtaga våra motåtgärder. Det var den gamle earlen Derby som först slog larm inför rapporten från din vän Baines. Han varnade oss, inte regeringen, ty hans liksom hans båda söners främsta intresse var teatern och inte politiken. Regeringen står helt utanför och vet ingenting. Men Ferdinando kan bli vår näste konung, om det vill sig väl. Marlowe En lösning för oss? Walsingham Det är det jag vill undersöka. drängen Lord Stanley, Sir. (visar in Stanley och försvinner.) Walsingham Min bäste lord.... men det här är inte lord Strange. Vad tusan gör du här? Stanley Ursäkta att jag stör, Sir Thomas. Jag tänkte bara titta förbi.... Walsingham Av alla oväntade gäster som kommer i de mest olämpliga ögonblick! Marlowe Är det inte Ferdinando? Walsingham Förlåt mig, Kit. Det här är inte lord Strange utan hans lillebror. Icke desto mindre anför även han ett betydande teatersällskap om dock ett mindre sådant. Teatern är dessa båda bröders hela liv, inte sant, lord Stanley? Men vad tusan vill du här?

176

Stanley Jag vet ju, Sir Thomas, att ni fortfarande har ett visst inflytande vid hovet. Walsingham Det var min kusin som hade det. Stanley Men ni har i viss mån övertagit det. Drottningen litar på er. Hon litar inte på oss. Walsingham Med goda skäl. Ni är ju katolikernas ledare, och ni är drottningens kusiner. Stanley Vår far var det. Walsingham Och dessutom är ni släkt med Mary Stuart. Därför vill katolikerna göra er far till kung efter Elisabet, och det behagar inte Elisabet. Stanley Och inte oss heller. Det är därför jag är här. Walsingham Vill du då förråda din familjs sak? Stanley Min far är inte alls katolskt intresserad. Tvärtom är han puritan. Därför sätter katolikerna sitt hopp till min äldre bror. Men liksom jag är han bara intresserad av teater. Jag ville egentligen bara försöka intressera er för att försöka framföra det till drottningen, att om min bror ombeds bli katolikernas kandidat till tronen efter vår drottning, så tänker min bror avböja erbjudandet. Walsingham Det var stora nyheter. Ni gör mig förvånad, lord Stanley. Det är inte ert påbrå som har retat drottning Elisabet. Det är er starka maktställning i Lancashire mellan Skottland och England. Stanley Jag har framfört mitt ärende. Låt mig inte störa mer. Men är inte detta vår berömde Kit Marlowe? Marlowe Egentligen inte. Stanley Jag hörde ett rykte att du var död. Marlowe Redan? Stanley Det finns folk i London som påstår att du har dött i pesten. Marlowe Eftersom jag inte har det kanske ni, lord Stanley, kan hjälpa oss med ett litet problem. Walsingham Säg inte för mycket, Kit. Vi har ju nu fått veta att ingen Stanley någonsin blir konung. Marlowe Just därför bedömer jag honom som pålitlig. Jag vill ta honom i vårt fulla förtroende. Stanley Jag är bra på att bevara hemligheter. Marlowe Det tror jag, lord Stanley. Ni har kanske hört att jag har anklagats för ateism och falskmynteri? Stanley Vad jag vet är att vår arme vän Thomas Kyd blev arresterad för påstådd delaktighet i Babingtonkonspirationen och torterad och att han under tortyr försökt skylla ifrån sig på er. Marlowe Därefter har fler anklagat mig och det så allvarligt, att jag måste lämna landet. Stanley Jag beklagar. Marlowe Om jag stannar är jag död. Om jag flyr blir jag fredlös på livstid. För att ge mig arbetsro har därför Sir Thomas här lämpligen arrangerat min juridiska död.

177

Formellt är jag död från denna dag, lord Stanley. Jag kan endast leva vidare inkognito. Walsingham Detta är en statshemlighet, lord William. Förstår ni? Stanley Jag förstår fullkomligt. Till saken. Walsingham Kit kommer att fortsätta dikta, men ingen får misstänka att han inte är död. De enda som vet det är vi i detta rum, hans juridiska mördare, som alla är i min tjänst, samt drottningen själv. Det är önskvärt att ingen annan någonsin får veta det, och att vi som vet det begraver hemligheten i våra hjärtan så länge vi lever och ända in i döden. Är ni med? Stanley Givetvis. Walsingham Saken är den, att då Kits röst och penna inte kan tystna, vi behöver en pålitlig neutral person i vars namn hans dikter kan offentliggöras. Stanley Bara hans dikter? Marlowe Helst även mina pjäser. De måste kunna presenteras i något annat namn än mitt. Stanley Detta är kuriöst. Jag är nämligen i samma sits själv. Jag har skrivit några italienska komedier som jag omöjligt kan offentliggöra i mitt eget namn, då min familj är vad den är. Flera andra är i samma dilemma, till exempel earlen av Oxford. För vår del tror jag att vi har hittat lösningen. Och ni kan nog få dela samma lösning, om ni vill. Walsingham Slå er ner, lord Stanley, och berätta. Stanley (gör så) För sex år sedan kom jag tillbaka från mina vidsträckta resor i Europa. Jag vistades då i vårt hus i Chester, där min brors teatersällskap ofta uppträdde. I hans trupp fanns en ung man från Stratford, som tröttnat på sin fru och rymt från henne för att bli skådespelare. Han liknar er, master Marlowe, och är väl i ungefär samma ålder. Han är en pålitlig och trogen teaterapa som vem som helst kan betro med vad som helst. Honom har jag tänkt tillfråga om han mot ersättning vill låna sitt namn åt Oxfords och mina pjäser. Gör han det kunde han även ta hand om era dikter. Marlowe Hans namn? Stanley William Shakespeare. Marlowe Aldrig hört talas om. Walsingham Inte jag heller. Stanley Vill ni jag skall fråga honom? Walsingham Bedömer ni det som riskfritt? Kan han bevara hemligheter lika väl som ni? Stanley Jag bedömer det som fullkomligt riskfritt, då han får betalt för det. Han är en perfekt affärsman som aldrig förråder en hemlig inkomstkälla. Walsingham Han låter nästan som vår man. Marlowe Vi har knappast något annat val än att lita på er och på honom. Stanley (reser sig) Bra. Då är saken klar. Förlåt att jag störde er, mina herrar. Walsingham Jag ser fram emot ett eventuellt framtida litterärt samarbete, lord Stanley, under kodbeteckningen Shakespeare.

178

Marlowe Men ni får inte gå härifrån utan att avge ett högtidligt löfte. Stanley Nå? Marlowe Ni har aldrig sett mig här. Är det förstått? Stanley Naturligtvis har jag aldrig kunnat se Kit Marlowe här eftersom ju alla redan vet att han dog idag. Vad talar den där mannen om, Tom? Vem är det? Walsingham Det är en vinddriven sjöman vid namn Francis Archer. Stanley Glad åt att göra er bekantskap, mr Archer, och lycklig resa, vart ni än beger er! Walsingham Vi kommer att få höra ifrån honom. Han kommer att skriva brev. Stanley Många och långa, hoppas jag. God afton, mina herrar! (avlägsnar sig utan vidare krumbukter.) Marlowe Han fattade genast. Walsingham Och han skaffade oss genast en lovande bulvan. Det var som om en ängel skickat honom hit. Marlowe Han verkar ärlig och pålitlig. Walsingham Han är en tystlåten person som aldrig gör något väsen av sig. Marlowe I det första brev du skriver till mig i Frankrike måste du berätta allt om denne Shakespeare. Walsingham Jag ska undersöka honom noga. Men han verkar pålitlig som lord Stanley. Marlowe För första gången på länge känner jag mig i goda händer. Walsingham Det har du skäl till. Kom ihåg att vi har mördat för att du skulle få leva. Marlowe Tom, den skulden kan du inte pådyvla mig. Jag var helt fri från ansvar. Vad ni gjorde gjorde ni helt på eget initiativ. Jag var inte ens inblandad. Jag visste ju inte ens om det. Om ni talat om det eller frågat mig till råds hade jag vägrat tillåta det. Walsingham (mörkt) Just därför hölls du utanför. Icke desto mindre var det ett människooffer för din skull, Kit, till din ära, bara för att rädda din konst och din möjlighet att fortsätta med den. Och lika mycket som vi gjorde det för din skull var det för att det inte fanns någon annan möjlighet. Det var en nödvändighet snarare än ett mord. Marlowe Men det var helt på ert ansvar, och du resonerar som en satanist. Är min penna då en djävulens makt? Det finns ingen makt som inte är fördärvad, och jag tar totalt avstånd från allt sådant. Nåväl, Tom, jag ger mig själv mitt straff. Om ni har dödat i mitt namn för min diktnings skull må mitt rättvisa straff bli, att det aldrig mera skrivs något i Kit Marlowes namn. Walsingham Du är ingen djävul, Kit. Du är den nya tidens gudom. Marlowe Ännu värre. Må den gudomen i så fall vara namnlös. Walsingham Låt oss nöja oss med det. Lycklig resa, Kit. Det är dags att du ger dig av. Marlowe Så känner jag det också. Vi har avhandlat det viktigaste. Farväl, min vän. Inga tårar, inga kyssar. Men om vi ses igen, så skall vi sannerligen le. Walsingham Lev vidare, Kit, och njut av att få vara en diktare som från och med nu äntligen kan få dikta i fred.

179

Marlowe Jag kommer att sakna mina Londonscener. De var mitt kungarike, som jag älskade. Jag hade bara börjat. Skall jag nu lämna allt detta och utan att ha hunnit inta resten av världen med min konst? Walsingham Det är din utmaning, Kit. Du kan ännu hinna och lyckas. Det ondaste öde i världen kan användas till godo. Marlowe Jag hoppas du har rätt. Tills jag skriver, min vän, är resten oss emellan bara tystnad. Walsingham Skynda, på det att du må snart komma tillbaka. Marlowe Tack för att du ännu tror på mig. Det är allt jag behöver. Farväl. Walsingham Farväl, min älskade vän och obotlige poet. (Kit bryter lika hastigt upp som lord Stanley.) (När han öppnar dörren flammar en blixt och hörs åskan omedelbart smälla till, dåna och mullra. I dörren står en man i svart kappa.) (Kit blir mycket uppskrämd och drar sig tillbaka. Walsingham drar sin värja.) Walsingham Vad är det här för olaga intrång i mitt hus? Marlowe (lugnar sig och besinnar sig) Ta det lugnt. Det är ingen fara. Det är vår förre gäst som har kommit tillbaka. Stanley (kommer in) Ursäkta mig. Det var verkligen inte min mening att skrämma er. Åskvädret kom verkligen inopportunt. Jag kom tillbaka, för jag fick en idé. Walsingham Lord Stanley? Stanley Ja. Väntade ni er någon värre? Walsingham (sticker sin värja i skidan) Jag väntade ingen alls. Vilken tanke har fört er tillbaka? Stanley Sir Tomas, jag fick den tanken, att vår unge dramatiker här inte alls behöver lämna England. Walsingham Om han stannar kvar riskerar han inte bara sitt eget liv utan även mitt och hela min framtid och dessutom Sir Walter Raleighs, vars lärjunge han från början var, och alla i dennes krets av beryktade fritänkare. Stanley Han skulle vara lika säker bland katolikerna i norr som i Frankrike. Walsingham Skulle ni riskera livet med att ta hand om honom? Han är Englands hetaste potatis. Stanley Han är Englands främsta dramatiker. England har inte råd att förlora honom. Ja, jag skulle skydda honom med mitt eget liv, och jag vet att min broder skulle göra det även. Han skulle få fortsätta skriva pjäser men exklusivt för våra teatersällskap. Vi kan uruppföra hans nya pjäser i Chester och Lancashire och testa dem där innan vi tar dem till London. Jag vet att det skulle glädja min bror, som skulle bli entusiastisk. Walsingham Kit, du skulle då som konstnär helt få tillhöra Lord Stranges och Drottningens Kammarherres sällskap. Stanley Vad säger du, Kit? Walsingham Lord Stanley, ert förslag är intressant och inte alls att förakta. Det ska beaktas med tiden. Men just nu är det nödvändigt att han försvinner från England. Stanley Hur länge?

180

Walsingham Tre år minst. Stanley Och sedan? Marlowe Under tiden och sedan kan jag skriva för både er och Sir Thomas. Stanley Under tiden? Walsingham Hans dikt 'Venus och Adonis' är redan färdig. Den kan publiceras omgående. Problemet var bara att den behövde få en annan underskrift. Han har även andra dikter på gång. Och han kan ju skriva dramer. Marlowe Vad önskar ni för dramer, lord Stanley, den ende i England utom Sir Thomas här som brytt sig om mig som människa? Stanley Finns det något mera dramatiskt ämne än Rosornas krig? Ni har redan börjat dramatisera Holinsheds krönika, Kit, genom 'Edward III' och 'Edward II'. Marlowe Ni har rätt. Det är bara för mig att fortsätta. Jag kunde skriva det mest djävulska tänkbara drama om Richard III. Stanley Men inga tendenser, Kit! Ingen homosexualitet på scenen mer någonsin, som i 'Edward II', och ingen mera ateistisk propaganda eller angrepp på det kyrkliga, som i 'Kung John'. Vill du fortsätta som dramatiker fastän du är död måste dina dramer vara kliniskt rena från allt utom det rent mänskliga. Marlowe Och det dramatiska. Stanley Givetvis. Marlowe Det är rimligt. Jag går med på det. Stanley Du har världens chans, Kit, om du nu reser till Frankrike. Där kan du lära känna kvinnorna. Marlowe De är alla trolösa, beräknande och inkonsekventa. De har inget hedersord. Jag har varit i Frankrike. Stanley Älska kvinnorna ändå, Kit, även om det bara blir på avstånd. Och nöj dig inte med Frankrike. Fortsätt till Italien, lär känna hela renässansen och den moderna italienska litteraturen. Där finns världens bästa dramatiska stoff idag. Italien är mera världens moder idag än vad Rom var under antiken. Marlowe Jag ska följa ert råd. Och jag ska senare komma till er i Lancashire. Stanley Gör det snart. Jag tror inte det behövs tre år, Sir Thomas. Världen glömmer snart sin upprördhet över Kits ateistiska uttalanden och sexuella frigjordhet och även mordet på honom. Och i och med att den accepterat mordet på honom borde han vara trygg och helt immun mot övergrepp. Alla vet ju att han är död, så det kan inte vara han. Det är en praktisk omöjlighet att han existerar, då han ju är juridiskt död. Däremot kommer världen aldrig att glömma hans dramatik, och det får den aldrig glömma. Walsingham Jag instämmer. Stanley Så låt oss gå, Kit, ut i stormen tillsammans mot framtidens åska och blixtar och frimodigt trotsa alltsammans! Marlowe Jag går, Tom. Walsingham Du ser, att världen bryr sig om dig – inte bara jag. Marlowe Och jag känner mig plötsligt i goda händer. Stanley Kom, Kit! Ditt skepp väntar!

181

(De går ut, varvid Stanley sveper sin kappa om Kit.) Walsingham Han kommer tillbaka med all sin kärlek. Han är för god för att världen någonsin skall kunna förlora honom. Kit Marlowe är inte död. Han har just blivit född. (drar sig tillbaka.)

Scen 3. Hovet. Elisabet Vad jag inte kan förstå är det här dråpet på den här poeten. Han var vår främste dramatiker. Hur kunde han umgås med kriminella mördare långt ute i Deptford, och hur kunde han bli mördad av dem? Hur kunde något sådant ske? Vi har inget överflöd på kvalificerade dramatiker, och alltför många av dem har redan dött alltför unga. Danby Ers majestät, jag var inte närvarande när mordet skedde. Elisabet Nej, men ni fanns lämpligt till hands efteråt. Var det ingenting som verkade skumt i det där sällskapet i det där gästvänliga huset? Danby Ers majestät, min enda uppgift var att konstatera fakta. Allt finns med i min rapport. Elisabet Jag har läst den. Den förefaller mig märklig. Risken är att många kommer att ifrågasätta den. Danby På vilket sätt, ers majestät? Elisabet På alla sätt. Krognotan – hur kunde den utlösa ett dödligt slagsmål? Skulle den ha varit motivet till att vår främste dramatiker, en Cambridgefilosof som umgåtts med Bruno och muser och gudar, drar blankt för att hota en tölp, en dräng, en slusk till livet? Och hur kunde denne tölp, denne slusk döda vår skald bakom ryggen på sig? Här står ju att han inte kunde vända sig om då han satt inklämd mellan de två andra sluskarna, som inte gjorde någonting, som om de var helt paralyserade. Kort sagt, Danby. Såsom detta dråp skildras i er rapport förefaller det omöjligt. Danby Ers majestät, jag var ej själv närvarande när dådet begicks. Min rapport grundar sig helt på dråparens egen bekännelse jämte min undersökning av liket. Elisabet I vilket tillstånd var liket? Danby Alldeles dött, ers majestät. Elisabet Naturligtvis, din idiot, men hur såg det ut? Danby Alldeles nerblodat. Elisabet Rapporten beskriver ett djupt sår i huvudet. Kunde du se skaldens ansikte? Danby Nej, ers majestät. Elisabet Ni torkade inte blodet ur den dödes ansikte så att ni kunde identifiera liket? Danby Ers majestät, jag har aldrig sett den dräpte i verkligheten. Även om vi tvättat bort blodet hade jag ej kunnat identifiera honom. Men alla betygade att det var Christopher Marlowe. Elisabet Även de sexton vittnena, som kunde svära på saken? De kunde tydligen samtliga identifiera honom mycket lättare än ni, fastän de alla är mycket enklare

182

mänskor än ni och de ännu mindre än ni någonsin hade hört talas om skalden Christopher Marlowe. Danby Ers majestät, jag har bara gjort mitt jobb. Elisabet Den döde var inte bara vår ypperste poet. Han var dessutom värdefull som spion åt Sir Francis Walsingham, min bortgångne vän, min ende alltid betrodde tjänare. Som agent i hans tjänst utförde poeten flera viktiga uppdrag åt oss i Frankrike och Nederländerna. Hur är det då möjligt att en tjänare till Sir Thomas Walsingham ens av en olyckshändelse skulle ha råkat döda honom och det för en futtig krogräknings skull? Danby Ers majestät, jag är ledsen om mitt sätt att sköta denna angelägenhet inte har varit till er fulla tillfredsställelse. Elisabet Det är inte det det handlar om, din dumsnut. Jag skulle vilja träffa denna mördare, denna klåpare, denna slusk som av en olyckshändelse råkar ta livet av vårt lands högsta begåvning, denna – vad hette han nu igen? Danby Ingram Frizer. Elisabet Poetmördaren Ingram Frizer. Walsingham (gör entré) Ers majestät, ni har kallat mig. (bugar sig mycket djupt.) Elisabet Sir Thomas, varför blev Christopher Marlowe mördad? Jag har skäl att misstänka er hand i detta, då det var era tjänare som fick honom död. Jag råkar veta att ni håller på att gifta er och att ni hade något av ett förhållande med Christopher Marlowe. Vad är det här för en tarvlig och skandalös böghärva? Walsingham Ers majestät.... (indikerar Danbys närvaro.) Elisabet Ge er iväg, Danby. (Denne bugar sig och går.) Nå, Sir Thomas! Walsingham Ers majestät, ni känner väl till anklagelserna mot vår hädangångne vän. Thomas Kyd anklagade honom på sträckbänken för ateism, sodomi och falskmynteri. För två veckor sedan arresterades Kit Marlowe. Den 29 maj kom de skriftliga anklagelserna från Richard Baines mot honom för alla typer av ateism. Allt detta känner ni väl till, ers majestät? Elisabet Jag var villig att överse med dem. Och Kit Marlowe falskmyntade bara utländska pengar, aldrig brittiska. Han hade inte behövt dö. Walsingham Men han hade mäktiga fiender, alltför mäktiga. När han låg död hos madame Bull passade en präst på att skända hans lik. Och han visste alltför väl själv hur mäktiga hans fiender var. Elisabet Var ni en av dem? Walsingham Aldrig. Jag hade allt ansvar för honom i egenskap av hans bäste vän och beskyddare. Elisabet Ändå mördades han av era närmaste tjänare. Jag kan bara förstå saken som så att de gjorde det på uppdrag av er. Walsingham Ers majestät, låt världen tro det. Elisabet Vad menar ni? Walsingham Kit Marlowe hade inga vänner utom mig. Han trodde sin närmaste vän vara Thomas Kyd. Denne förrådde honom tarvligare än vad någon förbannad

183

själ kan förråda sin välgörare, även om det var under tortyr. Vänner förråder inte varandra under tortyr, inte här i England. Även Richard Baines var en vän som förrådde honom och det utan tortyr. Lägg ihop två och två, ers majestät. Ni är inte dum. Kit Marlowe kände sig obevekligt ombedd att försvinna. Han har lytt sitt ödes röst och försvunnit. Elisabet Så den döde var – vem var han? Walsingham En okänd sjöman utan familj som bara ville ha ett fnask. Elisabet Hans namn? Walsingham Francis Archer. Men den försvunne Francis Archer har lämnat landet. Elisabet Jag förstår. Kommer han tillbaka? Walsingham Tidigast om några år. Under tiden tilltar hans diktkonst. Elisabet Sir Thomas, jag har felbedömt er. Ni borde belönas för att ni hörsammade mina hemligaste önskningar i denna angelägenhet. Det är bara Danby som skött det hela klumpigt med sin pedantiska formalisms krystade tillgjordhet, som producerat detta makalöst vanvettiga brottsprotokoll där ingenting vid närmare undersökning kan stämma. Jag hoppas detta protokoll aldrig blir uppmärksammat av eftervärlden. Men vad kan jag göra för er? Walsingham Frikänn min tjänare Ingram Frizer. Elisabet Det blir lätt. Han handlade ju enligt rapporten i självförsvar. Vem fick den idén? Walsingham Den döde själv. Han lärde sig en del av duellen med William Bradley, som dödades av Thomas Watson. Watson kom undan då det varit självförsvar. Elisabet Jag minns. Vår vän Kit har lärt sig intriger. Walsingham Han förblir ovärderlig för England. Elisabet Och det skall han få förbli. Men han är död, Sir Thomas. Danbys rapport får aldrig ifrågasättas, och det är troligen bara vi som känner sanningen som någonsin kan genomskåda den. Han är min egen likbesiktningsman. Om detta bedrägeri någonsin uppdagas sitter ert eget huvud löst, Sir Thomas, liksom min och Englands krona. Förstår ni? Kit Marlowe är död. Walsingham Ers majestät, jag kan försäkra er att så är fallet. Han är och förblir död. Det har han själv försäkrat mig. Elisabet Det låter betryggande, att ha hans dödsförklaring från hans egen mun. Ni förstår väl att det var angeläget för mig att få reda på hela sanningen? Walsingham Det är nödvändigt för statens bästa att ni känner till allt, och jag har ingenting dolt av hela intrigen. Elisabet Det känns skönt att veta att han genom sin död är utom räckhåll för våra medeltida torterare, och omständigheterna kring hans död försäkrar mig om att han verkligen kommer att förbli det. Walsingham Han var själv på det klara med nödvändigheten av detta, ers majestät. Elisabet Kan jag verkligen lita på er, Walsingham? Walsingham Varför skulle ni inte göra det, min drottning? Elisabet Man svarar inte drottningen av England med motfrågor! Hur mycket kan jag lita på er? Var precis!

184

Walsingham (knäfaller och böjer nacken.) Totalt, ers majestät. Mitt liv tillhör er och England utan något undanhållande från min sida. Elisabet Jag tror ni ljuger för mig. Jag tror inte alls att han lämnat England. Varför alla dessa lögner? Walsingham Ers majestät vet, att ni inte hade någon mera pålitlig tjänare i världen än min kusin Sir Francis, vars totala trohet och diskretion jag har ärvt. Elisabet Ja, ja, men varför ljuger ni då? Walsingham (reser sig) Ers majestät, Sir Francis anförtrodde poetens liv åt mig när han gick bort. Kan jag rädda hans liv måste jag göra det, även om det måste innebära vita lögner inför själva kronan. Elisabet För hit poeten, Sir Thomas. Jag vill ge honom ett uppdrag i Frankrike. Walsingham Ers majestät, hela mitt agerande i detta fall har uteslutande strävat till att skydda honom och rädda hans liv. Elisabet Jag förstår det. Därför tror jag att jag kan lita på er och på honom. Walsingham Jag ska föra honom till er, ers majestät, men fullständigt inkognito och på villkor att något sådant aldrig har skett. Elisabet Självklart. Vi förstår varandra. Då är jag nöjd. Ni kan gå, Sir Thomas. (denne går.) Om världen någonsin får veta något om denna komplott hoppas jag det blir långt efter min död.

Scen 4. Walsingham Ers majestät, jag har utfört min plikt. Elisabet Är han här? Walsingham Vi har fört honom hit. Elisabet Jag bävar, Kom ihåg, Sir Thomas. Detta har aldrig skett. Vårt möte har aldrig ägt rum. Christopher Marlowe är död, och jag har aldrig träffat honom. Detta är vårt enda och sista möte. Walsingham Jag är helt införstådd, ers majestät. Elisabet Det hoppas jag att du är. Om ett enda ord om detta någonsin kommer ut är både du och Marlowe och alla som vet någonting om saken döda. Detta är mitt ord, och jag håller det. Walsingham Ers majestät, jag har aldrig varit här i dag med någon. Elisabet Och endast du och jag och han vet att du aldrig har varit här idag med någon. Sekretessen är total. Hemligheten är död och begraven med Kit Marlowe och skall så förbli tills vi alla är döda. Walsingham Ja, ers majestät. Elisabet För in den stackars pojken. Du rör dig sedan inte ett steg från din plats i korridoren tills han kommer ut igen. Och det är bäst att jag varnar dig: när jag är färdig med honom är han inte längre samma människa. Walsingham Förstått, ers majestät. (bugar sig och går ut. Marlowe in.)

185

Marlowe (bugar sig ytterst vördnadsfullt och ödmjukt så fort han kommer in.) Ers majestät. Elisabet Jag är inte ers majestät för dig, Kit Marlowe. Jag är något mycket värre. Marlowe (vågar inte titta upp) Vad kan vara värre än döden? Elisabet Det finns faktiskt något som är värre än döden, och under vissa omständigheter är det livet. Det är det för mig, och det kommer det att vara för dig. Marlowe Ers majestät talar i gåtor. Elisabet Kom för Guds skull in, gosse! Är det sant att du har sagt att du har lika stor rätt att prägla mynt som drottningen av England? Marlowe Jag är rädd att något sådant kan ha undsluppit mig i olämpligt sällskap. Elisabet Mycket olämpligt sällskap! En patetisk puritan! Ytterst obetänksamt och oförsiktigt! Det är därför du är död! Och du måste död förbliva! Förstår du det? Marlowe Jag är medveten om villkoren för mitt liv men förstår dem inte riktigt. Elisabet Förstår du då ingenting, din bastard? Marlowe Vad är det jag inte förstår? Elisabet Vem var din fader och moder? Marlowe En hederlig skomakare i Canterbury och hans hustru. Elisabet Du var ensam son bland fem syskon. Kände du dig aldrig utanför? Marlowe Jo. Elisabet Var du lik någon av dem? Marlowe Nej. Elisabet Liknade du din far skomakaren eller hans fru? Marlowe Nej. Elisabet Har du aldrig undrat varför du fick världens bästa utbildning? Marlowe Biskopen i Canterbury fick ögonen på mig och skickade mig till Cambridge. Elisabet Du berövades din familj för din utbildnings skull. Och vem bekostade din utbildning? Marlowe Biskopen av Canterbury, antar jag. Elisabet Du vet då ingenting om dig själv. Har du aldrig undrat vem du är? Marlowe Livet är fullt av under, och jag har alltid undrat över dem alla. Elisabet Varifrån tror du att du har fått ditt röda hår? Din intelligens? Din fallenhet för att grubbla politiskt? Dina himlastormande ambitioner? Var din far skomakaren och hans fru sådana? Marlowe Nej. Elisabet Var ärkebiskopen av Canterbury sådan? Marlowe Nej. Han ville ha mig till teolog. Därför skickades jag till Cambridge. Elisabet Det trodde du? Men du gjorde uppror, för du ville styra ditt liv efter ditt eget huvud. Därför blev du ateist och ifrågasatte hela Bibeln, och dina himlastormande ambitioner gav du uttryck åt genom förmätna gudsbespottare som doktor Faustus och juden Barnabas av Malta, samtidigt som du umgicks med tidens oförvägnaste män som Philip Sidney och Sir Walter Raleigh! Har du aldrig undrat

186

över varför du alltid blev så väl omhändertagen och fick så höga vänner och beskyddare? Marlowe Jag tyckte att det föll sig naturligt. Elisabet Föll sig naturligt! Alla dörrar öppnade sig för dig, och du undrade varken varför eller vem som öppnade dem! Enligt reglerna borde du aldrig ha fått din grad i Cambridge, men du fick den i alla fall, och du undrade aldrig genom vems nåd du fick den! Marlowe Jag förmodade genom Sir Francis Walsingham, i vars tjänst jag redan var. Jag utförde ju vissa uppdrag åt honom i Frankrike.... Elisabet Min närmaste man under trettio år! Och varför tror du han tog sig an dig? Marlowe Jag har alltid undrat över hans välvilja mot mig och varför han tog mig i sin tjänst. Elisabet Äntligen en undran! Nåväl, Christopher Marlowe, antag att skomakaren i Canterbury och hans hustru inte var dina riktiga föräldrar. Antag att någon gav dem en bastard att ta hand om, en högadlig bastard, och att de fick ordentligt betalt för det. Vem kan då dina riktiga föräldrar ha varit? Marlowe Ers majestät, med respekt, men ni har ingen rätt att trampa på mina oskyldiga föräldrar, som alltid gjorde allt för mig och var hederliga och anständiga människor. Elisabet Din solidaritet med dem hedrar dig. Men svara på min fråga. Antag att jag vet att de inte var dina riktiga föräldrar. Vem kan då dina riktiga föräldrar ha varit? Marlowe Ers majestät tycks veta mer om mig än jag. Elisabet Tycks! Antag att jag vet allt om dig! Verkar det skrämmande? Marlowe Nej, men obehagligt. Om ni vet det, ämnar ni tala om för mig vilka mina riktiga föräldrar var? Elisabet På vissa villkor. Och om du bryter ett enda av dem måste du dö tillsammans med Sir Thomas Walsingham, som tagit hand om dig efter Sir Francis död. Du är Englands största statshemlighet. Förstår du det? Marlowe Jag förstår och tiger och väntar på min dom, alltså villkoren. Elisabet Villkoren är: aldrig mera politik! Du har själv tagit initiativet till en teaterbana. Följ den! Du är vår störste poet. Men Christopher Marlowe är död, och han måste förbli död. Hemligheten med det namnet måste vara begravet för evigt. Marlowe Vidare, ers majestät. Elisabet Sluta kalla mig ers majestät! Jag är din mamma! Marlowe (baxnar, blir alldeles vit och faller ner på knä) Ers majestät, det får inte vara sant! Ni skämtar! Elisabet Jag skämtar aldrig! Jag är inte din biologiska mamma men desto mer din naturliga mamma, då din far var den ende kavaljer vid mitt hov som jag alltid älskade och som aldrig svek mig, raka motsatsen till den eländige Robert Dudley av Leicester, som gjorde alla mina hovdamer till horor, och hans äventyrerier höll på att föra hela England åt helvete. Det var under den tiden som den stora komplotten

187

ägde rum, då Walsingham tvingades avrätta Norfolk, Arundel och flera andra av de mäktigaste katolikerna. Det var en eländets tid, och du var dess stora olycksbarn, som föddes som den son jag aldrig själv kunde få. Din far var min käraste morbror, den enda respektabla människan i England, som hellre än att riskera att vålla någon upprördhet med att stå för att han gjort en av mina hovdamer med barn, som alla andra gjorde och särskilt Dudley och Raleigh, gömde undan barnet diskret bland sina skyddslingar i Canterbury, de förföljda landsflyktiga hugenotterna, som han tagit sig an då så många blivit martyrer bland deras släktingar i Frankrike. Det hade betytt slutet för mitt etablissemang om det blivit känt att min sista moder fått en brorson, då ju ingen annan i vår familj fick barn, och för att skydda dig och ditt liv och även din fars vidtogs alla försiktighetsåtgärder. Vi gömde oss för världen och sökte febrilt ett sätt att samtidigt rädda dig och bli av med dig, ty du skulle ju bli familjens enda barn! Och du hade den stora tjänstvilligheten att födas för tidigt. Det hjälpte saken, och vi kom undan med det. Bara Walsingham visste om det utom din far, och deras sekretess var den enda hederliga i landet. De smugglade dig till Canterbury och hittade en pålitlig familj åt dig. De och jag har vakat över dig sedan dess och öppnat alla vägar för dig tills nu, tills du kom med det olycksaliga yttrandet att du hade lika stor rätt att prägla mynt som drottningen av England. Då måste du försvinna, för Englands skull. Förstår du det? Marlowe (blek, alltjämt på knä) Jag börjar förstå.... Elisabet Nu är du redan lika förstörd i själen som jag, men du slipper åtminstone bli kung. Marlowe Jag har aldrig velat bli någonting sådant. Jag var alltid nöjd med att stå utanför allt. Elisabet Du har en tvillingsjäl i den yngre sonen till earlen av Derby, William Stanley. Han har arvsrätt till tronen men vill heller aldrig bli kung. Han är din ende jämlike i världen. Ni är kloka båda två, och ni har teatern gemensamt. Håll er till den. Förbli poet, Kit Marlowe, men glöm ditt namn och glöm din härkomst och skriv i stället världens härligaste skådespel och bli kung för evigt i teaterns bättre värld. Det är en lyckligare värld än något konungarike, och där kan du verkligen bli en bättre kung och vara kung för evigt. Marlowe Ers majestät, ni överväldigar mig. Jag tror inte att detta är sant. Ursäkta mig, men jag kan inte fatta att jag skulle vara en medlem av den kungliga familjen. Är det säkert att ni inte bara menar det symboliskt? Elisabet Min moder var en hora som halshöggs, och jag har alltid själv blivit kallad bastard. Du är en annan sådan bastard, oäkta son till min morbror William Parr och skulle egentligen ha hetat William som han, den mest försynte och begåvade diplomaten och försonaren i England. Jag vet att det aldrig kan bevisas, det har vi minsann själva ombesörjt att det aldrig skall kunna, dina föräldrar fick aldrig veta från vem barnet kom och tog emot det för att de var barnlösa, de fick betalt mot löftet att tiga med risk för deras liv om de någonsin bröt löftet, men de älskade dig, och det faktum att de sedan bara fick döttrar grundmurade deras kärlek för sin ende son. Och eftersom du inte hade en aning om att du var någon annans son förrän nu

188

så kan du inte anses vara det heller förrän från och med nu. Men du är lik mig. Du har samma politiska klarsyn och naturliga medfödda ansvarskänsla för världen. Det förråder dina skådespel. Men glöm denna världen, dess politik och dess miserabla misslyckade religioner, som alla spårat ur från början. Ägna dig i stället åt människor. Marlowe Jag skulle inte kunna sluta skriva pjäser om det renodlat mänskliga. Elisabet Så ska det låta. Nu känner jag igen dig. Men du måste lära dig mera om världen. Och du måste genast resa utomlands. Henrik av Navarra väntar dig redan. Dina enda kontakter här hemma blir Sir Thomas Walsingham och William Stanley av Derby. Du kommer aldrig att sakna pengar vart du än reser. Allt kommer alltid att betalas för dig. Men du måste glömma politiken. Kit Marlowe, den kungliga hemliga bastarden, kan aldrig få samma rätt att prägla pengar som drottningen av England. Den förhävelsen har redan kostat dig ditt liv, Christopher Marlowe. Du får ett nytt liv. Förstör inte det också, utan använd det väl. Ditt enda misstag är begånget. Inte ett till kommer att tillåtas dig. Marlowe Jag hör och lyder, madame. Elisabet Detta är enda gången vi träffas. Och den har aldrig ägt rum. Marlowe Jag skall vara såsom en lydig son hädanefter. Elisabet Var det, och följ ditt öde, på gott och ont, så som jag som en slav följt mitt eget till min egen lycka och olycka. Teatern har båda maskerna. Där har du ditt konungarike som jag ger dig som ett bättre arv än världens miserabla politiska, som blivit min olycka. Och din enda lycka, Christopher Marlowe, är kanske den att du redan är död. Marlowe Jag skall ta vara på den, min moder. Elisabet Gör det, och förvalta den väl. Du får den bara en gång och aldrig mer. Marlowe (faller ner på knä, böjer sig och avlägsnar sig utan ett ord, överväldigad av rörelse, sedan Elisabet redan vänt honom ryggen. När han går stänger han ljudligt dörren efter sig. Då avger Elisabet en tydlig suck.) Elisabet Det enda goda jag utfört i mitt liv har jag nu skilts från. Jag är redan död sedan länge, men min kärlek lever vidare om ingen annanstans så dock inom teatern. (böjer sig trött och går.)

Akt II scen 1. Lathom House, Chester. Richard Hesketh Ferdinando, det är inte bara för vår egen skull vi ber dig om detta. Det är för Englands skull och för världens. Ferdinando Jag har fortfarande sorg efter min far. William Stanley II Du har övertagit hans ansvar, kusin. Det ansvaret måste du leva upp till.

189

Hesketh Allt vad du behöver göra är ett tecken med lillfingret, och hela den katolska världen ställer upp för dig. Ferdinando Mot drottningen? Mot England? För att störta detta fria land i blodigt inbördeskrig? För att vrida tidens klocka tillbaka två hundra år och dränka detta blomstrande rike i grymhet och barbari? Och ni talar om ansvar? W. Stanley Ferdinando, kusin, frände, broder, älskade vän, din far är död med all sin gräsliga puritanism. Vad fick han för allt sitt stöd till drottningen? Bara misstro och misstänksamhet. De enda som någonsin trott på dig och hjälpt dig är katolikerna. Nu är det din tur att infria deras förhoppningar. Ge dem deras lön för deras trofasthet. Bli konung av England. Ferdinando Ett ord av detta i någon annans öron kunde få dig hängd. W. Stanley Jag är beredd att ta den risken. Varför tvekar du? Hesketh Ferdinando Stanley, earl av Derby, du kan inte förlora. Drottningen är utan ättlingar och har själv tagit livet av Maria Stuart. Ferdinando Hennes son är kung av Skottland. W. Stanley En fjant, en debil posör, en imbecill analfabet, vars fader vi vet vem det var – en av Maria Stuarts många kopplare. Ingen vill ha en sådan på Englands tron. Ferdinando Min bror är lämpligare än jag. W. Stanley Du backar ur? Ferdinando Jag är ledsen, mina herrar, men jag kan inte acceptera ert erbjudande. Min far tjänade drottningen med heder så länge han levde. Han fick ingen lön eller tacksamhet för det, men han gjorde det med den äran. Jag kan inte svika hans ära, hur jag än sympatiserar med katolikernas sak. Jag kan inte ta på mig det ansvaret att starta ett nytt Rosornas krig med religiösa förtecken, som skulle omintetgöra allt vad England åstadkommit under hundra år. W. Stanley Du är en idiot, kusin. Du ser mig aldrig mer. (går rasande) Hesketh Vi skulle ha vänt oss till er bror direkt. Ferdinando Richard Hesketh, jag måste varna er. Det är min plikt att rapportera allt om er sammansvärjning för drottningen. Ni går inte längre säker i detta land. Jag råder er, att i stället för att gå till min bror, omedelbart lämna landet. Annars blir ni hängd. Hesketh Ferdinando, jag höll er för en ärans man. Nu ser jag att er bror hade rätt och med honom flera andra adelsmän. Ni är inte värdig titeln earl av Derby, ännu mindre konung av England. Om ni förråder mig kan jag garantera er, att era egna katoliker kommer att hämnas. Ferdinando Hämndens religion är ingenting för mig. Jag är kristen och tror på fred och kärlek. Det gör inte ni. Lämna mitt hus genast. Hesketh Gud skall vedergälla er, Ferdinando Stanley! Ferdinando Dra åt helvete! (Hesketh drar sig rasande mot utgången. När han öppnar den möts han av vakter med hillebarder.) vakt Richard Hesketh, i drottningens namn måste vi arrestera er. Hesketh (ursinnig) Har du haft avlyssnare bakom tapeterna hela tiden?

190

Ferdinando Drottningen bevakar mig ständigt. Jag kan inte ta ett steg eller säga ett ord utan att hon meddelas därom. Vakter, hur gick det med kusin Stanley? vakt På er önskan lät vi honom komma undan. Han är väl redan på väg till Spanien. Ferdinando Måtte han stanna där och ej besvära England mera. För denne man till London. Drottningen väntar honom. Hesketh Ni har sålt er ära och framtid för att fjäska för subban i Westminster! Ferdinando Nej, min vän. Jag har räddat min familj, min familjs ära och framtid. Men du och min kusin ville offra England åt katolska slaktare och bödlar. Hesketh Ni kommer att få ångra det! Ferdinando För bort honom. Han är färdig här. Jag skall inte upplysa er om vad ni kommer att få ångra, Richard Hesketh. (Dörrarna stängs och vakterna för ut honom.) Min bror, vad har du för roll i detta? Vid min Gud hoppas jag ingen alls. Ty om du var med om denna konspiration mot vårt fria England är det ute med vår familj, ty bara du kan föra den vidare. Vi måste muntra upp oss efter detta. Låt oss ha ett skådespel i kväll. Master Will! Shakespeare (träder fram ur anonymiteten) Till er tjänst, mylord. Ferdinando Vad har du för pjäser på repertoaren? Shakespeare Komedi, tragedi, tragisk komedi eller komisk tragedi? Eller ett krönikespel? Vi behärskar alla klassikerna, som ni drillat oss till. Ferdinando Du har arbetat dig väl upp från ingenting. Jag vill skratta i kväll. Bered mig en svart komedi om hela världens elände. Shakespeare Då passar tragedin om Hamlet bäst. Ferdinando Den där omfattande korruptionsskandalen från Danmark? Ja, den blir bra. Den gör ju slarvsylta av hela världens moral, som sig bör. Och den passar in på mig, för det blir kanske min egen död jag ser. Shakespeare (förstår inte) Mylord? Ferdinando (tar honom på axeln) Ingenting. Bara spela upp din pjäs, och tänk inte på hur verklig den kan vara. (lämnar salen.) Shakespeare Skådespelare! Till häst! Snabb genomgång inför kvällens föreställning! Det gäller Hamlet, prins av Danmark! (Skådespelarna strömmar till omkring Shakespeare. Ridå.)

Scen 2. Som akt I scen 2: Scadbury Park. Walsingham Om någon frågar mig vad jag vet, så vet jag ingenting. Kan jag då även för mig själv förneka vad jag vet? Jag måste göra det offentligt, och därmed måste jag förneka en del av mig själv, ty han har hopplöst blivit en del av mig, den fallne poeten, den störtade Lucifer, som offrade sig själv för att kunna överleva. Nej, jag vet ingenting och förstår ingenting, och ju mer jag grubblar på saken, desto mindre kan jag orientera mig. Han är död, men han lever. Han lever, men han är död. Vad är det

191

för skillnad? Allt kommer på ett ut. Han har upphävt gränserna mellan liv och död, och kvar finns bara odödligheten. – Ja, vad är det, min älskade? Audrey (inträder) Sörjer och grubblar du fortfarande? Walsingham Han var min bäste vän. Audrey Jag är det nu. Walsingham Nej, min älskade. Ingen kärlek kan uppväga äkta vänskap. Den kärleken, som Kit själv sade, som står över allt köttsligt umgänge är all jordisk kärlek maktlös emot. Audrey Så jag är bara jordisk kärlek för dig? Walsingham Du är mina kommande barns moder. Det betyder också något. Det borde åtminstone betyda något för dig. Audrey Jag vet att du älskar mig. Jag önskar bara att en död inte stod mellan oss. Walsingham Han förenade oss. Audrey Du älskar honom mer än mig. Walsingham Han älskade mig mer än dig. Audrey Du försöker skoja bort det. Walsingham Jag försöker få dig att se positivt på det. Audrey Att en så liten man skulle få så stort inflytande över dig! Walsingham Hans själ var desto större. Han var 1,67 på jorden, men i själen är han större än hela England. Audrey Därför kunde han inte stanna här. (En tjänare inkommer.) tjänaren Ers nåd, ni har fått besök. Walsingham Vem är det? tjänaren Sir Walter Raleigh. Walsingham Min älskade, jag vet vad han vill. Lämna mig ensam med honom. Audrey Gäller det mordet? Walsingham Jag förmodar det. Audrey Bra. Jag lämnar dig åt din döde vän och mordet på honom. (går) Walsingham Vilket äktenskap är lyckligt? Man går in i det som i en ljuvlig dröm men vaknar förr eller senare av en obarmhärtig baksmälla i en fientlig verklighet som bara säger "Fy!" Visa in Sir Walter, Toby. (Sir Walter visas in.) Raleigh Vad är detta jag hör, Tom? Är det sant? Walsingham Vad är sant? Raleigh Att Kit har blivit mördad? Walsingham Det borde du bara ha glädje av. Nu slapp han åka inför rätta och tvingas avslöja dig och hela fritänkargänget vid tortyren. Raleigh Han var min främsta lärjunge! Walsingham Som satanist? Fick han sin ateism från dig? Raleigh Du vet vad jag menar. Först spordes det att han dött i pesten. Sedan visste någon att han blivit dödad i ett kroggräl. Men ingen visste något om hans

192

grav. Vad är detta för en komplott, Tom? Det får inte vara sant, inte han! Säg att du har räddat honom! Walsingham Han svävade i livsfara. Han stod anklagad inför drottningen för ateism och trolldom, sodomi och falskmynteri. Han hade ingen chans, och han visste det själv. Vi löste problemet. Raleigh Är han utomlands? Walsingham Sir Walter, jag vet inte om jag kan lita på dig. Raleigh Du känner mig. Jag reser snart till Amerika. Vi ska skaffa drottningen guldgruvor och annat sådant. Jag tar alla hemligheter med mig och lämnar dem i Guyanas bottenlösa träsk. Walsingham Kit behövde en semester. Raleigh Han lever alltså. Walsingham Han behövde befrias från sig själv. Du minns kanske hans ordspråk: 'Det som ger mig liv förbrukar mig.' Han var den mest lidelsefulla av alla människor. I viss mån älskade han ihjäl sig. Han behövde skaffa sig distans till tillvaron. Enda sättet för honom att lära känna vem hans verkliga fiender var var att dö. Raleigh Nåväl, han är död nu. Vem var hans fiender? Walsingham Alla hans närmaste vänner utom jag. Hans närmaste medarbetare, Thomas Kyd, som angav honom under tortyr, och Richard Baines, som angav honom utan tortyr. De har båda pissat och skitit ner hans grav. Raleigh Men de vet inte var den finns. Walsingham De är de sista som får veta att han lever. Tom Kyd är för resten döende själv nu. Raleigh Klarade han det? Walsingham Vad då? Raleigh Att överleva sig själv? Walsingham Han skriver större dramer än någonsin. Han har funnit sig själv. Han har skrivit om hela "Richard, hertigen av York" och gjort sitt drama fem gånger större. Han har funnit sin mänsklighet. Raleigh Och det hade han inte kunnat göra om han fått fortsätta som tidigare? Walsingham Troligen inte. Raleigh Jag börjar förstå. Men jag har inte sett hans namn. Det är utplånat. Walsingham Sir Walter, ingen får ens misstänka att hans död var ett spel för kulisserna. Raleigh Hur många känner till det? Walsingham Så vitt jag vet är bara några personer invigda i hemligheten. Jag själv, earlen av Derby, Tom Thorpe, Essex och Southampton kanske, kanske bröderna Bacon, i så fall även far och son Cecil, du själv, hennes majestät drottningen och William Shakespeare. Raleigh Vem är William Shakespeare? Walsingham Vår dramatikers nya namn. Raleigh Jag förstår. Men earlen av Derby dog väl nyligen?

193

Walsingham Lord Strange, earl Ferdinando av Derby visste mindre än hans bror William Stanley, den sjätte earlen av Derby, som vet allt. Raleigh Är de andra pålitliga? Earlen av Essex är en ärlig man, men hur är det med den sköne Southampton? Walsingham Han står helt under Essex inflytande. Raleigh (lägre) Vet du något om vår vän Ferdinando Stanleys död? Walsingham Han blev förgiftad av jesuiter för att han vägrade bli katolikernas kandidat till tronen. Han förrådde katolikernas ledare till drottningen. Katolikerna reagerade som vanligt med att lönnmörda den de ville ha till kung. Katolikerna har ingen humor. Raleigh Inte puritanerna heller. Walsingham Nej. Allt sådant fanatiskt slödder är bara en plåga för nationen, som en varböld, som landet bara kan bli av med genom att låta den förblöda. Raleigh Jag avreser snart till Amerika. Jag kanske aldrig kommer tillbaka. Walsingham Lycka till, Sir Walter. Raleigh Du vill inte avslöja var vännen Kit befinner sig? Walsingham Min vän, ingen vet var hans grav är. Raleigh Jag förstår. Farväl, broder. Walsingham Kom gärna tillbaka från Amerika, Sir Walter. Till och med Kit har vänner kvar i England. Om han har det med sådana fiender så har du det alltid också. Raleigh Tack för de orden, Tom. Jag kommer tillbaka. (går.) Walsingham En ärlig man. Han är så ärlig, att han en dag kan få fan för sin ärlighet, ty ärliga män är för goda för denna världen. Det har Kit en gång för alla bevisat. Tack för att du lever, Kit. (skålar mot brasan, dricker en bägare.)

Scen 3. Thomas Kyds dödsbädd. (Thomas Kyd ligger och kämpar med döden.) Kyd Jag ville det inte själv! De tvingade mig till det! Thorpe Ta det lugnt, Thomas Kyd. Vi vet vad dom bödlarna går för. Kyd Men jag måste få veta om han själv låg det minsta bakom det! Thorpe Vem då? Kyd Kit, förstås! Kit Marlowe! Thorpe Vad skulle han ha legat bakom? Kyd Att jag åkte fast! Vem i helvete angav mig om det inte var han! Thorpe Varför skulle han ha gjort någonting sådant? Kyd Professionell avundsjuka! Vi var världens två skickligaste dramatiker! Han var nummer ett, men jag stack opp och slog ut honom! Min Hieronimo slog ut alla Kit Marlowes hjältar! Jag skapade antihjälten! Thorpe Jag vet ingenting om Marlowes skuld i ditt fall, men jag har svårt för att tro det.

194

Kyd Jag måste få veta det! Jag måste få veta det! Jag måste få veta om jag ska fördöma honom eller glorifiera honom! Thorpe Du hade bara otur, Thomas Kyd. Dom tog dig för misstanken om att ligga bakom pamfletterna mot flamländarna. Dom gjorde därför husrannsakan hos dig och trampade rakt in i dina mest heretiska filosofiska argument. Kyd Så Kit var oskyldig? Och jag angav honom? Thorpe Han älskade dig, Thomas Kyd. Kyd Då är jag den fördömde förrädaren, som mördade honom, blind i min egen avund och misstänksamhet! Marlowe (stiger fram ur skuggorna) Inte alls, Thomas Kyd. Kyd Kit! Du kommer och uppsöker mig? Är jag redan död, eftersom det är din vålnad jag ser? Marlowe Du har kallat mig. Jag har kommit. Kyd Kit! Kan du förlåta mig? Marlowe Vem som helst kan förmås till att säga vad som helst på sträckbänken. Kyd Kit! Jag ville aldrig din död! Marlowe Vem har sagt att jag är död? Kyd Säg inte att du lever! Marlowe Det är värre än så, Tom. Det är du som dör och jag som lever vidare, när det borde vara tvärtom. Kyd Men hur är detta mirakel möjligt? Först sade alla att du hade dött i pesten, och sedan fick vi veta att du omkommit i ett nesligt krogslagsmål. Var allt då bara teater? Marlowe Den bästa föreställning jag har gjort. Jag behövde inte ens uppträda själv. Men mitt försvinnande från den allmänna scenen genom en fallucka i golvet var högst lämplig och nödvändig efter all din klumpighet. Kyd Jag vet. Jag åkte fast. När vi båda hade kunnat fortsätta tillsammans parallellt mot ständigt högre höjder som infernaliska konkurrenter om hela världens scen! Så du angav mig aldrig? Marlowe Jag lovar dig, broder, att jag aldrig ens drömde om det. Moraliskt stod vi tillsammans på samma sida mot puritanerna och samhällshyckleriet. Ingen av oss hade något att vinna på att motarbeta den andra. Tvärtom. När du inte längre kunde hålla mig bakom ryggen måste även jag falla tillsammans med dig. Kyd Så du förlåter mig min storhet i min "Spanska tragedi"? Marlowe Det är det största drama som har skrivits för den engelska scenen. Alla mina karaktärer är dagsländor mot din tragiska, galna, underbara Hieronimo. Ingen har lärt mig så mycket som du. Kyd Lev då, Kit , och fullkomna oss båda. Marlowe Du lägger på mig bördan av ditt livsverk. Jag skall förvalta det och föra det vidare. Kyd Men hur kan du leva? Är inte lagen ute efter dig? Står du inte överst på Elisabets dödslista?

195

Marlowe Formellt är jag redan död. Jag kan inte bli mera död, ty jag har papper på att jag är död. Jag kan inte dö längre. En människa dör bara en gång, och jag är redan död. Men jag arbetar vidare under ett annat namn. Kyd Får jag fråga vilket? Marlowe William Shakespeare, en jämnårig gynnare från Stratford, som tror att han kan spela teater och som rymde från sin gamla sura fru till teatern för att hänge resten av sitt liv åt välbehövlig verklighetsflykt. Han har humor och var genast med på skämtet. Han har redan tjänat stora pengar på vad jag skriver, som han givetvis delar med mig. Har du inte läst hans "Venus och Adonis"? Kyd Är det du som har skrivit den? Marlowe Vem annars? Kyd Hörde jag inte rösten från "Hero och Leander" i "Venus och Adonis" rader? Men det är Englands populäraste dikt. Marlowe Det gläder Kit Marlowe, som är död. Kyd Men Kit, ett sådant skämt kan bli ett bittert skämt med tiden. Och så länge du lever svävar du i livsfara då du borde vara död. Du borde inte vara i England. Marlowe Jag har aldrig lämnat England. Det vet du väl, Tom, du som känner mig, att jag aldrig fruktat döden vad jag än gjort? Jag har ju till och med dött utan att lyckas dö, som du kan se själv! Kyd Alltjämt lika övermodig, Kit. Det är din innersta karaktär: kronisk hopplös hybris. Det gjorde dina pjäser. Marlowe Och genom att jag straffat mig för det själv blir det många pjäser till. Jag ger aldrig upp, Tom Kyd, det verk som vi har inlett. Du hade en bättre scenindelning i dina akter än jag. Det kommer jag att arbeta vidare på. Kyd Så tycks vi två till slut ha blivit en. Men det blev varken du eller jag. Det blev William Shakespeare. Marlowe Men han är bara en. Han har ingen konkurrens, och emedan jag är död får han arbeta helt i fred. Han har inga farliga politiska kontakter som jag och ingen belastning från det förflutna. Han är bara konstnär, och han slipper mig. Kyd Det är ett vanskligt öde du gett dig in på, Kit Marlowe. Marlowe Jag vet. Det är mitt spel om livet. Och jag är nyfiken på hur det ska sluta. Kyd Jag dör, Kit Marlowe. (tar hans hand) Tack för att du kom och gav mig en applåd. Marlowe Jag ville inte missa din sista replik. Kyd Förlåt att jag angav dig. Marlowe Jag förlåter aldrig dem som torterade dig och anklagade dig. Kyd Det enda vi gjorde oss skyldiga till, Kit, var sunt förnuft – ingen heresi eller hädelse eller ateism eller hedendom. Det vet vi båda. Marlowe Och det vet vår lärare Sir Walter Raleigh. Kyd Farväl, Kit. Jag skall vara din beskyddare från andra sidan graven. Marlowe Och jag din försvarare inför evigheten. (Thomas Kyd dör.) Thorpe Där brast en ärlig människas hjärta.

196

Marlowe Och vad värre var – han var oskyldig. En vacker skaparkraft blev i sin skapargärnings morgons knoppning knäckt av politikens blinda våldsbärsärkeri och det helt utan sak och anledning. Han var en trogen filosof som såg det bästa i den människa som hade fallit djupast. Hieronimo är i sin storhet hela mänsklighetens lärare – men mänskligheten har nu dödat honom för den saken. Han är denna tids martyr för all dess blindhet, okunskap och ondska – inte jag. Han var min tvillingsjäl, och jag är dömd att leva vidare men utan honom, utan min broder, utan scen och utan min identitet. Ty jag kan bara leva vidare om jag är död. (gråter) Thorpe Göm dig, Kit. Man får ej träffa på dig här. Vi kräver att du reser utomlands. Marlowe Jag kan ej överge mitt England. Och jag äger mäktiga beskyddare. Jag fruktar icke för mitt liv, Tom Thorpe, ty jag är död i hjärtat och i själen efter att man tagit livet av min älskade Tom Kyd, min ende respektable lärare. (Tom Thorpe leder honom ut.)

Akt III scen 1. Lord Stanleys bröllop. Stor bankett med praktklädda elisabetaner. Southampton Ett präktigt bröllop detta, mylord Essex, eller hur? Essex Min bäste Southampton, det är det bästa tänkbara. Jag hade inte kunnat bli bättre gift själv. Dottern till Edward de Vere, earlen av Oxford, är inte vem som helst. Southampton Jag undrar varför drottningen inte är här. Essex Hon är släkt med brudgummen. Hon gillar inte släktingar. Southampton Men det är väl inget otalt mellan dem? Essex Ätten Stanley har städse visat kronan en servil tjänstvillighet, och för varje nytt offer huset Derby nedlagt för kronan har kronan blivit kallare och mera misstänksam, som om deras majestät tänkte: "Ännu ett fjäsk för att muta mig för att bättre kunna sticka kniven i ryggen på mig!" Men aldrig har några långa knivar sports hos huset Derby. Southampton Men de är väl katoliker? Essex Bröderna Stanleys far var puritan. Därför sympatiserar huset Stanley med katolikerna, som Lancaster dräller av. Men de blir aldrig katoliker själva. Southampton Deras farliga kusin William Stanley i Spanien då? Essex Han är förvisso katolik men blir därför aldrig mera engelsman. Southampton Hur dog egentligen den äldre brodern Stanley, den förre lorden Stanley? Det går så många rykten. Essex Han blev hemligen förgiftad av jesuiterna. Han väckte katolikernas misshag när han vägrade bli deras kandidat till tronen och i stället förrådde deras sammansvärjning till drottningen. Därigenom grävde han sin egen grav. Det var det senaste offret huset Derby nedlade för kronan: den femte earlen av Derby offrade medvetet sig själv. Eller var han bara dum? Han lär ha väckt mångas misshag redan

197

före dumheten, och katolikerna ville egentligen från början ha vår brudgum William här till sin konung. Southampton Jag tror det vankas ett tal. Essex Så låt oss lyssna. Edward de Vere (reser sig högtidligt) Min käre svärson, så har då våra familjer äntligen gjutits samman! Många trodde aldrig du skulle gifta dig, adeln hade redan ansett dig förlorad till teatern för evigt, men så plötsligt får du familjegriller och vill ha barn. Jag hoppas detta inte var enbart för att din äldre bror så tragiskt gick bort utan avkomma. Stanley Ingen man kan i längden stå ut med att vara ensam. Han är skapad för en kvinna. Han är gjord av naturen för att skaffa barn till världen. Skulle jag då vara annorlunda? Oxford Jag kan bara lova dig, att vi alla drog en lättnadens suck, när så visade sig inte vara fallet. Och nu delar vi inte längre bara samma teaterintresse utan även samma kärlek till samma kvinna, min älskade dotter, din älskade hustru, modern till våra gemensamma barn och barnbarn. Välkommen in i familjen, älskade pojke och kollega! (omfamnar honom. Alla hyllar och applåderar.) Stanley Tack, svärfar. Oxford Dock bör du veta, som förblivit ungkarl så länge, att en kvinna inte är vem som helst. Hon är inte bara ett kolli att hantera hur som helst, hon är ingen möbel att sitta bekvämt i, hon är ingen tjänarinna att kommendera, och minst av allt är hon beräknelig. Och mest av allt: hon kostar pengar. Så se om ditt hus och gör det värdigt för din hustru, hon skall ej längre tolerera att du slösar bort din familjs rikedomar på bara skådespel, hon är värdig din sparsamhet och återhållsamhet, din dygd och din uppmärksamhet, din fromhet och din ödmjukhet. Stanley Ni menar väl ändå inte, svärfar, att jag skulle överge teatern? Oxford Allt utom det, min son, allt utom det! Teatern finns alltid kvar och väntar på dig, men din hustru finns bara kvar och väntar på dig så länge du är god. Det är den hela skillnaden. Stanley Må min svärfars dryga klokhet smitta av sig på mig då, så att jag må bli klokare. Därmed vill jag utbringa en skål för min älskade brud Elisabeth! (Höjer sitt glas. Alla deltar entusiastiskt i skålen:) Elisabeth och drottningen! alla (entusiastiskt) Elisabeth och drottningen! (alla dricker) Elisabeth de Vere (reser sig) Nu är det min tur att säga några ord. En klok hustru vill aldrig stå i vägen för sin man. Hon väljer sin man noggrant, så att hon säkert vet att han ej kommer att svika henne. Det är viktigare att mannen är beräknelig för hustrun än tvärtom. Dessutom vill en god hustru även ofta vara i fred för sin man. Om han alltför träget lägrar henne vet hon att båda kan bli trötta på varandra. Därför har jag valt min man, som inte bara har Englands största teaterintresse utan som därtill är lärd och bedriver juridik, ägnar sig åt jakt och politik, är mera ute än inne och oftare borta än hemma. Därmed får hustrun full frihet att härska i hemmet och sköta om sina barn. Jag hoppas liksom du, William, att jag må bära dig många granna söner. (höjer sitt glas)

198

Stanley (reser sig, entusiastiskt) Nå, har jag valt rätt hustru eller inte? alla Skål! Skål! Elisabeth och drottningen! Drottningen och Elisabeth! (Alla skålar entusiastiskt.) Southampton Hur nära står egentligen denne Stanley till tronen? Essex Närmare än han själv vill medge. Han är släkt både med drottning Elisabet och Maria Stuart. Southampton Drottning Elisabets faster var hans mormor. Är det så? Essex Mormors mor, om jag minns rätt. Southampton Och Elisabet är utan arvingar. Essex Stanley står lika nära tronen som kung Jakob av Skottland. Southampton Och många skulle väl föredra Stanley? Essex Alla utanför Skottland skulle föredra Stanley. Southampton Så det är kanske vår näste konung vi är gäster hos idag? Essex Det är därför vi är här. Southampton Vad tycker drottningen om att du är här? Essex Hon gillar det inte. Jag utmanar henne och är medveten om det. Men hon är för gammal för mig. Jag kan inte vara hennes gullgosse som surrogat för egna barnbarn. Jag är en självständig engelsman med eget liv och namn, och det måste hon acceptera. Southampton Och om hon inte gör det? Essex Om hon inte accepterar mig som jag är har hon makt att hugga huvudet av mig, som hennes far gjorde med flera av sina damer. Men jag blir hellre halshuggen med själen i behåll än upphöjd och ärad såsom slav. Du själv då? Vad har du för inklinationer? Southampton Du vet att jag är fäst vid dig. Jag följer hellre dina vägar än drottningens. Stanley (kommer fram till dem) Mina herrar, ni håller er utanför sällskapet. Ni sitter väl inte och konspirerar? Essex Käre William, du känner mig. Jag konspirerar aldrig om jag inte måste. Southampton Hur går det nu med ditt teatersällskap när du måste ägna dig åt en hustru? Stanley Du hörde henne. De kan kombineras. Och du tar ju väl hand om unge Will Shakespeare. Southampton Ja, det är en helt annan poet än den där vilde ateisten som gick och dog härom året. Vår man från Stratford är enbart foglig och tillmötesgående, har inga farliga idéer, lider inte av något storhetskomplex och är väl stadgad och gift i Stratford. Essex Men han rymde väl ändå från sitt rivjärn till hustru? Southampton Vad menar du med det? Hellre en gift poet som min skyddsling än en homosexuell fantast som man aldrig vet vad han kan hitta på. Essex Det var nog bra för England att vi samtidigt blev av med både den vilde Marlowe och den grälsjuke Thomas Kyd. Hade Marlowe fått leva hade han kunnat

199

ställa till med vad som helst, predika ateism från scenen, organisera falskmynteri, förföra unga män till kronisk perversitet och homosexualitet, praktisera svart magi.... Stanley Marlowe falskmyntade bara holländska pengar. Essex Försvarar du honom? Stanley Ni har inte rätt att kasta dynga på en död bara för att han är död och alla andra gör det. Och du, min gode Henry Wriothesley, du vackre earl av Southampton, har väl heller ingenting emot kärlek män emellan. Du lär ju umgås dagligen med Will Shakespeare och ge honom pengar som han kan köpa fastigheter och gods för. Southampton Det är han värd. Hans dikter är utsökta. Och han är mycket angenämt sällskap. Stanley (menande) Bara det? (går) Essex Det vet du väl, Henry, att Will Shakespeare inte har skrivit sina dikter själv? Southampton Vem påstår det? Essex De som vet, bland andra drottningen. Southampton Vem är då hans spökskrivare? Essex Det undrar jag också. Men en god gissning är vår värd här idag. Southampton Lord Stanley? Essex Lägg ihop två och två. Han har rest i hela Europa. Han har en omfattande utbildning. Han är jurist och politiker och en obotlig teaterentusiast. Han har allt det som Will Shakespeare saknar. Och framför allt: en kunglig släkting skriver inte pjäser och dikter. Han har alla skäl i världen till att hålla sig anonym. Southampton Jag kan forska i saken och fråga varifrån Will får sina pjäser och dikter. Essex Nej, låt honom inte misstänka att du vet. Det skulle bara såra honom. Han är teaterman. Han behöver sin fåfänga. Southampton Nåväl. Så länge alstren fortsätter att komma har vi ingen anledning att klaga. Essex Och ett mysterium behöver inte lösas så länge alla har glädje av det. Southampton Tror du Stanley kommer att hålla på så hela livet? Essex Han är en man av goda vanor, sunt sinne, hög klokhet och bästa tänkbara hälsa. En sådan man kan överleva hela sin generation. Southampton Och konsekvent behålla en sådan hemlighet? Essex Det ska det bli ganska spännande att se. Men jag skulle bli förvånad om han någonsin tog av sig sin underbara mask.

Scen 2. Bakom kulisserna på en teater. (några skådespelare resonerar) 1 Jag lovar dig, det är inget påhitt! 2 Om det är något man inte kan tro på här i världen så är det en skådespelare. 1 Alla vet att Kit Marlowe ännu lever! Fråga vem som helst!

200

2 Alla vet att han bara går igen. Och det är inte så konstigt, så osaligt som han levde! 1 Han var ju Sir Francis Walsinghams underrättelseagent, inte sant? 2 Så långt har du rätt. 1 Han hade ju flera uppdrag till Holland och Frankrike – inte sant? 2 Det är sant. 1 Antag att hans död var arrangerad. Vad skulle han vara då? 2 Död. Han skulle ju aldrig kunna visa sig levande mera. 1 Rätt – i England! Men utomlands skulle han klara sig. 2 Vart vill du komma? 1 Var utomlands? Han var ju bög. Var hittar du världens främste bögkonung? 2 I Frankrike. 1 Rätt! Och det var där han sågs i Henrik IV:s närhet! Han har aldrig varit i säkrare och kärare händer! 2 Så du menar att Kit Marlowe vistas vid Henrik IV:s hov? 1 Rätt! 2 Om det är något man inte kan tro på här i världen så är det en skådespelare. 1 Då kan du inte tro på dig själv. Men jag tror på mig själv. 2 Då är du ingen skådespelare. 1 Jo, när jag spelar teater. Men detta säger jag utanför scenen! 2 Hör på mig. Jag var med på den tiden. Jag har spelat alla Kit Marlowes roller och alla Tom Kyds roller. Båda är döda. Will Shakespeares roller är bättre. Vill du ha ett gott råd? Nöj dig med dem, håll dig till dem, och glöm Tom Kyd och Kit Marlowe. Det hade Kit Marlowe själv velat om han sett vår teater idag. Jonson Om Will Shakespeare har skrivit ett enda av sina dramer själv så har jag själv skrivit hela Bibeln. 2 Är du här nu igen, din påflugne gynnare? Har du inte förstått att du inte var välkommen? Jonson Jag väntar på besked om min pjäs. 1 Om inte Will Shakespeare har skrivit sina dramer, vem gör det då för honom? Jonson Det kan kvitta. Sånt dravel kan vem som helst skriva. Han har säkert dussintals spökskrivare inlåsta i garderoben. Han är bara en skicklig affärsman. Det är allt. (Will Shakespeare uppträder med några andra och börjar lyssna, ger tecken till de andra att vara tysta.) Han såg till så att Kit Marlowe och Tom Kyd förgjorde varandra, så att han fick monopol på scenen. Shakespeare (till sin närmaste) Vem är mannen? 3 Ben Jonson, som skrev den där dåliga pjäsen. 2 Du är bara en förbannad bråkmakare, din pajas, som bara kommer hit för att snacka skit!

201

1 Om inte Will Shakespeare skriver sina pjäser själv så är det nog Kit Marlowe som gör det. 2 Kit Marlowe är död, din misslyckade clown! Jonson Eller teaterearlen Stanley. Eller hans bögvän earlen Southampton. Eller vem som helst. Kanske Essex, Raleigh eller rentav Edmund Spenser. Alla kan skriva utom han. 3 Du ska inte komma hit och prata illa om Englands främsta pjäsförfattare! Jonson Du är tydligen en annan av hans rövslickare. 3 (kastar ett manus i ansiktet på honom) Här är din misslyckade pjäs! Det är den sämsta pjäs som någonsin har skrivits! Kit Marlowe, Tom Kyd, Greene och Sackville, Shakespeare och Heywood, alla är bättre än du! Jonson Om jag skiljer mig så markant från en sådan samling fårskallar måste jag vara bäst av alla. Shakespeare Engagera honom. 3 Vad? Shakespeare Han spelar bra teater. Jonson Jag är pjäsförfattare, ingen skådis, ditt nöt. Shakespeare Vill du få dina pjäser spelade får du finna dig i att själv spela med i dem. Jonson Betyder det att ni antar min pjäs? Shakespeare Självfallet. 3 (chockerad) Den pekorala smörjan? Shakespeare Jag skriver sämre själv. Jonson Så du är – Will Shakespeare? Shakespeare Och du är, har jag förstått, Ben Jonson. Jonson (De skakar hand.) Vi torde nog åtminstone kunna samarbeta på scenen. Shakespeare Detta land behöver nya pjäsförfattare. Välkommen. 1 (fortsätter pratet med 2) Jag säger dig att Kit Marlowe lever! (under det följande går Shakespeare.) 2 Och jag säger dig att han är död! Den hädaren och ateisten fick vad han förtjänade! Han ansåg att judarna gjorde rätt som korsfäste Frälsaren, och för det fick Kit Marlowe så han teg när han korsfästes själv! Må djävulen ta honom, som den tog hans Doktor Faustus! 1 Du är en så god skådespelare att du själv tror på den teater du spelar! 2 Och du är en dålig skådespelare som inte fattar, att sanningen inte spelar någon roll! 1 Vad menar du? 2 Jag har varit med längre än du. Även om Kit Marlowe lever och skriver Shakespeares pjäser så spelar det ingen roll, för för hans teater är det bara pjäserna som spelar någon roll! Håll dig till pjäsen och befatta dig inte med sanningen! 1 Vem har lärt dig det? 2 Kit Marlowe! (går rasande)

202

1 Sannerligen ligger det någonting i vad han säger. Det är teatern som ska leva och inte pjäsförfattaren. Han skriver ju sina pjäser som en akt av självutplåning för att ge pjäserna liv på sin egen bekostnad. Kit Marlowe kanske vill vara död fastän han lever. Så måste det vara. Nu förstår jag vad det vill säga att spela teater! 3 Hur kunde Shakespeare acceptera en så dålig pjäs som denna Jonsons? Vill han ha motsatsen till sina egna? Jonson Fattar du inte? 3 Nej. Jonson Han är pinsamt medveten om att hans egna pjäser är de sämsta av alla. Bara därför tolererar han mina, som är de nästsämsta. Jag står närmast honom. 3 Du har bara kommit hit för att snacka skit! Sätt i gång och arbeta i stället! Lär dig den här rollen utantill! Genast! (ger honom ett manus) Jonson (kastar en titt i manuset) Det ska fan till för att bli skådespelare! Har man en gång blivit det är det adjö för evigt till all ens trovärdighet. Då är det sedan bara rollerna och maskerna som spelar någon roll. (går studerande sitt manus) 3 (till 1) Och du, stå inte där och gapa! Vill du spela dåre? 1 En dåre har jag varit alltid hittills, men plötsligt har jag insett livets sanning. 3 Och vad är det? 1 Att vara sann mot alla de lögner som man spelar upp för sin publik. 3 Är du filosof? 1 Den gudomligaste filosof är en pjäsförfattare som bara lever för att bedra sin publik. Ingen är klokare än han. 3 Vem är det? 1 Kit Marlowe. 3 Han är död. 1 Då är det Will Shakespeare, som inte existerar. (går) 3 Kanske vi trots allt kan behöva en misslyckad olycka som Ben Jonson bara för att balansera upp allt förstklassigt obegripligt nonsens som redan är alltför odödligt på scenen för att vi någonsin skall slippa det. Annat hade det varit om Kit Marlowe hade fått fortsätta leva!

Scen 3. Henrik IV:s hov i Frankrike. Festlig taffel. Mat och dryck bjudes omkring. Det sjunges allmänt dryckessången: "Vive Henri Quatre, vive ce roi vaillant!" Henrik IV (sedan sången tystnat) Nå, hur trivs du i mitt land, min vän? Marlowe Jag har aldrig mått bättre, ers majestät. Henrik Kalla mig Henrik. Vi är ju kolleger. (blinkar och höjer sin bägare.) Marlowe Ärligt talat, min konung, jag har aldrig riktigt förstått er översvallande välvilja mot mig. Jag har svårt för att tro att den är sann. Henrik Jag känner dig, min vän. Det är inte många som känner dig, men de som gör det har för dig världens största sympati. Och det inte bara för att du är den

203

viktigaste diplomatiska länken mellan Frankrike, England och Holland. Vi litar på dig, min älskling. Marlowe Men er hustru, min konung? Hur kan ni bedra henne med mig? Henrik Kvinnor, min vän, är det dystraste av alla mänskliga kapitel. Fråga mig, som fick mitt liv och öde styrt av Katarina de Medici. Jag känner kvinnorna. På min bröllopsnatt mördades alla ärliga människor i Paris bara för att jag var tvungen att bli gift med Katarina de Medicis dotter. Vad du än gör, Kit, kalla henne inte drottning. Hon är bara en kvinna. Hennes mor kunde styra mitt liv och allas liv efter sin vilja, men sedan den gamla vidriga subban är borta med alla sina intriger gör jag med hennes dotter vad jag vill. Jag har aldrig tvekat inför att bedra henne och allra minst med vackra unga män. Marlowe Men, min konung, kvinnor är väl ändå människor och bör behandlas som sådana? Mannens kärlek med kvinnan är naturlig, men kärlek mellan samma kön är onaturlig. Henrik Driver du med mig, min vän? Eller bara retar du mig? Det vet väl du som klok fördomsfri man att all kärlek är naturlig? Alla människor är av naturen bisexuella. Så låt dem vara det! Låt naturen ha sin gång! Naturligtvis är det ett faktum att bara kvinnor kan bli mödrar. Man kan bara skaffa sig söner genom att inlåta sig på sex med kvinnor. Det må vara hänt. Och för familjens skull och för sina barns skull bör en man vara trogen sin hustru, och han handlar fel om han inte är det. Men det är en helt annan sak om man är konung av Frankrike. Alla hov har alltid varit fullkomligt korrumperade. Jag skryter inte med saken. Jag bara konstaterar fakta. Men tillåt mig en intim fråga, min käre vän. Marlowe Var så god. Henrik Har du verkligen aldrig haft ihop det med en kvinna? Marlowe Jag har aldrig borrat hål på en kvinna, om det är det ni menar. Henrik Det är just det jag menar. Har du då borrat hål på män? Marlowe Jag borrar inte hål, ers majestät. Jag är för känslig för det. Jag blev tidigt förförd av äldre män och lärde mig den vägen kärlek. Jag älskar. Det är allt. Henrik Och därav ditt sällsamma öde. Du har älskat bort dig själv. Du är en död man utan mänsklig existens. Hur känns det egentligen att ingenting vara och samtidigt ändå vara ditt lands största ordbehandlare? Marlowe Ärligt talat, min konung och vän, så drog jag en lättnadens suck när jag var död. Jag slapp längre att spela någon roll och kunde börja betrakta livet från dess rätta perspektiv – från rännstenen. Jag var inte längre fast i någon position. Jag var äntligen fri till att börja dikta på allvar. Henrik Men du kan aldrig återfå din ställning. Du kan aldrig bilda familj eller leva tryggt hemma i ditt eget land. Marlowe Men min diktning förblir etablerad. Jag har vänner kvar i England som skyddar mig med sitt liv. Och om jag vill kan jag resa hem och stadga mig med mitt andra namn. Men jag föredrar att leva helt för min diktning och i den ingjuta all min kärlek. Henrik Så dina pjäser är som dina barn?

204

Marlowe Ja, mina andliga barn. Och jag ger dem odödligt liv som sådana. Henrik Vad har du för pjäs på gång nu? Marlowe Henrik IV. Henrik Om mig? Marlowe Nej, en engelsk konung hette så för 200 år sedan. Men pjäsen återspeglar mycket mitt fria liv utan ansvar i glada vänners lag. Henrik Får jag vara med i någon av dina pjäser? Marlowe Det är ni redan, ers majestät, i två av dem. Henrik Låt mig gissa. Det är en tragedi och en komedi. Marlowe Rätt gissat, ers majestät. Ert liv höll ju på att bli en tragedi genom massakern i Paris på ert bröllop men blev ändå en komedi genom ert sunda avståndstagande från religionen. Henrik Om Paris hade varit värt en svart mässa hade jag firat den också. Religion är ett narrspel som bara dårar deltar i som saknar all självkritik och allt förnuft. Politik är någonting annat. Marlowe Vad är politik, ers majestät? Henrik Kalla mig då äntligen för Henrik. Vi är ju kolleger. (blinkar och höjer sin bägare) Politik, min vän, är att se till att varje fransman har sin egen höna till middag var söndag. Om du lyckas med det är du en bra politiker och får du behålla makten. Skål, min vän, för jakten! Marlowe Att få jaga i sällskap med er, min vän Henrik, har blivit mitt livs ljuvligaste nöje. Henrik Så ska det låta! Mera vin! Mera gås på faten! Här ska festas! (Sången återupptas och banketten fortfar under hjärtlig stämning.) Henrik Fan, Kit, jag avundas dig. Vi ska tillbringa natten tillsammans, och vi ska älska som grisar, men du är ännu ung, du har ännu hela livet framför dig, och du måste unna dig kärleken med kvinnan, den riktiga, naturliga, köttsliga kärleken, så att du blir en människa med kropp av kött och blod och inte bara förblir en evigt döende själ utan kontakt med verkligheten. Res till Italien. Jag ska skicka dig som min ambassadör till Mantua och Florens, Verona och Venedig, och jag skall stå för alla dina utgifter. Älska kvinnorna, Kit, älska livet, och tänk på mig, som gav dig det. Skriv dikter om mig. Skriv kärleksfulla dikter till din konung, den man, som älskade dig mer än någon man kan älska någon kvinna. Marlowe Jag kan inte italienska, min konung. Henrik Det lär du dig lätt. Du kan ju latin, din drummel, och dessutom grekiska. I Italien blir du som fisken i vattnet. Det är ju där du borde ha levat från början. Du är ju en renässansskald och kunde bli den störste av alla. Res till Italien, min vän, på min bekostnad, och älska kvinnorna i Venedig, på min bekostnad, och tänk på mig, din konung, som aldrig kunde unna sig ett mänskligt liv, därför att han var fast i sin roll som konung; utom med dig, min vän, som kom och räddade mig från all min makt och omänsklighet genom din totala ärlighet i din brist på roller. (paus) Marlowe Min konung, jag har älskat många, men ingen har älskat mig som ni. Henrik Och det säger du utan att jag har rört dig.

205

Marlowe Ja. Er kärlek är större än vad något kött kan uttrycka. Henrik Då skall jag heller inte röra dig. Du är helig genom din totala mänsklighet. Var min vän, unge skald, men glöm mig aldrig. Marlowe Din kärlek, Henrik, skall aldrig dö. Henrik Tack för de orden, min vän. Du får mig nästan att känna mig som en människa.

Scen 4. Scadbury Park (som akt I scen 2 och akt II scen 2.) (Sir Thomas sitter framför sin öppna brasa.) Walsingham Åren går och blir blott längre medan ålderdomens höga långsamhets tilltagande får livet att blott fortare försvinna ur ens timglas. Samtidigt blir positionerna allt mera låsta, kriserna allt svårare att lösa och ens bördor av ens livsmisstag allt tyngre på ens hjärta och allt svårare att bära. Och då kommer krämporna och lusten att blott glömma och begrava allt i rusets bägare, som blott fördummar och påskyndar ens senildemens. Men det är kanske bäst så, att man desto fortare må dö och glömma allt. Vad är det, Toby? (Toby kommer in.) Toby En gäst, Sir. Walsingham Den jag väntade? Toby Den samme. Walsingham Visa honom in. (Toby går.) Och ensam lycklig här i världen framstår den som överlevt sin egen död och lever vidare som spöke utan ställning och identitet och utan ära men som desto friare i ständigt större kreativitet, som bara imponerar och förbluffar mer och mer. (Lord Stanley inträder.) Lord William Stanley! Tack för ditt besök. Du hör till dessa få som alltid kommer hit tillbaka och är mera välkommen för varje gång. Stanley Jag ville bara höra allt det senaste i nyhetsväg som vanligt. Walsingham Inget nytt. Han skriver dikter, producerar dramer, lever fritt och överträffar varje gång på nytt sig själv. Stanley Vad är det senaste? Walsingham (tar fram en bunt pappersark) Ett frejdigt krigiskt drama om den femte Henrik Lancaster. Stanley Han deltog aldrig själv i stridigheter men beskriver ändå krig som om han var en general. Walsingham Och segrar alltid, även om den långa vägen dit går genom nederlag och tragedier. Det finns inte högre stridsmoral i hela England än i denne döde landsförvistes dramer. Stanley Har du redan skrivit rent det? Walsingham Det är utskrivet och klart. Du får nu distribuerandet på din lott såsom vanligt. Och vår man på scenen, William Shakespeare, sköter sig, har jag förstått?

206

Stanley Han tar sin uppgift djupt på allvar. Aldrig kunde vi ha fått en mer pålitlig man. Han instuderar dramerna med noggrannhet, har djup förståelse för deras texter, har god hand med skådespelarna och sätter upp dem med det allra bästa resultat, som om han skrivit sina dramer själv. Walsingham Synd blott att Kit ej själv får se dem. Stanley Vem är Kit? Jag trodde han var död. Du kanske menar någon annan? Walsingham Ursäkta mig. Jag glömde mig. (Toby inträder, upphetsad.) Vad är det, Toby? Toby Sir, ett nytt högst oväntat besök! Walsingham Vem är det? Elisabet (utanför) Söla inte, dräng, men visa in mig! Jag har inte kommit hit från London för att bli antichambrerad! Walsingham och Stanley Drottningen! Elisabet (bryter in) Så ni är två? Så mycket bättre! Tom, jag skall ju adla dig, så det är lika bra att jag får se hur du nu bor och lever. (ser sig omkring) Det får duga. Här finns plats för min betjäning. Jag kan stanna här i några dagar. Det blir en behövlig vila och semester från mitt arbetsamma liv. (slår sig ner i den största fåtöljen) Hur mår ni, mina herrar? Stanley Tack, det går. Walsingham Vi klarar oss. Elisabet Och hur mår din besynnerliga älskling, Tom, som du lät mörda och därefter skicka ner på kontinenten? Walsingham Han skriver vackra brev och dikter, dramer och kompositioner. Vår brådstörtat onödigt avrättade poet har aldrig mått och skrivit bättre. Elisabet Var är han idag? Walsingham Om han ej är hos oförvägne Henrik av Navarra så är han väl i Italien och slår runt. Elisabet Vad gör han i Italien? Hans plats är på kontinenten. Han är ju vår viktigaste spion hos Frankrike och Nederländerna och Wien. Walsingham Kung Henrik sände honom på ett uppdrag i Italien. Elisabet (arg) Han är i vår tjänst, för helvete, och inte i kung Henriks! Walsingham Eders majestät, han är en fri man efter det att han blev mördad, då han inte längre existerar. Elisabet Fan i helvete, Guds Blod och Herre Djävlar! Hämta genast honom hem till England! Henrik kan ju byta sida när som helst, som han har gjort förut, och bli katolsk igen i allians med skurken Filip! Vet du inte att vi är i evigt krig med Spanien? Irland är i uppror nu igen, och Filip tänker skicka mot oss ännu en armada! Stanley Drottning, jag har hört från säkra källor att vår ärkefiende kung Filip nu är död. Till hela Spaniens lättnad blir det ingen femte flotta skickad ut mot säker undergång mot England. Elisabet Filip död? Kan slika sega skurkar dö? Stanley Han lär ha dött av glädje när han hörde om det nya upproret i Ulster.

207

Elisabet Då förde Ulstermännens uppror en god nyhet med sig, även om det blev den enda. Och jag måste skicka Essex dit att rensa upp i träsket. Honom kan jag inte lita på. Lord Stanley, du får fara dit med honom, fastän jag ej litar på dig heller. Det blir där din uppgift att bevaka honom. Men vad var det för ett ämne som vi lämnade? Javisst, vår döde kättare och skald! Han måste komma hem till England! Walsingham Min drottning, ett kan jag försäkra er, och det är att vår skald ej byter sida. Det finns ej en större patriot och en mer trogen engelsman än skalden som vi mördade, begravde utan grav och landsförviste utan ära. Det bevisas av hans egna dramer. Elisabet Dem som master Shakespeare tjänar pengar på? Walsingham Han gör det icke utan rätt. Han sätter upp dem, spelar dem och underhåller England med dem, som om han själv hade skrivit dem. Elisabet En skön opportunism, en härlig dubbelmoral, ett perfekt arrangemang, och vilket dubbelspel! Vad tycker skalden om det? Walsingham Han är nöjd om bara han får arbeta i fred. Elisabet Det tycks då sköta helt sig självt. Du, Stanley, följer Essex med till Irland. Kom ihåg, att du bevakar honom för min räkning! Om han vänder sig emot mig är ni båda döda! Stanley Drottning, jag är lika trogen som er skald. Elisabet Jag skall ju adla dig om några dagar, Tom. Jag ville bara se mig kring här och bekräfta för mig själv att du förtjänar adelskapet. Du förtjänar det för skaldens skull. Jag önskar att jag kunde adla honom. Walsingham Jag skall skriva honom det, ers majestät. Elisabet Han är ju död, så det går inte för sig. Han får vänta tills han en dag kan få någon sorts återupprättelse. Och det lär då inte hända under min tid. Se till att ni sköter er och spelar era roller, gentlemän. Jag har ej varit här i kväll. (ger sig iväg.) Walsingham Den kvinnan vet man aldrig var man har. Stanley Ej någon kvinna, käre Tom. Walsingham Är du ej lyckligt gift? Stanley Min fru är mer hos Essex än hos mig. Hon lever här i London hellre än hos mig i Lancashire. Walsingham Vad tror du om det irländska upproret? Stanley Irländarna är nu en gång sådana. Det är ett helvete att resa dit och massakrera dem var gång det händer. Tröttast på det av oss alla är den gode Essex. Walsingham Skickar hon sin älskling dit för att bli av med honom? Stanley Det är att befara, Tom. Av samtliga straffkommenderingar är den den värsta, mest omänskliga och otacksamma. Om han inte dör på kuppen gör den honom till en obönhörlig fiende till henne. Walsingham Och hon får då som hon vill vad som än händer? Stanley Det ser illa ut för Essex, Tom. Han är i teorin halshuggen redan. Tack för skådespelet. Gudskelov så kan teatern ändå fortsätta att leva. Walsingham Godnatt, Sir William. (Denne tar hatten på sig och går.)

208

Hon har kantänka fem år kvar att leva högst. Vad kommer efter henne? Det vet ingen något om. Men hur hon än regerar så kan ingen efterträda henne. Våra goda dagar nalkas obönhörligt slutet, och det vet var man, att efter varje dag med solsken kommer natt med mörker. (sätter sig att begrunda brasan.)

Akt IV scen 1. Ett fältläger i Ulster. Essex Det är hopplöst, Derby. Vi kan inte besegra Tyrone. Stanley Det är inte likt dig att ge upp, Robert. Essex Vi har inget val. Jag är ingen fältherre. Jag kan inte sköta ett krig. Jag är hovman och kavaljer, som hertigen av Leicester. Jag borde sitta nedanför drottningens kjolar och inte dra ut i härtågsmaskerad i det vilda Irland, där jag bara gör bort mig. Stanley Du bad själv om detta uppdrag. Essex Jag vet. Stanley Drottningen väntar sig att du ska genomföra det. Hon förlåter dig aldrig om du misslyckas. Essex Hon räknade kallt med att jag skulle höja kulten kring henne med mina irländska segrar. Hon trodde jag bättre än någon annan skulle höja hennes prestige och ljuta olja på nationalismens sanslösa berusning. Det blev vatten i stället, och hennes stolta här i Irland har regnat bort till en fjärdedel. Vi har inget annat att göra än att erkänna vårt nederlag. Stanley Vad tänker du göra? Essex Sluta fred. Stanley Det kan du bli halshuggen för i London. Essex Har jag något val? Stanley Fortsätta kriga. Essex Och offra den sista fjärdedelen? Fullkomna mitt nederlag? Komma hem till London naken? Att avbryta nederlaget nu och resa hem är min sista chans. Stanley Du riskerar livet. Essex Men här kan vi bara alla förlora det. Stanley Vår poets nationalistiska dramaproduktion kommer att komma av sig och falla ur modet. Han blir inte glad. Essex Du menar den där William Shakespeare, alias Kit Marlowe. Stanley Du känner till det? Essex Jag är ju släkt med Sir Thomas. Den statshemligheten har vi kvar även om allting annat går förlorat. Men var är poeten nu? Hur har han lyckats hålla sig gömd i alla dessa år utan att ens väcka misstänksamhet? Stanley Han har en säker tillflyktsort hos Henrik av Navarra i Frankrike och en annan uppe hos mig i Lancashire. Jag har ju flera slott.

209

Essex Och så kan han gömma sig hos Sir Thomas men aldrig länge. Ibland har man sett honom spöka i London, men han har alltid försvunnit genast. Stanley Han är mycket försiktig och därtill mycket rastlös. Var han än är stannar han aldrig länge. Det är bara hos mig och hos kung Henrik han känner sig helt säker. Men hans bästa skydd är William Shakespeare. Essex Men de har väl aldrig ens råkats? Stanley Nej, men den säkre teatermannen är ytterst noga med att hantera saken väl. Han tjänar ju själv på det, då pjäserna går i hans namn, och den mjölkkon vill han inte förlora. Hans namn har blivit synonymt med en god och säker pjäs som måste dra fulla hus. Han lever på att inte falla ur rollen, och hans iscensättningar är alltid perfekta. Essex Är det därför drottningen omhuldar honom? Stanley Ja, hon vill heller inte falla ur rollen. Essex Vad säger diktaren själv om sitt fall? Stanley Ingenting. Han bara diktar vidare, besatt av sin konst och av mänskligheten. Essex Hur länge tror du det kan pågå? Stanley Tills musan lämnar honom. (Southampton inträder.) Southampton Mina herrar, ska vi inte anfalla snart? Essex Det blir inget anfall mera. Southampton Vad? Essex Sätt dig ner och ta det lugnt. Vi har viktigare saker att diskutera än fåfänga krig. Southampton Som vad då? Vad kan vara viktigare än drottningens krig? Essex Din poet, som skriver kärleksdikter till dig. Southampton (lyser upp) William Shakespeare? Stanley (avsides till Essex) Vet han ingenting? Essex (tillbaka) Absolut ingenting. – Just densamme. Southampton Det är en ära för mig att få vara hans sponsor. Hans kärlekspoesi är den vackraste i världen. Stanley Och han skriver alla sina kärleksdikter till dig enbart? Southampton Det tar jag för givet. De är ju tillägnade mig allesammans ända sedan hans förstlingsverk "Venus och Adonis". Essex Ja, William Shakespeares kärleksdikter till Henry Wriothesley av Southampton kommer världen att få anledning att diskutera i flera hundra år. (Stanley skrattar avsides.) Southampton Vad är det som är så roligt? Stanley (munter) Ingenting, min käre vän. Bara din kommande omdiskuterade legendariskhet. Southampton (förstår inte, struntar i honom) Men är det inte riskabelt att avbryta kriget? Vad ska drottningen säga?

210

Essex Hon får säga vad hon vill. Jag skiter i henne. Jag vill inte döda och offra fler människor, och jag är trött på att vara hennes marionett och sprattelgubbe. Jag är en människa och ingen slav och allra minst ett gammalt fåfängt, nyckfullt och tyranniskt fruntimmers lakej. Southampton Om drottningen får höra dina åsikter lär ditt huvud sitta löst. Essex Låt henne höra det! Låt alla kvinnor få höra vilka grymma tyranner de är, som inte ens är medvetna om med vilken ansvarslöshet de handskas med männens känslor och gör sig skyldiga till ofattbara tragedier för dem! Hon kommer säkert att hugga huvudet av mig! Hon är ju kvinna, och jag har älskat henne! Stanley Ta det lugnt, Robert. Du har din hustru att leva för. Essex Ja, det har jag väl, lika väl som du har din hustru att leva för. Stanley Det där var onödigt. Essex Jaså? Råkade jag träffa mitt i prick? Jag brydde mig inte ens om att sikta. Southampton Mina herrar, börja inte gräla om era kvinnor. Stanley Det är lika bra att vi får saken ur världen genast. Du vet mycket väl, Robert, att min hustru hellre uppvaktar dig än är mig trogen. Essex Jag kan bara erkänna att hon stöter på mig. Döm henne. Döm inte mig. Stanley Har du sovit med henne? Essex Fråga henne. Hon vet bäst att jag hellre sov än var vaken. Stanley Då är det sant. Essex Jag dömer henne inte. Du får döma henne, ty hon är din hustru. Men ta med i räkningen, att hon hade det tråkigt uppe i Lancashires kalla vinterborgar och alltid ville ha fest och sällskap och värme omkring sig, vilket hon bara fann i London. (lägger handen på honom) Hon är bara kvinna, William. Döm henne inte för att hon är kvinna. Då måste du döma ut hela kvinnokönet. Stanley Det gjorde Kit Marlowe, som skapade vår teater för bara manliga skådespelare att spela både kvinnor och män, för att inga kvinnor skulle kunna dra kvinnoidealet i smutsen, och jag frestas mer och mer med åren att ge honom rätt! Southampton Det finns även goda kvinnor. Stanley Ja, de menar alltid bara väl men vållar icke desto mindre bara skada. Essex Alla kan inte vara bögar som Kit Marlowe. Världen måste också ha barn. Och vi män måste ha söner. Stanley Du har rätt, Essex. Vi kan inte döma kvinnan. Den här rättegångsförhandlingen är inte korrekt eftersom ingen kvinna finns närvarande att försvara kvinnans hopplösa sak. Så vi lägger ner fallet. Essex Domaren har talat. Må vi i stället bli dömda av drottning Elisabet. Stanley Dess värre tror jag kvinnan kan vara värre som åklagare än som advokat. Essex I synnerhet om hon har makt. Stanley Jag resignerar. Sköt om er, mina herrar. (lämnar dem.) Southampton Vi sitter i samma båt, Robert. Jag var i onåd redan innan jag följde dig till Irland. Essex Ändå tror jag inte hon tänker kröka ett hår på ditt huvud. Hon behöver dig bättre än mig.

211

Southampton Som vad då? Essex Du beskyddar Shakespeare. Southampton Varför behöver hon mig till det? Essex Därför att du inte vet vem du beskyddar. (lämnar honom.) Southampton Nu talar han också i gåtor. Fan må begripa sig på dessa kryptiska litteratörer! Ska nu Essex bli lika mystisk som Shakespeare i sina obegripliga kärleksdikter till mig, så tror jag att jag smäller av!

Scen 2. Drottningens sängkammare. Hon är helt avsminkad med hängande grått hår, gammal, förfärlig. Elisabet (framför spegeln) Skåda Englands makt, den oförlikneliga, som besegrat Spanien med dess fyra världsarmador och förstört i grunden det katolska påvliga imperiet med dess monopol på världen! Vad är då det tappra England, som kan så agera som polis och frihetsbringare för hela världen? – Detta skal allenast av en bitter käring, som frustrerats på allt mänskligt och som ingenting har kvar förutom detta ruttna skal av makt. Om England såge Englands själ i denna fallna hydda, denna dammiga utlevade ruin av vad som en gång kunde bli en kvinna, denna mumie som överlevt sig själv i generationer, skulle England skämmas så det storknade och implodera för att aldrig mera våga synas ens politiskt här i världen. All min makt och härlighet och suveränitet är bara teatraliska effekter i en ytlig maskerad i fåfängans teater, som blir bara tommare ju längre man förblir som upphängd kråkskrämma på scenen att där fascinera lättlurad publik med lögner, lånta fjädrar och bedrägerier staplade som klippblock på varandra i en pyramid blott för att dölja världens tommaste och fåfängaste grav. (Essex slår plötsligt upp dörren och inträder.) Elisabet (skrämd) Essex! Essex (kastar sig på knä på golvet i fullständig ödmjukhet) Min drottning, jag var tvungen att träffa er genast för att förklara allt. Elisabet Vad har hänt? Varför är ni inte i Irland? Essex Jag har slutit fred med Tyrone. Elisabet Han lever alltså än? Du skulle ju besegra honom en gång för alltid och triumfera med hans upphängda huvud över Towern! Essex Min drottning, tre fjärdedelar av min här gick förlorad. De bara försvann i febrar, desertering, fanflykt, de stupade på slagfälten, försvann i skogarna, övergick till fienden, sprang hem till sina gårdar – vad vet jag. Jag kunde inte krossa Tyrone, och för att rädda era sista fyra tusen män slöt jag fred. Elisabet (låtsas vänlig) Min vän, du är modig som kommer hit med en sådan bekännelse och tar på ditt eget ansvar ett sådant bakslag för hela min regering. Din ärlighet och oräddhet är imponerande. Essex (alltjämt på knä) Ingen annan är skyldig. Jag bär hela skulden. Jag har misslyckats. Förlåt mig.

212

Elisabet Alla mina män har misslyckats i Irland. Du är bara en i raden men den siste. Essex Döm icke Southampton. Döm icke någon av de andra. Döm bara mig. Elisabet Jag genomskådar dig, min vän. (tar honom om hakan) Du glömmer att jag känner dig. Med din vältalighet och ädelmod ber du bara att jag ska överse med dina misstag. Det är det inte min sak att göra. Ditt öde avgörs av rådet, inte av mig. Jag är ännu mindre militär än du. Men jag uppskattar din ärlighet, och jag förlåter dig ditt värsta brott: (hårdare) att våga ta dig hit på eget initiativ och överraska mig i min egen sängkammare! Essex Förlåt mig, drottning. Elisabet (mjukare) Jag förlåter dig. Men gå hem och byt om. Du har ju leriga kläder. Ej heller jag är särskilt representabel. Kom till middag, så får vi pratas bättre vid. Det här är ovärdigt oss båda. Essex Min drottning.... Elisabet (argt) Försvinn! (Essex drar sig baklänges ut.) (förbittrad) Vilken knöl! (blackout).

Scen 3. Stanley Falska, olyckliga kvinna! Är du nöjd nu med din kärlek? Du har inte bara fullkomligt skämt ut dig och förlorat din trovärdighet men dessutom bedragit mig med hela landets största fiende! Elisabeth (förtvivlad) Min make, jag har inte horat. Stanley Nej, och Essex har ej heller gjort det minsta uppror! Han blott konspirerade av misstag! Av en olyckshändelse så råkade han höja upprorsfanan! Elisabeth Döm mig icke. Han var nummer ett hos drottningen och hela landets favorit. Han flirtade med mig och inbjöd till vänskaplig intimitet. Vi låg ej med varandra. Stanley Du är smittad av den karlens lögner! Han förkunnade sitt uppror i den ädla avsikten att icke skada drottningen! Han ville bara störta staten över ända men behålla drottningen! Hans lögner är som dina: ni låg ej tillsammans. Ni blott älskade varandra. Elisabeth (kastar sig på golvet) Döda mig då hellre än att du så grymt berövar mig min kvinnlighet och själ! Stanley Du visste inte vad du gjorde. Kvinnor vet ej någonsin vad de gör. De bara gör det och förtränger det och glömmer det, förnekar det och ångrar det för resten av sina förpinta liv. Du visste inte vad du gjorde när du föredrog den ytlige fåfänge charlatanen framför hedern och ditt land och livet med din man. Elisabeth Min make, du var som en öken, sträng och kall och dyster. Jag behövde omväxling, jag kunde inte leva utan vatten, jag behövde en oas. Vår vän den stolte Essex visade mig öm förståelse, som om han kunde tänka som en kvinna själv.

213

Stanley Han handlade just som en kvinna. Han var mera kvinnlig i sin velighet och impulsivitet än drottningen, som i all sin frigiditet dock är en kvinna som förstår att hålla på sin ära. (en tjänare inkommer) Vad är det? tjänaren Sir Walter Raleigh, mylord. Stanley Iväg med dig, kvinna! Din smala lycka är att jag har varit trogen dig. Jag förlåter dig. Ge dig iväg nu. Elisabeth Jag ville bara ha en smula roligt. (går) Stanley Ack ja, det vill de alla, men alla finner de det vara svårare än något annat, och det verkar alltid sluta illa: tårar, blod och tragedi är allt vad hustrun min och Essex vunnit på sin traktan efter nöje. (Raleigh inkommer.) Vad nytt, Sir Walter? Raleigh Allting går åt helvete, kort sagt. Stanley Finns det något hopp för Essex? Raleigh Han har grävt sin egen grav i tanklöshet. Stanley Vad blir han fälld för? Raleigh Drottningen kan nog förlåta honom allt, men när hon tog ifrån honom hans handelsmonopol på söta viner kom hans rätta jag i dagen. Det förlät han henne icke, och han lät då hela världen veta att hon var ett vidrigt levande kadaver. Stanley Typisk Essexsk oförsiktighet! Raleigh En kvinna kan förlåta allt men ej att hennes fåfänga blir sårad genom obehaglig sanning. Därför blir nu Essex halshuggen i februari. Stanley Därmed hugger hon ihjäl det skönaste som återstår av hennes stolta fria England. Han var blomman av all hennes trädgårdsmästerskap. Raleigh Så känner hela England. Men det kommer efter henne än en tid. Vårt land dör ej med henne. Stanley Vad insinuerar du? Raleigh Vi måste ha en konung efter drottningen. Stanley Naturligtvis. Kung James av Skottland, Maria Stuarts son. Raleigh Ingen vill ha honom i England. Han är en inbilsk byfåne. Stanley Ingen annan är möjlig. Raleigh Det finns bara en kandidat. Stanley Försök inte med mig, Sir Walter. Raleigh Du är den ende, William. Du har allt det som den skotska fjanten saknar. Stanley Han har allt det som jag saknar: legitimitet. Raleigh Vad är den legitimiteten? Ett kungahus av inskränkta egoister, fåfänga dårar, metafysiska fyllon och inkompetenta drumlar? Hälften av alla Stuarts har halshuggits eller mördats på andra sätt och det ej utan skäl! Stanley Den meriten delas av de flesta kungahus. Raleigh William, tag ditt ansvar! Din ätt är fläckfri. Du har inga dårar i familjen. Ni är alla intelligenta, kulturella och diplomatiska personligheter. Din balans och världsklokhet behövs som motvikt mot det gångna seklets överdrifter och passioner!

214

Stanley Jag har en viktigare uppgift. Raleigh Omöjligt! Vad har du att leva för vid sidan av politiken utom teatern? Stanley Teatern är viktigare än hela världen. Raleigh Är du då en dåre? Stanley Nej, jag är allt det du anklagar mig för: balanserad, världsklok diplomat. Raleigh Då sviker du ditt land! Stanley Nej, Sir Walter. Jag sviker endast dig. Jag vet att du ingenting gott har att vänta av kung James. Men tänk dig in i min situation. Du glömmer kanske avsiktligt, att min familj är grovt insyltad med katolikerna. Jag var alltid katolikernas kandidat till tronen, och om jag skulle acceptera kandidaturen och ställa upp som tronpretendent skulle inte bara protestanterna och puritanerna reagera surt och våldsamt. Jag skulle dessutom få James och Skottland emot mig. Medan om James skulle bli kung skulle Skottland och England vara fredligt förenat. Det skulle bli grundläggandet för de förenade brittiska öarnas konungarikes storhetstid. Det är det som Elisabet och England vill. Du måste väga de politiska fördelarna mot alternativets nackdelar. Jag försvinner i den vågskålen, Sir Walter. Raleigh Kung James kommer att vilja se mig död. Stanley Jag ska gärna göra allt för att hjälpa dig. Min frivilliga nedläggning av kandidaturen kan kanske hjälpa dig mest av allt. Raleigh Du begår politiskt självmord för Englands politiska framtid. Vad vinner du på det? Du måste ju inse själv att du är en långt bättre karl än den fjanten James. Stanley Jag har min teater. Raleigh Jag vet. Många tror att du har skrivit alla dessa förträffliga krönikespel som går i William Shakespeares namn, för alla följer de noggrant din egen familj. Stanley Du hör väl till dem som känner till hemligheten kring mordet på Christopher Marlowe. Raleigh Du menar inte att han håller på och skriver pjäser än? Stanley Vem annars? Raleigh Vem annars utom du? Alla katoliker vet och sliter sig i håret över att du struntar i kronan och bara vill skriva pjäser. Stanley Marlowe lever under Walsinghams och mitt beskydd och vid behov under kung Henriks av Frankrike. Ibland har jag fått skicka honom till Man. Där är han allra säkrast. Raleigh Var är han nu? Stanley Det vet endast han själv. Raleigh Jag har alltid grubblat över hans bortgång. Många påstår än idag att han var det största diktargeniet av alla och att inte ens Shakespeare överträffat honom. Men ni går bra ihop, ni två. Ni är båda mästare i självutplåning för Englands skull. Stanley Bli inte förvånad om han plötsligt stiger fram. Raleigh Kan du inte be honom göra det nu? Jag skulle gärna vilja träffa honom, om han faktiskt ännu lever. (En lucka i tapeten öppnas och Marlowe stiger fram.) Marlowe Ursäkta att jag tjuvlyssnat.

215

Raleigh Kit Marlowe! Du lever! (går fram, känner på honom, omfamnar honom.) Min son! Min lärjunge! Hela ditt öde är mitt fel! Det var jag som först förförde dig med mina kätterier! Marlowe Sir Walter, ingen får veta att jag lever. Raleigh Är det ditt villkor för att få leva? Marlowe Mitt stränga villkor. Raleigh Ett omänskligt villkor. Hur länge kan du tillåta att en amatör från Stratford skördar all den ära som allenast tillkommer dig? Marlowe Han gör ett bra jobb. Han sätter upp mina pjäser och gör dem framgångsrika. Det skulle jag aldrig kunna göra själv. Raleigh Och han tjänar oförskämt med pengar på dem. Marlowe En del kommer fram till mig. En del går till Walsinghams skrivare, som skriver ut dem. Och en del går till lord Stanley här, som kopierar dem. Men det viktigaste är, att poesin kommer fram till hela England. Raleigh Hur kan du acceptera ett sådant öde? Utan familj, utan namn, utan framtid? Marlowe Se på Essex och Southampton, Shakespeares sponsor. De hade namn, familj och framtid. Southampton förrådde Essex, så att Essex slutar på stupstocken. För det fick den granne Southampton själv livstids fängelse. Där har du Englands härlighet och öde, Sir Walter. Och om du själv överlever dem med dina betänkliga meriter är det kanske ett mirakel. Jag är kanske lyckligast av oss som redan är död. Raleigh Min Kit, min älsklingsgosse! (omfamnar honom) Skall vi ses igen? Marlowe Om inte förr så på andra sidan graven. Raleigh Jag säger som vi alla i din tragedi, att om vi ses igen så skall vi sannerligen le. Marlowe Det säger Brutus och Cassius med vemod för att de vet, att de inte skall ses igen. Raleigh Detta är för mycket. Jag kom till dig, lord Stanley, full av hopp men skiljs från er med krossat hjärta. Jag har sett för mycket, då jag fått se sanningen. Stanley Farväl, min broder. Teatern finns alltid kvar. Raleigh Men hur länge? Allting rasar ju i denna värld av svikna ideal. Och när vår ärorika drottning ej finns mer så får vi över oss en fåfäng imbecill och flamsig clown till kung som inte ens är rolig. Tragedin maskeras i en helt bedrövlig och politisk komedi som blott kan sluta med förskräckelse. Jag tror ej på ditt nya England, Stanley. Du allenast hade kunnat rädda det. (går) Marlowe Jag ber om ursäkt för att jag ej kunde låta bli att uppenbara mig. Stanley Var bara lugn. Sir Walter Raleigh hör till oss pålitliga som hellre går i graven utan ära än berättar något om vår hemlighet. Vi har teatern kvar, min vän, hur mycket England än må gå åt helvete. Akt V scen 1.

216

Hovets egen privatteater. Fanfar. Hela hovet tågar in med konungen, Jakob I, alias kung James, i spetsen med sin drottning. Bland de övriga märks Sir Thomas Walsingham och till sist lord Stanley. Alla tar plats (med ansiktena mot publiken) som för att uppleva en teaterföreställning. James Vad är nu detta, lord Stanley, som du har hittat på? Hur vågar du komma med överraskningar? Stanley Ers majestät, det är en gammal pjäs som alltid framförts med framgång, men den har nu utvecklats och fått en mera expanderad form. drottningen Inga oanständigheter, hoppas jag? Stanley Naturligtvis inte, min drottning. Walsingham Jag vet vad det är för en pjäs. Den spelades redan med framgång för tjugo år sedan, och du gästspelade väl själv med den i Danmark? Stanley Det var inför det danska hovet i Helsingör, vars slott Kronborg då invigdes. Men mycket vatten har flutit både i Engelska kanalen och i Öresund sedan dess. James Var det den kungen som var så överdådig att han lät skjuta kanonsalut för varje gemensam skål som tömdes vid hans gille? Stanley Precis den samme. James Det var ingen kung för våra trumpna puritaner, som tror att de kommer till himmelen bara de bannlyser all humor. drottningen Är pjäsen rolig? Stanley Det är en spännande och bitvis rolig tragedi. Walsingham Låt oss bara få se tillräckligt många lik blöda ner hela scenen i finalen, så blir det som på Kits gamla goda tid igen. drottningen Vem är Kit? James En avliden skandalskribent. Walsingham Det var han och Tom Kyd som skapade det engelska dramat. Vår nu allt dominerande teaterman Shakespeare är bara en byhantverkare i jämförelse. James Tala inte illa om vår gode Shakespeare. Han har gett oss många goda skratt med sina muntra komedier. Han är väl själv här i kväll? Stanley Det är han som producerat pjäsen. James Kalla fram honom. Jag vill se honom. Stanley (ger ett tecken ut i kulissen. Det ropas utanför: Will Shakespeare! Denne kommer in från sidan.) James Min gode underhållare, det sägs att du är ansvarig för kvällens föreställning. Shakespeare Må den behaga ers majestät. James Earl Derby här har velat låta den vara en överraskning. Inga obehagligheter för min drottning, hoppas jag? Shakespeare Där är ett spöke i början. Men som i alla riktiga tragedier är det mycket tårar och blod, men må det behaga ers majestät att alla skurkar dör i slutet. James Ett lyckligt slut alltså! Det tycker jag om! Walsingham (avsides) Få se vad du kommer att tycka om att konungen är en skurk! James Kör i gång alltså! Vi väntar på showen!

217

Shakespeare Det skall bli min glädje, ers majestät. (bugar sig och går) Stanley (avsides till Shakespeare) Inga strykningar i texten? Shakespeare Det är som en helt ny pjäs som framförs för första gången. (går ut.) Walsingham Vad har du egentligen hittat på, Stanley? Inga obehagliga påminnelser om Sir Walter Raleigh? Stanley Han är med oss i kväll som på den gamla goda tiden. Walsingham Han och Southampton sitter inspärrade på livstid. Vad tycker master Shakespeare om det? Stanley Han har aldrig vidrört ämnet med ett ord. Walsingham Inte ens i denna nya pjäs? Stanley Allra minst. Walsingham Då klarar vi oss. James (otålig) Sätt i gång nu! Vad väntar vi på? (Staven slås i golvet. Scenen släcks ned och får kall belysning.) drottningen (ryser) Det är tydligen kallt i Danmark. Stanley Det går över. Walsingham Horatio? Finns det inte en Horatio i Thomas Kyds pjäs? Walsingham Alla gamla spöken går igen i denna pjäs. Drottningen Hu! James Där är spöket! Men det är ju master Shakespeare själv! Cecil Tyst! Förstör inte pjäsen för oss! Walsingham (avsides) En sorglig gammal skepnad, en av vårt rikes allt vanligare osaliga andar, som orättvist tvingats därhän och aldrig kan få ro. Stanley Jag delar din melankoli, Sir Thomas. James Jag tycker jag känner igen det här. Drottningen Har ni sett pjäsen förut? James Det är möjligt. Men det är djärvt att börja en pjäs med ett osaligt spöke. Cecil Förstör inte hela pjäsen för oss med att sitta och snattra! En annan vill ju höra vad skådespelarna säger! Drottningen De har sina inlärda roller. Vad vi säger är mer relevant. Cecil Men inte under föreställningen! James (till drottningen) Min kära, Sir Robert Cecil har rätt. Walsingham Så där har vi huvudpersonen. En annan sorglig melankolisk skepnad från gårdagen. Det kunde ha varit Kit. drottningen Han verkar dyster. Har han tandvärk? Han har kanske ont i magen. James Han lider nog bara av spleen som alla andra. Cecil Kan ni inte hålla tyst? drottningen Man har väl rätt att få prata? Cecil Men inte mitt under föreställningen! Walsingham Din teaterföreställning är pärlor för svin, Stanley. Stanley Det har alltid varit så. Därför gav Kit fan i alltihop – och koncentrerade sig på att skriva ännu bättre pjäser. Shakespeare (tittar fram, till Stanley) Går föreställningen hem?

218

Stanley James Shakespeare Cecil av min far? Stanley

Ypperligt, Will, ypperligt! Jag vill se spöket igen. Det kommer! (försvinner) Jag tycker inte om den där gamla hovmannen. Ska det vara en karikatyr

Hur i all världen kan ni få en sådan idé, Sir Robert? (Ljuset mörknar och blir blått igen.) drottningen Hu! Nu blir det kallt igen! Walsingham Ödesnatten, ödesnatten, ödesnatten. James Vad menar ni, Sir Thomas? Walsingham Jag ville bara bidraga till stämningen. drottningen Hu! Jag vågar inte se! James Jaså, det var grejen. Vålnaden har alltså mördats av sin broder, som tagit makten. Men brodern är ju en smord konung, och denna konung är en skurk. Är detta riktigt bra för samhällsmoralen, lord Stanley? Stanley Det hände i Danmark för länge sedan. James Så det är således bara i Danmark som någonting är ruttet och det för länge sedan. Är det riktigt, lord Stanley? Stanley Precis så. James Ja, det är bäst att se det symboliskt. Vem vet annars vem som skulle inspireras till vad. Cecil Den där gamle gycklaren igen! Han påminner alltför starkt om min far. Kan ni inte stryka honom ur pjäsen? Stanley För sent, Sir Robert. Men han blir åtgärdad. James En djärv pjäs, på min ära, som sätter hela hovet i gungning: en brottslig kung och en galen kronprins. Kan det bli värre? drottningen Kan ni inte få det att gå fortare så att man får se hur det slutar? Som alla skådespelare pratar de för mycket. Cecil Det är alltid så i alla Shakespeares scener. James Det påstås att det inte är han själv som skrivit dem. Vem kan det vara då? Är det ni, lord Stanley, som försakade en tron för teatern? Stanley Jag är oskyldig, ers majestät. James Ja, du har nästan ensam i hela landet lyckats hålla din familj oskyldig genom att hålla dig utanför intrigerna. Men du kunde ha tagit kronan efter Elisabet, Stanley. Varför gjorde du det inte? Stanley Jag ville inte ha den. James Jag tackar dig för den. Stanley Ingenting att tacka för. drottningen Men att han får lov att stöta på den stackars oskyldiga Ofelia så där! Kan ingen be honom veta hut? James Han är ju sinnessjuk, min kära. För dårar på scen är allting tillåtet. drottningen Men lilla Ofelia kan ju fara illa av en sådan klumpig manlig brutalitet! Walsingham Det är bara teater.

219

James Men intrigen har kommit av sig. Händer det inte någonting snart? Stanley Det har inte hunnit börja hända någonting ännu. James (uttråkad) Nej, jag märker det. Och spöket får man väl inte se röken av mera? Stanley Vänta bara. James (entusiastiskt) Det låter höra sig! drottningen Du och dina spöken! Är det det enda som intresserar dig? Walsingham Dess värre är alla intressanta människor spöken nu för tiden. James Nämn bara inte Essex! Walsingham Jag har inte nämnt honom. drottningen Vad var det med Essex? James Elisabet klippte huvudet av honom. Jag nöjer mig med att sätta dem i Towern på livstid. drottningen Du är nådig, min konung. James Men vad är nu detta? En teater i teatern? Stanley Varför inte? Ibland behöver man en teater som en spegel för att se sin egen verklighet. Det är vad detta danska hov får göra nu. drottningen Blir det inte väl komplicerat då? James Det kan du ge dig fan på att det blir. Walsingham Han låter plötsligt som Elisabet. Stanley För att behaga er, min drottning, blir det nu en pantomim, så att ingen av skådespelarna säger ett enda ord, så att ni får prata hur mycket ni vill. James Jag tycker att det där kungamordet börjar ältas litet väl mycket. drottningen Blev inte din egen far mördad på ett liknande sätt, älskling? James Min far blev sprängd i luften. drottningen Av sin hustrus älskare, som tog makten efter honom? James Påminn mig inte om det. drottningen Earl Derby, ni tycks ha projicerat er konungs eget hemska förflutna på scenen. I vilken avsikt? Stanley Inte alls. Denne kung blev mördad av spetälskegift av sin egen bror. Det är mycket värre än något attentat som ägt rum i Skottland. James Du har rätt. Jag gillar pjäsen. Den är dubbelbottnad. Walsingham Det är en korrekt återgivning av all världens politik. Cecil Men hur kan Hamlet tvivla på spöket? Varför tar han inte äntligen livet av den brottslige usurpatorn? Det är ju brottsligt att töva! Walsingham Därför att han är katolik. Han ville inte skicka kungen till himmelen utan till helvetet. Ren vidskepelse alltså. Den satiren skulle Kit ha gillat. Vidskepelse gör politiken och makten handlingsförlamad. drottningen Nej, nu går det för långt! Pojken går ju lös mot sin egen moder! Walsingham Han är bara bitter mot kvinnorna. James Med rätta, tycks det. Hans egen mor har ju svikit honom. drottningen Men så får han ju bara inte bete sig! Först sin käresta Ofelia, och nu sin moder drottningen! Det går ju inte an! Vad är det här för en pjäs egentligen? Stanley Försök se den i dess rätta tidsperspektiv, min drottning.

220

drottningen Vad menar ni? Stanley Det hände för många hundra år sen. drottningen Men det händer ju nu och här på scenen! Det kan jag ju själv se! Walsingham Det är bara teater. drottningen Det är inte så bara! James Bli inte upprörd, min kära. Det går över. drottningen Det får jag sannerligen hoppas! James Hurra, där är min kära vålnad igen! drottningen Du kan dra åt skogen med dina spöken! Cecil Kungen gör helt rätt i att skicka sin brorson till England. En så politiskt begåvad ädling hör hemma här. Men hör nu, lord Stanley, fanns inte Rosencrantz och Guildenstern i verkligheten? Jag menar, i vår egen tid? Stanley Det är riktigt. De förekom vid Fredrik II:s hov i Danmark. Cecil Kände du dem? Stanley Ja. Cecil Alltså är det du som har skrivit texten! Avslöjad! Stanley Pjäsförfattaren har fått dem ifrån mig. Han visar sig i slutet. James Är det inte master Shakespeare? Stanley Ni får se. drottningen Den där ansvarslöse sol-och-våraren lyckades alltså driva stackars Ofelia både vansinnig och in i döden. Kommer han att döda drottningen sin moder också? Stanley Nej. drottningen Ja, det här är i alla fall ingen pjäs för kvinnor. Den saken är klar. James Jag tycker den blir bättre och bättre. Cecil Ja, nu börjar det ju hända saker när folk börjar dö. Stanley Det blir tyvärr inga fler spöken, ers majestät. drottningen Det var väl för väl det! James Det gör inget. Folk börjar ju dö i stället. Cecil Nu börjar de slåss fastän de ingen kvinna har att slåss för. Walsingham Äran, Sir Robert! Äran är som en kvinna, som vem som helst kan göra vad som helst för. Se bara på Essex, Southampton och Sir Walter Raleigh. Stanley Så fick du det sagt. James Jag har ingenting hört, Sir Thomas. Walsingham (avsides) Tur för dig, din inkompetenta skithög! Cecil Sådär! Nu är alla döda! Är vi nöjda nu? James En utmärkt pjäs, lord Stanley, den bästa jag sett på länge. När får vi se den i repris? Walsingham Vareviga dag, om ni så vill. Stanley När som helst, ers majestät. James Kalla fram författaren! Ni lovade ju att vi skulle få se honom! Stanley Se, där är han! (Kit framträder helt överraskande klädd och maskerad som Shakespeare.)

221

Marlowe Så var detta spel i spelet blott en tankeflykt, en dröm som tyst passerar oförmärkt och strax glöms bort, försvinner och ej bliver ens till luft. Så är vi alla gjorda blott av luft, vi drömmar, som en kort stund hägrar såsom ett slags högre sanning, som en tankeställare och uppenbarelse. Om denna dröm av luft på något sätt kan höja människan och göra henne bättre – då har skådespelarens livs möda ej alldeles varit helt förgäves. Tack för ert intresse – och glöm bort oss! (bugar) James (applåderar) Mera! Mera! (till Stanley) Är det pjäsförfattaren? Stanley Ja, ers majestät, densamme, den okände skådespelaren. James Men karlen föreställer ju Will Shakespeare. Är det inte han? Stanley Nej, han är okänd. James Får jag se! För fram Will Shakespeare! Stanley (ropar) Kungen vill se William Shakespeare! (Shakespeare framträder tillsammans med Kit.) Shakespeare (omfamnar Kit) Min broder, du är bäst av alla. Marlowe Nej, vi är ett lag, och såsom sådant är vi bäst av alla. James Men vem är han? Av med maskerna! Marlowe Ers majestät, en skådespelare får aldrig taga av sig masken. Om han gör det kan han ej mer spela nån teater. (bugar sig och försvinner.) James Nej, låt honom inte försvinna! Jag vill se honom! Av med maskerna! Stanley Det spelar ingen roll, ers majestät. James Vad spelar ingen roll? Stanley Vem som skrev pjäsen. Det är bara pjäsen själv som spelar någon roll. Är det ej så, Will Shakespeare? Shakespeare Just så är det. James Nu blev jag förbannat törstig. Man blir rentav både kåt och hungrig av så alldeles förbannat god teater! Nå, det spelar ingen roll vem som skrev pjäsen, men låt mig få se den snart igen! Stanley Skall ske, ers majestät. James Iväg nu till vår taffel! Walsingham (till Stanley) Hur kunde du låta Kit uppträda? Stanley Han ville det själv. Walsingham Han riskerar ju livet själv och allas våra nackar! Stanley Du såg själv hur dum kungen var. Här skildrades framför honom hans egen släkts historia, hur hans far mördades av sin egen drottnings älskare, och han tog inte åt sig ens! Elisabet hade inte nöjt sig med mindre än en avrättning. Walsingham Du har rätt. Men det var ändå riskabelt av Kit. Stanley Han ville testa kungen. Nu kan han skriva vad han vill. Walsingham Och Shakespeare? Stanley Han samarbetar som vanligt. Han är skådespelaren och regissören som bara är tacksam för varje ny pjäs, vad de än innehåller. Det har han ju betalt för. (slår honom på armen) Kom, låt oss gå till kungens taffel och hålla god min i detta dekadenta gyckelspel som nu vårt hov har blivit! Jag valde rätt som föredrog teatern

222

framför kronan. Det som händer på teatern har blivit mycket mer sofistikerat än hela den banala världen. Walsingham Gå du ensam. Jag har inte mycket glädje av kungliga tafflar. Stanley Du kanske kommer senare? Walsingham Eventuellt. Stanley Kungen kommer att ta det som en oartighet. Walsingham Nej, så klok är han inte. (Stanley går.) En drottning förlorade, som reste England till det främsta av länder med rättvisa och frihet som ingen annanstans, ehuru tuppar och äventyrare som Essex och Henry Wriothesley av Southampton till slut fick betala för det. Så kommer denne hund från Skottland och kräver åtlydnad av hela England och spärrar in Sir Walter Raleigh på livstid, den främste och äldste av elisabetanerna, bara för att han är värdig elisabetan och får kung James att känna sig vad han är – värdelös. (Kung James kommer tillbaka ensam.) Ers majestät – har ni glömt något? James Nej, jag är bara inte nöjd. Walsingham Med föreställningen? James Nej, pjäsen var förträfflig – jag har aldrig sett bättre teater. Men jag är inte nöjd med skalden. Walsingham Pjäsen var bra men inte författaren? James Jag vet ju inte vem han är! Walsingham William Shakespeare. Vem annars? James Det stämmer inte. I pjäs efter pjäs återkommer exilmotivet med suktande hemlängtande hjältar, orättvist drabbade som inte får komma hem – redan Romeo i kort exil i Mantua var sådan. Så kan man bara dikta om man själv har levat i exil. Walsingham Ers majestät är klok. James Nu vill jag veta vem skalden är, så att jag får återupprätta honom. Walsingham Jag vet inte själv vem han är. James Han uppträdde ju här själv i kväll utklädd till William Shakespeare. Walsingham Det kan ha varit någon annan – symboliskt. James Så du vet inte vem det är? Walsingham Låt mig komma med ett förslag. Christopher Marlowe. James Driver du med mig? Den ateisten och falskmyntaren blev ju rättvist mördad i ett krogslagsmål. Walsingham Då finns det bara William Shakespeare. James Den självgode fastighetsspekulanten, som suttit hemma i hela sitt liv, medan han skriver pjäser om expertkunskap från fjärran länder – han är otroligast av alla. Driv inte med mig. Walsingham Då har vi William Stanley. James Många misstänker honom. Han har rest i hela världen och har mycket klokhet och erfarenhet. Det skulle kunna vara han – och han skulle ha skäl till att hålla sig anonym. Han är ju kunglig släkting, och kungligheter skriver inte utmanande teaterpjäser. Men Stanley har aldrig levat i exil.

223

Walsingham Då vet jag ingen mer. James Inte jag heller. (reser sig) Synd. Vem han än är kan jag inte återupprätta honom på något sätt så länge jag inte vet vem det är. – Kommer du inte med till banketten? Walsingham Jag kommer, ers majestät. James Det är tur för dig. Jag hade annars börjat misstänka dig för att höra till Raleighs parti. Det var ju han, den skurken, som först förförde och fördärvade Christopher Marlowe, och du kände honom också på den tiden. Jag känner er allt, era gamla elisabetaner, och vet allt om er! Walsingham (bugar sig) Ni är klokare än vad jag trodde. James Ingen känner mig, men jag känner alla! Kom nu, min vän, och du ska berätta allt för mig om din kusin Sir Francis Walsinghams förehavanden på den tiden. (Tar honom om axeln. Walsingham måste följa med.)

Scen 2. Sir Walter Raleigh i fängelse. Raleigh Vad i helvete tog det åt dig, din fåfänga påfågel utan fjädrar, när du fick för dig att jag var statens fiende? Eller var det samme ambitiöse man som fick mig fälld som viskade de dödliga orden i drottning Elisabets öron, så att hon halshögg earlen av Essex på Sir Francis Bacons antydan till en insinuation om hans farlighet eller skuld? Mitt enda brott är hela mänsklighetens – jag misslyckades. Snöpligt kom jag hem från min Amerikaresa med fickorna plundrade i stället för fyllda, men samma gjorde Columbus. Han fick ändå inte fängelse, men jag fick livstid, liksom den olycklige äkta påfågeln Henry Wriothesley av Southampton, för att han förrådde Essex för att få behålla livet. Så var då denna Englands härligaste skönhet även höjden av falhet och feghet i England. Han kanske därigenom verkligen förtjänade sin livstid i motsats till mig. Eller kanske kung James helt enkelt inte kunde acceptera att vi behöll drottning Elisabets hemligheter för oss själva. Bara jag och Sir Thomas Walsingham finns nu kvar som känner till hemligheten med Englands bästa agent utomlands, en hemlighet som kung James aldrig skulle kunna förstå. Där har vi kanske svaret. Han tål inte att elisabetaner vet mer än han om saker som han inte är funtad att klara av att veta, vilket han är omedvetet medveten om och inte kan acceptera för sig själv. (Porten öppnas.) Men det rasslar i dörren. fångvaktaren Sir Walter Raleigh, ni har besök. Raleigh Vem är det? fångvaktaren Fråga mig inte. Jag vet inte och vill ingenting veta. Därför fick jag även vakta Mary Stuart och earlen av Essex och många andra som blev halshuggna. Men det vet jag ingenting om, för jag vill överleva och ingenting veta. Raleigh Men jag skall inte bli halshuggen. fångvaktaren Det vet man aldrig. (höjer ett finger) Var inte för säker! Mary Stuart visste så säkert att Elisabet aldrig skulle våga hugga av henne huvudet, men tji fick

224

hon! Men jag vet ingenting. De har tagit med sig sina hemligheter i graven, och jag håller deras hemligheter med dem. Raleigh Men du måste väl ändå veta vem min gäst är? fångvaktaren Hör du inte vad jag säger? Jag vet ingenting! Jag är en grav för alla mina fångar, och graven tiger med vad den vet vad den än vet. (blinkar) Fråga mig bara om Kit Marlowes grav. Jag är den enda som vet var den är. Raleigh Menar du att.... (blir avbruten av att Walsingham kommer in.) Walsingham Min käre Sir Walter, det gläder mig att du verkar obruten. Raleigh Om inte Sydamerikas värsta träskfebrar kan knäcka mig så lär inte all grymhet i England kunna göra det. Walsingham Vi arbetar på din frigivning. Kungen måste inse att han inte har någon sak mot dig. Du har goda chanser. Raleigh Försök inte slå blåa dunster i ögonen på mig, Sir Thomas. Den kungen får aldrig tummen ur röven. Även om han vet att jag är oskyldig kommer det att ta en sådan tid för honom att mobilisera sin byråkrati att jag hinner dö inan han lyckats få liv i en enda instans. Walsingham Han saknar helt Elisabets goda intuition och kontakt med folket. Det förvånar mig att hon valde en så olämplig efterträdare. Raleigh Makten, min vän. England och Skottland tillsammans. Diplomatisk triumf. Det var den frestelsen hon föll för. Walsingham Som alltid är tanken idealisk men praktiken förödande. Raleigh Är han en katastrof? Walsingham Han fattar ingenting om politik och har ingen fantasi. Det enda han har är fåfänga. Om huset Stuart startar så illa kommer det att sluta ännu värre. Raleigh Vad fanns det för alternativ utom William Stanley? Walsingham En klok man i en vansklig ställning. Katolikerna avgudar honom, och puritanerna hatar honom. Kung James har från Elisabet ärvt kronans misstänksamhet mot honom. Han hade blivit en idealisk kung, men hans ställning hade varit ohållbar från början. Det ansåg Kit när han skrev Hamlet, som egentligen handlar om William Stanleys dilemma. Raleigh Du vågar säga Kit och inte William Shakespeare. Walsingham Vi blir allt färre som äger hemligheten. Kung James är inte värdig att få veta den. Ingen bevarar hemligheter bättre än kung Henrik av Navarra, och Will Shakespeares hela karriär bygger på att den bevaras. Essex är borta med Elisabet, och Southampton har aldrig anat den. Kvar finns bara du och jag. Raleigh Och dina anställda mördare. Walsingham De har betalt för att bevara den, och ingen misstänker dem. Raleigh Det var en genialisk åtgärd. Vem tänkte ut den? Du eller Kit? Walsingham Vi tänkte ut den tillsammans. Men största modet hade Kit, som gick med på att bli offer. Raleigh Han har aldrig ångrat det? Walsingham Det får du fråga honom själv. (sveper armen bakåt som för att öppna vägen för en annan att stiga fram. Kit kommer in.)

225

Raleigh Jag tror inte mina ögon. Walsingham Vem skulle göra det om han inte såg det själv? Raleigh Min älskade gosse! (omfamnar Kit.) Marlowe Sir Walter Raleigh, vi riskerar alla tre livet i detta ögonblick, men jag ville ta risken för att återse er. Raleigh (rörd, gråter) Allt är mitt fel. Hela din tragedi var enbart min skuld. Marlowe Försök inte. Det var min egen. Walsingham Försök inte. Du hade otur. Om du inte fått regeringens ögon på dig genom Richard Baines angivarrapport hade du aldrig behövt gå under jorden. Raleigh (släpper taget, ser på honom) Hur lever du? Marlowe Det går ingen nöd på mig. Men ni har det sämre, Sir Walter. Raleigh Och det har jag förtjänat, ty det var jag som först förförde och fördärvade dig och förde dig i dåligt sällskap med satanister, ateister och tobaksrökare. Marlowe Men också med upplysta filosofer och vetenskapsmän som Harriot och Northumberland, Throgmortons och John Penry. Raleigh Kvalificerade kättare, som fördärvade din själ, förstörde all din säkerhet och riskerade ditt liv! Marlowe Jag har aldrig ångrat en dag av mitt liv, Sir Walter. Raleigh Ändå lär du skriva så bittra tragedier nu för tiden. Marlowe Det är tidens fel. Den är hopplöst ur led, alla lider vi av fjanten som ersatt tidernas bästa drottning, Essex är avrättad förrådd av sin bäste vän Southampton, och lord Stanleys liv håller på att förgiftas av de processer hans släktingar driver mot honom. Raleigh Vilka släktingar? Kungen? Walsingham Nej, det är värre än så. Hans avlidna äldre brors änka påstår att det var han som förgiftade sin egen äldre bror. Raleigh Men det är ju intrigen i Hamlet! Walsingham Men Stanley gjorde det inte. Det var jesuiterna som gjorde det. Men änkan kräver gottgörelse från Stanley. Dessutom håller hans hustru på att ruinera honom. Raleigh Elisabeth de Vere, earlen av Oxfords dotter? Walsingham Hon skämdes bort av sin far till ett kroniskt liv i sus och dus som Stanley inte har råd med. Han är snart ruinerad. Raleigh Och du, Kit? Drabbar det dig även? Marlowe Ingen har lärt mig så mycket som lord Stanley. Det är honom jag har tillägnat "Kung Lear". Raleigh En ny bitter tragedi? Marlowe Den bittraste av alla. Historien om kungen som frivilligt överlåter makten åt sina barn och blir förskjuten av dem, så att han gammal och skröplig drivs ut på heden och blir vansinnig. Raleigh Ack, hur skall det gå för vårt England? Marlowe Striden står mellan lord Stanley och puritanerna. De har den reella makten i England. Stanley representerar fortfarande Elisabets tid och allt det bästa

226

med den, medan puritanerna vill begrava den levande och införa diktatur. Deras religiösa fanatism gör dem till den yttersta ondskan. Raleigh Ja, roliga är de inte. fångvaktaren Ni måste gå nu innan jag får veta för mycket. Walsingham Du förstår väl vikten av din tystnad? Om du berättar för någon om detta möte förlorar du tjänsten och sätts på dårhus. fångvaktaren Naturligtvis. Walsingham Farväl, Sir Walter. Vi ses i friheten. Raleigh Ni har gett mig en hel värld tillbaka. Ni har fått en gammal man att hoppas. Marlowe Sir Walter, jag är skyldig er den tjänsten att se till att ni inte blir som kung Lear. Raleigh Tack, min vän, min älskade son, den bäste av mina lärjungar. (Walsingham och Marlowe går.) fångvaktaren Ingen vet bättre än jag, ers nåd, att de här två gynnarna aldrig har varit här. Det är bäst för er att ni lär er det också. (blinkar och går.) Raleigh Den mannen har lärt sig mycket av Mary Stuart och earlen av Essex. Den blinkningen från en sådan fångvaktare ger mig större hopp om liv och frihet än vad någon kunglig benådning någonsin skulle göra. Kit lever som Englands största hemlighet, och kungen vet inte om det. Därmed är kungen förlorad, och det är min glädje.

Scen 3. En Londonteater, som i akt III scen 2. Walsingham Hur går det, master Jonson? Ben Jonson Inget vidare. Publiken börjar tröttna på oss. Teater är inte samma folkfest längre som det var förr i tiden. Walsingham Vad är det för fel? Jonson Fråga inte mig. Fråga tiden. Fråga den tråkiga kungen, vars tråkighet tycks smitta av sig på hela landet. Folk har tråkigt och gäspar på teatern inför Shakespeares allt tråkigare skådespel. Walsingham Jag vet. Han har övergått från uppsluppna komedier och praktfulla krönikespel till smärtsamma tragedier. Jonson Och tror du folk begriper den smärtan? Nej. När Julius Caesar avslutades med krig och självmord trodde folk att det var en sorts allmän dans. Othellos strypning av Desdemona upplever de som rena öppna skandalsamlaget. Och alla dessa gnällande misantroper – Timon, kung Lear, Coriolanus – upplever de som trista kverulanter. Vår store regissör själv verkar missnöjd, som om det var en annans verk som han var tvingad till att uppföra. Walsingham Men språket går väl an? Jonson Det är språket som räddar pjäserna. Ända sedan premiären på "Tamburlaine the Great" för tjugo år sedan har detta underbara teaterspråk gjort

227

teatrarna till bättre alternativ till både kyrkorna och universiteten. Det sägs att Shakespeare aldrig har behövt stryka en enda rad. Men oss emellan sagt önskar jag han hade strukit tusentals. Marlowes pjäser var mycket mer koncisa och intensiva. Walsingham Menar du att master Shakespeare håller på att tröttna? Jonson Ja, han verkar trött. Dessutom besväras han av en böld på ena ögat. Det sägs att den kommer av att han gråtit för litet över alla sina mördade offers blod. Walsingham Här kommer han själv. Tack, Ben Jonson. Du fortsätter väl skriva pjäser själv? Jonson Jag spottar inte fram dem lika lätt som master Shakespeare. Walsingham Men de är bra. Jag glömmer aldrig "Volpone" och "Every Man in his Humour". Jonson Sällsynta lyckokast. Walsingham Du är en underbar satiriker. Det är varken Shakespeare eller Marlowe. Jonson Jo, Marlowe var det i "Doktor Faust" och "Massakern i Paris". Han är mer en mästare för mig än Shakespeare. Shakespeare (inträder) Välkommen, Sir Thomas! Ni var just mannen jag behövde tala med. Ben Jonson, lämnar du oss ensamma? Jonson Har ni statshemligheter för er? Kom ihåg vad jag sade, Sir Thomas! (visar tummen upp och går.) Shakespeare Vi har problem. Walsingham Master Jonson nämnde någonting om att publiken viker. Shakespeare Det är inte det. Ben Jonson är en pedant som bara ser mörkt på allting. Bara för att han inte kan skriva stora dramer själv vill han skrota teatern och ersätta den med lättare underhållning. Han får säkert som han vill med tiden när jag är borta. Walsingham Funderar du på att sluta? Shakespeare Inte ännu, men jag har problem med mitt vänstra öga, och jag känner att jag inte har många år kvar. Jag är över den ålder då vanliga skådespelare slutar. Nej, problemet är ett annat. Det är Timon och Coriolanus. Jag vill inte producera sådana pjäser längre. Walsingham Vad är det för fel på dem? Shakespeare Coriolanus är kanske den mest lysande pjäs som någonsin skrivits. Men folk kommer inte till teatern för att bli smädade från scenen eller för att uppleva hur rätt landsförrädare kan ha, och kungen tycker inte om att se hur en skotsk kung korrumperas ihjäl bara för att han får makt. Walsingham Du tänker på "Macbeth". Shakespeare Jag är trött på alla dessa hopplösa tragedier. Kan han inte skriva något positivt längre? I så fall är det bäst att både han och jag slutar. Walsingham Vad önskar du? Shakespeare Någonting riktigt positivt och upplyftande, gärna med sagoaktigt motiv från vår engelska forntid.

228

Walsingham Jag ska framföra ditt önskemål. Men jag hoppas innerligt att du fortsätter så länge som möjligt. Ditt och vår väns samarbete är det underbaraste kapitlet i Englands litterära historia. Shakespeare Men han skriver allting ensam. Jag bara realiserar det. Walsingham Men du får äran för det medan han är nöjd med att vara bortglömd och död. Shakespeare Hur kan han nöja sig med ett sådant öde? Walsingham Därför att du finns, som kan representera honom. Shakespeare Tack, Sir Thomas. Jag skall försöka göra mitt bästa. Walsingham Tack själv, Will Shakespeare. (går) Shakespeare Men ett värre hot än både min ålderdom och sämre syn är puritanernas aversion mot teatern. Renässansteatern har lyckats konkurrera ut kyrkan, och när kyrkan tar ut sin hämnd för det vill jag inte längre vara vid teatern.

Scen 4. Stanley Låt mig få höra det värsta av saken. Jonson Det var ingens fel, ers nåd. Det var precis vid premiären. I spelet ingick kanonsalut, och vi brukar alltid bränna av riktiga kanoner, för effektens skull. Stanley Ja, allt för effektens skull. Jonson Olyckligtvis orkade inte kanonkulorna över taket utan hamnade där och tände eld på det. Det var ju bara halm. Stanley Och så brann hela teatern ner. Jonson Ja. Det gick av bara farten. Stanley Otur. Och det råkade vara Londons bästa och största teater, och det råkade vara vid William Shakespeares sista premiär. Hur tog han det? Jonson Vi teatermänniskor är skrockfulla. Vi tar alltid järtecken på allvar. William åkte hem till Stratford och vägrar någonsin mer framträda på en scen. Stanley Men medge att det var en dålig pjäs. Jonson Den var helt anpassad efter publiken. Den var helt tillrättalagd för att passa kungahuset. Den var helt ägnad att falla publiken och etablissemanget i smaken. Formellt var det en perfekt pjäs. Stanley Det var en förbannad rövslickarpjäs som aldrig borde ha satts upp på en anständig teater! Jonson Men min lord Derby! Stanley Förlåt mig. Har du träffat Will Shakespeare sedan? Jonson Ja. Han kommer aldrig över sitt livs första och sista fiasko. Han tar det som ödets straffdom. Han säger att han varit slavarbetare på scenen i hela sitt liv och bara vänt kappan efter vinden och varit en oärlig opportunist. Han känner sig direkt och totalt skyldig till hela teaterbranden. Stanley Stackars man. Det innebär slutet på en era. Då blir det inga fler Shakespearedramer.

229

Jonson Det ser inte ut så. Stanley Har han sagt vad han vill göra med dem? Jonson Det är det märkligaste av allt. Han skiter i dem. Han säger att vi får göra med hans dramer vad vi vill. Han vill aldrig höra talas om dem mera. Stanley Stackars man. Jag förstår honom. Jonson Gör ni? Kan ni då förklara honom för mig. Hur kan man vara så totalt självföraktande och självutplånande? Stanley Det är en lång historia, min vän, som jag inte har någon rätt att avslöja. Det är bäst att du går nu, min gode Ben Jonson, och fortsätter att skriva nya pjäser att fylla tomrummet efter Shakespeare med. Jonson (reser sig) Det tomrummet kan jag lika litet som någon annan fylla. Stanley Men kungen tycker om dina maskspel. Jonson Ja, jag kan skriva för pengar. Jag kan vara kunglig rövslickare. Det är allt vad jag kan, lord Stanley. Jag är inte ens en skugga av Shakespeare. (går) Stanley (efter att han gått) Du kunde ha blivit det, min vän, om du hade vetat vem Shakespeare var. Jag beklagar att det är för sent nu.

Scen 5. Krogen i Deptford, (som i akt I scen 1). Mycket folk och liv och rörelse. Mrs Bull sköter ruljangsen. Poley (kommer fram till disken) Hur går affärerna, Nellie? Mrs Bull (först lätt skrämd) Det var länge sen jag såg er här, Bob Poley. Poley Du har valt ett passande namn åt din pub. Bull Hur länge sedan är det redan? Tjugo år? Poley Mer. Bull Jag har allt att tacka den där dagen för. Min krog har blivit ett historiskt monument. Alla kommer hit för att se var Kit Marlowe blev mördad. Poley Ändå är alltsammans en fabel. Bull Folk älskar fabler. Det är det de lever för. Ingenting är så spännande som en myt, speciellt om den inte är sann och om historien om dess tillkomst är outgrundlig. Bacon (har kommit in som kund, når fram till disken) Ett märkligt namn på en pub. Vilken poet åsyftas? Poley Ni är tydligen född igår. Bacon (stött) Jag ber om ursäkt för min okunnighet, min herre, men om den här puben heter 'Den döde poeten' kunde jag tro att ni var hans mördare. Bull (ingriper) 'Den döde poeten' var Christopher Marlowe, och han blev faktiskt mördad här i ett krogslagsmål. Jag var själv med. Bacon Jaså? Så intressant! Jag trodde han blev mördad för sina farliga kontakter med katolska agenter utomlands. en berusad gäst Kit Marlowe är inte död. Jag såg honom igår. Bacon Och vem är ni, min bäste herre? gästen Vem är du själv, din tillgjorde stropp?

230

Bacon Sir Francis Bacon, till er tjänst. gästen Din knöl! Det var du som förrådde den gode och ärlige earlen av Essex! Bull Nu räcker det, Paddy. Du har fått för mycket. Ut med dig. gästen (ursäktar sig) Jag ville bara slåss med den här fisförnäme herrn. Bull Inga slagsmål här. Här har varit ett slagsmål för mycket. gästen Och på det slagsmålet har du levat högt sedan dess. Vill du inte ha ett till? Vill du inte se mig knåda ihjäl Sir Francis Fläsk här också, så gör du dubbel karriär? (Mrs Bull ger tecken till en utkastare.) utkastaren Nu räcker det. Ut med dig. gästen Mrs Bull lever på lånta fjädrar, precis som Will Shakespeare! Jag vet att Kit Marlowe lever! Bull Ut med honom! (den berusade gästen körs ut.) Poley Vilket ställe ni har kommit till, Sir. Bacon Namnet väckte min uppmärksamhet. Så ni var här när den farlige poeten mördades, fru Bull? Bull Han var inte farlig. Han var beskedlig som ett barn. Bacon Hur gick det till? Bull (blir osäker, sneglar mot Poley) Poley Berätta det, Nellie. Annars gör jag det. Bacon Var ni också med? Poley Jag satt bredvid poetens mördare. Bacon Så intressant! Var alla berusade, eftersom det blev ett slagsmål? Poley Vi hade ätit färdigt när det blev bråk om notan. Kit drog sig undan och angrep så Frizer bakifrån. Frizer hade ingen chans då han satt mellan mig och Nick Skeres och inte kunde komma ut. Han måste försvara sig och stack då sin dolk i Kits öga. Det var en oavsiktlig fullträff. Bacon En olyckshändelse alltså? Poley Det kan man säga. Bacon Men fru Bull sade just här att poeten var beskedlig som ett barn. Hur kunde han då fegt angripa en sittande man bakifrån? (Poley och Bull blir osäkra och utbyter blickar: ingen vet vad den ska säga.) Bacon (då han inte får något svar) Poeten var därtill en lärd man och lika intelligent som Shakespeare. Han lär aldrig ha angripit någon och allra minst bakifrån. Endast en gång blev han invecklad i strid och det mot sin vilja. Här är något som inte stämmer. Har jag i misstag kommit på ett gammalt brott? Ni säger ingenting? Bull (efter tvekan) Vi vet ingenting. Bacon Det var det dummaste ni hade kunnat säga, madame. Ni var själv med och vet ingenting. Den ekvationen går inte ihop. Poley Det är bäst att ni går, min herre. Bacon Tänker ni kasta ut mig? Vet ni inte att jag är kungens egen sekreterare? Poley Det är farligt att få veta för mycket. Bacon Det är den erfarenheten som jag tror att unge Kit Marlowe gjorde. en gäst (i en annan del av krogen) Jag vet vem du är.

231

en annan Vem är han då? gäst 1 Det är skådespelsförfattaren William Shakespeare, som drog sig tillbaka till Stratford när hans teater brann. Men han har aldrig vågat visa sig i London mer sen dess. Vad gör du här, Will Shakespeare? Marlowe (har inte märkts tidigare) Du tar fel på person. Jag är inte han. gäst 2 Vem är du då? Marlowe Ingen. 2 Vad är det för ett djävla svar? Marlowe Mina herrar, jag har inte kommit hit för att bråka. (Argumentet väcker fler gästers uppmärksamhet och även Bacons, Poleys och Mrs Bulls.) Poley (bleknar) Å nej! (bleknar) Bacon Vad är det? Ni ser ut som om ni hade sett ett spöke. 1 Vad har du kommit hit för då? Marlowe Det angår inte er. Bacon Det tycks hända intressanta saker i er krog, fru Bull. Bull (till Poley) Försök få ut honom härifrån innan det händer något. 2 Jag tycker inte om din attityd, pysen. Antingen är du ärlig och här med rent språk eller åker du på en propp. Är du här kanske för att spionera? Bacon (till Bull) Har ni ofta slagsmål här? Jag tyckte ni sade att ni hade ett för mycket. Här tycks det nu bli ett till. Marlowe Jag kom hit för att jag ville se platsen för brottet. 2 Vilket djävla brott? Marlowe Mordet på Christopher Marlowe. 1 Har du aldrig varit här tidigare? Marlowe Nej, aldrig. 1 Men jag är säker på att jag har sett dig någonstans. Är du säker på att du inte är Will Shakespeare? Marlowe Absolut. Han är hemma i Stratford. 1 Hur vet du det? Marlowe Är det här ett korsförhör? 1 Nej, men jag känner igen dig. Om du inte är Will Shakespeare så är du Kit Marlowe, men han är ju död, alltså måste du ändå vara Will Shakespeare. De var lika varandra som tvillingar. Poley (ropar) Lämna honom i fred. 1 Och vem är du då som kommenderar oss? Känner du den här gynnaren som snackar så fint och ändå påstår att han inte är Will Shakespeare? Poley (kommer fram. Fru Bull känner sig lättad över hans ingripande.) Jag är en av dem som var med när Kit Marlowe dog. Jag hjälpte mrs Bull att dra i gång den här krogen i hans namn efter det. 2 Då vet du kanske var hans grav finns. Det har jag alltid undrat. Poley Vad vill du göra där? Pissa på den? Marlowe Min grav är teatern. (Alla tystnar.)

232

1 (menande) Han är filosof. 2 Förklara dig, din gynnare. Marlowe Min grav är teatern. Jag har ingen annan grav och kommer aldrig att ha någon annan grav. 1 Han talar i gåtor. 2 Vi kan inte gissa din gåta, kompis. Ge oss en ledtråd. Marlowe Teatern har brunnit. Will Shakespeare har gått hem. Det blir inga fler pjäser i Will Shakespeares namn. Bacon Det här blir intressantare och intressantare. 1 (förtjust) Vi närmar oss sanningen! Mera ledtrådar! Marlowe Jag är död men har ingen grav. Teatern är min enda grav, och därför dör jag aldrig. 2 (missnöjd) Det blir konstigare och konstigare. Jag hänger inte med. Poley (ropar) Jag kan tyda gåtan. Du måste vara Kit Marlowe. 1 Men han är ju död? 2 (rädd, till Kit) Då måste du vara hans gengångare. Marlowe Jag är ingen gengångare. Jag tackar för mig, mina herrar. Föreställningen är slut. Ni ser mig aldrig mer. (vill gå.) 1 Stanna! Vänta! Bacon Ni har verkligen ett mysterium i er krog, fru Bull. Bull Ja. Jag borde avveckla verksamheten genast. Poley Nej, Nellie, det här är bara bra för affärerna. 1 Låt oss ta en sak i sänder. Du är inte Will Shakespeare, och Kit Marlowe är död. Är du då Ben Jonson? 2 Han ser inte sån ut, din dummer. 1 Men jag kommer ihåg Kit Marlowe. Det var en liten man av din egen kroppslängd. Är du hans bror? 2 Ge oss fler ledtrådar. Poley (ropar) Kit, mrs Bull vill att du går. Hon vill inte ha fler mysterier i sin krog. 1 Du kallade honom för Kit! Alltså måste du vara Kit Marlowe. Marlowe Jag försäkrar er, mina herrar, att Kit Marlowe är död. Bacon Mannen har rätt. Här är två vittnen som var med om poetens död för tjugo år sedan. 2 Då måste du ändå vara en gengångare. Marlowe (sträcker fram handen) Ta på mig och känn efter. (2 tar emot hans hand. De skakar hand.) 2 Han lever. 1 Kit Marlowe lever! Poley (ropar) Leve Kit Marlowe! Bull (ropar) Må den döde poeten leva för evigt! Poley Skål för Kit Marlowe! Bacon (deltar i skålen men tveksamt) Ytterst besynnerligt. Poley Vad då, Sir?

233

Bacon Det är något som inte stämmer. Poley Är det möjligen något som kan vara ruttet i er stat? Bacon Det där lät som ett citat. Poley Det var det också. Bacon Av Christopher Marlowe? Poley Nej. Av William Stanley. Bacon Jag ger upp. (skall gå. Ser sig om efter Kit, men denne är försvunnen lika oförmärkt som han dök upp. Bacon rycker på axlarna och går ut. Kroglivet fortsätter som om ingenting hänt. Poley blir åter som vilken kroggäst som helst, och fru Bull fortsätter ruljangsen som vanligt.)

Epilog. Francis Bacon (framför ridån) Jag blev aldrig klok på mysteriet. Jag fann att många misstänkte William Stanley för att vara författaren till William Shakespeares verk, men William Stanleys samtliga verk och efterlämnade dokument förstördes när puritanerna brände hans slott i inbördeskriget. Vi kommer därmed aldrig att kunna få någon klarhet i vilken roll William Stanley spelade i Shakespeares verk. Christopher Marlowes beskyddare Sir Thomas Walsingham avled 1630. Hans grav öppnades 325 år senare, och man hoppades då få någon klarhet i vilken roll han kan ha spelat i Shakespeares verk, då man hoppades hitta eventuella originalmanuskript i hans kista. Emellertid var kistan tom. Sir Thomas låg inte i sin egen grav, och vi blev ännu ett mysterium rikare. Det enda vi vet säkert om William Shakespeares roll i dramerna som publicerats i hans namn av troligen William Stanley och Sir Thomas Walsingham är, att han faktiskt spelade flera roller i dessa pjäser på teatern. (bugar sig och går.)

29.5 - 14.6.1998 Göteborg, Stockholm, Sarvsalö.

234

Spökskrivaren tragedi i fem akter av Christian Lanciai (2002) Personerna : Drottning Elisabeth av England William Cecil, Lord Burleigh Earl Robert Devereux av Essex Lady Derby Lord Chamberlain Ben Jonson Richard Burbage William Shakspere John Hemmings Francis Bacon Sir Thomas Walsingham Lady Audrey Walsingham Christopher Marlowe Sir Walter Raleigh Robert Cecil Earl Henry Wriothesley av Southampton Earl William Stanley av Derby Earl Edward de Vere av Oxford två lorder en fångvaktare Kung James I Kronprins Henry Hertigen av Buckingham Kapten Keymis Sir Walter Raleighs övriga kaptener hans son Wat Sir Lewis en agent vakter Robert Burton Handlingen äger rum c:a 1598-1623 i England och (Akt IV) i Venezuela. Dramat är delvis en fortsättning på dramat "Komplotten". Copyright Christian Lanciai 2002

235

Spökskrivaren Akt I scen 1. Hovet, efter föreställningen. Elisabeth Vår hovpoet blir bara bättre hela tiden. Hälsa honom att jag önskar tala med honom. Cecil Ers majestät, hur bra han än är, och hur han än verkar till uppbygglighet för kungahuset och er regering, så är han likväl bara en poet, en man av folket, en massans taskspelare. Elisabeth Burleigh, ni hörde visst inte riktigt rätt. Jag vill träffa honom. Essex Ers majestät, jag känner honom och kan framföra era önskningar till honom utan att ni behöver ses i hans simpla sällskap. Elisabeth Du också, Essex? Får jag inte träffa vem jag vill? Lady Derby Ers majestät, min man står på intim fot med skådespelarna och pjäsförfattarna. Elisabeth Det vet jag nog, men det är inte honom jag vill träffa, lady Derby, och inga skådespelare, utan bara vår personlige poet, då han behöver en uppsträckning. Lord Chamberlain Har pjäsen misshagat ers majestät? Elisabeth Men där är ni ju, min lord Chamberlain! Inte alls! Det är den bästa pjäs ni någonsin framfört, men jag tycker inte om slutet. Chamberlain Att Henrik den femte blir konung? Elisabeth Att han skrotar Falstaff. Det är ju den narren som gör hela pjäsen. Han får inte bli avpolleterad av en otacksam och odräglig valpkung på det där sättet. Jag måste kräva Falstaffs upprättelse. Cecil Ers majestät, det passar sig inte.... Elisabeth Var nu inte löjlig, lord Burleigh. Jag vill bara åtgärda en mänsklig obalans. En brittisk kung får aldrig visa sig omänsklig och allra minst på scen. Chamberlain Om ers majestät behagade föreslå vissa ändringar.... Elisabeth Skulle jag korrigera ett färdigskrivet poetiskt mästerverk? Låt pjäsen vara. Men låt poeten skriva en ny pjäs. Jag vill se Falstaff hedrad med en komedi. Chamberlain Ers majestät, det kan säkert ordnas.... Elisabeth En rolig komedi, som man kan skratta hjärtligt åt, en där den hedersmannen Falstaff kan få triumfera och vara glad hela tiden utan någon vissnande framtid att se fram emot. Jag önskar se Sir John Falstaff rolig och glad från början till slut. Essex En rimlig begäran, lord Burleigh. Cecil Varje drottning har sina nycker. Jag lägger mig inte i. Chamberlain Ers majestät, jag tror mig kunna lova er allt vad ni begär. Elisabeth Jag begär inte mindre. Sätt i gång! Chamberlain Ers majestät. (bugar sig och går) Elisabeth Han kan ju inte bara skriva sorgliga krönikespel, den där Shakespeare. Vi har ju sett prov på hans komedikonst, och hans Midsommarnattsdröm till ert bröllop, lady Derby, var det mest fascinerande jag någonsin sett. Jag vill glömma den

236

blodiga Lancastersagan och särskilt den där olycklige martyren Richard II. Sådana krönikespel är ju ärligt talat inte lämpliga att presentera för allmänheten. Essex Men det är vackert, ers majestät. Elisabeth Alltför vackert, Robert. En så vacker martyrdöd för en konung kan leda folket till att upprepa skådespelet i verkligheten en vacker dag. Ett sådant prospekt ville jag helst skjuta bortom min horisont. Essex Det är ingen risk att ett sådant öde kan drabba er, min drottning. Elisabeth Varför känner jag då ständigt igen mig själv i den arme kungen? Nog av, en komedi med Falstaff utan kungar är vad vi behöver. Folket mår gott av att få skratta. Essex Det gör vi alla. Men vi älskar även att få gråta. Elisabeth Gråta kan man göra för sig själv i enrum, lord Essex, men aldrig offentligt. Nog av. Låt oss gå hem. (Hovet bryter upp.)

Scen 2. Bakom scenen. Jonson Vad sade drottningen? Chamberlain Hon var nöjd med föreställningen. Burbage Så klart hon var. Vi har aldrig gjort bättre ifrån oss. Shakspere Det var din förtjänst, Burbage. Burbage Är vi inte ett lag? Gör vi inte allting gemensamt? Hjälper vi inte varandra? Vad är en skådespelare utan den andra som stöd? Se på den store Edward Alleyn, scenens ende kejsare för tio år sen! Vad gör han nu? I sin storhets fåfänga har han förfallit till en vanlig direktör! Hemmings Teaterns bästa förmågor stannar kvar och agerar bakom scenen, om de ej längre platsar på den. Chamberlain Men drottningen hade ett viktigt budskap. alla Nå? Chamberlain Hon vill se Falstaff igen men i en komedi utan melankoli. Burbage En renodlad komedi med bara plats för skratt. Sådant gör sig bara för populasen. Chamberlain Det är vad hon önskade sig. Vad kan vi annat än behaga henne? Hemmings (stöter till Shakspere) Fixa det, Shakspere. Jonson Ingen poet kan skriva på beställning. Det borde hennes majestät känna till. Chamberlain Hon har bara uttryckt ett önskemål. Ingen behöver känna sig tvungen. Shakspere Vi ska nog klara det, min lord Chamberlain. Ge oss bara litet tid. Chamberlain Vi har all tid i världen, och ni får all tid i världen. Burbage Bara hennes majestät inte kommer bakom kulisserna och blandar sig i kan vi väl klara av vad som helst. Vi kan inbilla publiken vad som helst, bara de inte får se tricksen bakom scenen. Hemmings Vi ska göra vårt bästa, Lord Chamberlain. Chamberlain Det tvivlar jag inte ett ögonblick på. (går)

237

Jonson (stöter till Shakspere) Sätt i gång, Shakspere. Det är ditt jobb. Shakspere Det är mer än bara mitt jobb. Det är min plikt. Burbage Nu måste vi få celebrera! (Skådespelarna inleder en bullrande munter supé medan Shakspere smyger ut bakvägen.)

Scen 3. Bacons studio. Bacon Vår käre jarl spänner bågen högre och högre som om han tog för givet att den aldrig kunde brista, men med den politiken måste han en dag gå för långt, och då kan jag inte följa honom längre. Men hur sjutton ska jag få honom att vakna och få honom att fatta mina varningar? (Shakspere kommer in.) Ja, vad är det, master Shakspere? Shakspere Drottningen har beställt en pjäs. Bacon Har drottningen beställt en pjäs? Det var ovanligt. Är hon inte nöjd med dem hon får? Shakspere Ju fler hon får, och ju bättre hon får, desto högre ställer hon kraven. Bacon Hon har ingen rätt att ställa krav på litteratur då hon inte diktar själv. Hon är ju liksom hennes far bara en dilettant. Detta måste vara något särdeles extra. Vad har hon sagt? Shakspere Hon var missnöjd med det slut Falstaff fick i "Henrik IV" och vill därför se honom i en komedi med lyckligt slut. Bacon Det kungliga dåliga samvetet. Varje gång någon kung missköter sig eller dör på scen vaknar det dåliga kungliga samvetet, som ständigt blir allt sämre. Men av alla monarker har hon minst anledning till dåligt samvete. Hon ska få sin komedi med Falstaff. Shakspere Hon bad enkom utan kungligheter. Bacon Man kan inte skräddarsy en pjäs. Den lever sitt eget liv, och dess karaktärer lever oberoende av upphovsmannen. Poeten är bara instrument; musan bestämmer allt. Hon får ge sig till tåls och acceptera resultatet som det blir. Shakspere Det menade de andra skådespelarna också. – Min lord Essex! Essex (inträder) Vilken tur! Både min sekreterare och vår främste teaterman! Talar ni om den nya pjäsen? Bacon Ers nåd, jag har varnat er ett antal gånger, men ni blundar för mina varningar. Man kan inte trotsa drottningen. Essex Var lugn, Bacon. Jag kan tas med henne. Jag känner henne och känner instinktivt hur långt jag kan föra henne. Bacon Men man kan inte föra henne bakom ljuset! Essex Du har själv vågat trotsa henne, Francis. Bacon Och det kostade mig ovärderliga förlorade år! Jag lärde mig att aldrig ens försöka trotsa kungligheter mera! Essex Kungligheter är till för att trotsas. De behöver det, då de annars får regera utan utmaningar, och då blir de bara försoffade. Karaktären danas bara av kriser.

238

Bacon Men du håller på att drunkna i dina dumheter. Essex Inte så länge drottningen finns. Hon är moder åt oss alla, och hon skulle aldrig låta något av sina barn drunkna. Bacon Var inte för säker. Någon gång kan bli den sista. Essex Det skulle bara bli hennes egen död i så fall. Bacon Ju självsäkrare du blir, mylord, desto oroligare blir jag. Essex Bekymra dig du. Jag gör det inte. Bacon Det är bra, Shakspere. Ni kan gå. Vi ska försöka fixa pjäsen åt er så som drottningen vill ha den. (Shakspere bugar sig och går.) Essex Är du spökskrivare åt teatern? Bacon Någon måste ju skriva pjäserna. Då är det lika bra att lämna det åt någon kvalificerad. Essex Är du så kvalificerad? Är inte filosofi och vetenskap ditt område? Vad vet du om dramatik? Bacon Jag har den alltför nära inpå mig för att någonsin kunna slippa den. Essex Jag trodde tvärtom att du alltid hållit dig på säkert avstånd ifrån den. Bacon Den som håller i trådarna får inte trassla in sig. Essex Men inga trådar kan hålla i sig, Bacon. Jag lever mitt eget liv och är oberoende till och med av drottningen. Bacon Ingen är oberoende av drottningen. Vi är alla beroende av henne för våra liv och för vår frihet. Essex Ingen frihet är politisk. Bacon Politiken är en disciplin som möjliggör friheten. Essex Friheten lever oberoende av politiken. Bacon Jag har varnat er, mylord, och jag tänker fortsätta göra det tills ni faller. Essex Gör du det, Bacon. En örn med vingar faller aldrig om den inte blir nedskjuten först. Bacon Ni är ingen örn, Essex. Ni är en människa. Essex Det är du också, Bacon. Vi sitter i samma båt. Glöm aldrig det. (går) Bacon Den jarlen blir bara farligare och mest för sig själv. Men nu till drottningens problem. Få se hur hennes hovpoet ska kunna behaga henne bättre nästa gång.

Scen 4. Hos Walsinghams. Thomas Jag hoppas du är nöjd nu, min älskade. Audrey Vi hade ett lyckligt bröllop efter en lång förlovning. Hur kan man vara lyckligare? Thomas Vi förlorade vår poet. Audrey Vi har aldrig förlorat honom, och det vet du. Det sista verket i hans namn har ju kommit ut nu med offentliga dedikationer till oss bägge. Thomas Tack vare gamle George Chapman.

239

Audrey Det är ingen risk för att våra poeter någonsin skall dö ut. Det sade redan Philip Sidney. Thomas Giordano Brunos liberale värd, som öppnade England för alla fritänkare. Audrey Så till den grad att andra fann det nödvändigt att starta inkvisitioner. Thomas Vi har klarat oss. Audrey Men andra blev hemsökta. Sir Walter Raleigh, till exempel. Thomas Han blev bara undersökt. De kunde inte göra honom något. Audrey Medan andra har fått gå under jorden. Thomas Det är som alltid de etablerade med ansvar som får klä skott. Vi utan ambitioner och pretentioner klarar oss. Audrey Dessutom beskyddar oss drottningen. Thomas Ja, vi har vunnit hennes bevågenhet, och det ingår i vår lycka. Ingenting skall någonsin komma mellan oss, min älskade. (ger henne en kyss. Det bultar på dörren.) Audrey Vem är det? Thomas (ropar) Vem är det? Bacon Francis Bacon, till er tjänst. Thomas Det är bara Francis Bacon, älskade. Audrey Essex' sekreterare. Hoppas Essex inte är i svårigheter. Thomas Essex är alltid i svårigheter. (öppnar) Välkommen, Francis. Bacon Ursäkta att jag stör. Jag kommer bara i ett litet blygsamt ärende. Audrey Vi hoppas det inte har med Essex att göra. Thomas Vi vill helst hålla oss utanför politiken. Jag råkade just nämna för Audrey, att om Essex inte är i svårigheter skapar han sig svårigheter. Bacon Det här har ingenting med Essex att göra. Drottningen har bara beställt en pjäs. Thomas Det har hon aldrig gjort förut. Bacon Hon blev uppenbarligen inspirerad av den senaste. Thomas Henrik IV? Bacon Ja. Hon vill se en ny pjäs med Falstaff. Är poeten tillgänglig? Har ni någon kontakt med honom? Thomas Vi har alltid kontakt med honom. Bacon Var är han nu? Spanien eller Italien? (En dörr öppnas diskret och Marlowe kommer in.) Marlowe Jag råkade höra vad ni talade om. Bacon Marlowe. Det gläder mig att se er i livet. Marlowe Glöm aldrig att jag är död. Thomas Drottningen vill ha en ny pjäs med Sir John Falstaff, Chris. Marlowe Vad var det för fel på den gamla? Bacon Den slutade illa för Falstaff. Marlowe Den narren förtjänade inte bättre. Ingen monark kan ha en öltunna till narr vid hovet. Om kungen ska bli trovärdig som kung måste han lämna Falstaff bakom sig.

240

Bacon Det tror jag drottningen har begripit. Därför vill hon ha en ny pjäs med Falstaff men utan kung. Marlowe En renodlad komedi alltså? Bacon Med lyckligt slut och med en glad och rolig Falstaff alltigenom. Marlowe En komedi bara till att narra folk till att skratta, med andra ord. En folklig komedi, grov och rund i orden, utan finess och utan kunglighet. Ska den bli riktigt grov måste den bli helt på prosa. Bacon Det bestämmer poeten. Marlowe Jag tror vi förstår varandra. Bacon Som alltid. Thomas Marlowe stannar inte länge i England. Du har inte lång tid på dig att skriva ännu en stor komedi, Chris. Marlowe Just därför måste den bli på prosa. Thomas När det gäller diktning är ingenting omöjligt för Marlowe. Marlowe Men det är tur att vi har Shakspere som tillförlitlig agent. Thomas Hur pålitlig är han, Francis? Bacon Så länge han får pengar är han fullständigt pålitlig. Det enda som oroar honom är om pjäsflödet skulle sina. Thomas Jag tror inte det är någon risk. Marlowe En poet lever bara för att dikta, om han så är död. Bacon Det är vi tacksamma för, Marlowe. Marlowe Hur går det med ärendet? Bacon Vilket ärende? Marlowe Min återupprättelse. Bacon Sir Walter arbetar på det. Han håller på att återfå sin forna ställning vid hovet. Jag är säker på att du kan komma fram igen så fort kusten är klar, men drottningen måste bli säker först. Thomas Tiden arbetar för oss, Chris. Allt vad vi behöver är tålamod. Marlowe Inget tålamod varar för evigt. Bacon Vi litar på ditt så länge du lever. Och så länge du har din återupprättelse att vänta har du ju något att leva för. Marlowe Sir Walter är mitt enda hopp. Derby kan som katolik inte göra mycket för mig, såvida han inte blir kung efter drottningens död. Thomas Jag tror inte han vill det. Bacon Burleigh föredrar Mary Stuarts son. Marlowe Alltså är ingenting säkert. Bacon Jag har meddelat mitt ärende. Drottningen är glad om du fixar pjäsen, Marlowe. Marlowe Jag ska ge henne något att skratta åt. Jag har lika roliga Canterburysägner på lager som Chaucer. Bacon (nöjd) Det låter bra. Farväl, mitt herrskap. (går) Thomas Tack för besöket, Francis. Audrey Tror du verkligen att du kan skriva något riktigt roligt?

241

Marlowe Komedi eller tragedi, det är frågan. Det ena utesluter aldrig det andra. (går tankfull ut) Thomas Han klarar det, Audrey. Han klarar allt. Audrey Även livet, fastän han är död.

Scen 5. Bacon Nej, Essex, ni går för långt. Jag kan inte stödja er i sådana stämplingar. Essex Menar du att du ämnar överge mig efter allt vad jag gjort för dig? Bacon Jag kan inte följa dig om du går mot staten. Essex Jag går inte mot staten. Jag övertar den. Och endast du kan hjälpa mig. Du blir min ständige statsminister. Bacon Essex, att överta staten utan att dess överhuvud går med på det frivilligt är det samma som uppror och förräderi. Essex Jag ska få henne att lämna statsrodret ifrån sig frivilligt. Hon älskar mig. Ingenting kan stoppa oss. Bacon Och familjen Cecil? Essex Jag är inte rädd för några torra impotenta småpåvar. Klämmer man på dem kommer det bara luft ur dem. Jäsande pösmunkar i politiken är bara till för att mögla. Bacon Du underskattar dem. Essex Du överskattar dem. Bacon Och Raleigh? Han står närmast drottningen, och hans lojalitet är total. Du kan aldrig rubba hans heder. Essex Folk som inte viker frivilligt när de står i vägen kan man alltid halshugga. Bacon Och det kan man bli halshuggen för. Vanligen blir man det. Essex Din fege olyckskorp. Jag får alltså klara mig ensam. Bacon Ja. Essex Men jag skall lyckas. När jag kommer hem från Irland som segerherre skall ingen kunna förneka mig någonting, inte ens drottningen! Och ve då envar som vågar stå mig i vägen! Bacon Och om du misslyckas? Essex Det kan jag inte göra. Alla andra är med mig. Både Southampton och Derby följer mig till Irland. Bara du blir kvar här och möglar vid din pulpet som en annan Cecil. Bacon Burleigh har styrt landet väl och gett det stabilitet i över 30 år. Essex Den tiden är över nu. Raleigh och Drake visade vägen. Armadans undergång öppnade havens möjligheter för oss. Vi skall bemästra dem alla! Bacon Menar du att på lång sikt erövra alla hav? Essex Naturligtvis! Henrik VIII:s önskedröm! Bacon Så att England därigenom får världsherravälde? Essex Ingenting mindre.

242

Bacon Vägen dit är lång. Det kommer att ta minst tre århundraden. Essex Desto viktigare är det att sätta kursen korrekt från början. Bacon Så långt är jag med, men inte längre. Man måste ta andras viljor i beaktande och framför allt inte underskatta motståndarna och hindren. Essex Bli här och mögla då. Jag skall ge drottningen Irland. Bacon Lycka till, men ingenting är farligare än att bli för mäktig. Essex Du är skrockfull. Bacon Nej, jag försöker vara realistisk. Makten har en berusande effekt och blir i nio fall av tio ens egen undergång. Essex Då blir jag den tionde. Bacon Och de andra nio som ska falla före dig? Vilka är de? Essex De finns inte. Bacon Där ser du. Komplett blind och orealistisk. Ett hav är överstrött av grund, men du som kapten förnekar att de existerar och kör rätt på dem. Essex Du är bara tråkig. Farväl, Bacon. När jag kommer tillbaka har du ändrat dig när du ser mina triumfer. Bacon Lita inte på någonting, Essex, och allra minst på en annan människa. Och även om du vinner makten blir den aldrig din så länge drottningen lever. Essex Den gamla nuckan! Hon är död redan sedan åratal. Hon är knappast mer än en levande mumie. Bacon Jag hörde inte det sista, Essex. Gå nu. Essex Jag går, surkart. (går) Bacon Han är förlorad. Inte ens alla segrar i Irland kan rädda honom.

Akt II scen 1. Hovet. Elisabeth Är det någon som förstår vad Essex sysslar med på Irland egentligen? Burleigh Ers majestät, det är uppenbart att han inte vet det själv. Robert Cecil Han sprider bara kaos, allt blir bakvänt, han går från nederlag till nederlag medan han själv förfäktar motsatsen och kräver mera understöd och förstärkning, medan hela hans irländska företag närmast tyder på en total katastrof. Elisabeth Min käre Sir Walter, ni känner irländarna då ni själv varit över och härjat där. Delar ni Robert Cecils uppfattning? Raleigh Essex har ännu inte förlorat allt. Elisabeth Menar ni att han måste förlora allt innan han kan dömas? Raleigh Irland är ett enda träsk av kaos och sega rebeller. Ingen kommer därifrån utan minnesbetor. Irländarna är oförbätterliga och världens envisaste papister. Dessutom har de sitt eget elixir till förfogande som gör dem fullständigt halsstarriga och galna. Elisabeth Ni har importerat den medicinen hit, om jag inte minns fel. Raleigh Skottarna är lika tokiga som irländarna på whisky, men jag tror att det är engelsmännens räddning att de föredrar öl.

243

Elisabeth Eller kanske vi är tillräckligt förnuftiga att begränsa vårt inmundigande av whisky till måttliga mängder. Men det var inte whisky jag ville diskutera utan Irland. Raleigh Fastän jag älskar Essex som en frände, och det tror jag vi alla gör, finns det skäl att återkalla honom innan läget blir värre. Burleigh Klokt resonerat, Raleigh. Robert Cecil Jag tror att vi alla hyllar Sir Walter Raleighs råd. Elisabeth Och ni, Francis Bacon, Essex' närmaste man? Anser ni att vi bör ge Essex en chans till? Bacon Nej, Madame. Elisabeth Ni förbluffar mig. Ni har alltid försvarat Essex hittills. Bacon Ingenting kan längre försvara hans ansvarslöshet. Han spiller liv och resurser bara för sin egen skull som om han spelade hasard med hennes majestäts medel. Jag har varnat honom upprepade gånger, men han har vägrat lyssna till mig. För en gångs skull har Sir Walter Raleigh rätt. Elisabeth Jag finner att vi alla är ganska ense om saken. Alltså återkallar vi Essex, och hans irländska fälttåg avbryts. Robert Cecil Och om han vägrar, ers majestät? Elisabeth Han är inte i någon position att kunna vägra. Han lyder vår vilja eller går oss emot, och väljer han det senare får han ta konsekvenserna. Han får välja själv. Saken är slutdiskuterad. Nu vill jag gå på teatern. Vad är det senaste master Shakspere har satt upp? Chamberlain Ett krigsspel om Henrik V, ers majestät. Man känner igen Essex' ära i nästan varje scen. Elisabeth Hans komedi om Falstaff var för grov. Är Falstaff med i den nya pjäsen? Chamberlain Ja, ers majestät. Han dör. Elisabeth Nåväl. Låt oss gå på teatern och se hur Falstaff dör.

Scen 2. Southampton Jag kan inte fatta det. Essex har gjort allt för honom. Det är rena kniven i ryggen på Essex. Derby Jag är också förbryllad, Henry. Det kan bara betyda en sak. Essex bana närmar sig sitt slut. Bacon är ingen dumbom. Om han går mot Essex så gör han det bara emedan han inte har något val. Southampton Essex skulle aldrig ha accepterat uppdraget i Irland. Derby Hans egna ambitioner drev honom till det. Vi har båda upplevt honom i hans glans dagar, och vi trodde båda på honom. Hade han klarat av krisen i Irland hade han varit oövervinnelig på livstid, och han hade haft hela folket bakom sig. Southampton Och så blev det bara fiasko. Men det är ju inte förlorat ännu. Han kan fortfarande klara av affären. Derby Det tror nog bara han själv. Nej, Wriothesley, han är färdig. Han har bara stärkt de eviga upprorsstämningarna i Irland, i stället för att göra dem till våra

244

vänner har han gjort deras fiendskap obotlig, och han har slösat bort både drottningens arméer och finanser på att förvärra läget. Han har redan återkallats. Southampton Då är han förlorad. Derby Jag är rädd för det. Southampton Vad var avgörande för drottningens beslut? Var det Bacons strömkantring? Derby Det vet vi inte. Bacons ställningstagande gjorde kanske varken till eller från. Southampton Jag är inte så säker på det. Bacon var Essex' man helt och hållet. Om hans närmaste man sviker honom, vem kan då längre hålla honom om ryggen? Derby Allra minst han själv. Han saknar ju perspektiv och har inget omdöme. Southampton Hans omdöme och perspektiv var Bacon. Nu faller Essex medan Bacon stiger i graderna. Vem skall han knivhugga i ryggen nästa gång? Derby Du överdriver, Henry. Bacon är ingen förrädare. Southampton Men han har gjort Essex till förrädare. Vem gör han till förrädare nästa gång? Derby Du menar att ingen går säker för Bacons ambitioner. Southampton Precis. Derby Då är det bäst att hålla sig ur vägen för Bacon.

Scen 3. Hovet. en lord (till en annan) Det blir väl show nu när Essex ska uppträda inför hovet. lord 2 Var så säker. Han har lagt hela England för sina fötter och tror sig vara landets populäraste man. Han tror själv att han bara segrat i Irland och att han lyckats omvandla alla sina nederlag och katastrofer till triumfer. lord 1 Men folket älskar honom. lord 2 De är hänförda av hans grannhet. De dyrkar honom. lord 1 England kan aldrig få en bättre idol. lord 2 Och ändå är han bara en bluff. Elisabeth (framträder) Mina lorder, jag har kallat jarlen av Essex hit att svara för sina handlingar och besvara era frågor. lord 1 (avsides) Det blir rena gatloppet. Elisabeth Vässa era frågor väl och passa på medan ni har honom tillgänglig, ty han är flyktig såsom den första kärleken själv. lord 2 (avsides) Det låter som om han var hennes sista kärlek och att hon fattat det själv. en härold Jarlen av Essex! (Denne inträder i centrum av scenen och knäfaller för drottningen.) Essex Madame, jag lägger Irland för era fötter. Elisabeth Det gör du inte alls. Du har slarvat bort det, och i stället för att bota en fiende har du gjort alla irländare till våra fiender. Essex Ni har lyssnat till rykten och överdrivit dem för er själv.

245

Elisabeth Jag har fått exakta rapporter om siffror och förluster. Jag gav dig en armé och rikedom att få bukt med en upprorsman. Allt har du slarvat bort, och upprorsmannen är kvar. Essex Jag fick inte fullfölja min uppgift. Robert Cecil Min lord Essex, ni har struntat i våra order och oftare gjort motsatsen till våra direktiv än följt dem. Hur förklarar ni det? Essex Här i Westminster vet ingen något om hur det står till på Irland. Jag har anpassat aktionerna efter rådande förhållanden för att minska förlusterna. (Hovet skrattar.) Robert Cecil Minskat förlusterna? Kunde de ha blivit mera maximala? Burleigh Min lord Essex, ni har köpt folkets kärlek till priset av er drottnings arméer och pengar och Irlands stabilitet. Essex Irland har aldrig haft någon stabilitet. Burleigh Låt mig tala färdigt! Ni har slarvat bort ert pund och kan inte få det tillbaka. England är färdigt med er. Essex Berövar ni mig befälet? Burleigh Ja, Essex. Ni ger oss inget val. Essex Ni kallar hem mig innan jag hunnit avsluta kriget och tror att ni därmed ska få ett lyckligt slut på kriget. Vad är det för logik? Burleigh Lord Essex, ni står inför drottningen. Essex Tror ni inte jag vet det, era mjölsäckar? Vi står alla inför drottningen och skäms för allt vad vi misslyckats med. Sir Walter Raleigh, lyckades ni kanske bättre i Irland än jag? Åk själv över till det regniga träsket i väster och se om ni kan dränera det på träskråttor! De kryper bara upp i ärmarna på er och börjar myllra i era sängar när ni sover! De håller sig bakom er och sticker knivar i er bakifrån hela tiden medan ni aldrig ens ser dem! Jag tog på mig befälet i Irland för att jag ville göra en insats. Kanske det var fel, men misslyckats har jag inte mer än någon före mig. Elisabeth Lord Essex, gå hem och vänta där tills vi kallar på er. Essex Har jag gjort något fel? Har jag brustit i min lydnad? Har jag komprometterat någon? Låt mig få veta det i så fall, så att jag vet var jag står, och stick inte knivar i ryggen på mig utan att jag ser er. Elisabeth Gå hem, Essex. (Essex knäfaller, bugar sig och går.) lord 1 Han är inte färdig än med drottningen. Han har mera krut i sitt bagage. lord 2 Om det blir en brytning mellan dem, vem kallar då hem den högsta vinsten? lord 1 Dragkampen har redan börjat. Och den kommer att bli ursinnig och knäcka båda. (Så fort Essex kommit utom synhåll vacklar drottningen.) Robert Cecil Hjälp drottningen där! Southampton Mår ni inte bra, ers majestät? Elisabeth (trött) Jag är bara så oändligt trött på alla dessa dispyter! Varför kan ni herrar aldrig hålla fred med varandra? Jag orkar inte med gräl mera. Robert Cecil Hjälp drottningen ut. (Drottningen hjälps ut.) Southampton (till Bacon) Alla vet att du ligger bakom Essex' onåd.

246

Bacon Gör jag? Det visste jag inte. Southampton Du kan inte lura oss, Sir Francis. Du må bli landets mäktigaste man, men du kan inte lura oss. Möjligen kan du lura dig själv. Men Essex hade aldrig fallit om inte du hade störtat honom. Bacon Han är inte fallen ännu, och krisen i hans karriär är helt hans egen förskyllan. Southampton Vi vet båda bättre än så, Sir Francis, och vi vet båda att du hycklar. (går) Bacon Håller denna hovteater på att bli ett lägre forum för lömskhet? Visserligen har jag angivit och åtalat Essex, men det var det min plikt att göra inför kronan, och det kommer jag aldrig att ångra. Oxford Bacon, jag hörde dig nog. Du är oförbätterlig, men du blir aldrig kung efter Gloriana. Bacon Det har jag heller aldrig någonsin inbillat mig. Oxford Försök. Du tror du är hennes oäkte son. Bacon Tror inte du det då? Oxford Jag är för gammal. Jag kan inte vara hennes son, lyckligtvis, och min familj har mycket högre och äldre anor än hennes. Men du är en strunt, Bacon, som alla föraktar. Bacon Och du är en gammal pimplare som borde hålla dig borta från hovet. Oxford Vin är bara hälsosamt. Bacon Om du ändå bara drack vin! Oxford Essex' blod komme på dina händer. Bacon Ingen risk. Han kommer inte att blöda. Oxford Du ljuger för alla men mest för dig själv. (vill gå) Bacon Oxford, bara för er information, efter Gloriana blir James av Skottland kung över oss, och det är inget någon kan göra åt den saken. Oxford Den strunten! Är det du som har fixat det? Bacon Nej, det är firman Cecil, far och son, då din svärson ju är katolik och bara diktar komedier. Oxford Just därför borde han bli kung. Adjö, din stinkande Bacon. Bacon Släng dig i väggen, din gamle alkoholist!

Scen 4. Derby (avsides) Min hustru, hur kunde du ge dig åt en sådan galning som Essex! Den mannen har närmast förfört hela England och vridit dess roder ur drottningens hand – för att styra det vart? Han har inget förnuft och är helt utan omdöme, såsom en vindflöjel, helt karaktärslös och offer för sina impulser. Men alla är svaga för honom, och själv även älskade jag honom såsom den sköne romantiske hjälte han var för oss alla. Men min egen hustru! Hon hävdar sin oskuld, och kanske jag bara är offer för min egen svartsjuka, men det kan alla se att han förfört henne som han förfört hela England. Min Essex, min älskade pojke, ej något kan rädda dig nu. – Mitt herrskap, det stundar allvarliga tider.

247

Walsingham Vad pågår, lord Derby? Derby Lord Essex gör bara sin egen sak värre när han i sitt fall griper kring sig i desperation och försöker dra med sig nationen i fallet. Och djupast blir drottningen själv affekterad därav. Walsingham Och vad kan vi då göra? Derby Ej mycket mer än ta beteckning. Vår drottnings tid närmar sig slutet, och när hon och Essex är borta kan det bli en mörk tid med en inskränkt skotsk konungs njugghet och misstänksamhet som avgörande faktor för samtligas liv. Utan tvekan lär huvuden rulla. Walsingham Vem tänker du på speciellt? Derby Walter Raleigh, Southampton, lord Bacon och samtliga fritänkare. Walsingham Francis Bacon är katten med nio liv som alltid landar på fötter. Sir Walter är oemottaglig för varningar. Wriothesley är den han är, och ej något kan ändra på honom, men ingen vill någonsin halshugga honom. Med sin feminina framtoning står han över all politik. Men hur är det med Marlowe? Derby Vår näste kung vet inte om att han finns. Vår poet kan lätt undvika samtliga faror med att enkelt hålla sig undan som hittills. Emellertid skulle han nog vara säkrare på ett betryggande avstånd från London, exempelvis uppe hos oss katoliker i Lancashire. Walsingham Tack för ert erbjudande. Chris tar säkert emot det med glädje, i synnerhet om det blir farligt i London igen, då allt vad han behöver är att få arbeta i fred. Derby Mina gods och min säkerhet står alltid öppna för honom, som den allra säkraste formen av exil utom räckhåll för någon regim utan att han behöver ens lämna vårt land. Walsingham Låt oss höra vad han själv kan önska. Kom in, Marlowe! (Marlowe kommer in.) Derby är här på besök. Marlowe Är det nya problem? Walsingham Inte än, men det kan bli med nästa regim. Marlowe Jag är alltid beredd att bege mig i landsflykt. Det finns alltför mycket att göra i varmare länder. Derby Men snart är vi gamla, och resandet blir mer nervöst och bekymmersamt. Lev, Marlowe, som om min bror alltjämt levde, din studiekamrat, som omfattade dig med sin kärlek som en yngre broder. Om han var din broder är jag det ej mindre. Mitt hem är ditt hem, och där finns alltid trygghet, ty vi katoliker är lyckligtvis helt uteslutna från kronans intriger och all infektionspolitik. Marlowe Ferdinando är död, grymt förgiftad för att han ej ville ta del av vad du kallar den infekterade världspolitiken. Han dog på sin post som martyr för sin integritet, liksom Kyd, min kollega och broder, som dog en långt svårare död, då i hans fall hans själ blev förgiftad av inkvisitionen. De krafterna slipper vi aldrig, och därför så föredrar jag även att vara död. Fastän så många vänner till mig nu är döda och borta, som Greene, Philip Sidney och Kyd, finns det ändå kvar många som alltjämt kan känna igen mig. Vi vet ingenting om den nya regimen, men om den blir

248

svår är jag tacksam, lord Derby, för er ovärderliga säkerhet som komplement till lord Walsinghams. Derby Känn dig helt fri. Du är död och befriad, och det är din lycka; vi som känner till det är ett ringa fåtal, en handfull pålitliga män vilkas hustrur ej skvallrar; du är därigenom måhända mer lycklig än någon av oss, och det enda pris som vi tar tacksamt emot av dig för vårt beskydd och vår tystnad är din vackra konst. Den beskyddar dig mera än någonting annat. Så länge du diktar, så länge förblir du odödlig och osårbar. Marlowe Era ord värmer mitt hjärta som komme de från en kollega och mer än en broder. Jag har ingen känsla av bitterhet. Mörkt kan jag se på mitt fall, men jag har kommit över det och har som fjärilen kommit ur puppan sitt skal, mitt personliga jag, som jag lämnat bakom mig. De mänskliga känslor jag har gäller aldrig mig själv längre. De är maskerade väl genom påhittade karaktärer väl dolda bakom skådespelares sminkade ansikten, som giver offentligt uttryck åt allt utom åt mina egon. Jag känner mig säker i rollen som medium för mänskliga känslor och allas personlighet utom min egen. Min non-existens är mitt bästa beskydd, och tack vare den kan jag alls dikta. Walsingham Så länge du arbetar gläds vi med tacksamhet över din närvaro. Marlowe Det är blott jag som skall tacka. Derby Jag ger mig tillbaka till Lancashire. Marlowe, ditt hem och din säkerhet väntar dig där vid behov. Marlowe Tack, lord Derby. (Derby går.) Walsingham Hans instinkt har aldrig falerat. Han vet vad han talar om. När Robert Devereux, earlen av Essex och drottningens tid är förbi går ej någon mer säker. Marlowe Det sista jag vill är att utsätta er, min lord Thomas, för komprometterande fara. Thomas Jag sviker dig aldrig. Marlowe Det tackar jag för, och min trohet mot er skall ej någonsin svika den heller. Jag lämnar dig hellre i fred med din Audrey än att jag riskerar att svika den. Thomas Audrey är din liksom min. Audrey Vi är drottningens trognaste vänner och helt oantastliga. Inget kan skada oss, inte ens någon skotsk konung. Du är lika säker hos oss som hos Derby. Marlowe Det tackar jag för. Likväl har jag min enda fullkomliga säkerhet endast privat för mig själv, och den följer mig vart jag än reser. Walsingham Det känner vi av. Därför tar alla tacksamt emot dig som känner dig. Marlowe Men de är få, och de blir bara färre. Dess mer ovärderliga blir de som alltid finns kvar. Audrey De är fler än du tror, och med Sir Walter Raleigh som flaggskepp är vi ointagliga. Marlowe Ja, han förblir alltid vår yttersta säkerhet, och endast han kan fortfarande rädda mitt liv.

249

Scen 5. Essex i fängsligt förvar. Essex Vad gjorde jag för fel? Det är en mardröm. Alla vände sig emot mig utan anledning, och jag har inga vänner längre. Allt har vänt sig som genom ett trollslag, och jag, min idiot, förbättrade ej saken genom att bli desperat. Här är jag nu av ödet instängd i ett hörn och utan något mer av livet att förvänta mig än döden. fångvaktaren Jag beklagar att jag stör, min herre, men ni har besök. Essex Det skall ni ej beklaga. Jag förtjänar ej besök men är blott hedrad om jag får det. fångvaktaren Det är frågan det, ty det beror väl helt på vem besökaren kan vara. Essex I min ensamhet är själva döden hjärtligen välkommen. fångvaktaren Stig då in, min fru. (låter Elisabeth passera in.) Essex (reser sig förfärad) Min drottning! Är det verkligt, eller har jag blivit galen och hallucinerar? Elisabeth Sätt dig ner, din oförbätterlige kanalje! Jag vill bara ge dig vad som kallas en anständig chans till en förklaring. Essex Det finns inget att förklara. Elisabeth Jo, det finns det. Jag om någon äger rätt att kräva svar på frågor. Essex Jag är redo för tortyren. Elisabeth Var ej dum nu. Här är ingen fråga om tortyr. Essex Det finns ej digrare tortyr än att bli ställd till svars av övermäktig kvinna ur vars grepp det ej finns någon flykt från. Elisabeth Varför övergav du mig, din bästa vän? Vad fick dig till att trotsa mina order, vända dig emot mig och försöka göra uppror mot mig? Essex Det var ni som gick mot mig. Jag var den siste att förtjäna någon fiendskap av er. Elisabeth Du slingrar dig, min stackars vän. Du tröttnade på mig och fann mig en belastning, varför du baktalade din drottning och blev upprorsman. Essex Jag hade inget annat val då jag blev desperat. Elisabeth Du blev från dina sinnen. Essex Ja. Elisabeth Men det är ingen ursäkt. Du förstörde själv vår vänskap alldeles fullkomligt när du kallade mig inför andra mera död än levande och föga mera än ett lik. Essex Min drottning, är det därför ni dömt mig till döden? Elisabeth Jag var bara kvinna, Robert, och jag var din bäste vän. Jag litade på dig fullkomligt, och jag älskade dig som en son, ja, mera än en son. Det gjorde hela England. Men du kände kvinnan dåligt, då du trampade på henne och på Englands hjärta. Kvinnor klarar sig ej utan män då de har givit dem sitt hjärta. De är all den mark de har att stå på. Om en kvinna sviks av den man som hon anförtrott sitt liv åt har hon sedan inget liv mer kvar. Hon har förlorat allt och orkar ej ens hämnas. Du har trampat på min själ, men det är inte därför du skall bli halshuggen. Din process är helt ett resultat av dina egna misstag, ingenting har kunnat stoppa den, du satte

250

själv i gång lavinen av insubordinationer och förräderier – jag har ingenting med dem att göra. Jag kom hit som kvinna endast för att ge dig fri. Essex Vad menar ni med fri? Elisabeth Ni får ert liv till skänks av mig. Jag ger er fri lejd ut ur landet. Alla dörrar mellan friheten och er är öppna. Essex Nej, ers majestät, så kan ni ej manipulera mig och demonstrera än en gång er makt. Jag låter ej er triumfera. Jag är medveten om att jag har förverkat liv och rätt att leva. Låt då ödet ha sin gång, och låt mig få bli avrättad i morgon. Elisabeth Så du trotsar mig in i det sista? Essex Jag har aldrig tillhört er, och aldrig kan ni få mig att tillhöra er. Elisabeth (suckar) Så räddar ni till sist i alla fall er heder. Jag har gett er en anständig chans, och ni har använt den men på ert eget sätt. Jag lämnar er med oförrättat ärende men ändå inte utan viss behållning. Nu, min Essex, kan jag skiljas från er. Essex Jag beklagar allt som skett. Elisabeth Det är det minsta någon man kan göra. Lycklig resa till den andra sidan, Robert Devereux, min siste favorit, där vi nog ses igen rätt snart, förmodar jag. Essex Där kanske läget är ett annat. Elisabeth Jag har inget mer att säga här. Farväl. (går) fångvaktaren (kommer in när Elisabeth går) Nå, var damen god mot er? Essex Man kan ej klandra henne, ty hon gjorde ett försök till godhet som jag ej var värdig. fångvaktaren Dö då värdig, gode lord, i morgon. Sedan slipper ni bekymra er om sådant mera. Essex Lämna mig allena, stackars cyniker. (Fångvaktaren går. Essex begraver huvudet i händerna.)

Scen 6. Bakom kulisserna. Chamberlain Lord Bacon! Vilken ära! Vad förskaffar oss den äran? Vad kan vi göra för er? Bacon Får jag tala med skådespelarna. Chamberlain De är alla här. Jonson Drottningen är död, och vår nye kung är utlänning, men vi har fortfarande vår lord Bacon. Hemmings Vad kan vi göra för er, lord Bacon? Jag hoppas ingenting har förändrats. Bacon Det hoppas jag också. Burbage Något särskilt ärende måste ha fört er hit. Är det med anledning av den nye kungen? Bacon Hör på mig, mina vänner. Vi har en ny kung, och han måste veta sin plats. Vi behöver en pjäs som gör det klart för honom att teatern är honom och hans regim överlägsen. Han måste få veta att vi vet mer om honom än vad han vet om sig själv.

251

Shakspere Vad vet ni om honom? Bacon Hans svaga punkt är hans mor, som hjälpte sin älskare att mörda hennes make, hans far. Efter mordet regerade hon oförskämt med älskaren tills hon störtades av folkets harm. Hemmings Vi har aldrig vågat framföra en pjäs om Maria Stuart. Ämnet har alltid varit överkänsligt, då drottning Elisabeth halshögg henne. Bacon Men hon är död nu. Hon tog slut när hon halshögg Essex, och nu är hon död på riktigt. Den nya kungen måste sättas på plats med Maria Stuart eller utan. Har ni ingen pjäs som liknar hennes saga, som kunde dammas av? Shakspere Vi har Kyds gamla pjäs om Hamlet, vars mor gifte sig med sin makes mördare. Det är nog det närmaste vi kan komma. Bacon Får jag se. Så den har inte spelats sedan Kyd dog? Shakspere Den försvann med Kyd och Marlowe. Hemmings Men om något påminner om kung James vanskliga ställning är det den pjäsen. Bacon Vi kan alltid göra om den och få den mera pregnant. Det är kanske just vad vi letar efter. Huvudsaken är att kungen fattar att det finns högre makter än hans egen. Jonson Här är pjäsen, Sir. Gör om den, manipulera den som ni vill, parodiera alla de döda, och det måste bli en succé. Bacon Jag ska ta hand om den. När ni får den tillbaka kan ni räkna med någonting extra. Jonson Det ser vi fram emot, Sir. Hemmings Derby framförde den med Kemp och andra inför danske kungen i Helsingör för 18 år sen på tyska. Den gjorde succé redan då men behöver förbättras. Kyd och Marlowe blev aldrig färdiga med den förrän de båda dog. Bacon Vi får återuppväcka deras andar. Jag återkommer snart, mina herrar. (går) Burbage Tror ni han kan göra något spelbart av den pjäsen? Jonson Lord Bacon har många tricks att tillgå. Det skulle inte förvåna mig om vi äntligen fick en vettig pjäs att spela.

Akt III scen 1. James Vad fan är detta för en jävla pjäs? Hur vågar de visa något sådant för mig? Vet de inte att jag är kung nu? Robert Cecil Ers majestät, det är bara underhållning. James Ja, men vilken underhållning! Mord och död, palatsintriger och förräderier, groteska spöken och galna fruntimmer! Det kan ju knappast bli värre! Cecil Skådespelarna menar bara väl, ers majestät, och gör ett gott arbete. James Man kunde nästan tro att någon djävul satt ihop pjäsen bara för att pika mig. Bacon Ers majestät, den skrevs för kungen av Danmark för hans slott Kronborgs invigning i Helsingör för aderton år sedan. Historien är tagen ur

252

Danmarks krönikor. Våra engelska skådespelare gjorde stor succé med pjäsen inför hovet i Danmark. James Så det är en sann historia? Bacon Så gott som. James Men vem har skrivit den? Ta reda på pjäsens författare! Han är ju farlig då han vet mera om hovintriger än vad hovet vet om honom. Cecil Det är en viss William Shakespeare, ers majestät, en hederlig skådespelare från landet. James Tror du inte jag vet det, ditt enfaldiga nöt? Det vet ju alla, att William Shakespeare är namnet som sätts under alla kontroversiella pjäser för att ingen ska komma åt de ansvariga. Han är bara en bulvan, en pjäsmäklare som tjänar pengar på att aristokrater använder sig av hans namn för att slippa bli förföljda av staten. Så gjorde Oxford, så gjorde Derby, och så gjorde vem som än ligger bakom den här pjäsen. Jag misstänker Sir Walter Raleigh. Han är väl här? Cecil Han står till ert förfogande, ers majestät. James Sir Walter, jag har några frågor att ställa er, om ni inte misstycker. Raleigh Jag står till er tjänst, ers majestät, som jag stod till hennes majestäts oförglömliga tjänst. James Vad fan hade du med Arabella Stuart att göra egentligen? Raleigh Ingenting. James Du ljuger, din knöl! Raleigh Om jag ljuger, ers majestät, torde ni bevisa det innan ni anklagar mig. James Jag vet att du ljuger! Du ville ha henne till drottning i stället för mig! Raleigh Jag var oskyldig till den komplotten, ers majestät. James Men du kände till den! Raleigh Jag tog den inte på allvar. James Alltså kände du till den! Alltså var du medskyldig! Till Towern med honom! Han är redan överbevisad! Cecil Ers majestät, Sir Walter Raleigh är kronans äldsta och trognaste försvarare och tjänare. Det vore skandal att sätta honom i Towern för en lös misstanke. James Tar du förrädaren i försvar, din bov? Vill du också till Towern? Cecil Ers majestät, jag ber er bara att inte förhasta er. James Jag förhastar mig aldrig! Allt skall gå lagligt till, och Raleigh skall åtalas och prövas för landsförräderi. Om han kan bevisa sin oskuld får han gå, men vi har redan skriftliga bevis på att han hellre hade haft Arabella Stuart som drottning än mig! Fixa åtalet, Bacon! Bacon Ers majestät, en skriftlig obetänksamhet i ett brev är ej tillräcklig grund för åtal för landsförräderi.... James Fixa åtalet, eller du åker dit! Southampton Ers majestät, ingen har gjort landet större tjänster än Sir Walter Raleigh. James Så du är också med i komplotten, din sliskige hermafrodit! Vill du göra Raleigh sällskap i fängelset? Cecil (till Bacon) Kungen är på dåligt humör, och vi kan ingenting göra.

253

Bacon Hoppas det går över. Cecil Det kan ta åratal. Jag är rädd att problemet sitter i karaktären. James Iväg med dem till Towern! Låt dem bevisa sin oskuld om de kan det, men jag är säker på att de inte kan det. Ingen jävla engelsman ville ha en skotsk kung över sig, så alla de ledande engelsmännen är lika skyldiga. Det är bara att sätta åt dem hårt. Southampton Bacon, tar du parti för kungen mot oss? Bacon Ni behöver någon kvar i ledande ställning som kan fixa ut er. Cecil Han har rätt. Ge er till tåls, mina herrar. Raleigh Henry, med en sådan inkompetent blåmes till kung behöver vi krafter kvar i toppen som kan regera. Ett skepp med drucken besättning och galen kapten kan komma rätt ändå om bara styrmannen är nykter. James Vad är det för gallimatias ni pratar? Ut med dem! Ärendet är avslutat! Cecil (ger tecken till vakter att föra ut Raleigh och Southampton) Allt skall ordna sig till ers majestäts belåtenhet. James Det hoppas jag verkligen. Annars vet huset Stuart hur man tuktar hopplösa delinkventer. Vi har haft nog av bråkiga klaner i Skottland och vill helst slippa dem i England. Bacon Ers majestät, ni kan fullkomligt lita på oss när det gäller upprätthållandet av lag, ordning och rättvisa. James Nåja, Bacon, så skall det låta. Då har jag åtminstone en jag kan hålla mig till. Min företräderska hade alldeles för många gunstlingar, och hon lärde sig ingenting av deras bortskämdhet förrän hon tvingades avrätta dem. En regering mår bättre utan gunstlingar. Raleigh Men hon hade förbaskat god smak. James Har inte jag det då? Raleigh Nej, ers majestät, det är just vad ni saknar. (förs ut) James Viktigpettrar! Petimetrar! Men jag ska nog lära dem! Ingen ska lära mig veta hut! Ingen har rätt att lära världen veta hut utom konungen! Cecil (böjer sin nacke tillsammans med Bacon) Ja, ers majestät. (Raleigh och Southampton föres ut av beväpnade vakter.) James Ge dig av, din apa! Jag vill tala med Bacon-advokaten här. (Cecil går.) Jag vet inte, Francis, hur mycket du har haft att göra med den här pjäsens tillkomst, men du är inte dummare än att du måste ha fattat att pjäsen är en dödlig förolämpning mot min döda mor! Bacon Ers majestät, jag försäkrar er att pjäsen bara har sin grund i faktiska medeltida skeenden i Danmark. James Käfta inte emot! Du vet alltid mer än vad du vill medge. Du har retat mig från början med din högfärdiga överlägsenhet. Jag tål inte ditt översitteri. Men du är landets skickligaste advokat, och jag behöver dig. Så antingen samarbetar du lydigt, eller också åker du ut. Begrips? Bacon Ers majestät, jag är bara till för att samarbeta.

254

James Din jävla hycklare! Du tycks inte fatta vad jag vill. Jag vill att du samarbetar på mina villkor, inte dina. Bacon Ni äger att ställa villkoren. Jag har aldrig ställt några villkor. James Lögnare! Du har bara kört med ultimatum från början! Du är farlig, och du är den enda jag fruktar som medtävlare om makten, just för att jag behöver dig. Du måste gifta dig. Det är mitt första villkor. Och din hustru måste vara av lågadeln. Bacon Har ni någon särskild i åtanke? James Jag har bara det i åtanke att allt detta struntprat om att du skulle ha varit oäkta son till den där käringdrottningen och att du kunnat ärva tronen måste tystna. Du får aldrig överta tronen och ingen i din familj heller. Bacon Jag böjer mig för er vilja. Jag ber bara att få påminna om att jag bara ställt er ett enda villkor någonsin för mitt fulla stöd av er. James Vad var det? Bacon Dolda poeters yttrandefrihet. James Du menar underjordiska skandalskrivares upprorsstämplingar? Så länge de är okända kommer jag ändå inte åt dem. Ingen kan tysta poeter. Jag ger dig dina poeters frihet, men din lojalitet måste vara total! Bacon Jag har alltid tjänat kronan utan reservationer. James Se till att gifta dig då! Jag har just den rätta slynan åt dig. Bacon Jag ger er allt, ers majestät. Endast mitt liv förbehåller jag mig själv. James Överenskommet. Du kan behålla det – så länge. Gå nu. (Bacon går.) Han stinker och är mig vedervärdig, men det vore dumt att inte utnyttja honom så länge det går. Men min regeringstids största nöje skall bli att en dag få sparka honom. Scen 2. Towern. Raleigh Upp som en sol och ner som en pannkaka. Min kometkarriär under Glorianas tid hade sin berg- och dalbana, men upp igen kom jag alltid. Men denne nye kung tycks bara ha tummen ner för allting och låter ingen stiga upp. – Min gamle Oxford, lever du ännu? Oxford Jag kunde inte låta bli att besöka min gamle ödesbror i fängelset. Hur går processen? Raleigh Åt fanders. Men jag slipper i alla fall bli avrättad. Oxford Hela folket är upprört över den behandling du undfått av en ignorant kung som inte tål elisabetanerna. Jag är bara ett gammalt fyllo, så jag slipper bli bedömd som farlig, men du, din stackare, är livsfarlig genom att du fortfarande är i din vitalaste ungdom. Raleigh Är vi inte jämnåriga? Oxford Jo, ungefär, men jag har alltid betraktat dig som den granna ungdomen personifierad. Du åkte till Amerika, du skapade efter vår drottning hennes nya land Virginia, du seglade på jakt efter Eldorado och hittade Guyana och erövrade Trinidad, du gjorde allt det som jag aldrig kom mig för att göra.

255

Raleigh Men du fick tillbringa dina goda år i Italien och kom även till Spanien och Cypern, Turkiet och Marocko. Oxford Ja, vi blev båda legendariska. Och nu sitter du här fjättrad av en usel kungs småaktighet och kan inte röra dig ur fläcken ur din likkista, medan jag bara kan sucka, gå hem och dra något gammalt över mig och dö. Raleigh Vi är inte färdiga än, Oxford. Teatern lever vidare trots kungens inkompetens. Oxford Det är mycket tack vare Bacon, som utverkat kungens nåd för okända poeter att få fortsätta verka i fred och publicera sina skabrösa pjäser. Den där gamla Hamlethistorien går för fulla hus då den avslöjar hela den nuvarande kungens omåttliga familjeskandalhistoria, och kungen kan ingenting göra, då han inte vill synas med dåligt samvete för sin korrumperade mor. Raleigh Säg inget ont om Maria Stuart. Gloriana beundrade henne och avundades henne. Oxford Det tror jag det. De var varandras motsatser. Maria tog sig alla de friheter Gloriana aldrig vågade unna sig, medan den romantiska drottningen aldrig kunde få den ordning på sitt land som Gloriana med sin upplysthet så makalöst kunde genomföra. Raleigh Vi älskade henne alla. Oxford Nej, vi dyrkade henne alla och hade skäl att göra det. Raleigh Även du trots fjärten? Oxford Du ser att jag rodnar. Det gör jag fortfarande så fort episoden nämns. Raleigh Var det verkligen som legenden berättar? Oxford Jag var ung då och dyrkade henne mer än någon annan. Inte ens Sir Philip Sidney kunde dyrka henne som jag. Edmund Spensers lovsånger av henne var helt utan passion medan jag ägde passioner. Och så kom jag inför henne, och så inträffade denna olycksaliga brakare. Jag kunde ha sjunkit genom jorden och gjorde det. När jag då lämnade England av blygsel över fjärten i hennes närvaro trodde jag faktiskt att det var för alltid. Raleigh Men du kom tillbaka. Efter två år. Oxford Jag hoppades hon hade glömt den omåttligt pinsamma episoden. Och så hälsar hon mig med: "Välkommen tillbaka, earl av Oxford. Jag kan försäkra er att vi har alla glömt det där med fjärten." Och alla skrattade så de kunde kikna, men hon skrattade mest av allt. Då var hon som en uppenbarelse av sig själv som sjuttonåring. Jag har aldrig sett henne så ung och glad och frisk och härlig. Raleigh Var det du eller jag eller Bacon som gav henne namnet Gloriana? Oxford Det uppstod spontant, precis som Cynthia. Det spelar ingen roll vem som kom på det. Hon var Gloriana. Raleigh Men här är nu Bacon. Det tycks vara full rulle här i Towern i dag. Oxford Välkommen, Bacon. Raleigh Oxford. Jag trodde ni låg hemma och döende. Ni borde inte vara ute så här dags. Oxford Som ni ser är jag det. Vad gör man inte för den gamle Raleigh.

256

Bacon Vi har alla intressen i Amerika. Sir Walter, vi ska nog få ut er så småningom. England behöver er för sina intressen i Virginia. Raleigh Övertyga kungen om det, om du kan. Oxford Ingen kan övertyga kungen om något. Han är skotte och ett hopplöst fall av oginhet och småaktighet som alla andra skottar. Bacon Men han är inte ointresserad av era möjligheter i Amerika, Raleigh. Om ni kunde finna Eldorado åt honom skulle det absolvera all er skuld. Oxford Men Raleigh är utan skuld, liksom alla inspärrade elisabetaner. Bacon Säg det till kungen. Han har inte ett så kvalificerat öra att han kan höra det och ännu mindre förstå det. Oxford Ja, han skulle misstolka det till motsatsen och spärra in ännu fler elisabetaner. Bacon Men till saken, Raleigh! Hur går ert arbete? Raleigh Vilket av dem? Bacon Er världshistoria. Raleigh Jag har nätt och jämnt kommit i gång. Det är ju kallt här i Towern, fingrarna stelnar, det drar genom fönstren och murarna, jag får ingen motion, och ögonen far illa av det obefintliga ljuset. Oxford En hund kunde inte behandlas sämre. Raleigh Ändå är jag optimistisk. Planen är klar, och jag tror att jag redan kommit alla bigotter på skam, alla dessa trångsynta puritaner som stämplat mig och förföljt mig som fritänkare, fastän ingen har varit mera bokstavstrogen som Bibeltolkare än jag. Hela första delen av min världshistoria handlar bara om Moses och judarna och Gud och hans definitiva roll i det hela. Oxford Då slutar du som puritanernas hjälte, i synnerhet om kungen halshugger dig till slut. Raleigh Men jag behöver mera böcker, Bacon. Bacon Det ska du få. Det sista man kan förneka dig är dina egna böcker. Oxford När tror du vi kan få ut honom? Bacon Tyvärr tror jag det blir en fråga om åratal. Jag måste få kungen intresserad av en ny expedition till Guyana och Eldorado, vars succé är den enda möjligheten till upprättelse för Raleigh. Raleigh Och dina okända poeter, Bacon? Hur går det för dem? Bacon De har alla fallit med er, Sir Walter. Ni var deras högsta hopp. Marlowe har gett upp totalt och gett sig iväg upp till katolikernas vildmarker i Lancashire, där han sägs skriva vilda pjäser om galna kungar i de mörkaste tragedier som sett teaterns ljus sedan athenarnas tid. Oxford Jag hörde att han tog upp min gamla tragedi om Othello. Bacon Det blev hans mest förkrossande tragedi. Alla njuter av den och frossar i dess erotiska fasa. Men en avgörande bidragande del till dess framgång är att Marlowe bor hos Derby, vars svartsjuka på sin fru ju är så ökänd, där han minsann har studiematerial in natura och in absurdum.

257

Oxford Det var Wriothesley som skulle ha fått min dotter, men Wriothesley ratade henne. Derby fick henne i stället till kanske sin egen största olycka.... Men en god svärson blev han dock. Bacon Var det Derby som skrev Hamlet-tragedin för kungen av Danmark? Oxford Nej, men han var med och spelade den. Det var en för sin tid mera utmanande tragedi än vad Thomas Kyd kunnat skriva. Bacon Men vem skrev den? Oxford Vi hade alla vår hand med i den. Derby hade sina erfarenheter från Frankrike med en olycklig hovdam som dränkte sig där, jag hade ju mina erfarenheter av Burleigh, som jag hoppades genomborra när jag märkte att någon lyssnade bakom tapeten medan det bara var en vanlig simpel tjänare i stället, Kyds och Marlowes spanska tragedi gick oavbrutet för fulla hus och gav utomordentliga erfarenheter och impulser för hanterandet av andra sceniska spöken, och så vidare. Vi var alla insyltade i "Hamlet". Den om någon är allas vår pjäs om oss själva, om vår förtryckande överhet, om maktens korruption och om ett etablerat konungahus eviga fördärv. Raleigh Oxford börjar melodramatisera igen. Jag känner nästan igen honom från förr. Tillbaka till verkligheten. När kan jag få min flotta? Bacon Endast kungen kan utrusta den. Allt beror av honom. Raleigh Då tar det minst tio år. Bacon Eller mera. Snarare mera. Bered er på ett långvarigt limbo, Sir Walter, men förr eller senare kommer ni ut. Och ni kan skriva vår världshistoria under tiden. Oxford Lycka till, båda två. Min tid är all. Jag lämnar scenen. Bacon Derby finns kvar. Oxford Det finns alltid efterträdare. Teatern dör aldrig. Raleigh Tack för visiten, mina vänner. Jag tror det är dags att jag börjar koncentrera mig på mitt arbete. Oxford Den där Shakspere, vem är han egentligen? Bacon Vårt firmanamn. En omutlig hedersman som aldrig förråder oss så länge han får betalt. Oxford Håller han som täckmantel? Bacon Intill tidernas ände. Oxford Då är jag lugn. Sir Walter, ert öde vilar i säkra händer vad som än händer. Raleigh En obetydlig lantopportunist som William Shakspere? Oxford Nej, alla vi som gömmer oss bakom hans namn. Och vi är legio och dessutom odödliga. Raleigh Mot kungen behövs mer än bara odödlighet. Bacon Med Marlowe, Chapman och Jonson kan vi bräcka kungen med lätthet. Dessutom har vi Dekker, Beaumont och Fletcher i reserv. Oxford Kungens dagar är redan räknade liksom hela hans familjs med sådana explosiva dramatiska talanger att avslöja maktens korruption med. Bacon Kom nu, Oxford. Raleigh vill arbeta. Oxford Lycklig den som orkar arbeta, ty utan arbete är man död.

258

Bacon Raleigh

Farväl, Sir Walter. Jag återkommer. Välkomna tillbaka med mera böcker och visdomsord. (Oxford och Bacon går.)

Scen 3. En annan del av Towern. fångvaktaren Sir Henry, ni har besök. Southampton (reser sig) Dam eller herre? fångvaktaren En herre i förklädnad. Southampton Utklädd till dam? fångvaktaren Nej, men nerklädd tillräckligt. Southampton Ni talar i gåtor. fångvaktaren Livet är gåtfullt. Southampton Det behöver ni inte upplysa mig om. fångvaktaren Tack för upplysningen. James (inträder) Är det någon som tror sig vara upplyst här utom jag? Southampton Hans majestät konungen! (knäböjer och blottar huvudet) fångvaktaren Jag lämnar er två ensamma. James Ja, gör det. (Fångvaktaren går.) – Glöm allt det där, Wriothesley. Vi är nöjda med dig, och vi vill ge dig fri. Southampton Ers majestät, jag är inte dummare än att jag förstår att friheten har ett pris. James Naturligtvis. Hur kunde du lista ut det? Tror du jag släpper ut en adelsman ur fängelset gratis? – Enligt mina upplysningar skulle du veta en del ofördelaktiga saker om Sir Francis Bacon. Southampton Ni ger mig en fördel. Det betyder att jag är den som kan förhandla. James Du slipper inte ut härifrån om du inte kan ge oss en hållhake på Bacon. Har du någon sådan? Southampton Kanske. James Smutsiga affärer? Mutor? Pojkar? Inneboende pager? Southampton Har ni inte tvingat honom att gifta sig? James Jo, och den banditen hade fräckheten att klä sig i purpur till bröllopet. Det förlåter jag honom aldrig. Ingen får klä sig i purpur i England utom kungen, och överträdelse beivras med dödsstraff! Men jag kan inte sätta dit honom. Vi har våra överenskommelser. Southampton Varför klädde han sig i purpur? James Fattar du inte det, din effeminerade trögskalle? Han har alltid velat inbilla sig att han kanske är oäkta son till den där satkäringen som tog livet av min mor och levde och dog impotent, och den myten har han själv försökt sprida. I ett fjantigt försök att underblåsa den klär han ut sig i purpur, för att synas vara av kunglig börd. Det är oförlåtligt.

259

Southampton Ers majestät, lord Bacon gör så gott han kan och är Englands kanske skickligaste och vettigaste advokat och politiker, men han kompromissar med rättvisan. När det passar honom undvarar han den. James Är det inte så alla advokater gör? Southampton Jo, men Bacon har gett sig själv sken av att stå över sådant och är ansedd för att vara omutlig. James Men är det inte? Southampton Jag iakttog själv från nära håll hur han offrade Robert Devereux av Essex för sin egen karriär. Essex stod honom i vägen. James Det betyder att han gärna skulle göra något sådant igen. Southampton Jag har aldrig kunnat förlåta honom Essex' fall. Jag och Derby kämpade med Essex i Irland och kunde konstatera att han inte gjorde något fel fastän allting gick honom emot. Hade han fått fortsätta hade han lyckats pacificera Irland för alltid, men drottningen kallade hem honom på ministrarna Cecils och Bacons inrådan. Sonen Robert Cecil är helt korrumperad av Spanien, och Bacon ville störta Essex. James Vart vill du komma? Southampton När den dagen kommer att Bacon behöver störtas skall jag stå till tjänst med medel tillräckligt för att få honom vanärad för alltid. James Det var just något sådant jag önskade mig. Så jag kan lita på dig, earl av Southampton, i vått och torrt? Southampton Jag skall tjäna ert hus så länge jag lever. Genom er har drottning Elisabeth fredligt lyckats förena England och Skottland, och den föreningen är värd att bibehålla och kan bara bibehållas genom ert hus. James (tar hans hand) Henry Wriothesley, ni är fri. Southampton Tack, ers majestät. James Vakt, för ut denne benådade adelsman och låt honom få tillgång till allt gott Towern har att erbjuda, så att han kan gå ut i världen igen som en ny man. fångvaktaren Ja, ers majestät. (för ut Southampton ur cellen) James Där fick jag honom! Han var inspärrad utan sak, ingen domstol hade kunnat döma honom för något, vi var tvungna att låta honom gå, men så fick jag honom i alla fall! Nu har jag både Wriothesley och Bacon i mitt grepp, och det enda problem som återstår är Sir Walter Raleigh. Kanske det ligger något i vad Bacon säger: att enda sättet att bli av med Raleigh är att skicka honom tillbaka till Sydamerika. Men om vi ger honom den friheten måste vi också se till att han aldrig kommer hem igen. Hm!

Scen 4. Prins Henry Det är en skam att hålla en så magnifik örn instängd i bur år efter år! Min far gör orätt, och det vet han! Och det är mer än en orätt; det är en dumhet! Vad nytta gör en fågel i bur? Ingen alls, och den bara vantrivs. Vad har den vingar till om inte för att flyga fritt? Och en örn dessutom, och vilken örn! Landets rikaste

260

begåvning med dess största förråd av kunskap och erfarenhet! Det är oacceptabelt! – Herr fångvaktare, släpp genast in mig. fångvaktaren Men er herr fader har strängeligen förbjudit mig att låta er träffa Sir Walter Raleigh. Henry Det är på mitt ansvar. Jag svarar inför min fader. Släpp in mig till fången! fångvaktaren Ja, ers höghet. (Henry släpps in till Raleigh.) Raleigh (reser sig) Ers höghet, ni borde inte komma hit. Henry Inte Englands tjockaste fängelsemurar skulle kunna hindra mig! Raleigh Men ni riskerar både er egen situation och min egen. Jag vill inte så split mellan er och er fader. Henry Var lugn, Sir Walter! Jag kan tas med honom. Han är bara rädd men fattar inte att han ingenting har att vara rädd för. Han ser spöken på ljusa dagen och inbillar sig att alla är hans fiender medan han inte har några alls. Alla tycker bara synd om honom och föraktar honom för hans dumhet. Raleigh Ack ja, prins Henry, men kan ert trotsande av hans förbud på något sätt göra saken bättre? Henry Ja, för jag kan böna hos honom, jag om någon har inflytande hos honom, och jag skall vara er bäste advokat och förkämpe. Att jag syns här hos er är bara bra, för ingenting är mäktigare i världen än ryktet, för vilket alla måste skygga och böja sig. När han hör att jag älskar er lika mycket som han fruktar er måste han börja tänka om. Vi ska fixa er flotta, Sir Walter, var så säker! Raleigh Vad säger Bacon? Henry Han är med oss. Försiktigt har han tjatat om den nya Guyanaexpeditionen i alla dessa år med sin okuvliga envishet, som aldrig ger sig och alltid vinner i längden. Vi har även fått Southampton och Buckingham över på vår sida. Hela England kräver en flotta åt er. Raleigh Det blir min svanesång. Här har jag suttit i åtta år och bara kunnat vegetera och filosofera, medan Drakes flotta har fått rosta och andra låtit Virginiakolonin gå över styr. Men jag har krafterna kvar. Ännu kan jag möta spanjorerna i strid och krossa dem en mot hundra, och ännu kan jag utforska nya länder i giftiga djungler bortom Orinoco. Eldorado finns alltjämt där borta någonstans och väntar på oss, som en ofullbordad omaterialiserad dröm, som människans förmåga ej orkade förverkliga då den begränsades av hans självdestruktiva dumhet. Du anar inte vilket outsinligt förråd av nytt liv din uppmuntran förlänar mig, prins Henry. Endast du kan få mig att tro att dessa långa år av inskränkt frihet ändå hade någon mening och lönade sig. Henry Lita bara på oss, Sir Walter! Snart blir England mänskligt igen! Nu måste jag gå, men jag kommer alltid tillbaka. (går) Raleigh Gå med Gud, min käcke pojke, Englands hopp och framtid! Ännu finns det hopp för mig och Marlowe och andra söndertrampade fritänkare som malts sönder i maktens kvarnstenar av misstag blott för att de kom emellan och makten inte kan tänka. Men så länge det finns liv finns det hopp om att mänskligheten inte

261

enbart måste gå åt pipan utan att det faktiskt fortfarande och för alltid kan förekomma nya ljuspunkter för henne ibland.

Scen 5. Marlowe Jag orkar inte vänta längre, Derby. Mitt liv har runnit från mig, och jag har skrivit av mig och har inget mer att ge teatern. Jag försmäktar liksom Raleigh i sitt fängelse. Derby Men han har inte givit upp, och kungen blir alltmer positivt inställd till att ge honom en flotta och en ny chans. Du kunde följa med honom till Virginia eller Eldorado och där leva ett fritt liv utan att mer behöva gömma dig. Marlowe Ja, jag är trött på att gömma mig. Jag vill slänga av mig exilens trollmantel en gång för alla och så slippa mer behöva uppträda i roller. Denna roll jag tagit på mig, att vara död, har varit effektiv som osynlig kappa som gjort mig osynlig under den, men har jag då inte rätt att någon gång bli mig själv? Får jag inte vara människa blott för att jag är poet? Måste mitt utanförskap innebära min uteslutning ur den mänsklighet som jag hela mitt liv frossat i att få kultivera? Det är inte rättvist. En roll till skall jag spela, men det får bli min sista. Sedan slänger jag av mig teaterns magiska trollkappa och upphör att göra mig till. Derby Får jag föreslå en pjäs med Raleighs resa i åtanke, till främmande öar i Atlanten och med hans räddande ängel och kerub, kronprins Henry i en honom nära roll? Marlowe Du inspirerar mig. Det skall bli en pjäs om Raleigh och Harry, en komedi om Raleighs återupprättelse med prins Harry som vägledare och hjälpreda, en ängel men en hedonistisk sådan, en luftande, en Ariel. Derby Och vad ger du för namn åt Raleigh? Marlowe Må han blomstra och äntligen vinna lycka. Jag ger honom namnet Prospero. Derby Med sådana goda järtecken kan det bara bli en lycklig utgång på äventyret. Marlowe Jag hoppas det, lord Derby, jag hoppas det, för det blir vår avskedspjäs.

Scen 6. Buckingham Jag är uppriktigt ledsen, mylord. James Det är vi alla, Steenie. Av alla katastrofer som kunde ha drabbat vårt land var denna tyngre än någon annan tänkbar. Han var det mest lysande konungsämne som dessa bägge öar någonsin har haft. Buckingham Kan det ha varit förgiftning? James Vem skulle ha haft ett sådant motiv? Alla älskade honom. Det var Gud som knäckte blomman medan den ännu var en knopp, och han gjorde det utan sak och skäl, ty han om någon var gudarnas älskling.

262

Buckingham Det har sagts, att den gudarna älskar dör ung. James Men han var för ung, Steenie! Han var bara aderton år! Han var visserligen redan fullmogen, men han var ändå bara en yngling! Min son! Min älskade son! Hela världens mest älskade arvprins! Buckingham Vi är alla chockade med hela nationen, men mest chockad av alla tror jag ändå är Sir Walter Raleigh. Han lärde sig älska prins Harry som sin egen son. James Han har egna söner. Han klarar sig. Buckingham Likväl tror jag det är på sin plats att respektera prins Harrys sista önskningar. James Tror du inte jag är medveten om det? Vem kan vägra Raleigh hans expedition och flotta nu när hans främsta förespråkare fått gå i döden för sin altruism? Han får sin flotta. Men det tar sin tid. Buckingham Han väntar här utanför, mylord. James Jag är redo för honom. Visa in honom, Steenie. (Raleigh visas in.) Raleigh (knäböjer djupt och böjer huvudet i vördnad med avtagen mössa) Ers majestät, mitt djupaste deltagande i er och hela landets sorg. James Ja, det är bra, Sir Walter, res er upp, jag vet att det inte var ni som förgiftade honom, och ni ska få er flotta. Ingen kan vägra er någonting nu när den ende större hjälten än ni i England har dött med en förbön för er sak på sina läppar. Raleigh Hans förlust är oersättlig. Om någon var oumbärlig för vårt förenade konungadöme och dess framtid var det han. James Han älskade er, Sir Walter, mer än han älskade mig. Raleigh Han var min bäste vän och trognaste lärjunge. Ja, vi kom varandra nära. James Ingenting lärde han sig utom av er. Jag hade kunnat låta mörda er av ren avundsjuka, men det är uteslutet nu när han är död. Gud har straffat mig för min oginhet med att ta min bäste son ifrån mig. Raleigh Han har straffat hela England och det utan sak. James Precis min mening. Ni ska få er flotta. Tyvärr tar det tid att få den i ordning. Ni sitter kvar i Towern till dess, ty ni är fortfarande dömd till döden för landsförräderi genom affären med Arabella Stuart, och min nåd gäller bara ert liv, inte er rörelsefrihet. Men så fort flottan är klar hoppas jag ni reser så långt bort med den som möjligt och aldrig kommer tillbaka. Raleigh Inte ens med Eldorado? James Hittar ni landet av guld är England givetvis inte så rikt att det kan vägra att ta emot det, och ni skall i så fall belönas därefter och bättre än Columbus. Men om ni kommer tomhänt tillbaka, Sir Walter, är det bättre om ni inte kommer tillbaka alls. Raleigh Jag skall ej komma tomhänt tillbaka. James En sak till. Inget bråk med Spanien. Ni har inte min tillåtelse att kapa något spanskt fartyg. Vi lever nu i fred med Spanien och har inte råd att förlora den freden. Raleigh Jag vet att Spanien berikar era skattkistor med att betala tribut. James Och min son skall gifta sig med en spansk prinsessa.

263

Raleigh Det ger spanjorerna motiv till att ha förgiftat prins Henry. James Inga insinuationer, Sir Walter! Jag tål det inte! Reta mig inte! Jag kan ta allt tillbaka! Er cyniska överlägsenhet gör mig vansinnig! Håll käften eller försvinn i Towern för evigt! Raleigh Jag håller käften, ers majestät. Bacon (ingriper) Sir Walter, kungen menar, att under inga omständigheter får det bli någon konflikt mellan våra och spanska intressen under er expedition. Det minsta bråk, och kronan tar sin hand från hela företaget, och ni blir dömd som pirat. Raleigh Uppfattat, Sir Francis. Jag skall inpränta ordern hos alla mina kaptener. James Vi har Trinidad och Guyana. Det räcker. Ni får ej kränka spanska intressen i Maracaibo och Venezuela. Raleigh Er önskan är min lag, ers majestät. James Det är bra. Gå nu, innan jag blir arg igen. (Raleigh bugar sig och avlägsnar sig hastigt.) Ju förr han kommer iväg, desto bättre. Buckingham och Bacon, det är på ert ansvar att han får sin expedition och kommer iväg, så att vi slipper honom. Misslyckas företaget förlåter jag er aldrig. Buckingham Ers majestät, det kan inte misslyckas. James För att vi ska vara helt säkra på den saken måste vi informera spanjorerna. Underrätta dem om flottans storlek och beskaffenhet, dess planer och destination, dess befäl och dess last, och se till att även guvernörerna i Nya Spanien blir underrättade. Om Sir Walter ändå angriper spanjorerna, vilket jag har skäl att ta för givet att han tänker göra, så måste det vara absolut säkert att de gör slut på honom en gång för alla. Buckingham Tänker ni ge hela engelska flottan i spanjorernas hand? James Nej, bara Sir Walter Raleigh. Om han gör det minsta fel får han inte komma undan med det.

Akt IV scen 1. Ombord på Raleighs skepp. Raleigh Jag ger er exakta instruktioner. Inget bråk får förekomma med någon spanjor. Hela expeditionen hänger på det. Vi skall utforska Orinoco ända ner till Eldorados gränser utan att bry oss om några spanjorer på vägen, och vi skall återvända till England med Eldorado i present åt konungen. Det är hela syftet med vår resa. Inget kaperi, inga strider, inga konflikter. kapten Keymis Och om vi blir angripna? Raleigh Om vi blir angripna av spanjorer får vi bara försvara oss om det är vår enda chans att undkomma levande. Några frågor? en annan kapten Hur blir det med Virginia? Far vi inte till kolonierna i Amerika alls? Raleigh Bara om vi måste, om vi inte har något annat val och måste ta vår tillflykt någonstans.

264

en tredje Raleigh

Och Karibien? Ska vi lämna hela Karibien i fred? Bara om vi måste. (Nu känner manskapet igen sin befälhavare och jublar samfällt.)

Scen 2. kapten Keymis (i kabyssen) Vi är nära Eldorado nu. Jag känner det i luften. Wat Men vad är Eldorado mer än bara guld? Keymis Det är det vi inte vet och det som är det underbara. Eldorado är kanhända ungdomskällan, som bevarar oss vid ungdomlig vigör för evigt. Eldorado är allt vad vi drömt om och mer än vi någonsin kan få. Det är det absoluta idealet där exakt var regnbågen och horisonten slutar. Wat Och ska vi då bara ge det över till kung James och ingenting behålla för oss själva? Keymis Det är kapten Raleighs officiella plan, men han har andra planer. Han är fri nu. Ingen upptäcktsresande ger sig iväg förutan valfrihet och ett förråd av mångtydiga alternativ. Det skulle ej förvåna mig om han gav sig på Mexico. (Eld utbryter utanför med kanonbuller och muskedunderskottväxling.) Men vad är detta? matros (kommer farande i panikångest ner för trappan) Kapten! Ett bakhåll ifrån land! Keymis Vem skjuter på oss där? Vi är långt uppför Orinoco i jungfruligt land där ingen vit man har satt sin fot! matros 2 (kommer farande ner) Det är ett fort på stranden! Vi har seglat förbi det! Keymis Ett spanskt fort? matros 2 Det kan ej vara något annat. Keymis Men här fanns inget fort förra gången vi passerade här. matros 2 Det var för 20 år sedan. Detta är nytt. Det behärskar hela floden, och vi är fångade i en fälla. Vad ska vi göra? Keymis Det var just en sådan här situation din far till varje pris ville undvika, unge Wat Raleigh. Nu har spanjorerna anfallit och fångat oss i ett bakhåll. Vi måste skjuta oss ut eller få våra skepp sänkta och bli dödade till sista man, ty spanjorer skonar aldrig någon engelsman. Vad ska vi göra, unge Wat Raleigh? Wat Vi måste storma fortet. Annars är vi förlorade. Keymis Precis min åsikt. Vi har inget annat val. Sätt fartygen i land i lä, matroser, och ge order om batalj mot fortet! De har byggt det i jungfruligt land där endast engelsmän förut har seglat, kanske blott i avsikt att för alltid utesluta engelsmän från Orinoco. Vi har inget val. Gör klart kanoner och musköter! Wat Äntligen en riktig strid! (De ger sig upp i full fart inför striden.)

265

Scen 3. Sir Walters läger. Raleigh Av alla olyckor som kunnat inträffa är denna den minst förutsedda och mest obotliga. Hur kunde allting gå så illa? Min son, min bäste son, min mest älskade son! Allt är förlorat. Efter detta kan jag inte leva mera. – Ja, vad är det? matros Kaptenen är här. Raleigh Visa in honom. Keymis (kommer in, helt förkrossad) Min kapten.... Raleigh Hur vågar du visa dig för mig? Keymis Sir, det är mera outhärdligt för mig att visa mig för er levande än för er att behöva se mig. Men jag hade inget val. Jag var den ende som kunde ge er full rapport. Raleigh Jag vet allting redan. Ni fångades i ett bakhåll och tvingades besvara elden. Sedan tvingades ni förstöra fortet för att alls komma tillbaka levande. I striden stupade min son. Vad mera? Keymis Sir, det värsta återstår. Raleigh (rasande) Kan något vara värre? Expeditionen falerad och min son död! Vad mera? Keymis I fortet fann vi svaret på våra frågor. Här är brev som vi fann hos guvernören. (lägger fram brev) Raleigh (synar dem, blir förskräckt) Vad är detta? Keymis Genuina dokument, Sir. Raleigh Brev från Filip av Spanien till guvernören med kopior av brev från England.... De byggde alltså fortet bara för att sinka vår expedition? Keymis Varnade av konungen av England, er uppdragsgivare. Raleigh Och inte bara varnade. Här är exakta uppgifter på vår bestyckning, på våra skepps manskap och utrustning, på våra proviantförråd och den detaljerade beskrivningen av vår expeditionsplan.... Förrådda åt kungen av Spanien i förväg av kungen av England och Skottland! Keymis Sir, det finns bara en slutsats att dra. Raleigh Vår expedition skickades mot sin undergång i avsikt att vi alla skulle dö och ingen återvända. Därför var han så njugg med att utrusta den! Därför band han sig så hårt vid en i förväg detaljerad expeditionsplan! Men han har inte dödat mig. Han lyckades bara ta livet av min bäste son, vår oskyldigaste expeditionsmedlem! Keymis Det var allt, Sir. Jag ber att få dra mig tillbaka. Givetvis tar jag hela ansvaret för olyckan vid San Tomé och er sons död på mig. Raleigh Ansvaret är kungens, men vi måste bära det – inför honom. Detta liknar mer och mer en grekisk ödestragedi. Keymis Sir, med er tillåtelse.... Raleigh Ja, min vän, gå. (Keymis går.) Inte blott mitt hjärta, men mitt sinne är helt brutet inför denna kunganidings snikenhet och de olyckor denne omedvetet resulterar i igenom blott sin dumhet. Jag kan inte tänka klart. Dock har jag inget val. Jag måste hem till England och ta ansvar för expeditionens fullständiga haveri. Må

266

kungen hugga av mitt huvud för sin skuld i detta så att jag må sona min sons död och offras oskyldig för kungens dumhet. Värre kan det inte bli. (ett skott) Vad var det? matros (inkommer) Sir, kapten Keymis har just skjutit sig. Raleigh Till döds? matrosen Han kunde inte missa. Raleigh Så läggs offer intill offer i en multiplikation som ständigt upphöjs och som ännu blott har börjat skörda sina offer, medan liemannen kungen är fullkomligt oberörd i dumhetens likgiltighet. Här ser vi makten i sin prydno: omedveten om sitt ansvar missbrukas den av den dumme till en grymhet som han aldrig skulle kunna drömma om. Så är den krönte hunden oskyldig till skenande maktapparatens liegång bland oskyldiga offer, då han inte har en aning om vad det är frågan om, då allt han själv kan göra är att fortsätta försvara sina positioner med att fåfängt i ursinnig ynkedom stå på och skälla.

Akt V scen 1. James De oerhördaste rapporter har nått oss från Spanska Guyana. I trots mot vår uttryckliga befallning att lämna varje spanjor i Sydamerika i fred har Raleigh ändå utan sak angripit San Tomé i Venezuela, barbariskt bränt ner hela samhället och massakrerat hela dess befolkning. Detta kan Spanien bara tolka till det grövsta tänkbara krigsövergrepp och det utan föregående krigsförklaring. Hela England ligger skandaliserat offentligt inför Spaniens fötter. Vi måste blidka Spanien. Buckingham Ers majestät, jag har det från säker ort att Sir Walter Raleigh är på väg hem med spillrorna av sin expedition och beredd att stå till svars och avge en tillfredsställande förklaring till expeditionens misslyckande. James Så han fann inte ens Eldorado och kommer tomhänt tillbaka? Southampton Ers majestät, såg ni hellre att han gick i tjänst hos fransmännen? James Vi skall förvisso höra honom om han kommer hem. Jag ber er, mina herrar, gå! Jag måste resonera med Bacon om detta. (De andra går.) Kan Raleigh verkligen vara så dum att han vågar sig tillbaka hit efter att ha fullständigt misslyckats med sin expedition? Bacon Om han återvänder till vår nåd är risken den att han har rent mjöl i påsen. James Omöjligt! Han har komprometterat sig inför hela världen! Han är inte mer än en brutal och tarvlig pirat! Vår förbindelse med Spanien har inte råd med ett frikännande av Raleigh. Han måste sona sina brott. Fixa det, Bacon! Er karriär hänger på det! Bacon Är det ett hot, ers majestät? James Vågar du trotsa mig? Du åtalar Raleigh och får honom fälld! Och vill du behålla din ställning förankrar du hans åtal och dom i lagen, så att vi denna gången äntligen slipper honom!

267

Bacon Ingen rår på Raleigh, ers nåd. Ni såg hur det gick förra gången. Åklagaren Cooke kom till korta, och hela folket tog parti för Raleigh mot tronen. Bara därför vågade ni inte avrätta honom. James Det måste bli annorlunda nu! Han kom undan då bara emedan hans rättegång var offentlig och han kunde försvara sig för hela världen, vilket han gjorde med en högst oväntad och ovälkommen bravur. Nu är det annorlunda. Ingen öppen rättegång för Raleigh denna gång. Bacon Men, Sir, en sådan rättegång mot den mest ärade elisabetanen kan knappast försiggå bakom lyckta dörrar. Det kan bara kompromettera hela rättegången. Det hävdar till och med åklagaren Cooke. James Fixa det, Francis! Jag ger dig hela ansvaret. Konstituera en kommission som utreder Raleighs fall och få honom fälld! Det är en order! Bacon Ers majestät, jag kan ej göra mera än min plikt. James Gör din förbannade plikt då och få piraten fälld och dömd! Du har ej något annat val, min Lord Protector. (går) Bacon Han menar allvar. Han vill ge mig högsta ansvaret och makten här i landet, så att bara han blir över mig. Som villkor sätter han Sir Walter Raleighs likvidering. Detta kan ej lända konung James till någon ära, men det tycks han inte fatta själv. Nå, vi får se vad vi kan göra.

Scen 2. Towern. Raleigh Fången i mitt eget öde, som en galen val som söker sig till torra land, väl medveten om att han där kan endast finna döden. Men vad har jag väl för val? Att fly till Frankrike och ge befogenhet åt ryktet att jag är mitt lands förrädare? Nej, vad som helst men icke det, och hellre döden. Ingen dyrkade min drottning så som jag, ej någon byggde upp åt henne grunden för ett bättre sjöimperium än det spanska med en större entusiasm, och denna skapelse, ett fritt land för den handlingskraftige och för den samvetsfrie, kan jag icke svika, även om en sniken kung från Skottland gör sitt bästa för att trampa ner oss i sin egen skit. Men här är någon på besök. Sir Francis Bacon, om jag ej tar fel. Bacon Sir Walter, varför återvände du till England? Raleigh Vi har gått igenom detta förut, mäktige lord Bacon. Jag var utan annat val. Jag måste ställa upp till mitt försvar, ty ingen annan skulle göra det. Bacon Men det var oklokt, för du måste ju ha känt till oddsen. Med en havererad flotta och expedition så måste du ha vetat att du inte hade någon nåd att vänta av din kung. Raleigh Om han med orättvisans övermakt vill döma mig till döden är det hans sak, och han må ta konsekvenserna. Själv är jag bara intresserad av min ära. Den får icke dö med mig, om jag går under genom konungens justitiemord. Bacon Ej någon utom kungen vill ta livet av dig. Du kan ännu när som helst få fri lejd över till Paris.

268

Raleigh Min vän, du kommer hit som något av en frestare, som Mefistofeles till Faust med ett oemotståndligt erbjudande som dock måste leda till den yttersta ruinen. Jag vill inte vara otacksam, men jag kan ej försvara min och Englands ära någon annanstans än här i England. Om min konung dömer mig för mitt kaptenskap må jag hellre sjunka med mitt skepp än överge det för ett annat. Bacon Du har ingen chans om kungen kräver sluten rättegång. Raleigh Det är på kungens eget ansvar. Bacon Ej ens jag kan rädda dig om du envisas med att vägra rädda dig ur landet. Raleigh Bacon, du är hederlig nog att ej lova mig vad du ej heller någonsin kan hålla. Du har lärt dig. När du gav mig flottan och fri lejd till Guyana lovade du mig att dödsdomen för femton år sen inte längre gällde och att jag i trygghet kunde komma hem till England oavsett om företaget lyckats eller inte. När jag kommer hem förs jag tillbaka till mitt fängelse och får mig det serverat att min gamla villkorliga dödsdom nu är aktualiserad. Bacon Villkoret för resan var att Spaniens kolonier icke skulle störas. Raleigh Spanien angrep oss. Det var oss ej förbjudet att försvara oss. Bacon Men Spanien påstår motsatsen och har bevis för det att angreppet var vårt. Raleigh Jag hade givit kapten Keymis uttryckliga order att ej väcka någon sovande spanjor. Han tvingades till motangrepp när Spanien på brittiskt territorium angrep honom bakifrån. Bacon Den sagan håller inte inför kungen. Det finns inga vittnen. Raleigh Nej, ty kapten Keymis sköt sig, som allena visste sanningen. Bacon Och det gör honom desto mer suspekt. Raleigh Min son, Sir Francis, dog i striden. Ingen ville det och inte ens kung James. Bacon Var ej så säker. Kungen kanske ville hämnas på dig för förlusten av sin egen bäste son. Raleigh Sir Francis, vad är detta för insinuation? Bacon En ledtråd utan ände bara som vi aldrig kan få klarhet i, ty kungens övermakt kan ingen göra något åt, ej ens rättvisan eller lagen. Du har ingen chans, Sir Walter, om du stannar kvar. Det var egentligen blott det jag ville säga dig. Raleigh Jag tackar för din varning men beklagar att du syltat in dig i vår konungs korrumperade regim. Bacon Jag skall så länge det är möjligt hålla någon bakdörr öppen åt dig. Marlowe kunde räddas. Även du kan räddas. Raleigh Icke utan att min ära offras. Jag bevarar hellre äran. Även om jag skulle överleva skulle detta liv i denna nya ärelösa värld ej passa mig. Jag dör då hellre hederligt och ärligt med den gamla. Bacon Ske din vilja. Raleigh Nej, ske kungens vilja, som du lyder blint med hela denna blinda korrumperade nation. Blott han kan rädda sin och Englands ära med att icke offra mig för sina synder. Bacon Har du aldrig insett att din stolthet och ditt övermods odräglighet är omöjligt i denna värld?

269

Raleigh Sir Francis, i en värld där ärligheten är omöjlig vill jag icke leva. Bacon Jag har gjort vad jag har kunnat, och jag ämnar fortsätta därmed trots kungens och din egen halsstarriga vilja. Raleigh Gör så, tills du faller med din konung och hans hus. Farväl. Bacon Farväl. (går) Raleigh Han är förlorad, bländad av sin makt som binder honom till en hopplös konungs inskränkthet och dumhet. Jag kan inget göra för att rädda dem. Min död må bli en hjältes och martyrs, men deras öden slutar med förskräckelse i rena ynklighetens fega intighet. – Vem där? Derby En nattlig besökare. Raleigh Bacon var just här. Ni missade honom med någon minut. Derby Det var meningen. Raleigh William Stanley, ni förbryllar mig. Derby Det är också meningen. Raleigh Kom inte ni också och säg att jag måste fly till kontinenten. Derby Ni måste fly till kontinenten. Raleigh Det var bara det som fattades. Har då alla mina gamla vänner vänt sig emot mig? Vill ingen unna mig att få behålla min ära? Derby Walter, hör på. Vi blir färre och färre. Snart är elisabetanerna utrotade. Jag vill inte bli ensam kvar till sist. Raleigh Jag är rädd att du inte har något val. Du är segast och försiktigast av oss alla. Du har alltid hållit dig i bakgrunden och vägrat träda fram. Bacon är också kvar. Derby Bacon är helt i kungens våld. Han har sålt sin själ till politiken och fattar inte att kungen så snart han inte behöver sin Bacon längre ämnar förvisa honom till vanärans eviga limbo. Raleigh Stackars Bacon. Slugast av oss alla, mäktigast av oss alla och svagast av oss alla. Men även Marlowe finns ju kvar. Derby Marlowe har lagt av och blivit grubblande och religiös. Han kommer aldrig mera upp till ytan. Raleigh Men han lever. Derby Blott som spöke. Han för en underjordisk existens en våning längre ner än katolikerna under jorden. Raleigh Finns det då ingen kvar att föra elisabetanernas underbara sak och talan vidare i framtiden? Derby Du är vår sista klippa, Walter. Ett skepp står redo att föra dig till Frankrike. Ingen vill ha dig halshuggen utom kungen. Raleigh Bacon sade samma sak. Will, jag struntar i hur det går för mig. Rädda mig om ni vill. Denna värld är mig likgiltig. Efter min sons död har jag blivit som en död fisk själv som bara flyter med strömmen som alla andra. Jag är gammal nu. Om kungen finner nöje i att avrätta en gammal symbol för sin fåfängas skull kan jag inte missunna honom den glädjen. Om ni vill rädda en gammal bruten man med bara döden som sin framtid har jag inte kraft att hindra er. Men jag vill inte skiljas från

270

livet eller från England utan en bön, som bara du kan framföra till vårt stolthet, vår poet. Derby Låt höra. Raleigh Han måste göra oss rättvisa, ty endast han kan göra det. Derby Det ser dystert ut, ty framtiden bara mörknar hela tiden. Många moln måste skingras innan sanningen kan träda fram. Men jag ska framföra ditt budskap, din sista önskan, ditt testamente om du så vill. Och han skall göra oss alla rättvisa, även om det kommer att ta fyra hundra år. Raleigh Hellre sent än aldrig. Derby Precis min mening. Raleigh Gå nu, Will. Vår tid är ute. Låt oss gå i ide och återses på andra sidan vintern. Derby Farväl, Sir Walter Raleigh. Du kan lita på min diskretion. När vintern kommer, och den kommer snart, skall alla våra hemligheter begravas med oss, men när våren kommer skall ej någon kunna hindra deras underbara upptäckt. Inte ens om vi förblir begravda levande i fyra hundra år skall hemligheten efter det ha förlorat något av sitt inre liv, som blott hör evigheten till. Och därtill hör vår vän Oxfords kraftfulla pionjärskap som teaterpersonlighet, Essex' Hyperionsaga, din trotsiga okuvlighet mot världens trista ordning, Thomas Kyds martyrskap med sagan om Marlowes arrangerade mord som resultat, namnet Shakespeares klang som evighetens frihetssymbol för teaterns fria ord, min broder Ferdinandos insatser och kanske även min egen försiktiga förvaltning av teaterns oomkullrunkeliga kontinuitet. Vi lever alla i vår tysta sanning, Sir Walter, för evigt. Raleigh Det är allt vad jag begär. Mot den uppfyllelsen kan själva livet kvitta, för min egen del alltså. Derby Lev, Sir Walter, så länge det går, ty det är vårt högsta ansvar gentemot livet. Vi får det för att förvalta det, och vår plikt är att förvalta det väl. Raleigh Säg det till kungen. Derby Ack, han är en grön novis som inte fattar något. Vi gamla själar kan aldrig räkna med att bli begripna av vårdslös ungdom med ingen annan uppfattning om livets makt än att den kan förslösas. Raleigh Kanske någon fattar det någon gång. Derby Om fyra hundra år. Farväl. Raleigh Farväl, Sir William Stanley. (Derby går.)

Scen 3. James Låt oss höra nu vad kommittén har kommit fram till. Bacon Kommitténs undersökningar har lett till följande resultat. Då den mot Sir Walter Raleigh avkunnade dödsdomen för landsförräderi aldrig har upphävts eller genomförts äger den fortfarande laga kraft. Sir Walter Raleigh kan ej åtalas för något annat så länge denna tidigare dom äger laga kraft. Följaktligen faller hela

271

ärendet med den falerade expeditionen och angreppet mot spanjorerna i San Tomé som insubordinationsbrott då den gamla domen för landsförräderi äger prioritet. James Sluta babbla ur skägget om unkna lagparagrafer och säg rent ut vad du menar rent praktiskt. Betyder detta att vi äntligen kan avrätta den oförbätterlige piraten och upprorsmannen utan svårighet? Bacon Ja, ers majestät, enligt lagens praxis. James Ske alltså. Tack, Sir Francis Bacon, för att ni har gett oss förrädarens huvud på ett fat. Bacon Med den förbehållsamma varningen, ers majestät, att ni får hela folkets opinion emot er om ni genomför domen, då Sir Walter Raleigh är en folkets man. James Desto viktigare är det att vi likviderar honom. En folkets man är alltid farlig för den rådande ordningen, då ingen vet vad folket hittar på, och då en folkets man gärna leder folket till dess eget fördärv. Därmed avkunnar vi dödsdomen. Må ingenting uppskjuta dess verkställan. (Bacon och de andra kommittémedlemmarna bugar sig tyst och går.). En skurk mindre. Sedan är det bara Bacon kvar. Hur skall vi slippa honom? Southampton Ers majestät, det hör till kanslerns privilegier att ta emot gåvor från tacksamma klienter. Detta kan lätt översättas till rena mutor. James Är det så enkelt? Southampton Det kan inte bli enklare, ers majestät. James Vi väntar några år med att grundmura åtalet mot honom, så att hans fall och vanära blir total, och så att ingenting sedan kan rädda honom mera. Southampton Han störtade sin välgörare earlen av Essex och fällde avgörandet i dödsdomen mot Sir Walter Raleigh. Det är inte mer än rätt. James Hans straff blir värre än hans tidigare offers, ty i motsats till dem får han behålla livet och tvingas leva med sin vanära till sin död. Southampton Det är inte mer än rätt. James Stick iväg nu, Wriothesley. Jag måste överlägga med min vän Sir Lewis här. (Southampton bugar sig och går.) Så ni vet att det föreligger planer för Raleighs flykt till Frankrike? Sir Lewis Allt är klart. Han behöver bara ge sitt medgivande, så ställer alla upp för honom. James Jag vill att du gör en sak för mig, min vän. Du har möjlighet att göra din lycka för resten av ditt liv. Lewis Ers majestät, det är allom bekant att vem som helst låter sig mutas till vad som helst, bara mutan är tillräckligt stor. James Du slår huvudet på spiken, min vän. Jag ber dig vara Raleigh och hans vänner behjälplig i hans flykt. Först när han väl gått med på att låta sig föras till fartyget slår vi till och får inte bara honom fast för ett slutgiltigt landsförräderi utan även hans vänner. Lewis Mitt pris är högt. James Min vän, inget pris är högt nog för att få Raleigh dömd och avrättad med dessutom förlorad ära. Tagen på bar gärning på neslig flykt från landet måste

272

han förlora det sista anseende han har kvar. Då skulle till och med hans rykte bli ofarligt för mig. Lewis Ers majestät, jag står till er tjänst men kräver garanti. James Du har all garanti i världen om vi bara får fast Raleigh med händerna i kakburken. Lewis Ni är inte ensam om att ha avundats honom i hela hans liv, ers majestät. (bugar sig och går.) James Han är min sista fruktan. Om han dör med högburet huvud som martyr för de förlorade elisabetanernas sak är jag förlorad. Men om jag får fast honom för försök till flykt ur landet kan ingen längre tvivla på hans förrädiska dubbelspel. Raleigh, det är du eller jag, och jag har inget val, och ingenting får överleva av dig, inte ens din ära.

Scen 4. agent Ni är fri, Sir Walter, men ni måste skynda er. Raleigh Jag tvivlar starkt på era ord, min vän. agenten Hur så? Raleigh Min frihet tillhör inte längre mig att välja. Jag är blott ett fallet vissnat höstlöv, virvlat runt och hänsynslöst av ödets vindar, som blott längtar efter att få lägga mig och dö. Du ger mig friheten att leva, säger du, du ger mig detta fartyg att begiva mig på flykt med i exil för resten av mitt liv i Frankrike, den trygga tillflyktsorten för var brittisk undersåte som blir kastad ut i mörkret av sin grymma moder Englands bittra hårdhet, skändad till oigenkännlighet av maktkomplexförvirrade och dumma autokrater. William, jag befarar att jag denna gången måste tacka nej. Jag vill dö fri och ej som multnad fånge i exilen. Låt min konung få sitt höga nöje att få hugga huvudet av mig. Hans destruktiva nöjes fåfänga blir någonting för mig att skratta åt, och detta mitt homeriskt överlägsna hånskratt skall förfölja honom in i döden. Må den narren få mitt huvud på ett fat. Mitt blod skall sedan aldrig kunna tvättas bort från hans regim. (In träder plötsligt vakter.) vakt Sir Walter Raleigh? Raleigh Ja? vakt Ni är under arrest. Raleigh (föga förvånad) Vad säger ni? vakt För flyktförsök från ert rättmätiga och lagenliga straff och dom. Raleigh Min konungs dumhet överträffar då sig själv. Vad har han hittat på nu? Skall jag halshuggas direkt och få en namnlös grav i Deptford? vakt Protestera inte, Sir. Er sammansvärjning är avslöjad, era vänner har bedragit er, och den som gav er denna möjlighet till flykt var bara ute efter kungens pengar. Han har fått sin lön för livet för att ha förrått er.

273

Raleigh Jag förstår. Den sedvanliga cirkusen, den rutinerade maktproceduren, alla mutar alla och förråder alla, och så slutar alla såsom maktens fångar och som korrumperade förrädare. Min vän, det gläder mig att jag får stiga av den eländiga karusellen. vakt Tacka inte mig men tacka kungen. Raleigh Ja, så står vi alla i omätlig tacksamhetsskuld till vår konungs rättvisa. (går med vakterna)

Scen 5. Burton Min son, vad kan jag mera göra för dig? Mitt bibliotek står öppet för dig med alla dess skatter, då du om någon visat den rätta pieteten mot dess innehåll. Allt mitt är ditt. Vad begär du mera? Marlowe Jag skriver på en bok. Burton Och behöver du min hjälp till det? Marlowe Jag behöver er hjälp med att publicera den. Som tack skulle jag låta den publiceras i ert namn. Burton Det är, förmodar jag, ditt stora verk om melankolins anatomi? Marlowe Mitt sista och mitt definitiva verk. Burton Och du kan omöjligt publicera den i eget namn? Marlowe Alltför tidigt drabbades jag av den hårda erfarenheten att jag blott kunde arbeta som författare under andras namn. Från början arbetade jag med Thomas Kyd, men han svek mig och förrådde mig åt inkvisitionen. Då måste jag försvinna helt, och för att skydda mina meningsfränder, den fria tankens vänner, måste jag för alltid avstå från mitt namn för att vidmakthålla myten att jag var död. I många år kunde mina verk presenteras utan svårighet i William Shakespeares namn, en hederlig teateraffärsman från Stratford, som gärna tjänade små pengar på saken. Eter hans avsked fortsatte jag under John Webster, men med honom och Francis Beaumont och John Fletcher har jag sagt adjö till teatern. På gamla dagar har jag återvänt till min barndoms svärmerier för religionen. Meningen med min utbildning var att jag skulle bli präst, men jag blev rebell i stället och började min bana som Martin Marprelate. Burton Ja, du var den ledande rebellen, den mest himlastormande av alla. Puritanerna skrek av skadeglädje och triumf när budet kom från Deptford att du blivit dödad, men få var de som trodde på det. Du var klokare än att starta krogslagsmål. Marlowe Den officiella sanningen var den enda viktiga, så att jag kunde fortsätta arbeta i fred utan vidare bråk från myndigheterna. Men sedan dess har mycket hänt. Min förste välgörare Sir Walter Raleigh blev avrättad av kungen i ett justitiemord efter att han hållit Sir Raleigh tretton år i fängelse. Nu har Sir Walters minne blivit puritanernas stridsbanér mot kungamakten. Även Sir Francis Bacon har fallit,

274

vanärad för alltid, offer för samme kung men överbevisad för korruption, en värre död än själva döden. Burton Så du vill nu ta parti för puritanerna och ge dem ditt fulla personliga stöd genom detta märkliga religiösa arbete om melankolins anatomi? Marlowe Ja, men jag behöver någons namn. Jag kan ej överge min linje att låta Christopher Marlowe vara död för allas bästa. Burton Jag har aldrig skrivit något vettigt och har Englands ofarligaste rykte som bokmal, lärd och prästman. Du skulle inte kunna få något säkrare namn än mitt. Marlowe Just därför anhåller jag om det. Burton Så djävulen blev religiös till sist när han blev gammal. Varför inte. Faust blev ångerfull till sist. Jag gillar din idé. Så du ger dig i lag med puritanerna och emot kungamakten, obotlig rebell trots allt. Din väg var alltid svår, min son, men du har bara gjort den svårare. Marlowe Det är i min natur. Så länge den bär framåt skyr jag inga svårigheter. Burton Ordets frihet, tankens frihet, samvetsfrihet, kanske puritanerna kan leda oss därhän, men vägen dit är lång och svår. Marlowe Och desto viktigare är det därför att ej svika den. Burton Du har mitt imprimatur. Skriv, poet, i frihet och i evighet. Marlowe Jag tackar er. Det var det enda som jag önskade av livet: att få arbeta i fred, och det om något ville livet aldrig riktigt unna mig. Burton Ditt arbete är världens svåraste då det består av blott koncentration. Den yttersta koncentrationen medför livets högsta ansvar. Marlowe Tack, min vän, för att ni låter mig få bära detta ansvar med er hjälp. Burton Jag ser det som en ära. Tacksamheten är helt på min sida liksom nöjet att få bidra till att sätta myror i de lärdas huvuden i talrika generationer. Marlowe Det är sporten med att skapa, ty all riktig skaparkrafts bestående produkter innebär bestående mysterier. Burton Din hand, min vän. Vi skall nog komma överens. Ej någon kan arbeta ensam, och du har här funnit rätt hand och rätt partner än en gång. (skakar hjärtligt Marlowes hand.) Börja nu arbeta. (Burton går. Marlowe börjar arbeta.)

Slut.

(Verona 6.11.2002)

275

Van채ran Epilog till aff채ren Shakespeare av Christian Lanciai (2014)

Personerna: Lord Francis Bacon Christopher Marlowe John Dee Mary Sidney Edward de Vere, earl av Oxford Robert Devereux, earl av Essex Henry Wriothesley, earl av Southampton Roger Manners, earl av Rutland Elizabeth Sidney William Stanley, earl av Derby Robert Cecil, Lord Burleigh en vakt Sir Walter Raleigh Kung James I Ben Jonson domare och p채rer av England

Handlingen 채ger rum i England, 1593-1618.

276

Akt I Scen 1. Bacon Men du måste ju förstå, min vän, att det går inte an att fortsätta så här. Marlowe Vad har jag då gjort mig skyldig till utom att vara ärlig? Bacon Det kan man inte vara i politiken. Då skaffar man sig fiender, och det är det sista någon ärlig man är betjänt av. Det finns något som heter diplomati som du måste lära dig. Marlowe Vad är diplomati utom lögner, undanflykter och feg förtäckthet? Bacon Men den är nödvändig. Man kan inte bara utmana hela etablissemanget med dess moraliska normer och bibliska standard som du har gjort utan att det måste slå tillbaka. Marlowe Desto viktigare är det då att stå för vad man går för. Bacon Ingen tycker om att bli retad, och du har uppretat alla. Marlowe Nej, det var inte jag. Det var Baines som nedlät sig till ett nedrigt angiveri! Bacon Och gjorde du inget för att provocera honom? Marlowe Extremt litet. Jag tyckte aldrig om honom, men jag måste tolerera honom. Då kunde han också ha tolererat mig. Bacon Han har retat sig på din aggressiva påstridighet. Om du inte insisterat på ditt demonstrativa kätteri hade han inte retats till åtgärder. Marlowe Skulle jag då gömma mina avsikter efter att så uttalat ha presenterat dem på teatern? Bacon Teatern är en annan sak. Den kan ännu räddas. Men du kan inte räddas. Marlowe Vad menar ni? Bacon Du har demonstrerat dina kätterska åsikter om Bibeln och nästan utmålat Jesus om inte som homosexuell så dock som en bedragare vid sidan av Moses. Du har hävdat din rätt att prägla mynt av samma kvalitet som drottningens. Det sista kan inte ens drottningen acceptera. Marlowe Är man utan pengar så är man. Bacon Du måste gå under jorden. Försvinn som Marlowe och låt honom aldrig synas mer. Det är vår enda möjlighet att rädda honom. Lämna England för någon tid, och du kan säkert finna dig till rätta i Italien eller Spanien eller hos Henrik IV tills du har blivit glömd. Men du kan aldrig återkomma som Marlowe. Fortsätt för all del att skriva förträffliga skådespel, vi kan alltid hitta andra namn att gömma dem under, men Marlowe kan bara överleva om han är död. Vi ska alla bevara din hemlighet med vår tystnad. Men du kan aldrig göra dig gällande mera utom i förklädnad. Marlowe Du ger mig alltså all frihet att fortsätta verka som poet under förklädnad. Bacon Ja, förutsatt att du vidmakthåller den. Marlowe Jag vore inte dramatiker om jag inte kunde vara konsekvent i en rollgestaltning. Bacon Just det. Det är det du måste vara. Gå under jorden, och verka där desto mera utan identitet i förtäckthet.

277

Marlowe Då ska jag be att åtminstone få regissera min sorti själv, så att den blir trovärdig. Bacon Ju trovärdigare, desto bättre. Marlowe Walsinghams vänner får assistera mig. Det blir min bästa intrig. Sedan må puritanerna häckla mig till förbannelse och förråda sig själva genom sitt skadeglada hån över en dramatikers svåra ändalykt. Bacon Skrattar bäst som skrattar sist. Marlowe Det är det jag menar. Vi skall nog lura dem alla, Sir Francis, och hela världen med dem!

Scen 2. Hemma hos John Dee i hans studerkammare. Dee Du är död, men du lever. Det skall du vara tacksam för. Marlowe Men vad är det för ett liv i limbo? Jag är varken död eller levande utan blir hängande i luften som ett ingenting, men ändå vid fullt medvetande. Dee Det är ditt livs chans. Genom att du är förklarad död kan ingen mera röra dig. Du slipper alla dina fiender, dina avundsmän och konkurrenter vid teatern, Thomas Kyds kverulans och nedrighet, puritanernas angrepp och förföljelser och sådana som Richard Baines med all småaktighet i världen. Du är fri och har en fast grund att stå på genom den dramatik du redan skapat. Den är fullmogen, och du har bara nu att leva ut den utan några hämningar alls. Jag avundas dig nästan. Själv måste jag fortsätta vara ryktbar och klä skott för ignoranternas blindskytte. Marlowe Men jag är helt ensam. Det är bara sådana som ni som kan initieras i mitt öde. Dee Men du har en mäktig vän i Francis Bacon och Thomas Walsingham. Marlowe Jag vill inte bli beroende av deras nåd och heller inte utsätta dem för obehag med att utnyttja deras vänskap. Dee Alltså är det bästa du kan göra att resa bort. Marlowe Ju längre bort desto bättre, och ju längre jag är borta, desto bättre. Dee Och där kan du i lugn och ro fortsätta skriva inspirerade dramer. Marlowe Men det känns frustrerande att inte kunna upplysa Anthony Munday, Thomas Nashe och andra vänner om vad som har hänt. Dee Räcker det inte med mig, Francis Bacon och Walter Raleigh, de tre främsta elisabetanerna? Marlowe Jag vill aldrig riskera Raleighs ställning med att återuppliva vår vänskap. Och ni är gammal, John Dee. Dee Tror du inte jag är medveten om det? Men det är faktiskt en fördel. De unga må häckla och håna de gamla för deras konservativa tröghet och gammalmodiga ideal, men den mognaden slår allting annat. Min lärdom må vara mossig, men den är överlägsen hela världen genom sin distansierade klokhet som reducerar alla omognare ungdomar till dvärgar. Vi är förmer än vad någon anar genom att vi vet mer än vad någon annan vet. Den som hånar är okunnig, och den

278

som hånar lärdomen är en idiot. Låt världen gå under i sin enfald och sin fåfänga jakt på nöjen, som bara är en självdestruktiv självkonsumtion för narrar att gå under och försvinna genom, men vi skall bestå. Den högsta komplimang jag någonsin mottagit var ditt spel Doktor Faustus. Den kommer att framföras och förbli aktuell i evighet och visa hur lärdomen, det ständiga strävandet efter mera är överlägset och har rätt medan själva Gud har fel. Din doktor Faustus är en martyr för det högsta idealet, strävandet efter ständigt högre former av skönhet och sanning, och besegrar världsordningen och Guds orättvisa genom sin martyrdöd. Fortsätt att skriva mera sådana tragedier. De blir odödliga just genom att deras hjältar dör i bevisandet av att de har rätt, precis som du har gjort genom din egen iscensatta död. Marlowe Ni är den högst respekterade mannen i riket. Dee Och den största tönten och narren, då jag hellre umgås med andar än med fåvitska människor. Gå du och gör sammanlunda. Befolka teatern och dina pjäser med idealiska människor, och du skall se att du kan övervinna hela världen. Marlowe Tack, master John Dee.

Akt II Scen 1. Wilton House. En middag. Mary Sidney Jag hälsar er alla välkomna. Vi är här för att fortsätta spelet, som aldrig får ta slut. Vi är nästan bara poeter här, och vi har alla ett enda gemensamt intresse – poesins kontinuitet, vad som än händer. Och vi har funnit den rätta formeln, som min bror lämnade efter sig – total anonymitet. Oxford Gärna för mig. Den fungerar. Essex Som huvudarvtagare efter Philip Sidney, som fick den oöverträffbara äran på min lott att få hans hustru till min egen, känner jag mig som huvudansvarig för den nya generationens diktare, och hälsar välkomna mina båda unga bästa vänner, earl Henry Wriothesley av Southampton och Roger Manners, earl av Rutland. Southampton Rutland är mycket mer en äkta poet än jag, som nöjer mig med att mest bara gå på teatern. Mary Vad vore teatern utan sin publik? Och vem leder och lockar publiken dit om inte entusiastiska ledande adelsmän, som ni båda? Rutland Min blygsamhet förbjuder mig att någonsin framträda som poet. Elizabeth Och ändå är du kanske den främsta poeten av oss alla. Mary Låt oss hålla oss till ämnet. Vi är ett antal poeter och dramatiker, där väl earlen av Oxford är den ledande som förgrundsfigur, men vi har alla ett samlingsnamn som vi valt att använda som vår skyddsidentitet. Oxford Vår man Shakespeare. Mary Ja, det är namnet på vårt spel. Essex Men kan vi lita på honom? Mary Han är perfekt som neutral signatur. Han är en slipad affärsman som bara är intresserad av att tjäna pengar och gör vad som helst för att expandera sin privaya förmögenhet, så att vad man betalar honom för håller han.

279

Essex Vad betalar vi honom för? Mary Att hålla tyst med att vi använder hans namn som skylt för vår poetiska verksamhet. Oxford Låt mig påminna om att vi blev tvungna till denna sekretess genom krisen med Marlowe. Essex Vad hände med Marlowe? Mary Han var alltför frispråkig med sitt fritänkeri. Han skaffade sig farliga fiender genom att öppet predika ateism och förklara Moses och Jesus som bedragare. Han ådrog sig därigenom en angivelse till högsta rådet mot honom som ateist, homosexuell och falskmyntare. Då han var i Walsinghams underrättelsetjänst direkt under drottningen måste han tas ur bruk. Southampton Vem organiserade egentligen hans fingerade död? Mary Vet du inte det? Han regisserade hela scenen själv, och drottningen hjälpte till med att bidra med sin egen likbesiktningsman med dokumentation som inte kan ifrågasättas. Rutland Så han är officiellt död men kan ändå fortsätta verka under vår skyddsmantel? Mary Han har gjort Shakespeare berömd. Essex Och det tackar Shakespeare för som tjänar pengar på det. Mary Vi tjänar alla på det. Därigenom för vi min broders verksamhet vidare. Han visade oss vägen, och vi följer den med att konsekvent iaktta samma anonymitet. Essex Får jag kröna vårt litterära möte med att tillkännage en litterär förening? Min älskade styvdotter, Elizabeth Sidney, har accepterat Roger här som sin blivande man. Mary Det är för underbart för att vara sant. Oxford Du saknade minsann inte friare, Elizabeth. Varför valde du just honom? Elizabeth Därför att han är poet. Essex Alla hennes andra friare var bara earlar. Rutland Jag är en av er och följer Sidneys linje och är hellre en anonym poet än earl. Mary Då förstår jag att du valde honom, Elizabeth. Elizabeth Jag kommer aldrig att älska någon annan. Oxford Älskar du henne, Roger? Rutland Jag kunde knappast älska någon annan. Det är hon eller ingen. Southampton Du kunde inte ha gjort något bättre val. Derby Jag rekommenderar som passande bröllopsspel till deras högtidlighet den komedi som jag förgyllde mitt eget bröllop med, det förtrollande sagospelet ”En midsommarnattsdröm” om bröllopet mellan Oberon och Titania. Oxford Och diverse andra. Rutland Vad passar bättre till ett bröllop än ett bröllopsspel? Elizabeth Och ett Shakespearespel dessutom. Derby Precis. Mary Detta var verkligen ett lyckligt tillfälle.

280

Essex Kan vi vänta oss en fortsatt produktion av Shakespearespel? Mary Det hoppas jag verkligen, så länge som möjligt, och helst för alltid. Derby Jag tror jag kan garantera den saken. Marlowe står under mitt beskydd, som han tidigare stod under min brors. Mary Som blev giftmördad. Vi har inte råd med fler sådana förluster, Stanley. Derby Jag vidtar alla försiktighetsåtgärder för diplomatisk diskretion. Oxford Vi litar på dig. Essex Men kan vi lita på Marlowe? Derby Så länge han lever. Han har redan dött en gång, så han kan knappast dö fler gånger. Southampton Hans vanära var fruktansvärd. Han kunde bara komma undan den genom döden. Mary Och det gjorde han med den äran. Oxford Även han hör till oss. Rutland Och har kanske den största erfarenheten av oss alla. Essex Av sina resor och uppdrag utomlands? Rutland Inte bara det, men mest av allt av sin egen död. Southampton Han lever desto mer. Derby Och har blivit desto friare som diktare. Ingenting kan stoppa honom nu. Essex Så länge vi beskyddar honom. Mary Precis. Jag föreslår en skål för företaget Shakespeare och dess fortsatta teatraliska och poetiska verksamhet i oförtröttlighetens namn. Oxford Och i Philip Sidneys! Southampton Och skål för Rogers och Elizabeths bröllop! Rutland Skål för oss alla! Mary Och Shakespeare! (De dricker varandra till i en omfattande skål.)

Scen 2. Bacon Det bekymrar mig att du är så förbunden med Essex. Hur avhängig är du egentligen av honom? Rutland Vi är alla beroende av honom. Bacon Vilka är alla? Rutland Jag och Southampton och hela vårt följe. Är inte ni det också? Bacon Jag tjänade och hjälpte honom entusiastiskt som alla andra, liksom även drottningen tills nyligen, men han har gått för långt. Han håller på att vända sig mot drottningen och tror han kan få England med sig. Rutland Är det sant? Bacon Det är tyvärr sant. Hon har dragit öronen åt sig inför hans ageranden, och jag måste tyvärr överge honom.

281

Rutland Men han är ju Englands främste hjälte av nästan samma status som Philip Sidney! Bacon Tyvärr har han spårat ur. Hans sak är dödsdömd, och jag kan bli tvungen att dra honom inför rätta som drottningens åklagare. Rutland För vad? Bacon Högförräderi. Rutland Det kan inte vara sant! Det skulle rycka marken undan allas fötter! Det vore en katastrof för England och inte minst för drottningen och hela hennes epok! Bacon Du är som en son för mig. Jag har gjort allt vad jag kunnat för att ge dig den bästa tänkbara utbildning, du är bildligt sett nummer ett i vårt land, och jag vill till varje pris skydda dig. Din enda chans är att ställa upp som drottningens vittne och avslöja allt om Essex’ stämplingar. Rutland Det är inte mycket jag vet. Bacon Men det är något. Du var med honom i Irland. Rutland Det var också Derby och Southampton och många andra. Bacon Och ni är alla i fara om ni fortsätter att stödja honom. Rutland Man kan inte svika en vän! Bacon Men om han har svikit nationen och drottningen? Rutland Detta kommer vi aldrig oskadda igenom. Vi blir alla märkta för livet. Bacon Inte om ni överger honom. Rutland Jo, av vanäran i att nödgas svika en vän. Bacon Jag beklagar. Jag har varnat dig. Gör vad du kan för att rädda dig själv. (går) Rutland Det är ofattbart! Drottningens högsta gunstling! Jag kan inte tro det! Kan han verkligen ha förlorat sitt omdöme? Och arvtagare efter Philip Sidney till min älskades mor! Det vore då den fullkomliga katastrofen. (är förkrossad)

Akt III Scen 1. Westminster, överhuset. Bacon Min ärade vän och lord Devereux, earl av Essex, ni står anklagad för högförräderi inför nio domare och 25 av rikets högsta adelsmän. Hur besvarar ni anklagelsen? Essex Att ni, lord Bacon, som jag hjälpt mer än någon annan och som är skyldig mig all er framgång i er karriär, skulle uppträda som min åklagare är mer än vad jag förtjänat. Bacon Det har inte med saken att göra. Hur besvarar ni anklagelsen? Essex Jag ville aldrig drottningen något ont. Jag ville bara befria henne från sina sämsta rådgivare. Bacon Och vem var hennes sämsta rådgivare? Alla hennes ministrar eller bara någon eller några? Essex De vet själva vem de är. Bacon Ni vill således inte nämna några namn? Essex Nej.

282

Bacon Faktum kvarstår att hennes rådgivare är hennes regering, och då ni ville befria henne från någon eller några av hennes rådgivare gjorde ni uppror mot hennes regering. Är det en oriktig konsekvens av ert resonemang? Essex Jag tar ansvar för mitt agerande. Bacon Som bestod i att ni beväpnade 300 män att följa er till ert möte med regeringen. Detta kunde bara uppfattas som ett kuppförsök. Essex Jag ville gardera mig. Bacon Vad väntade ni er, då ni mobiliserade er så massivt inför ett möte med drottningen? Ville ni ta henne och rådet som gisslan? Essex Jag har varit i husarrest ända sedan min återkomst från Irland efter att ha fråntagits mitt befäl. Bacon Ni klampade in hos drottningen med leriga stövlar medan hon ännu höll på med sin morgontoalett. Var det ett passande sätt att återvinna hennes förtroende efter ert nederlag i Irland med er degradering som följd? Essex Därför hade jag skäl att vänta mig det värsta. Bacon Ville ni hämnas för att hon berövat er monopolet på landets vinimport? Essex Absolut inte, fastän förlusten av den inkomsten ruinerade mig. Bacon Vi har full förståelse för att ni inte ville skada drottningen men ingen förståelse för era stämplingar mot regeringen. Får jag be mylord Henry Wriothesley, earl av Southampton, träda fram och vittna. (Denne träder fram och stiger upp.) Southampton Jag har ingenting att ångra. Jag har tjänat earlen av Essex hela vägen som min välgörare och bästa vän. Bacon Var ni medveten om hans upprorsplaner? Southampton Inte förrän de gick för långt. Bacon Likväl övergav ni honom inte ens då. Southampton Nej. Jag sviker aldrig en vän. Bacon Även jag var hans vän men vägrade följa honom när hans planer vände sig mot regeringen. Southampton Jag var aldrig politiskt intresserad. Bacon Nej, det var ni inte. Likväl var ni inte klok nog att avstå från att följa er vän ner i en politisk avgrund. Får jag be earlen av Rutland träda fram och vittna. (Denne träder fram i båset.) Även ni var med earlen av Essex intill slutet. Rutland Jag kände inte till hans planer. Bacon Inte ens när han genomförde dem? Rutland Jag trodde bara gott om honom. Bacon Han var er idol, inte sant, liksom hela Englands? Rutland Ja. Bacon Så ni var lika okritisk och aningslös som Southampton? Rutland Ja. Bacon Ni deltog i Essex irländska fälttåg mot drottningens vilja. Rutland Nej, hon lät mig följa honom men återkallade mig sedan. Bacon Lydde ni hennes befallning? Rutland Ja, efter earlen av Essex’ stora seger vid Cahin Fortress.

283

Bacon Hans enda seger. Hur var det med Southampton? Trotsade han drottningens order och följde Essex? Rutland Essex utnämnde honom till chef för kavalleriet, vilket förargade drottningen, som ogiltigförklarade utmärkelsen.. Bacon Ändå förblev Southampton i Essex’ tjänst? Rutland Ja. Bacon Var hans lojalitet fullständig intill slutet? Rutland Jag kan inte säga annat. Southampton Endast den som sviker en vän är en förrädare! Rutland Jag har inte svikit dig, Henry. Southampton Nej, det är bara alla andra som har gjort det. Bacon (till domarna) Behöver vi höra mera, herrar domare? En domare (reser sig) Earlen av Essex’ högförräderi mot stat och regering är med självklarhet uppenbar, då han inte ens förnekar det själv. Earlarna av Southampton och Rutland erkänner sin delaktighet i hans uppror. Alla tre måste därmed dömas till döden genom halshuggning jämte fem andra av hans närmaste män. Robert Cecil Det har dock inkommit petitioner med vädjanden om överklagande av domarna mot Southampton och Rutland, vilka har bifallits av drottningen, då deras ungdom och politiska omedvetenhet talar för deras oskuld. Deras dödsdomar har mildrats till livstids fängelse. Southampton De kunde lika gärna ha halshuggit oss. Vi är ändå förlorade. Rutland Ingen adelsman kan överleva sin egen vanära. Bacon Förhandlingarna är avslutade. För ut fångarna. Essex Ingen dyrkade drottningen högre än jag! Bacon Varför gjorde du då uppror mot henne och kallade henne en gammal hagga? Essex Fick hon höra det? Bacon Det var det som dömde dig, Robert, i hennes ögon. Essex Ack, hennes gunst blev min undergång! Bacon Nej, Robert, du lät dig bländas och förföras av den makt hennes gunst gav dig och blev övermodig, så att inte ens hon till slut kunde kontrollera dig och allra minst du själv. (Fångarna förs ut. Rutland är förkrossad.) Bacon (till en vakt) Håll ett öga på Rutland, så att han inte bär hand på sig själv. vakten Han är bara tjugofyra år. Bacon Just det. Vi ska nog få ut honom, och Southampton också.

Scen 2. Belvoir. Elizabeth Ta det lugnt, Roger. Du är hemma nu. Rutland Hur kan jag någonsin ta det lugnt mer? Jag är en bruten man, och jag har förlorat min bästa vän. Southampton sitter fortfarande inspärrad. Elizabeth Han kommer nog ut han också.

284

Rutland Och vi är ruinerade. Jag har dömts att betala trettio tusen pund till staten. Elizabeth Bacon har lagt ett gott ord för dig hos den nya konungen. Han inser säkert att du aldrig kommer att kunna betala det. Rutland Det spelar ingen roll. Jag var aldrig intresserad av pengar. Det gör mig det samma om vi är ruinerade eller inte. Allt faller i betydelse mot att vi är stukade, inte bara jag och Southampton men hela gräddan av de bästa i aristokratin, alla som var med Essex och entusiastiska för honom, alla som trodde på honom, alla som delade entusiasmen för vår tid och vårt rike. Elizabeth Det finns skäl att göra det nu när England och Skottland är förenade. Rutland Vi är ändå förlorade. Vi har tappat våra ideal. Vad hjälper det om kungen behagar visa oss nåd, när han i stället inspärrat Sir Walter Raleigh? Elizabeth Vad har han gjort? Rutland Ingenting. Han var drottning Elisabeths största och sista gunstling. Han var väl för mäktig, för stolt och grann och för elisabetansk för att falla Robert Cecil och den nye kungen i smaken. Elisabeth Alltid är det någon som råkar illa ut. Rutland Men varför alltid de bästa? Och varför alltid så oförtjänt? Christopher Marlowe var vår första och största dramatiker, och han tvingades hoppa av bara för sin frispråkighet. Thomas Kyd torterades så att han tappade sugen och dog. Earlen av Essex var för grann och dyrkad för att få leva. Och nu Raleigh. Elizabeth Vi har dock vår kärlek att leva för. Rutland Förvisso, men, min älskade, jag kan aldrig ge dig barn. Jag är impotent. Jag är för svag och lider av klen hälsa, särskilt efter vistelsen i Towern, vars vanära jag aldrig kommer att kunna komma över, jag kan aldrig älska dig tillräckligt, och jag kommer antagligen att dö tidigt, för jag har redan gett upp. Elizabeth Min kärlek skall upprätthålla dig. Tänk på alla våra vänner, på din teater, på alla dina kolleger i de sköna konsterna, på allt vad vi har att leva för. Rutland Ja, vi har det för bra. Jag föddes i ett drivhus, som måste fostra mig till en ömtålig planta. Och så fick jag dig på köpet, landets ädlaste blomma, dotter till vårt nationalhelgon och med världens mest formidabla faster. Elizabeth Du får inte svika henne. Hon ser fram emot din nästa pjäs. Rutland Jag kan hädanefter bara skriva tragedier, förkrossande, förtvivlade tragedier. Elizabeth De är bra de också. Huvudsaken är att poesin inte dör och att teatern lever vidare. Rutland Jag ska leva för den så länge jag lever. Elizabeth Och jag skall leva bara för dig. Rutland Det är jag inte värd. Elizabeth Jo, för du är poet. Rutland Och oförbätterlig som sådan. Elizabeth Det är vi tacksamma för. Hela världen är din scen. Rutland Det blev den för att jag reste så förtvivlat. Jag lärde känna världen till min förbannelse alldeles för tidigt och blev bränd av för mycket kunskap om den.

285

Elizabeth Var inte ledsen för att vårt äktenskap aldrig kan fullkomnas. Vi har det som är bättre. Rutland Vad tänker du på? Konsten? Elizabeth Poesin. Skönheten. Sanningen. Allt det väsentliga med livet. Rutland Du ger mig några år till med din kärlek. Annars hade jag dött i Towern. Elizabeth Du kommer aldrig att dö. Rutland Inte du heller i så fall. Elizabeth Vi får se vem som dör först. Om det blir du följer jag dig genast. Rutland Gör inte det. Lev. Du får inte kasta bort dig på mig. Elizabeth Det har jag redan gjort. Rutland Du vet inte vad du gör. Elizabeth Jo, jag vet precis vad jag gör. Rutland Ack, vi är för känsliga för denna världen. Den måste kväva oss med sin otillräcklighet och besvärande närvaro i våra liv. Elizabeth Förr eller senare slipper vi den. Rutland Ju förr, desto bättre. Elizabeth Du har mycket kvar att skriva. Rutland Ja, mera fåfänga för skådespelarna att göra ingenting av. Elizabeth Din konst är mera än bara teater. Rutland För Marlowe blev teatern mer än hela världen, och därför måste han lämna den. Elizabeth Han lever genom dig. Rutland Det är han som lever, inte jag. Jag är bara skuggan av en narr. Elizabeth Men du skriver vackra dikter. Rutland Jag beklagar. Jag kan inte hjälpa det. Elizabeth Du bara är sådan. Fortsätt med det och lev för evigt. Rutland Nej tack. Elizabeth Vi får se. Rutland Tack för att du finns. Annars skulle jag aldrig överleva. Elizabeth Inte heller jag utan dig. Rutland Kom, min älskade. En kyss kan jag alltid ge dig. Elizabeth Jag har alltid önskat att få dö genom en kyss. Rutland Det vore något för scenen. Elizabeth Du får alltid nya idéer. Rutland Nej, jag använder bara gamla och andras. Elizabeth Men dina versioner överträffar alltid originalen. Rutland Det är inte meningen. Elizabeth Men så blir det. Rutland Kom, min älskade. Låt mig få ge dig en kyss till evigt liv i stället för döden. Elizabeth Jag ber i så fall att få betala tillbaka med samma mynt. (De sjunker samman i en kyss.)

286

Akt IV Scen 1. Towern. Raleigh Mycket vänligt av dig att hälsa på mig, gamle gosse. Finns det någon anledning? Bacon Jag har hälsningar till dig från Oxford. Han är döende. Raleigh Ja, han var bra på att dricka. Har han gjort något annat under de senaste tio åren? Bacon Inte mycket. Raleigh Jag tänkte det. Vi var inte alltid de bästa vänner, men om vi inte hjärtligt hatade varandra kunde vi faktiskt hjärtligt älska varandra. Bacon Ja, det var så på den gamla goda tiden, när drottningen gjorde alla till rivaler. Raleigh Och själv tålde hon minst av alla att man dyrkade någon annan. Alla vi som gifte oss begick dödssynder i hennes ögon och fick våra karriärer skrotade. Finns det någon kvar nu, om Oxford hälsar hem? Bacon Vi två. Raleigh Ingen annan? Ingen återväxt? Bacon Inte under den nuvarande kungen. Han är beskyddande men inte inspirerande. Han tycker bara om Shakespeare och de mörkaste tragedierna. Raleigh Så den verksamheten fortsätter i alla fall. Hur gick det för Southampton och Rutland? Bacon Båda blev vanärade för livet genom Essexspektaklet. Båda gifte sig och kom i onåd hos drottningen. Det vet du. De dömdes till livstid men benådades av kung James och fick sina omöjliga bötesbelopp efterskänkta. Det kan hända dig också. Raleigh Det tror jag inte. Kungen hatar mig. Bacon Varför? Raleigh För att det inte finns någon rimlig anledning. Jag måste ha sagt något någon gång, som när drottningen fick veta att Essex kallat henne en gammal hagga. Jag är bättre än han, och det kan han inte förlåta mig. Han kommer aldrig att ge sig förrän jag är död. Bacon Jag försöker intressera honom för att skicka dig ut på en ny Eldoradoexpedition. Då skulle han både bli av med dig, och du skulle bli fri. Du kunde stanna i Amerika sedan, om du ville. Raleigh Han skulle bara skicka iväg mig om han var säker på att jag aldrig skulle komma tillbaka. I och för sig, i Amerika finns en framtid. Här tog den slut med Essex, när drottningen dog och när vi blev ett med Skottland. Stuartarna kommer bara att leda till olycka, som de alltid gjort i Skottland. Bacon James V skötte sig. Raleigh Undantaget som bekräftar regeln. Bacon Ha tålamod, min vän. Jag ger mig inte förrän den yppersta elisabetanen blir fri igen. Raleigh Han kan inte andas i Stuartarnas klimat. Den friheten blir hans död. Men i och för sig, hellre fri och död än levande begraven. Bacon Du anklagades utan bevis och inspärrades här utan laglig grund.

287

Raleigh Kungen är för mäktig när han åsidosätter lagen och menar sig kunna göra vad han vill. Annars skulle jag tolerera honom. Bacon Om du inte hade den invändningen mot honom skulle han tolerera dig. Raleigh Dödläge alltså. Bacon Inget dödläge är hopplöst. Raleigh Och du blir bara mäktigare hela tiden. Hur kan du med? Bacon Jag ser makten som ett medel till konstruktivitet. Raleigh Förr eller senare blir du korrumperad, och då är du pantad. Bacon Den dagen, den sorgen. Det går så länge det går. Raleigh Lycka till. Tack för visiten. Bacon På återseende. Raleigh För resten, hur är det med min skyddsling Marlowe? Bacon Han har gett upp. Han har accepterat icke-existens i skuggornas värld där hans enda andhål är att hålla sig till den anonyma traditionen från Philip Sidney och fortsätta producera under falskt namn. Raleigh Shakespeare? Bacon Namnet de alla går under. Raleigh Bara du håller dig med eget namn. Bacon Jag är ingen poet. Raleigh Alla våra olyckor började med Marlowe. Om han fått fortsätta som han börjat hade vi alla kunnat fortsätta hålla våra huvuden högt. Bacon Han var för frispråkig. Han utmanade hela samhället. Raleigh Och med rätta. Det kan bara bli bättre med kritik och kan bara förvärras utan. Bacon Det är ändå dumt att utmana det när man vet att det kan skada en själv. Raleigh Han var inte rädd för initiativ med livet som insats. Det är vad som utmärker oss elisabetaner. Bacon Om man förlorar allt på kuppen är man sedan vingklippt och kan inte komma med nya initiativ. Raleigh Det är ändå viktigare att ha rätt än att få rätt. Bacon Jag hoppas jag aldrig behöver bli din åklagare som jag blev Essex’. Raleigh Essex var dumdristig och saknade omdöme. Du hade inget val. Jag tror inte du behöver frukta mig. Jag är redan vingklippt. Bacon För tillfället. De kan växa ut igen. Allt du behöver är frihet. Raleigh Tack, gamle gosse. Du är mitt enda hopp. Bacon Och nationens. Utan mig vore den förlorad åt korruption, självsvåld, godtycke och orättvisa. Raleigh Jag hoppas du klarar dig. Bacon Vi får se. (lämnar)

288

Scen 2. Westminster. James Ni måste ta er an fallet, Lord Protector. Bacon Ni måste förstå att det bjuder mig emot. James Ni har inget val. Om ni inte tar det måste jag betrakta er som part i målet på den svarandes sida. Bacon Betänk då att han är en gammal man som haft otur med en katastrof som inte vållades av honom själv genom vilken han förlorat sin son. James Karlen är ett hån mot hela min regering. Han fick sin chans och har misslyckats. Han hade till och med kunnat stanna kvar där borta och funnit sig en fristad i sin egen koloni Virginia men valde ändå att komma tillbaka. Bacon Var inte det lojalitet mot kronan? James Snarare tvärtom. Han bröt mot mina order och visste att han bara hade att vänta att ställas till svars om han kom tillbaka. Bacon Det är många omständigheter med hans expedition som ställer frågetecken. James Karlen var emot mig och en förrädare från början. Allt som saknades var det slutgiltiga beviset. Därför sattes han i fängelse i stället tills vidare. Valet är ert, Sir Francis. Antingen ställer ni upp som hans åklagare för mig och får behålla er ställning som rikets andre man, eller också har ni ingenting mer med regeringen att göra. Bacon Ni formligen tvingar mig. James Ja. Vi måste bli av med honom en gång för alla. Han är obekväm. Bacon Har vi råd att förlora och offra fler elisabetaner? Efter Rutlands död och hans änka Elizabeths självmord för att följa honom, Philip Sidneys enda barn, är Sir Walter Raleigh nästan den enda vi har kvar från den stora tiden. James Tala inte om hennes självmord. Det är en statshemlighet. För resten lär det ha varit Sir Walter som gav henne giftet. Ingen får någonsin veta att Philip Sidneys, vår nationalhjältes dotter, tog sig själv av daga. Ingen social skandal kunde vara värre än om det blev allmänt känt. – Och är då min tid den lilla tiden? Bacon Ni ger mig inget val. James Nej, det gör jag inte. Bacon Är det verkligen värt att avrätta en så gammal man? James Det är bara det som fattas som kronan på hans karriär av misslyckanden, fåfänga och övermod. Bacon Han gav er Amerika, liksom Elisabeth gav er England. James Det hade jag rätt till. Amerika hade vi fått i varje fall. Försvara honom inte, Sir Francis. Anklaga honom. Bacon Då måste jag få något att anklaga honom för. James Var lugn. Vi har byggt upp anklagelsematerial mot honom under alla hans femton år i Towern.

289

Akt V scen 1. Wilton House. Mary Sidney Berätta allt som Sir Walter Raleighs slut. Ben Jonson Det var den sista elisabetanen, och kungen gav sig inte förrän han äntligen lyckats få honom avrättad, vilket han ansträngde sig så till den grad ända sedan han övertog regeringen som om det var hans regerings huvudändamål. Mary Det gick rykten om Sir Walters förgiftningar. Jonson Bara falska rykten alltsammans. Han var mycket kunnig i örtmedicin och medicinalväxter, han införde ju både whisky från Irland och tobak från Amerika, men han vållade aldrig någon annans död genom gift. Det hade han absolut inga motiv till. Prins Henry avgudade honom och försökte beveka sin far att få honom fri, och när han själv plötsligt blev sjuk ville Sir Walter bistå med sitt örtmedicinska kunnande, men hans mediciner stoppades, och det är mycket möjligt att det var därför kronprins Henrik dog till fatal förlust för England. I stället spreds ryktet att Sir Walter förgiftat honom. Men Sir Walter var en folkets man, och det var därför kung James alltid svävade i dödlig fruktan för honom. Mary Varför antog Sir Francis Bacon åtalet mot honom? Jonson Han hade väl inget val. Kungen tvingade honom. Han hade aldrig gjort det frivilligt. Jag antar att kungen hotade honom med avsked om han inte antog sig åtalet. Sir Francis är alltför mäktig för att mena sig ha råd att förlora något. Mary Tids nog blir han nog också förintad som alla andra som vågat vara något. Jag undrar hur han känner sig nu när han fått se både Essex och Raleigh halshuggna genom hans åtal. Tror du Sir Walter hade någon hand i min brorsdotters död? Jonson Hon ville det själv, och ingenting hade kunnat stoppa henne. Om Sir Walter var behjälplig var det av barmhärtighet för att göra hennes död så lindrig och behaglig som möjligt. Det kallas eutanasi. Mary Det är en väl bevarad hemlighet. Egentligen vet ingen om det, utom de närmaste i vår egen poetiska cirkel. Jonson Är det slut nu med Shakespearepoeten för gott? Mary Naturligtvis. Han avtackades och betalades rundligt för sin tystnad efter Rutlands död och försvann till Stratford där han dog fyra år senare i all obemärkthet men med sin rundliga förmögenhet som bevis på att pengar var den enda framgång han var intresserad av och levde för. Det återstår bara för oss att avsluta verket. Vi är tacksamma för din hjälp. Jag tänker se till att The First Folio blir en bestående framgång både litterärt och ekonomiskt. Bara hälften av pjäserna blev ju publicerade under hans levnad och det i ganska dåligt skick. Min dikt över paret får avsluta verket. Jonson Vem skrev alla pjäserna egentligen? Var det Roger eller Elizabeth eller båda tillsammans? Var det ni eller Marlowe eller Oxford och Derby? Mary Det spelar ingen roll. Min bror angav tonen. Han publicerade ingenting utom anonymt. Sir Walter Raleigh följde konsekvent hans exempel. Pjäserna och dikterna har redan publicerats under namnet Shakespeare, och det fick han rundligt betalt för.

290

Det är lika bra att bibehålla det namnet, som ändå inte säger någonting, då mannen bara var en skyltdocka. Jonson Även sonetterna? Mary De är för personliga för att deras upphovsmans namn någonsin skall kunna tillkännages. Jonson Naturligtvis kommer vi alla konsekvent att följa er diskretion. Mary Tack, Ben Jonson. Er hjälp är ovärderlig.

Virhamn 13-16.6.2014

291

Flaminio drama efter John Webster av Christian Lanciai (2008)

Personerna : Lodovico Antonelli och Gasparo, hans vänner Hertig Bracciano de Orsini hans hertiginna Isabella, syster till Hertig Francesco de Medici av Florens Camillo Coromboni, gift med Vittoria Corombona Flaminio, hennes bror, Orsinis sekreterare Marcello, hennes andre bror, i tjänst hos Medici Zanche, hennes kammarjungfru, moriska Cornelia, moder till Vittoria, Flaminio och Marcello Kardinal Monticelso, sedermera påve, Camillos släkting advokater och domare Matronan på konvertithemmet en tjänare hos Francesco de Medici Hortensio, en soldat Hertig Giovanni, Orsinis son med Isabella Knektar, vakter och soldater samt uppvaktning Handlingen äger rum i Rom och Padua på 1580-talet.

Vittoria Accoromboni, en historisk person, berömd för sin skönhet, var endast 28 år gammal när hon mördades jämte sin bror 1585. Även hertigarna Bracciano de Orsini, Francesco de Medici och dennes syster Isabella jämte påven Paul IV samt Lodovico är historiskt korrekta utom tidsmässigt, då dramat sammanfogat flera olika tidsskeenden till ett. Copyright © C. Lanciai 2008

292

Flaminio Akt I scen 1. Lodovico Förvisad! Antonelli Ta det lugnt, Lodovico. Det är bara för ditt eget bästa. Ditt leverne här i Rom har ju nästan ruinerat dig dubbelt. Gasparo Du har ju nästan bara spelat och druckit hela tiden, och du har fullkomligt tröttat ut alla dina vänner med dina rucklerier. Lodovico Jag var ju bara besatt av kärlek. Är det ett brott? Hennes skönhet gjorde mig besatt och lyfte fram alla mina bästa sidor bara för att störtas ner i helvetet av den där rucklaren till hertig Orsini, som ingen tänker på att vidta åtgärder mot, fastän han har fler lönnmord på sitt samvete än jag. Antonelli Att ni älskar samma kvinna är inte er olycka utan det faktum att hon redan är gift. Lodovico Med en tönt, en imbecill klåpare som inte kan älska henne, en humbug, en träbock, en luns, en nolla på minus! Gasparo Seså, hetsa inte upp dig, Lodovico. Man vill ju bara bota dig från din sjukdom, som är en hopplöst omöjlig kärlek. Lodovico Påminn mig inte om det! Jag drar för fan i våld! Med en enda kyss på Orsinis smutsinpyrda snårskogshaka skulle hon kunna utverka min benådning direkt, men hon håller sig till sin kyska narr! Antonelli Ja, är det inte förfärligt? Låt tiden verka, Lodovico, och vi skall göra allt för att utverka din benådning. Lodovico Tack, mina vänner. Jag får nöja mig med det så länge.

Scen 2. Camillos palats med hovprägel. Orsini (träder fram och kysser Vittorias hand) Till den ädlaste av alla ädla mina bästa önskningar. Vittoria Och till min hertiglige vän min hjärtligaste välkomsthälsning. Jag hoppas ni skall känna er hemma här i Rom. Orsini Hur kunde jag känna annat i den stad ni lever i? Vittoria Tack, min hertig. (går ut med Camillo) Orsini Flaminio! Flaminio Ja, min hertig? Orsini Helt förlorad i egna funderingar? Har du glömt att du är mitt enda hopp? Har du glömt vår heliga mission, den heligaste av alla, som vi aldrig får ge upp? Flaminio Naturligtvis inte, min hertig. Ni vet att ingen kan stödja er sak mera helhjärtat än jag gör. Orsini Men det blir värre för varje dag! Jag står snart inte ut längre! Flaminio Var lugn. Jag har ordnat så att ni kan träffa henne.

293

Orsini Äntligen en början, äntligen en lucka i stormmolnen! Finns det då äntligen hopp? Flaminio Har ni inte märkt hur hon uppmuntrar er? Är inte hennes försiktiga blickar alltför vältaliga? Låt inte lura er! En kvinnas försagdhet är bara en mask att dölja hennes vilt förryckta lustar med. Tro aldrig på en kvinnas ord, ty de bara döljer den oavbrutet hysteriska inre verkligheten av de sanslösaste drömmar och fantasier. Men just för att deras känslighet är så högt utvecklad är de alltför slipade för oss, och de behärskar oss med en högre politik än vad någon stormakt kan prestera. De silar oss som myggor men önskar bara elefanter. Orsini Och hennes svartsjuke make? Flaminio Han är värdelös. Han duger till ingenting, vet ingenting, anar ingenting, ser ingenting, vill ingenting och gör ingenting. Det var bara ett politiskt bekvämlighetsäktenskap som alla andra. De har aldrig legat med varandra utan att det kom någonting emellan. Varför tror ni jag skulle vara intresserad av att få min syster på fall för någon bättre? För att hon förtjänar någon bättre! Ingen kan älska henne mera än hennes egen bror, ingen kärlek kan vara högre än syskonkärlek när den är uppriktig och ren, och vem som helst hade varit bättre som man åt henne än den hon fick. Det bara är så. Därför gör jag vad som helst för att hjälpa er på traven. Orsini Men om hon sviker mig? Om hon inte kommer till det avtalade mötet? Flaminio Jag kan övertala henne till vad som helst. Hennes kammarpiga är på vår sida. Var inte orolig, hertig. Hennes hjärta är bokat för ert. Men pass på, här kommer den odräglige narren. Camillo (in igen) Flaminio Hallå där, bror! Vart är du på väg? Till din hustrus säng? Camillo Ack nej, så långt kommer jag aldrig, och det vet du. Nej, jag skall på politiska uppdrag norröver, så jag blir borta ett tag. Flaminio Men ni har väl ändå legat tillsammans? Ni är ju ändå kyrkligt gifta. Camillo Ack ja, men sanningen att säga kommer jag inte ens ihåg när vi senast låg tillsammans. Flaminio Hur kan man glömma en sån sak? Tog du aldrig hennes oskuld? Camillo Så nära kom vi aldrig varandra. Det kom alltid något emellan. Flaminio Det idealiska äktenskapet! Hustrun hur kysk som helst! Och mannen helt utan åtrå! Vilken man kan passa en hustru bättre? Camillo Ja, vi är mycket lyckliga. Flaminio Men är du helt säker om hennes dygd, så vacker som hon är, så populär som hon är i societeten, så som alla män bringar henne sin hyllning, vågar du lämna henne ensam och resa bort? Camillo Ack, vad skall jag göra! Flaminio Lås in henne! Camillo Utmärkt. Flaminio Håll henne borta från all fest och prakt. Camillo Det blir lätt.

294

Flaminio Låt henne inte ens gå i kyrkan, men håll henne i koppel, så att ingen annan kan koppla henne. Camillo Ja, hennes heder förtjänar det. Flaminio Först då kan du vara helt säker på att aldrig bli gjord till en hanrej. Nej, jag skojar bara. Här är ett bättre råd. Ge henne fullkomligt fria tyglar och all frihet i världen. Kvinnor är hellre kyska och mer härligt kyska när de får ha sin frihet helt oinskränkt. Men se, hon kommer. (Vittoria inträder igen.) Vad anledning har du till svartsjuka, Camillo, med en sådan kvinna till betrodd äkta maka? Vem skulle kunna skriva sonetter till sådana ögon eller jämföra hennes vita släta panna med berget Idas snöbeklädda sluttningars fullkomliga intakthets skönhet, eller jämföra hennes hår med korpens blåsvarta vingar? Vem skulle kunna ta upp en utmaning mot en sådan ojämförlighet? Ta det lugnt, Camillo. Allt ordnar sig, och hon som alltid skickar sig som sig bör efter det bästa. Jag skall nog få er båda i säng tillsammans en vacker dag. Camillo Tack, Flaminio. Flaminio Syster, (hertigen väntar dig i bankettsalen,) din make är ej balanserad. Vittoria Jag har inte gjort något för att misshaga honom. Har jag gjort honom besviken? Flaminio Har inte han alltid gjort dig besviken med sin ständiga otrohet? Vad tror du han gör på sina ständiga utflykter? Går i kloster? Vittoria Han har sina politiska uppdrag som han alltid ger företräde framför mig. Flaminio Orsini är villig att alltid ge dig företräde framför sina politiska uppdrag. Vittoria Misstänker min man ingenting? Flaminio Han är bortrest. Jag har övertygat honom om ditt skick och fason, och han har lika höga tankar som jag. Han litar på dig lika mycket som mig. Vittoria Låt oss då se vad denne granne hertig Orsini går för och vad han vill. Är han här? Flaminio Till din tjänst, syster. Vittoria Han kanske bättre kan underhålla mig än min make, som bara låser in mig, hindrar mig från att gå på fester och till och med från att gå i kyrkan. Han skulle väl helst hålla mig i koppel. Flaminio Orsini är inte lika tråkig. Vittoria Det tror jag säkert. Ingen kan vara tråkigare. (Flaminio öppnar en hemlig dörr, och Zanche kommer in med Orsini.) Flaminio Bravo, Zanche! Du vet vad du skall göra! (Zanche breder ut vackra mattor som hon pryder med två kuddar.) Orsini Jag önskar tiden nu för alltid kunde stanna, för att ge oss all den möjlighet som vi behöver för att fylla denna intervju, men, ack, tyvärr och esomoftast plägar njutningen och glädjen konsumera all sin egen livstid. (Cornelia bevakar dem osedd i skymundan.) Låt ert hjärta vara lika öppet som mitt eget, och jag lovar er att vi skall komma överens och ingen ha nånting att ångra.

295

Vittoria Hertig, jag kan inte annat än blott önska er allt väl. (Orsini omfamnar henne passionerat.) Cornelia (osedd) Det är som jag fruktade. Min egen son uppmuntrar och iscensätter min dotters äktenskapsbrott. Detta kommer att bringa hela vårt hus på fall. Vittoria Låt mig underhålla er med en liknelse, eller närmare bestämt en dröm jag hade härom natten. Ni kan kanske tolka den. – Jag vandrade kring midnatt ensam på en kyrkogård. Där satt jag sorgsen lutad mot ett träd, när er hertiginna och min make trädde in, hon med en hacka och han med en spade. Utan att de såg mig började de gräla och anklaga mig för att ha avsikten att fälla just det vackra träd jag drömde under för att där plantera och i stället odla törnen. Därför hade de nu kommit dit för att begrava mig där levande. Min make började på stunden gräva upp en grav, och er gemål, den ädla hertiginnan, hjälpte honom med sin hacka, vräkte upp skelettdelar och skallar med ett slags raseri, och han var lika rasande. Och jag satt stilla, osynlig och så beklämd, att jag ej ens var mäktig att ge tanke åt en enda bön. Orsini Det var en mara. Glöm den genast. Vittoria Men då uppträdde till min förvåning och min frälsning plötsligt en virvelvind, som ursinnigt slet loss en gren från just mitt träd som föll och dödade dem båda, så att de försvann i just den grav de grävt. Flaminio Så drömmer min syster och planterar omedvetet i sin älskade en plan att döda både hennes make och hans hustru. Genialt! Orisini Min älskade, den drömmen kallar jag en självklar uppenbarelse. Här har du i mitt hjärta den som alltid skall beskydda dig, mot svartsjuk man, mot illasinnad hertiginna, mot all överhet och lag och varje form av hot, ty jag skall höja dig långt över lagen och med noggrannhet se till att ingen går mer säker här i världen mot allt ont än du, försäkrad av ett bålverk av beskyddande från mig, din enda äkta vän, din älskare och framtida försörjare och far till dina barn. Cornelia (stiger fram) Så talar en förrädare mot hem, familj och ära, en förförare av bara falska ord och tomhet, en fördärvare, som bara tänker på sig själv! Flaminio Och var kom du ifrån, du stackars moder? Zanche, lämna scenen genast! (Zanche går.) Cornelia Vad gör ni här, min hertig? Aldrig tidigare har det gjutits gift i min oantastbara dotters själ och hjärta av en lömsk och nedrig skurk! Flaminio Min mor, försvinn tillbaka var du kom från, för ditt eget bästa! Vittoria Mor, jag ber dig, lyssna först på mig. Cornelia Har jag då bara närt min egen undergång och ormar vid min barm? Ens barn är bara till bekymmer, bara ångest, sorger och problem är deras tacksamhet mot livet skänkt till dem med smärta av deras föräldrar, som de håller gråtande vid liv tills de förpinta skickas ner i förtidiga gravar genom barnens självförvållade självdestruktiva katastrofer! Orisini Vem släppte in den skatan? Vittoria Jag ber er, hertig…

296

Cornelia Vad har ni gjort av er hertiginna, hertig? Lever hon ännu? Det skulle hon måhända icke gjort, om hon ej just i dessa dagar råkat hava kommit hit till Rom. Flaminio Till Rom! Vittoria Hertiginnan! Orsini Hon vet då aldrig vad som är bra för henne. Cornelia Furstars ansvarslöshet är som opålitliga klockors nyckfullhet och struntar liknöjt om allting går fel om bara de går rätt för sig. Flaminio Är du färdig? Cornelia Ack, min arma svärson! Vittoria Jag måste protestera, mor. Min dygd och ära friar mig, då jag har aldrig fallit. Cornelia Jag säger bara det, att om du någonsin vanärar oss, dig själv och din mors bädd, så vare ditt liv lika kort och tröstlöst som de torra tårarna som fälls av stora män till deras offers likbegängelser. Orsini Ni är ju galen, stackars nucka. Cornelia Ert förräderi mot oss, min hertig, give er blott kortaste livsanda, avundad av alla och beklagad mer än någon annan efter makans död. Er kyss inympad på min dotter är sigillet på ert eget blods förbannelse! Vittoria O ve mig! Jag är förlorad! (skyndar ut) Flaminio Ni gick för långt, min hertig. Skall jag hämta henne in igen? Orsini Nej, detta är för mycket. Det är bäst jag tar till sängen. Mina nerver är i uppror. Skicka till mig doktor Giulio. Ursinniga kvinna! Ni har släppt in stormen helt i onödan i våra liv! Om något ont blir följden av det här, så bär ni ensam skulden! (stormar ut) Flaminio Ert nattliga besök, min mor, var inte särskilt lämpligt. Ni som står för ära väcker rytande all vanära till liv. Och nu får hertigen bege sig ensam hem utan eskort. Min lön är liten i hans tjänst men allt jag har, då du ju knappast ger oss något arv. Cornelia Är fattigdom då ursäkt för gement och lömskt beteende och intrigerande? Flaminio Vår fader var en hedersman som skapade ett arv och en förmögenhet som vid hans bortgång var intakt, men vi fick ingenting därav. I Padua, där jag blev uppfostrad och låg vid universitetet, fick jag klara mig mest med att lappa min professors strumpor. Skall jag då för hela livet bara vara hänvisad till din barmhärtighet och renheten och äran i din obefintliga smaklösa modersmjölk? Nej, jag har aldrig skämts för någonting och tänker aldrig göra det, berusad av mitt eget livs naturlighet och dynamik och stålsatt mot all fruktan och allt ont med livets eget lustuppfyllda vin. Cornelia Ack, om jag ändå aldrig hade fött dig! Flaminio Ja, hellre hade jag då fötts av en mer jordnära och billig kurtisan i Rom. Naturen skänker kurtisanerna en högst bisarr beskaffenhet i det att de ej föder många barn men dessa barn i stället är begåvade med desto flera fäder: de behöver

297

aldrig oroa sig över sin försörjning. Beklaga dig för kardinalen. Han vet att förfördela sina barn men skänker sina märrar goda hingstar. Cornelia Din skändlighet är utan gränser! (går) Flaminio Att hertiginnan kommit hit är en högst ovälkommen nyhet. Nu blir uppförsbacken högre, och vår väg där uppför måste slingra sig i hastigare serpentiner. Vad som helst må komma, vi skall klara oss igenom det, och det är bara att gå vidare. (ut)

Akt II scen 1. Francesco de Medicis palats i Rom. Francesco, kardinal Monticelso, Marcello (bror till Flaminio och Vittoria), och hertiginnan Isabella de Orsini. Francesco Har ni inte sett er make sedan ni kom hit? Isabella Nej, sannerligen inte. Francesco Han är då oförbätterlig. Om jag var herre i Camillos hus så skulle jag ej tveka med att bränna ner det, om blott för att bränna inne alla ylande hankatter som går där och hoppas på ett bol. Marcello Min herre, hertigen är kommen. Francesco Göm dig, Isabella! Han förtjänar inte att få se dig ännu. Isabella Tala vänligt med honom, min käre bror. Gör inte saken värre. Jag tar på mig all min skuld, och om det finns ett medel mot hans plåga otrohet, så låt mig få administrera det i kärlek för att äntligen få honom lugn. Francesco Vi skall nog tukta honom. Ut, min syster! (Isabella drar sig tillbaka.) (Orsini inträder med Flaminio.) Välkommen, kära svåger! Säg vad vi kan göra för dig vare sig i Florens eller Rom! Monticelso Förrän ni inleder vad ni kan ha att diskutera, låt mig komma fromt emellan för att förekomma möjliga passionsutbrott. Orsini Jag ber er, kardinal; vi är så tysta som i kyrkan. Monticelso Bästa hertig, bästa vän, jag måste allvarligt be er besinna er. Är det då värt att kasta bort er spira, ära och samhälleleliga ansvar för en fåfäng drift som aldrig kan bli tillfredsställd? Den druckne nyktrar till emellanåt och torkar, och när era eskapader en gång har gått över skall ni finna er i samma vacuum av blott ruelse och torka. Är det värt det? Jag ber er betänka, att när adel självsvåldigt begår frivilligt skeppsbrott, så försvinner deras ära, titlar och berömmelse med deras träskdränkta och glömda namn. Orsini Säg, är ni färdig? Monticelso Som er vän vill jag ej smickra er men bara säga som det är. Orsini (till Francesco) Och du, min vän, förstår du bättre månne falkens krav på frihet och nödvändigheten av att han får sväva fritt och flyga ut ordentligt? Och vad är väl falkens jakt om han ej får fritt jaga efter byte?

298

Francesco Det finns rovfåglar som borde flyga mera efter solen men som föredrar att frossa i och hålla sig till mer lättfångat byte. Dessa lata fåglar kallas gamar. Känner du Vittoria Corombona? Orsini Det kan jag ej neka till. Francesco Hon har en ädel man som saknar medel och förmögenhet, och likväl har han hållit henne oantastlig. Orsini Så vadå? Min gode kardinal, vill ni då påstå, ni som biktar henne, att ni ej vet vad som driver henne? Francesco Du försöker göra henne till ditt fnask. Orsini Din giftighet går inte hem. Om hon var verkligen min hora skulle ingen arsenal och inga bombkrevader av din giftighet ändå bekomma henne. Francesco Låt oss inte prata krig. Du har en hustru, och hon är min egen syster. Om ändå döden tagit henne innan du tog henne och en annan! Orsini Önskar du din syster död? Francesco För din skull, så som du behandlar henne. Jag är rädd att hon själv önskar samma sak. Orsini Du vet ej vad du talar om. Francesco Det vet jag visst. Jag vet, att lusten är tveeggad som en ljuv förförisk hämndgudinna som bär vapnet bakom ryggen och slår till när minst man väntar det och tror sig saligast och säkrast i sin vällusts blindaste berusning. Monticelso Bröder, söner, vänner, nu har ni i alla fall kommit i gång och grälar. Passa på att era avgrundsfyrverkerier inte övergår i åskväder och blixtar. Orsini Jag är inte imponerad av hans misslyckade smällare. Francesco Jag har kanoner. Vänta bara. Orsini Därav får du bara krut i ögonen och rök i näsan. Francesco Vänta bara tills du smäller av, ty jag kan sikta. Orsini Skjut då. Låt oss träffas. När som helst och var som helst. Jag tar mig även gärna an din skara sekundanter. Monticelso Mina herrar, var då ej så barnsliga! Inte ett ord mer, om inte det är mildare! Francesco Det har jag ingenting emot. Orsini Och tror du att du triumferar för att du så hetsar fram ett lejon? Monticelso Mina herrar! Orsini Jag är tom, min kardinal, jag kan behärska mig. Francesco Vi söker hertigen för konferens, men han är inte hemma. Vi infinner oss personligen, men han tar ej emot, för han är alltför upptagen. Men vi skall ändå slutligen en gång komma till tals, det lovar jag. Monticelso Jag ber er, ägna er i stället åt väsentligheter. Ni har dock gemensamma intressen. Lodovico, till exempel, har ju tagit sin exil som förevändning för att bli pirat och slutit sig till de pirater som ni båda hotas av och ursinnigt bekämpar. Francesco Det är riktigt. Låt oss glömma vad vi har emot varandra för att koncentrera oss i stället vad som gäller allas säkerhet. Marcello, kalla hit Camillo. (Marcello går.)

299

Orsini

Du har rätt, min vän och broder. (Isabella gör entré.) Francesco Här är din hertiginna. Tala väl med henne. Vi skall lämna er två ensamma, ty ni har inte setts på alltför länge. Kom, gott folk, vi retirerar inför äktenskapet. Orsini Du har manövrerat fram en överraskande situation som genom en förtrollning. (Alla går utom Orsini och Isabella.) Mår ni väl, min fru? Isabella Och mer än väl, att se er själv må väl. Orsini Jag undrade vad virvelvind fick er att skynda hit till Rom. Isabella Tillgivenhet. Vad annars? Orsini Tillgivenhet? Vad gav den plötsligt vingar till så stark acceleration? Isabella Skuldmedvetenhet måhända. Orsini Skuld? För vad? Isabella Man sover bättre om man rensar sig emellanåt med uppryckning och uppbrott för att kanske för en biktfar avlasta sitt sinne. Orsini Kan du inte göra det där hemma? Isabella Vi har icke setts, min make, på två månader. Orsini Och varför måste vi då ses så plötsligt? Isabella Jag var bara intresserad av att se om jag fortfarande var gift. Orsini Det var du, tills du kom. Nu tar jag tillfället i akt, när du ändå är här, att skilja mig från dig. Jag tänker aldrig sova med dig längre. Isabella Hårda ord! Vad har jag gjort då för att så misshaga dig? Orsini Ej någonting, om inte det att du kom hit. Isabella Jag hoppades bli välkomnad av den jag älskade, den man jag alltid erbjöd mina läppar, och den man jag frivilligt gav all min jungfrudom. Orsini Du bara tjatar. Inställsamhet hade aldrig någon vidare effekt på mig. Tvärtom. Den bara repellerar. Isabella Är då tårar allt vad du kan ge mig, för allt vad jag gett dig? Orsini Det är dina egna tårar. Jag har ingen del i dem. Isabella Men det är du som vållar dem! Orsini Håll käften! Stäng dig inne på ditt rum, om du ej kan erbjuda något bättre! (Francesco och Monticelso återinträder.) Francesco Tårar? Vad är detta? Syster? Isabella Ingenting, min bror. Francesco (till Orsini) Vad är på tok, min bror? Om någon, så förtjänar hon en bättre välkomst. Orsini Välkomst? Vad välkomst har hon hälsat mig med? Bitterhet och svartsjuka och tårar! Francesco Ta dig samman, syster, och behärska dig! Du vet väl att män aldrig tål att kvinnor gråter inför dem, och allra minst då äkta män?

300

Isabella Min broder, det är över. Jag skall ej besvära honom mera. Härmed är jag skild från honom, och jag skall ej sova någonsin med honom mera. Francesco Vad har du för skäl till detta? Orsini Hon är svartsjuk för Vittoria Corombonas skull. Isabella Om ändå jag var man, så skulle jag med glädje slita ut den häxans och skorpionens ögon, skära av den skökans läppar, näsa, öron och dra ut varenda tand ur munnen på den slampan och bevara dem som minnen och troféer för min hämnd! För mina lidanden är hela helvetet blott rosenvatten. Francesco Nu är du dåraktig, min syster, och har fallit för din skenande inbillnings paranoia. Du är inte klok om du tillåtit dig att bli så allvarligt besatt av destruktiva tankar. Ta det lugnt, för Guds skull! Denna falskt beryktade Vittoria har aldrig gjort en människa den minsta skada. Varför skulle du då skada henne? Orsini Hon är bara som besatt av egna sjuka fantasier. Isabella Jag lämnar er i fred och reser härifrån till Padua. Måhända skall jag aldrig mera se er, någon av er. Orsini Låt henne få sin vilja fram, så kanske hon med tiden lugnar ner sig. Francesco Hon kanske ångrar sig. Snart kommer hon och bönar hos vår kardinal igen och ber honom om tillgift för sin alltför hastigt svurna ed. Isabella Grymhet, gör ditt bästa, och bryt ner mitt hjärta till så bitter smärta, att den aldrig ens kan tala mer! (retirerar) (Marcello kommer med Camillo.) Francesco Utmärkt! Då kan vi ta i tu med kriget mot piraterna! Har du fått med dig kommissionerna? Marcello Här är de alla. Francesco Gott. Låt oss då överlägga. (Alla ut utom Orsini och Flaminio.) Orsini Nå, min vän, vad har du för förslag? Flaminio De skickar honom till Neapel, men jag kan se till att han blir sänd till Kandia. (Doktor Giulio inträder.) Och här är en annan, som kan allt. Orsini Doktor Giulio, på min ära! Kan ni göra något åt vår situation och hjälpa oss med vårt dilemma? Giulio Det finns inga sjukdomar som inte jag kan bota. Orsini Det är det jag menar. Kan ni hela vägen kan ni också göra det tvärtom. Jag har ett uppdrag åt er, ett behjärtansvärt och angeläget ärende i Padua. Giulio Jag förstår. Hon är er sjukdom, och ni behöver botas. Orsini Ni kunde inte ställa diagnosen bättre. Så har vi Camillo, käre sekreterare. Vad har du för medicin åt honom? Flaminio Han kan ju råka ut för någon olyckshändelse igenom självförvållat eget slarv. Sånt händer varje natt i Rom, där allting ju är möjligt. Orsini Så vi kan lita på er, doktor? Giulio Jag har aldrig misslyckats med mina kurer. Orsini Och Flaminio, jag litar på din konst. Utför det väl, men utan överdrifter, – bara helt naturligt och ordentligt.

301

Flaminio Orsini

Jag skulle aldrig göra något onaturligt. Då är saken klar. (går ut med båda, med armarna om dem.)

Scen 2. Monticelso Min käre systerson, här är ett brev till dig, jag fruktar anonymt. Camillo Vad säger det? Monticelso Du anar kanske innehållet? Camillo Jag är van vid sådant. Det är som en sjukdom, och vid varje ny dos medicin stiger febern. Monticelso Skall jag läsa det? Camillo Varsågod. Det kan inte bli värre än de tidigare. Monticelso (läser) ”Dina horn är nu så många, att du ej har några egna kvar.” Camillo Han menar, att så mycket som jag har bedragits har jag ingen egen mandom kvar. Monticelso Du tar det lätt. Camillo Man vänjer sig. Monticelso Och ändå håller du henne ärbar, hederlig och oantastlig? Camillo Mera så än någonsin. Hon håller alla kåta monster stången. Hon kan reda sig. Monticelso Så du är inte orolig för henne fast du reser ut i kriget? Camillo Jag ber er, kardinal, håll gärna henne under uppsikt, skänk henne en skyddsängels beskydd, och blotta tanken på henne, från min sida och din, skall hålla henne över alla frestelser. Monticelso Och ni har inga barn? Camillo Har aldrig haft. Monticelso Då är ni lyckliga trots allt. Francesco Om hon fick barn och ej Försynen hindra det, så skulle både all natur och tid och manlighet beklaga det. Monticelso Marcello är kommissionär med dig. Vänd kriget till din lycka, och du kommer hem som hjälte till en hustru som välkomnar dig med stolthet. Camillo Ja, det får vi se. Nu vill jag ut på stan och dricka mig berusad. Francesco Gå, Marcello, med din medkommissionär och håll honom från rännstenen. Marcello Det är en ära för mig att få stå i striden vid hans sida. Camillo Håll särskilt uppsikt under nätterna, då farorna är lömskast. Monticelso Vi skall vara vaksamma, min son. Camillo När jag nu blir soldat, var det ej klokast att jag sålde allt hon ägde och tog avstånd från henne för gott? Monticelso Vad har du då att komma hem till? Lev för att få komma hem, så klarar din moral dig genom alla strider.

302

Camillo Du får det att framstå som så enkelt. Kom, Marcello! Håll mig under armarna, för nu så skall vi supa! (ut med Marcello) Francesco Vad händer nu när han är borta? Koncentrerar hertigen Orsini alla sina batterier nu på erövringen av krigsänkan? Monticelso Var så säker. Nu har han sin stora chans att hasta mot sin självförvållade ruin. Jag råkade för resten höra, att piraten Lodovico nu befinner sig i Padua. Francesco Är det sant? Monticelso Det är det absolut. Jag har fått brev från honom och om honom med suppliker om hans snaraste benådning. Han har även vädjat hos din syster. Francesco Vi behöver inte hans exil. Det räckte med markeringen och gesten av en landsförvisningssymbolik. Mer angeläget är det för oss att få se Orsini skynda mot sin undergång. Monticelso Vad säger hon? Är hon med på hans noter, eller gör hon motstånd? Francesco Det är frågan. Lyckas han dra henne med ner i hans sjuka dille kan vi inte annat än se båda fastna ruttnande tillsammans.

Scen 3. I fängelset. Marcello Ack, broder, säg att du var oskyldig till dådet! Flaminio Det var inget dåd, det har jag ju sagt tusen gånger, blott en olyckshändelse. Marcello Men du var med! Och du såg till att jag kom därifrån förrän det hände! Flaminio Alltså har du ingenting att frukta. De kan inte sätta dit dig ens för att ha konspirerat. Marcello Har du konspirerat? Flaminio Bara för vår kära systers räkning. Som du vet, har jag ej älskat någon utom henne, liksom kanske du, och därför har min högsta ävlan alltid varit att beskydda henne, först och främst mot hennes man, som nu är död, men även mot den kåta skaran av besynnerliga fjantar och idioter som av hennes skönhet blivit galna och fått griller. Marcello Som din arbetsgivare? Flaminio Orsini älskar henne men har aldrig kommit henne vid. Så har det varit med de flesta. Marcello Så du kan begå en ed på att du inte orsakat Camillos död på order av Orsini? Flaminio Jag har ju förklarat för dig. Vi var fulla båda två. Han ville nödvändigt då hoppa bock, för att bevisa att han var spiknykter fastän han var fullare än något ägg. Han hoppade, kom över men kom fel vid nedslaget, bröt nacken och var död omedelbart. Det gick på en sekund. Jag kunde inget göra. Han var stendöd när jag strax kom fram till honom. Fyllan har den egenskapen att den inspirerar till långt djärvare bravader än man någonsin som nykter skulle ge sig på.

303

Marcello Jag önskar blott jag kunde tro på dig. Flaminio Det var en olyckshändelse, och vi går båda fria. Jag är rädd att vi har större anledning till oro för vår syster än oss själva. Marcello Varför? Flaminio Jag har hört, att hertigen med ens förlorat sin så allra käraste gemål, den ljuva hertiginnan Isabella, som lär ha förgiftats. Marcello Men hon hade ju rest bort till Padua! Flaminio Ja, det var där hon dog. Marcello Hur kan vår syster misstänkas för brott i Padua, när hon befinner sig i Rom? Flaminio Hon misstänks för intriger, för att som en annan häxa ha manipulerat hertigen till att ta livet både av Camillo och sin hertiginna. Marcello Men det är ju alldeles absurt! Flaminio Visst är det det, men det vet bara vi. I spetsen för en kommande häxrättegång är själva kardinalen.

Scen 4. Francesco Det finns ej några bevis. Monticelso Behövs det? Två gåtfulla dödsfall samtidigt, som båda kan ha varit mord, och hertigen allena hade självklara motiv till båda, även om han helt går fri med både alibi och självklar oskuld. Vi vet säkert att hans hertiginna blev förgiftad. Francesco Hur? Monticelso På lömskaste tänkbara vis. Hon ägde ett porträtt av hertigen som hon omhuldade så varmt som hon ej kunde med sin promiskuösa hertig. Varje afton kysste hon porträttet i sin ärliga tillgivenhet, som för att önska det god natt, men sista natten brände hennes läppar efteråt, och hennes sista önskan var att ingen skulle komma vid porträttet. Därför tror man att det var förgiftat. Francesco Tror man? Monticelso Jag är övertygad om att så var fallet. Francesco Men Camillo omkom genom olycksfall. Där var det inte tal om gift. Monticelso Var det då verkligen ett olycksfall? Francesco Han var berusad när han insisterade på att få hoppa bock. Monticelso Och inga vittnen? Bara den ogenomtränglige Flaminio i närheten, Flaminio, vår hertigs sekreterare och enda helt betrodda man? Francesco Jag medger att det verkar skumt, men man kan inte dra i gång en rättegång med blott indicier som utgångsläge. Monticelso Hertigen går fri. Det finns ej någon man kan misstänka för att ha smort in gift på hertiginnans tavla. Man kan inte heller sätta dit Flaminio för att Camillo i sin fylla råkade få nacken bruten, vilket var den enda dödsorsaken. Men motiven finns hos hertigen, och hans motiv var bara ett: Vittoria. Francesco Skall hon då belastas för en hertigs kåthet?

304

Monticelso Orsaken är bara hon. Det måste inte vara en brottsrättegång. Det räcker med ett reguljärt förhör. Francesco Som inför en inkvisition? Monticelso Det har begåtts två nidingsdåd, och orsakskedjan är för uppenbar. Ej någon kan dras inför rätta för de båda, men man kan nå orsaken. Är det ej då vår plikt att göra vad vi kan, när två självklara mördare får annars slippa undan? Francesco Det är på ert ansvar, kardinal. Vår strävan var att komma åt en listig hertigs lastbarhet och svaghet för att få honom på fall. Det har vi misslyckats totalt med. Därför vill ni nu i stället fälla en oskyldig änka. Monticelso Jag betvivlar hennes oskuld. Endast hertiginnan, som belastade sig själv med skuld, var helt oskyldig till sin makes snedsteg. Francesco Ske er vilja. Men jag tror ej att det alls kan komma något gott av detta. Monticelso Härvan är så ond som den kan bli. Här gäller det att stoppa den från att bli värre. Francesco Kan ni det? Monticelso det är vår plikt att göra allt vi kan för att försöka.

Akt III scen 1. Rättegången. Francesco in med Monticelso och 6 domare, Vittoria, Flaminio och Marcello som de anklagade, en advokat, vakt och publik. Orsini vill komma med. Monticelso Min hertig, detta är ej någon plats för er. Hans Helighet har tillsatt denna prövning blott för vår privata undersökning. Orsini Jag ber er, kardinal, – allt skall passa er. (smusslar till honom en rik klädnad) Monticelso En stol till hertigen! Orsini Er vänlighet är alltför hjälpsam – som en holländska i kyrkan borde jag ha tagit med mig egen stol. Monticelso Som ni behagar, hertig. (behåller presenten) Mina herrar, inled dagens rättsförhandlingar, jag ber. advokaten Domine judex, converte oculos in bane pestem, mulierum corruptissimum. Vittoria Vad menar han? Francesco En advokat, som talar mot er. Vittoria Låt honom då tala så att man förstår. Jag vägrar annars svara. Francesco Men varför? Ni förstår latin. Vittoria Det gör jag, men publiken här som kommit för att höra detta fall är säkert mer än häften av dem icke skolade i språket. Monticelso Fortsätt rättegången. Vittoria Med förlov, jag ber, jag måste insistera på att den ej mörkas av ett främmande kanslispråk. Hela vår församling här har rätt att höra och förstå vad som behandlas. Francesco Ers eminens, jag vidimerar, det är ej för mycket hon begär. Jag ber er ändra språk till modersmålet för oss alla.

305

Monticelso Herre Gud! Min goda fru, det gör er sak ej bättre, bara mera allmänt ökänd. advokaten Skyll er själv! Vittoria Jag är här som en måltavla för er och skall nog låta er få veta när ni träffar. advokaten Ärade notarier, herrar domare och kardinal, jag ber er alltså uppmärksamma denna helt fördärvade och manipulativa kvinna, som med sådan svartkonst lyckats genomföra en så omfattande kupp av nidingsdåd med sådan list, att allt var väl beräknat för att sopas under mattan och bli glömt som oförklarliga outrannsakligheter i oöverträffad lömskhet. Vittoria Vad är detta? advokaten Håll er näbb. Så oerhörda synder som här överlagt har praktiserats måste exponeras. Vittoria Mina herrar, denna advokat har svalt plakat för meningslösa menlösa proklamationer som likt en politikers orddiarréer ej betyder någonting. Han vet ej vad han talar om och har ej någonting konkret. Om han först babblade latin så är det nu gallimatias. Francesco Min herr advokat, vi som förstår er applåderar er retoriska vältalighet, men alla ber er vara mera explicit. Monticelso Låt mig då vara mera explicit och måla era gärningar i svart och vitt mer klara än den falska rodnaden på era kinder. Vittoria Ni misstar er. Det blod ni väcker upp i mig är lika ädelt som er egen moders. Monticelso Jag skall skona er, tills vår bevisning klargör vidden av ert horeri. Jag ber er, mina herrar, att här observera denna kvinna av en högst märkvärdig grad av synnerlig förslagenhet. Vittoria Det passar inte er, min kardinal, att uppträda offentligt som åklagare. Monticelso Skall ni då instruera mig? Vittoria Vad kan jag annat göra, så som ni gör bort er! Monticelso Ni för ordet som det passar er förtappade natur. Ni observerar, mina herrar, denna utvärtes så fläckfria natur, som liksom en förbjuden frukt från Sodom och Gomorra strålar av aptitlighet men som blott vid en närmare beröring skall i sot och smuts disintegrera som ett vackert skal kring bara synd och skam och sattyg utan tal. Vittoria O heliga barmhärtighet! Blott alltför sällan ståtar du i vackra kläder. Monticelso Måhända när hon nätterna i ända festade och mottog vagnar utanför i långa rader av uppvaktande och lystna kavaljerer, likt en drottning vid sitt hov, var ändå helig som en allmänt erkänd hora? Vittoria Hora? Vad är det? Monticelso Skall jag förklara hora vad det är för er, som om ni inte visste det? Nåväl, ni bad om det! De är som karameller, som får tänderna att ruttna; de är som parfymer, som i näsan blir till gift; de är förledande försåtlig alkemi, som genom falska illusioner lockar till förslösande av liv; de är som skeppsbrott men i vackert

306

väder. De är som den ryska vintern, ren och vit och strålande men mördande i gastkramande obeveklig kyla, som om våren inte fanns för dem men evigt var förfrusen, de är som det oförbränneliga bränslet som förtär var själ i helvetet, de är som samma klockklang som inbjuder först till bröllopet och sedan till begravningen. De rika hororna, hetärerna och kurtisanerna är bara uppstoppade av utpressningar och lever liksom parasiter och bandmaskar av den angripnes alltmera sjukliga aptit, som måste sluka mera för att tillfredsställa tillväxten hos parasiterna. Vad är en hora? Hon är som en väl förfalskad penningsedel som blott bringar ont fördärv åt alla som får den i händerna. Vittoria Ni tycks ha skaffat er en noggrann insikt i ett värv som tarvar en konkret erfarenhet som jag dessvärre saknar. Monticelso Skändliga fruntimmer, samla alla gifter från var ödla, orm och padda, och man skall i er då finna deras apotek! en domare Kan hon då klandras för sitt leverne? en annan Men kardinalen överdriver och går fram för hårt. Monticelso Ni vet för väl vad horeri betyder. Efter äktenskapsbrott följer mord. Francesco Er stackars make har befunnits död. Vittoria O, lycklig han då, som ej mer har skulder att reglera! Monticelso Han ville hoppa bock och hoppade rakt in i döden. Vilken sällsamhet, att från en höjd av blott två meter ha ett så olyckligt fall att han bröt nacken! Och se på detta kreatur, som var hans hustru! Icke kommer hon i sorg klädd som en änka men i stället rustad blott med spott och spe, otidigheter, förolämpningar och fräckhet! Kan man kalla hennes hållning tecken på en ärlig sorg? Vittoria Om jag fått veta om hans död så hade jag minsann anpassat mig därefter och markerat sorgen mer än väl. Nu råkar det sig så att man i vissa länder klär sig helt i vitt när sorgen gäller, så helt fel blev ändå ej min klädsel. Monticelso Ni är då för skicklig i maskering och markering. Vittoria Och ni, som undanhåller mig hans död blott för att därigenom desto bättre kunna hårt chockera och ansätta mig i min förlägenhet, för att desto djupare försöka förödmjuka och vanära mig offentligt, kallar ni då mitt försvar för min integritet och själsliv för blott oanständig fräckhet, inför en omänsklig kardinal utstyrd i purpurprakt för sin oantastliga grymhet klädd i hyckleriets falska helighet? Låt mig då överklaga från den här okristliga rättvisan till en mera mänsklig domstol hos barbarer och tartarer! Monticelso Observera, mina herrar, hur hon överlagt skandaliserar våra rättsförhandlingar! Vittoria Jag böjer ödmjukt ner min nacke inför er i stoftet, mina herrar, som en förfördelad kvinna anklagad för vem vet vad om inte bara för att vara kvinna, och har jag som människa då ej rätt att försvara mig? Om ni till varje pris vill åt mig, hugg då nacken av mig, få det gjort, och vi kan skiljas så som vänner, ty det sätt att dra mig inför rätta bara för att göra ner mig kan jag icke nog förakta för dess fega nedrighet och ännu mindre acceptera. den andre Hon är modig.

307

Monticelso Så skickligt falskspel och förfalskade juveler kan få en att tvivla på de äkta. Vittoria Ni bedrar er, kardinal, för era huvuden av glas slår ni emot min diamantintegritet, som skall förinta era maskspels falska finters illasinnade och sjuka avsikter. Om ni vill skrämma oss med djävlar, hotelser och fanstyg, ägna er åt barn som lättare blir skrämda ifrån vettet av er dolda grymhets unkenhets vidskepelse. Ni spottar emot vinden era lösa anklagelser om mord och horeri och tycks ej än ha lärt er att det kommer allt tillbaka på en själv. Monticelso Jag ber er, fru Vittoria, svara mig blott på en enda fråga. Vem var inhyst hos er den natt då er make mördades? Orsini (reser sig) Den frågan kräver svar från mig, ty det var jag. Monticelso Ert ärende? Orsini Jag var hos henne för att trösta henne och ge henne hjälp, då hennes make var djupt skuldsatt just hos er. Monticelso Det var han. Orsini Och det befarades att ni just därför skulle vidta åtgärder mot henne. Monticelso Och vem gjorde er till hennes sagesman och ekonomiska förmyndare? Orsini Min hjälpsamhet, medlidande, barmhärtighet och medkänsla, som borde strömma från vart generöst och ädelt hjärta till föräldralösa barn och änkor. Monticelso Och er lust? Orsini De hundar skäller värst som är som fegast. Hör ni mig? Det svärd ni vässar med er utstuderade gemenhets grymhet skall jag själv begrava djupt i era tarmar. Ni försöker fastslå era sjuka fantasier som en verklighet och i offentliggörandet därav dra ner en oförvitlig kvinna i er paranoias vidrighets stinkande träsk. Ni bara ljuger. Det är allt ni kan, och ni försöker etablera era lögner genom er förljugna ställnings falska yttre praktfulla förklädnad. Jag kan ej stå ut med denna vedervärdiga inkvisitions fanatiskt sjuka maskerad. (reser sig för att gå) en tjänare Ers nåd, er mantel. (vill ge honom åter den praktfulla klädnaden) Orsini Den var för kardinalen som ersättning för min stolgång här. Jag är ej den som återtar de gåvor jag har skänkt. Om han ej önskar använda den själv, låt honom ge den till sin mula. (går) Monticelso Er försvarare har gått. Vittoria Så att då vargarna kan frossa bättre på sitt rov. Francesco Ers eminens, det föreligger utan tvekan misstankar om mord, men det saknas helt bevis för vem som gjort det och hur. Jag kan ej tro att hon kan ha en själ så svart att hon allena skulle ha planerat, ombesörjt och styrt det hela. Om hon har det måste det med tiden bära bitter frukt för henne själv, men låt då tiden straffa henne hellre än att vi gör orätt i att mera tro på våra fördomar och följa dem och döma efter dem med kanske orättvisa överdrifter som betänkligt resultat som då med tiden kan riskera att falla tillbaka på oss själva. Låt oss hålla oss till saken och behandla endast om hon har begått ett äktenskapsbrott eller ej. Vittoria Jag ser nog gifterna du döljer under dina sockerpillers överdrag.

308

Monticelso När hertigen nu lämnat oss så kan jag presentera några brev av hertigen med skändliga förslag om ett gemensamt bad och därefter en skön bankett blott för att öka lusten. Vittoria Ni må ha hans brev med uttryckligt begär men saknar svar från mig. Är det mitt brott, att jag besvarade hans brev med kyla? Monticelso Kyla, mitt i sommaren, i dess mest heta dagar? Vittoria Ni vill således döma och fördöma mig för att den hertigen gav mig sin kärlek. Det är som att döma och fördöma en kristallklar vacker flod för att en melankolisk och förvirrad man gick ner i den och dränkte sig. Monticelso Han är då drunknad nog minsann, så som han kärat ner sig. Vittoria Jag ber er summera alla mina påtagliga fel, och ni skall finna, att det enda som jag gjort mig skyldig till var kärlek till god mat och vackra kläder, muntert sällskap och festliga sammankomster. Något annat kan ni aldrig sätta dit mig för. Ni kunde lika gärna odla det som sport att pricka flugor med pistoler. Monticelso Så förslagen som hon är i denna vita renhet som förklädnad kan blott djävulen själv vara i ett sådant mästarprov till yttre skenbedrägeri. Francesco Vem gav er brevet? Vittoria Jag är inte tvungen att berätta det för er. Monticelso Er hertig gav er tolfte dagen i augusti tusen gulddukater. Vittoria Det var för att lösa er kusin från fängelset. De kom till användning för er familj, och jag betalade. Monticelso Jag tror snarare det var en satsning av hans lust. Vittoria Vem tror det utom ni? Vem påstår det förutom ni? Vad ni än påstår kan det ej beröra mig då det har ingenting med mig att göra. Monticelso Det var min kusin Camillos öde att bli gift med er. Vi trodde gott om er, då ni var av god börd som ättling av Vittellis, men det var en dyr affär. Han köpte er för tolv tusen dukater och fick ingen hemgift, och ni visade er sällsamt dyrköpt för att vara så lättfotad. Ni kom hit med ryktet färdigt om er som en ökänd kurtisan, och ni har bara fortsatt som en sådan. Vittoria Ni blott spelar samma visa om igen, upprepar samma tomhet, kommer ingen vart och har ej producerat en tillstymmelse till stödjande bevis för någon av de grova och absurda, långsökta anklagelser ni önskat massakrera min integritet med. Ni har ingenting att komma med förutan tomma överdrifter, illasinnade och producerade allenast i försök till neslig ärekränkning. Monticelso Herrar bröderna Marcello och Flaminio, vi har ej sak mot er, så ni går fria, men vi ber er hålla er tillgängliga för frågor rörande vår undersökning. Francesco Jag har alltid trott på min Marcello, och jag går i god för honom. Flaminio Min herre hertigen Orsini går i god för mig. Monticelso Beträffande er själv, Vittoria Corombona, måste ert offentliga uppförande i denna sak beröva er all medkänsla och sympati. Ni har så korrumperat med fördärv ert leverne och liv och rykte att ni aldrig kan bli ren igen med mindre än att ni blir inlåst i ett kloster. Det blir domen över er. Ni döms till fängelset för konvertiter.

309

Vittoria Fängelse för konvertiter? Vad är det? Monticelso En anstalt för botfärdiga och ångerfulla prostituerade. Vittoria Är det då slutstationen för Roms adelsmäns avpolleterade och icke önskvärda gemåler? Francesco Jag ber er ha tålamod. Vittoria Jag måste först ha hämnd. – Er egen frälsning är då redan bokad och betalad och försäkrad, eftersom ni vågar handla som ni gör? Monticelso Jag har hört nog! För ut den skändliga! Vittoria Det här är värre än en våldtäkt. Monticelso Hur? Vittoria Ni har våldtagit fru Justitia och tingat henne foga sig i ert behag. Monticelso Ni pratar strunt, och ni är galen. Vittoria Jag beklagar er, ty ni skall slockna och bli kvävd av era egna synders ruttenhet och överväldigande korruption. Monticelso Hon är besatt. Vittoria Jag kan ej straffa er för allt, så som ni straffar mig för ingenting, men mina ord skall desto djupare gro in i er och aldrig mera lämna er i fred. Vad var det för ett ställe som ni skulle stänga in mig i? Monticelso Ett hem för konvertiter. Vittoria Jag skall göra det till ett mer heligt, dygdigt och anständigt ställe än det rikaste mest prunkande av påvliga palats, och där skall jag så frid som aldrig mer skall kunna finnas i ditt hjärta. Diamanter stråla varmast, skina starkast och blir hårdast och mest värdefulla i det yttersta mest djupa kalla mörker. (Hon föres ut av vakter. Rättsalen utryms, och rättegången upplöses.) Orsini (uppenbarar sig igen) Nu kan vi vara vänner igen, Francesco,. Ge mig din hand för vår vänskap i graven, ett lämpligt ställe för försoning och bot mot allt hat. Francesco Vad i all fridens namn menar du egentligen? Orsini Jag tänker inte jaga efter mera blod från den vita kind ni just fått själsligen att förblöda. Farväl, min vän. (ut) Francesco Dessa ord är för märkliga för att båda något gott. Ännu mindre förstår jag vad han egentligen menar. Flaminio (avsides) Men jag förstår det fuller väl. Han har fått detaljerna om sin hertiginnas död och tänker nu på fortsättningen men bidar sin tid och döljer väl sina tankars riktningar. I stället för att låtsas någon sorg för min hertiginnas död skall jag överdriva en förtvivlan över min systers öde, och det skall avstyra alla vidare frågor. Förräderiets tunga har en lömskhetens skenande puls med mig. Jag skall öppet samspråka med vem som helst men icke lyssna på någon och verka som en idiot åtminstone politiskt.

310

Scen 2. Monticelso Min vän, sörj ej ihjäl dig. Hon är död. Francesco De är båda döda. Monticelso Men din hustru dog naturligt. Värre var det med din syster, som blev mördad. Francesco Det har aldrig fastställts hur. Du sände Corombona oskyldig till tukthus för ett mord hon aldrig kunde ha begått. Monticelso Du känner till indiciekedjan. Hon var spindeln i komplotten, ledde blind Orsini utför stupet av komplottens brottslighet, som lejde sina mördare, professionella skurkar som med list ej ens behöver frukta för att åka fast, som Corombonas bror och hallick, som tog livet självklart av Camillo min kusin så skickligt att det varken märktes, kunde spåras eller avgav vittnen, medan hertigens gemåls din systers död är ännu skummare men utan tvivel väl planerad. Tänker du ej hämnas? Francesco Väck ej sådana demoner till paranoida tankar till ett enbart plågsamt liv hos mig. Vendettan är den ondaste av cirklar som med obeveklighet och oupphörligen når fram till slut till envar som tog del i den. Den mördar alla och till ingen nytta. Jag vill ej ha någon del i den morbidaste av alla former utav dårskap. Monticelso Låt det sjunka in. Du måste ju förstå att hertigen stod ensam bakom både min kusins och Isabellas död. Problemet är att ingen rättvisa kan nå honom. Det enda som vi kunde göra var att sätta Corombona utanför hans räckhåll. Francesco Lämna mig i fred! Jag vill ej höra på dina spekulationer! Monticelso Påven har gått bort och lämnat efter sig en klar benådning av den skurken och piraten Lodovico, som fick en pension av Isabella där i Padua. Han kunde bli ett utmärkt verktyg för dina intressen. Francesco Ack, du bara ökar min förtvivlan och min oro! Gå till dina kardinaler och till din avlidna påve! Ni har väl gemensamma intressen nu att intrigera och manipulera med, då ni ju alla har intresse av den stolgång som var påvens. Monticelso Jag skall lämna dig i fred. (går) Francesco (ensam, fundersam, sätter sig att skriva ett brev) Corombona! Min Vittoria! Älskad utav alla, nådd av inte ens din man, som dog för troheten mot dig, som hade tusen andra älskare, av vilka ingen enda kunde få dig ens att vackla! Och hur skulle inte jag då som nybliven änkling se min chans? Din skönhet är det enda sanna vittnet om dig; sådan skönhet kan ej dölja eller härbärgera någon skuld. (ringer när han skrivit färdigt. En tjänare kommer.) Leverera detta brev personligen till konvertitanstalten, närmare bestämt Vittoria Corombona eller förståndarinnan för det stället. Skynda! tjänaren Ja. (sticker) Francesco Min kärlek är nu postad. Vad den än må leda till är utan all betydelse, om bara den får leva. Och den ger mig den förträffligaste anledning att göra upp med hertigen Orsini, min rival och systers mördare!

311

Akt IV scen 1. Konvertithemmet. matronan Om det blev känt att hertigen står i kontakt med henne skulle det bereda mig problem. Det hör ej till rutinerna på detta ställe att det förekommer flirtar och biljetter. Ni förstår, det är ju etablerat för att vara anständigt, i motsats till de flesta andra ställen. Flaminio Var inte orolig. Det enda folk idag kan bry sig om är den nyss döde påven. Ingenting för övrigt intresserar någon, och den dam ni vaktar är för övrigt glömd av alla sina andra friare blott för att hon är mera fängslad nu än fängslande. (Francescos tjänare in.) tjänaren Där är ju självaste Flaminio i samspråk med matronan. – Det är er jag söker, fru matrona. Jag bär med mig brev att levereras till Vittoria Corombona. matronan Det skall bli, min unge vän. Här får jag alltid springa med biljetter, och jag gör det anständigt och effektivt. tjänaren Med all den diskretion och sekretess som saken kräver. Ni skall lära känna mig, ty det lär bli fler ärenden. Tack för er tystnad och förståelse. (går) Flaminio Ett brev? Från vem? matronan Avsändaren är anonym. Det är de alltid. De vill bara läsas, aldrig höras eller synas. Flaminio Till min syster? matronan Ja. De flesta breven här är anonyma och till henne. Flaminio Då tar jag det till henne. matronan Ni är ju hennes bror och ej ens anonym. Då litar jag på er. (går) Flaminio Hur hänger detta samman? Någon annan skriver brev till henne än min hertig? Och försåtligen med underjordiskt hemligmakeri? Det osar stickande av färsk intrig. (tvekar med vad han ska göra med brevet) Orsini (inkommer) Vad har du där, Flaminio? Flaminio Se själv! Orsini Ett brev! Till henne! Och från vem? Flaminio Det är då ej från er. Orsini Det fattar jag väl, åsna! Därför är det intressant. Vem är det från? Flaminio Från vem som helst. Hur kan jag veta vad det är för fågel man har stoppat ner i pajen innan pajen skurits upp? Orsini Då skall jag öppna det, om det så innehåller hennes eget hjärta. (sliter det till sig och öppnar det ivrigt) Vem står undertecknad? ’Florens’! Vem är ’Florens’? Flaminio Som jag sade, det kan vara vem som helst. Orsini Läs upp det för mig! Du är hennes broder och ansvarig för vad hon än råkar ut för. Flaminio Med er myndighet och tillåtelse då, min hertig, och på er uttryckliga befallning: (läser) ”Älskade, låt mig få konvertera era tårar till triumfer, jag, som tydligen allena än står kvar när alla era övriga förföljare och parasiter svikit er. Er orättvisa skandalösa och beklagliga exil och arrestering skall jag arbeta för natt och dag att den

312

skall bytas till er frihet att få följa mig till ett nytt bättre liv i Florens, där min kärleks omsorg skall uppfylla varje önskan från er sida om de så var lika många som de tio tusen silverhåren på mitt huvud.” (avbryter) Han är alltså gammal, alltså tämligen ofarlig och debil. (fortsätter) ”Men vad betyder ålder när det gäller kärlek, som blott han föryngras av att den blott existerar, då den är gudomligast av allt, och gudar aldrig åldras, icke heller furstar.” Han är ateist. Det här går inte an. Det finns för många av den sorten. Låt oss riva sönder brevet. Orsini Detta gör mig vansinnig. Vi vet ej vem han är, men hon står i kontakt med honom icke mindre än med mig! Det är ej acceptabelt! Vad är han för en? Flaminio En likadan som ni: förälskad över öronen. Ni är ej ensam om er kärlek ens på denna kärleksrehabiliteringsanstalt. Orsini Jag trodde mina kärleksplågor var förbi och att jag äntligen här kunde börja rå om henne ensam, och så kommer likväl alla brunstiga bordellstamgäster efter henne ända hit! Är hon då ändå den hon stämplats för att vara? En manslukerska av oerhörda dimensioner? Skall jag då behöva mörda henne bara för att få med henne ro i graven utan hennes andra friare och sutenörer? För mig genast till henne, du din systers enda hallick! Flaminio Ni är vred och ej i presentabelt tillstånd. Lugna ner er. Ej ens ni får göra henne illa. Orsini Vågar du riskera då att mitt humör blir värre? Flaminio Ni var alltid som min herre älskvärd ungefär som Polyfemos mot Ulysses, med det generösa privilegiet att han skulle bli den sista att bli expedierad. Gärna skulle ni då gräva upp min grav blott för att föda era undulater med dess gräs. Det vore som musik för er. Orsini Var inte dum nu. Hon är min och tillhör ingen annan, och ej någon annan skall få skriva brev till henne. Flaminio Han har redan gjort det. Orsini Hon har inte fått det. Flaminio Skall hon inte få det? Orsini Inte utan att vi vet vem skurken är. Flaminio Mot henne är vi alla skurkar. Orsini Men jag är den förste. In med dig!

Scen 2. Vittorias kammare. Orsini (inträder med Flaminio, mindre villigt) Vad är detta, fröken? Kan ni läsa? (visar henne demonstrativt brevet) Vittoria Vadan denna vrede? Här ni bryter in med våld fast det är närmast som ett kloster. Orsini Har jag inte rätt till det? Är jag ej den som älskar dig? Har jag ej älskat dig tillräckligt och gjort allt för dig? Vem är då denna extra älskare? Vittoria Min herre, jag förstår ej…

313

Orsini Visa mig de andra breven! Vittoria Vilka andra brev? Orsini Du måste ha ett tusental! Var är ditt brevarkiv? Hur många älskare kommunicerar du i lönndom med förutom mig? Kan då ej ens ett konvertitmenageri för nuckor och utbrända horor utestänga dina friare och hallickar och allt ditt horeri? Vittoria Min herre, ni går alldeles för långt i era fördomars förhastade slutsatsers raseri. Här står som undertecknad i ett vänligt brev som vill mig väl ett enkelt ’Florens’. Det kan bara vara hertigen av Florens själv, Francesco Medici. Han har aldrig tidigare skrivit till mig, talat något vänligt ord till mig och aldrig gjort ett närmande. Han gör mig blott förvånad. Orsini En ny intrig! Och bakom ryggen på mig! Även han har alltså fallit för din skönhet, denna skönhet som förlett allt Rom med sin förförelse och ställt dig mitt i centrum av skandalernas teater! Jag står inte ut! Hur många friare och offer skall du ha egentligen? Flaminio Försiktigt, hertig. Orsini Ack, min hertiginna, som jag offrade för dig! Hur saknar jag ej henne nu! Hon var åtminstone mig trogen! Men din skönhet ledde mig på avvägar, jag rycktes med av din förtrollning och lät mig förhäxas av din charms magi och ut på brottets banas hänsynslöshet och besinningslöshet blott för att till slut få det bevisat, att just skönhet, den man faller för och älskar outsägligt, är det sista man kan lita på. Vittoria Och vem är ni att dyvla skulden för er hertiginnas död på mig, för att ni tydligen tog livet av er hustru galen av er åtrå till en annans hustru? Är jag ansvarig för det? Er hertiginnas död kan bara räknas på ert eget samvete. Jag visste inte om det, och om jag ens haft en aning om att ni planerade en sådan grymhet hade jag från början uteslutit er från min bekantskap. Ni kan ej beskylla mig för att er vridna kärleks överdrifter gjort er till ett monster. Fröet låg i er, och monster var ni därför redan tidigare. Jag har ingen del däri. Ut ur mitt liv! Jag ångrar bittert att jag nånsin ens kom i kontakt med er! Flaminio Han ville bara väl men gjorde bara fel. Vittoria Hur kan ni tadla mig för era synder och er olycka? Vad har ni åstadkommit annat än min vanära och tragedi? Mitt hus har ni befläckat och skrämt alla mina vänner därifrån, och vad för ställe gav ni mig i stället? Kallar ni den här anstalten för ett anständigt palats för mig att ta emot er i? Är ni då nöjd med att ha fått mig hit? Ty ingen annan skaffade mig detta ställe utom era skändliga intriger. Kanske jag var ej den första. Skryt då med hur många offer ni förbrukat med att omvandla dem till inspärrade så kallade botfärdiga och ångerfulla horor, pantade, förkastade, förbrukade, förpassade och skrotade till denna samhällsavgrunds botten! Jag har gråtit dag och natt här, men jag ämnar aldrig fälla någon tår för er mer. Hellre brister jag totalt och tar min tillflykt upprörd genast till min grav! (kastar sig på sin brits) Orsini (rörd) Min älskade! Gråt icke mera! Varför gråter du? Hur kan jag bistå dig och hjälpa dig? Vittoria Jag gråter bara dolkar mot ditt hjärta. Jag har skurit ut dig. Gå!

314

Flaminio Han ångrar sig, min syster. Skona honom för hans oförstånd och missgrepp, ty han är ju blott ett barn. Vittoria Är du min bror, din kopplare? Vem gav mig honom utom du? För att du är min bror är du då värre usling än han själv. Orsini Förlåt min svartsjuka, Vittoria, som skenade iväg med mig. Vittoria Och bortom all kontroll och bortom all min räckvidd. Vad begär du av mig? Att på allvar bli din hora? Att på allvar bli befläckad och utpekad som ett fnask av hela Rom? Vill du då ta allting ifrån mig, som om du ej gjort det redan? Flaminio Syster, jag är helt för dig och på din sida. – Hertig, ni har bara skadat henne. Gör ej skadan värre med att insistera. Hon är blott en känslig kvinna, och ni kan ej ändå någonsin beröva henne hennes dygd. – Min syster, jag skall alltid, som jag alltid gjort, försvara dig och skydda dig. – Tror ni då verkligen, min hertig Bracciano, att den hertigen av Florens skulle kunna ägna henne någon kärlek? Orsini Skall då dessa ögon, som så länge njutit av din anblick, nu blott stickas ut, för att de älskat dig? Flaminio Ge henne er ömhet, hertig. Det går alltid hem hos kvinnor. Orsini Glöm min svartsjuka och kärlek, men behåll min vänskap, älskade. Här är min hand. Vittoria Försvinn! Orsini Vad hertigen av Florens lovade och föreslog skall jag uppfylla. Vi skall få dig ut från detta ställe till en högre upphöjelse än du vågat drömma om. Låt mig besegla detta löfte med en helig kyss som obrytbart sigill. (kysser henne) Flaminio Och nu är rätta ögonblicket, medan påven ligger färsk som lik och hela världens heliga fåfänga bara tänker på att få ta över allt hans skrymteri och skryteri. Rom är i upplösning, och alla bara vaktar på konklaven. Låt oss smuggla ut henne i pagedräkt och i säkerhet till Padua. Orsini Vi måste även få med oss din bror Marcello, som har tjänst hos Medici, och er åldriga moder. Sedan kan ett nytt liv börja, särskilt för Vittoria, min älskade, som bör bereda sig på att bli hertiginna. Vittoria Ni fick in mig hit. För ut mig härifrån, så får vi sedan se vad morgondagen har att bjuda. Ta ej någonting för givet. Jag är inte er, ty ni kan aldrig få min själ, som är det sista jag har kvar att leva för. Orsini Den rimligheten köper jag. Nu sätter vi i gång med att få ut dig, så att framtiden kan börja.

Scen 3. Vatikanen. Francesco Ni bevakar väl konklaven väl? Lodovico Allt är under strängaste kontroll. Här kan ej smugglas någonting, det enda som går in till kardinalerna är mat, som prövas noga: Den ej endast proväts, men den genomsöks, i fall det skulle förekomma att det smugglades meddelanden i maten. Francesco Känner jag konklavens vibrationer rätt så blir det ett problemfritt påveval.

315

Lodovico Ingen är dock självklar. Francesco Nej, aldrig någonsin är någon självklar. Ändå tror jag att jag känner vart det lutar. en kardinal (öppnar ett fönster och annonserar:) Habemus papam! Lorenzo di Monticelso electus est in sedem apostolicam, et elegit sibi nomen Paulum Quartum. Lodovico Monticelso! Francesco Det var på känn. en tjänare Ers nåd, Vittoria… Francesco Nå, vad är det med Vittoria? tjänaren Hon har flytt från konvertiterfängelset. Francesco Det säger du? Och flydde hon då bara? Var hon inte inspärrad ordenligt? Vem var det som hjälpte henne? tjänaren Hertigen Orsini. Francesco Ha! Det säger du! Lodovico Ni verkar föga överraskad. Francesco Det var oundvikligt. (till tjänaren) Låt matronan-föreståndarinnan för det etablissemanget genast arresteras för försumlighet. Hon mister tjänsten och blir själv ett anstaltshjon. (tjänaren ut) (avsides) Hur utmärkt alla mina planer går i lås! Rätt kandidat blir påve, Monticelso är i mina händer, och mitt brev till slampan Corombona gjorde susen – hertigen Orsini gick i fällan, den idioten, och tog mitt brev som sin instruktionsbok, vilket just var meningen. Nu följer han i blindo vägbeskrivningen mot undergången, och gifter sig, som om hans rykte inte redan var fördärvat, med en fallen kvinna, en dömd hora, en som så förnedrats med sin vanära stämplad i pannan att hon praktiskt taget brännmärkts. Det kan ej bli bättre. (Monticelso inträder.) Gratulerar till utmärkelsen, ers helighet. Monticelso Det var er förtjänst. Ni gjorde förarbetet. Kardinalerna var redan övertalade och ej blott med pengar. Men jag hörde om en kupp som under tiden ägde rum. Vittoria Corombona lär ha enleverats. Francesco Och det är väl uppenbart av vem. Monticelso Orsini naturligtvis. Hans dumhet upphör aldrig att förvåna mig, då han så oavbrutet överträffar sina egna misstag. Francesco Ni är påve nu. Det är väl läge då att vidta lämpliga åtgärder? Monticelso Absolut. Det är hög tid att hertigen blir exkommunicerad med sitt offer, slampan Corombona, och med dem naturligtvis all deras släkt och hushåll. Man går inte in och enleverar konvertiter utan vidare ur heliga botgöringsanstalter för före detta prostituerade. Francesco Jag menar det. Monticelso Bannlysningen skall genast träda i full kraft. (ut) Lodovico Ursäkta mig, min hertig, men det aningen förvånar mig att ni så eftertryckligt engagerar er i detta.

316

Framcesco Hertiginnan Isabella var min syster. Hennes son är med sin fader. Är det då förvånande att jag är engagerad, om jag vet dessutom att min syster blev förgiftad? Lodovico Nej. Francesco Var med oss eller mot oss, men välj rätt parti. Betänk, att påven vinner alltid. Lodovico Ni behöver inte övertala mig. Jag älskade min hertiginna Isabella, som i Padua såg till att min exil blev återkallad. Jag såg henne dö, jag vet själv hur hon blev förgiftad, och jag svor att hämnas henne. Francesco Det är bra. Då vet vi var ni står och att vi lugnt kan lita på er. Allt jag vill egentligen är blott att få min systerson tillbaka levande. Vem som i det projektet dör, går under eller byter sida struntar jag fullkomligt i. (går) Lodovico Den gamle påven återkallade min landsförvisning. Må jag därför tacksamt tjäna påvestolen även om den nye påven är en mutad skurk.

Akt V scen 1. Hertigen Orsinis palats. Flaminio Så är min lycka gjord. Min syster är försäkrad som gemål åt hertigen jag tjänar, därmed har hon gott anseende igen och rikedom och hem därtill. Vår moder kunde ej bli saligare, och inför det goda slutet glömmer alla gärna alla krokvägar därtill. Pass på. Här kommer hertigen med sin berömda hertiginna. Orsini Käraste min vän, min ambition för dig är att gottgöra allt som du fått umgälla för ingenting. Jag ville ingenting av Medicis och Monticelsos vidriga inkvisitonsintriger, de drog ensamma i gång dem bara för att komma åt dig och misslyckades totalt med alla sina skändligheter. Du är upphöjd nu i stället till min hertiginna, och jag hoppas verkligen att därmed våra värsta lidanden är över. Vittoria Det hoppas jag också, men man kan aldrig veta. Monticelso är nu påve och har bannlyst oss, och jag befarar att den florentinska hertigen fortfarande är på hans sida. Orsini Det blir krig emellan oss i värsta fall, men jag är van vid värre kriser. – Min Flaminio och svåger, vad är det för ungrare som tagit värvning i min tjänst? De verkar väl exotiska för min smak. Flaminio Jag vet ej mycket om dem mer än att de utmärkt sig som johanniter och bekämpat turkarna med framgång både vid Lepanto, Malta, Rhodos, Cypern och Ragusa. De har varit cappucciner men har föredragit att med svärd i stället trotsa kristenhetens fiender. Orsini En av dem är en mor. Vad gör han här? Flaminio Han är den erfarnaste av dem alla och har tagit tjänst i tron att han kan vara nyttig i er stundande konflikt med Florens. Orsini Låt mig träffa honom. Flaminio Här är han personligen. Han heter Mulinassar. Mulinassar Till er tjänst, min hertig.

317

Orsini Det är ovanligt att morer går i tjänst hos kristna herrar, som ju krigar mest mot morer, men när någon mor uppriktigt menar allvar med sitt tjänstenit utmärker han sig inte sällan bättre än var kristen officer. Mulinassar Det är min ambition att vara just till sådan tjänst. Orsini Ni är välkommen jämte dessa ungerska malteserriddare och johanniter. Kom, Flaminio. Din syster måste firas med banketter varje dag. (Alla ut utom Mulinassar.) Mulinassar Hittills har jag lyckats väl med min duperande förställning, detta dubbla rollspel, som tycks bara verka mera övertygande för publiken och den aningslösa allmänheten ju mer falskt det är. Nåväl, då är det bara att gå på. Här kommer mina modiga kumpaner. ( Carlo och Pedro inträder.) Mulinassar Där är ni, mina ungrare. Tills vidare har ingen anat någonting. Carlo (Lodovico förklädd) Vad är er strategi, min hertig? Mulinassar (Francesco förklädd) Först av allt att samla kunskap och information om hertigen Orsinis planer. Kanske måste vi ej gå till krig, men om det blir nödvändigt måste det bli kort och effektivt. Flaminio, Orsinis sekreterare, är kär i Zanche, hertiginnans kammarpiga, som jag lyckats värva som min spion. Den vägen kan vi lära känna allt. Lodovico Zanche, moriskan? Francesco Hon anar inte att jag inte själv är mor. Vad är väl då naturligare än att hon, en morisk slav, förtror sig åt en annan hjältemodig mor? Vittorias, hertigens, Flaminios och hela hovets hemligheter är för henne som en öppen bok. Gasparo (Pedro förklädd) Då lär den hertigen ej leva länge. Francesco Vi får se. Ett steg i taget. Spela era roller väl och övertygande som ungrare och johanniter, och vi skall nog lyckas klämma åt den hertigen till sist med hela hans menageri. Här är Flaminio igen, den kopplaren. Han måste också fällas. Lämna mig tills vidare, så skall vi se vad han kan göra för vår sak. (Lodovico och Gasparo går.) Ett ord, min herr Flaminio. Flaminio Vad vill ni mig, mor? Francesco Blott en liten underrättelse, som kanske hertigen bör varskos om. Flaminio Låt höra. Francesco Zanche, hertiginnans kammarjungfru är ju mor som jag, så vi är nästan såsom syskon. Sällsamma historier har hon berättat för mig. Flaminio Såsom vad? Francesco Er bror Marcello var ju förr i tjänst hos hertigen av Florens? Flaminio Nå, än sen? Nu är han här. Francesco Han tjänar Florens hertig allt ännu. Flaminio Hur vet ni det? Francesco Han älskar Zanche, som har hans förtroende, som har berättat det för mig. Flaminio Min egen bror förrädare! Det är en lögn! Francesco Han underrättar dagligen sin hertig alla Bracciano de Orsinis planer och manövrer.

318

Flaminio Stanna och belägg! Jag vägrar tro det! Francesco Hur vet hertigen av Florens annars om att ni har anställt johanniter såsom era spioner och speciella legoknektar? Flaminio Hur vet ni, en mor, att han vet om det? Francesco Se här själv ett brev av Florens hertig till er broder, som väninnan Zanche lyckades uppspåra i hans ficka när han en natt låg hos henne. (ger över ett brev) Flaminio (läser) Detta är infamt! ”Min trogne hjälpare Marcello, tack för upplysningen om att hertigen har tagit johanniter i sin tjänst, vilket direkt ju strider mot det påvliga dekretet om Orsinis exkommunicering, varför jag skall genast underrätta påven.” Det är för infamt! Min bror förrädare mot sina egna, mot sin syster! Han har ingen rätt att leva! Vilka mutors rikedomar har då Medici smort honom med för att få honom till förrädare mot sin familj och sin välgörare? Francesco Jag tänkte bara att er hertig borde underrättas. Flaminio Tack, min ädle mor. Jag kan förlåta honom allt men icke att han tagit Zanche före mig! Din trohet och lojalitet skall högt rekommenderas. Gå! Jag tar själv hand om saken! Francesco (avsides) Giftet är planterat, och i en Flaminios dynamiska förvaltning borde dess utdelnings verkan bli minst explosiv. (går) Flaminio Min bror! Förrädare mot självaste Vittoria! Efter allt vad vi har gått igenom! Dessa påvliga och florentinska mutor kan då korrumpera till och med det ädlaste av alla hjärtan, som om deras korruption av hela världen ej var nog! Min bror, du är fördömd, och en process som denna är så plågsam att den måste göras kortast möjlig bara för att ej bli värre och ställa till med infektion i hela hertigens familj, min systers hjärta och vår arma moders alldeles tillräckligt re’n förpinta bröst. (går)

Scen 2. Orsini Hela hovet är förgiftat. Vi har spioner här, och vi vet inte varifrån de kommer eller vilka de kan vara. Paranoian sprider sig, och alla misstänker varandra. Vittoria Det är alltid så i krigstid. Ingen är normal, och alla glömmer hur det är att vara mänskliga. Orsini Marcello, du som tjänat hertigen av Florens, har du någon aning om vad som här pågår? Marcello Jag vet ingenting, ers nåd, tyvärr. Jag önskar att jag visste. Till och med min bror har kastat lömska ögon på mig. Orsini Det är bara för att ni är ute efter samma kvinna, den där Zanche, moriskan, som alla tjusas av och ingen vet vad hon egentligen har för sig. Vittoria Hon har alltid tjänat mig osvikligt. Jag har alltid kunnat lita mer än väl på henne. Orsini Hon och moren Mulinassar hart ibland setts viska, som om de tillsammans hade hemligheter. (Flaminio in.)

319

Marcello Jag är säker på att hon är lika oskyldig som jag. Flaminio (kan inte bärga sig) Du är då alltför säker, broder, på allt möjligt och i synnerhet på att få komma undan! (genomborrar honom) Vittoria Nej! Cornelia Min son! Min fallne, gruvlige, vanartige, obändige, hopplöse son! Vad har du gjort! Marcello Min broder, jag förlåter dig, ty du visste inte vad du gjorde, Orsini Vad är detta? Varför? Flaminio Det vet han själv alltför väl. Marcello Vad vet jag, broder, utom att jag alltid älskat dig? Flaminio Han har förrått oss alla till den hertig Medici han aldrig upphört att ta mutor av! Jag har bevis! Vår fiende vet allt om oss och våra bundsförvanter! Jag har brev från hertigen till denne usle spion som inte tvekat att förråda hela sin familj! (visar brevet öppet) Marcello (döende) Det brevet fick jag aldrig. Flaminio Nej, för Zanche stal det från dig som betalning för att du tog hennes oskuld! Orsini Är det sant? Vittoria Jag känner mina bröder. Marcello var alltid oskyldig och ofta oskyldigt bestraffad, och Flaminio var alltid impulsiv och gick för långt. Flaminio Förlåt mig, broder, men det här förräderiet har så när förintat oss till sista man. Jag ville bara skona dig med att då göra din process så kort som möjligt. Marcello Jag förlåter dig. (dör i Flaminios armar) Cornelia Men det gör inte jag. Ett brodermord, Flaminio, är alltid oförlåtligt som ett brodermord, och jag befarar dessutom att allting är ett missförstånd. Orsini Att spioner är i faggorna och att förräderi är aktuellt är säkert, men det är ej säkert att det stoppats. (tar sig om halsen) Vittoria Vad är det? Orsini Jag kan inte andas. Halsen bränner. Vatten, fort! Flaminio Han är förgiftad! Läkare! Fort, genast! Vittoria Här, min vän, drick vatten. (ger honom vatten att dricka. Han hostar genast upp det. Läkare in, undersöker hastigt.) Flaminio Vad är det? läkaren Förgiftning. Flaminio Dödligt? Läkaren Jag är rädd för det. Flaminio Förräderi! Ej någon lämnar slottet! Orsini Jag är döende, Flaminio. Jag känner det. Det är mitt eget fel. Förlåt mig, ljuvaste Vittoria. Jag ville bara älska dig och aldrig göra dig det minsta illa. Vittoria Men vem har förgiftat dig? Orsini Jag vet ej. Inte du, inte Flaminio och allra minst Marcello. Det är det enda som är säkert. Flaminio Vi är illa ute, när vi inte vet vem som förråder och förgiftar oss.

320

Orsini Förlåt mig, älskade. Vi män är skurkar alla, mördare, förbålda egoister, hänsynslösa självsvåldiga kejsare och nedriga tyranner, medan du allena, älskade, var ren och vit och fri från varje tänkbar skugga av all mänsklig skuld. (dör) Vittoria Inte en gång till! Att än en gång bli änka, efter att min andre man nu även mördats, är långt mer än jag kan bära, då min första änkedom var redan min förintelse. (gråter över Orsini, som hon omfamnar) Zanche Han mördade sin första hustru för er skull, min fru. Vittoria Vad spelar det för roll? Vad hjälper det? Hur vet du det? Vad vet du? Zanche Han anlitade en läkare att smörja in en tavla som hans hertiginna kysste varje afton då den var av honom. Nu har han fått gift själv, liksom han förgiftade ej blott sin första hustru. Vittoria Ändå var det mord och ingen vedergällning! Flaminio Det är ej så säkert. Flera svor att hämnas hertiginnan Isabella, Lodovico den landsflyktige som ett exempel. Vittoria Han är inte här. Flaminio Hur vet du det så säkert? Här finns hundratals soldater, legoknektar, främlingar och äventyrare, och alla är maskerade i det fördömda krigets falska och absurda rustningar. Kan icke en av dem då vara Lodovico, som ej rapporterats någonsin ha lämnat Padua? Vittoria Du gör mig osäker. Flaminio Det är vi alla mera nu än någonsin, ty döden flåsar oss i nacken.

Scen 3. Lodovico Jag ber er, hertig, låt oss överge vårt löjliga befängda äventyr och maskerad och återgå till ordningen och vara hederliga och normala. Hertigen är död, så vi har ingen sak med honom längre, och hans död var skändlig och har kostat Marcello livet och hans moder hennes redan bräckliga förstånd. Francesco Min systerson är kvar och ärver nu sin faders titlar, och hans styvmor lockar mig fortfarande till att få se en fortsättning på detta drama. Lodovico Glöm Vittoria Corombona, hertig. Ingen kan nå fram till henne. Två män gifte sig med henne och fick plikta därför bägge två med sina liv, och jag tror båda aldrig nådde någon tillfredsställelse. Jag har gjort mitt och har fått ut min hämnd för hertiginnan Isabella. Det är nog för mig. Francesco Jag stannar kvar med mina män. Du gör som du behagar, men om du ej mer vill delta, lämna då affärerna till oss och denna scen. (går) Lodovico Han smider alltjämt onda planer och är än besatt av Corombona. Inget gott kan komma ut av detta spel med döden. Det är bäst jag varnar någon ansvarskännande förrän det händer värre saker. (går) Hortensio De där båda smider ränker, så som de går tisslande i smyg med hemligheter. Det är bäst att de blir bättre observerade i dessa dagar av en tilltagande mordepidemi. Jag vänder mig till unge hertigen Giovanni. (går)

321

Scen 4. Marcellos likvaka. Cornelia Mördad för en broders hand! Och ändå kan jag ej fördöma honom, ty han var ej mindre son till mig än min Marcello, yngst och frommast, hederligast, ärligast och ädlast. Vittoria Mor, sörj ej ihjäl dig. Du har två barn kvar, och ett av dem är jag, din egen dotter. Cornelia Du begär av mig det omöjliga, ty om ett barn dör dör snart de andra också, särskilt som det var som offer i en stämplande palatsintrig. Zanche Vittoria har rätt. Att gråta är alltid ett slöseri, ty ingen tackar dig för dina tårar, och du kan ej ens få dem tillbaka – bara mera sorger, ty den tårefloden växer blott ju mer den gråter och tar aldrig slut men slutar som en översvämning vari man själv drunknar i elände. Flaminio Vad är detta för ett sorgeläger av bedrövligt jämmer bara ifrån katter? Vittoria Skona oss, Flaminio. Vi sörjer. Flaminio Vårt förräderi? Det är ett faktum. Hertigen är död, förgiftad, och vi vet ej vem som gjorde det, och han går alltså ännu fri. Moren Mulinassar har försvunnit spårlöst, och det fruktas att han övergått till Florens. Vi är instängda i fängelset av vår okända egna tragedi, som flugan som ej fattar varifrån det spindelnät dök upp som fångat honom, och vi har blott flera mord att vänta, såsom våra liv förråtts för ingenting av okänd illasinnad avund. Jag har därför följande att föreslå. (tar fram två pistoler) Min hertig lämnade mig ingenting för all min långa trogna tjänst. Är du beredd och villig som hans änka, syster, att ge mig åtminstone en del av min rättvisa lön? Vittoria Din enda lön kan blott bli Kains, ty detta brott allena undanskymmer alla dina kontroversiella tjänster. Du har aldrig åstadkommit något gott, Flaminio. Flaminio Ditt äktenskap då med din hertig, som äntligen gjorde dig till hertiginna och med stora rikedomar? Vittoria Hellre var jag ännu gift med stackars min Camillo än att han blev mördad för en kåt självsvåldig hertigs skull. Flaminio Den tönten! Den träbocken! Den idioten! Det om något borde du mig vara tacksam för att du slapp ut ur hans livs tvångströja och intighet! Vittoria Du var det alltså som tog livet av min man? Flaminio Han var berusad och föll illa när han insisterade på att få hoppa bock. Att bryta nacken av honom när han låg där som en påtrampad mask på golvet var en ren barmhärtighet. Vittoria Jag visste det! Min make först, och så vår broder! Vem härnäst? Flaminio Jag föreslår oss alla tre, ty vi har ingenting att leva för. Du fick ej några barn, den nye hertigen din styvson har ej någonting till övers för oss, jag är utesluten från hans hov som icke längre önskvärd, han lär även skicka dig till något kloster där du inte ens får ta din Zanche med dig, och jag följer gärna hertigen, den ende som i någon mån gav mig ett liv.

322

Vittoria Som kopplare, ränksmidare och hallick för din syster. Aldrig har vi haft en så skabrös karriär i vår familj. Flaminio Den gjorde dig till hertiginna. Vittoria På bekostnad av en broder och två män. Ej någonting i världen gör det värt att mörda någon oskuld. Flaminio Jag kan ej försvara mig, ty gjort är gjort. Marcello var förrädare… Vittoria Hans död antyder motsatsen, då han ej fick försvara sig. Skall du då i din vanliga självsvåldiga impulsivitet först skjuta oss och därefter dig själv? Flaminio Ni är de enda två som jag har älskat. (överräcker pistolerna) Skjut mig först, och gör sen vad ni vill med era liv, om ni vill leva. Jag har ingenting att leva för. Du har fördömt mig, syster, som en brodermördare, och domen din är rättvis, vad Marcello än höll på med. Även Zanche närde jag en kärlek till, men hon förrådde mig och skänkte mina hemligheter till den mor som nu har flytt till Florens, möjligen agent för Medici och huvudmannen i konspirationen. Lodovico (har kommit in) Fel. Han var själv hertigen av Florens. Flaminio Insmygd i förklädnad? Det var modigt! Var det han själv som förgiftade vår hertig då? Lodovico Nej, det var jag. Flaminio Med vilken rätt? Vem är ni, ungerske agent och falske johanniterriddare? Lodovico (kastar av sig sin förklädnad. Gasparo, som följt honom, gör samma sak.) Min hertiginna Isabellas hämnare, och med all rätt! Flaminio Furst Lodovico! Och Gasparo! Det var således komplotten! Båda insmugna i tjänst hos Medici, som utan tvivel lämnat er fortsatta instruktioner! Spärra alla utgångar! Förrädarna är här! Med hertiginnans myndighet är ni två arresterade! Lodovico Vi ger oss inte. Det fanns för mig blott en hertiginna, och jag ser i hennes ställe bara ett patrask av skojare, uppkomlingar och könsopportunister! På dem! De är bara parasiter! (Vittoria tar sin brors ena pistol och försöker skjuta, men det blir ingenting. Gasparo sticker sitt svärd i henne och Lodovico i Flaminio.) Flaminio (döende) Idioter! De var inte laddade! Förlåt mig, syster, att jag utsatte dig för en sista prövning. Jag var nyfiken på om du verkligen förmådde ge din bror den död och avrättning som han förtjänade. Nu slipper du. Vittoria I hela livet kände du mig och så dåligt! Aldrig hade jag förmått att rikta något vapen mot den enda broder som jag hade kvar, fastän han var den värste. Flaminio All min strävan var att skydda dig och främja dig. Vittoria Nu är det över. Bättre lycka nästa gång. (dör) (Knektar bryter in med Giovanni och Hortensio i spetsen.) Hortensio Förräderi! Jag visste det! Här är de! Giovanni Vad är detta? Hertiginnan slaktad! Och Flaminio! Flaminio Jag dör för dem jag älskade och tjänade tills de ej ville ha mig längre. (dör)

323

Giovanni Arrestera genast dessa mördare! Men det är ju furst Lodovico, hertigen av Florens högra man! Lodovico Ers nåd, jag erkänner mig skyldig till min hämnds olyckliga fullkomning. Ingen var oskyldigare än Vittoria Corombona, som i misstag här har blivit dräpt, då vi ej anade att syskonens pistoler ej var laddade. Giovanni Ni lär ha mycket att berätta. Zanche Vad han ej berättar kan jag fylla i, ty jag allena var Vittoria Corombonas vän av det intima slaget och var med från början. Giovanni Allt har gått för långt. En väv av passionerade intriger har förvridit allas sinnen för att sluta i onödig tragedi och katastrof. Tag hand om liken, och för ner de arresterade! Lodovico I egenskap av tjänare hos hertigen av Medici, er egen morbror, ber jag om en släktings privilegium. Giovanni Ni har ingenting att vänta er förutom rättvist straff som mördare av två av min familj. Vittoria Corombona var min styvmor och måhända heligare än min mor. Min fru, (observerar Cornelia, som sjunkit ner förkrossad,) vad som här skett kan aldrig gottgöras, men detta lovar jag er, att ni aldrig mer skall utsättas för nya prövningar. Cornelia Tre barn har jag förlorat, och de hann ej ens få egna barn. Vad kan ni göra åt en sådan sak, och vad kan jag mer göra utom dö? Giovanni Tag hand om henne, och tag hand om liken. En begravning blev i stället tre, men aldrig skall en likbegängelse i Padua någonsin begås med större värdighet. (tar hand om Cornelia. Liken och de arresterade tas om hand. Ridå.)

Tingmosgang, 24.8.2008

324

Hedersmord drama efter ”John Webster” av Christian Lanciai (2008)

Personerna : Hertiginnan av Amalfi Hertig Fernando, hennes bror Kardinalen, hennes andre bror Antonio di Bologna, hennes skattmästare Cariola, hennes kammarjungfru Daniele di Bussola, stallmästare i tjänst hos hertiginnan och hennes bröder Delio, Antonios vän Greve Malatesta av Ancona Giulia Castrucchio, kardinalens älskarinna vakter

325

Dårarna: en doktor en advokat en präst en astrolog en filosof fyra bödlar en läkare ett eko Antonios tjänare Handlingen äger rum i Italien under renässansen.

Hedersmord, eller, ”Hertiginnan av Amalfi” Akt I scen 1. Kardinalen Vår syster får inte gifta om sig. Fernando Jag kunde inte hålla med dig mera. Kardinalen Men hon lever farligt, hänger sig åt slösande banketter och uppmuntrar friare, som om hon sökte någon. Fernando Vi får sätta henne under något slags bevakning, så att vi bevarar sträng kontroll av henne. Att hon gifte sig på nytt och skulle få ett barn skulle ju vara något av det värsta som alls kunde hända oss. Hon är ju äldst och därför hertiginnan av Amalfi, och allenast om hon slutar barnlös kan vi ärva henne. Kardinalen Jag är med dig hela vägen. Fernando Kan jag lita på det? Kardinalen Villkorslöst och oförvitligt. Hon har allt, och vi har ingenting. Fernando Vi hade tur som fick se maken vandra hädan utan barn. Kardinalen Vi lyckades förpassa honom innan det hann gå för långt. Fernando Vi måste undvika den risken framledes. Kardinalen Med största nödvändighet. Fernando (sträcker fram handen) Då är du med? Kardinalen Vad du än gör skall jag ej ingripa. Jag ger dig fritt mandat med alla medel, och jag har ju kardinals auktoritet, som du måhända kan behöva.

326

Fernando Tack, min broder. (omfamnar honom) Då skall vi nog lyckas hålla henne strikt begränsad inom vår familjs intressen. Kardinalen Hon är ju ej intresserad ens av att ingå nytt äktenskap, så det blir säkert lätt.

Scen 2. Antonio Madame, ni kallade på mig. hertiginnan Som alltid i mina känsligaste affärer. Ni är den ende jag kan lita på. Antonio I affärer? hertiginnan Som min skattmästare. Ni har gjort er oumbärlig. Antonio Det har alltid varit mitt nöje och mitt privilegium att få tjäna er. hertiginnan Och därför har jag denna dag ett extra känsligt ärende för er. Jag ämnar göra upp mitt testamente. Antonio Madame, ni har ej arvingar och inga släktingar som kan då komma i fråga utom era två mäktiga bröder. hertiginnan Det är just det som är problemet. Antonio Hur så? hertiginnan De har redan allt men vill ha mera. Jag vill helst att allt det jag har ansvar för i livet mera rättvist blir fördelat vid min död. Antonio Är det då aktuellt att spekulera i er död? hertiginnan Min vän, min förre make, finns det skäl att anta, mördades för att han inte skulle ge mig barn. Antonio O gode Gud! Har ni bevis för detta? hertiginnan Hans död vid så unga år var ej naturlig. Mina bröder hade ensamma motiv. Jag lägger bara samman två och två. Det borde ni ock kunna göra som är matematiker. Jag tänker bara logiskt, ser på mina bröders karaktärer, allt de lever för är makt och pengar, faran av att deras äldre systers arv skulle gå dem förbi, min makes plötsliga gåtfulla död, mest sannolikt igenom gift, förrän han kunnat ge mig barn, som han var på god väg att göra, och de blickar av mörklagda avsikter som bror Fernando och min kardinal till påfågel och lillebrorsa ger mig. Ja, min vän, jag har allt skäl att frukta för mitt liv men vill ej dö förutan att jag har en son som jag kan ge mitt liv till. Antonio Ämnar ni då gifta er på nytt? hertiginnan Min vän, vad anser ni om äktenskapet? Antonio Antingen välsignelse eller förbannelse men ofta bådadera, ett tveeggat svärd av livsriskabel nyckfullhet, den farligaste av hasarder, där ej endast livet men ock själen kan förloras. hertiginnan Du har rätt. Jag håller med dig hela vägen. Vi är överens. Nåväl, vad tror ni då om kärleken? Antonio Det vackraste som finns, om den fungerar. Om den ej fungerar, leder den ej sällan till de största tragedier.

327

hertiginnan Anser ni att kärleken är värd att satsas på om den ock skulle leda till den största tragedi? Antonio Om kärleken fungerar kan den bara triumfera över alla tragedier. hertiginnan Då är ni just den jag trodde. Antonio Hertiginna, med respekt och förlov, men vart vill ni komma? hertiginnan Jag har bett er komma för att hjälpa mig med mitt definitiva testamente, och jag önskar giva allt till den son som jag önskar få med er. Antonio (rodnar) Min hertiginna… hertiginnan Era ögon börjar glänsa. Det är ett gott tecken. Se här, ta min ring, och den skall mildra era ögons feber. Antonio Jag är bara rörd. Men era bröder skulle aldrig acceptera det. hertiginnan Och måste de då veta om det? Vad behöver vi väl annat än vår Guds välsignelse som enda vittne? Och om vi som goda katoliker åkallar hans namn och goda vilja som insegel på vårt äktenskap, hur kan väl Gud ens säga nej? Antonio Min hertiginna, jag är överväldigad. hertiginnan Det går över. Låt det sjunka in, och acceptera det. Ni har min ring. Låt mig nu träda den på det korrekta fingret. Så är vi då gifta, och som tecken skall ni alltid bära den. Antonio Madame, jag älskade er alltid, men jag anade ej någonsin och hade inga tankar på att det en dag skulle slå över till intimitet. hertiginnan Det är naturligt bara. Vi har känt varandra länge och har haft lång tid på oss att odla en okränkbar vänskap. Låt oss hålla oss till den och bygga vidare på den. Det äktenskapliga är bara en naturlig konsekvens. Antonio Madame, jag tackar er av allt mitt hjärta. hertiginnan Nej, jag tackar er. Men iakttag blott noga diskretionen. Medan bröderna ej anar att jag ingått i en ny förbindelse och heligare äktenskap än det som dog och mördades, som var politiskt medan vårt nu är naturligt och bestående av bara kärlek under hot, så är vi säkra och kan inget hota eller rubba oss. Antonio Men om det verkligen blir barn? hertiginnan Min vän, då har vi nått mitt mål, och framtiden är säkrad. (Cariola inträder.) Antonio (förskräckt) Ha! hertiginnan Var inte rädd. Det är Cariola, min trotjänarinna. Hon vet allt och är med mig i allt. Hon blir vårt extra bröllopsvittne. Låt oss knäböja och bedja. (för Antonio till ett litet privat altare) Härmed tar jag dig, Antonio, till äkta make för att älska bara dig tills döden separerar oss. Så må vi vara ett i lust och nöd, så sant som Gud själv är vårt vittne. Antonio Jag bekräftar och reciprocerar. Ingen annan utom er, min hertiginna. hertiginnan Glöm min titel. Det är icke titeln du blir gift med. Titeln och den etablerade sociala ställningen av makt är blott i vägen för den sanna kärleken. Blott därför måste vi upphöjda koryféer och statyer själva fria, ty ej någon vågar hota oss med kärlek annars. Antonio Jag är er, min fru, och tar ert löftes ed på heligaste allvar.

328

hertiginnan Då kan vi förenas för att därefter förbli förenade för alltid. Kom, min vän. Cariola, släck de båda ljusen på mitt altare. De går nu in i mörkret för att lysa desto mera där, med desto större styrka, innerlighet och varaktighet. (leder Antonio ut) Cariola Så länge hon var änka kunde inte hennes bröder hota henne, men jag känner henne och förstår henne, om än nu hennes kliv från säkerhet till äventyrlighet blott kan betecknas som den yttersta och farligaste dårskap. Desto varmare blir därigenom blott min medkänsla för henne.

Scen 3. Kardinalen Är du säker? Fernando Man kan aldrig vara säker. Säkert är att hon är sjuk och uppsvälld, hon mår illa regelbundet, kastar upp men har ändå en glupande aptit. Kardinalen Hon kan väl ändå inte vara havande? Fernando Omöjligt. Det är ett då som är säkert. Hon har inga nära vänner, lever exemplariskt som hon alltid gjort, är noga med sitt heliga privatlivs strikthet, sköter väl sina affärer med sin trogne skattmästares hjälp och lämnar inga kryphål för extravaganser. Kardinalen Ändå har hon hemligheter som vi inte känner till. En av dem är hennes sjukdom. Fernando Kan vi gå till rätta med den? Kardinalen Vi skickar på henne en spion. Jag vet ett knep som är ofelbart. Han får bära fram till henne mogna aprikoser. Sätter hon dem i sig allesammans är det allvarligt, och då kan vi ej längre utesluta möjligheten att hon blivit havande. Fernando Med vem? Kardinalen Med vem som helst. Det får vi ta i tu med senare, om det blir aktuellt. Fernando Vad är det för en spion du tänker på? Kardinalen Han heter Bussola, en pålitlig agent som kan ta på sig vad för uppdrag och vad mask som helst och kommer alltid undan som fullkomligen neutral, ty allt han tänker på är blott sig själv. Fernando Då får vi avvakta vad han kan ha att rapportera om vår systers aprikosaptit.

Akt II scen 1. hertiginnan Stör det inte er, Antonio, att jag håller på att bli så fet? Antonio Hur kan det störa mig, när jag så väl vet vad det handlar om, och allt jag bryr mig om är blott ert välbefinnande? Och även om er midja sväller är ert ansikte det samma om ej till och med mer strålande. Bussola Ni liknar faktiskt Lionardos välbekanta damporträtt av Monna Lisa Gherardini, den fulländade och absoluta harmonin.

329

hertiginnan Min vän, jag hoppas verkligen ert smicker inte gömmer dolda ambitioner. Ni bör ju väl veta att det inte biter på oss furstar nu för tiden längre. Antonio Bussola är känd för sin neutralitet. Han önskar ingenting för egen del. Bussola Men däremot så vill jag gärna dela med mig av det lilla som jag kan. Jag ber er, hertiginna, här är årets förstlingar av årets aprikosskörd, några utvalda primörer. De mest utsökta har jag valt ut åt er för att behaga er. hertiginnan Ni är för vänlig. Vågar jag, Antonio, smaka på så läckra frestelser? Antonio Jag går i god för honom. hertiginnan (tar emot aprikoserna) Tack, min vän. (smakar på en) De är oemotståndliga. Ni har då verkligen valt ut dem med stor omsorg. (smakar på flera) Antonio Försiktigt, hertiginna. Ät dem inte alla på en gång. hertiginnan Hur kan jag låta bli? (äter) De bara väcker min aptit, och jag kan inte släcka den. Ni får bereda mig en bärstol, Bussola, en sådan som den florentinska hertiginnan brukade bli förd i. Bussola Det var medan hon var havande. hertiginnan Så var det nog, ja. Cariola Ni bör nog ej äta flera plommon nu, min fru. hertiginnan Det är ej plommon, dumma Cariola, utan aprikoser. De är inte lika farliga. Cariola Var ej för säker. Frukt som frukt. Bussola (avsides) Hon kan ej sluta. Om det än ej är beviset är det dock en tydlig indikation. hertiginnan Bussola, jag tackar er för denna gåva. Visste ni måhända att vår egen trädgårdsmästare i år har misslyckats med aprikoserna? Bussola Nej, hertiginna, det har ingen upplyst mig om. Antonio Hur är det, hertiginna? hertiginnan (tar sig om magen) Kanske att jag tog en aprikos för mycket. Cariola Det var ju det jag varnade er för. Det enda farliga att äta är för mycket, särskilt under sommaren. hertiginnan Jag kunde inte hejda min aptit. Ledsaga mig till mina rum. Det enda jag behöver är nog vila. Bussola Låt mig vara er behjälplig. Det var mitt fel. hertiginnan Inte alls. De var för goda bara. (Cariola och Bussola hjälper hertiginnan ut.) Antonio O, min gode Delio, vi är förlorade! Om det nu kommer fram att hon är höggravid och kanske får en plötslig nedkomst går det ej att dölja! Delio Var ej orolig, Antonio. Skulle det nu hända har vi ordnat med en barnmorska i största hemlighet. Men jag tror det går över. Hon har ju mått illa förut, och det är normalt vid hög graviditet. Antonio Jag vet ej hur jag skall hantera denna utveckling. Jag har ju aldrig förr befunnit mig i denna roll. Delio Låtsas bara lugnt om ingenting, och för vår hertiginnas skull, slå vakt om diskretionen!

330

Antonio Ja, det är det viktigaste. Ingenting får skada henne. Cariola (kommer ut igen) Jag fruktar det är allvar. Det är bäst att stärka säkerheten. Antonio Har hon ont? Cariola Utomordentligt. Antonio Krissituation, med andra ord. Vakt, hitåt! (Vakter infinner sig.) Låt ingen komma in och ingen släppas ut ur hertiginnans residens. Situationen är akut, och hon har svåra plågor. vakt Jag förstår. Antonio Sprid ryktet, Delio, att vår hertiginna utsatts för ett attentat och att hon blivit hemsökt och bestulen av banditer. Det går alltid hem. Delio Jag skall berätta det för några pålitliga ryktesspridare och virtuosa skvallerbyttor. (går) Bussola (åter in) Vad är det som händer? Antonio Var ni ej med hertiginnan? Bussola Hon fick så akuta smärtor att jag prompt blev utkörd av hennes duenna. Antonio Det var tur för er. Hon lär ha blivit hemsökt av infama inbrottstjuvar. Ingen släpps för den skull ut ur citadellet, och ej någon får besöka henne. Bussola Jag hoppas verkligen att ingen rövare förgiftat mina aprikoser. Antonio Kan någon ha gjort det? Bussola Nu för tiden händer det att kardinaler till och med förgiftar sina biblar som de giver sina farligaste biktbarn till att kyssa, så att de dör genast. Antonio Vilka amsagor du drar. Bussola Jag önskar det var bara sagor. Antonio Gå. Du har vår permission att lämna citadellet. Jag kan gå i god för att du ej har någonting med denna kris att göra. Bussola Tack. (går. Avsides:) Jag hade gärna stannat kvar för att få veta mera. (ut) Cariola (återkommer) Antonio Nå? Cariola Jag väntade tills den där Bussola var borta. Jag tror han var där mest för att snoka. Antonio Han är borta nu och ofarlig. Hur är det med vår fru? Cariola Jag skickades av henne med det budet att du blivit far. Hon är utom all fara liksom din förstfödde son. Antonio Du gör mig salig. Cariola Tacka inte mig. Det var din egen förtjänst helt och hållet. Antonio Då tackar jag hertiginnan. Cariola Gör det. Hon väntar dig. Antonio Vet någon annan om det? Cariola Ingen. Antonio Då skall den bevaras som Kalabriens största statshemlighet. Allt för vår hertiginnas liv och ära, lycka, välfärd och förkovran. Cariola Vi är ensamma om hennes hemlighet.

331

Antonio Cariola

Och barnmorskan? Hon tiger. (de gå ut)

Scen 2. Kardinalens palats i Rom. Kardinalen Min käre bror, så långt har du rest bara för att träffa mig. Vad är å färde? Hur mår vår syster? Fernando Bussola har hört av sig med en förkrossande rapport. Kardinalen Nå? Fernando Han har fått tag i astrologen som ställde ett barns horoskop fött tidigare detta år, ett gossebarn, i hertiginnans palats av hertiginnan själv. Kardinalen (chockad) Då är vi illa ute. Fernando Förstår du vad det innebär? Det är en krigsförklaring mot oss! Det är ett dråpslag mot vår framtid och vår ställning, som hon levererar med den yttersta skamlöshet och fräckhet! Kardinalen Och ingen vet vem fadern är? Fernando Nej. Kardinalen Då är hon en hora och vad mera, en oacceptabel kräftböld på vår familj som måste opereras bort. Fernando Vi måste först få veta vem fadern är, så att vi kan eliminera honom också. Vem vet om inte hon har skrivit ett testamente som överlåter allt på honom? Och skulle inte han i så fall med alla medel slå vakt om sin son och vidta alla åtgärder för hans försvar och säkerhet? Kardinalen Du har rätt. Innan vi vet vem fadern är kan vi ingenting göra. Är Bussola på spåret? Fernando Betalad av både oss och i avlönad tjänst hos vår syster. Kardinalen Är han pålitlig som dubbelspion? Fernando Han är angelägen om att behålla båda inkomsterna. Kardinalen Då är han vår man, och han skall säkert kunna nå fram till fadern. Fortfarande ingen du misstänker? Fernando Den som står närmast henne är hennes skattmästare Antonio, som tjänat familjen troget i alla år sedan vår fader dog, en omutlig hedersman som står över alla misstankar. Han skulle aldrig förgå sig mot hertiginnan. Kardinalen Så det kan mycket väl ändå vara en vanlig tjänare eller dräng helt utan börd. Ju lägre rang, desto bättre för oss, desto lättare blir det att kompromettera henne, och det kan vi börja göra redan. Snart skall hela kyrkan vara informerad om att hertiginnan av Amalfi är en hora som diar en bastard. Fernando Skall det hjälpa oss komma åt fadern? Kardinalen Förr eller senare åker han dit, var så säker.

332

Akt III scen 1. Antonio Välkommen tillbaka till Kalabrien, min bäste vän! Kom du tillsammans med hertig Fernando? Delio Jag följde honom troget som jag alltid gjort, lika trogen honom som din hertiginna och dig själv. Antonio Vad ställer du för diagnos på hertigens och kardinalens mellanhavanden? Vad vet de, och vad vet de inte? Delio De vet ingenting men gissar alltför mycket. Kardinalen, ty det kan ej vara någon annan, har spritt rykten genom kyrkan om att hertiginnan är en sköka som fött flera barn i synd. Antonio Jag vet. Det ryktet har fått fäste även i Kalabrien bland folket. Alla viskar om det, men ej någon vet nånting med säkerhet. Som alltid tjänar ovissheten som den främsta främjaren av falska rykten. Delio Är det sant? Har hon fött flera barn? Antonio Tre hittills, men vi har med framgång lyckats hålla saken hemlig. Ammor sköter barnen tills de blir så stora att de kan förtros åt gudföräldrar. Ingen skadas av en sådan diskretion, och ingen anar eller märker något. Delio Och den äldsta pojken? Antonio Honom kan vi inte vara utan. Vi ser till att få ha hand om honom regelbundet, så att han får lära känna vem han är. Delio Här kommer hertigen med hertiginnan och den spjuvern Bussola, som ingen vet om han mer tjänar hertiginnan eller hertigen. Antonio Han är som du i bådas tjänst, och inget ont i det så länge han uppför sig väl. Dock skulle jag ej kunna lita på den hale lismaren så som jag alltid haft förtroende för dig. Delio Som jag ej nånsin ämnar svika. Antonio Det är inte endast jag dig tacksam för. Fernando (till hertiginnan) Jag är trött och är på väg i säng. Min syster, jag har skaffat fram en make åt dig. Det är enda sättet att få bot på alla onda rykten. hertiginnan Och vem har du valt? Fernando Anconas herre, greve Malatesta. hertiginnan Den tyrannen! Han är ingenting förutom tomma gester, arrogans och skryt förutan mening. Alla genomskådar honom. Skall jag gifta mig på nytt så blir det för familjens äras främjande och ej förnedring. Därför måste jag få dryfta med dig dessa skandalösa rykten som förutan grund är riktade mot mig blott för att skada mig. Det vore ock i ditt intresse att få dem ur världen. Fernando Därför just vill jag få se dig gift igen, ty det är enda vägen. Ingen av oss tror på dem, och ryktena har ingen grund. Att dementera dem blir lätt om bara du på nytt får fira bröllop. hertiginnan Jag skall överväga Malatesta, om det ej finns någon annan. Fernando Ännu kan du rädda dig och husets ära, och jag litar ännu på ditt omdöme.

333

hertiginnan Det kan du lugnt fortsätta göra, ända tills jag gifter mig. Där har vi två av mina säkraste rådgivare. Låt mig få konsultera er, Antonio och Delio. (går ut med dessa) Fernando Hon är så skyldig som en dräktig abbedissa och en brunstig sugga men behärskar konsten mästerligt att dölja det. Hon är fullständigt rutten medan hennes självbehärskning är fullkomligt suverän. Min spion, varför har du ej än funnit ut vem som befruktat henne? Bussola Hon har tre bastarder. Det är allt vi vet. Fernando Hur många skall det bli, om hon får fortsätta? Hur många drönare skall anonyma svärma kring en drottning som frikostigt ynglar av sig bikupor av irriterande insekter? Detta måste få ett slut. Det kan ej fortsätta så här. Hur gick det med den nyckel som jag bad dig skaffa? Bussola (håller fram en nyckel) Den är här. Originalet har omärkligt återställts i Cariolas ficka, och det här är ett fulländat duplikat. Fernando Då kanske att vi äntligen kan komma någon vart. Bussola Men smyg försiktigt. Anar hon att någon annan än behöriga kan se och höra vad som pågår mellan hennes lakan kan hon alltid klara sig ur knipan. Fernando Tror du att jag är en idiot? Hon skall ej ana något, inte heller efter att jag kommit ut ur hennes sovrum med all skörd av kunskap om hennes privatliv jag behöver för att kunna skrida säkrare till handling.

Scen 2. Hertiginnans sovkammare. hertiginnan Så du avråder mig från giftermål med skurken Malatesta? Antonio Kan du ens ta det på allvar? Är han ej den värsta av Italiens narrar och tyranner? hertiginnan Jag befarar att min broder föreslagit honom bara för att tvinga fram min vägran för att däri finna anledning och ursäkt till att trappa upp åtgärderna mot mig, som om det ej var nog med deras fega ryktesspridning. Cariola Det är kardinalen som är bakom den. Han krigar mot er med fördolda medel fegt bakom kulisserna, alltmedan hertigen blott längtar efter anledning till öppet krig mot er. hertiginnan Hur kan två bröder vara så gemena mot en syster? Cariola Det är enkelt. De har inget hjärta. hertiginnan Tur då att jag har två hjärtan, om ej tre, att ersätta de stenar som de ersatt sina hjärtan med. Antonio Vad är det för tre hjärtan som ni syftar på? hertiginnan Mitt eget, ditt och Cariolas. Jag har ditt i gott förvar hos mig och ämnar aldrig släppa det, och Cariolas har jag alltid haft såsom den syster som jag borde fått i stället för två snikna bröder. Cariola Jag har alltid älskat er, min fru, men blott Antonio har rätt att ställa anspråk på er kärlek.

334

hertiginnan Har han det? Han kan ej övernatta här hos mig i natt. Antonio Och varför inte det? hertiginnan Jag sover dåligt. Om du sover vid min sida får du icke sova. Cariola Jag har sovit ofta här vid hennes sida och kan intyga att hon är inte lätt att sova med. Antonio Och ni, Cariola, varför har ni aldrig gift er? Cariola Männen är blott till besvär och ännu mera om man gifter sig med dem. Det andra könet bör man ha på avstånd, ty man kan ej lita på det: där finns alltid sjukliga avsikter och fördärvliga friktioner. Blott det egna könet kan man ha till vänner och kan man ha tillit till. hertiginnan Du vet ej vad det är att älska. Man kan älska blott en vän av motsatt kön, ty endast då kan man själv känna sig fullkomlig. Enkönad är ensidig och trist begränsad, och man kan blott kompletteras av det andra könet. Antonio Ja, jag håller med. hertiginnan Och därmed är det inte sagt att äktenskap är en välsignelse. Jag tror att idealet vore blott ett andligt vänskapligt förbund, där man kan ha varandra till och från som älskare och lita på varandra men helt utan eder och förpliktelser, ty kärleken får aldrig bli en börda. Antonio Ja, jag håller med. hertiginnan Du håller alltid bara med. Kan du då aldrig komma med protester, motsägelser, invektiv och hälsosam opposition? Antonio Min älskade, du har ju alltid rätt. hertiginnan Det vågar jag betvivla, och det vet vi inte förrän framtiden har krönt vårt liv med dess experiment med framgång eller nederlag. Jag skonar dig i natt, Antonio. Ligg ej här hos mig. Antonio Min älskade, blott du bestämmer över rätten till din säng. hertiginnan Du låter mig bestämma. Därför är vår kärlek så harmonisk, lyckosam och idealisk. Svik mig ej, Antonio, vad som än må hända. Antonio Aldrig. Kom, Cariola. Låt oss ge din matmor chansen att få sova, ty det går nog varken med ditt sällskap eller mitt. Cariola Vi går, min fru. Sov gott. hertiginnan Jag skall försöka. (Antonio för Cariola ut.) Nej, det blir en sömnlös natt igen, som varje natt utan min älskare, men jag kan ej ha honom här när hertigen min broder går omkring här osalig och spökar under ständig utfundering av hur han och kardinalen skall bli av med mig. Om då Antonio upptäcks i min säng så skulle livet ej ha någon chans att överleva, allra minst Antonio och hans barn. Mig kvittar det vad mina bröder konspirerar – kan jag leva ädel kan jag dö än ädlare. Fernando (stiger fram ur mörkret med en dolk, som han vill ge henne) Dö då, genast! hertiginnan Broder! Fernando Vad är det för ädelt med att hora med en tjänare? Du har befläckat din familj så att den aldrig kan bli ren igen med mindre än din död! Du skyler över dina

335

brott med vad du kallar ädelhet för att få slippa kännas vid dem! Du har ljugit för dig själv så att du ej mer kan urskilja mellan gott och ont! hertiginnan Om du anklagar mig så måste du först höra mitt försvar. Fernando För dina oförsvarliga bastarder? För ditt koppleri och horeri? För ditt vanärande av din familj och för din självförnedring? hertiginnan Broder, jag är gift. Fernando Det är det sista som du är. Om du är gift, varför har det då inte blivit känt och proklamerat och offentliggjort i kyrkan? Du är varken kyrkligt eller lagligt gift, och alltså är du blott vad folket kallar dig: en fallen kvinna, hora, sköka, simpelt fnask, prostituerad, slampa, kurtisan men utan ära och en billig gatunymf! Jag vill aldrig se dig mera. hertiginnan Tala med min man åtminstone. Fernando Jag vill ej se, ej lära känna honom, aldrig höra talas om hans namn och aldrig veta det! För mig är han precis så död som du! hertiginnan Han är en ärbar man och släkt på håll med furstar, kanske rentav av långt ädlare och äldre blod än vi. Åtminstone så uppför han sig bättre som en hedersman. Fernando Det ordet i din mun är som den maximala hädelsen. Vet du vad heder är? Det är att hålla sig fullständigt fläckfri. Vi vet allt om dig, och folket vet det ännu bättre. Tre bastarder har du fött i lönndom med din kopplare till parasit, och ni gör anspråk på att ni har någon heder i behåll? Om någonsin du hade någon heder har den fallit desto djupare till motsatsen. Du är för oss som om du aldrig hade funnits, avlägsnad, bortopererad och förkastad som en stinkande och dödlig kräftsvulst på familjen som ej borde ens ha någonsin fått leva! (går och smäller igen dörren efter sig) hertiginnan Ack, vi är förrådda! Antonio (tillbaka med Cariola) Har han gått? hertiginnan Du hörde? Antonio Allt. hertiginnan Han vet nu vem du är. Du måste bort. Antonio Vem har förrått oss? (riktar sin pistol mot Cariola) Är det du? Cariola Det är det sista som jag skulle göra, och det vet min fru. hertiginnan Lägg ner ditt vapen. Hon är oskyldigare än vi. Antonio (ser Fernandos dolk) Vad gör den dolken här? hertiginnan Han gav den för mitt eget bruk. Antonio Han bad dig begå självmord? hertiginnan Ej direkt men indirekt. Antonio Då är du även nu i största fara. (Det bultar.) Mera hotelser och faror? Och vem är det nu? hertiginnan Den ena minan exploderar under mina fötter efter den andra. Cariola Det är Bussola. Antonio Jag smiter. hertiginnan Göm dig här. (döljer honom bakom en gardin) Jag vet hur vi skall göra. (ger tecken till Cariola att släppa in Bussola)

336

Vad vill ni här hos mig vid denna sena timme? Bussola Bara rapportera, att er broder hertigen med ens begivit sig mot Rom med ilfart. hertiginnan Mitt i natten? Bussola Allt han sade som förklaring var att det var slut med er. hertiginnan Jag vet. Antonio, vår skattmästare, har råddat till våra affärer så att vi är nästan ruinerade. Bussola Så hertigen red bort för att få hjälp av kardinalen? hertiginnan Tydligen. Bussola (avsides) Mig kan du inte lura. – Var är då Antonio? Har han rymt? hertiginnan Vi måste finna honom. Hämta vakterna. Bussola Förvisso, hertiginna. (går. Antonio kommer genast fram igen.) hertiginnan Du måste till Ancona. Där har jag ett hemligt hus som du kan använda så länge. Jag skall komma efter dig och skicka dig juveler och allt vad jag har att tillgå. Vänta på mig sedan där. Jag måste kriminalisera dig, tyvärr, för att beskydda dig, och för att skydda oss skall jag begrava oss i vita lögner. – Hör, de kommer. (Bussola återkommer med vakter.) Antonio Hör mig då åtminstone, ers nåd! hertiginnan Jag har hört nog! Vi måste konfiskera allt ni äger, och er tjänst är aldrig mera önskvärd. Antonio Det är rättvist. Allt jag äger inklusive livet tillhör er. hertiginnan Det enda jag kan ge er vidare är respass. Antonio Och det enda jag kan göra mer för att behaga er är att omedelbart bege mig härifrån. (går) hertiginnan Vad tror ni om honom? Vad tänker folket om den karlen, Bussola? Bussola En hedersman tills nu, en klok men svår minister, som tills nu har hållit hårt i pungen, känd för sin fientlighet mot kvinnor, då han aldrig givit efter för en flirt ens, och en som förstått att fylla sina egna kistor. hertiginnan Denne var min man, som jag har fått tre barn med, Bussola. Bussola (spelar förvånad) Är det sant? hertiginnan Jag ljuger aldrig. Därför måste jag nu be er att bli mig behjälplig med att leverera till vårt ställe i Ancona mina pengar och juveler. Jag skall följa efter själv så snart jag kan. Bussola Jag föreslår i så fall att ni ger er ut på pilgrimsfärd till sanktuariet Loreto bara några mil ifrån Ancona. Då kan ni med bibehållen värdighet bege er bort och utan att det liknar rymning eller flykt. hertiginnan Ert råd är gott, och jag skall följa det. Vi skall nu genast redan börja förbereda oss. Cariola, låt oss inte vänta. Tiden är oss alltför dyrbar. (går med Cariola) Bussola (ensam) Det är pinsamt understundom att behöva vara rapportör. Jag vill ej hertiginnan något ont, men likväl måste jag nu rapportera hennes planer till de båda bröder som i argan list bereder hennes undergång, för vilket jag dock kommer att belönas rikligen. Så snurrar hela världen bara genom skurkars mutor och intriger. (går)

337

Scen 3. Rom. Kardinalen Antonio, skattmästaren? Fernando En vanlig uppkomling och slyngel, som vi trodde, har blott klarat sig och gjort karriär igenom sin undfallenhet, talang för smicker, fjäsk och brist på egensinne, en lakej, som hon då sett som medel för sin perversion, ett instrument som aldrig skulle klaga, kritisera eller invända mot något, den perfekta avelstjuren, snäll som en kastrerad, den perfekte toffelhjälten. Kardinalen Tre barn, säger du? Fernando Ej mindre. Kardinalen De blir problematiska att disponera. Fernando Har vi något val? Skall vi då låta dem multipliceras? Skall hon få fnaska hos varenda villig karl från Reggio di Calabria till Domodossola? Kardinalen Vi måste sätta stopp för henne men med klok beräkning och försiktighet. Fernando Det värsta är att hon har flytt. Kardinalen Hon är ej längre hemma? Fernando Hennes horbock skickade hon strax iväg så fort jag låtit henne veta hut, och bara några dagar senare var hon själv borta, enligt officiella källor på en pilgrimsfärd. Kardinalen Och hon tog barnen med sig? Fernando Alla tre. Kardinalen De har då undkommit oss, och hon är fri. Fernando Och hon tog med sig allt – juveler, pengar, kläder, värdepapper, ingenting har lämnats kvar. Kardinalen Om hon så har rymt fältet har du all rätt att konfiskera vad hon övergett och lämnat kvar, och det är hela hertigdömet. Fernando Ja, och hon har ingen rätt att någonsin få det tillbaka. en tjänare Bussola har anmält sig. Fernando Nå, äntligen! Han är vårt enda hopp. Välkommen, Bussola! Kardinalen Vet du vart hertiginnan tagit vägen? Bussola Till Loreto, ett sanktuarium utanför Ancona, en väl renommerad pilgrimsort för speciellt skyddssökande botfärdiga och ångerfulla. Fernando Som om hon alls var förmögen till den minsta ånger! Kardinalen Det gör saken enkel. Vi får övertala Malatesta till att lysa henne i exil som fredlös. Så förlorar hon all egendom och tvingas ut på vägarna som tiggerska, som en fördriven medellös zigenerska. Fernando Är det så enkelt? Kardinalen Det är blott ett första steg men i rätt riktning. Vi ska nog få henne fast till slut så att hon ej mer slipper oss. Fernando Jag önskar bara slippa henne. Kardinalen Tids nog, broder, når vi fram till önskvärt resultat.

338

Scen 4. Loreto. Hertiginnan in med Antonio och barnen och Cariola, som enkla pilgrimer. hertiginnan Här kan vi vara säkra för all världens orättvisor än så länge. Detta är en helig plats. Hit kommer inga roffare och krigare och girigbukar för att trampa in i och förstöra oskyldigas liv. Antonio Och ändå fruktar jag en argan list. Jag skulle aldrig litat på din Bussola. De laster av förmögenheter som du anförtrodde honom kom ju aldrig fram. hertiginnan De lär ha tagits i beslag på kardinalens order. Antonio Du bad mig bege mig till Ancona. Varför ville Bussola då ha dig till Loreto? hertiginnan Det är mänskligt och naturligt att ge all sin tillit till en vän så länge han ej sviker dig. Han föreslog Loreto kanske för dess avskildhets heliga status skull. Än har han inte svikit mig. Antonio Nej, inte öppet och direkt, men se nu vilken procession som närmar sig. hertiginnan Kardinalen! Antonio Det ser inte bättre ut. Vad gör han här? Kardinalen (pompös i all sin härlighet) Å pliktens vägnar nedlägger jag härmed kors, min kardinalshatt, klädnad, ring och kedja för att högtidligen skruda mig i stället i vad kriget bjuder mig att tungt belasta mig, med hjälm och vapen, svärd och rustning, blod och död i stället för det andliga ämbetets livförsäkrings evighet, i påvens namn, för kejsaren mot konungen av Frankrike. (nedlägger kardinalsregalierna och tar symboliskt på sig hjälm.) Antonio Han tänker följa påven ut i kriget! Är det slump att han är här, eller var Bussola medveten om hans ankomst hit? Kardinalen Jag ser bland pilgrimerna här min egen syster hertiginnan av Amalfi även. Då kan jag ju passa på att här direkt förmedla greve Malatesta av Anconas påbud gällande min systers, den förrymda hertiginnans fall. Hon kan ej stanna i Ancona med sina bastarder och sin sutenör men måste omgående lämna Malatestas grevskap. Hon är därtill lyst i bann med hela sin familj, och allt hon ägt har konfiskerats. Det var allt. Låt processionen vandra vidare i erforderlig värdighet och den solennaste högtidlighet. (Processionståget vandrar vidare.) Antonio Lyst i bann! Berövad allt! Fördriven vart du än beger dig! Hur långt ämnar dina bröders hjärtlöshet utsträcka sitt fördärvbringande gift? hertiginnan Allt har ett slut. Men detta är nog bara början, och jag fruktar att min lillebror har värre budskap i bagaget. Älskade Antonio, du måste fly. Antonio Och du själv? hertiginnan Jag klarar mig. Jag kan hantera dem. Men ta vår äldste son, vår arvprins med dig. De två yngre är för små, de kan ju ej ens prata ännu, men din förste son är stor nog att få resa med dig. Antonio När skall vi få ses igen? hertiginnan Om ej i detta liv, i nästa, och i varje fall i evigheten.

339

Antonio (omfamnar henne innerligt) Älskade, jag vägrar skiljas från dig. hertiginnan Det är bara kroppsligt. Våra själar äro ett och skall förbli så alltid. Ha mig kvar i dina tankar, som jag alltid skall ha dig i mina och dig mer än alla andra. Antonio Älskade! (omfamnar henne igen) hertiginnan Vi har ej mycket tid. Jag känner hur förföljelsens fantomer flåsar mig i nacken. Skynda! Antonio Om vi icke mer få ses, ta väl om hand de rara barnen och bevara dem och skydda dem mot tigrarna. hertiginnan Låt mig få se på dig en sista gång. De orden kändes som från en döende far. Antonio En sista kyss. hertiginnan Så kall var aldrig eremitens kyss på någon död mans skalle. Antonio Älskade, farväl. (omfamnar henne en sista gång, tar med sig äldste pojken, och lämnar.) hertiginnan Nu är all ärokrans och glädjekrona som jag burit i mitt liv förvissnad till en törnekrona vilkas smärtor jag ej någonsin skall slippa mera. Cariola Hör! Det kommer mot oss ett beväpnat kompani. hertiginnan De är då väntade och välkomna. Om slutet måste komma ber jag att det måtte komma snabbt. (Bussola tågar in med vakter.) Jag är väl den ni söker? Bussola Hertiginna, ni får icke mera umgås med er make. hertiginnan Ni har missat honom. Han har redan lämnat mig. Ni kan ej mera skilja oss. Bussola Jag har ett brev till er ifrån er broder hertigen. hertiginnan Vad vill han? Bussola Fred, försoning och gottgörelse. hertiginnan Det liknar inte honom. Bussola Läs då själv! (överräcker brevet) hertiginnan (läser) ”Skicka mig Antonio, vi behöver nödvändigt hans huvud för vårt lands affärer.” Han vill ha hans huvud, icke vad det tänker eller innehåller. Han kan inte lura mig. ”Låt inte det besvära honom att han är oss skyldig mycket. Hellre ägde jag hans hjärta än hans pengar.” Ja, det tror jag nog. Han önskar inget hellre än att skära ut hans hjärta. Bussola Jag försäkrar er, att han vill bara ställa allt till rätta, få er hem igen och rikets ordning återställd med er försonad med ert folk och era bröder som Kalabriens hjärtpunkt, firad för sin skönhet, klokhet, godhet och familjekärlek. hertiginnan Har ni då ej kommit för att arrestera mig? Bussola Nej, bara för att eskortera er tillbaka till Kalabrien och till ert hov och hem i härliga Amalfi. hertiginnan Och om jag vägrar?

340

Bussola Ni kan icke vägra. Era bröder eftersträvar blott er säkerhet och välfärd. hertiginnan Ja, så säger Karon till de dömda som han färjar över till det rike varifrån ej någon återkommer, för att göra resan lättare. Bussola De har den största medkänsla för er. hertiginnan Som för en gödkalkon som ännu ej är fet tillräckligt för att slaktas. Bussola Är det era barn? hertiginnan Ja. Bussola Jag ser bara två. hertiginnan Ni ser helt rätt. Bussola Hur gamla är de? Kan de prata? hertiginnan Nej, men deras första ord i fångenskap hos er lär vara svordomar och väl befogade förbannelser mot övermakten. Bussola Lär ni dem då sådant, eller är det från er låge man ni överför en sådan låghet? hertiginnan Kalla inte honom låg. Han var en hederlig och enkel rättfram man som själv förtjänade allt vad han vann igenom egen ansträngning och kraft och ej fick något gratis. Sådana meriter sätter jag långt högre än vad jag och mina bröder ärvt i titlar och förmögenhet. Bussola Nåväl, jag skall försöka respektera honom. hertiginnan Det är allt vad jag begär för egen del. Jag står till ert förfogande och följer er och struntar i om det är till ett fängelse eller till döden, bara mina barn får leva. Bussola Följ med oss, min hertiginna. (eskorterar henne ut. Hon och Cariola släpper aldrig barnen.)

Akt IV scen 1. Hertiginnans våning. Fernando Hur bär min syster fångenskapen? Bussola Ädelt, som hon alltid är och varit. Hon är sorgsen som om hon sen länge vant sig vid sitt fängelse och verkar snarare välkomna slutet på sitt lidande än ha något emot det. Hennes värdighet i lidandet förlänar majestät åt hennes tragedi och motgång, och man skönjer hennes skönhet klarare i hennes tårar än man gjorde förr i hennes leenden. Hon är så tyst och låter inte ut ett ljud av vad hon lider men bär det med harmoni och myser ofta för sig själv i klar serenitet. Fernando Hon tycks ha stärkt sin arrogans och högfärd med sin nyfunna melankoli. Bussola Nej, det är icke arrogans och högfärd. Det är stoltheten och hennes medfödda integritet som stärkts avlidandet, som hon maskerar under största självbehärskning. Fernando Hon blott gör sig till som alltid. Vare hon förbannad. Blott jag tänker på och påminns om allt ont hon gjort oss blir jag alldeles ifrån mig av förtrytelse och vill helst slå ihjäl henne och få det gjort. Blott framför till henne mitt budskap. Jag kan ej

341

ens stanna här i hennes våning utan att bli infekterad av hennes morbida vibrationer. Det är outhärdligt att alls ha henne i livet. Jag är färdig här. Jag går. (går) Bussola Han håller på att tappa greppet och förnekar för sig själv sin skuld och pådyvlar den henne, blind för alla bjälkar i sitt öga. Men hon kommer. hertiginnan (in) Bussola, vad vill ni här? Bussola Blott önska er allt gott. hertiginnan Du kommer säkert med nån dålig nyhet nu igen. Och varför höljer ni då alltid era giftattacker i förklädnader av guld och honung? Bussola Det är knappast gift jag kommer med. Er broder Ferdinand vill göra ett besök hos er, men då han svurit att ej nånsin se er mera kommer han när det är natt och talar till er endast genom mörkret. hertiginnan Hans narraktighet är konsekvent. Han sviker ej sitt ord när han har lånat det till djävulskap. Bussola Han menar bara väl. hertiginnan Som alltid. Bussola Han vill kyssa er på handen och försona sig med er men ber er att ej tända någon fackla eller ljus. hertiginnan Det är ju mörkt nu redan. Vi kan släcka alla ljus. Låt honom bara komma. Bussola Han är redo. (Hertiginnan och Cariola släcker alla ljus. När det är tillräckligt mörkt inträder Fernando.) Fernando Var är du, syster? hertiginnan Jag är här. Fernando Ditt mörker klär dig. hertiginnan Jag vill be er om förlåtelse. Fernando Det ger jag dig så gärna. Var är dina ungar? hertiginnan Vad vill du med dem? Fernando Jag undrar bara var de ynglen är. hertiginnan De är ej yngel eller ungar utan mina barn. Fernando Förvisso är de dina barn fast de blott är bastarder, och fastän lagen skiljer mellan äkta barn och olagliga barn så har de alla rätt att kallas människor. hertiginnan Har du blott kommit för att inför deras moder skymfa mina barn? Det är att skymfa deras moder och värt många straff i helvetet. Fernando Om ändå att du alltid kunnat leva dold så här i mörkret, då allt ont du gav oss kom av att du vistades för mycket i det starka ljusets strålglans av din härlighet och makt. Men jag har bara kommit för att sluta fred med dig. Se här min hand. Om du vill ha förlåtelse, så kyss den. hertiginnan Gärna jag det gör för att försona allt och göra vad jag kan för återställandet av fred och harmoni. Fernando Märk ringen på dess finger, som du givit bort en gång i kärlek. Jag ber dig behålla ringen och bevara väl dess budskaps mening, handen lika väl som ringen, och snart skall vi också kunna väl erbjuda hjärtat som dem tillhör. När du

342

önskar dig din vän, så sänd dem bara till den som har ägt dem, och du skall få se hur mycket han kan hjälpa dig. hertiginnan Din hand är mycket kall. Jag fruktar att du ej är frisk efter din resa. Den är onaturligt kall – och den är lös! O fasa! Fernando (till Bussola) Ge henne ljus tillräckligt. (går) hertiginnan Vilken infernalisk grymhet att med sådan kall beräkning spela mig ett sådant spratt! Vad menar han? (Ett förhänge dras ifrån och blottar Antonios och barnens kroppar såsom döda, Antonio berövad en hand.) Bussola Han menar, att ni står helt ensam nu förutan man och barn, och att ni hädanefter knappast mer behöver sörja över vad ni ändå aldrig mer kan få i livet. hertiginnan Detta är för mycket. Är de mördade då alla fyra? Bussola Döda är de då åtminstone för er. hertiginnan Då har jag blott en önskan kvar i livet, den att själv få dö. Bussola Ni måste leva. hertiginnan Det är värre än att dö. Den grymmaste tortyr som själar utsätts för i helvetet är att de måste leva vidare och aldrig kunna dö. Jag kan ju svälta mig till döds. Bussola Då blir ni bara närd med tvång. Besinna er, min hertiginna, självmord är den sämsta utvägen av alla, ty den innebär att alla dörrar, alla möjligheter stängs, och det finns alltid nya möjligheter även i det mest hopplösa liv, och alltid nya dörrar som är till för att bli öppnade. Min fru, jag ber er överleva, och jag skall bli er behjälplig. hertiginnan Livet är mig blott en mördande förbannelse, så att nu själva döden framstår som ett gladare alternativ. Bussola Min fru, var modig. Ni har klarat många prövningar och blivit bara ädlare och vackrare i skenet av er motgång. Avbryt inte livets utveckling med självsvåld, utan låt det sträva vidare med er så länge det än är naturligt och kan andas. Allting annat är en onaturlig hädelse. hertiginnan Jag går ej under fastän hela världen gör det, om den inte drar mig med sig. Låt dem döda mig om de behagar. Det är ju det enda nu som de har kvar att göra. Jag skall överleva dem ändå. (går) Bussola Inget uppdrag jag har fått har varit svårare. Jag hoppas verkligen att hertigen nu ej går längre. De har redan gått för långt. Här är han. Fernando Resultatet infann sig med all effekt jag kunde önska. Hon är chockad och tillintetgjord. Vincenzio Laureola utförde sin uppgift mästerligt, och vaxfigurerna var lika övertygande som om de varit verkliga som lik av dem de föreställde. Bussola Varför gör ni detta? Fernando För att driva henne till förtvivlan. Bussola Är det värt det? Var förnuftig, hertig, och låt inte denna grymhet skena vilt iväg med er och ert förstånd.

343

Fernando Det är ej jag som är på väg att tappa mitt förstånd. Min mening är att hon skall göra det. Det här är bara första steget. Jag skall lyckas, vänta bara! Härnäst skall jag hämta hit en samling galningar från hospitalet, som skall få improvisera fritt sin repertoar från dårhusets kloaker inför henne, bara för att underhålla henne, så att hon får känna någon sorts gemenskap här i hennes fångenskap. Det skall blott göra henne gott. Bussola Jag vill ej mera vara med om detta. Fernando Jag befaller dig. Du måste. Bussola Hädanefter skall jag göra allt blott för att trösta henne. Fernando Gör det om du kan. Jag ger dig fria händer. Du kan ändå aldrig släcka elden av min hämnds passion för allt vad hon förbrutit, allt vad hon gjort bakom ryggen på oss, hennes dolda eskapader bara för att svärta vår familj och leda den mot undergången, hennes vidriga intriger och fördömda orgier av kriminell besatthet blott för att förföra och förgöra sin familj. Nåväl, jag friar dig ifrån ditt fångvaktsuppdrag. Jag skall sända dig i stället till Milano, där Antonio nu har funnit någon tillflykt. Du behöver inte längre känna dig förpliktad att bevara hertiginnans liv. Du är entledigad från henne. Gå! Invänta order! (Bussola avviker.) Jag kan inte längre lita på den ormen. Det är dags att jag tar hertiginnans sak i egna händer.

Scen 2. Samma. (Hertiginnan och Cariola har hämtat sig något, sitter och broderar, störs av föga mänskliga läten.) hertiginnan Vad är det för mardrömsjämmer, Cariola? Är det mardrömmar vi hör i vaket tillstånd? Cariola Det är dårarna som kommer samman, kallade av er herr broder hertigen blott för att störa och ansätta oss med ännu värre prövningar. Ett sådant tyranni tror jag ej någonsin tillförne har utövats mot två harmlösa värnlösa kvinnor. hertiginnan Vi får vara tacksamma. Åtminstone är jag det. Bara oväsen och dårskap kan bevara mitt förstånd, då denna tystnad och de gruvliga instängda tankar som den inspirerar bara skulle driva mig från vettet av förtvivlan, ruelse och depression. Cariola Jag misstänker att er herr broders avsikt är just att beröva er förståndet. Om han då i stället gagnar det med sina galningar har han grovt satsat fel, och ni blir kanske vinnaren. hertiginnan Det får han stå för. Han har råd, men jag har inget att förlora och kan därför ej förlora något. Om jag då i stället vinner gör det mig detsamma. Fortsätt att uppmuntra mig, Cariola. Föreläs mig någon mörkt morbid och hopplös tragedi. Cariola Det skulle öka er melankoli. hertiginnan Nej, inte alls. Att höra om en värre tragedi än det reella livets kan blott mildra verkligheten för oss. Värst av allt är att bli tvingad till att vara instängd i sig själv.

344

Cariola Vi skall nog komma ut fortfarande. hertiginnan Det tror ej någon burfågel i världen som ej annat kan ens i sin högsta optimism än tystna. Cariola Hör! Det kommer någon. hertiginnan Det är bara en av dessa tjänare som bara kommer för att lämna dåliga nyheter. tjänaren (in) Jag ville bara meddela att hertigen er broder ämnar någon aftonunderhållning åt er. hertiginnan Ack, vi älskar hans intriger, ty de bara överträffar jämt sig själva i sin rolighet. Cariola Vi har nog redan hört det nya spelets förberedelser. hertiginnan Vad är det för aktörer i det nya jippot? tjänaren En galen advokat, en sekulariserad präst som blott predikar ateism, en astrolog som vet exakt när domedagen skulle ha ägt rum och tror på tidsförskjutningen och oordning i dimensionerna, och flera andra. Alla är kvalificerade. hertiginnan Galnare än världen kan de icke bli, och världen är ju hopplöst diskvalificerad. (Galningarna börjar komma in.) tjänaren Jag lämnar er ensamma åt era besökare. (smiter ut) en doktor Ädla damer, många patienter har jag haft, och alla dog, ty jag förgiftade ihjäl dem. De var ju dödssjuka ändå och plågade till döds och skulle ändå dö, så jag blott hjälpte dem på traven och förkortade ett outhärdligt lidande. Säg, var det fel? Jag skröt om saken och var bara stolt för mina insatser, men mina avundsjuka kortsynta kolleger kunde inte tåla mina medicinska framgångar, så de fick in mig under vårdintyg på hospitalet, där jag slipper mera arbeta. Nu har jag skickats för att trösta er. Och jag kan lova er, att ingen galning som jag tröstat heller någonsin har blivit frisk. advokaten Hör inte på honom. Han bara gaggar som den imbecilla idiot han är. Han skryter om de patienter han har mördat, över hundra stycken, men vad är väl det mot alla mördare som jag fått frikända och alla de oskyldiga som jag har lyckats sätta dit? Jag anlitades på min tid av Neapels alla högsta adelsmän och potentater blott för att de skulle slippa straff. Jag har gett flera skurkar fria än vad någon galen kejsare har lyckats få oskyldiga till stupstocken, fyrdelade, kastrerade och hängda. Påvar absolverar vilka mördare som helst, men jag har absolverat påvar.. hertiginnan Varför är ni icke då i tjänst hos mina bröder hertigen och kardinalen? advokaten Därför att jag var för skicklig. Bara för att sabotera dem såg jag till att de ärvde ingenting efter sin fader medan ni i stället, deras praktlystna extravaganta syster, ärvde allt. hertiginnan Och därför sattes ni på dårhus? advokaten Ja. Säg, är det inte orättvist? prästen Skryt lagom om din orättvisa. Allt är orättvist, ty Gud har så förordnat det, att allt skall vara fel i världen, för att straffa människorna, som är hopplösa i sin

345

självdestruktivitet, sin galenskap, sin avundsjuka, sin inkompetens, sin velighet, sin oordning, sin otukt och moralbankrutt… hertiginnan Är människan då ej Guds avbild längre? prästen Det är en omöjlighet att Gud kan vara så pervers och ofullkomlig, så idiotisk och fördärvad, så korrupt och sexfixerad i sin gränslösa otuktighet att mänskan skulle vara någon avbild av just honom. Därför anser jag det bortom varje tvivel fullt bevisat att Gud ej kan existera och ej någonsin har gjort det. hertiginnan Vem skrev Bibeln då? prästen Bedragare och charlataner, galningar och idioter som jag själv. hertiginnan Och ni skall vara präst? prästen Och heligare såsom sådan än varenda präst i hela världen, ty jag är den enda som har rätt. astrologen Var inte så förbannat styv i korken, din misslyckade taskspelare. Den enda här i världen som är Gud är jag. hertiginnan Hur vet du det? astrologen För jag är den som kommenderar stjärnorna att styra människornas öden. Endast jag förstår att tolka stjärnorna och deras relationer och aspekter rätt, och därför kan det bara vara jag som är den enda rätta Guden. filosofen Jag då, som var Jesus Kristus i ett tidigare liv? astrologen Gå och häng dig. Du har ingen talan. filosofen Jag har hängt en gång, och det var alldeles tillräckligt. astrologen Ohängd är du, om du påstår att uppståndelsen var någonting att komma med. filosofen Som om jag någonsin var död! Jag återföds ju ständigt och blir hela tiden bara avrättad på nytt av de otacksamma och ignoranta människorna. Denna gången har jag blivit levande begravd och insydd i ett hospital, men jag är van vid att bli levande begraven. Det blev jag ju redan då som Jesus Kristus, men jag triumferade som alltid genom återfödsel och uppståndelse. astrologen Du bara dillar. prästen Säg nu som det är. Ej kunde väl Maria få ett barn om hon ej blev befruktad av sin Josef, som väl visste vad han gjorde, då han avlat flera barn förut? filosofen Vill du påstå att min moder var en hora? prästen Ja, om din far ej var Josef. astrologen Och vem var det då? prästen Om det var Josef var hon inte oskuld eller jungfru. Annars var hon hora. astrologen Det var hon ändå om det var Josef, ty de var ju inte gifta. prästen Josef var en gammal änkling, och Maria var en tonåring. Det kallar jag för snuskigt. filosofen Ni vet inte vad ni talar om. astrologen Det är ju det vi gör. Det är blott du som är förvirrad, storhetsvansinnig och helt pervers. filosofen Jag säger bara som det är.

346

astrologen Det är ju det som vi försöker säga. Josef var en gammal horbock och ful gubbe som tog stackars tonåringen Maria utan att hon visste vad som hände förrän det var alldeles för sent. Allt vad evangelisterna försökte göra var att släta över det, försköna det och bortförklara det med vackra myter. prästen Värre var det med Maria Magdalena, som ju Jesus hade det ihop med, om man läser och får tro aposteln Tomas. hertiginnan Stackars varelser, ni bara tjatar. Har ni ingenting ens i ert hospital att göra annat än förtala allting gott med skvaller, ryktesspridning och förnedrande spekulationer? Finns det inte ens i er asyl det minsta hopp om något bättre, något ljus och något annat än självdestruktivitet för mänskligheten? prästen Det är det jag menar. Det är det det inte finns. hertiginnan Då hälsar jag er välkomna till ett långt hopplösare helvete än ert i hospitalet, nämligen mitt eget såsom fånge här i slottet. doktorn Men ni är ju hertiginna och som sådan suverän och respekterad över hela landet och Italien och är upphöjd över alla misstankar om någon felbarhet. hertiginnan Jag tackar. Mina bröder påstår motsatsen. advokaten Då är de galna, men det har jag alltid sagt de var, och det har de ju alltid varit. filosofen Därför är de måna om sin maktfullkomlighet som kardinal och hertig. prästen Heliga är de också, bekänner sina synder lika ofta som de syndar, går i kyrkan och tar kommunionen, biktar sig och gör sin bot för att förfriskade gå ut i kriget för att börja på ny kula med än grymmare intriger. filosofen Så fungerar hela världen. Därför är vi få som vet det inlåsta på livstid och begravda levande. hertiginnan Jag ber er, mina herrar, att till hertigen framföra mitt uppriktigaste tack för er så upplysande underhållning. Ni är alla bättre bröder för mig än de äkta, och jag kan ej mindre än betrakta er som mina käraste kolleger. advokaten (bugar sig) Vilken ära, syster. doktorn Vi är allesammans ärade. prästen Vi känner oss som närapå upphöjda till ert hov. hertiginnan Det är just vad ni är. Ni är mitt hov i brist på annat. astrologen (till de andra) Vi kan knappast göra vårt framträdande här bättre. filosofen Låt oss tacka för den uppskattning vi rönt och dra oss värdiga tillbaka. hertiginnan Ni har skött er väl. Tack, mina herrar. Er världsvishet trotsar hela världen, överträffar den och sätter den på plats i rätta perspektivet som det fängelse av inskränkthet den är. astrologen Det gläder oss att ni förstår oss. filosofen Vi har fått en syster. prästen Och vilken syster sedan! – Ädlare än hela världen. doktorn Endast skurkar tyr sig och bekänner sig till denna världen. Jag beklagar att jag icke längre fritt får bota dem som dödliga patienter. advokaten Tids nog dör den nog ändå, ty ingen kan ändå försvara den. Den enda som det kunde var ju jag som sitter stämplad inlåst som en kroniskt sinnessjuk.

347

prästen Blott kalla på oss när ni nästa gång behöver oss. Vi står så gärna till er tjänst som predikanter. hertiginnan Aldrig hade jag en nyktrare hovpredikant, men jag befarar att min broder icke släpper ut er mer när han blir upplyst om vad för succé ni gjort hos mig. filosofen Vi håller hov hos oss med eller utan er och till er ära. hertiginnan Tack. Nu kan jag sova gott för en gångs skull. (Dårarna drar sig respektfullt tillbaka.) Cariola Jag fruktar att här är en sista gäst. hertiginnan Vem är det? Bussola (utklädd och maskerad) Jag är din dödgrävare. hertiginnan Hur vet du det? Du har ännu inget lik att gräva ner. Bussola Jag kommer bara för att förbereda dig, ty dina bödlar är på väg. hertiginnan Du kan ej förbereda mig, ty jag är redan sedan länge mera än väl förberedd. Jag är så förberedd, att jag ser fram mot döden som ett bättre liv än det liv som jag tvingats leva här. Bussola Jag ville bara informera och försöka lindra övergången. hertiginnan Är du lika omtänksam med dina lik? Hanterar du dem försiktigt? Bussola Med den största respekt, så att de ej skall störas i sin vila. Ingen vill ha liken uppväckta igen som mardrömmars hemsökelser och onda samvetsfurier. hertiginnan Jag är rädd att jag ej kan ansvara för vad jag skall bli och ta mig till efter min död. Bussola Det blir er ensak då. Jag föreslår att ni uppskjuter det så länge. När ni väl är där på andra sidan och får se hur det står till där och vad ni då har för möjligheter kan ni börja vidta åtgärder och är ni fri till att agera. hertiginnan Jag ser fram emot den dagen. Något säger mig, att även om min broder mördar mig så skall min kärlek triumfera över honom. Genom att metodiskt och beräknande bereda mig min undergång så gräver han med kardinalen blott sin egen grav. Dödgrävare som du är friskare, ty ni blott gräver gravar för att andra skall få frid, men mina bröder gräver sina egna gravar för att ramla själva i dem och därefter aldrig mer få frid. Bussola Jag tror det ligger något i det. Är ni redo? hertiginnan Alltid redo och för vad som helst. Cariola Min fru, allt är blott en charade, en infernalisk maskerad blott för att skrämma er från vettet. hertiginnan De har misslyckats med allt och särskilt med att skrämma mig från vettet. Alltså har de inget annat kvar att göra än att mörda mig. (Fyra maskerade bödlar bär in en likkista med klocka och rep.) Cariola De gör det då med sinne för ceremonier. hertiginnan Allt är utfunderat av min broder, som helt säkert står bakom gardinen dold och frossar i att iaktta spektaklet. Han kan ej bli mer morbid än han ren var från början, men ändå har han jämt lyckats överträffa sin morbiditet. – Vad är min dom, dödgrävare? Hur skall de mörda mig?

348

Bussola Med rep och strypning. hertiginnan Det är mildare i alla fall än att dö kvävd i hosta, flytningar, katarr och lungsot, ty det går så mycket fortare. Cariola De får ej göra det! De bara driver med oss! hertiginnan Cariola, gå till mina barn och sköt om dem. Jag klarar dessa vilda nattliga objudna gäster ensam. Lyd mig. Bussola Gör som matmor säger. Det är bäst för er och barnen. hertiginnan Lyd mig. Cariola Om de kröker ens så mycket som ett hår på er så skall jag hämnas er långt grymmare än någon man kan göra det för resten av mitt liv och bortom döden! (går) hertiginnan Ni hör. Hon blir ej lätt att tas med varken före eller efter döden. Bussola Ni är båda lyckliga, ers höghet, som får en så smidig utgång från er existens. Ni föddes rikt med titlar, makt och inflytande, vilket blev till er förbannelse, då ni tog avstånd därifrån. Det finns ej något etablissemang med makt som kan bestå förutom på en grund av lika etablerad korruption av ondo, elakt spel, förräderi och mord och annat sådant, och som lever blott på offrandet av andra. Ni tog avstånd från den maktens etablissemang för att i stället ta parti för offren, oskulden och rättvisan, kärleken, humaniteten och den uppriktiga hedern. Ni är salig i det ställningstagandet och modet i att göra sådant val och dö som en martyr för denna heder, vilket borde ge er lycka och en lättnad inför evigheten då ni dör oskyldig. en bödel Får vi lov, madame? (lägger repet om hennes hals) hertiginnan Så länge ni ej fumlar och det ej gör ont och det går snabbt, så har jag verkligen ej någonting emot det. (Bussola ger ett tecken, och bödlarna stryper henne snabbt.) Bussola (tar av sig masken) Så är det gjort. Jag hoppas hertigen är nöjd nu, men han blir väl aldrig nöjd. Fernando (in) Är hon verkligen död? Bussola Ers nåd, känn efter själv. Hon kan nog ej bli mera död. Fernando (till bödlarna) Fort! Barnen! Alla måste dödas! Jungfrun också! (bödlarna ut) Bär dem sedan in hit, så att jag får se att de är allesammans döda! Bussola Skall ni även skända deras lik? Fernando Jag vill blott vara säker på att allting är fullbordat. Bussola Kristus sade när han dog, att det är fullbordat, men därmed inleddes hans verk på allvar. Fernando Tyst! Bussola Jag kan ej vara tyst. Här kommer nu ert livsverk, skörden av all er livs strävan, tre lik till, en jungfru och två späda barn. (Bödlarna placerar liken bredvid hertiginnan.) Fernando Det var nödvändigt. Det var ett hedersmord. Bussola (till en bödel) Vad sade jungfrun när hon dog?

349

bödeln Hon ville inte dö. Hon var ej förberedd. Hon revs och klöstes så att det blir ärr i åratal. Hon skyllde på att hon ej biktat sig på minst tre år och att hon var gravid. Fernando Nödlögner. Hon försökte komma undan. Bussola Och vad hade barnen gjort, min hertig? Vad för hot utgjorde de mot er, när de ej ens än kunde prata? Fernando Tyst! De var varginnans barn och vargar liksom hon. Bussola Nej, de var människor och icke vargar och oskyldiga som människor dessutom. Se de späda barnaliken. Blott igår så jollrade och skrattade de varmt åt vad som helst. Vad glädje kan det bringa er att göra slut på barnslig glädje genom slakt och grymhet? Kan ni se dem och ej vämjas, våndas och ha någon ånger alls? Fernando Slut då åtminstone de armas ögon. De dog alltför unga. Bussola Nej, er syster dog i förtid alltför åldrad av det lidande förföljelsen gav henne. Fernando Låt mig än en gång se hennes ansikte. Ack, kunde du ej hindrat detta, du som ändå var närvarande vid dådet? Vilken ärans man du hade varit om du smugglat ut henne till något sanktuarium! Om ändå du ingripit mellan hennes oskuld och min hämnd som var förblindad av min vrede! Jag bad dig att genomföra mordet på min bästa vän min syster, och du gjorde det! Bussola Anklaga inte mig. Jag avstyrkte från början, men ni ville aldrig höra på, förblindad av er broderliga svartsjuka. Jag gjorde allt jag kunde för att medla mellan er och genomförde endast motvilligt vad uppdrag ni gav mig i er förföljelsetaktik mot henne i försök att vända dem till hennes fördel, styrka henne, trösta henne och ge henne hopp. Jag hade ingenting med era lejda mördare att göra. De var alla era egna. Däremot har jag ändå till fullo uppfyllt allt ni bett mig om, och är jag inte äntligen förtjänt av någon lön? Fernando Naturligtvis är ni förtjänt av en belöning. Bussola Jag har ännu ej fått något för min långa trogna tjänst. Fernando Ni skall förvisso få vad ni förtjänar med besked. Som er belöning för allt vad ni gjort förlåter jag er morden på min syster, hennes jungfru och två barn. Bussola Men jag har ju ej gjort det! Fernando Allt ni gjorde ledde fram till det. Och därför måste jag nu fråga er: med vilken rätt och myndighet har ni gjort vad ni gjort? Bussola Med er. Fernando Jag gav er aldrig någon rätt till detta resultat. Ej någon domstol har beslutat det, det har ej förekommit någon dom, och kyrkan kan blott helhjärtat fördöma det. Ni är förlorad, Bussola, har satt ert eget huvud under yxan och kan dras inför en kriminaldomstol med bara dödsdom som den enda möjliga utgången. Bussola Ni perverterar hela rättvisan. Och om historien kommer ut, hur skall ni själv då klara er? Fernando Jag hade ingenting med det att göra, och det vet ni själv: Hon mördades av okända maskerade lönnmördare om natten, och vid en ordentlig undersökning

350

skall man bara finna att det har begåtts ett antal mord och att ni ensam var den enda kända närvarande. Och så hjälper det ej något vilka amsagor ni än försöker fabulera. Bussola Varför, efter allt jag gjort för er, hanterar ni mig så otacksamt illa? Alltid bad jag att få slippa plåga henne mera, alltid lockade ni mig att ta blott ett steg till, och varje gång så hette det att detta var det sista, men det blev ej någonsin det sista, förrän nu, när allting är för sent och ingenting kan gottgöras. Fernando Ni är förlorad. Ge er av och göm er någonstans i världen, där ej rättvisan och vi kan mer få tag i er. Bussola Förvisar ni mig nu? Fernando Om ni ej önskar åtal och process och undergång. Bussola Ni har förlett mig med bedrägligt hopp om rikedomar till delaktighet i de mest avskyvärda brott som någonsin begåtts här i Amalfi, och vad värre är, de föregicks av en oändligt lång och grym tortyr som, för att den var själslig, var långt mera omänsklig än någon kroppstortyr kan vara. Fernando Nog! Ni bara tjatar, och jag orkar inte höra på er mer, för ni blott tråkar ut mig. Dra då äntligen för fan i våld och låt mig slippa se er mera! (Bussola lämnar utan vidare kommentarer.) Han far säkert till Milano för att konferera med Antonio, som ännu har en horunge att kunna plåga oss med. Jag får låta skugga honom och kontakta broder kardinalen för att äntligen få denna pinsamma affär ur världen med vår systers sista barn.

Akt V scen 1. Milano. Antonio Finns det inget jag kan göra för att blidka bröderna? Delio Jag har försökt allt. Jag har själv vädjat hos markisen av Pescara, som med sina växlar har förvärvat några av de egendomar som tillhörde dig förrän du drabbades av landsförvisning och allt land tillhörigt dig blev konfiskerat, men jag nekades och det utan förklaring, medan kardinalens älskarinna, Giulia Castrucchio, blott behövde lämna fram ett brev från kardinalen för att få den egendomen genast utan vidare i stället såsom gåva. Antonio Kardinalen vistas här nu i Milano. Delio Och jag har just hört att brodern kommit hit för att besöka honom. Han lär ej må riktigt bra. Antonio Vad fattas honom? Delio Sömnbesvär och depressioner, tvångstankar och hallucinationer, hörselillusioner och ett flertal andra psykiska problem, som påverkar hans tarmbesvär och magåkommor negativt. Antonio Det låter som perfekt hypokondri. Delio Det är ett faktum att han ej är helt sig själv.

351

Antonio Jag skall besöka kardinalen. Kanske jag kan övertyga honom om att jag ej är så farlig som de tror. Om han får höra mig i verkligheten kanske han kan inse att varenda fientlig åtgärd verkställd emot mig var onödig och dum. Delio Tag inga risker. Kardinalen är som sammet utåt men har bara osynliga taggar under skinnet som är giftiga. Antonio Jag vet. Jag känner honom. Därför är jag inte rädd.

Scen 2. Kardinalens våning i Milano. Kardinalen Jag är tacksam för ert besök, Bussola, men ni måste vänta. Även min bror är här, och vi har problem med honom. Bussola Är han sjuk? Kardinalen Ni får själv se. Jag väntar honom när som helst. Bussola Jag föredrar att inte träffa honom. Kardinalen Kanske det är bättre. Rör ert ärende till mig ert mellanhavande med honom? Bussola Nej. Kardinalen Då ber jag er att vänta utanför så länge. (visar Bussola till ett väntrum) (Fernando in med läkare och Malatesta) Fernando Varför får jag inte vara ensam? Varför måste alla nu förfölja mig? Malatesta Men varför älskar ni er ensamhet? Det gjorde ni ej förr, och endast egna tankar kan bli farliga för en om man är ensam om dem. Fernando Vem förföljer mig? läkaren Ni är ej alls förföljd, ers nåd. Fernando Jag känner ständigt skuggan efter mig i mina hälar. Malatesta Men det är ju blott er egen skugga! Fernando Ni som är så kunnig, doktor, bota mig från den, så att jag kan få frid. läkaren Er skugga är ej någon sjukdom. Alla har vi våra egna skuggor att dra med oss, det är alldeles naturligt, och de väger ingenting, men ni tycks ej i stånd att fatta det. Fernando Jag fattar vad som helst och mycket mer än ni, herr ljushuvud och kvackare. Jag avskedade er för länge sedan. läkaren Kardinalen här er bror fann säkrast att jag fortsatte att hålla er under observation, i fall att något skulle hända. Fernando Och vad skulle kunna hända, utom att mina förföljare hann upp mig? läkaren Vilka är era förföljare? Fernando Det är ju det jag inte vet! De blott förföljer mig! Jag kan ej se dem, men jag känner dem och vet att de är alltid bakom mig och lurar på mig. Malatesta (till kardinalen) Han är fnoskig och förblir det då han vägrar inse att han kanske är det. Kardinalen Det går över. Det är bara en tillfällig depression.

352

Fernando Vad jag har gjort, det har jag gjort, men jag bekänner ingenting. Vad har ni här att göra? Jag kom hit ej för att träffa er, fördömda smickrare och slavar och lakejer, utan min bror kardinalen. Kardinalen Det är jag. Säg, känner du ej mer igen mig? Fernando Är du kardinalen? Kardinalen Ja. Fernando Vilken kardinal? Kardinalen Din bror. Fernando Du ljuger. Han såg inte sådan ut. Kardinalen Vi skiftar alla småningom utseenden med tiden då vi åldras. Du har inte sett mig på halvtannat år. Fernando Du bara spelar kardinal för att få fast mig i en fälla. Kardinalen Vad för fälla? Fernando Vad vet jag? Du vill väl blott förfölja mig som alla andra. Kardinalen Tag väl hand om honom, doktorn. Unna honom mycket vila och den lugnaste harmoniska omgivning, så skall han bli bättre och bli av med depressionen. Malatesta I Amalfi hade han den lugnaste omgivningen i världen av fulländad harmoni och skönhet i sitt slott och trädgård, men han kunde ej stå ut där mera. läkaren (till hertigen) Kom, min vän. Det blir nog bra med tiden, skall du se. (går ut med hertigen) Malatesta Har ni alls någon aning om hur en så strålande begåvad furste kunde fastna så i egna mörka irrgångar av inskränkthet och skrämmande morbiditet? Kardinalen Det är väl åldern som satt in för tidigt, eller har han blivit hemsökt av en uppenbarelse från andra sidan kanske genom någon outgrundlig mardröm. Vad vet jag. Det kan fast vara vad som helst, men det går över. Malatesta Låt oss hoppas det. (går) Kardinalen Så var det den där Bussola. Han får ej veta att jag vet allt om hans hertiginnas död. (släpper in honom från väntrummet) Vad kan jag göra för er, Bussola? Bussola Jag hörde genom dörren och förstod min hertigs trångmål. Kardinalen Snart är det väl känt och offentligt. Likväl ber jag er att hålla inne med vad ni nu vet. Bussola Jag har aldrig svårighet med diskretioner. Kardinalen Hur mår hertiginnan? Hennes sorg har tagit hårt på henne, men jag kan försäkra er att vi ska göra allt för att ta hand om henne och ge henne tröst. Det var naturligtvis chockerande för henne att bli lurad av sin trognaste trotjänare, skattmästaren Antonio, på pengar och så mycket – hela hennes rikedom, förmögenhet och arv lär han ju ha förskingrat. Men varför ser ni så upprörd ut? Jag vet. Ni har ju tjänat hertigen så troget och så länge. Ni är upprörd helt naturligt över hans nuvarande debila tillstånd. Inget kan chockera som personlighetsförändringar, men han kan bli normal igen. Bussola (avsides) Vad menar han? Vet han då ingenting? Eller spelar han teater? Varför, i så fall?

353

Giulia (inträder) Min herre, kommer ni till middag? (ser Bussola, avsides:) Vet han om att jag är kardinalens älskarinna? Hellre hade jag då honom än den gamle torre kardinalen. Kardinalen Senare. Nu är jag upptagen. Var snäll och gå. (Hon avviker.) Hans nemesis, Antonio di Bologna, sekreteraren som inledde ruinen av vår hertiginna och förförde henne så att hennes undergång blev ofrånkomlig, förekommer nu här i Milano. Därför kommer du så lägligt. Finn honom och döda honom, ty så länge han än är i livet kan hon inte gifta om sig, och vi har ett strålande parti för henne i beredskap. Utför uppdraget, och du kan vara säker om en högre gunst och promotion. Bussola Hur skall jag finna honom? Kardinalen Han har en god vän som heter Delio. Du känner honom. Bara finn dem. Fråga folk och gå i mässorna i katedralen och i kyrkorna, och de skall säkert dyka upp där eller vara kända där. Bussola Ej någon skulle jag så gärna träffa här i världen som Antonio. Kardinalen Bra! Finn reda på den uslingen, och du skall bli en lycklig man. Nu måste jag gå till min hushållerska för min middag. (går) Bussola Han är då precis liksom sin broder – båda tänker blott på mord. Hur kan han vara okunnig om hertiginnans död? Det måste vara ren förställning för ren ond beräkning. Låt mig även då förställa mig och låtsas spela med i spelet som blott handlar om hur de bereder egen undergång och krampaktigt försöker dra ner med sig så många som möjligt. Och den arme ädlingen Antonio! Jag skall söka upp dig för att varna dig och sätta dig i säkerhet och kanske bli ditt bästa instrument för all den hämnd som krävs för att försona oss med livet. Till och med den svagaste av alla armar är tillräckligt stark för att hantera rättvisan när dess svärd kräver sitt att få slå till. All kraft är uteslutande moralisk, och de båda bröder som patetiskt tävlar om att skena bort i kriminalitetens galenskap är fullständigt moralbankrutta.

Scen 3. Utanför. Delio Där uppe ser du kardinalens fönster. Denna fortifikation blev byggd på ruiner av en gammal kyrka, och på andra sidan floden är en mur, en återstod av vad som en gång var ett kloster, vilket resulterat i, att här har du det bästa eko som jag någonsin har hört, ett dystert, ihåligt och ödsligt eko, som så levande distinkt upprepar vad du talar om det så blott är en viskning, att varenda bokstav framstår övertydlig och förstärkt, som genom Dionysos öra. Antonio Jag har alltid älskat gamla levande ruiner, där historien aldrig dör men lever vidare ett mystiskt liv i andra dimensioner, som påminner oss så hälsosamt om hur befängda, futtiga och fåfänga vi är i ynklig litenhet. Här ligger utan tvekan många gravar med historier för många och för tragiska för att berättas – allt det bästa av all mänskligheten ligger levande begravet. eko Mänskligheten ligger levande begraven.

354

Delio Du hör. Nu har du upptäckts av din dubbelgångare ditt eko. Antonio Som om det klagade när det blev väckt och gav en extra mer än spöklig innebörd åt sin allvarliga accent, som om här själva döden talade. eko Här själva döden talar. Delio Du hör själv. Det är fenomenalt, och man kan lätt manipulera det till vad som helst, till glädje eller sång, till vettlöst skratt och gräslig hysteri, till skrämmande effekter eller till en dödssång smäktande av bottenlösa tårar. eko Dödssång smäktande av bottenlösa tårar. Antonio Det är nästan som om hon själv lånade sin röst åt sina sorgedjup. eko Min röst åt mina sorgedjup. Delio Det är för spökligt. Låt oss ge oss härifrån. Jag fruktar någon ofärd. Gå ej in till kardinalen. eko Gå till kardinalen. Antonio Hon manar mig till motsatsen. Säg, märker du hur ekot inte återger exakt vad vi uttrycker men en aning kryddar innebörden till en något varierad mening, som om verkligen det var hon själv som rådde mig som mitt orakel? eko Ditt orakel. Delio Det är just det som mest skrämmer mig. Det brukar inte vara så. Betänk dig noga, ge dig tid, Antonio, gör ej något överilat. Tiden är den högsta klokheten och bättre än all visdom i effektivitet när det gäller botandet av sorger. Vänta, jag dig ber, Antonio, och sätt säkerheten först. eko Sätt säkerheten först. Antonio Nödvändigheten tvingar mig. Vad gör min älskade just nu? Hon sover nog med sina kära småttingar en lycklig moders sömn med dem hos sig och närmast till sitt hjärta. Skall jag aldrig mer få se henne igen? Jo, vi skall mötas snart. eko Jo, vi skall mötas snart. Antonio Det känner jag så tydligt på mig, och min väg till henne leder mig till kardinalen. Detta öde kan jag icke fly. eko Det ödet kan du inte fly. Antonio Du hör. Delio Det ekot är ett dött ting, en död företeelse förutan eget liv, ett enkelt hörselfenomen. Du får ej ta det på så spökligt allvar. eko Ta det på så spökligt allvar. Antonio Skulle jag ej höra vad jag hör? Det är ju hennes egen röst men viskande beslöjad men dess mera övertydlig! Det är hon som visar mig min väg! Jag måste följa den! eko Du måste följa den.

355

Antonio Jag har ej något att förlora, Delio. De har redan tagit allt ifrån mig. Allt jag än har kvar är blott mitt liv. Jag kan ej längre leva här som blott en halv ofärdig människa. Jag satsar allt och vinner allt eller förlorar allt. Det är det enda jag har kvar att göra. eko Det är allt du har att göra. Delio Jag skall bistå dig i allt. Din äldste son bör träda vid din sida. Kanske mötet med sin egen systerson kan stämma kardinalen till en gnutta mänsklighet och hälsosam barmhärtighet. eko Barmhärtighet. Antonio Du hör. Vi är på rätta vägen. Vare det som du har sagt. Hon kallar på sin äldste son, och jag skall framställa honom för kardinalen. Så kan ingenting gå fel, och vår diplomati skall övervinna all makts ondska här i världen. Kom! eko Kom! Kom! Kom! (Antonio går ut med armen om Delio.)

Scen 4. Åter hos kardinalen. (Bussola är på väg ut när Giulia inträder.) Giulia (inträder med pistol) Min herre, jag vill tala med er. Bussola Vad är meningen? Giulia Ni vet att jag är kardinalens älskarinna. Bussola Jag vet även att ni är Castrucchios hustru. Var har ni er man? Giulia Han har rest till Neapel där han hålls upptagen med att överta Antonio di Bolognas residenspalats. (höjer pistolen mot honom) Bussola Jag har ej lagt mig i era affärer. Varför riktar ni då en pistol mot mig? Giulia Helt enkelt för att tvinga er bekänna. Bussola Vad? Vad har jag gjort? Giulia Ni har förhäxat mig till att bli kär i er. Jag togs med våld av kardinalen och har tvingats till att vara slav hos honom under hot om våld och mord, men ingen kvinna vill ha honom, den förtorkade och inlindade mumien. Han bara väcker äckel. Bussola Jag kan kanske hjälpa er, om ni kan hjälpa mig. Giulia Hur kan jag hjälpa er? Bussola Ni kan ta reda på hur det förhåller sig med kardinalens inblandning i hertiginnans död och hennes barns. Giulia Det vet jag redan. Han har det bekänt för mig. Han kommenderade sin broder att ta livet av de oskyldiga med sanktion av kyrkan och absolution i förväg eftersom det var ett hedersmord. Bussola Jag visste det! Det är då kardinalen som är ansvarig för brodern och hans sinnessjukdom. Giulia Men jag svor att ej omtala det för någon. Bussola Men jag visste det ju redan.

356

Giulia Ändå har jag talat om det. Om nu kardinalen upptäcker att jag har gjort det tar han livet av mig. Bussola Fly då, förrn det blir för sent. Giulia Vart skulle jag då fly? Till min korrupte make, deras slavlakej som alla andra, han som minst har älskat mig, då äktenskapet blott var ett arrangemang politiskt av våra familjer? Jag har knappast nånsin sett honom. Han bara tänker på sina utsvävningar och sina pengar. Och den kardinalen sen då. För hans eminens är kärlek bara våld, och han har alltid njutit av det. Bussola Jag skall hjälpa dig. Giulia Och om jag flyr så vet han genast att jag skvallrat, och då får jag alla lejda blodhundar i Vatikanens koppel efter mig. Bussola Vad vill du jag skall göra? Giulia Älska mig – på riktigt. Bussola Här och nu? Giulia Ja, varför inte? Bussola Här i kardinalens eget hus? Giulia Han märker inget. Han är trött efter sin middag, och jag lade pulver i den. Bussola Om du ändå hade lagt det gift som han förtjänar! Giulia Kanske att jag gjorde det. Jag har nog ofta tänkt på det. Bussola Kom med mig härifrån. Det här är inget ställe för dig. Giulia För mig då nånstans där kardinalen aldrig mer kan finna mig. (De skall gå ut och drar ifrån dörrförhänget, där kardinalen möter dem.) Kardinalen Jag tänkte nog att du ej skulle hinna blinka ens förrän du hade skvallrat. Men, mitt hjärta, jag förlåter dig. Kyss bara bibeln här, och alla dina synder äro dig förlåtna. Giulia Jag ber om förlåtelse, ers eminens, men även ni borde ju veta att ej ens primaser, biskopar och kardinaler, ej ens ärkebiskopar kan lita på en kvinna. Kardinalen Ja, det vet jag. Kyss nu bibeln, kära barn, och allt är dig förlåtet. Giulia (kysser boken) Ingen bot och inget straff? Kardinalen Det kommer sedan. Du har redan fått det. Det var dödens kyss du gav min heligaste bibel men i omvänd ordning, ty den var förgiftad. Du är död inom några minuter. Du kan trösta dig med att du fick din död genom en kyss och att du slipper skvallra mer. Giulia Jag vet ej vad jag gjorde, och jag vet än mindre vad som händer med mig och vart jag tar vägen. Jag försvinner in i dimmorna. Det enda fel jag gjorde, som jag vet, är att jag togs och älskades till döds av kardinalen. (segnar ner) Kardinalen Och ni, herr Bussola, som nu vet allt gör klokast i att fortsätta att lyda mina order. Ni var med när denna kvinna dog och var en medbrottsling till henne. Ni kan inte komma undan. Först av allt så måste vi nu lämpa liket någonstans. Bussola Jag hade ingen del i hennes död. Kardinalen Ni var ju hennes älskare, och hon dog nästan som i era armar. Försök ni förklara bort det inför någon domstol om ni kan. Seså! Stå ej där som ett fån. Ni har ju tjänat hertigen förut och känner till våra rutiner. Ett lik till är ingenting att bråka

357

om och lär ej ens bli efterfrågat av den make som ej annat än bedragit henne. Därför så förbarmade jag mig över henne och tog vård om henne, och allt tack jag fick för det var rent förräderi. Är det så konstigt då att hon är död? Fernando (i bakgrunden) Lämna mig då äntligen i fred, ni skuggor av förvridna lik som gräver i mig bara för att plåga mig! Kardinalen Min bror är osalig igen och går omkring i sömnen skrikande av ve och vanvett i sitt sjuka sinne. Vi kan inte göra något vettigt under tiden. Vi får vänta tills vi fått honom i säng och tystad genom droger. En patient i sänder. Vi får disponera liket senare. Först måste jag ta vara på min broder. Stanna här och vakta. (går. Avsides:) Han dör, så fort han klarat av Antonio. Bussola (ensam) Så tycks jag då mest bli mer och mer en likkolportatör i dessa bröders tjänst. Nåväl, det tar väl slut så småningom när likena har blivit tillräckligt fulltaliga och många, kalla, styva och begravda. Det är bara att ta ett åt gången och begrava dem och låta resten vänta. Fernando (närmare) Det tystaste av sätt att dö är genom strypning, ty det ger den strypte eller hängde ingen möjlighet att svara med ett ljud. Bussola Min galne hertig, som så ofta talat om barmhärtighetsmord, och som menat att det är en välgärning att mörda folk som lider, går nu vilse i sin galenskap med ej ens själen i behåll helt omedveten om sitt eget fasansfulla lidande. Det är patetiskt och groteskt. Han ser mig inte här i mörkret. Vore det ej då en välgärning att äntligen ge honom dödens rättvisa, som han så länge har förtjänat? Fernando Stilla skuggor, dölj för mig min falske broders väktare, som bara vill mig illa, spärra in mig och fullkomna mörkret i min själ så att det blir totalt. Om ändå någon ville sluta ögonen på de där stela barnen! Bussola Det blir svårt att sikta rätt i mörkret, men om bara jag får hans figur i sikte inom räckhåll är det blott att stöta till. Det är det enda rätta. Antonio (kommer smygande in)(för sig själv) Jag har hittat rätt. Det här är kardinalens bostad, och här tycks han vara hemma, ty här vandrar någon oroligt omkring och talar för sig själv, såsom i sömnen. Kan det vara kardinalen själv? Kan man då väcka honom utan risk? Fernando Jag ångrar intet, ty jag gjorde intet som jag är medveten om, ty jag har glömt allt vad jag gjort, så jag har inget att bekänna. Allt jag fruktar är att komma under sluten vård, ty då finns ingen väg ut mer ur mörkret. (Antonio närmar sig försiktigt hertigen och kommer inom nära synhåll för Bussola, som misstar honom för hertigen) Bussola Ha! Försvinn i mörkret genast, usla sjuke niding! (stöter till och genomborrar Antonio) Antonio Nej! Jag ber er, hör min bön först! Ack, för sent! Bussola (inser genast sitt misstag) Vem är du, stackare? Antonio Vem är du själv, som mördat mig i blindo, stackare? Fernando Här mördas det omkring mig. Är det mina väktare som missar mig? Låt mig blott slippa se fler lik, ty allt jag ser i ljuset gör mig galen. Antonio Är jag ej hos kardinalen? Är det han som blivit galen?

358

Bussola (vrålar) In med ljus, för helvete! Fernando Nej, vad som helst, men inte det! (flyr) Antonios tjänare (in med ljus) Jag ledde in min herre hit, men han bad mig att vänta utanför, så han fick träffa kardinalen. Vad har hänt? Bussola (varseblir den förblödande Antonio) Antonio! Nej! Av alla tänkbara groteska misstag! (faller ner och omfamnar honom) Den siste här i världen som jag ville något ont! Antonio Bussola! Vad gör du här? Är det då du som mördat mig? Bussola Jag trodde att jag fällde hertigen, men han kom undan. Antonio Var det hertigen, som blivit galen? Jag tog honom för den kardinal som bor här, som jag hoppades få nå förlikning med. Bussola Med kardinalen är förlikning lika möjlig som det är för hertigen att någonsin bli frisk. Den sjukare emellertid är kardinalen, som ej ens har samvetskval. Antonio Och vem är då den döda kvinna som jag ser som något av en annan syster för mig här i döden? Bussola Kardinalens älskarinna och ett annat av hans offer. Antonio Är det inte fru Castrucchio? Bussola Jo, det är hon själv. Antonio Upplys mig mera förrn jag dör. Du vet ju allt, men jag har inte lång stund på mig. Hur mår min älskade där hemma, mina barn och deras moder? Bussola Brist, mitt hjärta! Detta är för outhärdligt! Antonio Nå, vad är det? Viska blott ett ord om att de lever väl, och du kan ännu rädda livet på mig. Bussola De har blivit mördade. Antonio (förvånad) Alla tre? Bussola Alla tre. Antonio Då har jag inget mer att göra här i livet. Det var lika bra då, och måhända en försynens skickelse, att du tog livet av mig. Det var blott en olyckshändelse och inget att förlåta, ångra eller grubbla över. Och då var det verkligen min älskade som kallade mig till sig genom ekot nu i natten. Allt har sin förklaring, och jag kan dö lugn trots allt. Vad är allt vårt livs hela ävlan med ansträngningar och ambitioner annat än en jakt på såpbubblor som blåsts i luften bara för att slockna? Vad är alla nöjen, glädjeämnen, njutningar och lyckokänslor i vårt liv mer än blott korta uppehåll i det oupphörliga lidandet? Två böner blott, och jag kan dö. Bussola Säg fort. De är uppfyllda. Antonio Hälsa Delio, min vän. Och låt min son ta över efter mig. (dör) Bussola Mitt hjärta, brist, ty denna tragedi, som jag har lurats in i av min egen fåfänga och dårskap, har för länge sedan urartat till en oändlig katastrof som hela tiden blott blir värre, medan de som startade eländet, två svartsjuka egoister, tappade kontrollen ifrån början. Men jag måste leva för att, om ej annat, infria Antonios sista önskan. Tjänare, du älskade din herre? Tjänaren Ja. Jag följde honom hit för att han skulle få försona sig med kardinalen.

359

Bussola Ja, det vet jag redan. Det blev inget av med det. Bär honom upp till Giulias rum. Själv bär jag Giulia, så får de båda följas åt på sista resan, sända bort av kardinalen och hans sjuke broder, men de här två är de sista offer de skall komma undan med, ty Karons båt har redan bragts till risk att sjunka genom deras laster. Själva Karon säger stopp för flera tragedier, och nu är det dags för bröderna att äntligen betala de bortsända resenärernas biljetter. Kardinalen (in) Min bror undviker mig. Jag hör ej honom mera klaga, men man sade mig att han gått hit. Bussola? Och Antonio? Har du äntligen då lyckats mörda honom? Bussola Ers högvördighet, ni kommer just i tid som på beställning. Nej, ers eminens, det är ej jag som tagit livet av Antonio. Det är hertigen och ni, som ständigt envisas med att addera mord på mord till er förgrämda snikenhets intrigers vansinne. Nu är det slut. Kardinalen Med er, ja. Bussola Nej, med er. Ni är en färdig man, förkastad av er kejsare och vanärad och kanske ruinerad genom att allt vad ni satsat liv, karriär och pengar på har slagit fel. Er broder själv predikade barmhärtighetsmord, och ni är så själsbankrutt, att ni förtjänar icke bättre. Kardinalen Ni är färdig och behövs ej längre. Era tjänster är ej längre önskvärda. Allt vad ni gjort för oss förtjänar ingen extra lön, då era händers gärningar, som alla dessa mord, är nog förtjänst som sin belöning. Bussola Ni tycks ej förstå. Ni kommer icke vidare. Er banas härjningar, förföljelser och missdåd slutar här. Fernando (kommer in) Min bror, är du i knipa? Kardinalen Ja, Fernando. Jag är hotad. Döda honom. Fernando Vem skall jag då döda? Vem är den förföljde, och vem är förföljaren? Kardinalen Antonio är död, och Bussola har dödat honom och är arg på mig för det och ämnar döda mig om ingen dödar honom. Fernando Nej, min bror, du är förföljaren, och jag är trött på att förföljas av dig, dina väktare och läkare som bara trakasserar mig. Kardinalen Du är sjuk. Jag vill dig väl. Fernando Om du vill mig och alla människor så väl, hur kommer det sig då att du i hela livet bara har gjort alla mänskor illa? Kardinalen Du är galen. Fernando Nej, min bror, för första gången i mitt liv är jag nu frisk, och detta är det friskaste jag någonsin har gjort. (genomborrar kardinalen) Bussola Jag börjar tro, ers nåd, att det finns hopp för er. Fernando Ett hedersmord för mycket. Ingenting är värre än ett brodermord, men detta var nödvändigt. Döda mig nu, Bussola, och försona mig med livet. Bussola Döda er, min arbetsgivare? Fernando Ty annars måste jag bli den som dödar er. (avancerar) Bussola Ni ger mig inget val.

360

Fernando Och det är meningen. Jag har förverkat all min rätt till livet och kan blott försonas med det genom döden, som befriar själen automatiskt från all skuld för allt vad den förbrutit genom kroppen. Ge mig döden, Bussola, och ge mig fri, ty detta liv var inget liv men blott en levande begravning av mig själv. Bussola Jag varnar er. Det måste göra ont. Fernando Allt ont går över, men allt gott består. Bussola Ett sista mord då, och ett sista hedersmord, för att få slut på alla hedersmord. (genomborrar honom) Tjänaren (återkommer) Min herre, Delio är kommen med Antonios son. Bussola Det var på tiden. Än är icke allt för sent, om än det är för sent att rädda några oskyldigas liv. Delio (in med sonen med handen på hans axel) Jag har hört om katastrofen och vet allt. Låt oss nu glömma det, ty alla dessa lik och dessa bröders brottsliga intriger är ej mer än frost och snö som smälter bort till ingenting så fort som solen visar sig, som alltid kommer fram och skiner även efter den mest mörka stormnatt. Dessa båda bröders namn skall glömmas, då de intet lämnat efter sig, medan Antonios son här ärver allt efter sin moder. Därmed fortsätter vårt liv som om ej någonting har hänt, och våra plikter, Bussola, för att i någon mån gottgöra och uppväga allt det onda som har hänt, är nu att med den samma trohet som vi älskade Antonio med nu ge hans son, den nye hertigen av Aragonien och Amalfi. Bussola Vi kan nog ej göra mer än blott det bästa möjliga av saken. Delio Det är det jag menar. (tar även Bussola om axeln, och de går ut alla tre, Delio i mitten med händerna säkert om de andras axlar.)

Slut. Leh 30.8.2008

Efterskrift Denna översättning och bearbetning av den pjäs som utgivits under namnet John Webster med titeln ”The Duchess of Malfi” följer originalet tämligen strikt med jamber konsekvent hela vägen och med bara få förkortningar, bearbetningar och utvecklingar av vissa scener och karaktärer för att främst koncentrera sig på ämnet, som faktiskt är det moderna begreppet hedersmord, för att gå till rätta med detta, analysera det och försöka förstå hur det kan förekomma genom att gå in i den underliga motivation av en sorts girighetssvartsjuka som kan spåra ur så allvarligt för att ta sig så fullständigt irrationella uttryck i total brist på självdistans.

361

Dramats ursprung är verkliga konflikter mellan 1508 och 1513 inom familjen Aragona. Hertiginnans namn, som aldrig nämns i pjäsen, var Giovanna d’Aragona, dotter till Arrigo d’Aragona, markis av Gerace i Kalabrien, som var oäkta son till kung Ferdinand I av Neapel. Hennes förste make var Alfonso Piccolomini, hertig av Amalfi. Hennes bröder var kardinal Luigi d’Aragona och markis Carlo d’Aragona av Gerace. Hennes andra, hemligt vigde man var Antonio Beccadelli av Bologna, mördad 1513. Själv blev hon bara 32 år gammal. När hertiginnan fördes tillbaka till Amalfi av sina bröder med sina barn hördes de aldrig av mera, och historien om deras slut är bara en obekräftad legend. Naturligtvis ledde ovissheten om hur det gick för dem till spekulationer och näring för legenden, som återgavs i olika versioner under 1500-talet, främst av Cinthio och William Painter i ”The Palace of Pleasure” 1567, där historierna om Romeo och Julia och Othello även återfinns. ”John Webster” har alltså använt exakt samma källor som ”Shakespeare” men, liksom ”Shakespeare”, omdanat dem enligt egen arkitektur. Dramat har inte kunnat återfinnas i någon tidigare svensk översättning eller bearbetning.

362

Appius och Virginia tragedi i fem akter efter John Webster av Christian Lanciai (2008)

Personerna (i den ordning de framträda): Minutius liktorer Oppius Appius två kusiner Marcus Clodius Numitorius Icilius Virginia Virginius, hennes far soldater Valerius Horatius Virginias amma Virginias narr tjänare en advokat en tribun

Handlingen äger rum i Rom och dess provinser 451-449 f.Kr.

363

Appius och Virginia Akt I scen 1 Minutius Är Appius kommen, så att vi kan meddela honom senatens beslut? liktor Han är, Minutius, och kommer när som helst. Oppius Nämnde du för honom att vårt ärende gäller senatens beslut? liktor Det gjorde jag, och här är han. (Appius inkommer med två kusiner och Marcus Clodius.) Appius Mina herrar, ert ärende? Minutius Senaten hälsar dig, Appius, och ber oss framföra att du valts till decemvir. Appius Fjärran vare det från en så ringa man som jag att aspirera på en sådan titel och ett sådant ansvar, som ju kräver högsta rang och bästa blod i Rom. En som sätts att föra rodret för vårt välde måste vara djupt ordentligt insatt i vår tid, dess stämningar och politiken, och jag ber er därför hellre välja någon annan. Jag är inte värdig. Oppius Du måste ju förstå, att vad senaten nu beslutat inte är förhandlingsbart. Du kan ej säga nej därtill av ens några privata skäl. Du har blott två val: antingen att acceptera denna äras utmärkelses ansvar eller genast lämna Rom i ärelös förvisning. Vi ger dig ett ögonblick att övertänka detta. Låt oss lämna honom ensam för att sansa sig. Liktorer, utgå! (går med Minutius och liktorerna) kusin 1 Du kan ej refusera en så ärorik utmärkelse. kusin 2 Betänk, hur du i sådan ställning kan befrämja din familj och hela släkten! Vi kan ej gå med på att du tackar nej. Det vore idioti. Hur skall väl då familjen reagera? Appius Landsförvisad! Vänta här ett ögonblick, kusiner. – Marcus! Clodius Ja. Appius Vad tycker du om dessa vändningar? Clodius Jag måste protestera som dina kusiner. Jag var nästan rädd senaten skulle acceptera din stupida vägran. Hela släkten väntar sig av dig att du ej skall svika dem. Appius De vågar hota mig och ställa villkor! Acceptera eller lämna Rom! Det är ett ultimatum! Skratta då, min gode Marcus Clodius. Tror du inte att jag strävat, arbetat och hoppats just på detta? All politik är blott teater. Gör dig till, och du skall lyckas. ”Märk hans ödmjukhet,” så säger de, ”hur fri han är från ambitioner, han är rädd för att förhäva sig,” hur kunde de då annat än erbjuda mig det högsta ansvaret? Tror du ej att jag har legat sömnlös för det här momentet, tror du inte jag har skitit blod av nervositet, hur tror du inte jag har oroat mig för denna dagen? Om de ignorerat mig, så hade min melankoli för resten av mitt liv förblivit obotlig. Clodius Jag tror att senatorerna nu kommer åter. Minutius Appius, ditt svar? Appius Att lyda, mina herrar, och att tänka väl är två helt olika saker. Naturen lär en lyda, men att härska lär man endast genom lång erfarenhet. Aldrig fanns det härskare och myndigheter utan långa mörka skuggor. Den som upphöjs kan blott

364

räkna med förföljelse av avunden så länge som han står i utsatt ställning. Jag har tvekat allvarligt emellan statsansvarets prövningar och landsförvisningens extrema ensamhet och ödslighet, och jag har gjort mitt val. (till kusinerna) Mina vänner, jag beklagar att mitt öde blir exilen av ren plikt och för vår stats allmänna bästa. Här skiljs våra vägar, och vi kan ej mera stå varandra nära såsom vänner. Därför bjuder jag er nu farväl. kusin 1 Du vägrar? Appius Jag måste ge mig ut på ovisshetens bana full av faror och av fruktan för att slösa bort min tid i svett och i den mörka nattens ensamhets kontemplationer, skild från släkt och vänner och förvisad från mig själv, ty jag tar på mig denna ansvarsbörda. Minutius Ädle Appius, må gudarna ledsaga dig. Liktorer, krön honom med ämbetsmanteln! (Dessa gör så.) kusin 2 Du skrämde nästan slag på oss. Appius Dock drev jag inte med er, ty allt vad jag sade var förvisso sant. Det ämbete jag nu inträder i förvägrar mig socialt liv, umgänge och nöjen, för att ge mig gråa hår i stället, oro och bekymmer utan tal och ändlösa problem och resor i hjärngymnastikens krävande långsamma mödosamma fordon, varvid jag, för att rätt sköta tjänsten och utverka saklig rättvisa i ofelbar omutlighet, jag ej kan tänka på familj, kusiner, släkt och mina vänner. Jag får hädanefter bara känna er igenom era dygder eller brott, som jag som domare då måste döma och bestraffa. Därför ber jag er farväl. Här slutar våra privata angelägenheter. kusin 1 Vem kunde tro det? Han är som förvandlad till en annan människa. Jag är besviken. Så kan vem som helst för att han får en ställning bli odrägligt stolt och högfärdig. Appius (struntar i kusinerna) Nu till våra plikter. Minutius, vårt fälttåg mot Algidon går illa, när armén nu måste gå i vinterkvarter. De saknar mat och bränsle. Vi måste genast åtgärda situationen och få soldaterna på andra tankar än myteri och upprorsanda. Minutius Vi skall genast ta i tu med saken. Förnödenheter är på väg. Appius Farväl, Minutius. Lycka till. Se till att denna seger genomförs som alla andra. Minutius Vi skall nog klara det trots allt. (De skiljs.)

Scen 2. Virginius hus. Numitorius Välkommen, käre Icilius! Känn dig fri och helt som hemma här, ty din uppvaktning av min brorsdotter och dina äkta känslor är besvarade av hennes. Det finns ingen man i hela Rom som är så värdig att bli hennes kavaljer som du. Icilius Ni gör mig bättre än jag är, men jag tar det som en utmaning och skall försöka leva upp till era förväntningar. Här är min helgedom (tar Virginias hand) vars hand jag tar för att i ömhet dyrka och försöka bli vad hon förtjänar.

365

Virginia Nu är det ni som smickrar. Sätt mig ej på någon piedestal, och gör er ej en glittrig glansbild av mig, ty när bröllopet är över och jag avlägger min brudstass är jag blott mig själv och ingenting utöver vad som är därunder. Icilius Så överglänser alltid damerna de gentlemän som vågar utmana dem i rena komplimanger. (En tjänare kommer in och viskar upprört i Icilius öra.) Numitorius Vad är det? Vad står på? Icilius Er bror Virginius har plötsligt kommit åter från sitt fälttåg eländig i svett och smuts, förklädd och flydd från någon kris i hären, åtföljd av en skara som vill veta mera, både hyllande hans återkomst och fruktande dess konsekvenser. Ryktet går om något myteri. Virginia Då drar jag mig tillbaka, ty det här betyder blott ensidigt manliga affärer. (ursäktar sig.) Numitorius Rätt så, min flicka. (Hon går.) Vad mera? Icilius Hästen hans var blodig av hans sporrar och alldeles skummande av stress, som om den skulle störta när som helst, och han begav sig genast skyndsamt till senaten utan att ens hälsa på bekanta eller vänner eller komma hem emellan. Numitorius Då är det kris. Må gudarna bevara oss. Låt oss själva skynda till senaten och få veta hur nära faran är som hotar oss. (De går.)

Scen 3. Appius och Clodius. Appius Lämna mig i fred. Clodius Vad är det? Jag har aldrig sett dig sådan förut. Appius Jag brottas med mig själv och har problem. Jag slits i tu av inre obotliga konflikter. Jag kan inte visa mig för någon. Clodius Tur då att jag finns, som kan bevara alla dina hemligheter. Appius Kan jag lita på dig? Clodius Naturligtvis. Appius Så hör då min bekännelse. Jag är kär. Clodius Ha-ha-ha! (skrattar) Appius Tar du det så lätt? Mitt hjärta sviktar, jag är i upplösningstillstånd, jag har ingen mark mer under mina fötter, och jag brinner och förtärs till kropp och själ! Och du bara skrattar. Clodius Nej, jag bara ler och deltar i ditt dilemma, att du känner hur du blott är en dödlig människa med helt naturliga begränsningar, och att du barnsligt plågar dig därför, som en omogen nyförälskad yngling, och ser inte själv att det finns ingenting som hindrar dig. Vem kan väl motstå dig i all din härlighet och din nyvunna ställning? Du är oantastlig! Det är bara att ta för sig! Låt mig gå emellan, om du blygs för vad du känner. Ge mig pengar och mandat att gilja till och köpa henne, och hon kan ej säga nej. Så enkelt är det. Appius Det är inte vem som helst. Det är den dygdiga Virginia.

366

Clodius Virginia, dotter till Virginius? Appius Ja. Clodius Han är ju upptagen i kriget utomlands. Det blir ett lätt parti. Gör så här. Undanhåll betalningen tills vidare till hären, så blir Virginius utan myndighet och vapen medan då soldaterna i stället riktar sina emot honom. Dottern tvingas söka tröst hos vem som helst, och vem kan bättre hjälpa henne då än du? Så får du fadern också på din sida. Annars kan du lugnt belägra jungfrutornet med din myndighet och makt. Appius Då ger jag dig i uppdrag att genast sätta i gång. Jag ger dig alla befogenheter. (Valerius in.) Valerius Decemvirus Appius, senaten kräver omgående din närvaro. Gamle Virginius kräver omedelbara åtgärder för att rädda hären. Appius Jag kommer genast. Clodius, ge dig av. (följer Valerius.)

Scen 4. Senaten. Oppius Vi kallade på dig för brådskande dryftande av krisen med hären vid Algidon. Appius Låt oss genast avhandla saken. Låt oss höra Virginius föra härens talan. Oppius Sjung ut, Virginius! Virginius Vad sysslar ni med egentligen, herrar senatorer, som håller inne med härens lön och inte skickar den förnödenheter så att den kan leva? I tre månader har vi kämpat utan sold, vår utrustning är i trasor och flisor, och vi har snart inga vapen kvar. Vad menar ni? Är det meningen att vi skall slåss som tiggare, att Rom skall ha en tiggararmé? Vad har vi decemvirer till? Jag ber er för Roms skull att inte låta Roms tappraste här svälta ihjäl! Här har ni ju ändå mat och medel tillräckligt! Appius Skall jag svara soldaten, senatorer? Oppius För du Roms talan. Appius Vi sitter inte här för att bli kommenderade. Vi kommenderar. Armén är helt och hållet avhängig oss, och vi bestämmer vad den skall göra, och vi upplöser den när den inte längre behövs. Ni skall tids nog få era förnödenheter, men till dess måste ni ge er till tåls och lyda blint och strida med de medel och krafter ni alltid har kvar. Rom har alltid krafter över men måste ta hänsyn till ekonomin för att alls överleva. Virginius Men vi svälter! En kämpande armé kan inte kämpa! Är inte ni Roms högsta styrande organ? Var kan vi klaga om inte här? Var kan vi få hjälp om inte av er? Jag varnar er – om ni inte undsätter armén kan det bli värre med myteri och farsoter, anarki och upplösning, och ni har sedan bara en armé av desertörer. Det går inte. Ni måste göra något. Appius Vi skall, men inte för att du ber om det, utan för att vi vill det. Virginius Jag önskar du var med oss i vårt läger, Appius, så att du själv kunde få myteristerna på bättre tankar. Vill ni göra oss till hundar och vägra oss ben? Är det er

367

mening att lämna landet försvarslöst? Låt då utländska fanatiker och barbarer invadera det bäst de vill och ta över det, och låt dem jaga er senatorer genom Roms gator i blodigt gatlopp som färgar gatorna röda av stinkande sås, så får ni se vad ett slagfält är och hur Rom blir ett sådant i ruiner utan armé! Då tar fienderna över statskassan i stället. Är det det ni vill åstadkomma med att vägra oss sold? Er politik blir då till en självförruttnande sjukdom som bara kan botas genom Roms likvidering. Appius Ditt tal är för starkt. Virginius Fattar ni vad jag talar om? Appius Ja, det gör vi. Virginius Och vägrar ändå hjälpa oss? Appius Nej. Virginius När får vi hjälp? Appius Med det snaraste. Virginius När är det? Appius Snart. Virginius Snart! När så många av de tappraste redan offrats förgäves! När? Snart, så fort hela hären upplöst sig i oordning och gått under! Appius Det räcker, Virginius. Oppius Respektera decemvirernas myndighet, Virginius, och ge dig till tåls. Hjälp skall sändas så snart den hinner. Appius Ärendet är avslutat! Senaten ajourneras! (Alla bryter upp.) Virginius Får jag inget vettigare svar? Appius Gå hem, Virginius. (Alla går utom Virginius.) Virginius Och sådana uppsvällda putmagar skall man lyda och tjäna! Vi försvarar deras land och bygger upp deras makt, medan de bara bekvämar sig och blir slappa och har ingen aning om verkligheten! Skall jag då ta av mina egna medel för att förhindra att Roms bästa armé upplöses? Ack, så får de bästa männen den sämsta lönen, medan frukten av deras självuppoffringar stannar i de sämstas fickor. (Numitorius, Icilius, Valerius och Virginia in.) Numitorius Där är du! Varför kommer du inte hem? Din dotter väntar på dig med middagen och ditt hem ställt i ordning! Virginius Ack, jag måste gräla med senaten först. De förstår inte vad de gör och vilken fara Rom svävar i. Det är som att tala inför ekande tomma stenväggar. Virginia (knäböjer för sin far) Välkommen hem, far. Du är den enda sanna klippan för oss alla, för armén som för Rom som för ditt hem. Virginius Res dig, barn. Min bror, hon är min enda rikedom. Jag hör, Icilius, att du är på väg att bli en son för mig. Jag är glad att hon har valt dig, då din duglighet alltid varit uppenbar. Allting rekommenderar dig och allra mest min dotters ögon för dig. Icilius Min blivande fader, vi kom särskilt just för att pressa på att vårt kontrakt må genomföras.

368

Virginius Då kallar jag er alla här närvarande till vittnen. Härmed uppger jag min ensamrätt till min dotter men icke för det min faderskärlek. Den uppger jag aldrig, då den föddes med henne för att ständigt förkovras så länge jag lever. Numitorius Icilius, hon är din. Var våra vittnen, mina herrar, till denna oupplösliga förlovning. Valerius Jag önskar nästan jag vore lika lyckligt lottad, men Rom kan bara ha en Virginia. Virginia Jag är min faders dotter, och han förblir min högsta lag och vilja. Numitorius Broder, detta kräver en fest. Låt mig få bjuda till den i mitt hus, så kan vi denna natt ha lite roligt. Virginius Jag beklagar, bror, men jag måste lämna er. Min häst väntar otåligt på mig. Jag måste tillbaka till armén. Den väntar otåligt på besked. Numitorius I natt? Virginius Jag är van vid nattridning i månsken, och hästen finner vägen och travar aldrig fel. Jag kan inte stanna. Armén besjälas av en myteristämning, och jag måste snarast lugna den. Minsta dröjsmål kan bli ödesdigert. Valerius Men du har ju precis kommit! Virginius Och stannat alltför länge. Rom kräver det. Det kan annars få betala dyrt för att det snålat in på försvaret. Farväl, mina vänner och käraste. Jag måste genast iväg. (avviker) Numitorius Jag förstår inte senaten. Visst måste ju armén underhållas. Annars har vi ingen armé och inget Rom. Valerius Det måste vara kortslutning någonstans. Icilius Vi måste fira vår förlovning ändå, Virginia, och ännu mer när han kommer tillbaka. Virginia Vi skall fira det så länge vi lever.

Akt II scen 1. Virginia Varför är man mera ensam när man har ett stadigt sällskap och det sällskapet är borta, än när man är ensamstående som jungfru, fri och ledig? Jag behöver sällskap då mitt kärlekssällskap tagit ledigt, mer än om jag varit ensam. tjänarinna Marcus Clodius är här och ber om företräde. Virginia Marcus Clodius? Vad vill han? tjänarinnan Jag tror han kommer sänd av någon. Virginia Visa honom in till mig. Det kanske är Icilius. Clodius (kommer in) Låt mig inte störa, men jag kommer sänd med enbart hederliga avsikter. Virginia Det tror jag nog, om ni är sänd med bud från den jag tror. Clodius Jag kommer med presenter och med löften från en som blott vill er väl. Virginia Jag tackar för presenterna. Vad ger han mig för nya löften?

369

Clodius Han lider av er och kan inte sova då hans lidelse för er förföljer honom. Han blir inte kvitt er och ber er om misskund och barmhärtighet för att han ej kan låta bli att älska er. Virginia Så sinnlig plåga har han icke uttryckt förut. Vi är inte gifta ännu, och han göre sig ej mer besvär än vad anständigt är förrän vi är ordentligt gifta. Clodius Ack, han kan ej vänta på den dagen! Kan jag likväl ge honom en smula hopp? Virginia Han vet väl redan att vi är av ödet sammanlänkade? Jag hoppas verkligen vi talar om en och den samma människan. Ni kommer väl från min Icilius? Clodius En sådan enkel vanlig man? Nej, bättre upp! Den som bett mig förmedla sina känslor för er står på toppen och kan ge er hela Rom och ämnar göra det. Er skönhet kan bli hela Roms om han får lägga Rom för era fötter. Ni kan därmed kommendera hela världen genom Roms arméer och så innebära högre lycka för vårt Rom och världen än vad någonsin er vänskap med Icilius kan leda till. Virginia Vems kopplare är ni? Clodius Han är för blygsam själv och känslig i sin innerliga kärlek för att våga uppenbara den personligen, men jag försäkrar er att Appius har enbart hederliga avsikter. Virginia Då tog jag fel. Jag ber om ursäkt. Behåll presenterna. Hälsa den som sänt er, att min trolovade fästman har långt mera hederliga avsikter än hans myndigaste höghet, som blott lider av högst temporära sinnliga begär och självbedrägeribesvär, som han nog enklast kan kurera genom sina plikter i Roms angelägenheter, krig och politik. Jag har ej något med honom att göra, medan jag är redan ett med den jag känner, min trolovade Icilius. Vi har redan vuxit fast in i varandra, och vi ämnar göra så för alltid. Det var allt. Adjö, min bäste Marcus Clodius. (går) Clodius Det var ett snöpligt slut på friarstråten. Jag har ingen annan jag kan erbjuda åt Appius, och den härs blott alltför övertydliga avvisning kan jag inte heller lägga fram för honom. Vi får pröva andra mera diplomatiska och sluga vägar. (går)

Scen 2. Soldatlägret. soldat 1 Något nytt om Virginius? Kommer han tillbaka? soldat 2 Intet nytt. soldat 1 Skall vi då tåla att bli utsvultna av en nonchalant regering som behandlar oss som om vi inte existerade? soldat 3 Soldater, bröder, låt oss dra våra svärd medan vi ännu orkar använda dem. soldat 1 Det faller sig nästan naturligt. Vi har nästan ingenting annat att göra. Minutius (uppträder) Tillhör ni Virginius regemente? alla Ja. soldat 1 Det är vi det.

370

Minutius Varför svärmar ni oroligt omkring utan ordning? Har ni inget kommando längre? Ert lösa konfererande utan översyn luktar nästan myteri. soldat 1 Soldater, skall jag anföra vår rättmätiga klagan? alla Gör det, och högt! soldat 1 Då ber jag att få framföra… Minutius Håll inne med dina klagomål. Jag är inte här för att lyssna till dem. soldat 1 Herr senator, ni är så illa tvungen, nu när ni är här och själv kan se med egna ögon hur illa vi har farit utan lön och utan underhåll. Jag varnar er, om ni försöker avvika och svika oss är ert liv inte mycket värt. Minutius Nåväl, sjung ut, som ledare för missnöjet. soldat 1 Jag är varken general eller officer men delar alla menigas umbäranden, får sova kallt och frysa varje natt utan täcken, får slåss med rostiga och odugliga vapen haltande och vacklande, då den enda maten som vi får är vattnig soppa, vattnig gröt som värmts upp många gånger och annan sådan sörpa, mestadels begagnad mat, färdigtuggad och nästan en gång redan utspydd. Hur kan vi hålla fienderna stången under sådana förhållanden? Vi kan ju knappast stå på benen! Minutius Hotar ni att lägga av? Eller hotar ni med myteri? alla Lyssna, herre! Hör honom till slut! Minutius Jag förstår nog vad han menar, men lyssna nu till mig! soldat 1 Vår moder Rom har blivit som en elak styvmoder för oss, som svälter oss och ändå kräver att vi skall försvara henne utan mat i kroppen! Minutius Virginius har uppträtt hos oss och med svada fört er talan för att lätta era bördor. soldat 1 Vi har inte märkt att de har blivit lättare. alla Ingenting har hänt! soldat 1 Ni har hållit kvar honom för att hindra honom från att återkomma till oss! Ni har kanske pensionerat honom, då han har åldern inne, och han har kanske funnit sig i det och tvagit sina händer! Minutius Ni misstror er kanske bästa general! alla Den bästa! Och ni vill inte släppa honom till oss! soldat 1 Skall jag säga som det är? Ni snålar in på utgifter för krigsmaskiner, svärd och rustningar och hästar för att själva göda er, medan vi får offra livet för er snålhet! alla Så är det! Ni vet inte vad ni gör! Minutius På min ära, mina vänner, jag väntar varje ögonblick Virginius hit. soldat 1 Om någonsin han återkommer utan någonting att komma med, så skall vi lyncha honom bara för att visa er hur ni behandlar er armé. Och därnäst tar vi hand om de som svek honom och som stod över honom. Sedan tar vi hand om hela Rom och lämnar det åt kråkorna och gamarna, så får ni er ett eget slagfält, så ni fattar vad det handlar om, och dessutom ett färdigt gravfält. Minutius Se, han kommer! Virginius är här! (Virginius kommer med Valerius.) Virginius, du går inte säker här. Ta dig i akt. Soldaterna är inte blott på myterihumör men dessutom på lynchhumör. De verkar farligare än normala fiender. Viiginius Men det är mina trupper!

371

Minutius Men de är desperata. Det är bäst du sätter av till häst. Virginius Min herre, jag har aldrig flytt från någon strid så länge jag har varit militär och ämnar ännu mindre göra det om det är mina trupper som gör myteri mot mig. Var är min löjtnant? Valerius Här, min general. Virginius Ge order om givakt och uppställning. Valerius Vad menar ni? Virginius Jag tolererar inte insubordination, varken från dig eller från några soldater. Ge ordern bums om uppställning. Valerius Uppställning, soldater! (Dessa lyder motvilligt och långsamt, trötta och sjuka.) Virginius Är det så att ni vill göra myteri? soldat 3 Inte jag. Virginius Har du tappat sugen, förrädare? soldat 4 Det gudarna förbjude, general. Virginius Eller skyller ni på magen? Är det gallan? Är ni kanske sjösjuka? Kräks då, era kräk, och få det gjort! soldat 5 Min general, jag dör då helst för era fötter. Virginius Ni är väl inte fega, latmaskar? Ni kan väl slåss fortfarande? Ni har väl ej förlorat geisten? Ni vet väl än hur vapen sköts? Ni är väl inga harar eller fruntimmer? Ni vet väl vad ni lever för? Ni ser väl krigaryrket ännu som en manlig, hederlig och präktig sport? soldat 1 De har ingenting att andraga mot er, herr general. Virginius Så de blev flata nu, när någon ruskade liv i dem med en uppsträckning och läxa? Det vet väl jag, att vem som helst kan slåss och dö för Rom förutan både mat och utrustning och lemmar, om han känner för det och har någon ringaste moralisk kraft som sporrar honom. Allt är möjligt. Ni kan åstadkomma vad som helst, soldater! alla Ja! Virginius Ge order om givakt och spjut för fot! Valerius Giv akt och spjut för fot! (Alla lyder genast.) Virginius (till Minutius) Se, min gode herr senator, dessa är ej några myterister. Dessa är Roms tjänare och ryggrad, lydiga soldater, enkla hederliga män, som endast bad om någonting att leva för och slåss för, vilket ju är deras yrke. Rom och er regering tycktes undanhålla just det viktigaste: saken, ledningen, moralen. Nu har de visat att de ändå håller som soldater. Ner med vapnen! Lediga! Nu kan ni slåss, när jag står här och gisslar er, odugliga slashasar och pirater, gangsters och lösdrivare och oförbätterliga odågor, som bara duger något till om någon kommenderar er!

372

Minutius Virginius, det är en märkvärdig förvandling du har utsatt hären för som genom något av magi. Virginius Det viktigaste återstår. Nå, kan ni slåss, soldater? När marscherar ni? Är ni slagfärdiga i natt? soldat 1 Min general, vi svälter gärna och vi stupar förrän vi ger upp och sviker er, vår general. Minutius Jag kan ej se den ringaste anledning till att ni ej skulle fortsätta anföra era trupper och behålla ert kommando. Virginius Återstår då bara det konkreta. Jag har utverkat från Roms senat utfästelser om mat, förråd, förnödenheter och utrustningar tillräckligt för ett år, och decemviren Appius har själv gått i god för det. När väl jag fått i gång dem var de alldeles otroligt effektiva i sin snabbhet, som en yrvaken soldat som väcks med en spann isigt vatten. alla (jublar) Virginius Och dessutom en extra gyllene dusör åt var och en, men ingen vet än när den kan bli utbetalad (Alla fortsätter jubla.) Minutius Och för er själv? Vad lovades åt er för egen del? Virginius Jag är ej den som ber om något för mig själv. Men jag blev väl behandlad slutligen, man visade mig äntligen respekt, och många senatorer erbjöd mig sitt säte. Och ett kan jag försäkra er, soldater: ni kan inte ana, när ni vandrat upp till halsen i ert eget och i andras blod, hur väl mottagna ni skall sedan bli i Rom som dyrkade och åtråvärda hjältar! (Alla jublar igen.) Minutius Det är gott och väl. Må således de provisioner jag har med mig nu bli jämnt fördelade bland regementena. Virginius Må så ske. Låt sedan alla gå i lugn ro i sina tält för att få sova gott som omväxling och snygga upp sig, städa och få hela lägret i god ordning, som det anstår Roms mest respektabla här!

Scen 3. Appius hus. Clodius Petitionärer hela dagen! Att de bara orkar! Och vilka idioter! De fattar inte, att varje petition är dömd från början vad den än innehåller och läses knappast. Så är det ju med allt som skrives: med ju större flit och möda det författas, desto mindre läses det, desto säkrare hamnar det i papperskorgen. Nå, här kommer nu en petition för mycket. Icilius Jag söker hans nåd Appius. Clodius (för sig själv) Icilius! Virginias trolovade! Icilius Ni tycks ej ha uppfattat min begäran. Jag söker Appius. Clodius Han är upptagen med skrivbordsarbete. Icilius Det hjälps inte. Jag måste få se honom. Clodius Vänta ett ögonblick. Jag skall se om han kan göra sig ledig. (för sig själv) Icilius! Måtte hon inte ha skvallrat för honom! (går)

373

Icilius (ensam) Vänta! Alla juridiska ärenden handlar bara om väntan, och de flesta får vänta i evighet på någon rättvisa. Clodius (tillbaka) Må alla andra petitionärer skingras och gå hem. Decemvir Appius vill behandla ditt ärende privat framom alla andra, som komplimang till dig, Icilius. Icilius Särbehandling? Clodius Se det positivt. Icilius Jag hoppas det och tackar. Clodius Här kommer mannen. (Appius gör entré.) Appius Du behövs inte, Marcus Clodius. Det räcker med Icilius och mig. Nå, Icilius, ditt ärende? Icilius Kan jag tala fritt? Appius En domares öron skall tåla vad som helst. Icilius Och vi är säkert ostörda? Appius Vi kan inte bli mera ostörda. Clodius! Clodius (återkommer) Vad behagar decemvir Appius? Appius En stol åt klienten här. Sedan kan du gå. Sitt, Icilius. Vi brukar inte visa våra klienter sådan hänsyn, men för dig gör vi ett undantag. Nå, min gode Icilius? Icilius Jag ber om nåd för vår armé och Virginius kontingent. Appius Vad angår dig allmän välfärd? Icilius Därigenom, att Virginius numera är min svärfar. Han har offrat allt för armén. I brist på underhåll från staten har han betalat den ur egen ficka, förplägat den, nödtorftigt upprustat den, och allt för Rom ur egen ficka, så att han nästan ruinerat sig och därmed även förbrukat Virginias hemgift. Appius Svaret på din förelagda problematik är följande, Icilius. Vi har ingenting att göra med armén. Det är finansdepartementet som reglerar dess utgifter, medan vi bara är statens jurisdiktion. Vi kan tillråda och förespråka men ej kommendera och befalla. Men det förvånar mig, att en så begåvad och lovande ung man som du skulle alliera dig med en sådan familj, som är som att binda sig vid ett ruttnande fallande träd, som vid sitt fall måste dra dig med sig och förbruka all din kraft och resurser för att du stöttat deras ruttenhet. Ta råd från mig och lämna det störtande huset, som du kan krossas av, och alliera dig i stället med mitt, vars marmorgrunder är gjorda för att bestå. Glöm den där tiggardottern Virginia, vars hemgift jag kan ersätta trefalt och tiofalt, om du går i lag med mig. Jag kan främja dig, om du lyder mig. Vad ler du åt, Icilius? Icilius Min herre, tror ni att ni med statens frugala medel kan lova mig en tredubbel hemgift när ni vägrat armén dess småslantar? Jag tror er inte förrän ni givit Virginius vad ni lovat, och när den obalansen är reglerad kan jag börja tro er om något gott. Appius Ni tackar nej till mitt förslag och råd till er förkovran? Icilius I Virginias namn måste jag göra det. Appius Varför i Virginias?

374

Icilius Tror ni inte att jag genomskådat er, Appius? Tror ni jag är dum? Ni vågar försöka köpa mig med några lösa löften bara för att lura mig på min lön och mitt guld, som ni lurat hela armén på dess lön, jag vet inte varför, kanske för Virginius skull, som står i vägen för er. För detta svälter hans soldater, och själva Rom bävar inför konsekvenserna. Er högra hand tycks inte veta vad er vänstra gör. Appius Anklagar ni mig för fuffens? Icilius Inte bara fuffens utan rena snuskigheter. Era brev till Virginia är i mina händer, och varenda gåva ni sänt henne har jag fått ta hand om. Men oroa er inte. Jag tänker inte skandalisera er. Jag vill bara hamra in era egna oegentligheter i era öron. Appius Du ser hur tålmodigt jag uppbär din svada. Icilius Och jag söker ingen hämnd. Appius Har du mera att säga? Icilius Vänta er inte några eftergifter från min sida. Jag delar aldrig Virginias kärlek med någon. Appius Det behöver du inte. Icilius Nej, det tänker jag inte. Appius Jag tror dig och tar dig på orden. Icilius Hon är min, och jag skall skydda henne mot varje tänkbart helvete på jorden inklusive alla tänkbara intriger från lömska maktutövare. Appius Är du färdig? Icilius Jag har sagt mitt. Appius Vill du låta mig tala emellan? Icilius Var så god. Appius Du har dragit förhastade slutsatser och riskerar att gå för hårt fram. Om jag önskade dig väl och erbjöd dig mitt stöd, kan du fördöma mig för det? Beträffande Virginia står vi långt från henne och har ingen tanke på att gå emellan er, om det var det du trodde. Beträffande de brev och presenter du nämner, så förnekar vi dem. Om någon i mitt namn haft fräckheten att gilja till din Virginia, skall då vi belastas för det? Icilius, jag ger dig åtminstone min hand, om du vill ta emot den. Jag överser med din överilning och glömmer den. Låt oss hädanefter vara vänner, och tänk inte sämre om mig för att jag ville vara din vän. Beträffande din förbön för Virginius, kom tillbaka om några dagar, och situationen har kanske löst sig. Icilius Du förnekar alltså allt och betraktar mina stipulationer som överdrifter från en förälskad yngling som skenar iväg med sig själv? Och du lämnar dörren öppen som om ingenting hänt. Nåväl, jag kanske gick för långt. Jag ber om ursäkt för eventuella övertramp. Appius Accepteras utan krus, Icilius. Icilius Men glöm ej Virginius och hans svåra klämma. Appius Vi skall se vad vi kan göra. Det var väl allt för närvarande, Icilius. Välkommen tillbaka nästa gång. Om du ser min sekreterare när du går ut, skicka in honom. (Icilius går.)

375

Gå till din död, du är förlorad och fördömd. Var mer försiktig, Appius, och gå ej bröstgänges till väga. Behärska blod och lust, och de skall få sin lön till slut. Var inte rädd för att bli mördare, men mörda tyst, och låt vapnen vara lika omedelbart effektiva som fullständigt osynliga. (Clodius kommer in.) Clodius Hur gick det? Vem vann? Appius Hånar du mig? Clodius Du är mörk i synen som en storm. Appius Han vägrar kompromissa, vill inte ge efter en centimeter, är fanatiskt galen i henne som jag och svär att hellre döda än förlora henne. Vad gör man åt en sådan hund som pissar på en? Clodius Kan Icilius prestera sådana utmaningar? Appius Är jag inte lagen? Har jag inte rätt att genomdriva vad jag finner lämpligt, har jag ej förtjänat någon lön, någon kompensation för att jag offrar mig för Rom? Men han behagar ställa sig i vägen, stoppa mig och säga: Hit men inte längre, som en landsvägsrövare, som stoppar viktiga transporter! Clodius Låt honom undanröjas. Appius Var inte vårdslös. Clodius Det är inte han som uppbär Rom men vi. Om han då saboterar oss, så måste han ur vägen. Appius Besinna, att vi står i allmänhetens blickfång. Vi kan inte använda oss av offentlig rättsskipning och lagliga medel för att få rätt i denna sak. Vår ställning tvingar oss att varmast le när hatet skär oss djupast i vårt hjärta, och synas sova gott när orons mardrömmar och ångest pungslår oss med gräll panik i vargtimmarnas fasligaste mörker. Han anar ingenting, och låt honom vandra ut i tillitsfull försäkrad trygghet. Lämna honom kvar i den med alla medel, så att han ej kan misstänka någonting. När vi i rätta ögonblicket sen slår till, så låt det bli ett kort och effektivt och säkert slag. Clodius Är du fortfarande förälskad i Virginia? Appius Vilken fråga! Lever jag fortfarande? Clodius Alltså är hon din. Virginius är väl allt ännu i lägret? Appius Ja, förvisso. Clodius Medan han är borta kan vi hävda att Virginia inte är av börd, att hon är en bastard och dotter till en dålig kvinna, som var slav hos mig, för vilket vi kan lätt konstruera och få fram bevis, urkunder, vittnesmål och annat. Sedan kan vi ställa henne inför rätta och få henne lagligt deklarerad som oäkta barn. Så blir hon då din frilla och ej längre någons brud. Appius Vad gör vi då med bråkstaken Icilius? Clodius Om han bråkar är det bara att sy in honom. Han torde vara lätt att provocera till vad överilningar som helst. Jag hörde varje ord han sade genom nyckelhålet. Hans mest påfallande dumhet är att han är säker på att inte vara dum. Med honom borta och med henne dömd är du immun mot deras skandalisering och står över lagen dessutom som decemvir. Det gäller blott att handla snabbt. Virginia

376

måste tas med överraskning så att hon ej hinner sansa sig till att mobilisera något övertänkt försvar. Om hon blott tas på sängen kan hon bringas inför rätta utan att hon ens kan ana vad det gäller. Då är hon försvarslös. Appius Jag tror du funnit rätta formeln. Då överlämnar jag åt dig att genomföra den.

Akt III scen 1. Hos Numitorius. Numitorius Kan vi få lite ljus, så att våra herrar kan se varandra i mörkret? Tag plats, var så goda, mina herrar. Jag garanterar att vi kan vara ostörda och att ingenting skall kunna störa vår konferens. (Virginia inträder.) Vem är det? Virginia Jag tyckte jag borde vara med då det handlar om mig. Går det bra, farbror? Numitorius Naturligtvis. Välkommen, käraste Virginia. Förhoppningsvis är det ingenting allvarligt, men det är kanske ändå bra att du är med. Ge henne en stol. Icilius, vi är nu i fullkomlig säkerhet. Framlägg ditt ärende. Icilius Det är av känslig natur, då Appius har onda avsikter mot mig personligen, men det berör oss alla. Numitorius Och det är inte bara kärleksparanoia? Tänk dig väl för inför vem du anklagar! Han är vår högsta domare och bör ej kunna göra något fel. Han står snart sagt höjd över alla misstankar då han anförtrotts statens högsta ämbete som decemvir, och vi har aldrig haft någon mer kvalificerad. Valerius Icilius, du står mig nära som anförvant, och din säkerhet är lika viktig för mig som min egen. Men du är ännu ung och impulsiv. Om du vill göra dig fiender ber jag dig att i så fall välja någon annan än den värsta fiende man kan ha i Rom, nämligen den man som representerar den högsta rättvisan och makten. Numitorius Vad är det för fara du fruktar? Har han hotat dig? Om inte, är du medveten om vilken fara du försätter dig i med att anklaga och hota honom? Icilius Det vet jag alltför väl, men hans storhet och formella oantastlighet kan inte avhålla mig från att anklaga honom och kräva sanningens offentliggörande. Med sin slughet har han bara kastat en lögnens slöja över hela Rom. Han är en skojare och bedragare som tänjer sina kontakter för att se hur långt han kan föra Rom bakom ljuset. Numitorius Du går för långt med lösa anklagelser utan sak. Jag kan ej höra på detta. Du skämmer ut oss alla och befläckar mitt hem med att så försöka kompromettera Roms högsta ansvar i dess dugligaste man. (vill resa sig och bryta upp) Icilius Håll ett ögonblick, min onkel, och hör mig då åtminstone till slut. Ni menar att jag gör denna oförvitliga man till monster och vill dra honom i smutsen som den väl maskerade djävul han är, men det är ännu värre än så. Denne Roms högste styresman och dess mest upphöjde ämbetsman är blott en människa, som makten stigit honom till huvudet och förvandlat honom till ett monster av besatthet och perversitet och hänsynslös sexuell psykopati. Numitorius Fy, min broders svärson!

377

Icilius Han kan ej kontrollera sig och saknar all distans till sina egna nycker. Dagligen och timligen uppvaktar han min älskade med generösa löften och oändliga försök till övertalningar av henne till att lämna mig och övergå till honom, medan han försöker dränka henne i de dyraste presenter för att överväldiga den jungfru han är så besatt av, som om han till varje pris behövde hennes jungfrudom för att bli man och få henne på fall. flera (oroliga, till varandra) Kan det vara möjligt? Icilius Möjligt? Fråga henne själv om saken, om jag inte talat sant! Numitorius Vad säger du, Virginia? Märk väl vem vi talar om, den enda man i Rom som hela Rom och alla är beroende utav. Virginia Icilius överdriver inte. Jag är trött på denna ständiga belastning av den mäktiges påstridighet med kärleksbrev och gåvor utan tal. Jag har förhållit mig fullständigt kall och hoppats att han därigenom skulle svalna, men det har blott blivit värre. Först höll jag hans pinsamma uppvaktning för mig själv, men när den blott accelererade fann jag mig tvungen att delge Icilius allt. Icilius Varför jag själv uppsökte honom. Valerius Du gick själv till Appius? Icilius Till den skräckinjagande auktoriteten och den fasansfulle högste domaren i Rom. Horatius Vad sade du till honom? Numitorius Hur vågade du uppträda mot honom? Icilius Jag gick dit formellt i ärendet att ännu mer plädera för Virginius och hans svåra lott, men när han intresserat sig tillräckligt och fått ut alla andra därifrån, så att vi kunde mötas man mot man emellan fyra ögon, kläckte jag ur mig vad jag egentligen haft på mitt hjärta. Han ville inte lyssna, men jag tvingade hans nåd att höra allt till slut. Numitorius Vad gav han dig för svar? Se till att dörren där är stängd. Ej någon obehörig får på något villkor höra detta. Tala tystare, min son. Vad sade han? Icilius Han sade, att han var oskyldig och förnekade alltsammans och frikände sig från ansvar. Horatius Ändå var det han? Icilius Jag förebar för honom klaraste bevis i själva breven till Virginia från honom själv. Numitorius Han måste givetvis förneka allt i sådan ställning som han har. Valerius Och hur blev resultatet? Hur skildes ni? Icilius Som vänner. Han var helt försonlig och blott önskade få allting överslätat. Han gav löfte om att avstå från Virginia mera halvhjärtat och långt från övertygande, så jag har starka skäl att misstänka en argan list bakom den felfria kulissfasaden. Och förrän jag hunnit hem igen, så hade åter någon varit framme med nytt kärleksbud och anbud, anonymt, men det kan inte vara någon annan. Jag är en av de högst få i Rom som känner honom, då ej någon annan genomskådat honom. Valerius Vad handlade hans bud om?

378

Icilius Att han ville stötta vår Virginia, erbjuda sin trygghet och ge henne råd i hennes ensamhet och oro under faderns ständiga frånvaro. Detta alarmerade mig ännu mer, och därför har jag sammankallat denna konferens. Jag är helt enkelt orolig för min Virginia. Med en sådan makt och överlägsen slughet kan han utfundera vad som helst och få det att se lagligt ut. Valerius Vad föreslår du? Icilius Att Virginia sätts i säkerhet åtminstone tills hennes far är här i säkerhet tillbaka. Jag vill gömma henne undan Appius blodhundar till liktorer. Låt henne få bo i hemlighet hos någon anförvant. Jag tänker blott på hennes säkerhet. Onkel Numitorius, som hennes farbror och som hennes närmaste anhörig i Virginius frånvaro tror jag ni kan finna bäst på råd. Numitorius Den största fara vi kan störta oss i är att öppet utmana den store mannen. Vi får inte låtsas om att han är misstänkt, och ej någon mer får veta vad vi vet. Den minsta läcka av vår kunskap skulle genast äventyra min brorsdotters säkerhet, ty om vi faller kan ej något rädda henne. Låt oss därför inte göra något utan bara fortsätta som vanligt och ej låtsas om att vi vet någonting, tills general Virginius kommer helbrägda tillbaka. Valerius Du har väl inte talat om det här med någon annan, frände? Icilius Ej ett enda ord med någon. Jag har låtit värken stanna i mitt eget hjärta exklusivt med ensamrätt till självtortyr. Valerius Jag hoppas du fortsätter på den bogen, även om det ej blir lätt. Numitorius Jag tror att vi kan avsluta vår konferens. Tack för din upprörande redogörelse, Icilius, och för att du trots allt var meddelsam i denna uppenbara kris. Än har ej något hänt, och hoppeligen händer intet, men vi har åtminstone beredskap nu. Om vi har någon fiende, så får han slå till först, och då skall vi chockera honom med att vara förberedda. Tystnaden är därmed vårt bästa försvar. Icilius Tack för att ni har lyssnat på mig. Jag skall nu be att få eskortera vår Virginia hem. God natt till er, och tack för konferensen. Numitorius I all sin pinsamhet var den nödvändig. Tack för att du vågade ta initiativet, och förlåt vår tröga reaktion. Valerius Då vet vi var vi står och kan stå väpnade när krisen kommer, om den kommer. Vi kan då åtminstone ej tas med överraskning. Horatius Tills vi ses igen, go’vänner och kusiner. (De bryter upp. Icilius ledsagar fromt ut Virginia.)

Scen 2. Torget. Clodius Liktorer, vänta här och håll utkik efter Virginia och hennes anhang, som brukar komma här förbi varje dag. När hon kommer till synes, ge mig signalen. (går) liktor 1 Högsta rättvisan verkar märkvärdigt fixerad vid den där Virginia, som är ett fall utan att vara ett fall. liktor 2 Det luktar komplotter långa vägar.

379

liktor 3 Men vad kan vi annat än lyda? Det är ju det vi liktorer är till för. liktor 2 Jag tror jag ser dem. Låt dem ha sin gång i fred, så kan den gode Marcus Clodius sedan ställa till med vad han vill i all sin egen goda ordning. liktor 1 Han har ett alltför utstående öga för den där flickan. (De går, medan Virginia kommer in med amma och narr.) narren Hur är det egentligen att vara kär, jungfru Virginia? Virginia Det har du inget med att göra. Det handlar ju bara om mina egna känslor. narren Är du inte rädd för att det ska gå över? Virginia Jag är bara rädd för att det skall ta slut genom att det kunde hända min vän någonting. Känslorna och kärleken är där för att stanna. Annars vore den inte äkta. narren Och hur vet du att den är äkta? amman Fråga inte så dumt, din narr. Ansätt henne inte så. Man kan ju tro att du är snuskhummer. narren Vem är inte det? Kolla den där typen där borta. amman Vem är det? Virginia Marcus Clodius, sekreterare hos Appius och hans kopplare. Han är efter mig jämt. Jag fruktar honom inte men tål knappt se honom för hans avskyvärdhet. amman En ful gubbe, på min ära. narren Döm inte efter ytan, kärringar. Ni känner ju honom inte. Virginia Tillräckligt väl för att inte vilja göra det. Clodius (till liktorerna) Här är de nu. Håll er i närheten. – Är det inte självaste den ljuva fröken Virginia? Virginia Vem skulle jag annars vara? Clodius Ni behagar skämta. Vi känner ju varandra. Jag har ju gått ideliga ärenden till ert hus. Virginia Som om jag inte visste det. Helst hade ni låtit bli, och nu luktar det ett ärende för mycket. Vad vill ni mig? Clodius Jag måste be er följa med. Virginia Vad menar ni? Varför det? Clodius I lagens namn, vilket liktorerna garanterar. Det är bäst ni följer med, då det föreligger saker mot er, då ni inte är den ni utger er för. narren Ni tar fel på person, min herre. Det här är ingen vanlig raggarflicka för vem som helst att plocka upp. Det här är jungfru Virginia, dotter till general Virginius. Clodius Som om jag inte visste det. Faderskapet är inget problem. Det är moderskapet som måste utredas. Virginia Och om jag vägrar? Clodius Ni kan inte vägra. Jag har lagen på min sida. Kom med nu godvilligt. Det är bäst för er. amman Bort med händerna, din snuskhummer! Har inte Rom kvinnofrid längre? Du vill bara deklassera henne! Clodius Det går inte. Hon kan inte bli av lägre klass än hon redan är. Jag har bevis för att hon är dotter till en slavinna som tillhörde mig!

380

Virginia Min herre, ni är förryckt om ni tror ni kan driva igenom sådana amsagor. Tror ni inte jag kände min rätta moder? Tror ni inte min moder kände sin dotter? Tror ni ej jag är min moders dotter? (till narren) Narr, slåss inte med dessa inkompetenta idioter, med sådana slåss man förgäves. Hämta i stället min onkel och Icilius och säg dem vad jag utsätts för. (narren ilar ut) Clodius Följer ni med godvilligt eller? amman Vart ämnar ni då dra iväg med henne? För att installera henne i ert horhus bakom galler? Clodius Jag är ingen kopplare! Virginia Nej, för ni kopplar för trögt och duger bara till klåpare. Ni ser ju inte själv hur absurd ni är. Clodius Håll käften och respektera lagen! Böj dig för överheten och frukta piskan! Virginia Är ni inte tjänare hos Appius? Clodius Jag är er herre och kan bevisa det inför senaten! Virginia Nej, ni är bara instrumentet för er herres otyglade själviska lust, vilket vid behov jag skall anföra inför senaten. Clodius Ni bara pratar. Lagen måste ha sin gång! Ni är enligt lag och rätt mig tillhörig som slavinna! (Icilius och Numitorius inkommer.) Numitorius Vad pågår här? Icilius Vad har hon gjort, eftersom ni omringar henne med beväpnade poliser? liktor 1 Tillbaka! Ett fritagningsförsök! Icilius Här är vi alla fria, så det finns ingen att befria. Ta det lugnt, mina herrar, och hetsa inte upp er i onödan till någon hysteri. Denna jungfru har varken begått eller är förmögen till något brott. Vad står på? Virginia Icilius, det är inte klokt! Den här fjanten här har fått för sig att jag är oäkta dotter till hans slavinna och att jag därför tillhör honom som hans egendom! Numitorius Det är ju sjukt. Clodius Dess värre är det riktigt, och jag har rätt till henne enligt lagen. Icilius Lämna henne i fred, era skurkar, eller ni får en mera rasande rättvisa över er än vad som står i lagen! (Appius inträder.) Appius Vad pågår här? Clodius Min herre, vi är inte här för att bråka utan bara för att följa lagen. Men den unge herrn här vill slåss och hindra lagens gång! Liktorerna är här för att hindra hans fritagningsförsök. Appius Ni överdriver ert nit för rättvisan. Här finns bara civiliserade män och ingen risk för fritagning. Min herre och bäste vän Icilius, det fröjdar mig att se er. Har ni något att anföra mot rättvisans gång, så presentera era petitioner. Icilius Rättvisa! Det handlar ju bara om övergrepp! Denna man missbrukar lagen för egna ändamål till sanslösa övergrepp! Appius Kom med era petitioner i morgon. Jag skall ge er all tid ni begär för ert ärende.

381

Icilius Bytet ger sig inte, och ni har det inte fast ännu. Låt oss få klarhet i detta nu och här. Appius Hämta stolar åt oss alla. Låt oss nu lugnt resonera genom detta. Du också, Marcus Clodius. Sitt ner. Clodius (vill protestera) Min bäste herre och ers nåd… Appius Var nu tyst, och håll nu snattran! Har jag inte bett dig lämna mina närmaste vänner i fred? Måste du besvära mig med övervåld mot dem? Clodius Jag har en rättvis sak som skall inför senaten! Appius Han är galen. – Varken vi eller senaten gitter lyssna på er, Marcus Clodius. Clodius Vägrar ni lyssna till mitt lagliga yrkande? Avgå då, och låt någon annan bättre sköta rättvisans tjänst! Appius Vi skall lyssna till dig i morgon. Clodius Vägra mig då hellre rättvisa genast än att plåga mig med uppskov! Icilius Låt oss lyssna på honom för att kunna en gång för alla och genast ta del av och förkorta hans absurda fantasiers orimliga krav. Clodius Bedrägeriet är helt och hållet på deras sida! Appius Håll nu nån gång tyst! Eller vill du bli satt i fängelse för störande av gatufriden? Vill du trotsa ordningsmakten? Clodius Ingalunda, men jag har mäktiga fiender emot mig, som vill vägra mig få min talan hörd! Denna dam är rätteligen min slavinna, fast hon förfäktar sig vara av äkta blod av en god familj. Det duger inte. Det håller inte. Min börs är för tunn för att kunna köpa rättvisa genom advokater, varför jag måste ensam plädera för min sak. Appius Låt mig då få varna dig och förehålla dig vad som kan vänta om dina krav visar sig vara falska. Denna jungfru är ädelboren och har fått den högsta tänkbara utbildning genom den bästa tänkbara fader, en veterangeneral berömd för sin långa trogna tjänst för Rom och republiken. Du vill få henne till en lågboren slavinna. Betänk. Om det visar sig att du fifflat med papprena som styrker ditt krav blir ditt djupa fall ett prejudikat för hela världen att ta avstånd från med avsky, ty i så fall måste alla kunna se de fula dubbla avsikter du haft emot henne. Clodius Jag har papprena med mig. Döm själv om deras juridiska giltighet. (lämnar över papper) Appius (till amman) Är du Virginias amma? amman Nästan ända sedan födseln, alltid hade jag besvär med henne och har det fortfarande. Icilius (till amman) Var god och hämta hit Horatius. Vi behöver hans hjälp. (Amman ut.) Appius (till Icilius) Här föreligger några aktningsvärda brydsamma detaljer. Se själv, min vän. Om detta kan bevisas kan Virginius anse sig djupt förorättad. Icilius En infernalisk bakslughet besjälar denna övertydliga förfalskning. Appius Kom hit, Icilius och Virginia. Underhandla med denna låga typ. Det är bättre att förhandla än att hennes frihet riskeras. Icilius Hon är omutligheten och oantastligheten själv! Hon är ej förhandlingsbar!

382

Appius Ni väljer själva. Jag ger bara råd. Känner ni honom, Virginia? Virginia Ja. Han är er lakej. Appius Det är riktigt, men känner ni hans karaktär? Han är en usel förskingrare som bara tagit sig upp genom bedrägerier hela vägen, men han är lömsk och farlig. Numitorius Han utgör ingen prydnad för ert hus precis. Appius Det är sant, men vi som skaffat oss sådana tjänare är som hanrejen som sist av alla får veta hur hans hustru bedragit honom. Sålunda komprometteras lätt de upphöjda och ädla för de brott som begås av deras parasiter. Clodius Det är förtal! Jag har min rätt att kräva! Appius Håll tyst, din kväkande padda! Allt du sjunger är hjälplöst falskt! Kom jag inte på dig igår med att förfalska min namnteckning? Clodius Jo, tyvärr. Appius Under kärleksbrev till denna jungfru? Clodius Jag har bett om ursäkt och gav er förklaringen till mitt handlingssätt. Appius (till Virginia) Fick ni brevet? Virginia Inte bara det, utan jag kan visa er en packe med sådana brev. Appius Då kan vi lösa alla missförstånd här och nu. Ge henne förklaringen, Marcus Clodius. (Horatius inkommer.) Clodius Min herre, jag hade ingen annan möjlighet att nå henne. Appius Så du har inte förrän nu bekantat damen med arten av ditt ärende? Clodius Jag har vid olika tillfällen förgäves försökt säkerställa hennes frihet. Virginia Inte ens i mina värsta mardrömmar har jag någonsin upplevat maken till infernaliska intriger för att snärja mig för ingenting! Appius Så du skrev kärleksbrev till henne i mitt namn, bara för att komma i kontakt med henne för att hjälpa henne? Clodius Och gåvor. Appius Vad vill du henne? Clodius Ett snabbt rättsfall som kan avgöra saken. Appius Det är rimligt. Du må få så kort tid på dig som möjligt att tota ihop nya förfalskningar och intriger mot oskyldiga jungfrur. Betrakta denna kameleont, mina herrar. Han skiftar färg och skaffar nya varje dag, som en som skaffar nya kläder för var dag som kommer. Numitorius Min herre, jag ber, att fastän rättelsen av denna sak kräver snabbt avgörande, så borde ändå i rättvisans namn Virginius få vara närvarande. Appius Det behövs inte. Vem är ej i faders ställe för den oskyldiga om inte hennes domare? Vi skall ej besvära den gamle mannen med sådan onödig resa. Virginia Med förlov, min herre, men en så viktig rättegång som dock skall avhandla mitt ursprung och börd kan icke ske utan min faders närvaro. Vi måste kräva uppskov tills han kommer. Appius Jag måste protestera. Ni riskerar blott er egen sak med att uppskjuta den. Låt oss tänka över saken till i morgon. Jag skall inte kunna sova förrän jag har fått er ära rehabiliterad.

383

Icilius Det är lång väg från hans fältläger till Rom. Vi måste kräva fyra dagars uppskov minst. Appius Till dess hinner skandalen ut till hela staden, medan ärendet kan avgöras inom en timme. Låt det bli i morgon. Till dess ber jag er att ta det lugnt, ty allt skall ordna sig för allas bästa. Clodius Min herre, ni riskerar målet med att uppskjuta det till i morgon. I natt kan de smuggla ut henne ur Rom, och så är vi blåsta, och jag kan aldrig få mitt krav tillgodosett. Appius Du kräver borgen för hennes säkerhet? Clodius Det är en rimlig begäran. Appius Nåväl, Icilius får gå i god för henne. Clodius Han är jävig och kan ro iväg med henne. Låt onkeln också gå i god för henne. Appius Nåväl, ert krav tillgodoses. För att ytterligare försäkra oss om målets gilla gång tar jag förmyndarskapet över henne. En säkrare och tryggare god man kan hon ej finna någonstans. I mitt hus är hon tryggast. Icilius Aldrig i livet! Appius Vad har ni emot det? Icilius Ni ensam med min trolovade? Det går icke an, min herre! Appius Jag talade av hjärtat och tänkte blott på hennes säkerhet. Icilius Hon är jungfru och måste lyda under sin blivande mans beskydd och aldrig någon annans! Är det förstått? Appius Missförstå mig inte. Min sekreterare, ta borgen för att damen blir ställd inför rätta. Och som tjänare hos mig kan du lyfta din usla lön och hälsa hem. Dina övergrepp i mitt namn kan icke tolereras. Liktorer, sätt honom i förvaring, så att han säkert infinner sig till rättegången som skall fälla honom en gång för alla för all hans falskhet. Eller kan du ge mig borgen? Clodius Jag saknar medel. Appius Liktorer, han är er. Ta hand om honom. En domares hjärta får aldrig svikta eller falla åt något håll utan måste alltid hålla rak kurs i mitten mot den absoluta oberördheten och objektiviteten, som är rättvisans absoluta krav. Vi ses vid rättegången, mina herrar och damer. (går) Numitorius Ack, du store Appius, om blott ditt hjärta vore lika suveränt som dina ord, hur lyckligt lottat vore då ej Rom! Icilius Skynda dig till Virginius läger, Horatius, du har hört alltsammans, delge det åt honom, och se till att han kommer i tid till rättegången. Det är av yttersta vikt för oss alla. Horatius Jag ilar genast. (ut) Icilius Allt detta är utan tvekan bara intriganta skenmanövrer. Virginia Ack, i stormar är det bäst att reva alla segel maximalt, som det i kriser gäller att ej lita på en enda utom sina närmaste. Om Appius utger sig för att vara vår vän och vilja hjälpa oss, så skulle jag just därför bara ännu mindre lita på honom. Icilius Jag ser ett skeppsbrott komma styrt av honom som vår lots, men hans mest skrymmande villfarelse är att han inte fattar, att med att så envist styra vårt

384

skepp in mot kustens bränningars förödelse, så måste han ju själv och mer än alla andra gå i kvav. Han önskar ruinera oss för att få komma åt dig och ser skeppsbrottet som enda möjligheten, men vi ser hans misstag och kan därför hålla kursen själva, huvudet och ryggen rak och klara oss. Min älskade, som varje kris går även denna över. (omfamnar henne och går ut med henne.)

Scen 3. Hos Appius. Appius (till en tjänare) Här, bär det här budskapet till Minutius, och se till att han får det personligen, och sno på för allt i världen. Det är viktigt att du hinner fram före någon annan tänkbar budbärare. Ila! tjänaren Jag är på väg. (ut) (Clodius uppenbarar sig.) Appius Ah, min gode Clodius! Clodius Min synnerliga komplimang till er gudomliga förslagenhet! Ni har förgiftat dem med sötsaker, och de har svalt dem hela utan betänkligheter! Men vad har ni sänt till Minutius? Appius En order om att hålla Virginius fången tills vidare för misstankar om förräderi. Det kan vara av avgörande vikt att han inte kommer till rättsförhandlingarna. Clodius Men hur kan ni motivera det? Appius Vilken småsak som helst är tillräcklig. Om bara han är ur vägen kan vi segla lugnt vidare i vår egen kurs. Clodius Inte ens Merkurius kunde ha styrt saken bättre. Appius Jag beklagar om jag gick hårt åt dig idag, men det var ju bara domstolsjargong. Clodius Naturligtvis. En tjänare av lagen måste tåla allt. Appius Och lagen över den skrivna lagen säger, att ett ont bara kan kureras med ett starkare ont, liksom ormbett botas med än starkare gifter. När det gäller höga mål har själen tusen ögon utom de seende, och nödvändigheten och kriser tvingar människan att tänka högre och bättre. Om nu allting skulle brista och mitt pyramidbygge för min lycka grymt kollapsa, så må jag gå till historien som en som med sin tyngd krossade vad han själv krossades av. Clodius Nu talar ni i gåtor. Appius Gå då, om du ej kan tyda dem. (Clodius går) Och har jag då nått höjden av min makt för att bli ärad evigt av historien, och skulle missunnas en vanlig mänsklig lycka, när den ändå finns här nära inom räckhåll? Skulle jag förneka mig att vara mänsklig, för att offra mig för statens perfektion? Jag föll som människa i det att jag blev kär, och det var inget fel i det, om inte jag bar högsta ansvaret i Rom, som redan gift sig med mig och våldtagit mig. Jag föll i fällan av min egen karriär och storhet, och måhända fann jag kärleken som möjlighet att ta mig ur och som alternativ. Men utmaningen var ändå att kombinera lyckan med karriären. Måste ödet göra det omöjligt, eller kan jag lyckas? Vinsten

385

finns oemotståndlig inom räckhåll, Roms mest dygdiga, betagande och klipska mö, och jag kan bara inte motstå henne. Alltså har jag inget val än att med risk för livet satsa allt. Det är den yttersta hasarden: allt eller intet, om jag inte vinner allt förlorar jag i stället allt, men oddsen är tills vidare synbarligen mer för mig än emot mig, så det är blott att gå vidare och vägra stanna utan tvekan eller rädsla, som man angriper i krig. Alternativet är att inte expandera, men att trist stagnera och stå desillusionerad med ett tråkigt liv.

Scen 4. Icilius Hur skall vi klara detta? Virginia är tagen under förmyndarskap av Appius enligt lagen och får inte ens bo hemma längre. Vad är det för lagar som förtrampar rätten för den svagare, och ger den starkare med orättvisa rätt? Numitorius Gör inte uppror än, Icilius. Än finns det hopp. I morgon stundar rättegången, och jag har sänt bud med ilfart att Virginius måste skynda sig. Valerius Vad säger narren, vår utsända spion? Far flickan väl i Appius betänkliga förvaring? narren Hon är mer än isolerad, hon är satt i jungfrubur som saknar utgång, som om Appius var lika rädd att hennes fästman skulle ge sig på henne, som han är för att Appius skulle göra det. Numitorius Han spelar enligt lagen, och vårt enda hopp är att han spelar alltför högt. Valerius Vad menar du? Numitorius Han staplar pyramider av komplikationer på varandra och ser inte själv att byggnaden är lika sårbar som ett korthus. Icilius Om han behandlar henne väl, och vi kan lösa henne från den grobianen Clodius groteska anspråk, är allt gott och väl, och krisen är då över utan att den store Appius mer kan röra henne. Numitorius Faktum är att Clodius har dokument att stödja sina anspråk på. Icilius Förfalskningar! Fördömda fantasier! Numitorius Men de är dock dokument för rätten att ta hänsyn till. Problemet är att han med illasinnad avsikt gjorde rättssak av det alls. Då måste lagen ha sin gång, och därför är det så väsentligt att Virginius hinner hem i tid, ty endast han kan jäva Clodius. Icilius Och Appius? Är icke Appius vår främsta fiende? Numitorius Han är i egenskap av domare och decemvir helt utom räckhåll. Inget kan bevisas emot honom. Om han giljat till Virginia har han skickligt överflyttat bördan av sin skuld på Clodius, som bär den villigt med all vanära det innebär. Om Appius är ansvarig för hela denna infernaliska intrig har han från början noga sett till att ha rena händer och att inte kunna nås på något sätt av lagen någonsin. Icilius Jag fruktar att det så förhåller sig. Numitorius Det fruktar jag också.

386

Valerius Så måtte då Virginius komma! alla Amen.

Akt IV scen 1. Tribunalen. Virginia uppträder klädd som slavinna. Numitorius kommer med Icilius, Valerius och Horatius. Valerius Virginius lär ha kommit. Numitorius Ännu är ej allt hopp förlorat. Om någon kan klara av den här nöten är det han. Icilius Han lär ha undvikit en order om hans arrestering. Minutius hann inte fånga honom. Numitorius Ingen har någonsin lyckats fånga honom. Icilius Här kommer han. Virginius (uppträder klädd som slav) Tack för ert stöd, mina vänner. Det är uppenbart att ni hållit av mig för vad jag är och inte för min ställning eller status, ty allt jag haft har lidit skeppsbrott, och livets korta flyktiga dagsländedans hysteriskt förbrännande sig själv vid bländande förbrukning är blott ständigt skiftande förändringar och överraskningar, förnedringar och nedrigheter, snedsteg till det sämre och gagnlösa korruptioner av vad vi en gång var. Vilken tomhet blottar icke det upphöjda namnet Appius! Vilken avgrund av förvriden vilsenhet, självbedrägeri och korruption! Vems liv är ej förfelat här i Rom, när han får härska och bestämma! Och med all sin myndighet och makt skall han nu smula sönder den skyddslösa flickan där och hennes liv, en jungfru, dömd av falska lagar till slavinna! Numitorius O Virginius, varför uppträder du själv som slav? Du är vårt enda vittne, och det passar varken dig, din position som general och denna rättsinstans att du så djupt förnedrar och förringar dig. Virginius Du har så rätt, men min mundering passar detta fall perfekt, ty om de lyckas få henne till slavinna enligt lag, så avstår jag själv frivilligt från all min frihet. Icilius Du är vårt enda hopp, Virginius. Du kan med dina gamla ögons skarpsynta erfarenhet lätt genomskåda intrigörerna och deras stinkande motiv. Ställ dem mot väggen och var lika rak som de är krokiga i sin förvrängdhet, och det skall ej vara något kvar av dem när du är färdig. Virginius Tack, min käre svärson, för din uppbackning och uppmuntran. Jag fruktade ej någonsin en fiende som dessa formalisters dystra svarta ansiktslösa dödsdomskåpor med livlösa stenansikten att med liknöjdhet bestämma över andras liv och död och utan tvekan ruinera dem och kallt förstöra deras liv på grund av någon paragraf. Virginia Min far, du gav mig liv och frihet en gång och har rätten att ta dem tillbaka. Det är faktiskt bara du som har det. Jag ger dig tillåtelse att hellre offra det åt gudarna än åt den där maktmänniskans otyglade godtyckes sinnlighets vulgaritet. En slav är lyckligare som får leva under träldom all sin levnad och behöver inte

387

frukta, att bli föremål för lustans jakt och ambitionens makt och habegär efter kontroll, och känner inte heller varken ärans eller hederns krav i liv och död. Icilius Vi har varken rättshjälp eller makt tillräckligt eller våldsresurser för att kunna reformera rättssystemets korruption, och kan nog inte hindra deras blinda habegärs passioner från att svartsjukt dra oss ner i deras helvete av avundsjuka. Appius skyr ej några medel för att få dig, då han är besatt av Hades avgrundseld för att få deflorera dig. Det är en sjukdom som vi ej kan bota. Virginius Om ingen annan kan det, kan dock gudarna ingripa och måhända släcka ut den genom medlidandets tårar, som kan som en andra syndaflod uppfylla världen för att dränka hela mänskligheten i dess korruption och synder, så att själva Teneriffas snöhöljda vulkan blir släckt och dränkt och smält i oceanens tårar. Har då icke krigen mer än nog fått detta huvuds krön att vitna under tårar och förtvivlan, ursinne och desperat bärsärkarraseri, men måste ödet hopa vinter efter vinter på det! Icilius Nu tågar de ansvariga i tribunalen in. (Appius, Oppius, Clodius och senatorer, liktorer och en advokat tar plats i rätten.) Appius Han är väl inte här? Om bara vi är kvitt den gamle generalen blir processen kort. Numitorius Min broder, hälsa domaren med reverenser som sig bör. Virginius (bugar sig djupt för Appius) Var hälsad, domare och rättsordförande. Den som icke äger mycket måste alltid frukta överheten, men den överheten fruktas och förbannas för att inte frukta någon och går därför under med sitt högmod, medan alla fattiga och enkla alltid finnes kvar och bär upp världen vidare. Appius Vad? Har Virginius kommit? Virginius Jag är här och redo, som ni ser, ers nåd, att som en far försvara min familjs och dotters rätt och ära intill döden. Appius Och var är din dotter? Numitorius Hon är också här, ers nåd, och klädd som fallet kräver som sin fader. Appius (till Virginius) Denna klädsel kläder illa dig och rätten. Virginia Tvärtom, den kunde inte vara lämpligare i beaktande av fallets art. Appius Vem har ni som advokat? Virginius Vi har ej någon, herre. Sanningen behöver ingen advokat, och lögnen, som ni företräder, samlar bara köpta mutade applåder för er tomhets retorik. Jag önskar ingen advokat, och den som önskar och behöver många kan jag blott beklaga. advokaten Tillåt mig att presentera mig. Som advokat representerar jag den ädle Marcus Clodius i hans yrkanden, men då ni saknar advokat skall jag dessutom föra eder talan och försvara er. Det är min plikt som advokat att noggrant undersöka båda sidorna av saken och ta hänsyn även till den åtalade parten för rättvisans skull. Virginius Vad menar ni? Min herre, om ni företräder Marcus Clodius behöver vi er inte, då vår sak står alldeles tillräckligt illa som det är. Ej bara är vi dragna inför rätta av Roms slugaste jurist, som bara gjort det för att skada oss, men dessutom har han en advokat. Appius Virginius, jag försäkrar er att denna rättegång skall hållas fullständigt ojävig och neutral. Det är min plikt som domare att se att ingen orättvisa sker.

388

Virginius Då är vårt liv i era händer, och vi har ej något annat val än att förlita oss på er och på att vi får rättelse. advokaten Då ber jag att få framlägga det intrikata ärendet, så att ej några oklarheter måtte förekomma. Är de svarande bekanta med anklagelserna? Virginius Bara löst. Vi har ej fått några detaljer. advokaten Då skall jag be att få göra allting klart och lättförståeligt, så att ej någon må ha några tvivel om hur saken ligger till. Här föreligger en konflikt. Den ena parten vill ha gällande, att jungfrun är hans dotter. Marcus Clodius, den andra parten, kräver henne som slavinna, dotter till en föregående slavinna i hans tjänst och livegen hos honom. Är det klart? Appius Det räcker. Allt vad vi behöver är bevisen. Clodius Alla dokument finns här i bästa ordning. advokaten Och därmed har vi lagen på vår sida. Allting framgår tydligt av bevisen. General Virginius var gift i femton år men utan att få några barn. Den åtalade jungfruns moder såg då hur all generalens egendom med sannolikhet skulle tillfalla hans broder Numitorius vid hans död. Jag ber er lyssna. Detta är väsentligt. Tro mig, Numitorius, jag står helt och hållet på er sida. När Virginius då var sänd i fält, så sände hustrun honom bud att hon var havande. Märk noga nu en fiffig moders list. Hon tar om hand en liderlig slavinna uppsvälld av ett färskt havandeskap och låtsas vara havande själv med en kudde under magens klädnad. Alla ser det och utbrister: Äntligen kan generalen få en arvinge! Den sluga modern köper den erotiska slavinnans barn, som bara blir belåten över att bli av med det, och utger det såsom sitt eget. amman Du vet inte vad du talar om, din skurk! Du vet ju ingenting! Du bara ljuger! Det är amsagor som han berättar! Jag vet bättre och exakt hur det gick till, ty jag var med! Appius Tyst i rätten! Annars blir det utvisning! Har advokaten dokument som stöder denna märkliga förväxling? advokaten Naturligtvis. Slavinnan var ej dummare än att hon tog ett kvitto för betalningen. Här är det. Appius Vad var summan? advokaten Tusen drakmer. Appius Och var finns slavinnan? advokaten Hon är sedan länge död. Appius Då kan hon inte vittna, och då blir historien mindre trovärdig. advokaten Men på sin dödsbädd ordnade hon en deposition med vittnesmål om att affären faktiskt ägde rum, och att hon var den sanna modern till Virginius enda barn och dotter. Vi har lyckats finna detta intressanta dokument. Med dessa två autentiska helt obestridliga och klara dokument, så borde fallet vara klart. Virginia är dotter till en Marcus Clodius’ slavinna. Virginius Vågar du försöka ta ifrån mig rätten till min enda dotter och mitt eget faderskap? advokaten Vem fadern var vet ingen, och det har ej heller någon alls betydelse.

389

Virginius Det här är höjden av omänsklig nedrighet! Appius Virginius äger att ej tala förrän han blir tilltalad. En fråga: om ert yrkande har faktisk grund i fakta, varför har ni väntat fjorton år med att framföra dem? advokaten Det skall jag gärna ge en god förklaring till. Icilius Jag kan slå vad om att de förberett och övat denna dialog. Den är ju ej naturlig utan konstruerad. Virginius Låt dem tala. advokaten Marcus Clodius önskade i alla år att hålla saken tyst och lät blott en person få veta om det: jungfruns moder, som besvor honom med tystnad och gav pengar för den. Appius Föreligger det bevis för detta? advokaten Tillåt mig att presentera detta tredje dokument, som nämner och bekräftar den depositionen. Nu står det uttryckligt i lagen, att om en slavinna eller slav flyr från sin herre och bor låt oss säga tjugo år på annan ort och gör sin lycka och blir etablerad, har dock herren fortfarande rätt att kräva honom eller henne åter. Hon är fortfarande slav. Appius Det stämmer. Virginius Hur kan rättvisans representanter och en laglig domstol ägna ens en tankes allvar åt en sådan köckenmödding av befängda utstuderade och grymma lögner? Appius Kan du motbevisa dem? Kan någon motbevisa dem? Virginius Om de ej kan med konstruerade dokumentära lögner motbevisas är de endast och förblir blott lögner av infamaste förtal. Virginia Hör då åtminstone min gamla amma. Appius Är hon ert enda vittne? Virginius Ja. Appius Hur är det möjligt att en så berömd och etablerad kvinnas barnafödande har blott ett enda vittne som kan säga någonting om saken? Virginius Alla andra är dess värre döda. Appius Det tror jag inte. Snarare har de av hänsyn och respekt för er framlidna maka föredragit att bevara saken hemlig. Gamla amma, frukta lagen! Om du kommer med fler lögner har du piskan bakom dig! amman Jag räds ej några piskor, men ni hotar mig allenast för att ni räds sanningen. Appius Ni har ej någon talan. Bjud henne att vara tyst, liktorer. Virginius Är detta rättvisa, att ni så tystar ner det enda vittne som vi har? Appius Studera noga dokumenten. Står det icke klart att detta var ett trick att göra en slavinna till er arvinge? Virginius Ej nog med att ni skändar mig med att beröva mig mitt faderskap och att ni därmed även skändar och förnedrar mitt livs enda barn, men dessutom förgriper ni er på en död och oantastlig kvinnas rykte, mitt livs kärlek och min enda hustru, som ni vill beröva med lagvrängande metoder hennes och vårt enda kärleksbarn!

390

Appius Jag beklagar att du så förblir ett skändligt och beräknande fruntimmer trogen, som så uppenbart bedrog dig och förtjänar bara glömska av barmhärtighet. advokaten Betänk, hur talrika soldater det har funnits som har avlat barn i förbifarten i stort sett med vem som helst, som aldrig fått ett namn ens. Sådant händer ideligen. Varför skulle ditt barn vara något undantag? Appius I stort sett ligger fallet klart. Vi har den avlidna slavinnans vittnesmål i form av ett bevarat kvitto. advokaten Helt ovedersägligt som bevis. Appius Så har vi Marcus Clodius vittnesmål. advokaten En gentleman av oförvitligt rykte. Appius Vi har så hans dokument om hustruns mutor för hans tystnad. advokaten Ytterligare ett oantastligt dokument. Appius Kan det råda något tvivel alls om saken? advokaten Lägg därtill det sällsamma, att jungfrun blott för några dagar sedan ännu gick utsmyckad i juveler och den dyrbaraste klädsel. Och hur ser vi henne nu? Var har hon gömt sina juveler? Vem har hon smusslat bort allt vad hon kunnat till? Jag kräver en omedelbar och rättvis dom nu genast! Virginius De jonglerar då för väl tillsammans. Numitorius Vem kan ej förfalska avlidna personers handstilar och underskrift? Virginius Och, om han är rik, betala dyrt för att få ett förfalskningsarbete gjort högst professionellt? Icilius Den gode Clodius har gått i Appius skola och är uppfostrad av honom. Bara det! Numitorius Hur är det möjligt att min hustru, som den närmaste berörda av det skedda, som var själv närvarande vid födseln, aldrig sagt ett ord om någon oegentlighet? Virgilius Och, om det nu verkligen gick tvivelaktigt till, varför såg han då inte till då att arvingen blev en pojke? advokaten Jag skall noggrant och med faktiska bevis besvara varje fråga. Appius Det behövs ej. Här finns dokument och vittnen alldeles tillräckligt. Tror ni, stackars klåpare i juridiken, att då lagen skrivits ner i snön så att ni lätt kan smälta bort den bara med att blåsa på den? Virginius Nej, så hetlevrade är vi icke. Virginia Jag varnar dig, du store ofelbare Appius, att din lusta, som allenast ligger bakom allt det här, skall stinga dig i hjärtat själv som skorpionen, när den själv tar livet av sig av upphetsning bara för att den är som den är. Appius Gör ej skandal av saken. Ärendet är avklarat. Icilius Det är det inte. Vi har brev från er personligen, min herre, bräddade av vällust och oförblommerad naken åtrå till Virginia skrivna och avsända från er personligen med Marcus Clodius som mellanhand. Appius Det har ej någonting med rättssaken att göra. Försöker du med billiga förfalskningar och lögner lömskt kompromettera mig, Roms högsta domare?

391

Icilius Jag har dem här. Vi har dem alla med oss. De bör anföras som vittnesdokument av samma halt som era falska papper om ej högre, ty de är autentiska och färska och avslöjar era jäviga motiv. Appius Jag har ju sagt, att ärendet är avklarat och slutat! Tysta honom och ta hand om honom och kör ut honom, liktorer! Icilius (övermannas) Vad sade ni, herr advokat? Att det var er lagliga plikt att lika noggrant syna vår sida av saken som er klients? Och likväl tillåts vi ej ens att presentera mer autentiska bevis än era! Appius Trots mot lagen och förakt för rättens högsta domstol! Det blir fängelse för det! (klubbar) Virginius Min tappre svärson, om du så blir slängd i fängelse för detta svär jag dig att själv ta på mig fjättrar vid din sida! – Appius, vi förlåter dig för allt vad ni har gjort och gör, men gudarna förlåter er aldrig. Appius Du vågar hota. Virginius Nej, jag bara konstaterar fakta och ser vad som gäller bortom denna världens orättvisa. Trots min ringa börd och ställning är jag hederlig och har jag anor åtta hundra år tillbaka av rättskaffens förfäder, men du är bara känd i den roll som du spelar sedan åtta månader. Appius Du rasar i din kränkta stolthet, och vi överser med dina vita hårs urmodighet och gaggighet. Gå ut och rasa, om du vill, mot gudarna. Virginius Behövs ej. Jag står väl med dem, men du står väl hos krokodilerna. Appius Hans prat hör ej till protokollet. Återstår då endast domen. Virginius Om det är allt som återstår, och allt vad vi uppbjudit i högst levande och sanna dokument och vittnesmål till vårt försvar skall bara ignoreras, ber jag blott om att få ta farväl av älskad äkta dotter, förrän hon blir bortförd till schakalerna. Appius Då får vi kanske höra en bekännelse. Han vill bekänna färg. Låt honom göra det. Virginius (omfamnar Virginia) Min älskade, farväl. Jag har ej gråtit förut, men från och med nu skall jag ej någonsin upphöra med att gråta över dig. Jag är en general och garvad krigare, som bara blivit hårdare med åren, men förblir dock bara mänsklig och till följd av många års förlängd frånvaro från min älskade familj med ett desto mera gyllene hjärta. Jag ber dig om ursäkt och förlåtelse för att jag icke lyckats rädda oss ur denna klämma, men du vet, att jag är och förblir din fader vad befängda konstruktioner lagen än må komma med, och du förblir min dotter och mitt endaste unika kärleksbarn, vari din moder alltid var välsignad, frid och heder över hennes minne! Appius Det är nog! Vi undanber oss irrelevant sentimentalitet i rätten! Virginius Virginia, våra sorger föddes när vi föddes, men det finns ej sorger som är utan slut, och det är evighetens tröst. Appius Vi måste gå till doms! Virginius Det behövs ej någon dom, du suveräne Appius. Jag försakar henne villigt och avstår henne åt rättvisan, då du så vältaligt och metodiskt och fullt lagenligt beslutat att hon inte är min dotter.

392

Appius Nå, då slipper vi besvära oss. Den anklagade bekänner. Det underlättar lagens gång. Låt Marcus Clodius då ta hand om henne. (klubbar) Virginius Härmed överlämnar jag min dotter åt den rättvisa ni kräver, (tar plötsligt fram en kniv och skär ögonblickligen av halsen på henne,) men en högre rättvisa är krävd av gudarna. Se nu, du stolte Appius, vad du åstadkommit genom din förryckta åtrå! Hon är nu befriad från din liderlighets sjuka press! Och om din lusta icke tyglas genom detta, tag då hennes blod och inälvor och handskas med dem som du vill! (Alla skriker ut sin chock och fasa.) Appius (skakad och chockad, stammande) Grip mördaren! Virginius Har jag då motstått tusen strider och arméer utan att besegras, och skall jag då duka under för en handfull imbecilla bödelstjänare? Dra för fan i våld! Jag smiter illa kvickt! (rymmer och begagnar den allmänna totala förvirringen till att komma undan.) Appius (vrålar) Tag fast den mördaren! Han har befläckat lagen, rättvisan och domstolen med att begå ett skändligt mord i själva rättslokalen! Detta kan ej accepteras! (förvirringen stegras till tumult, Appius vrålar förgäves, Virginius kommer undan, alla springer i vägen för varandra, och endast Icilius ägnar sig ömt åt Virginias lik.) Icilius Han gjorde rätt, om än det var i galnaste desperation, men enligt denna rättvisa som råder var det enda möjligheten till ett överklagande. (lyfter henne och bär henne ut utan att bry sig om blodet. Appius stirrar efter honom förkrossad.)

393

Scen 2. Lägret. Minutius (läser ett brev) Jag förstår inte detta. Hur har Virginius kommit i onåd? Börjar han bli för gammal, eller har han gjort något? Vem är jag att undra inför överheten? Här har man blott att lyda order och hoppas på det bästa. Så jag måste frånta Virginius hans befäl och hålla honom i arrest för misstanke om förräderi. Nåväl, det blir ju lätt att tills vidare entlediga honom från befälet, så får vi sedan höra honom och veta lite mera. – Min gode man, jag utnämner dig till tribun i Virginius ställe, då han har trubbel med senaten. Ni alla, som marscherat under Virginius, denne är nu er tribun i stället, tills vi får veta vad som har hänt. officeren Min general, jag skall göra mitt bästa som tribun i Virginius ställe och leva upp till hans höga föredöme, men jag hoppas med oss alla att han kommer tillbaka som vår general. Minutius Det hoppas jag i sanning också. (En soldat i uppjagad stämning inkommer.) Nå, här får vi kanske några nyheter. Vad nytt, min vän? Soldaten Virginius är kommen men i kritiskt tillstånd som om han var galen, genomblodig och med kniv i handen som han vägrar släppa, upplöst, turvis gråtande och grälande, som om han var mitt i ett kommande nervsammanbrott. Minutius Då måste någonting ha hänt. soldaten Det verkar så. Men det är inte allt. Det kommer efter honom horder av löst folk, anhängare som hyllar honom och liktorer och rättstjänare som skriker: Fånga honom! Minutius Då är det nog någon konflikt på gång. soldaten Det verkar så. Minutius Jag hoppas bara att han ej gjort något dumt. soldaten Det verkar snarare ha varit något drastiskt. Minutius Ja, det verkar så. Jag måste varna männen. Det är bäst att vara i beredskap. – Män! Virginius är på väg allena men med både anhängare och soldater efter sig! Ta hand om honom när han kommer, och försäkra oss om hans person! Ej ett hår får krökas på hans huvud. Först av allt måste vi ha klarhet i situationen. Slå en ring runt lägret, och låt ingen annan komma in utom Virginius! tribunen Ja, min general. Verkställ! Ordning! (Alla gör sig i ordning.) (avsides) Han kommer hem till sin familj. Så känns det. Det finns ingen tillgivenhet större än i soldaters hjärtan för en general som bryr sig om dem, och den kärleken har Virginius mer än någon annan vunnit. Genom den klarar sig de sårade och överlever själva döden. Virginius (in, genomblodig, med kniven redo att skära upp sig själv med.) Har jag en enda trogen vän och broder kvar bland Virginius män, så ber jag honom träda fram och göra processen kort med mig, förrän jag gör det själv! Vad, ingen vän? Ej någon som vill hjälpa mig? Skär upp mig, släpp ut själen ur min kropp och låt den slippa detta livs förtvivlan! Ingen än? Kan det ej finnas någon i denna mängd av yrkesmördare som kan vara min fiende och som sådan gärna ser mig död, eller någon medkännande vän som kan befria mig och lindra min situation med

394

dödens snabba effektiva operation? Vill ingen ställa upp? Är jag då så älskad? Minutius! Där är du! Om det finns någon man i lägret, som är bra på att bestraffa synder, sänd honom till mig och låt honom ge mig min gärnings lön, så dör jag tillfredsställd och för en värdig hand! Minutius Vad menar du, Virginius? Vad har du gjort? Du kommer till ditt läger nerblodad och vild i blicken med ditt hår i tovigt kaos som om du var hemsökt eller kom direkt från en förintelse! Virginius Ack, skicka någon då, som jag kan kommendera till att rättvist döda mig! Om ingen vill det eller vägrar lyda order får jag då väl göra det helt själv! (lyfter sin kniv) Minutius Virginius, du är ej längre i kommando. Ditt befäl har tagits från dig på befallning av senaten, som dessutom befallt att du sätts i arrest, okänt på vilka grunder. Möjligen har du berörts av något förräderi. Virginius Då tackar jag och bockar och tar emot och uppger all min frihet och mitt liv till er. Må ni hantera mig som ni behagar efter ert gottfinnande. Minutius Men vad har hänt? Vad betyder detta blod på dina armar? Du ser ut som om du hade slaktat någon. Och varför är du hårt förföljd av hela Rom, med vapen för att fånga dig å ena sidan, medan andra jublar och vill slåss för dig? Kort sagt, du verkar aningen kontroversiell. Virginius Du har gissat rätt. Jag har slaktat min dotter. Minutius Virginia? Virginius Döm mig och avrätta mig! Jag är skyldig! Jag gjorde det alldeles själv! Med berått mod och överlagt och vid mina sinnens fulla bruk! Ej något kan förlåta mig! Min hustru är sen länge död, och nu har jag även dödat mitt enda barn. Avrätta mig, och gör det genast! Jag förtjänar inget annat. Minutius Men varför i all världen? Virginius Räcker det ej med att jag har gjort det? Kräver du då även alla snaskiga detaljer? Låt hela världen veta det! Virginius har mördat sin enda dotter, och sitt enda barn! Här ser ni beviset! Här är mordvapnet! Behöver ni mer bevismaterial? Är fallet inte solklart? Kan jag bli skyldigare? Jag bekänner mig skyldig! Låt mig bara dö, ju snarare dess bättre! Minutius Men varför? Jag väntar fortfarande på en förklaring. Virginius Varför mördar man sitt barn? För att man älskar henne över allting annat, för att rädda henne från ett värre öde än döden, och hon bad om det själv, hon gav mig tillåtelse, hon uttryckligen bad mig ta hennes liv om vi skulle förlora henne! Minutius Förlora henne? Åt vem eller vad? Virginius Ack, låt mig blott få torka några röda tårar! Jag har gråtit blod mest hela dagen. Det vet jag, att alla soldater understundom gråter blod, och de bör göra det, ty det är bara hälsosamt, ty annars är de inte riktiga soldater, och jag skall nu gråta förtvivlans tårars röda blod så länge som jag ännu lever, tills jag gråtit ut mig och mina ögon upplösts och lämnat ögonhålorna tomma av förtvivlan! Minutius Gagga inte nu utan säg mig vad som hänt.

395

Virginius De ville tvinga henne till slavinna under Marcus Clodius. De ville tvinga henne till frilla åt Appius för att han ville ha henne, och de vrängde lagen för att legitimera brudstölden från Icilius, hennes enda rätta man. De skickade liktorer på henne för att sätta henne i förvar och isolera henne tills de kunde lägga vantarna på henne med laglig rätt. De ville ta henne ifrån oss. Vi protesterade, och det blev rättsfall med Appius presiderande som domare. De skaffade sig världens bästa advokat, och vi var utan. Så manövrerade och manipulerade de ut oss från all rätt och våldtog rättvisan för att få våldta min Virginia. Då sade hon till mig: Tag hellre mitt liv, far, än lämna mig åt dem. Jag lydde henne när allt hopp om rättvisa var ute. Jag har slaktat tusentals i strid, men de var alla fiender till Rom. För första gången känner jag mig nu som mördare, och det är egen dotter jag har mördat. Det finns ingen pardon. Jag har begått det värsta brott som kan begås! Bestraffa mig! Ställ mig inför krigsrätt! soldat 1 Det är den skurken Appius, som nekade oss sold och medel. soldat 2 Virginius är utan skuld. Det är Appius som styrt hans jungfrumord. Virginius Men Appius stod för rättvisa och följde bara lagens bokstav! Han gjorde ingenting! Men jag gjorde mig till mördare av egen dotter! soldat 1 Nej, Appius intriger ledde till mordet. soldat 2 Det var din hand men Appius ansvar som förövade mordet. Minutius Om detta allt är sant, Virginius, vilket bekräftas av de skaror som följt dig ropande i triumf ditt namn, så är du mycket att beklaga för din oskuld i ett dåd som kräver en ordentlig vedergällning. Virginius Ädle Minutius, du har en dotter och en hustru, som de flesta av er har. Detta kunde ha hänt er själva. Vem vet vem av er alla som i detta ögonblick kan få sin hustru våldtagen och dottern reducerad till slavinna med liktorers myndighet manipulerad av maktlystna översittares lustfyllda girighet? Tro inte någon av dem kan gå säker hemma eller någonstans i Rom, för det var där min dotter var! tribunen Detta angår oss alla. soldat 1 Appius måste avsättas och hängas. soldat 2 Vem är general för oss om ej Virginius? Vem kan vi lita på förutom honom? Ge honom åter hans kommando! alla Virginius general! Virginius general! Minutius Det är inte mer än rätt. Virginius, jag överlåter åt dig mitt eget befäl. Din fulla rang är åter din, och det med besked. Så kraftigt har du förorättats, att ingen utom den som själv förlorat enda barnet kan förstå och veta hur missbruket skall bestraffas. Virginius är härmed er general i mitt ställe! alla Hurra! Rätt så! Det är rätt! Han är vår man! Hurra! etc. Virginius Jag är en gammal man och redo sedan länge för min grav, och nu sedan Virginia min dotter ej mer är min dotter är jag en fullkomligt död man, som det endast återstår en sak. Den samma hand som skilde min Virginia från livet måste även skilja mördaren. Det är ej mer än rätt. (vill döda sig) soldat 1 (hejdar honom) Nej, min general, inga dumheter och ingen självömkan mer! Är ni icke soldat? Har ni glömt hur ni tuktade oss och avhöll oss från uppror, när Roms

396

senat med Appius svälte ut oss? Vi kan överleva allt det värsta och själva döden när det kniper! Visa er nu en soldat och ej en vekling! Minutius Överge ej ditt nya ansvar så fegt, Virginius. Försök ej fly från striden som nu stundar som måhända blir din sista, men blott du kan anföra oss i den. Virginius Min fru är borta, och min dotter lever bland Elysiums vestaler, och jag längtar dit. Är det ej mänskligt, rimligt och naturligt? Men ni tvingar mig till enda ödet som i mitt fall nu är värre än själva döden, och det är att tvingas stanna kvar och leva med min egen outhärdlighet. Nåväl, ni av er som alltjämt har hustrur som ej tagits från er eller döttrar som ej satts i horhus som slavinnor i prostitutionslivegenskap, jag skall bli er kollega i försvaret för var intakt jungfrudom och för era familjers återstående integritet. Jag har själv ingenting nu längre att förlora, så jag kan då lika gärna ge mitt liv till er. alla Hurra! soldat 1 Virginius var predestinerad att rädda Rom åt oss! Virginius Jag accepterar ansvarsbördan i hopp om att bespara er och andra mina omänskliga prövningar. Min stolthet har jag ändå kvar, att jag har haft en dotter, Roms mest dygdiga och framstående jungfru, vars fullkomligt rena blod blev gjutet för oss alla och för er, för att Rom skulle överleva med den äran och med hennes dygd i åtanke för alltid! Må hon leva helgad alltid i vår hågkomst och för Rom som evigt skyddande jungfrulighet! alla Hurra! (De bär jublande ut Virginius på sina sköldar.)

Akt V scen 1. Forum. Icilius, Valerius, Horatius, Numitorius från ena sidan, Virginius och Minutius från den andra med soldater. Icilius Håll! Minutius Vad önskas? Icilius Palaver med Virginius. Minutius Han släpps inte fram mellan två arméer utan borgen som gisslan. Numitorius Det är rimligt. Inte heller vi lämnar vår general utan garanti. Vem föreslås i borgen? Minutius Mig själv. Numitorius Det är rimligt. Jag erbjuder mig själv som er gisslan. (De båda kommer fram och möts och omfamnas.) Minutius Väl mött, Icilius. Icilius Hur mår den gamle mannen? Minutius Efter omständigheterna väl, men han är slagen. Numitorius Hela Rom är i uppror för hans skull. Minutius Det är inte så konstigt. Hur är det med det regerande partiet? Numitorius De gömmer sig. Appius isolerar sig, hans advokat författar orationer för att byta sida, och Marcus Clodius är skräckslagen. Minutius Och senaten?

397

Numitorius Den är helt för oss. Icilius Min svärfar, jag tror det värsta är över nu. Virginius Det kan du inbilla någon annan. Det värsta går aldrig över. Ge mig en drink. Icilius (till Minutius) Han har ju feber! Minutius Han är överansträngd och medtagen men står på benen. Han är på gränsen att tappa vettet och kontrollen men behåller dem likväl. Virginius Ge mig lite vin, så orkar jag vara med och prata med er. Numitorius (bär fram ett glas åt honom) Ack, din hand är skakig. Låt mig hjälpa dig på traven så du inte spiller på dig. Virginius Hela jag är blott en enda spillning, och jag blir ej av med den förrän maskarna har ätit upp mig. Vad lever jag för mera än för att berusa mig och göda detta sorgliga kadaver genom mat åt maskarna? Numitorius Ge inte upp, min broder. Vi står i början av ett nytt och bättre Rom. Virginius Jag tackar. Klart att det blott kan bli bättre. Det kan ju knappast bli sämre. Icilius Det bedrövar mig att se dig i så dålig form, min svärfar. Virginius Kalla mig ej mer din svärfar. Din gemål min dotter blev ju aldrig mer än jungfru, och det blev ju jag, ej du, som tog henne till blodet. Icilius Och det kan jag ej förlåta dig. Hur kunde du begå ett sådant våld mot den du älskade så gränslöst mer än jag? Virginius Det undrar jag själv dagligen och stundligen. Jag kan ej fatta att jag kunde det, men min soldathand är en tränad hand som aldrig tvekat inför att ta liv professionellt och effektivt och så smärtfritt som möjligt. Vi soldater är slagfältens slaktare och lär oss konsten att arbeta snabbt och smidigt för undvikande av onödigt och extra lidande. Jag hade inget val. Hon bad mig om det. Den du älskar är du skyldig lydnad. Inför sådan bön hade jag ingen rätt att vägra hennes frihet. Och betänk alternativet: som prostituerad sexslavinna utan rättigheter under Marcus Clodius som kopplare och Appius som besatt förbrukare. Icilius Det är den värsta tragedin i Roms historia. Virginius Dess värre en nödvändighet. Har vi ej svurit som romerska adelsmän att hellre dö med ära än att leva under slaveri? Om vi ej följer hederns ed har vi ej något Rom. Icilius Och gjort är gjort. Vi kan ej få det ogjort. Låt oss då slå samman våra härar och ge Rom en ny och bättre ordning utan möjlighet till nya maktmissbruk genom alltför tilltagna befogenheter åt dess styresmän. Virginius Du tänker rätt, min son. Vi har ett fritt Rom framför oss att manövrera och att styra rätt på fria öppna hav i rak kurs framåt genom rätt och hederlig etik, och detta är nu på vårt ansvar. Icilius Låt oss gå då till senaten och inleda detta konstruktiva arbete. Jag tror nog, far, att du kan överleva denna krisen med den äran. Virginius Det tror inte jag. Min livsetiska kvot är förbrukad. Jag har burit dödlig hand på eget barn. Om än all världen och dess framtid friar mig kan jag ej göra det.

398

Icilius Tyck bara inte synd om dig, för det är du ej värd. Vi måste arbeta nu, fader. Låt oss vara verksamma och hugga ner de ruttna träden, så att skogen kan få växa och förkovra sig. Det är Rom värt nu efter detta svåra traumas onda kris. (tar hand om Virginius och för honom ut. Alla ut efter dem.) Scen 2. Inför senaten. Alla samlade. Virginius presiderar som domare. Virginius Vi står inför en märklig rättegång med turbulenta förspel som vänt Rom och staden upp och ned, men vi har här ett omutligt exempel att försöka leva upp till: Appius, min företrädare, som seriöst vinnlade sig om saklighet till varje pris, opartiskhet och fullständig ojävighet. Han föll för mänsklig faktor med en mänsklig katastrof som följd, som vi nu har att döma honom för tillsammans med den huvudansvarige Marcus Clodius, som agerade. Den store Appius är fallen, men hans idealexempel lever kvar. Så låt oss vinnlägga oss om att följa det. För in de båda fångarna. (Appius och Clodius förs in under eskorterande vakt.) En ny märkvärdig rättegång med fullständigt förbytta roller, med den skillnaden, att denna gång är vi helt utan advokat. Den svarande i förra fallet är nu er åklagare, och vi vet alla alltför väl hur fallet ligger, då vi har alla varit inblandade i dess hårresande detaljer. Enda anklagelsen emot er är att ni är ansvariga för vad som hänt. Vad svarar ni på det? Appius Virginius, ingen kan beklaga mera vad som hänt än jag förutom du. Det var en olycka som ingen kunde förutse, och ingen kan mer klart se hela vidden av mitt ansvar, som i blindo styrde saken till det desperata skeppsbrott som blev följden. Jag har största deltagande och respekt för hur du reagerade av framtvingad nödvändighet, och jag beklagar att du inte kunnat handla annorlunda. Du agerade som en sann romare och fick betala dyrt för mitt fatala felsteg, men betalade omedelbart den fulla summan av allt vad du hade. Jag tar på mig hela ansvaret och accepterar den rättvisa domen, som kan vara endast döden. Jag begär ej något mindre. Jag var högsta domare för Rom och missbrukade denna ställning, vilket jag nödvändigt måste ta den fulla konsekvensen av. Mitt brott är oförlåtligt, och mitt felsteg kan ej ens på mänskliga grunder försvaras. Jag tar på mig mitt totala ansvar. Virginius Marcus Clodius? Clodius Jag har ej någonting att säga, då vår Appius här har redan accepterat hela ansvaret. Virginius Du har ej någonting att säga till ditt försvar? Clodius Ni har ju alla fakta, som ni sade, då vi alla deltog i den oanade tragedin. Virginius Då är det bara att avkunna domen. Efter överläggningar har vi, de styrande, Minutius, Numitorius och jag och ännu några, kommit fram till, att den djupast drabbade bör vara domare i detta fall. Det är Icilius, som var den som förlorade sin hustru utan någon skuld till hennes död. Icilius, träd fram. Vad föreslår du såsom deras dom?

399

Icilius Jag föreslår åt dem ett val. Som överdomaren den ädle Appius själv förkunnade, är ingen annan dom att tänka på än döden. Frågan är hur den skall genomföras. Jag vill ge dem möjlighet att genomföra den med ära. Ge dem var sitt svärd. Om de vill skiljas från sitt liv med ära må de själva taga sig av daga. Appius (genast) Det är rättvist. Ge mig svärdet. (Han får ett svärd.) Jag tackar för att ni ger mig den möjligheten att få skiljas från mitt liv, mitt Rom och ämbete med ära. Ni ser själva – för mig råder varken tvekan eller rädsla. (skall omedelbart stöta sig i hjärtat när Virginius ingriper) Virginius Håll! Så ädelt hjärta måste ges en möjlighet till eftertanke för oss mera samvetsömma domare. Jag lutar själv åt nästan en benådning. Han har visat samvetsstyrka och med aktningsvärt civilkurage och högt moralmod tagit på sig hela ansvaret. Hur ser ni andra saken? Icilius Håll! Vi kan ej acceptera kompromissande med rättvisan! Hur skötte han själv ärendet med jungfruns deklassering till slavinna? Han lät inte ens vårt vittne tala! Inga kompromisser! (stormar ut) Virginius Icilius har talat. Vad anser ni andra? Numitorius Jag tror att Icilius gick ut för att mobilisera något vittnesmål i saken. Minutius Låt oss då invänta vad han kommer med. Horatius I sanning, detta fall bereder ständigt nya överraskningar. Appius Jag ber er, herrar domare, håll inte oss på halster. Ge oss döden, låt oss själva ge oss den, men håll oss ej i ovisshet. Jag vidhåller att döden är det enda vi förtjänar. Icilius (återkommer med fyra bärare av Virginias bår med hennes oåtgärdade lik) Appius har rätt! Kan ni se detta lik av denna jungfru, detta offer för en vidrig orättvisa och komplott mot hennes dygd och ära, liv och framtid, och missunna de ansvariga den död som de förtjänar? Minutius Ack, jag var ej med men kan se hela tragedin. Nej, vi kan ej förlåta detta. Virginius Jag var skyldig. Appius var utan skuld. Clodius Nej, Appius var allena skyldig! Han var den som styrde mig! Jag handlade allenast på hans direktiv, som jag har alltid gjort! Han hade mig beständigt under hälen! Icilius Bli ej blöt, Virginius. En general och domare får inte vara blödig. Numitorius Ansvarsbördan är förkrossande för Appius. Appius Jag har redan tagit på mig fulla ansvaret för vållandet av jungfruns död, hur oavsiktligt det än var. Så låt det då få något slut! Mitt brott var att jag älskade den fagra outsägligt och förblindades av kärleken till att ta till oegentliga medel för att nå mitt mål igenom utnyttjande av min ställning. Men som den fulländat konsekventa jungfru som hon var motstod hon alla maktmedel som övades mot henne för sin trohets skull mot den som ensam ägde hennes hjärta. Du har rätt, Icilius, och har haft rätt hela tiden, och jag högaktar dig för det och tar villigt på mig ditt rättvisa straff. (driver resolut svärdet genom bröstet och hjärtat och dör omedelbart.)

400

Virginius Så avgjordes hans fall. Berömligt valde han sin ära mot att leva utan ära. Må han äras för den saken. Återstår den andre. Marcus Clodius, hur pläderar du nu efter detta? Skyller du fortfarande ifrån dig? Clodius Jag kan endast be om nåd. Jag hänvisar till att jag bara lydde order. Alla order kom från Appius. Han tog på sig ansvaret. Jag fritar mig därför från ansvar. Icilius Men du verkställde och genomförde åtalet och hela den infama fuskintrigen med förfalskningar och ärekränkningar! Om Appius befallde dig, kunde du ha svarat nej, om du haft något samvete! Minutius Hur svarar Marcus Clodius till det? Clodius Jag ber om nåd. Är detta blod, två döda älskare, ej tillräckligt som offer för er blodtörst? Jag kan inte begå självmord då det är emot naturen. Ni får själva skära av mig halsen om ni insisterar. Icilius Ja, vi insisterar! Ut med honom, ge honom åt bödeln, och häng upp honom som vilken låga brottsling och förbrytare som helst! Jag håller honom ensam ansvarig för min Virginias död! Jag frikänner framlidne Appius! Både han och vår Virginius har uppriktigt tagit på sig ansvaret för jungfruns död, men Marcus Clodius, som ensam genomförde åtalet och rättegången, vill försöka smita från allt ansvar! Ut med honom! Häng honom omedelbart! Numitorius Det är rättvist. Minutius Han kan ej benådas. Virginius Domarna är enhälliga. Marcus Clodius dömes härmed enhälligt till döden genom hängning. Verkställ domen. (Vakterna för ut Clodius som protesterar vilt, gör motstånd, kämpar, osv.) (när han är ute) Då har vi bara en sak kvar att göra. För att hindra varje form av tänkbart maktmissbruk i Rom framledes har propositionen framställts, att de tio decemvirerna och deras ämbeten må avskaffas. Kan vi om detta vara överens? Minutius Till fullo. Numitorius Det är nödvändigt som konsekvens. Icilius Så får Rom åter all sin frihet. Virginius Då är det beslutat. (klubbar) Låt oss äntligen få sörja och begrava våra döda nu. Låt Appius och Virginia få en ärevördig och gemensam stolt begravning, ty trots allt så kan det ej förnekas att han älskade min dotter. Denna svaghet blev hans fall, men han tog konsekvenserna och dog för henne. Liksom jag, så kunde han ej leva utan henne. Vi två, du, Icilius, och jag, är dömda till ett tyngre öde, att få leva vidare. Jag överlåter det åt dig, ty jag har inte många dagar kvar. Jag vill blott sörja mig till döds för att jag i och med min dotters död har blivit grymt bestulen på mitt liv av ödet, då hon var min enda rikedom och allt jag hade kvar att leva för. Men fanns det någon möjlighet för mig att handla annorlunda än jag gjorde? Kanske Appius hade kunnat svara på den frågan. Nu kan han det inte längre. Jag ber därmed att få resignera. (lägger ned klubban) Minutius Vi har alla lidit mer än tillräckligt för detta. Låt oss alla nu i sorg ledsaga detta högst omaka par, som dock förenades till sist, till sorgens högkvarter och deras sista vilorum, som alltid må förbli en helgedom för Rom, för Appius

401

överlägsna duglighets exempel som en idealiskt strävande och saklig domare som endast mänskligt felade, och för Virginia, den yppersta av jungfrur och vid sidan av Lucretia den mest beundransvärda av Roms kvinnor. Icilius Det är nog. Låt sorgetåget och vår sorgehögtid börja. (Virginia och Appius bärs ut på två bårar bredvid varandra, och alla följer sorgetåget ut.) Slut

(Naini Tal, 10.11.2008)

Kommentar Det största problemet med den slutliga Websterpjäsen, "Appius och Virginia", är att datera den. Detta är ett vanligt problem med pjäser som har mer än en författare men mer så med denna pjäs än med någon annan. Enligt traditionen är medförfattaren Thomas Heywood, (som enligt egen utsago var medförfattare till mer än 200 pjäser,) men den dominerande handen är utan tvekan den samma som skrev "Den vita djävulen" och "Hertiginnan av Amalfi". De flesta kritiker är överens om att den måste ha skrivits antingen i inledningsskedet till Websters insatser (före 1608) eller i slutskedet (efter 1625), vilket faktum illustrerar dateringsproblemet. Emellertid innehåller pjäsen scener i andra akten som direkt kan kopplas till det misslyckade holländska fälttåget 1624 under greve Mansfeld, då en engelsk armé lämnades att svälta och gå under i sjukdom i Gertruidenburg utan någon support. Den mycket realistiska skildringen av den svältande och övergivna armén i pjäsens andra akt med dess stigande myteristämning överensstämmer exakt med situationen i Holland, när kungen James I bara sket i sin armé. Dramat är ett parallelldrama till "The Rape of Lucrece" som producerades som dikt 30 år tidigare. Det utgör i själva verket en mycket lämplig final till hela Shakespeare-eran av enastående dramer och tragedier, där de romerska intar en särställning och "Appius och Virginia" en särställning bland dessa som det mest spartanska och stilistiskt hårt disciplinerade av dem alla. Då det emellertid så tydligt skrivits av mer än en hand, så låt oss lämna den frågan därhän och i stället ta upp några andra. Det finns till exempel även här några typiskt marlovianska drag. Även här förekommer landsförvisningstemat – men omvänt: Appius hånar det i första akten, medan det dock icke desto mindre är en tydlig variation av det ständigt återkommande grundtemat. Och här är en typiskt marloviansk formulering: "This of my fate in after times be spoken, I’ll break that with my weight on which I am broken." (sista raderna i akt III scen 3.)

402

Även denna tragiskt paradoxala formulering återkommer ständigt i olika former hos Marlowe och Shakespeare, (ex. "Consumed by that which it was nourished by," etc.) "Appius och Virginia" trycktes första gången 1576 av en viss "R.B." (Richard Barnfield?) och kan ha haft Oxford som upphovsman. Denna version är dock mycket underlägsen den andra versionen, som inte trycktes förrän 1654 nästan 80 år efter den första. Låt oss nu plocka in bröderna Bacon för en snabb experimentell undersökning. Produktionen av "Appius och Virginia" sammanfaller med Francis Bacons sista år, och liksom så många Shakespearepjäser och Websterpjäser är den tungt juridisk, vilket Bacon om någon visste något om, då juridik var hans yrke. För 200 år sedan var han den första alternativa kandidaten till Shakespeares författarskap och är fortfarande den starkaste alternativa kandidaten med stöd av en massiv mängd litteratur och anhängare. Han om någon torde ha varit mycket engagerad i den övergivna armén i Gertruidenburg och dess utsatthet, då han ägnade varje brittisk politisk kris under sin levnad sin fullständiga uppmärksamhet, då han var engagerad i dem alla. Hans påvra försök till religiös diktning, hans patetiska äktenskapsfiasko och hans oförsiktighet som mäktigast i England efter kungen (som ‘Lord Protector’ och kansler) att lämna sig blottad och ogarderad mot avundsmäns intriger, vilket ledde till hans fall genom kungens odräglige gunstling hertigen av Buckingham och dennes krets av korrupta rötägg, kringgärdar honom med en samling frågetecken som tänkbar kandidat till Marlowes och Shakespeares författarskap. I beaktande av Ben Jonsons nära kontakt med honom under åren av den slutliga redigeringen av Shakespeares verk, kan det dock inte uteslutas att Bacon hade sin hand med i det hela. Hans vädjan till kungen om att värna om "dolda poeter" tyder dock på att han tänkte på andra än sig själv, då han vid den tiden hade sin högsta maktställning och välstånd. Den homosexuella Anthony Bacon, hans bror, var emellertid Marlowes kollega och vän i Frankrike under Walsinghamåren, och eftersom Francis av allt att döma tog över Anthonys kontaktnät under dennes tilltagande sjukdomskriser, är det högst troligt att han även fortsatte samarbetet med Marlowe. Francis Bacon och Marlowe företer några kuriösa gemensamma drag. Båda var sexuellt outgrundliga, båda är belastade med rykten om sexuella mysterier, om båda förekom det historier om deras förkärlek för gossar, och ingen av dem fick barn, Bacon skulle troligen ha klarat sig bättre som ogift liksom sin broder, och vad puritanerna skrev och tänkte om Marlowe hör till den tidens mest ärekränkande kungöranden. En sannolik teori förfäktar att båda var obestämt bisexuella. Vi kommer aldrig att få veta hela sanningen, men de olika skumma förbindelserna mellan Anthony Bacon, Marlowe, Francis Bacon, Jonson och Shakespeare indikerar tämligen övertygande att Francis Bacon och Marlowe torde ha förstått varandra och kunnat samarbeta mer än väl.

403

Brudens tragedi tragedi i fem akter efter Francis Beaumont & John Fletcher, ”The Maid’s Tragedy”

av Christian Lanciai (2008)

Personerna: Kungen av Rhodos Lysippos, hans bror Amyntor, och Melantius, hans främsta riddare Difilos, Melantius bror Evadne, deras syster, gift med Amyntor Aspasia Kalianax, hennes far Kleon, och Straton, hovmän Dula, Evadnes tjänarinna kör av tärnor

Handlingen äger rum i Antikens Rhodos

404

Brudens tragedi Akt I scen 1. Difilos Men kan vi acceptera det? Lysippos Vad kan vi annat? Har vi något val? Difilos Men det är en orättvis oegentlighet. Lysippos Vad kan vi göra? Difilos Om vi bara faller undan kan sådana later ta sig ännu värre uttryck med tiden. Lysippos Låt oss hoppas det var en engångsföreteelse, så slipper vi mera bråk. Difilos Men stackars Aspasia… Kleon Men se vem som kommer här! Äntligen! Lysippos Melantius! Välkommen hem från kriget! Hela landet välkomnar dig genom min person! Konungar är såsom gudar här på jorden, och han blott önskade dig hem, och här är du! Difilos Min broder! Välkommen! Den som inte gläds åt att du är välbehållen hemma tillbaka är min fiende för alltid! Melantius Tack, Lysippos, och tack till dig, Difilos, men du står i skuld till mig. Jag kallade dig till att strida vid min sida i Partien, men du kom aldrig. Det var illa. Difilos Min broder, min ursäkt var konungens egen önskan, vilket du, Lysippos, kan intyga. Lysippos Det är sant, Melantius. Han fick inte lov att resa förrän högtidligheterna kring det stora bröllopet här var över. Difilos Har du hört talas om det? Melantius Det är bara därför jag har kommit hem till Rhodos. Har det redan passerat? Difilos Ja. Amyntor är nu gift, och det genomfördes just i morse. Melantius Det gläder mig att höra, ty han är min vän och oslagbar som sådan, och ingen önskade jag en högre lycka än honom. Jag beklagar blott att jag ej i tid hann hem till hans bröllop. Difilos Huvudsaken är att du kom ändå. (Aspasia träder in.) Melantius Hell, prinsessa och lyckliga brud! Måtte det heliga förbund du ingått idag vara lika länge och oantastligt som Rhodos segaste och hårdaste olivträd! Och jag önskar dig lycka till med frambringandet av många nya lika käcka och friska Amyntor som din make! Aspasia Det sista jag förtjänar i mitt öde är sarkastiskt hån, ty jag var aldrig stolt och övermodig medan ännu det var gynnsamt. (går förtvivlad) Melantius Vad var det med henne? Lysippos En fadäs. Hon var det inte som blev gift. Melantius Men skulle inte Amyntor då gifta sig med henne? Difilos Jo, så hette det från början, och så stod det skrivet hela vägen, men din snabba återkomst fick mig att tro att du fått höra ändringen i ordningen. Melantius Men han är gift. Vem blev då bruden?

405

Lysippos En som alltid bländat alla med sin skönhet och som med sin överlägsenhet förstummat och fått många friare att tappa hakan: självaste Evadne, din så dygderika syster. Melantius Må de vara lyckliga ändå. Men hur är detta möjligt? Det var en solid förlovning sedan år tillbaka, och så byts det plötsligt brud i sista ögonblicket. Vad är meningen? Lysippos Det var min broder konungen som gick emellan och befallde det mest för att ära dig, och hela bröllopet med alla dessa middagar, mottagningar, arrangemang och praktfulla solenniteter är på kungens räkning. Melantius Det är kungligt, må jag säga. Men det smärtar mig att jag ej visste bättre när jag mötte skön Aspasia. Hur grymt hon måste ha upplevat mina ord! Och hennes far har alltid haft ett horn i sidan emot mig. Nu lär han stöta till med det ordentligt. Men hon måste ju förstå att jag ej kunnat vara avsiktligt så grym. Står han fortfarande på god fot med vår konung? Lysippos Ja, men denna dam går alltid med sin blick mot jorden, som hon väter med outtömliga tårar. Hon går ofta ut i skogen ensam för att kontemplera i avsides liggande bersåer och okända gläntor som hon tycker skulle passa som begravningsplatser för besvikna älskare där hon då plockar blommor som hon melankoliskt strör över sig själv. Hon deltar aldrig mer i samkväm eller sammankomster utan att hon då berättar någon tragiskt vemodig historia om döden, så att snart den ena och den andra droppar av och hon blir ensam kvar. Hon kan ej mer fungera socialt förutan att med pinsamhet beröra alla. Melantius Hon har ock en bror som lyder under mig med lika kvinnligt mjuka drag som hon och med en ande som gör honom mycket äldre än han är. Kleon Här kommer han nu, mina herrar – brudgummen! (Amyntor gör entré.) Melantius (omfamnar honom) Jag håller gränslöst mycket av dig, Amyntor, och det är mig den största glädje att få möta dig igen. Du är min vän, men mina ord är ej tillräckliga för att ge uttryck åt den fulla vidden av all min tillgivenhet. Amyntor Det säger allt. Och jag är överlycklig att du är tillbaka oskadd. Melantius Inte gråter jag för mindre än av lycka över att få se dig oförändrad. Amyntor Mycket får jag dölja, till exempel, att min bröllopsdag mest ger mig bara tårar. Melantius Ej blott dig, har jag förstått, men även den försmådda, som mest tycks gå runt i självmordstankar. Amyntor Jag var henne alltid trogen, det fanns ingen annan, men vår konung själv förbjöd det och gav mig din syster med stor generositet i stället och bekostade själv allt med större prakt och ståt än vad vi hade önskar och vad någon av oss två var värdig. Det är inget fel på henne, och det vet du själv, hon slår ut alla med sin skönhet, och ej har jag något emot henne, men jag måste ju beklaga och ändå ha kvar Aspasia i mitt hjärta. Melantius En besynnerlig historia.

406

Lysippos Mina herrar, det är dags att återgå till festligheterna. Melantius, dig väntar en bankett med brudgummen och bruden och med kungen på hans order. Amyntor Vi får återgå till ordningen, Melantius. Låt oss träget hålla nu varandra underrättade. Det kan ju ligga något annat bakom mystiska rockadmanövrer än vad någon oskyldig kan ana. (Alla bryter upp.)

Scen 2. Kalianax Vad gör du här, din ärkeknöl? Melantius Det samma som du själv, Kalianax, inbjuden på konungens order till skådespelet uppsatt till bröllopets ära. Kalianax Det är mitt livs största förödmjukelse att nödgas figurera här och tvingas träffa alla de förrädare som deltagit i förskjutandet av min dotter. Ni har nästan tagit livet av henne. Melantius Jag är oskyldig. Jag visste inte ens om det. Jag beklagar djupt att jag hann gratulera henne innan jag visste om det. Kalianax Men det är din syster som blivit gift med honom! Melantius Jag måste fortfarande insistera på min oskuld. Det är inte mitt fel att hon är min syster, och det är inte mitt fel att hon blev gift med honom. Kalianax Men han är din bäste vän! Och kungen har bjudit hit dig! Och han har vidtagit extra feståtgärder bara för din skull, för att du är brudens broder! Medge att det luktar illa! Melantius Problemet är att vi inte vet vad det är som luktar. Jag har ännu inte kunnat identifiera doften. Kalianax Men det luktar, och det räcker! Melantius Du har rätt att vara rasande, Kalianax. Kalianax Ni har ju nästan tagit livet av henne! Melantius Nästan räknas inte så länge hon lever, och hon är helt intakt. Kalianax Men hon lipar ihjäl sig! Melantius Gör inte alla fruntimmer det förr eller senare? Det sägs, att den som inte har pengar kan inte ge bruden sängar, men den som kan klara sig utan kvinnor slipper både gråt och gräl och efterhängsna slavinnor. Kalianax Ja, du är lycklig du som har sluppit alla fruntimmersbekymmer. Melantius Jag förstår fortfarande inte förvecklingen. Aspasia och Amyntor älskade väl verkligen varandra? Varför gick då kungen emellan? Kalianax De älskade varandra ömt och uppriktigt och gör det fortfarande. Varför tror du annars Aspasia lipar ihjäl sig? Och inte ser Amyntor vidare lycklig ut han heller. Fråga din syster. Hon vet säkert mer än vi. Hon är ju till och med skyldigare än du. Melantius Här kommer brudgummen själv. Du är väl ännu argare på honom. Kalianax Är inte du det också? Melantius Jag skulle vara det, om han inte såg så oskyldig ut.

407

Kalianax Hej, din förrädare! Alla är arga på dig för ditt förbannade äktenskaps skull! Amyntor Även du, min Melantius? Melantius Jag förstår bara inte saken, Amyntor, och dess mysterium har rest en tillfällig mur mellan oss. Amyntor Jag förstår den inte heller. Kalianax Spela inte oskyldig, din förbannade förförare! Amyntor Jag är oskyldig, och du vet det, Kalianax, min enda rätta svärfar, för jag älskar fortfarande din dotter och hade hellre förblivit henne trogen, fastän din syster är vackrare, Melantius. Kalianax Åt helvete och Styx med er båda två, era veliga kanaljer! Ni fattar ju inte vad ni själva ställer till med! Melantius Håll mig utanför. Kalianax Förnekar du din egen syster och det sätt på vilket hon har förvridit huvudet på skurken här och tagit kungen till hjälp för att få igenom sin vilja? Melantius Anklagar du min syster? Kalianax Vem skulle jag annars anklaga? Är hon inte den felande bruden kanske? Amyntor Ärligt talat har hon inte verkat särskilt villig till detta. Kalianax Varför sade du inte nej då vid altaret, din hjärtekrossare? Hur tror du det känns för en förälskad brud att få se sin make gift med en annan på sin bröllopsdag? Amyntor Håll din vrede för guds skull, Kalianax. Gör inte saken värre. Här kommer kungen med hela sin uppvaktning och båda mina damer. Han har hört om att det grälas och har bara därför kommit hit. kungen Där är ni, era spelevinkar! Era glåpord hörs över hela Rhodos! Vad bråkar ni om egentligen? Melantius Det är det faktiskt ingen som vet. kungen Jag vet att du med skäl tagit detta hårt, Kalianax, men se då på din dotter. Hon är upptagen till Evadnes närmaste väninna och trotjänarinna, så hon är verkligen inte så förskjuten som du försöker dramatisera motgången till. Var nu snäll och sluta bråka. Jag vill se dig skaka hand med Amyntor. Kalianax Jag vägrar. kungen Det kan du inte göra, Kalianax. Jag håller av dig, du är betrodd, jag har promoverat dig till ditt livs högsta ställning, och inga vänner håller jag kärare än er båda, mina främsta riddare, Amyntor och Melantius. Så lägg nu alla irrelevanta känslor åt sidan, så att vi kan få börja njuta av skådespelet. Jag ger dem inte tillåtelse att börja förrän ni har skakat hand. (Både Amyntor och Melantius sträcker ena handen mot Kalianax medan de med andra handen fattar varandras.) Evadne Jag lovar er att ni sluter fred i en god sak och att ni inte kommer att ångra er. kungen Bruden själv har talat. Nå, hur blir det, Kalianax? Kalianax (smått skamset, till Aspasia) Ursäktar du, Aspasia? Aspasia Vad är vi kvinnor till för utom för att tillåta och överse med allt?

408

kungen Så talar en riktig kvinna. Slut fred nu. Kalianax Nåväl, men saken är inte utagerad! (fattar vännernas händer) kungen Så ska det se ut! Melantius (vänder sig till Evadne) Min syster, du såg med mina ögon när du accepterade min bäste vän. Jag önskar dig all lycka med honom. Evadne O min käre bror, din återkomst och närvaro här är mig en mycket större fröjd än vad denna dagen har varit. kungen (klappar i händerna) Låt skådespelet börja! (Alla sätter sig till rätta.)

Akt II scen 1. Evadnes brudkammare med Evadne och Aspasia. Dula Min fru, önskar ni bli avklädd naken inför nattens krig? Ty striderna som ni får kämpa är den nakna sanningen. Evadne Din munterhet är väl uppspelt för att vara en annans en min egen. Dula Jag vore ännu gladare om jag var i ert ställe. Evadne Med vad rätt? Dula Om jag fick gå i säng med honom med de fördelar ni har, så vore jag långt bättre än mig själv. Evadne Det är du redan, då du verkar minst sagt full. Är hon berusad, Aspasia? Dula Finns det någon effektivare berusning än kärleken? Dess sak är ju att lösa alla band, så att ej något längre kan begränsa den personliga uttrycksfullheten. Evadne Jo, du är berusad och långt mer än jag. Dula Ni måste bara slappna av och ligga stilla, så att han får göra resten. Evadne Du är galen, Dula. Dula Det är hans sak att sätta i gång er. Sedan löper samarbetet automatiskt. Evadne Du tycks då vara erfaren tillräckligt. Dula Bara sedan jag var fjorton. Jag kan alla tricks. Om ni behöver instruktioner, någon hjälp och råd, så fråga bara mig. Evadne Jag tror du är för övad för att passa mig. Dula Jag bara peppar upp er, så att ni kan sedan egga rätt er herre. Evadne Vill du ta min plats i sängen? Dula Överta den vackraste och grannaste och dugligaste ädlingen på Rhodos och på själva bröllopsnatten? Varför inte, om ni insisterar. Evadne Aspasia, hon är inte klok. Ta du över hennes roll i stället. Dula Vill ni då hellre ha betryckthet, klagan, gråt och en att tycka synd om som er ersättning på bröllopsnatten? Evadne Varför inte? Dula, jag önskar att du kunde inspirera litet av din fryntlighet hos min Aspasia. Hon är för ensidigt fixerad vid sin olycka, som ingen av oss har rått för. Du är för glad, och hon är för bedrövad. Varför kan ni inte jämna ut det mellan er?

409

Dula Hon älskar för seriöst och har begått misstaget att ta kärleken för djupt på allvar ifrån början. Därför gick det som det gick. Jag slapp bli gift, men jag har aldrig saknat älskare. Aspasia Jag finner svårligen min glädje bland tillfälliga förbindelser och deras ytlighet och lättsinne men kan i stället känna frid och tillfredsställelse inför högtidlig altartjänst med andaktsallvar inför högre värden än de dödliga. Evadne Sjung ut, Aspasia. Säg oss vad du känner. Aspasia Denna bröllopsnatt skulle ha varit min, och era händer skulle ha betjänat mig med mjuka förberedelser för livets högsta natt som jag nu tjänar er. Förlåt mig, käraste Evadne, att jag ej har samma rang och skönhet och begåvning som du själv. Mitt öde är att kungen eller nu din make fann det lämpligt att åsidosätta mig för dina högre värden, och jag kan förstå att Amyntor omsider föredrog dig. Han kanske fann mig värdelös i jämförelse, men tills mitt öde skiftades var han den trognaste och underbaraste bland älskare, vars varje ord var honung i min själ som jag blott kunde ta på dödligt allvar. Kanske det var fel, som Dula säger. Jag har accepterat det och klagar inte längre. Om han varit falsk, må himmelen förlåta honom. Och om jag nu föredrar min dygd och ensamhet, förlåt mig, men jag har ej tagit någon dygd från er, och all den dygd ni givit förblir i gott förvar hos mig. Evadne Du övergår till skygg jungfrulighets avskilda dygd från att ha varit nästan färdig brud. Jag kan ej klandra dig, och du bär denna fullständiga omvälvning med hjältemodigt jämnmod. Hur var det den gick, den där så vackra vemodiga sången? Aspasia Lägg inga kransar på min grav förgyllda av daggråtens silvertårar, utan täck mig in i tårpilarnas grenar som förklaring av min sanning att jag levde och dog trogen medan blott min älskare var falsk. Tyng lätt på mig, du evighetens mylla, ty mitt hjärta tål ej mera tryck än vad det grymma livets kärlek gav mig alltför mycket nog av. Evadne En sorglig visa lämplig för min bröllopsnatt men knappast någon annans. Sjung nu något gladare, min Dula. Dula Aldrig kunde jag ha någon älskare längre än högst någon timme, ty jag måste ständigt flyga vidare och finna kärleken på nytt, ty aldrig får den stanna, aldrig får den falla ner till jorden! Evadne Det var bättre. Det låg något i det. Nu kan jag nog klara resten själv. Var vänliga och lämna mig.

410

Aspasia Min fru, god natt. Må alla kärleksfröjder som varenda ungmö drömmer om få komma er till del. Må aldrig det bli tvister, gråt och grälor mellan er, men om det ändå skulle uppstå några, vänd er då till mig, och jag skall lära er att sörja och att oförtrutligt hålla sorgen levande. Jag ber er att ej älska honom sämre eller mindre än vad jag har gjort, men akta er för att misshaga honom, ty det måste jag ha gjort. Det här är sista gången som ni ser mig troligen, men jag ber er att uppsöka mig igen när jag är död att komma med en tår som bidrag till min kista. Och låt den bli buren av vitklädda jungfrur som må sjunga sanningen om jungfruns trohet, äkthet, sanning och uppriktighet och männens eviga brutalitet och svek. Evadne Vi håller alla med dig och ej mindre av dig, Aspasia. Dula (till Evadne) Det är dags för er att ta emot er brudgum. Evadne Låt honom komma in. Jag drar mig avsides så länge. (drar sig avsides) Dula Här kommer han. Amyntor (inträder) Var är hon? Dula Ni finner henne i förtrolighetens mörker. Amyntor Det är rätt. Ej några andra sinnen borde blanda sig med kärlekens och känslornas. Aspasia Var lycklig med din hustru, Amyntor. Må allt det onda du har gjort mig vara utagerat i och med min död. Jag skall ej mer besvära dig men ber blott om en avskedskyss, som du ej kan förvägra mig. När det blir dags för min begravning skall du komma till den för att se hur jungfrur sörjer en rätt jungfru. Jag tackar dig för all den kärlek du har givit mig, och den behåller jag, fastän den numera är refuserad, som den enda, ty jag ämnar aldrig söka någon annan. Därmed lämnar jag dig, gudomlige brudgum, bäst bland män, med mina böner att de alltid måtte skydda dig och vaka över dig, alltmedan mitt livs altartjänst nu endast blir att fortsätta sörja ihjäl mig. Amyntor Till avsked ger du mig en väl förklädd förbannelse. Aspasia Nej, bara sanning och välsignelse. Vi ville båda blott varandra gott, och så skall det för alltid fortsätta. (lägger sina fingrar på hans läppar som en avskedskyss och skyndar ut.) Dula Er hustru väntar er, min herre. Amyntor Så låt då henne vänta. Låt mig bara först få hämta mig en smula. (Dula ut) Jag har handlat orätt emot henne, och allting känns fel. I stället för naturlig bröllopsglädje känner jag blott smärtans tårar välla upp, som om de ville dränka mig som straff för vad jag gjort. Men detta sker på konungens befallning. Borde jag ha protesterat och sagt nej och vägrat? Något säger mig att ej gå in till henne. Men min skuld är ej så stor som känsligheten i mitt samvete har blivit. Jag har brutit en förlovning och mitt ord och ett livs löfte för att konungen har tvingat mig. Vad kan jag göra däråt? Fega kött, vad skälver du och skakar du så hjälplöst för? Det här är motsatsen till krig, blott njutning och hänförelse, och ändå känns det farligare än inför den gruvligaste drabbning. (Evadne inträder maximalt förföriskt klädd.)

411

Och så försvinner omgående alla tvivel och betänkligheter blott hon uppenbarar sig i sanslös skönhet och berusande behag. – Jag ber dig, ljuvaste, var inte uppe klädd så lätt. Du kan ju bli förkyld. Jag ber dig genast återgå till sängen. Kom du fram hit för att kalla mig till sängen? Evadne Nej. Amyntor Vad menar du? Evadne Jag mår inte bra. Amyntor Desto större skäl för dig att återgå till sängen då, där jag skall värma dig och så omhulda dig att aldrig mera någon sjukdom skall ens våga närma sig din hydda. Evadne Jag kan inte sova. Amyntor Vi behöver inte sova. Vi kan ligga lugnt och blott betrakta ömt varandra. Evadne Jag går ej till sängs. Amyntor Jag ber dig dock att göra det. Evadne Jag gör det ej för allt i världen. Amyntor Varför, älskade? Evadne För att jag svurit att ej göra det. Amyntor Vad är nu detta? Evadne Jo, Amyntor, jag har svurit att ej gå till sängs med dig. Så enkelt är det. Amyntor Och vem har du svurit detta inför? Blott dig själv eller en annan? Evadne Vad spelar det för roll? Om jag gav dig hans namn så skulle det ej göra saken bättre. Amyntor Alltså har du någon annan. Evadne Nej, en annan hade mig. Själv var jag inte villig. Amyntor Säg mig då hans namn, och jag skall hämnas dig och ge dig rättelse. Evadne Det gör du om du älskar mig och hela vägen ut. Då bryr du dig ej om din framtid, ära, liv, karriär, din lycka eller något annat, utan du uppfyller dens bön som du älskar, och hon ber dig mörda honom. Amyntor Säg mig hela sanningen. Evadne Du struntar i vem mannen är. Du bara mördar honom, om du älskar mig. Amyntor Jag måste veta mera. Varför gav du dig till honom? Och hur kunde någon tvinga dig emot din vilja? Här är någonting som inte stämmer. Evadne Räcker det då inte med mitt uppenbara hat? Är det ej övertydligt nog? Bara svär att mörda honom, vem det än må vara. Resten blir en lätt sak, då min vrede och mitt hat blir överflyttat på dig själv. Det sker naturligt. Amyntor Vem kan jag väl misstänka? Jag måste veta mera. Evadne Tror du inte på mig? Amyntor Hur kan jag väl tro på vad jag inte vet? Evadne Du tvivlar på en fallen kvinna och vill ej ge henne rätt blott för att hon är fallen. Amyntor Lyssna, käraste Evadne. Här går du och ber mig mörda en fullkomligt okänd människa in blanko, ja, du kräver detta av mig utan att jag ens får veta vem

412

han är. Har jag då inte rätt till undersökning? Om jag mördar honom, får jag veta efteråt då vem han är? Hur kan jag mörda någon utan att jag vet vem jag skall mörda? Evadne Kan du inte gissa? Amyntor Handlar det om någon alltså som jag känner? Evadne Ja. Amyntor Då blir det ännu värre. Tramsa inte nu, Evadne. Vi är gifta. Vi är inte här nu för att konspirera eller ställa till med mord. Vi firade ett bröllop bara för att älska. Evadne Jag kan inte älska dig, Amyntor. Amyntor Varför gifte du dig med mig då? Evadne Du vet mycket väl det enda skälet till att vi blev gifta. Amyntor Kungen ville ära mig med någon bättre än Aspasia. Var du inte med på det? Var du ej villig? Evadne Nej, jag var ej villig, fast du var min broders bäste vän och bäste mannen här på Rhodos, ty det var ej någonting som kom naturligt. Kungen härskar, och vi måste lyda honom. Amyntor Om du hade protesterat hade jag nog också gjort det. Evadne Jag var ej i någon position att protestera och ej heller du. Amyntor Slut tramsat nu! Låt oss åtminstone då älska! Låt vår bröllopsnatt ej bli ett fullständigt misslyckat fiasko! Evadne Jag vill inte ligga med dig, varken denna natten eller någon annan natt. Amyntor Du skämtar. Evadne Ser jag ut som om jag skämtade? Amyntor Du gifter dig med mig och kräver efteråt att få behålla all din mödom. Är det rimligt? Evadne Tar du mig för jungfru vid min ålder? Amyntor Det har alltså gått så långt med den där andre. Evadne Fattar du nu varför jag vill att du mördar honom? Kanske att jag då kan älska dig och bygga något upp igen. Så länge giftet sitter i min själ är kärleken mer död än levande för mig. Amyntor Du menar att han bundit dig med ed att inte gå i säng med någon annan? Evadne Ja. Amyntor Och varför gifte han då inte själv sig med dig? Evadne Därför att det inte gick. Amyntor Det här blir bara värre hela tiden. Har det firats någonsin en bröllopsnatt som denna? Detta får vi aldrig låta komma ut. Om du ej vill ha sex med mig, så låt oss då åtminstone få adoptera barn, så att vi verkar utåt sett normala! Annars är ju risken att jag tvingar mig på dig. Jag känner för att tvinga dig att ta tillbaka den där eden till den andre, då vår ed vid altaret är starkare och måste gälla före alla andra, eller hur? Har jag ej rätt att ta dig, som din man? Kan någon lag då sättas över kärlekens? Evadne Allenast kungens.

413

Amyntor Jag tror fortfarande att du bara leker med mig och vill provocera mig, och du må tro att du har lyckats! Har du då ett batteri av riddare att rycka ut till ditt försvar för att med ungmöns envishet bevara dygd och oskuld mot all sundhet och natur? Evadne Det är ej det, Amyntor. Gärna att jag ville ha dig, men en annan starkare än du har tagit mig och lagt beslag på mig med ed. Kan du ej gissa vem det är? Det finns blott en på Rhodos som står högre än du själv. Amyntor Du milde! Kan du mena kungen själv? Evadne Vem annars? Amyntor Det är inte möjligt. Vem som helst men inte han. Evadne Förstår du ej intrigen? Varför han var nödgad att se mig som gift med någon annan som var oantastlig i lojalitet och ädelmod? Amyntor Men kungen är ju helig, han är staten, han står för vår hela samhällsordning, ingen kan ju lyfta upp sin hand mot honom. Hans ord är ju lagen. Evadne Ser du nu dilemmat? Amyntor Och vad kan vi göra? Jag kan aldrig mörda honom. Han är oantastligheten själv. Så vi är dömda för hans brott. Jag utsågs till att gömma det, och jag skall då fungera som en fader till hans barn. Är det så han har tänkt? Evadne Jag vet ej hur han tänker. Vi har blott att lyda order. Amyntor Vi har inte annat då att göra än att hålla god min i det stygga spel han satt oss in i såsom dockor i hans händer. Jag skall lämna dig i fred i natt, Evadne, och jag är dock glad att jag fick veta detta innan jag än kommit vid dig. Låt oss uppehålla skenet. Gjort är gjort och kan ej göras ogjort. Kungen tog dig till sin älskarinna, och som någon sorts kompensation så gifte han dig med en man han kunde lita på och struntade i vad de själva tyckte. Vi vet inte vart det här kan leda. Må vi spela då med säkra kort och hålla skenet uppe. Jag skall ligga lugnt i övervåningen idag, så får du ligga ensam, och i morgon skall vi kvittra glada inför världen såsom efter en fullbordad kärleksnatt. Evadne Det gläder mig att du förstår situationen. Amyntor Men vi måste båda spela med i konungens intriger. Han får inte ana att vi en dag måste kräva hämnd för att ha spelat oss det fulaste av alla spratt i grov förbrytelse mot äktenskapets helgd. Hans brott är värre än om han förfört dig efter att vi gift oss. Evadne Låt oss gå till vila nu, Amyntor. Vi är trötta efter detta uppslitande äktenskap, en fars som inte blev så rolig. Låt oss vänta tiden an med tålamod. Det är nog allt vad vi kan göra. Amyntor Ja, just nu. (De kysser varandra på kinden och går var och en till sitt.)

414

Scen 2. Aspasia med tärnorna. Aspasia Se, tärnor, är jag lyckligt lottad som förlorade min make innan jag blev gift? kör Förvisso, dygdiga Aspasia, du slapp undan billigt och blev av med alla äktenskapsbekymmer innan de ens hade börjat. Aspasia Kan man leva då med kärleken förbytt till kall frigiditet och hjärtat hårt förstenat till en instängd klump och börda av förträngda sorger? kören Sörj ej, ljuvaste Aspasia, ty männen duger blott till våld och svek och grym brutalitet. Vi kvinnor är ej kalla eller grymma av naturen, men vi blir metamorferade, fördärvade av männen till de vrak vi är. Aspasia Och du, lättsinniga och lättfotade Dula, ser du verkligen nån mening i att bara blint förbruka dig i ytliga vulgära nöjen i en dagsländas förbrukning av sig själv? Dula Du har ditt liv, Aspasia, och jag har mitt. Låt oss som kvinnor leva med respekt för vad vi båda är, du jungfru och ett etablerat dygdemönster, i vad egenskap du säkert kan uträtta mycket gott, som jungfrurna Artemis och Athena, men även jag är i god tjänst hos Afrodite och befrämjar och utvecklar alla män jag kan och gör dem mjukare i viss mån. Kärleken är trots allt bättre tjänst än kriget. Aspasia Så du avundas mig inte? Dula Lika litet som du själv avundas mig. Aspasia Men likväl har jag älskat och förlorat chockartat min kärlek i det ögonblick jag skulle fått den till min ägodel med världens bästa man försäkrad i min famn för alltid. Jag kan inte sluta älska honom, men med honom tagen av en annan är min kärlek som förbytt till den mest olidliga smärta. Systrar, trösta mig. kören Sådana är de alla, männen, grymma i sin dumhet, oförbätterliga i sin hjärtekrossaregoism, som icke sällan leder till ohygglig katastrof och undergång och evig grämelse mest för dem själva. Tänk på Jason och Medea, vad den trolösheten ledde till – två barnamord och gruvlig hämnd på en hel släkt och bitterhet tillräckligt för en evig eftervärld att rysa vid. Och tänk på Theseus och Ariadne. Tänk på Agamemnons trolöshet – vad blev hans lön för det trojanska kriget mer än följderna av relationen med Kassandra? Trolöshet kan aldrig löna sig men måste alltid sluta värre för förövaren än för hans offer. Aspasia Nej, jag önskar ej Amyntor något ont. Tvärtom, jag ville bara honom väl. Det är ej honom ni skall straffa. Det är mig jag ber er trösta. kören Krossat hjärta kan ej tröstas, bara hämnas. Aspasia Nej, så vill jag icke ha det. kören Kanske Amyntor är oskyldig. Vi hörde att han kommenderats till sitt äktenskap av kungen. Därför kunde han ej säga nej och ej Evadne heller. Kanske skulden står att finna i en annans hemliga intrigers manipulationer. Aspasia Kanske ni har rätt. kören Allt kan man gå till rätta med, allt bör man gå till rätta med. Aspasia Jag skall ta reda på hur det egentligen gick till. Evadne måste veta rätt om saken, och jag står dock henne nära.

415

kören Undersök, överväg, analysera noga, och ta sedan ställning. Låt oss veta resultatet, och vi skall med alla medel hjälpa dig. Aspasia Tack, systrar. Jag får nöja mig med det tills vidare. Jag hoppas verkligen att resultatet kan bekräfta och frikänna Amyntor som oskyldig. kören Det hoppas vi med dig, Aspasia. Undersök nu saken noga. Kalianax Vad står ni här och jamar för, era hönsluder? Gå hem med er och gör lite nytta, så ni slipper prostituera er i onödan! Dula Är det allt vi kvinnor duger till, gamle Kalianax, att prostituera oss? Kalianax Min dotter har nu chansen att visa att hon kan duga till annat när hon snöpligt skrotades av landets bästa karl, som hon trodde, innan hon blev gift, men för övrigt blir kvinnor utomordentligt sällan mer än bara gamla luder. Försvinn! Låt min dotter sörja i fred! Klä dig i svart från topp till tå, Aspasia, så blir din änkesorg effektivare. Allt du behöver göra för resten av livet är att bara sörja, då jag ska se till att du aldrig mer behöver umgås med några tarvliga män! Dula Klen tröst för ett sargat hjärta erbjuder ålderdomens bitska bitterhet. Hon behöver en ny karl, Kalianax. Kalianax Hon har nästan haft en för mycket! Gå du till dina nya karlar, ditt luder, och lämna min dotter i fred för dem och för sådana som dig! Hon har redan lärt sig den hårda vägen att klara sig utan dem. Dula (till Aspasia) Kom, Aspasia. Han bara gycklar med oss. Aspasia Han är arg för att han lika litet förstår saken som någon annan, men när jag vet tillräckligt skall det bli ett vapen i hans hand. Han menar väl trots allt. (Kvinnorna skingras, Dula går ut med Aspasia.) Kalianax (ensam) Luder! Förgrämda änkor! Gråterskor och klagerskor! Krossade hjärtan och nymfomani med sjuklig sexfixering som bara leder åt helvete! Gråt och gräl och klagovisor! Det är allt vad kvinnor handlar om. (fnyser, arg och förbittrad)

Akt III scen 1. Kleon Din syster har inte stigit upp ännu. Difilos Lämna dem i fred. Deras natt har säkert varit arbetsam. Straton Men knappast tröttsam. Kleon Frågan är om han har lyckats. Straton Med vad? Kleon Var inte så dum. Vad är det en man tar på bröllopsnatten med sin hustru? Straton En hutt? Kleon Hennes jungfrudom naturligtvis! Straton Men de tar sig säkert andra friheter också. Kleon Ska vi slå vad? Straton Om vad då? Kleon Har han tagit hennes mödom eller inte? Difilos Frågan är hur oddsen står.

416

Straton Jag tror aldrig han får den så länge han lever. Difilos Varför tror du det? Straton De är alldeles för fina båda två för att kunna göra något vulgärt. Hon skulle aldrig gå med på det, och han skulle aldrig nedlåta sig till det. Kleon Det börjar väl bli dags att kalla ut dem. Jag slår vad om motsatsen. Jag tror inte Amyntor kan motstå någon dam, allra minst en sådan som Evadne, och allra allra minst om han är gift med henne. Straton Topp! Jag tror du misstar dig. Difilos De har ju hela framtiden på sig. Varför skulle de skynda? Amyntor (inträder) Hallå där! Min svåger! Numera min broder! Jag är inte färdig än, och din syster har knappt rest sig. Difilos Du ser ut som om du tappat ögonen i natt. Du har väl knappast sovit. Amyntor Nej, faktiskt, det har jag inte. Difilos Då har du gjort väl ifrån dig. Amyntor Vi hoppas på en pojke. När han blir tolv får han kommendera flottorna i Rhodos. Difilos Så bråttom har du inte. Du måste sova mellan varven. Amyntor Så sant. – Men hon sov som en stock så lugnt som om hon aldrig kunde bli mer tillfredsställd. Difilos Det tyder på att du förlorat, Straton. Amyntor Vad? Difilos Han trodde aldrig att du skulle ta hennes jungfrudom. Kleon trodde du skulle ta den genast. Kleon Du gjorde väl så väl ifrån dig som sig hövdes, Amyntor? Amyntor Man pratar inte högt om sådant. Det är för vulgärt och dessutom privat. Vi gör vår plikt och därmed basta. Ni får döma själva efter hur Evadne nu skall ställa sig. Straton Då har jag förlorat. Amyntor (avsides) Du hade verkligen förlorat, om ej ödets lagar spelat in. Kleon Du förtjänar henne verkligen. Amyntor Det är jag ej så säker på. Jag har nog fått mer än vad jag förtjänade. Melantius (inträder) Där är du, Amyntor! För mig är broder alltför främmande ett uttryck för vår nära vänskap, som har ställt oss närmare än bröder. Amyntor Vän var du beständigt, svåger är du nu och närmare som vän än någonsin. Nog av! En omfamning är oundviklig! (De omfamnas.) Melantius Hur finner du min syster? Har hon tillfredsställt dig som sig bör? Amyntor Vi kände knappt varandra innan. Nu vet vi för mycket om varandra. Kleon Det är helt normalt ett resultat av bröllopsnatten. Straton Låt oss äntligen få se den tappra bruden dagen efter! Hon kan väl ej vara mindre vacker än igår? Amyntor Hon kan dock vara retlig, överkänslig och en aning irritabel, så försök att väga era ord mot henne med någon försiktighet. Difilos Vi är finkänsligheten själva.

417

Melantius Kalla på henne, Amyntor! Amyntor (kallar) Evadne! Kom ut, min älskade! Dina bröder önskar lyckönska dig! Evadne (inifrån) Till vad? Kleon Ja, du har vunnit vadet, högsta vinsten! Evadne Ni bara gycklar med mig. Amyntor Nej, de vill bara gratulera dig och mig till vad vi gjort. (Evadne inträder.) Melantius God morgon, syster! Den som vet vem du har gift dig med behöver inte gratulera och lyckönska dig. Han vet att du har vunnit högsta priset. Difilos O syster, har du verkligen lagt av din oskuld? Evadne Kan det råda något tvivel om den saken? Jag visste att ni skulle gyckla med mig. Straton Nej, vi vill bara veta sanningen. Evadne Om sanningen ska fram, så om jag skulle nödgas gifta mig igen och genomgå vad jag har gjort, så skulle jag nog tacka nej. Amyntor (avsides) Jag också. Difilos Syster, Dula säger att hon hörde dina snyftningar och klagorop två rum ifrån dig. Evadne Så du pratar! Amyntor Han bara driver med dig. De är alla glada här idag för vår skull. Evadne Jag skulle vara gladare om det ej spekulerades så vilt om vad vi gjort. Amyntor Vi har ingenting att blygas för. Evadne Nej, bara andras prat. Kleon Här kommer själva kungen! Straton Och hans bror! Evadne Det var blott det som fattades. kungen God morgon, allesammans! Amyntor, du är en lyckans ost! Och ni, min fru, är nu förändrad som en annans. Säg mig hur din bröllopsnatt behagat dig. Evadne Dess värre inte alls. Amyntor Hon blev för trött för snart och kunde sedan bara sova och är ändå inte alls utvilad. Lysippos Låt henne vila mer, så går det bättre. kungen Amyntor, var du verkligen en sven och trogen din tillkommande tills du gifte dig? Amyntor (uppriktigt) Ja, min herre. kungen Hur känns det då att vara fullmogen och ankommen? Amyntor Det vet väl ni, som varit med om det förut. kungen Du menar, att ni genomförde äktenskapet genast? Amyntor Varför inte? kungen Så du skulle gärna finna dig och tacka ja om jag igen fick för mig att ge dig en hustru? Amyntor Aldrig.

418

kungen Var det då ett dåligt val jag gav dig? Har hon inte tillfredsställt dig nog? Är du inte nöjd? Vill du bli av med henne? Amyntor Tvärtom, min konung, jag är så nöjd med henne att jag aldrig vill ha någon annan. Jag är nöjd med att ha henne som min första och min sista. Och om hon av någon anledning skulle gå bort före mig, så vill jag aldrig ha en annan. Ett äktenskap är nog för min del. kungen (avsides) Detta är för bra. Det har gått för bra. Jag tycker inte om det. – Får jag tala ensamma med Amyntor och Evadne. (Alla andra avlägsnar sig.) Jag önskar tala mer privat med er om vad som kommer hädanefter för att värna om er lycka och er välfärd. Amyntor (avsides) Tänker han då tala om att han själv ligger med Evadne? Om så vore, måtte himlen då avhålla mig från att i vrede stöta till! kungen Ursäktar du mig, Amyntor, om jag har en privat konversation med din Evadne? Du blir inte svartsjuk? Amyntor Tack, jag avlägsnar mig gärna. Tala du i ostörd ro med henne. kungen (privat med Evadne) Hur likar du din make? Evadne Som sig bör. Jag accepterade honom på er befallning, och han är mig god tillräckligt. kungen Har du då glömt ditt ord till mig? Evadne Jag lydde er. Var det då ej tillräckligt? kungen Var ej fåning. Meningen var att din otukt skulle givas legitimitet igenom äktenskap med honom ifall att det skulle komma barn, ej att du skulle älska honom mer än mig. Evadne Jag har ej lovat er den minsta trohet, och än mindre kunde jag ha hållit någon sådan när ni gifte bort mig. kungen Dumheter! Du svor mig trohet! Jag krävde av dig lydnad och lojalitet, och du gick med på saken! Aldrig att du skulle ge dig åt en annan man än mig! Evadne Då kan jag lugna dig. Han har inte tagit mig. kungen Här står ni ju och skryter inför hela världen om er kärleksnatt! Evadne Han bara ljuger för att upprätthålla skenet. kungen En så grann och liderlig och äventyrlig man? Och skulle jag då tro på det? Du bara slingrar dig för att få komma undan! Evadne Mitt löfte var allenast att jag aldrig skulle älska någon av en lägre halt och rang än din. Om du en dag blir störtad gifter jag mig gärna med din efterträdare. Jag älskar ambitionen och dess makt, de drog mig till dig, inget annat, och om någon annan visar bättre prov därpå än du, så är han min med samma rätt som du. Du själv har upphöjt Amyntor till närmast i ditt rike efter dig, och du har själv gift bort mig med honom. Dock har han inte fläckat mig som du har gjort med maktens rätt. kungen Du bara ljuger för att komma undan. Du har låtit Amyntor få ligga med dig på din bröllopsnatt. Det vet nu hela staden. Evadne Och vem sprider rykten om ej lögnare?

419

kungen Du menar att han ljuger? Nyheten är ute och är accepterad av envar som sann. Hur kan du påstå då att det som alla vet och från Amyntors egen mun är osant? Evadne Tvärtom svor jag att ej någonsin få låta honom komma vid mig. kungen Jag känner mannen alltför väl. Ej någonsin att han i sådant läge skulle retirera och förneka sig sin rätt och lust inför en sådan skönhet som du är. Naturen själv bevisar att du ljuger. Aldrig att han skulle acceptera en så fullständigt förnedrande förödmjukelse att bli nekad brudsängen som man. Han är ju ändå man! Evadne Nej, mer än så, han är en gentleman och diplomat och kan behärska sig, den högsta mänskliga förtjänstfulla av egenskaper. kungen Och du försvarar honom dessutom. Det gör blott saken värre. Du är kär i honom och vill hellre ha honom än mig. Det är ju självklart och står skrivet i självlysande nattstjärneskrift för universum att förstå som självklart. Var då hädanefter min fiende. Ingen försoning är möjlig. Evadne Hör då själv vad Amyntor kan ha att säga! Amyntor! Amyntor Ja, min älskade? Evadne Hur kunde du utsprida ryktet att vi genomförde bröllopsnatten? Amyntor Det har jag ej gjort. Folk drog blott sina egna slutsatser. Evadne Men du gjorde inget för att stoppa dem? Amyntor Vad kunde jag ha gjort? Folk tror blott vad de vill. Evadne Men det har utsått söndring mellan konungen och mig och skiljt oss åt som älskare! Amyntor O gudar! Evadne Svär nu genast inför kungen att du aldrig låg med mig! Amyntor Min enda oegentlighet är löftesbrottet mot Aspasia som jag beklagar att begicks på kungens order. Denna oförrätt är ännu icke gottgjord. Jag vill icke slösa mera ord på denna lösa kvinna, som ni gjorde till min hustru mot min vilja för blott hennes lösaktighets skull med er, som jag ej hade någon aning om, men ni, min herre konung, har gjort er till en tyrann! Och ni anklagar mig och oss för följderna av ert tyranniska godtycke! Evadne Nå, min herre konung, ni ser själv att ryktet talat falskt. Amyntor Ni som själv är ofelbar bör veta hur man då och då blir tvungen att ta lagen självsvåldigt i egna händer. Vilket straff är rättvist åt en man som före bröllopet besudlat brudgummens sängkammare och korrumperat med fördärv hans äktenskap så att det aldrig mer kan bli normalt? Är döden icke domen för ett sådant brott? kungen Dra ej ditt svärd. Du vet, att jag ej fruktar någon undersåte, och det måste blott bli värst för dig om du ger fria tyglar åt din vrede. Amyntor Vem är jag att resa mig mot kungen, som min far och mina förfäder med deras släkter och familjer alltid tjänat som symbolen för vårt land, dess välstånd och dess rikedom och lycka som all världens främsta hamn? Er helighet och oantastlighet som landets högsta styresman avhåller mig från att emot er lyfta svärdet, som jag hellre riktade mot eget hjärta av min kärlek mot mitt land. Men

420

varför mig? Det fanns väl hundra kandidater minst som hellre äktat er Evadne än jag själv, som ändå redan var förlovad med den som jag älskade? Evadne De andra dög ej. Blott den bäste ansåg kungen skulle passa mig. Han kunde inte gifta bort mig med en dumbom. Amyntor Detta blir ju bara värre hela tiden. Säkert fanns det fler än jag i landet som var bättre än de flesta. kungen Jag behövde någon som jag kunde lita på. Det visste jag att du om någon var pålitligheten själv. Det gällde ju Evadnes ära och min egen. Amyntor Jag har nog av denna ära, som nu tjänar blott som mask och överslätning av er vanära! Vad är det ni begär av mig egentligen? kungen Att vi får fortsätta att träffas och i skuggan av ditt äktenskap få älska som förut. Amyntor Jag skall då tjänstgöra som er privata kopplare? kungen Du har ej något val. Du är ju gift med henne och det lagligt. Vill du ruinera henne och ditt eget namn? Nej, aldrig, det är du för ädel för. Blott samarbeta, och du håller alla skadeslösa och förblir en lika fri man som jag själv. Det är ej något att bekymra sig för. Sov du lugnt, och låt Evadne sova lugnt med mig, när jag behöver henne. Jag är tacksam att du inte låg med henne. Därmed har du räddat alla oss från början och vårt ansikte, som vi kan fortsätta att bära med den äran. (går) Evadne Där ser du följden av ditt prat. Du skulle ej ha skrutit så. Amyntor (suckar) De trodde alla det naturliga. Jag behövde inte ens ju hjälpa dem. Vem vill väl frivilligt åsamka och basuna ut skandaler, när man mest är själv berörd? Ack, att ett äktenskap med all sin falska fröjd och ytliga effekters prakt och tillgjordhet så kunde driva en intet ont anande och blåögd brudgum till så svåra avgrunder av yttersta förtvivlan! Jag är dömd till ödet att nu hela livet bära bördan av att tvingas buga mig för och betjäna min personliga självförödmjukelse och delta i det grymmaste av hycklerier: ett förfelat äktenskap. Evadne Vi älskar alla våra liv, och det är allt vi har. Jag ville blott behålla mitt. Amyntor Jag älskar dig ändå, men säg, kan något äktenskap ha blivit mer olyckligt? Evadne Vi får se. Det är ej ännu över. Amyntor Vilket? Evadne Varken livet, äktenskapet eller denna grymma lek som offrat oss för sina nycker. Amyntor Kan det koma något gott därav? Evadne Det får vi se. Scen 2. Kalianax Förbannade idiot, låt mig få slåss med dig! Melantius Jag är ej den som slåss med gamla gubbar. Vad går det åt dig? Kalianax Fram med svärdet, bara! Jag kan ännu slåss! Melantius Det tror jag nog, men knappast segra. Åldern gör i stället med sin visdom varje nederlag till seger, men du verkar hellre vilja göra tvärtom.

421

Kalianax Du och din förbannade fördömda syster har ju med den ohängde idioten Amyntor snart drivit oskyldig Aspasia i döden! Melantius Ja, jag medger att det är betänkligt, vi beklagar det, men värst av allt är att ej någon av oss tre är skyldig. Vi begriper inte saken. Amyntor är lika hängig som Aspasia, och ej ens Evadne synes någonsin sitt forna glada jag. Kalianax Ni bara gör er till och hycklar alla tre! Vem skall jag då få rätt hos och upprättelse för min förgrämda dotter? Melantius Jag skall gärna hjälpa dig i varje mån jag kan. Låt mig blott undersöka saken. Kalianax Ingen vet ju något! Alla tiger! Ingen vill avslöja sina hemligheter! Alla har ni någonting att dölja! Melantius Inte jag. Kalianax Det tror jag när du kan bevisa det med att avslöja sanningen! (går uppretad) Melantius Jag måste tala ut med Amyntor om detta. Vilken tur! Där är han! Amyntor! Amyntor Vad är det, bäste vän? Melantius Här går du grubblande och hängig tyngd av dödliga bekymmer som Aspasia själv! Det duger inte. Amyntor Vad vill du då jag skall göra? Melantius Öppna äntligen ditt hjärta och din själ. Vad har man annars vänner till? Amyntor Mitt äktenskap är låst, och jag har tappat nyckeln ifrån början. Melantius Något grämer dig alldeles outsägligt. Amyntor Jag kan inte tala om det. Melantius Då är jag ej mer din vän men bara en bekant. Amyntor Hur kan du säga så, Melantius, vi som varit nära vänner hela livet? Melantius Jag kan inte acceptera att du håller hemligheter för mig, allra minst när de betungar och bedrövar dig. Amyntor Hav överseende med mig, Melantius, ty om du fick veta det så skulle du blott ångra din nyfikenhet. Melantius Låt oss ta ett steg i sänder. Säg mig först vad allting handlar om. Sen får vi se vad det kan innebära. Amyntor Jag kan inte ta det på mitt ansvar att inviga dig i vad som rör oss alla, vår nation, dess ordning och dess framtid. Melantius (drar sitt svärd) Dra ditt svärd då, och låt oss få slåss om saken. Jag ger icke mig för mindre. Amyntor, jag måste insistera. Amyntor Skyll dig själv. Vår konung har förrän vi gifte oss gjort er Evadne till sin älskarinna. Hon var fallen före bröllopet, som kungen själv beordrade för att försköna situationen, ge Evadne med det snaraste en man och själv på så sätt komma undan. Så kan hon fortsätta vara konungens mätress. Melantius Du ljuger! Amyntor Sade jag ej att du skulle reagera negativt? Melantius Du ljuger! Det kan inte vara sant! Amyntor Du bad själv att få veta det.

422

Melantius (drar på nytt sitt svärd) Min mest betrodde vän, hur kan du så med lögner vanära vår syster efter att du gift dig med henne? Amyntor Om du ej tror mig, fråga henne själv. Om du ej tror mig, döda mig. Jag ämnar ej försvara mig. Du bad mig ge dig anledningen till min obeskrivliga förtvivlan. Du har fått den. Den har smittat av sig på dig nu. Var dock medveten om, att hårdast drabbad är ej någon av oss men Aspasia, som skulle ha fått bli min brud. Melantius Som gamle Kalianax blivit galen över. (lugnar sig) Det smärtar mig, min Amyntor, att detta skulle drabba dig och mitt i hjärtat av din själ som oförlåtlig överträdelse och skymfning av din mandom. Amyntor Fråga inte mig om äktenskapets sorger. Efter att jag gick i fällan har jag bara mött förtvivlan i snart varje äkta man jag träffat djupt förträngd i nödvändig begravning levande för fridens skull. Ack, jag förstår dem alla alltför väl. Om alla äktenskaps sanningars hemligheter släpptes ut, så skulle inga äktenskap mer hålla. Melantius Jag ser dock en väg ur detta. Trots allt är jag glad att jag fick ut det ur dig. Allting stämmer. Konungens besynnerliga byte av din bröllopspartner, ditt outrannsakliga och outlösta lidande, den överspelta glättigheten mellan dig och vår Evadne, och de hemligheter och mysterier hon själv stängt sig inne med av fruktan för att något skulle synas. Detta manar till aktion, och jag vet just precis hur vi skall göra. Amyntor Kan problemen lösas utan blodsutgjutelse och utan fara för vår stad? Melantius Det är just frågan. Gå i frid, Amyntor. Lämna resten åt din vän och mina bröder. Amyntor Ack, Melantius, jag fruktar att din vänskap är det sista jag har kvar. Melantius Det kan du lita på. (de omfamnas) Gå hem nu, broder, sov, och vila ut. Det är vad du behöver. Amyntor Tack, min vän. Det är väl dags nu äntligen att sova ut på saken. (går trött ut) Melantius Den gamle gubben Kalianax har nycklar till kastellet. Han skall bli vår nyckelperson. Difilos! Just den jag mest behöver! Difilos (stannar) Vad är det som står på, Melantius? Melantius Allt möjligt, och du måste hjälpa oss. Difilos Jag kommer just från hovet. Kungen skrattar med vår syster, och de skrattade oss nästan alla ut. Melantius De måste gråta, Difilos. Difilos Och varför det? Melantius Det kommer att gå upp för dig så småningom. Var bara med i mitt projekt, som är nödvändigt för vårt Rhodos’ väl. Difilos Är det en statskupp eller en palatsrevolution på gång? Melantius Ställ inga frågor. Lita på mig bara. En stor orätt har begåtts mot oss, mot vilken vi är tvungna att vidtaga åtgärder. Difilos Nåväl, det kanske då är bäst att jag ej ställer några frågor. Melantius Tids nog får du veta allt. Difilos Du verkar fast besluten och behärskad samtidigt, som om du visste med exakthet vad du måste göra. Nåväl, jag skall lita på dig.

423

Melantius Samla vapen, och mobilisera alla stridbara du kan, men det är bråttom. Vad vi måste göra måste göras genast. Difilos Tempo älskar jag vad det än gäller. Broder, jag har redan satt i gång. (försvinner) Melantius Jag hoppas att vår sak är rättvis, men mitt blod kan inte säga annorlunda, och jag tror på blodet. Att ta hämnd och själv förgås är meningslöst, att fly omöjligt, men om vi kan få kontroll över kastellet kan vi ta kontroll över situationen. Kalianax! Du måste hjälpa oss ta hämnd för vad din dotter lidit! Kalianax Så det låter så nu? Vad försöker du nu tubba mig till? Melantius Vi behöver fortet. Kan du ge oss nycklarna därtill? Kalianax Det vore landsförräderi. Melantius Det är det redan. Jag är tvungen att ta livet av vår konung, som har gjort din dotter och dig själv så mycket orätt. Kalianax Ut, förrädare! Melantius Jag säger som det är! Om du ej samarbetar måste jag ta tvång till hjälp. Du ville ju så gärna slåss… (drar sitt svärd) Kalianax Vänta litet! Vad har kungen gjort min dotter? Melantius Ingenting, men tvingat hennes man till äktenskap med hans våldtagna frilla! Kalianax Himlar! Allt det onda låg hos kungen! Melantius Ja! Ger du mig dina nycklar nu? Kalianax Ej endast nycklarna, men hela arsenalen! Ty här gäller det ej mer att tänka, klaga, grubbla och förgräma sig, men handla! Melantius Just så, gubbe! Allting för din dotter! Kalianax Jag ska hämta nycklarna. (går) Melantius Två kränkta damer kräver hämnd utan att ha begärt den, varför den i stället då blir så mer angelägen. Vi skall hämnas med besked! Det blir en uppfriskande och rejäl revolution till hämnd för vår förförda syster och en skrotad brud! Akt IV scen 1. Evadnes salong. . Melantius (inträder) Var hälsad, syster! Evadne Även så, min broder. Melantius Du är så skön som du har alltid varit och än skönare. Evadne Jag tackar dig, min broder. Melantius Är det äktenskapets fröjder som så framhävt din frappanta skönhet? Evadne Kanske snarare mitt äktenskaps överenskommelser och resultat. Melantius Säg, får jag tala ensam med dig? Evadne Tärnor, gå! (Alla jungfrur och pigor går.) Vad har du på ditt hjärta, broder? Vi har setts för litet sedan du kom hem. Nu har vi äntligen ett gyllene tillfälle att språka.

424

Melantius Låt mig först få låsa dörren. (låser dörren) Evadne Är det så pass allvarligt? Melantius Allvarligare än du tror. Evadne Jag trodde att du skulle glädja mig. Melantius Det är det sista som jag kommit hit för. Evadne Du behagar skämta, och du skrämmer mig. Gör mig bara inte ledsen, för då får du gå. Melantius Hur skulle jag väl kunna göra dig det minsta ledsen? Evadne Med att smickra, prisa, fjäska för mig och ej vara sann, som alla andra i mitt sällskap mest blott hycklar och förställer sig. Melantius Dess värre måste jag bedröva dig med just att vara sann. Evadne Det låter bättre. Kom till saken. Melantius Syster, din sällsamma skönhet är av sådant slag, att med din spiritualitet och skarpsinniga begåvning dessutom kan du med lätthet inflammera ett helt rike. Evadne Så du pratar! Melantius Det är just vad som har hänt. Min vän Amyntor är ej lyckligt gift. Han gifte sig till rollen av en hanrej och fick veta det ej förrän efteråt. Du måste säga mig hans namn. Evadne Vems namn? Melantius Din älskares, som du tillhörde före Amyntor och gör fortfarande. Evadne Du kommer med brutala insinuationer. Gå din väg. Du vet var dörren är. Melantius Jag hoppas verkligen du ej haft fler än en. Evadne Din offensiv är obevekligt envis. Varifrån har du fått dina amsagor? Melantius Alla känner till det. Alla talar om det. Hovet skrattar åt det. Ingen bryr sig fastän alla vet det, då Amyntor bär sitt kors med tapperhet. Evadne Vad har han tutat i dig? Melantius Ingenting. Jag vet det av mig själv. Jag kan addera, syster. Jag har sett vad jag har sett, och du kan inte ljuga för mig, lika litet som du vet att jag ej nånsin ljugit inför dig. (tar ett fast grepp om hennes arm) Vem är han? Evadne Du är värre än Amyntor. Släpp mig! Du gör mig ju illa! Melantius Inte förrän du har sagt mig vem som har dig i sitt våld och gjort dig till en frilla och den värsta horan här i Rhodos! Evadne Bror! Jag ber dig! Skona mig! Melantius Du har ej skonat vår familj. Du har ej skonat Amyntor. Du har ej skonat ens dig själv. Du har förnedrat dig och blivit offer för jag måste veta vem! Evadne Min bror, det är det enda som nu räddar dig, att du dock är min bror. Melantius Men lika distansierad som ditt syskon som du själv är från din dygd och ära! Syster! Om du inte säger mig hans namn så skändar du dig själv!

425

Evadne Om du ska bruka våld så har du kommit fel. Gå till dina soldater. Du kan bruka våld och kommendera, men du vinner aldrig någonting från någon dam med våld. Melantius Du har ej någon här som kan försvara dig, och ingen hör dig om du ropar hjälp. Jag ger mig inte. Vilken härlig hora du har blivit! Vilket läckert byte för en mäktig hallick! Vem var det som tvingade dig till gifte med den stackars genomärlige och ädle oskyldige Amyntor som idealiskt pålitligt förkläde för sitt horeri? Du gifte dig med honom bara för att skydda ert förhållande från insyn, eller hur? Evadne Nej! Det var blott min enda räddning! Melantius Från den vanära du redan vunnit och själv stämplat dig för alltid med? Bekänn! Vem har förgiftat dig, förbrukat din jungfrulighet och renhet, skändat dig, vanärat dig, omvandlat all din dygd till smuts och äckel och i stället för ditt hjärta inplanterat kräfta i din själ? Evadne Min bror, du går för långt. Melantius Jag ger mig inte! Alla greker som i Asien har krigat mot fördömda perser vet, att det är alltid möjligt att gå ännu längre! Tala, förrän detta svärd går samma väg som din fördömda älskare! Jag kräver blott att du bekänner vem det är! Och när du sagt det äntligen, så skulle jag ej ändå kunna ge vad du förtjänar. (sänker svärdet) Evadne Du vill inte döda mig? Melantius Är det för mycket av mig att begära ren och skälig rättvisa? Du har ej något skäl att skydda honom. Nej, du kan ej ha det ringaste tänkbara skäl. Evadne Du kan behärska dig. Det gläder mig. Ej något kan jag respektera mer hos män än självbehärskning. Den egenskapen saknar kungen. Melantius Det var allt vad jag begärde: att du själv stod upp för vem han var. (sticker sitt svärd tillbaka i skidan) Jag visste hela tiden vem det var. Amyntor gav mig namnet, men jag måste tvinga det ur honom, som jag hårt fick tvinga det ur dig. Evadne Jag har förbrutit mig mot er, mot min familj och allra mest mot Amyntor. Jag vet det, jag har alltid varit smärtsamt medveten om det. Jag ber dig om din broderliga förlåtelse. Jag ville aldrig ha det så, men makten kan ej någon undersåte motstå. Melantius Har det pågått sedan länge? Evadne Alltför länge. Melantius Och det pågår alltfort? Regelbundet eller bara dagligen? Evadne Jag ville hellre dö med hemligheten än fortsätta leva med den om den blev offentlig. Melantius Jag är här, Evadne, för att ge dig lösningen på ditt problem. Evadne Det kan ej finnas någon lösning, ej så länge kungen lever. Melantius Just precis. Du måste döda honom. Evadne Det gudarna förbjude! Melantius Nej, det kräver själva gudarna! Kan du ej hata honom? Kan du ej fördöma honom? Även om du inte kan det, så är det din plikt att döda honom. Bara du kan

426

göra det. Du har hans hjärta, hans intimitet och hans förtroende. Han skulle aldrig rädas dig och aldrig ta med vapen i er säng. Han är i ditt våld, syster, i din säng. Evadne Du ålägger mig den svåraste tänkbara bot. Hur skall jag göra det? Har du några rekommendationer? Melantius Du vet bäst själv hur du bäst kan göra det, med dynan kanske, så han kvävs. Det är väl den mest smärtfria metoden. Du har fullkomligt fria händer. Evadne Du ålägger mig mitt livs svåraste värv. Melantius Jag vet att du kan göra det. Du vet du måste göra det. Evadne Det ligger ej för kvinnor att ta något liv. Ni män har kraften och den samvetslöshet som det kräver, men vi kvinnor är för blödiga och känsliga och mjuka, mer anpassade till att ömt vårda sårbara små spädbarn än till att brutalt ta andras liv. Melantius Du har ej något val. Du måste göra det. Betänk alternativet: att i nedrig skam fortsätta leva med din kungliga tyrann och med din make som hans kopplare och hanrej. Kan du tåla sådant liv? Det är vad jag bestämt är tvungen att förvägra dig och oss. Vad är det bättre av de båda onda val du har? Evadne Att döda honom. Melantius Kan jag lita på dig att du gör det? Evadne Ja. Men inget ord mer om den saken. Låt vår pakt nu vara en statshemlighet av yttersta konfidentiella sekretess tills saken har passerat. Melantius Som du vill. (omfamnar henne) Min syster, du kan inte ana hur det plågar mig att nödgas utsätta dig för detta. Livet måste ha sin gång, och då och då krävs döden som operation för livets existens. Naturen måste ha sin rätt. Jag tror att du förstår mig. Evadne Ej ens Amyntor får veta något om vår pakt. Melantius Han är för god och ärlig för att kunna göra något emot kungen. Bara du som kvinna kan i detta läge skipa rättvisa och är dessutom motiverad. Evadne Tyst, han kommer! Ge dig av! Du har ej varit här! Han får ej ana något om vår konferens! Melantius Jag sticker. (sticker bums) Evadne (ensam) Hur vilsen har jag icke varit i kärlekens labyrint! Jag ville ingen illa men blott alla väl och trodde att jag genom kompromisser kunde vara alla och envar till lags. Men kärleken tycks alltid kräva gränslösa komplikationer, varför det begås så mycket våld i kärleks namn. Nu blir jag tvungen själv att operera våldsamt för det sjuka resultat som kärleken har vållat. Amyntor (inträder, ser att hon har genomgått en kris) Hur står det till? Evadne (faller genast på knä för honom) Du är min enda herre. Tro mig och förlåt mig! Jag har skändligen utnyttjat dig och låtit dig bli skändligt illa och förnedrande behandlad. Allt är mitt fel, men jag tror att jag skall kunna bättra mig. Amyntor Jag har ej anfört någonting emot dig. Ödet har förslavat oss. Det har jag accepterat som en man med tålamod och vissheten att allt går över. Gråt ej, käraste, och böj ej knä för mig. Vi står på samma stormomgivna klippa, du och jag, på en nivå. Evadne Jag reser mig ej förrän du förlåtit mig.

427

Amyntor Vad finns det att förlåta? Att mitt äktenskap som kataklysm förintat allt jag trodde på? Att plötsligt jag ej fann en enda trogen äkta hustru eller man i världen? Att all dygd var blott en illusion, att trohet var blott till för att bedragas och förrådas, och att varje form av kärleksliv blott var ett ont moraliskt helvete av enbart smärta och förtvivlan? Nej, Evadne, allt jag genomgått var inte ditt fel. Du var helt oskyldig. Ödet bara spelade oss ett ohyggligt spratt. Vi hade otur, och mest otur hade dock den desperata gråterskan Aspasia. Det är henne du skall be förlåtelse av, om det alls är möjligt. Evadne Är hon död? Amyntor Ej långt ifrån, men hennes far har drivits galen av påfrestningarna av hennes olycka. Han vill slåss till varje pris med vem som helst och inbillar sig att han plötsligt blivit ung på nytt. Evadne Jag reser inte på mig förrän du förlåtit mig. Jag vet: det är ett antal fler jag måste tigga om förlåtelse. Du är den första. När du givit den går jag till nästa, icke förr. Amyntor Då ger jag den. Nu ser jag dig som den du var förrän en usel kung fick ögonen på dig och fick idén att fräckt dra fördel av sin position. Ge mig din hand och res på dig. Nu känner jag dig, och nu kan jag ära dig och respektera dig. Evadne (reser sig) Behåll dock avståndet till mig tills jag till fullo gottgjort hela denna fula kontrovers. Jag vet, jag har en bot att göra, och jag har fått instruktioner. Låt oss inte ses igen förrän jag genomgått till fullo reningsbadet. Amyntor Som du vill. Jag älskar dig. Evadne Och du är nu den enda som jag nånsin älskat. (kysser två fingrar och lägger dem på hans panna) Låt detta bli vår avskedskyss tills vidare. Amyntor Då ser jag fram mot fortsättningen. Evadne Vänta ej för mycket. (ger sig skyndsamt av) Amyntor Vad skall hon göra? Gå till något tempel för att rena sig? Be Aspasia och sin broder om förlåtelse? Vi får väl se. Det enda säkra är väl att det blir en viss fortsättning på spektaklet.

Scen 2. Hovet. kungen Ta om det där en gång till. Kalianax Det är alldeles sant, min herre. Jag hörde det med egna öron. Han har blivit alldeles galen. kungen Eller också har du blivit det. Det har du förresten varit länge. Kalianax Skulle jag då ljuga efter fyrtio år i kungahusets tjänst? kungen Det borde du väl veta, efter fyrtio år i kungahusets tjänst, att det är där man lär sig ljuga, eller har du glömt det? Har du fallit för dina egna lögner, som alla andra? Kalianax Jag svär att jag ej ljuger.

428

kungen Och skulle då min bäste riddare, jämte Amyntor min betroddaste tjänare, då plötsligt vilja genomföra en statskupp, ta kastellet ifrån dig, mörda mig och tro sig komma undan med det? Kalianax Det är vad han sade till mig. kungen Du måste ha hört fel. Kalianax Det trodde jag också först. kungen Där ser du! Kalianax Nej, jag hörde! kungen Du hörde i syne! Kalianax Jag kan bli blind men är inte döv. kungen Inga vittnen? Kalianax Jo, jag. kungen Bara ett? Det räknas inte. Du kan ha dagdrömt eller hallucinerat. Det är inte ovanligt när man blir gaggig. Kalianax Jag är inte gaggig! kungen Varför gör du inget annat då än bara gaggar? Kalianax Jag gaggar inte! Jag anmäler konspirationer! kungen Och vad är alla konspirationsteorier om inte tagna ur intet ur luften som redan gaggiga idioter gör stort väsen av att gå omkring och gagga om? Kalianax Jag ber er då åtminstone att undersöka saken innan det är för sent! kungen Gott. Jag skall pröva den gode Melantius och hans familj med den gode Amyntor, alla mina bästa och närmaste vänner. Kalla hit dem, Straton! Jag behöver dem! Jag behöver bättre sällskap än denna narr som bara försöker göra sig till åtlöje med att få mig att ta konspirationsteorier på allvar! Straton Jag har bett dem komma. kungen Än är icke bröllopsfesten slut, och jag är skyldig Evadne och hennes trogne man en bröllopsmiddag eller två plus några banketter, för det har jag lovat dem, och ändå står jag djupt i skuld till dem båda. Kalianax Ni skämmer bort ungdomarna. Ni har ju betalat hela bröllopet och alla festligheterna i en hel vecka! kungen Är du avundsjuk för att din dotter inte fick dem? Kalianax Hon bara lipar. Hon hade inte kunnat fira ändå. kungen Vad är det med henne? Tog hon det så djupt? Kalianax Djupare än en avgrundsbrunn utan botten. Hon är ett svart hål av bara sorger. Sannolikt var det hon som förvred huvudet på Melantius och eggade upp honom till hämnd när Amyntor ändå var förlorad. kungen Hm! Straton Era vänner, herre konung. (inträder Melantius, Difilos, Amyntor, Evadne, Lysippos och andra.) kungen (reser sig med bägaren i hand) Välkomna, mina vänner! Nu ska vi vara glada! Sätt dig här intill mig, Melantius, och du, Amyntor, på min andra sida. Evadne, med din skönhets strålglans får du äran att ge ljus och hjärtlig stämning åt hela festen.

429

Evadne Jag har ingenting emot att få tjäna som mottagare av era hyllningar, herre konung. kungen Därför tröttnar jag aldrig på att ge dem. Fyll pokalerna med vin! Det här är den definitiva festen till Evadnes och Amyntors ära! Må de länge leva lyckliga i sitt saliga äktenskap! Amyntor (till Evadne) Han är berusad. Evadne (tillbaka) Det är han alltid. Melantius (till Difilos) Tror du Kalianax har skvallrat för kungen? Difilos (tillbaka) Han har säkert sagt allt möjligt som kungen inte trott på. kungen (på strålande humör) Skål, mina vänner, för Amyntor och Evadne! alla (höjer pokalerna) För Amyntor och Evadne! (Alla dricker, somliga med betänksamma miner.) kungen (sätter sig) Fyll på pokalerna! Kalianax (härmar) Fyll på pokalerna! kungen Du har redan fått för mycket, gubbe. Kalianax Som om du inte hade fått det. kungen Jag får aldrig nog. Kalianax Varför klandrar du mig då? kungen För att du grumlar mina tankar med dina egna grumliga misstankar. Jag vill inte tro något ont om någon. Jag vill inte ha din paranoia. Kalianax Anklagar du mig för att vara sinnessjuk? kungen Nej, bara gubbsjuk, vilket är illa nog. Men vi får se. Är det som jag tror, att du bara lider av vanvettig inbillnings noja, så tar jag nycklarna till fortet ifrån dig, och du får hädanefter stanna hemma under ständig tillsyn. Kalianax Stänger du in mig med min galna dotter? kungen Nej, hon får låsa in dig. Evadne (till Amyntor) Kungen är på gott humör ikväll. Det gör mig orolig. Amyntor (tillbaka) Hur så? Evadne Han gör sig alltid extra glättig när han förbereder argan list. Amyntor Kan han göra något värre än han redan gjort? Evadne Vänta bara! kungen Melantius, du verkar sorgsen. Melantius Jag har tyvärr ingenting roande att komma med. kungen Har du då något oroande? Det slår mig plötsligt hur lätt det vore för någon av er vid ett tillfälle som detta att blanda gift i min bägare. Amyntor (protesterar genast) Vi är inga giftblandare här. Melantius Varför skulle någon göra det? kungen Fråga gubben Kalianax. Han har gjort det hela dagen. Han har fått för sig att ni alla konspirerar emot mig. Var har han fått det ifrån? Från sin kärlekskranka dotter? Knappast. Hon om någon skulle gärna konspirera själv och ensam om hon kunde. Från dig, Melantius? Vet du någonting? Melantius Jag vet ej mer än vad du själv vet, min konung.

430

kungen Och du då, Amyntor? Hyser du något agg emot mig ännu, eller har jag gottgjort dig tillräckligt? Det vet gudarna, att jag har ansträngt mig ordentligt. Amyntor Jag har svårt för att tro att någon skulle ha någon anledning att vilja konspirera mot er, utom, som ni själv säger, stackars lilla Aspasia. kungen Och varför är hon inte här? Hon hör ju också till familjen! Straton Hon ville inte komma. Kalianax Hon ville stanna hemma och lipa i stället. kungen Och du då, Evadne, kan du ha något att invända mot mig? Jag gav dig den bästa man jag visste på hela Rhodos. Han har inte klagat på att han fick den klaraste skönheten och högsta kvinnliga begåvningen på hela Rhodos. Har du månne konspirerat? Evadne Jag har inte ens börjat ännu. kungen Ha-ha-ha! Ett tvetydigt svar, så typiskt för en överlägsen kvinna! Evadne Kvinnor konspirerar inte. Endast fegisar konspirerar. Kvinnor manipulerar eller handlar. I bästa fall manipulerar de så skickligt att de slipper handla. I sämsta fall måste de handla när männen inte gör det. Melantius Fega män konspirerar och modiga kvinnor handlar. Det vore bättre om modiga män handlar och kvinnor fick koncentrera sig på att manipulera dem så att de handlar rätt. Är det så du menar, syster? Evadne Någonting ditåt. Amyntor Bäst vore det att alla män försökte handla rätt, så kvinnor slapp manipulera dem. Då sluppe vi också alla konspirationer. Difilos Naturligtvis. Amyntor har som alltid rätt. Amyntor Ty allt vad kvinnor egentligen duger till är kärlek, som är deras enda rätta element, det enda, där de är helt till sin fördel. Evadne Tack för det ordet, Amyntor. kungen Och skulle ett sådant sällskap konspirera? Gå och häng dig, ditt gubbskrälle, din gubbfan, din gnällgubbe, och gå i säng med din sjuka dotter där hemma, så blir hon kanske lite gladare. Allt vad hon behöver är ju vilken man som helst! Ha-ha-ha! Melantius (till Kalianax) Hur blir det med nycklarna, Kalianax? Kalianax (till kungen) Nu är han på mig igen! kungen Vad då med? Klämmer han dig på testiklarna för att testa din potens? Ha-ha-ha! Kalianax (till Melantius) Jag vet inte vem som är galnast, han, som vägrar tro mig, eller ni, som vill störta honom. Melantius Hur mycket har du sagt? Kalianax Allt. Melantius Inte konstigt då att han inte tror dig. Kalianax Menar du att ni alla driver med mig? Melantius Ge mig bara nycklarna, och jag lovar dig att du aldrig skall bli inlåst hemma.

431

Kalianax Ni hotar mig åtminstone inte. Jag har nycklarna här. (smusslar dem under bordet till Melantius) Melantius Hjärtligt tack. Se det som att din livförsäkring är i hamn med hela din långa trygga ålderdom. Kalianax Håll mig bara utanför vad ni än gör, så är jag nöjd. Melantius Jag lovar dig, att alla skall bli nöjda. Kalianax Även kungen? Melantius Han mest av alla. (till Evadne) Gör ditt bästa för att glädja kungen nästa gång. Evadne Med besked. kungen Kort sagt, Melantius, för att nu vara ärlig, så har vår gamle trotjänare här Kalianax förfäktat, att du bett honom om nycklarna till fästningen och att du ämnar mörda mig. Vad säger du till det? Melantius Jag säger ingenting, för jag vet ingenting om gubbens tillstånd och vill icke spekulera i hans sinnestillstånd. kungen Och vad säger du till det, du gamle galne Kalianax, förgiftad av din kranka dotter? Kalianax Jag vill inte bli inspärrad, varken hemma eller någon annanstans. Jag säger bara det, att under mina fyrtio år som fortets kommendant har aldrig någon fientlig styrka kommit åt det. Melantius Ingen ville ta det, för där finns ju bara spindelväv och damm och annat skräp som du har samlat där under dina fyrtio år. Kalianax Dock kontrollerar fortet hela hamnen. Den som har det kontrollerar Rhodos. kungen Du har kontrollerat Rhodos väl i alla dina dagar, gode Kalianax, men borde du ej allt emellanåt ha städat det? Så klart att ingen ens försöker komma in om där finns bara smuts och skräp och spindelväv? Ett sådant fort är alltför lättintagligt för att vara attraktivt, men lyckligtvis så har ju heller ingen makt i fyrtio år gjort oss den äran stridig av att vara havets främsta sjömakt. Det är dags, Kalianax, att du blir pensionerad, så att vi kan städa upp ditt fort nu efter dina fyrtio år av dammighet. Nej, det är dags att jag går hem och knyter mig. Sitt kvar, go’vänner, och sup till och pokulera för så länge som ni vill! Jag bjuder! (bryter upp. De flesta bryter upp med honom.) Lysippos Han har druckit friskt och festat nästan hela dagen, som om han var plågad av otäcka föraningar. Det är bäst att jag för honom hem. Straton Ta hand om honom väl. Han är den enda konung som vi har. Amyntor Jag går i förväg hem, Evadne. Evadne Jag kommer efter strax. Jag hoppas att du sover när jag kommer. Amyntor Det gör jag säkert. Kom, min gamle svärfader in spe, låt oss två stödja ömt varandra som två fallna och besvikna män. Kalianax Jag tackar dig, min förlorade svärson. (De går.) Melantius Gör ditt bästa syster, om han kallar dig. Evadne Det gör han säkert, så berusad som han är.

432

Difilos Jag följer efter dem och ser om konungen behöver något. (går) Evadne Då går jag hem till mig och till min jungfrubur i väntan på min enda stamkund. Melantius Om han uteblir, och ingen kallelse blir av, sov bara lugnt. Evadne Det kan du lita på. (går) Melantius Det borde ske nu just i denna natt när han är som mest salig i sin fyllas sorglöshet. Allt är väl förberett, och vi har arsenalen i vår hand. Allt som behövs är att vår konung kallar på sin frilla. Difilos (kommer ivrigt tillbaka) Det har skett. Melantius Vad har skett? Difilos Kungen har sänt bud på henne. Melantius Bravo! Äntligen! Nu är vår timme slagen! Difilos Men Amyntor är fullkomligt rasande. Melantius Hur så? Difilos I fyllan sände kungen bud till honom att för natten avstå från sin fru åt honom. Melantius Kungen struntar helt i etiketten. Difilos Här är stackars den behornade Amyntor nu. Så arg är han att man kan nästan se hans horn i pannan. Du får klara honom. Risken är att han uppväcker hela Rhodos. (flyr när Amyntor rasande slår upp dörren) Amyntor Kunganidingen skall dö! Melantius Förstör nu inte våra planer med att tappa självkontrollen, Amyntor! Amyntor Det har gått för långt! Han skickade till mig ett bud att sända över min gemål till honom för en kärleksnatt och omedelbart efter vår finalbröllopsbankett! Melantius Han bjöd på den och tänkte väl att han därmed betalat även för din hustru. Amyntor Jag kan inte tåla detta längre. Vad har ni planerat? Melantius Allt. Vi väntar bara på signalen. Arsenalen, flottan och kastellet är i vår kontroll, och vi har alla trupper i vår hand. Amyntor Låt mig då ge signalen. Låt mig gå och mörda honom genast. Melantius Nej, Amyntor, det skulle förstöra allt! Du skulle bara väcka vakten, och du skulle dödas eller fängslas genast för att likvideras. Vi behöver dig. Du får ej offra dig i onödan. Amyntor Jag står ej ut med honom levande i samma värld som jag! En av oss måste dö! Melantius Och det får ej bli du, och det får ej bli din hand som tar hämnd på honom. Du är renast av oss alla, håll dig ren och utanför, och låt oss få hantera effektivare och smidigare vapen. Endast en får dö och ingen annan. Amyntor Vem skall göra det då? Du? Nej, låt oss göra det tillsammans och nu genast! Melantius Sansa dig! Låt ej passionen skena blint iväg med dig och släppa vett och sans åt fanders bortom all kontroll! Det sista politiken är behjälplig av är impulsivitet! Planera först, tänk över väl och förbered, och handla sedan! Endast så kan optimala resultat försäkras.

433

Amyntor Bind mig då och spärra in mig! Annars löper mitt rättmätigaste raseri fullkomligt amok med mig! Melantius Jag förstår dig. Men du är för hederlig, Amyntor. Ens om du försökte skulle du ej nånsin klara av att döda kungen av ditt land. Amyntor Ditt ord förlamar mig. Din realism är alltför övertygande och överväldigande. Svärdet faller ur min hand och utan strid. Jag ger mig. Du har vunnit. Men jag ger mig ej till tåls i längden! Låt det ske! Om inte, tar jag lagen i min egen hand och dödar kungen om jag själv så måste stryka med! Melantius Giv oss blott denna natt. I morgon får du fritt agera. Amyntor Det är rimligt. En natt till av hanrejskval skall jag uthärda, men sen är det slut! Din hand på det! (Melantius fattar hans hand.) Detta är en vänskapsed som är långt dyrare än alla andra eder. Melantius Jag är medveten om det, och därför svär jag den. Amyntor Jag tar ditt ord på allvar, och du är min vän och mer än någonsin om du ock lyckas hålla det. Melantius Jag skulle inte svära eden annars. Amyntor Din iskalla säkerhet är nästan skrämmande. Det är väl inget ont på gång? Melantius Vi vet ej någonting ännu om denna nattens eventuella följder. Amyntor Du är gåtfull som en kvinna och vet mer än jag. Nåväl, du är Evadnes bror, och jag får foga mig som efter henne efter dig. Melantius Det gör du klokast i. God natt, min bäste vän. Amyntor God natt, min bror, (omfamnar honom) om du kan sova. Melantius Även sömnlös kan det bli en god natt. Amyntor Vi får se. Själv vet jag inga andra nätter mer än sömnlöshetens kvalfulla förtvivlan. (går) Melantius Det måste ske i natt. Om det ej lyckas, ve oss alla!

Akt V scen 1. Kungens sängkammare. Evadne inträder i förrummet. Evadne Sover kungen? Straton Jag beklagar. Ja, han sover redan. Evadne Han har kallat på mig. Straton Jag försökte hålla honom vaken, men det var omöjligt. Han var alltför drucken. Men han vill nog säkert ha er när han vaknar. Evadne Ja, det tror jag också. Straton Ett gott råd: han har druckit mycket, så låt honom sova av sig det värsta. Annars kan han bli lätt odräglig. Evadne Jag känner honom väl. Ge mig nyckeln till rummet, och låt ingen komma i närheten. Det är alltid så han vill ha det när han är full – så ensam med mig som möjligt i så fullständig säkerhet som möjligt.

434

Straton Givetvis. Jag önskar det var jag i hans ställe. Jag får inte önska er någon god vila. Evadne Så ni pratar. Straton Det är allt vad jag kan göra, men när kungen vaknar vill han säkert handla desto mera… Evadne Bespara mig era fantasier. God natt, min herre. Straton Och må det bli en lång god natt för er. (drar sig tillbaka) Evadne (inträder i kungens sovkammare, låser dörren bakom sig. Kungen sover en vällustig sömn och snarkar.) Han sover. Det är väl, och det blir knappast lätt att väcka honom. Skall jag då göra processen kort med honom och omedelbart förpassa honom bort från sinnevärlden? Nej, det vore alltför enkelt. Jag har ändå älskat honom, han har varit god mot mig, och han har rätt till sitt försvar förrän jag skickar honom vidare, om jag nu gör det. (tar varsamt hans händer, en i sänder, och binder dem fast med svarta läderremmar bakom och över hans huvud i sängen.) Ändå kan han sova och så gott som vilken gris som helst. Det vore nästan synd att väcka honom. Skall jag inte ändå bara skona honom och slå till nu genast och så göra det så smärtfritt som är möjligt för oss alla? Nej, jag måste tala ut med honom. Även jag har skuld i min förlorade integritet och heder, och jag vill höra om han alls har någonting att säga till försvar hur han har använt mig och sina bästa vänner och den offrade Aspasia. (väcker honom) Herre konung! Vakna! (Han vaknar inte.) Sluta snarka! Jag är här! kungen (sömndrucket) Vad är nu detta? Har jag vaknat i en dröm? Vad har du förberett dig för? Vill du variera lekarna med mera avancerade poänger? Evadne För blott en gångs skull så ville jag ha oss mer jämspelta. kungen Jag tackar dig. Jag kunde aldrig tåla att jag alltid måste vara överlägsen. Och vad är ditt nästa steg? Skall du bestiga mig och rida mig tills jag ger upp och spränger mig och störtar som en häst? Evadne Min vän, du är nu redan störtad. kungen Jag ser fram mot dina nya lekar. Du var alltid så uppfinningsrik. Och därför föredrog jag alltid dig långt före alla andra. Evadne Är då sex det enda du kan tänka på? kungen Vad kan man annat tänka på i damers sällskap? Evadne Deras välfärd. Hänsyn mot deras familjer. Takt och höviskhet och finkänsla för undvikandet av att skada dem. kungen Jag har väl inte skadat dig? Du fick allt vad du önskade, och jag gav dig åt Rhodos bästa man som generös kompensation för vad du eventuellt känt harm för genom din förlust av jungfrudomen. Du har aldrig gråtit i mitt sällskap eller grälat, bara varit glad och underhållande. Vad är det nu? Evadne Jag tänker inte på mig själv men på Aspasia. kungen Och vad har hon att klaga över? Hon har ju fått hålla kvar sin jungfrudom och har ej någonting att ångra. Hon har fått behålla sin integritet i fred.

435

Evadne Hon älskade sin Amyntor, och han var ärligt kär i henne. För dem fanns det ingen annan än varandra. Amyntor är nu en arg bedragen hanrej lurad i den fällan innan han blev gift och utan att han ens fick veta det. kungen Och därför har jag kompenserat honom. Fick han inte Rhodos vackraste och härligaste kvinna? Har han anfört klagomål mot henne? Icke. Bjöd jag ej er på ert bröllop med banketter utan tal? Vad vill ni mera? Säg det, och jag skall ge er allt vad ni önskar. Evadne Allt vi önskar är vårt eget liv, min jungfrudom tillbaka och Aspasia sin man. kungen Ha-ha-ha! Det vet du väl, att ingenting kan vrida någonsin historien tillbaka? Var nu inte dum, var klok och realistisk, ta mig ur din snara, och låt oss få älska, och det ordentligt! Evadne Har du inget samvete? kungen För Amyntor? Han borde vara nöjd. För gråterskan Aspasia? Hon borde lära sig att acceptera livet som det är och göra det bästa av saken. Jag beklagar, ljuvaste Evadne, det är allt vad vi kan göra. Det är vad jag själv har gjort när jag blev hopplöst kär i dig. Var det då fel? Och vill du straffa mig för det? Evadne Jag måste. Mina bröder kräver det. kungen Melantius. Så det var ändå något bakom gagget om konspirationer. Hur långt har det gått? Evadne Så långt att det med lagen om historien ej mer kan gå tillbaka. kungen Du menar alltså allvar. Nej, det kan jag inte tro. Du gycklar med mig. Aldrig kan en kvinna tas på allvar, och du är ju blott en kvinna, gjord för smekningar och kärlek, ljuvhet och behag och mjukhet utan gränser. Kvinnor är för ömma för att kunna göra våld på ens sina mest bestialiska älskare. Evadne Men du är konung, och det förändrar saken. I stället för att leva upp till ditt ansvar har du missbrukat det med att missbruka dina vänner och undersåtar och djävlats med dem i stället för att tjäna dem. kungen Så du har tagit rollen på dig av min domare? Evadne Och exekutör. kungen Och är då kärleken ej ett försonande och mänskligt drag? Har jag ej älskat dig, och gör jag det ej fortfarande? Du bara eggar upp mig. Kom och rid på mig och skratta och var glad och spräng mig, och låt oss så hålla på till gryningen och längre, tills vi storknar, slocknar och är överfulla av vår vällusts välbehag. Du har väl ändå någon lust kvar i kroppen? Ej var du någonsin frigid och kallt beräknande, som andra kvinnor. Evadne Jag beklagar, konung, men du har för lojala undersåtar och för trogna vänner. Ingen av dem, särskilt inte Amyntor och Melantius, kunde rikta något vapen mot din krona för sin kärleks och sin plikts skull mot sitt land. Men du har faktiskt tagit allt ifrån mig genom jungfrudomens likvidering och fördömt mig till ett felaktigt, misslyckat, falskt olyckligt äktenskap, då Amyntor var redan heligt försvuren till en annan. Ändå är det ej mig själv jag hämnas utan enbart den oskyldiga Aspasia. (höjer sin dolk)

436

kungen Kan då en jungfrus makt bli så fatalt mer överlägsen denna världens, att den kan i dina händer sätta mordiskt vapen att föröva kungligt mord? Evadne Min oskuld är förgjord, men hennes är allsmäktig, och jag är en kvinna som hon själv och är som hennes syster skyldig att bestraffa dig, när jag nu är i den positionen. kungen Jag kan ej fatta det. Så ett kärleksfelsteg är då värre och fatalare än något politiskt? Evadne Precis! (stöter till med ursinne rakt i hjärtat. Kungen ger bara några spasmer ifrån sig och är sedan död.) Endast några droppar blod. Jag måste då ha träffat rakt i hjärtat. Ack, vad har jag gjort? Han var ändå min älskare! Men det är gjort och över. Som han sade, lagen om historien är att den kan aldrig vridas bakåt. Det är bara att fortsätta framåt. Kvickt ut härifrån. Nu väntar mina bröder på signalen. (gör sig snabbt i ordning, befriar och drar täcket över den nakne kungen och drar sig tillbaka ut i förrummet, där Straton sitter och sover.) Straton, vakna! (Straton vaknar sömndrucket till.) Kungen har fått sitt, är nöjd och sover. När han vaknar, säg då att jag har gått hem. Straton Det skall jag göra. Hoppas han blev nöjd. Det hoppas jag förstås att även ni har blivit. Evadne Mer än bara nöjd. Nu kan jag börja leva. (går) Straton Hon är då rätt älskarinna för en konung! (somnar in igen) (efter en stund) Kleon (inträder plötsligt) Sitter du här och sover i allsköns ro, din sopprot! Straton (störd) Vad skulle jag annars göra? Kleon Var är kungen? Straton Tyst! Han sover! Han är ankommen och har druckit hela natten! Om vi stör honom nu blir han bara rasande. Kleon Vi har inget val. Det är uppror på gång. Kastellet är taget av Melantius och hans vänner som ropar att kungen är död! Vad vet du om det? Straton Melantius var redan tidigare i kväll ganska galen, om man får tro den gamle galningen Kalianax. Kleon Idiot! Det är han som givit över kastellet åt de vilda ungdomarna! Väck genast kungen! Straton Jag fattar ingenting. (de går till dörren, Kleon störtar in, drar täcket från kungen och finner en död naken man med dolken i sitt bröst.) Kleon Död! Straton Det är inte möjligt. Ingen har varit här utom Evadne. Kleon Och du. Deltar du i sammansvärjningen? Straton Hur kan du tro något sådant? Jag har precis bara sovit! Kleon Och hörde inget skrik på hjälp? Inga rosslingar? Straton Bara passionerat prat. De var mycket upphetsade. Jag försökte komma åt att lyssna vid nyckelhålet, men jag kunde inte uppfatta kontentan. Så jag somnade

437

i stället. Efter några timmar kom Evadne ut och bad mig inte störa honom. Hon bad mig hälsa honom att hon gått hem. Kleon Då levde han alltså fortfarande när hon begav sig. Och du sov och märkte inte att en annan kom förbi och stal sig in och dräpte honom! Straton Det är fullkomligt omöjligt. Ingen annan kan ha blivit insläppt. Vakten hade order att allenast låta en person passera, och det var Evadne. Kleon Och om någon av livvakterna var en förrädare och lejd som mördare? Straton Omöjligt. Så tungt sover inte jag, att jag ej skulle då ha vaknat av att en soldat med rustning klampade förbi. Man kan ej smyga med en livvakts rustning och mundering. Vapnen skramlar, och man gnisslar. Kleon Då kan det bara vara hon som givit signalen till uppror efter att ha mördat honom! Men varför? Hur kan någon ha velat konspirera mot vår konung? Straton Jag fattar det inte heller. Det verkar inte klokt. Lysippos (uppträder plötsligt) Hela staden är i uppror och ropar hämnd för kungens missbruk av sin makt. Var är han? Kleon Död. Lysippos Och vem har hållit vakt? Straton Bara jag, för det har bara varit Evadne som kommit in på kungens egen order. Lysippos Har hon då dödat honom? Straton Titta själv. Lysippos Du slagne konung, är det lönen för ditt glada leverne och dina lyckliga utsvävningar? Det går nu rykten som förmäler att han skändat varje jungfru på vår ö. Straton Det är Evadnes bröder som har hämnats deras systers kränkning och förmälning med fel man. Lysippos En härva är det utan vidare. Han älskade en dam en gång för mycket och fick alltför mycket nog på kuppen. Nå, jag är nu konung och tar makten som hans bror med lagen som min rätt. Melantius (utanför) Ohoj! Kleon Det är Melantius. Lysippos (går ut i förrummet och ropar från terassen) Melantius! Difilos! Vad menar ni! Vad vill ni! Melantius Rättvisa är skipad! Vi har fått vår hämnd för ödeläggelsen av vår Evadnes ära. Det var allt vad vi begärde. Vi har fortet i vår hand, och hela flottan och armén har vi tagit kontrollen över. Lysippos Enligt lagen är jag konung! Ni kan inte trotsa lagen! Då blir det inbördeskrig och anarki! Difilos Vi vill ej trotsa lagen. Allt vi ville var rättvisa för vår syster och Aspasia, och det har de fått. Lysippos Så det var för Aspasias skull som gamle Kalianax gav er fortet? Amyntor Det blev inget bröllop, så han gav oss sitt kastell som brudgåva i stället. Lysippos Säg då vad ni vill!

438

Melantius En enda sak: benådning för din broders död in blanko för oss alla att få sätta våra namn vid. Blott Evadne gjorde det, men hon var oskyldigast av oss alla som hans offer, medan vi vill alla dela skulden. Lysippos Fullmakten beviljas utan vidare. Inget annat? Melantius Benådade erkänner vi dig enhälligt som konung. Vi vill icke rubba landets ordning eller lagar mer än vad som redan skett igenom mördade tyrannens övertramp. Lysippos Förlåt honom, ty han är död. Amyntor Vi har förlåtit honom. Döden försonar allt. Låt oss nu skriva under vår benådning. Lysippos Kleon? Har du formulerat den? Kleon Det är ett provisoriskt dokument, men det får duga. (ger över dokumentet) Lysippos (läser) ”Härmed absolveras alla undertecknade från mordet på framlidne konungen av Rhodos.” Blir det bra? Difilos Det duger. Släng det ner till oss. Lysippos Skall hela landet underteckna det? Är alla borgare i Rhodos glada över kungens död och vill ha del i den? Melantius Låt den som vill ta på sig ansvaret för kungens död. Han tog ju inget ansvar själv. Difilos Skriv först vår syster och dig själv, Melantius. Melantius Skriv sedan du och lämna över åt Amyntor, den mest förfördelade av alla. Kalianax Jag vill också skriva för min dotters skull. Melantius Du får. - Du garanterar som vårt Rhodos erkände och ende konung lagligen immunitet åt alla som här skriver på? Lysippos Det gör jag. Melantius Bra. Då lägger vi ned vapnen och ger dig tillbaka fortet, så att var och en kan lugnt gå hem till sitt och utan fruktan för vidare repressalier. Lysippos Ni har ingenting att frukta, då jag vet att ni är hederliga män. Som ni var trogna min slarvige broder ber jag er blott att förbli mig lika trogna för ert lands skull och vår lag och ordning. Amyntor Utan vidare svär vi dig alla trohet. Lysippos Då är alla nöjda. Ingen dager synes än, och mörk är natten. Gå i frid, och låt er statskupp vara blott en parentes, ett snabbt och effektivt operativt ingrepp förutan andra konsekvenser än att hans skandaler nu må vara över och förlåtna. Kalianax Men min dotter gråter ännu! De är inte glömda! Lysippos Må ej någonting av människans historias annalers ständigt skrivna bok ej någonsin bli glömda eller ignoreras, ty varenda mänskliga erfarenhet är nyttig, särskilt de mest tragiska. Melantius Vi går. Vi tackar för din kompromissdiplomatis superba flexibilitet och för att du förstår rättvisans väsen. Enda felet med din broder var att han ej gjorde det. Men för att vara konung måste man ha den kvalifikationen. Lysippos Jag håller med och skall försöka bli en bättre konung. Difilos Tack för det.

439

Melantius Vår nattmanöver är fullbordad och avslutad. Låt nu vårt normala liv ta över. Amyntor Jag tror vi lyckades att minimalisera blodspillan. Melantius Evadne brukade sitt vapen för sin enda gång i livet, och hon siktade med bättre precision än någon yrkeskrigare kan göra. Hon har verkligen gjort rätt för sig, och henne tillkommer den högsta äran. (rebellerna går) Kleon Vad skall vi göra nu med liket? Lysippos Statsbegravning. Kungliga ceremonier. Allt vad som tillkommer kungliga begravningar. Han var trots allt en konung och som sådan sann utom i sängen, som blott därför blev hans bane. (De retirerar.)

Scen 2. Hos Aspasia. Aspasia Vad rör mig revolutionens yttringar och meningslösa larm och hysteri? Omvälvningar av varje slag ger endast katastrofala tragedier, olyckor och elände för sörjande att skörda. Ingen plog är grymmare än den som blott kör över allt i vägen blint med framtidsresultatet som sitt enda sikte utan att alls se sig för, och så blir oskuld lidande och slaktad av ren obetänksamhet, men mänskan är nu en gång sådan. (Det knackar.) Vem besöker väl en sörjande som mig? (öppnar) Evadne! (släpper genast in henne) Evadne Det är gjort, Aspasia. Jag har hämnats dig. Aspasia Vad har du gjort? Vad menar du? Evadne Jag har dödat kungen. Aspasia Jag har hört folk skria om ett sådant rykte, men man skall ej tro på rykten förrän de besannas. Det är alltså sant? Folk skriar även om revolution. Är det då du som startat den? Men varför? Evadne Var det inte rätt? Har kvinnan inte rätt att reagera när den manliga brutaliteten går för långt? Aspasia Och varför kommer du till mig? Evadne För att ge åter mannen som du ofrivilligt lånat mig. Aspasia Men ni är gifta. Evadne Ja, men det var kungens sista misstag. Aspasia Har du mördat honom då för det? Evadne Han grävde själv sin grav. Han gick för långt och såg sig icke för. Aspasia Men du kan ej ge mig en man som du är gift med. Evadne Inte? Kan du hindra mig? Aspasia Jag kan ej acceptera honom då han tillhör dig. Ett äktenskap är heligt hur det än begås. Ett sådant band kan inte lösas utom genom våld då religionen helgat det och lagen stadgat det. Det finns ej någon skilsmässa som är naturlig eller ens försvarlig. Jag beklagar, käraste Evadne. Du har blivit mörderska förgäves. Evadne Och är jag då icke medveten om det? Jag trodde aldrig att jag kunde göra det, men det var alldeles märkvärdigt lätt när det så kom till kritan, medan

440

svårigheten är att leva med det efteråt. Ett mord är alltid oförlåtligt, särskilt för en kvinna. Aspasia Och hur skall du sona det? Evadne Så här! (har en ny dolk och stöter den rakt i bröstet) Aspasia Nej! (försöker hindra henne men för sent, tagen med överraskning) Så får du icke göra! Självmord är det mest fördömda våld som finns! Evadne Nej, det försonar mig i detta fall. Jag hann bli kär i Amyntor, Aspasia, men jag kan aldrig se honom i ögonen just därför, då jag vet att han är din och alltid har förblivit det. Nu ger jag honom dig tillbaka. Se det så, att jag dör frivilligt för honom och för dig. Nu är du hämnad. Sörj mig ej, men hedra gärna mitt livs sista gärning som den yttersta självuppoffring den var för kärleken och för er rätt till den. Jag bara återställer ordningen. (dör) Aspasia (faller på knä vid hennes sida) Du ädla syster, detta är för mycket. Vi skall ära dig som jungfru mer än någon konung blivit ärad. Vi skall aldrig upphöra att hedra dig för detta oförlikneliga ädelmod. Varenda jungfru här på Rhodos skall jag sammankalla för att hedra och förgylla din begravning. Ack, du hör mig ej. Du blev långt mer till slut än blott en syster för mig, och först nu när du är borta inser jag att jag förlorat ej min dödliga rival utan min bästa vän. (kysser henne ömt på pannan) Slockna, sol, ty natten höljer livet nu i sorgens tecken, som tar bort all fåfäng glädjehysteri kring kungens död och vänder den till allvarlig och dämpande förstämning av dock en sorts oförgätlig skönhet.

Scen 3. Evadnes begravning. Aspasia och tärnorna. Aspasia Hölj henne med blommor, så att hon må slumra ljuvt och bara drömma evighetens drömmar om sin egen härlighet och sina hjältegärningar långt ädlare och mera självuppoffrande än vad hellenska hjältar någonsin har åstadkommit! kören Låt oss samtliga förgylla hennes likbegängelse med sånger utan tal vars skönhet aldrig någonsin må glömmas. Aspasia Jag anropar dig, Evadne, ty jag vet att du fortfarande finns här och existerar. Aldrig hade du begått ditt sista brott mot eget liv för att försona det, som om det alls krävde försoning, om du inte vetat om att döden icke är ett slut men blott den öppna dörren till vår evighet, som alltid finns där för att öppnas och för att befria oss från sorgtyngd och överbelastad existens för att ge möjlighet till en ny början; och du hör oss säkert nu och för så länge vi ännu kan minnas dig och ämnar hedra dig. kören Evadne är nu Rhodos skyddsgudinna, som befriat Rhodos från en ansvarslös tyrann och tagit på sig ansvaret och straffet med att själv ta konsekvenserna av sin oefterlikneliga heroism, som aldrig må förgätas. Melantius (kommer in med följe) Vad är detta för ett sorgetåg?

441

Kleon Det är Evadnes likbegängelse. Varenda jungfru här på Rhodos har anmodats delta för att fira henne med all skönhet och uppbyggelse i utsmyckning och sånger som kan uppbjudas av kvinnor. Difilos Får vi män då inte vara med? Kleon Som följesmän, åskådare och eskortörer, men ceremonierna och hela ritualen är nu förbehållet Rhodos jungfrur. Melantius Vi är ändå hennes bröder. Amyntor Och jag är ju ändå hennes man. Kleon Beklagar. Vänd er till Aspasia. Amyntor Aspasia, min egen älskade, så har hon offrat sig för oss och ensam tagit ansvaret och konsekvenserna för mordet på vår konung. Vi är fria nu och kan ta om allting från början så att det blir rätt. Aspasia Hur kan du efter vad som skett mer ställa krav på mig och tänka på vår kärlek? Rhodos är begravt i landssorg, och du tror att den kan ignoreras och skjutas åt sidan som om offret av Evadne aldrig varit. Ha då någon smula anständig respekt för den som ändå var din maka! Amyntor Du vet mycket väl att det groteska äktenskapet var förfelat och ett misstag som ej kan ha någon laglig eller mänsklig giltighet. Religionen hade ingenting med det att göra. Aspasia Likväl älskade hon dig. Lysippos Aspasia, älta inte om och om igen din sorg, och var ej så fixerad vid de döda. Det finns inget liv i sorgen, döden, saknaden, melankolin och minnet utom smärta. Låt de döda vara döda, och det är mer viktigt att ta hand om dem som ändå lever. Melantius Du har föregått med gott exempel i att upphöja vår syster till martyr för kärleken och helgon för vårt land, men tänk då på ditt eget liv. Din älskare har aldrig övergivit dig i själen, och han finns nu här och väntar på dig. Du kan inte refusera honom av ren egoistisk prydhet. Aspasia Hur kan jag ta någon annans man när hon själv tagit livet av sig för sin kärlek till den mannen? Amyntor Hör på mig, Aspasia. Vi respekterade varandra och kom aldrig vid varandra. Under själva bröllopsnatten svor hon att ej ligga med mig någonsin, och jag fick acceptera det. Den enda som kom vid henne var kungen, som var alltför slarvig för att gifta sig med henne. Därför gav han mig till henne som sin man, för att hon skulle hållas skadeslös. Den kungens kärlek för Evadne var ett skamligt felgrepp, han utnyttjade sin ställning för att få henne till vad hon icke ville, det var icke ett naturligt kärleksfullt förhållande men ett ensidigt tyranni, och lika onaturligt blev mitt falska äktenskap med henne. Jag har sparat mig för dig, och även min gemål Evadne gjorde allt hon kunde för att spara mig för dig. Kalianax (när ingen säger något) Så vad väntar vi då på? Låt denna likbegängelse och detta firande av denna överjungfru genomföras med allt vad som därtill höves, men låt sedan äntligen oss fira ett ordentligt bröllop! Amyntor Vad säger du, Aspasia? Vill du ännu ha mig?

442

Aspasia Käraste min älskade, jag trodde aldrig att jag skulle få dig. Du var mig förlorad, och jag hade givit upp. Men eftersom nu händelserna lett till högst oväntade upplösningar, så vem är jag att kunna säga nej till den jag älskar? Amyntor Käraste! (De omfamnas äntligen.) många Hurra! Lysippos Låt mig som kunglig arvtagare till ansvarslös broder få bekosta bröllopet! Melantius Jag blir din marskalk, om jag får. Difilos Vi skall mobilisera hela revolutionära gardet till att fira dig och ställa till med skådespel och fest! Kalianax Glöm inte mig! Det var ju jag som gjorde revolutionen möjlig med att överlåta nycklarna till fortet åt er vilda galningar! Och endast jag har rätt att giva bort min dotter såsom brud! Amyntor Då får jag acceptera dig som svärfar äntligen. Kalianax Jag trodde nog det skulle lösa sig till slut, men ack vad kärleken kan ställa till ibland med fasliga besvär! Amyntor Det är den värd trots allt. Aspasia Jag hoppas det. kören Så torka dina tårar nu, Aspasia, och ta i stället på dig komedins uppsluppna glädje och mer varaktiga ljus, ty ljus och harmoni behöver alltid mänskligheten mer än motsatsen. Aspasia Jag ger er rätt, förtrogna systrar, och låt därför vårt begravningståg till vår Evadnes ära ej mer ledsagas av sorg och gråt och smärtfyllda beklaganden men snarare ljus högtidsstämning, då ju hon om någon nu för alltid är en syster för oss att för alltid vara stolta över. Melantius Amen. Lysippos Hon om någon borde ha fått bli vår drottning. Kleon Kungen räckte inte till. Lysippos Och därför är hon desto mer vår drottning nu. Låt sorgetåget bli till en triumf för Rhodos och till något av ett firande för alltid av den sanna kärleken! Melantius Vår konung har nu talat. (Under ljusare högtidsstämning drar sålunda begravningståget ut, Amyntor med armen om Aspasia.)

Kausani, 6.11.2008

443

De kungliga kusinerna dramakomedi i tre akter efter Geoffrey Chaucer av Christian Lanciai (2009)

Personerna : Kung Theseus av Athen Hippolyta, hans drottning Emilia, hennes syster Peirithous fyra sörjande mödrar Artides Palamon Kreon en fångvaktare hans dotter tjänare Handlingen utspelar sig i antikens Athen och Thebe i förhistorisk tid.

Akt I scen 1. Athen. Theseus Säg mig nu, min käre Peirithous, hur vi kan få Thebe att sluta sig samman med oss i en enhetlig stat som föregångsexempel för hela Hellas. Peirithous Förvisso finns det många i Thebe som gärna skulle ansluta sig till Athen i synnerhet bland de mera kunniga och bildade, men problemet är Kreon. Theseus Den gamle knölen. Peirithous Han håller Thebe i ett järngrepp och vägrar släppa det. Staten är försvagad genom det traumatiska inbördeskriget mellan Oidipus söner, som ju slutade illa för alla. Theseus Staden kan aldrig hämta sig mera efter en sådan tragedi. Just därför skulle den behöva Athen som stöttepelare.

444

Peirithous Så sant, så sant. Men Kreon måste störtas först. Theseus Är det sant att Polyneikes och hans vänner fortfarande tillåts ligga obegravda på slagfältet utanför murarna? Peirithous Ett tecken på Kreons sjukdom. Han fruktar uppror fastän alla är döda. Oidipus sista barn Antigone tilläts inte ens begrava sin broder. Theseus Jag vet. En oerhörd skandal. Hippolyta (kommer in) En sällsam skara utanför anhåller om företräde för Athens konung. Theseus Vad är det för en sällsam skara? Hippolyta Svartklädda sörjande mödrar och änkor. Theseus Skyddssökande? Vad har vållat deras ofärd? Hippolyta De är från Thebe. Theseus Visa genast in dem. Här, Peirithous, kommer kanske svaret på våra böner. (Hippolyta visar in en skara svartklädda mödrar.) 1 Vi ber om misskund, store konung Theseus. 2 Vi kan inte få det i vårt eget land, varför vi måste vandra utomlands 3 med våra smärtsamma böner och vädjanden om förbarmande 4 över våra obegravda söners och fäders och äkta mäns lik! Theseus (skakad) Har jag tolkat det hela rätt: ni är således mödrar till de stupade vid Thebe som allt ännu tillåts ligga obegravda? 1 Polyneikes hade lika stor rätt till kronan som Eteokles! 2 Kapaneus och de andra slogs med samma rätt som Thebes försvarare! 3 Inbördeskriget och dess olyckor var enbart Eteokles fel! 4 Vi som är här är blott ett ringa fåtal av ett otal mödrar vars söner behandlats lika illa som Hektors lik! Theseus Ni rör mig till tårar. Men varför vill inte Kreon låta er bärga och begrava era söners lik? 1 Därför att han lider av förföljelsemani! 2 Han vill lämna liken obegravda som varnagel mot alla som vill störta honom. 3 Desto mer vill alla bara störta honom. 4 Han ser en potentiell fiende i varje medborgare i Thebe som inte hörde till Eteokles parti. Theseus Och vad vill ni att jag skall göra åt saken? 1 Krossa Thebe! 2 Störta Kreon! 3 Fräls oss från hans förtryck! 4 Befria Thebe från dess enda fiende! Theseus Jag skall noga överväga er vädjan, men jag tror att jag redan nu kan lova er, att ingen barnlös moder i Thebe skall få vägras begrava sina söners lik. 1 Det är allt vi ber om. 2 Ursäkta vår påträngande påflugenhet, men vi hade inget annat val. 3 Vi kunde inte tåla denna himmelsskriande orättvisa.

445

4 Vi kräver bara vår moderliga rätt från högre instans, när Kreon vägrat oss dess rimlighet. Theseus Era böner har blivit hörda, och min drottning Hippolyta här är själv vårt vittne. En så omfattande likskändning kan inte få fortgå ostraffat, eller hur, Peirithous? Peirithous Jag är av samma mening. Det är en självklarhet. Theseus Vi skall icke vika förrän Kreon är störtad. Kan det tillfredsställa er tills vidare? 1 Vår tacksamhet är utan gränser. 2 De söner vi har kvar ställer gärna upp för er. 3 Vi kan skicka en hemlig budkavle inom staden. 4 Ingen blir ledsen, men alla blir glada om Kreon avlägsnas. Theseus Var lugna, mina damer. Vi vägrar vänta och tveka.

Scen 2. Thebe. Artides Vad sitter vi fast i denna håla för, Palamon? Vi borde bege oss ut i världen och göra någon nytta! Palamon Krisen är inte över ännu, Artides. Artides Kriget är över, alla fiender är stupade eller avrättade, hela Thebe storknar av deras likstank, och ändå fruktar onkel Kreon nya uppror! Palamon Den där affären Antigone har gått honom på nerverna. Artides Och skall då vi behöva lida för det? Om ändå Polyneikes hade segrat! Då hade vi åtminstone sluppit Kreon! Palamon Men nu slipper vi inte Kreon så länge han sitter kvar, och han lär sitta kvar så länge han ännu låter likstanken dominera hela Thebes landskap. Artides Jag skulle gärna offra allt jag äger och min ställning för att komma ut härifrån. Palamon Du kanske inte behöver. Jag har hört rykten om att en beskickning missnöjda kvinnor med obegravda söner vädjat till Athen om hjälp. Artides Och vad svarade Athen? Palamon Vad tror du? Kan obegravda hjältesöners mödrars böner klinga ohörda någonstans utom för Kreons öron? Artides Du har rätt. Kreon (inkommer plötsligt) Mina fränder, det har bekräftats. Vi har ett nytt krig att vänta, och jag kommer att behöva er hjälp. Palamon Kan du då aldrig få nog av kriget, onkel Kreon? Kreon Det är inte mitt fel. Det är Athen som angriper. Vad kan jag annat göra än försvara vår frihet? Fosterlandet behöver er. Ni måste ställa upp. Ingen kan undvaras i den slutgiltiga krisen. Infinn er genast i kasernen för vidare order. (går) Artides Där fick vi för det. Palamon Vårt land kallar oss, och vi kan inte säga nej.

446

Artides Tror du Kreon har någon chans? Palamon Mot Theseus? Aldrig i livet. Frågan är om vi själva får överleva Kreons sista krig. Artides Det måste vi slåss för. Palamon Kreons sista krig? Artides Nej, att överleva det och Kreon. Palamon Topp, min bäste kusin! (De fattar hjärtligt varandras händer längs armbågarna, båda med den andras hand mot sig.)

Scen 3. Peirithous Gratulerar till en lyckad insats, Theseus. Alla är dig i princip tacksamma. Theseus Ändå förvånar det mig att Kreon kunde bjuda så pass starkt motstånd. Peirithous Liksom alla tyranner var han väl organiserad. Theseus Och han hade goda officerare, som kämpade tappert för sitt lands förlorade sak. Peirithous Här är nu änkorna igen att tacksamt bringa dig sin hyllning. änka 1 Var lovad, Thebes befriare! 2 Nu kan landet äntligen få frid, när dess mödrar äntligen får begrava sina söner! 3 Din insats, kung Theseus, för kvinnornas sak skall aldrig förglömmas. 4 Du har gjort dig till de rättslösas och de oskyldigt drabbades upprättare. Theseus Ja, ja, det är bra. Begrav nu era söner, så att ni slipper likstanken mer i detta landet. – De där två generalerna, som stred som tapprast, de var väl Kreons släktingar? Peirithous Ja, de är befryndade med kungahuset. Theseus Vad hette de nu igen? Peirithous Artides och Palamon. Theseus Ja, just det. Vad skall vi göra med dem? Peirithous Det står helt i din makt att avgöra. Theseus Jag är rädd att vi inte kan släppa dem fria. Peirithous Ja, de är ju nu Oidipus och Kreons enda arvtagare. Theseus Vi måste hålla dem i fångenskap i Athen tills vidare. Sedan får vi se. Kanske de är smarta nog att rymma och gå in för att skapa helt egna liv någon annanstans. Peirithous Det vore det bästa. Theseus Du får stanna i Thebe för att ta hand om staden. Den behöver liksom återuppbyggas och återupprättas efter alla fasliga skandaler. Peirithous Ack ja. Du sa det. Theseus Kan jag lita på dig? Peirithous Naturligtvis. Theseus Ske alltså. Palamon och Artides blir mina personliga fångar i Athen tills vidare.

447

Scen 4. En trädgård utanför borgen i Athen. Emilia Så Thebe är kväst för alltid. Hippolyta Det är väl för mycket sagt, min syster. Theseus har bara genomfört en nödvändig operation. Kreon var en knöl som ägnade sig åt obegränsad likskändning, vilket ingen av hans medborgare i längden kunde tåla. Till slut kom de klagande hit och bad om ett nödvändigt ingrepp. Emilia Fick Thebe behålla sin frihet? Hippolyta I viss mån. Emilia Men jag har hört att Theseus förde de sista arvtagarna till kadméernas ätt hit i fångenskap. Hippolyta Det är riktigt. De sitter i borgen tillsammans. Emilia Hur länge? Hippolyta Det får du fråga Theseus. Det vet nog inte ens han själv. Thebe som stat är fullständigt sönderslaget genom inbördeskrigen och vanstyret, så att en helt ny administration måste upprättas, och det kan ta tid innan Thebe fungerar normalt igen. Emilia Är då inte ordningen direkt återställd genom Kreons död? Hippolyta Det är inte så enkelt. Alla politiska processer tar längre tid på sig än vad som är hälsosamt för någon, och vanligen blir de fullbordade alltför sent. Det är nu världens gång så som männen styr den. Emilia Tack och lov att man inte är man. Det könet verkar bara vara till för att ständigt ta sig vatten över huvudet och begå förkrossande misstag. Hippolyta Men vi behöver männen. Emilia Gör vi? Klarade du dig inte bättre som fri drottning över amazonerna? Hippolyta Du kan aldrig förlåta mig att jag gav mig åt Theseus. Emilia Det är mänskligt för en kvinna att falla för en man, och jag vet ju hur grann och oemotståndlig Theseus var i sin unga härlighet, men jag kan aldrig förstå att du uppgav din frihet. Hippolyta Alla relationer består av kompromisser. Emilia Man skall aldrig behöva kompromissa bort sig själv. Då har man förlorat och gett upp. Hippolyta Jag har det bättre som drottning av Athen än ute i vildmarken. Emilia Men där var du din egen. Hippolyta En dag finner du också den rätta mannen just för dig. Emilia Aldrig i livet. Hellre dör jag. Hippolyta Du är vackrare än jag. Hur tror du då att du någonsin i längden skulle kunna hålla stånd bättre än jag? Emilia Kanske för att Theseus redan är upptagen. De enda andra män jag sett har varit fjollor och får, som man kunnat leda vid näsan. Om jag någonsin får en man skall han åtminstone ha en egen vilja och självständighet, karaktär och passioner.

448

Hippolyta Du tolererar ändå Theseus. Emilia Han är ju min svåger. Hippolyta Jag hade aldrig gett efter för en man om det inte hade varit för den självklart bäste i världen. Emilia Det är det jag menar. Då är jag hellre utan. (Scenen förskjuts upp till sidan, där Artides och Palamon ses vistas i ett bekvämt fängelse.) Artides Allt vad vi gjorde var fel, Palamon. Hur skall vi klara oss ut ur denna olycka? Palamon Vi har egentligen ingenting ont gjort utom stridit för vår rätt. Allt vi behöver göra är att vänta med tålamod, så blir vi nog frigivna av Theseus så småningom. Artides Men jag står inte ut! Min själ försmäktar! Jag upplever hela mitt liv som ett enda stort misslyckande, och stannar jag här för länge hänger jag mig i lakanet! Palamon Du måste ta det lugnt, Artides. Tukta dig. Meditera. Filosofera. Fördriv tiden med lärdom och studier. Vi blir ju ändå kungligt behandlade och får vad helst vi begär. Artides Men mitt liv rinner ifrån mig! Palamon Du är inte ensam. Artides Utan dig hade jag hängt mig för länge sen. Palamon Det är kanske ödets skickelse, att vi ska lära oss ödmjukhet och tålamod. Hittills var vi ju bara bortskämda slynglar, som tog åt sig allt vad vi ville ha utan skrupler med rätt av vår kungliga börd. Motsatsen blir kanske hälsosam. Och tänk på det gamla ordspråket, att väntar du bara tillräckligt länge får du en dag se din fiendes lik driva förbi. Artides Jag kan inte vänta. Jag blir mer och mer desperat för varje dag. Vi har ju ingen makt längre över våra egna liv, och det är ett missförhållande! Palamon Naturligtvis. Men vad är detta? Artides Vad är det? Palamon Det undrar jag också. Artides Vad ser du? Palamon Någonting som omedelbart ger mig någonting att leva för. Artides Dela med dig. Är du inne i ett anfall? Palamon Minst sagt. Jag hoppas det varar för evigt. Artides Du är hänryckt i drömmarnas värld. Kom tillbaka! Jag behöver någon att tala med! Palamon Jag är här men hänryckt till verkligheten. Jag trodde inte sådana drömmar fanns. Plötsligt har jag både något att leva för och att dö för. Artides Nå, så förklara dig då! Palamon En förunderligt vacker dam har uppenbarat sig där nere i trädgården. Artides Vem kan det vara om inte drottningen eller någon av hennes tärnor? Palamon Nej, det här är en annan. Hon är vackrare än drottningen. Artides (följer Palamons blick ut för gluggen) Ja, jag ser. Nej, det är inte drottningen, men det kan vara en släkting. Palamon Då är hon kunglig.

449

Artides Henne måste jag få komma ut och älska! Palamon Jag såg henne först. Artides Men jag älskar henne. Palamon Det gjorde jag långt innan du såg henne. Artides Du bara drömde och filosoferade. Palamon Nej, jag fann mitt livs mening. Artides Det är det jag menar. Du bara drömde och filosoferade. Palamon Men jag fann henne först. Det kommer du inte ifrån. Artides Hon bara måste bli min. Inte hela naturen kan stoppa mig. Palamon Kusin, du har svurit mig fosterbrödraskap för livet. Då kan vi inte bli rivaler. Artides Vi har redan blivit det. Palamon Över min döda kropp! Artides Jag säger det samma! Palamon (sansar sig) Bror, det här är löjligt. Vi är inspärrade kanske på livstid som politiska fångar, och vi börjar nästan slåss om en kvinna där ute i frihet som vi inte ens känner. Artides Du har rätt. Saken måste åtgärdas. Palamon Hur? (Plötsligt rasslar det i dörren, och Peirithous visar sig med en fångvaktare.) Peirithous Prins Artides? Jag har lyckats utverka din frihet. Du får återvända till Thebe. Palamon Och jag då? Peirithous Palamon, jag pläderade minsann för er båda, men det var tuffa förhandlingar. Jag lyckades bara få ut en av er men på det stränga villkoret, att om han någonsin visade sig inom Attikas gränser skulle han vara hemfallen åt bödelssvärdet. Artides Hårda bud. Peirithous Det finns hopp för dig också, Palamon, men bara med tiden. Jag vet att du har bättre tålamod än din impulsive kusin, varför det var lämpligt att han blev frigiven först. Palamon Vi har suttit här alltför länge. Hur länge till? Peirithous Ingen vet. Artides Ändå tror jag du blir lyckligare än jag, Palamon, ty du får vara kvar i hennes närhet. Jag kanske aldrig mer får se henne. Palamon Hårda bud. Artides För oss bägge. Peirithous Du är väntad i Thebe, Artides. Någon måste gripa tag om förvaltningen. Artides Jag kommer. Vi ses, broder. Ingen av oss ger ju någonsin upp, och vi har nu ett gemensamt mål men med olika hinder i vägen. Få se vem som kommer först fram. Palamon Vårt livs utmaning! Vårt livs mening, att leva för och dö för!

450

Peirithous Vad pratar ni om? Artides Vi har en gemensam käresta. Problemet är att hon finns i Athen. Peirithous Jag förstår. Ett vad. Artides Någonting ditåt. Palamon Farväl, Artides! Vi ses där ute i friheten! Artides Förvisso! (går med Peirithous. Dörren låses igen.) Palamon (skyndar till gluggen) Hon är kvar! Min älskade! Ja, jag uthärdar gärna fångenskap på livstid, om bara min enda tröst blir att dagligen få vila mina ögon på din skönhet! Hippolyta (kommer ut till henne) Jag hörde just att en av de kungliga fångarna har återbördats till Thebe. Emilia Och den andra? Hippolyta Sitter kvar. Peirithous lyckades bara få den ena fri på ytterst hårda villkor: han får aldrig visa sig i Attika. Emilia Ett besynnerligt villkor. Man kan då misstänka, att hans avsikt är att hålla de båda kungliga kusinerna kroniskt åtskilda. Hippolyta Vem kan förstå hur männen tänker? (De går vidare ut tillsammans.) Palamon Ljuva jungfru! Att du skulle uppenbara dig för mig i mitt livs mörkaste ögonblick, just innan jag blev skild från min broder! Din skönhet och ditt ljuva behag utgör den yttersta kontrasten mot vår bottenlösa olycka! Och hur skulle vi då inte båda falla för dig och för alltid! (sjunker tillbaka in i cellen och faller ut på sin brits) flickan (genom dörrgluggen) Psst, min herre! Palamon (tror han hört fel) Vem är det? flickan Det är jag, fångvaktarens dotter. Palamon Då var det verkligt! (reser sig) Vad vill du, lilla vän? flickan Vill ni rymma? Palamon Om jag vill! flickan Men vi måste vara försiktiga. Det är inte säkert ännu, men ge er till tåls. Palamon Ni riskerar livet med att hjälpa mig rymma. flickan Jag vet. Det är för att jag älskar er. Har ni inte märkt det? Palamon (förlägen) Nej. flickan Nå, nu vet ni det. Avvakta bara rätta tillfället. (försvinner) Palamon Ännu en förlösande kvinnlig varelse i mitt liv, som lovar mig mer än guld och gröna skogar som medel för att ernå min älskade! Vilken saga jag har hamnat i! Och den blir bara bättre! Vänta du, Artides! Kapplöpningen har börjat! (lägger sig med större tillförsikt bekvämare på britsen med händerna knäppta bakom huvudet.)

451

Akt II scen 1. Theseus Du gör mig nyfiken på den nya stallmästaren. Han verkar alltför god för att vara sann. Peirithous Ja, han är verkligen ett underverk, och han kan sina saker, fastän hans hövlighet ger sken av att han är motsatsen till vad han är. Theseus Stalldrängar brukar vara grova i käften och fula i munnen och ej sällan förolämpa vilken överhet som helst med väl tilltagen uppriktighet. Hippolyta Den här är motsatsen. Det kan jag vittna om. Han är älskvärdheten själv. Theseus Det är det som väcker min förundran. Vem är han? Jag hoppas vi inte har fått en gud in i stallet. Emilia Han är fullständigt normal som dödlig människa, det kan jag försäkra er om, men han är verkligen ovanligt mjuk och undfallande för att vara stalledräng. Peirithous Pröva honom själv, Theseus. Även du kommer att finna behag i honom. Theseus För all del. Hämta hit honom. (En tjänare skickas ut.) Hur fick ni tag på underverket? Peirithous Han infann sig alldeles själv och ansökte om vilken tjänst som helst. Dina ständigt flera hästar behöver ständigt nya stalledrängar. Theseus Och han är inte någon utsänd spion från Thebe med uppdrag att lönnmörda mig? Peirithous (skrattar) Nu låter du precis som Kreon. Kreon är död. Låt honom vara död. Hippolyta Här är han. Artides (i simpel förklädnad) Ni önskade min närvaro. Theseus Jag ville bara se på dig. Varifrån är du? Artides Peloponnesos, Sparta. Theseus Därför är du en så kunnig hästkarl. Du har haft med hästar att göra hela ditt liv. Artides Ja. Theseus Hos vem har du tjänat? Artides Kungen av Sparta. Theseus Naturligtvis. Därför är du så förtrogen med kungliga seder. Vi ville bara uttrycka vår uppskattning. Artides Tack, kung Theseus. Theseus Är det något du önskar? Artides Bara att få fortsätta tjäna er och ert hov. Theseus Inga problem. Inget annat? Artides Nej. Theseus Då så. Du kan gå. (en fångvaktare kommer in) Vad gör du här, din bödelsdräng? fångvaktaren Ursäkta mig, gode herr Theseus, men det var bäst att komma till er direkt och berätta att en fånge har rymt. Theseus (strängt) Rymmer det inte fångar stup i kvarten från ditt så dåligt övervakade fängelse?

452

fångvaktaren Jo. Theseus Och du var förstås inte nykter när det hände. fångvaktaren Det är inte det värsta. Jag är rädd att det var min egen dotter som släppte ut honom. Theseus Är det inte hon som alltid blir kär i dina olyckliga fångar och tubbas av dem till att släppa ut dem? fångvaktaren Jo, men det här var inte vilken fånge som helst. Theseus Vem var det då? fångvaktaren Självaste den kunglige fången från Thebe den högvälborne palamon. Theseus Det var synd det. Han och din dotter hade kunnat bespara sig besväret, för jag hade ändå befriat honom endera dagen. Nå, hänt är hänt. Bevaka din dotter bättre i fortsättningen, och låt henne inte flirta med dina fångar. fångvaktaren Ack, jag kan aldrig bevaka henne bakom min rygg. Theseus Därför att du alltid super, din stackare. Nå, återgå till jobbet. fångvaktaren Jag tyckte det var bäst att ni skulle veta det direkt, kung Theseus. Theseus Så, nu vet jag det. Ingen skada skedd. Gå, din stackare, tillbaka till din oregerliga dotter och flaska. fångvaktaren Tack, herre. (går) Hippolyta Honom hade du ändå hållit inspärrad alldeles för länge. Theseus Tack, jag vet. Emilia Fångar är bara extra bördor till besvär, och särskilt om de är politiska. Theseus Jag håller med dig. Peirithous Han flyr säkert tillbaka till Thebe. Jag beger mig dit och ser om det blir några konsekvenser. Theseus Gör det, Peirithous. Jag följer för resten med dig. Jag kan behöva en bensträckare. Hippolyta Kom, Emilia. Låt männen bekymra sig om sina politiska misstag. (Alla går utom Artides.) Artides Palamon på fri fot! Vad betyder det? Ingenting! Det enda som betyder något är att jag får fortsätta vara i solen av Emilias strålglans. Så länge jag bara får fortsätta njuta av det lilla hoppet, så länge är min lycka fullkomlig även som simpel stalledräng, jag begär inget mer. Ty inget mer betyder någonting. Nu ut i skogen att binda kransar åt min älskade!

Scen 2. I skogen. Palamon Vart flyr jag? Ut i naturen, ut till friheten, ut till kärleken, det spelar ingen roll vart, ty min kärlek omfattar hela världen! Jag är hemma överallt, även i den ensligaste vildmark, ty min kärlek omfattar alla utan reservationer… Men håll. Jag tycks ha en annan tramsare till kollega här ute i villande skogen. (kommer fram till en glänta, där Artides fjollar sig framför ett altare)

453

Artides Min enda gudomliga är du, min älskade, och snart är du min! Mottag mina offer i form av alla skogens vackraste blommor i obegränsad mångfald! (övergjuter altaret med blommor) Palamon Det är min egen kusin! Utklädd till lakej! Vad håller han på med1 Artides Ingen misstänker något! Tänk att jag har lurat hela hovet! Jag har dagligen till och med fått kunna vara min älskade närmare än den stackars Palamon i finkan! Jag kan älska henne i frihet och nästan få röra vid hennes klänningsfåll, medan den stackarn sitter inlåst och knappast ens får se henne utom genom sporadiska skymtar genom galler! Men nu är han fri han också, så det gäller att snabba på innan man blir upptäckt! Palamon Han har förklätt sig och tagit tjänst hos kungen, den boven! Men hon kan aldrig bli någon annans än min! (framträder) Hör du det, din spetsbov och ärkeförrädare? Hon är min! Jag såg henne först! Artides Palamon! Naturligtvis måste just du komma här förbi och störa mig! Hur vid Pan hittade du hit? Palamon Jag har just rymt ur fängelset. Artides Ja, jag hörde det, men varför måste du då hitta just hit till mitt hemliga heligaste blomsteraltare! Palamon Någon gud måste ha fört mig hit. Jag har ingen annan förklaring. Artides Skyll på såpa! Du stör min gudstjänst! Palamon Det är meningen! Artides Muckar du gräl? Palamon Om jag gör! Artides Ska vi göra upp med en gång? Palamon Gärna det! Artides Må bäste man vinna! (drar sitt svärd) Palamon Just det! Och må sämste man förlora! Det är du det! Artides Till saken! Palamon Kom an bara! Artides Hur trodde du att du någonsin skulle få henne, din kåkfarare? Palamon Och du kom för sent från början! Hon var min innan du hade sett henne! Artides Men jag älskar henne mest! Det smäller högre! Palamon Bevisa det! Förkörsrätten är bevisad! Artides Du kan inte bevisa att jag inte älskar henne mest! Palamon Det har ingenting med saken att göra! Artides Det har den visst! Palamon Nej! Artides Jo! Palamon Nej! Artides Jo! Palamon Så här kan vi hålla på i åratal. Artides Det var du som började!

454

Palamon Nej, det var jag som såg henne först! Artides Det är ju det jag säger! Det var du som började! Palamon Inte bråket! Det började du! Artides Jag älskar henne! Palamon Hon älskar inte dig! Artides Hur vet du det? Palamon Därför att det är jag som älskar henne! Artides Vad barnslig du är! Palamon Du då, din naiva sopprot! Artides Sopprot kan du vara själv! (De fortsätter att okväda varandra till förbannelse utan att komma till saken. Theseus med Peirithous kommer förbi.) Theseus Håll, Peirithous! Vad är detta? Peirithous Två rivaler som försöker göra upp. Theseus Men det är inte vilka rivaler som helst. Peirithous Du milde! Det är ju Artides! I min stalledrängs kläder! Theseus Han har dragit oss vid näsan! Och den andre är ingen annan än flyktingen Palamon! Peirithous Båda har förverkat sina liv! Theseus Skall vi låta dem mörda varandra? Peirithous Aldrig i livet! Det vore ojuste! Theseus Just det! (träder fram) Mina herrar, ni tycks bråka om en kvinna. Palamon (ser inte först vem det är) Och vad har ni med saken att göra? Artides Idiot, ser du inte att det är kung Theseus? Palamon Oj då! Peirithous Ni har båda påträffats in flagrantia inom attiskt område. Förstår ni vad det betyder? Palamon Vi slipper döda varandra, Artides. De dödar oss i stället. Theseus Sakta i backarna. Vem är damen ni bråkar om? Palamon (till Artides) Vågar vi avslöja det? Artides Vi kommer inte undan längre, kusin. – Det är er egen drottnings egen kusin, den oöverträffbara Emilia. Theseus Emilia! Peirithous (försöker vara barsk) Vilken fräckhet! Theseus Vänta litet, Peirithous. De är båda faktiskt värdiga henne. De är ju båda kungliga. Peirithous Du har rätt. Det tänkte jag inte på. Palamon Problemet är att vi är två. Theseus Och ni är övertydligen inställda på att göra upp om saken. Nåväl, mina herrar, låt oss göra det bästa av saken och göra det på kungligt vis. Ni är båda välkomna till Athen att kämpa ärligt och hederligt om saken, och vinnaren får min svägerska. Duger det som förmånserbjudande? Palamon Vi tackar för den kungliga äran.

455

Artides Men vad innebär det rent praktiskt? Envig på liv och död? Inför publik? Theseus Publiken kan vi inte undvara vid ett så kungligt tillfälle. Emilia är ju faktiskt Hellas mest åtrådda jungfru, och ni är Hellas två hetaste konungsämnen. Desto viktigare är det att er uppgörelse går fullständigt hederligt till och blir kunglig. Peirithous (försiktigt) Vad har du i sinnet? Theseus Den enklaste tänkbara lösning. Emilia får välja. (Alla blir paffa.) Tycker ni inte att hon borde få ha ett ord med i laget? Det är ju ändå henne det gäller. Palamon (stoiskt) Det är rättvist. Artides Vi underställer oss den kungliga skiljedomen. Peirithous Ett problem: vad händer om Emilia inte kan välja? Theseus Vi får väl fråga henne först. Vi har inte det problemet ännu. – Ni har precis lika stora chanser, mina herrar. Ingen av er har umgåtts med henne intimt, och ingen av er har kunnat uppvakta henne. Hon känner inte någon av er utom till ryktet och namnet – hon vet att ni slogdes för Thebe och blev tillfångatagna, och det var faktiskt hon som först av alla yrkade på er befrielse. Hon vet vilka ni är, men hon känner er inte. Palamon Hon känner Artides, som falskeligen uppträtt som hennes stallknekt! Theseus Hon visste aldrig vem han var och han höll sig konsekvent på tillbörligt avstånd, eller hur? Artides Ja. Jag vågade inte ens snudda vid henne, ty om jag blev ertappad som den jag var skulle mitt liv vara förverkat. Theseus Han riskerade alltså sitt liv bara för att få vara nära henne, och du, Palamon, riskerade ditt liv genom den oförvägna rymningen. Nu har ni båda åkt fast, och enligt lagen är ni båda dödens. Alltså: lyd min vilja eller dö! Artides Vi måste, Palamon. Palamon Vi har inget val. Theseus Gott, mina herrar. Följ då med oss som våra hedersgäster i egenskap av furstliga friare till min vackra svägerska. I detta mål är den högsta lagen och domen kvinnans. Palamon Vi underordnar oss. Artides Helhjärtat. Theseus Gott. Så fick vi äntligen slut på er larviga dispyt. Nu ska det bli allvar. (Alla fyra ut tillsammans, tillbaka mot Athen.)

Akt III scen 1. Emilia vid Artemis altare. Hon är vitklädd med sitt mycket långa blonda hår utslaget. Emilia O jungfrugudinna av frihet och stoltaste renlevnad, jag åkallar dig som en jungfru i trångmål, som överheten och övermakten vill tvinga till äktenskap, men jag är varken villig eller kan säga nej, ty de båda männen jag måste välja mellan är de

456

främsta i vårt rike, oemotståndliga kungliga prinsar båda två och mönster av duglighet och skönhet – ingen av dem har det ringaste fel att uppvisa, men bara förtjänster. Jag vänder mig därför till er, ni tre framstående jungfrugudinnor, Artemis, Athena och Hestia, och åkallar er till min hjälp att klara av denna hopplösa situation. Jag ville aldrig gifta mig, jag bad aldrig om någon friare, och ändå har de alltid ansatt mig i hundratal, kanske just för mitt sexuella ointresses skull. Jag har ingenting emot kärleken, men jag kan aldrig favorisera en enda man därmed. Jag avsvärjer mig därför alla ni mera promiskuösa gudinnor, som Afrodite, Hera och till och med den moderliga Demeter, då jag bara kan se sex som en förnedring och begränsande fälla och fiende till min frihet och oberoende kärlek till allt och alla. Låt mig få förbli jungfru, gudinnor, och fri och oberoende som sådan, men låt mig slippa göra min familj och mina friare besvikna. – Så, nu kan jag möta hovet och den krävande familjen. Scen 2. Peirithous Vem tror ni hon väljer? Ärligt talat skulle jag inte kunna välja själv. Hippolyta Du slipper, Peirithous. Du är ju man. Theseus Hon står inför ett omöjligt val. Båda är lika kungliga, båda är lika granna, och båda är lika dugliga. Hippolyta Vad händer om hon vägrar välja någon? Väljer hon den ena, så väljer hon bort den andra, och det tror jag inte hon gör. Theseus Hon måste välja någon, eller vi måste skicka båda ut i permanent landsförvisning. Peirithous Här kommer hon. Hippolyta Nå, min syster, har du kommit fram till ett beslut? Emilia Jag vill gärna diskutera saken. Peirithous Det börjar bra. Theseus Jag sade just, att ditt enda val är antingen den ena, eller att båda måste drivas ut i permanent landsflykt. Emilia Vem kan säga nej till en älskare? Vem kan säga nej till kärleken? Inte ens den mest förtorkade av gamla jungfrur skulle inte tinas upp av en enda liten kärleksglimt. Och här har ni nu ställt mig inför ett omöjligt val, och jag har inte ens fått chansen att lära känna någon av dem. Vad är det för ett sätt? Ni är de sämsta tänkbara kopplare, som vill påtvinga mig en tvångsvald kärlek utan att jag ens fått lov att identifiera kandidaterna! Theseus Det är deras fel. De är så påstridiga, att hade vi låtit dem hållas hade de gjort slut på varandra, och ditt val hade blivit lättare. Nu är det som det är, och jag kan bara beklaga den bekymmersamma situationen. Emilia Kan ingen av dem fås till att avstå från kärleken? Det skulle göra det lättare för mig. De är ju kusiner, de älskar ju varandra, de har ju levt hela livet tillsammans som fosterbröder.

457

Theseus Och om en av dem skulle uppoffra sig för den andra, vem skulle du välja då? Emilia Naturligtvis den självuppoffrande parten, för han skulle älska mest. Theseus Bra, låt oss pröva dem! Låt oss ta in dem! Låt de ädla kungliga ättlingarna av Thebe, Artides och Palamon, föras in hit! (Tjänare blir aktiva.) Peirithous (försiktigt) Och om båda insisterar på att uppoffra sig för den andra? Theseus Det problemet har vi inte ännu. Hippolyta Här är de. Artides Ni behagade kalla oss. Palamon Vi är redo för vår slutgiltiga dom. Artides Vi lovar att lyda Emilia. Palamon Den fagraste och värdaste av alla jungfrur. Theseus (ser på Emilia) För att göra det lättare för dig, Emilia, ber jag att få föra din talan. Rätta mig om jag har fel. Emilia, mina kära svågerkandidater, har vägrat att välja någon av er, då ni är båda lika värdiga, och hon därför omöjligt kan välja bort den ena för den andra. Det innebär, att vi måste lysa er båda i permanent exil från Attika med dödsstraff som vite om exilen brytes. Om däremot någon av er frivilligt skulle avstå henne åt den andra kan problemet lösas. Artides Hur? Vem väljer hon i så fall? Palamon Artides, jag avstår henne åt dig. Jag älskar hellre er båda än förlorar någon av er. På så vis kan jag i alla fall på något sätt behålla bådas er kärlek. Artides Det säger du bara för att du tror att hon då ska välja dig. I så fall avstår jag henne också. Palamon Jag var först! Artides Jag avstår henne lika mycket som du! Palamon Du beter dig ojuste som vanligt! Artides Det var du som började! Palamon Min föresats var ärlig! Artides Min var ännu ärligare! Theseus Skilj dem åt! Det här går inte! Mina vänner, ska ni hålla på så här ser jag ingen annan råd än sända er båda i permanent landsflykt. Emilia Det behövs inte, svåger. Palamon har rätt. Jag har förstått, att han var den första av kusinerna som blev kär i mig, och när han nu också var först att villigt avstå från mig såg jag på hans ögon att det var en ärlig kärlek. Jag väljer honom. Hippolyta och Peirithous Hurra! Emilia Men på ett villkor. Jag vill inte att Palamon och Artides skall bli fiender för min skull, och jag vill inte att någon av dem någonsin skall ha anledning att känna fruktan eller agg för den andre. Därför föreslår jag följande. Jag gifter mig med Palamon, men även Artides skall ha tillträde till min säng då och då, men bara när jag själv önskar det. Kan du godta det villkoret, Palamon? Theseus (till Hippolyta) Din syster upphör då aldrig att slå mig med häpnad. Ingen var envisare som jungfru än hon, och nu vill hon direkt bli fleras brud.

458

Peirithous Vad säger lagen om tvegifte? Emilia Kärleken står över lagen. Palamon äger att svara. Jag har ställt mitt villkor. Ordet är nu hos honom. Palamon (faller på knä) Du lyckliggör mig mer än vad jag förtjänar och långt mer än jag någonsin önskat mig. Ditt generösa förslag mottages med enbart tacksamhet. Jag välkomnar min kusin in i mitt äktenskap, på det villkor Emilia har presenterat, då jag ju då får behålla honom i min närhet som min ende älskade kusin. Emilia Då är ordet ditt, Artides. Artides (faller också på knä) En sådan sällhet hade jag aldrig vågat drömma om. Jag omfamnar er båda, Palamon och Emilia, då ditt kloka domslut faktiskt innebär en möjlighet för oss alla tre att få älska och förbli älskade av varandra. (Reser sig, även Palamon reser sig, omfamnar Emilia, och bjuder famnen åt Artides, så att alla tre omfamnar varandra.) Peirithous (till Theseus) Men vem blir i så fall far till eventuella barn? Theseus Vi har inte det problemet ännu, Peirithous, och hittills har ju faktiskt alla olösliga problem kunnat lösas. Hippolyta Detta gläder mig ofantligt, och jag ber att få bli den som rustar till bröllopsfest. Ingen blodspillan och ingen landsförvisning har behövt äga rum, Emilia har sluppit bedrövelsen att behöva säga nej till någon, och kusinerna är försonade. Kan det bli bättre? Det här har du skött alldeles fantastiskt bra, Emilia! (omfamnar henne) Emilia Tack, syster, men det var bara en improvisation. För en timme sedan bad jag jungfrugudinnorna Hestia, Artemis och Athena om att få förbli jungfru till varje pris. Hippolyta Inte ens den möjligheten är utesluten. Du är bruden, och du bestämmer! Theseus Låt oss nu fira denna överväldigande och överraskande försoning med en övlig och hejdundrande bankett! Vad sägs om det? alla Hurra! Theseus Bra! Låt oss genast gå till festen! (Alla ut, Emilia mellan Palamon och Artides med sina armar i deras, och Hippolyta mellan Theseus och Peirithous med sina armar i deras. De tjänare som är närvarande applåderar.) Slut. (Dharamsala 24.10.2009)

459