Issuu

Don Giovannis karriär och

Don Josés karriär Magnus Aurelio (42)

Don Giovannis karriär komisk tragedi i fem akter av Christian Lanciai (1992) Personerna : Don Giovanni Silvio, hans far Elvira, hans mor Fausto, hans vän Bartolomeo, gammal vän i familjen fnask: Teresa Beata Magdalena Laura Monica Veronica Mamma Rosa Maria de Blasgues Commendatore, hennes far Marisa, hennes mor Ruggiero, hennes bror en värdshusvärd en gäst en abbedissa Syster Clotilde syster Fortunata Don Giacomo, en präst Marta, en lantflicka andra gäster i tavernan, i bordellen, andra nunnor i klostren, etc. Handlingen äger rum på Sicilien omkring 1500. Notis. Don Juan-temat är bekant. Emellertid har man aldrig kommit till rätta med dess egentliga bakgrundshistoria. Föreliggande drama gör inte anspråk på att ha kartlagt hela sanningen. Det är blott en teori som i bästa fall kanske kan utgöra någon hjälp för framtida Don Juan-forskning. 31.7.1992

Akt I scen 1. Hemma. fadern När kommer den drummeln hem? modern Han är rädd för dig, Silvio. Du skrämmer honom med dina onådiga blickar. Han känner att du utgör ett hot mot honom. Silvio Men det här går inte längre, Elvira. Elvira Tålamod, Silvio. Ännu kan det bli karl av honom. Silvio Inte som han håller på. Han sitter ju bort sitt liv! Han begraver sig levande i sina böcker! Han ruttnar bort som en mumie! Han håller på att bli en självgod, bekväm, initiativlös och oduglig krake! Han kunde lika gärna bli präst! Elvira Han kanske blir präst. Silvio Kom inte med sådana oerhörda hotelser! Han är vår ende son! Familjen dör ut med honom om han fortsätter så här! (En dörr går.) Elvira Jag hör honom komma. Silvio Det var på tiden! (De väntar med spänning.) sonen (kommer försynt in) God afton, far. God afton, mor! Silvio (ryter) Var har du varit så här länge? sonen (förskrämt) I klosterbiblioteket, far. Silvio Du stinker munkdamm på en mils avstånd! Elvira Silvio, brusa inte upp så där. Silvio Brusa inte upp så där! Vad ska jag annars göra när vår son förspiller sitt liv bland mögliga munkar och dammiga luntor! Får vi barnbarn av det, kanske? Elvira Silvio, vår son är trött och behöver få sova. Silvio Är det det enda du kan lära honom? Sova? Ska han då få sova bort sitt liv tills vi dör? Ska ingen djävul få väcka honom så länge han lever? Elvira Du hädar, Silvio. Silvio Om ändå min son var lika hädisk! Jag kunde i alla fall göra barn! Giovanni, det här går inte längre. Du måste gifta dig. Giovanni Gifta mig, far? Silvio Ja, eller någonting liknande. Du måste träffa flickor. Du måste skaffa barn. Du kan inte bara sitta hemma och mögla som en svamp bara för att ruttna bort med tiden! Du är vår ende son, Giovanni! Det är bara du som kan få familjen att leva vidare! Giovanni Men vem ska jag då gifta mig med, far? Silvio Gift dig med vem som helst bara du gifter dig! Elvira Silvio! Silvio Eller knulla med vem fan som helst bara du knullar och skaffar barn och blir karl någon gång! Gå och ligg med horor, vet jag! Det kanske kan lära dig lite naturlighet! Elvira Silvio! Vår son är känslig! Silvio Vilken kuk är inte känslig? Det är därför den finns! Den behöver känna att den lever! Den är till för att användas och inte bara för vattenkastning! Jag menar allvar, Giovanni. Du får inte bo hemma längre förrän du har gift dig. Giovanni Kör ni ut mig, far? Silvio Ja, och det med besked. Giovanni Men vart ska jag ta vägen? Silvio Gå till bordellen! Där finns alltid lediga sängar! Här har du pengar! Köp vem som helst! Så, ut med dig nu! (kör ut honom) Och visa dig inte igen förrän du borrat hål i en jungfru! 2

Elvira Silvio, jag skäms över dig. Silvio Det har du aldrig gjort förut och särskilt inte i sängen. Elvira Men hur ska han klara sig? Silvio Jag gav honom pengar så det räcker. Pengar kan han alltid få. Vi är ju förmögna tillräckligt. Men ve honom om han inte äntligen gör bruk av sina resurser! Scen 2. En taverna. Giovanni Men Fausto, hur gör man? Fausto Giovanni, du ska inte bekymra dig om sådant. Du hör hemma bland dina böcker. Vad gör du för resten på ett ställe som detta? Här har du ju aldrig varit förut! Giovanni Far har kört ut mig hemifrån. Fausto Varför det? Giovanni Han vill inte se mig mer förrän jag har haft en kvinna. Fausto (gapskrattar) Vilken skälm din far är! Vad är han för en dåre? Är han som alla fäder svartsjuk på sin hustru för att hon vill ha en fullvuxen son kvar boende hemma hos sig? Tror han att han kan tvinga dig till att bli en horbock? Giovanni, din far är en värre narr än jag trodde. Giovanni Men vad ska jag göra? Fausto Har han gjort dig arvlös och medellös också? Giovanni Nej, pengar har jag, och mera får jag när jag vill. Fausto Då är det inga problem. Giovanni Vad menar du? Fausto Då kan du köpa vem som helst. Då kan du göra dig glada dagar ända tills din far blir ruinerad och längtar efter att få sin son hem till sina billiga böcker igen. Lev, Giovanni! Du har ju råd! Giovanni (förläget) Men – hur lever man? Fausto Antingen lever man väl, eller också lever man inte. Giovanni Och hur lever man väl? Fausto Teresa, kom hit! (kallar på en ung förtjusande men fal dam) Här är en novis åt dig. Han behöver komma ut ur munkkåpan. Förstår du? Utbilda honom i livets konst. Han kan betala för sig. Men gör honom tacksam, så att han verkligen betalar. Förstår du? Teresa (ställer in sig) Jag heter Teresa. Vad heter du, snygging? Giovanni Giovanni. Teresa Jag tror, messer Fausto, att din vän Don Giovanni är en finare herreman än du själv. Fausto Det är han också. Hans familj är gammal och förmögen. Men han är enda äpplet på trädet. Pappan vill inte att det ska hänga kvar ruttnande och bli maskätet. Det gäller att få det att falla på rätt sätt. Teresa Jag kan nog mina konster. Fausto Det här, Giovanni, är nu din vän för livet. Hon överger dig aldrig. Hon blir som en ny mamma för dig. Hon ska lära dig allt om livet som din far kräver att du lär dig. Giovanni Blir han nöjd sedan? Fausto Garanterat. Giovanni Ska jag gifta mig med henne?

Fausto Aldrig i livet! Det ensamt är förbjudet! Du får göra vad du vill med henne men aldrig gifta dig med henne! Är det förstått? Andra behöver henne också! Du får då hellre döda henne än att du gifter dig med henne. Giovanni Aldrig skulle jag kunna döda ett så näpet flickebarn. Fausto (blinkar åt Teresa) Det börjar bra. Han är redan kär i dig. Teresa En så vacker ung man kommer att ha lätt för att bli kär. Värre är, att även många kommer att bli kära i honom. Fausto Seså, turturbarn, ge er iväg nu och roa er på egen hand, och visa er inte igen för folk förrän natten är till ända! Det här blir din stora premiär, Don Giovanni! Giovanni Men vart ska jag ta vägen? Fausto Vi inte bara menar väl. Du gjorde rätt som kom hit till mig, Giovanni. Därigenom fick jag chansen att bevisa dig mitt livs största välgärning. Du blir tacksam för resten av ditt liv, för Teresa är en sann konstnär! Teresa Kom, min vän, så går vi hem till mig. (vill släpa med sig Giovanni.) Giovanni (gör ett sista försök) Men vad ska mamma säga? Fausto Din mamma föds på nytt i natt, ty din far går nu igen i dig och gör av Teresa din nya mamma. Giovanni Du talar i gåtor. Fausto Du skall prisa mig därför. (till Teresa) Ge honom allt, men bli inte med barn. Där går gränsen. Teresa Jag vet nog hur man klarar av barn. Don Giovanni blir fullvuxen i natt, och du ser aldrig mera detta barn. Fausto Rätt så. Gå nu och roa er. Giovanni bjuder. Teresa (till Giovanni) Kom, min vän. (De går.) Fausto Cameriere! Lite mera vin om jag får be! En natt som denna får mig nästan att själv känna mig ung på nytt. Ty vad är den högsta ungdomliga njutningen? Jo, att förverka sin ungdom. Och efter att man gjort det är den enda ungdomsfröjd som återstår för en hela livet den att få se andra ungdomar på samma dåraktiga sätt gå i samma ålderdomsfälla och förverka sin ungdom. Men en njutning är det varje gång. Skål, cameriere! (dricker med kyparen.) Scen 3. I hemmet. Silvio Nå, Bartolomeo, vad har du att berätta om min son? Bartolomeo Ser Silvio, många pratar om honom. Ingen känner längre igen honom. Han som var så saktmodig, snäll och god och som bara gick tillsammans med beskedliga munkar och läste fromma legender och latinska luntor går nu från glädjehus till glädjehus från stad till stad, och vad värre är, hans rykte bland kvinnorna är ganska betydande. Silvio (munter) Nå, Elvira, vad säger du om det? Vår son gör succé i stora världen! Alltså gjorde jag rätt! Allt vad han behövde var en spark i ändan för att komma i gång ordentligt! Nå, berätta mera, bäste vän Bartolomeo! Vad säger damerna om honom? Bartolomeo Nog sagt, hans rykte är rätt unikt, ty alla kvinnor som han lär känna utbyter sedan sina erfarenheter av honom och prisar honom inför varandra, jämför sina upplevelser av hans behag och fnittrar och blir sedan så hemlighetsfulla att ingen man rätt kan luska ut hur han bär sig åt egentligen.

Silvio (glad) Det är min son upp i dagen! Han går från klarhet till klarhet! Han har redan utvecklat sina hemliga knep! Vad säger du, Elvira? Är du inte stolt över vår son? Elvira Herrarna får ursäkta mig, men det hade varit bäst om han fått stanna hemma. Silvio Bäst för vem? För dig kanske? Elvira Nej, men för kvinnorna och för honom själv. Silvio Var inte orolig. Elvira! Det här är bara ett förspel! Tids nog finner han den rätta, och då gifter han sig med henne, och sedan har vi släktens framtid säkrad med barnbarn och barnbarns barn! Elvira Före det blir jag aldrig lugn. Han är inte gift ännu. Och någonting säger mig, att han kunnat ge vårt namn en bättre framtid genom böckerna än genom lösa kvinnor. Silvio Alla män behöver lösa kvinnor till att börja med, Elvira! Annars kan de aldrig finna den rätta! Annars hade jag aldrig kommit fram till dig! Elvira Det hade varit bättre om du lämnat mig i fred. Silvio Då hade du aldrig fått Giovanni. Elvira Giovanni har du ändå både tagit ifrån mig igen och fördärvat redan. Silvio (till Bartolomeo) Hör på den! Hon är inte på sitt bästa humör idag. Jag beklagar. Bartolomeo (till frun) Ni är i er fulla rätt, signora. Ni hade en god son, men nu vet ingen vad det ska bli av honom. Kyrkan är ändå det enda stabila i Italien. Adjö, Ser Silvio. Silvio Men vad går det åt dig? Menar du att jag skulle ha gjort fel? Bartolomeo Det vet vi inte ännu, min vän. Vi kan bara hoppas att du inte gjort fel. Men får en ung vacker man en gång smak för vällustnöjen så brukar det sällan sluta bra för honom. Han blir antingen slapp och oduglig eller sjuk. Silvio Vad är det du säger? Bartolomeo Därför hoppas vi att han gifter sig. Elvira (korsar sig) Ju förr desto bättre! Bartolomeo Just det. God afton! (avlägsnar sig) Silvio Att han också skulle vara en sån tråkig puritan! Ändå fick Giovanni den bästa utbildning han kunnat få. Elvira Som du slet bort honom ifrån. Silvio (rasar) Ja, jag slet bort honom från hans hjärnförmörkande böcker och satte honom i skola hos Donna Teresa, stadens bästa fnask! Och hon lärde honom till hjälte! Och där är han nu mitt inne i en strålande karriär! Så det så! Elvira (korsar sig) Gud hjälpe oss, Silvio, och din son! Silvio (bevekande) Lipa inte nu! Elvira (torkar tårarna) Jag lipar inte. Jag bara beklagar männens eviga dårskap. (avlägsnar sig) Silvio Vad tusan menade hon med det? Vad är det för beklagligt med att ge sig hän åt kärleken? Vad finns det väl för annan mening med livet? Fruntimmersskrupler! (slänger en kruka i golvet) Bara för att käringarna alltid säger nej när männen säger ja blir käringarna offer och männen segrare! Så det så! (kastar ett kärl i väggen efter Elvira.)

Akt II scen 1. Ett glädjehus med Giovanni bland många vackra glada damer. Beata Don Giovanni, är det sant att du skall gifta dig? Magdalena Om du gör det kommer alla Siciliens kvinnor att sörja för evigt! Laura Vi överger dig aldrig, Don Giovanni, även om du gifter dig! Monica Du måste fortsätta komma och besöka oss! Veronica Vi behöver dig! Alla kvinnor behöver dig! Mamma Rosa (bordellföreståndaren) Ett rum kommer alltid att vara reserverat åt er här, Don Giovanni. Giovanni Vad ni är snälla mot mig! Vad alla kvinnor är rara mot mig! Vad har jag väl gjort för att förtjäna en sådan godhet? Laura Du har inte kränkt oss utan älskat oss. Beata Men varför måste du gifta dig? Giovanni Jo, förstår ni, flickor, det är så här att min far är stolt över mig. Monica (till de övriga) Vilken anledning! (de fnittrar) Giovanni Han är stolt över mig för att jag lärt mig föra ett så utsvävande liv, men mitt utsvävande liv kostar honom pengar. Visst älskar jag er allesammans, men vad vore väl min kärlek värd för er om jag inte gav er tillräckligt betalt för era nöjen? Inte kan man ju älska gratis! Även kärleken kräver sitt pris! Och dess pris är antingen trygghet i form av pengar eller moralisk och juridisk trygghet i form av äktenskap. Nu har min far tröttnat på att jag bara älskar för pengar, så han kräver faktiskt av mig att jag gifter mig. Annars vill han inte längre bekosta mina nöjen. För att överleva måste jag således gifta mig. Så enkelt är det. Magdalena Varför försörjer du dig inte själv, Don Giovanni? Du skulle lätt göra succé som kopplare för oss alla! (flickorna fnittrar) Mamma Rosa Stopp där, nippertippor! Det krävs en dam för att hålla ordning på er! En så grann ung man som Don Giovanni skulle bara förvrida huvudet på er allesammans! Veronica När dör din far, Don Giovanni? När får du ärva honom så att du kan komma tillbaka till oss? Laura Vi överger dig aldrig! Monica Vi släpper dig aldrig! Beata Vi vill inte att du gifter dig med bara en person! Vi förbjuder det! Giovanni Vem säger att jag skulle kunna nöja mig med att älska bara en person? Jag älskar ju hela världen! Jag tillhör ju alla och hela världen! (damerna blir förtjusta) Laura Så ska det låta! Veronica Gift dig gärna om du samtidigt förblir oss alla trogen! Giovanni (seriöst) På inget annat villkor skulle jag kunna gifta mig. Mamma Rosa Nå, Don Giovanni, vem blir den lyckliga? Giovanni Vad menar ni, Mamma Rosa? Mamma Rosa Vem får den stora äran att bli er lagliga hustru och äga ert namn men aldrig er själ? Giovanni Det måste bli någon rik arvtagerska. Någon annan skulle aldrig min far kunna tolerera. Det får bli Donna Maria de Blasgues. (Damerna visar förvåning.) Magdalena Den sedesamma jungfrun blir svår för dig att vinna, Don Giovanni. Hon har hundra friare, men hon säger nej till dem alla, för hon förstår när de bara vill ha hennes pengar. Giovanni Mig kan hon inte lura. 6

Beata Vad menar du, Don Giovanni? Giovanni Hon är bara en kvinna. Även en rik och högfärdig kvinna, hur sedesam hon än är, måste falla för sin egen kvinnlighet, sin egen kvinnliga natur, sin egen svaghet för sig själv. Allt jag behöver göra är att smickra henne. Sedan faller hon som ett moget plommon i min famn. Laura Tror du verkligen du kan lura henne, Don Giovanni? Giovanni Alla kvinnor kan lura sig själva. De lever blott för att få lura sig själva. Det gäller bara att presentera för dem det rätta självbedrägeriet. Mamma Rosa Don Giovanni är en erfaren man. Giovanni Ni kvinnor har lärt mig allt om den mänskliga naturen. Ni är den mänskliga själens enda fullkomliga speglar, ty själva lever ni blott på att spegla er själva. Vad behöver jag väl veta mera om livet när jag en gång känner er? Laura Var inte övermodig, Don Giovanni! Magdalena Du är ändå inte en kvinna själv och kan aldrig heller bli det. Laura Hennes fullkomliga list når du aldrig upp till. Beata Och Donna Maria de Blasgues är inte den som låter sig luras. Giovanni Det får vi se. Är hon kvinna, så faller hon, ty det ligger i kvinnans natur. Ni är allesammans Catanias mest framgångsrika kvinnor. Och är ni inte allesammans fallna? Kärlekens ljuvhet och berusning ligger just i dess eviga fall. Endast den som kan falla kan älska. Mamma Rosa Don Giovanni är en filosof. Giovanni Nej, bara en älskare. Farväl, mina turturduvor! Önska mig lycka till på min friarstråt! Beata Lycka till, Don Giovanni! Veronica Kom ihåg ditt löfte att förbli alla kvinnor trogen! Monica Kom och besök oss! Magdalena Ofta! Giovanni Så ofta jag kan! Farväl! (går) Laura Tror ni verkligen att han kan bli gift? Veronica Han kan väl få försöka. Laura Vad tror ni, Mamma Rosa? Mamma Rosa Säkert blir han gift. Men säkert inte bara en gång. Och hans egen far är nog inte den enda far han kommer att få trassel med. Beata Har Donna Maria Blasgues någon far? Mamma Rosa Ja, och det är inte vilken far som helst. Det är Il Commendatore av Corleone! (flickorna ryser) Magdalena Hu! Är han farlig? Mamma Rosa Han kan bli farlig just för en så troskyldig och bekymmerslös blåögd älskare som Don Giovanni. Laura Borde vi varna honom? Mamma Rosa Aldrig. Männens värld har vi kvinnor ingenting med att göra. Scen 2. I hemmet. Silvio Nå, Bartolomeo, vad nytt? Vad har du hört? Bartolomeo Din son är dig som vanligt god och lydig i allt. Han har övergivit glädjeflickorna och börjat uppvakta en jungfru.

Silvio (triumferande) Sade jag inte det, Elvira? Tids nog blir han gift! Och den jungfrun låter han inte vara jungfru länge! Snart nog har vi barnbarn, Elvira! Elvira Det tror jag inte förrän jag ser det, och oäkta barnbarn lever man bättre utan. Silvio Ha-ha! Vad spelar det för roll om barnbarnen är äkta eller oäkta? Ju fler, desto bättre! För mig får Giovanni gärna göra alla Siciliens och hela Italiens kvinnor med barn! Särskilt om de är jungfrur! Ha-ha! (skrattar) Nå, Bartolomeo, vem har han giljat till? Bartolomeo Oss emellan sagt, Don Silvio, är han ute och kryssar i farliga vatten. Av alla lättillgängliga damer har han utvalt Donna Maria de Blasgues, den enda svårtillgängliga. Silvio Il Commendatores dotter? Bartolomeo Just hon. Silvio Vet han om farorna? Bartolomeo Knappast. Silvio Men vad gör det? Han behöver kanske litet motstånd. Av alla tänkbara utmaningar har han valt den svåraste. Elvira Vem är det? Silvio Den famösa familjen Blasgues di Corleone, Siciliens troligen rikaste familj. Ingen vet säkert, ty Il Commendatore är en tystlåten och hemlighetsfull människa. Elvira Vari ligger faran? Silvio Il Commendatore bevakar sin dotter som sin ögonsten. Hans omätliga rikedomar och ägor betyder ingenting för honom i jämförelse med hans enda dotter. Och hon är både vacker och klyftig. Hon låter sig inte luras, och hon har gett hundratals friare korgen redan. Dessutom har hon en äldre bror som bevakar henne precis lika svartsjukt som den mäktiga pappan.... (till Bartolomeo) Nå, Bartolomeo, vet du om Giovanni gjort några framgångar hos henne ännu? Bartolomeo Jag vet bara att han gör henne sin kur och att hon inte är mindre sval mot honom än mot alla andra. Emellertid lär hon ha givit honom hopp. Silvio Berätta! Bartolomeo Hon träffar inte längre någon annan kavaljer än din son, för hon lär själv ha sagt att alla de andra är som kråkor mot påfågeln. Silvio Är Giovanni då så fåfäng redan? Bartolomeo Han har lärt sig. Varje dam han älskat hittills har gjort honom skönare. Men de har alla varit fallna damer. Nu har han att göra med en jungfru, och däri ligger den största faran. Silvio Hur så? Bartolomeo Om han på något sätt lyckas komma åt hennes jungfrudom är han en död man för Il Commendatore. Silvio Naturligtvis gifter han sig med henne först. Elvira Tror du det, Silvio, efter den karriär han redan beskrivit? Bartolomeo Elvira har rätt. Med den erfarenhet Giovanni redan har torde det bli lätt för honom att förföra Donna Maria, som är oemotståndlig. Han tycks ju nu dessutom sakna konkurrens om henne. Silvio Men om han kränker henne måste han ju gifta sig med henne. Bartolomeo Och om han kränker henne och sedan därför blir mördad av fadern och brodern? Silvio Så dumma är de väl ändå inte. Bartolomeo Don Silvio, när det gäller kärlek har visdom eller dumhet ingen talan. Känslan och passionen är envåldshärskare. 8

Elvira Se till att Giovanni får ett frieri framfört till Donna Maria, Silvio. Om han får korgen är det bäst att han får den genast. Silvio En sådan korg får han inte få! Ett sådant parti får inte gå oss förbi! Han måste gifta sig med henne! Jag ska själv ta kontakt med Il Commendatore! Scen 3. En vacker palatsträdgård. Maria Min far vill inte att du ska gifta dig med mig, Don Giovanni. Giovanni (mera tilldragande än någonsin) Men varför inte det? Maria Han säger att din far är en skurk som bara vill komma åt våra pengar. Giovanni Är det du eller din far som bestämmer över ditt liv? Maria Det är min far. Jag är bara hans dotter. Giovanni Tycker du då inte alls om mig? Maria Alla vet, Don Giovanni, att ni är den vackraste mannen på hela Sicilien. Alla kvinnor vet det. Och det är det som är felet. Ni har känt alltför många kvinnor. Jag har inte känt någon man. Giovanni Jag vill icke känna någon utom er. Maria Min far säger nej. Giovanni Och vad säger ni själv? Maria Jag måste lyda min fader. Giovanni Har ni då ingen egen vilja? Maria Ni vet att jag håller av er, Don Giovanni. Ni vet ju att jag kört bort alla andra kavaljerer från min närvaro utom er. Säger det inte allt? Giovanni Alltså älskar ni mig! Maria Vilket min fader förbjuder mig att göra. Giovanni Er fader! Alla fäder vill hålla sina döttrar inspärrade i klostercell tills de förtvinar, bara för att de inbillar sig att friarna vill deras döttrar något ont, men så är inte fallet! Sanningen är, att fäderna bara är avundsjuka på alla dem, som skulle kunna älska deras döttrar, emedan de själva aldrig får göra det! Jag vill bara älska er, Donna Maria! Kärleken är ingenting ont och gör inte ont och kan aldrig resultera i någonting ont! Maria Jag kan aldrig bli gift med er. Min far tillåter det aldrig. Då får ni inte heller älska mig, ty det skulle vanära mig och min familj. Giovanni Om vi inte kan gifta oss, så överklagar jag. Det finns en högre institution än äktenskapet. Maria Och vad kan det vara? Giovanni Det naturliga äktenskapet! Maria Ni är farlig, Don Giovanni! Giovanni Nej, bara naturlig, bara äkta, bara ren och sann. Maria Ni vill ta en stor risk. Giovanni Jag riskerar gärna livet för er. Maria Det är bara det att ni då även riskerar mitt liv. Giovanni Jag utsätter gärna mig själv för er brors och er faders svärd. Men de skulle utsätta er för sina svärd. Maria Men ni vill utsätta mig för ert. Giovanni Kärleken är aldrig beväpnad. Maria Är den inte? Vad är väl då det naturliga vapnet som används vid ett sådant våldtäktsförsök som ni tycks vilja föreslå?

Giovanni Jag är en älskande friare och icke en våldtäktsman. Jag gör ingenting utan min älskades tillåtelse. Maria Jag vet ingenting om kärleken, ty jag är ung och minderårig och har aldrig fått ha någon man för mig själv. Det har gjort mig nyfiken på kärleken. Jag skulle gärna lära känna den genom er. Giovanni Ni gör mig lycklig! Maria Jag hoppas bara att er kärlek kan göra mig lycklig. Hör nu på. Det finns bara en möjlighet. Jag träffar min biktfar i katedralen en gång i veckan.... Scen 4. I palatset. Commendatore Vad i alla förgjorda helgons namn är det du säger, min son? Ruggiero Alla vet det utom du. Commendatore Det kan inte vara möjligt! Det får inte vara möjligt! Min enda dotter! Hur kan du förklara det? Ruggiero Den där gynnaren från Syrakusa måste ha förvridit huvudet på henne. Commendatore Den där drummeln från Syrakusa ska du vrida nacken av! Hela hans familj är bara gamla skurkar och ökända förskingrare! Fattar hon inte att allt vad han vill ha är hennes pengar? Ruggiero Hon tycks inte fatta det. Commendatore Hur långt har det gått? Har hon förlorat sin oskuld? Ruggiero Jag vet inte. Commendatore Har du inte frågat henne? Ruggiero Hon har inte velat svara. Commendatore Inför sin far skall hon nog få svara! – Vad är det, Marisa? Marisa Förlåt mig, min käre make, men vi har fått besök. Commendatore Vem då av? Marisa Det är självaste fadern till vår dotters sista friare. Commendatore Han kommer som på beställning! Släpp in honom så att vi får vrida nacken av honom! Marisa Han kommer i ärligt uppsåt. Commendatore Nåväl, Marisa, vi ska inte genast vrida nacken av honom, men Gud nåde honom om han inte vrider nacken av sin ohängde son! Marisa Det är väl därför han har kommit. Commendatore För att vrida nacken av sin son? Marisa Nej, för att plädera för sin son och mildra hans rykte. Commendatore Omöjligt! släpp in honom! (Marisa går ut.) Vad tror du om det, min son? Skändarens fader vågar sig in i det sårade lejonets kula! Ruggiero Han måste vara bra naiv. Commendatore Och patetisk. (Don Silvio träder in.) Nå, din förbannade gamla ärkebov och horbocksalstrare, vad har du att göra bland dina mest oförsonliga fiender? Silvio Ni måste ha fått något om bakfoten. Commendatore Din son har skändat min enda dotter. Hur tänker du gottgöra det? Har du kanske någon egen oskuld att ge bort i stället? Silvio Min son älskar er dotter och önskar gifta sig med henne. Commendatore Du upprepar dig som en apa. Har jag inte sagt att han aldrig kan få henne? Har jag inte sagt att ni är en familj av utblottade bedragare som bara 10

gifter er för att komma er upp och suga ut bättre familjers tillgångar genom beräknande innästling? Vad gör du här då, din gamle babian? Silvio Om min son har kränkt er dotter är han skyldig henne ett äktenskap. Om ni då inte tillåter det är ni en åsna. Commendatore Hör på den utpressaren, Ruggiero. Har du hört maken till fräckhet? Vad ska vi göra med honom? Ska vi skicka hundarna på honom så att han slutar som hundskit? Är inte det den enda rättvisa och lämpliga behandling vi kan ge honom? Silvio Herr Commendatore, ni anklagar min son utan bevis. Ni vet inte om er dotter verkligen har skändats eller inte. Varför tar ni inte reda på hur det verkligen förhåller sig innan ni gör er skyldig till meningslösa dumheter? Commendatore Tror ni min dotter någonsin kommer att tillstå om hon förlorat sin oskuld eller ej? Silvio Jag föreslår att ni själv talar ut med min son. Commendatore Var är han? Silvio Han väntar här utanför. Commendatore Vad väntar han då på? Vi står ju här inne och väntar på honom! – Säg till någon att släppa in den där sakramentskade friaren, Ruggiero! (Ruggiero går ut.) Nå, er son är här. Än sen? Han får aldrig min dotter även om han skändar henne tusen gånger och gör henne tjugo gånger med barn! Silvio Don Camillo, ni är Siciliens snålaste egoist. Er dotter älskar min son. Är era pengar värda mer än hennes lycka? Commendatore Mina pengar är värda tusen gånger mer än hennes olycka. Jag hävdar, att olycka är det enda er son kan ge henne. Silvio Vad har ni för grund för en sådan utsaga? Commendatore Det faktum att er son är en hänsynslös fruntimmerskarl som redan haft varenda hora från Syrakusa till Messina! Vem vet vad han bär på för könssjukdomar? Tror du jag vill ha min dotter nersmittad med alla lösa kvinnors gonorréer bara för att sedan se sig förskjuten och bestulen av en karaktärslös slyngel som aldrig kan vara någon kvinna trogen? Silvio Ni drar förhastade slutsatser, Commendatore. Commendatore Jag känner din familj och vet att den är genomrutten, Don Silvio. Det bästa du kan göra är att låta den dö ut. Ruggiero (kommer in med Giovanni) Här är vår olycka, far. Commendatore (ryter) Döda honom genast! (Ruggiero drar blankt. Det gör även Giovanni. Strid på liv och död, men Giovanni försvarar sig duktigt.) Silvio (vred) Commendatore, det här är mot alla regler! (drar sitt svärd och anfaller) Commendatore Förbannade bastardfader till skändare av Siciliens renaste mö! (försvarar sig ursinnigt. Alla fyra kämpar hektiskt en stund.) Giovanni Vad är det här för vansinne? Vad slåss vi för egentligen? Ruggiero Du din förbannade libertin har förfört och skändat min syster! Giovanni Jag friade till henne emedan jag älskade henne. Var det fel? Ruggiero Det var min syster! Commendatore Du fick korgen men förförde henne ändå! För det ska du dö, din gemena usling! Giovanni Lugna er, mina herrar! Jag gör ju inte längre anspråk på henne. Commendatore och Ruggiero (slutar slåss) Vad? Giovanni Ni får behålla henne och hennes hemgift. Jag vill inte längre ha henne. 11

Silvio Vad är detta, min son? Commendatore Förklara dig, slyngel! Giovanni Ni vill hellre ha kvar hennes pengar än hennes oskuld. Jag vill hellre ha hennes kärlek än hennes pengar. Hon har redan gett mig sin kärlek. Resten struntar jag i. Commendatore Av alla oförskämdheter jag någonsin hört från någon prostituerad kopplare.... Silvio Du får inte ge upp nu, min son! Giovanni Jag ger inte upp. Jag har fått nog. Hon älskar mig. Det är nog. Smörj er med hennes pengar så mycket ni vill, men hennes hjärta får ni aldrig mer. Det tillhör mig, och det behåller jag för evigt. Commendatore Du avstår alltså från äktenskap, horpojke? Giovanni Frivilligt. Behåll henne ni om ni kan. Farväl, mina herrar. Far, på återseende. (bjuder höviskt farväl och går lugnt ut.) Ruggiero Vad betyder detta, pappa? Commendatore Ja, vad betyder detta, Don Silvio? Maria (utanför) Det är de förbannade männens fel alltihop! Jag vill aldrig mera se dem! Ruggiero Det är Maria. Commendatore Hon är upprörd. – Maria! (kallar in henne) Marisa (utanför) Din far ropar på dig, Maria. Maria (utanför) Jag vill aldrig mera se honom! Marisa (utanför, lugnt) Du måste gå in till honom när han kallar dig. Commendatore Maria! Kom genast hit! Maria (utanför som tidigare) Må jag då se honom blott för att få förbanna honom! (kommer in.) Ruggiero Maria! Vad är det? Maria Era förbannade uslingar! Ni har skilt mig från honom! Commendatore Från vem, Maria? Maria Grymme far, du vägrade låta mig få den enda jag älskade bara för att du tänkte på dina pengar och egendomar! Nu får jag aldrig se honom mer! Ruggiero Vem talar du om, Maria? Maria (gråter) Don Giovanni! Vem annars! (faller i Don Silvios armar, som tröstar henne som en riktig fader.) Silvio Det är ni som gjort henne olycklig och inte min son! Commendatore Det här är ju skandalöst! Ruggiero Jag ska jaga den lurendrejaren till världens ände om det behövs och flå honom levande! Silvio Vill du på det sättet trösta din syster och återge henne hennes älskade? Commendatore Don Silvio, ut från mitt hus! Silvio Och lämna er dotter åt era klor, som förstört hennes liv? Maria Är ni Don Giovannis fader? Silvio Ja, mitt barn. Maria För mig bort härifrån. Jag vill aldrig mera se dessa vilddjur. Silvio Mitt barn, se din fader. (börjar gå bort med henne.) Ruggiero (anfaller honom med svärdet i ryggen) Lämna min syster i fred, messer Silvio! Silvio (vänder sig om föraktfullt) Angriper du en obeväpnad gammal man och din egen syster, Don Ruggiero? (går vidare och ut med Maria.)

Commendatore Lämna gubben i fred. Tids nog kommer hon tillbaka. Det är den där Don Giovanni vi vill komma åt. Hans är skulden till hela detta elände. Ruggiero Jag svär att döda honom, far! Jag svär att hämnas min systers ära! Commendatore Osvuret är bäst. Men en sak är säker. Don Giovanni slipper oss aldrig. Ruggiero Nej, far. Commendatore Vi ska bevaka honom tills han dör, och när han dör ska vi triumfera. Och han ska aldrig bli gift med någon. Ruggiero Inte ens med min syster? Commendatore Allra minst med henne. Akt III scen 1. I en taverna; Giovanni och Fausto med vänner. Fausto Berätta för oss, Giovanni, hur bär du dig åt för att nå en sådan fantastisk ryktbarhet? Giovanni Fråga inte mig, Fausto. Jag gör ingenting. Kvinnorna bara lägger sig för mig. Fausto Men aldrig har någon kvinna ju ännu sagt nej till dig! Hur lyckas du få dem alla på fall? Giovanni Sporten är enkel. Man följer bara sitt samvete. Man forcerar sig aldrig utan håller bara på så länge det är roligt. Man spelar bara på känslorna och lämnar det fysiska i fred. Ni unga älskare, som jagar efter jungfrur och vackra kvinnor, begår alla det fatala felet att ni tror att själva älskogsleken är det enda väsentliga. Det är i själva verket en banal bisak och bara en parentes. Det väsentliga är känslorna, själarnas sammanblandning med varandra och uppgående i varandra, själva utmaningen i att vinna den utvaldas fulla förtroende, insnärjandet och fångandet av hennes själ i ens egen för evigt. Glöm allt det fysiska. Kommer det så kommer det av sig självt. Allt det väsentliga är helt oberoende av vad som sker kroppsligt. Ruggiero (har obemärkt kommit in) Likväl kan du inte förneka, Don Giovanni, att du med din beräknande hänsynslöshet har förstört fler kvinnors liv än någon annan, förfört fler än någon annan, skändat fler än någon annan och även våldtagit fler än någon annan. Din filosofiska fixering vid det själsliga är bara en vacker mask för alla dina brott. Giovanni Aha! En av mina beklagliga avundsmän! Hur många kvinnor har du haft, Don Ruggiero? (allmän munterhet) Ruggiero Skrävla lagom, din falska högfärdsblåsa! Min syster, som du kränkte, har stängt in sig på kloster och blir aldrig gift, och det är ditt fel! Giovanni (lugnt) Hon hade blivit gift om ni låtit mig gifta mig med henne. Ruggiero Min far kommer att förfölja dig så länge du lever! Han har svurit att hämnas på dig även om han skulle dö före dig! Giovanni (till de andra) Och han anklagar mig för skrävel! Han skryter om sin fars vålnad eller lik som kommer att stryka omkring här bara för att klå mig efter att han är död! Varför kan du inte göra det själv, Ruggiero? Ruggiero Jag kan det, och jag ska det! (drar blankt) värdshusvärden Inga dueller här, mina herrar, jag ber er! Ruggiero Han bad om det själv! Försvara dig, Don Giovanni, mot en kränkt systers oförsonlige broder! Eller är du ett kräk med för släta frökenhänder för att våga slåss som en man? 13

Giovanni (drar blankt) Du vet mycket väl, Ruggiero, att jag aldrig tackar nej till dueller. Fausto Skilj dem åt! Giovanni Nej, det här är en hederssak! Denne skrävlare och hans fader har med ihållande frenesi förföljt mig och hetsat alla Siciliens hundar emot mig bara för att de vägrade låta Donna Maria gifta sig med mig. De må skylla sig själva! (gör ett utfall. Striden är i full gång.) värden (förtvivlad) Nej, inte blod här på golvet och bänkarna nu igen! Fausto Skilj dem åt innan någon av dem mördas av den andre! Vi vill inte ha en onödig konflikt förstorad till obotlig skada! Giovanni (rasar mot Ruggiero) Jag älskade din syster! Jag ville bli din bror, Don Ruggiero, men allt vad din familj kom med mot mig var hat! Skyll då dig själv för att din syster övergivit sin familj för evigt! (genomborrar honom.) Ruggiero (faller) Evig fördömelse över dig, Don Giovanni! (dör) Fausto (med de andra, samlas omkring honom) Hur är det med honom? värden (undersöker honom) Han är stendöd. Fausto Du är en död man, Don Giovanni. Du måste fly från Catania genast och för alltid. Maria (kommer in i andra delen av tavernan, anar ingenting) Jag hörde att min bror skulle uppsöka min älskade här i denna taverna. Vet ni om Don Giovanni och Don Ruggiero Blasgues finns här i afton? (frågar en gäst.) gästen Donna Maria, jag är rädd att ni kommer för sent. Maria Vad har hänt? Giovanni (hör Marias röst) Är det Maria? Vad gör hon här? gästen Er förförare har just mördat er broder, Donna Maria. Giovanni (rusar fram) Maria! (omfamnar henne) Maria Rör mig inte, Don Giovanni! (Giovanni släpper henne genast.) Säg att du inte har dödat min broder! Giovanni Din broder utmanade mig på duell. Tyvärr så dödade jag honom. Maria (ropar) Nej! Giovanni (omfamnar henne igen) Förlåt mig, min älskade! Maria (skriker) Rör mig inte! Fausto Det är sant vad han säger, Donna Maria. Er broder kom hit och var blind av hat. värden Jag försökte stoppa duellen men det var omöjligt. Giovanni (lämnar ifrån sig sin värja) Kan du förlåta mig? Maria (efter någon tvekan) Don Giovanni, det är bara dig själv du har dödat. Min far kommer nu aldrig att vila förrän du är lika död som hans ende son min broder. Du måste fly för ditt liv och aldrig komma tillbaka mera. Giovanni Och du? Vad tänker du själv göra? Maria Uppfylla mitt redan avgivna löfte och begrava mig levande i ett klosters hälsosamma disciplin och kyskhet. Det är tyvärr det enda riktiga jag har att göra. Farväl, Don Giovanni. Vi ses aldrig mera. (går hastigt därifrån.) Giovanni Maria! Hur kan du låta dig inmuras levande bland mumier och lämna mig ensam levande utanför i detta helvete av mänskornas passioner! Fausto Gaska upp dig, Giovanni! Det finns andra kvinnor! Giovanni Javisst, hela världen är full av kvinnor, men vad betyder de för mig? Hur kan de väl trösta mig inför denna grav som jag själv störtat min ende broder i? Ty jag får aldrig någon familj eller broder mera. (störtar därifrån.) värden Han är ifrån sig. 14

Fausto Bara han inte gör någonting dumt. värden Min vän, den unge vackre mannen kommer aldrig att göra någonting annat än vad som är dumt. Ty han är slav under kärleken. Fausto (till de andra) Gå hem, gott folk! Festen är slut! Här är ingenting roligt mera att göra! (kör ut dem. Till värden:) Skicka efter en präst, så att er taverna blir av med liket. värden Ja, det får vi nog göra. Men jag är rädd att stanken av minnet kommer att leva kvar. (De hjälps åt med att bära undan liket.) Scen 2. I klostret. abbedissan Du är välkommen hit till klostret, Maria, men du får aldrig träffa den unge Giovanni mera. Om han kommer hit och söker upp dig så får du inte tala med honom. Maria Det förstår jag fullkomligt, moder Filotea. abbedissan Du har gått igenom en svår prövning, men du har sökt dig fram till den rätta vägen, och här skall du omsider få den frid du behöver. – Ja, vad är det, syster Clotilde? Clotilde Det är en man vid porten som söker syster Maria. abbedissan Vem är det? Clotilde En välklädd ung man som ser sympatisk ut. abbedissan Fråga vem det är, och kom tillbaka hit sedan. Clotilde Jag har redan släppt in honom. (Giovanni inträder.) Här är han. abbedissan Maria, här har du din första stora prövning här i klostret. Se till att det blir sista gången du träffar honom. Kom, Clotilde, låt oss gå. (går med Clotilde.) Giovanni (efter en paus) Hur står det till, syster Maria? Maria Moder abbedissan har förbjudit mig att tala med er. Giovanni Ändå talar ni med mig. Maria Jag är så illa tvungen, emedan ni har brutit er in i mitt kloster. Hur vågar ni? Varför har ni inte lämnat nejden? Vet ni inte att min fars lejda mördare är ute efter er? Giovanni Jag ville se er en gång till och ta er med mig. Maria Ni är galen av övermod. Vet ni inte att ni har mördat min ende broder? Giovanni Han utmanade mig på duell. Det gick hederligt till. Maria Kan ett mord gå hederligt till? Giovanni Det var inte mord. Det var en duell man mot man på liv och död. Men männens hedersbegrepp kan kvinnorna aldrig begripa. Maria För mig räcker det att veta att min bror är död och att det var enbart för er hand han dog. Giovanni Hade det varit bättre om jag dött och han hade överlevt? Maria Då hade min bror förtjänat mitt hat lika mycket som ni. Giovanni Även som död? Maria Nej, bara som levande. Giovanni Ni hatar alltså den levande men älskar den döda. Vore det inte mera förnuftigt att älska den som lever och som finns tillgänglig än en som är död? Maria Vad gör en sådan som ni här i ett kloster, Don Giovanni? Giovanni Jag är här för att enlevera en nunna som ingenting har i detta kloster att göra. 15

Maria Jag kom hit för att söka frid. Allt vad ni har att erbjuda är ofrid. Giovanni Jag lovar er, att friden är tråkig i längden, medan ofriden är mycket roligare. Maria Och om jag avvisar er? Giovanni Ni kan inte avvisa mig. Ingen kan avvisa mig bland kvinnor, och ni är alltjämt en kvinna. Maria Vill ni fortfarande gifta er med mig? Giovanni Jag försäkrar er, att jag, som lever, är en bättre brudgum än Kristus, som är död. Maria Och om min far låter döda er för ert uppsåt? Giovanni Jag är inte rädd för honom. Maria Ni drar helvetet på er. Giovanni Jag är inte rädd för något helvete. Maria Don Giovanni, det finns andra kvinnor i världen. Glöm mig. Jag kan aldrig se er utan att bli påmind om min döda broder. Giovanni Ni var mitt första och mitt sista frieri. Det finns ingen annan och kan aldrig finnas någon annan. Om ni gör mig besviken måste jag för alltid vara besviken på hela kvinnosläktet. Maria Vilken överdriven narr ni är! Inser ni inte att ni har gjort bort er? Om ni nöjt er med att min fader avvisade ert frieri hade jag kanske kunnat tycka om er. Men ni insisterade och gav er inte förrän ni vanärat mig, och därefter mördade ni min broder. Till all lycka fick jag inte barn med er. Det är tyvärr det enda jag är er tacksam för. Giovanni Ni är grym. Maria Nej, realistisk. Giovanni Jag vill ändå ta er härifrån och gifta mig med er. Det här är inget ställe för en ung vacker kvinna. Maria Jag beklagar, Don Giovanni, men jag är inte längre någon ung vacker kvinna. Jag är skändad av er, och endast därför är jag här. Giovanni Vad ni kallar en skändning var för mig en kärlek. Maria En kär lek för er blev en ond lek för mig. Varför kunde ni inte förstå att min fader menade allvar? Giovanni Jag älskade er. Maria Kärlek är ingen ursäkt för dårskap. Giovanni Kärleken är dårskapen som överträffar allt förnuft i vishet. Maria Ni resonerar som ett barn. Giovanni Och ni resonerar som en gammal nucka. Maria Det är nog. Jag ber er gå. Giovanni Jag går inte utan er. Maria Jag kan aldrig mera mer än gräla i er närvaro. Giovanni Hur kan jag väl överge er? Maria Så tag mig då kvickt härifrån! Genast! Giovanni Ni menar det? Maria Javisst, men gör det nu. Giovanni Min älskade! (kysser henne varmt på munnen.) Maria Låt oss skynda oss! (de går ut.) Giovanni (innan han försvinner) Nog trodde jag väl att jag kunde knycka en brud från själve Jesus! (går ut.) Clotilde(s röst) Moder Filotea! De har rymt! De har rymt! abbedissan Larma hela klostret! Ring i stormklockan! Stäng portarna! 16

Clotilde För sent! För sent! abbedissan (kommer in med Clotilde. De ser den öppna porten.) Hon är förlorad. (resignerar.) Scen 3. Don Giovannis föräldrahem. Silvio Nå, Don Bartolomeo, vad nytt från stora världen? Hur hart det gått med min sons giftermål? Bartolomeo Tyvärr alldeles åt fanders, Ser Silvio. Gift är han, men inte har han någon glädje av sin hustru. Inte har hon fört någon hemgift med sig eller några pengar, ty hennes egen far har förskjutit henne och förklarat henne arvlös. Inte heller har din son fått någon ära av att han bortförde henne från klostret. Silvio Det var ändå sturskt av honom att gå in i klostret mitt på dagen och bara hämta henne! Det är inte varje dag min son enleverar nunnor! De andra nunorna måste ha pissat blod och på sig av ren förtrytelse! Bartolomeo Du tycker det är roligt, men det gör nog inte din son. Han har fått styra sin kosa västerut över bergen mot Palermo, och där färdas han nu som en zigenare med en hora till hustru som inte ens längre har några hela nunnekläder kvar. Silvio Vad gjorde hon med dem? Eller vad gjorde han med dem? Bartolomeo Tänk dig någons hustru i nunnekläder. Det går ju bara inte. Han kommer ju inte åt. Det är för många segel i vägen. Jag vet inte om hon själv rev sönder dem eller om han gjorde det eller om de bara revs sönder. Silvio Min son brås på far sin! Den saken är klar! Jag eskorterade henne till klostret bara för att han skulle eggas till att bortröva henne därifrån! Men här kommer Fausto! Välkommen, Fausto! Tag dig en bägare vin! Har du nyheter? Fausto (slår sig ner) Jag har hört en del. Silvio och Bartolomeo Vad då? Fausto Den store libertinens hustru stod inte ut med hans hantering och deras armod. Tänk er själva hennes situation med den rika bakgrund hon hade! Silvio Vad hände? Fausto Hon blev sjuk. Han förde henne till ett kloster. Hon har blivit nunna igen. Silvio Det var det jag sade från början! Han skulle aldrig ha gift sig med henne när han ändå inte kunde få hennes pengar! Han skulle ha släppt henne genast som den heta potatis hon var när det blev bråk från faderns sida och koncentrerat sig på andra rika arvtagerskor i stället! Nu är det för sent, och hans karriär har gått i stöpet! Fausto Såvida inte Donna Maria dör. Bartolomeo Spekulerar han i det? Fausto Jag vet inte. Antingen gör han det, eller också struntar han i sitt äktenskap. Man kan ju ändå inte vara gift med en nunna. Silvio Han skulle aldrig ha gift sig! Bartolomeo Han gjorde det på din befallning. Silvio Inte med en som inte gav honom några pengar! Fausto Seså, Don Silvio, lugna er! Drick litet vin! (Fausto och Bartolomeo lugnar och tröstar Don Silvio.)

Akt IV scen 1. Marta Älskar du mig verkligen, Don Giovanni? Giovanni Omåttligt! Marta Tänk att Siciliens vackraste man skulle bli min! Giovanni Och ingen annans. Marta Är du säker på att du valt rätt? Giovanni Jag älskar dig, och kärleken har aldrig fel. Så enkelt är det. Marta Hur många har du haft före mig? Giovanni Jag vet inte. Marta Är det så många? Giovanni Ja, min älskade Marta, så många är det, men just nu älskar jag bara dig. Marta Då måste du gifta dig med mig. Giovanni Det gör jag gärna. Marta I så fall kan jag tro på dig. Giovanni Min kärlek kan du alltid tro på. Marta Här är prästen, som jag talade om. Jag är säker på att han gärna viger oss. Giovanni Ju förr han gör det, desto bättre, bara så att du ska bli lycklig och tro och lita på mig. Jag vill gärna ge dig all den trygghet jag kan, Marta. Marta Don Giacomo! Här är mannen som ville gifta sig med mig! Don Giacomo (kommer ut) Men det är ju Don Giovanni! Marta Känner du honom? Giacomo Hela Sicilien känner honom! Han är ryktbar för det hat som Il Commendatore av Corleone har visat honom! Giovanni Jag fruktar inte Il Commendatore, fader. Giacomo Tydligen inte, eftersom du tänker gifta dig mot allt vad förnuft heter. Marta Vad har du gjort den där commendatoren, Giovanni? Giovanni Absolut ingenting. Giacomo Han har förfört hans dotter och enleverat henne från ett kloster. Marta O! Giacomo (med en blick på Giovanni) Men hon är tillbaka i klostret nu. Marta Förförde du henne utan att gifta dig med henne, Giovanni? Giovanni Nej, jag gifte mig med henne, fastän hennes fader förbjöd det. Marta Då är du redan gift? Giovanni Nej, äktenskapet är upplöst. Jag gav henne fri. Hon återvände till klostret. Giacomo Lilla Marta, du bör veta, att det äktenskapet bara är upplöst i Don Giovannis ögon. Juridiskt och inför Gud är han fortfarande gift med henne hur mycket hon än går i kloster. Naturligtvis kan jag gifta er ändå, men Don Giovanni får ta ansvaret för alla eventuella konsekvenser. Marta Giovanni, du sade inte att du var gift! Giovanni Det är jag inte heller. Min hustru är skild från mig och går i kloster. Marta Men du gifte dig med henne! Giovanni Ja, det gjorde jag. Marta Och hon lever ännu! Giovanni Ja, det gör hon. Marta Och hennes far vill döda dig! Och han är en mäktig riddare! Du kan bli dödad när som helst! Och ändå vill du gifta dig med mig! Giovanni Kära Marta, jag vet att jag är en död man. Il Commendatore har redan dödat mig. Det är bara mordets verkliga faktum som saknas. Jag vet att jag är gift 18

förut. Det kan ingen ändra på. Men eftersom jag är en död man spelar det ingen roll. Jag gifter mig med vem jag vill, och ju fler jag är gift med samtidigt, desto bättre! Giacomo En olycklig ung mans ansvarslösa desperation. Marta Vill du då göra mig till änka? Giovanni Nej, jag vill göra dig till hustru. Marta (omfamnar honom) Gör mig då till hustru, kvickt innan du dör! Giovanni Fader, vi är redo. Giacomo Egentligen är det mot alla föreskrifter, men eftersom ni ändå skall dö, Don Giovanni, och för en stor mans hand, så har jag inte hjärta att neka er ert lilla nöje, i synnerhet som lilla Marta här tycks vara införstådd med de komplicerade och extraordinära omständigheterna.... Marta Jag älskar honom! Gift oss, padre! Giacomo Ja, jag får väl göra det då. In nomine Patris et Filii et Spiritus Sancti.... (gör korstecknet och inleder vigseln. Giovanni lyfter upp Martas hand och lägger sin andra hand på den: ömheten är genuin.) Scen 2. Hemmet. Silvio Men varför i alla ohängda och förtorkade helgons namn stannar den odågan på Sicilien! Varför beger han sig västerut när det enda kloka är att bege sig till fastlandet och norrut! Vem bland alla fördömda helgon brås han på egentligen? Elvira Vår son vet nog vad han gör. Silvio Tyst, kvinna! Jag vill höra Faustos mening. Fausto Han har en ny kvinna. Silvio Och vad i alla rådbråkade helgons namn har det med saken att göra! Fausto Han har gift sig med henne. Silvio En till! Ha-ha! Hörde du det, Elvira? Vår son är bigamist! (till Fausto) Och vad i den obefläckade avlelsens penis väntar han sig att vinna på det? Fausto Kärlek. Silvio Kärlek! Vilket ord! Vilket skämt! Vilken blasfemi! Vilken förryckthet! – Så han har gift sig igen. Är hon rik? Är hon nunna? Är hon hora? Vad är hon? Fausto En kvinna. Silvio Det menar du inte, vid min fördömda själ, att han har gått och gift sig med en kvinna! Vilken omåttlig sensation! Jag som trodde han hade gift sig med en sutenör eller präst! Elvira Du hädar omåttligt, Silvio. Silvio Vet du då inte, kvinna, att en sutenör och en präst är samma sak? Båda är kopplare, och de samarbetar, som i symbios. Sutenören skickar sina barn till prästen för att bättra sig, och prästen skickar sina barn till sutenören för att fira sin nya oskuld. På den kopplingen hänger hela samhället samman, ty utan präst och sutenör fungerar ingenting. De står för all underhållning vi har, och vi lever bara för vår underhållning. Är det inte så, Fausto? Fausto Ni har alltid varit en bisarr filosof, Don Silvio. Silvio Ha-ha! Och njutit av det! Men berätta nu! Vad vid alla prostituerade matronor är det min son egentligen håller på med? Fausto Han är sentimental, Don Silvio. Silvio Sentimental kan han vara i sängen. Men han måste tänka på sitt liv också. Vet han inte om att han har lejda mördare efter sig? Fausto Han älskar Sicilien, Don Silvio. 19

Silvio Det kan man också göra utanför Sicilien och ibland till och med bättre. Fausto Han vill inte överge Sicilien. Han kan inte överge sitt hemland. Silvio Inte ens om det dödar honom? Fausto Det är där knuten sitter. Han verkar ha gett upp. Han vet att Il Commendatores mäktiga arm är ute för att skörda hans liv. Han betraktar sig själv som en död man. Han älskar Sicilien så mycket att han hellre låter det döda honom än att han överger det. Därför har han också gift sig på nytt. Han struntar i hur det går för honom. Därför struntar han också i hur många äktenskap han ingår. Silvio Då är han verkligen en sicilianare. Elvira, vi kan vara stolta över får son. Han kommer att gå till historien. Han har accepterat sin dödsdom och utnyttjar sitt martyrium till att fylla det med kärlek. Han går ett vackert öde till mötes. Han är en riktig sicilianare. – Men vad är nu hans nya kvinna för en slyna? Fausto Hon är en enkel kvinna av folket. Hon är varken rik eller vacker, men han prisar henne för att hon varken är rik eller vacker. Han säger att rika kvinnor bara använder sin rikedom till att demonstrera sin grymhet, hänsynslöshet och egoism, och att vackra kvinnor bara antingen är fullständigt obegåvade, fullständigt opraktiska eller fullständigt bortskämda. Silvio Alltså prisar och älskar han stycket bara för att han tror att hon saknar sex dåliga egenskaper. Fausto Ungefär så. Men hon älskar honom, och de är gifta. Silvio Tillfälligt gifta. Elvira Vad menar du, Silvio? Silvio Känner jag min son rätt så spärrar han också in sin nya hustru på kloster för att finna sig en annan. Elvira Varför tror du det? Silvio Har man väl en gång upptäckt den kvinnliga variationen, Elvira, så blir man aldrig trött på den. Den kräver sin man och sin ständiga utveckling. Elvira Du är då ryslig, Silvio! Silvio Emedan jag är realistisk. Scen 3. Vid ett kloster. Giovanni Ta det alldeles lugnt, Marta. Du kommer att få det bra här. Marta Du vill bara bli av med mig! Jag känner dig nog! Du vill bara skrota mig för att kunna slå runt med andra fruntimmer! Du är trött på mig! Giovanni Kära Marta, jag tänker bara på din egen välfärd. Mitt liv är för hårt för dig. Jag kan inte längre uthärda att se dig slita ont. Här får du vila en tid, och sedan kommer jag och hämtar dig, och allt blir som förut igen. Marta Lovar du att komma tillbaka och hämta mig? Giovanni Lika säkert som det är att jag älskar dig. Marta Du bara hånar mig! Giovanni Nej, Marta, du behöver bara ett lättare liv emellan. Du behöver få sova ordentligt om nätterna och äta upp dig så att du mår bra igen. Här hos nunnorna blir du snart dig själv igen. Marta Om du lovar att komma tillbaka. Giovanni Så sant som jag älskar dig. Marta (omfamnar Giovanni) Bu-huu! (gråter) Giovanni Seså, Marta, om en månad är du glad igen. (tröstar henne. Ett par nunnor kommer och tar hand om Marta.) Ta väl hand om henne. Hon är en god själ. 20

syster Fortunata Lita på oss, Don Giovanni. (de går in med Marta.) Giovanni Min kärlek blev för mycket för henne. Hon måste få ta igen sig ett tag och komma ner på jorden igen. Visst har hon varit underbar, men hon blev litet väl hysterisk i längden! Puh! (En annan nunna kommer ut.) nunnan Don Giovanni behagade fråga efter mig. Giovanni Jag frågade efter syster Maria. Maria (visar sitt ansikte) Känner du inte igen mig? Giovanni Maria! Maria Jag har hört om ditt nya giftermål. Vad vill du då med mig mera? Giovanni Maria! Jag vill ha dig tillbaka! Det är alltjämt endast dig som jag älskar! Kom med mig ut i världen igen! Ack, du är alltjämt den samma! Samma ljuva kvinnlighet och mognad! Vad du är behagligt sval! Ända sedan vi skildes har jag bara drömt om att få se dig tillsammans med mig igen! Du är min, Maria! Det är bara dig jag älskar! Maria Och vad gör du sedan med mig, när du på nytt har tröttnat på mig? Återlämnar du mig sedan till klostret på nytt efter ytterligare en total skändning? Har du inte gjort nog för att förstöra mitt namn och rykte, Don Giovanni? Här har jag åtminstone funnit frid i en total anonymitet. Den vill du tydligen nu beröva mig, och det på bekostnad av din egen senaste hustru. Giovanni Maria, missförstå mig inte! Jag älskar dig! Det är bara dig jag älskar! Det är bara mitt äktenskap med dig som är giltigt! Maria Du är desperat. Giovanni Ja, jag är helt desperat av längtan efter dig! Kom tillbaka till mig, Maria! Maria (sliter av sig nunnedoket) Ja, ta mig bort från detta fängelse, Giovanni, och gör mig till hora igen! Det har jag längtat efter ända sedan du lämnade mig här! Jag trodde nog att du skulle komma tillbaka till dina gamla synder! Det gör torskarna alltid! Giovanni Maria! (omfamnar henne passionerat) Du förnekar dig då inte! Maria Det ska en Don Giovanni till för att enlevera samma nunna från klostret två gånger. Giovanni Maria! Tänk att du är dig så lik! (De lämnar klostret lyckliga och glada.) Akt V scen 1. Silvio Min pojke har fått stora snurren. Hur kan han göra så mot mig? Jag ber honom gå och gifta sig, och han går och dränker sig. När han äntligen gift sig spärrar han in sin hustru på kloster. Världens bästa och rikaste hustru gör han sig av med, och så gifter han sig med en lantlolla. Följaktligen skaffar han sig en bannlysning från kyrkan. När han så äntligen är lycklig med lantlollan spärrar han in henne på kloster också. Och inte nog med det. Sedan enleverar han en annan nunna från klostret. Min son! Min son! Vad har du gjort mig! – Ja, vad är det, hustru? Elvira En herre har kommit på besök. Silvio Vad då för en herre? Elvira Jag vet inte. Jag har aldrig sett honom förut. Men en fin herre är det. Silvio Släpp då för alla helvetets helgons skull in vår herre! Elvira (öppnar dörren) Stig in, ers nåd. (Il Commendatore inträder.) Silvio (reser sig) Commendatore! Ni! 21

Commendatore Ni förärade mig en gång med ett besök. Jag har inte tidigare återgäldat visiten. Silvio Jag beklagar djupt er sons tragiska frånfälle. Commendatore Det var inte ert fel. Det var en regelrätt duell. Jag har förhört de närvarande. Jag försäkrar er, att jag kommer i fredliga avsikter. Silvio Sitt då ner, vid alla osaliga helgon! Commendatore (sätter sig) Om ni ursäktar, så föredrar jag numera att hålla mig till alla saliga demoner. Silvio Får jag fråga vad ert fredliga ärende kan vara? Commendatore Jag önskar försoning. Silvio Försoning är något som alltid har förekommit i alltför liten utsträckning på Sicilien. Commendatore Jag håller med er. Vi är för stolta för att vilja ta några steg i en sådan förödmjukande riktning. Men nu råkar det vara så, att er son gift sig med min dotter, mitt enda kvarvarande barn, och det är ingenting mer vi kan göra åt den saken. Silvio Så ni vill ändå acceptera honom? Commendatore Ja. Silvio Er generositet och välvilja överväldigar mig, Commendatore. Får det lov att vara litet jungfrulig Marsala? Commendatore Min dotter är ingen jungfru längre. Jag avstår. Silvio Och ni vill då åstadkomma någon offentlig förlikning? Commendatore Jag vill upptaga er son som min egen. Silvio Ni vet väl om att han är bannlyst efter sitt andra äktenskap? Commendatore Jag vet allt om honom. Hans andra äktenskap var olagligt. Egentligen var jag skyldig till det, ty han vågade gifta sig två gånger bara emedan han var säker på att jag skulle låta döda honom. Han tänkte att det därför inte spelade någon roll vad han gjorde. Men nu har han på nytt enleverat min dotter från ett kloster. Silvio Var det er dotter? Commendatore Ja. Silvio Men det är ju underbart! (slår upp ett glas åt sig) Ursäkta mig, Commendatore, men detta måste åtminstone jag få fira! Hörde du, Elvira? Vår son har återvänt till sin första hustru! Commendatore Fira ni. Elvira Det låter nästan för bra för att vara sant. Silvio Kan ni få bannlysningen hävd? Commendatore Vi kan få hans senare äktenskap ogiltigförklarat. Elvira (försiktigt) Och kan ni förlåta honom? Commendatore Ja, om jag får bjuda er alla till en bankett i mitt hus. Silvio En försoningsbankett? En försenad bröllopsfest? Commendatore Någonting ditåt. Elvira Gå du, Silvio. Jag stannar hemma. Commendatore Det är viktigast att ni, Don Silvio, er son och min dotter är närvarande. Silvio Elvira! Du måste komma med! Elvira Låt mig få förbereda en försoningsfest här hemma i stället. Commendatore Det är jag som är försonaren. Det är jag som förlorat en son och en dotter. Alltså är det jag som bör öppna mitt hus.

Silvio Vi kommer gärna. (till hustrun) Förstår du inte? På detta sätt kan allting sluta lyckligt i alla fall! Elvira Ja, för dig, ja! Din son får ju del av alla de rikedomar du åtrått så länge! Silvio (beklagande, till Commendatore) Hon förstår inte. Commendatore Jag förstår det. (reser sig) Det var allt för den här gången. Jag meddelar exakt datum och tid när vi fått kontakt med ungdomarna. Silvio Vi är er ytterst tacksamma och underdåniga för alltid. Commendatore Tack för er samarbetsvilja. Adjö. (går) Silvio (till hustrun) Idiot! Ska du förstöra allting med en gång! Elvira Jag litar inte på honom. Silvio Han litade på oss! Är du så otacksam och misstrogen att du fördomsfullt avvisar en god vilja? Elvira Ja, om den kommer från en som håller sig med saliga demoner. Silvio Du är paranoid, hustru! Elvira Nej, realistisk. Silvio Då stannar du hemma och går miste om en glad fest! Elvira (deltagande) Nej, Silvio, jag kommer med, även om det blir för att se dig dö. Silvio (misstrogen, oförstående) Hustru, du är vansinnig! (går och smäller igen dörren efter sig.) Elvira (lugnt) Nej, realistisk. Scen 2. Maria Vågar du tro på det? Giovanni Har vi något val? Maria Vad menar du? Giovanni Antingen går jag dit, och han mördar mig, eller också håller jag mig borta, men vill han mörda mig gör han det ändå. Antag att han menar allvar. Då vore det dumt av oss att inte gå. Maria Tänker din far komma? Giovanni Ja, och min mor också. Maria Tänk om det verkligen är sant. Tänk om min far verkligen har förändrats och blivit en ädlare man. Tänk om jag verkligen får min hemgift. Det vore nästan för underbart för att kunna vara verkligt. Giovanni Likväl har vi vår inbjudan. Din far predikar försoning och vill förena min familj med sin egen. Han har till och med förlåtit och kommit över sin sons död. Maria Ändå fruktar jag en argan list. Giovanni Vad tror du är det värsta som kan hända? Maria Det värsta som kan hända är att han mitt under banketten låter mörda dig och din far, och sedan spärrar han in mig på kloster för evigt. Giovanni Tror du din far skulle kunna genomföra något sådant? Maria (tiger) Giovanni Vad skulle han vinna på det? Maria Absolut ingenting. Han skulle bara tillfredsställa sin stolthet och fåfänga och få utlopp för ett grundlöst och ohyggligt hat. Giovanni Tror du han är så dåraktig? Maria Med den höga ställning och ansvar som han innehar är det svårt att tro det.

Giovanni Alltså har vi ingenting att frukta. Vi accepterar hans inbjudan, tar emot hans öppna hand, blir förlåtna och försonade med honom, och lever lyckligt i alla våra dagar. Slut på all fruktan och fattigdom. Är inte en sådan vettig upplösning mera trolig än den dårskap du talade om? Maria Den borde vara mera trolig. Giovanni Du är bara rädd. Kvinnor är alltid pessimistiska och mera mörkrädda och nervösa än de klokare männen. Det finns ingen fara. Och finns det något att konfrontera, så är det bättre att vi gör det än att vi låter bli. Maria Vad du är klok! Giovanni Kom så går vi! Sedan slipper du någonsin mera tänka på nya klosterrisker. (de går.) Scen 3. Il Commendatores bankett i sitt hus. En festligt dukad taffel. Vid bordet sitter utom Il Commendatore, Elvira, Silvio, Maria och Giovanni även Fausto och Bartolomeo. Commendatore (reser sig med höjt glas) Välkomna, allesammans, till denna oöverträffade högtidsstund! Det är höjden av min lycksalighet och ära att äntligen på ett tillbörligt sätt få hälsa er alla välkomna, min käre svärson Don Giovanni, min älskade dotter, min käre broder Don Silvio, kära Elvira, och även våra kära vänner Fausto och Bartolomeo. Det var verkligen roligt, Don Silvio och Don Giovanni, att ni även insisterade på att era äldsta och bästa vänner även skulle få vara med! Nu ber jag att få skåla med er alla för ett lyckligt genomförande av denna stora försoningsbankett! (skålar med alla) Giovanni (reser sig raskt så fort Il Commendatore åter satt sig till bords) Jag måste få ta tillfället i akt och genast återgälda skålen med min djupt vördade och högt älskade svärfar, som jag aldrig egentligen tidigare ens fått komma nära. Jag överdriver säkert inte om jag hävdar, att detta ögonblick också är mitt och hela min familjs livs största och underbaraste. Äntligen har alla meningsskiljaktigheter övervunnits, och två i hopplös fejd varande familjer har blivit en! Jag är kort sagt överlycklig. Inte sant, Maria? Maria Jag också. Giovanni Men, käre svärfar, jag har också noterat, att i bottnen på min pokal och min fars har det placerats en pärla, en gnistrande ren och perfekt pärla. Får jag fråga vad som menas med den saken? (sätter sig) Commendatore (reser sig) Käre svärson, naturligtvis får du det. Dessa båda pärlor symboliserar den perfekta biläggelsen av alla problem och dispyter. Jag har avfyrat hårda ord och domar mot dig och din far, men dessa hatbevis är nu utbytta mot försoningens ädla vita pärla. De bringar er fred och försoning. De är era – när ni nått era pokalers botten. (sätter sig.) Silvio (reser sig) Då är det min tur att orera. Jag vill tacka dig, broder, för att du vände en hopplös tvekamp till en himmelsk försoning. Du kunde inte ha gjort det bättre. Du hade makten och medlen på din sida och kunde ha krossat oss, men i stället tog du av dig stridshandsken och erbjöd vänskapshanden. Det var ädlare än någon stolthet. Jag var redan beredd på att få fiska upp min son död ur något dike, men i stället gav du oss pärlor att fiska. Storartat! Detta kommer för alltid att fastna i Siciliens hävder! Och därmed tömmer jag din välsignade pärlemorskimrande

vänskapspokal. (dricker i botten. Häller sedan ut sin pärla i handen och håller triumferande upp den.) Här är den! Sigillet på vår enighet och eviga vänskap och släktskap! Välsignade är vi alla för vår goda viljas skull! Välsignad vare denna dag för evigt! (sätter sig.) Commendatore (till Giovanni) Drick upp även du, min son. (till en kypare) Häll upp mera vin åt gästerna. (till Giovanni) Låt oss även få se dig vinna din pärla! Maria Drick inte mer, Giovanni. Giovanni (hejdar sig) Varför inte det, min älskade? Maria (fixerar fadern) Min faders pärlor är inte alltid äkta. Commendatore Min dotter, skall du sabotera vår underbara stämning? Skall du missunna din brudgum hans rättmätigt vunna ovärderliga försoningspärla? Mår du inte riktigt bra? Giovanni (glatt) Hon behöver mera vin. Se, svärfar! Jag dricker dig till! (höjer pokalen för att dricka) Maria Drick inte, Giovanni! Giovanni (hejdar sig) Vad är detta? Commendatore Min dotter, du mår verkligen inte bra. Maria Själv mår jag utmärkt, men det gör inte Don Silvio! (Allas blickar vänds mot Don Silvio.) Silvio Jag mår nog bra, men, ähm, jag är kanske en smula varm. (förläget) Jag har kanske druckit en aning för mycket. Elvira Mår du bra, Silvio? Silvio Jo, äh, ähöm, jag mår alldeles utmärkt, men, ähm, jag kanske skulle behöva lite frisk luft. (börjar resa sig från bordet.) Elvira (hjälper honom) Kom så går vi ut på balkongen. Silvio Vinet, ähum, det var gott, men.... (raglar, ett ben viker sig, han tar stöd, etc.) Vad var det för ett vin egentligen, Commendatore? Commendatore Världens yppersta i sammanhang som detta. Giovanni (börjar smått bli orolig) Berätta, svärfar. Commendatore Vinet är en speciellt renodlad form av Marsala. Det är extra rent, extra gott, extra starkt och extra kryddat. Men denna delikata krydda har endast ni och er fader fått. Varför dricker ni inte upp, Don Giovanni? Silvio (vrålar) Jag är förgiftad! (störtar omkull) Elvira Silvio! (störtar fram, försöker väcka honom till liv) Bartolomeo Silvio! (störtar fram och hjälper till) Commendatore (lugnt) Ta det lugnt. Han har bara fått slag. Giovanni (på sin vakt) Vad menar ni, Commendatore? Commendatore Varför dricker ni inte upp, Don Giovanni? Vill ni inte ta emot er brudgumsgåva? Vadan denna misstro så plötsligt? Giovanni Här bedriver dolda krafter ett ont och listigt spel! Mor! Hur är det med far? Elvira Ack, min son, han är död! Han är död! Giovanni (drar sin värja) Om det är ni som har dödat honom kommer ni inte undan, Commendatore! Commendatore (lika lugnt som tidigare) Vill du inte vara släkt med mig längre, svärson? (stampar plötsligt med ena foten i golvet två gånger. Plötsligt rusar vakter in. Commendatore pekar mot Giovanni.) Grip honom! (Två vakter griper Giovanni medan en tredje avväpnar honom.) Maria Far! Du kan inte mena allvar!

Commendatore Ni har alla sett hur denne gäst, denne svärson till på köpet, grep till vapen mot sin egen svärfar mitt under en försoningsfest i hans bruds eget hus! Det kallas förräderi mot välgörare! Giovanni Ni har mördat min fader! Commendatore Bevisa det! Jag påstår att han fått slag. Fausto Det är lätt att bevisa. Om även den dör som tömmer din pokal, Giovanni, så har här begåtts två mord! Giovanni Jag föreslår att min svärfar tömmer den. Commendatore Jag är inte törstig. Fausto Låt mig! (griper bägaren) Giovanni (tar den ifrån honom) Nej, Fausto! (stiger upp på bordet. Lugnare:) Låt mig dricka. (Han dricker. Alla betraktar honom och väntar med förfäran.) Giovanni (kastar bägaren ifrån sig tom utan att bry sig om pärlan) Om jag skall dö är det lika bra att dö här och nu. Om ni vill döda mig, Commendatore, så vill jag inte leva, ty ni är min egen svärfar, och jag älskade er dotter. Commendatore Ni älskade henne mot min vilja. Giovanni Förslår någons vilja mot kärleken? Vad är väl kraften som säger att den inte vill mot den som säger: Jag vill!? Du är en dåre, Commendatore, om du tror att du har dödat mig. (går fram mot honom på bordet) Jag är kärleken, och kärleken kan inte dö. Om du har dödat mig är jag lycklig, ty då har jag dött för kärleken som dess martyr, och ingen martyrgloria kan vara underbarare. Commendatore, med all er militära våldsmakt och politiska allhärskarvilja i världen är ni bara en dåre som vågar stå emot kärleken! Och det skall världen få veta! Därför tog jag dig med, Fausto, för att det inte skulle saknas vittnen! Mor! Är han stendöd? Elvira Han är alldeles död, min kära pojke. Giovanni (sorgsnare) Det är jag också inom kort. Men det kan inte hjälpas. Gjort är gjort, och ni som överlever har ett förkrossande ansvar, ty endast ni vet sanningen. Jag har levat och älskat. Jag ville även skriva, men nu dör jag i stället. Bara ingen hittar på några dumma legender om mig.... (störtar ner från bordet. Fausto, Bartolomeo och Maria rusar fram för att hjälpa honom.) Giovanni (mattare) Det är ingenting. Det är bara hjärtat. Det blöder. Det blöder av kärlek. Det blöder ihjäl sig av kärlek. Maria! Förlåt mig.... (dör) Fausto Borta. Maria Död. (vänder sig om mot sin fader. Strängt:) Far, vad är meningen med detta? Commendatore Om ni sätter er ner och tar det lugnt skall jag gärna förklara det för er alla. Fausto Vi är alla vittnen till hur ni har förgiftat er svärson och hans fader. Commendatore (ryter) Jag är själv en fader! (lugnare) Förlåt mig. Donna Elvira, jag vänder mig till er. Jag ber inte om förlåtelse eller om ursäkt, ty jag ångrar inte mina brott. Jag är en fader. Denne unge man (visar på liket av Don Giovanni) kom hit och friade till min dotter. Jag sade kategoriskt nej, ty det hade jag rätt att göra, då min dotter var omyndig, och då jag visste att den unge friarens familj var insolvent. Då begick den unge mannen det fatala misstaget att vägra acceptera ett nej. Han inte bara förförde min dotter utan enleverade henne dessutom från ett kloster. Hade jag då som fader för en omyndig dotter inte rätt att försvara hennes heder och hämnas förlusten av hennes oskuld? Vem i alla helgonförklarade djävlars namn vill väl ha en våldtagen kvinna till hustru om hon dessutom förklarats arvlös? 26

Elvira Commendatore, ni behöver inte förklara er. Ni har gjort fullkomligt rätt. Emellertid har ni hämnats dubbelt. Ni borde ha skonat min son, ty endast min make var skyldig. Commendatore Donna Elvira, ni har ordet. Elvira Min make tog min son ifrån mig och tvingade honom ut i världen. Han tvingade honom ut bland lösa kvinnor och tvingade honom även att försöka gifta sig. Allt var min makes fel. Min Giovanni hade blivit lyckligare om han fått stanna hemma bland sina böcker. (sätter handen för ögonen. Gråter.) Commendatore Donna Elvira, ni ensam är orättvist drabbad. Ni är välkommen till mitt hus. Jag skall ge er ett generöst vederlag. Elvira (arg) Aldrig! Vill ni köpa mitt tigande? Vill ni tvinga mig att vistas i min sons och makes mördares hus? Aldrig! Kom, Bartolomeo! Låt oss lämna detta hus för alltid med spott och förakt och förbannelse! (går. Bartolomeo hjälper henne ut.) Maria Är ni nöjd nu, far? Commendatore Inte förrän du är tillbaka i klostret. Maria Du vill besegla dina onda gärningar med att spärra in mig igen? Commendatore Du gav dig åt Don Giovanni. Det kan jag aldrig förlåta dig. Maria Hur kan en fader vara så grym? (går i vredesmod) Commendatore (lugnt) Emedan han är en fader. – Fördömer även ni mig, Fausto? Fausto (suckar) Commendatore, i en tragedi är ingen fördömd, utom den som överlever. Ty för honom blir livet tyngre än vad döden är för de förlorade. Inte ens den fördömde anstiftaren av en tragedi kan därför mer än beklagas. (bryter upp) Commendatore Bekymra er inte om liken. Vi tar hand om dem. Fausto Ja, ni kan ju stoppa upp dem och ställa ut dem till allmänt beskådande. Commendatore De skall få en hederlig begravning. Fausto En hederlig begravning är bättre än ett ohederligt liv. (går) Commendatore (för sig själv) Det är bäst att jag ser till att sanningen om Don Giovanni kommer ut innan sådana som den där Fausto börjar sprida legender! Till verket! (går) (Liken bärs ut av vakterna.) Slut. (31.7.1992)

Don Josés karriär drama i fem akter av Christian Lanciai personerna : Modern José Soldat 1 (Manuel) Soldat 2 (Sebastian) Miranda Micaela Carmen Monica andra flickor på cigarettfabriken gatumånglare o.d. en högre officer (sergeant) en överste tjuv 1 (Toto) tjuv 2 (Esteban) en zigenare en drönare en mördare Lillas Pastia en löjtnant en soldat (med fler soldater) smugglare 1 (Gualberto) smugglare 2 (Gomez) Toto, en zigenare García, enögd bandit Remundado, smugglare en engelsman i Gibraltar en krogvärd i Malaga hans kunder Lucas, matador hans beundrare en pojke en stalledräng tjurfäktningspublik en tjänare en skötare Handlingen äger rum i Andalusien 1828-30 samt, i första scenen, i Navarra.

Prosper Merimées historia om José Lizarrabengoa, basken som blev militär och föll för zigenerskan Carmen som gjorde honom till stråtrövare, bär autenticitetens övertygande prägel, och troligen ägde mötet mellan författaren och don José rum i verkligheten strax före den senares arkebusering 1830. Men är det då så säkert att don José mördade Carmen? Detta är inte ett försök att avkriminalisera don José men dock ett försök att belysa vad som verkligen kan ha ägt rum från en annan vinkel än Prosper Merimées och George Bizets. Vi menar att Bizets största miss var att bortse från att don José var bask, och att Prosper Merimée inte riktigt heller gick till botten med detta förhållande. Då har båda lyckats bättre beträffande själva Carmens personlighet; men zigenarväsendet kan ej heller någon någonsin bli alldeles klar med. Enligt Prosper Merimée blev don José hängd, men det är troligare att han blev arkebuserad, då det var straffet för desertering. C.L. 10.12.1994 Copyright © Christian Lanciai 1992

Don Josés karriär Akt I scen 1. Det inre av en enkel stuga. Don José elegant uppklädd underofficer med sin gamla enkla mor. Modern Min gosse, vad jag är stolt över dig! José Jag ska nog hedra mig, mamma, så att du aldrig behöver svälta. Modern Tänk inte på det. Bara det går bra för dig är jag nöjd. José När jag väl har kommit så här långt så ska jag väl kunna hedra mig allt framgent också. Modern Det trodde också din far, emedan han var hederlig och skötte sig och trodde att det bara därför alltid skulle gå bra för honom. (tar fram näsduken) José (omfamnar henne) Ta inte till lipen nu igen, mamma! Modern Du vet hur lätt jag har för att gråta! Allt är bara så orättvist! Han var hederligheten själv, och ändå blev han degraderad och skjuten bara för att han var bask! José Jag vet vilka faror som lurar, mamma. Jag ska själv aldrig lita på någon spanjor. Och om jag utsätts för orättvisa så tänker jag inte tveka med att hämnas på ett sätt som aldrig slår tillbaka på mig själv. Modern Varje form av hämnd slår tillbaka på sig själv. Sådana tankar får du aldrig ha. José Nåväl, jag ska sköta mig, men jag kan inte tolerera orättvisa! Modern Det har vi basker aldrig kunnat göra. Därför har vi alltid förfördelats och slaktats av spanjorerna när de har behövt syndabockar. Du får aldrig glömma, min son, att det att du är bask försätter dig i en extra sårbar ställning. Du får aldrig tänka eller agera som vanliga spanjorer. Du måste alltid vara ett strå vassare än dem. José Jag vet, mamma. Modern Det är bra, min son. Jag litar på dig. Det enda viktiga är egentligen det, att jag ska få slippa skämmas för dig.

José (omfamnar henne igen) Och det om något lovar jag dig innerligt att du ska få slippa göra. Det om något kan du alltid vara säker på. Modern Det är bra, min son. Jag tror på dig. Gå din väg nu, och hedra din uniform, din faders namn och ditt baskiska blod. Gud vare med dig. José Farväl, mor. Modern Hör av dig! José Ofta! (Han går.) Modern (för sig själv) Jag tycker inte om det. Så fort vi basker ger oss i lag med spanjorerna och tjänar dem leder det till problem för oss basker. Gud vet vilka prövningar som nu möter min son. Scen 2. Vakthållning vid cigarettfabriken i Sevilla. Soldat 1 Var inte så blyg och tillknäppt, Don José. Då gör du bara situationen värre. José Jag känner mig som i exil. Det är ju nästan degradering. Soldat 2 Vänta tills du får se flickorna! Det är ena riktiga andalusiskor! José Vad hjälper det? Här går man in i armén för att kämpa för kung och fosterland och vinna glans och ära, och så sätts man att vakta arbeterskor i en cigarettfabrik! Det är ju löjligt! Soldat 1 Det är kanske inte så löjligt som det verkar. Andalusiskorna kan vara vilda på en het arbetsplats. José Hundar hade kunnat vakta stället bättre än vi. Soldat 2 Gaska upp dig! Vi kan ju spela kort och fördriva tiden! Och när flickorna kommer ut är det ett nöje att prata med dem. José (misstroget) Är det? (Fabriksvisslan ljuder.) Soldat 1 Pass på ! Nu kommer de! Soldat 2 Jag slår vad om att du aldrig sett sådana flickor förut. Annars hade du varit mera levande. Men det lär du väl bli nu. (Flickorna kommer ut från fabriken. På grund av hettan inomhus är de ytterst lätt klädda med blottade axlar, slitna kläder med hål, osv. Soldat 1 och 2 går att möta dem.) Soldat 1 Hett i fabriken idag, flickor? Miranda Lika hett som om alla våra cigaretter rökts upp genast. Soldat 2 Vad gör du i kväll, Micaela? Micaela Eftersom du frågar, så väntar jag dig väl på middag? (flirtar) Soldat 1 Ni är svettiga som brotterskor. Vad har ni hållit på med där inne egentligen? Carmen Kvinnlig holmgång. Micaela Dra upp blusen, Carmen, så att inte dina axlar tränger för djupt in i männens blickar. Carmen Skulle jag försöka vara någon annan än den jag är? Soldat 1 Vem är du, Carmen? Carmen En fågel, som bara lever för att få vara fri. Soldat 2 Det låter som en definition på kärleken. Micaela Låt henne vara, Sebastian. Hon är farlig. Soldat 1 Det vet vi nog. Hon är ju zigenerska. Miranda Inte nog med det. Hon har plockat en blomma. Hon är på jakt efter en ny kärlek. Soldat 2 Vem tänker du ge din nya blomma, Carmen? 3

Carmen Åt en som kan flyga med mig. Soldat 2 Alla kan flyga med dig. Carmen På egna vingar? Soldat 2 Har du egna vingar, Carmen? Carmen Det har alla zigenare. Annars vore de inte zigenare. José (likgiltigt) Hon menar nog fantasin. Miranda (till soldat 1) Vem är han? Soldat 1 (tillbaka) En nykomling från Navarra. Miranda Han ser intressant ut. Soldat 2 Vad fantiserar du om, José? José Det är bara fantasin utom fåglarna som kan flyga. Carmen Har du fantasi, Don José? José Det har man där jag kommer ifrån. Carmen Är du bask? José Ja. Carmen Då är vi syskon. (kastar rosen för hans fötter. José tar tankspritt upp den.) Sebastian (soldat 2) Låt den ligga, José. José En så vacker ros får inte ligga i gatans damm. Då vissnar den. Carmen Han har inte bara fantasi utan även poesi. Sebastian Carmen är inte att leka med. José (allvarligt) Jag är soldat och ämnar inte leka. (behåller rosen) Sebastian José, släng den tillbaka till henne. Vägra ta emot den. Annars får du ångra det. Carmen (till Sebastian) Hotar du honom? Sebastian Nej, men du gör det. Carmen Jag har just utkorat honom till min själs älskade. Är det ett hot? Sebastian För en dygdig man kan kärleken utgöra det värsta av alla hot. Carmen Känner du dig hotad, Don José? José Av en kvinna? Sebastian Det är inte en kvinna. Det är en orm i en zigenerskas gestalt. Carmen Är du svartsjuk, Don Sebastian? Sebastian Jag tycker inte om att du leker. Carmen Don José sade nyss att han inte ämnar leka. (fabriksvisslan ljuder) Soldat 1 Tillbaka till arbetet, flickor! Fabriksvisslan ljuder! Carmen Tillbaka in i buren alla fåglar! (till José) Men kärleken stannar utanför. Micaela Det var en kort frihetspaus. Sebastian Men i kväll är ni fria, och då ska vi ha roligt. Micaela Hela natten. Miranda Lämna förfriskningarna! In med er innan uppsyningsmannen kommer! Carmen (betraktar José) Låt honom komma. (går in med de andra.) (José betraktar tankfullt sin ros.) Sebastian Släng bort den, José. Den bådar olycka för dig. José Menade hon allvar? Sebastian Så mycket allvar, att du en dag kommer att trampa sönder den. (återupptar kortspelet med soldat 1.)

Scen 3. I cigarettfabriken. (Massor med halvklädda, svettiga, trasiga flickor i den mest osunda tänkbara arbetsmiljö.) Monica (äldre och fetlagd) Snart har jag så mycket pengar att jag kan köpa mig en åsna på torget i Triana, och då slutar jag här. Carmen Jaså? Hur ska du sedan försörja dig? Stanna hemma och sköta kvasten? Monica Jag vet inte av några kvastar, då jag varken är zigenerska eller häxa. Men åsnan kan du få träffa, när corregidoren tar ut mig på promenad i sällskap av två stadstjänare, som bara ska ha till uppgift att hålla flugorna borta från åsnan. Carmen Är det så du har förtjänat dina pengar? Är corregidoren din hund? Monica Hutlösa satmara! Varför vistas du själv på en hederlig arbetsplats, zigenerska där, som alla vet vad hon går för! Carmen Var så lagom helig, stinkande helgon där! (drar kniv och skär Monica i ansiktet.) Monica (gallskriker) Himmel! Hon har mördat mig! (försvinner i mängden, men hon forsar av blod, och all ordning upphör: samtliga flickor lämnar arbetet för att uppgå i ett kaos omkring bråket.) Miranda Hämta soldaterna! Micaela Nu har du allt ställt det bra för dig igen, Carmen! (De tre tidigare soldaterna kommer in.) Soldat 1 Ordning! Återgå bums till arbetet! Vad försiggår här? Monica (fullständigt blodig) Jag dör! Hämta en präst! Soldat 2 Hon har bara ett djupt Andreaskors inristat i kinden. José Vem började? Carmen Hon förolämpade mig. Monica Hon har mördat mig! Carmen Hon gjorde anspråk på att vara helig. Då stämplade jag henne med helighetens tecken. Det lär hon behålla för resten av livet. Få se vad hennes corregidor eller hallick tycker om det! José Señorita, ni måste tyvärr komma med mig. Micaela Den tjocka kon förolämpade henne faktiskt. Soldat 2 Jaså, hur då? Micaela Hon sade att Carmen ingenting hade på en hederlig arbetsplats att göra. Soldat 1 (sorgset) Det hjälper knappast upp saken. Ta hand om henne, José, och för henne i arresten. José Och ni då? Soldat 2 Vi måste hjälpa det här sargade fnasket. José Kom, señorita. Låt oss gå. Carmen Det var inte illa menat. Hon fick bara det kors som hon begärde. Det kan hon vara stolt över. Det är inte alla gamla horor som förtjänar att märkas av mig. José Kom nu, señorita, innan ni gör saken värre. Carmen Tack, jag kommer gärna med er ut härifrån. (José eskorterar henne ut. Hon går stolt ut med honom, och flera av de andra flickorna betraktar henne avundsjukt.) Soldat 1 Tror du han lyckas få henne i kurran? Soldat 2 Han känner inte Carmen. Han är säkert förlorad. Soldat 1 Stackars Don José. Soldat 2 Bry dig inte om det. Han var bara bask.

Scen 4. Ormgatan. En trång, vindlande gata med mycket folkliv och trängande försäljare, genom vilken José leder den reglementsenligt bakbundna Carmen. Carmen (stoppar upp) Herr officer, vart för ni mig? José (deltagande) Till fängelset, stackars barn. Carmen Ni tycks se ner på mig som till en barnrumpa. José Ni har begått en barnslig och onödig förseelse. Carmen Tål ni förolämpningar? José (undviker hennes forskande blick) Bara fortsätt framåt, unga fröken. Vi är snart framme. Carmen (stannar igen) Ni svarar inte på min fråga. Tål en bask förolämpningar? José (smått upprörd) Nej. Carmen (går vidare) Inte en zigenare heller. José Men ingen muntlig förolämpning berättigar till blodsutgjutelse. Carmen (stannar igen) Och om någon rakt i ert ansikte kallade er mor för gatslinka? José (glömmer sig själv) Jag skulle strypa honom på ögonblicket! Carmen (triumferar) Där ser ni. (går vidare) Och ni hade ansett det vara rätt, för det gällde er moders ära. Även jag handlade bara i självförsvar. Det gällde en annan kvinnas ära – min egen. Vill ni sätta mig i fängelse för det? José Det är inte jag som bestämmer. Carmen Men ni har möjlighet att bestämma nu. Ingen märker om ni här befriar mig. Jag har nästan redan skavt av repen. Ett knivhugg räcker. Sedan kan jag puffa omkull er och smita. Det är lätt gjort, och ni gör därmed en ung oskyldig kvinna rättvisa. José Ni ber mig att uppoffra min karriär. Carmen Vad är mera värt – den eller rättvisan? José (försöker övertyga sig själv) Jag har order att föra er till fängelset, och den ordern måste lydas. Carmen Även om den ordern skulle ruinera en ung oskyldig flickas liv? Är det rättvisa? José Det är inte min sak att döma.... Carmen Men ni kan ta lagen i egna händer, och det är vanligen enda sättet att åstadkomma rättvisa. José Säg mig ett enda skäl varför jag skulle uppoffra min heder som soldat för en äventyrerskas skull. Carmen (intimt) Jag är ingen äventyrerska. Fastän jag är zigenerska kommer jag från samma baskiska berg som du. José Jag är från Elizondo. Varifrån är du? Carmen Elchalar. José Det är fyra timmar från Elizondo. Carmen När det är vackert väder kan man se Elizondo från Elchalar. José Syster, du har övertygat mig. Må jag vara förbannad, och må du vara förbannad om du ljuger, men jag måste ge dig fri. Carmen Lita på min försynthet. (De går vidare, Carmen först, José efter, som diskret skär av repen om hennes händer. Plötsligt stöter hon omkull honom, han ramlar handlöst baklänges, och hon försvinner genast bland folket.) José Efter henne! Ta fast fången! Hjälp! (blåser i sin visselpipa och springer efter. Folk tittar roat efter de båda försvunna.)

Akt II scen 1. Vid kasernen. Officeren sitter vid ett bord och för protokoll. Framför honom står Don José mellan soldat 1 och 2 som en fånge, och avger rapport. Officeren Jag förstår. Och du lät fången löpa. José Hon sprang bort. Officeren Jag förstår. Hon sprang bort. Och du lät henne löpa. José Ni förstår inte. Hon hade slitit av sig repet som höll henne bakbunden, och hon gav mig en knuff så att jag tumlade baklänges, och det var mitt i stadens trångaste och folktätaste gata. Officeren (lugnt) Jag förstår. Och du lät henne löpa. José Jag sprang efter henne, men hon bara försvann. Officeren Således lät du alltså fången löpa? José Ni förstår inte. Vad kunde jag göra? Officeren (till de andra två) Vem var fången i fråga? Sebastian Det var Carmen, zigenerskan, sergeant. Officeren Jaså, var det Carmen. (till José) Och du lät henne löpa? José Vad kunde jag göra? Officeren (till de andra) Har han någon erfarenhet av Carmen tidigare? Soldat 1 Nej, sergeant. Officeren Vi har alltså en oskuld framför oss, som råkat ut för zigenerskan Carmen för första gången. (reser sig) Vet du vad du kunde ha gjort? Du kunde ha låtit bli att prata med henne. Du kunde ha låtit bli att lyssna till henne. Du kunde ha låtit bli att skära av repen för henne. Du kunde ha vägrat samarbeta med henne. Slutligen kunde du ha låtit bli att gå med på att låta dig bli knuffad av henne så att hon kunde rymma. Och till allra sist kunde du faktiskt ha följt efter henne och infångat henne på nytt. José Hon var omöjlig att infånga, sergeant. Officeren Är någon kvinna någonsin omöjlig att infånga för en soldat? (tystnad) Hur lyckades hon vinna dig? Hon var förstås född i samma by som du? José (sväljer, inser först nu sin vanära) I byn bredvid, sergeant. Officeren Det räcker. Det blir en månads fängelse. Jag beklagar, Don José. Du hade en fläckfri meritlista och kunde ha blivit officer. Men du föredrog att lyssna till en zigenerskas listiga smicker och föll för din egen baskiska fåfänga när hon påstod sig vara från Baskien som du. Vilken billighet! José Herr sergeant, jag trodde att hon talade sanning! Officeren En fånge talar aldrig sanning! Och allra minst en zigenerska! Friheten är allt för det folket! I frihetens namn fabricerar de vilka lögner som helst, säljer de sig för vad som helst och begår de vilka brott som helst! De är värre än araber och judar! Bort med honom! José Får jag behålla min korpralsgrad? Officeren Nej! Du är degraderad till menig! Bort med honom! (Officeren går förargad bort.) Sebastian (går bort med José) Beklagar, min vän, men jag kunde inte ingripa. Jag glömde varna dig för att vad du än sade så skulle det användas emot dig. Soldat 1 Men det hade kunnat vara värre. Sebastian Du kunde ha fått galärerna för insubordination. José (förtvivlad) Men vad skall min moder säga! Sebastian Ta det inte så hårt. Carmen skickar dig säkert en hemlig fil i ett bröd.

José Och skulle jag ta emot det och rymma och så bara göra en lavin av min vanära? Soldat 1 Det finns andra och bättre karriärer än de officiella. José Vad menar du? Soldat 1 Vänta tills Carmen hör av sig. Och om en månad är du åtminstone fri. José (hopplöst) Jag blir aldrig mera fri. Sebastian Om det är något som Carmen kan så är det frihet. José Jag förstår inte vad ni menar. (De går ut med honom.) Scen 2. Don José, helt degraderad, går som menig på vakt utanför kasernen. Han är inte glad. Sebastian och soldat 1 passerar på avstånd. 1 Tror du han håller? 2 Han blir aldrig befordrad mer. 1 Hur står han ut? 2 Han står inte ut. 1 Vänta tills Carmen kommer. 2 Bara hon kan rädda honom nu. (De passerar José.) 1 Det går över, José. (José svarar inte.) 2 Fick du en fil i ett bröd av Carmen? 1 Reta honom inte, Sebastian. José Det fick jag faktiskt. Min soldatheder har överlevt till och med det. 2 Han är stolt. 1 Och vad som är värre: han är hård. 2 Det går inte att knäcka en bask. 1 Han knäcker alla andra först. José (råkar höra det) Jag önskar att fler högre upp fattade detta än ni. 2 (till 1) Pass upp! Här kommer en sandstorm. (1 ser, och de två går ut.) (Carmen kommer in tillsammans med en överste, som är fånig i henne.) översten Och sen, Carmencita, ska vi ha så roligt hela natten som jag aldrig fått ha med min hustru! Carmen Skäms på sig, lilla översten! översten Och du ska få guld så att du drunknar av lycka! Carmen (upptäcker José) Nej, men se! Är det inte korpralen! översten Det där är ingen korpral. Det är den där degraderade basken, som gjorde bort sig i slummen när han inte kunde leverera en gatslinka till mässen. Carmen (skiljer sig från översten och närmar sig José) Jaså, du går på vakt nu som en vanlig soldat, Don José! José (sårad) Det är den sista plikt jag har kvar. Alla andra har ni berövat mig. Carmen (ironiskt) Du får mig nästan att känna mig skyldig. Var har du lämnat all din medfödda frihet, bask? Har du ingen stolthet kvar i själen? José Fresta mig inte mera, Carmen. Carmen Till vad? José Till vad som är värst för oss båda. Carmen Vad kan då vara värst för mig? José Min vedergällning. Carmen (till översten) Han är då verkligen olycklig, den stackars hackkycklingen. Man borde åtminstone ge honom en chans. översten En degraderad bask ger man aldrig någon chans mer. 8

Carmen Vad skulle du ge för friheten, Don José? José För din frihet ingenting. För all annan frihet i världen vad som helst. Carmen Jag skall ge dig all annan frihet i världen. José Du är död för mig, Carmen. Du kan inte locka mig mera. Carmen Var det inte ens snällt av mig att smuggla in filen till dig i fängelset? José Det kunde ha lett till min arkebusering. Carmen Men du föredrog att fortsätta tro på din armé och att vilja fortsätta leva. För vad? Du var ju redan degraderad? José För dig, Carmen. Carmen Så skall det låta! (förstulet) Kom i kväll till Lillas Pastia i Triana. (högre, för säkerhets skull) Där säljer de god fisk. översten Lämna den sillen i fred, Carmen, och kom nu med mig. Du ska dansa för oss i kväll. Carmen Med kastanjetter? översten Med kastanjetter och tamburin och....och.... Carmen Musikanter? översten Gitarrer och....och.... José Gå med översten, Carmen. Han ger dig säkert pengar. Är du född i hans grannby också? översten (förvånad, till José) Hur visste du det? Carmen (drar iväg med översten) Kom, min gamle käresta. (trippar iväg framför honom i små danssteg. Han följer förtjust efter. Hon fnittrar förtjust och koketterande, och han kan knappast bärga sig. De försvinner ut.) José Lillas Pastia. Och sedan, Carmen? Vad sedan? Scen 3. Lillas Pastias krog. Praktfulla zigenare, danserskor, rök, smugglare och avskum. en tjuv Vi ska råna kaptenen i kväll. en annan Men slå inte ihjäl honom. Knocka honom bara så att han domnar. tjuv 1 Tror du inte jag kan sköta mitt hantverk, va? tjuv 2 Jag vet nog hur det gick senast. tjuv 1 Det är väl inte mitt fel att den där löjtnantens skalle bara var gjord av äggskal? tjuv 2 Äggskal? Han var ju världens tjockskalle! Men du var en träskalle som slog ihjäl honom. tjuv 1 Jag visste nog att han hade mos i melonen men inte att det skulle rinna ut så lätt. Carmen (kommer fram till dem) Hur går det, gossar? Välver ni stora nya planer? tjuv 1 Som alltid, Carmencita. tjuv 2 Toto är bara en sådan grovhuggare att han förstör allt med att göra det för bra. tjuv 1 Vad har du på gång, Carmen? Du har en ny vild blick i ögonen. Carmen Det är inte så konstigt. Vi håller på att värva en ny agent bland soldaterna i kasernen. Om vi bara får honom att samarbeta med oss kan sedan vår smuggeltrafik kanske tredubblas. tjuv 2 Akta dig för soldater, Carmencita. De är till för att döda. Carmen Bara varandra. De är gentlemän som aldrig kan göra någon dam något ont. 9

tjuv 1 Vem är din nya soldat, Carmen? Carmen Han är bask och kommer kanske hit i kväll. tjuv 2 Bra. Då kan vi se honom och mönstra honom. (José kommer in i krogen, civilklädd och något uppsnosad men även något berusad.) Carmen Här är han. (lämnar dem) tjuv 1 (till 2) Det syns långa vägar att han är olyckligt kär. José (dumt) Finns det någon här som heter Carmen? (Han väcker allas uppmärksamhet. Flera frestas till att gyckla med honom.) en zigenare En prins har kommit för att vinna en okänd prinsessa. en drönare Här finns ingen enskild som heter Carmen, men här finns många lättfotade som heter Carmen. en mördare Du får ställa dig i kön, prinsen, om du vill ha Carmen. Hon har bara tjugo före dig. tjuv 2 (till 1) Se på den pomaderade kråkskrämman i frack! Det är nästan synd om honom. tjuv 1 Vänta tills han blir plockad. Då blir han en av oss. tjuv 2 Med bara lånta fjädrar? tjuv 1 Först måste han bli plockad innan han får låna några. Lillas Pastia (en gammal zigenarhövding med huvudduk och ringar i öronen) Carmen, någon frågar efter dig. Det är bäst att du tar hand om honom innan han blir lynchad. Carmen (låtsande ignorans) Vem kan väl fråga efter mig? zigenaren Din senaste grodprins. Han längtar efter att få bli upptagen bland kväkarna. tjuv 1 Håna inte den stackaren. Ser ni inte att han har kommit till söndagsskolan för första gången? José (bestämt) Carmen, du bad mig komma. Vad vill du mig? Carmen (ljuvt) Är det för mig du har klätt dig så fin? José Nej, jag gjorde det för dina fina vänner här. För dig drack jag bara. Carmen (kokett) Varför? José Emedan jag var törstig. (Det uppstår en paus.) zigenaren Hör du inte, Carmen, vad din vän säger? Han var törstig. mördaren Alltså är han fortfarande törstig. Lillas Pastia (häller upp ett stort glas) Varsågod, min vän. Carmen bjuder. José Tack. (Dricker djupt.) Carmen Är du så törstig? José Vad vill du mig egentligen? Carmen Vi behöver din hjälp. José Till vad? Mord, dråp, mordbrand, rån, häleri eller smuggling? Carmen Har du redan glömt filen jag smugglade till dig i fängelset? José Jag använde den aldrig. Carmen Men du använde guldmyntet. José Nej. Här är det. (tar upp det ur fickan och slänger det till henne.) Tack för lånet. Carmen Alltså är vi inte skyldiga varandra någonting? José Jo. Du är skyldig mig min förlorade gradbeteckning. Carmen (närmar sig honom) Var den inte värd mig? José Vad begär du av mig egentligen? Carmen Ingenting. Bara ett ögonblicks blindhet. José För vad?

Carmen Du har vakten vid södra stadsmuren i morgon. Du behöver bara blunda för en man med en åsna. José Och om jag vägrar och i stället slår alarm? Carmen Då får du aldrig min kärlek. José Är din kärlek värd förlusten av heder och ära? Carmen Du får evigt liv i stället i friheten. José Vilken frihet? Carmen Kärlekens frihet. Naturens frihet. Den fria kärleken. José Jag blir då en av dessa dina vänner? Carmen Du förblir soldat om du själv vill. José (tömmer sitt glas) Få se om jag lägger märke till åsnan i morgon. (går hastigt) (Ett ögonblicks tystnad uppstår medan gänget drar ihop sig.) Lillas Pastia Vad tror du, Carmen? Kan man tro på honom? Carmen Han är bask. Han är lika pålitlig som vi. Han tillhör mig för evigt och sviker mig aldrig. Lillas Pastia (till de andra) Vi tar risken. (Något mummel i leden, men de flesta instämmer.) Scen 4. Carmens lilla tillfälliga hem på Candilejogatan, en liten intim men charmfull lya. Carmen och José kommer försiktigt in tillsammans. Carmen Det gjorde du bra! Nu är vi rika för en vecka framåt! Alla bekymmer är ur världen, och jag älskar bara dig, min lille trumpne och envise bask! José Är det här du bor, Carmen? Carmen Ja, men ingen vet om det. Du får aldrig avslöja det för någon. José Och du har aldrig tagit någon man hit före mig? Carmen De flesta som varit här före dig, José, är döda, men du lever. Nöj dig med det och ställ inga frågor. Vi lever nu, José, och jag lever bara för dig nu, och vi ska leva lyckliga i alla våra dagar. Du har valt rätt, José, som hellre samarbetar med mig och friheten än med dina egna förtryckare. José Jag gör allt vad du ber mig om, Carmen, men bara så länge det inte skadar någon. Carmen Vår verksamhet är den mest konstruktiva i världen. Vi smugglar sådant som de styrande inte vill att folket skall få njuta av, och därigenom skänker vi vanligt folk bara glädje och rikedom. Endast makten är snål, och endast friheten är generös. José Ibland undrar jag vad jag egentligen gett mig in på, men än så länge har du aldrig svikit mig, Carmen. Ända sedan första dagen, när du råkade så illa ut i cigarettfabriken, har du alltid visat att all din trohet gäller bara mig. Den måste jag återgälda. Carmen Vi är inte skyldiga varandra något. Vi är båda fria i varandra och från varandra. Du är inte bunden vid mig, och jag är inte alls bunden vid dig. Ett sådant arrangemang är ett riktigt zigenarbröllop. José Jag ska aldrig svika dig, Carmen, inte så länge du inte sviker mig. Carmen (muntert) Var nu inte så sentimental, Don José. José För mig är troheten den högsta av alla dygder, och jag är beredd att svära dig trohet så länge jag lever. Carmen Var nu inte så högtidlig.

José En bask som svär ett trohetslöfte står fast vid det och kan bara befrias från det genom döden. Carmen Tala aldrig om döden, Don José. För oss zigenare gäller bara livet. Döden finns inte för oss. Även om vi dör så struntar vi i det och lever vidare. José (omfamnar henne passionerat) Carmen, jag har aldrig träffat en sådan flicka som du. Du är – du är höjden av alla möjliga romantiska ideal och fantasier. Carmen Seså, Don José, vi ska ha roligt i kväll. Vem vet när vi får vara helt ensamma nästa gång? En zigenare som lever utanför lagen lever hårt och lyder under hårda bud. Hon måste ständigt vara beredd att fly vidare. Men i kväll ska vi ha roligt. Vi ska festa och äta och dricka och skratta och dansa och vara glada hela natten, och sedan ska vi älska och älska och bara älska. En sak kan jag lova dig, Don José, även om det kanske blir det enda jag någonsin säkert kan lova dig, och det är, att du aldrig kommer att ha tråkigt med mig. José Jag har alltid tråkigt utan dig. Carmen Det är meningen! Det betyder att du älskar mig och att du behöver mig! Det är det högsta betyg en kvinna kan få. José Du är mycket mer än en kvinna. Carmen Ja, jag är mycket lösare, friare, lynnigare och mera opålitlig, ty jag är zigenerska. José Det duger åt mig, om det duger åt dig att jag är bask. Carmen Bara en bask kunde duga åt mig, ty en zigenerska kan aldrig hålla sig till bara en zigenare. De är för lösa båda två. José Jag köper dig, Carmen, för all möjlig kärlek i världen, ty den är du värdig. Carmen Ta aldrig någonting för givet, Don José. Du vet aldrig vad som väntar dig. José Det räcker för mig att veta att det är spännande. Carmen Du köper grisen i säcken. José Så mycket mera spännande det blir att upptäcka att det inte bara är en banal liten gris. Carmen Du kan skämta, José. Det kanske räddar dig. José Vi basker skämtar aldrig utom på blodigt allvar. Carmen Varför blodigt? José Jag vet inte. Kom nu, Carmen, och dansa för mig. Du ska få visa alla dina konster för mig i natt. Carmen Men i morgon måste vi arbeta. José Hur så? Carmen Lillas Pastia väntar en ny leverans. José Smuggelgods? Carmen Bara några korgar fulla. José Bara du inte ger mig korgen, Carmen, så kan jag blunda för hela resten av världen. Carmen Det är ansvarslöst. José Tvärtom. Jag ansvarar för dig med mitt liv. Carmen Sätt dig nu ner, José, eller lägg dig, så skall jag ta fram min tamburin och mina kastanjetter och dansa mig mätt. José Jag blir aldrig mätt av din kärlek. Carmen Dansens mättnad ger aptit. José Dansa då, Carmen, tills vår berusning och lycka blir evig av salighet. Carmen Var tyst, bask, och lyssna och iaktta noga. (dansar för José, som aldrig släpper henne med ögonen.) 12

Akt III scen 1. Vid stadsporten. löjtnanten Vid alla heliga månar, hur kan en kvinna vara så förförisk? Alla kvinnor avundas alla män för att de är män och ville hellre vara män, men en man kan aldrig bli som en kvinna. Hennes kvinnlighet förblir alltid outrannsaklig och oåtkomlig, som månens hav, och hur man än penetrerar henne kan man aldrig penetrera hennes själ. Den förblir som hennes kvinnlighet för alla män evigt åtråvärd och det enda som kan stimulera mannen i hans starka men tomma liv. – Kommer du redan, Don José? José Ja, jag ska ha vakten här i natt. löjtnanten Min kvinna har inte kommit ännu. José Väntar du en kvinna? löjtnanten Ja. Varför tror du annars jag bad dig ta över vakten här i natt? José Endast en kvinna kan förmå en man att svika sin plikt. löjtnanten Förebrår du mig? José Inte alls. Jag bara konstaterar fakta. löjtnanten Det är bra. Blunda bara. Men konstatera inte fakta för någon annan. José Även jag gör det endast för en kvinna. löjtnanten Vad då? José Tar över vakten för er. löjtnanten Det var intressant. Vad ger hon er i betalt för det? José Jag vet inte ännu. Kanske ingenting. löjtnanten Är du mutad av hennes kärlek? José Liksom tydligen ni, löjtnanten, av en annans. löjtnanten Då sitter vi i samma båt, gosse. (Carmen närmar sig.) Nej men här kommer hon. (Ett smugglargäng visar sig från andra hållet.) José Är det hon? löjtnanten Ja, vem annars? Trodde du att jag glömmer kung och fosterland för ett vanligt fnask? José (upprörd) Hon är inget fnask! löjtnanten Nej, det menar jag också. Känner du henne? José Är det för hennes skull du tänker hålla dig borta hela natten? löjtnanten Ja. Du håller väl käft? Carmen (till löjtnanten, billigt) Kom, snyggis, så går vi. José (upprörd) Carmen! Carmen (håller masken) Vad är det, soldat? José Löjtnant, det här går inte! löjtnanten Vad tusan är det nu då? Vi var ju överens, eller hur? Carmen Kom, löjtnanten, så går vi. löjtnanten Känner du denne soldat? Carmen Jag känner alla soldater i Sevilla. José (ifrån sig) Carmen, du får inte gå med honom! Carmen (stolt) Sedan när bestämmer en soldat över mig? löjtnanten Denne simple soldat tycks ställa anspråk på dig, Carmen. José Bara för att jag är bask, herr löjtnant, har ni ingen rätt att förolämpa mig. löjtnanten (förbindligt) Ta det lugnt, gosse. Det är ju bara ett fnask för en natt det handlar om. José Hon är inget fnask. Hon är min hustru. (drar sin sabel.)

löjtnanten (först förvånad) Din hustru??? Vid alla heliga månar, jag tror han tar sig själv på allvar. Vad har du gjort med honom, Carmen? Han verkar visst något förtrollad. (börjar skratta) Det här är ju kapitalt! Det ska hela regementet få veta! Den degraderade basken betraktar en lös zigenerska som sin hustru! Carmen (försöker undvika bråk) Kom, löjtnanten! Bry dig inte om honom. Vi har ju våra affärer att skötta. José Rör honom inte, Carmen! löjtnanten Jag tror vid månens skenhelighet att den här baskiske skälmen behöver tuktas ordentligt! (drar sin sabel. De börjar slåss. Kampen blir ursinnig, men ursinnet är ensidigt från Josés sida.) Han slåss ju som en rabiat djävul. Han måste verkligen tro att fnasket är hans egen hustru. Hur har han kunnat bli så galen? Han måste ju vara sinnessjuk! (José driver löjtnanten mot en vägg och driver sabeln in i hjärtat på honom, fradgande av ursinne.) Don José, det var inte meningen.... (dör) (Smugglarna har under tiden smusslat sig förbi och ut på andra sidan.) Carmen Din dummer, vad har du gjort! José (kan knappt fatta det själv) Jag har dödat honom. Carmen Du är förlorad! José Jag är mer än bara förlorad. Jag är fördömd. Carmen Du måste fly! José Fly från mig själv? Fly från sanningen? Fly för gott från heder och ära? Vad begär du av mig egentligen, Carmen? Carmen Hur kan du vara så dum, din enfaldiga idiot? Är det inte värt att överleva? José Överleva sin egen död? Carmen Du är inte död! Du lever! José Min själ då? Min självrespekt? Min heder och ära? Min moders och faders goda namn? Carmen Glöm dem! Fly! José Vart? Hur? Carmen Det är ingen tid att förlora! Här! (slår av honom hatten och binder en banditduk över huvudet på honom i stället, river av honom uniformen.) Nu kan du passera som en nolla! Följ efter zigenarna! José Du menar smugglarna? Carmen Annars blir du hängd! Rym! Fly! Sätt fart! José Och liket? Carmen Lämna resten åt mig. José Carmen, hur kan din förbannelse vara så ljuv? (försvinner efter bandet.) Carmen Seså. (slänger Josés kläder på gatan invid löjtnantens lik.) Det blir ändå omöjligt att dölja vem som har gjort det. (styr stegen efter José.) José, nu är du inte bättre än en annan zigenare. (försvinner.) en soldat (kommer in) Varför går ingen på vakt vid stadsporten? (kommer fram) En soldat! Död! (undersöker den döde) En löjtnant! Och här är en annan soldats avlagda uniform! Alarm! Alarm! (blåser i en visselpipa. Snart kommer det in andra soldater från olika håll. Stor uppståndelse.) officeren Och ni hörde och såg ingenting? soldaten Tystnaden här väckte min misstänksamhet. officeren Bra gjort. Vad tror ni om saken?

en annan soldat Smugglarna brukar använda den här leden, sergeanten. De kan ha överraskats av löjtnanten, dödat honom och lagt en annan soldats kläder här för att avleda misstankar. officeren Ja, det är nog det troligaste. Men vi måste undersöka saken. Ta hand om löjtnanten! Fördubbla vakten här i fortsättningen! soldaten Ja, sergeant! (Liket bärs ut av soldaterna under livliga diskussioner. Ridå.) Scen 2. Lillas Pastias krog. Samma klientel i stort sett som tidigare. tjuv 2 Den där gröna nykomlingen kommer att ställa till det för oss alla. tjuv 1 Hur så? Vad har ni gjort med honom? tjuv 2 Ingenting, men han är en klant. tjuv 1 Har han skänkt tillbaka allt ert stöldgods? tjuv 2 Det är värre än så. Han har inget perspektiv. tjuv 1 Han måste ha retat dig ordentligt. tjuv 2 Det var så här. Han gick på vakt och skulle se till att ett visst sällskap skulle få passera. Den ansvarige för vakten var en viss löjtnant, som Carmen därför engagerat. Och vad händer? Jo, den klanten till novis får se Carmen och löjtnanten tillsammans och väcker upp hela stan med att gå till storms mot löjtnanten och ränna värjan genom honom! tjuv 1 Varför det? tjuv 2 För Carmen! tjuv 1 (betänksamt) Då har hon honom verkligen fast. tjuv 2 Men vi då? Vad ska det bli av oss? Vi hade en diskret hantering, och så kommer den klumpedunsen och drar hela Spaniens uppmärksamhet rakt på oss! tjuv 1 Det tror jag inte. Han har bara skitit ner sina egna byxor. Ingen kan associera honom med oss. Och Carmen kan konsten att få honom att försvinna. tjuv 2 Så du tror inte det är någon fara? tjuv 1 Absolut inte. Se själv. (José kommer in, fullständigt oigenkännlig som f.d. militär och helt omgjord till vild rövare.) José (till Lillas Pastia) Carmen bad mig söka skydd och råd hos er. Pastia Vad har du gjort? José Mördat en löjtnant. Pastia I självförsvar? José Nej, i ren svartsjuka. Pastia Då förstår jag din nya mundering. Min son, du är förlorad. Endast laglöshetens smala svåra väg kan nu rädda dig. José Jag lever gärna på vilka usla villkor som helst bara jag får behålla Carmen. Pastia Henne kan ingen behålla. José Jo, jag. Pastia Vänta bara. Carmens vägar för bara vilse. Lämna henne och rädda dig själv. José Det är för sent. Jag har redan mördat för henne. Pastia (med en suck) Hör på. Din enda chans är att bli smugglare. Du måste ge dig av till kusten. Glöm Sevilla och ditt tidigare liv. Från och med nu måste du vara ingen och död för denna världen om du vill leva. Hela Spanien kommer att leta efter den du var. Begrav honom för alltid. Men hos smugglarna kommer du att vara säker. José Hur ska de kunna acceptera mig? 15

Pastia aldrig mer Där träffar dem. José Pastia José Pastia

Jag ska skriva ett rekommendationsbrev. Smyg ut ur stan i natt och kom tillbaka. Bege dig till Jerez. Adressen på brevet blir till en likörhandlare. du mina och Carmens vänner. De är smugglare, och du måste bli en av

När får jag se Carmen? Hon kommer när hon själv vill – aldrig tidigare. Då väntar jag bara på brevet. Sätt dig ner i ett mörkt hörn och drick vin så länge. (José söker sig till hörnet där tjuvarna sitter.) tjuv 1 (sträcker fram handen) Välkommen, kompis! mördaren Gratulerar till mordet igår. zigenaren Nu är du i gott sällskap för evigt. tjuv 2 Är du verkligen gift med Carmen? José Det säger hon åtminstone själv. zigenaren Det säger hon till alla. mördaren Carmen kan aldrig gifta sig med en man. Hon är gift med hela världen. tjuv 1 Vänta bara tills hon hittar en annan. José Det har hon redan misslyckats med. zigenaren Det kommer andra. José (skrattar ansträngt) Den dagen, den sorgen. mördaren Du hänger i snaran, gosse, inte rättvisans snara, utan Carmens. Och du sprattlar redan. José (reser sig) Tack, mina herrar, för ert sällskap, men jag måste faktiskt gå nu. (till Pastia) Är brevet klart? Pastia Här är det. Det är din enda lösen till ett nytt liv, så tappa inte bort det. José Tack. Jag försvinner genast. (går) tjuv 1 Nå, Esteban, vad tror du om honom? tjuv 2 Det är synd om honom. Han är känslig och hederlig i sin romantiska kärlek och därför extra sårbar. zigenaren Men han är präktig och stark och kommer att duga som bandit. Han blir aldrig ordentlig mera. mördaren Här kommer Carmen. (Hon har kommit in.) Carmen (till Pastia) Är den nye här? Pastia Han är i försynens goda händer. Han red just härifrån. Carmen Till Jerez? Pastia Ja. tjuv 2 Hallå, Carmen! Hur bar du dig åt för att göra honom till mördare redan? Carmen (sätter händerna i sidorna) Det var enkelt. Jag skötte bara mitt jobb. drönaren Ditt jobb som manslukerska? Carmen Nej, mitt jobb som helgonmakerska. Pastia Låt henne vara, era grobianer! Bara för att ingen av er är värda henne har ni inte rätt att missunna henne någon som kan vara henne värd. mördaren Är han värd henne då, den där onyktre spefågeln? Pastia Han har bara mördat för henne. Du har bara mördat för pengar. zigenaren Don José blir troligen Carmens nästa helgon. tjuv 2 Han har redan visat att han kan mörda för henne. Det är bäst att vi låter båda två vara. Carmen Bra, Esteban, så slipper han mörda flera. drönaren Det är i alla fall bättre att bli hängd som tjuv än skjuten som soldat. Carmen (stolt) Don José kommer att leva, ty för honom kvittar det vilket. (går) 16

tjuv 1 tjuv 2

Älskar hon honom? Åtminstone för tillfället. (De dricker och spelar kort.) Scen 3. Smugglarlägret. Ett primitivt läger omkring en öppen eld. Don José och två andra smugglare-zigenare sitter omkring elden.

smugglare 1 Vi trodde aldrig att du skulle bli en så god medarbetare, José. José Tacka inte mig. Tacka ödet. 1 Du låter dyster. Försök se ljust på saken. Du har i alla fall överlevt. José Vad är bättre? Att dö med namn, heder och ära i behåll än att leva utan någon av dem? Det får jag veta först när jag själv dör. smugglare 2 Du har långt kvar ännu. José Långt kvar av min olycka och mitt lidande? Då fick det hellre vara kort. smugglare 2 Du har ju Carmen. smugglare 1 Så länge du har henne är du säker och lycklig. 2 Ingen råkar illa ut som har henne. Hon för lycka med sig för allt liv. José Det är det jag undrar över. Det är bara för hennes skull jag fortsätter. 2 Så länge du bara vill fortsätta kommer allt att gå bra. 1 Jag hör någon komma. 2 Det måste vara Toto. Toto (en zigenare, inträder, röker pipa) Goda nyheter, bröder. Carmen kommer till oss i kväll. José Det var på tiden. Varför har hon dröjt så länge? Toto (betraktar José kallt) Hon har varit upptagen med att få ut García. 1 García den enögde? Toto Ja. José Är han en av er? Toto Han åkte till galärerna för två år sedan. Hon har försökt få ut honom sedan dess, och nu har hon lyckats. 2 Hur lyckades hon? Toto Den gamla vanliga metoden. Hon lyckades förvrida huvudet på fästningsläkaren. Sedan var resten ganska enkelt. José García den Enögde måste vara ganska betydelsefull om hon lägger ner två års ansträngningar för att få honom fri. Toto Ja. Han är hennes man. José Hennes man? 1 Ja. Sedan många år. 2 Visste du inte det? (De tre fixerar José och studerar honom. Han är färdig att sjunka genom jorden men lyckas behärska sig någorlunda.) Toto Jag hör dem komma. 1 Här är de. (Carmen och García inträder i triumf. Den senare är den ruskigaste tänkbara zigenare.) Toto Välkommen, vår egen lyckoflicka! Carmen Hej, Toto! Hej, Gomez! Hej, Gualberto! Don José, är du inte glad över min återkomst? José Är det där din man? Carmen Ja, sedan fem år. 17

García Vi hade världens gladaste zigenarbröllop i tre dagar. Nu kan vi äntligen fira bröllop igen. (till Carmen) Är det där den där degraderade soldaten som du räddade ur galgen? (utan att vänta på svar, till José) Du är bjuden på vårt återföreningsbröllop. José (till Carmen) Varför sade du aldrig att du var gift? Carmen Vad skulle jag säga? Han var på galärerna, och jag trodde aldrig jag skulle få ut honom. Förresten är vi bara gifta på zigenarvis. García Bara? Det är det heligaste av alla äktenskap! José Hon sade aldrig till mig att hon var gift. García Är du också gift med henne? (asgarvar) José (dödsallvarlig, när García kommer sig) Ja. (García slutar tvärt och blir eldröd.) García Carmen, har du gift dig med den degraderade soldaten? Carmen Han är bask. Jag måste ju trösta honom. García Vem var du först gift med? Mig eller honom? Carmen Dig. García Alltså. (griper Carmen i armen utan att släppa José med blicken och för henne bort. De övriga tre slår sig på nytt ner omkring elden.) 1 Du måste vänja dig, José. Hon bara är sådan. José (sätter sig även) Hurdan? 1 Hon kan inte alltid favorisera alla sina män rättvist och samtidigt. 2 Du måste ha överseende med henne. José Har hon fler män? Toto Nej. José Hur blev hon gift med – den där? Blev hon tvingad? Toto Blir hon tvingad, så gör hon det bästa av saken. Hon är bara kvinna. Försök förstå henne. José Hon kunde ha varit mera ärlig mot mig. Toto I så fall hängde du nu i galgen. (Kort tystnad.) 1 Det är ditt öde, José. Lär dig av henne. Gör det bästa av saken. José (reser sig) Kan den bli sämre? (går, ur stånd att vidare behärska sig.) 1 (till de andra två) José är känslig och lättantändlig. 2 Kommer han att klara krisen? Toto Aldrig. 1 Det blir han eller García. En kvinna är för trång för två män. Någon måste duka under. 2 García är starkare. Toto Men José är slugare, farligare och envisare. 2 Tummen ner för García alltså? 1 Faktum är att José blivit oss en oumbärlig medhjälpare. García är en klumpeduns. Toto Carmen får avgöra. Vi har ingen rätt att blanda oss i saken. (suger tankfullt på sin pipa. De andra tittar in i elden, som gradvis falnar. Gualberto (nr 1) lägger på en extra vedklabb.)

Scen 4. En annan vild plats. José kommer in bärande på en svårt sårad smugglare, Remundado. Han lägger Remundado på marken med ryggen mot en klippa. Remundado (flämtande) Rädda dig själv, José. Du är för god för att åka fast. José Har jag klarat dig så här långt, och skulle jag överge dig nu? Remundado Jag är redan döende. Jag är ingenting att rädda. José Så länge du lever är du ett människoliv. Vi har inte långt kvar till lägret. Håll ut bara en liten sträcka till. Remundado Varför skulle jag det? José García och de andra uppehåller soldaterna och leder dem vilse. Vi har alla chanser i världen. (García inträder.) Remundado Trodde du, ja. García Hur svårt sårad är han? José (märker först nu García, vänder sig om) Han är bara skjuten i ryggen. García Det räcker för att sinka oss alla. Vi måste lämna honom här och fly vidare. Soldaterna är efter oss. José Skulle inte du uppehålla dem? García Inte i oändlighet. Kom nu, José, om du vill leva. José (vill hjälpa Remundado) Remundado kommer med oss. García Aldrig. De kan följa hans blodspår över hela Sierran. José Gör vad du vill, men jag överger inte en kamrat. García Var inte så sentimental, din fåniga idiot! (går fram och avlossar ett antal pistolskott rakt i ansiktet på Remundado. Hela hans ansikte och huvud blir bara en blodig köttig massa.) Så. Nu kan ingen känna igen honom. José (upprörd) Vad har du gjort? García Sopat igen spåren efter oss. Kom nu. Dessutom har jag faktiskt räddat Remundados ära, detta begrepp som du sätter så högt. Nu kan Remundado aldrig identifieras. (skyndar vidare) José Höjden av råhet! Att mörda en döende mänska med våld! Och din man, Carmen, är det som har gjort det! Vad är ni zigenare för människor egentligen? Carmen (uppenbarar sig) Tids nog får du hämnas på García. Men nu gäller det ditt eget liv. José Kan en människa åse ett mord och kunna leva vidare med gott samvete? Carmen Samvetet kommer efteråt. Först gäller det livet. Har du glömt att du mördat själv? José Detta var ett överlagt mord ej förblindat av passionens svarta blindduk. Jag måste hämnas Remundado, Carmen. Carmen Gör det. Hämnas både på min förbålda man och alla soldater och hela samhället. Sedan är du en riktig zigenare. José Vad är det för moral? Carmen Det är ingen moral. Det är naturens lag. Naturens enda moral är nödtvånget. Kom nu. José Jag följer dig, Carmen, in i ett ständigt allt djupare mörker. Carmen Det är kärleken. Kom nu. (de går.)

Scen 5. Zigenarlägret. (som scen 3, men fler denna gång.) Micaela Nej, García, jag vill inte spå dig. García Men varför inte? Tror du jag fruktar någonting här i världen? Micaela Det är just det som är felet med dig. Du fruktar inte för det okända. García Och vad är det okända till för om inte för att det ska bli känt? Micaela Som du vill. Men skyll dig själv. (blandar korten och lägger en stjärna.) smugglare 1 García är inte ens rädd för Micaelas konster. 2 Carmen säger att han dödade Remundado bara för att han redan var döende. 1 Han är inte ens rädd för sin egen brutalitet. 2 Vem är rädd för den? 1 Inte ens Micaela. Micaela Det är inte mitt fel, García. Du bad om det själv. García Strunta i ceremonierna. Vad säger korten? Micaela Här är den hängde. Här är döden. Här är djävulen. Här är tornet. Och här är de tio svärden. Det är bara dåren som fattas. García Don José är dåren. Men var är Carmen? Var har jag henne? Micaela Hon är inte här. Alltså har du henne inte. García (sveper bort korten, som flyger) Fan ta dig och dina häxkonster, Micaela! Micaela Du bad om det själv. Kom inte och säg att jag inte varnade dig. (García lämnar henne irriterad och går till de andra.) García Kom igen, kompisar, så spelar vi kort! Micaela kan inte spela. 1 Men hon kan spå. García Så lagom heller. Bara för att man kommer med dåliga nyheter måste ens spådomar inte vara sanna. Hur korten faller är ju rena slumpen. 2 Tror du det, García? García Jag vet det! Sätt i gång och spela! 1 Toto, är du med som fjärde man? Toto Om ni vill. García (synar belåten sina kort) Det här kallar jag vettiga kort! Micaela (bakifrån) Det kan ditt ovett behöva. García Håll käften, zigenarkäring! Micaela Mördartruten förråder dumsnuten. García Dra för alla djävlar i helvete, ditt luder till ledvrängd trollpacka! Micaela Du måste ha vaknat i morse med huvudet på golvet, din ludna amöba. García (höjer rösten, uppretad) Nu går det för långt! 1 Prata inte strunt, García, utan spela. García (som förut) Pratar jag strunt nu också? 2 Du hade ju så bra kort. Få se vad du har. (García glömmer sin vrede fullständigt och börjar spela. José och Carmen kommer.) José (stannar upp) Där sitter den samvetslöse böveln och spelar kort som om ingenting hänt. García (förtjust) Där ser ni! Jag vinner! Carmen Vinner gör han också. José Hur kan en mördare spela kort och vinna? Carmen Tur i kort, otur i kärlek. Micaela Men jag har aldrig sett någon ha så dåliga kort som García, Carmen. Carmen Hur så? Han vinner ju? Micaela Han bad mig spå honom. Det var bara ond bråd död överallt. 20

Carmen Det förvånar mig inte. José (stiger fram) Hör på allesammans! Den här mördaren här har kallblodigt tagit livet av en av våra egna. Kan ni låta det passera? García Spader ess! (tar nöjd hem ett stick) Toto García, José förolämpar dig. García Tror du jag bryr mig om när en groda kväker? José Jag anklagar García för att kallblodigt ha mördat Remundado. Kan någon försvara honom? García Remundado var redan död. Jag bara gjorde honom oidentifierbar för säkerhets skull. José Han levde! Han andades! Han talade! García Han var döende. Han var ju skjuten i ryggen, den klantskallen. Men den här blödhjärnan (indikerar José) ville stanna kvar och locka hela Sevillas regemente över oss. Skulle jag acceptera det? José Du gav honom den smärtsammaste tänkbara död! García Dina pekoralklichéer, José, överträffar din egen dumhet. José Du är ett svin! García Men jag är Carmens man. José Som sådan alldeles utomordentligt ovärdig. García Och vad tror du en man ska vara till för? Bara artighet? José En man är till för kärlek. Men du är till för bara fulhet, brutalitet och våld. García (till de andra) Han snackar som ett kvinns. José Och ditt språk är som en tattares analsex. García (börjar bli arg) Vad sade du? José Att det enda språk du kan är en bulgarisk tattares analsex. García (till de andra) Hörde ni? Toto Ja. Vad tänker du göra åt saken, García? García (sätter kniven i munnen och flyger på José. En ursinnig tvekamp följer. De andra iakttar tämligen slött.) Toto Vem håller du på, Carmen? Carmen Jag vill inte att García ska göra José illa. García Din förrymda galärbög utan testiklar! José Jag var aldrig på galärerna. Du var. (striden fortsätter.) (Diskret får Carmen fram en dolk ur barmen. Vid ett gynnsamt tillfälle:) Carmen Hitåt, José! García (vänder sig om) Vad? (José ger honom en knockout, han faller bakåt mot Carmen, och Carmen begraver dolken i ryggen på honom.) (García faller, rosslar, får spasmer och dör.) Carmen Vem vågar nu påstå att jag inte är en god hustru? Toto Saken är klar. Begrav liket. José har fått sin hämnd för Remundado. Vill någon hämnas García? (Ingen anmäler sig frivilligt.) Låt det då förbli därvid. (fortsätter spela kort med 1 och 2.) José (lägger en arm om henne) Du är en djävul, Carmen. Carmen Ja, och du är min man. (de utbyter en kyss och går bort tillsammans.) Micaela García, varför bad du mig spå dig?

Akt IV scen 1. En gata i Gibraltar. (José går längs gatan som en apelsinhandlare. Allsköns slödder längs gatan.) en röst (från ett hus) Hallå där, apelsinhandlare! José (lystrar) Javisst! Fina färska apelsiner! engelsmannen (från huset) Dear Sir, please come in here. The lady desires some of your oranges. Carmen (öppnar dörren, skrattande) Kom in bara! Det är inte farligt! José Vad säger han? Carmen Han vill ha dina apelsiner, bara för att jag vill ha dem. Kom bara in, men bli inte förvånad över någonting. José Du har lärt mig, Carmen, att aldrig bli förvånad över något. engelsmannen What does he say? Carmen He is just bragging about his oranges. José (kommer in) Var har du lärt dig engelska, Carmen? Carmen Var har du lärt dig baskiska och spanska? En zigenare lär sig lätt alla språk hon behöver. engelsmannen Are his oranges quite all right? Carmen They are perfectly all right. José Vad säger han? Carmen Var bara lugn. Han misstänker inget. Han undrar bara hur ätliga dina apelsiner är. José Det är väl klart att de är ätliga. Carmen Engelsmän är så kräsna. engelsmannen What does the gentleman say? Carmen He says that the oranges are perfectly all right. engelsmannen So let's have a couple of oranges and have done with it. José Vad säger han? Carmen Han vill bli av med dig. Han vill sedan vara ensam med mig. José Tror du jag kan tolerera det? Carmen (skrattar) Du får gärna mörda honom. Han är rik. José Tror du jag mördar så där bara utan vidare? engelsmannen What is he saying? Carmen We are just arguing about the prices. engelsmannen Just give the good fellow what he wants, get your oranges, and have done with it. José Vad säger han? Carmen Han börjar bli otålig. Han vill bara ha dina apelsiner och sedan bli av med dig. José Är han verkligen din älskare? Carmen Vad trodde du? Varför skulle jag annars inbjuda dig till att plundra honom? engelsmannen What is the fellow saying? Carmen He keeps arguing about the prices. engelsmannen Just give him whatever he wants. I'll pay him well enough. José Vad säger han nu? Carmen Han vill veta vad dina apelsiner kostar. José De kostar hundra pesetas per styck. engelsmannen What does he say? Carmen He claims a thousand pesetas for each orange. 22

engelsmannen But that's ridiculous. Does he think that I am rich? José Vad säger han? Carmen Han tycker att ditt pris är för högt. José Vem tror han att han är? Försöker han inbilla mig att han är fattig? Carmen He will not have less. engelsmannen But that's absurd! I am just not the prince of Wales! José Vad säger han? Carmen Han vill inte gå med på ditt pris. José Då är han en snåljåp och en knöl! engelsmannen What does he say? Carmen He says that you are a mean clot. engelsmannen (upprörd) But that is utterly preposterous! If I am a mean clot, then he is a bloody swindler! José Vad säger han? Carmen Han säger att du är en blodbesudlad svindlare. José Då är han en beräknande blodsugare. engelsmannen What is his argument now? Carmen He says you are an addle-brained bloodsucker. engelsmannen This will lead us nowhere. Just give what he wants and let's get rid of him. Carmen Han går med på ditt pris. José Då begär jag det dubbla. Carmen He also has to think of his taxes, so he has to double the amount. engelsmannen Can't you get oranges in any simpler way? Carmen How? José Är han fortfarande inte nöjd? Carmen Han vill köpa apelsiner av någon annan. José Varför det? Är det något fel på mina? Carmen Is something wrong about his oranges? engelsmannen No, not at all! It's just that he is somewhat expensive. Carmen Do you want oranges or not? engelsmannen You want the oranges, not I! I am buying them just for you! Carmen So buy them then! engelsmannen (tar fram sin plånbok) So what does he charge? Carmen Kläm till med en summa nu. José Tusen pesetas. Carmen Ten thousand pesetas. engelsmannen Excuse me, but your oranges will be my ruin. José Bråkar han igen? Carmen Han säger att vi ruinerar honom. José Be honom ge vad han har, så lämnar jag er i fred sedan. Carmen He is content with what you have. engelsmannen And what on earth does he mean by that? Carmen Your money, your outfit and all the rest. engelsmannen And all the rest? Carmen That is, what you can dispose of. engelsmannen Well, I'm just not to be disposed of like that! Carmen Han tror att du vill mörda honom. José Vi vill bara plundra honom. Livet kan han få behålla.

Carmen Remember, we are not threatening your life. And my body is yours for the night. engelsmannen Only the body? Carmen What else do you want? engelsmannen All that is desirable in a woman is her soul. Carmen Döda honom, José. José Varför det? Carmen Han har förolämpat mig. Han vill inte ha min kropp utan min själ. José Apelsinerna då? Carmen What about the oranges? engelsmannen I just can't pay for them, can I? Carmen Will you then take them by force? engelsmannen You wanted the bloody oranges, not I! For my part I would rather have them mashed in that blackguard's bloody face! José Vad säger han? Carmen Han vill inte ha dina apelsiner, för han påstår det är blodapelsiner, och han ville helst bloda ner ditt nylle med dem. José En utmaning alltså! (drar sin värja. Engelsmannen gör likaså.) engelsmannen So much fuss for having an orange peeled for a woman! (De slåss. Carmen knuffar till engelsmannen, som såras svårt av José.) This just isn't fair! (faller medvetslös) Carmen Kvickt, José! Ta hans börs, så sticker vi! José Hans dyrbara uniform då? Carmen Den är ändå engelsk. Låt honom få behålla den. José Beklagar, herr engelsman, din fruktlösa uppkäftighet. (De plundrar honom på hans börs och dyrbarheter och försvinner.) engelsmannen Help! Help! Treason! Oh dear! (blir medvetslös på nytt.) Scen 2. Lägret. Micaela Vi är inte många kvar nu, Carmen, och affärerna går dåligt. Carmen Jag vet. Det börjar bli tråkigt. Micaela Efter Remundados och Garcías död är det ingen som vill hjälpa oss längre. Och din mans sjukdom tar knäcken på våra möjligheter. Carmen Det är mitt fel alltihop. Micaela Hur så? Carmen Jag skulle aldrig ha snärjt Don José. Micaela Men han lät sig snärjas. Carmen Och jag tyckte ohjälpligt om honom. Men efter att han blev min man har allt blivit så tråkigt. Micaela Det brukar vara så i zigenarkärlek. Bara otroheten är rolig. Carmen Den är inte bara rolig. Den förnyar. Man kan ju inte bara hålla på med samma man hela tiden. Det leder ju till rutiner. Om det är något som jag inte kan med så är det allt som är enahanda. Micaela Var det bara för att García var din man som du lockades över till José? Carmen García var ingen man. Han var ett djur, en imbecill grovhuggare och en oduglig drönare. Han kunde bara skända och slå ihjäl. Micaela Varför gifte du dig med honom?

Carmen Han var starkare än jag. Han tog mig helt enkelt. Sedan inbillade jag mig att han kunde försvara mig mot andra. Men själv blev han den värsta antastaren. Han kunde bara skända och slå ihjäl. Till slut angav jag honom bara för att bli av med honom. Sedan fick jag dåligt samvete, och bara därför arbetade jag för hans befrielse. Micaela Och José? Carmen José var hans motsats, vacker, intelligent, svårmodig och dessutom bask. Jag trodde han var idealet. Men efter att han blev min man blev också han bara en vanlig antastare. Dessutom är han moraliskt oduglig för det fria zigenarlivet. Han har skrupler. Han trodde han kunde döda och råna utan skrupler, men när han gjort det tillräckligt mycket blev han sjuk. Där ligger han nu som ett annat strandat vrak. José (rör på sig i feber, gör sig först nu märkbar) Carmen! Carmen Vad är det, min älskade? José Överge mig inte! Carmen Jag överger dig aldrig så länge du är sjuk. José Inte heller sedan! Carmen Det blir du som överger mig i så fall. José Varför säger du det? Carmen Därför att jag vet det. José Hur skulle jag kunna överge dig? Carmen Du skulle kunna döda mig, som du dödade löjtnanten och García. José Det var vansinnesanfall av svartsjuka! Carmen Sådana äger alltid rum tre gånger, och efter den tredje gången är kärleken slut. Att döda en kärlek är att döda kärleken. Men den dör inte genast. Den dör först tredje gången. José Jag skulle aldrig mer kunna döda någon. Carmen Inte råna heller? José Jag vet inte. Carmen Vad gör du då bland oss zigenare? José Du tog mig hit. Carmen Och det ångrar jag nu. José Vill du bli av med mig? Jag skulle kunna dö för dig. Carmen Du kommer att dö för mig, men inte ännu. José En salig död blir det i så fall. Micaela Hur är det med honom? Carmen Han är borta igen. Men han yrar inte längre. Micaela Blir han då frisk? Carmen Ja, tyvärr. Micaela Varför tyvärr? Carmen Sitt svåraste lidande har han ännu framför sig. Micaela Vad är det? Carmen Jag vet inte riktigt själv ännu, Micaela. Men jag måste resa till Malaga av och an. Jag blir borta i tre dagar. Micaela Är det i affärer? Carmen Kanske. Jag är inbjuden till en tjurfäktning. Matadoren Lucas är svag för mig, och han tjänar stora pengar. Om han vill ha mig kan jag göra en vacker förtjänst. Micaela Och José? Carmen När jag kommer tillbaka är det väl över, och då är han dessutom frisk igen. Då kan vi kanske börja på nytt med ett bättre kapital. 25

Micaela Tror du José skulle tolerera en tjurfäktare? Carmen Han måste. Det är för hans eget bästa, och det måste han inse. Det är bäst att jag ger mig av nu medan han är medvetslös. Vi ses om tre dagar, Micaela. Micaela Jag skall vårda José under tiden. Carmen Tack. Det litar jag på. (ger sig av.) Micaela (ensam) Det är bäst att José ingenting får veta förrän hon är tillbaka. (går över till José för att vaka hos honom, torkar hans panna, etc.) José (omedvetet) Carmen! Carmen! Micaela Hon är borta, men hon kommer snart tillbaka. José Hon får inte bedra mig igen! Micaela Hon ska bara tjäna litet pengar. José (vaknar plötsligt, sätter sig upp) Med vem då? Micaela (märker att hon har försagt sig) Jag vet inte. José Var är hon? Vart har hon rest? Micaela (förskräckt) Till Malaga. José (hysterisk) Carmen! Carmen! (rusar ut som en berusad) Micaela Ack, vad har jag gjort! Akt V scen 1. En taverna i Malaga. värden Kom ihåg nu! När han kommer så ropar ni alla: "tio tusen tjurar, och tio tusen segrar för vår hjälte Lucas!" Säg det nu, alla på en gång: de församlade beundrarna Tio tusen tjurar och tio tusen segrar åt vår hjälte Lucas! värden Bra! Vackert så! en pojke Hur många tjurar har han klarat redan, farbror Esteban? värden Bara sex, men han är en lysande förmåga, och han har bara börjat. en gäst Här kommer han! Lucas (en imponerande gestalt, grann och välväxt, i full matadorutstyrsel) Mina vänner! Jag lovade att komma! Här är jag! alla Tio tusen segrar och hundra tusen tjurar åt vår hjälte Lucas! (De kommer av sig, blandar ihop orden, och det blir bara oreda.) Lucas (skrattar) Ha-ha! Det är bra! Tack för er uppvaktning! Esteban! Amontillado åt alla! (slår sig ner) värden (blir genast flitig) Huset bjuder, Lucas. Lucas Nej, jag bjuder. värden Nej, jag bjuder! Lucas Då bjuder vi båda på två omgångar! (Hjärtlig stämning. Alla är uppåt.) gäst 1 Hur var din senaste tjur, Lucas? gäst 2 Det såg ni väl? Det var en krake, men den föregående var inte dålig. gäst 3 När får vi se dig på arenan igen, Lucas? Lucas Nästa gång i Sevilla i nästa vecka. Där väntar mig fem ilskna tjurar. gäst 2 Ilskna tjurar är han bra på. Det såg vi i Cordoba. gäst 3 Jag glömmer aldrig den långa heta dagen i Cadiz med tjuren som aldrig ville ge upp. gäst 1 Då var solen som hetast, och döden flämtade över arenan. värden Och särskilt i Lucas nacke. gäst 2 Hur bar du dig åt, Lucas? Lucas Det är enkelt. Allt vad man behöver för att kunna uthärda vad som helst och själva döden är en vacker señorita vid sin sida som stöd för ens själ. Då existerar 26

inte längre döden, och inför den makten är själva dödens tjurar utan kraft. Då vågar man ta vilka risker som helst och är man ändå säker på att segra. pojken Vem är din señorita, Lucas? Lucas Hon skulle komma hit nu. (Carmen dyker upp vid ingången.) Här är hon! Kom in, min älskade Carmencita! (Carmen kommer in, vackrare än någonsin.) Carmen Dricker du amontillado, Lucas, när du ska till att kämpa med döden? Lucas (har rest sig ridderligt och erbjuder Carmen sin plats) En god dryck endast förädlar serenadsångarens förmåga och vässar tjurfäktarens värjspets. (ger henne sitt glas. Hon dricker gärna.) Carmen Så skall en man vara: fullständigt galen av dumdristighet. Då råkar han aldrig illa ut. Lucas Om han bara har en sann señorita att tänka på. gäst 2 När ska ni gifta er? Carmen När Lucas nedlagt tjugo tjurar. värden Med en så vacker señorita är risken den att några av tjurarna blir andra män. Lucas Jag nedlägger varken tjurar eller nedlåter mig till att bekämpa män. Jag endast besegrar döden. Carmen Det är bra, Lucas. Till och med kärlekens död skulle du kunna besegra. Lucas Utan svårighet. värden Vad är kärlekens död? Carmen Änkesorg. gäst 2 Är ni änka, señorita? Carmen (tar fram en näsduk) Min man blev mördad för ett halvår sedan av en laglös bandit. (torkar ögonen.) gäst 1 Vem var den laglöse banditen? Carmen Den beryktade banditen José Maria. gäst 3 Den förfärlige baskiske stråtrövaren, hela Spaniens skräck? värden Han var militär en gång men behandlades illa av armén för att han var bask. Därför blev han laglös. gäst 1 Var det i ett rånöverfall? Carmen Nej, det var en duell. gäst 3 (skämtsamt) Akta dig, Lucas! Den här señoritan är van vid att man duellerar om henne. Lucas Det är ingenting att skämta om. En duell är lika helig som en tjurfäktning, och endast den som älskar mest kan segra. gäst 2 Så även den beryktade banditen José Maria har älskat er, señorita? Carmen Ja, han har älskat mig, men han gör det icke längre. Lucas Inför alla dessa våra vänner, inför så många goda vänners åsyn, vill jag ta tillfället i akt och fria till er, min älskade skyddsängel Carmencita. Och jag kan inte acceptera ett nej. Carmen Det kommer plötsligt, min granne hjälte. Lucas Det bör ett uppriktigt frieri göra. Carmen Får jag be om betänketid? Lucas Ja, men bara om den blir kort. Carmen Jag skall bli din fru efter din nästa tjurfäktning. alla Bra! (alla hurrar, hattar slängs i luften, etc.) Hurra! Leve vårt nya äkta par! värden Jag bjuder på en ny omgång! (till pojken) Ta fram reservflaskorna av den finaste årgången nere under valvet. (pojken försvinner) I sanning, ett vackrare par kan jag inte föreställa mig. 27

Lucas Till din ära, Carmencita, skall jag den dagen nedlägga alla tjurar själv. Carmen Må den tjurfäktningen bli lika blodig som din brudsäng. alla (förvånade utrop och nya leven och hurrarop) Hurra! Hon är inte dålig! Vilken kvinna! (etc.) Lucas Jag ska själv inför hela publiken överräcka fem tjurars öron åt dig. Carmen Och för varje öra skall du få en vackrare blomsterbukett för varje gång. (Alla avger nya gillande utrop och instämmanden.) värden Här är vinet! (glasen distribueras) Får jag be om tystnad. (alla tystnar.) Jag vill framföra mina hjärtinnerligaste lyckönskningar till det blivande äkta par vi har framför oss som måste bli det vackraste och förträffligaste i världen! Leve brudparet! alla Hurra! (glada tillrop, hattar i taket, skålutbringanden, glädjeyttringar, med mera, och värden fyller på i tomma glas.) Lucas Jag ser med tillförsikt fram emot min nästa tjurfäktning, Carmen. Carmen Jag skall aldrig svika dig, Lucas. (De dricker, de kyssas, och alla hurrar och fortsätter att festa.) Scen 2. Arenan i Sevilla. Bakom stallen. Lucas kommer in och genomgår sina sista förberedelser, noggrant uppvaktad av tjänare, när plötsligt José kommer in i upplösningstillstånd. Lucas (lugnt) Vem är ni och vad vill ni? José Jag har varit på tavernan "Blod och sand" i Malaga. Jag vet allt om er. Ni är Carmens nya älskare. Lucas Och vem är ni? José Hennes man. Lucas Min herre, ni är en bedragare. Hennes man är död. José Ja, och jag dödade honom. Lucas Då är ni banditen José Maria. José Nej, det är en kollega till mig. Jag har inget rykte. Lucas Ändå utger ni er för att vara Carmencitas man. José Ja. Lucas (mönstrar honom) Se på er. Slitna kläder, en bedrövlig uppsyn, ett vrak av en misslyckad människa, en galen inkräktare, kort sagt, en tragisk dåre, som jag av ren barmhärtighet ber att avlägsna sig härifrån innan jag skickar någon efter en konstapel, som kanske med rätta låter spärra in er på sinnessjukhus för gott. Carmencita har många beundrare. Ni har kanske varit en av dem, men hon har skrotat er. Ni duger bara till att skrotas. Var säker på det. Carmen gifter sig med mig efter dagens tjurfäktning. (struntar i José och fortsätter sina förberedelser.) José Herr matador, ni står kanske högt i Carmens gunst, men det gjorde även jag en gång. Ni känner henne inte. Om ni gifter er med henne ser ni här er framtida spegelbild. Hon tar ingen hänsyn till mäns känslor. Lucas (oberört) Vart vill ni komma? José Hennes förste man är död, men hennes andre man lever ännu, och han står här. Jag har sammanlevt med henne i två år, och så länge jag lever ämnar jag inte tolerera någon otrohet från hennes sida. Lucas (oberört) Hon sade till mig att ni var död. José Då ljög hon.

Lucas (artigt och förbindligt) Min herre, jag ska tänka över er berättelse under fäktningen. Ni har uppenbarligen kommit hit för att varna mig. Tack för ert besök. Adjö. (José avlägsnar sig lika omärkligt som han kom.) en av tjänarna Jag hoppas, señor, att detta inte påverkar er tjurfäktning. Lucas (lugnt) Ingen risk. En kärlekskrank luffares prat väger lätt mot en sammanbiten tjurs stumma verklighet på arenan. tjänaren Tänk om han verkligen var señoritans man? Lucas En praktisk omöjlighet, min vän. Våra förberedelser för bröllopet efter fäktningen är redan klara. (avslutar förberedelserna, kontrollerar sig i spegeln, och är färdig.) Klart för strid. Må döden komma. Scen 3. Arenan. Man ser en del av publiken. Carmen sitter längst fram längst ned uppklädd och vackrare än någonsin. Tjurfäktarringen antas ligga framför. (På film kan denna scen göras till ett fullständigt tjurfäktningsskådespel.) Lucas (kommer fram till Carmen) Señorita, denna dag är er. Jag slåss bara för er. Carmen Min riddare, med mig här kan du bara segra. (kastar en bukett till honom.) Lucas (tar emot buketten, doftar) Även över din man? (går bort, tar emot hyllningar, tjurfäktningsskådespelet antas börja, tjurfäktningsmusik, etc.) Carmen (för sig själv) Kan José vara här? Omöjligt. Han var ju dödssjuk. (José visar sig bland publiken, söker efter Carmen, får syn på henne, kommer ner till henne bakifrån och uppifrån, väcker irritation genom sitt sätt att tränga sig, lägger sin hand på Carmens bara axel bakifrån.) Carmen (blir rädd, vänder sig om) José! Du får inte vara här! (Publiken skriker högre och högre "Olé!" med jämna mellan rum medan den följer fäktningen med ögonen.) José Varför inte det? Det är en offentlig plats, och jag har biljett. Carmen Du får inte vara här! Inte här vid mig! José Varför inte det? Jag är ju din man. Carmen Lämna mig i fred! Min blivande man ser du där nere. José Den flöntige matadortönten? Föredrar du högdragenhet framför baskisk äkthet? Carmen Din kärlek gör bara ont, José. José Inte så ont som din. Carmen Ge dig av. Annars låter jag köra ut dig. José Ingen vill köra ut mig. Alla vill se på din matador. (plötsligt hurrar alla och applåderar entusiastiskt. Carmen och José deltar för ett ögonblick i det allmänna intresset.) Carmen Han har dödat sin första tjur. José Jag besökte honom före fäktningen och berättade för honom att du bedragit mig. Carmen Han är rik, José! Han förtjänar förmögenheter! José Ännu värre. Carmen Ge dig av! Han får inte se dig! José Han har redan sett mig.

(Lucas kommer fram med ett blodigt tjuröra, som han exhibitionistiskt demonstrerar och sedan kastar upp till Carmen, som fångar det.) Ger du din blivande brud blodiga gåvor, Lucas? Carmen (till Lucas) Han kom hit utan att jag ville det. Lucas Du borde ha presenterat honom för mig innan han gjorde det själv. (tar emot publikens hyllningar innan han går ut igen.) José Den andra tjuren släpps in. Carmen Gör inte saken värre, José. Jag snärjde honom bara för din skull, och nu förstör du alltsammans! José Nej, Carmen, du snärjde honom bara för din egen skull, som du snärjde mig. (kliver ner och sätter sig fräckt bredvid henne.) Carmen Du är galen! José Ja, jag var galen som blev din man. Men Lucas är inte lika galen. Han blir aldrig din man. Carmen Vårt kyrkliga bröllop var redan förberett! José En zigenerska kan inte gifta sig kyrkligt. Hon är redan gift med friheten. Det sade du själv. Carmen Lucas ville göra mig till en anständig kvinna. José Ingen kan göra det. I stället lyckas du bara göra oanständiga män av ordentliga sådana. Carmen Skyll dig själv som gick i fällan. José Du friade till mig. Jag sade ja av ren artighet. Om det var en fälla var det ett bedrägeri. Carmen Du kommer aldrig att träffa en kvinna som inte kommer med dubbla budskap. José Tyvärr är jag som bask skapt blott för att vara motsatsen och konsekvent. Carmen Du är ointelligent och dum. José Nej, jag är uppriktig och menar allvar, men du är falskheten själv. Carmen Jag är bara kvinna. José Du säger det som om det skulle ursäkta vad som helst. Carmen Kvinnor tänker annorlunda än män. José Tänker de alls? Carmen De har andra omständigheter och måste därför ta andra hänsyn till sig själva. José Men inte till andra? Carmen Kvinnan är det veka könet! Vi har större svagheter än män! José Och därför kan man inte ställa några krav på anständighet på dem? Är en kvinna då inte en människa? Bör hon inte vara mänsklig? Är hon inte mänsklig? Carmen Men jag är zigenerska. (Plötsligt reser sig hela publiken bestört och generad med ett enda skri.) José Vad har hänt? Carmen Lucas blev stångad. José Till döds? Carmen Det var mitt fel i så fall. José (hoppar ner på arenan) Hör på, allesammans! Lucas skulle ha gift sig direkt efter tjurfäktningen! Med henne där! (pekar ut Carmen) Men han visste inte att hon redan var gift! Det berättade hon aldrig för honom! Men han fick veta det strax före tjurfäktningen! Därför ligger han nu där och blöder ihjäl! Men det var inte tjuren 30

som stångade honom! Det var kvinnan där som stångade honom till döds med att lura honom med beräkning! För hon ville bara ha hans pengar! Carmen (reser sig) För bort den galningen! Han är bara en berusad dåre som rymt från en asyl! (soldater kommer in och för bort José med våld.) José Vi är inte färdiga ännu, Carmen! Carmen Jag försökte avsluta vår kärlek innan den spårade ur, men du, din idiot, forcerade den vidare till fullständig urspårning! Sluta någon gång! Allt du gör kan bara göra allting värre! (José föres ut.) (till Lucas tjänare) Hur är det med honom? tjänaren Stångad bakifrån rakt genom magen och inälvorna. (försvinner) Carmen Detta är min smärtas dag och mitt livs fullbordan. Nu får zigenarblodets vilda frihetsspekulationer en ödets dom som ingen flyende kan undvika. (publiken i upplösning. Arga och misstrogna blickar mot Carmen. Även hon bryter upp med alla andra.) Scen 4. Lucas dödsbädd. Lucas Jag ville inte detta. Jag ville inte dö. Jag ville leva för att älska intill döden. Men min kärlek släcktes helt abrupt av en fatal zigenerska. Jag ville gifta mig med henne, allt var klart inför mitt livs triumf med äktenskap som dess fullkomnings krona, men då visade sig hennes man. Det skall en fal zigenerska för att förföra en idealist med ett så kapitalt bedrägeri. (Carmen kommer, kastar sig vid hans sida.) Carmen Min älskade! Hur är det med dig? Lucas Bara bra. Jag är ju döende. Carmen Hur kan du vara nöjd? Lucas Min kära, döden är en bättre lösning än ett fiasko. Carmen Det är mitt fel alltihop! Lucas Hur kan du tänka så? Min vän, du är en kvinna. Det ursäktar allt. Carmen Jag önskade så innerligt att äntligen få bli en ärlig och anständig kvinna åt en enbart ädel själ. Lucas Tyvärr så menade din man fortfarande att han var ensam om sitt monopol på all din ärbarhet. (José kommer in i dörren.) Carmen Kan du någonsin förlåta mig? Lucas Det är ej jag som skall förlåta dig. Det är din man. José Hur är det med honom? Carmen (upptäcker honom) Han är döende. José Det var inte tjuren. Det var kärleken. Carmen Jag vet. Lucas José! Du måste hämnas mig. José Hämnas? Jag? För vad? Lucas Det är mitt enda testamente. Jag hade allt och allt att leva för. Men hon förstörde allt. José Skulle jag hämnas på henne? Lucas Ja. Jag befaller dig. José Hur? Lucas Det blir er sak. Men det är bättre för en kvinna att hon dör än att hon överlever en mans förbannelse. (dör) Carmen Lucas! (störtar sig över honom.) 31

José Han är död. Carmen Jag har dödat honom! José Det är inte det värsta. Carmen Kan något vara värre? José Att vi två fortfarande lever. Carmen Du måste hämnas honom. José Det vill jag ej. Det finns ingen att hämnas på. Carmen En döendes sista önskan måste infrias. Du måste hämnas på mig. José Aldrig! Carmen Du kommer inte undan ditt öde, Don José. Du väckte uppmärksamhet vid arenan. Soldaterna kommer för att hämta dig och arkebusera dig. Men jag vill inte överleva din död också. José (griper tag i henne) Carmen, ännu är inte allt förlorat. Vi kan ännu börja om på nytt. Vi har pengar nedgrävda. Vi kan resa till Amerika. Carmen (stöter honom ifrån sig) Aldrig. José Varför? Carmen Jag har förstört tre mäns liv. Tror du jag kan överleva det? José Jag lever ännu. Mitt liv kan ännu räddas. Du kan rädda det. Carmen Men du kan inte rädda mitt. José Ger du upp så lätt? Carmen Hörde du inte vad Lucas sade? Det är bättre för en kvinna att hon dör än att hon överlever sin älskade mans förbannelse. José Du får inte ta så negativa ord på allvar. Carmen Ödet skämtar inte. (drar Josés kniv.) José Carmen! Carmen Det är inte du som dödar mig! (stöter den i sitt hjärta. José skyndar fram, griper tag i kniven och drar ut den.) José Nej, Carmen! Du är ärbar! Du är helig! Jag älskar dig! (omfamnar henne bittert och gråter ömt) Carmen (döende) En zigenare missar aldrig och stöter alltid djupt, ty för henne är all lek i livet bara allvar....(dör) José Carmen! (En skötare kommer in och får se José med Carmen och med dolken i sin hand.) skötaren Han har dödat henne! En mördare i sjukrummet! Hjälp! José Var inte rädd. Jag ämnar inte fly. Jag står för allt vad jag är skyldig till. Men dessa båda (lägger ner Carmen hos tjurfäktaren) förtjänar en hederlig begravning. skötaren Vem är hon? José Min fru, men hon älskade tjurfäktaren. skötaren Jag förstår. Svartsjuka. José Dödlig sådan. skötaren Vänta här. Jag ska hämta hjälp. José (faller på knä bredvid Carmen och Lucas) Förlåt mig, mina kära. Jag visste inte vad jag gjorde. Men jag följer er snart efter. Vi skall förenas alla tre. Och, Carmen, din löjtnant och García skall också få frid hos oss genom min död. Jag blir arkebuserad offentligt som en desertör och mördare. Min död ska välsigna er alla och alla dina smugglare och andra vänner bland zigenarna, Carmen. Förlåt mig att jag vägrar leva vidare. (sänker huvudet mot sängen och gråter.) (Två soldater kommer in, vägledda av skötaren.) Sebastian (ser att det är José) Jag beklagar att det skulle sluta så här, Don José.

José (ser upp) Sebastian! Och Manuel! – Jag har en saga att berätta, och när ni fått höra den kommer ni inte längre att beklaga mig. Tvärtom, jag är lycklig som får dö i och med dessa. Men lova mig: inga petitioner! Och min mor får inte veta mer än att jag är död. Sebastian Du blir arkebuserad, José. Manuel Du är efterlyst sedan två år, och ett pris är satt på ditt huvud. José Jag vet. Men jag har också varit gift med Carmen. Manuel (går fram) Är det hon som ligger här? José Ja, hos sin älskade. Manuel Du har verkligen en historia att berätta. Sebastian Din mor vet ingenting. Hon tror att du fortfarande uppfyller dina plikter. José När jag dör skall du berätta att jag stupat på min post, men säg inte att det var som älskare. Kom, låt oss gå. Jag ser redan fram emot att få le mot min exekutionspatrull. (Sebastian och Manuel för ut José med en viss aktning. Skötaren blir kvar och täcker över de båda liken.)

Slut. (Venedig, 30.9.1992.)