Tidlöst under tiden

BILD CATA PORTIN

vd:s hälsning

År 1907 lyckades ett antal engagerade och visionära mänskor samla in en summa på 254 716 finska mark. Pengarna överläts 1908 till Svenska litteratursällskapet då en svensk kulturfond grundades »för främjandet af den svenska undervisningen och andra allmänna svenska kulturuppgifter i Finland«.

Idag lyder ändamålet i stiftelsens stadgar från 2011 »att stöda och främja utbildning, kultur, konst, vetenskap och forskning samt samhällsservice som gynnar det svenska i Finland«.

Ändamålet är och ska alltid vara utgångspunkten för Kulturfondens utdelning och verksamhet. Uppdraget innebär både bredd och djup, individualism och mångfald, genuinitet och kvalitet samt både fria och mera tillämpade uttryck.

Utmaningen ligger i att tolka ändamålet igår, idag och imorgon. Vi ska dela ut bidrag enligt ändamålet samtidigt som vi måste utgå från såväl samtid som framtid då vi tolkar ändamålet ur ett strategiskt perspektiv. Det här betyder att vi ska stödja den fria konsten,

forskningen och vetenskapen, som undersöker det okända och prövar det vedertagna. Samtidigt ska vi också stödja mera tillämpade verksamheter och uttryck inom kultur, utbildning och samhällsservice, som idag utgår från klart uppställda, strategiska mål.

Vi människor behöver »både och« inte »antingen eller«. Vi behöver konst, forskning och vetenskap som i bästa fall ger oss det vi inte visste att vi ville ha. Vi behöver kultur, utbildning och samhällsservice som ger oss förutsättningar att bejaka vår identitet, förstå varandra och bidra till en hållbar värld.

Därför behövs både tryckspruta och vattenkanna då vi fördelar bidrag. Det svåra blir att klart definiera vad vi vattnar. Det är just det här vår linjära beredningsprocess går ut på, från inlämnad ansökan via tjänstemannens, sakkunnigas och förtroendevaldas behandling till styrelsens bidragsbeslut. Vårt mål är att vattna rätt i samtiden och inför framtiden, men utgående från ett tidlöst uppdrag. Därtill behöver vi mäta genomslagskraften på olika sätt då det fria och det tillämpade har olika tidsperspektiv för effekt och genomslag.

Fonden lyssnar och lär

År 2020 blev ett sällsynt utmanande år också för Svenska kulturfonden. Då styrelsen godkände verksamhetsplanen i november 2019 visste vi ingenting om den coronapandemi som skulle drabba oss. När krisen utbröt i mars 2020 gällde det att snabbt reagera på situationen för att – fortfarande utgående från vårt ändamål och uppdrag – hjälpa människor i nöd. I samarbete med Konstsamfundet skapade vi redan i slutet av mars bidragsformen »Kultur under tiden« för de professionella konstnärer och kulturarbetare som plötsligt förlorade sin utkomst.

Sedan kom andra bidragsformer i snabb takt: nationella arbetsstipendier för professionella konstnärer i samarbete med Centret för konstfrämjande och några finska stiftelser, ebiblioteket Ebban till alla svenska grundskolor i samarbete med andra finlandssvenska fonder, bidrag för finlandssvenska föreningshus genom »Huset mitt i byn« och slutligen »Kultur under tiden II«, också i samarbete med Konstsamfundet, med bidrag till finlandssvenska kulturhus och statsstödda teatrar. Igen behövdes både och – det fria och det tillämpade, tryckspruta och vattenkanna.

Varifrån kom då det stora beloppet som Kulturfonden styrde om till coronabidrag år 2020 och styr om även år 2021, då krisen fortsätter? Jo, från alla de bidragsformer som blev outnyttjade då pandemin stoppade nästan all verksamhet som byggde på fysiska mänskliga möten och rörelse. Det gällde kulturpaket för dagis, skola, bibliotek och vårdinrättningar och nästan alla rese och fortbildningsstipendier. Vi kunde snabbt beräkna vilka belopp som kunde styras om. Samtidigt samarbetade vi med offentliga institutioner och övriga fonder och stiftelser för att få fram fakta om vilka branscher inom vårt verksamhetsområde som drabbades hårdast av pandemin.

Kriser leder alltid till ny kunskap. Våra ledord under de senaste åren, »fonden lyssnar och lär«, fick år 2020 en välkommen verklig form. Samarbetet och dialogen med såväl offentliga finansiärer som privata fonder och stiftelser intensifierades och kommer att fortsätta. Mest glädjande var ändå den öppna och direkta kontakten med våra bidragssökande och bidragstagare.

Vi lärde oss att arbeta mera digitalt men samtidigt blev det tydligt att det mänskliga mötet alltid behövs då vi vill nå djupare. Vi

märkte också att möjligheten till digitala möten leder till större rättvisa. Avståndet till oss blev plötsligt lika långt för alla.

Det paradoxala med krisens år 2020 är att samtidigt som de ekonomiska klyftorna och polariseringen riskerar att öka, växer viljan att skapa en ickehierarkisk och konstruktiv dialog för att tillsammans bekämpa pandemin och dess effekter. Det kan vara en orsak till att våra strategiska satsningar har vuxit i aktualitet och styrka – Dialogpausstiftelsen, för att förbättra diskussionsklimatet och förtroendet, och det strategiska programmet Hallå!, för att förbättra kontakten mellan nationalspråken. Motsättningar från igår blir i bästa fall gemensam mobilisering idag och imorgon.

Så förändras även med tiden betydelsen av Kulturfondens ändamål. Från att främja det svenska i Finland till att främja och stödja det som gynnar det svenska i Finland. Från att främst bevara i ett nationalistiskt och lokalt tidevarv till att också omsätta, generera och mötas i en internationell och global samtid.

Det viktigaste i vårt uppdrag förändras däremot aldrig. Inom våra fokusområden ska vi alltid stödja både de fria och de tillämpade uttrycken inom allt från småbarnspedagogik till spetsforskning och från nybörjar och amatörverksamhet till toppkvalitet. Bildning och självkänsla ger oss människor redskap att möta vår omgivning, varandra men framförallt oss själva. Som Dag Hammarskjöld så klokt sade: »Den längsta resan för var och en är den inre resan«.

Sören Lillkung

vd