Fonden föredrar öppenhet

Text Niclas Erlin Bild Lina Enlund

Fallet Baltzar fick Kulturfonden att se över behandlingen av ansökningar och redovisningar. Riskfaktorer ska upptäckas bättre, men rigorösa regler är inte att vänta. Den konstnärliga friheten väger tungt, säger fondens vd Sören Lillkung.

Vi har lärt oss att öppenhet är det enda som gäller. Om någon misstänkliggör oss går vi genast ut med hur vi tänker och hur vi fungerar.

Svenska kulturfondens vd Sören Lillkung har inga svårigheter att tala om höstens händelser kring fallet Veijo Baltzar, där också kultursektorn fick sin givna del i nyhetsrapporteringen.

I samband med att misstankarna mot kulturrådet Baltzar rullades upp i offentligheten nämndes även en mängd olika bidragsgivare, däribland Kulturfonden, som under årens lopp stött föreningen Drom där Baltzar var verksam.

Mot den här bakgrunden valde fonden att genast gå ut med ett eget pressmeddelande, där bland annat de olika stöden räknades upp. – Vi har klara rutiner för sådant här. Det är bättre att förekomma än att förekommas, säger Sören Lillkung och berättar att stämningen inom fonden de här novemberdagarna var sansad men dyster. – Jag var rent ut sagt ledsen och började fort tycka synd om alla drabbade.

Redovisningen i fokus

Brottsmisstankarna mot Veijo Baltzar gäller bland annat människohandel, sexuellt utnyttjande och grov våldtäkt. Fallet lämnar ingen oberörd och det ledde också genast till en diskussion inom fonden, som under nio års tid hann bevilja Drom totalt drygt 40000 euro.

Redan det faktum att de misstänkta brotten kunnat ske under en lång tid utan att fonden fått nys om saken gav anledning till att se över rutinerna kring bidragsprocessen, konstaterar Sören Lillkung.

Han berättar att fonden kommer att vara mer alert under alla steg i ansökningsprocessen, men att speciell vikt läggs vid redovisningen där bidragsmottagarna med egna ord berättar hur projekten genomfördes. – Just här kunde man kanske bättre få syn på till exempel drag av personkult inom en organisation.

Kulturfonden vill ändå ogärna strama åt reglerna. Sören Lillkung förklarar att en ansökan alltid tar sikte på framtiden, varför det är viktigt med smidiga processer. – Naturligtvis vill vi inte ha bristfälliga eller flummigt formulerade ansökningar, men mycket hinner hända från det att ansökan lämnas in tills projektet kör i gång. – Blir ansökningarna för invecklade blir det lätt så att den som är bäst på att skriva får bäst genomslag. Då finns det en risk för att vi börjar mäta fel saker. Går vi för långt i granskningen lider den konstnärliga friheten.

Inga detektivfasoner

På kolumnplats i Hufvudstadsbladet skrev tidningens kulturchef Fredrik Sonck i höstas att fallet Baltzar inte borde få rubba den generella tilliten till små aktörer på kulturfältet. Sonck gav också Kulturfondens lätta byråkrati gott betyg, och han hoppades att fonden inte framöver börjar agera privatdetektiv.

Sören Lillkung ser det som otänkbart att fonden skulle börja rota i folks privatliv och förflutna. Inte ens gamla synder, som oredovisade bidrag, kan automatiskt leda till att en ansökan ratas.

Det är projekten som bedöms, inte personerna, säger Lillkung och betonar att de sökandes rättsskydd väger tungt.

Det här betyder ändå inte att Kulturfonden slår dövörat till ifall det surrar ofördelaktiga rykten kring ett projekt. – Då plockas ansökan ut till vidare beredning, säger Lillkung och berättar att berörda personer kontaktas så att oklarheterna kan redas ut.

Ur den ansökningsskörd som Kulturfondens styrelse fattade beslut om i våras lyftes ett tjugotal ansökningar åt sidan. – För dessa försöker vi fatta beslut så fort som möjligt, gärna före juni.

Här måste understrykas att vidare beredning inte behöver betyda något negativt,

Svenska kulturfonden kommer att vara mer alert för att upptäcka risker inom olika projekt. Det får ändå inte beskatta den konstnärliga friheten, säger Sören Lillkung som ogärna vill strama åt reglerna kring ansökningarna.

utan att det lika väl kan handla om att olika projekt till exempel kunde samordnas för att få större genomslag.

Till Kulturfondens rutiner hör numera också att utvärdera allt fler projekt medan de pågår. Det är ett sätt för fonden att ständigt granska sina egna rutiner, förklarar Lillkung.

Rykten får inte avgöra

Avslöjandena under hösten ledde till diskussion också inom Suomen Kulttuurirahasto – finska kulturfonden – en annan av de många som genom åren hann ge bidrag till Drom.

Ett samtal med Veli-Markus Tapio som är specialsakkunnig vid stiftelsen visar att man där tänker i ungefär samma banor som inom Svenska kulturfonden: Omvärldspejlingen stärks, men någon åtstramning av reglerna är inte aktuell. – Det är inte så lätt att göra stora ändringar i systemet utan att det börjar nagga den konstnärliga friheten i kanten. Vi lägger stor vikt vid den autonomi som vetenskapen och konsten måste få ha, säger Veli-Markus Tapio.

Han konstaterar att avslag på bidrags- och stipendieansökningar ibland väcker negativa känslor, vilket i värsta fall kan leda till smutskastning. – Inte kan vi underkänna en ansökan bara på basis av rykten, säger Tapio och understryker att de sökandes rättsskydd måste respekteras.

Fondens kring 40 nämnder med sakkunniga är i nyckelposition när stöden och stipendierna beviljas. – Detaljkunskapen finns i nämnderna och det är viktigt att de känner till vad som sker på fältet. Det är också av stor betydelse att nämnderna tillsätts på ett rättvist sätt, säger Tapio.

Svenska kulturfonden har å sin sida omkring 40 enskilda sakkunniga inom olika områden.

Befarar fler fall

När den här texten skrivs är Veijo Baltzar endast misstänkt, vilket även Sören Lillkung vill betona.

Han konstaterar att de sökande är väldigt hederliga överlag och att missbruk hör till ovanligheterna. Men ändå finns det orsak för kulturfältet att se över sina rutiner, säger han och nämner den utvärdering som yrkeshögskolan Humak gjorde redan år 2012 och i vilken ett varningens finger lyfts mot Baltzars pedagogik. Rapporten landade hos undervisnings-och kulturministeriet, men vetskapen om dess innehåll fick aldrig någon större spridning.

Förhållandet mästare-gesäll, som är vanligt inom konst och kultur, kan bädda för övertramp. – Jag tror att det kommer fram fler fall, att det här bara är toppen av isberget.