3 venner er så sat hen l <lö(l l , ) det ei glipper 2 ofre 2 som slipper så 3 i blod l på fri foll 2 går i död - 2 ud af nöd og han , smn er den sidste, den beske lod må friste. D er gi ves også en an< len singhalesisk variant paa historien, men opstillingen er den samn1e. Det er clog ikke sikkert, at kunsten er i ndisk, som sagt er. Der gives n e mlig et skrift af .Abrraham Ibn Ezra,, en spansk rabbiner, som levede 1 098-1 1 67 , Tabula (list), som netop bygger på samme leg. Ibn Ezra var til sös i storm med 1 5 discipler og 1 5 bover og opfan< lt beregningen , hvorved han frelste sin flok . Den omtales i böger fra 1 500-tallet, tillägges Hans Sachs, udförtes i Frankrig rr1ecl 1 5 fransk mänd og 15 engelskmän d, fin des anvendt af elen egyptiske skribent Ahmed el QalJuby t 1 6 59, der giver fölgende buskevers på .arabisk : « G utl råder for träffet ! han hj elper den svage, alle vegne, hvor han er » . Det er onlnet således, at i versets 30 bogstaver stå alle cle, som have <liakritiske tegn, for vantro, hvilket her vil sige ikke-n1uselmaner. Erstatter man bogstaverne m ed tal fra l til 30 og sätter alle de dia kritisk märkede tned fede typer, bliver räkken < len gamle : 1 2 3 4 ö 6 7 s n 10 1 1 1 2 13 14 l !) 1 ö 17 1 s 1 9 20 21 22 23 24 25 26 2 7 28 19 30 1). -
-
-
-
-
Stu de n t l if på 1 700-tal et. Det ä r icke så längesedan slagsmålen utgjorde e n icke oväsentlig <1el af stu<lentlifvet. De gamla kunna väl ännu berätta mn en eller annan typ, som varit sin studentgenerations hjälte i detta hänseende o<'h samlat 1ner l ager i gränderna än på parnassen, ofta för att seder m era, då ungdom ens öfvermod lagt sig, intaga sin plats i samhället I förfluti1a århundraden hörde upp O<·h blifva en aktad medborgare. trä<len af denna art till onlningen för dagen och 1nan bedörn<le dem icke synnerligen strängt. Att under nätterna ströfva omkri ng och åfiossa skott på gator och torg, att objuden i någon 1ner eller mindre fantastisk kostym intränga vid bröllop eller andra gillen och n1era elylikt be traktades ofta såsom tämligen oskyl<liga nöjen, Men stundom öfver skn"< ls äfven den gräns, samtidens åsikter had e satt för sådant, upp1) Melusine m.
Paris 1886-87.
J(ult'lwhis foriska meddelanden.
7