Kulturens årsbok 1975 by Kulturen

~l6I U~UOl{O)J

Kulturen 1975

En årsbok till medlemmarna av Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige

Omslaget återger blomrankor på Abraham Helmhacks kanna färgbild XIII

Redaktion : Bengt Bengtsson Fotograf: Lars Westrup Upplagan är 28.000 exemplar Tryckt på Berlingska Boktryckeriet i Lund 1975

Innehåll

7 17

Bengt Bengtsson V ad som s ig .. . Bengt Bengtsson Kalligrafi på sågk linga 21 Anders W . Må rtensson Tongiva nde lerfigu rer 35 C laes W a hlöö Säckpipa i Lund ? 39 Lars Holmgre n Ioha nnes Ruckers me fecit ... 47 Jan Gerber Bräde 49 Ba rbro Åstrand Klockor i bagaget 65 J a n Gerber Ins trume nt för vetenskap och vardag 8 1 C hri stina Lindvall-Nordin Mode rnt klädd 1678 97 Britta H a mma r Spetsar 105 Inger Estham Figurbroderade mässhakar 113 Gunilla Eriksson F ajanser 129 Be ngt Bengtsson Ka nna av Abraham H e lmhack 130 D a nuta Jednorog F a t frå n T alavera 132 Be ngt Bengtsson Funktionellt du ssin 135 Be ngt Bengtsson Cise lering 149 Be ngt Bengtsson Actaeon och Dia na 157 Anders W . Må rtensso n Den ä ld sta j ärnugnstillve rkninge n i Hu seb y oc h Å ls hults bruk 171 Redogöre lser

BENGT BENGTSSON

Vad som sig ...

Kulturen hade under 1974 103.907 besökare i själva museet och det är första gången den magiska 100.000-gränsen överskrides. Med en ökning frå n föregående å r på drygt 6.000. Det hade vi inte väntat, sommaren var som vi minn s inte turistvänlig. Och det är under må naderna maj-se ptember som hä lften av årets besökare infinner sig. detta å r ca 58.000, vilket blir 55 % . Besöken på Östarp och i Hökeriet har också ökat. Den lilla hökarboden har under de tolv år den hå llits öppen kunnat notera en växande framgång och vi vill gärna nämna den välvilja, som visats av Åkerlund & Rau sing, direktörGunnar Brime och Ivers Lee . Den sammanlagda besökssiffran för Kulturens anläggningar ligger på 153.100, vilket innebär ett tillskott av drygt 10.000 besökare. Detta gläder alla oss som arbetar på Kulturen. inte bara för att det blir välkomna till s kott i kassorna utan framför allt för att den stadigt stigande besökskurvan vittnar om att museet och verksamheten där alltmer väcker intresse och uppskattning. Det är roligt att a rbeta under sådana förhållanden; vi känner oss inte längre so m gammaldags mis sionäre r. Men ändå ville man önska att ett mu se ibesök - för den enskilde, för familjen , för skolklassen, för studiegruppen - blev ett lika naturligt inslag i livsföringen eller verksamheten som TY eller övriga »audi-visuella hjälpmedel ». Vi arbetar på den linjen och vi gläds å t en ökad samarbetsvilja på olika håll och även åt en förståelse från myndigheterna, som trots att de kan pruta ner anslagen, dock aldrig ifrågasätter det berättigade i våra önskemål. Ett stort glädjeämne är också att Kulturens medlemsstock ökar. Nyå ret 1974 hade vi 24.240 medlemmar, nu ha r antalet

vuxit till 25.159. Vå r aktiva medlem s värvning har alltså givit gott resultat, men vi ha r också noterat må nga spontana a nmälningar. Intressant är, att fortfarande mer än 50 % av våra medlemmar är bosatta utanför Skå ne , vilket understryker Kulturens egenskap av riksangeläge nhet. Dock tycker man , att siffran för Skå ne ( 11 .782) borde kunna komma upp till icke-skåningarnas antal (13.377) och hel st komma ett stycke dä röver!

Vid årsmötet avgick landshövding Gösta Netzen som ordförande . Här skall inte upprepas de bevis på uppskattning och tacksamhet , som muntligen fra mlades av viceordföranden Holger Crafoord vid å rsmötet , men ännu ett omnämnande av den ka mratliga anda, fri frå n formali s m , som var typis k för hans ledarskap, kan vara på sin plats . Bilden här invid , med den nye ordföranden , land shövding Nil s Hö1jel, bredvid sin företrädare vittnar om att den glada och rä ttfra mm a andan skall fortleva. Årsmötet blev händel se rikt i flera avseenden . Två veteraner i styrelsen , som nu trätt tillbaka, nämligen Sune Wetterlundh och byggmästare H a rry Karl sson avtackades varmt och den senare »kvitterade» med en gåva av 500 ex. av s in bok »Den lå nga vägen » att säljas till Kulturen s förmån. Vi öppnade officiellt »Europei s kt porslin» i Herrehu sets översta våning och visade för första gången den renoverade och utvidgade silverutställningen med »s myckerummet » och den donerade samlingen av Wiwen Nil sson-silver.

Bland anslag och gå vor under å ret märks en testamentarisk donation av gymnastikdirektör Nanna Andersson, Helsingborg, som skänkte 10.000 kronor a tt a nvändas enligt föreningens gottfinnande. Summan bildar nu en fond, som s kall befrämja forskning och publicering. Vidare har fröken Alba Andersson i Bjä rnum i testamente skänkt 5.000 kronor till föremålsinköp. Vi förvärvade för dessa medel två s kå nska åkdynor av förnäm kvalitet. Frå n AUhems stiftelse har skänkt s 10.000 kronor till tryckning a v en katalog över den utstä llning av medeltida kera-

Vid å rs mötet: fr.v. vice o rdf. Ho lge r Crafoord , a vgåe nde ordf. G östa Net zen , tillträdande o rdf. Nil s Hö1je l oc h sek r. Be ngt Be ngtsson.

mik , som s kall ordnas i sa ma rbe te med Sta te ns histori ska museum och Univers itetets hi sto ris ka mu seum. Vi har en rad trogn a gy nna re oc h vänner, b l. a. Lund s Hu smoders förening. som nu av s ina julstök s penga r giv it oss 6 .500 kronor för a tt permane nta ut stä llningen »D agligt b röd oc h ö ve rflöd ». Vi vill ock så nämna AB S yd sten , som gru sar vå r Östa rpsväg. M å nga a ndra välgö rare ä r d ä rmed ic ke glö md a . År 1974 ha r ekonomi skt varit bä ttre ä n vä nta t: e tt und e rskott på 35 .000 kronor mot be rä knade 48 .000. M e n det finn s mö rka moln vid horisonte n . O m vi int e få r d e a ns lag v i begärt. blir vå ra ma rgina le r för a tt kl a ra 1975 nä rm ast o be fintliga . A tt i bö tja n av e tt å r be höv a räkn a med unde rskott , nä r ma n pl a nera r ve rk sa mhet e n , tillhör inte de t a nge nä mas te .

E tt s tort be kymme r ä r vå ra byggnad s re pa ra tio ne r. A MS ha r förut hj ä lpt oss me n å re t 1974 fic k vi klara oss själva . E n nö d9

En del a v den stora donationen av Wiwen Nil sson-silver, som nu är utställd i Herrehuset.

vändig å tgärd var att byta ut den bära nde träkon struktione n i vå r klock sta pel , vilket inneba r tota l ri vning och återuppbyggna d. Vi ä r Aug. Lundbergs Byggnad s AB stort tac k s kyld iga för att de utförde detta a rbete so m e n donation till Kulture n. Nu å terstå r en lå ng rad restaureringar och reparationer. Vi ho ppas på anslag frå n myndigheterna och få r tills vidare in s krä nka oss till det nödvä ndiga ste . Vå ra medeltidsarkeologer har haft ett strävsa mt å r, vilket framgå r av å rs redogörel sen. En s tor grävning för PK-ba nkens hu s vid St. Söderga tan-Katte s und har fogats till raden av omfatta nde undersökningar under de se naste 15 å ren : grävningarna i sa mband med Thulehu set , Stad s ha llen, Stadsbiblioteket, Arbetsförmedlingen vid Skomaka rega ta n osv. , a llt detta vid sidan av en mä ngd smärre rutinundersökningar. En av dessa - »ä rkebi s kopsgraven » - var ytmässigt inte så stor men åstadkom e tt tvä rveten s ka pligt pådrag av stora mått. Den a ktuella grävningen föranleder oss att hä r nämna den förståelse och det välvilliga intresse, som kommit till uttryck frå n PK-ba nkens s ida .

Ba rne n fick ringa med den gamla vällingklockan . som fa nns i ut stä llningen Dagligt bröd oc h övedlöd i Riksut stä llningars buss.

E tt ,, företag med mä rg och efte rtryck», nämligen sama rbetet med Riks ut ställninga r, gav me rs mak. Att föra en utstä llning ut till s kolor. till folkparker. till före nings lokal e r uta n att behöva pac ka upp de n och unde r tid södande a rbete ställa upp d e n i ka nske o lä mpliga lok a ler, d etta var för dem so m pla ne ra d e det he la och de m so m d eltog i a rbete t , e n uppleve lse. E n såd a n bu ss kosta r penga r a tt a nskaffa och sköta, me n s lå r man ut kost nade rna på det a ntal mä nniskor, man nå r på detta sätt. blir de förh åll a nde vis små. Är e n skånsk utstä llningsbuss. be kostad av la nd sting och kommune r oc h skött av Kulturen eller s kå nska musee r ge me nsa mt , en v ild önskedröm?

Kulture ns le k skol a, avsedd a tt inrymm as i gårds hu se t till fastigheten Adelgatan I B, ha r under å ret e rhå lli t så ge ne rösa a ns lag, a tt a rbetet med byggnadens inre dning fö r s itt n ya ä nd amå l kan sättas igå ng. Bl. a. ha r Lekande barn s fo nd skä nkt 11

35 .000 oc h Fo lke Ljungda hl s fo nd 20.000 k ro no r . Vi ko mme r a llt så a tt på e tt bättre sätt ä n fö rut ge ba rne n e n me ningsfull sysse lsättning i Kulture ns milj ö. K ult ure n ha r un de r å re t haft å tsk illiga re ma rka bl a gruppbesök. E tt pa r av d e m ä r värd a a tt uppmä rksamm a s hä r. D e fö rsta vec ko rna i juni ägde e n st o r mu se iko ngress rum i Kö pe nha mn oc h de da ns ka vä rda rna, so m vänligt a nse r K ultu ren vara e n syste rin st itutio n , frå gad e o m vi kunde ta e mo t e n g rup p de ltagare und e r e n dag, visa de m Kul t ure n oc h sö1ja för de ras timliga vä lbefinna nde . Vi kunde sägaja till detta -tac k va re ekono mi s kt bistå nd frå n Lunds ko mmun oc h state n fö r tra ns port oc h fö rtäring - bestä mde dag , söndage n de n 9 j uni , och maxi merade a nta le t gäste r t ill 200 . D et ko m 300, de so m inte fått ko rt , me n ko m ä ndå , var lika vä lko mna . D e t blev e n lyc kad dag , me d vis ninga r i a ll a hu s, me d fo lkmu si k oc h d a ns oc h e n må ltid med he lsve ns ka ing re die nse r i Bo rgarhu se t oc h H e rre hu set. Bä ttre PR kunde Kulture n - oc h Lund - inte få. E tt minnesvärt besök ko m i a ug usti , d å s ty re lse oc h pe rso na l v id T ho rvald se ns m use um i K öpe nha mn valde K ul tu re n oc h Östa rp so m må l fö r s in å rliga »Skov tur», som oc k så utsträckte s till L inde röd såse n oc h Ma ltes ho lm . E n ko ll egia l ko ntakt öve r S undet , v~i rd a tt b ibe hå ll as oc h fö rstärkas . Kä ra gäste r ha d e v i oc kså, n ~ir L un ds k o mmun full m ~i kti ge besö kte Kulture n i bö1jan av dece m ber fö r a tt st ifta närm a re beka nt s ka p med de n in s tituti o n . va rs verksa mhe t ma n st öd e r med st ora pe nga r. Rund vandringe n me d å tfö lj a nde ge m ytlig utfrå gningsstund ho ppa s v i gav gäste rna e tt intryc k av att ans laget b lir vä l till vara tage t oc h utn yttj a t. D e n mä rkl iga ut s t ~illnin ge n över ä rk e bi s kope n J a cob E rl a nd se n , som mörd ades e ll e r i vaij e fa ll av le d unde r s in resa 1274 frå n Ro m till L un d . ha r loc ka t må nga ve te ns ka ps mä n , frä m st hi s to rike r. a rkeo loge r och ko nse rvato re r öve r frå n D a nma rk . Di s ku ssio ne ns vågor ha r gå tt höga - ärkeb isko p e ll e r ic ke, mo rd e ll er na turlig död? - oc h di s kute ra nde t to rd e fo rtsätta länge ä n.

S(//nlu , h e 1'{1/"(/. 1·å rdu oc h 1·i su ~i r e tt mu se um s vi ktigaste

uppg ifte r. K a rlin - g rundare n - var e n sa nila re av j ätteforma t 12

Trehundra mu seimä n frå n hela världen hälsas välkomna till Kulture n den 9 juni.

oc h vi ka n nära nog dagligen om inte överraskas - det ha r v i kommit över! - så dock y tte rligare impo neras av ha ns kunnighet och framsynthet. I denna å rsbok lämnas fl era prov på tidigt fö rvärvade ting , som sku ll e pryda s in plats i Victori a & Albert i London. i Rijk smu se um i A m ste rda m , i S taat liche Museen i Be rlin oc h i »Paris sc ha ngti la sala r». Vi v isa r i den na å rsbok några so lit ~ire r ur sam lingarna frå n 1600-ta let, men vi visa r anna t , som representerar även bredden , det funktionella oc h hantverksmässiga. Detta sam lande på bred front - fo rtsatt av Sven T. Kjellberg oc h ha ns a rbetska mrate r oc h äve n av nu arbetande stab - har skapat ett museum, som är »någonting a lld e les för s ig oc h ma n först å r dess egena rt först nä r man se r den i lju set av dess hi storia frå n de a ll ra första fö re må le n , so m Karlin köpte upp i Huaröd », för att citera en ledare i Kristianstad-Bladet för den 4/1 1974. Denna bredd, dessa möjl igheter till överblickar och jämföre lser. so m föremålen själva skänker, allt detta ingår i egena rte n. Studera äm net i 40 å rgå nga r av denna å rsbok! Det ha r frå n v isst 13

Konstnären Denis Gelotte trycker litografier på Kulturens grafikutställning.

offentligt hå ll sagts, a tt Kulturen borde koncentre ra s ig på sydsvens k folkkultur och lunden sis k arkeologi (i och för s ig mycket viktiga grenar på trädet) och avstå frå n att syssla med utomsvensk och framför a llt utomeuropei s k kultur. Skulle vi då i våra magas in packa in huvuddelen av våra keramiska sam linga r - ett av Ka rlins s köteba rn-, sk ulle vi avstå från våra textil samlinga r frå n hel a världen och enbart behå lla de s kå nska, skulle vi göra samma sak med vapnen, möblerna, silvret och annat konsthantverk, s kulle vi på det sättet begå våld mot vår egenart? Nej! Medlemmarna i Kulturhi storiska föreningen för södra Sverige betalar sed a n 1967 en å rsavgift av 25 kronor (man höjde då frå n 15). Vi hade efter höjningen 24.000 medlemm a r. Nu, å rsskiftet 1974-75 , har vi drygt 25 .000. Under dessa å tta å r har prisindex förändrats i hög grad och vi måste före s lå en höjning av å rsavgif14

Två nyförvärv: lergodsform ar för »lejonaladå b» och »barndopspudding», provade med gott resulta t. Den förra ä r tillverkad av krukmakaren N . P. Erik sson i Trelleborg 1884. den se nare troligen i Kristia nopel.

ten till 40 kro no r. Är detta chockera nde ? Lå t oss se på några s iffror! Efte r fö rra höjninge n , alltså 1967 , utgjorde medlem sa vgifte rna 37 % av den saml ade inkomsten. D e n proce nte n ha r sedan s tadigt sjunkit oc h mot svarande siffra för 1975 komme r a tt ligga o mkring 20 % . Vi a rbetar på å ts killiga fronter fö r a tt höja vå ra inko m ster me n ma rginale rna är s må . V å r försäljning av diverse tryck sa ke r m.m . har stigit till nästa n det dubbla , de offent liga a ns lagen har ö ka t väsentligt , men inte tillräc kligt. Och på utg iftss idan ha r v i ett sedan 1967 nästa n fördubbla t lö ne konto uta n a tt ö kning av pe rsonale n ägt rum. Och vi vet va d s pa rsa mhe t ä r, vi lider av a tt inte kunna ra tionali se ra vårt a rbe te på vissa områ den , bl. a . av bris t på mode rn konto rs materiel osv. Vi måste vara s nå la.

Vi vädjar nu till vå ra med lemm ar a tt inte avs kräc kas a v eventuellt höjd å rsavgift. Fyrtio kronor 1976 blir mindre än 25 kronor 1967 , i och för s ig en bister sanning , som i a ll a fall kan tjäna som ba kgrund vid hu vudrä kningen. För öv rigt ä r en höjning frå n 25 till 40 relativt sett mindre ä n förra höjningen frå n 15 till 25 ! V å rt mece na t ko nto ä r oss till stor glädje. D e in sända beloppen ä r m yc ket välko mna, frå n de fyr- till de tvås iffriga . framför a llt d ä rför att de vittnar o m sympa ti och offe rvilj a . me n också ur krass ekonomi s k sy npunkt, dä rför att vi ha r väsentliga luckor i samlingarna, som vi gärna vill fyll a . inte min st nä r det gäller de avdelningar, so m s tå r i begre pp att ö ppna nya permane nta uts tä llningar, t.e x . om jakt. fi s ke. svens k fajans. sydsvens kt hantverk m.m. Vi hoppa s på fortsatt välvilja, så a tt vi står rus tade , nä r vi få r chansen att fylla en kä nnba r lucka i samlinge n. Inna nför pärmen i denna bok finne s en liten skär la pp med en på minnande maning och dessutom ett inbet a lnings kort. Misstyc k icke detta!

BENGT BENGTSSON

Kalligrafi på sågklinga

Ach wie m11ss man sic h a11.ff Erden: Doch so Sa11er lassen werden : Wenn man sich mit Gott 1111d Ehren Redlich Dencket Zll Ernehren! Denna vers stå r inet sad - i perfekt frakturstil och med snirklade kalligrafiska s längar - längs ryggkanten på en såg i Kulturen s sa mling av ha ntverksredskap. Innan vi går närmare in på hur sågen se r ut och vartill den använts , kanske en (något fri) översättning inte vore ur vägen: Varför skall man här i världen vandra s ur på jordefärden när man dock med Gud och ära ärligt söker att s ig nära ! Utropstecknet på slutet saknas visserligen, men om det funnit s (vilket är troligt) är det dolt av handtaget s fästanordning. En vers , som talar om , att det inte finn s någon a nledning a tt sörja, så länge man försöker att i Guds namn försörja sig med hederligt arbete, var hör den hemma? Jo, i skråväse ndet , bland alla de sentenser, som utveckla r hantverket s ä ra, ibland med högtidliga religiösa vändningar, ibland med inslag av galghumor, och i detta fall med bådadera . Hantverk sgesällens levnadsvillkor var ovissa , ä ven om han under goda tider med gesällbrev på fickan gav sig ut på vandring runt Europa för att söka ökade färdigheter och kunskaper i nya miljöer. Han var i varje ny stad hänvisad att söka arbete hos mästarna i den tur och ordning, som »Omskå dningstavlan » vr:! - Kultur~ n 1975

Slaktarsåg (?), Tyskland. 1600-talets se nare hälft. L. 6 1 cm. KM 10.900

sade , och det var inte a lltid säkert , att a rbete fa nn s hos någon av dem. Med e n slant som understöd för resan till nästa stad - en »brännvinspenning», som det finkänsligt kunde heta, bl. a . i Sverige - fick ha n d ra åt s vå ng re mme n oc h söka sin lycka på a nna t håll. Åtskilliga dagböcker, förda av vand rande gesäller, berättar om en till varo med må nga so rgeämne n, svältlöner och ynkligt kosthå ll , tyranniska mästare (och mästarfrua r!), men framför allt o m bris ten på arbete. Ma n reste ju för a tt försö rja s ig oc h lära sig något n ytt. G lädjeä mne na, det var främ st att få a rbete oc h fick ma n det hos e n hygglig mäste r, som vi lle att ha ns a ns tä llda s kulle tri vas , så var det dubbel g lädje. D ärti ll kamratskapet mell an gesällerna. H ad e ma n sitt gesällbrev, så ti llhö rde ma n ett interna tio ne llt brödraskap inom sitt yrke, där a rbetsteknike n, skråsederna och t. o. m . språket (åtminstone vad verkstadsterminologien beträffar) var internationella. Regler fanns för detta brödraskap - inte a lltid nedtecknade i lagform , me n likafu llt strä nga. D e n hed e rliga gesäll en i e tt yrke var a lltid välkommen i verkstaden och i hä rbärget, bedraga re n b lev med s kymf utkörd ur staden. Kri se r s ka kade då so m nu den inte rna ti one ll a ekonomin . Ko njunkturkänsliga hantve rk -ju velerare, guld smeder, bokbindare , mö bels nickare etc. - drabbades hå rt, även skräddare, skomakare och bagare. H a ntve rka rna, dvs . utom mästa rna även gesälle rna och lärlingarna fic k känna på, hur e n lågkonjunktur in verkade. Men - vi gör så gott vi kan för att fö rsörj a oss, till Guds oc h ha nt verke ts ä ra , och därför ska vi inte bli mi ssmodiga! D et ä r den e tsade versens me ning , ett uttryck för såväl e n religiöst 18

förankrad förtrö stan som en tilltro till den egna viljan och förmåga n. Såge n ä r 61 cm lå ng , klinga n 4,5 cm bred. H a ndtaget verkar om inte direkt s litet - så dock a nvänt och har en för handen lämplig form . T å ngen i ha nd taget är fäst med nita r vid klinga n och det verkar, som om fästet går för lå ngt in , så att ins kriptionen blivit något avkortad . Det ka n a lltså tä nkas, a tt det ursprungliga handtaget bytts ut mot ett mera funktionellt. Och vad hardå såge n a nvänt s till ? Klinga n ä r ganska tjock och tä nderna små och ligger tätt. Att såga i trä med den är föga lä mpligt , dä rtill krä vs större tänder, som dessutom bör vara skränkta , dv s. utböjda åt sidorna. Vad åte rstå r ? Vad sågar man i, utom trä? Ma n sågar i ben . Till att kapa en pla nka är den oskränkta småta ndade klingan otjänlig, men för att såga igenom benpipor borde den lämpa sig bättre. Amputationssåge n för " människobruk " ser inte ut på det sättet, de var på 1600-talet korta , tunna och försedda med små , mycket skarpa tänder. Men slaktaren , vars breda kapyxa 19

trot s allt ibla nd inte räc kte till. ka n ha haft be hov av just e n såg som denna. Emellertid ä r det inte i första ha nd funkti o ne n som intresserar, det ä r såge ns tekni s ka utföra nd e , som gö r det till något utö ver det vanliga . Såge n a vs luta s med en vackert profilerad s pets, vilket i och för sig inte ä r märkligt; må nga ha ntve rka re tyckte om a tt ha prydliga verktyg. Men in skripti o nen , versen, ä r utförd på ett både estetiskt och tekniskt impo nera nde sätt . Stilarten ä r fra ktur, den s krift- och t ypsort , som fra mko m vid 1500-talets början , frä mst på initi ativ av kej sar Maxi milian I och so m s ka pade s av skönskrivare vid ha ns kansli. Den utvecklades sedan, bl. a. av Albrecht Dtirer, och som tryck stil ka n den sägas vara fullbord ad vid å rhundrad e ts mitt. Även i tryc k förekom m yc ket rikt uts irade versaler, med dri stiga s lingo r , liksom s kapade a v en yster textpenna . Men det var givetvis frä mst då man med pennan direkt skrev på pergame nt e ller pa pper, som slingorna s pontant form ades . Och versalernas ornament bredde ut sig över och under raderna, så a tt te xte n omgavs liksom av e n spalje av rankor. Renässanse n upptog här en gammal tradition, som ytterligare utvecklades unde r barocken . 1600-ta le t är den tid , då ka lligrafins och t ypkon ste ns yp pighe t kulminerade, för a tt på 1700-ta let åte r nä rma sig re na ursprungsforme r. Även teknis kt är denna text ett mäste rverk. Den ä r med syra etsad ner i metallen , vilket innebä r a tt sågklingans yta täc kt s med ett lage r av s .k . etsningsgrund , som skall s kydda meta lle n mot syran . I detta tunna lage r kan ma n - som i detta fall - med ett s pet sigt föremål ris ta in linje r, varvid meta ll yta n blottas, d ä r ma n vill att bok stäver och ornament skall fra mträda . Man ka n i bild 2 och 3 iakttaga, hur bok stäverna utsa tt s för kraftiga a ngrepp av syran , medan linjeorna mente n framträde r trådsmala. Va rfp r har denna sågklinga med sin ne detsad e vers tillkommit ? Verse n a nt yder - som jag sagt - e n anknytning till sk rå väse ndet. Vi ha r exempel på a tt mäste rst ycken inom e tt ha ntverk göres i form av red s kap inom ett a nnat. Mes t beka nt ä r väl, a tt hovslagarna som mästarprov gjorde sade lmaka rdäx lar (en däxel ä r e n tväryxa för att hugga ut bomma rna , dv s . stomme n till sadeln). Va rför sk ulle inte en me ta ll arbetare, i detta fa ll e n ståletsare, kunna visa sin färdighet på e n sla kta rsåg?

ANDERS W. MÅRTENSSON

Tongivande lerfigurer

Bakom begreppet lergök döljer sig en brokig skara figurer , so m uppträ tt i qjika former i s kilda världsdelar. Detta primitiva leksa ksin strument ha r sannolikt funnit s sed a n förhistorisk tid. In strumentet , som hö r till gruppen s pa ltkärlsflöjter, kan indel as i två huvudgruppe r beroende på sättet att frambringa ljud . Till den ena gruppen hör de sve nska lergökarna, som normalt ä r försedda med två grepphål. Det finn s dock även exemplar som har upptill 10 stycken. D e n andra huvudgruppen är de s. k . vattenflöjterna, eller nä kterga la rna, som de ka ll as i bl.a. T yskland och D a nm a rk. Genom att häll a vatten i dem erhålles drill a r , so m liknar näktergalens. I följande fram ställning kommer benä mningen grepphålsflöjt att a n vändas på den förra och vattenflöjt för den se nare huvudgruppe n. Under 1300 till 1500-ta len var södra T ys kland ce ntrum för en omfattande tillverkning av figurer i lera och trä. Frå n Rhenområdet och Schlesien utgick den största produktionen av lerfigurer , av vilka vattenflöjterna utgjorde en betyda nde de l. De , som sysslade med denna s. k . » Kleinplastik» , var konsthantverkare , för att a nvända ett modernt uttryc k . De fick t.o .m. sådan betyde lse att de bildade egna s kråföreningar, vid sidan av krukma ka rnas . Frå n vilket av här berörda o mråden som leksaksflöjten på bild I kommer, ka n j ag för nä rva ra nde ej meddel a. Rhenområdet s vanligaste produkte r är framställda av vit- , grå- , guleller lju sbrunbrännande leror. Denna är tillverkad av terrakotta, vilket ger vägledning vid bedömningen av till verkningsorten . Hästen s svans ä r utformad som a nblås pipa . H ä ri sitter flöjten s konstruktiva delar beståe nd e av a nblåshå l, s pa lthål och mella n21

liggande tonlednings ka nal. Ryttaren ä r klädd i en dräkt , bestående av vidbyxor, kort jacka med vida hä ngande ärmar och barett, vilket pekar mot 1500-talets mitt. Vattenflöjtens höjd är endast 7 ,5 cm. Ett litet format är för övrigt genomgående för här behandlade leksaksinstrument. De är samtliga lägre än 9 cm. Under 1400- och 1500-ta len var sjöjungfrun en vanligt förekomma nde figur vid fram ställningar av de s innliga lu sta rna. Den fantasifigur, som avbildas på bild 2, bör kunna tolkas som en sjöjungfru. Frå n den med kvinnliga former utbild ade överkroppen utgår i vinkel en lå ngsträckt fisk stjärtslik underkropp med markerade fjäll och vid sidorna hori sontellt utståe nde fenor. I den defekta s tjä rtens yttersta del har anblåsröret suttit. Brottytorna på de avslagna armarna antyder att dessa varit utst räckt a och delvis vinklade fram åt. Överst på kroppen , på hal se ns plats, finns ett stort hå l, som leder in i kroppens inre. Ka nten runt hå let har vid tillverkningen , men innan bränningen , avsiktligt jämnats till. Sjöjungfrun bör ha haft ett löstagbart huvud , som fungerat som propp. Genom a tt lyfta på denna , har man behändigt kunnat fylla kroppen med vatten, d å ma n ö nskade s pela. Vå r jungfru har försetts med en detaljrik renässansdräkt. På armstumparna sitter väl utvecklade axelkarmar. En a nnan daterande dräktdeta lj ä r de s.k. bröstutskä rningarna på de högt sitta nde brösten. Motsvarande deta ljer finn s till beskådande bl.a. på en dan sk predikstol från 1590-talet. På magen har en konisk , reftlad kna pp utforma ts . Därunder prå lar ett praktfullt bälte med instämplade rosetter vid sidorna och med ett stort spänne i form av ett S:t Görans- eller ett Ulrik skors framtill. Ett kors av denna typ utlämnas till pilgrimmer, som vallfärdat till den helige Ulriks grav i Augsburg. Det är med a ndra ord inte vilken sjöjungfru som hel st , som vi här ställ s inför. Enligt fynduppgifterna är vattenflöjten funnen å r 1900 vid utgrä vningar i Naestved i Danmark. Den låg bland avfall srester, som kan ha hört till en krukmakares verkstad. Dräktdeta ljerna gör en datering till 1500-talets se na re del trolig. Efter dessa två vattenflöjter med kombinerad mä nsk lig och a nimal anknytning följer här tre små lu st iga figurer, bilderna 3- 5. Med tanke på a tt vattenflöjterna i Tyskland och Danmark även ka llas näktergalar, är det ofrå nkomligt , att dessa figurers 22

I. V atte nflöjt i form av rytta re . H . 7.5 c m. 1500-talet. Land esgewe rbea mt BadenW ii rtte nbe rg. S tutt ga rt .

utformning i ko mbina ti on med benä mninge n , åstadko mme r e n spec ie ll ko mi s k effe kt - e n gris, som ka n drilla som en nä kte rgal. Vid gräv ningsa rbe te n på H elgeand s ho lme n i Stockho lm vid s lutet av 1800-ta le t på träffad es bl. a. e n g ris av b lyglaserat le rgods, bild 3. D e n ojä mna , s po lfo rmiga kroppe n vilar på e n mitt unde r buke n pl ace rad rund fot. A nblåsröret ä r a pplice rat ba ktill ovanför e n tjock svansstump. På de n s ida av grisen , so m på bilde n är vänd frå n be t ra kta re n , finn s e nligt Mat s Re hnbe rg e n s pringa. E nligt ho nom s kull e fö re ko m ste n av s pringa t yda på att gri se n även ha ft funkti o n av s pa rbössa. D etta är g ivet vis ej utes lute t , me n de t lill a fo rmatet gör de nna to lkning tvi ve la kti g . I Lund på trä ffa des 1960 e n va tte nfl öjt i fo rm a v e n uggla, so m äve n de n ä r fö rsed d med e n ho ri sonte ll s p ringa. V id de blås prov, so m j ag då utfö rde, fra mko m a tt uggla n var e n vatte nflöjt. För a tt e rhå ll a avse tt ljud , var de t nödvä ndigt a tt fyll a d e n me d vatt e n. D e n hori sonte ll a s pringan va r nö d vändig fö r vatte npåfy llning . Samma funkti o n ha r springa n på g risen frå n Stockho lm , vilke t fö r övrigt visa r , a tt de n i likhe t med uggla n ä r e n »nä kte rgal». G ri se ns å lde rsk rite rie r ä r svår bestä mbara. D et ä r dock inte utesl ute t att de n hö r he mma i 1600-tale ts fö rra hä lft.

2. Vatte nflöjt i fo rm av sjöj ungfru . H . 7.7 c m. 1500-ta le ts se na re de l. Nat iona lmu seet. Köpenha mn .

I W o rm s s ta d s mu scum för varas e n lika rta d g ris me d s po lformig kro pp , so m vil a r på e n något s kada d fotpl a tta, bild 4 . D e n 5 c m höga g ri se n ä r tillve rkad av b lyglaserat , gulbrä nna nde le rgod s. Grise n ha r häs tskoform a d e ö ron. runda ögon . sa mt s ne d s tre ckad bo rs tma rke ring upptill på r ygge n. A nb lås rö re t ~ir a nbringa t på högra delen a v ba kkroppe n. Ytte rliga re e n g ris av g ul a ktig t le rgod s finn s i W o rm s sta d smu se um . D e nna ä r he lt öve rd rage n me d e n bruna kti g bl yglasy r, som ä r d e lvi s a vs pjä lkad på d e n lill a rund a fot e n . Hu v ud e t ha r e tt t ydligt utfo rma t try ne, uts tåe nde ögon med instuc ke n pupill , sa mt ko nis ka öron . D e n krökta rygge n ha r bo rstimite rande s ne d a streck . På g ri se ns högra s id a . ova nför svansen , finn s e tt hå l ö ve r vilke t a nblås rö re t har s uttit. E nlig t uppgift frå n mu seet i Worm s, ha r såväl ö ron so m tryne ge no m bo rra de hå l. Detta s kulle innebä ra , a tt o m ma n fylld e g rise n med vatte n. s kull e vattne t rinna ut ge no m hå le n i tryne t. M ed h ~i n sy n till de tt a fö rhå ll a nde ä r de t rimligt a tt fö rm oda. a tt g ri se n ä r e n g re pphå lsflöjt , på vi lke n de ge no mbo rrad e hå le n i h uvude t a nvä nts so m g re pphå l. På litliga krite rie r fö r e n sä ke r date ring a v de båd a grisa rna 24

3. Vatt e nflöjt i form av gris. Nordiska mu seet .

4. Vattenflöjt i form av gris. H. 5 cm. tro lige n J 500-ta let. Museum der S tad t W orms.

5. Vatt e nfl öjt i fo nn av gri s. H . 4.4 c m . t rolige n 1500-tale t. Museum der Stadt Worm s.

6. Hu vud av uggla . L. 4 cm. 1600-talet. N ationalmuseet. Köpenhamn .

frå n Worm s saknas . Lergod sets och blyglasyrens ka ra ktä r gör dock en datering till 1500-talet möjl ig. Buntzlau i Schles ien har i se kler varit känt för s ina krukmakerial ster. I den traditionella produktionen har även ingått vattenflöjter i form av ugglor. Karakteristi s kt för dessa fåglars ut seende är huvudets tillplattade form och den utdragna näbben. Yattenpåfyllnings hålet är normalt placerat upptill i huvudet. På de yngre exemplaren är detta hå l förhå llande vis stort. Lergodset är gulgrått och hårdbränt. I Nationalmu seets i Köpenhamn samling av jordfunna leksaksflöjter ingå r även ett huvud av en uggla, på träffat vid Lövstraede i Köpenhamn , bild 6. Upptill , mellan de avslagna öronen, finn s ett runt hå l för vattenpåfyllning. N ä bben ä r lå ng och böjd och har tvär avslutning framtill. Godset är gulgrått och hå rdbränt, täckt av genomskinlig bl yglasyr. Så väl vad beträffar gods , som enskilda detaljer uppvisar huvudet på tagliga likheter med ugglorna frå n Buntzlau , vilket skulle a ntyda att huvudet tillhört en uggla därifrå n. Enligt vad hittills på träffa t lergöksbes tå nd visar, tyck s ugglan so m typ varit vanlig, vilket ä ven varitionsrikedomen ka n vara ett uts lag av. N ågra va rianter redovi sade j ag 1960 i Kulturens å rs bok och här följer ytterligare några exempel. Ugglan på bild 7 togs till vara 1899, vid en grundgrävning vid Store Kongensgade 21 i Kö penhamn. Den ä r tillverkad av en lera som vid brä nningen blivit gulröd. Huvud , ha ls och öv re delen av kroppen ä r täc kt med olivgrön blyglasy r. N ä bben och a nblåsröret är a vs lagna och fotplattan är defekt. Huvudet ha r fj äderskrud ma rkerad med ri stade streck. På kroppens fram s ida finn s det för leksaksugglorna karakteristiska ovala inbuktad e pa rtiet. Krukmaka ren ha r dessutom här ri sta t en hästs koformad figur 26

7. Lergök i form av uggla. H. 7,8 cm , 1600-talet. Nationa lmu seet, Köpenhamn. 8. Vattenflöj t i form av uggla. H . 6.4 cm. 1600-ta let. Nationalmuseet , Köpe nhamn .

och en romb, där linjerna korsar varand.ra i hö rnen. Uggl a n är även fra mtill fö rsedd med klor. På bröstet finn s två genomborrade och ett inborrat hå l. De två förstnämnda kan vara grepphål. Eftersom a nblåspipa n är avslagen gå r det ej a tt genom blås prov faststäl la, om ugglan är en grepphåls- eller vattenflöjt. Vid a nl ägga ndet a v bouleva rdba nan i Vestervold i Köpenhamn kom ugglan på bild 8 i d age n. I likhet med föregående ä r den tillverkad av en lera , som blivit g ulröd vid bränningen . Den heltäckande blyglasy ren skifta r i olivgrönt och brunt. Runt den äggformiga kroppen lö per en fåra i höjd med näbbens underkant såsom en markering mella n huvud och kropp. En ova l inbuktning på kroppens fram sida finn s ä ven på detta exemplar. H å let på huvudets ovansida är det för typen van liga vattenpå fyllnings hå let. Även o m a n blåsrö ret ä r avs laget bör ugglan kunna typbes tä mm as som vatte nflöjt. Vad de tre köpenhamns ugglornas å lder beträffar är en date ring till 1600-ta let rimlig . Ugglan på bild 9 hittades till samma ns med se nmede ltida keramik och glas i en avfall sgrop framför västkoret till katedralen .i 27

9. Va tte nflöjt i form av uggla. H . 8 cm. se na re dele n av med eltide n . Muse um de r Stadt Wo rm s . 10. Vatte nfl öjt i form av uggla. H . 7.'2. cm. troligen 1:'00-ta let. Museu m de r Sta dt Worm s.

Wo rm s . D e n ä r till verka d av g ult le rgods oc h ä r till sto r de l öve rd rage n med g rö n b lyglasy r. Uggla n har e tt sä rpräglat u tsee nde ge no m d e n s ka rpa öve rgånge n m e ll a n ha ls oc h k ro pp . D e n ha r vatte npå fyllnings hå le t upptill i hu v ude t och d e n vanliga inbukt ninge n fra mtill. Sa mtida e lle r någo t yng re ä r e n a nnan uggla frå n W o rms . bild 10 . D e n ä r av g rå tt le rgod s oc h täc ks de lvis av g rö n blyglasy r. K ro ppe n ha r tre ovala inbuktninga r i likhe t med lu ndauggla n på Kulture n , me n ha r d ä rutöver äve n strec km a rkerad fjäd e rsk rud. D e uppståe nde ögonbry ns ka mma rna inra m a r effektfullt d e s to ra runda ögone n. Ögon b ry ne ns utfo rmning ä r san no likt o rsa ke n till vaiför ugglan ej fö rse tt s med ö ro n . E nlig t vad som ka n u rs kilj as på b ilde n , finn s e tt mind re hå l fö r vatte n påfy llning på huvud e ts ova nsid a. I N o rdi ska mu see t s rikh a ltiga sa mli ng av le rgö ka r ingår bl. a. t vå d efe kta exe mpl a r av e n he lt a nna n t y p vara v de t e na åte rges

11. Vatte nflöj t i fo rm av säc kpipa. H . 8.8 cm. troligen 1600-ta le t. Nordis ka museet.

på bild 11 . E nligt kataloguppgifterna ä r de jordfynd frå n Helgea nds ho lme n i Stockholm. De ä r båda drej ad e i fo rm av bukiga, slutna kä rl på rund fo t och avs lutas upptill med en av brute n böjd kno pp. D eras a nblås rör, som suttit på s ida n , är avs lagna . Kä rlkroppe n är försedd med ett runt vattenpåfyllningsh å l. Utseendemäss igt ä r de hä r t vå vattenfl öjterna tä mligen lika de s pa rbössor i krukform , so m upptill ä r försedd a med en knopp . De två lergöka rna är i själva verket e n förenkl ad form av en intre ssa nt grupp vattenflöjter, som föreställer e n säc kpipa . Uppslaget till denna identifiering fick jag 1960 vid ge nomgå nge n av samlinge n av lek sa ksins trument frå n stad smu see t i Worm s. Till de nna hör bl.a . sju vattenflöj te r, a lla me r e ller mindre t ydligt föreställande e n säc kpipa . Om ma n endast stä ll s inför vattenflöjten på bild 12, gå r det svå rlige n a tt finna några s pec ie ll a berörings punkter med stoc kholm sexemplaret. Me n o m vatte nfl öjte rna på bilderna 13-15 förs in som me lla nled i e tt ut vecklingsschema, fra mstå r samma nha nget klart. V atte nfl öjten frå n Stockholm är e n förenkl ad variant av de flöjter , som i avb ildnings hä nseende ligger förlaga n - säckpipan - nära . Kärlkroppe n på vattenflöjten , bild 12 , ha r en uttalad säck-

12. Vattenflöjt i form av säckpipa. H . 5,5 cm , troligen 1500-talet . Muse um der Stad! Worms. 13 . Vattenflöjt i form av säckpipa. H. 6,6 c m, troligen 1500-ta let. Mu se um der Stad! Worms.

form , med s törsta vidden något över bottenpartiet. Den avsmalnar kraftigt upptill dä r a nblåspipa och melodipipa ä r pl acerade i likhet med deras placering på riktiga säckpipor. Melodipipa n , som delvis ligger a n mot kärlkroppen , är försedd med tre ej genomborrade grepphålsmarkeringar. De saknar a lltså egentlig funktion på vattenflöjten i dess egenskap a v in strument. Leksaksflöjten , som endast ä r 5,5 cm hög , ä r i likhet med de andra flöjterna från Worms tillverkad av ett lergod s, som i fä rgen varierar mell a n brunt och grå tt. De ä r alla delvis täckta med bl yglasy r, som på ovannämnda flöjt ä r klart grön. Kä rlkropparna på de tre vattenflöjterna på bilderna 13-15 har ej form ats som säc ka r, utan a nsluter mera till stockholm sflöjtens kärlform . På flöjten , bild 13 , är dock melodipipan naturalistis kt å tergiven . Denna har sju grepphålsmarkeringar, som ej leder in i kä rlet. Däremot har leksaksflöjten det för vattenflöjten erforderliga vatten på fy llnings hå let. Vattenflöjten på bild 14 har ifråga om graden av verklighet 30

14. Vatte nfl öjt i fo rm av säc kpipa. H . 6,6 cm , troligen 1500-talet. Muse um der Stadt Wo rms. 15 . Vatt e nfl öj t i form av säc kpipa. H . 6 .2 cm, trolige n 1500-ta let. Mu se um der Stadt Worms.

a va ncerat ä nnu e tt s teg frå n förl agan. Me lodipipa n , so m ha r tre grupphå ls ma rke ringa r, ä r gans ka stili serad. D e n na fl öjt ha r dä re mot haft e n a nna n deta lj , som saknas hos de a nd ra . På de riktiga säc kpipo rna finn s no rmal t en e lle r fl era bo rdune r d vs . medklinga nde basstä mmo r. D e t ova la mä rke t mitt fra m på d e n a v bra nd s kad ade kärlkroppe n a ntyde r a tt le ksa ksfl öjte n även va rit fö rsedd med e n såd an bo rd un. På de n sis ta av de här red ovisade vatte nfl öjte rna, bild 15, ligge r de n s ma la, med nio gre pphå lsmarke ringa r fö rsed da me lodipipa n he lt an mo t kä rlk ro ppe n. A nbl åsrö ret är till stö rsta dele n a vs laget. I Wo rm ssamlinge n finn s ytterliga re två nä rliggande paralle lle r till d e nna fl öj t. Med hä r beskri v na säckpipsavbil da nde vatte nflöjte r i minnet s ka ll v i å te rvänd a till stockho lmsexempla ret, bi ld 11. D e tta ha r två de ta lj e r, som a vslöjar, att de t upptill befi ntliga kn o ppliknande uts ko ttet är e n a vslagen melodipipa. I pipans b rottyta finn s upptill en mindre fördj upn ing, som bö r tolkas som e n del 31

16. Glaskärl i form av säck pipa , 1500-talet. U r J . Schlosser, Oas a lte Glas.

av en grepphålsmarkering. Framtill på kä rlkroppen , till vänste r om det runda vattenpåfyllningshålet , kan man urskilj a ett mä rke i ytan, som a ntyder var den avbrutna melodipipan viJat. Ifråga om kärlkroppens utformning och melodipipa ns dimension ä r leksaksflöjten frå n Stockholm nära besläktad med den på bild 15 återgivna vattenflöjten från Worms . Stockholmsflöjten är tillverkad av en rödbrä nna nde lera, vilket kan tyda på inhemsk tillverkning. N ä r denna kan ha skett är tveksamt. 1500-ta let s se na re del ä r tänkbart , men troliga re ä r att den härrör från 1600-ta let , såsom flera av de jordfunna spa rbössorna i krukform. I likhet med krukma karna hade under 1500-talet de i glas a rbeta nde hantverkarna även en omfattande produktion bredvid de egentliga bruksvarorna. I en gru pp med s .k. skämtkärl ingå r mänskliga figurer, djurfigurer och föremål, såsom skodon , vapen, instrume nt osv. Till s istnä mnda kategori hör även säckpipa n , som här repre se nteras av ett välformat exemplar med a nblåspipa, melodipipa och två borduner, bild 16. Kombinationen säck pipa-vatten bland leksaksinstrumenten har associationsvägen givit mig ideer o m vaiför säckpipan inom konsten figurerat som dryckenskapens symbol. En praktfull illustration till denna ikonografiska innebörd utgör nederlä ndaren Hieronymu s Bosc hs (omkr. 1450-1516) försurrealisti s ka alta rtriptyk Lustarnas trädgård, som troligen tillkommit omkring 1500. På triptykens högerflygel , som framställer ett dystert ma rdrömslikna nde helvete , uppträder na turalistiska detaljer av verkligheten i förening med montruösa och insektsliknande väsen. I en av de minutiöst detaljrika fra mstä llninga rna å terges 32

17. Detaljbild av Hieronymus Boschs' alta11 ript yk Lustama s trädgård. omkring 1500.

centralt placerad, en värd s husscen i en märklig uppbyggnad, över vi lken vajar en flagga med en säckpipa. Krögaren är just i färd med att tappa vin i en kanna framför ett bord med törstiga personer. Över och i direkt anslutning till denna scen avbildas en rund bordsskiva, på vilken en i sammanhanget överdimensionerad säckpipa är placerad . Runt denna vandrar insektsliknande figurer ledande vardera en naken människovarel se i handen . Troligen är det de genom sin dryckenskapslast förtappade, som gör sin sista vandring, och vaiför inte till tonerna från symbolinstrumentet, innan de förpassas till helvetet. Av vilken a nledning har just säc kpipan fått symbolisera dryckenskapen ? Kan det möjligen vara säckpipans släktskap med den i medelhavsländerna vanliga vinsäcken, som gett upphovet? Säckpipans luftsäck och vinsäcken är båda formade på likartat sätt av skinn . Säckpipan var ju ett vanl igt förekommande och oumbärligt ackompanjemanginstrument till dans vid festliga sammanhang, framför a llt i bondem ilj ön där även vinsäcken samtidigt trakterades. H är kan en funktionsmässig samman1 - Kulturen 1975

koppling luftsäck-vinsäck skett som gett upphov till säckpipa ns inträde i den ikonografiska fataburen . I senmede ltid a kalkmå lninga r i flera nordiska kyrkor ä r de sinnliga lu sta rna ta lrikt repre se nterade. På grund a v ä mnesva let ha r dock flerta let ö verkalkats. F ylle riets last ge sta ltas hä r på olika sätt. Ibla nd a vbildas djur spela nde på just säckpipa. I Yestervigs kyrka i Da nma rk finner ma n, inko mpo ne rad i ett rankverk , bl. a. en gris, som spela r på en säckpipa med två borduner. Detta bildmotiv , med den säckpipsspela nde grisen , ka n ju ä ven vara e n illustration till begreppet fyllesvin , eller fylleso , om den åsyfta de va r a v kvinnligt kö n. Kun skapen om lergökarna frå n 1600-tale t och bakåt i tiden ä r i huvud sak baserad på a rkeologi skt ma teria l. Om vi ser till a nta let , så ä r de frå n medeltiden i minoritet. Sanno likt kan det förklaras med att flera a v typerna fick sin första utformning under 1500-ta let , såsom t.ex. säckpipa n och uggla n. Två a v de hä r beha ndlade huvudtyperna ä r dock kla rt be lagda som medeltida , nämligen ryttaren och fåge ln (en mera ospecificerad typ ä n ugglan). Den förstnämnda ka n å tminsto ne spåras till 1200-talet. Det är för övrigt ej otä nkba rt , a tt rytta rfiguren , i dess egenska p av vattenflöjt , ka n vara utve cklad ur rytta rakvamanilen , som under medeltiden anvä nde s i kyrka n vid a ltartjä nst. Akvama nilen tillverkade s antingen i metall eller lera. Vad fågelfigurerna beträffa r, så ä r de ä ld sta bel äggen daterade till ä ldre medeltid . En a v dem ä r i likhet med de sentida svens ka le rgöka rna, e n stili serad fågel med förenkl at ha ls- och stj ä rtpa rti. Den hitta des i en barngrav uta nför staden Z araisk i Ryssla nd . En a nna n på träffade s vid g rä vninga r i Vestbo rgen i Kalundborg i Danma rk. Lergod set i denna med röd färg be må lade fågel ä r vitt. Till verkningsområdet ä r att söka i no rdvästra Frankrike och dateringen ka n faststä ll as till 1100-talet.

Källor E\'{/ Schmidt: M itte la lterlic he Spielze ugpfe rdc hen und Tonre iter. 1934. L. A . Din ces: Russkaj a glinja naja igru ska . Moskva-Le ningrad 1936. Mats Rehnberg: Spa rbössan. Fata bure n 1946. G . C. Dunning: T he trade in medieval potte ry around the North Sea. 1968. A nders W . Må rtensson: Le rgökar. Kulturen 1960.

CLAES WAHLÖÖ

Säckpipa i Lund?

Fynd av medeltida musikinstrument är relativt ovanliga i Lund. I Kulturens lundasamlingar finns några flöjter , en och annan visselpipa och ett fåtal mungigor. Till musikinstrumenten få r också räknas de hå lförsedda mellanfot s ben av svin, vilka regelbundet å terkommer i grävningsfynden. Benet kan sättas i rotation med hjälp av ett snöre genom hå let, effekten blir ett vinande läte, därav benämningen trådvinare. Instrumentet har mest haft karaktären av leksak. Av största intresse är det märkvärdiga instrumentet på bilden. Det framgrävdes 1972 i en brunn på tomten 23 i kvarteret Svartbröder vid Skomakaregatan . Brunnen var flätverksskodd och gick 180 cm ned i leran . Den var fylld med gödsel till 140 cm:s djup. I gyttjelagret under dyngan påträffades samman med en skärva äldre svartgods och några skodelar, träröret på bilden . Brunnen hade anlagts under äldre medeltid (i Lunds fall perioden 1020-1200). Pipan är 19 ,7 cm lå ng . Den har fyra fingerhå l. Bägge ändar är tappformigt tillskurna, uppenbarligen för fastsättandet av nu försvunna delar. Ovansidan med fingerhå len är avfasad. Röret är svagt koni skt. Vid den s ma lare ändan finns en enkel kryssristad dekor. Den koni ska formen gäller även för pipans inre. Diametern minskar här frå n 10 mm till 8 mm . Pipan är slät inuti och dess inre tvärsnitt är runt. Här angivna mått gäller tillstå ndet före konservering. Materialet är enligt företagen vedanatomis k bestämning fläder (Sambucus s p.). Denna buske frodades i de medeltida städerna på de mycket nitrathaltiga, övergödslade kulturavlagringarna. Fläder har mycket märg och är lätt att urholka. Hålet i pipan kan vara den naturliga märggången.

Pipan har haft en påsatt avslutning på mynningen eller nederdelen , vilken är den smalare dekorförsedda ändan. Ett klockstycke av trä eller ka nske av ett kohorn ha r bild a t sjä lva mynningen. Den ur musikhi storis k sy npunkt intressantas te delen är emellertid inblåsningshå let. Spelpipa n måste nä mlige n hä r ha varit försedd med en tonbilda re till s kuren av ett vassrör eller liknande. Norra Europas ä ld sta bevarande instrument , som säkert varit försett med rör, och a lltså tillhört avdelningen tunginstrument , är en pipa av trä frå n York . Denna påt räffades i lager, vilka avsatts under 900-talet och 1000-talet. Yorkpipa n är fragmentaris k. Den har samma konis ka innerform som lund apipa n. Passagen blir trängre mot nederdelen . Det konis ka lä ngds nittet är en uppfinning, som görs .. i medelhavsområdet red a n under tredje å rhundradet. Vinsten med konform ligger i ett ökat tonomfång. Frågan om vilket komplett instrument lunda pipa n tillhört ä r svår a tt definitivt bes vara . Det finn s två mycket nä rbeslä kta de instrument att välja på, säckpipa och hornpipa . Skillnaden dem emellan är a tt hornpipa n trakteras uta n säck. F ö r ögonblicket tyck s det inte finnas något säkert kriterium , efter vilket ma n ka n avgöra huruvid a lunda pipa n tillhö11 en säc kpipa eller en hornprpa . Om lund a pipa n varit melodipipa till en säc kpipa, har inblåsningsändan s ta ppdel passats in i en rund träkloss, v id vilken s kinnsäc ken varit fäst. Klosse n tj ä nade också som s k ydd fö r det ömtåliga tonröret , vilket bör ha s tuckit ut 5-6 cm urinblåsningsä ndan. Säckpipan kommer ursprungligen från Främre orienten. D ä rifrå n s pred s den redan under a ntiken till medelhavsvärlden ; varpå Nordeuropa lärde kä nna instrumentet via romarna. I Norden ha r ma n inte haft några bevis för säc kpipa ns existens förrän under högmedeltiden . D e n dyke r upp i avbildningar på kyrkliga kalkmå lninga r. Ett beka nt exe mpel är den säckpipeblåsande bonden i H ä rkeberga kyrka från 1400-ta let. Under medeltiden tycks säc kpipa n fra mförallt vara ett till a llmogekulturen knutet ackompanjemangsinstrument för dans. Den vanligaste benämninge n var bälgpipa . Säc kpipa trakte rades ända in 36

i modern tid inom ett svens kt reliktområde i D a la rna . Hornpipans princip var densamma so m gäller för säckpipans melodipipa. Den var på nederdelen försedd med ett kohorn och inblåsningsända n s to nbild are av s trå s kyddades av e tt utvändigt rör, vilket ma n ka n tänka s ig fäst på lund a pipa ns ta ppformade överdel. Hornpipa ns historia är oklar. Allt talar dock för e n hög å lde r och ett stort s pridningsområde . D e n walesiskapibgorn, vilken finn s bevarad i tre exemplar från 1700ta let har t.ex . konstruktionen med hornkloc kstycke och ett munstycke som s kydd a r tonbildare n . Några belägg fö r a tt hornpipa n ä ven funnit s på nordis kt område finn s inte. Attribueringen till ins trument av s pelpipan från Lund ä r må hä nda inte det väsentligaste s pö rs må let. Dess mus ikhistoris ka betydel se ligger frä m st i det faktum att den ä r det hittill s äldsta kä nd a tunginstrumentet på nordisk botten.

Källor J . V. S . Mega 11·: P roblems a nd no n-problems in palaeoorgano logy: a musical miscella ny. Studies in Ancient Europe . 1968. M. R ehnberg: Säckpipan i Sverige. NMH 18 , 1943. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid . Den vedanatomi ska undersökningen ha r utförts v id Lunds univers it et s kvartärbiologiska laboratorium av Thomas Barthol in .

LARS HOLMGREN

Ioannes Ruckers me fecit Antwerpia 1618

Till färgbild I Namnet Stradiva riu s känner ju alla m ännis kor till som beteckning på de fina ste violiner man kan tänka sig. När man däremot talar om R11ckers är det förhållandevis få perso ner som kä nner till a tt detta är, nä r det gäller ett annat mu sikin st rument - cembalon - en mins t lika god kvalitets betec kning som Stradivariu s på en violin. Det holl ä nd s ka cembalobyggeriet hade under 1500- och 1600-talet sin kärna i Antwerpen, d ä r St. Lukas-gillet värnade om ins trumenten s s tandard genom ett lärlingssystem , där man tilläts att s ignera sina ins trument först sedan ma n upptagits i gillet. I Antwerpen verkade också Ruckersfamiljen , den genom tiderna mest berömda cembalobyggarfamiljen. Av dess medlemmar är främ st tre att märka , nämligen H a ns Ruckers (ca 1550-ca 1620) och ha ns bägge söner Johannes (1578-1642) även kallad H a ns Il , och Andrea s ( 1579-1645). Till det yttre var de ras instrument tämligen anspråkslösa, men de hade en slags personlighet över sig som gjorde att in strumenten blev ä lskade av alla. De har inte samma graciösa form so m till exempel en ita lie nsk cembalo, eller samma fin a ha ntverk som en fransk cemba lo. Tvärtom, de ger ist ället ett ganska massivt intryck och limfogar och ytfinish lämna r mycket i övrigt att önska. Det gjorde inte så mycket om inte bita rna passade precis eller om det va r fullt med kvis tmärken i träet som skulle må las . För må lning var den vanligaste ytbehandlingen. Särskilt omtyckt var ma rmorering i mörka färger såsom rött-brunt , rött-svart , grönt-svart och ofta var ins trumenten hel röda eller helgröna och ibland med en lju sare och bryta nde färg invä ndigt. På resona nsbott nen var blommor må lade i girlanger, speciell t kring den förgyllda rosetten , 39

oftast en ängel s pelande på en harpa, vilken också innehöll byggarens initialer. På locket s sida var ofta latin ska motton textade i stil med SIC TRANSIT GLORIA MYNDI. DYLC ISONVM REFIC IT TRISTIA CORDA MELOS. MYSICA MAGNORYM EST SOLA-

och likna nde , men den me st typiska Ruckersdekorationen var nog pa pperet med tryckt dekor i form av sjöhästar som slingrar s ig omkring varandra . Detta papper klis trades ofta runt insidan av instrumentet vid klavia turerna och ibla nd äve n lä ngs hela ut sidan. Instrumentet byggdes till största delen i poppel och lind , men bärande delar inuti ä r allt som oftast i gran eller fur. Resonan sbottnen var av gran och hyvlades till en varierande tjocklek av 1-3 mm . Till stä mstocken a nvä ndes ek, och bryggor och stall gjordes av bok eftersom detta trä är lätt a tt böj a efter å ngning. Dockorna gjorde s a v päronträ då detta trä ger fina s nitt både i längd- och i tvärträ . Plektrume n eller taggarna , som knäpper strängarna, s kars och karvades frå n fj äderpennor, vanligen från korpar som på detta sätt fick bidraga till musiken. T angentbelägge n till heltonerna gjordes av ben so m noggrant slipades och polerades medan halvtonerna gjordes a v bok- eller päronträ som sed a n betsades sva rta. Omkring etthundrafemtio Ruckersin strument finn s kva r idag. Det är ett förvånansvärt stort antal i förhållande till de få instrument av övriga flamländ s ka b yggare. samtida med Ruckers, som nu finn s kva r. Fa ktum ä r a tt Ruckersinst rumenten alltid betinga t stora penningsummor, en väsentlig orsak till att man alltid vå rd at och bevarat dem. Men det finn s andra teorier. De holl ä ndska ins trumenten var a lla av mer eller mindre sa mma kons truktion och utseende, så en Ruc kersce mbalo var på så vis högst ordinär. Sa nnolikt ä r det dä1för a tt flera av dessa bevarade »Ruckersin strument » istä llet byggts a v a ndra sa mtida flamländska byggare men som sedan av mer eller mindre s krupellösa mellanhänder ä ndrat s en s mula här och dä r för att nästa gång kunna sälj as som en »äkta Ruckers», och dä rmed inbringa säljaren en större s umma pengar än han fått om han så lt dem i originalskick. Små ändringar, som idag ä r i det närmas te omöjliga att upptäc ka , då dessa må nga gånger ä r nästan lika gamla som in strumenten sj ä lva. Ruckers byggde cembaloinstrument i alla MEN DYLCE LABORVM

I. Cembalo. signe rad av J o hannes Rucke rs i Antwerpen 16 18. Dep. 1888 av Lunds uni versitet. L. 232 c m. KM 4.41 7.

former oc h föru to m re na cemba li ka n nä mnas sådana kombinationsinstrument som »dubbel-virginalen » - en stor virgina l stä md i 8-fot med e n inbyggd mindre v irginal, den na s tä md i 4-fot och a llt så klinga nde oktaven högre. Eller »Ce mba lo-virgina le n» - som na mne t a nt yd e r, e n ce mba lo med inbyggd v irgina l på sid a n. D essa in st rume nt blev a ldrig några s ucceer, ka ns ke frä ms t beroende på att de oftast b lev s tora oc h otym pliga . D en re na virginalen däremot var e normt o mt yckt och fa nns i två grundtyper. D e n e na hade klaviat ure n pl ace rad till vänste r om mitte n på lå ngsid a n. H ä r knäppte mekani smen st rängarna nära

2. Ruckerscembalons klaviaturer.

s ta llet oc h tonen som producerades var s ka rp me n re lativt tonsvag . D e nna typ av v irgina l ka ll a des »s pinett» (ej a tt förvä<da med vad vi a nnars kall a r s pinett). D e n a ndra typen ka ll ades för »mu se lar» och hade kl av iaturen till höge r istä llet, vilket innebar a tt s trä nga rna knä pptes nä rm a re mitte n. Tonen var varm oc h ha de s tor vo lym. Ce mbalon tillve rkades i tre storle kar, de bägge min sta med e n ma nua l och två respek tive tre register. Den två ma nua liga t ypen ä r den mest intressanta . I Holl a nd hade ma n v id den hä r tiden två s lags »kamma rtoner» dä r d e n e na låg med en kva rt s intervall under den andra . Följden ble v a tt cemba li s-· ten ofta fick trans ponera till den ena e ll e r a ndra tona rten vilket, i beaktande av att ma n hade s.k. med e lto nstäm ning, betydde a tt re s ultatet inte a lltid blev så lyckat. För a tt s lippa denna oläge nhe t byggde Ruckers e n cembalo med två kl av iature r. Dessa 42

3. Jo ha nnes Rucke rs· signa tur i ce m balons rosett. omgiven av må lad dekorat ion frå n F le isc hers resta ure ring 1724 .

hade e tt inbörd es avstå nd av e n kva rt , och man spe lade he lt e nkelt på de n ma nua l vars stämning övere nsstä mde med det ma n tä nkte s pe la . S pe lad e ma n t. ex. ele n högs ta tone n på de n översta manua le n (so m är hu vudma nua l) få r man to ne n c:i oc h ma n trycke r oc kså ne r ta ngente n c:i. S pe la r man däre mo t på nedre ma nua le ns högsta to n tryc ke r ma n ne r ta nge nte n fl, me n to ne n klingar c'1 e fte rsom d e t j u i båda fall e n är samma strä ng (c'1) so m ljuder. T ittar ma n på bilde n av de transpo nera nde klav ia ture rna fö rs tå r ma n s nart syste me t. A tt samtid igt s pe la på bägge ma nualerna ä r a ll tså me ningslöst. Int ressant ä r a tt instrume nte t e ndast had e t vå regis te r, e tt 8-fot oc h ett 4-fot registe r, me n dä re mo t fyra uppsättn inga r dockor. A ll tså t vå regis te r pe r ma nua l. Res ulta te t av a ll t detta var a llt så ingen i mode rn me ning två man ua lig ce mba lo. Redan i mitte n av 1600-ta let hade 43

4. T ran spone rade kl av ia turer på en Ruckers-cemba lo.

man e nats o m en stä mning oc h kort därefter bö1jade man att bygga om dessa tran s po nera nde in strument till me ra användba r s kepna d. Man gjorde då ma nua le rna till att bli unisona med e tt o mfå ng av G,/H i - e:t e ller so m på Kulture ns Rucke rs, C- cJ'l. Samtidigt utö kade ma n in strume nte t med ytterliga re e tt 8-fot register, så a tt ma n a llt så hade ett 8-fot register på den öv re ma nua le n och e tt 8-fot och 4-fot register på den undre manualen . Genom att s kjut a de n öv re manualen e tt litet st ycke fram å t. kunde ma n koppl a sa mma n ma nua le rna , resu lterande i a tt ma n kunde få a ll a regis ter på den undre ma nualen. En av Rucke rsin strumenten s stö rsta svaghe te r var det lilla o mfå nget. Ma n använde s ig av s. k. kort basoktav , vilket betyde r att man is tället fö r ha lvto nerna lä ngst ne r i basen, so m ju näs ta n a ldrig användes , s tä mde dessa till de heltoner so m »låg uta nför» klav ia ture n, och på så sätt gjorde omfånget stö rre ä n det såg ut till a tt vara. Trot s den korta basoktave n kunde ma n inte s pe la vare sig Ramea u eller Co uperin och detta ledde till att man unde r 1700-talet bö1jade bygga om Rucke rsin strum e nte n , frä mst i Paris. av cemba lobygga rna Blanc het oc h Taskin . Ma n gjorde instrum e nte n lä ngre och bredare, resulterande i att man fi c k 44

G, C A, D H, E F +

+ ++

C +

F D G E A A1j' H + +++ ++ +

5. D e t v~1 van ligas te korta basoktaverm1.

göra n ya klaviat ure r. ny s tä mstock. nya register och n ya d e la r i den inre bärande ko nstrukti o ne n. R eso na nsbottnen oc h den o rdin a rie bottnen gjorde s bredare ge no m att ma n fyll de i de st ycke n som fattade s . Bryggo rna , stalle n och me ka ni ke n fick ändras e ller göras om. De fl es ta in s trume nte n o mdeko rerades för att passa tiden s s makriktningar och ofta fick in strumente n n ya rokokoben e ll e r fa ntas ti skt ut s irade oc h med bladgu ld förgylld a stä ll . När a llt d e tta gjorts fa nn s ege ntlige n ingenti ng kv ar av origina lin strumentet. bo rt se tt frå n rosetten som ma n ju va r ytterst må n o m att ha kva r för a tt visa att det var e n »äkta Rucke rs» det var fråga om. Denna o m byggnad. mera känd under beteckningen mrnle111 e11t. må ste ju otv ivelaktigt ha medfört mer ä n dubbelt så m ycke t a rbete so m a tt göra e n helt n y ce mbalo frå n bö1jan. Rava le me nt blev så populä rt att endas t e tt få ta l av a ll a Ruc ke rs in st rume nt klarat s ig. Dess bättre hör Kulturens ce mba lo till den se na re gruppen. oc h detta gör den ti ll e tt av de vä rdefull aste instrumenten i världen . Me n har då »Vå r» Rucke rs klarat s ig he lski nnad ge no m å rhundrade na? Nej. 1724 ha r ce mba lobygga ren Johann C hris toph Fle isc he r i H amburg gjort klavia ture rna unisona sa m tidigt som e tt registe r tillkom mit plu s 45

visst dekora tions må leri. Vidare ha r han försett dockorna med lädertaggar, men i övrigt är in s trumentet i originalskick. I nuvarande skick se r ins trumentet mer eller mindre fö1fallet ut, me n den största trös ten ligger i att re so na ns bottnen och stämstocken ä r helt inta kta, och detta betyder att det egent ligen inte behövs så mycket för a tt få n ytt liv i in strumentet. Vem vet, kans ke ä r det världen s bästa cembalo vi har!

JAN GER BER

Bräde

Till.färgbild Il »Brädspel är ett riktigt prästgå rdsnöje », så utbrister Laurentius PaulinusGothus i en av sina skrifter från 1600-talets början. Han visste vad han talade om , han kom från en prästsläkt och var själv teolog och blev biskop i Skara, sedan i Strängnäs och så småningom ärkebiskop i Uppsala. Men brädspel var inte bara ett omtyckt och passande tidsfördriv för präster, det spelades även i de förnämsta hus. Drottning Christinas hovjunkare , Johan Ekeblad på Stola, ägde ett brädspel , som hade sin plats »på det lilla blå skåpet». Bräds pel fanns hos Carl Gustaf Wrangel på Skokloster, liksom i Ebba Brahes palats i Stockholm. Under sin resa i Sverige 1674 fann den italienske greven Magalotti »att förnäma d amer om sommaren emellanå t förströ sig med ett spel med brickor». Olaus Magnus skriver i s itt verk om de nordiska folkens historia 1555 att nordborna ansåg brädspelet vara »ett av de fintliga ste medel för att utforska friarnas sinnelag och lidel ser . Ty vid detta spel plägar vrede , kärlek , oförsynthet, girighet, slöhet, lättja och många andra d å raktiga lidelser och själens rörelser, lyckans inflytelser och personliga egenskaper träda i dagen. » Fenicierna lärde grekerna att spela bräde ; Platon omnämner spelet i en av sina dialoger. Vikingarna hade brädspel, kan s ke hade de lärt det av grekerna under sina färder i österled. Under 1500-talet och framför allt under det följande seklet blev brädspelet ett av de mest omtyckta tidsfördriven i Frankrike. Det blev helt enkelt mondänt att spela bräde och sysselsättningen ansågs som mycket »honett ». 47

Brädspe l. U r O laus Magnus: D e nordis ka fo lke ns hi storia 1555.

Naturligtvis ha r regler oc h spe lsätt varierat, genom a tt s pe let ha r förekommit såpass lä nge , och det ha r väl också den geografi ska s pridningen bidragit till. Princ ipe n fö r s pelet är dock densa mma oc h den innebär, att två spela re s kall föra ett a nta l brickor (numera 15 st.) frå n motstå nda rens sid a hem till sin ege n sida. Kast med två tärningar reglerar brickornas flyttning. Även i vår tid fl orerar därvid å ldriga ta lesätt : sp rä ngj an, sinkadu s= 5+ 2, kvart-ess=4+ I etc . D en s venske 1700-ta ls kalden J o ha n Runiu s säge r a tt »slumpe lyckan rå r i brädspel . . . », me n vissa varianter av spe let gör att slum pe n ka n besegras med skick lighet. U nder 1600-ta let finner ma n prov på brädspel a llti frå n den enk laste trä låda till de praktfullas te bord av dyrbara m aterial. Kulturen ha r åtskilliga äldre bräd s pel : det so m v isas på färg bild Il ä r e tt gott exempe l på de på kostade s pe l, som importerades frå n ko ntine nte n under 1600-talets se nare del. 1600-ta le ts » ho netta» nöje fö r präster oc h aristokrater ha r inte fall it i glö mska. D e n som e ndast för något årtiond e sedan besökte s tude nte rnas kafe Atheneum i Lund, kund e a lltid finna e n v illig partner, fö rutsatt a tt inte a ll a brädspelsborden var up ptagna av ko nce ntrerade s pe la re.

BARBRO ÅST R AN D

Klockor i bagaget

Tillfärgbild Il/ Att resa ä r e tt äventyr och var det naturligtvis i än högre grad under 1600-ta let. O ch ma n reste , i hela Europa. Handel smä n gjorde affärsresor och formän färdades med sina varutra ns porter, ha ntverka re på lå ngväga gesällvandringar, a rbetssöka nd e oc h markna dsfolk rörde sig ute på vägarna. N är Europas kungar med sina hov res iderade lå ngt frå n huvud staden , måste de stå i konta kt med la ndets administrativa centrum. Dess utom krävde 1600-ta let s tilltagande ce ntralisering ökade förbindel ser mellan huvud stad och la nd so rtsce ntra. Lå ngväga resor till slä ktinga r och frä nder tycks också ha varit vanligt. Dessutom hade längta n till fj ä rran orter, nyfikenhet och bildnings intresse, so m drivit ut ren ässa nsens resenärer, givit en res lu st , som ö kad e till s den i början av 1600-ta let näs ta n blivit till en vurm ute i Europa. Adelsmän, studente r och vä lbärgade borgarsöne r gav sig ut på » Kavalje rstur». Ma n a nvä nde vattendragen, man re ste till häst , med vag n och till fots. Postväse ndets utvec kling und e r 1500-ta let och vägnätet s utbyggna d ha de lett till a tt det faktiskt gick att färdas med offentliga tra'ns portmedel genom hela det centrala Europa. Kontine nte ns postdiligense r likn ade mest fyrka ntiga lådor på hjul. Dessa sa nnolikt ganska obekväma fordon hade en träbä nk för fyra personer, d är det ofta gjordes pla ts för upp till å tta, och för fön ste röppningarna satt enbart läderförhängen , som vid regn och blå st må ste ha hä ngt och slängt som fuktiga trasor. De som hade möjlighete r , re ste i egna vagnar. Innehavet av privata vagnar hade nämligen frå n och med se klet s börja n ökat i ständigt tilltaga nd e omfattning bla nd välsituerat folk. D e var visser-J - "-ult url'n 1lJ7:'i

!igen ofta fön sterförsedda, men de var dock tunga med vagnkorg , som vilade direkt på underred et e ller var upphängd i stroppar. Ofta drogs de a v inte mindre ä n sex hästar. Frå n å rhundradet s mitt gjordes de lättare och fic k fö rbättrad upphä ngning. N ä r vädret tillät det re ste ma n i ö ppe n vagn . I Sverige lade ma n under 1600-ta let ner m ycket a rbete på a tt bygga och förbättra väga r. Fram till 1649 va r bo rgare oc h bönde r s kyldiga a tt hå ll a hä sta r för a llmänhe te ns be ho v oc h härefter fick gästgiva rna mot beta lning tillha nda hå ll a häst oc h kärra . Det finn s vittne s börd om samtidens klago må l på svenska vägar och svens k samfärd sel men också om mo tsatsen. D e n ita lie ns ke diplomaten M agalotti berättar frå n s in re sa i Sverige 1674: » . .. Vagna rna ä ro gjorda helt o ch hå llit efter fra ns kt s nitt , me n d e borgerliga kl asserna få icke betjäna s ig af täckvagna r fö r två hästa r , och de vagna r de anvä nda äro förs pä nda med e n häst. » Vid are säger ha n att »ha n ic ke i något afsee nde kunnat mä rka större omta nke ä n i fråga om att göra det bekvämt att resa . . . » För den tidens resenä r betydde en resa, oc kså då de n inneba r e n praktisk nödvändighet , en form a v ofta vecko- e ll e r månad slå ng tillvaro under säll s ka pligt ungä nge oc h mö te med n ya v yer och männis kor. Att färd as va r att se. oc h upple va . H ä ndelserik e ller enaha nda präglades denna tillva ro a v d ygne ts rytm och ras tuppehå llens. Resan mättes förm odligen sällan med hjälp av ure ts timma r me n a v skjutsstä lle nas oc h na tthä rbä rge nas rad. Anvä nde ma n då inte meka nis ka rese ur? Det finns å tm instone två äldre typer a v mekani ska ur, som bruka r betra ktas som reseur, »polska re seur» och »sadelu r», bild I oc h fä rgbild 111. Uppgifter om att ma n a nvänt s pec iell a rese ur ä r svåråt ko mliga . I ma rs 1583 bestä llde Fredrik Il av D a nma rk a v H a ns G ruber i Ni.irnberg ett »reseur», som s kulle vara 9 till 12 tum högt. Av höjden a tt döma hade denna kloc ka forme n a v e tt bords ur. Re kta ngulä rt i höj dl ed va r oc kså det ur C hristia n I V lät bestä ll a av sin hovurma ka re Josias Sc hi.itze 1636. D e t »... skal slaa Time r» och » ... vrere 5 T o mme r i Firka nt och et Kva rte r H ~jt » (dv s . 12 cm i fyrk a nt o ch 15 c m högt). »Vre rke t s ka l saaledes forva res, at naar de t bli ve r sal he n paa de Steder, Vagten der h ~ re ka n, .. . Ell e rs (dessutom) s ka l d ert il g~ res et 50

strerkt Rej sefoder , saa man ka n fore det med sig paa Rej se.» Uret skulle uppenbarligen fylla flera funktioner. Och det gäller förmodligen också de bordsur med fodral, som finns bevarade frå n tiden omkring 1600. U rtillverkningen va r vid denna tid mycket begränsad , vilket i någon må n belyses av att de första samma nslutningarna av urmakare bildades 1540 i Dresden och 1544 i Pa ri s meda n Londonurma ka rna förenades till e tt s krå först 1631. Den ökade och s pred s emellertid snabbt under 1600-talets lopp och ä ndrade i vi ss må n karaktär. Från att frä mst ha betraktats som konstföremå l och kuriositeter blev rumsur och bä rbara ur praktiskt användbara, och kom a llt mer att präglas av sin funktion utan att den dekorativa utsmyckningen för den skull eftersattes. Sett mot denna ba kgrund är det sannolikt a tt begreppet reseur intill börja n a v 1600-ta let a nvä nts i betydelse n ur med fodral. Men det är ä ndå under denna period , med de ss mängd av olika typer, de ur, som vi brukar ka lla reseur fick sin form. Ur med fodral är i de flesta fall låga med hori sonte ll urtavla, del s trumformade med eller uta n krönande kla ngskå l, dels fyr-, sex- eller å ttka ntiga på fötter. D e är till en bö1ja n tillverkade helt i meta ll , nästan utan und antag i förgylld brons eller mässing , och rikt graverade e ller försedda med driven dekor och gjutna ornament. Med 1600-ta let kom den ka ntiga ty pen efter ha nd a tt helt dominera , oc h den levde kvar lå ngt in på 1700-ta let. D e n fick nu den utformning vi brukar förknippa med begreppet reseur. 1 Kulture ns samlinga r finn s några typis ka exempel på detta slags »reseur» i förgylld brons. E tt av d em ä r fyrkantigt , ha r s iffe rring av mässing och en graverad ros i centrum, som för ta nken till 1600-ta lets e nge lska urtav lor, bild 2 och bild I. De gjutna hörnorna mente n, änglahuvuden med vingar, ha r inte den gängse sy mme trin , uta n är anpassade till utrym met mera som mede ltida hö rnfigure r. Men de ha r s ina mo tsvarigheter dels på e tt »rese ur» tillve rkat av Baltazar We inha rt i Pozna n o mkring 1650 dels på e tt par »reseur» i N ationa lmu seum, det ena signerat J acobus G ie rke, Yilnensis (från Vilno) (kända verk 1626-46), de t andra Nicolaus Yogell , som var inflyttad frå n Tyskland och mästare i Stockholm någon gång före 1695 till sin 51

I . Bords- eller resestudsare av förgy lld brons : F r. v. U r. tillverkat av Da niel Picardi , Stettin vid 1600-t a lets mitt. H . 8.5 cm. KM 17.003 (se även bild 4 oc h5). Ur med lejonfötter. till ve rkat a v Willia m Ba rtra m. Londo n o mkr. 1700. H . 8 c m. KM 14.862. Ur. Po len om kr. 1630-ta le t. H . 7 c m. KM 11 . 102 . Ur med sifferring oc h ra mo rna me nt av sil ve r, förs ilvrade fötte r i form av upprullade kartu sc he r, T ys kl a nd ~ o mkr. 1700. H . 8 c m . KM 11.103.

död 1723. Sidornas ra morname nt ä r nä rma st renässansmässiga till s in utformning . Klocka n bärs upp av fyra »klo- oc h boll-fötte r» försedda med vingar, vi lket var va nligt på 1600-ta le ts »rese ur» liksom lejontassa r , både med och uta n vinga r. Dessa s kiljer sig eme ll e rtid ma rka nt frå n några typi s ka exempe l på e tt par ur tillverkad e av Stockholm s urma ka rna M e lchior Brutsche r och Cas pa r Zurbon v id 1600-ta lets mitt. Men gå r ma n till pols kt ma terial finner ma n på ett kvadrati skt »re seu r», he lt i metall , tillverkat av s igna turen P P Z redan 1620 , nästan identi s ka fot stöd. Till a ll a d e la r tyder kloc ka ns e ns kilda ornament på a tt den tillkommit ganska tidigt unde r 1600-ta le t , oc k så den graverade rosen , d å den so m ornament fanns lå ngt inna n den kom på modet på enge lska urtavlor . Med tanke på denna nära öve rensstämme lse med e tt polskt ur i fråga om föttern as utformning och då de t ycks sa kna mots varig het på a nna t hå ll, ä r det sannolikt a tt kl oc ka n ä r tillve rkad i

2. Ovansida n på bords- eller resestud sare bild I , graverad och gjuten dekor. Po len omkr. 1630-ta let. Sida 11 c m. KM 11.102.

Polen . D e nna typ a v ur utgjorde dessutom en väsentlig grupp inom 1600- och 1700-ta lets pol ska urmakeri. Kulturens klocka s kulle i så fall vara gjord någo n gång efter 1630, då det a nses vara fr .o .m . detta å11ionde man i Polen bö1jade förse s idorna på dessa klockor med glasade öppningar. Uta nför Östersjöområdet tillverkades »reseur» mera und a ntags vis, men exempel finn s, även frå n England. Ett sexka ntigt ur i förgylld brons, som tyvä rr är illa medfaret och saknar sifferring och stora delar av verket , ä r tillverkat av Londonurmaka ren Willia m Bartram. Ovansidan ha r graverad dekor, a ka ntu sornament i mittfältet oc h pa lmetter i hörnen , o c h sidofältens brutna ovaler ha r släta sil verinra mninga r. Uret bä rs upp i tre 53

3. Sidan på bords- eller resestudsare bild I. tillverkad av William Ba rtram . Lo ndo n . o mkr. 1700. KM 14.862.

hörn av gjutna försilvrade bronslejon , bild 3 . Lejon i de nna funktion ha r traditioner frå n renässansens praktur, men de hä r ä r präglade av barocke ns formsprå k oc h ha r frå n ett gemensa mt huvud e n svansförsedd kropp ut vikt å t vard era hå llet. Lejonfötter av de tta s lag tycks vara nya och verka r sakna motsvarighe te r uta nför Polen , dä r man ofta mö te r dem frå n mitten av 1600-talet och in på näs ta århundrad e . E n lu stig detalj är d e profilerade knopparna, som hä nger i me ll a nliggande hörn och nästan likn a r rudimentära fotstöd . Kulture ns sex ka ntiga ur är tillverkat någo n gång mella n 1684 och 1716, då de ss upphovsman var mästa re och tillhörde C lockma kers Company i London. Vid s id a n av Pole n ä r Tyskland det la nd där denna typ a v ur tillve rkats i någo n större ut sträck ning . Ett av Kulturens »reseur» ä r gjort i Stettin och s ig nera t D a niel Pica rdi , som anses ha verkat omkring mitten av 1600-ta let. Ova ns ida n ha r en s ifferring av s ilver och graverad dekor, i mitte n Kristus bedja nde i Getsemane med en muromgärdad stad i bakgrunden och innanför kanten s lage rstav i respektive hörn e n nejlika, en tulpan, e n mindre och en något s törre korgb lo mmig blomma, bild 4 och I . Religiösa motiv omväxlande med stads- och land skapsb ilder 54

4. O vans ida n på bord s- elle r resestudsare bild I och 5, med s iffe rring av s il ver och graverad dekor - J es us i Getsemane - s ignerad D an iel P icardi . Stettin , vid 1600-ta let s mitt. S ida 11 .5 cm. KM 17.003.

mö te r ma n ga ns ka o ft a som mitto rna me nt , ock så i S verige , mera sä ll a n i Po le n . Sa mma t yp av hö rngravyr , mått ligt s tili serade blo mmo r , fö re ko mme r då och d å . D a nie l Picard is kloc ka bärs upp av lejonlikna nd e vingade mas ke r , stödda mot e n lejontass . D e ha r nära mo tsvarighete r på e n kloc ka i Nordiska mu seet , till verkad av Hindric h Kullma n (död 1678) i S tockholm. E tt geno mbrute t ra nk verk av b lommo r och bl ad pryde r a lltid urve rke ts unde rs ida i d essa ur. H ä r ha r j o rdgub bens blo mm a oc h frukt ej säll a n få tt st a nna kvar sed a n de n frame mo t 1600-talets mitt ko mmit ur mode t som d e ko r på fode r oc h boette r . H a mm a re n , so m ge r kl a ngen när kloc ka n s lå r, kan vara e n graverad fö rgy lld pl a tta i fo rm av e n tulpa n e ll e r ett rovfåge lshuv ud 55

5 . Urverk till bo rd s- e lle r resestud sare b ild I oc h 4 med ha mmare av blåanlupet stål, till ve rkade av D a niel Picardi , Ste ttin . v id mitten av 1600-ta let. KM 17.003.

oc h d e n ka n va ra e n svälla nde blo mklocka i b låanlupet stå l. Blåanlupna ve rkde ta ljer fic k ofta bi lda konst ras t till he lhe te ns fö rgyllning fö r a tt ö ka d e n es tetis ka effe kte n , bild 5. 1600-ta le ts mä nni skor t yc ks inte ha kall at dessa klockor fö r rese ur. D ä re mo t avse r tro lige n e n i sa m tida a ntec kninga r - röra nde Carl-G ustav W ra ngels (1 6 13- 76) in ve nta rie r - a ngive n »Po lnische Re pe tir-Stuz, 8-ka ntig mi t Ro the m futt ural » e n såd a n . Stuz oc h studsare ä r bes lä kta t me d t yska ns stozzer och Stutz uhr, som ko mme r av Stutzen , som inne bä r någo nting fö rmin s ka t och ma n vet a tt stozze r (i bl. a. b revväx ling me ll a n he rtige n av Braunsc hwe ig och H e inhofe r i A ugsbu rg, 1 6 1 ~0) a nvä nt s fö r de nna t yp av ur med läde rfodra l. D oc k kan s tozzer 56

6. Skjutur av förgylld brons med graverad oc h genombruten dekor och nint lås av j ä rn. s ignerat Joha nne s Will, Heidelbe rg. 1600-ta lets tidigare del. 15.3 x 8, h. 4+ 4 c m. KM 33.379.

ibland också innebära ett mindre läderfodralfö rset t »tornformat» ur. D e t sve nska uttrycket pol s ka ur tyc ks också avse typen, och tyder på att må nga sådana ur hade pol s kt ursprung . I Polen ha de de och ha r a ll tjämt oftast benä mningen ka kelur, vilket a nses syfta på a tt de ursprungligen saknade föt ter och såg ut so m kakelplattor. Det ä ld sta belägget för ordet reseur är enligt Svenska akademins ordbok frå n omkring 1730, fast här i poeti s k bet ydelse: »Vå rt reseur, som slå r o c h pic ka r til vår graf I Är pul se n». Det ä r uppenbart a tt denna t y p av ur inte ka n betra ktas som en enhetlig grupp med beteckningen re se ur, me n väl a tt de ofta haft fodral och då a nvänts vid resor. Fodralen till må nga rese ur mås te ha gå tt förlorade genom å rhundradena, men i vilken grad förefaller omöjligt a tt bedöma . 57

Hur använde man då reseur? De var uppenbarligen nerpackade medan man s kakade fra m genom landskapet. Men på na tthärbärget behövdes de . Tim slagen markerade nattens timmar och för den so m var ange lägen att dra nytta av morgon solen, kunde väckarverket komma väl till pass . V äckaranordning, en uppfinning frå n det tidiga 1500-ta let , fin ns i m å nga klockor av den här sorten, och borde ha varit till så stor nytta för rese nären , att man fre stas a tt misstänka, a tt de s tud sare som har väckarverk också haft ett fodral och fungerat som reseur. Det samma ka n gäll a repeterverket , som åstadkom att man genom att t rycka på en knapp eller dra i ett s nöre fick klocka n att repetera den senaste timmens slag. Det var de engelska urma ka rna Edward Ba rlow och Daniel Qua re som 1676 konstruerade repeterverket. Hur Carl Gu stav Wrangel s »Polnische Repetirstu z ... » fungerade må vara o sagt. Att reseur inte tycks ha ex is terat so m begrepp på 1600-talet hindrar inte , att vissa typer var mer lä mpade än andra att fylla de praktiska krav en resa ställde . Däiför verkar det sa nnolikt att även de ur, so m brukar ka llas omväxlande s kjutur, väckarur och bord s ur, har a nvä nts som rese ur. D e bruka r vara tillverkade mellan 1550 och 1650, och endast få ä r bevarade . Det finn s ett sådant skjutur i Kulturen s samlinga r och det är m yc ket ty pi s kt till sin art, bild 6 och 7. Det ha r formen av en rekta ngu lär låda på fötter , allt i förgylld brons, med ett lock so m hå lles stä ngt då ett vid s ida n inmonte rat tlintlås försatts i s pänt läge. Inna ndömet är uppdelat i fack , ett för verk med horisontal urtavla, som tyvä rr saknas, ett för ljushå ll a re och ljus oc h ett tredje kans ke för elddon . Kon s truktionen har troligen funge rat så, att en på urtavlan in stä llbar mekani s m vid avsedd tidpunkt ha r utl öst tlintl åset, och den gnista so m bild as, när flinta n med en s mä ll slå r mot tä nd stå let, har tänt krut och fnös ke , som placerats i rännan nedanför. Denna i sin tur. kanske med hjä lp av någon slags lunta, har tänt lju set , som genom en mekanis m re sts till sammans med lju shållaren i och med a tt locket flugit upp. N ågon annan smäll ä n den frå n utlösningen av tlintlåset ka n knappast ha hörts, krutets funktion har varit att tä nd a lju set. 58

Urets dekor är i huvud sa k graverad. Framsidan är upptill kantad av en eklövsstav och på locket sy ns krigsguden Mars omgiven av kartu sc her, inrama nde dels urma kare ns namn dels ett cirkelrunt gallerverk över den plats där urtavlan har funnit s. Mars' identitet, markerad av hjälm, sköld och svärd , bekräftas av pl a net sy mbolen för Mars just under hans fötter. Antikens gudagestalter var omtyckta gravyrmotiv på renässansens klockor. De förekommer dess utom ofta som figurmotiv på mön sterblad med ornamentik, som gavs ut och s pred s i hela Europa frå n och med renässanse n , och som ofta var gjorda för a tt omsättas i meta lldekor. Den franske renässansgravören Etienne Dela une ( 1519-88), ka llad Stephanus, som hugenott utvandrad till Tyskland, och upphovs ma n till bl.a. ornamentstick direkt avsedda för klockor. har på ett mön s terblad gjort en gestalt, som är en exakt mot svarighet till s kjuturet s Mars, och måste ha tjänat som förlaga till denne. bild 7 och 8. Gallerverket som s ka ll s kydda oc h göra urtav lan synlig tillhör liksom krigsguden helt renässanse ns formvärld. I kartuscherna, so m visserligen har myc ket av samm a karaktä r, har däremot kommit in något nytt. Mas karonerna ha r inte den självs tä ndiga roll som de brukar ha i re nässansens ornamentik, de ä r en del av ornamentet. Och a tt , som i kartu schen med fl adde rmusmas karonen , ute sluta underkä ken och därmed ge en föreställning om att odjuret med sitt gap inne sluter urtavla ns galler, ä r ett sätt att gruppera och dramati sera ornamentiken. som hör 1600-talet till. För övrigt ä r det kanske inte någon till fä llighet att maskaronen vid urtavlans galler fått fladdermusvinga r . Enligt den under renässansen all mä nt s pridd a hieroglyfläran 1 symboliserade fladdermu sen en s vag männi s ka so m handla r blint och den har använts som symbol för undergå ng och förintelse och för att markera tiden s des truktiva egenskaper. Kulturens skjutur är signerat Johanne s Will Heidelberg, och denne urma ka re verkade under förra delen av 1600-talet.

1500-ta let s hierogl yflära grunder sig främst på ett under 300-ta le t utgi vet verk , so m innehöll sy mboli ska utt ydninga r av hieroglyferna. Dett a gavs ut i Venedig 1505. med g rek isk origina ltex t och e n aldrig tryckt latinsk översättning illustrerad es 15 12-13 av A lb rec ht Di.irer.

Klockor av det slag, vi bruka r kalla sadelur, ä r till formen so m stora fickur, och har i de fle sta fall skydda nde ytte rboett av läderkl ädd meta ll. De ha r genomgåe nde s lagverk och väc ka ra nordning, som på 1700-talet ofta bytts ut mot repete rverk . Boe tten är oftast av silver men ka n oc kså vara gjord av förgylld mässing eller ko ppar. Lik som de pol s ka rese uren ha r sadeluren sitt urs prung i 1500-ta let , men var red an d å fullt utvecklad e till s in t yp . Bla nd de äldsta kä nda torde vara ett ur tillverkat av Hans Gruber, som blev mästare i N i.irnberg 1552. Sä rskilt omtyckta tyck s de hä r reseuren ha varit i 1600-ta let s Frankrike , och å tskilliga finns bevarade. De ä ldre ha r ofta hel a boetten genombruten och rikt graverad , i likhe t med Nataniel Ba rrows (mästare 1660) fickur, som finn s å tergivet i Kulturen s bild alma nac ka för juli 1975. Urma ka re n Jehan Gregoire, mästare i Blois 1626-64, ha r tillverkat ett reseur med boett av detta slag, s myckad med graverade liljor, tulpaner och na rcisse r. På ett a nn at ur av samme mästa re , tillverkat omkring 1640 , är boettdekoren i huvud sak samlad i ett brett bä lte runt klockan, vilket blev det karakteris ti s ka de koration ssc he mat under 1600-ta let och en del av 1700-ta le t. Denna ut s myckning, i rege l avslutad av dekorativa bårder, ut vec klades efter hand frå n ett rankverk med en må ngfald av blommor och blad till abstrakta växtornament. Den är på reseur a lltid genombruten för att öka ljudet av kloc kkla ngen. Ibland finn s som komplement ett gravera t ornament i centrum på boettens baksida. Det finn s bara en klocka a v d etta slag i Kulturens saml inga r , den se s på färgbild III. D en ha r både tim- och minutvi sa re och är försedd med s lagverk och väckaranordning. Boe tte n är av silver liksom urtavla n och den ha r en s kydd ande ytterboett av koppar klädd med svart läd e r. Ytterboettens hå lrader, avsedda att släppa ut klockkla nge n , ä r s kodda av silver, och silverbeslag bilda r dekor till sa mma ns med en s nodd mässingstråd, som omsluter boettens kontur. Detta ä r gängse fodraltyp till de n här sortens reseur och förekommer både under 1600- och 1700-tale n . Boetten på Kulturen s re se ur följer ej baroc ktraditio ne n . Formen ä r a nnorlunda och 1600-ta let s samma nhå llna d e kor ä r uppbruten i fyra treka nt sfält , som frå n boettens ba ksida vidga r sig 60

och fortsätter över på fra ms idan. H ä r ä r det dessutom hå len som bildar det dekorativa mön stret , e n företeelse, som brukar vara knuten till föremål, dä r hå len har en absolut funktion , som soc kerbössor, ströskedar, luktdosor etc. På barockens klockor ä r den okänd, och även senare utgör den s nara re undantag ä n regel. Men paralleller finn s , bl.a . på ett av Kulturen s fickur med slagve rk , signerat Cougnea u i Geneve frå n bö1jan av 1700-ta let , dä r de fyra fä lte n ä r hå llna i regensens s pröda och strama stil , och på e tt reseur frå n Krakow, tillverkat i mitten av 1700-talet av Piotr Jacub R ys (död 1776), d är rokokon bö1j at göra sig gällande. Att på boe tte r med slagverk använda hå le n som dekoration se lement ha r förmodligen s in grund i 1700-talets nya vilja att fra mhäva funktionen oc h låta den bilda utgångspunkten för den estetiska utformningen. På Kulture ns rese ur ka n tidig rokoko s på ras i de genombrutna ornamentens nästan osynliga men genomförda asymmetri liksom i rytmen hos det graverade mitto rna mentet på boettens baksida. Urtav la n av silve r har dä remot e n s tram utformning, som möter på olika s lag av kloc ko r runt om i Europa i synne rhet i England , och ä r karakteristisk för å rtionde na kring 1700. Klocka n är signerad Eppen Pfö rthen , Johann Conrad Epp frå n Fi.irth vid Ni.irnberg ( 1694-1 748). Man s kull e kunna se denna typ av reseur som det fran s ka a lternativet ti Il Tysklands och Po le ns re sestud sare . Naturligtvi s tillv erkades de på må nga a nd ra hå ll i Europa, me n uppenba rligen i myc ket begränsad omfattning oc h kna ppast före 1700-talet , om man bortser frå n Tyskland. Be nä mninga rna varierar. I Frankrike bruka r de kallas »montres de carosse ». vilket a nses innebära att de va ri t upphä ngda i vagnen under resan. Fö1fattaren till »L ' Horloge rie a ncie nne » betvivlar a tt dessa ur sk ulle ha tålt sådana påfrestninga r. Men att dä rför, som ha n gör. med utgå ngspunkt frå n e n 1600-ta lsnoti s där e n kloc ka av de nna typ a nges som kabinettsur, »grosse montre sonna nte de cab ine t», betrakta d e m som e nba rt »montres de chevet » dvs. klockor a tt ha vid hu vudgä rden , ä r kna ppast rimligt. Kabine tt avse r nä mligen snarare skrivrum ä n sov rum , oc h kabinettsur skulle i så fall kunna betraktas som en parallell till begreppet skrivur som i 1600-ta le ts Sverige a nvä nts fö r resestudsare. 61

7. Lock till skj utur, bild 6, grave rad de kor: krigsguden Ma rs oc h mas ka ronförsedda kartusc her. KM 33.379.

Uttrycke t mo n tre de ca ros se å te rfi nn s varke n i 1600- elle r 1700-ta lets fra ns ka lexikon , oc h motsvara nd e gäll e r fö r det t yska begre ppe t Ku tsc he nuhr. Me n med . utgångs pun kt frå n vad som tidigare sagts o m rese ur hindra r inte de tta att dessa u r ä ndå a nvä nts vid reso r. Med sin s kydda nde ytle rboe tt , sitt s lag- och väc ka rverk , bo rde de ha varit väl lä mpa de att pac kas ner i bagaget , hä ngas upp oc h a nvändas i ett till fä lligt nattkvarter e ller unde r e tt mera lå ngvarigt uppe hå ll . Att de ve rklige n a nvänt s v id resa ve rifieras i a ll a fall av e n i Svens ka a ka demin s o rdbo k å te rgiv e n a nn o ns frå n D ag ligt A ll e ha nda 1824 , d ä r »Ett s to rt , mod e rnt Svens kt Res-Ur uti F ick-U rs faso n, som slå r och re piterar på fjäder ... » fi nn s till salu . Sade lur, so m kans ke ä r de n vanligaste svens ka be näm ningen , t yc ks inte he ll e r ha någo n ä ld re trad itio n. I o rd boke n å te rges inga ä ldre be lägg. Me n ha r dessa ur a nvänt s v id resa, är d et na turligtvis inge nting som hind ra r a tt ma n s to ppa t ett såd ant i

8. O rnament stic k av Et ie nne D e la une ( 15 19-88). Efte r P . J esse n: Me ister des O rna ment stic hs.

sadelväs ka n. Påfrestninga rna fö r urve rke t b o rde kna ppast b li s tö rre ä n i e n s ka ka nde vagn , s nara re tvärtom . Bris te n på, ur vår sy npun kt se tt , ad e kvata benä mninga r på 1600-ta le ts reseur b eror uppe nbarlige n inte på att ma n ej a nvä nt ur vid resor utan ha r a ndra o rsaker . Sad e lure n . o m vi fö r e nk e lhete ns skull skall fortsä tta a tt ka ll a de m så, finn s inte bevarade i samm a o m fa ttning som stud sare. D e t hä nge r de lv is sa mma n med a tt de se na re fö rmo dlige n innefatta r både re na bord sstud sare och reses tud sa re. Men o m ma n ser på de m so m grupp ä r sade l ure n mera ge no mgåe nd e ut sök ta i d e ko r o ch k val ite t ä n resestudsa rna, även o m ma n oc k så b la nd de m ka n finn a kle nod e r. D et ta tala r fö r a tt de varit begrä nsade till e tt m yc ke t lit e t oc h m ycket fö rmöge t socialt sk ikt. T.o.m. unde r 1700-ta le t ha de dessa ur en såda n sta tu s att de d å a nvä nd es av medl e mma r i d e t da ns ka kungahu se t. D å kloc ko r av detta s lag betra kta ts som pe rsonliga tillhö righe te r, före ko mmer de inte i s lotte ts in venta rieförteckninga r o c h ma n vet därfö r in te vilken funkti o n d e ha ft. Äve n o m klock o r va r fö rbe hå lle t vä lbä rgat fo lk, ha r reses tudsare haft e n he lt a nna n sprid ning ä n sad e lure n. D et finn s beva63

rade i ganska riklig mä ngd och deras kvalitet ä r högst varierande. De visar prov på alla grader av kunnande och s kicklighet. Många av dem är t.o. m . ganska så enkla i utförandet med slarvigt gjord verkdekor och ornament gjutna i gamla slitna formar, som a ll s inte skulle ha accepterat s av kräset folk. M an kan gott tä nka sig a tt de som var nog välsituerade att resa omkring i E uropa för sitt nöjes skull också kunde skaffa sig e n resestud sare.

Källor och litteratur Olle Cederliif' F ladde1musen. Sym bolister I. Tidskrift för konstveten ska p XXX. 1957. Jaq11c.1· Da111ase : Carriages. 1968. Eduard Gt;lis: L "H orlogerie ancienne. 1949. Samuel Guye & Henri Michel: Mesure de temps et de l"espace. 1970. Bering Liisberg: Uremagere og ure i D anmark. K!<>benhavn 1908. Lorenzo Maga/011i: Sverige unde r år 1674. Stock ho lm 19 12. Klaus Ma 11rice : Von U hre n und Automaten. Mtinc he n 1968. W11(f'Scluule11do1:( Zu Pferde. im Wagen. zu Fuzz. Mi.inchen 1959. Elis Side11h/adh : Urmaka re i Sve rige under äldre tider. Stockholm 1918. Wieslmrn Siedlecka: Polskie Zegary. 1974.

J A N GE R B E R

Instrument för vetenskap och vardag

Till färgbild IV N aturvetenska perna rä knades under a ntiken till de fria konsterna, artes liberales . D ärför var det naturligt a tt instrument , som skulle tjäna dessa vetens ka per utfördes som ko nstverk. Ännu unde r 1600-ta let lade ma n ned sto r möd a på de vetenska pliga instrumente ns form och dekor. Astronomien va r under ä ld sta tider den främ sta bla nd vetenskaper, j a ma n a nsåg stjärnt yda rna stå i speciellt fö rhå ll ande till guda rna, vilka genom sina pla neter gav uppl ysningar om världen s oc h männi skornas fra mtida öden. H ä rigenom utvecklade s astrologie n , va rs vi sio nära betydelse på intet vis förlorade sin betydel se i och med kriste nd omens utbredning uta n blomstrade lå ngt fra m på 1600-ta let , fra mför allt vid de kungliga hoven. Det huvudsakliga problemet för astronomerna var att bestä mma sole ns oc h de ö vriga himl a kroppa rnas rö rel se r. F ör a tt kunna komma till något re sultat ford rades en astronomisk tidmä tning och definitioner på de olika enheterna . Sole n , den mä ktigaste och viktigaste a v plane terna, he la s ka pe lse ns hä rska re , ble v den naturliga tidgivare n. Araberna ska pade goda solu r och den muha mmedans ka lä ran med sitt k rav på regelbundet å terkomma nde bönestunder gjorde solure n nödvändiga . D e ko m a tt höra till e n moskes oundgä ngliga in venta rier. Så vä l tekniskt som ko nstnä rligt a vancerade instrument fö rv aras ännu i gamla moskeer. De n ä ld sta forme n a v solvi sare ä r de n s .k . gno mon , en upprättstående visare, där skuggans lä ngd avläses och ge r besked om tidpunkten. Egypten s o bel isker a nsågs länge ha va rit en monumenta l form a v gnomo n. Så ha rt.ex . o beli sken på Peterspl atsen i Ro m dage ns timma r ma rkerade i sten sättningen. Men 5 - K ul11m:11 1975

I. Tre kompassur av elfenben . Det vänstra signerat Pa ul Re inmann. Augsburg. Samtliga omkr. 1600. Fr. v. 8 cm, 5 cm oc h 5,5 cm. KM 44.329. 14.830 och 3.358.

på obeliskernas urs prungliga platser i nära a nslutning till en byggnad har deras roll som skuggkastare va rit omöjlig. En stor förbättring a v soluret inneba r det d å skuggkasta ren placerades i vinkel så att den blev parallell med jordaxeln, varvid s kugga ns förflyttning under d age n gav tiden . D enna typ av skuggkasta re ka llas polos . Soluren förlorade inte sin bet yd e lse i och med a tt man kons truerat det meka nis ka uret under 1300-talets början . Alla mekani ska ur stä lldes na turligtvi s lå ngt fram i tide n efte r solur. En a llva rlig olägenhet med so lure n var att de visade soltimmar, vilka inte är lika lå nga , meda n det meka ni ska urets timmar ä r exakt lika lå nga . Fenomenet med de o lika lå nga timma rna var kä nt lå ngt tidiga re och genom a tt avpassa avstå nd en mellan tidsma rkeringarna på ett solur kunde detta regleras . För att få

2. Kompassur av elfenben. signerat av Paul Reinmann , Nurnberg, Mä rk kronan, de n Reinmanns ka verkstadens stämpel.

ett so lur som fungerar under å rets samt liga må nader må ste va1je månad dessutom få sin egen s kala, så gott som undantags löst markerad med djurkretsens symboler. Små bärbara so lur var under he la 1600-talet den vanligaste formen av reseur. Ett centrum för tillverkning av de ssa små solur utvecklades under 1500-talet i städerna Augsburg och Ni.irnberg. I den sistnämnda staden slöt sig å r 1510 tjugo kompassmakare samman och bildade ett skrå. Frå n denna tid kan man rä kna med att vetenskapsmannen mer allmänt överl å ter tillverkningen av de vetenskapliga instrumenten å t s pecialister, vars produkter räknas till 1500- och 1600-ta let s högklass iga konsthantverk. De ova nnä mnd a kompass makarna s huvudsa kliga tillverkning var små resesolur av elfenben. Kulturen ha r tre solur av denna typ , varav ett är signerat av Paul Reinm ann i Ni.irnberg. Han var den mest kä nde i en familj av framgångsrika instrumentma kare och var verksam omkring sekelskiftet 1600. Den utan all jämförelse vanligaste typen av solur, som Pa ul 67

I )

3. Kompassur av e lfe nben. KM 3.358. Ba ksida n. som visar en s ignatur från en okänd verkstad , i form av e n hand e ller dju11ass.

Reinma nn och ha ns samtida utförde var den på bild I avb ildade . Två rektangulära plattor av elfenben ä r på e na kortsidan hopfogade med enkla gångjärn till en diptyk. D å ma n fä ller upp d e n bilda r de båda plattorna en vinkel , som hå ll s i rätt läge av en tråd, so m utgör skuggkasta re , polos. I den vågräta plattan finn s den obligatoriska kompasse n , som skall möjliggöra rätt in stä llning a v soluret. Runt kompasse n finn s ma rkeringa r för dagens timmar, vanligen finns såda na även på de n lod räta plattan. På denna finns också djurkretsens, zodiake n, symboler. Vet ma n i vilken djurkret s man befinner s ig, kan ma n alltså få fram den exakta middagstimma n under he la året. Själva kompassrosen var oftast utförd i kopparstic k på papper oc h till verkningen av en sådan ingic k för övrigt i gesällernas mästarprov. Övriga ma rkeringar och eventuella dekoratio ner ristades med stor precision och fylldes i med svart och röd tu sc h. Möjligen ha r man fö re nklat framställningen av solure ns vanligaste ma rke ringar ge nom att lägga ut dessa med en schablo n . Inte säll a n finner ma n en se ntens på solure n , på mu seets exemplar läser vi ett av tidens mest utnyttjade: SOL! DEO GLORIA (Åt Gud a ll ena äran). Pa ul Reinmann s verkstad var uppe nba rligen stor och fö rutom den tidiga re nämnda signature n föreko mmer e n »Verkstadss igna tur» i form av e n krona, bild 2 och 3. Givetvis kan man ifråga om dessa solur tala om se rietillverkning , men så genomförd var den inte a tt ma n tillverkade stora serier av he lt identiska ur. I e n omfattande katalog öve r elfe nbens ur är icke två lika stora. En a llva rlig begränsning i a nvä ndning av solure n av den nu beskrivna typen är a tt de e ndast kan a nvä nd as på den breddgrad de ä r tillverkade för. I mer utarbetade varia nter kan polos ' fäste flytt as i den lodräta pl atta n, så att so luret också kan användas inom ett mer vidsträckt område , vilket ju i hög grad ökar dess a nvä ndbarhet. D e alternati va fästp unkterna ha r då ofta bredd-

4. Kompassur. s.k. ekvatorialur av förgylld och försi lvrad mässing. S ignerat av Johann Willebrand. Augsburg. Dia m. 6 cm. KM 29.742. ·

gradsta let angivet. inte säll a n exe mplifierat med na mnen på större orte r so m Rom , Wien , London , ja, ibland även det nordliga Stock ho lm. På e lfe nbensuren var dock a ldrig fråga om någon stö rre valfrihet. Fö r att råd a bot på detta, för ett reseso lur onek ligen ga ns ka a ll varliga fel , a rbetade s det under bö1jan av 1600-ta let mycket på att få fra m e tt solur med större precision i tidsangive lse n oc h stö rre geografisk räckv idd . Seda n ma n gå tt öve r frå n e lfenbe n till metall oc h samtidigt ä ndrat solurets kon struktion så a tt ma n s tä llde in timkran se n paralle llt med ekvatorn, had e ma n kommit fram till ett lite t be händigt solur, bi ld 4. Ringe n för timma r s tä ll s in efter en graderad skala, så att

den blir parallell med ekvatorn , mot vilken den uppfällda polos då bildar rät vinkel och mot svarar jordaxeln. F ö r a tt ytte rligare öka urets fininstä llning . försåg ma n det med ett lod. Denna

5. Ko mpassur. s. k. Butterfield. av silver med till hörande vi nke lhake. Signerad Mena nt. Pa ris . U re ts lä ngd 7 c m. KM 48.515.

utvecklingsform av soluret hör till det se na 1600-ta let. Ett solur, signerat av Johann Willebrand i A ugsburg, ä r ett utmä rkt exempel på reseur av denna t yp . Inte min st d ä rför att Joha nn Willebrand och han s styvbroder och företrä dare i ä mbetet, Johann Martin , de la r ära n av att ha slutgiltigt utform a t denna typ. Johan n Willebrand va r verksam i A ugsburg under 1600-ta let s s ista å r fram till 1726 . U ret ha r å ttka ntig botte nplatta , i v ilken kompassen är infälld . H ä r sitt er också en lite n lodhå ll a re (lodet saknas) med rik ut sågad barockorna me ntik. Timringe n med sin polos är rörligt förbunde n med e n graderad ska la för ins tä llning av polhöjden . D essa rese ur till ve rkade s i mycket stora upplagor oc h såldes i s må läderklädda aska r , i vi lka också låg e n tryckt besk ri vning av ure ts a nvändning .

6 . Kompasso lur av mässing. Signerat av Baradel I, Pa ris. L. 8,3 cm. KM 67.419.

De s må porta bla reseso luren fö rä nd rades inte mycket und er 1700-ta let. De mekani s ka urens a llt större tillförlitlighet och s pridning gjorde nu so lure n a lltmer övertlödiga . På 1680-talet ska pades en ytterligare förenklad form av en instrume ntmakare i Paris v id na mn Butte1field. Mycket litet ä r känt om denne ma ns förflutna me n ha ns betydelse var tydlige n stor , eftersom a lla ur av de nna mode ll ko m a tt gå under be nä mningen butterfie ld , oavsett vem till verkaren var. Den exakta instä llning och d ä rmed av hä ngiga tid sangivning, som ma n får med ett ur av willebrandtyp ä r inte möjlig med e n butte1field. Dessa sakna r oftast lod oc h den e nda rö rliga de le n ä r po los, instä llbar för polhöjden , vilke n pe kas ut med näbben på e n lite n fåge l, ett s pec ie llt kä nnetec ke n på denna typ av sol ur, bild 5 . Butte rfield-

uren är vanligen utförda i silver och mycket rikt ciselerade och tillverkades lå ngt fram under 1700-talet. Av svensk tillverkning är ett bord ssolur av mässing , betydligt större än de hittill s behandlade, bild 7. Den stora kompassen är infälld i en kvadratisk pl atta . Runt kompassen ä r timmarna markerade med romerska siffror. T värsöve r kompassen ä r polos placerad , den är som vanligt in ställbar efter e n graderad s ka la och i a nslutning till denna är en lite n lod stä llning fäs tad . Soluret har fyra gängade fötter i den för tiden så ofta förekommande kraftiga, något tryckta kulformen . Denna detalj ger oss stilmässigt en antyda n om att so luret är tillverkat under slutet av 1600-talet. Med en typografi av starkt klassicistiskt snitt är såväl ort som tillverkare tydligt angivna: D. Ekström , Stockholm. Om denne ä r tyvä rr hittill s inget kä nt. Ett mycket s na rlikt ur i Nordis ka museet är tillverkat 1665 av Johan Koch i Stockholm. Denna typ av bords ur har troligen a nvänt s som instrument för vetenskapligt ändamål. Solur är för de flesta idag en trädgårds prydnad , beståe nde av ett va rierande antal metallband , sammanlödda till en sfäris k form. I dennå form ha r ett av 1500- och 1600-ta lets me st komplicerade veten skapliga in strument levat kvar. Det ä r den s .k. armilla r-(=ba nd)-sfåren. In strume ntet byggdes upp så att va1je känd pl a net fick sin bana= band och en armillarsfär med sol. jord, må ne och alla pl a neter med sina si nse mell a n o regelb undna kretslopp, represe nterade med ett band, gjorde intryc k av att vara ett oändligt komplicerat nysta n. Armillarsfären var den tidens oöverträffade instrument för demonstration av planeternas rörel se i universum. Enklare former a v detta ins trume nt gjordes gärna som solur, bild 8. Uret kan ställas in på önskad polhöjd och har lod och sk ruvfötter för fininställning , men fordrar en kompass för a tt kunna användas. I mitten syns en rektangul ä r utvidgning av sjä lva tim skalan. På denna pl atta finns ett diagram med djurkretse ns symboler. D å s kugga n fall e r på diagrammets linje för den a ktuell a dage n få r ma n den exakta middags tiden. Soluret ä r av j ä rn med polhöjds ka la och timring av mäss ing. Ställningen är uppbyggd av fyra elega nta voluter och uret bör vara tillverkat vid 1700-ta lets början. Polhöjd s kalan sträcke r sig så lå ngt att det är möjligt att använda uret i Stockholm , men de n 72

7 . Bordssolur av mässing. Signerat av D. Ekström , Stockholm. Omkr. 1700. L. 14.5 cm. KM 54.187.

ge ne rösare grade ringen för syd ligare breddgrader gör det sanno likt att uret tillverkats på kontinenten. Riktigt på kostade so lur e ller sådana tillverkade för rent vetens kapliga ä nda må l var ibla nd så konstruerade att de kunde användas dygnet runt. Kombinationen kunde vara so lur - s tjärn ur . Stjärnur kan knappast av läsas med något stö rre krav på precis ion, men var trots detta van liga. Dessa ur byggde i m ycket högre grad på resultatet av astronomiska observationer ä n soluren . Stjä rn- e ll e rn att ure n kom a lltid att vara mer av teoretisk än praktisk betydelse. Stjärn uret på bild 9 är av en typ man oftast träffar på och som fanns redan under mede ltiden och beskrevs i re nässa nsens astrono mi ska litteratu r. Museets stjärnur är av mässing oc h tillverkat i Sverige vid 1600-talets slu t. Det ä r s ignerat på visaren med ant ikva versale r PN inom rektangel. En he lt yttäckande graverad dekor i barockens vegetativa st il å tföljs av e n tanke väcka nde devi s: »Wij Lychta W å r å hr såsom ett Tahl », balanserad av en mycket exakt uppl ysni ng o m hur 73

8. Sol ur i form av e n a rmillarsfar. brunmå lat j ä rn oc h mäss ing. Ca 1700. H. 40 cm. KM 33.378.

må nga se kunder re s p. minuter, timm a r osv. det gå r på ett å r. Stjärnurets konstruktion är enkel. En s törre och en mindre skiva är i mitten så sammanfogade att de ä r vridbara. Den stora skivan ha r ett handtag (saknas på Kulturens exemplar) och den mindre en visare. Genom ett hå l i stjärnuret s centrum loka li serar ma n polstjärnan va refter vi saren vrid s mot s tjärnbilden Stora Björns ba kben. Tiden kan då a vläsas med kä nseln , timma rna ä r nä mligen markerade med hack på den lilla skivan och sj ä lva midnattstimman med polstjärnan . För att kunna a nvända uret rätt måste det förs t s tä llas in på må nad och d ag. Klaudios Ptolema ios, välkänd egyptisk astronom och matematiker, gav på 100-talet e.Kr. a nvi sninga r om hur ma n gör en himmel sglob. Den ä ldsta kä nda fra mstä llningen av en sådan är en grekisk staty frå n 300-talet f.Kr. Den före s tä ller Atlas, som på sina skuldror bä r himmelen i form av en stor glob med stjärnbilderna. De vetenskapsmän som syss la de med tidmätning och astronomiska observationer, var a lla i behov av en projicering av stjärnhimlen, framför allt för att kunna pl acera in n ygjorda

9. Stjärnur av mässing, signerat PN. Svensk tillverkning, sent 1600-ta l. Diam. 11 cm. KM 3.491.

iakttagelser. Givetvis var himmelsgloben ett av astrologernas viktigaste verktyg i deras värv som siare. Under århundradenas lopp förbättrades himmel sgloberna alltmer, de blev dock inte tillverkade i något större antal förrän under renässanse n. Mot slutet av 1500-talet och under det följande seklet övertogs tillverkningen av speciella hantverka re. Dessa var vanligen boktryckare eller kopparstickare , vilka gjorde tillverkningen av glober till sin s pecialitet. Villem Janszoon Blaeu i Amsterdam var kanske den mest kände under 1600-talet. Frå n å r 1602 till sin död 1638 tillverkade han med alltmer ökande framgå ng sina himmelsglober. Mycket av hans framgång berodde säke rligen , förutom på den höga kvaliteten , också på att han tog hänsyn till nya upptäckter och ofördröjligen markerade dem på s ina glober. Blaeu tillhörde den gamla skolan och förenade i sig vetenskapsmannen och hantverkaren. Han hade i sitt förflutna de bästa förutsättningarna för sitt yrke . Under 1500-talets sista å r var han nämligen astronomisk assistent hos ingen mindre ä n Tycho Brahe och räkna de sig so m dennes elev. De erfarenheter och iakttagelser han här gjorde lade grunden till ha ns senare så välgjorda och detaljtrogna himmel sglober. I den tryckta s igneringen på ha ns glober nämner han s ig också med stolthet som Tycho Brahes e lev och påpekar

10. Himm e lsglob, stjä rnbilderna graverade av Yillem J . Blaeu, Amsterdam 1633. Diam. 33 cm. KM 24.345 .

samtidigt att a lla observat ioner regis trerade hos denne finns med på globe n . År 1603 gjorde Blaeu en stjärnglob med 33 c m diameter, so m kom a tt tillve rkas i för hå ll a ndev is stort a ntal. Många av dessa finns ä nnu förvarade på mu see r, bibliotek och vetenskapliga in stitutioner i E uropa. Kulturens exemplar ä r mo nterat i e n typ av s tä ll , som va r den oftast förekommande under barocken, bild 10. På Skokloster finn s e n glob ur de nna se rie , det visar a tt dylika också hade si n givna pl ats i en miljö, vars äga re had e prete ntio ne n a tt vara bevandrad in om tide ns vete nska pe r. Av den bildade ade ls manne n fordrades inte endast

11. Vinkellinjal av mässing. L. 17 cm. KM 23.229.

goda teoretiska kunskaper i vetenskaperna, nej, han skulle själv aktivt bidraga till forskningens framsteg. Ett blygsamt exempel på så dan »adelig öfning» är den lilla vinkellinjalen av mässing, bild 11. Den har ägarens namn ingraverat, Johannes Rosenhane, samt årtalet 1673. Johan Rosenhane var son till en av stormaktstidens intressantaste personligheter, Schering Rosenhane . Med sin betydande bildning var det naturligt för denne att ge sin son en så allsidig uppfostran som möjligt. Den grundliga utbildning Johan Rosenhane fick gjorde honom för framtiden intresserad av att vid sidan av sin ämbetsmannagärning ägna sig å t olika vetenskaper. Numera är vi ganska vana att betrakta himmelsgloben som en del av ett par, med jordgloben som den andra delen. Men med jordglobens historia ligger det annorlunda till. Den har inte på lå ngt när samma ålder som himmelsgloben och har heller aldrig haft samma betydelse vetenskapligt sett som denna. Det dröjde förhållandevis länge innan man lade ut kartbilden på ett klot. Egentligen är det först under de stora upptäcktsfärdernas tidevarv , som jordgloben når en vederhäftig nivå, som kan anses acceptabel. Under de följande seklerna uppnår ma n en allt säkrare bild av jordens utseende tack vare säkrare metoder vid 77

12. Jordglob. F ö rra hälften av 1600-ta let. H. 11 1 cm. KM 17.462.

mätninga rna. E n mycket stor glob i Kulturen s samlingar frå n 1600-ta let visa r en otroligt de ta ljrik o ch de ta ljtroge n ka rtbild med ett stort a nta l geografi ska uppgifte r, färgbild IV. Me n likväl tjä na de det inte som mera än ett utmä rkt pedagogis kt red ska p. So m ett rent undervi sningsma teria l måste ä ven e n lite n himme lsglob betra ktas, vilke n inte mä te r me r än 10 c m i dia me te r ,

13. Himmel sglob. Signerad av J.G . Doppelmayr och J . G. Pu schne r. Niirnberg. Med tusch ett otydligt å rtal 1796? Diam. 10 cm. KM 19.524.

färgbild IV . Enligt den tryckta etiketten är den gjord av J. G. Doppelmay r och J. G. Puschner i Ni.irnberg. Den förre födde s 1671 och var frå n år 1704 till s in död 1750 lärare i matematik . Han sa marbetade 1728-36 med kopparstickaren Puschner, som graverade och färglade kopparsticken till globerna . Så s må ningom rönte de dekorativa jordgloberna ödet att uteslutande rä knas till bibliotekens pedagogiska prydnadsföremå l, en roll som också de en gång så betydelsefulla stjärngloberna degraderades till under senare delen av 1700-talet. Vid denna tid tillverkades globerna parvis och monterades i mer e ller mindre på kostade ställ. Den mest kände globmakaren var Anders Åkermarck, som hade sin verkstad i Uppsala. De hä r beskrivna in stru menten ka n t yckas a nspråkslösa och av underordnad betydelse för den tiden s vetenskapliga forskning. Många av dem är dock signerade av sin tids främ sta specialister på vetenskapliga instrument. Urvalet är onekligen rapsodiskt och uteslutande grundat på Kulturens innehav av instrument , som utveckl ats under 1600-talet eller då haft sin

dominerande betydelse. Det finn s alltid anledning att betona de nästan oöverstigliga svårigheter, av såväl byrå krati s k som ekonomisk art, vilka hindrade anskaffning av även de enklaste ins trument till våra universitet på 1600-talet. För universitetet i Lund , grundat 1668 , gällde det total nyanskaffning , för att kunna meddela undervi sning i de medicin ska och naturvetenskapliga disciplerna. Akademien hade utan tvekan med tillfred sställel se som gåva mottagit de ins trument ut Kulturens samlingar, som finns uppställda på färgbild IV.

Litteratur Gerlwrt Egger: Theatrum Orbis Terrarum . Wien 1970. Sa11111el Guye & H e11ri Michel: Time and Space . Measuring Instrument s from the 15th to the 19th Ce ntury. London 1971. Klaus Maurice: Von Uhren und Automaten. Miinchen 1968. R1111ald Pear.rnll: Collect ing and Restoring Scientific Instrument s. London 1974. A(fi-ed Rolu/e: Die Gesc hichte der Wissenschaftlichen ln stru mente. Leipz ig 1923. Em.l't Z i1111er: Deutsche und N iederländische astronomi sc he ln strumente des 11-18. Jahrhunderts. Miinchen 1956.

Cembalo , signe rad av Johannes Ruckers i Antwerpen 1618. Dep. 1888 av Lunds universitet. L. 232 cm. KM 4.417.

Brädspel med faner av olika ädl a träslag och inläggningar av ben. 1600-talets senare hälft. KM 13.513.

111

Sadelur av si lver med läderklädd ytterboett av koppar, signerat Eppen Pförten dvs. Johann Conrad Epp (1694-1748) från Fiirth. Diam. 15 cm . KM 19.514.

Vetenskapliga instrument tillverkade och signerade av hantverkare, verksamma under 1600-talet eller 1700-talets början .

C HRISTINA LINDVALL-NORDIN

Modernt klädd år 1678 Klädparad i ålderstrappa

Tillfärgbilderna V och VI Bildkonsten utgör den huvudsakliga informationskällan för vå r kännedom om dräktmodet under sådana perioder, som inte lämnat efter sig några eller blott ett fåtal klädesplagg. Viktiga källor finner man inom bl.a. måleri , skulptur, keramik, glas, mynt , sigill , bildvävnader och broderi . Vid 1800-talets mitt tillkommer fotografikonsten, som blir en viktig kunskapskälla för dräktforskaren. Bevarade klädesplagg utgöres ofta så gott som enbart av »finkläder» och av kläder för vissa ceremoniel (kyrklig skrud, kungliga dräkter, dopkläder m.m.), tillhörande den burgna delen av befolkningen. Kulturen erhöll härom å ret en praktfull oljemålning i gåva och tavlan ås kådliggör på ett utomordentligt sätt dräktmodet i norra Europa vid mitten av 1600-talet. Motivet är en ålderstrappa , »allegori över männi skans å ldrar». Den är målad 1678 av en okänd mästare , troligen från Holland (signatur saknas). Detta sätt att symboliskt skildra jordelivet genom den s. k . å lderstrappan var vanligt under 1500- och 1600-talen, då motivet nådde stor spridning framför allt genom franska och tyska kopparstick. Ålderstrapporna överträffar ofta varandra i detaljrikedom och dräkt skildring. och de utgör viktiga dokument för vår kännedom om dräktskicket. På Kulturen s å lderstra ppa paraderar män och kvinnor i olika å ldrar. frå n de s må s pädbarnen i vaggan till det sängliggande 100-å riga paret vid trappans slut. I själva trappan, som är uppbyggd av kvaderstenar, finns tre landskapsmotiv. Centralmotivet utgöres av en stadsbild: en kanal kantad med hu s av nordeuropeisk karaktär - på en bro över kanalen vandrar några människor och ett kuperat landskap tonar bort i fjärran. I den h - "ullltrl.'n 1975

vänstra valvbågen finns ett jakt motiv och i den högra en lantlig idyll med ett hus vid en flod. På ömse sidor om trappan står på för ålderstrappor traditionellt sätt två träd. Ett är ungt och livskraftigt med yppig grönska. Det andra orkar knappt bära några blad, men det har ugglan - vishetens symbol - vilande på en gren som ännu grönskar. I tavlans främre plan finns en stor kartusch med årtal och monogram, » 16 ALK 78», som flankeras av en ung blomstrande kvinna och ett grinande skelett med timglaset i hand , visande den utmätta tiden. Monogrammet torde stå för tavlans beställare. Årtalet 1678 betecknar troligen tidpunkten för tavlans tillblivelse och kanske även för någon speciell händelse inom familjen. Kanske är det paret på det tredje trappsteget, tjugoåringarna, som är huvudpersonerna ... De är de enda , om man undantar barnen och 80-åringarna , som visar intresse för varandra - de håller kärvänligt varandra i handen och de ser varandra i ögonen. Dessutom är båda extremt elegant och modernt klädda »nyriggade » för tillfället? Mannen är den ende av herrarna som inte har hatten på sig. Kanske har han peruk, som vid denna tid bö1jar bli modernt för välklädda herrar, och då satte man ogärna hatt på de falska lockarna. Kan det gälla ett trolovningspar, vars förbund är ingånget 1678? Denna ålderstrappa följer i stort sett ett vanligt schema. Både män och kvinnor är avbildade - på vissa ålderstrappor från samma tid förekommer dock endast män, som t.ex. på ett kopparstick från 1650. Där finns också en mängd texter och deviser av olika slag. I övrigt är dispositionen den samma . Likartad är en å lderstrappa på Svaneholms slotts museum ; en oljemålning, som kommer från Ö. Yemmenhögs kyrka. Svaneholmsmålningen anses vara utförd av någon holländsk mästare , men på tavlan har tillkommit svenska texter; tydligen har man manipulerat med tavlan sedan den kommit till Sverige. Män och kvinnor samsas däremot på ett tryck från Lund 1751. 1700-talstrycket uppvisar samma rekvisita och disposition som 1600-talsvarianterna. Utblicken under trappan innehåller vanligen en framställning av yttersta domen. Trappan begynner således med spädbarnstiden, »livets början». Två barn ligger nedbäddade i en vagga med tvärmedar och

I. Ålde rstrapp a. oljemå lnin g ,, 16 ALK 78. » Okänd mä s ta re. trol. Holland. S torl. 170 x 126.KM 66 .1 52.(Fiirgbi ld i Kulturen s b ild a lmanack a 1975.)

2. Ålderstra ppa »M a nnen s Åldrar». Nederlä nd e rn a omkr. 1650. T illh. Svaneholms slotts mu se um.

bredvid stå r e n vä llingskå l - de n å terkommer seda n hos de sängligga nd e å ldringa rna so m avs luta r a llego rin. N ästa lilla pa r utgö re s av två sm å barn, ka ns ke 3-4 å r gamla , på trapps teg numme r ett. Flickan har lik som de v ux na kvinnorna et t vitt , lå ngt förkläde uta npå sin gul a kl ä nning . D e n består av e n vid kj o l oc h e n skörttröj a me d vit linne ka nt oc h ä rmupp slag. Inn a nfö r tröj a n bä r ho n e n linn esä rk , so m ä r tätt ry nk ad kring e n sma l ha lslin ning . H å ret ä r uppsatt i knut med ba nd runt o m oc h kring ha lse n bär flick a n ett pä rlh a lsband . Hon förevisar sto lt s in fin a docka, som ä r klädd precis so m de v uxn a, fö r si n trum slagarkava lj e r. Gos se n ha r lå ng kolt oc h fö rkl äde , men ha n bär de v uxnas a ttribut - e n ha tt med stå tlig rö d pl ym. Kolt e n bars av både pojka r oc h fli cko r upp till 5-7 å rs å lder. I högfö rn ä ma kretsa r fö reko m den bek vä rn a kolten so m a lt e rnativ till den representa tiv a mod e drä kt e n. Ba rne n bar mini a ty rkopior av de vuxnas kl äd er oc h fig urformninge n med hj ä lp av ko rse tt e r

och lös bröst va r viktig äve n för mycket små flickor. Kolten var det enda ba rnvänliga plagget ä nda fra m till 1800-ta lets s lut , även om man inom vi ssa kret sa r bl. a. under se nare delen a v 1700-ta let anammade plagg som va r bekväma för ba rnen. Först und e r 1900-ta let blev ba rnen s s peciella klädbehov tillgodose tt. Tidigare existerade a llt så knappas t ba rnkläder, dv s. kläder där ma teri al och s nitt a npassats till ba rnets s peciella rörelsebehov och komfort. Tioå ringarna bä r trogna kopior av de vuxnas kläder ; flickan är så nätt i s in röda överkjol, som hä kt a ts upp framtill och lå ter vi sa s in eleganta vita underkjol med s vart broderad bå rd ne11ill. Överkjolen kan vara sydd a v ylle (eller kamlott) och den veckrika underkjolen är säkerligen sydd a v fint flandriskt linne . Upptill bär hon ett trå ngt liv som går ner i spets framtill. Livet har modern halvl å ng ä rm med breda vita uppslag och stor platt krage med s pet s i ka nten. Kragen hå ll s ihop med en röd rosett på bröstet. Hon ä r inte så dekolleterad som »de stora », utan bä r en sä rk eller överdel inna nför ha lsringningen. Särken är tätt rynka d vid en ha ls linning och den har vida , lå nga ärmar , so m ry nkat s vid en linning vid ha ndleden . Ärmarna pö se r fra m ur klänningslivet s ärmhå l. Så liten hon ä r. bä r hon flera s myc ken : två pä rl a rmband och e tt pä rlha lsba nd . På föttern a bä r hon s korna på modet , beige med röda kl ac ka r och sulor. Henne s ka va ljer se r ut a tt vara beredd a tt försvara sitt hjä rtas dam med sitt s vä rd och ha n är helt brunklädd . Det var en av de stora modenyhetern a under 1600-tale t. att kl äderna sydde s i sa mm a färg och ma teri a l. Upptill bä r den lille minia tyrherrn en tröj a, so m knä pps fra m med må nga s må kna ppa r. Nedtill ka ntas tröj a n av gulbruna ba ndöglor , s. k . favorer. En pl a tt , rektangulär krage ha r frå n 1600-ta let s mitt e rsatt den tidiga re så popul ä ra, breda s pet skragen. I Nederl ä nderna blev det omkring 1660 modernt med Rhingrave-byxor. »Rhengrevarna » kunde vara enormt vida med kjollikna nde ben och en ma n frå n tiden berä tta r i s in dag bok , att han gått omkring en hel dag med båd a benen i ett byxben uta n att mä rka det. I Rhengreva rnas nederka nt fanns ofta en drags ko , så att vidden vid behov kunde saml as ihop. Ofta pryddes dessa byxor av mä ngder av bandöglor och rosetter både kring midj a 85

3. Flicka oc h pojke i tre-fyraå rså ld e rn. Detalj f'r{111 Kulturens Ålders trappa . lik so m bi ld e rn a 4. 5. 7. 8. 9. 11 . 12 oc h 13.

och ben. Det finn s ett rel a tivt stort a nt a l »Rhengreva re » bevarade. Bl a nd a nnat finn s i Livru stka mm a ren i Stockholm e n stor del av Ka rl X Gustafs drä kter ( 1654-1 660) bevarade oc h d äri bland även Rhengreva re. Andra ma ns pl agg frå n sa mm a e pok finn s i Ro se nborg i Köpe nh a mn . Under Rhengrev a rna bar ma n sma la underb yxo r, ofta av sa mm a färg som de öv riga pl agge n ; gossen hä r har bruna. Under kn äet fästes en vit volang , s.k. ka noner eller ho lka r. vilka sydde s a ntingen av spet s el le r av vitt tyg. Rö d a strumpor och bruna högkl ac ka de s kor fullb o rd a r e lega nse n. På s in a locka r bä r ha n en brun ha tt med röd rose tt och rött kullba nd. Kvinn a n so m stå r på »tjugo trapps te ge t » ä r m yc ke t elegant kl ädd i en bl å klä nning , giss ningsv is av sa mmet. Hon ha r a na mma t det nya modet med lju sa re fä rger i s in drä kt. Tidigare höll holl ä nd a rn a s ina kl äder i en betydligt dova re fä rgska la. Kl ä nningen är tv ådel ad och bestå r av li v och kjol me d s läp. Livet ä r fig urnära och ä r myc ket urringa t. Ma n a na r att kvinn a n ä r hå rt

4. Tioå rig flick a och pojke kliidda i miniatyrversioner av de vuxna s kl äder.

snörd med korsett , de ss utom ä r det säkerligen in sy tt mä ngder av fiskben i livet s foder-allt för att ge den önskvärda silhuetten. Gula passpoaler och volanger kantar livet och de armbågs lå nga ä rmarna. Kvinna ns stora hal sringning kantas av en krage av ny typ; en tunn linne- eller bomullskrage (bomull introduceras i Europa omkring 1630-40) so m vilar på axlarna, kantad av s pet s. (A ng . s pet sa r frå n 1600-ta let , se Britta Hammars uppsa ts s id. 97 .) De vita ärm volangerna och kragen skulle accentuera hudens vithet. Vid denna tid var det viktigt a tt uppvisa så vit hy so m möjligt. D e tt a ås tad kom s med hjälp av vitt s mink , där beståndsdelarna kunde vara krita , blyvitt eller vismut. Kindsminket , rouget, lades på det vita sminket i kraftiga prick a r på kindbenet. Ingen av tavlans kvinnor tycks använda moucher, skönhets pl åste r, so m blev mycke t populärt från tiden omkring 1630 och förblev så till s lutet av 1600-ta let. På bröstet bär hon en brosch och runt ha ls och armleder pärlband . Från midjan ha r hon ett guldsmycke eller ur hä nga nde i ett gult band. Om hå r-

5. Ma n oc h kv inn a. 20 å r. med b reda s pe tsa r av barock ka rakUir . De t trolovade pa re t.,

knute n bä r de n trolo vade (förf: s ege n re fl e kti o n) kvinn a n e tt gult ba nd oc h s ido loc ka rn a hä nge r fritt. H o n sti c ke r fra m e na s kon und e r de n lå nga, vid a kjole n och lå te r a na e n lju sbrun rödkl ac ka d sko . Ma nn e n , som hå ll e r he nn e i ha nde n , ä r e nhe tli gt kl ä dd i brunt. H a ns uppkn ä ppt a tröj a lå te r de n fin a linn es kj orta n , me d de d yrba ra s pe t sa rna på de n pl a tta k rage n o ch de e lega nt a tofsa rna på kn ytba nd e n , pösa fra m oc h sy nas o rd e ntligt. Ärm a rna ha r upps lit s ninga r, so m mode t fö res krev v id 1600-ta le ts mitt , fö r a tt de kostbara linne pl agge n s kull e sy nas. Rh e ng reve byxo rn a ä r prydda med röd a ba nd öglo r , lik so m ha tte n . Röda unde rbyxo r. vita ka no ne r oc h vitgrå s trumpo r fullb o rda r kl ädse ln . Tav la ns y ng re pe rso ne r bä r sa mtliga sko rn a på mode t: sko r me d kra fti gt röd a s ul o r oc h kl ac ka r me d vita pligg, so m ut gö r e tt de ko ra ti vt in s lag. I Rose nbo rgs slo tt ssa mlinga r finn s e tt pa r sko r. so m ha r tillh ö rt C hri sti a n IV - de ä r vitg rå me d röda kl ac ka r oc h t vä r tå . Sko r me d röd a kl ac ka r oc h s ul o r va r mode rnt i no rra E uropa

redan under 1600-talets förra del , men till Frankrike kom modet först se nare: Ludvig XIV presentades å r 1660 ett pa r skor med röda klackar, gjorda av en skomakare i Bordeaux. Kungen blev så förtjust i dem , att han hädanefter bara ville gå i skor med röda klackar. Trettioåringen - tittar hon efter sin flydda ungdom eller är småbarnen hennes? - vänder s ig helt ifrån sin man. Hon är liksom den tjugoå riga kvinnan mycket elegant och »Se r stolt ut , som en påfågel », som det står om en trettioå rig kvinna på en annan å lderstrappa frå n 1650-talet. Kvinnan bär en varmt gul underkjol och en svart upphäktad överkjol av tyngre material. Det trå nga livet har samma kragtyp som kvinnan på föregående trappsteg , medan de uppslitsade ärmarna däremot företer ett äldre mode. Det fina !intyget pöser ut och syns ordentligt i den här typen av ärmar. Att ha halvl å ng ärm , som tjugoå ringen , var nytt och vågat. Tidigare skulle man inte blotta sina armar utan dölja dem i klädedräkten. Mitt på bröstet har hon en praktfull brosch och runt hal se n en pärlcollier. Pärlor bär hon även runt armlederna - pärlor tycks vara smycket par preference. I vänster hand bär hon en solfjäder. Den förekommer då och då under tiderna s lopp so m viktig accessoi r till kvinnodrä kten. På Frans Hal s kvinnoporträ tt frå n tiden kring 1600-talets mitt förekommer solfjädern ofta som »koketteri-attribut ». Den mustaschprydde mannen på hennes vänstra sida se r vi inte mycket av. Han verkar vara mörkklädd och har röda underbyxor , kanoner och vitgrå strumpor. De bruna s korna pryds med enorma röda rosetter på den höga plösen. På nästa trappsteg är det mannen som står i rampljuset, ha n döljer nästan kvinnan vid s in sida. Han excellerar i en bred spetskrage med tofsar , av samma slag som den tjugoå rige mannen. Det nya med den fyrtioårige mannens stass är den knäl å nga tröjan . Den bärs fortfarande uppknäppt över bröstet så att den dyrbara skjortan har en chans att välla ut. Tröjan är brun och har pa sspoaler och knappar i gult. I des s nederka nt s itter gula tofsar på regelbundet avstånd frå n varandra. H a n bär sva rta vidbyxor. som håll s ihop under knäet med gula band. Vid den här tiden , 1660-1680. draperar herrarna gärna sin mantel nonchalant över ena axe ln. Så har både fyrtioåringen och hans tjugo

å r yngre »broder» svept s ina ma ntlar om rygg och axlar. Han bä r bruna strumpor, sydda av tyg eller stickad trikå - vä lbä rgade herrar bar silketrikå-strumpor vid den här tiden. Karl X Gustaf efterlämnade bl.a. fyra par s ilke strumpor , 3 pa r röda och I par gula. Ett av de röda paren införskaffade s i Pari s 1654 av Magnu s Gabriel de la G a rdie , och det pa ret ansågs vara det förnämsta. Vid 1600-talets mitt var det modernt att ha strumporna nedha sade och veckiga runt benen. Ålderstrappan s män bär däremot sina strumpor ordentligt uppdragna . 40-å ringen har s va rta plö sskor med gul j ätterose tt , och de har först ås röd s ul a och klack . Brun rundkullig ha tt vil a r på den brunlockiga, lå nga peruken . Han s hustru stå r snett bakom , men ma n får i alla fall en uppfattning av henne s kl ädelegans. Hon har en förnämlig röd kjol och över den en brun , upphäktad ytterkjol. Livet , eller om det ä r en tröj a, är besatt med ett stort a nt al röd a bandöglor. En platt, rund ad linnekrage , so m går upp i halse n, ä r den enda av linneplagg som syns. På trappa ns krön står det 50-åriga pa ret. Båda är lite gammaldags klädda - är det ka nske pl agg, so m de båda skaffade sig, för henne s del medförde i boet , nä r de ingick i det ä kta stå ndet 25-30 å r tidiga re ? Mannen bär Rhengrev a re med s vart spets eller broderad bå rd nertill och gula ba ndrem sor. Om s ig s veper ha n en s va rtbrun mantel. I ena ha nden hå ller han ett pa r bruna hand s kar , vilket för övrigt även 60- och 70-åringarna gör. Spetsmanschetterna företer ett äldre mode lik som hatten med den höga, tvära kullen . H a ns fotbeklädnader är inte heller av »a ktuellt » datum . På 1660- och 70-talen bä r man inte lä ngre stövlar inomhu s . Nu bär herrarna skor - det är bara om ma n s itter i en sadel so m stövlar ä r acce pterbart. Den 50-årige ma nne n bär krags tövl a r med s tövel strumpor i - ett s lags lösfoder av vit lä1ft med spet s i ka nten . Stövelstrumporna ba rs ut a npå de dyra s ilkestrumporna , för att skydda mot förslitning. Den femtioå riga kvinna n ä r helt sva rtklädd ; på hj ässa n har hon en liten svart hätta , och hon bä r sva rt liv och kjol. H a lse n är djupt ringad och kantas av en bred udd spet s, so m likso m ärmupps lagen ä r av något äldre da tum. Vitt hell å ngt förkläde av linne eller bomull , med 3-4 cm bred få ll , täcker nästa n hela kjolen. Förkl ädet var förr en viktig detalj i en kvinnas kl ädse l -

6 . Va rdagsdriikt av ho lliind s k . grå ka m lo tt - e tt ylle t yg . .J ac ka . rhe ng reve byxo r oc h ka no ne r. so m tillh ö rt Kung Ka rl X G usta f. 1600-ta le ts mitt. Foto Li v ru stk a mm a re n . Stock ho lm .

inte so m nu för a tt s kydd a kl ä de rn a v id s mut sigt a rbe te. E n redba r kvinn a ba r a lltid förkl äde . Pa ra ll e ll e r finn s inom sve ns k a llm ogedrä kt. Ege ntlige n s kull e d e n s ma la få ll e n tyda på a tt den hä r kvinn a n inte va r s pec ie llt vä lbä rgad . I s kå ns k a llm ogedrä kt v isa r ma n o ft a s in förm öge nh e t bl. a. i få ll ens bre dd - bred få ll lä t a llt så a na a tt ma n ha d e rå d a tt kö pa me r t yg ä n vad som egentligen gic k å t. I sve ns k modedrä kt ba rs vit a sorgförkl äd e n lå ngt in på 1900-ta le t , oc h d å be tyd e r o ft a bre d få ll djup sorg. med a n e n sma l få ll t yd e r på a vl ägse t s lä kt s ka p me d d e n häd angå ngne . Nu ha r ture n ko mmit till d e ä ldre pe rso ne rn a på å lderst ra ppa n - på tagligt ä r a tt d e ä r mö rkkl äd da. T y pi s kt fö r de n ä ld re ge nerati o ne n ä r a tt va ra kon se rva ti v i s itt drä kt va l. D e n y ng re ge ne ra ti o ne n ha r a na mma t pl agg i lju sa oc h glad a fä rge r. D e n 60-å rige ma nne n ä r brunkl ädd o ch ha r e n snäv tröj a. som ä r hög kn ä ppt me d må nga s må kna ppa r. D ess uto m ha r tröj a n å ld e rd o mliga axe lka rm a r, e n vadd erad ka nt e ll e r rull e i ä rme ns axe lsöm . Axe lka rm e n hä rsta mm a r frå n d e t s pa nska re nässa nsm od e t , som va r så gott so m a ll e na råd a nd e i E uropa unde r 1500-ta le t oc h e n 91

7. Pi1 trappa ns krö n stä r de l 50-ä riga pa ret.

bit in på 1600-t a le t. D e n hä r t y pe n av vadde ring fö re ko mm er b l. a. i s kå ns k a llm oge dräkt und er 1800- ta let. S pa nie n fö rl orade sin led a nd e ställning i E uro pa vid 1600-ta le ts bö rja n oc h H o ll a nd ko m a tt ta le dninge n . A mste rd a m blev de n ce ntra la ba nk- oc h affärsmetro po le n. D etta för me d s ig att de t blir ho ll ä nd s k s mak so m ko mm e r att präg la e n sto r de l av drä ktmode t unde r 1600-tale t. D et ho ll änds ka bo rge rs kapet blir to ng iva nd e oc h fö rfoga r öve r s to ra ink o m ste r som till åter bl. a. sto r klä dl yx. D e n ka ll a å rsti de n gic k de välsitu erad e kv inn o rn a o mk r ing med m uff, so m fäs tes med ba nd i midj a n . H os de n 60-å ri ga da me n se r v i e n s k ymt av e n pä lsmu ff. Fö r öv rigt ä r ho n kl äd d i brun sva rt. H e rrn , so m uppn ått 70-å rs å ld er, ä r he lt sva rtk läd d , de t ä r ba ra k rage oc h ma nsc he tte r so m lyse r u p p dräk te n . H a n ha r e n s lä t, rak krage so m må nga va r s krud ade i unde r 1650-ta le t. H a n ä r de n tredj e av mä nn e n so m bä r ha nds ka rna i ha nd e n . Mjuk , sva rt ha tt me d rak ku ll e vila r på de t g rås prä ngda hå re t. 92

8. M a n oc h k vinn a. 70

{1r.

Kvinna n vid ha ns sid a ä r också helt sva rtklädd. Hel a henne s bröst täck s a v en stor vit s nibbkrage eller smäck . Kragen ger omedelbart associationer till den kvinnliga so rgdrä kten , so m ba rs i Sverige in på 1950-ta let. På huvudet bä r den sj uttioåriga da men en liten sva rt hätta, troligen a v s iden . På det näst s ista trapps teget stå r det 80-åriga paret. M a nnen bä r en hellå ng , värmande pä lsbrä mad kappa i brunt ylle. Ärmen har ett lodrä tt s prund , så a tt a rmen kan stickas ut genom det , so m genom ett s prund i en cape. I ena ha nden ha r han en stödkä pp och med den a ndra ha nden hå ller ha n ihop s in ka ppa. Kvinn a n vid sid a n om honom hå ller honom ömt på axeln. Hon ä r helt klädd i svart-vitt , so m de a ndra gamla kvinnorna , men hon ha r bytt ut den svarta hätta n mot ett dok. Både hon och manne n bär moderna s kor med röd a sulor och klacka r. Stödda på varandra stå r 90-å ringa rna unde r den vi sa uggla n i trädet - ha n med kryckor och hon med käpp . Även den nittioå rige ma nne n bär en brun pälsbrä mad ka ppa , men ha ns ha r kort 93

9. Man oc h kvinn a. 80 ä r.

ärm, och dä runder lyser en röd tröjärm . På det korta, vita hå ret sitter en varmt röd kilmö ssa med pälska nt. H a n har lik so m de ä ldre herrarna vid denna tiden ett tä mligen långt s kägg och hä ngande mu stasc her. Den gamla kvinnan är även hon klädd i något rött , pä lsbrämat. På sitt huvud har hon en svart mössa med rött hakband . Hon har glasögon, som förutom kä ppen tydligt ma rkerar henne s höga ålder. Nedanför trappa n, på det mörka stengolvet , stå r en säng med å lderstrappa ns sista par - det sängliggande. Sängen ä r bädd ad med ett rött täcke och röd kudde med vitt linneörngott med huva . Mannen , iklädd en vit skjorta , ligger ned medan kvinnan

10. Man oc h k vinn a. 90 å r.

halv sitter med hä ndern a kn ä ppta i bön . Även hon ä r kl ädd i vitt, med dok över huvudet. Vid dera s läge r stå r ett bord på kul fötter med vit duk. På det lilla bordet står, förutom ett pa r glas och några a ndra föremål , grötskå le n - preci s so m hos barnen i vaggan- sy mboli serande oförmåga och orkes löshet. Dett a sängligga nde pa r har förmodligen må lats i e tt se na re skede - ka nske av kon st nä re n inn a n ha n lä mna t sin a nde s verk ifrå n s ig . Ma n se r tydligt a tt sänge n och å ldringa rna delvi s täcker två ä ngl a r med stora tjädervingar. Den vänstra ä nge ln titta r uppå t och sträc ke r upp s itt e na finger. Den hög ra ä nge ln titta r ned å t med huvudet näs ta n dolt i den voluminösa kudde n .

11. D e t sä ng ligga nde paret . so m avs lutar å ld e rs trap pa n . Mä rk de öve rm å lade ä ngla rn a .

Litt eratur: J . A rno ld : A H a ndboo k o f Costum e. Lo ndo n 1973. F. Bo uc he r: A Hi sto ry o f Costum e in Wes t. Lo ndo n 1967 . R. Broby -Joh a nse n: K ro pp oc h k liid e r. S toc kho lm 1969. P. C unningto n: Costume in Pi ct ures . Lo ndo n 1964. G . E k stra nd: Ka rl X G usta fs d riikte r. Li vru s tk a mm a re n . S tockho lm 1959. L. W. Me ul e n-N ulle: S petsa r. Buss um 1969. E. N ie nh o lt : Kos tiimkunde. Braun sc hwe ig 196 1. A.-M . Ny le n: Va1fö r kl ä r v i oss. Uppsa la 1962. S. S li ve: F ra n s H a ls. Lo nd o n 1970 . J . T imm e rs: A Hi story ofDut c h Lite a nd A rt. A ms te rda m 1959. N. T rum a n: Hi sto ri e Cos tuming. Lo nd o n 1949. S. W a llin: Bos tad . he minredning oc h driikt. Stoc kho lm 1946 . I. Wint ze ll: Så va r ba rne n kliidd a. S toc kho lm 1972.

Man och kvinna, 20 å r, iförda modedräkter från 1678. Detalj från Ålderstrappa KM 66. 152. Okänd mäs tare , trol. Holland.

Man och kvinna, 40 å r, iförda modedräkter från 1678. Detalj frå n Ålderstrapp a, KM 66. 152.

VII

Mässhake , enligt uppgift från Norra Vrarns kyrka. Daterad 1692. Broderierna tillskrivna Helena Larsdotter i Eksjö (verksam 1678-1710). KM 10.035.

Vill

Den uppståndne Kristus. Detalj av brode ri på mässhaken frå n 1692.

B R I TT A H A M M A R

Spetsar

Komm entarer till en bildserie 1600-talet är s pet sens stora å rhundrade. Sydd eller knypplad prydde den brukstextilier och kläde s plagg för män , kvinnor och ba rn. Det modemedvetna Europa importerade spetsar för stora summor från de leda nde centra i Italien , Fla ndern och Frankrike , som då dominerade spet stillverkningen. Italien med Venedig som huvudort var alltsedan mitten av 1500-ta let främst berömt för den sydda s petse n , men där framställde s oc kså kn yppl ad s pet s av hög kvalitet. Flandern hade i sin förn ä ma linhantering och ytterst fina tråd de bästa förutsättningar att utveckla och fullkomna knypplingstekniken . I Frankrike startade man å r 1665 en inhemsk tillverkning av både sydd och knyppl ad s pets so m kom att få stor betydelse . Den sy dd a drev s på några få å r till såda n fulländning att den blev fullt j ä mförbar med den bäs ta venetianska tillverkningen. Den tidiga fran ska produktionen kan ofta inte skiljas frå n den samtida venetianska. Detta ledde för Venedigs vidkommande till min s kad export med svåra ekonomiska och soc ia la förh å llanden so m följd. De n knyppl ade oc h sydd a vita s pet sen a nvände s frå n början fra mförallt på underkl äder kring krage, s prund , hand- och benlinningar. Till följd av modeutvecklingen under 1600-talet lösgjordes kraga r, ma nsc hetter och byxholkar, s. k. kanoner, och blev till sjä lv stä ndiga pl agg fortfarande rikt s pets prydda. Den under renässansen utbild ade udd s petse n med sitt omso rgsfullt tec kn ade och na turtroget återgivna mön ster var en lä mplig och också myc ket omtyckt dräktprydnad och kom att 7 - 1-\ullurL'll 1975

I. Samt ida po nr~i ll a v Gustav Il Ado lf. iförd krage kant ad med kn y pplad s pel s av sk . Ge nu a t yp . KM 14 .337. H . 26 cm. Genu a va r vid s id an av Venedig hu vudort fö r tillverkning av den und er 1500-tale ts slut oc h 1600- ta le ts bö1j a n så po pul ära Ge nu as pe tse n. D e sydd a s pets mönst ren. frä mst de s k. re ti ce llamönstre n . öve rsattes till kn y pplings teknike n oc h blev h ~i rige nom både tunnare. grac iösa re och de ss ut o m billigare .

2. Po rträtt av ri ks rädet Jo ha n Oxe nsti erna. greve av Söde rm ö re. 1638. Nedligga nd e krage oc h ma nsc hetter a v na ndri sk spe ts . Fo to Nord iska mu see t.

leva k var lå ngt in på 1600- ta le t. Sä rs kilt i de på ita li e ns k botte n till ve rka de spe tsa rn a mä rk s s lä kt ska pe n me d d e geo me t ris ka re ti ce ll a mö ns tre n t ydligt äve n i de kn yppl ade s pe tsa rn a. so m i hu vud sa k bygge r på fl äto r oc h form slag, bild I . D e kn y ppl a de fl a ndri s ka udd s pe tsa rn a ha r e n he lt a nn a n kara kt ä r . D e n fin a tråde n oc h de t glesa vävs lage t ge r de m e n mjukh e t i framto nin ge n so m är allde les spec ie ll , bild 2 oc h 3. Mö nstre t mi ster doc k sin kl a rh et me n få r i gengä ld större ty ngd . D e n fullt utbild ade baroc ks pe tse n med ra ka ka nte r före li gge r fö rst vid 1600-ta lets mitt. D e n s träva r i mo tsats till renässa nss petse n eft e r avstå nd s ve rk a n oc h fo rd ra r e n fö rä ndrin g av mö nste r oc h te knik. T rå de n blir fin a re. Stili serad e vege tati va fo rm e r s lingrar kraftfullt över yta n . Mö nste rpa rtie rna bes tå r i allt stö rre

3. D e talj av kn y ppl ad s pets. F la nde rn . 1600-tale ts sena re de l. T illh ö r No rd is ka museet. Udds pel s. utfö rd i hu vudsak i vävs lag . diir ma n ge no m att sk ic klig t siitl a in oc h la bo rt ex tra pa r kn yppe lpinn a r gjo rt J e s ta rkt stili se rade fo rme rn a mj ukt ru ndade.

ut s träckning av o lika so rte rs bottn a r oc h hå l. D e sy dda spe tsa rna ä r dess ut o m oft as t a rbe tade i sta rk re li e f i fl e ra pl a n , v ilke t ytt e rliga re förhöj e r s pe le t mellan lju s oc h s ku gga. D e o lik a mö ns terde la rna stöd s och fö rbind s med bryggor , s. k. brid e r me d e ll e r uta n udd a r , s .k . pikåe r (picots) e ll e r me d e n nä tg rund so m mo t s lute t av 1600-t ale t ut vec kl a ts till e n rege lbund e n nä tbott e n. Pe rio de ns s kö nas te a lste r finn e r v i bla nd de ve ne ti a ns ka oc h fra ns ka sydda re li e fs pe tsa rna o ch bla nd de i Fla nd e rn kn yppl ade, bild 4. M o t å rhund rad e ts s lut gå r ba rockra nka n mo t s in upplö s ning. D e tta v isa r s ig i a tt blomm o rn a oc h bl ad blir mindre oc h i a tt en vi ss sy mm e tri gö r s ig märkba r, bild 7 oc h 8. 100

4. D e talj av sy dd re lie fspe ts. Venedig. 1688. KM 47.24 7. 146 X 35 c m. D e l av

s pe tsgåva frf1n s tad e n Venedig till gene ral Kö nigs ma rck. Jfr A .-M. Ny le n. »E n he de rsg<°1va frä n s taden Vened ig». Fatabu re n. 1948.

101

5. De ta lj av sy dd reli efs pet s. Venedi g. 1688 . KM 47 .247. Blo mm a. ut sö kt a rbe tad i sta rk re lief oc h med bottna r av o lik a s lag. av teckn a r sig mo t e tt »nii t» av bryggo r med udda r saml a de till ro se tt e r oc h rund a båga r.

102

7. D eta lj av kn yp plad s pet s. Brysse l'> . 1600- ta le t s s lut. KM 62. 129:2. 60 x 22 c m. Bilden v isar e n b lomma . dii r kronb laden b ild as av ögo nliknand e. tu nn a ba nd i vävs lag so m s kä r över va randra . St å nd a re oc h pi still utgörs av e n s pind e lbott e n o mgive n av e n re li e fk a nt. Re li ef k rin g mö n ste rfo rm e rna bet rakta s so m Brysse ls pe t se ns s pec ie ll a kiinne tecke n. D e n uppl ös ta snirkland e bladrank a n me d »Ögo n » (av it a li ensk a occh io li ) tiicke r i s in fortsatta ut vec klin g he la spe tse ns yta mo t vilk e n de s må fö rk ry mpt a möns te rpa rti e rna av tec kn a r sig. D e n har lev t v idare i fo lkkon ste n in i vå ra d aga r sä rs kilt i de ös te urope iska lä nd e rna .

6 . Bi ld e n till viins te r: Det a lj av kn y pp lad s pe t s . F la ndern. 1600-t a let s s lut. KM om. K ra ftfull b lo mrank a i viivs lag med o lik a bottnar (sp in d la r . mandlar oc h nå lbotten me d v ri dn ing) bö lj a r fra m öve r y ta n . lnh iingt niit. Fy rfl ä ta d ka nt me d udd a r.

103

··-·-.r.; ,..

... . . .. ~... j,;..._l:;,,;,,•~•-M'-~.~-~., ;§... . ......

"4",'9' .,,,...._,.:.,.

-.---·-~..-.i -~

. .,lf,a .. r.

"'-~-..Miit-

~~d~~,~~~·•· ",.._ ~ ~~A~: .!..•~• . ,~. ,,.... f;f)1i. ..,.~ . .. .• r iff. ";Il ''- •• ~ ·~·\'"""!1. ~~ >~ ~

t~f ~ . . ·>.~.lfl'.·~~·1.·~,.·~·~=~·i~~. ·r:j···,~· .tl\~=~~i "' ~ -~·:i~~· _..···..._.~~· ,.,~~, ,_.

iA . 1. . . . ..,,.,M'qfft-.., 'L•JA·~ ~·

~·-~~"1·~'fi,.•f•~4;1"i::L...•4.a.~.r't1~-~~· ·' t1 ~. ]\ ~ ..• ;~.;~,_.•p{!r'"~·,._~!fl. '* ..rt""""I ..,; ~ ~~->~~~--~p·""-;.; ~ ~~1~ ..:.,1f,'i!lrfl~h.~-~ · ,. .,,_-,s;..!c

,I . '

~~E.~~~~... .~~~(~«!f.YI•"'-• ~- .,l$ . .ff.tt1'~ ~. ·~~ · <"fil!!Jji-..~ll«~.:~,~•!t1"1 · ·;~.·k . ~%:r1~ a . ~ .·· )!f~·-~ · i!~-~·, ~ - ,J'f.Ji,Wlri'... ;:·;t l~'~fi.;'~~·· · · L)J

. . ... •·~ fil. "-·~ -~ ;a~.~,.····..... ·-W.ri'•· ~·..:~!~~ , ..~ •·i8~11}

: ":r~~

·R ~;•-~1 . · {.:.tp~JF:~!:.-~"-J.·.~~·~:~ .: · '~~-~-:~~~... ~

·i

·~ -~~~

. .,

. . .,.,,

, "..,;~ ~ __ ,, r;;. . ~1•.; ~...,f ~.'I! i- ........ ~ . ~~--~ ... .., .·~· ~ ,;:r ~' ~ ........ ' ~ ,.~ .......-:;, il!llj .· --. ~ r : " ... ~ .... . ,I. . _...._,.. . .. . ~.!:'\• . ,

)f"'.

.;.r~ ,.... ....

-1: ··I·.·--.jli•&'l···•n~1:, '.~ ~-~ ~ (..~ ·, ~.,; ,,; '1 1.'; '. ;.~,, ,jl,"' li . t ---~' . .~>.<i ..}'-'•••; ,·

,,,

~~...~t-~1't~~~,~·-~!'2~~~.-M:~'.!· t>'~;.•~i.:r~.t-~..~~:~~-,~~~-~

8. Deta lj av kravatt i sydd s pet s. Venedig . omkring 1700 . KM 59.311 42 x 23 cm. Tunn a bladrank o r i knapph ftl ss t ygn s nirkl a r frå n e n mitt axe l ut öve r ytan oc h o rk ar endast b lira upp s mit förtvin a d e blommor . sydda i o lik a bottnar . Barocke ns kraftfull a ranka lir stadd i sy n ba r uppl ö sning . M ö nstret a vtec knar sig mot e tt ganska rege lb unde t nlit av bryggLlr m ed udd a r . Bagkant med udd a r p[1 tre s id o r.

Litt eratur: D. H. Drege r; E nt w ic klun gs-Gesc hic ht e de r S pit ze. Wi e n 19 10. T. Frauberge r: H andb uc h der S pit zc nkund e . Leip z ig 1894. M. Jourd a in : O ld Lac e . London 1908. M . Lind s tröm: Itali e nsk barock s pe ts. Kulture n 1950 . I. W . va n der Meule n-Null e : Spe t sa r - e n hi storik. H o ll a nd 1969. A. -M. N yle n: E n he de rsgåva frftn s taden Ve ne di g . Fa tabu re n 1948. A.-M. N y le n : H e m s löj d. Lund 1969. M. Sc huett e: A lt e Spit zen. Wlirz burg 1963.

104

INGER ESTHAM

Två figurbroderade mässhakar från 1600-talet i Kulturens samlingar

Till färgbilderna VII och VIII I Kulturens samlingar åte1finns två figurbroderade mässhakar som båda har tillhört skånska kyrkor. De representerar två skilda miljöer. Mässhaken från Löddeköpinge , daterad 1627 , är ett drivet arbete i kontinental klass möjligen utfört i Köpenhamn och skänkt av medlemmar av några av Danmarks förnämsta familjer. Mässhaken från Norra Vram, daterad 1692, är förfärdigad av en i folklig stil arbetande »borderska » i Småland . Den har inte med säkerhet åte1funnits i kyrkoräkenskaper eller inventarier. Eftersom den saknar donatorsinitialer är den troligen inköpt av församlingen som så må nga andra av denna kvinnliga brodörs arbeten. Löddeköpinge kyrkas mässhake är fö1fårdigad av slät röd silke-sammet. På ryggsidan ses broderier i hög relief utförda i guld- och silvertråd samt fle1fårgat silke övervägande i läggsöm med detaljer i plattsöm och av silkefrise. Framställningen visar den korsfäste Kristu s omgiven av två svävande änglar som i kalkar samlar upp blodet från såren i Kristi händer. Kristus är fäst på ett kors med avsågade grenar - arbor vitae. Korset står på en grönskande Golgatakulle. Kristus ses frontalt. Han är fäst med tre spikar. Huvudet faller tungt mot hans högra axel. Han bär en stor törnekrona men saknar gloria. Ländklädet har lå nga fladdrande flikar och antydan till rosett. Änglarna bär veckrika fladdrande dräkter sammanhållna med skärp knutna i rosett. Detaljerna är tydligt karakteriserade. Må nga detaljer är naturalistiskt framställda . Så ärt.ex. vaije penna i änglarnas vingar 105

broderad i relief. Kristi hå r och s kägg och änglarnas gula lockar ä r av silkefri se, dvs. en metalltråd omspunnen med s ilke so m lätt kunde formas. Detta material i rött har även använts för att illustrera blodtlödet från Kristi sår. På ömse s idor om krucifixet ses en vapensköld , till vänster familjen Lindenovs samt initialerna 0 L , till höger familjen Podebusk s sa mt initialerna I W P syftande på Otte Lindenov och han s hu stru Johanne Wibeke Podebu s k. Därunder årtalet 1627. Ingenting är känt om vem som har utfört det högklassiga broderiet. De danska efterreformatoriska kyrkotextilierna ä r inte närmare undersökta. Mässhaken är daterad 1627, samma år so m donatorerna Otte Lindenov till Borgeby och Östergård och Wibeke Podebusk till Krapperup , Barsebäck och Markie vigde s i Köpenhamn . Sannolikt skänkte s mäss haken vid detta tillfälle. Wibeke Podebusk var dotter till rik s råde t Claus Podebusk , kallad den rike , och hans hustru Sophie Nielsdatter Ulfstand. Möjligen har mäss haken bes tällts på kontinenten . Sannolikare är att en brodör, kanske en hovbrodör, i Köpenhamn har utfört arbetet. Framställningen är ikonografiskt intre ssa nt. Kri stu s på ett kors med avsågade grenar och de svävande änglarna, som i kalkar samlar upp Kristi blod griper tillbaka på medeltida tradition. Otte Lindenovs och Wibeke Podebu sks mäs sha ke är dock ingen kopia av ett medeltid a arbete. Ikonografi skt hör den 1600-talet till. Broderiet ä r en åskådlig skildring av Kri st i lidande och död enligt 1600-talets religiösa uppfattning . Stilmässigt hör den hemma i renässansens slutskede. Karakteri seringen av figurer och dräkter tyder på en förlaga från 1500-talets senare del eller omkring å r 1600. Kristusbilden vi sa r överensstämmelser med framställningen på ett kopparst ick av Johan Sadeler (1550-1600) enligt uppgift efter en må lning av Christoph Schwarz (1545-1592). Kroppsställningen , karakteriseringen av huvud , händer och fötter samt ländklädets veckbildning kan jämföras i detalj med koppa rsticket. (Ett exemplar av detta kopparstick tillhör Kungl. kopparstick ssamlingen i Köpenhamn.) Korsets utformning med av huggna grenar och änglarna åte 1finns ej på kopparsticket. Emellertid kunde brodö106

107

rern a a nv ä nd a sig av fle ra förlagor och kompon e rade d å ihop mot i ven sjä lv stä ndigt. Mässhaken frå n Norra Yram s ky rka ä r förfärdigad av röd storbl o mmig silke sammet av 1600- tal stillv erkning. På ryggsid a n ses e n korsfo rmig besättning av benvit atlas, på framsidan en bå rd av sa mma mate ri al. Längs korset s oc h bå rd e ns ka nte r se r ma n e n i fl e rfä rgat silk e broderad blomsterbå rd . På ryggs id ans kors ses i korsmitten - de n förnämsta pl atse n - ett krucifix med Kri stu sbi lden i hög re li ef. brod era d i läggsö m av gu ldtråd lagd öve r s nören i cirkelform med utgå ngspunkt från nave ln . Ländkl ädet är ro se ttformigt och broderat i s ilke. Kri s ti kors med ut åt vidgade korsa rm a r är utfört i reliefrutad gu ldl äggsö m (sydd öve r s nö re n ) och ä r prytt med blad formade so m strå lar. Ov a nför krucifi xe t finns brod erat IN RI , neda nför ses ANNO 1692 sa mt ned erst en klotrund dödskalle öve r korslagda knotor i ko ntursö m . På fram sida ns bå rd ses den uppstå ndne Kri stu s hå ll a nde e n blom sterprydd sege rfa na i s in högra ha nd. Den vä nstra ha nden ä r lyft till en välsignande gest. Så ren på hä nd er, fötter och bröst ä r t ydligt ma rkerade. H a n bär en rikt veckad , brokigt schatterad ma nte l och ha r gyllene glo ria. Enligt uppgift i mu see ts ka ta log inköptes mäss hake n till Kulture n 1897 frå n guld s mede n W. Sandberg i Ängelholm. E nligt denne s kulle mäss hake n ha tillhö rt Norra Yram s kyrka . Hur guldsmeden kommit över mä ss ha ke n omtalas ej. Entydiga uppgifter häro m har ej påträffats i N o rra Yrams kyrkorä ken s ka pe r och inve nt a rie r. I in ve nt a rie rna å re n 1692-1697 nä mne s en gammal mä ss ha ke av brun blommerad sa mm et. Di s tinktione n me llan brunt och vissa röda fä rge r är ibland oklar i ä ldre inv e ntariefö rt eck ninga r. Anmärkningsvärt ä r emellertid att inge n uppgift har påträffats i rä ke ns ka per och inve ntarier om att mäss ha ken sk ull e ha prytt s med n ya broderier 1692 . I 1702 å rs invent a rium o mtalas att den ga ml a mäss hake n av brun blomm e rad sa mm e t var a lldele s försliten oc h a tt den under några å r därför ic ke hade kunn at a nv ä nd as. Man köpte detta å r e n ny mäss ha ke av sva rt sa mm e t prydd med ga lo ne r. V ad so m hä nd e me d den ga ml a har inte a ntec kna ts . I 1710 å rs inv e nta rium näm nes den ej. I inv en tariet frå n 1830 (ATA) nä mn s inga tex tili er. D e t sy ns tve ksa mt o m g uld s med e n Sandbergs 108

109

uppgift a ngående mä ss hakens proveniens är korrekt. M äss ha ke ns brode ri ka n till skri vas den små lä nd ska »bo rde rska n» He le na La rsdotte r i Ek sj ö. Hennes na mn harj ag på trä ffat i någ ra s må länd ska kyrkors utförliga rä ke ns ka per. J ag ha r se da n kunnat fö lj a he nnes ve rk sa mhe t till he nnes dödså r 1710 frå n 1678 då ho n kö pte ett hu s i Ek sj ö. Hittill s ha r jag funnit ett fyrti o ta l a rbete n frå n he nnes ve rk stad. F em mäss ha ka r åte rfinn s i Skå ne , nämligen frå n kyrkorna i Västra V ram och Skepparslöv , date rade 1691 , Munkarp oc h N o rra Vram (Kulture n), daterade 1692 , sa mt Los hult (Kri stia nstads mu se um , inv . nr 2448), daterad 1693 . (I Pe rsto rps k yrk a finn s e tt brod e ri daterat 1704. D e tt a ä r möjlige n e n ko pi a e fte r Hel e na La rsdo tt e r men någo t fö rvanskad .) Intre ssa nt ä r att o va nn ä mnd a fe m fö r skå nska k yrko r förfä rdigade mäss ha ka r ä r date rade inom en så kort pe ri od som tre å r. På fyra av mäss ha ka rna (Los hult , Munka rp , Norra Vram och Ske ppa rslöv) ö veren sstä mme r brod e rie rn a med ett und antag. På Los hultm äss ha ken se s ne da nför kruc ifixe t de n sö1j a nd e Ma ria Magda le na hopsj unken. D öd ska ll e n ha r fl ytt a ts till fra mbå rd e n och pl ace rat s ned a nfö r bild e n,a v de n uppstå ndne Kri stu s. Motivet med M a ria M agd alen a vid ko rse ts fot fö rekomme r på a nd ra a rbete n a v Hel e na La rsdott e r. Så t. ex . se r vi det på mässha ka rna i Väs tra V ram sa mt Agunna ryd , Linn e ryd och Skatelöv i Små la nd. På samtliga hä r nä mnd a mäss ha ka r för skå nska k yrko r uto m V äs tra V ram ä r bilden av den upp stå ndne Kri stu s fe lvä nd . Ha n hå ller fa na n i sin högra ha nd och vä lsign a r med de n vänst ra. På broderier utförda å ren före oc h e ft e r 1691-1 693 är bild e n i rege l rätt vänd. He lt avv ik a nde och av d yrbara re utföra nd e ä r brod e rie rna på mäss ha ken i V äs tra Vram . Hel e na La rsdotte rs mäss ha ke broderier ka n del as in i tv å gruppe r. Den e na gruppe n, till vilke n mäss ha ke n frå n Norra V ram hör , ha r ov a n bes krivits. Brode rie t i Väst ra Vram ä r exempe l på he nnes a rbete n i se nmedeltid a stil me d fi gurer pl acerade mo t guldgrund oc h und e r gy ll e ne va lv i goti sk stil. Med unda nt ag för V äs tra V ram s mäss ha ke, som e rsa tt s und e r 1700-ta le t , ä r sa mtliga mäss ha ka r lika i s nitt oc h sto rlek . På sa mtliga ä r ko rse t oc h bå rde n pl acerad e e tt styc ke o va nfö r 110

nederka nten. De ka n jämställas med a ndra av de till Helena Larsdotter attribuerade mäss hak a rn a i små lä nd ska kyrkor. Ma n vill därför gärna föreställa s ig a tt inte endast broderierna uta n äve n mäss haka rn a ä r förfärdigade i henne s verk stad . Källo r och litterat11r Otrvck t 11111teri11/ LUND Kulturen : ka ta log öve r samlinga rna Land sarkivet : Los hult C:2 . Norra Y ram Lla : I. Skeppa rslöv Ll a : I. Västra Yra m Ll a: I STOCK HOLM A ntik varisk-topografiska ark ivet (ATA): in vente ringe n 1828- 1830. S na bbinven teringe n 19 12- 1932

Tryckta skrifie r G11st<(f'E/ge11stier1111: Den int rod ucerade svens ka ade ln s ä tt a rtav lor. 1925- 1936 Inger Estlrn111 : F igurb roderade mäss ha ka r frå n reformationstiden s och 1600-tale ts Sverige . KVHA A H and lingar. A ntik va riska serien. 27. 1974 S 1·e11 T. K.jellb erg : Slott oc h he rresäten i Sverige. Skå ne 1-11. 1966 5 1w ige.1· kyrkor: Skå ne 1:3 Ha 1jagers härad. Löddeköpinge oc h H ög. Av Agn e ta Liepe oc h Ra lph Eden he im . 1972 Bertil Ås trn 11d: Brunnb y kyrk a oc h kape lle n i Arild oc h Mölle . 1972

III

7arKl1l

c 1670

I KM 30. 1% b 2 KM 30.195. Dia m. 50 cm 3 KM 29.002/3 4 KM 57.904 5 KM 33.415 6 KM 27.259

11 2

7 KM 6327 8 KM 28.616. Höjd 23.5 cm 9 KM 6732 10 KM 29.0 15 11 KM 18.9 19 12 KM 6285a

Östasiatiskt porslin och europeisk fajans med dekor i Wan Lis och övergångsperiodens stilar. Se vidare sid: 113.

Fat , gulb ränt lergods med bl yglaserad baksida och blå tennglasy r på.framsidan. Rotterdam , 1600-talets början. Diam. 34 cm. KM 34.060.

Skänkkanna och dryckeskanna, faj ans. Hamburg, »Pelikankrusmästaren», ca 1640. Höjd 55 och 29 cm . KM 27.767 och KM 27.766.

XII

Kanna, fajans, dekor »a la palette». Nevers , 1600-talets senare hälft. Höjd 20,5 cm. KM 27.768.

GUN I L L A E RIK SSON

Fajanser till prakt och nytta

Tillfiirg bilderna IX-X II Faj a nse ns å rhundrade i Europa ä r 1600-talet. D å s pred s kuns ka pen om tennglasy ren frå n la nd till land och verk städern a fö rsåg både furste hov och la nd so rt skroga r med ting som pri sades för s kö nhet oc h »re nlighet ». »Ema lj e rat lergod s» ä r en nu ö vergiven ben ämning som ge r le km a nne n en bild a v vad faj a ns ä r, ett poröst lergod s täc kt a v en v it , o pa k glasy r. T e nn as ka ger glasy ren de ss vithet , me ta ll ox id e r ka n ge de n fä rg. En väggfri s i Susa frå n 500-ta let e . Kr. tillh ö r de första exe mpl en på tennglasy ren s a nvä ndning . Frå n Meso po ta mie n oc h Persie n s pred s kun ska pen med Isla m oc h följd e de a rabi s ka krukma ka rna lä ngs Nordafrik as ku stl a nd upp till Spa nie n. H ä r fra mställde s und e r 13- oc h 1400-ta le n en lys terglaserad faj a ns , som ko m sa mtiden s europee r a tt hä pna - i sin n ya drä kt kund e le rgod set räknas som ädelmeta llen s like och »furs ta r, påva r oc h ka rdin a ler» bestä llde vapen servi ser i det nya god se t. Kulturutb yte t me ll a n ara be r och europeer fick på må nga område n s to r be tyde lse. F ö r ke ra mike ns utv ec kling fick de t v ittgåe nd e kon se kve nse r. I re nä ssa nse ns Ita lie n utgö r de n te nngl ase rad e keramike n hä r ka ll ad maj o lika - e n v iktig d e l av de n ko nstn ärliga produkti o ne n. Maj o lika ns ut vec klin g skild ras i å rs bo ke n 1974 . F ö r pra kti s kt bruk i he m oc h a pote k gj o rd es kraftfull a kä rl. so m und e r 13- och 1400-ta le n gavs en »ke rami s k» dekor . Under 1500-ta let blev krukm a karen kons tnä r och må lade i majolika ns sta rka fä rger renässa nse ns bilder på pl attor , väggfat och kä rlfaj a ns . I re a ktion hä remot tillve rkade s i F aen za en helt vit e ll e r s pa rsa mt deko rerad bruk s- och prydnad s va ra , »bia nc i di X - K ul1tm.·n 19 75

113

Faenza», som spred och efterbildade s i Europa, bild 4. Detta vita gods frå n Faenza gav majolikan s efterföljare i Europa des s namn fajan s . Under 1500-talets senare del och 1600-talets början utvandrade italienska krukmakare till Frankrike , Spanien och Nederländerna. Det är många gånger svårt att s kilja verkstädernas produktion på den nya hemorten frå n moderlandet s. Ett särskilt betydel sefullt centrum blev Antwerpen . N ä r staden under nederländska frihetskriget 1585 föll i s panjorern as händer utvandrade må nga av de dä r verksamma krukmaka rna till England , Spanien och de fria staterna i norra Nederländerna . Först på 1600-talet bröts den italienska traditionen genom en andra dramatisk kulturkontakt: Europas möte med Kin a . H a ndeln via sidenvägarna över Asien hade redan under medeltiden fört enstaka porslin spjäse r frå n Kina till Europa, dä r de bet ra ktades som kostbarheter och kurio siteter. Under 1500-talet ökade mängden via medelhav s ha ndeln med Ve nedig och vi se r i den italienska majolikan en viss påve rka n, t.ex. i »a la porcellana »-dekoren. När portugise rna på 1500-talet seglade runt Kap och började driva handel med kine serna fick vi mot å rhundradet s slut en ökad porslin simport , men det ä r framför a llt seda n holl ä nd a rna alldeles vid 1600-talets börj a n berövat portugiserna deras handelsmonopol och sj ä lv a bildat ett ostindiskt kompani , so m den stora mä ngden »bl åv itt kina » via Amsterdam börjar s trömma in över Europa. Genom ostindienhandelns intens ifie ring under 1600-ta let också engelsmän och fransmän blandade s ig i le ken - kom ett livligt kultur- och va ruutbyte till stå nd. Europeerna förv å na s över den högkultur, som möter dem ho s heclnafolket i Fjärran Östern. Kunska pen om elen förmedlas av re se näre r och av de kri stna miss ionärer, so m frå n 1500-ta let och fra må t verkade vid de kine siska hoven och dä r blev verkligt förtrogna med la ndet s kultur. Illu strerade reseberättelser bidrog till a tt i Europa väcka en verklig kinavurm. Den varade i nära tv å hundra å r, även om den under denna tid flera gå nger ä ndrade karaktär. Till en början nä rdes den av fantastiska rykten om sä ll sa mheter i det fj ä rran murom slutn a riket , därefter kom ett sa kligare intresse för kulturen och religionerna. M a n studerad e. man kopierade . 114

I. Ho ll ä nd s kt fa rt yg för a nka r ut a nför Macao . vid inl oppe t till Ka nto n. Det a lj av koppa rstick i Joa n Nieuhof. He t geza nt sc ha p de r N ee rlandt sche Oostlndi sc he Compagnie. Ams te rd a m 1665.

Filosofer och lä rd e gick så lå ng t att de ville ersätta la tinet med kine s iska n so m världssprå k oc h lå ta Ko nfut ses män mi ss ionera i E uropa . Omkring 1730 följer en re spe ktlö s, ibl a nd ironisera nde in stä llning . Kina blir ett ope rettl a nd , en utgå ngs punkt för fest och mas kerad . Mot 1700-ta lets s lut av lö ses denn a fas del s av en roma nti sk inriktning, för vi lke n Kina blir ett av flera fästen för dröm och fa nt as i, del s av ett nytt intresse för den etnografiska verkligheten. Kineseriet är den uttryck sform vi oftast mö ter , och ka ns ke glö mm e r vi ibl a nd att det föregicks av ett se riöst intresse för det ny upptäckta la ndet s ege na rt. Å ren 1602 och 1604 fö rså ld es i Middelburg och A msterd a m las te n frå n t vå kapade portu gis is ka ost indiefara re. ka rackerna Sa n J ago oc h Sa nta Ca tha rin a. De inn e höll mä ngde r a v kinesiskt po rs lin , oc h d et förut mycket ex klu s iv a godset blev nu till gä ngligt för må nga. Nya ho ll ä nd s ka frakt e r tog hem me ra. I e n 115

2. Int eriö r frå n e tt burge t bo rga rhe m i Ho ll a nd v id 1600-tale ts mitt. Öve r träpa ne le n ä r koppa r oc h stora fa t dekorativt upp satt a. Fate n är av Wa n Li- t yp. tillv e rkade i Kin a omk ring 1600 . e ll e r kopio r härav i holl ~i nd s k fajans . Detalj av må lning av Go nza les Coqu es. Mu see d "A rt et d "Hi stoire. Ge neve.

116

beskrivning av Amsterdam frå n 1614 säges att »porslinsövertlödet ökar» och a tt »porslin nu finns i va1je borgares hem ». De bl åv ita faten möter oss på de samtida stillebenmå larnas bilder, där de bland venetianska glas, nautiluspoka ler , silver och kristall vittnar om hur högt man värderade porslinet även sedan det nu blivit relativt lä ttillgängligt. De holländska interiörm å lninga rna berättar om porslinets roll so m inredningsobjekt. På dörroch väggpanelern as krön , på de stora barocks kå pen och på spiselkransarna sattes fat , urnor och vaser av blåvitt porslin. Den yttersta kon se kven se n av inrednings modet finner vi i de kungliga s lotten s porslin s rum vid tiden omkring 1700 , då väggarna täc ktes frå n golv till ta k med konstfullt arrangerade hyllor och kon so ler för små och stora pors lin spjäser. Faten i den holl ä ndska interiören p å bild 2 har en dekor som ä r karakteri sti sk för kej sa r Wan Li s tid (1573-1619). Vi möter den ständigt på den äldre, portugi s isk-holländska importen . Porslinet kan vara mera tunnväggigt eller grövre. Det breda brättet ä r indel a t i fält med buddhisti s ka symboler och kine s iska lyckotecken , och mitts pegeln å terger in se kter , fåglar eller andra djur i växtlighet med klippor och vatten , färgbild IX: 1-4. Typen nådde först Holland genom den portugisiska importen och fick då och därav namnet »kraak»-porslin efter den portugis iska bå ttypen karack . Senare ka ll a de holländarna sina kopior därav för »kaapsc he Schotel » - till skillnad frå n faten med inhem sk dekor - eftersom de förts hem runt Kap , dvs . Goda Hopps udden . Denna väldiga import mås te verkat so m en utmaning för de inhem s ka krukm aka rna , och de nya mönstren må ste ha in s pirerat dem. I Rotterdam fick en krukmakare 1614 ensamrätt i De Förena de Nederländerna att tillverka ett »pors lin », likt det som införd es frå n de »wijde vreemde Landen », och frå n 1620-talet och fra må t må las de buddhis tiska symbolerna och Wan Li-motiven med djur och väx ter, tillsamman s eller kombinerat med holländska motiv , i summarisk å tergivning på den ganska grova inhemska majolika n med blyglaserad bak s ida. På andra s idan Nord sjön , i London , må la s också Wan Li s fåglar på krus och kannor , i en stil och på en vara som ä r så besläkta d a tt det i vissa fall är ovisst om ett fat eller en kann a ha r 117

•

engelskt eller holl ä nd skt ursprung . Engel s männen exporterade lera och krukma ka re till Holl a nd , holl ä nd ska krukm aka re a rbetade i Engl a nd , och ma n kan dä1fö r med visst fog betrakta ku stområdet so m ett enhetligt område oc h får acceptera en osäkerhet i attribueringen. Också i Portugal verkade den kine sis ka importen in spirera nde på den inhemska fajansen. Portugi siska källor frå n tiden s kiljer mellan ett grövre och ett finare importgod s, och man ha r ifrågasatt, om inte med det grövre ås yftas vad vi nu kallar Swatowgods , en grov vara , fl yktigt må lad med våt pen se l, som efter 1500-talets mitt fram ställde s i Fukien . Londonurnan bild 6 ha r ett visst tycke av den vå ta pen seln s snabba flykt och den horrorvacui-karaktär so m karakterisera r Swatowfaten. En annan grupp tidig bl å vit fajans har ma n hänfört till H a mburg, bild 9 och färgbild XI . Staden hade livlig sjökonta kt med Li ssabon och ma n har tidvi s ifrågasa tt o m det hundrata l kru s och fåtal fat man känner s kulle kunn a vara import h ~irifrå n av portugisisk fajans. Sedd i stort har gruppen dock en kl ar egena rt. Vid sid an av den kine sisk-persis ka a ndan över dekoren märks också, i ornament och formgivning , influ e nse r frå n It alien och det rhenländska stengod set. Sedan majolikam å larna vid se klet s bö1jan på olika platse r i Holland tagit upp kine siska dekorer på sitt grova gods skedde omkring 1640 en mer kon sekvent och helhj ärtad ans lutning till kinaporslinet. God s och utförande förändrades . Man s kiljer mellan »plateelbacker» som tillverkade den traditionella inhem ska keramiken , och »porceleynbac ker» so m tillverkade keramik med tunnare skärv , »alltigenom må lad », dv s . helt tenngl aserad. För »Delfs Porceleyn » tillkommer s nart ytterligare tv å karakteris tika: »kwaart », dvs . en blyglasy r som förhöjer färgen och ytans glans , och »trek» , so m ä r en i mörka re bl ått , manga n eller s vart tecknad kontur. Delft blev frå n ca 1640 den helt dominerande fajanss taden i Holland , och Holl a nd dominerade Europa. En av må nga förklaringar till den inte nsiva produktionen lyde r så a tt Delft »fick sin chans » genom att ersätta Kin aimporten nä r handeln störde s under de oroliga decennierna kring s kiftet mellan Ming- och Ching-dynastierna 1644. Holl a nd försåg Europa med ostasiatiskt 118

3. Skå lfa t. po rslin med bl å deko r. »bird o n rock s»-mo tive t o mgive t av budd his ti ska lyc kotec ke n oc h sy mbo le r. Di a m . 15 cm. Kin a. W a n Li-t y p. o mkrin g 1600. KM 57.902.

porslin och med kopior därav av ege t fabrikat - och må nga gjorde vid den tiden ingen skillnad dememellan . Men Delft verka de inte enbart genom varuexport - härifrå n utgick också en yrkeskun ska p so m medverkade vid anläggandet av nya fajansfabriker över hela Europa. Kulturen s vackra »kaa psc he sc hoete l» frå n Frankfurt/Main illu strera r beroendet av Delft , färgbild IX . Trogn a Wa n Li-kopior må las under större delen av 1600-ta let , men huvudparten av den kina imiterande faj a nse n frå n Delfts blom stringstid följer mön stren frå n en ny importv ara, vars dekor bruka r ka ll as övergångss til. Med den engelska term e n »tran sition », övergång , betecknas den oroliga period so m följde efter Wa n Li s död 1619 fram till Kang H sis trontillträde 1662 , och den kerami ska stil so m då var rådande. Vi ssa ke ramikforskare sätter grän sen först vid 1683 , då tillverknin ge n vid de kej se rli ga fabrikerna i C hing-t e C he n återupptogs och e n ny 11 9

4. Den odekorerade och spa rsa mt må lade fajansen. först fram stä lld i Faenza. skatt ade s högt både so m bruk s- och prydnad svara und er he la 1600-ta let. T.h. ett ho ll ä nd s kt bucke lfat i ita lie nsk »co mpendi aro»-tradition , diam 34 c m , KM 12.329. Övriga faj a nse r frå n holländ ska, tys ka oc h franska fabriker. Fat fr.v. KM 15 . 189 . 18.927. 46.665:2 . kannor KM 6461. 11 .696 och 15.758 .

direktör till satte s . Under övergångsperioden låg de n kej se rliga tillverkningen i stort se tt nere , och pors linet ä ndrade kara kt ä r. Vi sse rligen fortsatte ma n också nu att kopiera efter kl ass is ka förebilder, men vid sidan härav utvecklade s ett fri a re må leri , del s in s pirerat av den samtid a la nd s kap skon s ten , del s fritt berätta nde med legender, folk sago r och genrebilder som motiv. Kine se rna ta r nu ock så upp västerl ä nd s ka motiv , som t.ex. den st ili serade tulpa nen , och må la r de m oc kså på pors lin för den inhemska ma rknaden. Goda exe mpel på de nna bl a nd stil är kanna n och bå len (nr 9 och 10) på färgbild IX . Fatet bakom bå len (nr 11) och den blåv ita kannan på färgbild XIV illustrerar kl a rt hur nära europeerna kopierad e importv ara n. Nya impul se r frå n Kin a ger und e r 1600-talets s lut och under 1700-ta let s lopp upphov till nya moden inom kerami s k formgivning och dekor. All tillv e rkning ä r dock int e präg lad av den seg livade kinavurmen. Vita la n yska pel se r göres på må nga hå ll i 120

Europa. Många fabriker har en klar egenart , bild 10. Och i den vita bruk sfajansen har vi en för flera länder och fabriker gemensam vara - opåverkad av Kina - som i 1600-talets vardagsliv måste spelat en minst lika viktig roll som den bl ådekorerade praktfajan se n.

Hjortfat med blå fond. Till färgbild X Ett intre ssa nt exempel på den italien ska traditionens spridning till och utveckling i Nederländerna har vi i ett fat, som med en sä regen blå fond bryter sig ur den relativa enhetligheten i vår nederländ s ka samling och utgör en av dess verkliga rariteter. Mittmedaljongens djurbild är tecknad i den persisk-italienska stil vi finner på de tidignederländska flisorna från Antwerpen med djur- och figurmotiv. Brättedekoren är en variant på en ra nka , som holländarna hämtat från F ae nzas »compendiaro»-fat, bild 4 och årsboken 1974 sid 132. Också den blå fonden är ett a rv frå n Norditalien, där den förekommer vid vissa verks täde r. En blåfärgad tennglasyr togs ju också upp i Frankrike , på 1630-talet, i de berömda »bleus de Nevers », bild 5. Dekoren är med tunn pen se l sirligt upptecknad i mörkblå tt och är, jämte accenterna i vitt och mangan, bränd samtidigt med tennglasyre n. Gult , brunorange och grönt tyck s vara pålagda före en andra bränning. Den gula färgen är d åligt smält, spår efter pen se lh å ren står kvar i ytan. Baksidan är endast blyglaserad och ha r den gula lerans färg. Fotringen har tv å ursprungliga hå l för upphängning , vilket anger fatets funktion som väggfat. Trots denna prydnadsfunktion och fatets förnämliga kvalitet har själva mittbilden tre s må så r efter brännstöden, ett tecken på en ännu outvecklad brännteknik. Dessa blå fat är mycket sällsynta - i litteraturen finner man tre avb ildade och ytterligare några omnämnda. Proveniense n är fortfarande osäker, men med utgå ngs punkt frå n ett stort skärvmaterial frå n stadsgrävningar i Rotterdam har man tills vidare förlagt tillverkningsorten hit , och tiden till 1600-talets början . Bl åg la se rade skärvor av samma slag har också på träffats i Amsterdam och Hoorn och vittnar om produktionens omfattning och s pridning. Från importerade blå fajanser s kiljes de inhem121

5. Tallrik. fajans med tjock bl å glasy r, de kor i »stile compe ndia rio » i vitt och guld . Faenza eller de ss influensområde . 1600- ta lets början. Dia m . 23 cm. KM 39 .367. S kå l. fajan s med bl å glasy r. de kor i vitt oc h gult. Tro li ge n Nevers , tidi gt 1600-t a l. trots att den blå targen ä r mindre intens iv än på de typi ska »bleu s de Nevers ». H öjd 13 c m. KM 34. 765 .

s ka lä tt genom a tt baksidan hä r ä r blyglaserad. De bevarade faten ä r a ll a av hög kvalitet oc h ha r e n mycket enhetlig karaktär. Mittbilden ä r - med ett und a ntag, en ta llrik med fåge l på kvi st in s kriven i en cirke l oc h å terger en ha re i s prå ng. en li gga nd e hare, e n kine sfigur . Brättet. vars bredd kan variera mellan fyra oc h sju ce ntimeter, ä r i sa mtliga fall dekorerad med den italiens ka ra nk a n , obruten eller so m hä r fördel ad i kvi sta r. Di a metern ä r c irk a 35 cm. Äve n om fatet är starkt präglat a v ett beroend e av den ita lien s ka traditionen , får gruppe n till vilken det hör ses so m e n sj ä lv stä ndi g nederländ sk n ys kapel se.

122

Prakturna från London »Denna mycket märkliga fajan s, bl ådekorerad i kinesiskpersisk bland s til , med tunn glasyr på röd a ktig mass a . kan för nä rvarande icke nä rmare be stä mm as till proveniensen » skrev Ka rlin på katalogkortet till en 1915 förvärvad lockurna. H a n tillade »H anau ?», och den praktfulla urnan har ! ~inge int ag it en dominerande plat s bland de ä ld sta tysk a fajanserna i vå r ut ställning. Nu ka n vi publicera den som e n unik e ngel s k fajans och berika bilden av C hri stian Wilhelms verkstad i Southwa rk på 1620-30talen , bild 6. Kring några daterade och in s kriptionsförsedda pjäser har man sa mlat en grupp fajanser med en s pec ifik dekor av fåglar på klippor och vattenväxter och be st ä mt dem so m engelska. Utifrå n arkivaliska kä llor har man känt existensen av en krukmakare i Southwark, London . vid na mn C hri sti a n Wilhelm. Senare å rs fördjupade fors kningar har vi sa t att fajanser och krukm a kare till sa mmans ger en sa nnolik bild av en verkstad. Första gången C hri sti a n Wilhelm nämne s är 1617. d å ha n bl a nd ha ntverkare i den holländ s ka församlingen i London upptas so m vinägermakare med hu stru oc h två barn . 1618 förteckna s ha n i St Ol a vs försa mling i Southwark, ka ll as krukmakare och des tillatör, och under följande å r anges i församlingsboken också platsen för hans verkstad, Pickleherring Quay . 1628 fick han ett privilegium på 14 å r för tillverkning av »gallyware », dv s . fajan s, och dett a privilegium gör a tt ma n till honom må ste knyta de mellan 1628 och 1636 daterade pjäser som tillhör ovannämnda grupp med »bird on rocks »-motivet i bl å tt , bild 7. Typi s kt för verkstaden ä r följande: de av s piraler formade molnen , de fjäderlika »ormbunk sbladen », s trå lblommorna med plumpa r ytterst på kronbladen , blommorna med fyllt mittpa rti och langettliknande kronblad s kran s, fåglarna med bakå tkastat huvud , prick- eller streckmön s trat brö st. klipporna som likna ts vid kuddar, bes tä mda ornament på bå rder och lockknoppa r. V å r kruka har alla de ssa kara kteristi s ka drag men ä r unik vad beträffar storlek och dekoren s kompo s ition . F åglar i flykt och en näs tan s prutande växtlighet ger dekoren en livlighet som ej kunn a t komma till uttryck på de smärre förem å len. Bukpa rtiet 123

6 . Lockurna. fajans med bl å dekor på tunn . rosafärgad glasy r. C hri stia n Wilhelms ve rk stad . So ut wark. London . omk ring 1630. H öjd 50 cm. KM 24.166.

124

7. Mugg. faj a ns med blå de ko r oc h ins kr ift »James a nd Eli sabe th Gree ne Anno 1635 . T he gift is small goodwi ll is a ll ». C hris tia n Wilhelm s verkstad . So uth wark . Lo ndo n M use um . Jfr bil d 3. 8. S igna tur(") må la d i blå tt i loc ke t till urna n

p ~1

bild 6.

ä r ind e lat i tre fä lt , avgrä nsade av e n rik , frå n bott en upp vä xa nde bl o mranka so m i sin frodighe t nästa n på minne r o m d alm å lninga rn as kurbit se r. Ma n c ite ra r gä rna e n e nge ls k fors ka res o rd o m C hri sti a n Wilh e lm s faj a nse r att dj ä rv hete n i teckninge n mer ä n vä l ko mpe nse rar god se ts oc h glas yre ns primitiv a g rovhet och de ko re ns kara kt ä r av lå negods. Av det 20- ta l pj ~i se r med »bird o n rock s»-m o tiv et so m nu rä kn as till C hri sti a n Wilh e lm s ve rk stad ä r to lv ka nno r, fyra mugga r, tre ö lostkruk o r med loc k oc h e n en kruka med ö ron. D o min a nse n fö r d ryc kes kä rl ka n möjlige n sa mma nh ä nga med a tt C hri s ti a n Wilhe lm oc kså fra m stä ll de dr yc kj o m. Tv å fa t med nä rbes lä kt ad de ko r ä r intressa nt a i sa mm a nha nge t. D e hä nfö res till a ntinge n Lo nd o n e ll e r H o ll a nd. oc h på minne r oss o m a tt »bird o n roc ks»-m o ti ve t oc kså tidigt togs upp på el e n ho ll ä nd s ka sid a n, dä r ma n f.ö. tyc ks ha till ve rka t e nba rt fa t. F ö r nä rvara nd e tyc ks e n viss oe nighe t råd a o m på vil ke n s id a av N ord sj ö n kejsa r W a n Li s fåge l fö rst slog sig ner.

125

Kannor från Hamburg. Till färgbild XI Om årsboken hade en kvällsupplaga skulle vi inte ha några problem med rubrikerna - både lockurnan från London och skänkkannan frå n Hamburg kunde rubriceras som STÖRSTA KÄNDA EXEMPLAR I VÄRLDEN. Det smakar bra för oss som förvaltar det Karlinska arvet. Han skapade med envishet , kunskap och en sällsynt intuition en samling som ständigt väcker vår - och gästande fackmäns - förundran. Om kannorna kan sägas att den stora är märkvärdig genom sin storlek och skönhet, den lilla genom sin synnerliga skönhet. Kannor är huvudartikeln i den grupp fajans som vi - utan att ha något historiskt belägg för dess existens - tillskriver en verkstad i Hamburg. Cirka etthundra kannor har förts till denna grupp, och cirka tio pjäser av annat slag; fat, skålar och urnor. Initialer, som förmodas åsyfta målare eller ägare, är de enda märken som finns. Årtal är däremot vanliga och förekommer mellan åren 1624 och 1657. Tidvis har man diskuterat tanken att hela tillverkningen skulle vara portugisisk import. Inventarielistor från 1600-talets förra hälft över förmögna Hamburgborgares hem upptar bland de värdefulla keramiska föremål ofta »Spanska» krus och fat , och handelskontakterna var livliga mellan Portugal och hamnstaden Hamburg. Nu räknar man dock med en tillverkning på platsen av alla dessa krus och kannor med staden Hamburgs eller dess borgares vapen , med andra nordtyska städers vapen och med emblem , allegoriska och kristna motiv. Möjligen kan den ha legat i händerna på inflyttade portugisiska krukmakare. Konrad Huseler publicerade 1925 drygt 100 pjäser som tillhörande Hamburgverkstaden och grupperade materialet i tolv kategorier. Här ingå r Kulturens båda krus i »tredje gruppen », som fått namn efter ett 1634 daterat krus med pelikanen , som föder sina ungar med sitt blod, som medaljongmotiv. Huseler ger enligt tidens sed - målaren anonymnamnet »Pelikanmästaren». Karakteristiskt för denna grupp är päronformen , där övergången mellan hals och skuldra ej markerats som på de övriga hamburgerkrusen , den odekorerade vulsten , som skiljer fot och buk, och ornamenten som omger den, mynningens två vulster med 126

9. Skänkkanna , H a mburg 1640. KM 27.767 . Se färgbild XI.

mellanliggande prickdekor , växtornamentiken som likformigt utbreder sig frå n en blomm a eller bladrosett under handtaget och fyller hela ytan , kartu sc hen s utformning med två eller tre linjer so m ytterkontur och en lövkran s , fyra gånger bruten av en blomma, som ram kring mittmotivet. Vi finner a lla de ssa drag på våra ka nnor. Den stora kanna n har dessutom unika dekorativa inslag - s nåse ns ansiktsmask , som minner om de rhen s ka stengodskrusen, och fåglarna i väx tranka n. Den lill a ka nna n ä r s uveränt må lad i svartblå kobolt , förhöjd med fri s kt gula accenter. Fortuna med vimpel på vingat klot kan vara en a llegori s k d e kor - vi möter Spes (hoppet) på en annan Hamburgerkanna - men s kall kan s ke här snarare ses som staden Gli.ickstadts vapen. Hon möter oss på kru s i Mannheim och H a mburg , tungt sitta nde på sitt klot , respektive bekymrat blickande mot framtiden - vår Fortuna är i all sin manieri sti s ka egenart dock s uverä n oc h fyller ås kådaren med tillförsikt. Det kru se t måste varit ägare n kä rt.

127

Dekor »a la palette» från Nevers. Till färgbild. XII Också i Frankrike lades grunden till en självständig keramisk utveckling av utflytande italienare. Nevers är den franska fajansens huvudort under 1600-talet. Hertigdömet Nevers hade genom äktenskap 1565 tillfallit den italienske fursten Lodovico Gonzaga. I hans följe kom många italienska hantverkare, däribland tre bröder Conrade frå n Abissola nära Savona som lade grunden till den nevernaisiska fajansen. 1603 fick de tillverkningsprivilegium på trettio å r av Henri IV. När privilegiet upphörde startade några av de italienare och fransmän, som arbetat hos Conrades egna verkstäder , men man brukar ej särskilja verkstäder utan dekortyper i Nevers produktion. Efter den starkt Urbinopräglade 1500-talsfajansen utvecklas , med den rika italienska polykromin bevarad, en säregen, kraftfull dekor, kallad ,, franco-nivernais » med landskapsscener och pastoraler. Kinesiska motiv målades i en speciell art, ofta på former som kopierar samtida europeiska metallkärl i stället för ostindiska former. Blått och ett mjukt mangan är dominerande i dessa kinesiska dekorer. En tredje huvudgrupp är de förut nämnda »bleus de Nevers », bild 5. I Kulturens årsbok 1945 presenterar Sven T. Kjellberg flera av museets fransk a fajanser. Vå r kanna tillhör en mindre men mycket karakteristisk grupp vars dekor kallats »a la palette ». Typiskt är den snabba , spontana penseln , landskapsmotiv med lätta bl å skyar, färgskalan med bl å tt, intensivt gult. rostrött, djupmangan , olivgrönt och lätta acce nter av en lju s mangan som ter sig brunrosa. Den flätade grepen är till form och dekor också typisk för Nevers med sina fläckar i blått och orange. Kulturens bildalmanacka 1975 har som första bild en trädgårdsurna i karakteristisk Neversform med samma dekor »a la palette ». Trädgårdsurnor var en specialitet för Nevers . Mängder av skärvor efter dessa urnor har hittats vid Ludvig XIV :s porslinsslott Trianon de Porcelain, uppfört 1670, och j as minerna vid Versailles var planterade i krukor från Nevers. XIII

128

Kann a av vit fajans frå n Frankfurt eller Hanau. dekorerad av »hemmam å laren » (Hausmaler) Abraham Helmhack i Niirnberg, 1654-1724. H. 27.5 cm. KM 28.364.

XIV

Några exempel på 1600-talets nyttokonst , representerande o lika sido r av tidens bords- och dryckesseder. Se artike ln på s. 132.

C iselerat silverfat, Augsburg, 1600-talets senare hälft. Detalj , som visar färgspe let mellan förgyllda och oförgyllda partier. KM 37 .059.

XVI

Plakett, före ställande Diana och Actaeon, förgyllt silver. Holland 1600-talets förra hälft. Infälld i ett fat med ciselerad imitation av korgfl ätning, troligen yngre än plaketten. KM 30.567.

En kanna av Abraham Helmhack Till färgbild XIII Det fanns i Ty s kland under 1600-talets sen a re hälft en säregen grupp av konsthantverkare , de s.k. Hausmaler eller på svenska »hemmam å la re ». De köpte frå n fajansfabrikerna vitglaserade pjäser, so m de dekorerade med må leri och sålde till egna kunder. En a v de mest framst åe nde av dessa må lare var Abraham Helmhack , f. 1654, som verkade i Ni.irnberg frå n 1673 till sin död 1724. Kulturen äger en s känkkanna av fajans med rik dekoration , signerad AH och må lad i Helmhacks karakteristiska stil, färgbild XIII. En blom sterdekor i sprakande färger täcker så gott som kannans hela liv och omger en må lning i purpurfärg, föreställande Haga r och lsmael i öknen. Bilden å terger det ögonblick , då den frå n himlen svävande ä ngeln gör Hagar uppmärksam på den livgivande källan , ett motiv som vi åte1finner på flera hå ll i tidens folkkonst , t.ex . också på nordiska ugnshällar, jfr Anders Må rtensson s uppsats i denna årsbok. »Hemmam å larna » bö1jade som glasm å lare , dvs. de dekorerade glasrutor och även pokaler och bägare i svart emaljfärg. Det gäller konstartens pionjär Johann Schaper, död i Ni.irnberg 1670, och hans efte1följare Johann Ludwig Faber, men också Abraham Helmhack , som tillhörde Ni.irnbergs glasmästarskrå från 1678 till 1709. Hans berömmelse är emellertid helt knuten till de må lade fajanskannorna. De vita pjäserna anskaffades direkt frå n fabrikerna i Frankfurt och Hanau, må lades och brändes hemma hos må laren . Helmhack var kanske inte så säker i figurteckning so m t.ex. Faber, men hans färgprakt gör honom till en av de allra främ sta företrädarna för den märkliga och intressanta »Hausmaler»-gruppen. Och den kanna , som Karlin köpte i Rouen 1922 för 100 kronor , tillhör det bästa , som bevarats frå n ha ns atelje.

Bengt Bengtsson

129

Ett fat från Talavera En annan av 1600-talets kerami s ka huvudorter med en självständig särpräglad fajans är Talavera de la Reina i Spanien. Fatet bild 10 tillverkades här vid mitten av 1600-talet. Tillverkningsperioden har diskuterats , vilket ofta är fallet när det gäller Talaveras keramik , som nästan aldrig är daterad eller signerad. Det som talar för en ganska exakt datering till 1600-talets mitt är dräkten som mannen på fatet är klädd i. Sådana dräkter är typiska just för denna tid. Talavera de la Reina, ursprungsorten för dessa fat, bö1jade bli känt och berömt för sin keramiktillverkning på 1500-talet , och på 1600-talet spreds ryktet därom vida. Till att bö1ja med arbetade italienska mästare i Talavera och dessa blev sedan lärare för spanjorerna. Antalet keramiska verkstäder växte snabbt. Samtidigt växte antalet keramiska ugnar, som rök och smutsade ner luften. Med anledning därav utfärdade myndigheterna speciella bestämmelser för att bekämpa »miljöförstöringen » - så skulle vi beteckna det idag. Talaveras keramik lär vara den tidens bästa och vat:kraste i hela Spanien. Vi får veta det genom omnämnanden i dåtida skrifter och även genom skönlitteratur (i samtidens dramer, romaner och poesi). Det fanns de som ansåg att Talaveras keramik var lika fin och välgjord som den kinesiska , som ju var mycket uppskattad på den tiden. Vi vet också att resande , som besökte Talavera, brukade köpa keramik även om de hade silverkärl hemma. Man ansåg nämligen att fajanserna med sina färger och sin lyster stimulerade aptiten och att maten tack vare det smakade bättre. Även medlemmar av den kungliga familjen i Spanien brukade köpa Talaveras fajanser. Men det låga priset gjorde att de också var tillgängliga för fattiga människor - en urna kostade ej mera än ett dussin apelsiner i detta apelsinernas land. En del av tillverkningen exporterades till avlägsna länder t.ex. »Indien » (dvs. Amerika) , och inom Europa bl.a. till Frankrike, Nederländerna och Italien. Talavera, som var en vacker stad, fylld av trädgårdar vid floden Tajo, upplevde under 1600-talet sin blomstring. De som 130

JO. Fat , fajans, dekoren tecknad i mangan , fyllda ytor må lade i ljust och mörkt blått. streckade i orange . Diam. 34 cm. KM 28.958. Talavera. Spanien , 1600talets mitt.

bodde i denna stad - och särskilt adelsmännen - levde ett li v fullt av nöjen: turneringar, maskerader, tju1fåktningar. Ett av de mest upp skattade nöjena var jakt. Talaveras folk gladde sig å t livet i a ll a dess yttringar, och denna livsinställning avspeglas på keramiken som ofta är prydd med scener frå n den hö viska miljön , med gesta lter fyllda av liv sglädje och dynamik . Också det sätt på vilket växtornamenten är må lade vittnar om spänst och kraft. Fatet i Kulturens sa mling , må lat med en elegant, förmod ligen för ett turneringstillfålle beväpnad gentleman, är ett mycket bra exempe l på det karakteristiska i Talaveras keramik.

Danuta Jedn orog 131

B E N G T BENGT S SON

Funktionellt dussin

Tillfärg bild XIV

Mot den vit-bl åa damastduken som bakgrund ser vi några ting a v olika materia l som ha r detta gemensa mt : de tillhör 1600-ta lets dukade bord och de hör med något undantag inte till de förm ögnas te hemmen s inventarier. De ä r i första ha nd bruksförem å l, inte »Sta tu spryl a r». Va r och en a v dem repre senterar e n liten de l a v de n utveckling , som ägde rum under 1600-talet , dv s . under senrenässansen och ba rocken . Matvanorna förändrade s under på verka n frå n den ita lienska gas tronomin , här i Norden vi a T ys kla nd och Holla nd. Läser ma n Erasmu s Roterod a mu s' råd till unga fursta r (Kulturen s å rsbok 1960) finner ma n att det dukade bordet mås te ha varit tämligen torftigt utru stat under 1500-ta let s för ra hä lft. F rån a ndra kä llor - inte min st samtid a bilder - få r vi vet a, att ma n hade en pa rad skä nk , ofta byggd i flera a vsat ser, dä r drycke skä rl a v hög kl ass och i d yrba rt materia l tronade , för a tt fyllas och räckas fra m till gästerna. Men de nna sed sy nes kulminera och stagnera under 1600-ta let. Vi ka n hä r ka nske se 1600-talets sena re del so m en brytningstid. Gl aset blev a llm ä nt , den pra ktfull a s il ve rpok alen eller drycke ska nn an gick inte längre runt ; den va r nu e nba rt dekoration på skä nken. Vi ssa gl asformer från 1500-ta let utveckl ades och fic k slutgiltig form , t.ex . remma ren . Vi ser den på fä rgbilden såda n den tedde sig under 1600-talets sena re hälft: e n fot av glastråda r, som lind ats kring en stomme , ett skaft med »noppor» oc h e n skå lformig ö verdel. T ypen ä r utvec klad frå n det s. k . krautstrunk-glaset , som mot sva rar re mma ren s skaft , frå n vilke t foten vä xt ned åt och skå len uppåt , först trattform ad sed a n rundad . 132

Samtidigt uppstod former av dricksglas, som i början uppträdde som praktpokaler, men sedan förenklades till enkla, osmyckade vinglas. Det böhmiska glaset på vår bild kan vi se som ett sådant, även om det har graverad dekor. Skänkkannorna, so m nu mer och mer förekom på bordet , bibehöll i vissa fall si n gamla form, t.ex. »bartmannskruset», även om det nu är större. Den lilla graciösa fajanskannan helt i vitt är en delvis ny form , som från tyska och holländska fabriker spreds över norra Europa . Saltkar förekommer nu i flera former och material; exemplaret på bilden i blå-vitt har traditionell form, som anpassats efter fajansens tekniska möjligheter. Det stora vita fatet eller skålen ä r ett s.k. »neunbuckelfass » dvs. ett fat med nio bucklor, en form som uppkom i Holland vid 1600-talets mitt och som påve rkat s av metallsmide. Den osmyckade vita skålen ser vi på samtida bilder som bruksföremål i hemmen , där de dekorerar kökshyllorna. Vi har också en skål av samma slag bevarad frå n ett av de ske pp som sjönk vid slaget i Öresund 1658. Den öronförsedda fajansskålen är ett praktiskt nytillskott till det dukade bordet. Den har på insidan ett litet fack försett med ett antal hå l. Här kan man lägga en citronklyfta , vilket tyder på att skålen kan vara en föregångare till bålen eller kallskålen. Tenntallriken ä r so m form ingen nyhet. Den ingå r i Rutger von Aschebergs fältservis och är gjuten i Paris 1645 . Den är emellertid karakteri sti sk för 1600-talets tallrikar med de breda brättena - för ben och skal m .m . - och det svag t ned sänkta mittpartiet. Djupa tallrikar kommer inte förrän lå ngt in på 1700talet ; sop pa n intog s ur skå lar av ungefär samma form som vår fajanssk å l. Det höga stopet är visserligen stämplat 1705 , men formen ä r betydligt äldre. Det är avse tt att dricka öl ur och ä r alltså ingen skänkkanna. Det är intressant att jämföra detta stop med samtid a dryckeskannor av silver som alltid är lägre och mera voluminösa i formen . Ya1je ma terial ha r sin egenart. Den klotrunda tenn skå len med ett lock , som har tre fötter och följaktligen kan uppochnervänd ställa s på bordet, ä r en relativt sällsynt företeelse. Axel Lillie på Löfstad ägde 1662 en »trind skå l» av si lver. Flera skå la r av liknande slag sy ne s i 1600-tal s133

inv enta rier ha redovi sats under benä mninge n »ka ll skå lss kå la r». Ka ll skå l ka n nä rmast bes krivas som en kall vin soppa, va nligast a vnjuten under somma ren . Med tiden utveckla de s t ypen till allt stö rre oc h grund a re skå la r; gemensamt för de fle sta va r locket med tre fötter. Till vänster i förgrunden stå r en silverbäga re frå n 1699, tillverkad i Hel singborg. Den kan beskriv as som en sydlig va ria nt a v den ka rolin ska bäga ren , men också som e n ö stlig, osm yckad va ri ant a v den da nska bäga ren frå n samma tid . D e n sen a re va r va nligen prydd med mynt eller rikt ornamenterad med ciselerade möns ter. Vå r bäga re ka n a lltså sägas vara en mell a nform , en hybrid mell a n s ven skt och da ns kt. Bäga ren tillh ö rde 1600-ta lets bruksförem å l men mot slutet av å rhundradet ha de den i a llmänhet förlorat s in ursprungliga ka ra ktä r och blev til_Isamma ns med drycke skanna n alltmer ett tecken på sta tu s. 1700-ta let medförde för bäga rn a stö rre form at oc h tunna re gods och de a nv ä nde s a lltmer som hedersgåvor , med den ursprungliga a nvä ndningen in skrä nkt till ett minimum.

134

BENGT BENGTSSON

Ciselering

Till.färgbild XV Till silver- och guldsmidets äldsta dekorationsmetoder hör ciseleringen. Tillvägagå ngssättet framgår av bild I. Arbetsstycket vilar på en halvklotformad ciselörkula, på vilken man smält en kvantitet beck av en särskild konsistens för att tjäna som underlag. Becket skall »svara » vid s laget, så att punsen inte går för djupt. Om man arbetar på utsidan av ett kärl , så fylles detta med beck. Hammaren slår mot punsen, so m skall ge avtryck i metallens yta. Det finns flera slags punsar, klassificerade efter de spår de sätter i silvret. Skrodp1111se11 är mejselformad och användes till linjeornamentik eller till att ge ett ornament konturer. Det kallas att skroda. Siittp1111sen är den vanligaste och mest varierade punsen . Den har blank slagyta som växlar i fason och storlek. Mattp1111sens slagyta har filats till ett regelbundet rutmönster eller ruggats upp genom att slås mot en fil. När man med täta slag för den över ytan , blir denna matt. Ringp1111sen som avger en liten fördjupad ring på ytan, användes som mattpuns särskilt under barocken . Den behandlade ytan få r en utpräglad karaktär av de små tätts lagn a ringarn a. K11/p1111sen har som namnet anger en halvklotformad avslutning, som avger runda fördjupningar. En kontrast är pärlp1111sen, som har en halvsfäriskt urholkad slagyta och varmed man formar pärlstavarnas ovansida, sedan upphöjningarna drivits upp underifrå n med kulpuns. Med detta verktygs bestå nd skall ciselören tillgodose sitt yrke s alla krav. Med sina punsar ger ha n finish å t gjutna arbeten och han a rbetar fram ornament och figurscener i silverplåt och korpusarbeten , dv s . i formade pjäse r. I vissa fall måste han här a nvä nda speciella red skap , när ha n inifrå n skall åstadkomma 135

I. C ise le rin g. Obs. punsbössan i förg run de n . med a ll a pun sarna. Fo to Nord iska mu see t.

upph öjninga r, so m se dan s ka ll c ise le ras utifrå n. D å a n vä nd es e tt s . k. sna n:färn , e n i Z-fo rm böjd stå lte n , vars e na vinkeldel s pänne s fast i s kruv styc ket , så a tt den a ndra. so m ä r fö rse dd med rundad , blank s lagy ta pe ka r rak t upp . Arbet sst ycke t , t.e x. en kaffek a nn a, trä s över s narrjä rn et oc h ma n s lå r på den inre del e n av den lå nga stape ln , va r vid j ä rn e t v ibrera r oc h s lagy ta n , so m vil a r tätt intill s il v ret , ut sä tt e r yta n fö r tu se nta ls s na bba s må s lag, så a tt e n bula växer upp på ut s id a n , bild 2. Sn a rra kommer av t ys ka ns schnarren = brumma , e n trä ffa nd e ljud e nlig te nn. C iseleringen ha r so m sagt gam la a no r. Den s um e ri s ke konung Me s-k a la m-du gs berömd a g uldhj ä lm ä r e tt m ~i s t ers t ycke i de nn a tek nik oc h v i kan s tud era de n ge no m å rtu se nd e n i Egypte n . und e r den grek is ka oc h rom e rs ka a ntike n fram till väs te rl ä nd s k medeltid oc h re nässa ns, dä r den tekniskt oc h es te ti skt nå r högt. Be nve nut o Ce ll ini talar m yc ke t o m s in ege n fä rdig he t som ciselö r och ha n ha r också kvarlämnat vackra prov på s in kon s t , t. ex. det berömda sa ltk a ret. so m han gjorde å t Fran s I a v Fra nkrike. Äve n o m re nässa nse ns c ise lö rer åstadk o m mäste rv e rk , som i estet is kt avsee nd e inte stå r tillba ka för vad so m presterat s oc h s kull e pres teras und e r a nd ra epoker. gavs dock und e r ba rocke n 136

2. Schematisk bild av sna njä rn a rbe te . E ft er Svenskt si lvers mide. del 111. Stockholm 1945 .

med de ss förkärlek för mä ktigt välvda ytor ett spelrum å t ciselören s tekni ska skicklighet som a ldrig tillförne. Ma n s kall i detta sa mma nha ng erinra s ig de ädla metallernas oerhörda tä njba rhet. C ise lören - liksom s ilversmedern a i a llm ä nhet - a rbetar med kall met a ll , so m emellertid efter varje a rbets moment , i detta fall efter det a tt ytan blivit täckt med pun ss lag , har »trött at s» och d ä rför mås te glödgas, vilket har till följd a tt metallen s molekyler å tert a r sitt norm a la läge och meta llen å ter ka n bearbetas . I Kulturen s rik a s ilversa mling finn s gott om belysande prov på ciselering av hög kl ass frå n olika länder och epoker. Vi kan följa stilutvecklingen så so m den avspeglar s ig i a rbetet med pun s och ha mmare och vi ka n beundra ko nsthantverka ren s ofta förbluffande s kicklighet. Ett gott exempel på renässa nse ns ytmässiga ornamentik se r vi i en Nlirnbergerpoka l frå n o mkring 1600. Beslagso rna ment , fantasiväxter med blomma och en mängd frukter stiger upp från e n godronnerad holk. Skrodpunsen ha r varit i flitig verksamhet. Holk e ns yta ä r täc kt med rade r av fina s lag frå n e n liten sk rodpun s, ett s lags ma ttbe handling so m ä r ganska vanlig vid denna tid. De n förekommer under hel a 1600-ta let och vi å terfinner den i betydligt tätare utförande på fatet i bild 7. Vi ka n följa utv ec klingen a v några tekni s ka s peci a litete r under 1600-tal e t i våra bilder. Skrodpunsen a nv ä nde s flitigt under he la dett a tid ss kede , me n a nv ä ndninge n vari erar. 137

3. Övre delen av en »möllepokal». troligen av Hans Petzolt. Nurnberg , omkring 1600. KM 30.634 .

Små skarpa skrodpunsar användes till fin a konturer eller för att ås tadkomma blomornament av det s lag vi se r på den förgyllda reliefen på s. 155 eller som använts för att uppåt avgränsa »möllebäga rens» holk, bild 3. Ibland blir s krodpunsens spår så fint att det är svå rt att sk ilj a från gravyr , sä rs kilt so m se klers put s ning hjälpt till att utpl å na detaljer. När berainornamentikens sinnrika bandmönster blev tongiv a nde inom silversmidet , fick skrod punsen ökad användning. Senbarocken föredrog s krodning framför gravyr och man se r sä llan graverade berainslingor. Typiska exempel på s krodad dekor ses i bild 4 och 5. Mattpunsning kan so m vi red a n nä mnt ske på flera sätt, beroende på vilken grad av skrov lighet ma n vill välj a, när ma n vill ha ytan regelbundet mön s trad av mattpunsens avtryck. I bilderna 5 och 6 visas exempel på olika typer av mattbehandlade ytor. 138

4 . C ise lerad be ra ino rna me ntik på loc ket till e n dryc kes ka nna. tillve rkad av A nders Hafs trö m . Gö tebo rg 173 1. KM 20.057.

Ge no m put s ning ha r i må nga fa ll el e n urs prunglige n avsedd a e ffe kte n fö rsvagats. Sä ttpun se n me d a ll a d ess va ria ti o ne r ä r de t mest a n vä nd a red s ka pe t fö r form a nde t a v o rna me nt oc h fig ure r oc h el e n brukas såvä l fö r dri vning frå n ba ks id a n so m v id c ise le ring i ege ntlig me nin g, a llt så på fra m s id a n . D e n ge r me d s in po lera de s lagy ta e tt b la nkt av tryc k a llt e ft e r form e n . E n s pec ie ll tek nik - »d ragnin g» - fö re ko m red a n und e r re nässa nse n oc h ut vec kl ades ytt e rliga re und e r 1600-ta le ts lo pp. D e n inn ebä r a tt pun se n und e r tä ta s lag me d ha mm a re n fö rs fra m öve r yta n , so m dä r vid få r lå ngs ma la oc h vågiga pa rti e r. N ågra ve rit a bl a brav urnumme r ur Kulture ns s il ve rsa mlin g fö rtj ä na r a tt vi sas upp , e ft e rso m de v isa r hur lå ngt el e n te kni s kt s ki c klige s il ve rs me de n ka n gå i be ha ndlinge n av s itt ma te ria l. T ill d e mes t iögonfa ll a nd e pro dukt e rn a av 1600-ta le ts s il ve rs mid e hö r de stora c ise lerad e presen te1fa te11 . D e ä r oftas t ova la . ha r b red a brä tte n oc h e tt ne d sä nkt mittpa rti. D e n c ise le-

139

5. Biigare . ok ä nd miis ta re i Mos kva. 1700-talets bö 1:j an . H . 7.6 cm . KM 15 .358.

rad e d e korati o ne n bes tå r va nli ge n av e n fi g ursce n i mitte n, medan b rä tt e t prydes med blo mmo r, fru kte r, fåg la r m.m . i s inn rika gruppe ringar. Kulture n äge r å tsk illiga såd a na fa t, så vä l t ys ka so m sve ns ka; de va r va nliga i vå rt la nd några dece nnie r vid 1600-t a le ts s lut , då s il ve rs mid e t stod und e r tys k på ve rka n me n försva nn so m guld s med s produkt i oc h med fra ns kt oc h e nge ls kt infl yta nde v id se ke lskift e t. E tt pa r de ta lje r frå n såda na fa t visas i b ilde rn a 7 oc h 8. Vi se r i d e n fö r ra bil de n e n fa ntas ifåge l. frå n b rättet till e tt pra kt fa t frå n 1698 av s toc kho lm a re n Joha n Sc he nk . Ba kg rund e n, so m ve rk a r ma ttbe ha ndl ad , ha r bea rbeta ts med tä ta s lag av e n lite n, vass s krodmej se l, a llt så sa mma te knik so m i bild 3. F åge ln s v in gar oc h äve n b lo mm o rnas bl a d visa r prov på sto r sk ick li ghe t i »d rag ning». Bild 8 visa r e n de l av mittpa 11ie t till e tt t ys kt , os t ~i mpl a t fa t , tro lige n någo t tidi ga re (o mkr . 1680). D e t ~i r e tt pa rad exe mpe l på hur s~ittpun se n ka n mode ll e ra fra m pl as ti s kt 140

6. D e ta lj av bäga re med ring pun snin g. O kä nd mäs ta re . A ugsb urg. 1600-t a le ts fö rra hä lft. A ka ntu sli ste ns h . 14 mm . KM 25.647 .

leva nd e väx to rna me nt; b lo mbl ade ns yta ge r e tt s kim ra nd e lju ss pe l. E n dryck es ka nna av karo lin s k ty p ha r s toc kh o lm a re n Frie dric h Ri c hte rs s tä mpl a r oc h å rs bo k sta ve n P= 1703. H a n ha de e me ll e rtid »Öve rgivit ä m be te t» red a n å r 1700 me n ka n ha va rit ve rk sa m i mindre s ka la äve n d ä reft e r. Till ka nna n hö r e n pl a tta so m s uttit mo nte ra d på loc ke t , me n som någo n gå ng loss nat. D e n c irk e lrund a loc kpl a tt a n ha r e n c ise lerad fra m ställnin g a v de n he liga familj e n und e r v il a på fl ykte n till Egy pte n. D e n ha r till sa mma ns med a nd ra pl a tt o r av likn a nd e s lag be ha ndl a ts i Kulture ns å rsbo k 1967. Pl a tt a n ä r sig ne rad me d s tä mpe ln C H , so m inne hades av C hri s ti a n H e nnin g , mästa re i S toc kh o lm 1692-1 7 16. D e t finn s fe m a nd ra loc kpl a tt o r me d sa mm a mo ti v av sa mm e mäs ta re. H a n va r a llt så s pec ia li st på loc kpl a tt o r med d e n heliga fa milj e n . E me ll e rtid var ha n int e bara p rodukti v, ha ns c ise lerade a rbete n (inte ba ra loc kpl a tt o r! ) v ittn a r o m ko ns tn ä rli g begå vning oc h utbildning. M e n nu ä r d e t i fö rsta ha nd te knike n so m intresse ra r oss . 141

7. D eta lj av fa t. till ve rkat av Joha n Sc he nk , Stoc kholm 1698. KM 36 .074.

N ä r cise lö re n tec kna t upp s itt mö nste r på s il ve rpl åte n, bö1j a r ha n med kul - oc h sättpun sa r frå n ba ks id a n ås tadko mm a fra m sid a ns upph öjd a pa rtie r. E fte r de n fö rsta be ha ndlinge n glödgas pl åte n , do ppas i svavel syra - fö rr a nvändes vin syra e ll er s u ra lin go n ! - va rvid de n blir ma tt vit oc h de n fo rt satta c ise le ringe n ge r tydliga bl a nka s pår till lednin g fö r c ise lö re n. U ppre pade drivnin gs mo me nt följ e r, o mväx la nd e med »glöjning», till s ma n frå n fra msid an ge r yta n dess definitiv a utformning. D e nna sc he mati ska bes kri vning täc ke r d oc k i allm ä nhe t int e fö rfa rings sä tt et ; ma n mås te nog i må nga fa ll ret usc hera e ll e r ä nd ra frå n såvä l bak- so m fra msid a . C hri s ti a n H e nnings loc kpl atta ä r e nligt min me ning e tt utmä rkt exe mpe l på de tt a ko mpli cerade a rbe tssätt. Vi ka n på våra bilde r 9 oc h 10 se hur de n skulpte rade utformninge n av fra m sida n he lt ka n av läsas i »nega ti v» på ba ks id a n . O c h H e nning ha r bra ve rat med s in skicklighe t ge nom a tt låta Ma rias hu v ud växa fram på pl åte n, ja näs ta n gj o rt e n fri s kulptur av det. På så sätt ha r Ma rias roll i d e n lill a bild sce ne n be to nats , oc h he nnes ege n142

8. Detalj av fat, okänd mästare , Tyskland , 1600-talets mitt eller se nare hälft. KM 24.326.

s kap av centralgestalt har förstärkts . Barocken s dynami s ka rörel sesc hema har hä r få tt en vertikal accent. Henning stå r inte ensam som tekni s kt s kicklig cise lör. Han hörde till tiden s sve ns ka elit men hade jämlikar och övermän på kontinenten. Ett litet börsfodral av s ilver är helt a non y mt beträffande mäs tare och la nd . Som förem å lstyp ä r det ytterst originellt , jag vet mig inte ha se tt något likn a nde. D e n päronformade börsen be stå r av tv å högt uppdrivna och ciselerade pl a ttor, som omsluter en invä ndigt fastsydd påse av siden . Börsen ka n öppna s och s lutas med silke ss nören , so m trätts genom hå l i det öppna pa rtiet. Den mäter endast 80 mm i höjd och till yttermera vi sso fra mgå r formatet a v bild 11. De ci se lerade bilderna på fodralet ä r utförda med sa mma kontra ster mellan högt uppdrivna det a ljer och låga bakgrund s143

9 . Loc k av C hri sti a n H enning till ka nn a frå n 1703 a v F ried rich Richter. Bå d a verksamma i Stockho lm . Di a m . 13.7 cm. KM 11. 209.

JO. C hri s tian Hennings Jockpl a tta. se dd snett frå n undersidan : man se r hur M a ri as huvud cise lerats upp ur pl å ten.

144

I I . Bö rsfodra l av sil ve r. frå n Tys kl a nd e ll e r Sve rige . I 600-t a le ts se na re hä lft. Bil de n vill v isa de t lill a for ma te t . H. 80 mm . K M 67.4 18.

pa rti e r, vilket v ittna r o m a tt tillk o msttide n ä r 1600-ta let s slut , då högba roc ke n stod i s itt fl o r. C ise lö re n ha r inte riktigt lyc kats driv a pl å te n så lå ngt so m ha n kunde ö ns ka t; d et lill a fo rm a te t ka ns ke ha r hindrat ho no m . H a n ha r hj ä lpt till ge no m a tt ko mpl ette ra e tt pa r av huvud e na me d lödning. Me n i sto rt se tt vittn a r a rbe te t o m e n mäs ta re. D e biblis ka sce ne rn a ä r av intresse, sä rskilt so m inko mpo neringe n i de n o ri gine ll a päro nfo rm e n måste ha vå ll at viss svå righe t. På e na s id a n s kild ras hur J es us gå r på vattne t och hj ä lpe r Pe tru s, so m tilltrott s ig sa mm a fö rm åga . I ba kgrund e n ses det nö d stä lld a s ke ppe t. A ka ntu sbl ad böje r s ig frå n ra me n in mot d e li v ligt agera nd e fi gure rna. På d e n a nd ra sid a n illu streras händ e lse n vid J es u grav, so m de n å te rges av Ma tte us 28:2-4 . »--- e n H e rre ns ä nge l steg ne d frå n himm e le n oc h gic k fra m oc h vält ra de bo rt ste ne n och satte sig på de n . O c h ha n va r att s kåd a såso m e n ljunge ld , oc h ha ns 10 - Kulttm.:: n 1975

145

12 oc h 13. J es us gå r på vattnet , resp . Änge ln oc h so ldate rn a vid J es u grav . Cise lerade re li e fe r på börsfodra lets sid o r.

kl äde r vo ro vit a so m s nö . O c h vä kta rn a skä lvd e av fö rskräc ke lse för ho no m oc h blevo såso m d öda .» - Vi se r ängeln oc h e n fö rskräc kt väkta re oc h de två a nd ra ä r »Såso m d öda», e n s ituati o n som återf innes på de a ll ra fl es ta fra mstä llninga r av hä nd e lse n . I båda bildsce ne rn a ha r päro nfo rme n oc h de n kupiga yta n tvinga t c ise lö re n a tt a nvänd a o rigine ll a å tgä rde r fö r a tt få fra m något slag av pe rspe kt iv. H ave ts v reda bö lj o r förstä rk s oc h ho ri so nt e n ha r ma n lå tit fö rsv inna. Ste nl ägg ninge n ut a nfö r g rave n ha r oc kså gj o rt s bö lj a nde tack va re rundninge n. E tt st yc ke kl ass isk valvarkite ktur fyll e r ut de n a vsma lna nd e dele n upptill. Bö rsfodra lets diminutiv a form a t gö r , a tt de t ä r svå rt att i bild ge rättvi sa åt cisel ö ren s a rbete . M e n ba roc ke ns d yna mik ha r få tt typi ska uttryc k oc h detalj e rn a .ä r kä nsligt utform ade, t. ex . a ns ikte n, d ra pe rie r oc h a ka ntu s blad . Vad ha r de tv å så vitt frå n vara ndra bibli ska sce ne rna att gö ra på en börs av detta slag? D e t ä r svå rt att finna e n ge me nsa m 146

nä mna re för hä ndel se rna o c h ingen av dem ka n tä nk as sy mbo lisera bö rse ns a nv ändning ä ven o m de n s kull e kunna ha e n religiös funkti o n. I sa mba nd me d c ise le ring bö r ma n oc kså nä mn a en y rkes te knik , so m o ft a va r intimt fö rknippad me d så vä l o rn a me nt so m fi gursce ne r , nä mlige n fö rgyllnin ge n . Tyvä rr ha r oft a se kl e rs flitiga puts ning he lt e ll e r de lvi s s litit bort fö rgy llninge n, så a tt de n urs prunglige n avse dd a ko nt ras te n me ll a n silv er- oc h guld yto r kna ppast ä r s kö njba r. D ä rtill ko mm e r e n a nna n te knik , so m ytt e rliga re gav liv å t yta n, nä mlige n vitko kninge n. G e no m uppvä rmnin g med efte 1fö lj a nd e ko kning i syra fi c k s ilvret e n matt , s növ it yta , so m kunde s pe la vac ke rt sa mm a n me d gulde t oc h de bl anka s il ve ryto rna. D enn a effe kt ä r ytte rst sä ll an be varad till vå r tid , me n på S ko klo s te r finn s - tac k va re re n luft oc h d ä rmed ute bli ve n puts ning - god a exe mpe l, ju st frå n 1600-ta le t. I vå r fä rgbild XVI ka n vi e me ll e rtid stud era å tmin stone s pe let me lla n bl a nkt silv e r oc h guld . D e t gä ll e r ett t ys kt prese nt erfat 147

som ingick i Falk Simons donation till Kulturen 1934. Vi vet inte om vissa partier varit vitkokta och får nu nöja oss med de två grundeffekterna. Vi se r att vissa arkitekturdetaljer, såsom de kannellerade pelarna , fönstren, valven etc. har få tt bli oförgyllda . Kvinnans dräkt är förgylld, men inte hennes huvud , skuldror och a rmar. Den i dynamiska kurvor löpande blomrankan kring fatets brätte står vit mot en förgylld botten, medan frukter nedtill och upptill i fatets lodlinje lyser gyllene i det vita bladverket. Förgyllningstekniken var grundad på kvicksilvrets säregna fysiska och kemiska egenskaper. Det kan förenas med vissa metaller , bl.a. guld och silver, till ett s.k. amalgam, välbekant för alla tandläkarepatienter. Vid förgyllningen blandas kvicksilver under värme med finfördelat guld till en massa, ett amalgam , med en grötliknande konsistens. Detta penslas på de ytor, som skall förgyllas, och därvid hålles arbetsstycket intill en värmekälla, så att kvicksilvret avdunstar. Kvar blir en hinn a av guld, som är fast förenad med underl age t tack vare kvicksilvret s förmåga att också angripa silvret. De förgyllda partierna kan sedan slipas och poleras . Silvret saknar egen färg, det reflekterar ljuset och man kan därför tala om att silversmeden »skulpterar ljuset ». Tydligast och må ngsidiga st kommer detta till uttryck i ciselörens arbete och denna lill a uppsats har velat fästa uppm ärksamheten vid en förnäm specialitet inom silversmedens yrkesteknik.

148

B ENGT BENGTSSON

Actaeon och Diana En silverplakett från tidigt 1600-tal

Till färgbild XVI

Kon stn ä rer och kon stha ntverka re under a ntiken framställde gärna figurscener inom en ci rkel s ram . Detta gä llde inte min st guldsmederna. I det stora H ildesheimfyndet o. å r 100 e. Kr. finns bl.a. grund a skå lar va rs botten fyllts ut med ciselerade m yto logiska mo tiv . De nn a ko nstart togs åter upp av renässa nse ns guldsmeder och medaljkon stn ä re r, som emellertid inte slav iskt följde de klass iska förebilderna ut an - i likhe t med epokens a nd ra ko nstn ärer - skapade sin egen stil. Man dekorerade int e bara skå la r oc h fat med drivn a oc h cise lerade - någon gå ng gjutna - reliefer. G e nre n utvec kl ades till en ege n ko nsta rt oc h re liefern a kunde hä ngas som pl a kette r på väggen. De kund e också monteras in so m bottna r i s kå lar oc h fat, som kanske framställts av a nnan tillverk a re. I Ita lie n oc h Sydtyskland (kanske frä mst i Ni.irnberg av bl.a. C hri sto ph J a mnit zer) gjordes utomordentligt vackra reliefer av dett a slag, men det var framför a llt i N ede rl änd e rna under se nrenässansen oc h de n tidiga barocken som de fl esta (oc h bästa!) av dessa berättande re liefe r kom till. Frå n mitten av 1500-ta le t cise lerades fat oc h pl a ketter i å tskilliga nede rl ä nd ska guldsmedsve rk städe r oc h ma n kan hä r av läsa tidens st ilhistori s ka utvec kling. De t gä ll er reda n tidigt vad ma n ka ll ar »plake tte r», a llt så re liefer, som avse tt s att ses so m konstverk i sig sj älv a , me n fat oc h skå la r med på dett a sätt c ise lerad e bottnar ä r dock va nligast. Man på träffa r ofta såda na re liefer, gj utna i bron s e ll e r bly. Då ä r det med sto r sann o likhe t fråga o m avgj utninga r , so m i de fl es ta fa ll gjorts i ciselörens egen verkstad , eller på uppdrag av ho no m . 149

Man kan i de nederl ä nd ska reliefe rna so m i kv alite t stå r helt i nivå med andra kon starter ia ktta hur re nässanse n övergå r i ba rock . 1500-ta let s reliefer ä r grund a, må ngfiguriga och fyllda av detaljer. Under 1600-ta lets första decennier blir motivet förtydligat , figurerna s och detaljernas anta l min skas och kompositionen får en mera dynamisk , dramatisk kara ktä r. Samtidigt växer de uppdrivna pa rtierna ut frå n grundyt a n, blir me ra pl asti s ka; baroc ken ger sig till kä nna. Kulturen äger ett silve1fa t, ci rke lrunt oc h med två handtag, gjutna och förgyllda. Gen o m en sta rkt pl as ti sk ciselering ha r man fått fra m en imitation a v korgfl ätning , bild 3. I ce ntrum av fatet är en förgylld, cirkelrund pl at ta fäs tad med sk ruva r oc h muttrar. F atet mäter 36 cm i diameter, pl atta n 16. Stämplar sak nas helt. Actaeon (grek. Aktaion) var en dotte rso n till konung Kadmos i Tebe. D å han en dag va r ute på j a kt fick ha n se gudinna n Dia na bad a med sina tärnor. H a n uppt äc kte s av gudinnan, som i vredesmod förvandlade honom till en hjort och han dödade s av sina egna hund ar. Reliefpl attan på vårt fat sk ildra r so m i e n ögonblicksbild den dram ati s ka situa tion då Act aeons förvandling just påbö1j ats. H a n har fått hjorthuvud , men har i öv rigt kvar sin män s kliga gestalt. De nakna kvinnorna uttrycke r ö mso m s kygghet , ö mso m aggre ss iv vrede. Hundarn a ha r reda n bö1jat gå till angrepp mot sin herre . Scenen utspelas i ett egendomligt »la nd s ka p», so m nä rmast ka n be s krivas so m trädgå rden till ett slott med swimming-pool och terasse r. Ett enstaka träd oc h några örter a nt yder nat ur , eljest dominera s bilden a v ett väldigt pa lats komple x i ba kgrun den och ett litet rundtempel med kupol. Ciseleringen är av högsta klass, trot s den rel a tivt låga reliefen . Kvinnokropparna är mästerligt modellerade , de ras rö rel se r s kildrade med stark rea li s m. Fint modelle rade det a lj e r se r ma n i a nsiktena, i trädet s lövverk , i blommorna oc h i molne n på himlen. Ett inslag a v begynna nde ba roc k är den åt höger rikt ade rörel sen, renässansens balan s efterträde s av barockens d ynamik . Ett studium av de holl ä nd ska mäs ta rnas re liefer av mot sva150

I. Si lve rfa t med ne re id . Ro me rsk t a rbe te 2-3 å r h. e. Kr . Dia m . 24 cm. E rem itaget. Le ningrad .

ra nd e s lag ge r vid ha nd e n , a tt vå r pl a tta ka n rä kn as in i de nn a kategori . Para ll e ll e r i mo ti vva l, te knik , sto rl e k , utföra nd e av kro ppa r , a rkite ktur osv. ka n int e pe ka å t någo t a nn a t hå ll. D e tsa mm a gä ll e r de n ra m i fo rm av e n lage rk ra ns, so m o mge r mo ti vet. Para doxa lt nog t ycks de t lå ngva riga befri e lsek rige t mo t S panie n i hög g rad ha s timulera t Ne de rl ä nde rnas e ko no mi s ka fö retagsa mh e t oc h int e rn a ti o ne ll a ko nta kte r oc h d ä rm ed oc k så de n ne de rl ä nd s ka kulture n . Ko nstn ä re r oc h ko nsth a ntve rk a re gjorde studi e resor oc h knöt ko nt akte r i de t övriga E uro pa oc h för 15 1

guldsmedernas del innebar just decennierna omkring se kel skiftet 1600 en blomstringsperiod utan mot s t yc ke i det holl ä nd s ka konsthantverkets hi storia för att citera Frederiks. 1 Vi ka n se på familjen van Vi a nen . I Utrecht verkade vid 1500-talets mitt Willem van Via nen. Han hade sö ner, som gick i sin faders fotspår: Adam, född omkring 1565 och mästare 1593. död 1625 och Paulus, född sena st 1570 och död 1613. I H aarlem verkade Ernst van Vianen från se nast 1604, i övrigt är ha ns data osäkra. Adam hade en so n Christiaen , so m var född i Utrecht 1598, mästare 1628 i sin hem stad Utrecht, verksam hos Ka rl I av England, där han verkade (med undantag av en kort period 1647-1652) till 1666 . Varför jag nä mner denna guldsmedsdynasti ä r inte för a tt j ag ä mna r fast attribuera Kulturens Actaeonfat till någo n av dess medlemmar. Men samtidigt so m de tillhör eliten av Nederl ä ndernas guldsmeder under övergången från renä ssa ns till barock , har de s kapat en se rie av vad Frederiks kallar plaketter, so m tillhör det frä msta inom europeisk guldsmedskonst under denna period. Dess utom har en rad mästa re , må nga a nonyma , a rbet at i Pau lu s van Vi a nen s stil. Det sk ulle föra oss för långt , om vi här sk ulle ta upp till gra nsk ning a ll a de mästa re s a rbeten , so m ä r utförda i sa mm a ma ner och samma sti l so m vår pl akett , menj ag vill försöka finna en mot sva righet , ka ns ke en grund till en framtida fastare a ttribution . Och då är bröderna Adam och Pa ulu s van Vi ane n en lä mplig utgå ngs punkt. Om dera s fader Willem säger Sandsurt att ha n hade satt sina sö ner Paul och Adam a tt lära sig att »teckna. modelle ra i vax och driva all a slags a rbeten i s ilver». Adams arbete n frå n tiden omkring 1600 följer det gamla renässa ns mön stre t. Han ser hä ndel se rna från en hög blickpunkt, so m gör det möjligt att se tingen från ovan och därmed kunn a ge åskådare n en öve rblick över en rad händel sefö rlopp . I en s kå l frå n 1612 ser vi emellertid en framställning av Salomos dom, där figurerna ä r tydligt fra mträdande mot de släta murarna av kl assis k arki tektur. Året därpå ha r Adam s ignerat en relief, föreställande Jupit e r , so m i förgrunden hä lsa r Juno , som svävar i molnen med sin s pira. Han ursäktar tydligen sitt s ned s prå ng med lo , vilket s kildra s i bakgrunden . Med Adams relief av Abraham 152

2. G rupp a v a ntika gud a r. Re lie f a v P a ulu s va n Yianen. U trecht 1607. Rijk s 111u se u111 . A ms te rd a m . E ft e r F rede rik s.

och de tre änglarna ha r ha n anammat en mera re a li s ti s k s til , stora figurer i lägre pers pektiv och med Abraha m s bostad i romersk a rkitektur so m kuli ssdekoration. H ä r mä rke r ma n ett drag av begy nnande ba rock. Den något yngre brodern P a ulu s tillbringade s törre delen av sitt liv uta nför Nederl ä ndern a. H a n a rbetade i It a lien , i Mi.inchen och Prag, d ä r ha n var »ka mm a rguld s med » ho s kej sa r Rudolf Il 1603-1613 . H a n var liksom brodern en utm ä rkt teckna re och ciselör. Jag ha r nä mnt de ssa två framträdande nederl ä nd a re för a tt 153

3. Fat av silver med förgylld pl a kett. de n se na re frä n 1600-tale ts fö rra hälft. Tro ligen h o ll ~i ndskt arbe te. KM 30 .567.

exe mplifiera en rikt blomma nde ko nsta rt. Attribution av en ostä mpl ad re lief ä r i sj ä lv a verket m yc ke t svå r. d å sä tt e t a tt forma detaljer ofta ä r ge men sa mt för fl era m äs ta re. Av de re li e fe r. som å te rges i Frederik s sto ra a rbe te ha r j ag fäs t mig vid några, so m e rbjud e r likhet e r med Kulture ns. Pa ulu s van Yia nen s sätt a tt å terge lövv e rk är s låe nd e likt vå r a no n yme m äs ta re s (jfr bild 2 och 4) . Framställningen av na kn a m ä nni s kokro ppar ä r av sa mm a mä s terliga kl ass. Men a tt av d essa likhet e r våga pås tå a tt Pa ulu s s kull e ha c ise le rat vår pl a tt a. vore abs urt. E n a no n ym mäs ta re ha r i ä nnu hög re g rad ä n »Actaeonciselöre n» a nv ä nt a rkitektur so m ba kgrund. nä r ha n i e n fra mstä llning

154

4 . D e n fö rgy lld a pl a kett e n med fr am ställn ing av Actaeon oc h Di ana .

a v J es u fö de lse lå te r de n he liga fa milj e n s lå sig ne r på gå rd e n till e tt pa lat s . H ä r finn s in ga trä d e ll e r bl o mm o r, hä r finn s inge t sta ll fö r oxe n oc h ås na n, dä re m o t k rub ba n . So m k rö n på pa la tse t s ta k finn e r vi e tt rundte m pe l, m ycke t likt de t so m sy nes v id pa la t se t på Kulture ns pl a tta. Ej he ll e r hä r ka n e n a tt rib uti o n ko mm a ifråga , i de tt a s pec ie ll a fa ll d ä rför a tt m a n ofta a rbe ta de eft e r ko ppa rsti c k e ll e r tec knin ga r oc h rundt e mpl e n ka n vara hä mtade frå n e n ge me nsa m fö rl aga.

155

Det korgtlätningsimiterande fatet synes vara a v yngre datum än reliefen. De starkt plastiskt uppdrivna strängarna och framför allt de kraftigt modellerade handtagen talar för en datering till efter 1650. Även lagerkransen är driven och ciselerad i fatet och vittnar i sin kontrast mot reliefens egen , låga kran s om att fatet tillkommit under barocken. Jag har i Nederl ä nderna inte kunnat finna exempel på »korgtlätningsciselering » och vill ifrågasätta om inte fatet tillkommit i något annat land t.ex. Tyskland , där man under barocken vel at hedra ett mä sterligt a rbete frå n en tidigare stilperiod.

Not er I J . W . Frederiks. Dutch silver, 1-4 Haag 1952-1961 .

156

AN DE RSW .M ÅRT ENSSON

Den äldsta järnugnstillverkningen i Huseby och Ålshults bruk

Karl Ka rl sson Gyllenhielm , ha lvbror till Gustav Il Adolf, s pelade under 1600-talets första hälft en framträdande roll i södra Smålands materiell a hi storia . 1 Gyllenhielm vi stade s säll a n på sin a små lä nd ska domäner , men han var verkligt intresserad av a ktiviteterna där. Från sin me st frekv e nterade säte sgård , Karlberg utanför Stockholm , understödde ha n li vligt glas bruks- och j ä rnbruk sha nteringen. Un gefär sa mtidigt med att glashyttan i Trestenhult fä rdigstä llde s , va r Hu se by j ä rnbruk under uppförande . År 1629 erhöll Gyllenhielm en första rapport frå n s in fogde Johan Michelsso n, att denne de n 17 j a nu a ri besö kt Hu se by och »att vad brukets fartgång vidkommer så ställe s i verket med a ll flit och skol a (ma n) begynna bl å sa i dessa dagar». Vad so m framställdes vid mas ugnen under det första skedet ha r ännu ej gått att utläsa ur bevarat a rkiv ali skt mate rial. Vid Hu seby bruk s utbyggn ad under 1620- och 30-talen var utl ä nd sk, främst holl ä nd sk , arbetskraft och sakkunska p av av görande betydel se . Holl ä nda ren Christoffer Kloth tyck s under denn a tid j ä mte Joh a n Michel sson ha varit Gyllenhielms främsta medhj ä lpa re . Även den sistnä mnde hade holl änd sk anknytning. De ä ld sta uppgifterna om brukets produktionsinriktning finner ma n i ett av Gyllenhielm uta rbetat koncept över den berä knade produktione n fö r å r 1639 med rubriken »Forslagh på Järn Bruke th i Schaatlöf» . H ä ri e rhå lles uppgifter om tillv e rkninge n 1638 . Detta å r hade ett mindre a nta l tre- , fyra- och fempundskanoner fra mställt s av en mäster Jost Hoffkirsc h . Vidare fra mgår att ma n gjutit en större mä ngd j ä rnugna r, 163 st. , till en brutto157

förtjänst av 2.934 daler. Av s umman s storlek att döma , har dessa gjutna varor tillmätts stort värde. Enligt Gyllenhielms koncept avsåg man att kraftigt öka produktionen av järnugnar till drygt 1.000 å rligen . De produktionssiffror, som är kända från 1641 är emellertid så blygsamma , att man vågar antaga att antalet för 1639 blev betydligt lägre än vad Gyllenhielm hade kalkylerat med. Det var under Johan Michel sso ns direkta ledning, som järnugnstillverkningen bedrevs. Redan 1633 hade denne erhållit fullmakt av Gyllenhielm a tt sköta bruksrörelsen vid Huseby. Enligt ett kontrakt mellan G yllenhielm och M ichelsson tillförsäkrades den senare en tredjedel av intäkterna från järnugnstillverkni nge n. Under perioden 1638-40 ledde Gyllenhielm personligen arbetet vid Huseby , men hösten 1641 släppte han ledningen över bruket och arrenderade ut hela sitt friherreskap i Kronobergs län till ett konsortium av holländska företagare , av vilka bröderna Arnold och Jakob de Rees var de mest framträdande personerna. Efter drygt ett års verksamhet erhöll Arnold de Rees och hans kompanjoner ett privilegium, vilket innebar att de, utan intrå ng av andra, kunde bedriva järngjuterihantering i hela Småland under 15 år. Dessutom fick de med regeringens goda minne tillstånd att utskeppa sina produkter över de danska hamnarna i Blekinge. Redan i början av sitt friherremandat på 1610-talet hade Gyllenhielm lyckats förvärva den danske kungens tillstånd att tullfritt få utskeppa produkter från de småländska bruken över Pukavik och Bodekull (sedermera Karlshamn). De planer på förbättrade vägförbindelser till Bodekull , som G yllenhielm arbetat med, förverkligades av de Rees. Den danske kungen biföll 1642 en framställan frå n de Rees och man satte omedelbart igång med att färdigställa en vagnväg från Ålshult över ldekulla bro, Kompersmåla, Tranemåla och Möllegården till Bodekull. Den benämndes Holländarev ägen efter sina upphovsmän. Bruksrörelsen i Sydsmåland utvecklades mycket snabbt i händerna på de driftiga holländarna. År 1643 förvärvade de Rees dessutom Ålshults bruk , där en ny masugn fick ersätta den gamla, och Torne hammarverk. I Åryd anlades ett nytt järnbruk med masugn. 158

1-2. Gavel- och sidohäll till Sveriges vapens ugn med årtalet 1638. Tillverkad i Huseby och Ålshults bruk. Malmö museum 6504.

I anslutning till att Arnold de Rees och hans kompanjoner tillträdde arrendet av Huseby bruk upprättades den 24 januari 1642 en detaljerad förteckning över brukets byggnader och inventarier. Av denna framgår bl.a. att bruket bestod av masugn med styckebruk och smågodsgjuteri samt stångjärnssmedja. I denna förteckning har ugnstyperna erhållit standardiserade namn efter hällarnas bildmotiv. Men den stora frågan är: hur såg ugnarna ut? I detta fall har tillverkarna ej varit särskilt behjälpliga , eftersom järnhällarna från den äldsta tiden ej försetts med respektive bruks namn. I några fall har man dock använt årtal, som i förening med ugnsbenämningen varit en påtaglig hjälp vid identifieringsarbetet. Bristen på bevarade hällar från den äldsta produktionen har varit ett annat hinder i detta arbete. Att sedan järnhällarna i sig själv besitter en avsevärd tyngd, har inte gjort det lättare för den intresserade att handskas med museernas 159

innehav av dessa bruksprodukter. Dessa svå righeter sammantagna har hittill s varit avgörande för a tt de i H use byförteckningen upprä knade ugnstyperna aldrig slutgiltigt identifierats. I det följande skall vi koncentera vår uppmärk samhet på en s peciell pass us i förteckningen , som berör jänugnstillverkningen. Där a nge s nämligen ett a ntal patri se r till olika järnugnstyper med följande benä mninga r. »Kachel Yngs Formar, och deruthi eger H . Bäs ke widh Ålssehult halfpa 11en: I forma av dhe 5 fåwiscka lungfrur , I forma aff Sueriges Vapn , I forma av Bröllopz afrijtning , I forma af W a ttnbrun s afr. (I ma rg .: H. Ndes Eenshijldt), I aff Skapelssen , I forma af Anunition , I forma med en luta , I forma med Hagar, (I marg . : Noch I Plå t med G a llers vappen Af föreschrefne 7 kac kellungner äger fru Bäs ke ha lfparte n) . » Ett steg mot en lös ning av denna identifieringse kva tion utgör upply s ningen om a tt ha lv a patri s bestå ndet på Hu seb y äve n ägde s a v innehavaren till Ålshults bruk. I Bergstings rätte ns för Kronobergs lä n dombok för år 1752 å terge s en förteckning över de vid Ålshults bruk a nvända ugn styperna vid denn a tid . Skälet för denna regi strering var, a tt äga ren ville redovi sa s in a ugn styper med utförliga beskrivningar för att därmed erhålla sky dd mot efterbildningar på a ndra bruk . En av ugn sty perna benämnes S_veriges vapens ugn och bes krive s enligt följ a nde: »Sidostycket I a ln 14 tum högt och I a ln 5 tum brett. P å övre delen av Sveriges vapen uti ett upphöjt hjärta med en krona över, under s pet se n av hjä rta t tvenne nycklar i kors med kruttunna, kulor , trumma , trumpeter, vä1jor och mu s köter etc. På högra sidan om hj ä rta t står en karl med en båge i den ena ha nden och med ett pilkoger i den a ndra , hå ll a nde en ä ngel över de ss huvud en kran s; på vä n stra sidan även en karl med s pjut i den vänstra och en bibel i den högra handen , över vilkens huvud äve n hå lles en kran s av en ä ngel. På tvärlinien stå r : MANUS DEi PUGNAT PRO PATRIA. Nederst äro fyra hjä lta r med si na s pjut och s köld a r s tåe nde d äribland ANNO 1638 . F örstycket 17 :i; 4 tum bre tt. På övre delen ä r e tt lejon , hå ll a nde en vä1ja med den vänstra oc h med den högra fra mfoten en upphöjning med tre kronor uti. Ova nför lejonet ett ä nglaa ns ikte , över vilket hålle s en krans av en ka rl å ena s id a n och ett 160

3-4. Sido- och gavelhäll till Bröllops- och vattubrunnsugnen , tillverkad i Huseby och Ålshults bruk. Österlens museum , Simrishamn.

fruntimmer å den andra. På tvärlinien står: CUM DEO ET YICTORIBUS ARMIS. Nedra delen representerar kärleken och rättrådigheten uti tvenne fruntimmersbilder. Caritas hå ller ett barn på armen och ett vid sidan, Justitia har en värja i den högra och en viktskål i den vänstra handen. » De bevarade hällar, vars storlek och motiv stämmer överens med denna beskrivning , är få. Den enda kompletta ugnen , som j ag hittills påträffat , förvärvade Malmö museum 1913, bild 1-2. Det är en biläggarugn. De båda sidohällarnas ena kant är förlängd , för att kunna muras in i den vägg bakom vilken man skulle elda. Visserligen är beskrivningen av å r 1752 utförlig, men några kompletterande detaljgranskningar kan vara motiverade att göra. Sidohällarna är indelade i tv å fält. På det övre omges det svenska riksvapnet av två för sa mmanhanget väl valda figurer. 11 - KulllH\ .· 11 1975

161

5. Gave lhä ll med Evas s ka pe lse. På s id ohä ll e n fra mstä lle s sy ndafall et. T ill ve rk ad i Hu seby oc h Ålshult s b ru k. Foto L. U . F.

Till vänster stå r Apoll o n oc h bä r båge oc h pil ar i ege ns kap a v den straffande död sgud en. I högra ha nde n ha r ha n e n c itt ra , att ributet för to nko nste ns gud. A po ll o n ä r på klass iskt vis fra mstä lld so m e n skönloc kig yngling med e n lage rk ra ns på huvude t. H a n o mges av både va pe n oc h mu s ikinstrum ent. D e n a nd ra fi gure n å te rge r Pall as A the na , so m va r det krigiska modet s oc h kon stflite ns gudinn a . Ho n bä r de fö r he nne vanliga attribute n , la ns, s kö ld, bröst pa nsa r med de t skräc kinj agade me du sa hu vudet , sa mt hj älm. D et ö vre fä lte t inne hå ll e r fö r ö vrigt Gu sta v Il Ado lfs na mnc hiffe r oc h valsprå k: G Y (stav us) AD (olphu s) S (ueco rum ) R (ex) CUM D EO ET YI CTRIC I BU S ARMI S (med Gud oc h sege rrik a vape n). I de t undre fä lte t avb ildas fyra bevä pn ade hjält a r, av vilk a tre går a tt identifiera . Lä ngst till vä nste r stå r Jo sua , Moses efte rträda re , som israe lit e rn as leda re vid e röv ringe n a v Ka naa n. Krigaren därefte r ä r Judas Mac kabe us, e n judi sk frih e tshjä lte f. Kr. Under de n med lans oc h skö ld fö rsedda kri ga re ns fö tter 162

kan man urskilja namnet Jonathan. Förmodligen avses Judas Mackabeus' broder. Partiet under den fjärde hjälten är på samtliga bevarade hällar så illa skadat att något namn ej går att tyda. Mellan huvudena på de fyra hjältarna framträder ANNO 1638 mycket tydligt. Förekomsten av detta årtal antyder att denna i 1752 års förteckning beskrivna ugnstyp är identisk med den i Husebyförteckningen upptagna » I forma aff Sueriges Vapn ». Därmed erhålles också den intressanta upplysningen, att man använt samma ugnspatriser eller repliker med identiska motiv i mer än hundra år. I Ålshultsförteckningen finner vi följande beskrivning av nr 5 Bröllops- eller vattubrunnsugnen: »Sidstycket, I aln 10 2 /:i tum högt och I aln 1/:J tum brett , avbildar bröllopet i Kana på övre delen och på den andra Tron, Hoppet och Kärleken uti trenne fruntimmersbilder. Tron bär korset på armen och kalken i handen, Kärleken har ett barn på armen och ett vid var sida , Hoppet '1åller ett ankar i den vänstra och i den högra handen en fågel. Förstycket, 14 1/ 2 tum brett, representerar vattubrunnen , vid vilken Frälsaren sitter under ett träd och räcker handen över brunnen mot kvinnan, som med krukan står å andra sidan. Nederst är ett änglaansikte med sirater omkring.» I Österlens museum, Simrishamn finns en gavelhäll och två sidohällar med dessa motiv , hörande till samma ugn, bild 3--4. I det övre fältet på sidohällarna avbildas bröllopet i Kana. Runt ett bord sitter åtta personer, av vilka fyra kan utpekas som huvudpersoner i berättelsen. Jesus sitter till vänster och gör en gest med sin högra hand. Bland de fyra avbildade kvinnorna igenkännes bruden genom att hon bär krona och flera halssmycken. Till vänster om henne har brudgummen sin plats. Han har tilldelats en speciell huvudbonad. Bredvid honom på andra sidan sitter två män, som sannolikt är Jesu läijungar. Den av kvinnorna, som vänder sig mot Jesus , bör vara hans moder. Enligt berättelsen sade Jesu moder till honom, då vinet bö1jade taga slut: »De har inget vin. » Jesus svarade: ·,, Låt mig vara moder, min stund är ännu inte kommen. » Framför bordet står de sex stenkrukor med vatten, som i berättelsens fortsättning förvandlades till vin. På sidohällarnas undre fält avbildas tre kvinnofigurer med 163

attribut föreställande, från vänster räknat , de tre teologiska dygderna , hoppet , kärleken och tron. På gavelhällen å terges Jakobs brunn , vid vilken Je s us sitter under ett träd och sträcker ut handen för att taga emot den samaritanska kvinnans skänkkanna. Byggnaderna, som av tecknar sig över kvinnans huvud , tillhör staden Sykar. Förutom här redovisade motiv överensstämmer Simrishamnhä llarnas mått med de i Ålshultsförteckningen. Stilistiskt sett bör dock dessa järnhällar ha tillhört en ugn s typ , som ä r ä ldre än 1752. Denna kan sannolikt sökas i Husebyförteckningen under benämningen » I forma av Bröllopz afrijtning». Det bör även tilläggas att det i bevarat material ej finns andra järnhällar med liknande motivkombinationer, vars existens skulle ifrågasätta denna identifiering. I Ålshultsförteckningen finn s även beteckningen Adams ugn : »S idstycket repre se nterar Ad a ms och Evas ätande av förbjudna trädet i lu stgå rden. Förstycket föreställer Evas skapande medan Ad am sov under ett träd. » På sidan 54 i Kulturen s årsbok 1963 avbildas en sidohäll med det s.k. syndafallet. Denna häll är försedd med det hittill s äldsta på träffade å rtalet 1637. Gavelhällen till samma ugn fram ställer Evas skapelse i enlighet med beskrivningen ovan, bild 5. Det finn s även bev arat ett a ntal ugna r av denna typ , vars s idohä ll a r i stä llet för å rtalet 1637 ha r 1665. Med anledning av förekomsten av des sa å rtal och dera s samband med motivkombinationen ska pel se n- syndafallet , är det rimligt att finna en gemensam nä mnare mellan Adamsugnen i Ålshultsförteckningen och den i Hu se byförteckningen uppt agna ben ä mningen » I aff Skapelssen». Det finn s äve n en ugn i Ålshultsförteckningen som kallas l smaels ugn: »Sidstycket utvi sa r lsm ae l ligga nde under ett träd och H aga r gråtande, då ängelen henne tröstar och visar va ttubrunnen. Förstycket föreställer ett fruntimmer med ett barn på armen och ett vid sidan, stående under tvärlinien: AMOR OMNIA VINCIT. » Hällar med dessa motiv ä r ganska vanliga på svenska mu see r , bild 6-7 . På sidohällarna ligger lsmael vid ett träd , dock inte på ett bågs kotts avstånd frå n H aga r, som det stå r i Första Mose bo164

6-7. Sido och gavelhäll till ls mae ls ugn. Tillverkad i Ålshult s bruk 1672. Gavelhä ll e n tillh ö r Vemm e nh ögs härads fornminnesförening. S idoh äl len tillh ö r Kulture n , KM 14 . 12 1.

ken 21: 16. Till höge r o m den gråtande H aga r uppenbara r s ig Guds änge l för a tt öppna henne s ögo n så a tt hon ka n bli varse vattenbrunnen. N ågo n sådan går ej att uppt äc ka, men väl en ha re och e n fågel me ll a n lsmae l och Hagar. I det s mal a undre bild fä lte t å terges e tt av bl adorna ment omslutet ä ng la huvud. På gavelhällen avb ild as Ca ritas, kä rl e ken , med en la tin s k se nte ns dä rund er, AMOR YINCIT OMNIA (kärleken öve rvinner a llt) och å rta let 1672. Även denna ugnstyp bör kunna hä nföra s till de n ä ld s ta tillverkningen och den i Hu seb yförtec kningen upptagna » I forma med H agar». D ock bör det på pekas a tt pa tri se n till gavelhällarna med å rtalet 1672 ej ka n ha fra mställt s och a nv ä nt s vid Hu seby bruk vid denn a tid. D e t föreligger nä mligen en uppgift frå n 1660-ta le ts s lut a tt »bruket ligger pl att öde oc h obrukat ». 165

Detta tillstånd kvarstod sedan fram till slutet av 1680-talet, då Huseby indrogs till kronan för att året efter överlåtas till bröderna Paul och Petter Rudebeck. Patrisen med årtalet 1672 bör vara tillverkad på Ålshult. Trots detta konstaterande vågar jag hävda att järnugnstypen går tillbaka till den äldsta tillverkningsperioden vid H useby . Vi har tidigare sett exempel på att hällarna med syndafallet haft olika årtal, 1637 och 1665 , men identiska motiv. Sannolikhetsskälen talar för ett likar1at förhållande med Ismaels ugn. Enligt de Gyllenhielmska räkenskaperna för år 1641 göts detta år vid Huseby 9 st »kakelugnar av skapelsen », 10 st dito av »Vattubrunnen », 14 st dito av »bröllopsformen » och I st dito av »svensk vapen ». Vi igenkänner tre av här behandlade ugnstyper , vari Ålshult var delägare. Den fjärde, »Vattubrunnen », skall ej närmare analyseras i detta sammanhang. Hur sidohällen till denna ugn sett ut framgår av Kulturens årsbok 1963, sid. 66. I de Gyllenhielmska räkenskaperna för år 1641 finns även 2 st »hällar efter greve Pers vapen » registrerade bland de tillverkade produkterna. Här anges således icke någon ugnstyp , i likhet med de fyra övriga i förteckningen , utan enbart hällar med ett bestämt motiv. I 1642 års inventeringsförteckning från Huseby existerar ej någon benämning, som kan överensstämma med greve Pers vapen. Däremot finns en järnhäl!, uppsatt över den öppna spisen i den nedre hallen i Västanå slott , Jönköpings län , som med största visshet är en av de aktuella hällarna . Slottet köptes 1641 av Per Brahe d.y. Enligt uppgift skall den ha gjutits efter en träpatris , som snidats av Johan Werner d .ä. På hällen avbildas ett alliansvapen med det Braheska och Stenbockska vapnet. Per Brahe var gift med Christina Catharina Stenbock mellan åren 1628 och 1650. Samma år som Per Brahe förvärvade Västanå utnämndes han till riksdrots , vilket han sedan var i fyra decennier. Patrisen har tillkommit efter utnämningen 1641. Under alliansvapnet på järnhällen finns en kartusch med följande textrader: PEDER BRAE GREEVE TIL WISINGSBORG · FRIHRRE · TIL · RllDBOHOLM OCH · SVERIES · RIIKESDROTS RADH · G ENERL · GOVERNEVR · STOR· FVRSTEN · OOMMET ·FINLAND MED ALAND ·

166

8. Sido- och ga velh äll till Per Braheugnen. Tillverkad i Huseby och Å lshults bruk. KM 845.

OC HB EGG IE

CA R E L ERNE

SAMT

LAG MAN

OFV E R

W ES MAN ELAN D · BERGSLAGEN · OC H· DALE RN E

Ma n ka n fö rm oda att , nä r bröde rn a d e Rees tillt rädd e a rre nde t av Hu seby, ha r de uppmärksamm at de n p ra ktfull a patri sen med Bra heva pne t. Fö r att de n skull e kunna a nvä ndas vid j ä rnu gnstillv e rknin ge n krävd es de n förä ndrin ge n a tt de n till Pe r Brahes pe rso n knutna tex ta nho pninge n utb ytt es mot något neut ra la re . D et bl ev bros korn ame nt. Mä rkligt nog försågs patri se n me d e n n y tex t rad , va rs inn e hå ll ö ve re nsstä mme r med de n urs prungliga frå nse tt s tav nin ge n. D ess uto m lät man s nid a ytte rligare en pa tri s för gj utning a v gave lh ä ll ar. D et bö r ha varit e n a nna n pe rson ä n Joh an W e rne r d .ä., so m snid a t de nna pa tri s. D e n skilj er sig 167

påtagligt i stili sti skt och tekni skt hänsee nde frå n sidoh ä llen s spec iell a utformning , bild 8. I likhet med några a v de ä ld sta ugn styperna frå n Hu seby återkommer även Braheugnen i Åls hultsförteckningen 1752. Den stå r upptage n s om nr I und e r ben ä mningen Greve Pers ugn : »På ö vre delen a v sido stycket stå grevliga Bra he ska och Stenbockska va pnen med en krona över dem bägge samt på sidorna och över dem åtskilliga sirater. Under vapnen ä r en upphöjd tv ä rlinea, på vilken står PER BRAHE GREFWE T :W:I :S , under linien ä ro a llenast sirater. På övre delen a v för stycket sitter en rytta re till häst under hänga nde moln ; under tvä rlinien ett lejona nsikte med rosor och devi ser på ömse sidor. » Reda n 1883 förvä rvade Kulturen ge nom dona tion en a v de få kä nd a kompletta Per Bra he-ugna rna. I likhet med Sve riges vapens ugn samt Bröllops- och Vattubrunn s ugnen tillhör den de praktfull aste , som produce rats i Sverige . Med tanke på storlek och ut seende har de betingat av se vä rd a priser. All a tre typerna är spa rsamt företrädda i det bev arade j ä rnugn sbes tå ndet. En nära till ha nd s ligga nde förkl a ring till den s poradi ska före kom sten ä r a tt sö ka i förhå ll a ndet a tt de va rit dyra i inköp. D ä rför ha r de ha ft en begrä nsad kundkret s. De mindre ugn styperna ä r be varade i betydligt större a nta l. Ma rknads behovet ha r av naturliga skä l på verkat tillverknings inriktninge n. De sydsmå länd ska j ä rnu gna rna pl acerade s i första ha nd i Skå ne , dä r de blev va nliga först under 1700-ta let. Även de små j ä rnugna rna va r så dyrbara , att gemene ma n inte hade råd a tt förv ärva egna . De mera välsitue rade in såg e mellertid att det gic k att pl acera penga r i j ärnugna rn a . M a n kö pte ett pa rti ugna r oc h hyrde sed a n ut dem. D ä rige nom erhö ll man rä nta på s itt utlagd a ka pita l, sa mtidigt som ett stö rre fl e rta l kunde a nvänd a en utmä rkt vä rmekä ll a i sina stugor. Som läsare n märkt , ha r inte sa mtliga i Hu sebyfö11eckningen frå n 1642 upptagna jä rnugnstype r berö rts . Jag ha r a vsiktligt endast beha ndl at de typer, som Hu seby ägt gemen sa mt me d då va rande äga ren till Ål shult. De ö vriga kommer att identifieras och publiceras i ett a nnat sa mma nha ng .

168

Not 1. Detta kom han att göra efter att ha suttit 12 å r som krigsfå nge i olika polska fängel ser. Efter sin åter~om s t frå n de s trapat srika åren följde utnämningar och förläningar varandra slag i slag. Gustav Il Adolf tilldel ade honom 1615 ett omfattande gård skomplex i Väre nd sbygden , med Bergkvara säte sgård som centrum . Detta blev å terstä llt till de ss forn a äga re 1637, men i gengäld fick G yllenhie lm ett delvis nybild at friherres ka p, N ya Be rgkv ara och Trestenshult , omfattande ett sjuttiota l gårdar koncentrerade till Skatelövs, Blädinge, Almund sry ds och Urshults soc knar. Dessutom bibehöll ha n so m terTitoriell förläning soc kna rna Västra Torsås och H ärlunda.

Litterat1.1r Eugen Hernberg: Hu seby hi stori a . Små la nd sposten 8 december 1927. Lars-Olov Larsson: Hollä nd arna på Hu seby . Smålandsposten 10 februari 1966 . Lars-Olov Larsson: De äld sta småländ ska glas hytto rna . Kronobe rgsboken 1973. Gunnar Lindq vist : Artikeln om Västanå i Svenska slott oc h he rresäten . Malmö 1971 . Anders W. Mårtensson: Eldstäder i Skåne. Kulturen s årsbok 1963. To rd O:son No rdberg: Karl bergs slott. Stockholm 1945. Carl Sahlin: Hu seby bruk i Småland. Rig 1932. Sigfrid Svensson: Sätt ugna r som kapita lpl ace ring. Rig 1960.

169

Redogörelse för Kulturhistoriska föreningens för södra Sverige verksamhet år 1974

A. LEDAMÖTER, STYRELSE OCH REVISORER Hedersledamiiter

Direktör Karl Wistrand, Stockholm Direktör Alfred Persson. Lund Fil. dr Sven T. Kjellberg. Lund Docent Ragnar Blomqvist. Lund Direktör Conrad Assarsson. Malmö t Fru Karin Nordenstedt, Genarp

Den 31 december uppgick totala antalet medlemmar till 25.159. Antalet årsbetalande var 24.849 (varav 13.377 utanför Skåne). Årsmöte hölls den 28 maj i närvaro av ca 150 föreningsmedlemmar under ordförandeskap av landshövding Gösta Netzen. Vid årsmötet beviljades styrelsen ansvarsfrihet för förvaltningen för år 1973. Föreningen omvalde intill årsmötet 1977 de i tur avgående styrelseledamöterna disponent Carl-Eric Borgenstierna och professor Sigfrid Svensson samt till suppleant lagman Anders Bruzelius. Fru Ingeborg Westerström och professor NilsArvid Bringeus valdes till ledamot resp. suppleant i styrelsen. Till revisorer omvaldes bankdirektör Stig Lundeborg och nyvaldes aukt. revisorn Göran Bengtsson. Direktör Frans Möller och kamrer Malte Ericsson omvaldes till revisrosuppleanter. Styrelsen har under året utgjorts av landshövding Gösta Netzen (till 1/7). landshövding Nils Hö1jel (från 1/7) , ordförande och Kungl. Maj:ts ombud. direktör Holger Crafoord , v. ordförande , typograf Gunnar Albrektsson. ombud för Lunds kommun , järnarbeta re Sven-Erik Axelsson, ombud för Malmöhus läns landsting. disponent Carl-Eric Borgenstierna, byggmästare Harry Karlsson (till 28/5). boktryckare Per-H å kan Ohlsson, chefsredaktör Christer Olofson. ombud för Kristianstads läns landsting. docent Gad Rausing , bankdirektör Carl Göran Regnell. ombud för Lunds kommun. professor Sigfrid Svensson. chefredaktör Christer Wahlgren. kyrkoherde Curt Wallin , fru Ingeborg Westerström (frå n 28/5). bankdirektör Anders Winblad samt självskriven ledamot intendent Bengt Bengtsson , sekreterare. Suppleanter i styrelsen har varit lantbrukare Anders Hugo Anderson, ombud för Lunds kommun. professor Nils-Arvid Bringeus (från 28/5). lagman Anders Bruzelius. amanuens Cecilia Nelson. ombud för Malmöhus läns landsting , kommunal-

171

rådet U lla Sande ll (frå n 1/7) . Kungl. Maj :ts o mbud , sko lins pe kt ö r H arry Sc hult z. ombu d för Kri stia nstad s lä ns la nd sting , ombud sman Uno Sve nsson , o mbud fö r Lund s kommun , greve G ustaf Trolle-Bo nde , fru Ingebo rg Wes te rs trö m (till 28/5) och dire ktö r S une Wetterlundh (till 1/7), Kungl. Maj :ts ombud . A v Kungl. Maj :t ut sedd revi sor ha r va rit lä nsasse sso r Axel Isaksson oc h av Lund s ko mmun ka mre r Eina r E kberg med kont ori st Albe rt Jön sson so m suppl eant. Styre lse n ha r samm anträtt 28/1, 28/5 oc h 18/1 1. D et av styre lse n till satt a arbetsut sko tt et , beståe nde av hrr C rafoord (ordf. ), Sve nsson (v. o rdf. ), Borgenstierna. Ra using, Winbl ad och Be ngt sso n ha r sammanträtt 15/ l . 9/5, 23/9, 7/ 11 oc h 9/12 .

CONRAD ASSARSSON t De n 13 o kt o be r av led vå r hede rsledamo t Conrad Assarsso n i en ålde r a v 79 år. H a ns varm a intresse för sin s kå nska he mbygd tog sig bl. a. uttryc k i frik os tiga do natio ner. Bl. a. hedrade ha n Kulture n ge nom a tt a nfö rt ro mu seet ca 400.000 krono r. vilka nu bild a r e n fo nd . ben ämnd »Conrad och Tullia A ssarsson s kultu1fond », a vsedd att »frä mj a kultur. natu r- oc h hembygd svå rd inom Ma lmöhus län». Vida re skall ur fonden utde las »A ssa rsson ska kulturpri set » för skånsk kulturgä rning . Kultu ren komm e r att tac ksa mt minn as Con rad Assa rsso n oc h se till att fo nde ns a nvä ndning s ka ll motsvara ha ns fö rvä ntninga r.

B . PERSONAL OCH VERKSAMHET Int e nd e nt: Stadsantik va rie: Mu se il e kto r: A ntikva rie r:

Kon se rvato r: Ko nse rvato rsb it räde: T ex t i!k onse rv ato r: Fo tograf: Ka nslich e f: Ru st miista re : S katt mästa re: Ko nto rss kri va re:

172

fil. d r Be ngt Be ngtsso n ( 196 1) fil. lie . And e rs W . Må rten sson ( 1957) fil. li e. Inge ma r Je ppsso n ( 1962) fröke n Mä rta Linds trö m ( 1950) fil. ka nd . G unill a Erik sso n ( 1960) fil. li e. Nil s Nil sso n ( 1962) fil. lie . C hri stina Lind va ll-N ord in ( 1967) fil. ka nd . C laes Wahl öö ( 1968) fil. kand . Jan Ge rbe r ( 197 1l fil. ka nd. Barbro Ås trand (1 97 1) an tik va rie Fred . R . A llik ( 1955) he rr S te n Pete rso n (frå n 17/6) fru Inge la Kri stia nsso n ( 1967) herr La rs Wes trup ( 1973) öve rste Åke Re hn be rg ( 1965) herr Sune J e nse n ( 1967) he rr S une H e llborg ( 1960) fru As trid Söre nsso n ( 1954)

Registra tor: Ko nto rsb iträde n:

fru Eva Må rte nsson ( 1963) fru An na-S tina Melin ( 1963) he rr Kurt A nd e rsson (1969)

Fil. ka nd . Maj Fehrman ha r biträ tt med ut stä llnings - oc h katalogiseringsarbete. Fil. kand. Britt a H a mm ar ha r tj ä nstgjort so m v ika ri e på tex til avde lningen . Fil. kand. Birgitta Wengert oc h fil. kand. Birger Åhs trö m har under juli må nad vikarierat på mu see ts kansli. Fil. kand. Ingrid Lund ha r under hös te n nyo rdn a t mu seet s ut stä llning av mu s ikin strument oc h fil. ka nd . Eva Kj e rström-Sj ö lin ha r unde r december tj äns tgjo rt vid keramiska avde lninge n . Antikv a rie Wilhe lm Jönsson ha r utfö rt konserveringsarbete. Praktika nt e r ha r varit he rr H a ns Bergs trö m oc h fil. ka nd. Bodil Göransso n. På rustmlistarens avde lning har tj ä ns tgj o rt sni c ka re Herman H a nsson , uppsy ningsma n Lars Johansson. herr Arvid M å nsso n oc h snicka re Stig Wihlbo rg . Praktika nt ha r varit he rr Trul s Me lin (fr. 1/ 10). Fruarna E li sa be th Andersson oc h N ora J o ha nsso n ha r va rit bilje ttkassö rsko r oc h ka mrer Nil s H a nsson siffe rgranska re. Städerskor ha r varit fruarna A nna Andersso n. Be rit J e nsen. Carla Joh a nsson oc h U lla Jönsson (frå n 14/1 ). Kulture ns hö ke ri har s kö tt s av fru Ellen Be rgma n oc h frö ke n Cari Skanby. Vida re har under å ret tj ä nstgjort he rr Ca rl Gösta Bryve, herr Jonas Jonsson, fru Svea Ka hnbe rg (frå n 20/2) . fru Gerosina Pe re ira (frå n 2 1/I0). he rr Abraha m Roze nba um oc h he1T E rik Sve nsso n (frå n 15/ l ).

Med a nslag från Statens Hum ani sti ska Forskningsråd har på arkeo logisk a avde lninge n fil. kand. Maria C inthi o varit a nstä lld . Fil. kand. Be 11 Axel Westerströ m har fortsatt fä rdigs tä lland e t av a na lyse ringslaborato rie t oc h und e r hös te n ha r stud . Britt-M arie E hnberg syss la t med läde rk o nserveri ng på kon serve ringsavdelninge n. Vapenfri tj ä nste plikt ha r ut förts av fil. li e. S te n H e mmingsso n (frå n 23/9) och fil. stud . La rs Wa mbo rg (frå n 18/1 1). Till sy nings man för fö re ninge ns mö ll a vid Bosjö klo ster har varit kyrk ovak tmästa re Fo lke Lindstedt.

Akademisk arbetskraf t genom A M S Hösten 1973 tillde lades Kulturen 790. 000 kr av AMS för a tt bereda e tt a nta l a kade mike r sysse lsättning med mu se iarbete. De a nställda har a rbe ta t på olika av de lninga r fram till 1/7 och redov isas här neda n . Aleksej A ltmej d , Karin Aspegren, Margareta Berglund , Ann-Christine Bodin , Margareta Drougge, Bodi l Göransson , Ge rd H a nsen. Kj ell H elm ebo . D a nuta J ed norog, Sylvia Jonsson , Ulrik a Klingvall. Birgitt a Knutm a n , Birgitt a Lagerlund , Birgitt a Lindahl-Wenge11, Eva Lindgren , Ing rid Lund , C atha rin a Löfgren , Gunilla Mårtensson. G unhild N o rbe rg. Kers tin Ohlsson , Margareta Pe rsso n , Ryszard Suda , Ke rsti n We ibull oc h Birge r Åström.

173

Föremå/savde/ningarnas arbete Vid avdelningen för det förindustriella näringslivet och bostadsskicket har de viktigaste arbetena hänfört sig till förnyelsen av basutställningarna, i första hand lantbruksavdelningen . Förutom katalogiserings- och planeringsuppgifter har a rbetet omfattat konservering och i vissa fall restaurering av en del redskap och invent arier, bl.a. de två stora modellerna av väderkvarnen i Odarslöv och vattenkvarnen Hassle mölla. Vidare har uppställningen av ångmaskinen frå n S. Sandby bränneri slutförts, varvid förre bränn mästare Jarl Lindell , Hardeberga, lämnat värdefull hjälp. Bland viktigare nyförvärv bör nämnas: hac kelsemaskin frå n Löberöd , bågårde r från Albo härad (deposition), en äldre moped frå n Lund , en samling äldre handredskap från Bosarp, en samling äldre husgeråd från Härnevi i Uppl a nd , en målad karmstol frå n Torna härad, ett målat hörnskåp från S. S<1.llerup och en må lad bonad av den s.k. Sunnerboskolan. En Fordson-traktor har deponerats för att ut ställas i lantbruksavdelningen.

Förpackningsmuseet med Åkerlund & Rau sings förpacknings a rkiv som huvudsa mling har i vanlig ordning tillförts exemplar ur företagets löpande produktion. Dessutom har en rad viktiga förvärv av äldre material tillkommit: en stor sa mling varuprover, förpackningar, priskuranter, reklam- och firm atryck frå n den gamla tekniska fabriken M. Zadig AB i Malmö, och en likaså stor samling av original till olika slags varureklam och förpackningar utförda av tecknare Ing a Sterregaard, under en lå ng följd av år verksam vid Skånska Litografen i Malmö. Inom hantverksa vdelnin gen har arbetet i första hand varit inriktat på dokument ation av Lundahantverk, inventering och förberedelser till förnyelse av basutställningar samt katalogisering. Vid keramikavdelnin gen har inventerings- och nykat a logiseringsarbetet fortsatt. Den italienska majolikan , tysk och spansk fajans har bearbetats och genomfotograferats. Arbetena med den nya porslinsutställningen i Herrehusets tredje våning har avslutats och montrarna i mellanvå ningen om de keramiska föremålens bruk i samtiden har färdigställts. Förarbeten har gjorts till en ny utställningsform för den svenska fajansen. Riktlinjer för en studiecirkelverksam het med början i j anuari 1975 har dragits upp. En sonderande provgrävning har företagits på pl atsen för fajansfabriken i Sölvesborg (1773-98) i kv. Igeln sydost om torget. Ett rikt fyndbärande lager påträffades, innehållande framför allt oglaserade fajansskärvor och fragment av teknisk utrustning. Enstaka fynd av tennglaserat och målat gods samt av flintgods gjordes också. En bearbetning av materialet förestår. Fynden från Sölvesborg kan räkna s som det viktigaste tillskottet till samlingarna. Inköpen har gällt kompletterande förvärv av svensk vardagskeramik frå n 1800- och 1900-talen, både av krukmakar- och fabrikstillverkning . Mycket välkomna tillskott har kommit som gåvor: två aladåbformar av svensk härkomst , som återger ett lejon och ett lindebarn sam t en Rörstrandstallrik i Alf Wallanders formgivning , viktig i vår fortfarande magra 1900-talssamling.

174

Lindforska huse r. Avdelningen för vetenskap- oc h lärdo mshi storia har under året haft tre ut stä llninga r. »Museum Stobreanum» stå r kvar sedan avdelningen öppnade s 1973 . Den 5 a pril öppnade s »Från Kaos till Kosmo s» producerad av intendent Nil s H a nsso n och I :e fotograf Antoni Wie loc k vid Institutionen för astrono mi. I e n första avdelning visades astronomin s utveckling fram t.o.m . Co pernicQ s. Denne ägnades en mer ingående prese ntatio n med anledning av att det förflutit 500 å r sedan ha ns födelse. Uppsala Universitetsbibliotek bidrog mycket på tagligt till denna del av ut ställningen ge no m a tt lå na ut ett antal böc ker som tillhört Copernicu s. Utstä llningens a ndra del ägnade s as tron o mis ka institutionens historia frå n Universitetet s första å r fram till våra dagar. »Nil s Må nsso n Mande lgren. Fältforskare, re se när» öppnades den 15 nov . Fil. kand. Bengt Jacobsson vid Etnologiska ins titutionen med Folklivsarkivet producerade ut ställningen som en va ndring sut ställning . Den byggde på Mal)delgrens otroligt rika samling av sk iss- och teckningsm ateria l, komplette rat med foto s och föremål från Kulturen och a ndra museer. Texrilavdelni11 ge11 . Arbetet ha r fortgå tt med fö re må lsvård oc h katalogisering och se rvi ce åt allmänh e te n. Under våre n kompletterades de n nyo rdnade textilha lle n med ped agog iska texter och hj ä lpmedel , skä rm ar och redogörelse för olika textil a tekniker såsom ga rntillv erkning, färgning och vävning. Dragmont rarna försågs med en komplett bindningslära med a nalys av vävnaderna. Nyupp satt a vävstolar bidrager till att åskåd liggöra e n väv nads tillkom st. I textilha llen s entreplan öppnade s en ut stä llning visa nde sängutru stning från 1600-ta let och framåt. Arbetet med förnyande t av Präs tgå rden s tex til a inredning påbö rjade s under so mm aren i sa ma rbet e med mu see ts möbe lex pert oc h beräknas bli kl a rt vå ren 1975 . Vävsto lar har kompletterats och uppsatts i mu see ts övriga interiörer: Thomanderska hu se t och ÖstarpsGamlegå rd . Textilkonserveringen har utru stat s med må nga nya tekni s ka hjälpmedel , bl. a. ett störTe kar för pa rtike lse pa rering, mikroskop oc h mikrovåg. Utställningen Svenska spetsa r. ut sänd av Nordiska mu seet oc h Före ninge n Svenska Spetsar, ö ppnades i nove mbe r. I samband därmed fick mu seet e n sto r sa mling spe tsmön ster frå n 1800- oc h 1900-talen, det mes ta frå n Vad ste na . Bla nd övriga föremål so m ink ommit ka n näm nas ho lländ sk dam as t frå n 1600ta let. dä ribl and en se rvett so m tillhört Fredrik I :s fatbur. Vid are e n sam ling sve nskt tygtryck frå n 1950-ta let. text ili er frå n Kauk as us. broderade s kå nska å kd yno r. Dräkt avde lninge n ha r berikats med he rr- oc h damunderkläder, uniform för poli skommi ssarie m/74. e n komplett sj uk s köterske uniform frå n S. Sveriges Sj uk sköterskes kol a. Från e n e ns kild giva re har kommit e n män gd barnkläder från 1900-talets början oc h frå n samma givare även en ytt e rst vä lförsedd dockgarderob. D e /1111daarkeologiska 1111dersök11i11gama har o mfatt at övervakning av gru nd- oc h led ningsgräv ninga r sa mt uppmätning oc h fotografering av äldre bebyggelse, so m erhå llit rivnings lov av byggnad snämnden. U nd ersökningarna har berört sa mm anl agt 16 projekt. Vid o ml äggning av av loppsku lv en i Kattesund blev det möjligt att göra viktiga ko mple ttera nde unde rsök nin ga r till de res ult at som erhölls vid den s.k . Thulegrävningen 1% 1 i kva rt e ret Fä rgare n, söder o m Katt es und. Undersökningen

175

omfattade norra hä lften av Drotten s stavkyrka (1060-1160) , del a r av absid , kor och lå nghu s av premon straten se rna s klosterkyrka ( 1160-1200), del a r a v a bsid , kor och lå nghus av sockenkyrkan , helgad åt Trefaldigheten (1200-1536). Sammanlagt 75 gravar hörande till ovan nä mnda kyrkor samt till en ännu äldre gravläggningsperiod påträffades inom berörda område . Und er stav kyrkan låg för övrigt bebygge lse lämninga r frå n samma tid som de äldsta gravarna , 1020-1060. I Råbygatan undersöktes 54 gravar hörande till den medeltid a kyrka n S:t Johannes, so m varit beläge n i nuva rande kv a rteret Bagaren , öster om Rå bygata n. Vid omläggning a v s tenläggningen och sydväst om domkyrkan upptogs mindre a vloppsska kt. I det västra skaktet påträffades inga a nläggningar men en längsgående se ktion ritades och topografiskt intressanta iaktt a_gelser _gjordes. Ett av strävpelarfundamenten till det under 1800-talet rivna Peder Lyckes kapell kom fram i s kaktet söder om domkyrkan. En omfattande a rkeologi sk undersökning påbörjades på PK-bankens tomt non· o m Katte sund under sommaren och beräknas att pågå under ett å r. Bebygge lse lämninga r frå n fyra se kler undersökte s (1000-1300-talen). Ett rikligt förem å lsbestå nd framgrävdes, vara v kan nämnas ett alnmått frå n 1400-talet , 2 oblatskedar och ampullor av tenn frå n 1200-talet , en vaxtavla av trä och flera styli av met a ll. en gjutform till bis kop ssigill , olika type r a v verkt yg, husgeråd, personlig utrustning osv. Inom området framgrävde s ca 300 gravar. Av des sa hörde ca 250 till den äldsta gravläggningsperioden. En stor del av gravarna va r försedda med hasse lkäppar och en stor variationsrikedom av ki stkon struktioner kunde iakttagas. I a nslutning till de båda undersökninga rn a i Katt es und och på PK-ba nkens tomt inleddes samarbete med den kva rtärbiologiska institutionen med bl.a. värdefulla dendrokronologiska resultat so m följd . Bearbetning av fynden från stads ha llstomten ha r fortsatt pl anenligt tac k vare friko sti ga anslag frå n Statens Hum ani sti ska Forskningsråd . Lund aa rkivet ha r tillförts 346 blad originaluppmätningar, 2.252 fotografier och ca 1.000 bilder i färg. Stadsantikva rien har biträtt stadens fastighetskontor vid projekteringen a v en komma nde re sta urering av den Kj ede rqvi stska gården och har sama rbet at med stad sarkitektkontoret i miljö- och pl ane ringsfrå gor. Konserveringsa nsta ltens arbete koncentrerad es und er första halvå ret på färdigställandet a v materi a let frå n den märkliga graven vid Klo ste rgat an, vilket sedan visats i en se pa ratut ställning. Vid bea rbetningen av dett a viktiga material fick vi värdefull hjälp av överingenjörG. Klo se och inspektör B. Wernberg från Tekniska Röntgencentralen, Ma lmö. Vä lkomn a bidrag i form av a naly sa rbeten ha r lämnat s av lab.ledare Finn Kri stensen och sektionsledare Inger Andrese n frå n Da nske staten s Prövea nsta lt , doc . Bengt Erlandsson oc h fil. lie. Einar Blad frå n Lunds universitet. Likso m tidigare å r ha r det goda sama rbetet med Garveriforskningsa nstalten i Köpenha01n fortsatt. Lab.förestå nda re civiling. E. Lövend a hl , lab.mäs ta re E. H anse n , fil. lie . A. Larsso n och fru J. Ra ngholm-La rse n har genom ovärderliga insatser hj ä lpt oss med det rikliga läderm aterialet frå n Lundajorden . På grund av Lundamaterialets må ngsidighet och betydel se för den grundläggan de medeltidsforskningen ha r samarbete inl ett s med fl era utl ändska konse rveringsla boratorie r oc h forskningsanstalter. Likaså har vårt tradition e lla samarbete med da ns ka ko nse rvatorer fortsatt. Vä rdefull hjälp har också erhå llit s frå n: lab. ass .

176

Hj . G usta fsso n . S. Hå ka nsso n oc h ing. N . L yhagen frå n Lund s uni ve rsite t. ve rkstad schef B. Bo klund . ve rkmäs t. L. Ande rsso n. ing . R. D a hlbe rg. c ivi ling . K . D a lsgaa rd oc h te kn o log B. Zee be rg frå n Åke rlund & Ra using samt K.- Å. Pe tte rsso n A lfa Lava l. Ge no m frik os tiga do na tio ne r ha r kon se rve ringsa nsta lte ns utru stning fö rbä tt rats . D o na to re r ä r Åke rlund & Ra us ing AB . In stitute t fö r Färgfo to AB . T etra Pa k A B. A B Ma tak i. Bac ke r E le ktro Vä rm e A B. N o rdi ska Vä 1me Sa na, A B Ko n-ofl ex oc h fa brik ö r Ture Es bj ö rn sson. E tt sä rs kilt tac k rikt as till dire ktio nsse kr. Moge ns .J e nse n oc h doc. Axe l Rode fö r vä rd efull hj ä lp .

Ti/(f(i//ig a uts tä llnin gar U to m de ut ställnin ga r. som redov isas und e r res p . avdelningar. bör t vå nä mnas. Ko nstn ä re n oc h grafik e rn De11is Ce /0 11e frå n Göte bo rg ut stä lld e lit ografi e r und e r ma rs oc h a pril oc h de mo nstrerade d agli gen tryc kning i litografipress frå n s te nar , e n me to d so m num era ä r så go tt so m ö ve rgiv e n. Äve n a llmä nhe te n - inte min st sko lkl asse r - upps ka tt ade att få pröva på a tt fra mstä lla egna litografi e r. I samba nd med ut stä llninge n be lystes öv riga grafi ska te knike r oc h de ras hi sto ria med reds ka p. fo tografi e r samt bl ad ur Kulturen s samlingar. I Po le n bl o mstra r. int e min st tac k va re m yndighe te rn as und e rstöd , e n bred ve rksa mhe t på fo lkk o nste ns oc h he mslöjde ns o mråde n. E n s pec ia lite t ä r glas må lerie t , som flore rade i Za kopa net rakte n oc h ä nnu ha r sina ut ö va re. Genom ko nta kt med Etnografi ska mu see t i K ra ko w , fö rmedl ad av red a tö r La rs H o lmqui st , kund e Kulture n taga e mo t e n ut stä llning av fru Ei.-e /i11 a Pek.w 11·as g /as111(1/11i11gar, va rs fii rgpra kt s pra kade i Vit a hu se ts öve rvå ning. Ko nstnä rinna n sj älv va r till städes oc h de mo nstre rad e. hur ho n ut fö rd e sin a traditio ne ll a fo lkl iga mo ti v .

M å ndags af inar och söndaga r Vå re ns må ndagsaftn a r inl edd es d en 18/3 med a tt några av mu see ts tj ä nste mä n sa mta lade krin g ä mnet »De t d ukad e bo rd e t», illu strerat med före må l och bild e r ur mu see ts samlin gar. På sa mm a te ma mött es de de n 1/4 oc h rubrike n 29/4 va r »Kö k oc h ma tl agning». Dire kt ö r Ge rtrud Inge rs hö ll 13/5 föred rag o m te xtil he mslöjd oc h 20/5 be rä tt ade inte nde nt Be ng t Beng tsso n o m silvret s ko nsthi sto ria fö r a tt 27/5 leda e n k vä ll s vandring på mu seet. Så ng oc h mu sik bj öds besöka rna d en 25/3 av Ma ri a nn e oc h Pe r Rad by. D e n 8/4 . 22/4 oc h 6/5 sva rad e Bo N ybe rg oc h ha ns ko ll ego r fö r vä lljud et. Unde r höste n utb yttes må nd agsaftn a rn a mo t sönd agsefte rmidd agar och besöka rna kunde då oc kså vaij e sö nd ag me ll a n kl. 12-1 6 träffa e n mu seitj ä nste ma n fö r in fo rm a tio n oc h rådfrågning. Bo N y berg svarade för konse rt ve rksa mhe te n oc h de n 13/10. 10/ 11. 1/12 oc h 15/12 mu sicerades det på mu seet in fö r upps ka tt a nde å hö rare. Ewe lina Pe kso was glas må lningar visades de n 20/ 10 av a ntik va rie Barbro Åstrand oc h a ma nue ns A lexej A ltm ejd be rä tta de po ls ka fo lk sago r fö r ba rne n. A ntik va ri e G unill a E riksso n visa de ut stä llninge n E urope is kt po rslin de n 27/ 10 oc h int e nd e nt Be ngt Be ngtsso n prese nte rad e vid samm a tillfäll e »djuren » i He rrehu se t. Rö laka n va r rubrike n på a ntik va rie Mä rt a Lind strö ms visning de n 3/1 1 oc h

- K ulture n 19 7:"

177

a ntik va rie Jan Ge rber visa de påfö ljand e sönd ag 1600- ta l på mu seet. O m Jakob E rl and se n ta lade stad sant ikva ri e A nd e rs Må rt ensso n den 17 /I I oc h o m sil ve r int e nde nt Be ngt Bengtsson den 24/1 1. Nil s Må nsso n Ma nd e lgre n-fä ltfo rska re, resenär be rä ttade a manue ns Be ngt Jaco bsso n o m de n 8/ 12 oc h den 15/1 2 visade amanue ns Britta H amma r dräkt saml inge n. Run dva ndring på mu see t med inte nde nt Be ngt Be ngtsso n avs lutade de n 29/ 12 hös te ns program so m nä r det gällt före läs ninga r i likhe t med våre ns program a rra ngerats i samarbete med Studie frä mja nde t.

Undervisning Ett li vli gt oc h giva nde samarb ete har un de r å re t ägt rum me ll a n mu see t oc h olika utbildningse nhe te r i Syd sve rige. H ä r bör sä rs kilt fra mhållas Kultu re ns fö rsöksve rksamhet med de n a mbulerand e ut stä llninge n D agli gt bröd oc h öve rfl öd prod ucerad i sama rbete med Ri ks ut stä ll ninga r oc h länss kole nämnde rna i K-, L- oc h M-län. U tstä llnings bu sse ns mål var a tt ge kun ska p o m männi s kans fö rhå ll and e till mate n oc h milj ön unde r ä ldre ti d men ville oc kså be rä tt a om matl agningsred ska pe n oc h det duka de bo rde ts fö remå l. ut see nd e oc h funkti o n. D agligt bröd oc h öve rfl öd vände s ig till mell an sta diet s e leve r främst i s ko lo r som hade lå ng väg till mu se um . Med ut stä llninge n i busse n fö ljd e sä rskild a guide r samt ett ljud- och bildband , må ltidsbes kri vningar oc h e tt eft e ra rbete dä r kl ass förestånd a re n va r ha ndl eda re. Bu sse n rullade i Ble kinge län 1/4-5/4, 4/ 11-8/ 11 , i Kri sti a nstad s lä n 16/4-30/4. 11 / 11-27/1 1. i Ma lm ö hu s lä n 2/5- 3 1/5, 28/ 11-1 7/12. Under de nn a tid und e rvi sa des 6-8 klasser pe r s koldag beroe nde på o m bu sse n besökte fl era s kolo r und e r samm a dag. Ca 12.000 me llanstad iee le ve r har så ledes tagit del av en fö r dem »Skrädd a rsy dd » ut stä llning. De n ru ll ande ut stä llninge n utn yttjades oc kså fö r me ll anstadi e lä ra rn as fo rt bildning i a llm ä n kulturhi sto ria . Und e r so mm a ren turnerade bu sse n i syd- oc h mell a nsve nska fo lkparke r oc h nådde då en intresse rad publik . D e e1fa renhe te r som de nna ve rk samhet ha r givit av mu see t so m komme r till skola n är uto mo rdentligt po sitiv a oc h det vore sy nne rligen angeläget a tt Kulture n ä ve n i fo rtsättningen fi ck möjlighet till denna fo rm av kulturspridning. På mu se et har verk sa mheten med må linrikt ade för skola ns el eve r å rs kursa npassade studi ebesö k breddat s ytte rliga re . Som exe mpel kan framhå llas e tt nytt studi e pa ket fö r å k 5 o m Ade l, präs te r, bo rga re , bö nde r. utarbeta t av fo lk skollä ra rn a Kri stine K rab be-S vensson oc h Ingrid Lj ungkvis t i sa ma rbete med mu seets undervisningsavde lning . Sä rskilda und e rvi sa re ha r i likhet med tidi ga re å r utbild ats av mu se il e ktorn för att ha ndha undervis ninga r av besö kand e s kolkl asse r. Und e r å ret ha r 520 såda na å rskursanpassade vi sningar hå llit s för skolklasse r utanfö r Lund . Fö r Lund s skolor ha r 160 sc hem alagda studi e besök anordnat s d vs. fö r samtliga e le ver i årskurserna 4-9. Med lä nskoln ämnde rna i Skåne ha r sama rbete ägt rum för vid gad in fo rm ati on o m vad Kulture n och Kulturens Östa rp har att e rbjud a i form av le va nde kulturhi sto ria . Kurse r i allm än kulturhi sto ria för me ll anstadi ets lärare har hå llit s med

178

mu se ilektorn som huvudl ära re i samarbe te med lä nss kolnä md e rna . Studiedagsverksa mhe t , lära rutbildning oc h lära1fortbildning ha r på se dva nligt sätt ägt rum i sa ma rbe te med o lika utbildnin gse nheter i d e sy dliga länen . Universitetsundervisning ha r und e r å re t hå llit s för konsthi sto rike r oc h etnol oge r med mu seets tjä nstem ä n so m före läsa re. För his to ries tud era nd e ha r hå llit s kurse r i kulturhi storia. Bearbetning av mu see ts samlingar för se min a rieupp sa tse r ino m »mu seiämne na » har flitigt utnyttj ats av student e rn a varvid mu seet s tjä nstemä n stått till fö rfoga nd e so m ha ndleda re . I sa ma rbete med framfö r a llt o lik a bildningsförbund har mu seets tj änstem ä n unde r åre t va rit flitigt e ngagerade som fö redragshå ll a re runt om i landet.

Evenemang Trettondagen firade s för 81 :a å ret i fö ljd med vespergudstjänster i Bosebo kyrka, stjä rngosse tåg oc h Staffa nsså ng. »Kul på Kulturen » ägde rum under sko lornas vårvinterlov. Skollediga ba rn och ungdo ma r kunde då tryc ka bilder, väva och virka , modell era, teck na oc h må la under sakkunni g ledning . en rad av täv linga r a rra ngerades oc h äve n dockteater stod på programm et. Ba rnkarnevalsge nera len Tommie Sjölin och hans medhjälpa re hö ll sitt intåg på delar av mu see ts norra område i samband med Lunds s tudentkårs karneva l den 17/5- 19/5 oc h under ha ns ledning roades besökarna av blandad kulturmixtur. Folkmusikens Dag arrangerades den 26/5 i sa ma rbete med Lund s spelmansg ille , Lunds mu siknämnd. Rik sko nse rt er och sa ml ade ett 70-tal a kti va spelmä n från Sydsve ri ge. - Spelm an smarsc h i Lunds ce ntrum . näve rlurblåsning, a ll spe l oc h spel i gruppe r. fo lkd a nsupp visning oc h ga mme ld ans på lövad bana , spe l på träs kofioler oc h nycke lh arpor sa mt mu sik stund i Bosebo kyrk a stod bl.a. på programmet. Ett nytt inslag för å re t va r det s. k. krogs pe let kvä llen före själva d age n. Lunda krogarna tog emot ett e rbjud and e om und erhå llning av gäs te rna med e ntu sias m oc h förstärkte på så sätt arra ngöre rn as knappa kassa. I månadss kiftet juni-juli framträdd e teate rsä ll ska pet Proteus och gav upp skattade fö restä llninga r med Molieres komedi »Sca11inos bedräge rie r». Lunds stift s kvinnoråd arrangerade för femte å ret i följd mu sika nda kter i Bose bo kyrka und e r torsdagskvällarna i juli må nad. I sa mband med utställningen a v Ewe lin a Pe ksowas glas må lnin ga r föreläste dr Sophie Re infu ss frå n Etn ografi ska museet i Krakow o m året s fes te r och fröjder i pol sk folktradition oc h redakt ö r Lars Holmqvist berättade o m och visade film om po lsk fo lkk onst. Lunds Hu smode rsfö re nings oc h museets jul stök blev e n stor oc h lyckad publikframgå ng . A ldrig tidigare har så må nga männi skor på e n dag besökt mu seet. Må nga frivilliga och entusiastiska krafte r möjliggjorde s ucce n.

C. SAMLINGAR , BIBLIOTEK OCH ARKIV Samlingarna ha r ö kats med 1.032 nummer, varav 896 ge nom gåvor. Accessionen o mfatt a r nr 66.384-67.415. Biblio te ket har ö kat s med 1.255 numm er, varav 668

179

ge no m gå vor. Access io ne n omfatt ar nr 27 .023-28.278. Exce rpering av tid skriftsa11ikla r ha r ut fö rt s i sed va nlig o rdning. Realka talog till T ho ma nde rska b ibliote ket ha r upprä tt ats. Arki vet ha r unde r å ret ö ka ts med 357 numm e r. Po rträ tt a rki vet ha r ökats med 128 fo tografier. Und e r å ret ha r fö lj a nde a rki v uppo rdnats: ko nse rvato r H a ns E rl and sso ns a rki v oc h familje n Co llins a rkiv .

D . BESÖK Mu see t i Lund ha r un de r å ret haft 103.907 besö ka re (mot 97 .243 å r 1973) , vara v 5.079 stude nte r, 23.01 2 sko lbarn oc h 8. 141 medl emma r av före ninge n. H ö ke riet ha r under ö ppet hå ll a nde maj-se ptembe r haft 13. 085 besö ka re. A nläggningarna 1 Lund och Ös ta rp uppvisa r till sa mm ans en be sökss iffra av 153 .100.

E.ÖSTARP Östa rpsha ll e n öppn ades de n I maj med ut stä llninge n Så hade vi roligt - skå ns ka fes te r oc h le ka r. Malm ö hu s läns he ms löjd ut ställd e oc h förså ld e he mslöjd . H a ll en besö ktes fram t ill de n I okt obe r av 14 .380 pe rso ne r. Gaml egå rde n har hå llit s ö pp en fö r besö ka re I maj-3 1 se pt e mbe r. A nt a let besöka re utgj ord e 19. 155 . Ös ta rp sdagen sö nd age n den 11 a ugusti besö ktes av o mkring 7 .000 pe rso ne r. F riluft sg uds tj änst av kyrk ohe rd e E rik Be rglun d und er med ve rka n av Lund s spe lmansgille inl edde dagen. På Gaml egården oc h vid Rödd eå n v isades hur höba nd snoddes oc h »negon• ba nd s. Ullen ka rd ad es oc h spa nn s. Ga rnet färgades, band vävdes, kave lfrans slogs, virkning med s lyngga ffe l visades. Ko ppa rs laga re , krukma ka re, ta kt äcka re, tunnbindare och bä rns te nss lipa re visa de s in yrkesski c klighet. Munka r oc h ste nk a kor ba kades . Så gjo rd e vi le ksa ke r. besö ka rn a fi c k lä ra sig s ingla bo ll a r , tä lj a träa kro bate r. sy oc h s to pp a s la rvadoc ko r. bygga lad ugå rd ar m.m. T o rn s po nn yklubb slog katt e n ur tunn a n v id Mö ll egå rd e n. spe lmä nn e n ko nse rterade oc h Östarpsex presse n - ponn yåk ning fö r ba rn - rull ade. I da lgå nge n me ll an mölla n oc h T ingva lle n sa ml ades så Ös ta rpsbo rn a till illu strerad kulturhi sto ria fö r att visa besöka rn a hur man roade s ig i iildre tid . F ru C ha rlott e We ibull komm ent erade lek oc h le ksa ke r frå n fö rr. T o rnabygdens ba rn- oc h fo lkd a nslag le kte oc h dansade oc h avs lut ade dage n med uppvisning på Tingva ll e n. Fö r G a mlegå rde ns till sy n ha r sva rat lant bruka re oc h fru Nil s J ö nsso n. Vid ut stiillnings ha llen har fru A lm a A nd e rsso n. fru Es te r Nil sso n oc h fru C lara Rosbe rg fun gera t so m b ilje tt kassö rskor. Ja kttill sy nin gsma n ha r va rit fri sörm iista re Inge D a hl bom.

F.KULTURENSTOPPELADUGÅRD , NORDENSTEDTSKA STIFTELSEN Stifte lsens fö rv a ltning ha r ombesö1jt s a v Kulture ns ka nsli oc h Skandin a vi ska E ns kild a Ba nke n i Ma lm ö. Skogs bru ke t ha r fö rva lt at s a v S kogsvå rd ss tyrelse n i Ma lm ö hu s lä n.

180

G. FÖRENINGENS EKONOMI

Sammandrag av 1974 års räkenskaper I NTAKT E R

A vföreningen genom egen verkst1111 h et anskqffade 1nedel

625.555:Medlemsavgifter ............... . Inträdesavgifter ........ .. . . . .. . . 136.509:80 Försäljningsintäkter .... . .. . .. . . . 216.660:30 Ersättning för tjänster . . . . . . . . . . . 21.276:25 H yres inkomster . ................ . ... . ....... . Gåvor från företag och enskilda' ........ ...... . Bidrag från Kulturens donationsfonder ... . .... . . Diverse intäkter .... .. .............. .... ..... .

1.000.00 I :35 88.366:49.850:5.142:90 76.516:91

1.219.877: 16

A llmänna a11slt1g .fi"ån

staten .. . .... ....... . ..... . .......... .. .. . Lunds kommun .... .. ..... .... . .. .... . . ... . landsting M-län ... .. ... . . ... . . . ... .... .. .. . landsting L-län ......... . . . . .. . . . .. . .. ... .. . landsting K-län ... . . .. . .. . . . .. : . . . ... . . . .. . landsting N-län . . .. . .... . .. . . ... . ... .. ... . . . kommuner" .... . ........ . .... . . .. . . .. . . ... .

428.000:959.000:150.000:30.000:1.500:500:3.625:-

Minskning ai• eget kapital .. . . . .... . .... . ..... .

Boliden AB ............................. . . .... .. . . . ... . . Cardo AB för treårsperioden 1973/75 kr 9.000:-, därav lyft . . . Euroc för treårsperioden 1974/76 kr 15.000:-. därav lyft .. . . . Förenade Superfosfat AB för treårsperioden 1974/76kr1.500:-, därav lyft .............................................. . Kockums Mekaniska Verkstads AB för tre årsperioden 1973/75 kr 3.000:-, därav lyft ............. .... ..... . . ..... . .. .. . . Skånska Brand-Hermes ................................. . Skånska Hypoteksföreningen för treårsperioden 1973/75 kr 6.000:-, därav lyft .... .. ...... ... . .. .... . ............. . . Scan. Föreningen Skånska Andelss lakterier ................ . Sydsvenska Kraft AB för treårsperioden 1974/76 kr 6.900:-, därav lyft .................. .. .... .. .... .. .. . ........... . Åkerlund & Rausing ............................ . ....... . Einar Hansens Allhemsstiftelse . .... . . .... . .... . ..... . . ... . Hu go Ekdahl. Helsingborg ...... ... . .... . .. .... . . . . .. .. . . . Lars Hiertas Minne .......... . .... .. .... . ............... .

1.572.625:34.274:69 2.826.776:85

500:3.000:5.000:500:1.000:10.000:2.000:2.500:2.300:10.000:10.000:50:3.000:49.850:-

181

KOSTNAD E R

Samlingar, bibliotek, ark iv 16.459:70 Inventarier ................... .. .... .. ...... . 10.302:87 Löner . . .............. . ........ . ..... . . ..... . 1.292.808:45 Pensioner m.m . . . . ... . .. . .. . . . ..... . ... .. ... . 424.224:52 Vakthå llning . ... . .......... . .... . .......... . . 42.982:Övriga främm a nde tjä nste r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76.506 : 16 Rekl am . ....................... . . .. ... . ... ... ....... ...... . Re so r, representation ..... . ... . ..... ... . ...... . ..... . ..... . . Försäkringar .. . ....... .. .. . ..... . .... . . .. .. . . .... ......... . Fastighetsunderhå ll ...... ..... . ... . ..... . .......... ........ . Förbrukningsmaterial , bränsle , el , vatten .. . . . .. . 74.993:39 Porto .................................... . . . Telefon och övrigt ..... . .. ... . . . ..... . ... ... . . 23.835:04 Årsbok .................... .. .. .. . . . .. . . . .. . Almanacka .. . .. ... . . ... . . .... . . .... . .. . . ... . Övriga försäljningsprodukter ...... . ... . . ....... ..... .. . .. . . . Utlägg för uthyrningsverksam hete n ........ . . . . .. . . . . . ....... . Räntor ....... . . .. .. .. ..................... . . Förskotterade medel för lå neamortering . . .. .. . .. .. . . . . ... .. . . . Mervärdeskatt .. ......... . .. . ..... ... ..... . ..... . ..... .. .. . Skatter ... .. .... .. .. . . ........... ...... . .......... . ..... . . .

26.762:57 1.717.032 :97 119.488: 16 77.563:09 45.827:56 41.580:57.931 :45 151.77 1: 15 98.828:43 159.932:87 62.126:75 47 . 152:58 31.218:68 72.917 :95 80.126:40 33.849:24 2.667:2.826.776:85

Kommuner: Bara, Bjuv, Burlöv , Genarp, Höör, Käv linge , Lomma, Perstorp , Sjöbo, Staffanstorp, Svalöv , Svedal a, Åstorp tillsammans kr ..... . ...... ...... ... .. . .. ........... .......... ..... . .

182

3.625:-

BALANSRÄKNING 31 / 12 1973

3 1/12 1974

2.095.500:3:86.416: 19 33 .844:21 2.2 15.763:40

2.095.500:3:107.4 16:40 301.106:35 2.504.025:74

887.243:157.480:77 566.41 1:185.181:32 4 19.447 :31 2.2 15.763:40

807.I 16:60 189 .594:60 890.555:58 231.586:35 385 .1 72:62 2.504.025:75

Räntor och utdeln . å a ktier (därav från Kultuifonden 5.1 42 :90) ... . G å vor . . ......................... ... . .. ..... . .. ... . . .... .. . Försäljn ing av aktier . .. . ...... . . ... . ..... . ....... .... . . .... . Ökning av mece na tfonden .... .. . .... . .... . .... . . . ... . ... . . . .

52.286: 19 9.440:45.023:20 14.949:43 121.698:82

T I L L G ÅNG AR

Fastigheterna i Lund oc h Östarp Sam lingar, bibliotek . a rkiv , invent arier . . . . . ... . Kortfri stiga fordringar .......... . .... .. . ..... . Kassa, bank. postgiro ... ... .... . . . . ..... . . . . . .

SKULDER

Långfri st iga sk ulder Check räk ningskredit Kortfristiga skulder ..... . .. . . ........ . .. . .. .. . Int erimsavsättningar ........ . . .. . . . .......... . Eget kapital .. .. . . . . .. .. .... .. . .. ... ... ... . . .

KULTURENS DONATIONSFONDER: I N T Ä KT E R

KOSTNAD E R

Bidrag till föreningen Notari atavgifte r . ... . . ........ ... . . . . . . ..... . . . . . . . . . ..... . . Ink öp av akt ier oc h de lrätter ...... .. . .. . ..... .... . .. . . .. . . .. . Nedskrivning av aktier oc h unders kott å fondkonto ... . . . . . . .. . . Uttag å Harry Ka rl sso ns ha ntverk sfond .. . .. . ......... . .. .... . Kapit al-konto ......... . .. . . . . ..... ... . . .. . . . . .. . . .. .. .. . . . .

5.142:90 1.480:50.378:90 11.221 :65 11 .339:21 42. 136: 16 121.698:82

31/ 12 1973

31/12 1974

9.600:483.966: 11 68.920: 10 535.493:42 1.097.979:63

9.600:472 .533:8 11 72.530:32 585.45 1:66 1.140.115:79

T ILL GÅNGA R

Obligationer ........ . ..... . . .. . . . . ....... . . . . Aktier ....... .. .. .. . . . . .. . . . . .. . . . . ... . . .. . . Lån ... . . . . ... . . .... . .... .... .. .. . ... . . . . .. . Bank ... . . . . ... .. . . . . ..... ... .. . . .. ... ... .. .

kursvärde 3 1/12 1974 kr. 609.395:-

183

Fondernas kapitalbelu11/ning Thomanderska fonden ..... . ........ . Anna Karlins premiefond ........... . Ole Olsens Keram.legat ............ . Beathe och Sven Bengt ssons fond ... . Skånska Brand s fond ............... . Kulturen s Jubelfond ............ . .. . Skånebokens fond . . ....... .. .... .. . Ingeborg Holck s fond ....... . ...... . Anna Lithströms fond .... . .. . .... . . . Bror W. Olofssons fond .. .. . . ... .. . . Albe11 Ekmans fond ....... . . . . . . . . . J. T. Berggrens fond ........ ... . .. . . Jubileumsin samlingen 1957 .... . .... . E. Cederborgs fond .......... . ..... . Bosjöklosters mölla .......... . .... . . Assarssons fond ... ... ..... ... ..... . Mecenaters fond ................... . HarTy Ka rl ssons ha ntverksfond ..... . Nanna Anderssons fond

19.019:77 2.127:09 47.804:85 33.378: 12 17.824:83 14.434:85 64.608:82 28.467:57 19.826:35 49.384:54 52.318:75 65.296:66 294.324:46 53.815: 17 10.267 :09 285.163:35 49.270:72 23.259:60 9.523:20 1.140.115:79

D ispon ibclt

Ej di s ponibe lt

be lopp

belopp

19.019:77 1. 127:09 6.382:45 13 .378: 12 7 .824:83 5. 739:85 15.544:53 11.718:60 7 .861 :28 17.009:41 2.318:75 15.296:66 294.324:46 53.815: 17 667:09 32.295:57 49.270:72 23 .259:60 9.523:20 586.377: 15

0:1.000:41.422:40 20.000:10.000:8.695:49.064:29 16. 748:97 11.965:07 32.375: 13 50.000:50.000:-

0:0:9.600:252.867:78 0:0:0:553.738:64

Lund i januari 1975.

Styrelsen

1974 ÅRS DONATORER Förteckning över dem som skänkt föremål till museet, biblioteket och arkivet. ABCD-förbundet. Stockholm Almqvist & Wik se ll AB , Uppsala He lge Anderssons Radio-TY och Skrivmaskinsaffär , Lund Med.dr Olof Ask , Lund Direktör Co nrad Assarsson. Malmö enl. testamente Australiska ambassade n. Stockholm Herr Jean C la ude Bellier. Paris Int e ndent Bengt Bengt sso n , Lund Fil.kand. Hans Bengt sso n, Sibbhult Bibliotekarie Kerstin Berglund. Mora Redakt ör Lars Berglund , Sjöbo Fru E llen Bergman. Lund

184

Försäkringstj.m. Gunnar Bergsten. Lund Fru Margareta Blidberg. Lund Amanuens Karin Blomqvist. Lund Docent Ragnar Blomqvist. Lund Fil.kand. An n-C hristine Bod in. H elsi ngborg Fru Gun van den Born. Lund Fru H ilma Burrau . Lund Köpman Nils Burrau , Lund Kon st när Börje Elwi Ca rlson. H e lsingborg Fru I. Ca rl sso n . Djursholm Fru Asta Carlström , H e lsingborg

Lantm ästare Kjell C hri ste nsso n. Billebe rga Profe sso r Bö1je Cron holm . Solna Fru Elsa Cös te r. Kävlinge Metallgjutare Gustav D a hl s kog . Lund Fru Ma rgit Dedering. Lund Fru Minna Dich . Dragör Domu s. Lund Förste polisassistent Martin Dreifaldt . Lund Doktor Le if Eeg-O lofsson. Lund Poli skommi ssa rie Henry E lgström. Lund Fru Eva Ehnmark. Lund Fil.mag. Arne Ejwertz. Halm stad Käll a1m äs tare Pehr Eklund . Lund Fru Britta E lmqvi st. Lund Fru Sigrid Engström. Kri stia nstad Antikvarie Gunilla Eriksson. Lund Fil.lie. Torkel E rik sso n. Lund Kon servato r H ans Erlandssons d ödsbo . Lund Di sponent Nils E. Erlandsson, Kvidinge Professo r Alfred Flaum. Lund Överste Sven Forsberg. Lund Frälsningsarmens slumstation . Lund Fångvå rd sa nsta lten . Ma lm ö Fru Madeleine Gartz-Hanquist. Stockholm Överstinnan Margareta Gen berg. Åkarp Antikvarie Ja n Gerber. Lund Fru Gertrud Glemming. Glemmingebro Fru Greta Gottorp. Malmö Fru Anna-Maria Grönberg. Lund Farm.kand. Inga H agestam. Löberöd Herr Hugo H aglund . Lund Preparator Olle H a mm a r. Lund Handel s- og Sofartsmuseet på Kronborg . Helsingör Sjuksköterskan Anna H ansso n. Malmö Doktor Inga H ara ld son . Lund Fröken Maria H a rtelius. Stockholm Snickaremästare Ca rl Fredrik H e la nde r. Lomma Kamrer Sune Hellbo rg . Lund Hembygd sfö rl age t. Vetlanda Herr Olle H ill. Ma lmö Fru Thora Holmbergs död sbo. Lund Lacke ra rem ~ist a re Gustav Hultm an . Lund Fru Sigrid Humble. Lund Fru Märtha H ylin. Lund Kon sulent Eva Hå kan sson. Lund Häl sovå rd snäm nden , Lund Bokförläggare Erik Hörsta . Stoc kholm

Herr Sven Hörsta , Stockholm Textilkonstnär Marg it l zikowit z , Göteborg Fru Elsa Ja kob sso n. Malmö. enl. te stamente Bergsingenjör Kurt Jean sso n, Sollentuna Fru D agmar Jen se n-Carle n. Lund Stadsveterinär Anders Joha nn se n , Lund Fru Ca rl a Johan sso n. Lund Bokhandla re Gunnar Johansson-Thor. Eslöv Herr La rs Joha nsso n , Lund H anda rbet slärarinna Ester John sso n. Malmö, enl. te sta mente Jämtslöjds försäljningsavdelning , Östersund Jönköpings läns hem slöjdsfö rening , Jönköping Herr Ove och fru Kerstin Jön sso n . Landwetter Borstbindare Gunnar Ka rl sson , Växjö Fru Hillevi Ka rls so n. Lund Herr Einar och fru Irma Kedja , Lund Fröken Ulla Kihlbom. Höör Fru Greta Kjellbe rg. Lund Kockum s AB. Malmö Kronobergs läns hem slöjd sförening . Växjö Kvid inge sockens he mb ygdsfö rening. Kvidinge Kunstforeningen. Köpenhamn F. ateljechef John Lagerholm. Lund Fröken Elsa Lagerlöf. Stockholm Fru Irenes Lanner. Lund Herr Björn Larsson. Stockholm Litograf John Larsson. Lund Fröken Anna Lech. Trelleborg Fru He lga Leveaux . Lund Herr Mogen s I. Lind. Bagsvae rd Lindahl & Nerma rk AB, Alingsås Råd man Albin Lindeberg, Lund. enl. te stamente He rr B. Lindgren. Landskrona Antikvarie Märta Lindström , Lund Antikvarie Christina Lindvall-Nordin. Höör LT:s förlag AB. Stockholm Sjuksköterskan Ca rin Lundblad. Lund Lunds kommun , Lund Lunds lasa rett. Lund Lunds studentkå rs daghem för barn. Lund Lunds universi te t. Lund Länsstyrelsen i Malmöhus lä n. Malmö

185

Fru E li se Löfgre n- Swe nson , Göte bo rg Ma lm ö Indu strive rk . Ma lmö Ma rim e kko , Malm ö D o kt o r Anna-Gret a Ma uleon . L und Byggmäs tare C urt Mild ne r. Lund Fil.dr A ll an Mohlin , Lund F ru Kl ara Mo hlin-Nil sso n. Lun d Mu se iass iste nt Ka rin Må nsso n. Tre lle bo rg Lantbruk a re E rik Må nsson. Eslöv N atur & Kultur , Stoc kho lm Dire kt ör J . 0 . N a uc le r. Persto rp Re kt o r A lva r N ea nd e r. Lund T ec knin gs lära re Olle N ess le , S kurup Fi l.m ag. lngmar Niklasso n , Lund Frö ke n Ann a Nil sso n. Ma lm ö Fil.mag. Cec ili a Nil sson . Lund Fru Id a Nil sso n. Hurva F ru Le na Nil sson , D a nde ryd F rö ke n Ma ria Nil sso n. S veda la H err N ils Nil sson , D ösjebro Va ktm ästa re Nil s Nil sson , Lund Jordbru ks konsul e nt Nil s G. Nil sso n. G e na rp Frö ken T ora Nil sso n. S veda la Bo kbind a re T ors te n N ilsson. Lund Måla re mäs ta re H e nning N ord . Lund Fru G unhild Norde nd ahl , Lund Reda kt ör Ve n N ybe rg,. Stoc kho lm Fru E lsa Brita N öjd , O rke lljunga F ru H e lfrid O hlin , T re ll e borg Lantbruk a re Ka rl- Edv in Pe rsso n. Ös tra G rev ie Fru Ma ud Pe rsson , Lund Fri sörm äs ta re Sture Pe rsson , Lund H e rr T orste n Persso n. Svalöv F il.ka nd . Ja n Pett e rsso n , Lund Po lhe mss ko lan , Lund A mb assadör E ric von Pos t , Båstad Fru Li sa Prytz, Lund Publi cus Info rm atio ns A B. H e lsingbo rg Reda kt ör O ss ian Quiding . Ma lmö H e rr oc h fru H a ns He nrik Qu ec kfe ldt , Lund Öve rste Åke Re hn be rg. Lund Rik spo li sst yrelsen , Stoc kho lm Fru Le na vo n Rose n. Lund F rö ke n Edit R yberg, Lund In genj ö r J an Rydholm , Malm ö C ivilingenj ö r Torste n Sandegaa rd . Ma lm ö

186

Frihe rre We rne r vo n Sc hwe rin , Es löv F. inte nde nt Ge rtrud Se rne r-Petre n. Stoc kho lm D ire kt ö r Magnu s Sjöbec k. Malm ö Sj uk sköters ka n A nn a-Stin a Sj öbring. Lund Pro fessor A lf Sjövall. L und O rge lbygga re La rs Sköld . Lund Slav is ka In s titutione n. Lund Soc ke rbo laget. Ma lm ö Ba nkkassö r oc h fru Ste n Ste nefe ldt. Ve llin ge Tec kn a re Inga S te rregaa rd , Malm ö U nivers it et sapo te ket S vane n. Lund Professo r S igfri d Svensso n. Lund H e rr U lf Söd erberg. Stoc kholm H err Ca rl oc h fru N a nn y Söde rgre n. Malm ö . e nl. te sta me nte Fru As trid Sö rensso n. Lund Inge nj ö r Eve rt Thu vma rk. G ötebo rg F ru Aina Toree . L und F ru Sofi a Tro pe , S ta ffa nstorp T ullk amm are n. Lun d Herr Jan T ull ste n, Vax ho lm Fö1fatt a re n H a ll va rd Tve it e n , Es lö v Tys ka konsul atet. Malm ö F ru Elena Ugo nia. Bri sighe lla A ntik va ri e C laes Wa hl öö. Lund He rr N il s-Gös ta oc h fru Le na Walle ngre n. Vike n Dire kt ö r Nil s Wa nn borg. Stoc kho lm F ru C harlott e We ibull. Akarp D oce nt Ma rtin We ibull. Lund Fil.ka nd. Birgitt a We nge rt , Lund F ru E lsa Weste rströ m. Lund H e rr T o rste n oc h fru Maj a- Li sa Wi es la nde r, L und H e rr H ara ld Wi gs trö m. Vo ll sjö Fru Ka rin Wi gströ m. Vo ll sjö Bankdirekt ör A nde rs Winbl ad , Lund Professo r H e rm an Wirth . Ma rburg Inge njö r T or W rambo . Lund Vu xe nskola n i Ös te rl e n. S imri sha mn Do kto r oc h fru A re Zadi g. Malm ö Fru E lisabet Åbe rg. Lund Åke rlund & Ra usin g A B. Lund A ntik va rie Ba rbro Astra nd . Bjä rred A rki va rie Be rtil Ås tra nd . Lund Professo r Pa ul Ås trö m. Göte bo rg H e rr E li s Öhrst rand . Stoc kho lm Fru Ingeborg Östbe rg . Lund

MECENATKONTOTSDONATORER D å må nga bidragsgivare ej ut satt sin titel , har vi här konsekvent avstått frå n detta. Birger Abraha mso n. Västerås Axel H . Ahl. Lund Thore Ahlberg. Malmö Caleb Ahnesjö. Hede mora Hardy Alandh. Stockholm Bror-Erik Albrektson , Kullavik H ans E. Alm. Ljungby H . Althen. Malmö Sven Alv. Lund Sigrid Aminoff. Stockholm Tord A nderse n , Stockholm Bo Andersson. H e ls ingborg Brit a M. Anderson , Hel si ngborg lne z och Anders-Hugo Anderson. Lund Sture Anderson. H äge rste n Algot Andersson. Ö. Grevie Anders Andersson. Norrköping Bengt Andersson , Partille Bo Andersson. Malm ö Gerda Andersson. Kävlinge H a rry Andersson . Sjöbo Helen Andersson. Göteborg Helmer Andersson. D a ls Lå nged Hugo Andersson. Svalöv Joh an Andersson. H örb y Karin Andersson. Sollebrunn Leif Andersson. Ängelholm Lilian Andersson. Lund Margareta Andersson. Vällingby N. E. Andersson. Alingsås Ragnar Andersson . Lund Sten Andersson. Eslöv Sten Andersson. Mörarp Stina Andersson. Bara Sven Andersson. Askim Emmy Andreason. Torna-Hällestad Frank Bjarne Andreassen. Stockholm L. Andrekson. Göteborg Martin Angser. Linneryd Carl Annerfeldt. Tran ås H . Araskog. Stockholm A. Arda hl. V. Frölunda Gunnar Augustinsson , Hel s ingborg Brita Augustsson. Ängelholm Sigurd A ven , Stockholm Eskil Backe mark . Älmhult Peter Bager. Tygelsjö Ebba Ba rnekow . Vinslöv Tord Ba rknert z, Göteborg Sven Bergelin , Lund Gunnar Bergström . Lidköping

Brita Berlin. Malmö Algot Bengtsson. Kalm ar A.-G. Bengtsson. Broby Gösta Bengtsson. Örkelljunga Hilding Bengt sson, Solna Sten Benkt son. Stockholm C urt Berg. Lund Gunhild Berg. Lund Lars-Ivar Berggren . Saltsjöbaden Han s Bergqvist. Göteborg Evald Bergström . Käv linge Mä rt a Bergström. Löddeköpinge Lennart Berlin , V. Frölunda Inga Berendt. Lidingö A . Bernesjö. Göteborg Allan Bernving, Borgholm Magnus Bia nder. Edsbru k H . Bideman , Bromma F. Bigner. Bromma Elsie och Åke Birch-len se n. Arlöv Gulli H. Bj arne. Lund Li Bje lkebo. Solna Ingrid Björk, Lund Lars Björk. Uppsala Elsa Björklund. Lund Torsten Björkman. Lund Gösta Björnerfeldt. Fredriksberg Rune Björnlund, Sollentuna Nils Blid. Skurup Bertil Blixt. Hel singborg Iva r Blomberg. Södertälje Nils Blomgren , Malmö Gunvor Blomquist , Malmö C hrister Blomqvi st . Göteborg Gunnar Blomqvi st, Beddingestrand E rik Bodman. Malmö Lillemor Bohm . Partille H ans Boman . Uppsala Torkel Bonde, Stockholm Gunnar Borg. Torekov Knut Borglin , Flyinge Ewert Bosta. Spånga H a ns Bothorp. Härn ösa nd Sven M. Brandberg. Partille Georg Brandrup-Wognsen, Part ille Arne Broberg. Stockholm Gösta Brodin , Köping Bengt Bryhagen , Tygelsjö Gustaf Bryve. Lund Reidulv Bu se th , Sollentuna Sven-Olof Bynke. Brå la nda

187

Sture Bågs ta m. H äss le ho lm Ein a r Bååth , Ve llinge Juliu s Bö1jesso n , Tre lle borg Nil s Ca rbo nni e r, Ka rl skoga Greta C arlem an. Sala lnez Ca rlen . Ma lm ö Ingva r Carle n , Bo rås F red ric k Ca rl se n , Ka lm a r O tt o Carlso n , Ma lmö A nto n S. Carl sso n , Ty ringe Be ngt Ca rl sso n , N ätt rab y C ri stin a Ca rl sson. Göte bo rg Gösta Ca rl sso n , Lj ungby H a rry Ca rl sso n , Maries tad Id a Ca rl sso n , Djursho lm Jo sef Ca rl sso n , V agge ryd Inga Ca rl strö m , Udde vall a B. Gösta Ca rs hult , Ma ries ta d G un ill a Cas inows ky, Gö te borg Knut C hr. C hri ste nsson , H ö ll viksnäs Edith C hri stoffe rsso n. Lund N ils Co ll ia nde r. Göteborg Fe be C rafoo rd , Dj ursho lm G un Cronbe rg , N yha mn släge Eva D ac km an , Linköping Rika rd D a hl , H elsingbo rg Eva D a hlin . Lund Bi rge r D ahl ström. Göte bo rg Åke D aniel sso n , Ma lm ö Asta D e ibit sc h , Bjä rnum Kaj- E ve Dittla u, Kä vlinge Ol of Ec ke rda l, Um eå Gös ta Eddert , Lund Åke W. Edfeldt. D ande ryd Gös ta Edgren. Kalm a r E rik Edlund , H agfors Iva r Ege vad. Klags to rp Bö1je Egl e nius. Lund Re my Ek , Lidingö S ve n E k , Lund Eva ld Ekberg, Stoc kho lm Hugo E kd a hl. H e lsingbo rg H an s E ke lund . Lund Sve n Ekfe ldt , N o rrköping G unn a r E kho lm. H e lsin gbo rg A rne E klund , Lund G unna r E klund. Lö nsboda Be ngt Eklundh . Lesse bo 0 . E kströ m. H e lsingbo rg A lbe rt Elfstrand . Sj öbo Ba rbro E liasso n. Växj ö C. E liasso n , Malm ö C u11 E li asson . Göte bo rg Rune Eli asson , Va rbe rg Ka rl- E rik Ell e rströ m. Vint rie Britta E lmqvi st. Fj älkinge Ture E lvs ta m. D als-Lå nged

188

T age E manue lsso n. La nd vett e r Eva ld E nnu s. Gäv le G . E rd e n , Stoc kh o lm E rik E re niu s, Åka rp A nna Li sa E ri csso n , Ryssby Emm y Ericsso n . H ö ll viksnäs Gö the E ri csso n. Bo rrby Elsa Erik sso n. Fö rslöv Knut E rik sso n. J o ha nn eshov Rune E rik sso n. Linkö pin g Ruth E rik sso n. Soll e ntuna H ans-A ro n Fa lkma n. Eve röd Stig Fje lkne r. Fj älkinge Agnes Fo ll in. Vingå ke r Ma ria nn e F orss -Hult . Käv linge Signe F redlund . Ma lmö Gös ta F red rik sso n , Ma lmö Minna F rej , Lund Jan F ri be rg. Ka rl skro na G udrun Frisi ng. Ma lmö A nnie Friste dt. Lun d Sö ren Ga brie lson. T äby Ke rstin Gamsto rp . Malm ö Ingema r Ge nne bäc k. N o rrkö ping Ma rga reth a a f Ge nn äs-Ripa, Bås tad Bengt E . Ge rre. Ronneby Åke G illgren. Malm ö Ma rgit Gis le. Våx torp A rne Goe dec ke. Lud vika Finn Grandt -Nie lse n. O de nse H enr yGrane lli . Södra Sa nd by E . Gre nfo rs. Borås Walo von G reye rz. Stock ho lm Os ka r G rie p. Förslöv Ge rd G rö nlund . Huddin ge Magnu s G um ae lius. Fage rsta Otto G une r. As kim Ste n G unn a rso n. O xe lös und A ll a n G unthe r. Stoc kho lm La rs G ustafsso n. N ykö ping Maj -G ret G ustafsso n , G ran bergsd al Ma ria nne G ustafsso n . Borås Nil sG ustafsso n. Kn ä red U no G usta fsso n. Götebo rg Ture G ustavsson. H a lm sta d Pe r Gökstorp. S köldinge A nn a-M aj Göransso n , Hjo Ve rne r Göth . L und Ma rgit H age mann . Y sta d Ingrid H age r. Kl äss bol G unna r H agma n. Bo rås T o rste n H agne ll , Lund T age H ahn . Ka rl s koga Stig H allbe rg. Bjä rred Arn e H a lldin . Ka rl s krona Ol o f H a llingbe rg . Vä ne rsbo rg C. I. H a llk vist. Bro mö lla

Willi a m H a milton. Eldsberga Joha nnes H amm a r. Lund Ma rtha Hamm er. Borås E ri c Ha mste n , Lund L. Å . H a nke ll. Malmö Algot H ansso n. Lund Eric Han sso n , Förslöv Fritz Han sson. Hj ärn arp Ha ns-Erik H a nsso n. Vadstena H e nry H a nsso n. Tre lleborg Lennart H a nsso n. Malmö Malte H a nsso n. Åkarp Anders H eden. Alingsås Owe Hede n. Lomma Gunnar H edens kog. Katrine holm Bertha H ed in. Bromma Erik H ed in . Kni slinge Hillev i H e ktor . Göteborg Sten H e llbe rg . H e lsingborg Gun Hellbl om. Täby Bernt A. Heligre n. Norsborg Ingebo rg Heligren . Borgholm Karin H e li gren. S toc kho lm Åke He ll strand. Göteborg Bengt H e ll st rö m. Göteborg lngegerd H e nsc he n-lngva r. Stockholm E ric He rm ansso n. Mörrum Thure H ess low . Höga näs Robe rt Hillbl om. Gävle Gunnar Hilling. Alingsås Marie Hj a lm a rsson. Göteborg Gustaf Hjort. Göteborg Ca rl Gustaf von H ofs te n. Södertälje N. B. Hofve nstam. Järbo Bertil Hofv e rberg. Norrköping Eric H o lm berg. Malmö Signe Holmbe rg. Es löv Gunborg H o lm er, Skövde Hugo H olmqui st. Stockholm Bertil H o lmq vist. Nyköping Ja rl Holmqwi st. Ödåkra Vallis H o lm sted t. Farsta Ro lf H om me rbe rg. Falsterbo G. Hultkrant z. Lidingö E rik Hultm a n. Ronneby Bea ta H ä ll. Ma lmö Eva Högberg. Eslöv Inger H ögberg. Göteborg Han s H ök. H e lsingborg Gösta Höke rbe rg. Norrköping A. Birgitta H ö rnefä lt. Skövde Inger lnge man . H e lsingborg Iv a r lnge ma nsso n. Borrby Inge mar lngesso n. Löberöd Ste n lve rsta m. Stoc kho lm A lfred Jacobsson. Löderup Gu lli J acobsso n. Vollsjö

John Jadbäck, Hörb y Per Jakobsson. Malmö Victor Jansa . Lund Bertil Jansson, Karl skoga Anders J e ppsso n, Ystad Arvid Jeppsso n , H äss le holm J an E. Je ppsso n. Genarp Le nnart Je ppsson. Lund Thure Je ppsso n. Änge lho lm Elisabeth Jernryd , Lund Sture Joh a nnesso n. Landskrona Aina Joh a nsso n , Kiruna Alf Joh ansso n , Stocksund Astrid Johansson , Vå rgå rda B. Johansson , Strängnäs Folke J o ha nsson , Ljungbyholm Gustav-Adolf Johansson , Sjö marken H ans Jo hansson , Lidköping Ka rin Joha nsso n, Kinn a Ke rstin Johan sso n , Onsala Maj Britt Jo hansso n. Malmö S igrid Jo hansso n, Trollhättan Åke Johansson. Ängelholm Barbro Johnsen-Welinder, Lund Göte Johnsson , Broby Helge John sson. Sva löv P. 0. John sso n. V. Frölunda Tage Johnsson. H amm enhög Ulla Jo hn sson. Göte borg Verner John sson , Teckomatorp Ragna r J o nasso n , Stockholm Inge mar Jon sso n, Göteborg Börje E. June rsta m. Göteborg Dieter Jun g. Vellinge Stig Jungefors. Bromma Arv id Jö nsson , Osby Ebba J önsso n. Lund Gerald J ö nsso n. Bjä rnum Ha rrie t J önsso n , V e llinge Stig Jö nsson. Malm ö Thure J önsso n. H a rl ösa Gunborg och Gunnar Karlsson, Svenljunga Ingebo rg Kastman , Göteborg L. Key. Ystad In ga Kj e llbe rg . Trelleborg Tomas Klein. Götebo rg Bengt Klingva ll . H öga näs L. Kna pe , Borgho lm A rne Knut so n. V. Frölunda Lars Koc kum , Lund Bo Kollberg, Järl åsa Bertil Kollind. Malmö Bengt Olof Krafft . Modena Gunnar Kri sten sso n , Kungsbacka Vanja Kroon . Malmö Kerstin Kvist. Veberöd

189

Marianne Kuylenstierna , Lund Folke Kylemo , Motala Bengt W. Kähler, Åstorp Åke Källström , Lidingö E. Lagergren , Stockholm Nils Lahrin , Ulricehamn Carl Lamberth , Stockholm Nils Landberg, Östhammar Arne Lang, Ystad K. G. Langsjö. Tyringe Ragnar Lannerup , Lund Henry Larsson , Malmö Hilding Larsson , Anderslöv Hildur Larsson , Få rösund Hillevi Larsson , Ängelholm lnez Larsson , Kumla Ingvar Larsson , Jönköping N. J. Larsson , Höör Simon S. Larsson , Kristinehamn SvenG. Larsson , Genarp Björn Lårusson, Lund I. B. Ann Magret Lavefelt , Ekerö H. W. de Leeuw , Malmö Åke Lennström , Bromma Bengt Leyon , Malmö C. B. Liden. Stockholm Göte Liden. Hanaskog Hjördis Lidman , Stockholm Björn Lignell. Lund Elin Lilja. Landskrona Bertil Liljekvist , Skurup Walter Lillieborg, Växjö Martin Lilliedahl, Mjölby Alf Lindbom, Helsingborg Wilhelm Lindbom , Farsta Göte Lindgren , Malmö Helmer Lindh , Malmö Thor Lindholm , Malmö Bertil Lindras , Västerås Per-Arne Lindskog, Lomma Uno Lindskoug, Malmö Henning Lindström , Bromma Ma11ti Lindström , Bjärred Stig Lindström , Stockholm Elin Littorin , Gällivare John Ljungkvist, Lund Jerzy Luczak , Örebro Curt Lundberg, Göteborg Uno Lundberg, Stockholm Göran Lundh, Saltsjöbaden Ingeborg Lundh , Stockholm Ingemar Lundquist , Kristianstad Karin Lundqvist , Solna Anne-Mari Lundström. Värnamo Edvard Löfberg , Malmö Sixten Löfgren , Mariestad Stig Löfgren , Lidingö

190

Folke Löfström. Djursholm Els a Löwgren. Markaryd Verner Madgå rd , Karlstad Nil s Magnusson, Smedstorp Gunvor Malmberg. Bjuv Bror-Be11il Malmsten , Viken Wilhelm Malmström. Malmö Elsa Mandal , Lund Marcus Marcusson. Hultsfred Lenn a rt Martins, Hisings Backa Åke Martinsson . Göteborg Arthur Mathiasson , Göteborg Daisy Mattson. Malmö Sune B. Mattson , Ulricehamn Arne Matt sson . Malmö Johanna Mattsson. Degeberga H. Meijer. Eslöv S. Meyer, Lomma Henry Mjönes. Bromm a Irene Modeer, Lund Waldem a r Modig, Malmö Elof Modin , lggesund S. Chr. Moltved . Holte Manfred Moritz. Lund G. Myllenberg, Helsingborg Axel Mi.iller. Kristanstad Ella Må nsson , Arlöv Elsie Må nsson , Helsingborg Knut Mårtensson , Vintrie Svea Mårtensson , Lund Sven Mårtensson, Malmö Louise Möller, Åkarp Margareta och Torgil Möller, Lund Marianne Möllerstedt. Arlöv Barbara Natha nson. Kågeröd Sölve Nedell , Norrköping Allan Nilsson , Billesholm Arthur Nilsson , Åkarp Astrid och Gunnar Nilsson , Lund Elisabeth Nilsson , Lund Gösta Nilsson, Linköping Harry Nilsson. Flyinge Irma Nilsson , Höör Karin Nilsson , Kungsback a Marta Nilsson , Lund M. Bengt Nilsson , Höör Nils E. Nilsson , Staffanstorp Nils Johan Nilsson , Göteborg Sten Nilsson. Hörby Stig Nilsson, Hassl a rp Sv. Gottfrid Nilsson . Laholm Thure Nilsson , Växjö Åke Nilsson, Malmö Gunnar Nobel, Härnösand Sven Nordberg, Helsingborg Lars Norden son. Umeå Axel Nordström . Göteborg

Birgitta Nore n . Malmb ~ick Evy Noren. Göteborg Gunn a r Norling. Norrköping S. Norrlin . S tockho lm St ig Norrman. Malmö B. Norsell. Al ingsås Göst a N ybe rg. Borås Anna N yblom. Lund Han s N ygren. Vällingb y H arr iet N ys tröm . Sk~irbl acka Eli sa bet Ode . T yre sö Albert Olin. H öör Olle Olle n . Bromma A nn Ma ri Olofson. Stå nga Ca rl Olofsso n . Göte borg E in a r Olofsson. Staffansto rp Ka rin Ohl sso n . Pe rstorp La rs H . Ohl sso n . Malmö Torsten A. Ohlsson. Pa rtille Eric Ol so n . Kö ping A lbert Ol sso n. T räs lövsläge Gunnar Olsson. Kvid in ge Gu sty O lsson. J ö nköping Ivar Olsso n . Sim ri shamn Kerstin Ol sso n . Ma lm ö Sivar Olsso n. Skel lefteå Lars Om se n . Kri stine hamn Otto Ornste in . Stockholm H arry Ors ing . H e lsingbo rg Ernst Osbeck . Alves ta F. W. vo n Otte r. Göteborg E ri c Ottosso n . Klippa n Sven Ottosso n. Lund Lenna rt Palm . Jönköping Bertil Palmer. Fa rsta C ha rlotte Palmkrant z , Malm ö Yngve Palmström. Lund T age Pa uls so n. Hj ältevad Ma rgareta Pehrnow. Dalb y R. Pello , Vä ne rsborg A. Persson . M alm ö A lbin Persson . Ma lm ö Bosse Persso n . Lödde kö pinge Carl Erik Persso n . A lvesta Ell en Persso n. Göteborg Emi l Persso n . Ramlösabrunn Gö sta Persso n. Kri stia nstad Hugo Persso n. Landskrona Huld a Persso n. Malmö Ingrid Persso n . Blentarp Ingva r Persso n. Voll sjö Lorens Persso n. Ox ie Olof Persso n. Lund Per Persson. Tro llhättan Sti g F . B. Persso n. Malmö Sven Persso n. H öö r Viktor Persso n. Moholm

Åke Persso n. Norrk ö ping Hill evi Pet e rsson . Fjärdhundra Be rtil Petren . Hi sings Kärra H . Petrini . Härn ösa nd Gunnar Pette rsson. Örebro O ll e Pira . G nes ta Brit a Plym Forshe ll. Lund Paul På lsso n . Göteborg Gu n Rabe Behr. So ll efteå Emi l Ranefjord. H örby E iry Ranvide. Malmö Olle Regl and. Ma lmö Hedvig Reh. H e lsingbo rg Edi th Reimer , Lund Sara Reuter. Ålem Witold Re yc hm an. H öö r Fingal Rinneliu s, Stockho lm Sten Ri sholm. S tockholm Ulla Rittfeldt. Lund M a rgaret a Rogdahl. A lvesta Axel Roo s . Vellinge C un Roos . G öteborg Erik Rose ncrant z . Stock ho lm Erik Ro ss ing. Lund Bengt Rudm an. Borlä nge Gunnar Rudolphi. Lju sdal E lsa Runow . Trelle borg Gunnar R yden. Malmö Tord Ryden. Lund Linnea Rydin . Malmö Run a Ryla nder. Stockholm Run e Rydquist. Kalm a r A nde rs Sa hlqvi st. Göteborg Ot to Sallner. Ka lm ar Rolf Samuelson . Kungä lv St ig Sa mu elsso n. Visb y A lbin Sandberg. Bjä rnum T o rsten Sa nd egaard. H örby Axe l Sande n . Göteborg Kerstin Sandgren, Lund Stig Sandström . Väs terås Mart a Santen. Kri stinehamn M. Sc ha rtau. H öö r Björn Schmidt. Göteborg Ragnhild Sc hmidt. Lidköping Va lte r Sc hmidth . Hel singborg Bertil Sc hönander, Ask im Oll e Sc hö nbeck , Y stad Mary Se lin , Lund Gertrud Simonsso n . Göteborg Robe rt Simonsson. Hörb y Gun ni Sje ldrup. Ba ndh age n lngegerd Sjögren . Örke lljunga Inger Sjögre n , Malmö I ne z Sjösted t, Göteborg D av id Sjöst röm. Örnsköldsvik Evert Sjöö . Djursho lm

191

Kata rina Skep pstedt. A ln ö Göran Sköld . Lund Gunnar Smedbe rg. U ppsa la B. S mith , Lund Einar Smith , Klinteha mn Knut So hlm an. H e lsi ngborg Ste n Spo rre , Forsheda Gert Stern. Svalöv Göte Stjärnemyr. Malmö Ragnhild Strand. Lund Sella Strandqui st. Väde rstad Be ngt Strut z. Ha lmstad Be rtil Strömberg. Uddeva lla Bö1je Ställbe rg. E nköping He lm e r Sundstedt. Gäv le Sven-Åke Swenson. Trollhättan Bengt Sven sso n, Klipp an Birgitta Svensso n, N ybro Be rtil Sve nsso n. T o re kov C. Gösta Sve nsso n. Huddinge Ebbe Svensso n, Malmö Einar Sve nsso n , Sölvesborg E rik Svensson , Hel si ngborg Evert Sven sson. Arkelstorp O sca r S. Sve nsso n. Häss le ho lm Sigfrid Svensson . Lund Sven Svensson. Lund Be ngt Sydoff, Käv linge Gunnar Sällström , Ka rl skrona Margareta Söderbe rg. Lund Be ngt Söde rlund . Täby Nil s Söderm an. Malmö Stig Sölve , H äss le ho lm Y vonne Tel I. Landskrona I. T e ngblad Persso n. Göteborg Ke rstin T e rning , V . Frölunda A rt hur Te rn strö m. Farsta Svea Textonius. Trosa Gerhard Thenfors. Malmö Britt Ma rie Thomasson . Götebo rg Ca rl-Gu stafTho masso n. He lsingbo rg Eva Th o rell. Trelleborg Bö1je Thoursie. Gäv le Bjö rn Thulin . Stockholm La rs G. Thulin , Göteborg Åke Thulin. Köp ing Elsa Tidstrand. Vartofta Ove Torgny , Änge lho lm Göte Tranberg. Malmö Bjö rn Trapp. Göteborg Gunnel Trul sso n, Frösö n Be ngt Tuner. Näs sjö H. Turen , Bjerred

192

Bö1je Tyreskog. En s kede Frans T ägil. Stockholm Göte Tö rnebäck. Linköping Gertrud Wae rn. Lund Olof Wager. Stockholm Sven Wahl gre n. Jö nk öpi ng E rik Wa hlqui st. Stockholm Le na Wahl steen. Lund Ka rin Wahl öö. Jö nköp in g Pe r-Edv in Walle n. Lund Göran Wa re ll. Jönk öping Arn e We htj e, Lund Anna Weib ull. Röstå nga T. We lande r. Jö nk öping Per We le n. Soll entun a E rik We ll ander. Stockholm Sven We rn e. He ls in gborg Ellen Werne r. Ma lm ö Nils Wesse l, Lund Be rit oc h Jan-And e rs Wes te rstad. Hö rby Axel Weste rström. Bjärred Ha rald Wi berg. Väste rvik Maj-Li s Wi ck ho lm. Solna Alve Wickm an. Kl agsto rp Claes-Erik Wick ström. Väste rås Margaretha Widmark . Kri sti a nstad Joha n Wiklund. Lidingö La rs-G unna r Wiklund. Floda Kj e ll-A . Wile n, Stockholm A sta Winne rl öv. Uppsa la Hild a Wire n. Malmö La rs Wi xe ll. Ma lm ö Wa lter Wl adis , He lsingbo rg He in z Wolf. Göteborg Ha ns Wo llm e r. Ska nö r Lennart Wram e ll , Linköping Göte Wästlund. Skagersv ik Nil s a f Ze lle n. T äby T age Zetterberg. Ryd Kurt Zosel. Oberhausen Sandro Key Åbe rg. Stock ho lm Gun Åhl vik . Lerum Gö sta Åkesso n. Da lb y Anders R. Öhm a n. Stoc kho lm Ego n Öhrströ m. Stock ho lm Maj Ölander. Helsi ngborg Be ngt Önne rstad. Ma lm ö Bjö rn Ö rbo m. Täby Brita Ös te rgre n. N ä vekva rn R . Östlund. Stoc kho lm Peggy Öström. Onsala