Issuu

LU:->D 1960

elta är <len 25:Le årsboken. För elt kvarts sekel sedan började vi på allvar söka vinna nya medlemmar i en vidare krets. Från början möttes vår vädjan av förståelse. Första året gav 2.600 och den första årsboken kunde ges ut i en upplaga av 4.500 exemplar. I dag är siffran resp. 29.000 och 30.000. Den första framgången ingav ljusa förhoppningar. Tanken bör icke vara för djärv, helle det optimistiskt i årsbokens förela!, alt föreningen genom ett ständigt ökat medlemsantal i väsentlig grad skall kunna bära upp museet och säkers tälla dess framtid, ja , sk.i.inka det möjligheter till en vid are utveckling. Idag kan vi konstatera att dessa förhoppningar bliv.it uppfyllda. Medlemmarnas insatser säkrade i ett kritisk läge museets ex istens och har sedan dess givit ett ekonomiskt och moraliskt stöd åt verksamheten. Årsboken, spridd över hela landet , fir bandet mellan medlemrn::u na och museet. En brygga

över avstå nd en, kallade vj d en frå n b örj a n och tillad e, att vi ville bära mu seets sk a ll er ut till d em , so m b odd e avlä gse t. Niir vi nu se r tillb a ka p å rad en a v [trsböt.:k er, iir v i s rn å LL stolta över all vi efler förm åga kunnal uppfy lla d ella prog ram. Ärsboken har blivit e tt kullurhi s tori skt upp sla gsverk. Vinj e tt en här ovan sy ft a r p[t sputnike ns tid evarv. J o rd en h a r formats som en kal ejdosk op.isk bild. P[t b ok ens r ygg titel slå r Bagatell er. Sa mmanställnin ge n kan ve rka förbr y lland e. J a g överl å ter å t läsa ren all fra ml e ta de n dju pare sy mbolik , som kan dölj a sig d ä rba k.om. Sjiil v har jag icke a vse It n ågon såda n om d e t inle skulle va ra en m ed ttren tilltagand e böj else alt b e trakta m å n gt och m yck e t so m b agatell er a v de t so m tidigare fra m stod såso m n ågo l viisentli g t. Nej , lrnl ejdoskop e t, sprall elgubb en p å om slage t och Bagat ell er sy ftar p å :'\ rsbok ens inneh å ll , som i kal ejdosk opi skt virrvarr blandar b agatell er av skiftand e grade r m ed varandra , och så, nalttrligl vi s författarna s bly gs·a mma för säkrin gar alt d era s i11 salser varit bagatellartad e. Se f. ö. en artik el om b:1gal ell e r i d et följand e. H i:irm ed öv erlämna s d enna 25 :te [1rsbok so m en la cksa mh e tsgä rd å t m edl emmarn a . Dera s insa tse r h a r va rit m otsat se n till baga teller - n ågot so m vi saknar utryck för i sve nska spr:°tk et, om d et ej skull e vara d en nutida un gdomens »jiill e ». S v en '/'. J\j ellb erg

Konstniir en Torst e n Treutiger s triiskulplur »Kulturp elare n >, som skildra r Lunds 1000-å ri ga historia, uppsliilldes h öste n 1959 i Meclelticlshall en . Jl ag blorn - Folo.

PER MÅNSSON an var musee ts tomte. Äldst i gården, anspråkslös och god , mångkunnig, skicklig och flitig. Han utstrålade en glad trosvissh et, tro på Gud, tro på människorna, tro på det ädla i tillvaron. Att icke längre få se honom vid arbetsbänken, över vilken ljuset lyste långt in på nallen, eller med små tomtesteg på väg mellan de gamla husen fyller oss alla med saknad. Månsson var född 1873 i Högseröds församling och kom 1902 till Kulluren, där han sedan förblev , med undantag för elt par studieår i Köpenhamn. 57 års tjiinst. Han blev medaljerad vid museets femLlo- och sjuttiofemårsjubileer. Med dessa hedersbevis har vi likväl icke avbördat oss skulden Lill denne förtjänte man. Hans arbete var skulptörens. Som liten påg började Per .Månsson skära i trii och skulptera. Då han kom lill Kullurens konstslöjdsanslult vur det som skulptör. Snidade arbeten av hans hand spreds i vida kretsar genom Ku lturens riksomfattande lotteri. Måhända drömde han om en rikare konstnärlig verksamhet. För oss blev det lyckosamt att han stannade och gav sitt livsverk åt vår institul'ion. Som mod ellbyggare, konserverare, kruklagare, järnpreparerare, ja , inom alla områden diir hans fina hiinder och säkra omdöme kunde göra sig giillandc var han en mästare. Han vur också en av de större Dona lorerna vid reslaurcringen av 13osebo kyrka.

Sven '/'. f{jcllberg

()

Per l\Iå nsso n

k o nserve rin gsvc rk s larlc n.

vV I L LI A ~1 KARLS 0 N

ikso m Pe r Månsson var han mu see ts Lroljä n a rc över tre tti oå l la å r bl ev han s tji.inslctid. Från den dag 1921 d å han knöls Lill Kulluren förbl ev han in stituLion en trogen , sök te sig aldrig därifrå n , sade sig tri vas. Vi vet a ll d enn a trofas lh et ocks ~'\. hän gde sa mman m ed en S'tor kärl ek Lill d en ga ml a lä rdomsstaden Lund. \ Villi a m Ka rlson var en fliLi g man , i mu see l och v id skri vbord e l. Hur m å nga lu sen b eskri vande k a taloglappa r öve r för emiH i samlingarna han skrev n ed är svå rt a ll si.iga. De ul gör e lt beståend e minn esmärk e och en oviirde rli g hjälp fö r d en s lu derande. Han s hu vudinlresse var de hiigre s l:'.1' 11d ens kullur och vad man m ed en populär beniimning k a ll ar »a nlikvil etel'». Vad so m sk edde p å d en inh em sk a k ons lma rkn aden höll han r ed a p:'.t' och kiind e vi.il Lill vart sa k er tog viigen och v:id d e kos lad e. Som viird erin gs man och r å dgivare h ade han c tl. slo rl kli enlel, som lärde sig uppsk a lla han s kun sk ape r, b eredvilligh e t och ulpri.i glade i.ilskvi.irdh e t. Som k onta klm a n m ed d en fr:°1gande allmänh eten var \Villi a m Ka rl so n en s tor till gång för mu see t. En mus eim an h a r i a llmänh e t Lvå arbetsdagar - en p:'.t' ljiin sLelid och en p å frilid. För 'W illiam Karlson va r d elt a n ågo l naturlig!-, I. o. m. sem es tern slukad es av a rb ete. D:'.t' kund e han resa Lill a rki ven i Slockh olm eller ut lill k y rko rna , vars e fl er reformal.ori sk a bildsnid eri er h an ä g nad e m å nga :°1r av s ludi e r. Und e r denna a ndra arbe tsd ag tillkom en rad publikalion er - Bokba nd och bokbindare i Lund (J\J39 ), E ll. svensk! h erremansh em p å 1700-lalet (1940 ), Kungligt , adligt , lekt och lärt (1941), Kruk- och po ttemak a re i Lund (1943 ), Slåt och vn rda g i s tormak tstidens h errem a nsh em (1945 ) för alt ni.imna n åg rn och a rtiklar för dagspresse n och fac klid skrift er. I vår å rsbok var han en fliti g m edarbetare. J\Iu seet har m ed \ Vi lli am Karlson s b o rl gån g förlorat en h ög t upp ska ttad a rbe tskraft , som blir svår att ersii Ila.

Sve n T . I<jcllb <'r!J

AnlikY arie n \ V ill iam Karlson vid o rdn ande ! av e n ulsliillning

mu seet.

BAGATELL

> Ni

ska ll hisa delta, när Ni icke har det ringaste alt göra, när Er själ har behov av bagateller» , skrev Voltaire till Madame du Deffant 1759. Det är troligt all den store författaren låter ordet bagatell få en frivol anstryknin g i detta sammanhang, ungefär som den samt ida svenska skaldinnan fru Nordenflycht, »Kärlek, prat och bagateller»; men i det stora h ela hade det för honom och hans samtida den betydelse, som vi i dag ger det: en struntsak, ett lappri , en obetydlighet. Språkmännen har flera tolkningar av ordet. I anslutning till sprattelgubben på årsbokens framsida och den här återgivna bilden av Disraeli skall jag ta fasta på en av dem. Enli gt denna är bagatell ursprungligen ett fornprovern;;alskt ord med betydelsen sprattelgubbe. Delta lånades till italienskan, bagatella, och betecknar där taskspelarkonst, kvacksalveri, komedi. Ordets sammanhang med det lekfulla, diminutiva, framgår bl. a. av att det kommit att beteckna ett s lags miniatyrbiljard, som åtminstone i England är känt från 1600-talet, men är iildre, och av många anses vara av fransk härkomst. Svenska akademiens ordbok uppger alt ordet sprattelgubbe kom i allmänt bruk på 1860-talet och a lt det betecknar en figur av papp så sammansa tt , alt då man ryckte på trådar, a rmar och ben salles i rörelse. Delta torde väl vara mer allmänt känt. I Kulluren har vi »hopsättningsark » med sprattelgubba r tryckta i Tyskland vid slutet av 1800-talet. Jag minns alt man vid början av detta sekel köpte sådana för fem öre, klistrade dem på papp, klippte ut gubbens armar och ben och sal te ihop det hela med segelgarnssnöre. Bilden ur Punch 1852 visar den då nyblivne engelske finansministern Disraeli. Sprattelgubben är premiiirmi nist ern lord Derby. Den politiska satiren är uppenbar och understrykes av texten »Game of speculalions », speku lat ionsspelet, en vid denna tid populär pjäs, som uppfördes på Londons tea trar.

S. T. K. 10

"TIIE GAl\ IE

SPECUL/\TION."

(1\S l'ERF OlU!ED J\T TllE T!IE /\ TRE ROY/\L, ST. STEPHEN'S.)

Englands fin a nsmini s ler 1852, Benjamin Disra eli , hå ll er en sp ra tt elgubb e som symbol fö r förhållandet m ellan honom och premiiirministern , lo rd Derby. - Ur Car loons from Pun ch , London 1852.

FYHAT USE NÅ HIGT SIGILI, kril'L iir a ll kulturs främ ste biirare och hjiilpare. I del urga mla Meso po lami cn krin g fl oderna Eufrat oc h Ti gPis har ständigt fortskridande velenskapliga forskningar blollat d e iilds la spå ren av mänskli g odling. Iliir har man funnit d en iildsta skrift , den s. k. kil s kriften , i vilken med teck en abs lrakla företeelser åsk åd liggjo rts - bildslrniftcn, i vilken konkre la föremål avbild as, är iildre. Cy lind er sig ill e t, som genom a ll rulla s över den mjuka lera n Iiimn ade c ll av tryck , a nvänd es r edan före kil skrift ens upplii c kt (o mkr. 3.300 f. Kr. ). Det avtryckta miirk e t var vad vi skull e kalla ct.t bomiirke och betecknade ii ga rcn . Le rkrukor och b eh å ll a re av olika slng till slöt s av en viivnad ell er e lt flälverk överdragel m ed lera . Sigillel so m rullad es häqJ å var e tt skydd. n eda n de iildsla ler tavl o rna m ed )('il skrift är signerade m ed så dan a sigill. Tu se nlals cy lind e rsigill har p å träffat s vid u tg rii vn inga r och dessa sm å förem å l har däri ge nom kunnat besliimmas till s in å ld er. En utmärkt översikt av d eras hi s toria finn es i e tt n yli gen utkomm et bildv erk av D ..1. \ i\l ise man , konse rva Ior vid Ilri Iish Museum , Gött e r u nd l\[enschcn 1111 Hollsiegc l \\'es tasi ens . S,ig ill en var of'tnsl gjorda av s ten, s~1so m h~imalil , e tt prnhalli gt mat erial , jasp is, Iapisla s ul.i, m en iivcn av musselskal. Verktyg so m p åtriiffals v isa r ntt slensnidaren anviinl m ejse l, s li cke l och drillborr av koppar. Und er för skrifllig tid avbilda sigill en tjurar , lejon , fftr och ge lle r, h e rdar, männi skor i bedjande s liillnin g o. s. v. - d e har c l t rcl ig iöst och berii Iland e inn ch å l I. Sedan k i ]skriften upp funnits l.Jörjar iigarens namn graveras in och diirlill fo gas Stl smfö1ingom namnet på en gud ell er h iirskare, som han anropar, faderns n a mn och ägarens Li 1tcl. V[1rt sigill visar frå n höger riiknal : uppräLts tåend e lejon i kamp m ed en tjurmiinniska, p å en li ggande tjur Lronande gudinna , tillb edjare frambärand e offer (en killing), in skrift om falland e gudsteckn et och därunder elt svftrläs t namn , gudinna m ed lå ng kjol i volanger.

13abyloni s kl cy lind e rsig ill av hiimalil. T. h . nalurlig s lorl c k ; orn n förslornl avlry c k. K~I: 5-1.42 1.

Angavs i a ukli on skalal ogen som akkad isk ca 2.200 I'. Kr., men snarare gamma lbaby lon isk ca 1800- 1liOO I'. Kr. G:°tva av civilingenjör C. A. N il sson , Ma lm ö.

S. T. !\ .

MAMSELL ARFVIDSSON lrika Arfvidsson, som av Carl August Ehrensviird kallades »kaffegudinnan », var en under Gustav III:s tid mycket omtalad spåkv inna . Hon föddes i Stockholm 1734 och bodde diir lill sin död , någon gång efter det nya sekle ts ingång. Ehrensvärd gjorde efter sill besök hos henne 1784 en teckning av s ibyllan, där man ser henne m ed en kaffekopp j handen och en stor kaffekanna. Ur koppen stiger en liten bevingad genius. Mest beryktad blev hon för sina spådomar om konungen. Han synes ha salt en viss tilltro till hennes förmåga alt avslöja framtida händelser. Efter sitt besök hos mamsell Arfvidsson 1788 sade konungen till sin tvivlande följ eslagare, greve Jacob De la Gardie, »hon har sagt mig så mycket som slag it in ». I varje fall kom henn es mest omtalade spådom blott elt par månader före mordet på konungen att visa sig sann. I slutet av februari 1792 omtalade konungen för en fransk ädling, som an tecknade samtalet i sin dagbok, att man spått honom att mars månad skulle bli farl ig för honom. Den 16 mars gick denna spådom i uppfyllelse genom skottet på operamaskeraden . Den avbildade leksaken, som uppges ha tillhört konungens syster Sofia Albertina och kommit ur Albert Landegrens i Norrköp in g samlingar, skall enligt en skriven etikett föreställa Mamsell Arfvidsson . I tid en passar delta bra in. Emot traditionen talar emellertid att denna spågumma läser i kort , vi lk et »kaffeg udinnan » veterligen aldrig gjorde. Dockan iir av vax, klädd i gull och svart s id en. Hon sill er på en stol, som man gärna skulle vilja sioiga var av tysk t ursprung, och dess huvud vrides, då man rör på en lit en vev.

S. T. K.

Sp:'1gu111111a. L e k sak so m siigcs f ö r cs liilla mam se ll ..\rf1·idsso n . l\\l : 22.68-1.

LUNDABILD FRÅ~ 1860-TALET amla lundabild er är sä ll syn ta. Med djup tacksamhet har vi d}irför mot tagit vidst åe nd e lilla olj em å lnin g e ft e r musee ts und er å re t av lidn e antikvarie \Vi lli am Karlson. Den komm er int e bloll a lt erinra om d enn e fliti ge Lundaforskare ulnn iiven om en fa s i musee ts ege n historia. Vad man ser p å bild en är »Akademi Huse t » m ed flygelb ygg nad en »Ku gg is » och domkyrkotornen. »I\:ugg is », som uppförd es eft er ritn:inga r av ark it ekten C. F. Sundeva ll, var t.ill sitt y ttre färdig 1801. Där h a de Kulturens sa mlingar en fri s tad und er å ren 188-1- 86. Byggnaden r evs 1897. Det gamla akademihuset, som und er slute t av 1700-talet visat sig va ra för trå ngt för det växande univ ersit ete t, på byggd es m ed en tredj e våning 1837- 39. De.L fick d å d el utseend e d e t har i.innu ida g. Hit11'ingarna uppgjordes av hovarkil eklen Axel Nys tröm . Denne hade und er 30-ta lel tillkallats för alt und ersöka d en skadade domkyrkan , v ilke t bildade upptakten till 1800-lale ls omfattand e r es taure1,ingshistoria. Domky rkotornen m ed sina fula lanl erniner i.ir ett sorgligt kapitel. De ritades av majoren vild fortifikationen B. \V eduwar. Tornen h a d e vid d enna Lid kren elerad e tegels tensgavlar, v ilka nu bröls n ed. Detta sk edde p å norra torn et 1770 och på södra 1812. Målningen är os-ignerad m en utan tvekan utförd av Sven Andersson. Av d ennes hand k ä nner man en m å lning m ed samma motiv , do ck n ågot förskjutet så att d en nyb yggd a Alrnd emiska Föreningen komm er m ed på bilden . Det död a träd e t finns ~iven på d en na. Sven Andersson bl ev s tudent i Lund 1859 och s tannade där till 1868, d å han unde r n åg ra å r s tud erad e vid kon s takademin i Köpenhamn. Senare leckningslärare Hälsin gborg, död 1893. S. T . I\.

• Kuggis », do mk yrk an och • Akadem i Huset • i Lund. Olj emålning på duk av Sve n Andersson, s tud ent i Lund 1859-1868. KM: 52 .576. 2

GLAS MED SVÄRDSORDEN ed delta glas följde en handskrift från 1873, som inl edes m ed dessa rad er: - »Konung Carl XIV Johan skänk te d ett a Glas till Lj ens lfö rrättande ÖfverS tå th å ll aren i Stoc kh olm , dåvarande Vice Antira len och Sta lsråde l friherr e Hudolf Ceders lröm , e ttd era av å ren 1817 eller 1818, såso m utvi sande huru högt d en nya glasb låsn in gskonsten då stod i Frankrik e, och sades de lt a glas vara den förs ta produ kt i Sverige af den sor tens b låsnirig ». Den na uppgift är sy nnerli gen intressa nt, ty ju s t v id den nämnda tidpunkten had e de redan und er 1790- tale t j F ra nk rike gjorda fö rsöken alt i sjä lva glasmassan innesluta reli efb il der av porslinsar tad pasta nått fram till sin lösnin g. 1818 f ick Chevali er de Sainl- Amans patent på en sådan Ullverknin g. Före trädesvis inkrus lerades kameliknande por lä ttm edaljonger av vi t massa fö restä llande olika furstliga personer. E l t såda n I: g las m ed bilden av k ejsar Napoleo n I finn s i våra sa mlin ga r. Av de båda å rta len bör man därför vä lj a 1818 såsom glase ts tillverkningsår. Pä Grönsö förvaras elt svä rd sordensglas av denna typ, vilk e t tillhört hovmarskalken Reinh old von E hrenh eim, och troli gen finn es flera. Om år ta le t 18 18 iir riktig! , visar d e tta a lt konungens gåva var högs t modärn och h ans förb ind elser m ed Paris up lo dat e. En förmodan ligger då också niira till h a nd s alt glasen med svärdsordna r utdelades av Ca rl .Johan i samband med hans kröning de tt a år. S. T. li. .

Frnnskl gins m ed inkrusl c rnd bild nv elen SYenskn SYiirclsorcl cn utfört en li g ! elen av C h cvnlicr d e Sainl -:\mnns 1818 pnl cn lc r::icl c m c locl c n. 101: 5 1.0Hl.

PUSSELSPEL slockholmslidningen Dagligt Allehanda lä slcs 1793 följand e annons: Hos bokbindare Martin siiljas de nu brukelige sö nderskurna koppars ti ck i sina Lttdor, ell er Pussel-spel af å tskillig storlek. Ett pusselspel i låda av d elta slag ttl crgcs p:°t motstående sida. På en inklistrad papperslapp i lå dans bollen står: Samuel Martin, Bokbindare, Bor på Regerings Galan huset 74. - För att ytterligare b ekräfta alt d et gäller e tt av de utannonserade !äggsp elen står å rtal et 1793 insku rcl p tt lock e t och diirt ill 65 B, vilket viil anger ell numm er i de serier av »:°tlskilli g storl ek » Mart.in tillhandahöll. De t »sönderskurna » koppars ticket har först klistrats upp på ett h å rt papp och däreft er s:°tgals i bilar med våglinjiga snitt. Vi ser en dam framför toale ttbord e t pusslande m ed att n å la fast blonder i d en upptornade håruppsättningen. Kopparsticket iir kolorerat i blått och rosa och omges av en grön ram. 1793 är d e t äldsta b elägg Svenska akademins ordbok har p å pusselspel. Enligt annonsens formulering är det tydligt alt spel av delta slag just d å var på mod e t. Hur gammalt kan d el vara ? Jag har förgäves sökt finna något om dess hi storia. Det syn es vara för obetydligt alt omtala. Kanske kan läsaren ge n ågon upplysning i deMa avseende. Ordet puzzle-spel å terfinns em ellertid i C. M. Ekbohrns ordbok, 3 :dje uppi. 1885, där d e t säges beslå av sju skivor, hos vilka trekanten är grundtyp och m ed vilka läggas figurer, en form av läggsp el so m v.i ä nnu id ag kan köpa till småbarnen i varje leksaksaffär. Han till ägge r att d et iiven är benämning på d et s. k. femt,onspclct, vilket m era korr ekt kallas Boz-puzzlc-spe l.

S. T . /\..

Pussclsp cl

lriil å cla lillv erk a l av bo kbindare n Sa mu el l\!arlin i S tock ho lm 1793. Ki\I: 4-1.233 .

BIL BOKJ~ om m odea rliklar har lek sa k er en m iirkli g förmåga att sprida sig öve r kontin ent e r. När de vux na lrö lt nat på d em , lever de vidare hos barn en och seda n dessa glömt dem kan d e efter en tid å nyo bli pop ul ära. Hit hör bi/boken , efter franskans bi/le= kul a och bouquet= bukett, välkänd bland såvä l eskimåer som söde rha vsfo lk , för a ll inl e ta la o m europcer. Denn a lek sak b es lå r av en sva rvad b uxboms - ell e r e lfenbensskål m ed skaft. Hä ruti är el t halvm eterl å ngt snö re fäs•la I, i va rs andra iinda sill er en kula , l'örsedd med e tt h å l. E nli g t en handbok frå n 1859 användes den på två olik a sä ll, antingen geno m a ll: m an sö k.l e få nga den uppka s tad e kulan i skålen e ll er sökt e få kul an a lt fastna p å skaft e ls spets . Det se nare va r svå rt, ly del fordrades sk ick li g het all triifl'a kulan s h å l. F rå n Frankrike oc h Henrik lIL :s hov sp red sig bilbokcn öve r Europa ino m de högre sa mhäll skl asse rna och uppl ogs av por trältm å larna på 1500-lale t som d en un ge m a nn ens allribul. I England van n den vid 1800-tale ls mitt en pop ularit e l, so m varad e und er h ela den v iktoriansk a e ra n. Om o lika spelm etoder utgavs e lt fl ert al handböck er. Mä rta Helena H. ee nsli ern a p å Ärsta sk rev i sin dagbok p tt juldagen 1833, a lt bland övr iga sm å tid sfördr iv ka s tade man också »belle bouquelle ». E l t kvarlsek el se na1·e ger Orva r Odd i s in a Samlade arbe ten en intim skildrin g frå n skå nsk sm åborg erligh et. »!\fan satt h ela timm a rn a oc h lek.te m ed d en lilla elfenben skulan och dess tillhörande skå l, man sa tt där och kastade och k as tade, förglömmand e därvid h ela vä rld en , och när m an händ elsev is n ågo n gång lyckades få kulan att fast na - o! på sjä lva spe tsen, tyckt e man sig va ra fullt ut lik a god karl , som d en lill e korsikan en, när h an s li git över Alperna och intagit Itali en. Men m a n fa nn a lt d enna leksak eft er n ågra å rs förlopp dock förlorade mycket av s itt första behag, man s top pade sålunda b ilbouque ten i en skräplå da och nu kommo kal eidosk operna i sva n g ». B. A.P.

13 ilbo ke a n vii nd av kons lviive r ska n på Kullur cn , fr ö ke n Ann a No rd•s tr ö m . JC\I: 5UJ I+. B il bo kespe la nd e gosse, b il d fr ån loc ke t till e n leksa kslå d a, 1800- ta le ls milt. JC\f: ~5. 367.

))S KEAKLÄM MÅ>> ens Hornske', Malm-Olan och Skea-Peller är namn på några nordskånska hornskedsmakare. Dessa hanlverkare levde ofta under stort armod i jordkulor eller på fattighus. Ibland tog de klämman på axeln och vandrade ner till de slörre gårdarna på slällen för alt där tillverka skedar. En av dem kom en gång till prästen för att begära understöd med motiveringen, »att bara ja' hade horn, skulle j:i' inte snölta om hjälp ». Försynt frågade prästen, helt okunnig om yrkets existens, om han verkligen tänkte stånga folie Det var en stor procedur innan det råa ko- eller oxhornet blev förädlat till sked. Hornen såldes tillsammans med hudarna till garvare i bygden och hos dem gjorde skedmakaren sina inköp, men beställaren kunde även själv Lillhandahå Ila råmaterialet. Först uppvärmdes hornet över en eld eller kokades , så alt »stegeln », innanmätet, föll ut. Denna biprodukt kaslade man ej bort, utan sålde till benmjölsfabriken. Därefter smordes hornämnet med talg för att få det mjukt, och med hjälp av en skedsåg Log man så stora stycken som b ehövdes. Av två horn kunde m.an i allmänhet få 12 skedar. Bonden Sven Månsson, född 1846 i Viggarum, Långaröd, hade som pojke hjälpt till att göra hornskedar och berättar, »alt far värmde hornet över stickorna riktigt ordenlligt, och lade det i en klämma , där han kunde få trinda eller avlånga skedblad. I ena käften var en håla och i den andra en kloss. Under värme fick han forma skeden undan för undan. Det fick ej vara för stark hets, ty då kunde den brytas sönder. När han så format den i pressen och med en rasp fått de~ önskade fasonen, fick jag la emot den och slipa den med en vässten, som skulle föras längs hornet, annars blev skeden inte blank. Kolen från stickorna användes som putsningsmed el och slutligen gneds skeden med bara handen. Till en början log far 16 styver (8 öre } per sked, men sedan höjde han priset till 24 styver». (Folklivsarkivet, Lund. M. 3640 ). Skedpressen var gjord av ett hårt lräslag, såsom bok. Den

Skcdprcss av J,incl , om kr. 1800, Snulrå , Halland. l\i\[:

Hornskedar från Mjii llby

13l ekin ge och Örk en ecl oc h 19.592.

13.iJ.~O .

Skån e. KM: 15.452

bestod av lve1111 e sktin kl ar likl en n ö lknii pparc ell er e ll par pl a nkor, so m sa mm anp ressades m ed skruvlvin g. Gjutj~irns pressar, so m börja de användas p å 1880-tale l, fi ck a ldri g någon slörre sp ridnin g. T1illv erkarn a lä mnade i a llmänhet s ina skedar i par ti Lill kräm a r e, knall a r, so m så ld e dem und er s in a vand rin ga r. Innan man a nvänd e sk eda rna lät man dem s lå i kärnmjölk elt par veckor för alt få bort smaken. De luktad e »eld och svavel» , när de var nya , berältar en sages man frå n Häglin ge i Skå ne, m en m ed lit e t h av regröt d rogs d e t snart ut. Så småningom blev sk edarna »fnarreda », skro vli ga på y tan , och d ärm ed ohygieni ska för for tsa tt användning. Man d isk a d e d em egen tli gen ald ri g, ty då skulle den fina pat inan förstöras, utan när m å ltid en var avslutad to rkade manfolke t sk ed en på b yxan ell er s kjorl ~i rm e n och kvinnfolk et på förkläd et. Sedan lades den t i Il baka i »skea ka sse n » ell er »skeat räel » på väggen, i bo rd slå dan ell e r stacks in 11nd er takbjii lken. Varje familjemed lem had e sin s ked, som lii tt kiindes ige n p~t färg en , men för säk e rh els skull ri s tade ell er brä nd e ägare n in sina initial e r på skafl ets baksida. En s m å ländsk hornskeds mak a re berä tt ar, »alt de rikti g t mörka sk edarna gick ej a tt sä lja. Man trodde näml-i gen att de var gjorda av Hornpell es pannpryd nad ». Matskeden var anli11gen av en ä ldre, rund lyp, lrind sked, ell e r en y ng re, oval, s. k . lo f'l'elsk ed. Dessu tom lill verkades skum-, smör- , salt- a.ch sopps kedar. Det va r huvudsa kli ge n in o m de ga mmaldanska landskapen Skåne, Ha lland och Blekinge, so m h o rnsk eden kom a lt inlaga en do mi nerande s tä llnin g i för h å ll ande till träsk eden . Redan p å 1800-Lalels milt förekommer den h os den b urg na re d elen av skå nsk allmoge, m en blev in te var mans ege ndom förrän på 1870-ta let. Till en början va r det blott de förnämsta gästerna som åt m ed hornsked. Dess betydelse som social värdemätare framsk y mtar i talesä tle t »a tt va ra så fattig, att man inle ägde skeden 1i bordslådan ». Bruket av horn sk edar i högre samhällsklasser om ta las r edan på 1500- ta leit. B. A. P .

Skedpress m ed skruY fr å n Sl ob y sn , \'. Göing e hel , Sk å ne. 1700-lale ts mitt . KM: 2G63.

Hornsk ed fr å n Klost e rgård en , Fiirs hel , Skå ne. IC\I: -!3.02-! .

BELLMANS FÖDELSEDAG en här avbildade bonaden, målad p<'.'t papper och med mörkb!Mt och gult som dominerande l'iirger, förvärvades härom året t ill Kullurhisloriska museet genom en antikhandel i Lund och saknar härkomsluppgift. Bonadens upphovsman kan icke inordnas i någon av de kända , ofta mycket produkLiva målarskolorna ; han skulle lika giirna kunna hänföras I ill det slutande dalamåleriicl som till det sydsvenska bonadsmåleriels sista utövare. Han är en särling, Hill igenkiinnlig bl. a. genom figurernas stora ögon , slriickande sig med sina långa ögonbryn tvärs över h ela ansiktet. Många alsler av hans hand synas inte vara kända, men några ortsbesliimda bonader i J(ullurhistoriska museet an tyda härkomslområdet. En grupp målningar med framsli.illningar av sf1väl bibliska bilder som av preussisk mili lär äro förvärvade från Kyrkhull i Blekinge och en annan bonad med Jesus inför silora rådet hiirrör från Oppmanna i Skåne. I gränslrakterna kring Lrelandskapsmötet Skåne- Blekinge--Sm å land torde vår bonadsmålare ha hört hemma. Här bevarades ännu sent ett ålderdomligt bosladsskick, som var en förutsä,Uning för all bonader av detta slag skulle kunna få avyl>tring, och här fanns också en händrig befollming som hade behov av extraförtjänster. Vad bonaden skall föreställa säger texten lydligt nog: »Så här firar Bellman sin födelsedag med fulla flaskor och glas ». I el t värdshus se vi t. v. en kärleks- och dryckesscen , 1:. h. ett uppvaktande och mus icerande sällskap. I bildens centrum slår Bellman, ytlerst synes krögerskan och under bordet sitter krogkatten . Dräkterna datera bonaden närmast lill 1830-Lalet, och härmed överensstämmer, att den ovannämnda bonaden från Oppmanna haft som förebild ett kistebrev tryckt hos Lundström i Jönköping 1835. Även i andra fall synes målaren ha använt sig av förlagor. Carl Mikael Bellman har bidragi.t till folklig underhållning och festlig muntration inte bara genom sina visor utan också genom de hisloDier som ända fram i nutiden berättas om ho-

• Se hii r firar Bellman sin födelsedag m ed fulla flaskor och Glas. • Bonad fr ån 1830- tal et målad på papper. l{;\!: 47.542.

nom . Folkfantasiens och folkdik lens Bellman ii r dock i m å ngt och m yck e t en annan iin verk li g he len s. llan har allmiinl bliYit uppfallad som e n filur och ro li ghels makare. Oc h l'ör a lt få c>n förklaring lill a ll han så fr iickl och frill l'i ck siiga siin m ening och b edriva sina munlra uppt åg har man gjol't hon o m till hovnarr hos Guslav III. I d en ege nskap en , b eriillas d el, fi ck Bell man s liilla lill vi lka sp eklakcl so m he lsl och siirsk ill liil han d essa gå ut öv er hov ets dam e r. His,lo ri e rna om Bellm an ~iro ltd1,ika , men diirför dock icke o tali ga . Det visar sig nämlig en vara sa mma ga nska likal yda nde an ekdote r, ofla handland e om ex krem ente r och sexualia , so m gå igen i vilt ski ld a delar av land et. De kunna m å ngen gå ng kallas svinakliga och d e äro vandringsh is lori er , som man kan viinJa finna iiven utanför Sverige - l'a s li.in dii.r m ed annan huvudp erson iin Bellman. Men bland d e m :'.m ' ga Bellm anshislo ri e rna i v:'.'m1 lradili onssamlande ark iv är d e t ingen so m handlar om hur lle llman firad e sin födelsedag. Härom har inl e h ell er ska ld en sjä lv diklat. Men Bellm anshi slori erna och bonad sm å larens motiv ha gemensamt sin allmänna grogrund i minn e t av en g lad och liillfärdig L1id , en munvig skäm lare och en konungens vän. Och lradilion en sy nl es få bekriif lelse i d e bellm anska kiirl eks- oc h s up visornas m å ngfald . All b er~illa Bellmanshis,lori e r va r länge p[t land och i slad en omtyckt underh:'.'tllning vid kalas och i arbets la g. Här har en bon ads målare velnl bidraga lill glii.dj en ge nom alt åsk å dli g t visa vad det inn eb a r all »leva Bellman ».

S . S.

FILIGRAN Norge h a r under 1U50 arrangerats e11 uls li.illnin g av silve r fili gra n a rbelen i n o rsk ägo. Sam tidi g t ut gavs en väglednjng, Om fili gran, av T halc Hiis0e n och All' B0e m ed en ulmii rkl redogörelse fö r dess teknik och hi s,lo ria . Denn a li gge r till grund för följande frams tällnin g. Bild erna å terger förem å l i Kulturen . O rdet fili gran iir bi Id a l a V d et latinska r il u 111 , so m b etyder Irå d , och gran u m , kon1. Det hänsyflar p å den y tdekoration av pålagda m e la llkul or ell er kullråd ar, som t. ex. finns

Sve n s k dry c k es kanna av si lv e r öve rdra ge n m ed e n kå pa a\· f ili g ran , s ign e rad 'ITS . 1790- ia lc l. l\ \l : 3.J .!l7 1. ~1

på elru ski ska guldsmeds:ube tcn och på arbeten frå n folkvandringstid och framöv er. I se nare tid har I'ili gra n huvudsakligen bestålt av mön ste rla gda tdda r, n:'.\gon gtu1g med pålagda kulor, granulering. Fullt utvecklad filigran förekommer reda n ho s de iildre m edc lhavskulturerna , hos cgyplier och fenicier, greker och romare. Från antikens folk och tid sprider sig kon sten viislerut. Här i No rden !'å r den nytt liv i och m ed 800-Lalet. och fili gra n användes flitigt till smycken. Nt1got av d enn a tradition har bevarats in i vå r Lid inom d en folkliga srnyckekonsten. Under gotiken undantränges filigran els sp indelv i.i vslika dekoration av gju<tna , s tilmäss igt formade arkitekturdetaljer. Filigrane ts kalligrafiska spiraler och volutcr crsi.illes med gotiska bladverk av m etallbl eck. Aven r enä ssa nsen saknar sinn e för utsm ycknin g m ed l'i1'igran och förs t m ed HiOO -tal et återuppli vas kon s ten - därmed iir likvi.il ick e sagt alt den h elt sa knas under d enna lå nga tidrymd. Med barocken blomstrar den å ler upp, särskilt und er 1600talels senare del. I Spanien liksom i Sverige förekom nu inom guld smedsämbe tena sä rskilda ftiligransarbelare, vilka avlade spec iella prov för all få a rbe ta so m miislare. I Stockholm bes lod provet av ett avlångt, förgyllt och emaljera t »ldtdpäron ». e tt par kni vskaft och en emalj erad balsambössa. Det bör kanske förklara s alt m ed emaljerad m en ades då e tt mönsler av m etalltrå dar m ellan vilka emaljen smälls. Frlrn sitt för s la uppträdande under denna epok är filigran et en modesa k inom d e högsta klasserna. Bägare, kannor och skrin m ed d enna utsmyclming ingå r ofta i de furslliga gåvorna. Med 1700-talets ~ngång försvinner denna häftigt uppbloss:rnde lus t för fili gransa rbelen för au komma pft modet vid å rhundrade ts slut under nyklassicismens slilepok. Nu 1-ir det företrädesvis smycken, såsom halsband , diad em och örringar, som prydes m ed filigran , vilket skänker d em deras fjärilslätla b ehag. Medan i.innu ef terklangen av delta mode gör sig gällande väckes på nytt hågen för filigran ets snirkelmönstrade effekt er vid mil ten av 1800-Lalet. Denna gång är det nationalromantik en som ge nom intresse t för den gamla folkli ga kul-

riniatyrn10" b

ler

av filigran

s krin

<11·

r·1 ·, s tol ens hö.i'c! • -

. ru \ J : 2D.o;3 h .\ I: D.017. . -

1 ig ra11. Liinnc1 - - .,.;,i mm " 1;iO mm .

Nipp er-

luren för fram filigranet. SWen får också sin påverkan från turkiska, persiska och ostindiska arbeten. En massproduktion av norditali enska filigranföremål, som etuier för cigaretter och vis.ilkort, sk å lar, vaser, sprider sina alster över Europa. Huvudmaterialet är tråden. Denna kan naturligtvis i ett äldre sk ede ha h a mrats ut , m en r edan tidigt drogs den ut genom h å l i en metallskiva. Atminstone från 1400-tale t fästes en sådan skiva i en drngbänk. En dragbänk av detta slag finnes i Kulturen. Det till en sträng förarbelade r å materialet fördes m ed sin spets igenom h ålet så att man m ed en kloliknande lå ng l(unde få tag om den na . Tången var fäst i ena ändan av e tt rep, vars andra ända rulla des om en bom , som låg i två lagerbockar. Med hjälp av fyra armar fästa i den ena av bommens fria ändar kunde denna vridas runt och dra till s·i g tå ngen m ed tråd en, som erhöll d en dimension hålet hade. Und er delta arbete m ås te ämnet upprepad e gånger glödgas och oljas för att tå la påfrestningen. Man a nvänder två slags trå dar. Den ena , som är ledtråden i mön s tret, iir grövre och drages igenom e tt fyrkantigt eller r ektangulär'. t h ål. Den andra, som användes till fyllning mellan led tråda rna, är finare och drages genom runt h å l. Den är emellertid kke färdig därmed. Två fina trå dar tvinnas h å rt samman och valsas ut till e tt tunt band, vars smals,idor genom Lvinningen erh å ll er elt räfflat utseende. Denna b esvärliga metod ersa ttes i sen a re Lid genom alt föra den fina trå d en genom en gängkloppa, varvid gängerna ersa tte Lv.inningen. Men även andra former av Lråd har förekommit. Bland dem bör främst nämnas, pärltråden, so m kännes r edan från anhikens sm yck en. Så myck e t om tråden. Kornet, granum, framställ es genom alt smälta små m e tallbitar på eUt träkolsstycke m ed hjälp av blåslampa. Då dessa stelna r , får d e genom ytspä1mingen kulform . En av våra bilder å terger ett p åbörjat allmogesmycke, där tråden li gge r på eU Lräkolsstyck e. - När allt är klart kokas silvret, i vinsten och vallen ell er svavelsyra för alt bli vitt och blankt. S. T. K.

P å c ll lriikol ssl yck e iir de l p å bö rjad e fili g ran sa rb c lc l, s p iinn c l lill e n låsk cdja , fii s lal. -

Drn g hiink fiir silv c rlr å d .

SIBYLLA ockan på b ild en hör till de ovanligare. I stället för tyg bes tår kjolen av 98 st. v ikta och figurklippta pappersflikar i olika färger och på varje flrik står med fin skrivs t1il en devis eller ett spådomsord. Hon kallas också spådocka ell er sibylla och har snarare varit ett sällskapsnöje för vuxna än en leksak för barn. Typen 1ycks ha sitt ursprung i England där den hette Fortune-te/ler. De flesta engelska spådockorna är från 1800- talets början , men de var kända redan på 1780-talet. Av materialet att döma har de inte uppträtt här förrän ganska mycket senare. De nio sibyllor författaren lyckats spåra upp är alla från 1850- 70-talen. Två finns i Köpenhamn och sju på d en syd västsvenska kuststräckan från Göteborg t il! Ystad. Samniga kommer från välbeställd borgerlig miljö. Dockoir:na är i de flesta fall klädda i modedräkt där deviserna bildar kjolen eller döljs av klänningen. Vår siby lla är klädd i vad v.i skulle kunna kalla för en modebetonad ämbetsdräkt. Märkliga tecken av silverpapper sitter klistrade mellan svarta ganser på hennes Töda yllekasack. Hon har svart spets i halsen, svar ta sammetsärmar, skärp av silvergalon . Kring handlederna har hon en röd tråd som hon ödesdrigert virkar mellan sina vita skinnhänder. Hyn är porsl1insvit med rosiga kinder, håret korpsvart och blicken ljusblå och o.förvm ad . En av dockorna har sett dagens ljus på 1860-talet i detWadsteinska prästhemmet i Sjörup nära Ystad. Där bjöds varje nykommen gäst att öppna e tt blad för att få en orakelmässig fingervisning - mest om kärlek. Men vanli gen användes dockan så att någon i ett sällskap s tä lld e en fråga för sig själv ell er någon annan och på måfå öppnade ett blad och läste t. ex. »Då Du ej niir rodnad brann på kitnden - till el t troget hjärta vi lle sluta Dig - blef d ess varma suck bortförd av vinden ensam går Du nu på Iifvets s ti g ». - »Gerna vill Du synas quick - eh ur naturen är emot Dig ». - »Hvem vill Du med svek h ed;°1ra - idet m ed iigonen Du himl ar så »? l\'1. L-m.

Spåclocka e lkr Sibylla. Gåva av frök en l\largit Ammilon 19~ -1 , vars föräldrar elen tillhört. 1800-la le ls milt. Höjd 2-l ,5 cm . ]{J\l: ~:!.733.

TABAT I 1~ HE

å Loba ksbrukcl på allvar slog igenom och del vid slulel av 1600-Lalet blev mod ernt och fint alt snusa , uppstod snusdosan. Dosor had e väl funnits tidigare för andra bruk ehuru endast ell fåtal är kända , men m ed s nusandels sekel, 1700lal el, utvecklades dosan för Lobaksä ndam å l till en luxuös och dyrbar nödvändighetsvara. Den angav på sitt sä tt ägarens sociala s tand ard. Långt nere i borgerliga kre tsa r försåg man sig med snusdoso r av konstrikt arbetat silve r, ty vad skulle man länka om en man som s träckte fram en enkel trädosa , då han bjöd på en pris. Tabalierens hemland är, som hörs av na1nnet, Frankrike, vars hov och galanta värld i denna som i andra stycken angav ton en. Konstnärer, framförallt guldsmeder och miniatyrmålare, ägnade sig m ed iv er å t denna nya konst. Furstar och deras gel1ikar lät strömmar av sill guld flöda ut för alt bli ägare av dessa små portativa konstverk. Alt skänka en gyllene, briljantbesatt snu sdosa var e tt nådevedermäle under 1700-lalel av annan klass än senare tiders billiga ordnar. För mottagaren erbjöd en sådan gåva en, i yd ligen ofta använd , möjlighet Lill förbättring av s ina existensmedel genom försäljning. Aven den uppvaktande kavaljeren sö kte genom frambärandet av en utsökt snusdosa vinna s in åt rådda skönh ets gunst. .Ja , lå ngt in i våra dagar har sn usdosan m ed ingraverat: namn varit en present på höglidsdagar. I min hand har jag en silverdosa, som skänktes till min far på hans femtioårsdag. Idag sn usar man ick e, m en många samlar vackra dosor. Fabulösa priser betalas för dessa små läckra tinges ta r, som kan vara utförda i fyra so rters guld , målade på porslin eller emalj , beslå av sköldpadd , snäckor, agat och andra stenar, alla fallade i ulsökt guldsmedsarbete. Redan under 1700-talel var samlandet av tabatierer en lyx varåt furstar ägnade s ig. Fredrik elen s tore liimnad e efl er sig en koll ek tion , som hade eH dåtida värde av 1.750.000 Taler och i vilken ·i ngick 120 dosor besalla med briljanter.

Sköldpaddsdosa m ed miniatyrmålning in om en ram av strasspiirlor. Napoleon Bonaparte som kejsare m ed s in gem å l i\[a ri e Louise av I-Iabsb urg. i\Iålningen sig nerad av A. Baron. 1840-ta let. Diam . 9,2 cm . 10[: 28.592.

Det fanns dosor för herrar och damer, de senare mindre. Till galanteriet h örde alt laba tiercn kunde vara försedd med ett dubbelt lock , innanför vilket en raffinerat skabrös kärl eksscen målad i all sin på taglighet dolde sig. Några sådana ingår i Kulturens samling. Förutom till snus kunde dosorna också användas till förvaring av dukater, konfektyrer , m edikamenter, toaleltsaker, muscher o. likn. Med franska revolutionen kom d enna form av lyx au få sin dödsstöt även om d en und er Napoleonstiden å ter blomstrade upp. Det borgerliga 1800-ta let saknade sinne för galanteri av detta slag m en upphörde likväl icke att snusa. I s tället för ädla material gjordes nu dosor av papiermache, vars lock försågs m ed porträttmålningar, klassiska tempel, politiska bilder i lack fä rger. - Till att illustrera d essa rader h ar jag valt två runda dosor med Napoleo nsm ol'iv, båda typiska för 1800-lalels forsla å rtionde. S. T. J(.

Dosa av pap ierm ac hc m ed Na poleo n och h a ns m a rs ka lk a r. Po liti sk k arik a ty r a v k ej sa re ns fall 4/4 1814. Unde r bild en fö lj a nd e lex! : Ve rg cblic/1cr Ve rsuch. - Und slamp c ich mil d em Pu ss auf d en Bo d en so sleigen L egion en h cru ur!!!! - Diam. 10 cm . Kl\1: :!~ . lOU .

)) BU T E L J B 0 TT EN G LA S))

•• A

nnu kan man i gamla byggnader, särskilt i det smala fönster som sitter över ingångsdörren, finna fönster sammansa tta av vad man i senare tid kallat »buteljbollenglas ». De är gröna och har en rund förtjockning i mitten, konvex och slät på ena sidan , konkav på den andra och med en oregelbunden brol.Lyta. Deras egendomJ,iga ulseend e förklaras av följande. Innan man iinnu uppfunnit konsten alt blåsa glas vid tiden för Kr. f. framställdes plant glas genom gjulning på en slät skiva med låga kanter. Tidigt fann e meller tid glasblåsaren alt om han blåste e tt cylinderformat kärl , skar bort botlnarna och sp räckte upp cylindern så kunde han lättare framstiilla en plan glasskiva. Denna tekn ik beskrives på 950-lalet av Theophilus. Omkring 1300 göres, sanno1ikt i Frankrike, en ny uppfinning på delta område. Glasblåsaren formad e en tillplaltad blåsa, fäste sil t häftjärn på dess botten, skar den loss från pipan och roterade d en krafli gt med häf•tjärnel: som axel. Av cen trifu galkraften plallade blåsan ut sig till en skiva, som kunde få iinda upp till 2 meters diameter. Denna skiva blev tunnare i yllerkan ten , men i mittparliet s lannad e e l t ljockare parti, där häftjärnet su llil. Detta som i äldre lid kallades kronan , oxögat m . m ., var mindervärdigt. Niir glasmiistaren skulle skiira till fönstergla s ur sk ivan , d elad e han den först s[t alt han fi ck tv:'.'t halvm ånformiga delar, sedan han skurit bort kronan , och diirefter i passande rutor. Man känner igen e tl: sådant glas på de små koncentriska upphöjningar, som bildades v id rolalionen.

S. T. K.

~~~~!!!!!!i" 1 j.laser Nåses ut till påi'Onform

2 glaset roreras .framfi/r ugnens Jollningshål,val'Vl'd Nåsrö'ret vilar: på en stodmur, som ockS'å sk!f._ddar arbetaren

3 glasetfästes på punteln orh skij/es ftån Nåsriiret

4 glaset rotel'as snalJiJare frrunfiir elden !ill> 1~assan_ med eff Z'jj.Ck jlfjger vt till en skiva. Deaa kallas flalminfJ_ •

Ske malisk bild uv huru e ll »bulcljbo l lc nsglu s » hllv crkus.

RUTER UT OCH FÖNSTEH IN ll sii lla glas i fönsleröppningar kände romarna till vid Liden för hristi födelse . .Så snart man hade raka kanter på glasru tan gick det lält all infalla denna i en ram av Lrä, sten eller melall - bronsramar har på träffa ts i det vid Vesuv ius utbrolt år 79 ödelagda Herculaneum. Men när glaset hade svängda kanter, uppslod svårigheter. Man fann då på alt göra spröjsar av bly, som kunde böjas efler glasets form. Förs ta gången sådana blyfattn ingar omlalas är på 900-Lalet i Mirncula S . Benedicti. Blyspröjsen har en I-formig genomsk~irning med två falsar , i vi lka glassk ivan kan inpassas. Den fick en myckel s tor betydelse, särskilt under gotiken då kaledralernas väldi ga fönsteröppningar skulle glasas. Vid den t·iden kunde man blott framsLälla små rutor och elt fönster kom därför all bestå av elt stort antal stycken sammanhållna av blyspröjsar och s ta gade mot vindtrycket av järnstänger. I de med figurer och ornament målade fönslren kom också spröjsen a ll få en konslnärlig betydelse. Det äldsta säLLet all tillverka blyspröjsen beskrives av kölnermunken Theophilus på 900-talet. Han göt dem i metallformar. Det ta omständliga förfaringssätt ersattes av en mekanisk procedur i och med uppfinningen av b l yvinden. När della skedde är okänt. Älds ta, för mig kända, belägget å terfinnes i en bouppleckning från 1587 efter Chris tof!'er glasmästare i Malmö. Där omtalas en »wind ». Men blyvinden är ~ildre . Bilden visar hur blyspröjsen , som från början är en lång blylen , males igenom vinden och därvid pressas mellan Lvå tunna hjulskivor så all falsarna uppsttu·. Huler ut och fönster in , sa g lasmästaren. \'ad betyder denna av alla kortspelare kända fras, som har sina para ll elle r åLminstone i Nordtyskland? Är ruter här lika med det tyska Hute, d. v. s. spröjs, och sti!unda ullrycket översällbart på följande säll: bort med blykrafset och in med hela föns ler ?

S. T. li..

13lyv incl , veve n sa kn as. In köpl i Va rb erg 18!l5 oc h sii kerli ge n fr å n 1700-ta le t. Il öjd 26,5 r m . ){ !\'!: ru m .

Fö ns te rb åge m ed bly pröj sad e rut o r. I<i\1: o m.

GLASHAMMAHE arj e hantverk utvecklad e unde r t.id erna s lopp sina verk tyg, a vpassade till d e speciell a arbelen so m m a n skulle utföra. E fl erso m dessa arbelen und er genera tion er had e sin en gå ng givna form och ullärdes av mä stare till gesäll er och lärpojkar, så k om ockslt verk tygen under lå nga lid e r att b eh ålla den utformning de erhå llit . Glashammaren är e tt b ev is h ~irp å. Vid grävnin g intill S tortorge t J Lund påträffades för många å r seda n en jä rnha mm a r e, so m avb ild as härinlill. Den låg i ett jordl age r, so m genom andra fynd k a n dateras hill Liden omkr. 1250- 1300. Dess lill a format och yx lika ut seende an ge r a lt d en icke anvi.inls för va nli ga trä- ell er smid esa rb elen. Den m ås te vara elt specialverklyg. Som redan sag ts i arlikeln om glasrutan sam m a nsa tt es elt föns te r av m å nga s må skivor inom ett blyspröjsverk. Den ~i ld s la beskrivningen av huru d etta sk edd e har präs ten Theophilus vid millen av 900- lale t lämnat. Det iir ett m åla t fönster h a n Lalar om. Sedan man lagt ut bila rna på en skiva, lar m an d et målade huvudet av en bild , böjer blyspröjsen omkrin g det, higger det på sin plats och slår tre spik för a lt fö s ta det »m ed en si.i rskilcl för d etta a rbe te besUirnd h a mmare ». Huru denn a hammare såg ut säger han i cke. Vi ki.inn er emell ertid till de lt a fr ån sigiillbilder och snill. Men d essa är icke i.ildre än från 1500-lalet. Se elen h är å terg ivn a bilden från 15()8 av en gh1smä s tare som sä ller samman elt fönster . Vår glash a rnrnare frå n omkring 1300 är m å hi.ind a d en iilds ta i silt sla g och gö r del troli gt alt den hammare Th eoph ilu s omtal ar had e denna form. Ef ter Lunds domkyrkas hrand 1234 o mtala s bl. a. att ä rk ebiskopen sk iinkte 200 mark guld till n ya fönster. Möj li gen arbetade den g lasmä5ta re, vars hammare vi funnit, vid domkyrkan. S. T. K.

Glashammare av jiirn , omkr. 1300 , jorclfyncl från Lund. KM: 20.439. - Glasm äs tare, som a n viind er h a mmar en. Efter Josl Amman, Stiincle uncl Jfanclw erk e r, 1568.

KNÄVLINGAR ill byalagels inventari er hörd e förnl om ki sta , handlingar och sammankallningsinstrument iiven böt esredskap. Dessa kund e antingen bestå av en lång ktipp , bystocken , indelad i lika många fält, som d et fanns bönder i byn, ell er en samling decimeterlånga träpinnar, knävlingar, uppträdd a p å å lskinn eller Hidersnöre. Varje byaman hade sin pinne. Den övre ändan var allLid individuellt snidad m ed bomärke ell er initial er, gå rdsnummer och ibl a nd ett årtal. Åld ermannen förvarade bötesreghlret och i samband m ed de syn e r byordningen föreskrev markerade han olika förseelse r m ed en skåra. Vid d et årli ga å ld ermansomby le t, som i norra Skåne ägde rum vid Vaföorg och i södra vid Allh elgon ada g ell er Mårten, Log å ldermann en upp sin fällkniv och gav under bisittaTnas överinseend e syndernas förlåtelse genom alt tä lj a bort sk årorna mot en bötessumma i öl, brännvin eller pengar. Dryckjomet förtärdes omedelbart och av a lla gemensa mt, penningboten lades i byns kista till framtiida gagn. Det är jus t p å den skånska slättbygd en, som knävlin ga rna har förekommit i äldre tid. Planlören på Söderslält Matthias Solberg berättar i en skildring frå n cirka 1765 om å ldermans sk yldi gh e t a tt »på knäbeln anteckna allt vad en var i byen bliver pliktfällter till. På denna knäb el är vissa märken , som utvisa skillnad m ellan öre och mark , på vilka man lika lit et förstår sig, som på en köpmans signa ell er bokslavar, däres t m a n ick e underrättas därom ». Nicolovius skriver 1847 i Folklivet i Skylts hära d , alt bönderna här erlad e sina böter p å Mårtensdag enli g t inskärningarna på knävlin garna , och N. G. Bruzelius ger samma tidsbild av bönderna i Ingelstads härad, där »granskning höll s vid Helgonamässe ». :tvien m ed allmogens ökade skr.ivkunnigh et på 1800-talet skulle d et inle dröja länge förrän denna hjälpreda blev utby tt mot små vitesböcker.

13. A. P.

Kniivlin ga r från Dybecks by. 1800-tale ls förra hälft. Gåva 1906 av fru Ebba Wallis. KM: 16.35 1.

HYVEL et ga ml a namn et på h yvel är ska~ i , cl. v. s. e tt verktyg till a lt sk ava m ed, s~isom skavjärn . Ar 1538 omtalas i Variarum r erum vo ca ln1la, en m eclellicla ordbok, en »skaffue- eller skrothöffu el». Und er senm ecl ellid intränger m ed tyskt skråväsen b enämnjngen hyvel, som sannolikt härs,tammar från verbet h obeln = borllaga lit en hög ell er förhöjning. Hyveln är känd redan hos egyptierna och grekerna, där d en i hö g gra d bidrog till en blomstrande möb elkonst. De äldsta exemplaren på nordisk botiten är funna i Vibmose på Fyn och tillhör den romerska importen från 200-talet e. Kr. Först på 1500-talet m ed renässansens genombrott i No rd en växte och spec ialise rades sni ckaren s upp gifter. Den n ya h eminredningen m ed konstfärdigt utförda möbl er krävde y rkesmän m ed ett s,tort red skap sinventarium. Den m å ngs,idiga användn in gen framtvin gade en rad olika typer, såsom rund- , fals- och profilhyvel. De tre huvudgrupp erna, lå n g-, shit- och skrubbh yv lar., räknar alla en föregångare i skav järnet och bandkniven . Medan bysmeclen tillverkad e järnet, ut formade snickaren själv sin s tock av ett stycke björk, lönn eller ask. Järnet m ed slä t eller sn ed egg fästes i ungeni r 45 ° vinkel m ed en kil i flisrumm e t. En ny t yp kom med indu stri alismen, d en s. k. amerikanska stocken av järn, där kil en ersaus m ed en kl ä m skruv. Lå nghyveln kall as ofta rubank eft er tyskans rauh = rå , ick e b ea rbe tat , och b a nk =bänk , d. v. s. ett verktyg för grovhyvling. Den är stor och lung och väl lämpad för pla nhyvling av bräder. Högra hand en vilar i e tt handtag bakom flisrumm et och den vänstra direkt på stockens främr e del. Korthyveln h a r till stöd för vänster hand ett s. k. horn. De t är ofta snidat i spiralform eller till ett djurhuvud. Denna hyvel förekommer i ett stort antal varianter för list- , fals- och profil eringsarbete hos möbelsnickare, vagnmakare och båtbyggare. Flertalet har genom å rhundraden bibeh ållit sin form. B. A.P.

De översta iir lis lhyvl a r fr å n 1803, H örj a, V. Gö in ge, och från 17·42, ö. Göinge, båda av lind . Hubank av ek från Lund . K!\I: 31.7-!J , 9.879 oc h 14.551.

SANKT PETERS KLOSTERS KYRK A Lund s tift ades kort efter 1145 ett klost er för nunnor av benedektinorden. De t anlad es i s tadens väs tra utkant , vid vägen mot F jeli e. Klostrets första byggnad er r evs vid 1300talets mitt och i s täll et byggd es ett h elt nytt komplex i tegel. Vid refo rmatiionen 1536 b es tämdes, a tt nunnorna skull e få bo kvar och ha sill underhå ll så länge d e levde, m en klostret och d ess betydande jord ege nd oma r förlänad es åt vä rldsli ga stormän. Klos terlän go rna , so m låg norr om k y rkan , fick e ft er hand förfa ll a och rase rad es h elt i början av 1600-tal•et. E nda st kyrkan höll s vid makt tack vare alt d en var sock enky rka för d e boend e på klostrets närliggand e domäner, d e s. k. Klost erhu sen och Vä rpinge by. Den s tå r nu so m en väl vårdad represen tant för baltisk tegelgot ik. Vidstående laverade bild av kyrk a n är utförd av en dansk T . vV. Po ul se n, om vilken rnu seum sinspektören Lars Hostrup B0yesen i Köpenhamn välvilli gt lämnat upplysn in ga r. Poulsen var född 1825 oc h sök te 1848 J\:unstakad emi e ns till s tå nd att frekvent era ark itekt l\foll ers skola fö r a lt där förvärva för e n d ekoratör n ödviindiga kun sk aper om arkitektur. Han var då »mal ersvencl» och hade i fem å r varit i lära hos h ov måla ren Berg. Ytterli ga r e data om Poul sen har ick e s tå tt att få. Bild en iir signerad 1861 och alltså utförd fem å r eft er d e t järnvägen Ma lm ö- Lund öppnades för trafik. Kyrkans tegelfasader är dolda under en vitk alkad rappning , som anbragts 1839. Den Logs bort 1895. Kyrkogården är omgiven av en gråstensmur. Den blev 1942 ersa tt av den nuvarande i tegel. Den synli ga öppni ngen var huvudin gå ng till 1882, då hu vudin gå ngen fö rlades till sin nuva rande plats vid södra sid a n . Konstnä ren har sultit v id s taketet m o t järnvägsstationen, och området i förgrunden är planen m ellan järnvägen och kyrkan . Gatan, där gossarna leker m ed hund a rna , är östra ändan av vad som på 1600-talet kallades »d e t s träde so m löper till nunne kloster», d. v. s. Klostergatan, 1856 avk apad vid järnvägsstationens tillkomst. T ill väns ter sk y m tar Trollebergs-

• Klost erkyrkan v id Luncl>, Javerad tu sch tecknin g av T. \ V. Poulsen 1861. 153 X 203 111111. JO[: 51.5-16.

vägen. Huse t med den rykande skors ten en är västra tullhusel. Vlid delta och längs kyrkogård ens vä stra sida gick sladsvallen.

R. Bqt 53

T HAN S P AHA N T i\I ÅLAT G LA S et sägs alt man kan finna över Lusen små antikaffärer vid 3:dje avenyn i New York. Jag tror det. För ett pa r år sedan köple jag delta glas i en sådan bod, vars fönster var fyllt av all sköns goltköpskram och vars enda rum läck.Les ut på golvet av del mest otroliga och dammjga skräp från a lla delar av värld en . Innehavaren var född österrikare. Då han så småningom lick klart för sig alt jag hade ett hum om anlikvi leter, plockade han elt efter ett från eU inre rum fram ulsökta och dyrbara saker, bl. a. en meissenskål med skönas te IIerolclmålcri - pris 25.000 kronor. Nå, jag fick nöja mig med en sats biederme ierglas Lill rimligare pniser. Bland dem var delta glas från \Vien - mannens hems.tad . Att måla på g las med emal jfärger kunde man redan und er an tiken. Dessa färger var emell er tid föga genomlysande och låg ofta som tunga tillsatser ovanpå glasylan. Under den förnyelseperiod , som glaskons ten genomgick vid 1700-Lalels slut, sökte man ocks~t en väg alt smycka glasen med tra spara nt måleri. Banbrytare var porslinsmålaren Sam u el Mohn , som 1807 inr~illade »en liten fabrik » i Leipzig för tillverkning :w dryckeskärl med målningar av landskap, all egorier, sladsvapen o. dyl. De senare ryktbara Mohn-glasen tir målade med en läll, genomskinlig färg, som ger en behaglig lyskraft åt bilden. Det avbildade glaset är målat av Anton Kothgasser i " ' ien, en efterföljare Lill Molm. Även han var från början porslinsmålare och arbetade först för porslinsmanufakluren i sin hemstad . Liksom Mohn målade han också kyrkfönster. Me n bestående värde har blott hans läckra och minutiöst utförda måleri på dricksglasen fått, Vårt glas m ed bilden av »Der Ncue l\Iarkt in \Vien » är ett gott exe mp el hii.rpå.

S. T. /\.

5-1

Glas m å la t m ed ge no ml ysa nd e fär g av An ton l\o lh gasser. • De r Ne ue Markl in \ Vien .> 1827 . IC\l: 5 1. 8 ~ 2.

KALEJDOSKOP >>De gamla lanterna liit kaffet slå och kallna », skriver Orvar Odd 1861 i Hvad vi roa oss med, »under det de sysselsatte sig med betraktandet av den lilla gotiska leksakens underverk, älskaren och älskarinnan glömde den kära månan , för att i stället titta genom det Hlla kikhålet på kalejdoskopet, och det gick så långt, alt en ung skönhet någon gång för detta nöje försakade både kadrilj och vals ». Denna lilla leksak nådde under 1800-Lalets senare hälft stor popularitet. Redan omkring 1700 hade en engelsman vid namn Bradley försökt klarlägga detta optiska fenomen, men utan större framgång. Det var först skotten Sir David Brewster, professor i fysik vid Edinburgh-universitetet, som 1817 uppfann ett kalejdoskop (efter kal os, skön, eidos, form och skopein, se) med en ändlös variation och perfekt symmetri. Ideen lär han ha fåll, då han en gång experJmenterade med ljusets polarisation vid reflexer. Konstruktionen av denna fysikaliska leksak är emellertid så enkel, all var och en kan själv göra d en. Speglarna sättes i en cylindrisk, svärtad tub , vanligtvis under en vinkel av 60 °. I främre delen lägges mellan glasskivor, varav den ena är matterad, några olikfärgade pappers- eller glasbitar. Dessa bitar reflekteras i de vinkelställda spegelglasen och man erhåller en regelbunden stjärnbild, som vid skakning växlar, ofta i fascinerande mönster. I speglar med ovan angiven vinkel återspeglas föremålen i ett sexuddigt mönster. J. J. Berzelius hade inte någon slörre aktning för kalejdoskopet, som han redan 1834 ansåg vara »övergånget som kuriositet till de fysiska kabinetterna ». I en reseberättelse från London 1818 framhöll han dock instrumentets fördel som mönslerbildare till mallor och vävnader. Dess stora nylla för teckning av rosetter och aTabesker omtalas också i bl. a. Gynthers lexikon 1846. Men det var icke denna praktiska användning, som gjorde att man på 1870-talet kunde notera en månadsförsäljning i Paris på 60.000 kalejdoskop, utan det var som en prisb:illig leksak den spreds över världen. B. A. P. 56

Kalejdoskop inköpt i Italien på 1890-talet enJ.igt givarens , stalionsinsp. r\ke Nordenskjöld, uppgift. KI\I: 45.952.

SVINOK

> En

so m ed elt ok och en kiiring med e tl blMl öga , del har de båda för s ina dygder» , lyder e l t gam malt småEindsk l talcsii l t. I ä ldre lid okade man svinen för alt de ej skulle bryta sig igenom gä rd esg[1rdarna. E lt grannelagsbrev för Mjöböke och Drakeberga byar i Vissellofla socken, daterat den W oktober 1725, omtalar i sjunde paragrafen, alt »om någon hafwer Swin, som b r y ta hol på giärden, ska ll han altid hafwa them okat, försummar han lhet, pantas på 24 öre ». Likalydande beslämm elser för ekomer även i elt flertal andra nord- och mellanskånska byordningar, där de risflälade gärdena hör hemma. På släll.bygden m ed dess jordvallar hjälpte int e oken för att hindra skadegörelse, utan här hade man i slörre utsträckning lokala överenskommelser om sv inringnin g. Redan i Skånelagen från 1200-talels början stadgas därom , och en rad statliga pålagor av senare dalum föranl edde bl. a . allmogen i Skylls härad att vid tinget 1665 begiira lättnader. Till vidstående leckning från Ringamåla i I3lekinge har sages mannen skrivit följand e. »Under halsen bar grisen en grov ek.slå, fullt m eterlång. På millen var med 7- 8 tums mellanrum borrade hål , i vilka de båda halvorna av en klyvd ek sa ltes ner. Ovanför grisens nacke var s tammen hel och gick fullt 5 fot högt. Där klovan började bands med vidjor eller bast, annars had e stammen spruckit. Med elt sådant lräbeläte på nacken var d et omöjligt att gå igenom en gärdesgård ». (M. 4189. Folklivsarkivet, Lund.) Svinoket kan vara antingen triangulärt enligt beskrivningen · ovan , m ed en variant av tre vidjebundna käppar, eller fyrsidigt. Den senare gruppen , som främst varit utbredd i Sydsverige, överensstämmer helt m ed dihinderanordningar för självm jölk.ande kor inom d ella område. Samma föremålstyp har man sålunda kunnat begagna för olika slags hinder och för olika djur. B. A.P.

Svinok, köpl 18()1 ho s Ni ls N il sso n , i Ke ll eboda, Örkened , 0. Gö inge. KM: 7.106.

Det okacle sv in et, tec kning av byggmiislare Aug. Holmberg, Hingamåla , Asarum s n , B le kin ge , e ft er b es krivnin g av fadern. se tex ten.

S:T GÖHAN PÅ UGNSHÄLL OCH STOLSHYGG Au SIGFHID S\'IiNSSON

Bild 1. Järnhäll till vind ugn. Från Gamla fattighuset i Lund . KM: 23.486.

edan från förs la början när sältugnar eller »järnkakelugnar» vid nyare tidens inbrott komma i användning på kontinenten pryddes de med bildframställningar. Dessa bilder stimu lerade säkerligen avsättningen för den nya bruksartikeln. När vi senare i Sverige fick en inhemsk tillve rknin g försågas jtirnhällarna även här med scener och figu-

Bild 2. Stolsrygg med inskrift på baksidan H.H .S. 1842 B.I.D. Jlimshö gs sn, BJiekinge. KM : 2..9·3'9. (i 1

B il d 3. T riipa tri s fö r gjut n in g av j iirnh ii ll a r. F rån Oh s b ru k, S m å la nd , No rdi s ka mu see t.

rer och u gna rna f ick namn efter d essa. Samm a m o ti v logos u pp vid olika b ruk , vilk et visa r d en dek ora li va ut s mycknin ge ns be l ydelse i k onkurrense n. Den små hindsk a fö rsä ljnin gen va r i hu vudsa k inrikl ad p:°t allmoge n i Sk å n e och vtis lra Blekin ge; på de n sk å nsk a sltiltbygd en h ad e m a n bö rjat skaffa s ig sä tt u gna r i slute t av l GOO talet. I3ildl örs ten h os kund ern a till fred ss tiilld e m a n b l. a. gen o'm illu stra tion er till d e m era k ä nd a bibli sk a b erä ll elsern a , m en m a n avb ild a de ock så m ed fö rk ~irl ek la ppra rn iin och s la rka : Simson so m slet lejone t sönder , den romersk e yn glin ge n Cu r lius so m o ffra d e sig själv för fo sterla nde t, gen era l l3o n a()2

Bild 4. Triipalri~ för gjutning av jiirnhiillar. Från Diö bruk , Småland. Nordiska muse e t.

parle. Alt salsa på den senare har dock tydligen visat sig vara en felaktig spekula lion, den poliliska s·iluali onen bl ev en annan och exakt samma ryltarbild återkomm er senare med den Lindrade rubriken »Sv. & N. Konung ». l\ifest populiir av a lla hjällar blev dock S :I Göran , som dödade draken och befriade prinsessan. Han avbildades Lidigast i barockslil på ugnar från 1-Iuseby, bild l , kopierad es av bruken i Ohs och Diö, bild 3 och 4, och togs upp i emp irut formning m ed sjuhövdad drake av Örmo bruk. Drakslriden fr å n Örmo med flankerande fanor och kanoner fanns på farfars sii ltu gn, anskaffad sft sent som på 1880-talet, och väckte tidigt mina fd\.-

gor. Om barndomens undran blev Lillfredss tälld är osäkert, de frågor jag senare gjort mig om varifrån järnbruken fått förlagorna till sina sättugnsbilder är i varje fall alltjämt obesvarade. Lättare har det då varit aitt påvisa, alt S:t Göran p å Husebyugnen själv blivit förebild för en rad drakdödare, ul skurna på de för västligaste Blekinge karakteristiska trebenss lolarna med h el ryggskiva , bild 2, 5 och 6. I de före 1865 förenade Jämshögs och Kyrkhults socknar ha, såsom bevarade möbler visa , funnits sk ickliga Lräsnidare. I sin bok om Järnshög skriver prosten J. J. Öller 1800, att sockenborna äro »ganska mycket fallna för varj ehanda handaslöjd er» och tillägg er : »här finn es ock de drängar och bönder som i 1träd utskära ett slags bild huggeri m ed en teckning av blomverk och figurer, sådane som skulle de hava lärt att rila ». · På den ene av de avb ildade stolarna, bild 5, har snidaren inte bara nöjt s ig med drakstlrid en utan även återgett en annan scen som utan kännedom om förebilden på ugnshällen , bild 1, skulle varit helt oförklarlig. Det är myten om Aktaion, den grekiske jägaren, som här avbi ldas. Under jakt överraskade Aktaion en gång Artemis i badet. Den vredgade gudinnan förvandlade honom då till en hjort med påföljd att h an blev söndersliten av sin a egna hundar. Det la innehå ll har den bl ekingske träsn idaren varit okunrnig om, av Artem is och hennes följeslagare har blivit en man och en kvinna. Även på patrisen, blild 4, har scenen utan hänsyn till det ursprungliga inn eh å llet fått en för åskådarna mera begriplig ut formning. BildframsLällningar äro inte vanliga i svenskt folk li gt träsnideri och redan därigenom ha blekinges tolama sitt särskiilda intresse. Men de skjuta också fram frågorna om förh ållandet mellan förlaga och folklig efterbild och härigeno m rullar vår snidade S :t Göran upp problemet o m vad folkkonst egentl igen är. I början av 1900-talet skrev en lysk forskare härom följande: En med avsikt skapad folkkonst finns iinte. När en folklig konst framträder har den siH ursprung i en förvjldning av stadskonsten, ·o rsakad av oförmåga a1t såväl konslnärligt som tekn.i·skt återge det sagda. Bondekonstens utvecklingsgång är därför alltid och överallt en och densamma: förebilder från

Bild 5·. Stolsrygg från Blek inge. Blekinge museum, foto i Nordiska museet.

stilkonsten nå ut på landet och efterbildas, Lill en början bra och tämligen överensstämmande med originalet, sedan mer och mer förgrovade. (R. Forrer, återgivet i Vom vVesen der V'Olkskunst, 1926, s. 21 f.). De här återgiivna bilderna av S: t Göran skulle enligt den citerade uppfattningen utgöra en rak ulvecklingsserie bakåt, bild 1, 3 och 4: god, mindre god, sämre, bild 5, 6 och 2: sämst. Delta s.tämmer väl med de tre första b~lderna. De båda träpalriserna efterbilda ugnshällen, men tillverkningarna ha långt ifrån nål t upp till förebildens höga konstnärliga kvalitet. Det är här heller inte fråga om någon folkkonst. Stolsryggarna äro också skurna direkt efter järnhällen, men de röja i motsats Uill bild 2 och 3 en tydlig och avsiktlig ombildning. Vi se hur den blekingske träsnidaren placerar sina bilder i ett plan och hur han undviiker aitt figurerna skola skära varandra. Istället för 5

B il d 6. S tols rygg fr å n Bleking e, utstiilld på h e ms löjd s ut slii llnin gen i Karlshamn 1912, fo to J\ordiska mus ee t.

att behandla kropparna plastiskt gör han dem Lill dekorerade ytor. Och genom frå n förebi ld en fritt lånade ornament förslår han a lt ski ckli gt fylla ut bildfält et. Inbördes äro de tre s to larna så lika varandra att de måste h a samme upphovsman. Sist i se1,ien m en konstnärligt främst skulle man kanske vilj a sä tta Kulturens Sitol, bild 2. Det ovidkommande nedre bildfält e t har här inle medtagits, förlagan är friar e behand lad och framställningen har fått en ny rytmisk jämv ikt.

TVÅ GEVÄR a ma sk erat stål - orden framkallar visioner av de y pp ers ta bland vapen! Alltsedan förkristen tid använd es i Skan dinavien svä rd m ed dam as k erade klin go r, och und er 1700- och 1800-talen brukade man ofta d a mask i piporna p å de bästa skjutvapnen, d ä r man försökte kombin era stålets h å rdh et m ed järne ts seghet. Pipmaterialet ut gjord es av plåtar, vara nn a n av j ~i rn och vara nn a n av s tå l, vilka _väl Id es sa mman och skars i re mso r, so m snodd es och lindad es kring en dorn samt smiddes sa mm a n t.ill elt rör. [nsidan och ut sidan av de tta rör borrades respektive sva rvad es seda n slät a. Bland de må nga praktfulla vapnen i Kulturens sa mlin g finn s en flintl åsbösa, på låsbleck el signerad / . A. Grecke. Pipan nr förs edd m ed d en ursprnnglige iigarens n a mn , .4. n. A ng ersten , inl ag t i s ilv er. Bössemakare av sliikten Grecke, so m ursprun gli gen härstammade från Hostock, verkade under s törre delen av sjutton hundratal e t i Stockholm och i St. Petersburg. Den m edl em av familjen, som sigrrerat Angerstens bössa, är i övrigt okänd -han m ås·te e mell e rtid ha arbetat und er 1750-tale t. Kulturens gevä r ii r nämligen ett ovanligt vackert exem pel på ett för prakti skt bruk avsett högres tå nd svapen från d enna tid . Den tä mli ge n krafti ga pipan, vars bakre, å ttkanti ga fjärdedel är rikt profilerad, och som vid övergå nge n till det runda fältet prydes av d en typ isk a sjullonhundrat alsba lu stern , h ar en kaliber av 1ö mm, cl. v. s. k a l. 20 enli gt den en gelska skal a n. Pipan ä r försedd med å lla s tyck en raka, sma la reffl or av ca 0,5 mm: s djup. Dessa had e till enda uppgift a tt sa mla krutsmut sen för att underlätta lad dningen av näs ta skott - n ågon s tab iJ,iserande ve rkan p:'.'t kulan had e de ick e. Därför är siktet också av enkla ste slag - en grund , U-formad ränna p å svansskrnvstjtirten. Hakrefflade pipor kund e användas för b å de kul a och hagel. Pipa11 är av den typ damask , vilken sena re kom att kalla s

engelsk. Densamma är flätad av jämförelsevis breda band och får härigenom rundade fläckar. Den är troligen av den berömda sort vilken tillverkades vid Norrtälje gevärsfaktori av mjukt järn från Leufsta och hårt stål från Äkerby bruk. H.edan innan 1800-talets ingång hade praktiskt tage t allt vilt i södra Sverige utrotats. Trots delta förekom på de flesta gårdar i Skåne s. k. »fotsackabössor». Dessa utgjordes i r egel av förkortade, utrangerade infanterigevär, vilka, laddade med en handfull grova hagel, kunde medföras under fotsacken i skjutsen - officiellt till försvar mot »rövare », i praktiken för alt, oberoende av ägogränser och jakträtt, skjuta den harpalt eller rapphöna, man alltid hoppades möta. Dessa >' fotsackabössor» är genomgående av en tämligen enhetlig typ och borde erkännas såsom sådan, även o m det ursprungliga geväret kan ha varit av olika slag. Vanligast ly ck es slaglåsgeväret 01/ 1845 och förändringsmod ellen 1815/45 ha varit, m en även andra typer förekom. Redan under Napoleonkrigen importerades till Sverige stora mängder engelska vapen, och när man på 1830-talet började experimentera m ed slaglås, tyck es man även ha provat utländska försöksvapen . I Kulturens sa mling återfinnes sålunda ett en gelskt infanterigevär av 1830- 40-talstyp, den sista varianten av den berömda »Brown Bess », tillverkat av den r edan då gamla firman Lacy and Co. i London. Geväret i fråga har aldrig levererats till engelska armen och saknar därför arsenalsstämpel. I Sverige h a r detta vapen avkortats, och dess stock skurits ned till halvstock. Spetsrörkan har flyttats och siUer nu i direkt kontakt med varbygelns främre del. Två nya mässingsrörkor, den bakre med en ögla för rembygeln, har lötts fast vid pipan , liksom ett nytt mässJngskorn. Omändringen berörde icke tryck et -- det erfordras fortfarande över fem k g :s kraft på avtryckaren för att få hanen att falla . I övrigt m ås te förändringen ans.es som lyckad - av d et långa, framtunga infanteri gevä ret har b livit ett tämligen välbalans erat jaktva pen. G.R.

()8

l. De ta lj av bössa sign . I. A. Greck e. 2. Fotsackabössa. Ki\f: 4UJ38. 3. Fli ntl åsbössa s ig n. I. A. Grcc ke. KM: 1 ~.065.

I SL

k lunTU.L i fl!lJnn älJ din Jkrre, som sk'Jklde människan av .stelnat: bfod.'

Jirlun na / :Jzn Hez-ce ii1 · u;Jalacl J!d, somdenom sf"fen lirt människorna de icfe kdnJe-:,. ty de var b!indd.

tt;J

Vr e":J_ammafZllkund om, ~Gimmed.

rlu S\'f.,'N 1'. IUELLBERG

ör t,io å r sedan gjorde jag en resa till Spani en. Min avsikt var alt lära känna den del av Europa som längs t och s tarka st stå tt und er infly tand e av isl a mi sk kullur. Kullur är e tt omfattande begre pp. Självfallet m ås te jag begränsa min a iakllngelser till någon liten del. Som mu se iman m ed en b ety dand e k eramisk sa mlin g und er min vård va lde jag den sp a nska k eramfäen . Krukskärvan i sin skenbara obetydlighet ö.r ett av d e beständigas te och trofastaste vittnen a om forna tid ers förh ållanden . En artikel i denna årsbok 1950 talar om mina erfar enh eter . 1

I år har museet förvärvat några persiska skålar. De förde min tanke tillbaka över de gångna tio åren och jag fann vid genomläsning av artfäeln, aH det kunde vara av intresse alt binda den samman med d et stora händelseförlopp, varuti den spanska delen bloH är e ll litet avsnilt. I själva verket är Islams historia så spännande att det kan vara värt försöket alt i all korthet återberätta den. I sill försla skede är denna hi storia bunden till de två städerna Mecca och Medina i den västl iga delen av centrala Arabien. Båda var gamla kultorter och handelsstäder. Karavanvägar förde sedan urminnes tider genom dem t ill Egypten, Syrien och Persien. Mecca var den mest b e tydande. I dess temp el fanns den kaba , som enligt den arabiska traditionen byggts av Abraham och Ismael på den plats, där änglar en gång i tidernas morgon r es t en hydda åt Adam. Den inrymde 'den svarta stenen' och andra helgedomar. I den heliga månaden vallfärdade araberna till Mecca, offrade åt sina gudar och kysste den svarta stenen. Muhammed föddes i Mecca omkr. 570 e. Kr. På fädernet tillhörde han en stam, som hade sitt säte i denna stad, och på mödernet var han befryndad med en stam i Medina. Den trakt, där de båda s1täderna är belägna kallas Hidjaz. Den övervägande delen av befolkningen i I-Iidjaz var vid denna Lid heden . Man offrade åt slenar, träd och källor liksom till gjorda beläten. Muhammed själv hade i sina unga dagar gjort som sina friinder. Bland dessa fanns dock en man vid namn Zayd , som bJ.ivit fördriven av stammen emedan han ej viille delta i deras offer. Muhammeds äldste levnadstedrnare, Jbn Ishäq, berättar att den blivande religionsstiHaren som gosse mötte sin fördrivne släkting uite i Meccas högland. De hade satt sig ned och Muhammed hade lagit fram kött, som han offrat till sina b eläten och bar med sig i säcken. - Ät litet av delta , sade han. Är det icke sådant som offrats åt gudabli lder ? På d etta jakade Muhammed, och Zayd förklarade alt han aldrig förtärde något o.ffer. Och han förebrådde gossen för tron på sådana gudar och sade: - De är värdelösa, kan 72

Bild l. Fantasibild av Muh ammed. Kopparstick ur Descr iption d e L ' Universe ... par All a in i\ la nesso n l\fa ll e t, To m e IT . As ic ancie nn e e l mod e rn e. Pa ri s 1683.

Bild 2. Mecca på 1600- tale t. Kopparsti c k ur D esc ription d e L 'U niv crse ... par All ain l\lan csso n Mall c t. Tomc 11. Asic an cicnn c cl moderne. Paris 1683.

varken vara till skada ell er n y lla. E ft er d enna tid rörde Muh a mm ed ald rig någon avgud ell er offrade åt n ågo n . Om sålund a h ed endom och m å ngguderi präglade Mecca och Hidjaz i Muhammeds ungdom sår finn s det myck et som tyd er på att han lärt känna de båda m on oteis ti ska religi on er, den judiska och den kri stna , som behärskade Främre Oiiientens folie Nyheter spreds d enna tid längs karavanvä ga rna. Drn s la m Muhammed tillhörde h a de affärsintressen i de elt par gånger å rli gen frå n Mecca utgåend e k a ravane rna . Muhammed sjä lv d ellog i en sådan handelsfä rd till Syrien m ed varor för änkan hhadija , so m sedan bl ev hans hu s tru. Även på närmare h å ll kunde han få kontakt m ed judar och kri stna. Vid d en t·id vi talar om dominerade judarna det ek onomiisk a livet i H idj az. De var öve rlä gsn a araberna so m jordbrukare, varllenbyggare och köpmän , d e var m era energiska än araberna. Den bästa jord en b lev d eras. Halva Medinas b efolkning var judisk och kontrollerade s tadens h a ndel och andra marknad er. De handl ade m ed nödvändigh clsva ror såso m järn, och arab erna fann sig nödsa kade att till deras pris by ta till sig vapen och jordbruks redskap mot slina vävnader. Araberna i n orr, söder och ös ter fr å n Hidjaz räknat erkänd e sig till n åg ra av d e kristna sekterna . Åtmin s tone ett par s ta m m a r i Hidjaz had e lå tit omvända sig. I Mecca fa nn s kri stna in o m Muhammeds egen sta m och ögonvittn en berättar att bilde r av J es us och d en h eliga .Jungfrun hängd e i kaban invid den svarta sten•en . Delta iir miljön och bakgrund en - ell rörligt, nomadisera nd e folk på e n rela tivt låg kullurnivå , ljumma h ed nin ga r infillrerad e m ed trosbek ä nna re, som blot.L erkänd e en gud. Från denna utgå ngspunkt skulle en man av låg härkom st i sin niedelå lder lä gga grund en Lill ell vä rld svä ld e, som efter föga m er än Lre manså ldrar vuxit sig större än del romerska någo ns in va rit. Man vet myck et litet om den n e m ans tidigare liv. Det sägs alt h an brukade uppsöka ensamh eten bland bergen för att där ägna sig å t bön ·och meditrution , vilket ju synes h a valiit en vana även bland de ga mmalt es tam entliga profeterna. Vid ell

sådant Lillfälle uppenbarade sig ängeln Gabriel för honom och kallade honom att förkunna Guds ord. Den förkunnelse han sedan bar fram handlar först och främst om Guds allmakt och människans plikt att lyda honom samt om synden och domen. Läran om d en yttersta dagen då människorna skulle slå inför sin domare och dömas för sina gärningar till evigt straff eller evig salighet, var de•t från början återkommande motive.t i hans predikan. Människan skall obetingat hängiva sig till Gud. Detta är betydelsen av det arabiska ordet islam , det o·rd Muhammed själv brukade för att beteckna förhållandet tm Gud, och som sedan kom att bli benämningen på hans religion och på dem som omfaltade denna 1ro. Efilersom det för Muhammed blott fanns en enda gud, Allah, kan r el1igionen icke bära profetens namn. Så gjorde den kristna religion en , som enligt Muhammed had e tre gudar. Med styrka framhöll han alt Gud halad e orättvisa och förtryck, alt han fordrade kärlek till föräldralösa och änkor, frikostighet mot fattiga. Museimannen , d en som h elt underkastat stig Guds vilja , skulle med förtröstan bära live ts prövningar och icke frukta döden , som var po-rlen genom vilken den troende gick in i paradiset och kom i ålnjuitande av salighetens alla fröjder, som Muhammed målar i starkt sensuella färger. Muhammeds förkunnelse sammanfattades efter hans död till den heliga slwift, som kallas Koranen och som i mycket vi ttnar om vad han läst och lärt sig av Gamla Testamentet. Koran , Qurän, betyder recitation, föreläsning. Gud har uppenbarat sin vilja genom aposllar, som skrivit ned den, men Koranen, heter det, är den sista och fullständigaste skriflen; men samtidigt är den - och detta låler helt modärnt - modifierad och förkortad. Den är en återgivning av den heliga skrift, som finns i himlen. Därför skall den rällrogne också tro på Koranen och på aposteln, som Gud sände 5in bok till. Till en början skedde förkunnelsen i hemllighet. Slavar och fal tigt folk omfatitade hans lära, men viktigare var alt hans slamfrände, vän, och blivande svärfar Abu Bakr, en rik och betydande man i Mecca, från början slöt sig till honom och gav rörelsen sirtt skydd. Hemligheten kunde inte Hinge beva-

ras. De ledande i s la dcn, so m drog förde l av va llfärd erna och såg sina gudar h otade, började röra på sig. Den gam la hi s lo rien om alla nya religioners prövningar å lerupprepades: h ån , förföljelse, h ot o. s. v. Ställningen för den lilla skaran bekännare blev snart så belryckt a lt ett s tort antal nödgad es utvandra och taga sin tillfl ykt till det krislna Abessini,en, där de blev väl mollagna och frilt fick öva sin religion. I sitt bekymmerfulla läge sök.le Muhammed blidka sina förföljare i Mecca genom att förkunna , atrt man mås.te också räkn a m ed deras gudar. Men delta avs teg från vad som bl,ivit h onom sagt av Gud nödgades han av samvetet, eller av ängeln Gabr iel som h ans biografer säger, åter taga. Därigenom vredgades s tadens befolkning änn u m era. Hans slällning synrtes ohållbar. Men Herren hjälper d e sina. I det ögonblick då d et världs-

'- Bild 3. !{ora n, första upp slage t. Persisk illuminerad handskr ift fr ån 1600-ta le t, folio. K~!: 35.9-10.

historiska skeendet nått sin avgörande punkt, kom sex pil grimer frå n grannstaden Medina vågskålen att väga över. I d eras stad hade fejder rasat m ellan r.ivaliserande stammar och man var trött på den förödande osäkerheten. Pilgrimerna lyssnade •till Muhammed, Hi.L sig övertyga och :'.1' t ervänd e som missionärer till Medina. Följande å r, 622, d et viktigaste i Isla ms historia och det som sedan kom alt bli utgångspunkten för den islamiska tidräkningen, hade pilgrimsskaran vuxit till sjuttiofem. Efter d elta fi ck förföljelsen av muselmanerna en ännu allvarligare k arak Ui.r och Muhammed beslöt uppmana alla att lämna Mecca och söka skydd i Medina. Själv lyckades han också fly och mottogs jämte de sina m ed entu siasm i denna stad. Här fram sitod han som Guds profet, och på myck et kort Lid förstlod han ntt genom predikan och klokh et skaffa sig och sina anhängare en fa s t s tällning. Muhammed var d å omkring femtio å r. Nu framträder profeten också som en framg å ngsrik politi k er och kri gare. Han förstod alt där predikan .i cke räckte till , där m ås te våldet ·eillgripas. Han känd e nu alt han verkligen var Guds profet och d enne gud tol ererade inga andra gudar vid sin sida. De som dyrkad e andra måste välja m ellan Isl~1111 och svärdet. Och bland d essa fanns hans eg na stamfränder i Mecca. Alt omvända d em till sin hira och att r ensa ul avgudarna och rena d en gamla Kaban i d ess tempel blev hans främsta m å l. De störs la svå righ e terna att nå d elta res le sig till en början i hans egna led och bland invånarna ,i Medina. All lyfta svärdet mot egna slamfränder förbjöds av urgammal sed och d e t stötte sålunda på näs tan oöverstigliga hinder alt få flyktingarna m ed på en strid m ed .Mecca . .Medinaborna var också bundna av sina gamla förbindels er m ed denna stad, cl.it d e vallfärdade till den gemensamma h elgedomen. Genom alt predika d e t h el1iga kriget övervann h an dock allt motstånd. Ty otro är inför Gud en svårare synd än allt döda. Efter en »uppvärmning », varvid n ågra muselmaner överföll en karavan från .Mecca, samlade .Muhammed en styrka av tre hundra man , mött e en tred ubbel styrka vid Bndr och slog

Bild 4. Persiska dolkar m ed c is elerade o rnam e nt och inskrifl cr, elen ena m ed slida och fiisl c e n1aljm å lad e. J\M: 13.342 oc h 13.34 5.

denna . l3elydelsen av denna seger anses vara grunden för de följand e framgång a rna. Till alt börja med vann den för Islam stora skaror av anhängare bland de krigiska beduinerna, som förstod alt uppskalla en segrande fältherre, och bland de Lveksamma i Medina, som nu fann skäl att övervinna sina betänkligheter. Men låt mig nu i yttersta korthet berätta vad som följde. Två gånger samlade Mecca härar och Lågade mot Medina . Under det första fältlågel b esegrade de Muhammed, som blev sårad, men fullföljde icke sin framgång; under de t andra, då de slod m ed tiotusen man framför Medlina , uppgav d e belägringen. Vid detla tillfälle hade judarna gjort sak med föenden. Muhammed grep tillfälle t att göra sig av med oroselementen på h emmafronten; männen halshöggs, k viinnor och barn såld es som slavar, 800 man avrättades på torget och proceduren tog dagen och en god del av natt en. Efter detta und erkuvade han stammarna runt Mecca och tvang staden genom en stor diplomatisk seger al't erkänna hans räLL att värva proselyter och alt få tillgång Lill h elgedomen i staden. Han övervann ett av de s tarkaste judiska fästena, vilket m edförde alt andra judiska stammar underkastade sig - och sex å r efter flykten från Mecca, slod profeten som segrare med ofantliga rikedomar och tusentals anhängare. Två å r senare tågad e han in i staden som erövrare. J-lrul. rensade ut avgudarna från Kab:111 och uppräLLade denna som Islams hel1iga centrum. Dock ännu idag iir d en svarta stenen inmurad i d ess vägg. Islam var därm ed statens r eligion. - Annu två å r fick Muhammed föra striden vidare, d en mot de kristna araberna i norr. Han dog i Medina 632. Men vid hru1s död omfattade den Islamis ka staten föga m er iin provinsen Hidjaz. Muhammeds död medförd e oro i den unga islamiska staten. Till hans eft erföljare, ka 1i f, valdes bland andra prelendenter Abu Bakr, profetens svärfar och en av de först omvända. Till i.iverbefälhavare utsåg han Kalid ibn al-Valid , »Guds svärd ». Under d enn es ledning kuvades upprori ska s lammar och d et egentliga Arabien kom därmed hell und er Islams väld e. 80

Den arabiska hären utgjordes av krtigare från beduinstammar. Det hårda livet på steppen och i öknen hade fostrat dem till snabba ryttare, beslutsamma försvarare av sin egendom och rövare av andras, om tillfälle bjöds. Muhammeds lära, som gjorde k1,iget mot de otrogna heligt och förespeglade de trogna efter döden ett paradisiskt liv bland sköna hou ri skapade av saffran, mysk, ambra och kamfer, gav en hög stridsmoral. Lansen och pilbågen, det i en skida över väns1tra axeln burna svärdet var deras vapen, och skyddet bestod av ringbrynja och sköld. I slagordning ställdes hären upp med infanteri i centern, två beridna flyglar, en förtrupp och en eftertrupp. Kavalleriets rörlighet, som ökades genom dnförande av kameler, var härens styrka. Stammarna hölls samman till enheter i vars spets en av de djärvaste bar standaret, ett tygstycke fäst vid lansen. Man hade ett gemensamt härskrli, vars vilda mäktighet injagade skräck hos fienden. Då härarna ställts upp mot varandra , framträdde en utvald kämpe och utmanade motstånda11en. Vi känner igen denna scen från Gamla testamentets skildring av kampen mellan Goliat och David. Det bör kanske tilläggas att slungan, som David vann sin kamp med, även var ett av arabernas vapen. Under de första åren av kalifatet, då araberna trängde norrut för att sprida tron till sina fränder i Mesopotamien, Syrien och Det heliga landet, hade striderna karaktären av raider mot grän.sfästen. De kan betraktas som utvandvingar, där stammar från sina hungrande bygder sökte sig upp till fruktbarare slätter. Det rika bytet var för dem en större drivkraft än det religiösa nitet. De erövringståg, som nu började sträckte sig över områden, där två av världens stormakter kämpat mot varandra under århundraden; å ena Sri dan det romerska väldet, nu det bysantinska med Konstantinopel som huvudstad, och perserrtiket under Sassaniderna. I början av 600-talet, vid en tid då Muhammed mottog sin kallelse och började utfonna sin lära, hade perserna gjort en framstöt västerut, intagit Damaskus och trängt fram till Jerusalem, som de plundrat och varifrån de som byte medfört det »heliga korset». Därpå följde flera G

molattacker av Bysans, den sisla ändade i elt segerrikt slag vid Ninive 627. Därmed var persernas krafter uttömda, och även det bysantinska rikets, som samtidigt hade att värja sig mot folkvandrande slammar av slaver och alaner, var utmattat. Den nya folkvandringen söderifrån, muselmanernas, träffade därför på ett svagt och splittrat motstånd. De första sorgfälligt förberedda planerna på clt erövringståg avsåg Det heliga landet, som Muhammed själv under sina sista år två gånger förgäves angripit. Här slog de islamiska trupperna bysantinarna, förföljde dem över floden Jordan och trängde fram till Damaskus, som de erövrade 635. Under tiden fördes striden även på den östliga fronten. Lyckan växlade, men muselmanerna intog småningom den persiska huvudstaden Ktesifon, där ett byle av väldiiga rikedomar föll i deras händer, och 637 var hela Babylonien, d. v. s. landet mellan floderna Eufrats och Tigris nedre lopp, vunnet. Mellan de båda erövrade länderna Syrien och Babylonien låg Mesopolamien. Dess öde var inom ett fåtal år beseglat. Intet syntes nu kunna hindra Islams marsch fram mot ett världsvälde. Fem år senare intågade de i Alexandria såsom herrar i Egypten och uppförde en moske ii Fos.tat, Kairos föregångare. Samma år bröts det persiska motståndet i öster och Islams välde sträckte sig därmed Lill Indiens gräns. Från Egypten stötte de arabiska härarna vindsnabbt ytterligare västerut fram till det gamla Karlago och under en av sina skkkligaste generaler, Musa ibn-Nusayr, genom berbernas land fram tlill Atlanten. Sedan det persiska riket sålunda eliminerats och det bysantinska rikets besiMningar i Främre As~en och Afrika erövrats återstod alt krossa även denna stormakt. Upprepade försök att inla Konstantinopel strandade dock och porten till Europa denna väg förblev slängd. Aterslod den västliga vägen. I Spanien härskade inbördes strider. 711 sände Musa från sin afrikanska utpost en trupp på 700 man under siin berbiska anförare Tariq över sundet. Expeditionen landade vid den klippa, som ännu i dag bär namn av Jabal Tariq, Gibraltar, d. V. s. Tariqs berg. Här mölte han den visigoliska armen under 82

usurpat'Orn Rode:riiks ledning, och slog denne i grund. Efter några månaders kampanj kunde han därefter underlägga sig halva riket, inta huvudstaden Toledo och det rika Cordova, som skulle bli Islams spanska residens. Alt låta en underbefälhavare och därtill en berber utföra sådana stordåd hade icke varit Musas mening. Han samlade en arabisk styrka av 10.000 man och lands.t eg i spetsen för denna följande sommar. De starka fästen, som Tariq undviikit, såsom Sevilla och Merida, intog han efter årslång belägring och rensade hela södra Spanien på motståndaTe. Vdd Toledo mötte han Tariq. Enligt traditionen lät Musa piska denne och fängsla honom såsom straff för hans olydnad. Men Nemesis vakade och en kort tid härefter, sedan han lagt under slig Saragossa och stora delar av Nordspanien, blev han kallad av kalifen al -Valid i Damaskus att svara för samma brott, nämligen att ha handlat på eget beTåd. Historien om Musas tåg till Damaskus tir en saga fylld av 01iientalisk berättarglädje. Ett oändligt tåg av fångar förande et t byte av enorma rikedomar, en skara av fyrahundra visigotiska prin.sar med guldkronor på huvudet och gyllene bälten, slavar och slavinnor, officerare och krigare, hästar och kameler drog den långa vägen gen'Om Afrika till Syrien. I Damaskus mottog kalifen sin general med stora hedersbetygelser. Men icke långt därefter följde straffet; han degraderades, han.s egendomar konfiskerades och Afrikas och Spanien.s erövrnre slutade s.itt liv som en tiggare i en avlägsen by i Hidjaz. Man berättar också att Musa förde med sig Konung Salomos bord, som han förärade kalifen. Denna utsökta klenod hade romarna en gång i tiden rövat från templet i Jerusalem och tagit som trofe med sig hem. När goterna intog Rom kom även denna dyrbara klenod i deras händer och den hamnade småniingom i Toledo. Det sades att varje gotisk kung lät smycka det med ädla stenar. När Tariq i sin tur betvang denna s·tad blev han ägare av bordet, men blott för en kort tid, ty Musa lade be.slag på det. Men Tariiq hade gömt ett stycke av det. Så kom det sig, att när Musa överlämnade denna dyrbara skatt till kaliferna framträdde Tariq med de t felande stycket och 83

visade , att det var honom ~iran tillföll all ha betvingat visigoLernas huvudstad och erövrat konung Salomos ryktbara bord. Men låt oss återvända till Spanien. Sedan Saragossa i norr fallit, syntes vägen l'igga fri till de frankiska rikena på andra sidan Pyreneerna. Nya rikedomar i kristna kyrkor och städer vinkade. Tanken att denna väg nå Konstantinopel har måhända föresvävat Islam. Arabiskt-berberska härar överskred bergskedjan och intog Narbonne, men besegrades 721 vid Toulouse av herLig Eudes av Akvitanien. Men försöket att tränga norrut uppgavs icke. Elva år senare trängde araberna den väsll:iga vägen över Pyreneerna, slog hertigen vid Garonne, brände Bordeaux och trängde fram till närheten av gallernas heliga vallfartsort Tours, där Galliens apostel, den helige Martin , vilade. Här salles en gräns för Islams vidare framfart genom Karl Martells seger. Delta var år 732, hundra år efter Muhammeds död. Islams välde sträckte sig nu från Biscayabukten till Islam. I ledningen av detta växande välde hade stora förändringar skett under det gångna seklet. De första trettio åren efter Muhammeds död utsågs kaliferna genom val och Medina var deras huvudsäte. De levde fortfarande s·om enkla beduinhövdingar. Av denna periods fyra kalifer bragtes tre om livet med svärd, de två sista som offer för de dynastiska strider, som följde de arabiska hövdingarnas inbördes ävlan om makten. Efter denna »de fyra stora kalifernas Lid », skedde en djupgående förändring av statsskicket. Kalifatet blev ärftligt. Tre stora dynastier ägde makten under den tidiga medeltiden: Umajjaderna i Damaskus (661 - 750), Abbasiderna i Bagdad (750- 1258) och Fatimiderna i Kairo (909- 1171). De arabiska stammar, som på så kort tid skapat detta världsvälde, saknade en högre kullur. De delar av Asien de lade under sig var urgamla kulturländer, i själva verket hade den mänskliga odlingen uppstått inom dem. Assyrier och babylonier, fenicier, arameer och h ebrcer hade grundat den och greker fört den vidare till den hellenis·tiska kultur, som denna tid behärskade Syrien, Persien och Egypten. Araberna kom 84

Bild 5. Vas av fajans med turk osfiirgad glasyr och spår av sva rt o rn am e ntik , starkt iriserad , 1200-talet , troli ge n Hhages, Persien. Höjd 36 cm. l<M: 33.6-15.

alt blanda sig och leva samman med folk , som bar upp dessa traditioner. Överallt mötte de vittnesbörden om denna höga lmllurnivå ; i stadsanläggningar, palats, kyrkor, gravmonument, rituell ståt, vetenskap, lli.tteratur, konst, levnadssätt. De hade mycket alt lära och de lärde sig genom samarbete med de folk de underkuvat. Så uppstod småningom en arabisk civilisation, som en ram kring det hela, samlande de spridda kulturelementen. Stadgan i denna uppehölls mindre av Islams relig ion än av det arabiska språket och skriften. DeNa återspeglas bl. a. i konsten, där arabiska skrivtecken intog en dominerande plats som dekorativa element och på ett symboliskt sätt markerar betydelsen av del för h ela det islam~ska väldet gemensamma sp råket. Inom denna världsmakt var befolkningen delad i fyra sociala grupper. Överst stod de arabiska muselmanerna med kalifen och hovet samt aristokratin av krigare och deras familjer och efterkommande. Den andra gruppen omfattade dem, som ge nom våld eller fri vilja anammat islamiska tron . Denna grupp bildade statens intellektuella skikt. Där hade man en lång tradition att bygga på. Med sin djupare bildrning kom medlemmar av denna klass att framgångsrikt konkurrera om det politiska ledarskapet. De gifte in sig i den arabiska klassen och snart nog skedde en utjämning, som rev de gamla härstamningsgränserna. Vare sig man var perser, syrier, kopler eller berber blev man nu en god arab under förutsättning alt m an b ~kände sig till Islam samt talade och skrev arabiska. - Den tredje gruppen omfattade de som :icke var troende, men erkände sig till sekter och religioner, som muselmanerna tolererade eller träffat avtal med. Hit hörde t. ex. judar och kristna , vilka i likh et med Muhammed i Gamla testamentet såg en av Gud genom profeter given helig skrHt. Dessa betalade skatt och hade eljest en nästan obegränsad frihet styrd av egna lagar. - Den fjärde gruppen var slavarna. Denna var mycket stor och omfattade till en början alla de fångar som togs under erövringstågen. Slavmarknaden blev en affär av stora dimensioner. Alla raser, gula, svarta och vita, fördes på detta säll samman och assimilerades av den islamiska staten. 1

Bild 6. Frag ment av kanten till en skål m ed islamisk inskrift, 12- 13-talet. Fosfat , E gypten. KM: 36.840.

Bild 7. Del av en list, en!. insk rif t på baksidan från Tame rl anes, död 1405, grav. Bottnen koboltfärgad, inskrift och ornament i g ult, vitgult, turkos och rödbrunt. Samarkand , Uzb ekistan. Längd 35 cm . KM: 34.966.

Redan under det umajjadiska kalifatet (661 - 750) lades grunden till den arabiska kulturformen. Behovet alt utforma språket så alt a lla kunde läsa Koranen, förslå sina herrar och della som tjänstemän i s latslivet medförde s tudier och gav upphov till en arabisk filologi. Nu börjar man också syssla med medicin och alkemi, områden där araberna sedan skulle göra en stor insats. På konstens område är det inom den kyrkliga arkitekturen Islam finner uttryck för sin särart. Moskcn, den plats där man 'ödmjukt fa ller i stoftet', fick s~n grundfo rm redan under Muhammeds tid. Han förrättade sina böner i hemmet, en av tegelmurar omg1iven gård, som till skydd mot solen skydd ades av ett platt tak uppburet av palmstammar. I sin mera utvecklade form kom mosken att beslå av ett sådant skyddat rum med en bönenisch i den vägg som vette mot Mecca, för alt ange i vilken riktning den bedjande skulle vända sig, samt en upphöjd plats för den som läste ur Koranen. Därtill anslöt sig en öppen, muromgärdad samlin gsplats med lvagni ngsbrunn och en eller flera minareter, från viilka de fem bönetimmarna skulle utropas. Till sin utformning kom mosken att präglas av byggnadsarlen inom de olika delarna av det väldiga riket, där urgamla traditioner gjorde sig gäll ande uppburna av yrkessk ickUga och konsterfarna y rk esmän. Men först med abbasiiderna, som blodigt utrotade sina shiklingar nmajjaderna och därefter regerade i den östliga delen av riket tills de femhundra år senare (1258) dukade under för mongolerna, nådde den islamiska kull.uren sin höjdpunkt. Bestämmande för dess utveckling blev för fl y ttningen av huvudstaden österut, från Damaskus till Bagdad. Bagdad grundades av kalifen a l- Mansur år 762 viid flod en Tigris. Namnet betyder 'gudagåva' och överlogs från ett kristet kloster, som tidigare låg på platsen . )) Här är Tigris, som kan sätta oss i förbindelse med länder så långt avHigsna som Kina», skall kalifen ha sag1t, )) och föra bill oss allt vad havet ger lika väl som livsm edel från Mesopolami en, Armen ien och deras omgivningar. Så har vi också E ufrat som biir till oss vad Syrien , al-Raqqah och deras land kan bjuda )) .

Med hundra Lusen arbetare, hantverkare, arkitekter och konstnärer byggdes staden på fyra år. Den anlades som en cirkel med tre tegelvallar och en grav som skydd mot angripare. Innanför dessa låg bebyggelsen koncentriskt med palats och moske i mitten. Från centrum ledde fyra vägar ut genom fyra portar och satte rikets hjärtpunkt i förbindelse med väldets olika delar. Denna stad, ursprungl<igen blott avsedd till residens med militärförläggning, växte på mindre än ett sekel Lill en miljonstad. Såsom al-Mansur förutsett kom sjövägarna, alt bli av största betydelse. Hundratals farkoster angjorde stränder och varv in- och utförande varor av omätligt värde: porslin, siden och mysk från K~na, vävnader, rubiner, lapis lazuli och slavar från turkarna i Centralasien, kryddor, mineraler och färgämnen från Indien och Malajöarna, slavar, honung, vax och pälsverk från Hyssland och Skandinavien, elfenben, guld och svarta slavar från östra Afrika. Med karavaner fördes ris, spannmål och linne från Egyp,ten , glas, arbetad metall och frukter från Syrien, brokader, pärlor och vapen från Arabien, silke, parfymer och vegetabiLier från Persien. Om de arabiska sjömännens vidsträckta resor från Bagdad och andra orter denna tid vittnar fynd av kufiska mynt, långt norrut i Skandinavien. Sindbad Sjöfararens berättelser i Tusen och en natt har hämtat sitt sloff från arabiska segel-köpmän. Denna vriltfamnande handel måste baseras på en kraftig produktion inom det egna landet. Den främsta inkomsten för en stat i gamla dar låg i ett intensivt jordbruk. Abbasiderna kände väl till detta och Bagdad hade byggts i ett rik.it jordbruksområde. Stora kanaliseringsprojekt utfördes för bevaltnring, ödegårdar återupptogs. Lan1tbrukarna som var den övervägande delen av befolkningen, hörde till socialgrupp III och bestod av de bofasta, erövrade folken av judisk och kristen slam. Araben själv stod höjd över sysselsättningar av detta slag. Man odlade frukllräd av alla nu kända sydländska arter. Apelsinträdet och citronen, som från norra Indien och Malaja förts till Främre Asien och Medelhavet, inplanterades av araberna i Spanjen liksom sockerröret. Detta odlades och 91

raffinerades i Persien och kom under denna lid till Syrien. Här lärde korsfararna sig rörsockersfabrikationens konst och förde den lill Europa. Sålunda kom, säger en författare, denna sö ta nödvändighelsvara, som troligen h ade sitt ursprung i Benga len och som blivit oumbärli g i den civili serade vä rld en, att föras västerut. Av hanlverksvaror intog viivnaderna det främsta rumm et och de s. k . oriental•iska mattor, siden och brokader, som ännu idag till verkas och uppslmttas på grund av sin konstnärlighet och ksalitet, utgjord e denna tiden en betydande handelsvara. Det berättas om mattor av fantastisk ~torl ek och rikedom på mönster liksom av fantast iskt värde. En matta, som bes•tälld es av en kalifs moder, kostade 130 miljoner diirhams och hade ett mönster av fåglar i guld med ögon av rubiner och andra ädla stenar. - Av andra tillverkningar m å nämnas den omfa ttand e glasindust rin i Syrien, vars .tunnvliggiga, svagt grön skimrande glaskärl hade blivtit en vardagsvara med väldig omsättning. Araberna är kända för tillverkningen av ett utomordentli g t papper. Konsten har sin upprinnelse i Kina. I mitten av 700la let byggdes papperskvarnar i Samarkand och därifrån sp red sig pappers.induslr,i n väs te rut till Bagdad, Egypten (omkr. 900), Marocco och till Spanien (omkr. 1150 ). Det materiella vä lstånd, som all denna verksam h et m edförde, återspeglas i den förfining av livet och miljön varom sam tid a historiker berä1llar J:iksom verk av poeter, vetenskapsmän och konstnärer. Huvudstadens förläggande t.ill Bagdad förde del tongivande hovet österut och i kontakt med den höga persiska kulturen. I de länder muselman erna erövrat från Byzans - Egypten och Syrien framför a llt - hade de mött den grek iskt-hellen istisk a civilisationen . De tillgodogjorde sig båda, varvid de förlorade sin av det hårda ökenlivet präglade sä rart. I militen av 800-talet h ade de hirda till arabiska översa tt Aris tot eles filosofäska verk , Ga len iu s medicinska liksom persiska och indiska vetenskapliga skrifter. I Bagdad ~nsliflade kalifen al- lVIa mun »Vishetens hu s », ett sla gs universi•tet med bibliotek och byrå för översättningar, en

Bild 8. Skål uv hnlvfnjans med kriimfiirgnd botten oc h d ekor i mangan , gult och grönt. 900- tnlet. Nishnpur, Persi en. Dinm. 17,3 cm. JO!: 52.388.

institution som blivit av oskattbar betydelse. Genom översättningar av grekiska skrifter, där origiinalen nu gått förlorade har många verk blivit bevarade på arabiska, t. ex. Galenius sju böcker om anatomi. Typiskt för muselmanens inställning är alt dessa översättningar blott gällde filosofi och naturvetenskap, sällan grekiskt drama, poesi eller historia. I detta fall var den persiskt-indiska influensen starkare. Från indiskt håll lärde man sig framförallt matematik. I slutet av 700-talet översattes en iindisk avhandling om as.tronomi, som blev grundläggande . för denna av araberna omhuldade vetenskap. Samtidigt översatites ett matematiskt arbete från indiskan, i vilket för första gången de av araberna kallade indiska, av oss arabiska siffrorna kom till användning. På 800-talet lärde de sig också under indisk påverkan decimalsystemet. Genom tiderna har minnet bevarat glansen kring kalifen Harun al-Rashid (786- 809), hans maka Zubaydah och de närmast följande kaliferna. Prakiten och överdådet, de sago~ika rikedomarna, de officiella ceremoniernas väldiga mått och den österländska skönheten m.ed sin exotism gav åt Bagdad ett världsrykte som ännu ej förbleknat. Vid det lysande hovet samlades tidens bästa poeter, sångare och danserskor, musiker och djurtämjare. Muhammeds stränga ökenreligion luckrades upp och många av hans bud, t. ex. mot att dricka vin, kunde icke längre upprätthållas. Kalifernas palats med dess väldiga anläggningar för hovet, haremen, eunuckerna och gardet upptog en stor del av staden. Om ståten vid mottagandet 917 av en byzanlinsk ambassad berällas, att i defileringen deltog 160.000 ryttare och krigare, 7 .000 svarta och vita eunucker och 700 hovmän, varjämte tåget även upptog hundra lejon. Palatset smyckades av 38.000 bonader och draperier, varav 12.500 gyllene täcken, och 22.000 mattor. Med förundran såg främlii.ngarna i en särskild hallbyggnad ett träd gjort av guld och silver, vilket sades väga 500.000 dram - om man räknar med den sassanidiska drachman, som är 4,25 gram, skulle dess vikt ha varit 21.250 kilogram. I dess grenar salt automatiskt sjungande fåglar.

Bild 9. Skål av halvfajan s m ed gul vit boll en , in s krift en lii ng s k a nt en teck nad m ed manganviole tt o ch fylld m ed gulgrö nt. 900- 1000-tale t. Samarkand, Uz be ki stan . Diam. lG,8 c m. 10'[ : 52.385.

När abbasiderna genom sin blodiga revolulion tog mak ten från umajjaderna, lyckades en ung man av denna släkt, Abder-Hahman , undkomma. Han återupprättade sin släkts sUillning i Spanien, och sedan han intagit huvudstaden C6rdoba år 756 Hit han utropa sig till emir av detta land, eller el-Andalus som araberna kallade d et. Umajjaderna behöll sedan makten i Lvå och ett halvt århundrade, under vilken tid den arabiska högkulturen spreds i landet. Sin höjdpunkt nådde denna makt under Abd-er-Rahman III (9 12- 961), som proklamerade sig som kalif och jämställd med furstarna i Bagdad. C6rdoba växte under denna tid till Västerlandets största och rikaste stad. Det var denne kalif, som till ära för sin älsklingsslavinna byggde palatsstad en ~Iedina az-Zahra en mil från huvudstaden på sluttningen av Guadalquivirs bördiga dal, varom jag skrev i årsboken 1950. Under denne härskare, som regerade :i ett halvt sekel blomstrade al-Andalus. Jordbruket lämnade en aldrig senare nådd avkaslning mycket på grund av det bevallningssyslem scim araberna , morerna, ulvecklat i Främre Asien. De bördiga jordarna i sydöst bar skördar av vete och ris, sluttningarna terrasserades för oliv-, pomerans-, apelsin- och mandelodlingar, vin, apr.ikoser och persikor, bomull infördes och Lrivdes liksom saffran. Underbara trädgårdar anlades med palmer, myrten och allehanda kultiverade fruktträd. På samma sätt blomstrade hantverket. Enbart i C6rdoba sysselsaHes trellonlusen vävare. Silkesodlingen infördes och av inhemskt silke gjordes vävnader som tävlade med de orientaliska. Ännu idag är spanjorerna kända för sin skickltighet att bereda läder. I denna konst gick huvudstaden före och den av oss använda benämningen »karduan » går Lillbaka på C6rdoba, liksom »marokän » syftar på Marocko dit konsten spriH sig från Spanien. Smidet hade sitt säte ii Toledo, som i likhet med Damaskus var ryktbart för sina svärd. Alt lägga in guld- och silversirater i järn lärde man sig nu; beteckningen »damaskera » vittnar om en teknik från Damaskus. Man upprättade en gruvindustri i de malmförande bergen och ulvann guld och silver i Jaen och Algarve, järn och bly i C6rdoba , rubiner i Malaga. Med denna verksamhet som grund ulvecklades samtidigt 96

handeln. Huvudcentra blev hamnstäderna Sevilla och Malaga. Härifrån gick fartyg till de stora metropolerna Konstantinopel och Alexandria och spanska varor sökte sig ända till Indien och Centralas~en. Med Damaskus, Bagdad och Mecca var handeln särskilt livlig. Man utförde bomull, olja, oliver, saffran, fikon, socker, järnvaror, krukmakaregods och vävnader. Den andliga odlingen följde den materiella tätt i spåren. I den under tidernas lopp utbyggda mosken i C6rdoba förlades ett universitet, som snabht vann världsrykte och drog studenter till sig från de tre världsdelarna. Till detta slöt sig bibliotek, som säges ha omfat.tat 400.000 böcker. Enbart katalogen med boktitlarna upptog fyrtiofem volymer. Det stora arabiska väldets uppkomst var snabb, dess fall likaså. Upplösningen börjar mot slutet av 800-talet, då en I urkisk krigardynasti grep makten under ett halvsekel. Den oformliga statsbildningen av många land och folkslag rämnade, när svaga kalifer icke längre förmådde hålla dem samman. Sålunda förklarade sig fatimiderna i Tunis 909 oberoende av Bagdad och utbredde sin stat över Nordafrika och Egypten. De fatimidiska kaliferna gjorde Kairo till sin huvudstad och regerade hiir L'ills deras välde bröts 1171 av den i korstågens historia ryktbare Saladin, en syrier av kurdisk stam. Ett århundrade tidigare skriver en persisk resenär, som besökte Kairo , alt han aldrig kunnat drömma om en sådan härlighet och makt som där. I kalifens palats bodde 30.000 varav 12.000 var tjänare och 1.000 livvakt. Kalifen ägde också 20.000 hus i staden, för det mesta stenhus av fem till sex våningars höjd. Huvudgatorna var övertäckta och upplysta av lampor. In summa: staden tävlade med Bagdad, C6rdoba och Konstantinopel. I Bagdad fortsatte upplösningen av det arabiska herraväldet. De saljukiska lurkarna satte sig i början av 1000-talet i besittning av huvudstaden och Jade snabbt hela Främre Asien under sig. Två århundraden senare bröt mongolerna under Djingis Kahn deras makt, 1258 föll Bagdad. Den sisrte abbasidiske kalifen sökte underhandla med mongolerna. Förgäves framhöll 97

Bild 10. Kanna av fajan s m ed turko s glasyr och d ekor i svart, s ta rkt iriserad och krak elerad . 1300- talc l. Hh ages , Pers ien. Höjd 16,3 cm. KM: 2'3 .323.

Bild 11. F laska av fajans med hlå glasyr och svart d ekor , islami sk ins krift. Om kr. 1200. Hhages, P ersi e n. Höjd 15 cm. ll a lsen s tar kt rek ons tru e rad , den s ka ll \' ara liingr e. Kl\l: 33.58-l.

h a n all »Om kalifen dödad es skull e h ela unive rsum rubba s, solen dölja sill ansikte, r eg n slut a alt falla och inga viixlcr m era gro ». Arabernas slorhelsl icl hade börjat som en folkvanclring av IJarbariska slammar under Islams baner. Den iindades seda n ledarskikt et förvekligats och gen om folkv::rndring av andra barbariska s tammar. Folk och s tat er raml a r , guds makt beslår. De nya härskarna bekände alla Isla m och blev denna tros ivriga kämpar.

I början av denna a rtikel anknöt jag Lill en ex.pose over sp a nsk k era mik, som s tod a lt läsa i å rsboken 1950. Däruti visades huru halvfajansen och lysler tekniken införts till Spani en av a rabern a och huru den senare i d e praktfulla »doradorna », d. v. s. d e s tark t guldsk imrande faten och kärlen , kom att få b e tydelse för den it a lienska majolikan, m en framförallt genom tiderna kommit a lt betraktas av spa njorerna so m en av deras förnämsta kons tnärli ga produkter. De nyförvärv av äldre isla misk keramik , som jag likaledes n ä mnde i inl ed ningen, har berikat mu seets islami sk a sa mlin g så alt d enna num era ger elt ganska go tt perspektiv öve r detta viktiga områd e av islamisk konst. J ag sluta r därför m ed n ågra rad er om den tidiga isla miska k eram iken och hänvisa r till A rt hur Lane's lättillgängliga och utm ä rkt a bok Early lslamic pottcry för vida1e informationer. Som vi se H hade Isl a m under e lt å rhundrade b ygg t upp en världsmakt större än d e t gamla romerska rik et m ed en väldig utsträckning från Atlanten i väster till områden på a ndra sidan Oxus och Indus i öster. Det persiska ri k et med dess sassanidiska härskare hade gått överstyr i denna slorm och d en öslromersk e k ejsaren hade förlorat sin a asiatiska länder. I d essa delar av världen blomst1rad e en k onst , som präglad es av de olika ländernas skickli ga yrk esm ä n, vilka genomgående var bundna vid h emorten och bärare av lokala tradit ioner. De nya härskarna, araberna , ägde inga kullurtradilion er. När d e full 100

Bild 12. Ka nna av fajan s, s. k . s ilhu ett -go d s, svart m ed turkosfärgad glasyr, is lamisk inskrift. 1100-la le ts senare hiilfl. Persien. H öjd 12,5 cm. KM: 36.907.

101

102

Fynd från Fostat , l\ airos föregångar e, Egypten. 13ild 13 (!. v. ) . Skål av faj a ns m ed uncl erglasyrm å lacl d ekor i snu t och blåt t. De n hö ga foten på denna lik som i följande bild återg ivna dryck esskål har sin för el> ild i gammalpersiska m e tallsk å lar. 1300-tale t. Sy ri en ell er Egypten. KM: 37. 726. Bild 14 (ovan ). Skål av halvfajans m ed gulbrun g rund , ornamen tik en ristad och målad med mörkbrunt. Skålar av detta slag hörde till hush å llsgodset och var ofta försedda m ed en vapenbild. 1300-tale t, Egypten. 101: ±8.851.

103

följt sin krigiska uppgift, hade de omälliga rikedomar i sina händer. Som andra nyrika grep de sig an med att bygga upp en stållig miljö och skaffa sig högklassiga vanor. Väldiga anläggningar av städer, moskeer och palats lockade konstnärer och yrkesmän från alla delar av den islamiska världen alt söka sin lycka i kalifernas tjänst. De förenades i gemensamma arbetsuppgifter, lärde och lärde bo,r t tills den från väster icke mycket skilde SJig från öster i sin smak och i sin teknik. Så skedde i denna konstens folkvandringslid en utjämning, där de lokala tradi,ti onerna föll bort och en gemensam konstuppfattning trädde till, vilken, naturligtvis med var.iationer, satte sin Likartade prägel på konsten inom hela den muselmanska världen. Delta skedde också inom den keramiska konsten där Islam kom alt göra en av sina mesl lysande insatser. I väster - Syrien och Egypten - härskade vid arabernas erövring en g rek isk-rom ersk sti l, vars ornamentik kännetecknades av naturalistiskt återgivna djurbilder samt r:mkor :w vin och murgröna . I öster - Mesopotamien och Persien --höll man ännu fast vid en från babylonisk Lid nedärvd st iliserad dekor med återupprepade symmetriska motiv av livsträd, hel- och halvpalmetter, rosetter och kreneleringar. Dessa stilelement smältes nu i den muselmanska konsten samman, varvid det dekorativa vann fö reträde framför det naturalistiska: vinrankan blev eH spiralornament, druvklasen en grankotte. Dekorationslusten tog överhand. Skålar, flaskor, kannor, fat täcktes av en ornamentik, som icke låter hindra sig av någon inrutning eller cirkellinje. Samtidigt röjer sig det arabiska sinnet för matematiska tankegångar i geometriska mönster av stjärnor och radierande linjer. Skriften, där man skiljer på de äldsta kuf iska, kantiga bokslavslyperna och den yngre neskhi-skriften med rundade, flytande fO'rmer, blir ett av de vanligaste ornamentmoliven med c itat ur Koranen eller mera mänskliga önskningar om välsignelse och rikedom. Först med 800-talet kan man emellertid räkna med alt den islamiska keramiken på allvar börjar uppfattas som en konstart. Impulsen kom genom importen av Tangporslin och sten104

Bild 15. Skå l a v faj a n s, s. k. minai -god s, m ed b lå gla sy r och o va np å d enn a m å lad d eko r i vitt , sva rl och rölt . 1200-ta le ts milt., Hh ages , Pe rs ien. Diam . 17 cm . K~I: 33 .582.

105

gods från Kina till 13agdad. Del uppstod nu liksom många gånger senare i keram,ikens historia icke minst i Europa en efterfråga n på kinesiska produkter, som medförde försök av d e inh emska krukmakarna alt eft erb ilda dessa. Sålunda har man över h ela området från Fostat i väster till Nishapu .i öster funnit blyglaserade och sgra ffitoorn erade skålar från Kina och d eras islamiska eft erbildnfr1gar. Aven d et vita eller krämfärgade Tang-godset efterföknad es, varvid man använde sig av en ogenomskJnlig tennglasyr. Det bör vara på sin plats att här giva någ ra tekniska upplysningar, närmast om glasyren, som genom tiderna varit kontskeramikens stora problem. Glasyrens ursprungsland är Egyp ten. Här framställd es sedan avlägsna Uder en glasyr med hjälp av sand ell er finmald kristall och kvarts , vilken vid upph e ttning gjordes flytand e genom "tillsats av alkalier av poltaska eller soda och färgades m ed metalloxider. För att denna ogenomskinliga glasyr skulle fastna på lergodse t och förena sig med d ella vid uppvärmning fordrades alt leran hade samma kemiska sammansältning som glasyren. Men i sydöstra m ed elhavsområde t fanns också en genomskinlig glasyr, vilken åstadkoms genom alt använda blyoxid som flytm edel i stället för alkalier. Bl yglasyren kom att und er m å nga å rhundraden sälla sin prägel på den äldsta islamiska k e ramiken. För alt kunna få en ljus bollen alt dekorera överdrog man lerkärlet m ed ett tu1rnt lager av piplera innan de t doppades i den genomskinliga glasyren. Dekorationen tillkom även före glaseringen och utgjordes i det äldre skedet av ristning, varvid d en vita pipleran skrapades bort så att lerans efter bränningen mörka massa lyste igenom. För att ge mera färg åt d et h ela salte man här och där m ed penseln en dolt av m e talloxid , vilken flöt ut vid glaseringen. Efter kines iska förebilder aJ1vände man koppargrönt, manganpurpur eller järnbrunt. Man brukar kalla det gods, som överdragils m ed piplera och sedan blyglaserats för halvfajans; ristningen m ed eH italienskt ord sgraffito. En annan leknfä som fr å n 800-talct kommer att användas i den islamiska k era miken är lysterm ttlningen , och d en blir 106

i forlsäl lnin gen ett av de mest karakteristiska inslagen. Genom denna ges metallisk glans åt glasyren. Svavel, silver- och kopparoxid blandas med röd eller gul ockra och målas på det redan brända godsets glasyr. Därpå sättes kärlet i ugnen och brännes vid svag eld med så fäet drag, alt elden endast pyr och utvecklar stora rökmängder. Sedan kärlet tagits ur ugnen strykes ockerfärgen bort och metallystern stannar kvar. Tar man en tjock sats av blandningen blir resultatet en solid koppar- eller guldton , målar man tunnt får man fram regnbågsfärger, skimrande som pärlemor. Även för denna teknik kan man säkerli gen räkna med Egypten som ursprungsland och tidpunkten för lysterglasyrens första uppträdande ligger mellan 600 och 800 e. Kr., aHtså under den tid då Umajjaderna var kalifer. Den äldsta daterbara lysterkeramiken har påträffats i Samara, en palatsstad som blott existerade mellan 836- 889 och som var belägen i Mesopolamien norr om Bagdad. I Mesopolami en b lomsilrar Jystermåleriet under 900-lalet, kännetecknat av s tarkt sti liserade människo- och djurfigurer mol en botten fylld av ornamen ta la streck och pr icka r. Dessa figurer omgives av en utsparad kontur, e tt sätt alt teckna som i fortsättnin gen blir karakteristiskt för den islamiska keramiken och som så småningom via morisk-spansk influens under 1300-talet föres över till den italienska majolikan. Mot slutet av 900-talet upphör lyslermåleriet i MesopoHunien och återupps tår i Kairo. Man kan göra två iakttagelser rörande tillverkningen av den islamiska lysterkeramiken - dels att kunskapen om receptet, tillvägagångssättet, synes ha vari1t en hemlighet begränsad till en viss grupp ell er familj och sålund a icke varje kn1kmakares egendom, dels a tt tillverkningsorterna äger samband med de politiska förhållandena inom Islam. Vid den lidpunkt, då Iyslermåleriet upphör i Bagdad, har ett försvagande av kalifens makt inträtt, som i själva verket betydde begynnelsen till statens upplösning. Starka härskare av Fatimidernas äU grundade ett självständigt kalifat 969 i Egypten. Den förste av dessa anlade det nya Kairo, som snabbt drog till sig allt vad konstutövare hette, bland dessa lystermakarna från Bagdad. De 107

Bild 16. l{anna av fa ja ns med Yil , inviindigt bl å glasyr, d ekor i gulak ti g lyst er. Omkr. 1200. Hhag es, Persi en. Höjd 15,5 c m. K\!: 26 .650.

108

·B ild 17 . Skt\l uv fa jans m ed ly s tergl asy r i fl era färger. 1200- ta le t, l\u shun , Persien. D ia m . 20 cm. JO! : 52 .389.

109

fortsa tte här sin tillverkning, vilken är en direkt utveckling av den de tidi gare utövat. Den ä r m es t känd genom d e fynd , so m gjorts på området för den ga ml a huvudstaden Fos lat, vilken n edsjunkit till förort och avstjälpningsplats för den n ya huvudstaden och så förblev under m ånga århundrad en. Denna fyndgruva v isa r icke blott den egyp ti sk a tillverkningen ut an även k era mi skt import gods från Kina , P ersien, Spa ni en , Itali en och a ll a de delar av världen m ed vilka metropolen Kairo s tod i förbindelse. Det egyp tisk a lergodset ä r sand ig t och grov t i förhållande till Bagdads fin a, sk öra och gul ak ti ga gods. Till en början täck er glasy r en h ela kärlet, vilket skedde utan un dantag i Bagdad, m en sna rt lämnades foten oglaserad. Vid d et Fatimidiska vä lde ts und ergång 1171 flyttade lys tcrmakarna till H.hages i Persien där Saljuq lurka rna nu h ä rska de. Här sa tt e krukmakarna ofta å rtal på s in a a lster och det ä ld sta känd a, 1179, passar bra in i sa mmanhanget. Ma n fortsä tter den egypti ska s torfiguri ga dekoren, m en övergå r snart till sm å figurer efter d en persiska smak en för mini atyr e r. Vid s idan av H.hages nämnes ofta lyste rkera mik från H.akka i Mesopota mi en, so m und er e tt kn app t å rhun drade fram till stad ens förstörande av mongolerna 1259 framställde en vara m ed Hhages som förebild , m en mindre k onstnä rli g. E n s tarkare kon stnärli g halt, i själ va verket det ypper sta som gjorts inom lys·terg lasy r ens om råde, upp visar tillve rkningen från den p er sisk a staden Kashan och Sulla nabadområdet. Kashan ä r särskilt känt för sin arkitekturkeramik m ed arab isk a in skrift er och ornament i relief framträdande m o t en djup blå glasyr och prydd med starka fä r ger. Hit h ö r vägg fli so r i s tjärn- och kors form , so m und er n a mn av k as h i ef te r ursprungso rt en blev en över h ela Persien spridd artikel. I början av d e11J11a expose o mt a lades den påverkan isla misk k eramik und er 800-talet rönt av kin es iskt Tangporslin. Fö rutom det då n ä mnda gula .s tengodset m ed flä ckar av grönt , manga n och brunt fanns också e tt v ilt krä mfärgat porslin . Att eft erbild a d elt a m ed den van li ga tekniken , di:ir leran täcktes m ed vit piplera och överdrogs m ed genom skinli g gla sy r, lät sig ick e göra . Man fann då på alt blanda le1111oxid i gla sy ren 110

för att p å så sä lt få fram en h elt täckand e, ogenomskinlig vit glasyr. Denn a fajans kom a lt förvånansvärt ni:ira likn a d e t kinesiska porslinet. Tre å rhundraden senare följer å ter en period av stark kinesisk p åve rkan. Denna hänger samman m ed saljuq-turkarnas invasion av Islam. I mitten av 900-talet bröt dessa upp frå n Kirgisstepperna i Turkestan och slog sig ner i Bokhara. Ett å rhundrade senare intog de Bagdad och Mindre As ien. Någon egentlig huvudstad, som kunde dra till s ig k onslulöva ma fanns icke för d etta välde. Fö r d en persiska k eramik en s del få r man därför räkna m ed flera ort er som centra för d enna under 1100och 1200-talen blomstrande k ons tart , såso m de reda n nämnda Hh ages, Ka sh an , Hakka och Su ltan aba d. Av de kin es isk a produkterna tilldrog sig främst det utsökta , vita Sung-po rsline t uppmärksamh eten. Dess vid hög temperatur förglasade blandning av ka olin och petuntse kom a tt länge förbli en eftertra ktad h emligh e t för krukmakarna utan för Kina. Perserna löste d e tta problem på sitt eget sätt, varom en m edl em av en fram s.tående krukmaka r släkt från Kashan lämnar eftervärld en kunsk ap i ett m a nu slo,ipt frå n 1301. Man gjorde en glasy r av lika delar pulvriserad kvanls och pottaska, vilken å ter pulvriserades och blandades m ed va:tl en. Kärlets massa tillagades av tio delar pulvriserad kvart s, en del av glasyrämnet och en d el vit lera. Vid upph ettning fö renades glasyr och massa oupplösligt på grund av likh e ten m ella n glasyrens och m assans beståndsdelar. Man å teruppfann sålunda en å ldrig egyptisk teknik. Den vara som upp stod va r e tt mjuk.porslin av väse111lligen samma art som det franska p 6.t e t endre fl era å rhundraden sen a re. Av såda nt gods gjordes under 1100-lale t ulsö kt tunn a sk å laT m ed perforerin gar och skuren ornamentik. Hela-Livt fåtaliga exemplar finnes av d essa und er kort tid tillverkade föremål , av vilka vi har glädjen a tt äga ett i musee ts sa mlin gar , bild 18. Mönstermålningen på k era miken var ett problem, so m också löstes under denna period. I i:ildre tider, då m an sökle m åla på d en vita pipleregrunden, fann man alt färgen flöt ut vid glaseringen. Delta hade till viss grad b em äs trat s under 900111

Bi ld 18. Skå l, vi tgods med blyglasyr, rislal islamiskt bokslavsmönsl cr och perforering. 1100-lalel. P ersi en. Diam. 18,8 cm. Ki\I: 33.597.

112

Bild 19. Skål av fajans m ed lurkosfiirgad glasyr, rist a t och p erforerat mönst er. Omkr. 1200, Su lt anabad , P ersi en. Diam. 1-l. 5 cm. KM: 33.585. 8

113

talet i Bokhara och Samarkandområdet, östra Persien, genom att blanda färgerna med upplöst, fin piplera. Under 1100-talet tillverkades i Persien ett svartmönstrat gods, som brukar kallas »silhuettgods », bild 12, vars teknik kan sägas bilda en övergångsform. till det fullt utvecklade underglasyrmåleriet. Vid framställningen av silhuettmönster blandades den sva rta färgen med fin lera för alt den icke sku ll e flyta ut och lades på det oglaserade kärlet med hjälp av kniv ell er pensel, varvid konturerna skrapades så alt de blev skarpa. Därefter överdrogs det hela med genomskinlig glasyr, antingen färglös eller turkosfärgad. Vad som erfordrades för a lt icke färgerna sku lle flyta var alt blanda dem med ett lämpli gt bindemedel. Underglasyrrnåleriet nådde sin höjdpunkt i Kashan under 1200-talet. Till den under 1100-Lalet framträdande tekniska utvecklingen hör också överglasyrm å leriet. Den starka hetta som fordrades för att framställa en fullvärdig produkt förbrände en del färger, såsom den röda. Man fann nu upp metoden a lt först bränna kärlet med de färger, som tålde den starka värmen, och med glasyren. Därefter målade man ovanpå glasyren med de andra färgerna tillsatta med ett glasämne och brände det hela vid svagare eld i en muffelugn. Med användandet av denna teknik framställdes det som nu brukar kallas minaigods, minai= emalj. Detta kännetecknas , av miniatyraktigt små figurer eller spröda i varandra flätade växtmotiv, målade på vit, gul eller blå grund i färger av svart, kastanj , pompejanskt rött, vitt och bladguld, bild 15. Mot iven är ofta förhöjda genom svagt pålagd modellering. Huvudorterna för tillverkningen är Rhages och Kashan och tillverkningstiden s träcker sig från 1100-talets sista fjfrrdedel Lill mongolinvasionen på 1220-talet. Minaigodset har ofta varit föremål för förfalskning. Det ovan sagda anger huvudVinjerna inom den äldre islamiska keramiken. Vid s idan om de mera konstniirliga alstren fanns naturligtvis även bruksgods, merendels med pipleregrund och sgraffitering, varom t. ex. fynden från Postat bild 14, vittnar samt oglaserat gods . En art som här icke berörts är den, som visar plastiskt formad ornamentik, skuren eller gjuten. 114

KOHT LITTEHATUHUPPGIFT. '.ALFRED GUJLLAUME, Islam. A P elican book. Edinburgh 1954. PHILIP K. HITTI, The Arabs, a short history. London 1948. HAROLD LIVERMOHE, A history of Spain. London 1958. AnTHUH LANE , Early Isl amic potte1'y. London 194 7. ANDRE LETH, C. L. Davids samling av islamisk k era mik. C. L. Davids samlin g, nogle s tudier. Köbcnhavn 1948.

115

Au BENG T -A RNE

PI ~ R S O N

ka tt ehemm a n et nr 5, 1/4 dels m a nt a l, i :\faglehem s by och sock en , Skå ne, li gge r invid den vil a m ed eltidsky rka n m ed präs tgå rd en so m nä rm s ta grann e. Vid en skif't e l 1823 fi c k d et sin nuvara nd e pl a ts blott ett hundrat al m ete r frå n d et gamla b yh emm et. Gå rd en har trot s a ll a ra1ti on a li se rin gss trtiva nd en få ll b eh å ll a sin ga ml a k a r a kt ä r m ed tre lä n go r. Nuva rand e ~i ga re n , Manfred Olsso n , so m är sjä tt e gen eration en på gå rd en , vå rdar b åde d en och oc h dess slä kt a rki v p å ell tradill1ion ellt och föredömli gt sä tt. Till denna gå rd och d ess inneh ava re kn y ter sig ell minn e av gan sk a särege t slag, nämli gen elt fd a rbrev frå n å r 1787 . De tta som hundra å r se na re kom a lt in gå i insp ekt o ren Nilssons sa mlin gar p å J erres ta d storp , förvär vad es på a uktion en e ft er h o no m 1890 trill Kulturen . Kä rl eksbrev sy nes ha va rit vanli ga vid slut e t av 1700 -tal e t i no rdöstra Skå ne all döm a av ä nnu elt p a r såda na skri veri e r. som finn s i vå ra samlin gar. Säk erli gen har d essa ick e n edskrivit s av d e un ga m ä nn en själva och man kan ffrågasä lln om d e en s har förfall at inneh å ll et. Bön emann en , eho de t nu va ra m ån de, torde h a va rit upphov till d em. Va d And ers Nils 1

l t(i

son b elräffar, han som sänt d e l här ifrågavara nde friarbr eve t, så har han säkerl igen ick e va rit m era bok.synt än andra biinder vid denna tid . Do ck får vi vä l int e Lvivla på hans ö mm a kän slor. Först n å gra dala om de agerande personerna. Abo n i b y n Ni ls Oh lsson (1717- 1785) och hans hustru Ingar Nils doilter (1723- 1810) flyllar t.ill nr 5 eft er vigse ln d en 20 mars 1750, där d e övertar arrendet efter d en ulfaltige s lrandridaren Jacob Selh. Hon var dotter Lill fiskaren i Killehusen Nils Hansson och hans hustru Ingar. Gården, som tillhör Krona n , är indelt t.ill ruslhå ll und e r nr 60 vid Livkompan iet och Södra Skånska Kavallerirege m ent et. Den 26 mars 1752 föder Ingar e11 son, so m tre dagar senare kristnas Lill And ers. Han bäres l<ill dop et av Ohla Nilsso ns hu stru Bo ll a i Olseröd. Ni ls och Ingar få r yllerl igare Lvå !Jarn ; Ola, född den 13 a uguti 1759 och Hanna, född den () januari 17()7. Ande rs och O la arbetar h emma på gården intill fad e rns död 17 85 , då de övertar och brukar var s in å ttondel av h emman et. Den 22 ja nuari 1787 lycke r den 35-å rige Anders al L ensam h eten börjar bli a llt för s lor. Han sk11iver d å e ll friarbrev till 24-å riga pigan Elna, dotter till Ohla Pährsson och han s hu s tru Inga r i Öslåkra, en av de slörre gå rdarna i grannsocknen H.avlunda. Jag önskar nu ulaf mit sin Al iag få r niula wänskap din AL du kounde blifwa kiärasl min. 0 , gud skie alt e ft er d it behag AL wi m å byga Jona lag Alt lil e l h eli gt ächtenskap . 0, Al \Vise gud tu giut nu in T in andas gåfwor uti w å rt sin Up ful 0 JESU önskan min. Am en . Anders N i/son . 117

'f 11 lrlJin

11i11(Ltl1~ ftufl[-,;,1., ·~ iJD.!J -rtif wi~ i1tfrf/t~o. u,t;

D11l d~'l't. ttu ~!tf'{~A::fl'anl, .

~ .6flaJ lit:,1f!4./!dfft'tif.' btlf'ft~ ~01J~ / ---... ., .~

.. ~

-· '

F ri arb rev fr å n Anders Nil son i ~ln g l c h e rn till El na Olas-Dott e r i Ös lå kra i HaY lu nda soc k e n 1787. K ~!: 6.098.

118

119

En trogen wänskaps liuflighet, Jag rät wid inte t likna w et; Om den nu fin s i Ächta- sta nd , Hwad hierlig liufligt hi crte-band. 1. Tack ware tig 0 gud ock fader ldär, Ty kiärlek w å r förutan ända är, Den ki ä rlek stor Som i os bor Har gud os gifw et förutan möda Al den ei sluts för än wi ä ro döde. 2. Fast owänner wår sig s täds beflita, Ell sådan t band at sönderslita, Dock aldrig sk a l Des mödo all Wår hiertan kufi a skilia , \V1i h a en siäl, en wilia. 3. Ack kiärast min iag dig nu så h ög t wördar, At ingen m enisk a i >värden det kan tro , MJt hi erla det har nu slet in gen börd a, För ia g d et sk.iänker dig tH en n ögd sam roo. Maglehem d . 22 J a nuarii 1787. Anders N ilson. Delt a fri a rbrev få r en n äs tan omedelbar verkan, vilket framgår av Ravlunda kyrkobok. Den 11 november sa mm a å r viges nämligen d e tu och blir bo end e i Mag leh em. Den 13 a1wil 17HO friköper de sill kronoh emman , 1/8 d els m a ntal , och e rh å ll er skatteb rev för 13 riksdal er, 22 sk illin gar och ö rundst yc ken specie. Eftersom de inte h ar några barn i sitt ä ktenskap , upprä ttar d e ett inbörd es tes ta mente den 8 janu a rj 1801. Häri skri ve r Anders: E ft er min död skall min k v;inna äga en fri b es illnings120

rä tt i vår t h emm a n, som vi beb o, ty d el ä r tack vare h enn e, som vi kunna t frik öpa vå r gå rd, lä gga upp sten gä rden och uppföra n ya b yggna der. Gifte r E lna om sig och få r ba rn , så sk all d essa lösa trn s ig egendom en , m en fö rblir h on d ä rem ot ba rnlös, så Lill fa ller a lltsa mm a ns mina slä k tin ga r. Den 22 a pril 1806 dör And ers och i bouppt ecknin gen e ft er h on om upptages 10 riksdaler ba n co specie i k onta nt a till gån gar. Dräk.Lsilvret b es lå r av elt k o rs, som ä r ä nka n s »fäs tingagåva », b rudlw rs, sä rk as ilver och Lröjspä nnen . Bland övri ga sil ver sak er nä mnes Lvå bäga re, en ga m mal b rän nvinsbä ga re, fö r gy lld a och o förgyllda sk eda r, a llt Lill ett vä rde av 17 riksda ler b a nco. Av tennföremå l finns t'l·e fla lha m rad e fa t, fem tallrika r och elt »drick as top ». H emmets b ok sk allt inneh å ller en sto·r b ib el, Go llholds be lraklelser, B iblisk a be rä tt else r över Ga ml a T es ta m ent e t och en p sa lmbok. I s tall och ladu gå rd finn s sex h äs ta r, tre oxa r, två k or och en k alv, fy ra suggo r m ed g risa r och nio få r m ed fem lamm . Den vä rderade sum m a n upp gå r Liill 77 8 r'i ksda ler b a n co specie och 42 skillin gar. E lna fö rblir in te ä nka n ågo n lä ng re ti d . Hed an den 6 septem be r 1807 lyse r d et förs ta gån g m ella n h enn e och sk a tt eru sth å llsh emma nsåbon And ers J oh a n sson på nr 3, 1/3 m a nt a l, i Ol se röd , Magleh em s sock en . De vi ges d en 27 d ecem be r sa m m a å r. H ennes a nd el i d e t ti d iga re h emme t öve rgå r d ä rm ed till d en fra mlidn e m a k ens m oder, ä nka n Jn ga r Nils do tt er, som öve rl eve r sin son And ers och dö r av » ål d e rd o m sb r~i ckli g h e l » d en 20 juni 18 10 vid 87 å rs å ld er. Ol a Nilsso n, so m ä r äga re till d en ena å tt ond elen av Mag leh em 5, ä r gift m ed E ln as sys ter Arnrn och de h aT fyra ba rn i sibl ä kten sk ap , Ha nna, Ola , In~ga r och J{arn a . Han köpe r gå rden Ös lå kra av sina svä rfö rä ld ra r och eft er h a ns död 18 12 sä ljes d en till h a ns älds ta do t ler H ann a, gi fL m ed å bon And ers Nilsso n frå n E v·e röd. De b rukar h emmanet und er må nga å r och a rrend e ra r d essutom E lnas g iftur~itt , l /U m a ntal , i i\ la g leh em 5. Ha nn as b roder Ol a öve rt a r fäd ernegå rden i Mag leh em och fö r där slä ktt radi tionen vid a re. Den 15 m a rs 1846 a vlidm· E ln a i en ålder av 82 år, 10 mån ader och 7 daga r . Dä rm ed slutar sa gan krin g d etta fri a rb r ev. 121

TOPPSPEL A u BENGT-1iR NE PERSON

alla lekar, i a lla ridd erli ga övningar och fria kon sle'l· ä r Amor hemmastadd. Han slå r s1in lrokos m ed lika ski ckligh et som männi skobarnen rulla tunnband ell er o m våren p å Lundagå rd sp ela lopp ». Detta citat är hämtat ur e lt föredrag om Eros-mylen, som professo rn i romersk vä ltalighet och poes i, Albert Th. Lysand er , höll på Akademiska Föreningens vecko-soarc den 25 n ovember 1854. Den oinvigde s lud enlen skulle s lå h elt fri.imm a nd e inför ordeit topp , om han inle visste, alt det är en sydsvensk benämning p å prisksnurra. I ä ldre tysk m ed ellidslill eralur h e ler d en Topf, elt ord so m så småningom h elt ersa lls av den allmännare b en ä mningen Kreisel. Dock h e ler s nurra forlfarand e l o p eller whipping top i engelskt sp rå kbruk , vilket är b elagt r ed a n i en handskrift på 1300-lale t. Att spela topp p å Lundagård har således a nor, so m är betydligt äldre än toddyd ags firand et. E n utm ä rkt skildring av Ilild 1. • Engelska gossa r leka nd e m ed snurror.> Un gdomens bok 1883.

122

detta spel på 1880-talets loddydaga r ger Frilz Ask i s tudenttidnin gen Lundagå rd 1924: »Och där är J onas Lembke, som a ll a känna, den f'.e te, glade s tud ent en, den slagfärdige humoristen - han roar sig va lh änt m ed en 'malmöl osa', de s tora !damp iga topparna, va rs sk å l bilda elen allra vack ras te fä r gsn urra, när de sä ll es igång. Och där iir en Lill , också utkl ädd, som spelar m ed en 'flygare' - de sm å smid iga 11opparna av elen gam la Landg renska modellen. Ca to, vak tmästareo ri ginalet på Asis, h ar anska ffat e tt h elt fång topp a r och tillhörande p·iskor med ålsk innsrepa . Ålskinnsreporna smä lla. Topparna sn urra. Men flyger boll eHer lopp ut bland oss pojkar, så är de våra. Det är en oskri ven lag ». Allt sedan Med icinska Föreningen bi ldades 1894 har denna idrottsli ga lek få tt s in självskrivna plats på toddydagsprogramme l, även om intresset h a r varit ljumt hos vissa årgångar av medicinare. Lunds Dagblad skriver den 3 ap ril 1919, att man nu eft er vä rldskrige t bör uppliva den gamla seden alt spela Lopp och »beordrar» varje medicinare alt in för den slora dagen köpa s ig en topp och »bege sig ner till Höjeå, varur han med en sm ul a tå lamod uppd rager en å l, som h an berövar skin-

B ild 2. Eros oroar barnen i deras le kar, förmenandes a ll d e v ux it ifrån sådan t. Ma n se r piskan oc h toppe n , som y nglin gen kastat från sig. Från en grekisk vasmå lnin g. Ur L udw ig De ubn er, Sp icle uncl Spielz e ug cl er Gri ec h en.

123

n e t. Ar h a n vid golt lynne lå ler han å len forlleva i d et vå la elem enlet. Av skinnet gör han en snärt, som han fä ster i änd a n av sin elega nt a promenadkäpp. Härmed är han b eredd a lt hän giva s ig å t toppsp elel ». Den andra lördagen i april , klockan fem på eft ermiddagen, gå r spelel av s.la peln. En ståtlig och väl arrangerad topp sp elslävlan m ed granna Luppar och m å nga vackra priser var pressens omdöme 1924, m edan d en däremot tre å r senare fi ck kons ta lera att in gen sä rskild mä stare kunde koras p å grund av de fria form er som feslfirand et tat,~il redan vid denna lidpunkt på d agen . Tidigt om vå ren börjar pojkarna spela lopp och kula på ga lorna eller kanske m es t p å pl a tser, där inga lrafilrnnter sli.ir dem och där d e h ejdlöst k an utöva sin sport. Flickorna d ~i r emot rullar lunnbancl och h oppar rep. Barn är inte a lllid lika intresse rad e för en och samma lek , m en då d en blir s. k . ,, flu ga » skall a lla roa sig därmed. Från den lekfulla vildori a nska epok en skriver en krönikör i sm ås tad sidyll e n Simrishamn : ,, De äldre barnen had e sp1iinglekar, bollspel och kran skastnin g, m edan de yn gre roade sig m ed loppsp el och skyltelrulln.ing ». Man kan inte p åsitå att d en akademiska lek en bidrag it lill a lt göra toppsp elet allmännare i Lund än annorstädes , m en märkba,rt har det genom propaganda på folkskollärarmöt en i staden sprills ut m ed lärarna till sydsvenska bygd er. De uppman ad es nämli gen h ä r a lt lå t.a d e y ngre barnen frä mst leka m ed loppspel och tun.nband. De var billiga i inköp och man kund e, om så behövdes, tillve rka dem själv. Signe Forsberg b eskriv er i en sammanställning över skånska lekar, hur pojkarn a brukade köpa Lorkad e å lskriil1n hos f iskhandlarna i stan för fyra styver pe r styck. 1 s tyve r = 1 öre silvermynt. Sedan kund e de själva med hj ä lp av en !rå drull e och en käpp göra en ulmärkt snurra. En annan kännare av skånskl folkliv , Olof Christoffersson i Fru Alstad, berällar i sina barndomsminnen från 1880-tal e t, hur »all as hopp var likvä l att bli ägare till en topp , som köpsl adbarnen m ed en lilen piska slog fart på å stadens gator. En sådan m ås te dock köpas av en svarvare». 124

13ild 3. Toppsp elar e och toppar , Grekland . Ur Deubners cit erade a rb e te.

Bild 4. Svarvad topp av bok m ed mii ssin gss tift. KM: 45.395.

llild 5. Piska och lopp , sva rv a d e i Lund omkr. 1900. JO! : 18.6-17 oc h 18.fi.'9.

Toppspelel h a r fa sta lävlingsregler och har härigenom bl ivit en vedertagen sportsgren, särskilt omtyckt i England. Man kan ha två utgångsläg,en. Antingen sättes toppen med spetsen i marken och piskas i rolat:ion eller kan m a n h å lla den i hand en . l det senare falle t lindas snärten runt topp en m edsols. Man fattar både topp en och d en nedre d elen av piskskaftet m ella n höger tumme och p ekfinger. Med e tt k as t slungar m a n ut toppen, som genast börjaT snurra, och så piskar man p å d en m ed snärten så länge m an kan - ja, ända tills den »dör». En mot stå ndare försöker man besegra genom alt styra sin topp mot dennes och om m an har tur lyckas man vid minsta beröring lägga omkull hans lopp. Vid e tt annat t~ivlin gs mom e nt drives alla toppar fram emot e tt avlägset m ål. Den som först når d etta har vunnit. Härtill skall m an använda d e särskilt lälla topparna, d em som Fritz Ask kallar fl yga re. Pojkarna blir ofta ovänner om vems lopp, som spelar bäst. Var och en kan h a ,e tt s01i~iment av toppar och d en som »lever» lä ngs t i tävlan är man särskilt glad å t. Man har ibland namn på d em och stundom tilltalas d e under spelets gång. Toppen kan variera i storlek och tyngd. En blykärna gjutes o~ta i dess milt och d en övre kanten b es lås med en rad små spik. De tta ger en stabilare gång und er längre l1id . De svarvade topparna har vanligtvis refflor och ringar. Den n edre ringen kallas gubb en, den a ndra gumman, d en tredj e stenläggaren 0. S . V.

I Kulturens leksakssamling finns en rik varia liion av toppa r, 12()

m en in gen ä r så elegant som d en Fritiof Nilsson Pira ten i Tre termin er gav å t J ohan P a trik , »en lopp m ed blycenlrum och m å lad som en k ompass ros ». Toppsp elet ä r spritt över h ela E u m pa. Grek erna k alla r de t s tr o mb os och r om a rna turb o. Hos P la·lon , Ari sto fan es, Pliniu s, Persiius, Ver gilius, Ovidius m .fl. k an m a n spå ra upp cit a t om denna lek sak , vilke t tyd er p å d ess allm ä nn a fö rekomst redan und er kl assisk tid. I Aen eiden s sjunde sån g skriver Ver gilius: »Med s lum förun d ran b e trakta r h ela d en o fö r stå ndiga sk a r an el en svar vad e löpa ren, som m ed fördubbl a de slag fortsk yn das ». Översä tt a rn as r ä lta tolkning av elen ursprun gli ga texten i de klass isk a verken h a r cli sku Lera ts, m en dock k va r stå r d e t fa ktum , a lt en rad a rkeo log isk a fynd ger k onkre ta b evis på loppen s fö rek om st i ga mmal Lid . Vid ut grävnin gar i Pomp eji h a r m a n funnit n åg ra Lr ä Lo pp ~ r av exa kt sa mma utseend e som b a rn en fortfarand e a n vänd er i Itali en . De för vara s nu på Nati on almusee t i Nea pel. E n terrako tt a topp fr å n cirka 2000 f. Kr. fr a mkom vid tysk en H. Schli emanns utgrävnin g av d en tredj e s ta d en i Tro ja. ,, Ingenting k a n ge en livfull a re föreställnin g om all d en greki sk a kulluren s fö rfinin g » skriver Yrjö Hirn ap ropå tve nn e vack ert blom sterbem åla de toppa r på BriLish Muse um . Hi:ir finn s ock så några sa ndstenssnur ror fr å n Celebes a v a nn a t utseende m ed expressiv t m å la de fi gurer . Livet är inte bara lek utan fullt av allva r m enar d en grekisk e vasm å lare, som fram stä llt tvenne lek a nde ungdoma r, vilk a förskräckta fl yr inför h o telt frå n en bevin gad Erosges tall.

Bild 6. P is ka och lo pp, ink öpt på E pa

Lund 19-13.

K ~! :

-1 2. 14 5·.

12 7

Ludi puer!les.

Les Jeux puerils.

8ac9. 8: 5. ~taben~ g'1tor ffola tuara fuUa meb fmå piltar foin på gatorna lrfa.

or~ ~itor,

Bild 7. 131and de lekande ser man en toppspelare (6- 7) . Ur Comenius Orbis sensua lium piclus, 1775.

Flickan spr in ge r bort med si tt tunnband och pojken har tappat både piska och topp, se bilden. Pisksnurran omni:imnes i tyska och franska manuskript på l 200-talet, såsom i Vom iiblen Weibe och Le JV/iracle de Saint Loys. Vid denna :tid lever ein lantgrev inna i vVa1rtburg, Elisabeth av Thi.iringen , 1207- 31. I-lon var känd för sin stora givmildh et. Om henne berättas, att hon ofta delade ut leksaker åt barnen, och däribland även toppar. Mycket uppskattad i h ehl Tyskland ble v hon sedermera helgonförklarad. På en ta vla av Pieter Bruegel d. ä., Barnlekar, målad 1560, framställes eH hundratal lekande barn. Två av dem spela r lopp på en öppen pelargård, se bilden. Det kan vara av intresse a lt jämföra denna tavla. med en sa mtid a miniatyrmålning i en religiös engelsk hand skr-ift, The Golf Hours, se bilden. Jeanette Hi lls h ar i ett nyutkommet a rbete över Bruegels 128

Bild 8. Toppspelare, d e talj av miniatyr ur The Golf Hours , 1500-!alet.

B ild 9.

Toppspelare, d e ta lj ur Barnlekar , olj emålning av P ietc r Brucge l cl. ii., 1560.

129

tavla analyserat samtliga lekar och försökt tolka deras symboliska innebörd. Hon anser att konstnären varit väl förtrogen med dåtidens »Sinn-Bilder»-böcker, vari bl. a. toppen är ett uttryck för människans ständiga förändring. Det är svårt alt säga i hur hög grad dessa varit verkliga förlagor, men att med I-Iills försöka ulläsa två olika tävHngsmoment i tavelbildens toppspel torde vara vanskligt. Tyska forskare som G. Schlegel, R. Andree m. fl. gör gällande att toppspelet spritt sig från Europa via Java till Japan. Den benämnes där tok-lok eller tolo, vilket härledes från det nederländska ordet tol. Därmed fastslår dessa forskare, alt toppen överförts till Orienten med holländska köpmän. Nu visar det S!ig att snurror av alla slag finns över hela värld en och på många håll är de av mycket hög ålder. Elt sammanhang med rituella bruk är också påvisbart. Man talar om japanernas snurror som naitionella på samma sätt som kinesernas drakar. Alt försöka bevisa elt ursprung hos en leksak av denna fundamentala typ är dömt att misslyckas. I stället bör man tala om parallella lokala förekomster.

KÄLLOR. Tryckta. ANDREE, RICHARD, Das Kreiselspiel und seine Verbreilung. I Globus. Band LXIX. Braunschweig 1896, sid. 371 ff. DEUBNER, LUDWIG, Spiele und Spielzeug der Griechen. I Die Antike. Band 6. Berlin 1930, sid. 162 ff. HILLS, JEANETTE , Das Kinderspielbild von Pieter Bruegel d. Ä. 1560. Wien 1957. HmN YRJÖ, Barnlek. Stockholm 1916. NORMAN, ALBERT, Ungdomens bok. Del I. Gossarnas lekar. Stockholm 1883. TILLHAGEN, CARL-HERMAN, Spel och dobbel. I Det glada Sverige. Del IL Stockholm 194 7, sid. 1265 ff. Otryckta. Akademiska föreningens arkiv, Lund. Folklivsarkivet, Lund. Nordiska museets arkiv, Stockholm. Svenska akademiens ordboksredaktion, Lund.

130

TANDBORSTEN

BI~NG T-AR NE

PERSON

n dag när Kolingcn och hans halvbrod er strövar landsvägen fram finn er d e en gammal ta ndborste. Kolingen tar upp d en till närmare granskning och undrar vad den kan ha använts till. Halv brod ern svarar med förakt: »Ä, d e ä väl n åge nytt njutningsmedel som överklassen har hittat på ». Dessa Albert Engströms kommentarer till sin teckning i Strix 1898 är hans säregna bidrag till en ny och aktuell samhällsdiskussion om tandv å rd och munhygien. Från sina strövtåg i Smålands obygder 1893 b erällar signa turen W. i Ord och Bild samma å r: »Sen vågade vi oss fram med en djärv begäran - nämligen vatten Lill tandborstning. Denna begtiran väckte s tor sensation. Hela familjen samlades för alt åse den märkliga operationen. - Kors, att man också ryktar tänderna i städerna ». I en artikel om tandp eta r en i denna å rgå ng av Kulluren h a r jag b erört dess flertusen å riga historia. Tandborsten däremot uppträder tidi gas t på 1600-talet, om man bortser från den orientaliska och islamska pens eln, benämnd s i w a k eller m i s w a k. Den tillverkas genom alt man uppfransar ena ändan av en kvist från d en trädartade och välluktande busk en Salvadora persica . För infödin ga rna i Afrik a, Indi en, Persien och Arabien i:ir 131

tandborstningen en religiös rit. De lovprisar nämligen sina gudars ära genom alt hålla munnen ren. Särskilt under Muhammeds dagar var det mycket viktigt för araberna alt rätt bruka penseln morgon och kväll, före frukost, efter bönen och innan man gick till sängs. Någon pasta eller annan tillsats förekom ej, utan enbart saliv. Samuel Ödmann b erällar i sina Strödde samlingar utur naturkunnigheten till den Heliga skrifts upplysning, 1794, hur araberna säljer tandborstar av arokträdet till Mekka. Dylika borstar bibehåller tandköttet friskt och ger andedräkten en god lukt. Även kineser och japaner är kända för att dagligen under en längre tid putsa sina tänder i enlighet med den religiösa ritualen. En utförlig beskrivning härom slår att läsa i en kinesisk bok år 272 f. Kr. Med ett finger eller ett tygstycke gnuggade man Länderna i äldre tid. Det var den enklaste och naturligaste rengöringsmetoden. Hippokrates, omkring 400 f. Kr., framhåller att ett ullnystan fuktat med honung är ett utmärkt medel. Därefter bör munnen sköljas väl med en blandning av dill , anis, myrra och vilt vin. Svampar och tygstycken , doppade i vatten med tillsats av något slags tandpulver, ger den berömde tandläkaren Pierre Fauchard som recept. Han utgav redan 1727 ett stort verk över tänderna och deras vård, vari han bl. a. varnar för allehanda munvatten ·som kvacksalvare föreskriver. Våra mångfaldiga tandkrämer hör alla till 1900-Lalels uppfomingar. De användes för att underlätta den mekaniska rengöringen och stärka tandköllet. Sina föregångare har de i minst lika många pulverpreparat, kända sedan årtusenden av egyptier och romare. I äldre husapotek och läkeböcker framhålles ofta enbart saltvatten eller pulvriserat träkol i såplösning som effektivt. Ett hushållsbibliotek från 1871 rekommenderar svart Landpulver, som tillagas av ett skålpund lindkol och tolv ort kinabark, blandat med något citronolja. Bouppteckningar från 1600-talets senare hälft upptar bl. a. skinnpungar till förvaring av tandpulver, men små askar eller dosor av ben, horn och silver blir sedermera allt vanligare i samband med tillverkning av tandborsleluier. Elt brev från 1649 i den engelska släkten Verneys familje132

KOLINGEN KOLING ENS

har hittat en tandborste: Hva i Hällsickc är det här för en Göran ? H ALFBROR: - Ä, de ä vä l någe nytt njutningsmedel som öfverk lasssen har hittat på.

Bi ld 1. Diskussionsin liigg om tandborsten av Albert Engström i Strix 1898.

arkiv b es kriver Landborslen som en ny och kostbar lyxartikel. Brevet tillhör de äldsta villn esbörden om dess existens. Det är adresserat till Sir Ralph Verney i Paris och man b er honom »e fterforska sm å borstar av silver för tändernas r engöring tillsa mmans m ed några små e tuier a lt lägga dem i». Några å r senare erhåller Sir Ralph ett brev frå n en vän i Florens, som tacka r för den fina gåvan - n ågra tandborstar med askar av »den nya lyxen i Paris ». Denne besvarar tackbrevet omgående m ed att »d et är så obetydliga leksaker, att jag får be dig inte lala m er om dem ». »Lyxen » n å r sannolikt också vårt land vid 1600-talels slut alt döma av bouppteckninga rnas inventarielistor. Dock är d et blott inom d e högre kretsarna som tandborsten kommer till användning och så skulle d et förbli tills långt fram på 1800-talet. Då börjar så nätt propagandan för ökad tandvård. I Wistrands Handbok i husmedicin 1858 uppmanas föräldrar alt se till sina barn, så att de varje morgon och afton sköljer munnen väl med vatten. »Tänder och tandkött gnides med ett finger, dock utan

Bild 2. Obligatorisk morgontandborstning vid l'vlellers ta Förstadsskolan l\falmö 1914.

pulver. Först när små vita prickar bildas i emaljen skaffar man s ig en mjuk borste. Vid användning s trykes den med en tvålbit och sedan avgn ides tänderna sakta ». Man kan således utan tvekan säga, alt tandborsten leder sill ursprung från Frankrike någon gång på 1600-talets förra hälft. Diderot talar om den och dess användning. Ett flertal samtida resenärer berättar dessutom , hur de inköper franska tandborstar i Tyskland, Italien och England. Därmed avfärdas Robert Addis' påstående, att de första tandborstarna skulle vara en engelsk produkt från 1780-talet. Vid utgrävningar i Lund har påträffats tre benskaft till tandborstar, som torde vara äldre, se bilden. IG\·I: 13.442 verkar i sin kombination med örslev vara ålderdomligast. Den är knappt decimeterlång, tvåradig och orn erad med cirkeldekor. I skaftet finns ett litet hål så att den kan bäras till dräkten. Den är funnen 1902 i kvarteret Mar ia 134

Bild 3. Tandborstskaft av b en, jordfynd från Lund. - De två skaften t.v. från 1700-talet; skaftet t. h. , som har örslev, är äldre och möjligen 1500-tal samt ski lj er sig från de andra genom sitt lilla fo rmat. Höjder: 16, 13 och 8,3 cm. KM: 24.-102 , 16.887 och 13.4-12.

135

Magle 10, dock eJ m situ. De bägge andra skaften tillhör en dubbeltyp med en längre konkav del för borstning av tandradens u I sida och en mindre konvex för dess insida. Denna typ överensstämmer till fullo med den äldsta kända illustrationen av tandborste, utförd av en okänd konstnär i Joseph le Maries bok, Le dentiste des dames, 1818. Industrimässig tillverkning av tandborstar i Frankrike, England, Tyskland och Japan börjar på 1840-talet. De tillverkas av ben från nötboskap, vilka sågas i lämpliga längder, blekes och poleras. Till borst användes främst svinhår. Engelska silversmeder är under 1800-talet kända för sin tillverkn in g av vackra garnityrer med tandborste, pulverask och tungskrapare, vilka förvaras i läderetui. De såldes som omtyckta presentartiklar, vilka även fick en stor spridning i vårt land. Den första vetenskapligt utarbetade tandborsten konstru erade John vVessler, född i Stockholm 1864. En lämplig form avpassad till mun- och käk.bågar samt bra borst är för honom den givna förutsättningen. Borsten, som av tar i längd mot spetsen, placerar han i tre rader. Han har även funnit att vinkeln, där skaft och borst möts, bör vara 167 grader. Modellen tillverkades i två storlekar vid firman G. B. Kent & Sons i London och nådde i början av 1900-talet stor spridnin g över h ela världen. Sedan man i Amerika 1884 börjat fabricera tandborstar m ed bl. a . celluloidskaft fick den starka konkurrenter. En livlig diskussion om borstens hårdhetsgrad har varit aktuell alltsedan d e första nylonborstarna 1938, då syntetiskt material ersatte tidigare häst- och svinborst. Med detta sekel börjar ett vaknande intresse för barntandvården och därmed får tandborsten sitt verkliga genombrott. Världens första skoltandklinik öppnades i Strasbourg 1902 och tre år senare upprättades vårt lands första klinik i Köping. Lärarna tog på många håll lovvärda initiativ, såsom i Ängelholm 1906, där en lärare vid varje termins början undervisade barnen om tandborstens rätta användning. Obligatorisk tandborstning infördes 1914 vid Mellersta Förstadsskolan i Malmö på inrådan av skolläkaren vV. Wåhlin. Vid terminens början 136

fick varje elev sin borste. Borstningen förs iggick under övervakning på morgonen 15 minuter före första lektionen. En särsk ild lokal var ordnad med sköljrännor och skåp Lill tandbors tens förvaring , se bilden. Trots energ iska försök blev det emellertid svårt att fortsätta på den inslagna vägen, eftersom allt var lagt på frivillighetens grund. De vidtagna å tgärderna grundade sig på en undersökning bland barnen, vilken visade alt blott 1 % borstade tänderna. Vid samma tid försökte man i Danmark ständ igt påminna barnen om deras tandborstning genom att sprida samlarmärken Lill dem. 1917 lämnade sakkunn iga till K. Maj:t ell betänkande om skolungdomens tandvård. Upp lysn ingskampan jer i skrift och tal banar därefter väg för tandborstens segertåg över landet. Henning Lind och Sigrid de Verdier tillägnar 1920 Sveriges skolbarn en sagobok, Den förtrollade munhålan, med en serie vackra teckningar av Gunnar V.Tidholm. Den handlar om två syskon, Kalle och Kajsa, som ej vill använda tandborste, »men en dag kommer den dock till bakteriekungens matsal - munhålan - och promenerar upp och ner, och fram och tillbaka på de smutsiga tänderna. Då uppger alla de små svar ta invånarna i Lättjans slott ett fasans skri och förtrollningen brytes. Vårdslöshet i ting som synes ringa , kan dock människan stora skador bringa ».

NAGH.A LITTEHATUH.HÄNVISNINGAH. Ano1s, H.OBEHT, History of the toothbrush. British Dental Journal 1939. CAMPBELL, MENZIES, Toolhpicks and toothbrushes. Dental Items 1952. GIESECKE, MAX, Development of the toothbrush. Journal of lhe Colorado State Den tal Association 32. 1954. IWANSON, H., En ny typ av tandborste. Svensk tandläkartidskrift 1952 . l{AUFFMANN, J. H., A s lud y of toothbrush. Dental Cosmos 1924. I.idt om Tandb0rs len . Tandplejen nr 3. 1931. \VESSLER, JOHN, Om tandborsten. Odontologisk tidskrift 1895.

137

H.JULLÅSPISTOL MED ÅHTALET 1591 id slul et av m edelliden fö rekom ibl and vid rylleriet korta bössor, vilka avfyrades m ed lunta. Det va r y tterst obekväma vapen. Först ef ter uppfinnin gen av hjullåset skapades elt hanterligt enh andseldvapen , pistolen m ed hjullås. De äldsta kända vapnen av della slag i.i r från 1530-talet. Ganska snar t kom elt par hjullåspistoler a lt in gå i ry tt arens beväpning inom europeiskt kavalleri och bli dess hu vudvapen i stri den. Den här avb ild ade pislolen h ar hjullås av en typ, som är utmärkande för tillverknin gar från mellersta Tyskland från 1500-talels slut och framåt. Det karakteristiska är alt hanfjädern , som }ir p lacerad på låsbleckets utsida framom hjullåset, har lika långa armar och skjuter elt golt s lycke framom låsbleckets framkant. Bakom hjullåset si Lt er spaken och fjädern för en invändig säkr in gsanordn in g. Pipan, vars kaliber är c:a 14 mm, är i sin bakre del åttkantig, m eda n främre delen iir rund med mynningen svagt utvidgad i trattform. På den åUkantiga delen är instansade några enkla orna m ent, årtalet 1591 samt pipsmedens märke: en sköldfo rrnad stä mpel innehållande e tt av en pil genomborrat hjärta , ur vi lket växer tre blommor, samt initialerna DR. Samma initialer har dessutom inslagi ts så alt de flankerar stämpeln. Samma stämplar och märkligt nog samma år tal 1591 finns på hjullåsvapen i Veste Coburg och i Collec li on Pau ilhac i Paris. De hänföres till en pipsmed i någon icke närmare lokaliserad ort i Sachsen. Stocken är av mörkbehandlat trä, vars yta gjorts knollrig. Formen är den i Centraleuropa under 1500-talet för vapnet vanli ga med en kraftig kula såsom bakre avslu tnin g och motvikt mot pipan. Dekoreringen utgöres av inlagda benskivor med graverade ornament i renässansstil. P istolen är en gåva av okänd givarinna till museets 75-årsjubileum 1932.

R. Bqt

138

Hyllarcpis lol frt111 1500-lal c t m ed hjullås. Längd 56 cm. KM: 36.062 .

139

LI KKOHS å Svartbrödrakloslrets kyrkogå rd på Kiliansgatan 9, där nu Sydsvenska Socialinstitutet har sina lokal er, grävdes 1948 för en oljetank. I schaktet påträffades en skadad gravkista av murtegel inn eh å llande skelettet av en äldre, troli gen manlig individ . Milt på den dödes bröstkorg låg ett litet enk elt kors, klippt ur en bronsplåt. Korset har upp enbarligen avsiktligt lagts på den döde. Detta ä r det enda likkors, som i Lund anträffats i en med eltida grav. Bland lund a fynden finn s em ell ertid y tterligare fyra kors av sa mma format, so m sannolikt: en gång lagts på ~ n död . E ll av d em ä r av tunt mässingsbleck , d e tre andra av järn. I Kulturen finns dessutom ett likkors av silver, anträffat för e tt tre tti o tal å r sedan vid gravöppning på Flädie kyrkogå rd 8 km väs ter om Lund. Det har av Sven T. Kjellber g b ehandlat s i å rgång 1939 av d enna å rsbok. På m å nga h å ll i Sverige ä r d et fortfarande en sedvänja att lägga ett k ors av blad eller blommor p å d en dödes bröst. I katolsk a länd er tyck s d e t vara ännu m era vanligt att d en döde få r e tt k ors av trä ell er annat materi al m ed sig i ki stan. Bruket är ga mmalt och äldre än krist endom en i No rden. I de äldsta kri stn a gravarna på Björkö i Mälaren har små som hängsmyck en a nvända silverkors lag ts hos d e döda. På Grönland har e n större sa mlin g trä k ors påträffats vid utgrävning av nordmanna grava r i Herjolfsnes (lki ga it.), som bebyggdes i slute t av 900ta let. Korsen fanns li ggande på d eh dödes bröst eller p å kistan. På ga ml a gravpla tser i England och Frankrike har gjorts m ånga fynd av små bl yk o rs m ed ri stad e inskrift er. På ett sådant lyd er lex ten i översättning: »Kri sti kors triumfera r Kristi kors fö rdriver fi enden ». Den uppenbarar m eningen m ed dessa sm å likkors likso m m ed gravkors och kristna kors överhuvud. Man h ar sa tt s tor tilltro till korsets kraft och förmåga a tt värna mot onda makter , och m a n har velat lå ta d en döde vila und er korse ts skydd. R. Bqt

140

Likkors, jo rdfynd fr å n Lund. Översl från v. funn e t i tege lkista på Kiliansgatan 11. H. 75 mm. KM: 46.258; klo a kgriivningsfy nd . I-I . 76 111111. KM : 5.899. I mitt en funnel i Vå rfru ga tan. H. 111 111m. KM : 9.091. Und erst fr. v. utan fyndort sa mt funn e t på Vinstrupsga tan 7. Il. 97 mm. KM: 52.738.

LITTERATUH.

Likkorse t. Nordiskt folkminn e, s tudier Lillii gnadc C. W. von Sydow 1928.

LOUISE HAGBERG,

14-1

FL UGFÅN GARE fler a lt h a läst \ Vilh elm vo n Gleich ers utfö rli ga monografi över flu ga n , va ri han b erä kna r a lt e tt h ondjur p å en so mm a r k a n få 2.216.420 a vkomlin ga r, b ehöve r ma n sann erligen slå tv å flu go r i en smäll för a lt i n ågo n m å n b egrä nsa tillökn in gen . E n flu gas li vs tid ä r tre Lill fy ra m å n ad er och o m a ll a ägg, som lägges va r tionde d ag, utvecklas, sk a ll h on bli s tamm od er till 5.598.7 20 .000.000 individer. Dessa m er ell er mindre teo reti sk a spekula tion er k a n vara vä rd a a tt h å lla ri minn et vid val av b ek ä mpningsm etod , allt ifrå n enkla flu gs m äll a re till k emi sk a prepa ra t. F lugsmällaren , en liten rund läd erl a pp fäs t vid ett träskaft , omtalas reda n 1587 i Helsingius' Sy nony morum libellu s. Denna typ und a nträ n gdes först i b örja n av 1900-l ale t a v den s. k. a m erikanska flu gs m älla ren m ed s lållrå dsnät och m etall sk a ft. Flu gfå nga re finn s d els i form av klibhi ga r em so r, dels so m glaskupor. De sen a re h a r alltseda n 1890-tale t frå n små ländsk a glasb ruk via m a rknad er och h andelsbod a r spridits över la nd et. I prisku ranter för 1904 kosta r e lt kl a rt flu gg las 55 öre och elt m a ttslipa t 70 öre. Litet svagdri ck a eller n ågo t a nn a t sö la kti g t lockbete h ä lles i d en inre r ä nn a n . Seda n flu ga n viil k ommit in i glase t ä r d et n äs ta n omöjlig t för den alt finn a ut igen . E n i princip lik a da n flu g få n ga re b eskri ve r And ers T idström und er srin resa i Halla n d 1756, då h a n k omm er till Slöinge gäs lgiva regård . H är ser h a n »e tt flu geglas m ed dri ck a uti , ovanp å k onk a vt och miillå t elt h å l genom v ilk et flu gan flö g n ed , m en då h on skull e fl yga u pp igen, stötte h on m o t glase t och hon m å tte d yk a n er igen ». F ör femti o å r sed a n k om m a n vid en a m erikan sk fa rm a rtidning på ideen a lt unde r sk örd etid en, då in gen h ade tillfä ll e a tt läsa den , tr yck a på flu gpa ppe r i ställ et fö r va nli gt papper. P å så si.ilt kund e tidnin gen k omm a till fliti g a nvändnin g, och intresset h ä r för s timul erades gen o m e lt ul sa ll pennin gpri s på

142

Överst: flugsmiilla från Sörmland, gåva 1883. KM: 836. Därunder: flugvifta från Indien, ur vVachtmeisterska samlingen. KM: 46.400: 105. T. h. flugglas från Lund , omkr. 1900. KM: 4 1.327.

143

110 dollar Lill den läsa re, som uppvi sade största antalet död a flugor. Priset erövrades av en tolvå rjg pojke för 119.000 stycken. I Orienlen va r Beelsebub flugornas gud och med hj ä lp av hans makt Lrodde man sig kunna bemästra dem. Även hellenerna offrade åt sin fluggud, Mui agros, när de hemsöktes av förödande flu gsvärmar. Skalder, länkare och läk a re har i alla tider inlresse rat sig för detta lilla djur. Hom.erus såg i flugan en sinn eb ild av oförskämdhet och skamlösh et. Schopenhauer slördes of ta av dess envishet, »ty när alla djur sk.yr männjsk.an och redan på avstånd flyr för henne, sätter sig flugan mitt på h ennes näsa ». En rad framstående läkare har påvisat sambandet mellan flugsvärmar och epidemiska sjukd omar. Detta överenss tämmer dock föga med påståendet att flugan liknar katten i ren lighet, ty så snart den icke äter, putsar den sig.

B.A.P.

TANDPETAREN

Av BENGT-ARNE

Pl~ RSON

å en teckning, 1itad av signaturen i\Ie m i Aftonblad et 1951 med anl edning av en folklivsforskarkongress i Sallsjöbaden , syns en folklivsforskar e med sakligh et konslalera i en intervju: »Av den inl evelse varm ed Ni pelar tänd erna drar jag slutsatsen, all Ni är från nordöstra Värmland ». Delta exempel, som journalisten valt i avsfät att i.ronisera folklivsforskaren i hans arbete, är emellerLid ej så skämtsamt, som han tänkt sig. Om icke precis själva sä ttet på vilket man pelar länderna kan vara av intresse för forskaren , så har i all a fall verktyget, m ed vi lket det utföres en rik och omväxlande kullurhislo nia, som är värd al.t närmare belysas. I alla tider har människan väl på ell eller annat sä lt efter slutad måltid befriat s in a länder från nulllrester o. dyl. Bevis härför lämnas först sedan man börjar använda ve rktyg av metall eller annat svårförs lörbart material. Toalettgarnilyr från bronsåldern , bes,låcnde av örslev, land- och nagelpetare, Ovan: bild 1. Tanclpelarstiill av porslin från 1800-talcts s lut. 101: 49.849. 10

145

burna i en ring, har påträffats i östra Alperna och norra llalien. De tiillhör Hallstattkulturen , som under tiden 1000--400 f. Kr. förmedlade handelsutbytet med Orienten. Sannolikt hör tandpetaren till de kulturelement, som förts denna väg till oss. Efterbildningar av toalet.tgarnityren från Sydeuropa har påträffats i Danmark. Hos den grekiske författar en Alciphron , som levde på 100talet f. Kr. , möter man det äldsta skrifUiga viiLtnesbördet om bruket av tandpetare. Då hellenerna flitigt använde dylika , fick de av Orientens folk bära öknamnet »tandpetartuggare ». Men även i RomarPiket tillhörde tandpetaren i metall lyxutrustningen. Synnerligen förnämHga tandpetare har påträffats i senetruskiska gravar. Under kejsar Neros tid levde skriftställaren Valerius Martialis, 40-103 e. Kr., som i ett avsnitt ur sill författarskap , De-ntiscalpjum, beskriver hur man använder en liten pinne av mastix trä eller en fjäder till Ländernas rengöpjng. Att Orientens folk användie »gyllene tandpetare » redan på 1000-talet omtalar den persiske skalden , matematikern och filosofen Omar al-Chaijam, död omkring 1123. Tandpetare av s ilver och guld med vackert mönstrad intarsia bli.i· under senmedeltiden allmänna hos den burgna befolkningen i :Medelhavsländerna. Professorn i Bologna och Padua, Johannes Arculanus, död 1484, har vid ett flertal tillfällen i sina skrifter påtalat vikten av att tänderna efter varje måltid måste rengöras med en trubbig tandpetare och sköljas med vin. 'Dill Frankrike lär på Henrik IV:s tid den spanske ministern Antonio Perez ha infört ett allmännare bruk av tandpetare omkirng 1590. De användes dagligen och serverades på tall. riken eller sattes i servietten. Tandpetaren av metall med ädelstenar och emalj-inläggning blev av renässansens furstar och bourgeoisie använd vid den dagliga morgontoaletten. Den bars tillsammans med örslev och jaktpipa i en kedja runt halsen , som framgår av samtida porträtt. vVilliam Shakespeare gycklar därmed i En vintersaga under tvenne fårherdars samtal: »En stor man, det försäkrar jag Eder. Man ser det på hans tandpetare ». 1

146

Bil d 2. Folk i vii rend sdräkt. Kvinn a n biir ta ndp etare och ö rslev i silverkedja runt halse n. T ecknin g av C. Fo rssell i E ll å r i Sve ri ge, 182 7.

147

P å 1600-tale t få r tandp eta.ren sin självskr,ivna plats i d et universalverkt yg, som likl e tt konst11ärligl sm yc ke bars till dräkten. Ibland förekomm er d en i en lustig figurform, där händerna användes som örsl evar och fol sp etsarna som tand p e lare. En engelsk ABC-bok frå n 1609 r edogör för d ess användning och uppmanar d essutom liisaren att i samband härm ed torka gommarna m ed en näsduk. Simon Paulli framhåll e1· i sjn 1648 utgivna Flora Danic3, att veden av vild olj epalm är d et bästa tä nkbara materiale t L!ill tandp e tare. Gusta f Il Adolfs kons lsamling, som till största delen är en gåva frå n Au gsburgs borgerskap , inn esluter även en tandpetare, e tt utsökt arbete a v b en. Den lär en gå ng ha tillhört d en tyske kon s lhandl::iren Philipp Hainhofer, som förs å g d å tid ens europeiska hov m ed d y rbara k o nslförem å l. Ett fl erl::il uppgift er om »tandprek a » a v siilve r fiirekommer i svensk 1600- och 1700-talslitteratur. När Linne p å väg till Skå rne 1749 kom fall Virest a d i Vä r endsbygden ger han bl. a. en utförlig b eskrivning av ortsbefolknin ge ns drä kt , »d en täck as te och dyras te j ag se lt hos allmogen i rik et. Någ ra få had e silverbällen om livet, vilka voro hop satt a av fy rkanti gt dPivna och upphöjda silverbu cklor. De lta band s lvärt om live l n edan för listen och n edhängd e vid sa mmanhMtninge n m ed e tt par sm å silverkedjor, vilka slutad es m ed en öronsk1ed och e n krokig landpreka av silver». H ylten- Cavalliu s b erättar i \Värend och wird a rn e, 1868, hur rika bondkvinnor ännu för en mans å lder sedan h a d e dylika bält en. I d essa hängd e d essutom kniv att äta m ed , n yck elrin g och »pung tro ss ». Under rokokon bar m a n s in tandp etare i ett snidat elfen b ense tui , som även inn e höll spegel och pud e1Yippa . Två förnäma etuin av d etta slag, som tillhört Schiill er och Goeth e, finns num era p å museum i Sluttgart och Frakfurt am Main. Kinesiska etui er m ed matbesti ck av bron s och elfenben frå n lid1igt 1800-tal inrymm e r b å d e n a gelfil och tandp etare. En paler vid namn Alhanasiu s s kriver 1810 a prop å kinese rna och deras tillv erkning av småsak er, »alt m a n liir sv å rligen i Europa kunna göra maken lill d en lilla tandp etaren m ed sitt tillhöriga fodral». 148

I 1800-talets pärlbroderade se rvi e ttringa r salt e man tandp eta re av ben ell er sHv er, de senare ofta i form av m~nial y r sablar. Dessutom kund e m a n ibla nd få se tandpe lsh å llare av porslin på matbord et, se b ildern a. E n rengöl'ing 1eft e r slutad m å ltid var k a nske inte alltid så es te ti sk t ti!Llaland e, även om gentlemannen brukade h å ll a servielten eller handen för munnen, m edan h a n petade, m en n ågon profylaktisk verkan tillm ä ttes d et. Sa mtida handböcker j e t1iketlfrågor framhåller nödvändigh e ten av a tt anviinda de lta lill a oes teti sk a föremål med förstånd. Så lunda bör ej fruntimm er använda sig av ga ffla r eller ta ndförstörande knappnålar, utan .tillspetsa en gåspenna eller sk affa sig en p e lare av silver. Omkring 1915 när tandborsten blivit allmännare i vår t land försvann tandpetarställen i a llt större utsträckn in g frå n hemm en, restauranger och offen tli ga lokale r.

Bild 3. Bo rds liill för landp e la r e, porslin , 1800-la le ls s lul . KM: 50. 195.

149

KN OGJ AHN rå n mina drä ngka mm a rbesök und er barnaå ren i 1930-Lalels Lund ab ygd minn s jag m yck e t starkt p os torderka talogen , snusdosan och knogjä rne t. De h ad e sin ob li ga tori sk a pla ts p å d en lill a och grovt tfälhu gg na h yll a n ova nför sän gen . Inn a n drängen om lörd agen gav sig iväg t il! d ansb a na n lä t h a n a lltid kn ogjä rne t glid a 1ierr i rockfi ck a n , ly ut a n d et skull e h a n int e h a n ågon större fra m gå ng i elt eventu ellt slags mål. Man k allad e de t i ä ldre Lid fö r boxh a ndsk e. F rå n E ngla nd introdu cerad es boxni ngen p å 1880-ta let i Sverige och blev efter ett besök av en gelsk a militä rgymnas ter sporten på m ode t. I en skild rin g ur »Fem sportsm ä ns r esa », 1886, b erä tta r v. Vl illebrand och Ra nck en om mi ss lä nkli ga bjudningar i H oll a nd och Tysklan d, där m an h els t på n ågo t sä l t b ör va ra bevä pn ad , »såsom L. ex. Gös la m ed sin i Antwe rpen inköpta knogs tä rkare av s lå l ». Knogjä rn et kun de a n Ll n gen vara smill som en ova l rin g m ed krafti g ova nsid a eller gjutet m ed h å l för fin g rarn a , se b ilderna. De t sen nre vn r av industrim äss ig tillverknin g och k öpt es i m yck enh e t bl. a. av sk å n sk a fi sk a re och sjöm ä n vid r esor till Da nma rk . Inom dessa y rkesk n tego ri er ä r de t, som m a n ä n id ag i stor ulst räcknin g p å trä ffa r knogjä rn e t, uppl yse r Sta ten s kri mina ltekni sk a a nstalt, va rs museu m äger en fin sa mlin g av b eslag tag na mi ssh and elsjä rn , se b ilden . F lerta let slagsm å l h a r em ellerti d a ldri g d rag its inför r ä tta . DeLLa va p en m ed sm ekn a mnet »w ien erb röd » ersa ttes oft a av sn usdosa, bl ydagg ell er j ä rnkä ttin g. Fo rdom va r bonddrä n ga rn as k onta k t m ed y tt ervä rld en m yck et b egrä nsad . Blott p å den å rli ga m arkn ad sresa n kunde d e sk a ffa sig k öps la dsprodukter. Följd en b lev a lt m a n sjä lv tillverka de de t m esta m an b eh övde, såsom den unika b oxh andsk en frå n Holje i J ä m sh ög, se bilden. Den ä r skuren ur elt styck e b jörkträ och fö rsedd m ed fem spika r. De sm ålä nd sk a drä n garna tillve rka de sina vap en efter en a nna n m etod. I en k ålrot, so m k lövs mil t itu , k a rvade d e ut

150

Bild 1.

>Boxhandske > av trä m ed spikudd a r från Holj e, Jämshögs sn, Blekinge. KM: 38.264. Bild 2. Knogjärn. Inköpt 1913 på auktion i Simrishamn eft er lä nsman N. A. Persson, som tag it j ii rn et från en • ogärningsman >. KM: 22.63 1.

151

formen av en boxhandske och göl sedan bly i den. Från Blekinge beräLlar en sagesman i Tving, all man vid slagsmål använde »ljuramedja », mässingsdosa eller kniv , medan däremot »knoghandskarna » kom med järnvägsarbela rna. På marknader, auk li oner och danslillställningar var slagsmålen mycket vanliga . Jag hörde en gång en göing berätta om marknaden i Hästveda, alt det var en dålig marknad , ty där var inle så mycket som elt enda slagsmål. Det var mycket allmänt med öknamn och si ridigheter byar och socknar emel lan. Fruktade i hela Sydväslskåne var hoveribönderna på Häckeberga gods , som oftast uppträdde i samlad skara, när de var utanför byn. Det blev e tt gängse talesätt då någon råkade ut för en kraftig karl: »De t var en häckebergare, det kände jag på tagen ». På Öslerlen talas det om ,, Sim risa slöskämpar », som gärna tog till knytnävarna. Mellan gislövoch gnalövborna har alllid varit slora motsättningar, därav »Gisle harra och Gna le gnarra ». I Vernmenhögs härad var »Torsjc ljuva , Sku rup e källringa , Slimminge Lallra » kända långt ulöver häradsgränsen. Smädelserna kunde ibl and ftt en versifierad form för att lättare bli ih ågkomna, såsom »Årkelljonga o Hya , e tau Jaja bya » ell er »Vetlanda kämpar, Bäckseda män, Näsby stackane lever än ». Dryg som en skåning och enveten som en smålänning ä r elt talesätt, som i ett nötskal karakteriserar folket på släLten och i skogsbygden. Det stora varuutbytet i ä ldre tid gav upphov till legio av glåpord och historier från dessa bägge landskap. Du skåning, du skån in g, du »g rödabulo alllid är du avundsjuk. Du små länning, du smålännin g, du havrekaka, du är vass i ryggen som en raka. Vid sådana tillmälen kunde knogjärnet komma till användning. B. A.P.

Bi ld 3. Kno gjiirn , pantsa tt

Lund hos »l3 a ron c n », 1020 -tal c l. KM:

~l.870 .

Bild 4. Kno gjärn , knivar , dolk a r o ch s til ell e r ur Statens krimin a ltekni ska a n s lalls samlin gar i S tockh o lm.

153

FÖNSTERBESLAG y nli ga vinkelbeslag i hörnen på öppningsbara fönster h ar varit vanliga från 1500-talet till långt in i 20:e århundradet. En provkarta på fönsterbeslag av olika fason går lätt att erhålla vid en rundvandrin g Lill gamla byggnader. Man finner i dessa beslag en art av konstsmide, som in gal unda är påträngande men som dock är stilbunden. Man finner också, a lt beslagen inte alltid är jämngamla med det hus de sitter på. Ibland måste de vara tillvaratagna från äldre hus och använda på nytt. Ofta är de tillkomna då nya fönster insatts vid någon ombyggnad. I den här avb ildade serien är A det äldsta beslaget. Det är ett jordfynd från Bredgatan 5 i Lund. »TVIcd stor sannolikh et tillhör det tiden omkring 1600 » (13r. Hellner, Järnsmidet i vasatidens dekorativa konst). Fasoneringen är r enässans mässig, konturernas karniser iir välkända från stilens balustrar. Beslage ts dekorativa verkan förhöjes av de uthamrade bucklorna. B är ett beslag på fönster i den 1788 byggda boningslängan i vVickmanska gården, Bredgatan 2 i Lund. Liknande beslag finns på huset Bredgalan 17 av år 1794. Typen synes h a varit gångbar i Lund vid 1700-talels slut, men har äldre anor. På l. ex . Kalmarhus från 1600-talets milt är den rikligt företrädd, (E. Andren, Västerviks bebyggelsehistoria). Beslaget C, som s itt er på fönstren mot ga tan på Tcgnerhuset i Lund, Stora Gråbrödersgatan 11, uppfört 1768, ligger i stilen mellan A och B och får också betecknas som en 1600-talstyp. Beslagen är dock sannolikt jämngamla med huset. På boningslängan från Västra Vrams prästgård, nu på Kulturen, ser fönsterbeslagen ut som bilden D. Huset är byggt 1754-1755, och beslagen är sannolikt tillverkade samtidigt. Även denna typ, som benämnes »duvhuvudbeslag », är skapad på 1600-talet och kan ses bl.a. på det av Nic. Tessin 1672-1675 ombyggda slottet Mälsåker vid Mälaren, (E . Andren, Mälsåker). Berlingska huset på Kulturen, en korsvirkesbyggnad som ursprungligen stått vid Lilla Gråbrödersgatan i Lund och som

154

Fön s te rb es lag från 1600- 1800-tal en. Skala 1: 5.

torde ha uppförts omkring 1700, blev då elen 1911 återuppfördes p å Kulturen försedd med h elt nygjorda fönster. De förs ågs m ed b eslag som bild E, en 1700-talstyp, som för övrigt icke kunnat p å träffas i Lund. Slulligen visar bild F e tt fönst erbeslag av en empiretyp , som i Lund är myck et vanlig p å byggnader frå n 1800-talet. Det är a tt märka att hörnbeslagen i fönstrets gångjärnssicla även fungerade som gångjärnsbeslag. Så var fallet ända till slutet av 1800-talet, d å d et kom i handeln en fabrikstillverkad typ av gjutna hörnbeslag utan samband med fönstr ets gångjärn.

R. Bqt 155

KISTEBHEV SO~I FÖHEBlLD Au MÄRTA LINDSTRÖM

~1r log de skånska mororna allting ifrå n när de brod era -

de agedynor och vävde flamsk . Det finns många romantiska föreställningar om hur de satt i haven, lyssnade på fåglar och tillade p å blommor och så växte det fram blomsterkransar och ornament kring bäckahästen och l\Iari e bebådelse. Fullt så romantiskt är de t inte. »Den frodiga folkfantasien » har högst påtagliga förebilder bland äldre högres tå ndslextilier, bibelillustrationer, kislebrev m. m. I del här sammanhanget ska vi ägna oss ål kislebreve n som inspirali rnskälla och endast åt dem som l'inns avbildade på 1

Bild 1. Syndafall e t. Detalj av flam s kvävnad från Oxie hd , Skåne, 1700 -tale ts s lut. -16 X 85 cm. ]\:\!: 1.622.

156

Bild 2. Syndafa ll e t. Avdrag av e n kist ebrcyssto c k anviind i Be rlin gska b o k tryck e riet i L und und er 1700 -ta lel. 2-l X 32 ,5 c m. Ki\l : 3.221.

157

Bild 3. Bebådels en. Detalj av flamskvävnad från Lyngby , Bara hd , Skåne. Omk r. 1800. 50 X 9-l cm. KM: 15.284.

Kulturens flamska agedynor. De är avdrag från Berlingska tryckeriets kistebrevsstockar, som numera tillhör museet. Kistebrev är grant färglagda träsnitt som kunde köpas på marknader och av kringresande handlare under 1700-talet och fram mot mitten av 1800-talet. De fästes vanl igen i kisllocket men sattes också upp på väggen. Vid högtider och särskilt till julen pryddes väggarna ibland med hela rader av kistebrev. De kallades också ofta för »julpapper» eller »julark ». Scener ur Gamla och Nya testamentet tillhörde de utan jämförelse van158

Bild 4. Bebådelsen. Avdrag av en kislebrevsslock anviind i Berlingska boktryck eriet i Lund under 1700- och 1800-lalen. 25,5 X 16,5 cm. KM: 3.221. En variant i dansk upplaga av samma motiv iir förebild till agedynan I. v.

ligaste motiven omväxlande med satiriska och allegoriska framställningar ur livet. Men även märkvärdiga personer och samtida kungar och drottningar sågs lyfta sina ögon mot en, då man öppnade kistlocket. Motivens enkla allvar eller robusta kom ik förstods och uppskattades av en publik som många gånger inte ens kunde alfabetet. Men de kunde sin bibel och bönboken fick för mången 159

Bild 5. Gustav I I I oc h Sofia Magdalena. De talj av fl a m s kviivnad fr å n syd viis tra Skåne. Omkrin g 1800. -IS X 105 cm. Kl\ f: 5 1.53-1.

räcka so m litt era tur live! ut. Illu strationern a fi ck de i kist eb reven, vilka på sa mm a lrohjiirtad e sä tt som i d eras eg na för es tällningar å tergav Syndafa ll et och Bebådelsen, Samson och Del il a och F lykten till Egyp ten. Deras förenklad e teckn in g och d ek oraliva y tverk an g ick lä tt a tt översätta i fl a m sk när Lundabygd ens kvinnor sök.Le motiv till sin a aged ynor. Kis teb reven går lillba k a på ettbl a ds tryck en i träsnitt, som började spr id as över E uropa under 1400 -ta le ts sena re del. De skars och trycktes av formskärare ell er s. k . brevmålare, i Tyskland också kallad e Heiligend ru ck e r. Träsnittet had e s in glansperiod under 1500-talels förra del och b land formskärarna finn er vi många av samtid en s b ~i s la kons tnä rer . Till en börjnn fram s tällde d e m es t bibliska motiv och h elgo nbilder. Sådana tryck placerades oftast innanför ki s tlock e t, ty man tä nkt e sig, alt Jungfru Maria eller Vår Herre på så sätt skull e skydd a inn eh å ll et för tjuva r och mot ros t och mal. HiO

Bi ld 6. Gustav Il[ och Sofia Magda lena. Avdrag av en kist eb revss to ck anYiind i Berlingsk a bok tryc k eri et i Lund und er 1700 -talc ls senare del. 12,5 X 2-! cm. l\i\f: 9.959, 9.960.

Med tid en blev e llblads tryeken mindre populära och under 1600-lalet hör vi int e mycke t talas om dem. Träsnittet kom i skuggan av kopparsticket. Brevmå larna fortsatte dock på sina h å ll en undanskymd verksamhet - i Tyskland arbetade de l.o.m. för export , även norröver. Naturli gtvis skars stockar med nya och aktuella motiv, men det är förvånansvärt hur länge de tidiga 1500-talstrycken kopi erad es. Ännu bland de Berlingska stockarna finns n åg ra vars förebilder skulle kunna föras till'ba ka till konstnärerna i Dtirers krets , såsom Altdorfer, Baldung Grien m. fl . Det är int e omöjligt att Ca rl Gus taf Berling en gång förde dem m ed sig från Tyskla nd , när han tillsammans med sin bror utvandrad e till Köpenhamn. 1731 slog han sig n ed i Lund och fjorton å r senare övertog han i sitt namn det akadem iska boktryckeri et. Det är inl e sagt alt l3erling var den förste som tryckte svenska kisl ebr ev, m en han var den förs te som lät till verka dem i stor ska la. Och Il

Hit

Bild 7. Ridande konung. Detalj av flamskviivnad från Nevilshög, Bara hel, Skåne. 1700-lalels senare del. 46 X 95 cm. KM: 12.9t:l.

han sålde dem inte bara på den skånska landsbygden utan även på marknader i angränsande landskap. Flera av Berlings och senare svenska kistebrevstillverkares stockar har samma motiv och utförande. Den gemensamma källan är i många fall säkerligen tysk antingen nu stockarna införskaffats direkt eller kopierats inom landet. För Berlings del hade han täta kontakter med Danmark och flera av hans ldstebrevsstockar har bevisligen danskt ursprung. En stor del av charmen hos kistebreven l igger också i deras 162

Bild 8. Hidande konung. Avdrag av kistebrevss tock använd i Berlingska boktryckeriet i Lund und er 1700-talets senare del. 17 X 2-1,5 cm. KM:9.976.

naiva och ohämmade färgsättning. Den var så förenklad att t. o. m. barn kunde utföra den. Många obemedlade och yngre personer förtjänade ett blygsamt uppehälle på att grant »växtfärga » kistebrev. N. P. Osbeck berättar i sina »Lundaminnen » att »Directeurskan Berling höll sig ej för god att själv färglägga kistebreven. En gång villrådig om vad färg hon skulle ta ropade hon till sin man i rummet bredvid, Far, far ska jag m å la Jerusalems kong mä gröna böjser? » Till de Berlingska kistebrev med b i'bliska motiv som inspireHi3

Bild !l. Hidancl c drollnin g. D c lalj av flam s k viiv nacl från Ncvilshög. Bara hel , Sk å n e lillh ö r sa mm a viin1acl som bild 7.

rat lill lexlil cflerbildning hör Syndafallet, bild l och 2. och Marie Bebådelse, bild 3 och 4. Båda gå r lillbaka på ellbladslryck fr å n omkring 1500. Bland andra !ryck kan n~imnas Lammel m ed korsfanan och 1-Iimladrollningen, som lyvii.rr saknas i textil översällning i mus ee ls sa mlin ga r. Syndafallet hör till de 0111lyckla motiv en och finns avbildat på såväl agedynor i flamsk och yllebroderi so m i vitbroderi lill örngolt fr ån 1700-talet. Om man vill vara rikligt noga kan ll eb;\d elsemolivet dela s i lvå grupper. Den ena lyck s ha lundatryckel , den andra c ll danskt 164

B il d 10. Hicland e drullning . Anlrag av kistcbr c vsslot:k an\"iincl i Bcr lin gska boklryckericl i Lund under 1700la le ls se nare del. 17 X 2-1 ,i") cm . hi\l: !J .\Jö-1.

k is leb rev som förebild (J. E . Ta ng ]\:rist ense11 , Danske h. isl ebreve, Sprog og Kultur, B. 10, 1941 ). Den upphöjda kungamakten va r ett tacksamt föremål för folkfantasin. Kungar och drottningar hörde till de verk li gt säljande kistebrevsalstren. Porträttlikheten behövde inte vara alltför påfa llande. C. G. Berling köpte aktuella och »avlagda » kungligheter från Köpenhamn , både d a nska och andra som kopierades och varierades. Somliga fö rblev danska kungaporträtt , t. ex. Chri stian V1 med elefa ntord en och viclh~ingancle clronning.

lfi5

Bild 11. Ridande konung. Detalj av flamskviivnacl från Vemmenhögs hel, Skåne. 1700-lal cls slut. 55 X 85 cm. KM: 5.930.

Andra trycktes med nya namn och monogram. Gustav lll och Sofia Magdalena, bild 6, hade tidigare hetat Frederik V och Juliana Maria. Gustav III förmäldes 1766, samma år som Frederik dog. Majestäterna på bilderna 8 och 10 är variationer av de danska kistebrev som gick under namn av Ludvig XV och Maria Katarina. Jag känner inga namn på den svenska upplagan , tyvärr inte heller på ryttaren, bild 11 , men det ska väl vara en furstlig person eftersom han har en krona av gu ldtråd. 166

r-)j~~:,1 ~

Bild 12. Ridand e k o nung. Avdrag av kist ebrevsstock a nviind i Berlin gs ka boktrycke ri e t i Lund und e r l iOO-talcts senare d el, 18 X '.14 ,5 cm. I< M: 9.962.

Ännu ett. kungapar figurerar på flamskd ynorna. Det ~ir de båda personer som brukar flank era »Tornakrukan ». Men de är inte tagna från svenska kistebrcv, utan de tillhör den danska import som förekom under tidigt 1700-tal och föreställer »Christian, Cronprintz til Dannemark og Norge » och hans »Cronprincesse Sophia Magdalena » (se, R. Ask.er, Danske tresnitt og kistebrev i Norge, By og Bygd, Oslo 1947 ).

167

KNAPPNÅLAR n appnålen har länge varit en mänsklighelens blyga tjänare, som utfört sin tjäns t i det fördolda. Unde r m edeltiden var den dock ä nnu icke så vanlig att man drog sig för alt visa den, t. ex. som föstnål i huckle och dok, se bilden. Vid sidan av metallnålar förekom hinge nålar av ben eller t rii. Och fiskbenet, naturens s.a.s. ege n knappnål, användes ä nnu under sent 1800tal som knyppelnål av de karelska kvinnorna. Vår vanliga knappnål har tillverkats i Orienlen lå ngt innan den blev känd i E uropa. När den kom hit är svå rt alt säga , men den fanns i alla händelser både i J.Lalien och Frankrike und er l 200-ta lel. Från 1365 har man upp gifter om knappnålstillverkning i Niirnberg. Bland lundafynden på Kulturen finns knappnålar som hittats i s tadens medeltida kulturlager. l Ni.irnbe rg finner v i också den första knappnålsmaskinen, troligen omkring 1685. Den första automatiska maskinen uppfanns 1812 av ett par engelsmän, Bradbury och \ Veaver. Knappnålarna bland lundafynden är i a llmänh et något längr e än våra nutida , någon är du'bbelt så lång . Kulhuvuden omväxlar med det karakteristiska runda huvudet av sp iraltråd, som brukar utmärka knappnålar gjorda för hand . I Lund fanns verkstäder för metallhantverk, som bl. a. arbetade med framställning av synålar av brons och som sanno likt också tillverkat knappnålar av brons eller någon m äss in gslikna nd c m etall. Nålar av mässing omtalas i Engla nd på 1440-talet och mä ss in g är alltjämt vår vanl igas,te knappnålsmetall, omväxland e med stål, som började anviindas av engelsm ä nn en på 1700-talet. De första svenska knappnålarna av mässing framställd es troligen vid Skultuna bruk på 1640-talet. 1649 gav drollning Krist ina privilegium åt mäster Jacob Pettersson på e tt knappnålsmakeri i Stockholm, där också landets första knappnålsmakareskrå bildades år 1665. Hundra år senare fick Gusums bruk privilegier på att framställa knappnålar. Nedans tåend e beskrivning på hur det gick till före a utomatmaskinerna Lir hämtad ur »Gusums bruks historia, 1653- 1953 » av Karin Forsberg.

168

J; ,

Överst !. v. huckl e fäst m ed knappn ålar, 1-100-talsbild ; t. h. n å lar av 1. fi skben , trä och horn ; 2. m e tall ; 3. kn y ppeln å la r m ed glashuvud en , Katalonien, Spani en. - Dcimnder: o li ka mome nt i knappn å ls tilh·e rkningcn.

169

Sedan mässingslråden dragits i önskad s torlek lindades den på en garnvinda kallad »docka ». För alt räta tråden drogs den genom »riktbollen », en träklots med 9 stift, som stod zick-zack på avstånd lämpade efter trådens diameter, se bilden. Riktaren drog Iråden med »flacktången » och klippte tills han fick en knippa på 15-20 trådar, vilk a han sedan skar av i dubbla nållängder. Så följde »spetsningen ». Vid minsta fel bildades hullingar och nålämnena var odugliga. Sedan de sl ipats i båda ändar klipptes de av på mitten. Sp iralerna till nålhuvudena spanns i en knappmaskin. I denna satt fasthållen med en tång en tråd, »kärnan », c:a 1 mm tjockare än nålskaften. Runt denna spanns i spiral en mjuk glödgad mässingstråd. När hela kärnan var omspunnen drogs sp iral en bort och klippes i »bränsar» om lvå vindningar. Knappslagn ingen skedde vid »vippkubben », en sorts fallpress med slålslampar, som skölles med hävstång och trampor. På vippans över- och underslämpel fanns en fördjupning av elt knappnålshuvuds storlek, på underslämpeln även en reffla för nålskaftet. Knappslagaren tog ett skaft, fångade med spetsen upp en bräns eller spiral och sköt den mot huvudändan. Så rullade han den i understämpeln fyra gånger, varje gång med ett kraftigt slag av överstämpeln. Den som var duktig kunde »slå knapp » på lusen nålar i limmen. Det var ett arbetsmoment som många gånger lämnades ut som hemarbete från knappnålsverksläderna. Därefter rensades nålarna i vinstenslösning. En del förtenles genom vitkokn ing, även delta i vinstenslösning, spolades med vallen, torkades i sågspån och polerades med kli i en roterande cylinder. Att sätta nålarna i brev ombesörjdes mest av hustrur, pigor och barn. För att få jämna rader stack man efter en med skåror försedd träs.Lock, se bilden. För fina nålar användes färgat papper, t. ex. för svenska nr. 6. I sorteringen fanns också franska och engelska nålar, svarta sorgnålar, insektsnålar, band- och knyppelnålar. Knappnålsbuntarna packades i en nålkista för att forslas till försäljare i städerna men också för att säljas på marknader. M. L-m 170

NÄSDUK Au MÄRTA LINDSTRÖM

It kläd e, som vi kan kalla näsduk eller torkkläde, användes av förnäma personer i Främre Orienten långt före vår tid eräkning. Liksom våra dagars näsduk n y ttjad es den till lite av varj e - alt torka sig i pannan och vifta m ed, alt slå knutar på, alt tappas vid lämpligt tillfäll e och även till alt putsa näsan m ed om man inte tog en flik av m a nteln eller dräkten. Kläde.t var på sitt sä tt ett rangtecken och bars instuck et i bältet eller hölls i handen. De elega nta grekerna bar t. o. m. två kläden , elt i bältet och ett litet finare i handen eller över armen. Men in get av dem avsett att snyta sig i. All bli offentligt ertappad i en dylik sysselsäLLning ansågs så oanständigt, a lt d et kunde vara skäl nog för skilsmässa. Seden alt bära två kläden övertogs av d e högre klasserna i Horn . Det so m sa tt instucket i bältet eller dräkten kalla d es orarium, d et andra s udarium , svelleduk. Sudariet »kon serverades » i den kristna liturgiska dräkten och fick så småningom sakral innebörd. Aven manip e ln i d en k a tolsk a skrud en - frå n början en duk, senare ett lå ngt brodera t band lagt över handleden - anses ha samma ursprun g. Näsduk i vanlig m enin g va r känd i E uropa und er 1400-talet , kanske tidi ga re, och tillhörde linneförråd en hos de fles ta besuttna personer. Mot å rhundradets slut blev d et på m odet a lt h å ll a en broderad näsduk i handen och under 15- och 1600-talen kom näsduken att få ran gen av ett ce remoniplagg och ett dyrbart dräktattribut. Den bars m es t av kvinnor, m en även av m ä n, och vi kan se både andli ga och vbirldsliga di gnitärer avb ildade m ed en utsökt näsduk i handen. Från 1500-talets mitt och hundra å r fram å t hörd e näsduken till den obligatoriska r ekvisitan på de spanska hovmå larnas porträ tt av drottningar och hertiginnor. Dyrbart broderade lintyg h ade varit upp sk a ttade gåvor även m ellan kun gli ga per son er , nu skänkte m an en näsduk i ställ et. 171

B .547

G.1100-TAL

[. 1500

D. 1490

f.1545

1. 1560-T.AL

J. 1570-TAL

Bild 1. A. B. C. D. E. F. G. II. I. J. K. L.

l~liiden

M. 1583

och niisdukar från 300 - 1600, te cknad e efter kiinda konstY cr k.

Ståthållaren Stilichos maka Se rena. E lfenbensdiptyk , i\lonza . Dam i k ejsarinnan Th eo doras uppYak tnin g. :\losaik, HaYenn a. i\ladonna. :\losaik , Hagia Sofia , Konstantinop el. Giuvanna d eg li Albizzi . Fres k av Ghi rlandaj o, Florens. E leo nora av Portugal. F r esk av Pinturicchio , Si ena. Hans Sachs. Träsni tt av Ostendorfer, Tyskland. Adelsdam. Portriilt av okiind tysk målare, tidigare i Berlin. Prinsessan Dorotea av Danmark. Porträtt , Danmark. Katarina, drottning av Por tu gal. Portriitt av A. i\Ioor, Prado , Madrid . Henrik III, kung av Frankrike. Louvre, Paris. Vene tian sk dam . Rad ering av J. J. Boisard. An na, drottning av Spa ni en. Porträtt av A. S. Coell o, Gripsholm. /Il. Ede l Hard enberg. Por trätt av Gemp erlin , Fred erik sborg, Danmark.

172

N 161 7

0 . 1630-TAL .

~ Il

R.1 776

S.1830

T.1828

U. 1837

Il ild 2. l\iisdukar från 1600- 18-W, tec knad e eft er kon s tY e rk oc h mod eb ild er. ~.

0. P. Q. H. S. T. ll.

:\! a ria av i\l ediei , iinka eft er H e nrik l\' . Portr iitt av P o urbu s. Genrebild i koppars ti ck a v Abr. Bosse. Pr in sessan l\l a ri a T e resa av Spani e n. Portriitt av Velazquez, \\li e n. Prinsessa n i\ l a rga rita av Spanie n. Portriilt , N ii rnb erg. Skriiddaren. :\! å lnin g av 1-lill es tröm. E n brorss kå l. Fii rglit o . av :\lörn er , Kungl. 13ibl. S tock ho lm . i\fodebi ld ur Kon s t, Ny h e ter och l\lod e r . Mod ebild ur Nin c tee nlh Cen lur y Cos tum e. l\alalog \'i c lori a & Alb ert , mn se um , London .

173

Bruket upptogs snart av de lägre samhällsklassern a och näsduk en kom a lt bli en vanlig gåva m ella n fästefolk. Men vem som h elst tilläts inte alt kos la på sig vad lyx so m h elst. 1583 ulfärdades i Magdeburg en förteckning på hur dyra n äsdukar va rje stå nd h ade tillåtelse att sk affa sig. Några å r sen a r e blev de lä gr e klasserna i Dresden förbjudna att bortskänka näsdukar - förm odli gen ul a n större verkan. Näsdukar prydda m ed guld- och silverfransar, pärlor och broderier i silke och m etalllråd hör Lill 1500-lalet. Hörnlofsarnn , som v i ser på så m å n ga avb ildninga r, behölls som näsduksprydn ader lå n gt in på nä s ta å rhundrade, bild 1 och 2. I Hertig Johans lös egendom fanns 1563 »4 st. näsedukar m ed guld arbetet » och en okänd ägare had e 1584 »Twa Nässdöck er sti ckadh e m ed h swarlh s ilke ». Del är int e omöjligt alt d e påminde om Edel Hardenbergs på bild l: M. Den h elvita paradnäsduk.en, som se nare blev högs ta mod , möt er oss sä ll a n före å rhundrad e ts milt. Genombrutna relicellabå rd er och sydda kanlspe tsa r, bild 1: I, J, L, efl erfölj s omkring 1600 av dyrbara knyppl a de spetsar, bild 2: 1 . Fint linn e tyck s genomgående ha varit grundma leri alet, nä sduk benäms i'bland också linkläde. Under 1500-tale t omtalas p å fl era s täll en »grant Hollandz Uirffl », und er 1600-talet »Lärffl » och »Huuslereffl ». Även sä ttet a lt bära paradnäsduken växlade, se bild 1 och 2. Någon gång hän gde den i bältet och ännu 1959 kan m a n se äldre kvinnor på sk å nska landsbygden m ed en vikt näsduk över söndagsklänningens skärp. Mot 1600-talets milt blir näsdukarna allt större och und er d en spanska barocken når de grä nsen för vad man k an kalla en näsduk. Härefter ses paradnäsduken alltmera sällan tills den slutli gen gömmer sig i rokokons kjortelsäck. Enklare näsdukar förekom naturli gtvis också, men användes inte särdeles fliti gt i en miljö där man f. ö. spottade på golvet, r ev löss i h å ret, å t m ed fingrarna och m a tade hunda rna und er bordet. I »En Gyldene Book », som Erasmus 1530 skrev för d en unge H enrik av Burgund, undervisas h er tigen sålunda (övers. av Hambrrcus 1620) : »Mädh hallen ell er klädh erne a t snyta 17 4

Bild 3. Damen håller i sin h and en vit tyllniisduk brod erad m ed !inträd, 1800-t a lets mitt. Därunder detalj av n iisduk i linnebattist från samma tid . IC\1: ~5.285: 2.

175

Bild -l och 5. Niisdukar av bomull tryc kt a i sva rt och rött på vil boll e n. Översl L. 0. Smith. JO[: J7.-lO!l. Diiruncler Henry Stan ley och Emir Pascha. 101: rn.713. Båda fr ån 1800- lal e ls senare d el.

Bild 6 och 7. Niisdukar av bomull tryckta i sc hatt erade svar ta fiirg er på vit bollen m ed bakgrund i resp. blått och rött. Den övre till minn e t av Danmarks grundlag 18-19. KM: 6.029. Den undr e m ed odalisker, 1800-lal c ls milt.

177

sigh, slår thet swåra bondachtigt, ... Thet står och icke mycket höffwelighit när thet mädh handena skeer, om tu strax stryker snoren på klädherne. Mädh näsedoken at snyta sigh står thet höffwelighit, hwilket mädh kropsens någor liten ifråwendelse skee bör, der som någre ährlighare för handene ähro. Och om något kommer på mark.ena, när som man näsan mädh tw finger snyt haffwer, skal man thet mädh foten strax bortslryka ». Och om hertigen snöt sig i näsduken, gjorde han det förmodligen med en skräll - det hörde enligt källorna till stilen. Både damer och herrar snusade flitigt under 1600-talet. Det kanske bidrog till att göra näsduken mera allmän och mot slutet av århundradet möter vi de första kulörta snusnäsdukarna av randigt eller rutigt linne. Näsdukar av siden, bomull och linne, vita, »couleurte och tryckte » finns att välja på vid 1700talets mitt. Tryckta snusnäsdukar av bomull och siden var under hela 1800-talet en mycket uppskattad grafisk artikel med de mest skiftande motiv, från vanl iga palmettmönster till samhällsbevarare och odalisker, bild 4-7. Herrnäsduk.en i 1700-talets rockficka fick gärna synas. När fracken kom mot slutet av detta århundrade flyttade den till fickan i skörtet. Därifrån hamnade den slutligen, via midjefickan, på 1830-talet i det nya modets bröstficka - och där sitter den än idag, bild 2: R-U . Damnäsduk.en återkom på 1800-talet och i synnerhet under romantiken som ett omhuldat och elegant dräktattribut, mycket tunn och broderad eller nästan enbart av spets, bild 3. Brud-, konfirmand- , sorg-, snus-, souvenir-, vardags- m. fl. slag av näsdukar finns nu i rik sortering. Sedan dess har knappast något nytt tillkommit förrän våra dagars pappersnäsduk .

178

JUNIORMUSEET id Kullurens årsmöte 1959 öppnades inom Vita huset en ny avdeln ing under namn av Juniormuseet. Såsom framgår av namnet vänder den sig till de yngre museibesökarna. Detta utesluter likväl icke att en mognare publik med fördel kan börja sitt besök på vårt museum i denna avdeln ing. Meningen är a tt Juniormuseet skall ge en korlfattad och lättförståbar presenlation av viktiga drag i vår odlings historia. Därigenom blir det sam tidigt en introduktion till vårt museum, vars samlingar är spridda i många byggnader och svåra alt överblicka. Utan alt speciellt vara inriktat på skolundervisning har planen för Juniormuseet upplagts med Lanke på skolbarn och icke minst skolresorna. Såsom Juniormuseet nu framträder för besökaren ger det i första salen, närmast museientren, en överblick av forntidens och medeltidens historia framställd med hänsyn till Sydsverige. I nästa rum vidgar sig perspektivet ut över världen - där är världskartan med upptäckternas huvudskeden, där börjar också framställningen av kulturelementens utveckling genom enkla föremål eller modeller, t. ex. för jordbruket av en plöjande egyptier (gravfynd från ca 1500 f. Kr.) - ett skånskt kärrårder (modell) - en modern självbindare (modell). I den tredje salen skildras samhällsorganisationen hos bönder och hantverkare »den skånska byastämman » och »behyvlingen » (modeller) samt konstens stilelement renässans, barock och rokoko (modeller). Efterföljande bilder ger en föreställning om några av modellerna. Det bör tilläggas att dessa tillverkats av museets personal. Med vad som nu visas för allmänheten är Juniormuseet likväl ännu icke färdigt utan kommer de närmaste åren a tt utvecklas ytterligare. S. T. J(.

179

180

Hokoko , ca 1750.

J un iormuseel. Tre s lil nr le r - re niissans, baro ck oeh rokoko - illu s lreras m ed ly pi s k a för em å l o ch m ed d essa s m å mocl cll c r av lid s milj öc r oc h m odc driikl cr lillY c rk a cl c på mus cc l.

181

....

~ ~

--· J u nio nn u"' t By>•\Ömm•n· Modell >' en by från Söd«•1'tt I fO"rnndeM mitt bY'm>nnen .,mlode lill

'"'"'"' köng byo•lonen. Modellen• figu<" ' ' ,;,Jig• noh hände\"n !O•kl"" mede1"t • tol • pi bond. gjn>·d pi mu•"'· mekoni•men \wn•"""'d " P"P'"'" Bedil CentMw•ll, Lund.

Modellen

REDOGÖRELSE FÖR KULTURHISTORISKA FÖRENINGENS FÖR SÖDRA SVERIGE VERKSAMHET ÅR 1958.

LEDAMÖTER, STYRELSE OCH REVISOREH.

Högste beskyddare: HANS MAJ:T KONUNG GUSTAV VI ADOLF Hedersledamöter: Hovintendent John Kroon, Malmö. Direktör Karl Wistrand, Stockholm . Landshövding Johan Nilsson, Kristianstad. Advokat Rolf Nordenstedt, Toppeladugård. Professor Lauritz ·w eibull, Lund. Direktör Alfred Persson, Lund. Ständiga ledamöter på grund av sä rskilda förtjänster: Professor J. G. Andersson, Stockholm. Disponent I-I. Dunker, Hälsingborg. Direktör Th. Winborg, Stockholm. Sekreterare Bengt Lanke, Malmö. Kamrer Birger Grambäck, Malmö. Agronom H. H enriksson, Balsby. Konstsmeden Henning Persson Lund. Kontraktsprosten Yngve Werger, Ängelholm. Byggnadschefen Carl-Erik I-lolmberg, Lund. Hovjuvelerare, Wiwen Nilsson, Lund. Akademiträdgårdsmästare Axel Törje, Lund. 183

Antalet ständiga ledamöter i övrigt uppgick per den 31 december till 409 och årsbetalande till 27.016. Samll iga m edlemmar var 27.442. De årsbe ta lande fördelade sig på följande sä ll: Malmö .............. 2.660 Lund ............... 2.34 7 Hälsingborg 952 Kristianstad 366 Landskrona 356 Ystad .............. . 270 Trell ebo rg ..... ..... . 244 Ängelholm ......... . 200 Höganäs . .......... . 142 Eslöv .............. . 226 Simrishamn ........ . 56

173 Hässl eholm Skanör-Falsterbo . 27 Skånes landsbygd . . . . 5.824 Utanför Skåne: Stockholm . . . . . . . . . . . 1.076 Göteborg . . . . . . . . . . . . 1.34 7 i övrigt ....... . ...... 10.538 utrikes . . . . . . . . . . . . . . 10 abonnenter . . . . . . . . . . 200

Föreningens årsmöte hölls den 17 juni under ordförandeskap av s tyrelsens vice ordförande, direktör Holger Crafoord. Styrelsen beviljades ansvarsfrihet för förvaltningen år 1957. Föreningen återvalde intill årsmötet 1961 de i tur avgående styrelseledamöterna direktör Holger Crafoord, greve Carl TrolleBonde och major Christer Wahlgren samt nyvalde intill årsmötet 1959 professor Sigfrid Svensson. Till suppleant för treårsperioden nyvaldes boktryckare Per Håkan Ohlsson. Till revisorer av 1958 års räkenskaper återvaldes bankdirektör David Berglund och bankdirektör S. Lundeborg; till revisorssuppleanter för samma tid återva ld es direktör Frans Möller och kamrer Malle Ericsson. Till revisorer av den Fahlbeckska kulturfonden för samma lid utsåg styrelsen sina sålunda valda revisorer. Såsom Kungl. Maj:ts revisor fungerar landskamrer Sigurd Dahlrup och såsom staden Lunds revisor bank.kamrer K. E. Lenntorp. Årsmötet beslöt enhä lli gt, a lt tirsavgiften under 1958 ska ll utgå med 10 kronor och avgif ten för ständig medlem med 200 kronor. 184

Sty rels en h ar und er året ulgjorls av: landshövding G. A. " ' id el! , ordförande och Kungl. l\Iaj :Is ombud , m ed direktör Sun e \Ve tterlundh som suppl eant , direktör Holge r Crafoo rd , v. ordförande, rik sdagsma n Rucl. And crb erg, Ma lm öhus lä ns lands tin gs ombud , greve Ca rl Troll e-llo nd e, öve rliikare m ed. dr Gunn ar Eclst röm, Lunds s tads ombud, land s lin gsma n Edva rd I-Iallberg, Kristian sta ds lii ns land s tin gs ombud, h ovintendent John Kro on, redaktör Johan Nil sso n, fabrikör vVa lfrid I\orcls tröm , sk o ldireklör I\. G. L jun ghill , L un ds s tads ombud, frih erre fil. dr I-I. H . von Schwerin och eft er dennes bort gån g professo r Sigfrid Svensso n , major Chris ter \ Va hl gren, kyrkoherd e Curt \ Va llin och docenten Jörgen vVeibull sam t sjä lvsk ri ven ledamot intendenten fil. dr Sven T . Kj cllber g, sekreterare. Suppl ea nt er i s ty relsen h a r vari t: rik sda gs man E mil Ahlkvis l, l\Ia lmöhus läns landstings ombud , disponent C.-E. Borgenst ierna , byggmästare Harry Karls so n, a k ade miränlmiistare Malte Ragn a rs son , Lund s s tad s ombud, bankdirektör C. G. Regnell , Lunds s tads ombud och boktryckare Per Håk an Ohl sson . Sty relsen har samman trätt den 24/3, 17/6 och 11 / 11. De t av styre lsen tillsatta arbetsutsko ttet, beståend e av hrr Crafoord, Borgenstierna , Kjellberg , Nordst röm och Svensson , har sammanträtt den 10/ 1, 3113, 14/ 4, 27/10 och 3/ 11.

FÖRENI NGENS EKONOMI.

Föreningen h a r mottag it följand e ans lag till uppriillh:Hland e av sin verksamhet: av s taten .. . ............. . ...... . .. 86.700: Lunds stad . ............. .. ..... . 55.000 : l\Ialmöhu s läns landsting . . . . . . . . . . 16.500: Kristian sta ds lä ns la nd s tin g .. .. . . . . 7.500: I-lälsingborgs s tad . . ......... .... . 1.000 : Barkåkra kommun .. . . .. .... . ... . . 50: 185

Bosarps kommun Brunn by » Dösj ebro Furulunds köping ............... . Östra Färs kommun . . .......... . . Förs lövsholms » . • •.. • ...• •• .. Gislövs Glimåkra Hjärnarps Höörs köping .... .. .. .. ....... . . . Ivetofta kommun ...... . ...... . . . Marieholms » Munka-Ljungby kommun Nosaby Onslunda Oppmanna-Vånga Osby Oxie Riseberga Rängs Rönneberga Röstånga Skar hults Skegrie Skurups Snogeröds Staffanstorps Svalövs Svedala Tollarps Torns Vellinge Vemnienhögs Vollsjö Åstorps Ödåkra Örkeneds ))

))

186

50: 50: 100: 50: 300:100: 100: 100: 50: 200: 50:100: 100: 150: 100: 50: 50: 100: 50: 100:200:100: 300: 100: 50: 200:100: -

200:100:100:100: 100: -

100:100: 100 : 300:50:-

av AB Förenade Superfosfatfabriker för treårsperioden 1956/ 1958 vart år

1.000: -

Föreningen Skånska Andelsslakterier Scan . . . .

2.000: -

Hässl eholms Verkstäder AB för treårsperioden 1956/ 1958 . . . . . . . . . . . . . . . .

600: -

Kockums Mekaniska Verkstads AB för treårsperioden 1956/ 1958 . . . . . . . . . . . . . . . .

3.000: -

Hey mersholms Gamla Industri AB för treårsperiod en 1956/ 1958 vart år

1.000: -

Skånska Cementaktiebolaget för treårsperioden 1956/ 1958 . . . . . . . . . . . . . . . .

5.000: -

Skånska Hypoteksföreningen för treårsperioden 1955/ 1957 vart år

1.500: -

Svenska Sockerfabriks AB för treårsperioden 1958/ 1960 vart år

3.000:-

Sydsvenska Kraftaktiebolaget för treårsperioden 1956/ 1958 vart år

1.000: -

Föreningen har haft glädjen att av en Donator, som önskar vara anonym, mottaga ett belopp av 225.000: - kronor till uppförande av en Nordisk textilhall inom museet. Medlemsvärvningen har pågått i sedvanlig omfattning. Den totala medlemssiffran visar en ökning med 808 till 27.442. Årsboken har utgått i 28.500 exemplar, författarna har lämnat sina bidrag kostnadsfritt och Aktiebolaget Åkerlund & H.ausing har i likhet med tidigare år ställt skyddskartonger för årsbokens förpackning kostnadsfritt till föreningens förfogande. Skånsk bildalmanacka 1959 har återgivit teckningar och litografier av Gunnar Norrman sammanfattade under titeln »Årets gång » och utgått i en upplaga av c:a 9.000 exemplar. Den på in itiativ av hovintendenten John Kroon utgivna faksimilreproduktionen av F. de \.Vit's karta över Skåneland har fortfarande rönt efterfrågan och behållningen har ökat med kr. 2.415: 92 till kr. 38.328: 77. 187

Försäkringsvä rd et å mu see ts byggnader och sa mlin ga r

~ir

Lund: åbyggn ade r och sa mlin ga r .. . ......... I\r . 6.087 .500 för etagsfö rsä krin g: personskada hö gs t . l 50.000 20.000 egend om sskad a » .• 200.000 husb oc ksfö rsäkrin g ..... . ... . ....... . 422.800 Öslarp: å byggnader .. .... ... . ... . .. . . . .. . ] 6.000 » lösö re .... . ......... . .. .. ... . . . . . 60.000 » sko g .......... . ........ .. .. .... . 30.000 13osjök los ters mölla : brand ..... ... . .. ... .. . 320.000 a nsva r Samlingarnas vä rd e h ar ökats m ed 52 .137: 06 kron or, därav ge nom gåvo r med 7.658 kronor. Sty relsen framför föreningens varma tack för dessa a nslag och gåvor, ge nom vilka verk sa mh eten har kunnat upprätth å ll as och museet tillväxa.

UTD IL\ G CH l\ ULTU HENS RÄKENSl\APEH Fön An 1958.

Tablå öve r k os tnad er och intäl.-t e r. Kostnader: Löne r, pensioner oc h exp e nsm edel .. ... .. . ..... . .. . ...... . Fas ti ghetsu tg ift er . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36.068: 88 Belysning, vatten , viirm e och renhå llnin g . . . . . . . . 35 .952 : 68

25 1.1·10 : 09

Heso r, frakt e r, porton och telefo n . . . . . . . ...... ... . .. . .... . Rekl a m, a nn onser oc h s kri vm a ter ia l ... . .... . . . .. . . .. . .. . . Skatt er oc h försiikringar .... .. ..... . ... . ........... . ..... . Triidgårdens und er hå ll, ut s tiillnin ga r oc h a ttr a kti o ne r . . . . . . li tg ifl er för konse rve rin gsa nst a lt en .... .......... . . . . .. ... . • Ös tarp ... . .. .. .. . .. . ..... .. ............. . . .. . trycksaker ....... . ......... .... . . .. . . . . .. . .. . • fotografer in g . . ..... . . .. .. . .. . . ... ... .. .... . . 1958 å rs å r sbo k ...................... ...... . . m edlcmsviirvningcn, r eg is tr e rin g av mcdlemsslo cken och ink asse rin g av fönt!Yar:incl e m ed lem mars a Yg ift e r:

7.729 : 90 6.120: 8·1 8.264: 17 1.153: 12 ·1.146 : 10 11.209 :1 5 8.534: 70 9.398: 35 5 1.95 4 : 82

188

72.021: 56

portokostnader trycksak er provisioner . . . . . . . . . . . . .. . ... . . . te lefo nk os tn ader .. . ............. . . . övr iga kostnader

22.808: 93 4.32 1: 20 2j.425 : 3A3.t: 95 \J.606: 21 ' 65.5\J6 : 29 10.014: \)\) 3.071: 16 20.000: _ ·:<·•<

Hiinteutg ift e r .................. . ....... .. . ..... .. . . ... . . . ll y res ut g if ter .... . . ......................... .. . . . . ...... . Avsii ttnin g l!l58 för anstii lld as p en sionering ... . ...... . . .. . . Nedskr ivnin g av i1w ent arier ............ .. ......... . . .. . . . Dive rse utgift er .. ... .. .. .................. . ............. . Utgifter för kafc tillb ygg nadc- n i \"ila 11 ust• t .... . .. . .... .. . . Influtna gåvor, öv e rförda till: fond e n • Nord iska Tex tilh a ll en • 230.006: 27 >Jubil e um s insamlinge n rn.i/ ,, . 322: \J8

23 0.329: 25

Sumnrn kronor

807.1\JO : 32

8.82 1: 68 11.\J53: 52 8ii.730: 0;3

l 11 t ii k t e r : I ni riid esavg ift e r i\ led lemsavgif ter och abo nn emang å års boken . . Dä rut över erlagda frivilliga avgifter . . . . . . . . . . .

38.7.t\J: /2 270 .160 : 1.396: -

I lyror, naturaförmån e r och arrende för kaferöre lse n .. ... .. . Inkomst e r från Östa rp ........ . . . ...... ....... .......... . av annonser i sam t försiil jning av å rsboken . .... . Ne ttoink oms t av Skånsk Bi lda lm anacka .... ........ .... . . . . Hii nt e inkom s te r ........................... . ............ . . Vii rd e t av under å r et skiin kt a för e m å l till sam lin garna .. . . . . • bibliot ek och ark iv Bidrag till rörel se n från I\ ull ur e ns donationsfond er .... . .. . Influtn a gårnr ..... ... . . ... .. . . . . . . . .. ... . . ... . .... . . . .. . Uppskrivning av fastigh e tens tomt no 1 Kv. Tegner i Lund . . Arsans lag: fr:1n S ta ten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86.700: Lunds s tad . . . . . . .... ... .. . . . .... . ... . . . . 55.000 : andra kommuner ............ . . ........ . . . 5.300 : i\ !a!möhus liins landsting .... . . .. . . .... . . . 16.500: Kristianstads liin s landsting ... .. .. . ...... . 7.500: Kapitalkonto

271.556: 8.830: 30.3i\J: 75 11.211 : 5.880: 46 2.104: 4-t 7.658: 822: 50 20.833:17 230.32\J: 25 50.000: -

171.000: 17 .836: 03

S umm a kronor

807.1\JO: 32

diiri ingår ell be lopp av Kr. 9.000: - , utgörande av föreningen liimnat expe ditionsbidrag för år 1958. *''' För vartdera av åren 1955- 1\}57 avsattes till anstii ll das pensionering Kr. 20.000: - m ed räntor . Under åren l\J55- 1958 verkställda avsiittningar redo visas m ed inall es Kr. 85.785: 51 i balansräkningen å nä s ta sida.

189

Balansräkning.

Tillgångar: Pastighcter i Lund och Ös tarp ............. . Sa mlin ga rn a .. . . ..... .. ... . . . ......... ... . Bibliotek och arkiv .. . ......... .... ....... . Inventarier .. ................ ....... .... .. . Va ror (tex tili er ) . .. . ... .. ....... . ........ . Fordr in gar ............. . ................. . Obligationer, förlagsbevis oc h aktier tillhöri ga do na ti o nsfondern a Lån till rastighetsföreningen Hj o rt en LI. p. a . Kassa, bank och postgiro ..... .... ...... . . . Publ. • Skånskt 1800-ta l i bild » ....... .... . >Sk å nska Utsigter» av Thersner ..... . Kafetillbyggnad en i Vi ta Huset ............ . Summa kron o r

3 1/ 12

t !J j 7

803.000 : 2.095.057: 86 32.792: 09 1: 3.520 : 9.585: 25

65.096: 99 25.000: 412.324: 50 1.117 : 55 36:40 18.196: 91

237.676: 99 42.500 : 656.594: 49

3.416.645: 49

3.880.727: 68

S kuld er: Låneskul der 100.546: 35 Diverse skuld er ... ... ............ . ...... . . 98.699: 45 Innehå llen preliminärskatt å an stä lldas löner 10.954: Anslag för ut givande av arbete om Skå nsk textilkon st samt från Gus taf Nilsso ns s terbhus för sena re inrättande av butik .... . . 4.000 : Kulturens 1600-talskarta ... . .............. . 35.9 12: 85 Gåva fö r beslridande av kos tnad er för den s. k. Lundamodellen . .. ................. . 11.997 : 30 Donationsfondernas samma nla gda· kapit a lbeh ållnin g . . . ...... .. .................... . 485.482: 56 Ansla g från Wallenbergs stift else för Lundafyndens ve tenskapliga bearbetande .. .. ... . 17 .322: 70 Avsättning för pensionering av anstä lld a ... . 62.765: 93 Publ. >Skå nsk a Utsig ter> av Thersner ..... . Sk uld å checkräkning . . ............... ... . Kapital .. . ... ..................... .. ..... . 2.588.964: 35 Summa kronor

ll / 12 19;)8

753.000 : 2.042.920: 80 28.136: 64 1: 3.520: 67.294: 70

3.4 16.645: 49

190.546: 35 83.217: 32 12.958: -

4.000: 38.328: 77

736.034: 56 23.488: 09 85.785: 51 35: 135.205: 76 2.57 1.128 : 32 3.880.727 : 68

rondernas kapit a lb ehå llnin g. Föreni nge n iiger uv fon derna cl isponern : " ' " 1958:

Thomanderska fonden . . . . . . . . . . . . . Anna Karlins prem iefo nd . . . . . . . . . .

190

3.963: 17 853: 83

Icke disponibel de l uv fonder nu: " / 12

1957:

10.738 : 05 1.208 :60

31 / 12

1958 :

10.838: 51 1.218: -

Ole Olsens Keramiske L egat ...... . 792: 17 Beath e och Sven Bengtssons fond .. 2.992: 86 8.42 7: 34 Bosebo Kyrkokassas fond . ........ . Skånska Brands fond ............. . 3. 131 : 89 Kulturhistoris ka Museets Jubelfond 1.688: 86 Skånebokens fond .. ..... ... .. ... . . 15.625: 05 Ingeborg Holcks fond ...... . ...... . 1.390: 57 Kulturen s nybyggnad sfo nd . ....... . 4.787: 66 Anna Lithströms fond ..... . . . . . . . 2.176: 90 Bror \V . Olofsons fond .. . ..... ... . 4.877: 49 Enskilda anslag (fr . bolag m . fl .) . . . 11.11() : 89 Ständiga m ed lemmars fond . . . . . . . . 23.010: 42 Jubi le umsinsamlingen 1957 ......... 239.005: 54 Nordiska T extilh allens fond ........ 230.006: 27

33.984: 20 22.232: 65

3-!.649: 18 22.347: 68

10.939: 38 9.737:61 45.615: 70 7.238 : 04

11.003: 9.800: 45.876: 7.309:

10.570: 79 28.355: 96

10.633 : 57 28.507: 50

Summa krono r 553.849: 91

180.620: 98

182.184: 65

Efter tillägg av de m edel föreningen enligt ovan iigerdispon era

553.849 : 91

utgör fondernas sammanlagda k ap ita lbehå llnin g per 31/12 1958

736.034: 56

54 98 32 37

UPPGIFT PER 31/12 1958 ANGAENDE FONDTILLGÅNGARNAS ART Ungefärlig

Sve n ska statens 3 % obl. av av 15/ 12 1946 . . . . . . . . . . . . 50.000: - Uddeholms AB 5 1/2 % av 1958 . . . . . . .. . . . . . .. .. . . . 20.000: - Mo-Domsjö 4 % förlagsbevis 1945 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.000 : - L. M. Ericssons 4 1/ 2 % förlagsb evis 1944 . ..... .. . . . . aktier i Svenska Sockerf. AB ...... . .. . > Skand. Banken ............ .. . • AB Malmö Förenade Bryggerier • Sve nska Cellulosa AB .... ... . . • AB Elektrolux ser. B . . .... . .. . • AB Åtvidab ergs Industrier ... . . > AB Svenska Kullagerfabr. ser . B > Förvaltnings AB Providentia . . • AB Turi tz & Co .............. . • Uddeholm s AB .. . ............ .

mnrknndskurs v id 1958 urs s lut:

Bol<fört till:

nom. Kr. 15.000 : -

120 67 50 50 80 40 50 30 30 50

st. • > >

• > >

• • >

74 %

14 .960 : 62

101 %

50.000: -

85 %

20 .000 : -

89 % 123: 206: 157:253:151 : 324:245:410 : 435 : 225: -

5.000: 7.530: 7.606:37 10.000 : 13.300 : 11.390 : 13.060: 11.650 : 12.000 : 12.590 : 11.200 : -

191

-10 s l. akti er i Stoc kholm s En skild a Bank s tam 3i0: 18-I : iO > > Allmiinna Svensk a E lektri s ka AB 30 » » AB lndus tri viird en .. . . ... ... . . 370 : lliirtill komm e r: inn es tåe nd e ~1 m o tbö c ke r m ed Gaml a S pa rba nk e n i Lund sa mt m ed Nya Spa rba nk e n . . . . . . . . . . . . . . samt ut es tåe nd e fordrin ga r fö r • .l11bil e11m s in sa mlin ge n 1957» oc h Bose bo kyrk o kassa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . S umma kron o r Lund

13.0-10: 12.350 : 12.000 : 495.410 : 49 2.9-li: 08 736.034: 56

fl' bru a ri 1959. S v en T ornb org

is i 0

s b e /' ä I I e I s e.

Unde rt ec kn a d e, ut sedd a att gran s ka Kulturhi s to risk a fö renin ge ns för sö dra Sveri ge riik e ns ka pe r oc h f'ö rrnltnin g för å r 19:i8, få ef ter full gj o rt uppd rag a vg iva följ a nd e beriitt else. St y relse ns proto koll samt för enin ge ns riik ens kap er oc h ö vri ga h:rndlin gar ber öra nd e rev is io ne n ha av oss ge nomgå tt s ut a n a nl ed nin g till erin ra n. Ba nktill godohava nd ena oc h för efintli ga värd eha ndlin ga r hava in ve nt e rat s utan a nmiirknin g. Ka ssa n ha r av oss uppräkn a ts oc h befunnit s rikti g. f ö rsiikrin ga rn a av för enin ge ns by gg nad er o ch samlin ga r syn as oss vara tillfr edss tä ll a nd e. Sä rs kild ut sedd s iffer gra ns kar e h a r ÖY e r s in ve rksamh e t a ,·g ivit eg en be rä tt els e. Då någo n a nl ednin g till anm ä rkning ic ke för efunnit s, till-s tyrk a vi att an sva rsfrih e t bev ilj as s tyr else n för den tid revi s io ne n o mfa tt a t. Lund d e n 26 m a j 195\l.

D. B erglund

S . Lun de bo rg K . E . L ennl orp

S. Dahlrup l ' tsedd av Kun gl. i\ Ia j :t

Utsedd a v S tads fullm iikti ge

Lun d

SA:\n! AN DHAG A\ ' STIFTE LSE N K UL T IJ HFO~D ENS H.:\K Ei\'SKAPEH F OH AH 1958. In gåe nd e b a l a n s : l\ o nun ga rik e t Sve ri ges s tads h y po teks kassas 3 1/ 2 % obl. av å r 1950 .. .. ..... .. .... . Lun ds s ta d s 3 % o bl. av å r 1940 . . .. . .. .. .

192

12 1.000: 2.000: -

Stockhodms stads 3. % obl. av år 1940 ..... . Göteborgs stads 3 1/2 % obl. av år 1951 Svenska Statens 4 1/2 % obl. av år 1955 ... . Innestående i Sparbanken i Lund ........ . » Skand. Banken .......... . . .

4.000: 5.000:3.000: 1.638: 38 1.817:24

138.455: 62

120: 175: 135: 60:4.235·: 125: 98 89: -

4.93.9: 98

Kronor

1-!3.395: 60

4.495: 38 197:60

4.692: 98

121.000: 2.000:4.000:5.000: 3.000: 2.157: 38 1.545: 24

138.702: 62

Kronor

143.395: 60

Inkomster: Ränta å S to ckholms stads obl. ........... . » Göteborgs stads obl. ............. . » Svenska S tatens obl. ............ . > Lunds stads obl. ................ . » Sv. Stadshypot·e ks kassans obl. .. . . » Skand. Banken AB ............. . » Sparbanken i Lund ..... . ...... . .

Utgifter: Kulturhistoriska föreningen Förvaltarearvode . .. ..................... . U t gående b a Ians : Konungariket Sveriges staclshypotekskassas 3 1/2 % obl. av år 1950 .. ... ... . ...... . Lunds s tads 3 % obl. av år 1940 .. .. ..... . Stockholms stads 3, % obl. av år 1940 ..... . Göteborgs stads 3 1/ 2 % obl. av år 1951 ... . Svenska Statens 4 1h % obl. av år 1955 ... . Innestående i Sparbanken i Lund ......... . » Skand. Banken AB ......... .

För stiftelsen Kulturfonden: Å Drätselkammarens viignar:

Hans lngemanson /G Paulsson Föres lående räkenskap er granskade och godkända. För Staclsrevisionen: G. Stå/il

För Kulturhistoriska Föreningen:

D. Berglund

S. Lundeborg

193

PERSONAL OCH VERKSAMHET.

Intenden t: Antikvarier: Amanuens: Kon se rva torer: Rustmästare: Skattmästare: Ombudsman: Kanslibiträde:

fil. dr Sven T. Kjell berg ( 1934) fil. dr William Karlson (1921} fil. dr Ragnar Blomqvist (1929) fil. kand Bengt-Arne Person (1955) fr öken Märta Lind ström (1950) he rr E ri c Han so n ( 1930) h e rr \Vilhelm Jöns son (1930) f. bankdirektören Sve n Torn borg ( 1948) överste Sven Forsberg (1946) fru Astrid Sörensson ( 1954)

Utom den fas ta personalen h a r såsom tidi ga re va rit anställda en sn ickare, en gå rd sk a rl och e tt par man till handrä cknin gsarbeten vid byggnadernas repara ti on , två biljettkassörskor, två s täd ersko r och ett a ntal sö nda gsva kt er samt två biträden på tex tilavd elnin ge n. Nattvaktstjänsten har varit uppdragen å t Malmö Na ttva kts Garantiaktiebolag. Såsom arkivarbetare har överste Konstantin Kanep und er å re t varit anställd vid musee ts bibliotek. Fru E lly Ljungman har h a ft halvtid stjän stgö ring på biblioteket. Avlönade m ed medel från vVallenbergska fonden och Humanistiska fonden h a r för arbeten på stad sa rk eo lo gisk a avdelningen tjänstgjort fil. stud. And ers Må rtensso n och h err Fred Allik. Såsom frivillig hjälp v id katalogisering har fil. k a nd. fru Maj Fehrman tjän stgjort. Inom mus ee t har en del förberedande arbeten i sa mband med den planerade nybygg na de n för tex til sa mlin ga rna vidtagits. Sålunda har Hallarödsstugan n ed tagits. Denna komm er alt å teruppföra s invid I3l ekin gegå rd en. Prästgården har »rulla ts » till sin n ya plats där I-Iallaröd ss tu ga n tidigare stå tt. Gill esstu ga n i Vita hu se ts källarvåning blev fä rdi g på våren och har sedan dess fliti gt använts bl. a. av föreningar till sa mmanträd en och kollation er. Under hö sten a nordna des i samband med Hörse lfrämj a nd e t en tillfälli g ut ställnin g i Vita hu set. Museet har med sina sa mlin ga r deltagit i ut s liillningar anordnad e utanför Lund. I den av a manu ensen Person planlagda och 194

utformad e ul stiillnin ge n »Kav a lka cl» - frå n stenyxa Lill jo rdsa tellit » i lläl sin gb o rg de lt og mu see t m ed fö rem å l och sin sa mman stiillnin g »1880-tal», v ilk en iiYen ull trn a des till J önköp in gs mu se um . Till Boma11n-~fu se um i Ce ll e ull å nad es allmoge för emå l för en ut ställnin g öve r sven sk a jul se der. Mu see t a no rdn a de en sldt nsk jul stu ga för jul sk y ltnin ge n h os Bek å i i\'fa lm ö och dukad e e tt julbord för Lund s lfu smod e rsförenin g. En engelsk g uid e m ed bild er ut gav s und e r vå ren . Uppordnand e t av mu se ets ma ga s in i d en \V eibull ska gå rd en har fort satt. E n d el vagnar , so m tidi gare ma ga sin erat s i stad en tillhöri g bygg nad , lrnr dtt denn a riv it s fl y ll a ts till förh y rt m agasin i fa sti ghe ten Spol egatan 4. Hea lkatal og ise rin gen oc h diirm ed jiimnlöpa nd e fotog rafe ring av mu se iförcm ttl en ha r sk ett i s to r uts trii cknin g och l'iirut o m nyfön·iirv bl. a. omfa llat grupp e rna jiirn , jordbruk sr edskap , textili e r, sigill , e tn og rafika , k e ramik . Fiilt a rbetet inom allmo geav de lnin ge n har o mfatta t fort satt inv entering av viiggm :"tl11in gar p å Söd e rs liill, va rvid fot og raferin g i svart-vill och fiir g utfört s a v G. Hullz cn på ett tre tti o ta l gtirdar oc h beskrivnin gar gjorts a v fil. kanel. Eva -Li s F o rsby. I samarb ete m ed Folklivsarki ve t och Skå nes Sm edmä sta refö rbund har pt1börjat s en invent erin g a v sk å nsk a sm edjo r. F rågeli sto r o m arbe tsli v och yrk es traditi one r har ut si.ints och upp m iitnin gs rit11in gar utfört s för mu see ts a rkiv . För mu see ts ri.iknin g h a r a rkivfilm i fär g in spelat s av y rken och arbe ten , som iir i utdöend e. S:"tlund a uppt ogs e n film fr å n kon stsm eden l fe11ni11 g P ersson s ve rk stad i Lund och en film visand e tillve rknin ge n av en s . k. giiin gcpump m ed brunnsb o r raren Aug us t E lia sson i Lilla L irka , Li.irkesholm . Den se nare in spelad es oc ks:"t so m journalfilm för T V-Hadi o. - F örvä rvskat a loge n h a r i sin h elh e t mikrofilmat s och film en fö rva ras ut a nför mu see t p ~t viil sk yddad pl a ts. Dem o ns trati o ner för före nin ga r och studi eg rupp er sa mt k on g resse r har httllit s i sed vanli g o mfattnin g. Turi stgud stjä n ster , bröll o p och före nin gshö g tidli gh eter h a r äg t rum i Boseb o k y rka . Hikss pelmännen Carl- E ri c Be rndt och Hich a rcl I sacson h a r und e r so mm a ren utfört e tt pro gram m ed sk å n sk a folkhl.ta r i mu se ip a rk en.

195

De lundaarkeologiska samlingarna har flyttats från Lindforsska husets vind till de nyinredda magasinslokalerna invid den nybyggda medeltidshallen. Lundaarkivet har tillförts ett antal originaluppmätningar från årets fältundersökningar samt c:a 420 fotografier och negativ. De lundahistoriska undersökningarna har omfattat övervakning av grund- och ledningsgrävningar samt uppmätning och fotografering av utdömd bebyggelse. Givande undersökningar av stadens äldre kulturlager har kunnat utföras i samband med byggnadskontorets grävning för kulvert vid Mårtenstorget. En grundgrä vning för kon torsbyggnad på Bredgatan 13 bragte i dagen en vackert timrad brunn från senmedeltiden, enastående genom sin storlek och genom de kulturföremål, som däri anträffades. Vid grundgrävning för Östgöta nations hus på Adelgatan 4 kunde konstateras, att den forna östra stadsbäcken runnit längs tomtens västgräns. Ett stycke av stadens gamla vallgrav har undersökts vid grundgrävning för Gamla Sparbankens nybygge vid Norra Vallgatan. Antikvarien har biträtt vid genom Lunds stads fastighetskontor utförda arbeten på kulturhistoriskt värdefulla byggnader i staden och i samband därmed utfört byggnadshistoriska undersökningar av husen.

SAMLINGAR, BIBLIOTEK OCH ARKIV.

Samlingarna har ökats med 650 nummer, varav 561 genom gåvor. Accesionen omfattar n :ris 51.468-52.118. Allmogesamlingarna har mottagit ett mycket värdefullt tillskott från Luggude härad, som tidigare varit svagt representerat i museet. Fru Ruth Jönsson, Västanbo, Mjöhult i Allerums socken, har som gåva överlämnat den cirka 500 nummer stora sam ling av föremål, som hennes framlidne make, Karl 0. Jönsson, sammanbragt. Denna omfattar möbler, husgeråd, textilier, prydnadssaker, jordbruksredskap, verktyg, jakt- och fiskedon m. m., allt använt under tre generationer i fädernehemmet. - I övrigt kan omnämnas att Allevads mejeriförening, som nedlagt sin verksamhet, över lämnat sina samtliga handlingar, såsom styrelseprotokoll 1896-1956, korrespondens, diplom m. m., 196

sigill, flagga med unionsmärket, ritning till byggnaden och provtagningssats. Mycket värdefullt är, att en gammal mejerska samtidigt givit museet sin arbetsdräkt, bestående av blå klänning, vit jacka med blå kanter, vitt förkläde och vit klut allt av bomull. - Från Lister-Mjällby kommer ett ostkar daterat 1741 och från St. Harrie en karmstol med årtalet 1750. Hantverkssamlingarna har tillförts en del smidesverktyg från Hyltarp, Skabersjö, smidet till framdelen av en charabang tillverkat 1880 i Ingelstorp, trampsvarv från Wiwen Nilssons guldsmedsverkstad, Lund, och en omfattande samling snickareverktyg tillverkade 1853-55 i Nev ishög, Bara härad. Textil- och dräktsamlingarna. Bland förvärven av allmogetextilier kan nämnas en agedyna i flamskt av en i samlin garna tidigare ej representerad mönstertyp från Ystadstrakten, agedyna i tvistsöm daterad 1798, hyende av olikfärgade yllekvadrater broderad med ull- och lingarn och daterad 1776, Farstorp, Ö. Göinge härad, samt en rya troligen från Norrland. Av högreståndsmässig art är ett par stubbar från 1700-talets mitt, den ena av vitt siden med broderier i olikfärgat silke, den andra av linne med silkebroderier, och damastserviett med jaktmotiv daterad 1733. En mässhake från 1700-talets förra hälft av vinrött sammet med broderier i silke och silver, troligen från Hörningsholm, hör till gåvorna. - Dräktsamlingen kan inregistrera ett mycket stort antal dam-, herr- och barnkläder samt dräktdetaljer och prydnadssaker från 1800-talets senare del och vårt århundrades början. Konsthantverk. Förvärvet omfattar många värdefulla tillskott särskilt beträffande möbler. Genom testamente efter fru M. Clairfelt, erhöll museet det inom släkten s. k. Karl XII :s skrivbord av ek med hurtsar och lådor. Utsökt är ett bokskåp av stora dimensioner i ljus björk med glasdörrar, kolonnfasad, Karl Johans-tid. Samma tid tillhör också ett divanbord med lejontassar, likaledes av ljuspolerad björk, samt en spegel med konsolbord i mahogny. Ytterligare kan nämnas en himmelssäng 197

av va lnöl, 1800- lal cl, och en fö rmak smöbe l bes tåend e a v so ffa , läns lola r, fo tp a ll a r, sm{tsl olar, divanbord , kl iid se l grönt s id en , a llt fr å n 1880- 90- Lal el. Sam ma å rhundrad e tillh ör ockstt elt kin es iskt skå p m ed lack - ocl1 gul ddek or. Glassamlin ga rn a h a r k omp lett erats m ed en upp sats b es l{tend e av e n vas oc h tvft lock urn o r, graverade m ed blomste rm o li v oc h guldbela gda , till ve rkad e i La Gra nja , Spani en, 1700lalel ; sex böhmiska glas frft11 1800-lal els förra hälft i öve rfång och m ed slipnin g och gravyr. De t ena av dem har typ isk prospektm{tlning m ed Ne ue Markt i \ \lien och ä r sig nerat av d en känd e m å laren An lon Kol hgasse r 1827; vinkaraff m ed tre glas i rutmön ster m ed fö r gy llnin g tillh ör tid en omkr. 1800 ; en anna n vink a raff m ed gla s i ch agra in elui är av sli pat ru b in gla s med guld orn erin g, Böhm en, biede rmeierticl ; från århund radets slut ii r e tt par slip ade och graverade lysk a sejdl ar m ed tennlock. Bl a nd fö rvärve n till k eramiken märk es främst det i å rsbok en 1958 avb il dade och beskrivna fate t av Bernarcl Palissy, vilk et en gå ng tillhört gen eraldirektör Ol e Olsens samling och nu kunnat fö rvärvas tack vare med el ur h a ns k eramiska legat. Av intresse iir elj est en porslins la ll ri k d ek orerad i famille-rose -s lil av elen känd e pa ri sisk e imitatören Samso n, omk r. 1900, en frukt sk å l av fajans frå n Stralsun d och en kanna av mjukt porslin frå n Cha ntilly sa mt en dekorat iv go lvurn a i stengods av vå r sa mtid a Axel Sa lta, Danmark. Vid sandsugning söder om den gam la h am nen i Hälsingborg påträffades en ganska ill a tilltygad tennk a nna fr å n 1500-La lels bö rja n m ed e n graverad m ado nn ab il cl i s trå lkran s. Den öve rhimn acles till mu see t. Vape n sa mlingarna . Förutom en del s,·enska uni fo rmssab la r h a r mu see t få ll en god kompl e tterin g till sin a jaktvapen genom tre sä lbössor m ed slaglås , två av dem m ed k olvar av 1500-la lsfo r m, samt en jak lsludsa re. Riitt.sv ii se nd e, hand e l, p e r so nhist o ria . Friimst b land å rets för\'iirv s lå r sigill stamp en till Lunds m edelti da s igill , 198

1350-talet, vi lken tidigare förvarats på Grönsö och nu överlämnats till museet av h ärads hövding Per von Eh renh eim jämte två andra sig ill stampar från Vanstads och Esphu lts kyrkor, omkr ing 1600. Vid förflyttningen från tingshuset i Dalby har häradsrätlen öve rl ämnat en de l föremå l, såsom det gam la domarebordet med sin d uk , en go lvk locka, stolar m. m. - Från den gam la handelsboden , Bredgatan 34, Lund, har tillvaratagits inredning och föremål och från fastig h eten Stora Gråbrödersgatan 14 etl pane lverk i empirs til som hört till trappuppgången . Samlin gen av bilder från Lund har fått två betydande tillskott: laverad teckning av Klosterkyrkan från öster, signerad T. vV. Poulsen 1861, samt akvare ll av Sandgatan, signerad J. M. Städ:. 1830. Av topografiskt intresse är också en teckning av Dalby kyrka med allmoge av I. Kornerup, 1855, och av Skanö rs kyrka mot norr, signerad A. Quiding. Museets Ling-samlingar har genom testamentariskt förordnande av lektor C. A. vVesterblad mottagit en oljemålning av Pehr Liedbeck föreställande P. H. Lings grav vid Annelund och ett Lräsnitt med porträtt av Ling i romersk toga. Etnografiska samlingarna , som fö rra året erhöll sin betydelse genom förvärvet av Benkt-Åke Benk tssons masksamlin g, har ökats med y lterligare några masker från Baule, Dagon och Bobo, elt par skulpturer från Senufo och en bronsryttare från Kamerun , Afrika. En d räktnå l av si lver kommer från Peru. De lundaarkeologiska samlingarna har fåll ell värdefullt tillskott i ell antal höginlressanta föremål från den på Bredgalan 13 undersökta timrade brunnen. De har presenterats i en särskild uppsats i Arsboken 1958. Från andra grävningsp latser har inkommit ett anta l lösfynd av mera sedvanligt slag. En ornerad väv tyngd av b ränd lera och en vackert sirad enkelkam av horn från 1100-talet, tillvaratagna vid kulvertgrävningen på Mårtenstorget, kan särski lt framhållas. Ark ive t. Bearbelandet av materialet för katalogen har fortsa tt och förutom nyförvärven har porträttarkivet varit föremål för katalogisering. 258 nya porträtt har ordnats. 199

Biblioteket har ökals med 605 nummer. Accessionen omfattar n:ris 11.416-12.021. 1958 ÅRS DONATORER. Förteckning över dem , som skänkt föremål till museet, biblioteket och arkivet - där ej annorlunda angives är hemorten Lund. Fru Hilma Ahlenius, Stockholm , professor Gunnar Ahlgren, Akademiska Föreningen , Allevads nya mejeriförening u. p. a ., Amerikanska ambassaden, Stockholm, polisdomare Bernhard Andersson, Malmö, fru Elisabelh Andersson, Helge Anderssons Radio- och skrivmaskinsaffär, fru Hilma Andersson, fröken Klary Andersson, Hälsingborg, handlanden John Eric Areskoug, Art Needlework Industries Ltd, Oxford, Auktionskammaren, Norrköping, fil. kand . B. W . Bengtsson, Halmstad, kyrkoadjunkt Erik Berglund, Everlöv, herr Nils Berglöf, Stockholm, fil. lie. Arne Biörnstad, Stockholm, fru Carla Borgenstierna, disponent Carl Eric Borgenstierna, herr 0. Brooling, Hälleviksstrand, Auktionshuset Arne Bruun Rasmussen, Köpenhamn, AB Bukowskis Konslhandel, Stockholm, fru Milla Cederborg, Malmö, tandvårdsinspekLör Bertil Chrislerson, fru M. Clairfelts sterbhus, Hälsingborg, assistent Bj~rne Clausen-Berggren, professor Ossian Dahlgren, Uppsala, major Uno Duner, häradshövding Per von Ehrenheim, Malmö, EOL-Bolaget, Hälsingborg, konservator Hans Erlandsson, herr Oskar Erman, intendent Albert Eskeröd, Stockholm, fru E lisabeth EssenMöller, bank.kamrer Gustaf Flodner, fru Signe Forsberg, köpman A. E. Fr. Forsslund, med. dr Carl Fiirst, Eksjö, mynthandl. R. Gaeltens jun., Heidelberg, doktor Gall, Offenbach a. Main, Gamla Sparbanken, Generalstabens litografiska anstalt, Stockholm, köpman Bjerre Grahn, konstnär Ernst Gullberg, kronouppbördskassör Ernst Göranssons sterbhus, gymnastik.direktör Dagmar Hallström, Uppsala, Hallwylska museet, Stockholm, fru Cyssie Hammar, Göleborg, konservalor Eric Ranson, Malmö, fröken E lna Hansson enl. testamente, fru Olina Hanström, Malmö, herr Ragnar Hemmer, Hels in gfors, 200

fru Sonja Holm, H.åå, tulltjänsteman vV. G. Holmquist, kapten Arne Holst, Eslöv, fru Ellen Howaldt en!. testamente, HöganäsBillesholms Aktiebolag, Höganäs, herr Olov Hölcke, Västerås, Industrihistoriska Samlingarna, Göteborg, Institut fiir Var- und Friihgeschichte der Universität, Leipzig, husflyllare Konrad Johansson, Lister-Mjällby, f. d. korgmakare Henry Johnsson, Hälsingborg, fastighetsägare Gottfrid Jonasson, byggnadsintendent Henning Juhlin, Stockholm, fru Anna Jönssons sterbhus, bankkassör Folke Jönsson , f. lantbrukare Joh. L. Jönsson , fru Ruth Jönsson, Mjöhult, rustmästare Wilhelm Jönsson, maskinmästare Harry Jörgensen , Köpenhamn, antikvarie William Karlson , bestyrelsen för AIS Kastrups glasverk, Köpenhamn, vaktmästare H. Keidser, fru Greta Kjellberg, intendent Sven T. Kjellberg, bankkamrer Gösta Kjellgren, Stockholm, fröken Anna Knutsson, Hurva, van Kouteren's Publishing Co Ltd, Rotterdam, hovintendent John Kroon, Malmö, smedmästare Alfred Larsson, Skabersjö, fröken Anna Larsson-Lärka, Allevad, frök en Hilma Larsson, Lempertz auktionshus, Köln, fröken Elisabeth Lenander, fröknarna Hilma och Inga Lindberg, Malmö, fröken Nandy Lindblad, konservatris Märta Lindström, h err John Ljungkvist, professor Alf Lombard, fru Dagny Lundberg, Malmö, köpman Gunnar Lundberg, ingenjör Tar Lundgren, Malmö, Lunds Universitet, Lunds Universitetsbibliotek, gymnastikdirektör Lysanders sterbhus, Ängelholm, Låsfabriks AB, Eskilstuna, Sällskapet Länkarna, f. typografen A. J. Löfgren, lantbrukare John Magntorn, St. Råby, Malmöhus läns h emslöjdsfö rening u. p. a., Malmö, overlrerer Arne Meyling, Espergrerde, överstelöjtnant Axel Mollstadius, Jönköping, herr E. Månsson, Glimåkra, stadsbudet Oscar Nordberg, Nordiska Museet, Stockholm, fröken Anna Nordströms slerbhus, h err Knut Norrman, Malmö, fröken Carolina Nilsson, plåtslagare Ernst Nilsson, intendent Göran Axel-Nilsson, Göteborg, hov juvelerare Wiwen Nilsson, okänd, seminarielärare Berndt Olden, fil. dr Ossian Olofsson , f. vaktmästare Edvard Olsson, folkskollärare Olle Olsson, Höör, herr Pedersen, Borås, amanuens Bengt-Arne Person, Malmö, byggmästare Dan Persson, Brooklyn, försäljningschef Kaj Persson, Hälsingborg, Fru Maud Persson, lant201

brukare T ure Pe rsson, Bara, byggmtislare Be rnh ard Pe tt ersson, h:åge röd , frök en As ta Pet rowsk ij enl. tes tamente, professor H ilding P leij el, fru Elisabet h Pry lz , fru Gerda Påhl sson, fru Ida Pålsson, l\Ialmö, adjunkt Nils Henes slerbhus, Norrköping, öve rläkare Sophus von H.ose n, l\lalmö , sm ed mästare Jo el Rose ngren, lledvigsdal , fru Selma Sandberg, professo r Phi lip Sanclblom , s tationsinsp ektor Carl Sc hl y ler, entreprenör Karl Schö ld , Uppåkra, frök en Die tlind e Seidl , fil. dr Heribert Seitz, Stockholm , direktör Falk Simons slerbhus, Göteborg, redaktör Ture Sjögren, Skand. l\Iuseil'örbundet oc h Sveriges akad. centralorgani sa ti on, Skånska branclkårsförbundet, Es löv, museum sinsp . Axel Steensberg, 1\.öpenlrnmn , Stockho lms stads auktionsve rk , Stockholm, bokh and lare Hen ry Ståh lb rand, Ma lmö, Svenska Bankmannaförbundet, Stockholm, Svenska Museimannaföreningen , Stockho]m, Svenska In stitutet för kulturellt utbyte med utland et, Stockholm, Svenska Socke rfabriks AB, Ma lmö, Svensk-franska kon stgalle ri et, Stockholm, h e rr C. 0. Svensson, Glim å kra , fru Ast rid Söre nsson, fil. kanel. Ebbe Tamm, professor Olof Tedin, Svalöv, Theb rödsbageriet Runa , fröken Ebba Thou rcn, Kristianstad, fru Son ja Thunberg, Lidingö, sekreterare Carl G. Thyren, Torna och Bara härads domsaga, fru Ingegerd To rp so n, Ystad, fru E lsa Torstensson, gymna stikdirek tör Ingr id Tu ll berg, Es löv, fru Lisa vVeibull , lektor C. Au g. \ Vesterb lad enl. tes tament e, författaren Gunnar vVidegren, Stockho lm, fru Anni vViclergren, kansliråde t Harald \Vi ens, Ma lmö, fru Anna \Vinblad s slerbhus , direktör Ph. v\Tolf, Ma lmö, småskollärare Märta vVra hme, frih erre Jurgen \Vrangels s te rbhus , Sil våkra, fru Greta \:Vulff , Vänersborgs l\Iuseum, Vtinersborg, in ge njör Rudolf Ahland er, f. cl. lantbrukare Karl Akesson, Ålands fornminnesfören in g.

BESÖK.

Av de 56.548 besökarna har 3.092 stu denter och 8.613 skol un gdomar va rit avgiftsfr ia samt b esö kand e m ed n edsatt avgift varit 12.104. 202

A ntal fritt

~h 1 n acl 0

b csö lrn rul c

. . . . .. . . .. .. . ... . . . .... . . . . .

.Januari Febru a ri ~! a rs

Apri l . . ..... .... · Ma.1 ........ . ... .Juni . .. . . . ... . .. .Juli ·: .. . .. ... .. A u g ust1 ... . .... September ... ...

Antal intriicl cs- . heta landc j

4.5!)0 2. 8 18 2.171 2.130 1.485 1. 345 1.120

!HJ4 783 !l70 1.158 il.75!) 4.820 7.il38 ii .877 2.423 1.185 1.236 35!)

25.646

30.902

UO!l

Oktober . .. . . . . · 1 Nove mb e r . . . . . . De ce mb e r . . . . . . I

1.884 862 J. 2:rn 1.593

intrii- 1 An ta l m c cldf'sn v g iflc r lc111 s bcsö k

Sllllllllll

905: 428: 1.117: 1.517: 4.305: 5.5 %: 10. 50 1: 8.205: 3.458. 1.752: 653: 309:

7;, 25 40 40 37 10 50 40 30 25

3 44 138 141 2;,2 538 48 1 !l43 (j(j0

38 .749: 72

4.3 25

305 233 205 8ii

ÖSTAHP.

Sedvan li gt und e rh å ll h a r sk clt , svin stal le t ny täck ls m ed halm och laken i öv rigt på Gam legå rd fålt ny r yggn in g, varv id gamla rygga trä utby tts. Gästgivaregården h a r tillbygg ts m ed en lä n ga - ritad av arkitekt Kl as Anshe lm - avsedd speciellt för kaffese rverin g. Sista sö nd agen i a u gusti firades Östarpsdagcn med friluftspr ed ik a n av kyrkoadjunkt E rik Berglun d och folkdansuppvisni n g av Skurup so rlens fo lk danslag. På Gam legård demons trerades ga mma l husflit. Bygdens damer visa de vävn in g av fl amskt och röll a kan , vävni n g på bandstol , so lvn in g, sp in nin g, kn y pplin g samt hur m a n snodd e h a lm- oc h höb a nd . 3.000 b esökare. Fortsatt od lin gs för sök av o föräd lat utsäde har utfört s efter direktiv av fil. dr Albert Sandklef, Varberg. - Länsstyrelse n ha r förl ~i n g t hyggnadsförbudcl i grannsk apet av Ös tarp t. o. 111. 1!J61. E tt slo rl önskemål är a lt Kulturen sk ull e kunna förviirva m era av den omg iva nd e marken för a lt sk ydda sill kultur- oc h n a lurresc rva t m ot n ä rgån ge n bebyggelse. Ga ml cgå rd en h ar h å llits öppe n fö r besökare 1/ 5- 2G/ 10. Anla let b esökare utgj ord e 15.374, varav 7.147 fria och 1.076 m ed nedsa tt avg ift. 1.000 m ed lemm a r h ar besökt ga ml egå rdcn. E nlrcinkomsterna va r 8.223: - kr. 203

TEXTILAVDELNINGEN.

Verksamheten har bedrivits i sedvanlig omfallning med vård och konservering av sam lin garna samt katalogisering och avbildning av nyförvärv. Såsom biträden har tjänstgjort fröken Inger Höije och fru Dietlinde Fioretos. Dessutom har som vanligt praktikanter från Konstfackskolan i Stockholm deltagit i arbetet under sommaren och bedrivit studier i samlingarna. I den yttre verksamheten ingår konservering av dräkter och textilier för museerna i Kristianstad och Laholm, varvid tre extra biträden varit anställda. H.

ROLF NORDENSTEDTS STIFTELSE.

Förvaltningen av Kullurens Toppeladugård, Nordensted tska stiftelsen, som omhänderhas av Skandinaviska Bankens notariatavdelning, Malmö, har skett under överinseende av Donator. Lund den 4 apri l 1959.

STYRELSEN

204

INNEHÅLL Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

..........................

William Karlson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SIGFRID SVENSSON, Sankt Göran på ugnshäll och stolsrygg . . . . . .

SVEN T. KJELLBERG, Islamiskt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SVEN T. KJELLBERG, Per Månsson -

BENGT-ARNE PERSON, Ett gammall friarebrev

................ 116

Toppspel ....

123

Tandborsten

131

Tandpetaren

145

MÄRTA LINDSTRÖM, Kistebrev so m förebild . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 -Näsduk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 Föremål ur Kulture ns samlingar i ord och bild. Småartiklar med illustrationer av RAGNAR BLOMQVIST (R. Bqt.), SVEN T. KJELLBERG (S. T. K.), MÄRTA LINDSTRÖM (M. L-m.), BENGT-ARNE PERSON (B. A. P.), GAD RAUSING (G. R.) och SIGFRID SVENSSON (S. S.) Redogörelse för Kulturhistoriska föreningens för södra Sverige verksamhet år 1958 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183 Annonser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 207 Fotografier, där ej annat angivits, av GöSTA HULTZEN.

BOl\EN ;\H HEDIGEHAD AV SVEN T. l\.JELLBEHG THYCl\T AV H.1.1\AN OHLSSONS BOl\THYCl\EHI I LUND

1960

p,i. PAPPEH FH ,i.N AB ÖSTAN.I. PAPPEHSBH UK OCH MED 1\1.ICHl~E H FH.\.N MAJ.MÖ GHAFISl\A Al\TIEBOLAG

UPPLAGAN XH 30.000 EXEMPLAH

Gamla Sparbanken Torna Sparbank Nya Sparbanken LUND

FÖRSÄKRINGSBOLAGET

SKÅNSKA BRAND - HERMES SJÖFÖRSÄKRINGS-AKTIEBOLAGET

SECURITAS

Tegnersplatsen 4, Lund Tel.

170 50

Ombud över hela landet

Ä/otivet eker Jolw11t.Wellliöcffel' Erne ute Or:d11u

1tnd hu.rzer flrzterrichc. IJ.3 8 .

Advokater

Lund

LEDAMÖTER AV SVERIGES ADVOKATSAMFUND

ADVOKATEN NILS-OLOF AHLE L,a Fiskaregatan 2. Tel. 23350, 23351

ERIK DUNERS ADVOKATBYRÅ Erik Duner, Rolf Anderson Mårtenstorget 8. Tel. Gruppnr 24030 (växe l)

ADVOKAT GUNNO FRIES Gunno Frie s, Ulf Alfredson, jur. kand. Dana Holmberg Klostergatan 9. Tel. 20300, 10350, 21600

GULLAN HJELM-ELOVSONS ADVOKATBYRÅ Gullen Hjelm-Elovson Magle St. Kyrkogata 10. Tel. 13559, 19302

ADVOKATEN HANS INGEMANSON Hans lngemanson, Barbro Waller-Agrell Klostergatan 11. Tel. 17220 (växel)

ADVOKATEN STURE JERNRYD L,a Fiskaregatan 10. Tel. 141 71, 14371

ADVOKATEN OLOF WELLMARK Olof Wellmark, Per H. Herlog Klostergatan 7. Tel. 18400, 17473

ADVOKATFIRMAN WINBLAD OCH LUNDIUS Anders Winblad, Torsten Lundiu s Klostergatan 11. Tel. 17220 (växel)

- - -- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

1>cn cJ!Jstc1 l&mr!d kiorka "wm visC1r timmdr, minuter orlz sekunder pi ,rldJ;ila tdvlor

Q01KF-.

I ) )0

AJB SVENSKA llJRIDJEPOTJEN _Af4il1Ö·STOCJ<Jf01J.f <:7ÖTE.B O.KC'r- HALSJNG80J<G' Tfi.EllEB ORG.,

MALERIF I RMA

0. E. OLSSON Grundlagd 1847

A lla slag av måleriarbeten - Förstk lassigt - M odera t pris Bantorget 6, Lund

Tel. 10076

B LEC KSLAG ER! FIRMAN

Axel Sörensson AB St. Södergatan 26

TAK

Tel. 11900 t äcknin ga r repa r.ati oncr malmn ga r

WIWEN NILSSON

A. B. E SKIL STUN AB ODEN GEORG LIND

Telefon 1 73 oo, växel - Lund Platsens mest vä lsorterade

JÄRN- BOSÄTTNINGS- FÄRG- TAPET- OCH KEMIKALIEHANDEL

I våra föns ter åt Kloster- och Kyrkogatorna finner Ni alltid förnämsta nyheter från in- och utlandet

HOLMBERGS Eftr. HERREKIPERING SMAGAS IN I: a

klass Beställningsskrädderi Telefon 10083 Lund

RING

Scholanders TELEFON LUND

När det gäller bränsle 10200 12000 12012

Vi utföra LUND

Ljus- och kraftinstallationer

Tillverkare av

Sv agströmsanläggningar

MATTOR TYGER FILTAR GARNER

ÅHLANDERS ELEKTRISKA AB

Manuf akturaffärer i

Clemenstorget 4, Lund

LUND · ESLÖV · HÖÖR

Telefon 10639, 15139

GLASMÄSTERI

FÖRGYLLER!

RAMAFFÄR

De stora följetongernas

John Sandström Telefon 11061 St. Grå brödersgatan 13 LUND

Rekommenderas

och de spännande novellernas tidning

uäbjar till nuuaranbt odJ förut• uaranbt ahabtmisha mtbborgarr:

JBliu särshiltl lrtlamotI iBärigrnom gagnar ilu flhab. förrn., gagnar ilig sjäfu, odJ

iBu Jörblir lunlltnsarrI Jlärmart upplysningar ang. aärsh.-lrhamota• inshriuning lämnas ö flf:s r1p.

Sparbankerna i Malmö SPARBANKEN BIKUPAN MALMÖ SPARBANK O X IE HÄRADS SPARBANK

Bäst a inköpskälla av

Lundaortens Mejeriförening

fö rstklassiga mejeri produkte r

U.P.A.

Grundlagd

1 896

TELEFON 175 40 VÄXE L

MÖBLER

MATTOR

SIGFRID N. & 0. PAULSON AB. L:a Fiskareg. 12

MÖBELTYGER

LUND

Telefon 10071

GARDINER

AB P. Håkansson, Eslöv SALUBRIN SPRITÄTTIKA SENAP

Ha alltid några burkar Felix i Edert skafferi. Felix-produkterna ä r alltid bra att ha till hands och i det omfattande tillverkningsprogrammet ingår just sådana produkter, som gör maten godare FEL I X tillverkningar: Gurkor, Rödbetor, Soppor, Saft, Sylt, Marmelad, FruktinlClggningar, Äpple- o . Potatisprodukter, Tomatketchup, Champinjoner, Ravioli mm

FEL/X-FRYST . .. godare djupfryst AB FELIX I ESLÖV

KULTURENS PUBLIKATIONER

KULTURENS ÅRSBÖCKER För medlemmar, som önska komplettera sin samling, finnas ännu följande årgångar av Kulturens årsbok på lager och erhållas för 10 kronor per exemplar + porto: 1936, 1939-1942, 1946-1950 och 1955-1959. SKÅNSK BILDALMANACKA 1960 Väggalmanacka med 24 löstagbara vykort, som återger väggmålningar på Söderslätt för hundra år sedan. Pris per styck 5: - kr. Rabattering vid beställning av mer än 25 exemplar. ORDSPRÅKSMÄRKEN Brevmärken med teckning och text efter gamla ordspråk. Säljes i kartor om ro stycken il 1 kr. kartan + porto.

Beställning sker hos Kulturen, Lund, tel.

SPARBANKEN I CHRISTIANSTAD Länets äldsta och största sparbank

10004

Besök

Naturskönt läge trivsamma lokaler gott bord fullständiga rättigh eter

E. W. Holmstedt MÖBLER INGSA FFÄR TAPETSERAREVERKSTAD

PAPPERSHANDEL Fiskaregatan 8 - Lund

ö. Må rt ensgatan 2

Tel. 10091, 14391

Te lefon 10645

Ät god mat i trivsam miljö besök

Till Lund och det "Lundensiska" hör ett besök på

Dalby Gästgivaregård Tel. Lund 500 06 och 502 68

BESTÄ L LN I N G A R :

MITT FÖR UNIVERSITETET

SÅVÄL STÖRRE SOM MINDRE EMOTTAGE S TACK SAMT

Kungl. l-lovlev.

Tel. 11358

LD Krist a ll Alltsedan 1775 har Lundaborna kunnat

hämta sina nyheter ur

LUNDS DAGBLAD, som vårdat de lokala intressena med största omsorg och objektivitet. Lundabornas anspråk att få veta vad som sker i deras hemort tillgodoses bäst i staden s egen tidning.

Porslin Glas Keramik

ANNONSERING för Lund med omnejd blir b å de billig och effe ktiv om d e n koncentrera s till

LUNDS DAGBLAD Stadens enda tidning

//).,,fk ~~'Z:J..JMJ ~ $

d~~~~ Klostergatan 14, Lund

TRÄVAROR och BYGGNADSMATERI EL i stor sortering

TllOLLEBERGSVÅGlN !> .TEL .171~~

LUND

Aktiebolaget Vatten & Värme Carl Halmberg Clemenstorget 3, LUND. Tel. 10752, 1121310733 Rekommenderas

VÄRME- OCH SANITETSTEKNISKA INSTALLATIONER

för

VENTILATIONSANLÄGGNINGAR

utförande av :

OLJEELDNINGSINSTALLATIONER REPARATIONER