Kulturens årsbok 1955

KULTUREN 0

EN ARSBOK

19SS

1

9

5

5

L UN D 19 56

I

är nytt under solen. A är fortfarande A och 0 är 0 , begynnelsen och änden. Detta är svaret på Pilatus' fråga: - Vad är sanning?

Likväl är det icke h ela sann in gen. Ty även om ingenting är nytt så förändrar sig människans uppfattning av tanke, känsla och ting under tidens gång. De äldre av oss kan blicka tillbaka till detta sekels början och jämföra vad som då var sanning med vad som är sanning idag. Och de skall plötsligt förnimma med vilken kraft och snabbhet förändringen skett.

Främst märker man det kanske på förskjutningen inom människans kunskapsförråd. Huru många är nu förtrogna med de gamla ordspråkens visdomssk att? Vem känner den klassiska mytologiens gudasagor? Och vem kan idag sin bibel ? Ändock är det blott ett par generationer sedan detta ingick i gemene mans kunskapsförrå d.

NGENTING

3

I den äldre konstens motivkrets intar de bibliska historierna en central plats. Vi ställs alla vid besök i kyrkor och museer inför konstverk med bibliska skildringar. Särskilt är detta fallet för de. stora skaror, som nu reser utomlands. Vad får de ut av sin beskådan, då innehållet är främmande för dem?

Denna årsbok skildrar i korta sammandrag och m ed belysning av folklig bildkonst något av det väsentliga i Bibelns historia. Den vill på sitt sätt bidra till att öka kunskapen om Bibeln. Kanske kan den inspirera till förnyad läsning av denna fascinerande bok, som betytt så mycket för västerländsk kultur. Årsboken är mycken tack skyldig professor Johannes Lindblom, som skrivit den inledande historiken och de två sammanfattningarna om Gamla och Nya testamentet. Han har också med stor älskvärdhet gjort den mödosamma granskningen av sammandraget av bibeltexterna.

Till den ständigt ökande kretsen av läsare frambäres ett varmt tack. De har givit Kulturen ett stöd, förutan vilket museets verksamhet ej skulle ha kunnat upprätthållas. Vår ödmjuka förhoppning är att de fortfarande kommer att visa sin generösa välvilja trots att tidsomständigheter, över vilka vi ej råder, nödgat oss att höja medlemsavgiften till tio kronor.

Sven T . J(jellberg

4

Madonnabild från 1400-lalels slut, träsku lptur m ed beläggning av guld , silver och många färger. Tyskland. Gåva und er året av civilingenjör Erland Bratt, Stockholm. KM:50.078.

5

KLOCKSTAPELN

U

årsmötet 1955 invigdes den nya klockstapeln vid Bosebo kyrka. Därmed hade de sedan flera år pågående arbetena att iståndsätta den gamla kyrkan och på nytt göra den levande för sitt ändamål avslutats.

Då Karlin återuppbyggde Bosebo kyrka på Kulturen, sökte han också att förvärva en klockstapel. Det lyckades icke trots alt många staplar vid denna tid revs ned eller flyttades till annan ort. I våra dagar önskar ingen flytta en byggnad av detta slag från sitt gamla sammanhang - det måste vara den sista utvägen. Klockstapeln vid Kulturens Bosebo är därför helt ny, uppförd i den för orten sedvanliga konstruktionen och formen, men ej någon kopia.

I stapeln hänger nu en klocka, som är gjuten för Vallkärra kyrka år 1621 av klockgjutaren i Köpenhamn RVDOLPHVS BORGHARDI. Den drives med ett modernt elektriskt ringverk.

Runt klockans liv är en latinsk inskrift, vars text i översättning lyder ungefär sålunda: NDER

Lyssna och kom samman att höra Ordet såsom I en gång skolen höra det i Eder yttersta stund.

Från stapeln ljuder nu helgmålsringningen varje vecka och klockan blandar sin ljusa röst med den mäktiga malmklangen från domkyrkans torn. Den samlar också till gudstjänster och ringer för brud och brudgum vid vigslar i den lilla vackra kyrkan.

Med tacksamhet tänker vi på donatorerna, som möjliggjorde för oss att resa klockstapeln.

S . T. l\.

6

In vign 'n ge n av Bose bo kyrk as kl oc ks tapel vid Kulturen s å rsm ö te den 7 juni 1955. H agblo m -F o to .

7

OM BIBELN BLAD UR DESS HISTORIA GENOM TIDERNA

A v JOH . LIN DBLO M

I

har bety tt så m ycket för mänskli gh eten so m Bibeln.

I Väs terla ndet h a r den utan a ll jä mförelse va rit den m es t läs ta bok en. Ingen bok h ar varit en rika re inspi ra tionsk älla för k on st och litteratur än Bibeln. Allt detta h a r denna bok kunna t bli fö r s t och frä m st som r eli giös urkund av enastående värde, m en ock så såsom inneh å llande litterära alster oöverträffa de i ori gin alitet och skönhet.

Ordet »bibel» b etyder egentligen h elt enkelt »böck erna ».

Reda n däri li gger en a ntydan om att Bibeln är n ågot en as tående i sitt slag. »Bibel » ä r blolt en annan form för »biblia », ett ord som m an finn er som titel på första bladet i äldre bibelupplagor.

Ordet »byblos » eller »biblos » var i forntiden en beteckning för 8

N G E N BOK

det då allmänt brukade skrivmaterialet »papyrus », vårt »papper », som bereddes av den särskilt vid Nilens stränder ymnigt växande papyrussäven. I formen »biblion » kom det att betyda papyrusdokument eller helt enkelt bok.

Bibeln består, som vi vet, av två huvuddelar: Gamla och Nya testamentet. Gamla testamentet är egentligen folket Israels h~­ liga skrifter, skrivna på hebreiska och tillkomna i förkristen tid under en tidrymd av cirka 700 år, vartill kommer en period av munllig tradition, som förlorar sig i ett förhistoriskt fjärran.

De nytestamentliga skrifterna är författade av personer, tillhörande den äldsta kristna församlingen, under ett drygt halvsekel, räknat från mitten av det första århundradet.

Utom de egentliga gammal- och nytestamentliga skrifterna, vilka ingår i våra vanliga biblar och kallas kanoniska, därför att de är officiellt antagna som rättesnöre för kristen tro och vandel, talar vi också om de apokryfiska böckerna. De har sin särskilda historia. »Apokryfer» kallade man i den gamla kyrkan allehanda böcker med religiöst innehåll, om vilkas värde man tvistade. Somliga kyrkor antog dem, andra förkastade dem.

De ingick i varje fall inte i det hebreiska Gamla testamentet och var till större delen skrivna på grekiska. I våra dagar intar olika kyrkor olika ställning till dessa apokryfer. Luther upptog i sin bibelöversättning ett urval av dem och placerade detta mellan Gamla och Nya testamentet såsom böcker nyttiga att läsa; den romersk-katolska kyrkan har medtagit en lång rad av dem i sin bibel, jämställda med övriga bibelböcker. En fullständig svensk bibel innehåller efter Lutherbibelns föredöme också ett antal apokryfer: Tobit, Judit, Syrak, Visheten, Mackabeerböckerna o. s. v. De lästes mycket i äldre tider och har skänkt både litteraturen och konsten en rikedom av motiv. Att de numera har skjutits åt sidan beror på flera omständigheter. Det stora »Brittiska och utländska bibelsällskapet », som under 1800-talets första hälft utgav ett mycket stort antal bibelupplagor även i Sverige, tryckte aldrig biblar med apokryfer. Så vande man sig av med att studera apokryferna. Nu för tiden utesluts de för det mesta av bokförläggarna av ekonomiska skäl. Slutligen måste det nog sägas att den fromhetstyp som de apokryfiska 9

böckerna r epresenter ar icke på samma sätt motsvarar d en bibelläsande allmänhetens behov som de egentliga bibelböckerna.

Efter boktryckarkonstens uppfinning var Bibeln en av de första böcker som utgavs i tryck. Den första bibel som trycktes var en latinsk bibel, som var färdig 1456. De första tryckta biblarna grundade sig på h a nd skrivna bibelexemplar, för vilka vi främst har att tacka flitiga munkar i d e m edeltida klostren.

Den h ebreiska bibeltex ten h ar m ed s lor omsorg från äldsta tider bevara ts tack vare lärd a judiska avskrivares mödor. Den äldsta kända s törre h andskriften till Bibeln är ett lä d erma nuskript till profeten J esaja, funnet för n ågra å r sedan bland ett a nta l andra m ycket vikti ga h andskrifter i en gro tta i Palestina n ä ra Döda havets kus t. Det är från förkristen tid ; a lla andra bibelhandskrifter är betydli gt yngre.

Under d en k a tol sk a m ed eltiden var naturli gtvis d en latinsk a bibeln, d en s. k. Versio vulgata, också den svenska kyrkans bib el. Det var d en som brukad es för texlläsningen vid gudstjänsterna. Därför blev också bibelkunskapen hos m eni ge man på d en tiden gansk a bristfälli g. Visserligen verkställdes under m edeltiden översällningar eller pa rafras er av några en skilda bibelböck er till fornsvenska , m en d e brukades så gott som uteslutande av klosterfolket. I d e predikningar som ibl and hölls av präster och · munka r å tergavs d e latinska predikotexterna m er eller mindre fritt på svenska. Därigenom hölls en viss bib elkunskap vid makt hos folket, om också ibl and själva bibelordet hotade att drunkna i citat från kyrkofädern a, anekdoter, legender och fab ler av a lleh and a slag.

Del b etydde därför en revolution på den andliga kulturens områd e i vårt land, när vi i början av r eforma tionstidevarvet fi ck vår första full ständiga översättning av Bibeln till svenska, avsedd för h ela vårt folk och skriven p å ett språk som alla kunde förstå. Nya tes tamen tet utgavs separat 1526, och 154 1 ulkom h ela Bibeln p å svenska. Det närmaste syftet var att ska ffa en bibel för gudstjänstbruk i kyrkorna. Nu skulle mässan försiggå p å modersmå let och det h eli ga gudsordet ljuda på svenska, d etta i överensstämmelse m ed en av r eformationens stora grundsa tser. Redan formatet av våra första biblar tyd er på att de ej 10

Bild 1. Spalt ur d en älds ta kiin da h a nd skriften till Bibeln (2 å rh. f . Kr.) . Texten , skriv en p å h ebreiska, inneh å ller k ap. 6 :7- 7:15 a v profe ten J esa j as bo k.

11

i första rummet var avsedda för privat bruk. Det var säkert icke många enskilda personer på den tiden, som ägde en bibel.

Redan kostnaden lade hinder i vägen - ett exemplar av Gustav Vasas ·bibel 1541 kostade lika mycket som en häst - och dessutom var läskunnigheten icke särdeles stor i 1500-talets Sverige.

Reformationsbibeln utgjorde i huvudsak en översättning från Martin Luthers tyska bibelöversättning. Det dröjde inte länge, förrän man började· känna behov av en bättre översättning, och en översättning direkt från grundspråken. De försök som gjordes rann emellertid ut i sanden; och när den s. k. Gustav Adolfs bibel utkom 1618, var dess text blott ett omtryck av texten i 1541 års bibel. En viktig nyhet infördes dock i denna bibel, nämligen att vi nu för första gången fick texten uppdelad i numrerade verser.

Gustav Adolfs bibel trycktes om ett tiotal gånger under 1600talet. Nu började man också att utge biblar i hanterligt format för enskilt bruk, något som fick den största betydelse för det praktiska fromhetslivet i vårt folk.

1703 utkom nästa stora officiella upplaga av Bibeln, vanligen kallad Karl XII:s bibel. Texten är fortfarande densamma; men den överträffar alla sina föregångare både tili volym och utstyrsel. Den har mycket av stormaktstidens storvulenhet och barockens pompa. Talrika lärda bihang är bifogade för att underlätta förståendet. Man ser ofta exemplar av denna bibel pryda predikstolen i våra kyrkor eller bordet i rättssalarna.

Efter många mödor och talrika mer eller mindre omilt bedömda försök till en ny översättning fick vi till sist den nu gällande, av konungen stadfästa bibelöversättningen av år 1917.

Den är frukten av ett arbete som oavbrutet hade pågått sedan 1773, alltså nära ett och ett halvt sekel. Därmed har vi för första gången fått en officiell svensk helbibel med en översättning direkt från grundspråken, hebreiskan för Gamla testamentets vidkommande, grekiskan när det gäller Nya testamentet och apokryferna.

Vårt södra grannland hade också sin reformationsbibel. Den utkom 1550 och brukar kallas Christian III :s bibel. Den stödde sig, liksom vår reformationsbibel , huvudsakligen på Luthers 12

~i6tta1 ~~etår1

~U t9cn ~dgf)a

Scritft/

1'å S\\)Cftffo. q:rpcfc j ~fa(<t.

1) 4 J.

Bild 2. Titelsida till Gus ta v Vasas bibel, tryck t i Uppsa la 15-11.

13

tyska översättning. Vår Gustav Adolfsbibel kan sägas i Danmark ha sin motsvarighet i den rikt illustrerade Christian IV :s bibel av 1632- 33. · Under 1500- och 1600-talen kan Bibeln inte sägas ha spelat rollen av en verklig folkbok. Verkliga folk.böcker var i stället psalmboken och katekesen. Att Bibeln lästes av förmögna, högtstående personer och även inom prästerskapet, därom har vi en del vittnesbörd. Gustav Vasa manar i ett bekant brev till sin son hertig Johan att noga akta på de goda förmaningar som ges i den Heliga skrift; särskilt rekommenderar han sonen att behjärta de sederegler som innehålles i den vise Syraks bok.

Gustav Il Adolf var en flitig bibelläsare; likaså Karl XI. Krigsöversten Carl Carlsson Gyllenhielm, Karl IX:s utomäktenskaplige son, berättar att han räknade det som en särskild Guds nåd att han under sin tolvåriga polska fångenskap var tillåten att ha en bibel i fängelset. Högst bland Bibelns böcker skattade han Psaltaren, denna bok som i alla tider har varit en källa till hugsvalelse för människor i nöd och farlighet. Då han hade förlorat allt hopp om befrielse ur fångenskapen, hade Psaltaren styrkt och vederkvickt honom, så att han kunde uthärda och t . o. m. akta sina vedermödor ringa. Om hans kärlek till Psaltaren vittnar också att han under fångenskapen företog sig att till svensk vers, om också efter utländska original, översätta en del av Davids psalmer, ett arbete som han sedan fortsatte efter frigivningen.

Jöran Nordberg, Karl XII:s hovpredikant, berättar att konungen var morgon bmkade läsa ett stycke ur Bibeln. Biskop Jesper Svedberg hade en rent legendarisk hemmastaddhet i Bibeln. Han kunde med fingret med osviklig säkerhet peka ut ett ord eller ställe som man frågade honom om.

Sådant bevisar nu ingenting rörande Bibelns bruk bland folk i allmänhet under denna tid. Men vad vi vet är att bibelordet och de bibliska sann ingarna också på andra vägar nådde människorna. Vi kan särskilt tänka på katekesen , vilken betraktades som ett kompendium av Bibelns huvudtankar och, som nyss sades, tjänade som en verklig folkbok , vidare psalmboken , uppbyggelseböckerna och prästernas predikningar, som efter 14

Bild 3. Titelsida till Nya tes ta m ent et i Gustav Adolfs bibel, tryckt i S tockh olm 1618.

15

reformalionen långt bättre förde in i Bibelns värld än medeltidens predikningar lyckades.

Här må särskilt nämnas de under 1600-tale t ofta utgivna handböckerna för enskild andakt, vilka utom psalmboken, evangelieboken, trosbekännelsen och åtskilligt annat innehöll vissa delar av den Heliga skrift. De utgavs delvis med tanke på krigsfolkets behov. Två ting väcker vårt särskilda intresse, när vi granskar de i dessa handböcker, »Manuale », »Clenodium », eller vad de nu må heta, upptagna bibeldelarna. Först att Gamla testamentet så starkt träder i förgrunden, vidare att bland de gammaltestamentliga skrifterna apokryferna intar en så framskjuten plats.

Av detta urval av bibeltexter kan vi dra en viktig slutsats rörande den religiösa smaken under dessa äldre tider. Vad man sökte och fann i Bibeln var uttryck för det svenska folkets uppgift och kallelse i historien. Sveriges folk sammanställdes med folket Israel, Guds egendomsfolk; dess strider jämfördes med Israels strider och dess konungar med Israels hjältar. Gustav Il Adolf kallades t. ex. »Herrens Gideon )) . Vi läser än i dag i vår psalmbok ur )) Gustav Adolfs fältpsalm)) : )) Hans Gideon skall än bli spord I som Herrens folk och Herrens ord I skall manligen försvara.» Där möter vi en tydlig 1600-talsstämning. Men vidare sökte man i Skriften enkla och lättfattliga regler för ett rättskaffens liv efter den tidens uppfattning av vad som hörde till en kristlig vandel. Gamla testamentet - icke minst apokryfer sådana som Syrak och Visheten - uppfattades som ett uttryck för den gudomliga lagen och togs fullt medvetet i folkuppfostrans tjänst. Det kom därför att i hög grad sätta sin prägel på framför allt 1600-talets svenska fromhetsliv.

Anledningen till att Gamla testamentet fick denna dominerande ställning under 1600-talet var helt säkert de ständiga krigen. Nu krävdes den tukt och disciplin hos vårt folk, hemma och i fält, som Gamla testamentets kärva levnadsregler var särskilt ägnade att befrämja. Nu behövde man mer än någonsin, för att helt enkelt härda ut, den lyftning av nationalkänslan, den uppmuntran till hopp om seger över överlägsna motståndare, som studiet av Israels historia kunde skänka. Alldeles som 16

Bild 4. Titelsid a till Karl XII :s b ibel, tryc kt

'.l

Stockh olm 1703.

17

Israel förde »Herrens krig», kände sig stormaktstidens konungar kämpa i Guds uppdrag. Livfulla vittnesbörd om denna bibelsyn och denna Gamla testamentets uppgift i folklivet finner man i den tidens predikolitteratur. Vad Bibeln betydde för de olyckliga karolinerna, som efter Poltava under många år levde i rysk fångenskap, vet vi genom deras brev till hemlandet. En officer skrev bl. annat: "Det jag på denne miserable orten utstår och lider, separerat av alle vänner, chikanerat av våre fiender och abandonerat av mine kamrater, utan penningar, utan resurs, utan commiseration, utan kaffe, te, socker och snus - - - undfinner jag mera än jag det kan beskriva, så att, om jag intet av Gud och hans heliga ord tröstat vorden, hade ock längesedan varit ute med mig själv."

Det svenska stormaktsväldet störtade samman, och samtidigt inträdde genomgripande förändringar i vårt folks liv. Även fromhetslivet fann nu nya banor. Pietismen och andra väckelserörelser trängde under 1700- och 1800-talen på olika vägar in i vårt folk. Kravet på individuell fromhet och personlig religiös avgörelse trädde mer och mer i förgrunden på bekostnad av den nedärvda gemenskapskristendomen, särskilt gynnad av äldre tiders kollektiva samfundsliv. Därmed kom Bibeln att få en helt annan ställning i folklivet än tillförne. Bibeln blev en nödvändig själsnäring för väckelsernas folk, och i Bibeln blev det framför allt Nya testamentets skrifter som efterfrågades och lästes. Om under 1600-talet Bibeln utkom i inalles 11 upplago1'; utgavs den under 1700-talet bortåt 40 gånger; och Nya testamentet trycktes under 1700-talet och början av 1800-talet många gånger oftare än under 1500- och 1600-talen tillsammans. Bibeln lästes bland de fromma enskilt eller i vänkretsar, och »läsare » blev det öknamn de fick av dem som stod utanför och nöjde sig med den traditionella kristendomstypen.

De nya religiösa rörelserna gav helt naturligt anledning till en energisk bibelspridning. Prästerna bemödade sig om · att få Bibeln läst i församlingarna . Under 1800-talet verkade skaror av kringresande »kolportörer» för distribution av biblar. De sedan början av 1800-talet verkande bibelsällskapen lyckades, tack vare sin organisation och sina ekonomiska resurser, att 18

$Mtltit i f?~hrn~affn/ aff (gu~rot~ 0iet;.

M. D. L.

Bild 5. Titelsid a till Chri s ti a n III :s bibel, tryckt i Köp enh amn 1550.

göra Bibeln till egendom i snart sagt varje hushåll. Härvid hade man stor hjälp av det s. k. Brittiska och utländska bibelsällskapet. Detta sällskap grundades 1804 och hade till mål alt gö'ra Bibeln känd i hela världen. Det g~illde d els att översätta den till hundratals främmande språk, även de mest exotiska, dels få den spridd till de avlägsnaste delar av jordklotet. När det briltiska sällskapet började sin verksamhet, var Bibeln översatt till 72 språk. I dag finns Bibeln eller delar av Bibeln översatta till omkring 1.100 språk. Av dessa översättningar har omkring 800 tillkommit genom det brittiska sällskapets försorg. Antalet av detsamma utgivna biblar kan räknas i många hundra miljoner. Även i Sverige trycktes ett mycket stort antal biblar på det brittiska sällskapets bekostnad. Så blev Bibeln efter hand en verklig folkbok i vårt land.

Ser man på läget just nu, kan man säga att biblar finns i överflöd, men alt intresset för att läsa Bibeln och kunskapen om dess innehåll är i hastigt avtagande. Man kan peka på många orsaker till detta förhållande. Först naturligtvis den allmänna likgiltigheten för religiösa ting över huvud. Människor har ej samma behov som förr att i Bibeln söka svar på de djupaste livsfrågorna. Det förefaller som om det t. o. m. i fronima kretsar skulle finnas en tendens att utbyta Bibeln mot tidningar, tidskrifter och uppbyggelseböcker av allehanda slag.

I hemmen och skolorna, där förr ofta en god grund kunde läggas, har Bibelns läsning av många skäl blivit stadd på avskrivning. Men icke blott som Helig skrift, utan också som litteratur har Bibeln på ett beklagligt sätt kommit i skymundan. Även hos högt bildade människor märker man ofta en häpnadsväckande okunnighet om Bibelns innehåll. Hur många s. k. modärna människor, även litterärt bildade, känner t. ex. Jobs bok i Gamla testamentet, en bok som väl tål jämförelse med mänsklighetens yppersta diktverk, eller profeterna, sådana som Jesaja eller Jeremia, den förre sublim i sin nitälskan för det gudomliga majestätet, den senare gripande genom innerligheten i sin personliga gudshängivelse. Även när det gäller Nya testamentet, är kunskapen ofta mycket bristfällig. En omfattande litteratur finns under senare år av olika bokförlag utgi20

ven till ledning för bibelläsning och bibelstudium, m en d en läses knappas t av andra än d em som p å förhand är intresserad e av det religiösa inneh å llet i Bibeln, eller som är tvungna att sk affa sig kunskap er för undervisningsb ehov. Följden h a r blivit en stor svårigh e t att förstå en normal predika n i en vanlig söndagsgudsljänst, som ju i r egel rör sig m ed biblisk a uttryck ssätt och termer , för att inte ta la om a tt även en bild a d människa i våra d aga r ofta s lå r fullkomli g t oförstående inför d e bibliska reminiscenser som vår sköna litteratur, sär skilt av n ågo t äldre d a tum, vimlar av.

Ty bibelordet m ö ter m änni skor även p å andra vägar än d e direkta. För m å n ga m änni skor nu för tiden förmedlar psalmboken och de andliga sångböck erna en viss bekantskap m ed Bibeln. Vå r sven sk a psalmbok ä r ju genomvävd av bibliska m otiv och anspelninga r. Men även för d en profa n a diktningen h a r Bibeln på m ån ga sä ll tjäna t som inspirationskälla.

T egner, portalfiguren vid förra seklets början, gjorde i sin diktning e tt flitigt bruk av Bibeln. Bibliska motiv tävla r m ed de a ntika och d e fornnordiska. De bibliska a n sp elningarna överflödar vid d e a ntikas s ida i ungdom sdiklningen, m en trän gs tillbaka till fö rmån för d e a ntika och nordiska under profes sorstiden. En viss stegrin g av d eras frekvens kan man skönja under de s ista tio å ren av sk a ldens liv. Hos T egn er uppenba ra r bibelmotiven i dikterna relativt sälla n n ågot a v skalden s djupare inre liv. De vittnar m er om d en s ta rkt vi su ellt b egåvad e diktaren s h äpnadsväck a nde skickli gh e t i att till b elysning av rent profana intryck och stämninga r m ed öp pna h ä nder h åva in a nalog ier och bilder ur fö rrå d srum som han k änd e s ig h emmastadd i. För d et m es ta stå r bibelmotiven hos diktaren Tegner i den tegnersk a kvickh e ten s tjänst. E tt undantag utgör edenoch p aradi sm o tivet, som ofta få r tjäna som symbol för skalden s evigh etsk änsla, h ans tro på en värld ovan molnen .

I äldre tider skymtar också apokryfern a i svensk dikt . Vem minns inte ur \ Vallins Död en s ängel d e bekanta raderna: »Gör rätt å t alla , och lind ra nöden I och trös ta sorgen, va rh elst du kan! I Försvara sanningen uti döden I och vinn som kri sten , och fa ll som m an! » De kursiverade orden är direkt h ä mta de frå n 21

Bild 6. Eva med ormen, bebådelsen, Gideon m ed skinnet, bildtrio ur Biblia pauperum.

Syrak 4: 33: »Försvara sanningen in till döden , så skall Herren Gud strida för dig. » Eller ur Franzens dikt Till en yngling: »Drick! men sällan och med mått; I minns vad Syrak skrivit: L. vin och vänskap smaka gott I då de gamla blivit. » Citatet är från Syr. 9.

- Låt oss ta ett långt steg fram till nästa sekelskifte och årtiondena .därefter. Den som söker efter bibliskt stoff hos den epokens skalder får ett rikt utbyte. Heidenstam, Levertin, Fröding, Karlfeldt och längre fram Hjalmar Gullberg, Birger Sjöberg, Dan Andersson, Pär Lagerkvist, alla dessa och m ån ga fler visar en djup förtrogenhet med Bibeln och använder den i olika syften. Ibland begagnar de den som en fyndgruva för man kunde vara frestad att säga fantasieggande sagomotiv, passande för poetisk omdiktning. I diktcykeln Gamla målningar tecknar Leverlin in födelseberättelsens scener i en frostig nordisk vardagsmiljö, medan i Gullbergs Den heliga natten en nutidsmänniska på en gång trohjärtat och raffinerat tolkar de i födelseberättelsen agerandes känslo- och föreställningsvädd. Ibland behandlas de bibliska motiven med högtidligt allvar, ibland

22

Bild 7. Gideon med ängeln och ull en (eller det ulliga skinnet), snidverk på korstolarna i Lunds domky rka.

23

med humor, ibland parodiskt, ibland uppsluppet respektlöst eller rentav en smula frivolt, så att man vänder om tanken till dess motsats i enlighet med modärn livssyn. De fåvitska jungfrurna i Jesu liknelse skildras med avgjord sympati i Levertins dikt De visa och de fåvitska jungfrurna. I sitt livsglada slöseri är de hans »hjärtas fränder» ; de »skänka världen försköning». Ej sällan blir en biblisk berättelse en startpunkt för skaldens egna drömmerier alldeles oberoende av dess ursprungliga mening.

I Jairi dotter låter Heidenstam den till livet återkallade flickan bli en tolk för skaldens egna skönhetsdrömmar och evighetssyner. Bibelns berättelser skänker diktaren poetiska visioner, men även det enskilda ordet, uttrycket, den fristående detaljen suggererar honom. Karlfeldt är den oöverträffade virtuosen i att använda bibliska ord och anspelningar som dekorativa element och effektfulla stilmedel, med en förbluffande verkan på den som känner igen allusionen och förmår tyda det ofta dunkla chiffret.

Vad här har sagts får ej skymma bort det faktum att för somliga av våra skalder Bibeln betytt mer än detta. Den har hjälpt dem att finna uttryck för deras egna ideal, deras personliga livssyn, deras brottning m ed livsgåtorna. Den har lockat och oroat dem. Den har mött deras hjärtas längtan och påverkat dem i riktning mot religion och kristendom. Allt detta utan att man dock behöver påtvinga dem en kristen etikett som de själva ej skulle kännas vid. Överallt, också i den modärnaste litteraturen, påträffar man liksom stänk av det bibliska språket och den bibliska motivskatten. Den som är en främling i Bibeln får så ideligen göra den erfarenheten, att han står där som den blinde och döve utan att förstå vad skalden ville få sagt eller tolkande det på ett snedvridet, ja, barockt sätt, något som man ej sällan får erfara, när man läser dikter tillsammans med nutidsungdom eller över huvud nutidsmänniskor som gjorts urarva i fråga om biblisk och kristen tradition.

Också genom bildkonsten har Bibelns innehåll nått vårt folk, från medeltiden fram till våra dagar. De medeltida bildframställning arna på valv och väggar i våra kyrkor eller på de 24

målade fönsterglasen tjänade icke i första hand ett estetiskt syfte, utan ett pedagogiskt. De som inte kunde läsa i bok skulle i aila fall kunna läsa i bild och så få det bibliska stoffet levande för' sig. Den som gör ett besök t. ex. i Dädesjö gamla medeltidskyrka i Småland finner en sannskyldig bilderbok målad på tak och väggar, en bilderbok som under många sekel har fört fram sköna scener ur Jesu liv för menighetens ögon.

Luther och våra svenska reformatorer var gynnsamt inställda till kyrkornas utsmyckning med bilder just med tanke på deras undervisande förmåga. Under en tid då läskunnigheten var minimal i församlingarna bedrevs rentav ett slags bildpropaganda, såsom man i våra dagar kan tala om en filmpropaganda i kyrkans tjänst, närmast till gagn för alla dem som nu ej längre bryr sig om att läsa Bibeln.

Kyrkomålarna hade god hjälp av allehanda bibliska bilderböcker som såg dagen under medeltiden och senare. En av de märkligaste är den s. k. Biblia pauperum, »fattigmansbibeln », som kom till någonstans i Centraleuropa, men var känd även i Sverige och har lämnat material till en hel del kyrkomålningar även hos oss. Denna Biblia pauperum är inte en på måfå tillkommen bilderbok som många bibliska planschverk i våra dagar. Bakom urvalet och sammanställningen av de olika bilderna ligger en djupsinnig teologisk tankegång. Man finner nämligen att varje scen ur Jesu liv är flankerad av två gammaltestamentliga scener, som ansågs ha inre »typologiskt » sammanhang med den förra , antingen så, att de profetiskt förebådade den eller symboliskt åskådli ggjorde den. Tankegången var inte unik för Fattigmansbibeln, utan symptomatisk för det medeltida teologiska tänkandet över huvud, enligt vilket Gamla testamentet i ensk ilda detaljer och såsom helhet förebildade Nya testamentet.

Detta kan klargöras genom ett exempel hämtat från vår egen Lundadom. Den som uppmärksamt betraktar korstolarna i absiden finner att de två gavelpartier på sydsidan, som vetter mot mittskeppet, är försedda med snidverk med bibliska motiv. Likaså de båda mot varandra vända gavlarna utmed den södra uppgången till övre stolsraden. De senare framställer i sin a

25

medaljonger Mose inför den brinnande busken och den heliga familjen med det nyfödda Jesusbarnet. Av de två mot kyrkan vända gavlarna framställer den ena tydligt bebådelsen; man ser ärigeln, jungfru Maria och liljan. Parallellbilden på det andra gavelstycket är svårare att tolka. Men man ger gärna den lundensiske konstnär och konstforskare rätt, som här ser ett återgivande av berättelsen om Gideon i slutet av Domarbokens sjätte kapitel. Det berättas här att Gideon bad Herren om ett tecken på att Herren genom honom ville frälsa Israel. Gideon skulle lägga ut ull på tröskplatsen; ifall under natten dagg föll endast på ullen, medan marken för övrigt förblev torr, så skulle Gideon förstå att han var utsedd till sitt folks frälsare. Det skedde så. Det som syns nedtill på bilden, mellan Gideon och den himmelska gestalten, kan mycket väl föreställa en ullhög eller ett ulligt skinn. För riktigheten av denna tolkning talar också att Gideon står där i full stridsrustning. Striden mot midjariiterna har just börjat, och Gideon är israeliternas befälhavare. Upptill ser man ett försök att avbilda ett daggmoln, varifrån dagg faller. Scenen återfinnes ej sällan i medeltidens religiösa bildkonst.

Sammanställningen av dessa bildpar i Lunds domkyrka blir nu fullt logisk. Ty både undret med busken, som brann utan att förtäras, och undret med Gideons ull, som vättes av daggen, var enligt medeltida tankegång förebilder till det nytestamentliga födelseundret.

För att tolka dylika kombinationer behövs nu ett visst mått av ikonografisk kunskap. Ät medeltidens människor skänkte inte bara bilderna, utan också deras sammanställning en omedelbar uppbyggelse.

Bildpropagandan sträckte sig också till själva biblarna. De medeltida bibelhandskrifterna var ofta rikt illustrerade. När biblar började tryckas, försåg boktryckarna dem gärna med vackra träsnitt. Det skedde såväl till glädje och ära för dem själva som till gagn för bibelläsarna. Både 1541 års bibel och Gustav Adolfs bibel av 1618 är rikt illustrerade. Den annars så påkostade Karl XII:s bibel av 1703 är däremot fattig på konstnärliga bilder. Den är så mycket rikare på tabeller, register, 26

kartor och konkreta upplysningar av allehanda slag. Ett sakligt, man skulle kunna säga lärt intresse gör sig här gällande.

Illustrationsmaterialet i våra äldsta biblar hade i regel utländskt ursprung. Att spåra upp hur bilderna kommit till och deras eventuella förlagor i utländska biblar och bildverk är en lockande konsthistorisk uppgift. Man har redan kommit ganska långt därmed.

Bildmaterialet särskilt i 1618 års bibel har haft en stor betydelse för den folkliga konsten. En stor mängd av de berömda »dalmålningarna » på väggar, väggbonader och möbler går ytterst tillbaka på original i denna bibel. I regel har målarna blivit bekanta med originalen genom förmedling av speciella bilderböcker, de s. k. figur-biblarna i olika upplagor, eller andra med bibelillustrationer försedda verk. Originalen är givetvis aldrig direkt kopierade; de har så att säga bara stått modell, och så har allmogemålaren skapat om dem efter sin egen smak i tidsmässiga dräkter och med ur vardagslivet hämtade detaljer med en efter vårt tycke ofta komisk och drastisk effekt.

Under det senaste århundradet har talrika upplagor av Bibeln utgivits med mer eller mindre lyckade illustrationer. Vem minns inte Don~s dramatiska och frodigt fantasifulla bibliska bilder, återgivna i flera olika bibelupplagor, eller den illustrerade familjebibeln eller Barnens bibel, som har varit till så mycken glädje för generationer av svenska barn. Flera av våra stora svenska bokförlag har givit ut ståtliga bibelverk med gamla mästares tavlor ända fram till den för ett par år sedan utgivna Rembrandt-bibeln. Andra har bjudit på originalskapelser, sådana som t. ex. Olle Hjortzbergs planscher, suggestiva genom en strängt genomförd dekorativ stil med sitt orientaliskt sensuella anslag.

Att många av våra stora och små konstnärer använt bibliska motiv för kyrkomålningar, skulpturverk och tavelkonst behöver vi inte särskilt erinra om.

Att följa Bibelns påverkan icke bara på människors religiösa känsla, utan också på deras fantasi är en fascinerande uppgift. I det följande skall vi se hur bibliska motiv använts på föremål av olika slag, som förvaras i kulturhistoriska museet i Lund.

27

Litteratur.

A. AKDEHSSON, Bibeln i 1600-talets andaktsböcker (i: Bibliografiska undersöknin ga r. Festskri.ft tillägnad C.laes Annerstedt, Uppsala 1914).

S. BELFRAGE, Carl Carlsson Gyllenhielms litterä ra verksamhet, Lund 1955.

B. BENGTSSON, Tillkom sten av Carl XII:s Bibl ia etc., Stockholm 1953.

H. CNATTINGIUS, Tillkomsten av Gus tav Il Adolfs bibel 1918 (Uppsala universitets å rsskrift 1941: 7, 12 ).

H. CORNELL, Biblia pauperum, Stockholm 1925.

K. -G. HILDEBRAND, Bibeln i nutida svensk lyrik , S tockh olm 1939.

R. JosEFSON, Bibeln i vårt folks historia, Stockholm 1941.

F. KENYON-B . OLSSON, Bibeln. His toria, fynd och forskningar, Lund 1936.

S. KJöLLERSTRö1v1, Tillkomsten av 1541 å rs bibel (Lunds unive rsitets å r sskrift. N. F. Avd. 1. Bd 37. Nr 4, 1941 ).

J . LINDBLOM, Studier till en ny provöversätlning av Syraks bok , Stockh olm 1915.

J. LINDBLOM, T egner och Bibeln (i: Esaias T egner. Studier till hans person och ve rk, Lund 1946) .

G. LINDESKOG, H andbok i bibelkunskap, Stockholm 1952 .

B. OLSSON, Psalmboken som folkbok, Lund 1942.

H. PLEIJ EL, Bibeln i svenskt fromh etsliv, Lund 1941.

I-I. PLEIJEL, Från fädernas fromh etsliv, Stockholm 1939.

0. RYDB ECK, Dädesjö kyrka och dess m å lningar, 2 uppi., Stockholm 1944.

S. SVÄRDSTRÖM, Dalmå lningar samlade och komme nterade, Stockholm 1944.

E. ' VRANGEL, Korstola rn a i Lunds domk yrka, Malmö 1930.

För d en riktiga tolkningen av Gideon- scenen på korstola rna i Lunds domkyrka h a r vi att tacka m ajoren Uno Duner. (Undersökningen ännu otryckt.)

28

EN

BILD BIBEL DET AR

GAMLA

NYA TESTAMENTETS BILDSKATTER &

så som de finnas i gamla BIBLAR och på före,mål i K U L T U R E N , Lund; sammanställd i tanke att befästa minnu hos läsaren av händdserna i

DEN HELIGA SKRIFT

LUND

MCMLV 29

GAMLA TESTAMENTET

D

av de bilder i det följande , som är hämtade från Gamla testamentet, framställer scener ur de historiska böckerna: Moseböckerna, Josua, Domarboken, Samuels- och Konungaböckerna. Några hänför sig till berättelser i Huts bok, Esters bok och Jobs bok. Bland profeterna har Daniel och .Tona lämnat ett omtyckt stoff. Slutligen är några »apokryfer» representerade: Judit, Susanna och 2 Mackabeerboken.

De fem Moseböckerna bildar enl igt den nyare bibelforskningen ett saml ingsverk, som har tillkommit under en lång tidrymd, från kanske 800-talet till 400-talet f. Kr. Innan dessa böcker upptecknades i skrift, var dock en stor del av deras innehåll fortplantat från släkte till släkte av berättare i form av muntliga traditioner.

Josua, Domarboken, Samuels- och Konungaböckerna ingår som delar i ett stort historieverk, som i sitt nuvarande skick har kommit till under 600- eller 500-talet f. Kr. Det grundar sig emellertid i många fall på källor som har stått de skildrade händelserna mycket nära i tiden. Detta historieverk, som ski ldrar det israelitiska folkets historia från invandringen i Kanaan till Juda rikes undergång och den babyloniska fångenskapen, är elt av de allra äldsta försök vi känner i världslitteraturen alt skriva verklig historia. Innehållet har ibland karaktären av sägner och legender, men i många fall har tillförlitligheten bekräftats av arkeologiska fynd och inskrifter, härrörande från Israels grannar i den gamla världen. Egendomligt för denna historieskrivning är att historiens tilldragelser betraktas som handlingar av den ende Guden, Israels Gud, himmelens och jordens herre, som har utvalt Israel till sitt egendomsfolk, och som nu leder dess öden genom tiderna.

Ruts bok kan kallas en novell. Den har ett älskli gt, man kan säga idylliskt innehå ll. Den andas en fredlig och vänlig stämning gentemot främmande folk. Tiden då den författats är svår att bestämma. I varje fall hör den till en jämförelsevis sen tid.

30

E FLESTA

Esters bok har en tendens rakt motsatt den som möter i H.uts bok. Den visar en fientlig och hätsk stämning mot hednafolken.

Den måste vara från en tid då judeförföljelser redan börjat.

Bokens miljö är det persiska riket och dess förhållanden. Den måste vara från tiden efter 500 f. Kr. Jobs bok är Gamla testamentets från konstnärlig synpunkt förnämligaste skrift och ett av världslitteraturens mästerverk.

Den nuvarande Jobsboken grundar sig på en mycket gammal berättelse om den fromme, men av lidanden hårt drabbade Job. Till denna historia har en stor judisk diktare på 400- eller 300talet f. Kr. knutit en dialog mellan Job och hans vänner, dryftande det eviga problemet om Guds rättfärdighet och de skenbara orättvisorna i världen. Lösningen som ges är denna: Guds vägar är ofta dunkla; i sådana fall har människan blott att böja sig i ödmjukhet inför det hon ej kan begripa.

Daniel är Gamla testamentets yngsta bok. Den är från mitten av 100-talet f. Kr. och förutsätter förhållanden under en tid då judafolket var hårt ansatt av ett hedniskt härskarfolk, syrierna, under judeförföljaren Antiokus Epifanes.

Jona bok är en berättelse om en judisk profet och hans missionerande bland de hedniska assyrierna i Nineve. Den andas en tolerant stämning och är författad någon gång efter judafolkets återkomst från den babyloniska fångenskapen.

Judits bok är en legend från mitten av 100-talet f. Kr. Berättelsen om Susanna ingår bland de apokryfiska utökningarna av Daniels bok, vilka tillfogats under sen tid och brukar sammanfattas under rubriken »Tillägg till Daniel».

Legendens ålder kan inte närmare bestämmas.

Bland apokryferna finns två böcker kallade 1 och 2 Mackabeerboken. De är viktiga källor för vår kunskap om judafolkets öden under de sista århundradena f. Kr. Särskilt 2 Mackabeerboken med historier, sådana som t. ex. den om Heliodorus' tempelrov, är starkt legendarisk. Den anses skriven under första århundradet f. Kr. »Mackabeerna » var namnet på en judisk släkt, som spelade huvudrollen under motståndsrörelsen mot den syriska ockupationsmakten under 100-talet f. Kr. J. L. 31

SKAPELSEN OCH SYNDAFALLET

S

Gud i begynnelsen skapat himlen och jorden, ljuset och vattnet, örterna och träden, dagen och natten, solen, månen och stjärnorna, de tama och de vilda djuren samt kräldjuren sade han: - Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika. Må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över fänaden och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.

Och Gud gjorde så och han skapade mannen. Han danade honom av stoft från jorden och inblåste livsande i hans näsa.

Så blev människan en levande varelse. Österut i Eden planterade Gud en lustgård med alla slags träd, sådana som var ljuvliga alt se på och goda att äta av.

Mitt i lustgården lät han livets träd och kunskapens träd på gott och ont växa upp. Han satte mannen däruti och sade till honom: - Av alla andra träd i lustgården får du fritt äta, men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav skall du döden dö.

Gud såg att det icke var gott för mannen alt vara allena och beslöt alt göra en hjälp åt honom. Därför lät Gud en tung sömn falla på mannen. När han hade somnat, tog Gud ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och Gud byggde en kvinna av revbenet och förde henne fram till mannen. Båda var nakna och blygdes icke för varandra.

Ormen var listigare än alla andra markens djur. Han sade till kvinnan att om de åt av frukten på det förbjudna trädet så skulle deras ögon öppnas och de skulle bli som Gud och förstå vad gott och ont var.

Kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och alt det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd . Hon tog av dess frukt och åt. Hon gav även åt sin man och han åt. Då öppnades bådas ögon och de blev varse att de var nakna. De fäste ihop fikonlöv och band omkring sig.

EDAN

32

Bild 1. Evas skapelse.

Träskulptur från Nosaby k yrka, Villands hd, Skåne.

KM: 19.595.

Bi ld 2. Sy nd afa ll et. >Ewa p lå ka Ada m b el, J es u led för sali gh e t. » Sunn erbo m å lnin g på papper. KM: 39. 125.

3

33

UTDRIVANDET UR PARADISET

N

dagen började svalkas hörde de Gud vandra i lustgården.

Då gömde sig mannen och hans hustru för Guds ansikte bland träden. Men Gud kallade på mannen och sade: - Var är du? - J ag hörde dig i lustgården, svarade mannen. Då blev jag förskräckt eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.

- Vem har låtit dig förstå att du är naken ? Har du icke ätit av det träd jag förbjöd dig att äta av? - Kvinnan som du givit mig till att vara med mig, hon gav mig av trädet så att jag åt. Då sade Gud till kvinnan: ·-Vad är det du har gjort?

- Ormen bedrog mig, så att jag åt.

Gud förbannade då ormen och satte fiendskap mellan honom och kvinnan, mellan h ans säd och kvinnans , och sade: - Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.

- Och till kvinnan sade han: Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, med smärta skall du föda dina barn.

Till Adam sade Gud: - I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd till dess du vänder åter till jorden, ty av den är du tagen.

Du är stoft och stoft skall du åter varda.

Adam gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder åt allt levande. Åt dem båda gjorde Gud kläder av skinn och satte på dem och han sade: - Se m annen har blivit såsom en av oss, så att han förstår vad gott och ont är. Må han nu icke räcka ut sin ha nd och taga jämväl av livets träd och äta, och så leva ev innerligen.

Och Gud drev ut dem ur paradiset och satte keruber med ljungande svärd att bevaka vägen till livets träd.

34

ÄR

Bild 3. Syndafallet.

Från ett dopfat av driven mässing.

Omkr. 1500.

KM: 29:290.

Bild 4. Evas skapelse, Syndafallet o ch Uldrivandet ur paradise t. Agedyna i flamskviiv av KAD 1671 , Bara hd , Skåne. KM : 11.054.

35

KAIN OCH ABEL

E

v A födde Kain. Och hon födde åter en son, Abel. Abel blev fåraherde , men Kain åkerman. När de kommit till ålder, gjorde Kain ett offer å t Gud av markens frukt. Abel offrade av det förstfödda i sin hjord. Gud såg till Abel och hans offergåva, men han såg icke till Kains offer. Då blev Kain mycket vred och hans blick mörk. Gud sade till honom: - Varför är du vred och varför är din blick så mörk? Är det icke så : om du har gott i sinnet, då ser du frimodigt upp , men om du icke har gott i sinnet, då lurar synden vid dörren.

Låt icke det onda få makt över dig utan gör dig till herre över det.

Men Kain överföll sin broder Abel ute på marken och dräpte honom.

Då sade Gud till Kain: Var är din broder Abel?

- Jag vet icke. Skall jag ta vara på min broder?

- Vad har du gjort ? Hör din broders blod ropar till mig från jorden. Så vare du nu förbannad och förvisad från åkerjorden, som har öppnat sin mun för att mottaga din broders blod av din hand.

Då sade Kain till Gud: - Min missgärning är större än alt jag kan bära den.

Han gick bort ifrån Guds ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden. Av hans släkt föddes Jabal, stamfadern för dem som bo i tält och idka boskapsskötsel, Jubal, stamfader för harpolekare och pipare, och Tubal-Kain, som var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och järn.

36

Bild 5. Kain dräper Abel. Relief från ett kruthorn, 1600-talet. KM: om .

Bild 6. • Kai en slår sin Broder Abel. » Tape tm å lnin g på väv, från 1700-talets början, Väs tbo hd , Småla nd. KM : 40.227.

37

SYNDAFLODEN

E

v A födde en tredje son sedan Kain dräpt Abel. Hon kallade honom Set. Från honom härstammade Noa i åttonde led.

Människorna hade d å förökat sig mycke t på jorden. Men Gud var bedrövad i sitt hjärta och ångrade att han skapat dem, ty d eras ondska var stor och deras uppså t och tankar var ständigt onda. Och han sade: - Människorna , som jag skapade, vill jag utplåna från jorden, ja, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar, ty jag ångrar att jag gjort dem.

Men Noa hade funnit n å d inför Guds ögon. För honom 01ntalade han , att han skulle låta en flod komma med vatten över jorden, så att allt som fanns på d en skulle förgås. Och Gud sade till Noa: - Gör dig en ark av trä och inred ark en m ed kamrar och bestryk den m ed jordbeck innan och utan. Den skall vara tre hundra alnar lå ng, femtio alnar bred och trettio alnar hög.

Ovantill skall du göra en öppning för ljuset och på sidan en dörr. Och du skall inreda den så, att den får en undervåning, en m ellanvåning och en övervåning.

- Med dig vill jag upprätta ett förbund: du skall gå in i arken m ed dina söner och din hustru och dina söners hustru .

Av allt levande skall du föra in i arken ett par av vart slag för att b ehålla dem vid liv med dig, hankön och honkön skall det vara. Och du skall taga till dig alla slags livsmed el, dig och d em till föda.

Noa gjorde som Gud b efallt honom och steg med allt ombord i arken och Gud stängde igen om honom. Sju d agar därefter kom flodens vatten över jorden, alla de t stora djupets källor bröt fram och himmelens fönster öppnade sig och e tt regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Vattnet steg över jorden och alla höga berg under himmelen övertäcktes. Då förgicks allt levande p å jorden och endast Noa rädda des jämte det som var m ed honom i arken. Vattnet fortfor att stiga i hundrafemtio dagar.

Då tänkte Gud på Noa och lät en vind gå fram över jorden så 38

Bild 7. Gud sluter förbund m ed Noa. De talj av dopfunt från Rengs kyrka, Skåne, omkr. 1600. KM: om.

39

Bild 8 och 9. Noas a rk och Babels torn. Ur d en svenska b ibeln från 1646.

40

a tt va ttnet sjönk undan och djupets källor och himlens fön ster tillslöts och regnet upphörde. I sjunde månaden p å sjuttonde dagen stannade arken på Ara ra ts berg. Efter fyrtio da gar öppnade Noa fön stret h an hade gjort på arken och lät en k orp fl yga ut. Och korpen flög fram och å ter till dess va ttnet h ade torka t b ort från jorden. Sedan lä t Noa en duva fly ga ut. Denna kom tillbaka ty vattnet b etäckte ännu h ela jorden. E fter sju dagar lät h an duva n å ter fly ga ut. Och duvan kom till honom om a fton en , och se, då h a de hon ett fri skt olivbla d i sin n äbb.

E ft er y tterli gare sju dagar släppte Noa på nytt ut duvan. Då k om h on ick e m er tillbaka till honom . Noa to g tak et av arken och såg att m arken var fri från va tten .

Gud bjöd Noa a tt gå ut ur arken och h an slöt e tt förbund m ed honom och sa tte r egnbågen i skyn såsom ett teck en att ::ildri g n ågon synda flod skulle komm a m er a.

BABELS TORN

N

h a de sönerna Sem , H am och J afe t. Dessa hade sön er och fr ån dem h a r folken efter synda floden utbrett sig på jorden. Alla h ade en ah anda tun gm ål och talade på enhanda sä tt.

Och de sade till varandra : - Kom ,. lå t oss bygga en sta d å t oss och ett torn , vars spets räck er upp i himmelen och så göra oss ett n amn. Vi kunde eljes t bli krin gspridda över h ela jorden .

Gud steg n ed för att se staden och tornet, som m ännisko barnen byggde.

- Se, det är ett enda folk, sa de h an , och alla h ar ett tungom ål. Detta ä r deras första tillta g, h ä refter sk all intet bli dem omöjli gt, va d de ä n beslutar a tt göra . Välan, lå t oss sti ga dit n ed och förbistra dera s tungomål, så a tt den ene ick e förstår den a ndres tungomål.

Och så spridde Gud dem ut över h ela jorden , så att de mås te upph öra a tt bygga på sta den. Den kallades B a b e l em edan Gud där fö rbi strad e jordens tun gomål.

OA

41

HAGAR OCH ISMAEL

A

va r av Sems släkt. H a ns hustru va r Sara. Hon va r ofruktsam och hade mga ba rn . Abrah am fly tta de först frå n det kaldeisk a Ur till Haran och sedan på Guds bud till Kan aan .

Sa ra och hans brorson Lo t följde honom dit. Men hungersn öd uppstod i landet och Abrah am drog n ed till Egypten. Då h an n a lka des detta land sade h an till Sara: - Ja g vet a tt du ä r en sk ön kvinna. Om nu egyptierna tänker, n ä r de får se dig : hon är h an s hustru, så kommer de a tt dräpa mi g. Säg därfö r a tt du är min sys ter, så att det går mig väl fö r din skull och jag får leva.

När Far aos hövdingar fick se h enne, prisade de h enne för Farao, och så blev kvinna n tagen in i Faraos hus. Abraham blev väl beh andla d av h onom och fi ck b å de fäna d och tjäna re.

Men Fa ra os hus h emsöktes m ed stora plå gor fö r Sa ras skull.

H an ga v h enne å ter till Abrah am och sände dem ut ur landet sedan h an fö rstå tt a tt Sara var Abrahams hustr u.

Sara födde icke n ågot b a rn å t Abrah am. De h ade nu bott tio å r i Kanaan s land. Hos dem var en egyptisk tjänstekvinna, som h ette H agar. Och Sara sade till Abrah a m: - Se. H erren h ar gjort mig ofruktsam. Gå in t ill min tjänstekvinna, kanhända sk all jag få ba rn gen om h enne.

Abraham lyssn ade till Saras ord och h an gick in till Hagar .

När hon såg att hon var h avande, ringaktade h on sin fru.

H äröver klagade Sa ra. Men Abrah am sva rade: - Din tjänstek vinna är ju i din h and, gör m ed h enne va d du finner för gott.

- När då Sara tuktade h enne, flydde hon ut i öknen. H ä r k om Herrens ängel emot h enne vid en va ttenkälla , som ligger vid vägen till Sur. Och än geln sade: - Hagar, varifrå n k ommer du , och vart gå r du ?

- Jag är sta dd på flykt ifrån min fru Sara.

- Vänd tillbaka till din fru och ödmjuka di g under h enne.

Den som du sk all föda sk all h eta Ism ael, det ä r Gud h ö r , därfö r a tt H erren h ört ditt lida nde. Han skall bli lik en vildåsn a ; h an s h and sk all var a em ot va r m a n och var m an s h a nd em o t h on om och han skall ligga i strid m ed alla sina b röder.

42

BRAHAM

Bild 10. »Hagar m ed sin So n Ismael. » Må lnin g på väv från 1700-lalels slut, F emsjöskolan. KM: 39.038 .

Bild 11. Hagar och Ismael. Ur d en sve n ska bibeln från lö46.

43

LOT

A

var mycket rik på boskap och på silver och guld.

Hans brorson Lot, som drog med Abraham, hade också får, fäkreatur och tält. Landet räckte icke till för dem så att de kunde bo tillsammans. Tvister uppstod mellan deras herdar.

Då sade Abraham till Lot: - Icke skall någon tvist vara mellan mig och dig, vi är ju fränder. Ligger icke hela landet öppet för dig. Skilj dig från mig. Vill du åt vänster, så går jag åt höger och vill du åt höger, så går jag åt vänster.

Lot valde åt sig den fruktbara Jordanslätten och drog med sina tält ända inemot Sodom. En fientlig här bröt in i dessa land och bemäktigade sig Sodom och Gomorra. De tog fångar och boskap och tågade sedan bort igen. Bland fångarna var Lot. Då Abraham hörde att hans frände var fången, lät han sina mest beprövade tjänare, trehundra aderton man, rycka ut och förföljde fienderna, slog dem och befriade fångarna med allt bytet. Detta förde han åter till Sodom och ville icke ha någon lön därför.

Folket i Sodom var mycket ont och syndigt inför Herren.

Han sände två änglar dit för att undersöka huru därmed var.

De kom om aftonen till Sodom och Lot satt då i Sodoms port.

Han bjöd dem härbärge hos sig och bakade osyrat bröd åt dem. Då omringades huset av männen i staden, både unga och gamla och så många där var. De kallade ut Lot och befallde honom att föra sina gäster till dem. Då sade Lot: - Mina bröder gören icke så .illa. Se, jag har två döttrar, som ännu icke vet av någon man. Dem vill jag föra ut till Er, så kan ni göra med dem vad ni finner för gott, bara ni icke gör något mot dessa män, eftersom de nu har gått in under skuggan av mitt tak.

Men folket trängde med våld in på Lot och ville spränga . dörren. Då räckte änglarna ut sina händer och tog Lot intill sig. De män som stod utanför slog de med blindhet så att de förgäves sökte finna porten. Och till Lot sade de att de skulle förgöra staden och att han med de sina skulle gå ifrån detta ställe. När morgonrodnaden gick upp, ledde änglarna Lot, hans

44

BRAHAM

Bi ld 12. »Lots utgå ng u r Sodom och Gomo rra.» Må ln ing på viiv av Sven N ilsso n i Be lleh em {1804- 1890) . Sunn erboskolan. KM: 39. 128.

B il d 13. Lot och h ans döttrar. Ur d en da nska bibeln från 1632.

45

hustru och båda döttrar ut ur staden och sade åt dem att icke se sig tillbaka. Gud lät svavel och eld regna över Sodom och Gomorra och omstörtade dem. Och Lots hustru såg sig tillbaka.

Då blev 'hon en saltstod.

Lot drog sig upp i bergsbygden och bodde där i en grotta med sina döttrar. Då sade den äldre dottern till den yngre: - Vår fader är gammal och ingen man finnes i landet, som kan gå in till oss efter all världens sedvänja. Kom, låt oss ge vår Fader vin att dricka och lägga oss hos honom för att vi må skaffa oss livsfrukt genom vår fader.

Och de gjorde så och de födde Moab, moabiternas stamfader, och Ben-Ammi, ammoniternas.

ABRAHAM OFFRAR ISAK

G

uppenbarade sig för Abraham vid Mamres lund, där han satt vid ingången till sitt tält då det var som hetast på dagen. Abraham tillredde en måltid åt Gud och hans två följeslagare och stod hos dem under trädet medan de åt. Då frågade Gud: - Var är din hustru Sara? Och Abraham svarade: därinne i tältet. - Jag skall komma tillbaka nästa år vid denna tid, sade Gud, och se, då skall din hustru Sara ha en son.

Delta hörde Sara och hon log vid sig själv och tänkte: - Skulle jag väl nu på ni.in ålderdom giva mig till lusta, nu då också min herre är gammal?

Men Gud sade till Abraham: - Varför log Sara? Är då något så underbart att icke Herren skall förmå det? Då blev Sara förskräckt och sade: - Jag log icke. Men Gud sade : - Jo , du log.

Abraham var hundra år, då hans son Isak föddes åt honom.

Barnet växte upp. Gud beslöt då att sätta Abraham på prov och sade till honom: - Tag din son Isak, din ende son, som du har kär och gå bort till Moria land och offra honom där såsom brännoffer på ett berg som jag skall säga dig.

Bittida följande morgon lastade Abraham sin åsna och tog 46

UD

Bild 14. Abrahams offer.

Reliefskärning från norskt kruthorn, 1728. KM: 18.261.

Bild 15. • Abrahams Troo .> Må lning på väv frå n 1700-lalels början.

Brcar edskol a n . KM: 39.103.

47

med två av sina tjänare och sin son Isak. På tredje dagen såg han den plats Gud sagt honom . Han bjöd tjänarna stanna.

Abraham lade veden på sin son Isak, själv tog h an elden och kniven och de gick så båda tillsammans. Isak talade till sin fader Abraham: - Se, här är elden och veden, m en var är fåret till brännoffret? -- Gud utser nog åt sig fåret till brännoffret, min son. När de nu kommit fram, byggde Abraham ett altare och lade veden därpå. Han band sin son och lade · honom ovanpå veden, räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. Då ropade Herrens ängel till honom frå n himlen: - Lå t icke din hand komma vid gossen och gör honom intet, ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu då du icke har undanhållit mig din ende son.

Och Abraham lyfte upp sina ögon och såg att en vädur fastnat med hornen i ett snår. Denna offrade han i sin sons ställe.

48

Bil<l 16. Abrahams offer. Relief från en norsk kann a av masurbjörk, 1600-talets slut. KM: 27 .791.

49

R EBECKA VID BRUNNEN

A BRA HAM va r nu gammal och

k ommen till h ög ålder. H an k alla de till sig sin ä ldste tjä nare a tt denn e skulle fara ås tad och h ämta en hus tru å t Isak. Han lä t h onom svä rja a tt ick e taga någon bland k ana neerna, där de bodde, utan a tt gå till Abrah am s ege t land och släkt och dä r taga en hu stru å t Isak.

Och tjänaren tog tio av sin h erres k am eler och drog ås tad m ed d yrbara gåvor frå n sin h erre. Vid Nah ors s ta d lä t h an k am elerna lägra sig utan fö r s ta den vid en va ttenbrunn. Det led m o t afton en , den tid då k vinnorna plägade k omma fö r att h ämta va tten. Tjänar en anropa de då Gud a tt denne skulle ge h on om ett lyck osamt m ö te.

- Se, jag stå r h ä r vid va ttenkällan och s tadsb ornas dö ttrar k ommer hit ut a tt h ämta va tten . Om jag nu säger till en fli cka: 'Hå ll hit din kruka och lå t mi g få drick a' och h on då svar ar: 'Drick , d ina k am eler vill jag ock va ttn a', m å h on då var a den som du utselt å t din tjän ar e Isak.

Och se, innan h an h a de sluta t tala , k om Rebeck a dit ut. H on va r a v AJ;>rah am s släkt och m yck et fager a tt sk å da . Då sk yn da de tjän aren emot h enne och ba d h enne a tt få dri cka ur h ennes kruka. Och h on gav h onom och va ttna de h a ns k am eler .

Men tjäna ren såg på h enne under tystna d och undrade om H erren gjor t h ans r esa lyck osam eller ick e. Han fi ck h ä rbär ge i h ennes fader Betuels hus. Och m a n sa tte fra m m a t fö r h onom , m en h an sade : - J ag vill ick e ä ta för rän jag fram fö rt mitt ärende.

Då berä tta de h an därom och om det teck en , som sk ett vid b runnen. Och h an fick ta h enne m ed sig och sa tte Reb eck a och h ennes tä rnor på ka m elern a och d rog h em. De m ö tte Isak ute på fältet. Då tog Reb eck a sin slöja och h öljde sig i den. Isak fö rde h enne in i sin m oder Saras tä lt och h on blev h a ns hus tru och h a n h ade h enne k ä r.

.r-\..

50

Bild 17. »Rebiicka kommer till E leasar wid brunnen och wattnur både hon o m och ca m elerna. » Målning på papper från 1800-talets börja n.

Sunn erboskolun. KM: 39.468.

Bild 18. Rebecka. och Eleasar vid brunnen. Gobelinvävnad från 1600-Lalet.

KM: 10.695.

51

. J AKOB S ST E GE

I

SAK , h ad e

två söner , d e va r tvillin ga r. Den som k om fö rs t va r rödlä tt och h a de såsom en h å rma ntel öve r h ela k ro ppen.

Hon om kall a de de Esau . Där efter k om h a ns broder , och d enn e h öll m ed s in h a nd i Esau s h äl. Han fi ck namne t J a k ob , d. v. s. den som h åller i h ä len. När de vä xte upp blev Esau jägare och J a k ob åk erman. Isa k h öll Esau k ä ras t, ty h a n h ad e sm ak fö r villebrå d , m en Reb eck a h ade Ja k ob k ä ras t. E n d ag n ä r Esau k om h em frå n marken uppgiven a v hun ger , stod J a k ob v id h ä rden och lagade en soppa. Esa u såld e d å till J a k ob sin fö rs tfö dslorä tt fö r soppa n.

Nä r I sa k bli vit ga mmal och h a n s ögon va r skumma så a tt h a n ick e kunde se, sad e h a n å t Esau a tt gå ut och jaga v illebråd och d ä rav laga en såd a n r ä tt som I sak tyckte om. H a n skull e då ge Esau s in vä lsign else. De tta h örde Reb ecka. H on bjöd J a k ob att h ä mta två goda killin gar a v hjorden och tillreda dem till fa d ern . Och h on sa tte p å h on om Esaus kläder och täckte h an s h ä nder och h als m ed killin gskinn en. J a k ob gick så in lill Isa k , so m vä lsign ad e h on om i t ro a lt h an var Esau.

Esau b lev h ä tsk m ot sin b rod er fö r välsigneb ens skull och sade s ig vilja drä pa h on om så sna rt I sa k d ött. Reb eck a sände d å J a k ob till sin b roder L ab a n i I-fora n. Inna n h a n fo r uppm an a de Isak honom a tt taga s ig en hus tru i sin m orbrod er s hus.

P å vägen sta nna de J a k ob över n a tten på en pla ts, d ä r h an fa nn en s ten till huvud gärd. Då h ade h a n en dröm . H an såg en s tege vara r es t p å jorden och d ess övre ä nda räckte upp t ill himm elen och Guds ä n gla r steg upp och n ed fö r den. Och Gud stod fra m fö r h on om och sade h on om såsom tidi gare till h a n s fä der, a tt h an s avk omma skulle bli talrik som sanden på jorden och a lt h a n skulle b es itta d e t land, d ä r h an nu låg.

När J ak ob va knad e b e togs h an av fr ukta n och sade : - De tta m åste vara en h eli g pl a ts. Hä r b or för visso Gud och h ä r ä r himmelen s port.

H a n res te upp s ten en , som va rit huvudgä rden , och k allade pla tsen B e t e l, de t är Guds.hus, och lovade a tt b ygga e tt t empel å t Gud .

52

Bild 19. »Om Ja cobes Stega. » Målning p å väv fr å n 1700-lalels slut.

Viistboskol a n. KM: 39.039.

53

Bild 20. Jakobs kamp m ed Gud. Detalj av loc ket på silvers tå nk a gjord i Reva! , 1600-talets slut.

KM: 25.619.

Bild 21. Jakobs kamp m ed Gud. Ur d en danska bibeln från 1632.

54

JAKOBS KAMP MED GUD

N

J a kob kommit i närheten av lfaran mötte han sin mor, broder La bans dotter H.akel, som drev få ren a tt vattnas vid brunnen utanför staden. Och h a n fattade kärlek till h enne.

Laban h a d e två döttra r, L ea, va rs ögon var m a tta, och denna Rakel, som h ad e en skön ges talt och var skön att skåda. Och J akob erbjöd sig att tjäna L aban i sju år för H.akel. Då tiden gå tt gav Laban honom Lea, ty d et var icke sed, sade h an , a tt gifta bort d en yn gre dottern före d en ä ldre. Så tjänade J akob ännu sju å r och fi ck Rakel. Han tjänade y tterli gar e sex år och hjordarna växte och Labans rikedom. Men Jakob gjorde ett avtal m ed La ban, att alla djur av fåren och getterna, som var s trimmiga, broki ga och svarta, skulle J akob h a. H an h ade käppar, som h an hade skurit s trimmor i framför djuren när d e parade s ig. P å så sätt växte hans hjord och blev s törre än Labans. Detta såg ej Laba n m ed blida ögon. Då bjöd Gud Jakob a lt vända å ter till s ina fäders la nd.

Och Jakob satte sina barn och sina hustrur på kamelerna och tog alla ägodelar h an förvärvat oc h all bosk a pen och gav s ig ivä g m edan Laban var borta och klippte sina få r. P å tredje dagen fi ck denne veta a tt Jakob fl y tt. Då satte h a n ef ter Jakob m ed sina fränder och nådde honom efter sju dagsresor på Gileads b erg. Men Gud h ade i drömmen sag t Laban a tt han ej skulle tala mot Jakob. De slöt därför ett förbund m ellan sig och de sina.

Jakob sände budbärare till Esau och dessa' å tervä nde och berättade, att Esau drog ut emot honom m ed fyra hundra man.

Då blev Jakob förskräckt och skickade rika skänk er i förvä g m ot Esau och förde s in a hu s trur och barn över Jabbots vad.

Själv blev h an ensa m kvar. Då brottades en man m ed honom till d ess m orgonrodnaden gick upp , m en kunde ej övervinna Jakob . .Jak ob sad e att h an icke släppte mannen m ed mindre denn e välsignade honom. Då sade m annen : - Du skall icke m er h eta J akob uta n Israel, ly du h ar k ämpat m ed Gud. Men Esau tog vänligt emot sin broder. H an föll honom om halsen och k yss te honom och d e grä t. ÄR

55

JOSEFS HISTORIA

J

h ad e tolv söner. Den äldste var Ruben och d en yngste · Benjamin. Den näst yngste var Josef. HonoIT. höll fadern kärare än de andra. Bröderna blev därför hätska mot honom och kunde icke tala vänligt till honom. Därtill hade Josef en gång en dröm som han omtalade för sina bröder. Sedan hatade de honom ännu mera.

- Jag tyckte vi band kärvar på fältet. Och se, min kärve res te sig upp och blev stående, och era kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig för min kärve.

Och han hade ännu en dröm. Han tyckte att solen, m ånen och elva stjärnor bu gade sig för honom. När han berättade denna, bannade fadern honom: - Vad är detta för en dröm du haft ? Skulle då jag och din moder och dina bröder komma och buga oss ned till jorden för dig ?

En dag sände fadern Josef alt söka upp bröderna , som vaktade fåren i Sikem. När de på avstånd fick se honom komma, sade de till varandra: -- Se, där kommer drömmaren. Låt oss dräpa honom får vi se hur det går med h ans drömmar. Men Ruben ville rädda honom och övertalade bröderna att icke b ära h and på Jos ef utan kasta honom i den tomma brunnen, som fanns d~ir. Detta gjorde d e sed an de tagit av honom qen fotsida livklädnaden. I samma stund kom ett tåg av ismaeliter från Gilead m ed fullastade kameler på väg till Egypten. Bröd erna sålde Josef för tjugo siklar silver till köpmännen. Sedan slaktad e d e en bock och doppade livklädnaden i blodet. Denna sände de till fadern. Han känd e igen d en och trodde att Josef blivit ihjälriven av vilddjur. Och Jacob begrät sin ~o n.

Josef fördes till Egypten. Där sålde köpmännen honom till Potifar, som var hövitsman för Faraos drabanter . Och Herren var med Josef så att h an blev en lyckosam man. Detta såg Potifar. Han satte honom därför över sitt hus och lämn ade allt vad han ägde i Josefs vård.

Men Josef hade en skön gestalt. Efter en tid hände sig att Potifars hustru k as tade s ina ögon på Josef och sade: - Ligg hos mig. Men Jo sef ville icke göra ont mot Gud och sin hus-

56

AKOB

Bild 22. Jos ef sälj es till de ismaelitisk a köpmiinnen.

Ur d en danska bibeln frå n 1632.

Bild 23. >Huru Joseph för sin kyskhet b lef kas tad i fäng else. > Må lnin g på väv, 1800- ta let. Sunn erb oskolan. ICV! : 39.13 1.

57

bonde, och fastän hon talade sådant dag efter dag till Josef stod han däremot. Men en dag då husfolket var borta fattade hon honom i manteln och upprepade sin önskan. Då flydde Josef förskräckt därifrån och lämnade manteln i h ennes hand.

Då ropade Potifars hustru på husfolket och sade att Josef velat locka h enn e till lättfärdighet. När Potifar fick höra detta, blev han vred och kastade Josef i fängelse.

Två å r därefter hände sig att Farao hade en dröm. Han tyckte sig stå vid Nilfloden. Och han såg sju vackra och feta kor stiga upp ur floden och d e betade i vassen. Sedan såg han sju fula och magra kor st iga upp ur vassen och d e fula och magra å t upp de feta och vackra. Därefter vaknade Farao, men han somnade åter in och drömde att han såg sju frodiga och vackra ax och sju tunn a och svedda ax; och de sju tunna åt upp de sju frodi ga axen.

På morgonen var Farao orol ig till sinnes och lät sända efter spåmän och visa i Egypten, m en d e kunde icke tyda drömmarna för h onom. Faraos munskänk , som suttit i fängelse samman m ed Josef, erinrade s ig då att Josef tytt en dröm å t honom och alt allt slagit in såsom Josef sagt honom. Då skickade Farao bud efter Josef. Och han tydde drömmarna på det vise t, att sju goda år skulle följas av sju magra hun ger å r.

Han r ådde Farao att sätta till en man över Egypten, som under de goda å ren samlade in femtedelen av avkastningen och bevarade denna till d e onda å ren. Så skulle landet icke behöva fö rgås a v hungersnöd.

Det talet b ehagad e Farao och alla hans tjänare. Han satte Josef över h ela Egyptens land, tog ringen av sin hand och sa tte den p å Josefs, lät kläda honom i d e finaste liimekläder och hän gde d en gyllene k edjan om hans h als. Josef var nu Lrett.io å r. Han res le omkring i landet och samlade ihop en sådan m yck enhet säd und er de goda å ren , att m an m ås te upphöra att h å lla räkning p å d en. Men när hun gerår en korn, öppnade Josef förrådshusen och sålde säd till egyptierna. Från alla länder korn man till Josef för att köpa säd, ty hungersnöden blev allt s törre.

Jakob sände d å tio av s ina söner till Egypten för a lt köpa

58

Bild 24. Jos ef ultyd er Faraos dröm. lVIålning p å väv, 18-!9. Femsjöskolan .

KM : 3.311.

Bild 25. Jos ef uttyd er Faraos dr öm. Ur d en danska bibeln från 1632.

Fö rebild lill bo nadsrn å lnin gcn ova n .

59

säd. Den yn gs te, Benjamin, lä t h a n s tanna h emma, t y h an fruktad e a tt n ågon olyck a kunde hända honom. Då bröderna k om inför Josef fö ll de n ed på s itt an sikte. Och h an k ände igen dem , m en d e ick e honom. Han s tällde sig h ård m o t dem och sade a tt d e var spejare. Till slut tillstadde h an d em a tt r esa h em m ed vad d e k öpt, m en de skulle k omma å ter och h a Benjam in m ed sig. Under tiden skulle en av dem stann a kva r i fä n gelse. Och h an li:it lägga deras pen gar i säck arna och gav d em k os t fö r resan .

Men J acob tillä t dem ick e att taga Benjamin. Då m an förtä rt säd en lä t h an dem d ock få sin vilja fra m . Brödern a for d å på n y tt a tt köpa sä d a v J osef. Denne m o ttog d em m ed en fes tm åltid. Då h an fi ck se sin broder Benjamin blev h an rörd och gick in i s in kammar e och grä t där. När d e å ter for h em , lät J osef gömma s in silver.bägare i Benjamins säck. När brödern a kommit ett styck e p å väg, sände h a n folk efter d em. De fann b ägaren och fö rde bröderna tillbaka till J osefs hus och h an befallde a lt Benjamin skulle stanna kvar såsom slav. Men Juda s teg fram och sade, att det skulle taga döden p å h a ns åldrige fa der om d e å ter vä nde utan den y n gs te sonen. Då kunde J osef ick e längre b etvinga sig, h a n brast i grå t och uppenbarad e sig fö r s ina bröder.

Så b eslöts a tt d e skulle hämta s in fa der och h ela h an s hus och alla h an s ägodelar och föra d em till Gasen i Egypten. Där ga v Farao dem tills tånd a tt slå sig n ed och Israels b arn va r fruktsamma och fö rök a de sig s torligen.

Därmed sluta r fö rs ta Mosebok.

60

Bild 26. J ose fs bröder >fö llo för h on o m n ed er på Jorden a ». Målnin g på papper av C. R. Rosenberg (1794- 1886) i Tri"islöv, H a ll a nd . KM: 39. 144.

B il d 27. Jos efs biiga r e påträ ffas i Benj ami ns sii ck.

Ur den sve nsk a bibeln från 1646.

61

MOSES FÖDELSE

E

h ade förflutit sedan J osef och hans släkt dö tt.

Då upps tod en n y k onung över Egypten , som ick e viss te om J osef. H an var rädd att Israels b a rn skulle växa sig för m äktiga.

Därför sa tte h an fo gdar över dem och lä t dem arbeta som sla va r. Men då de alltjämt fö rök a de sig, utfärdade h an ett p åbud a tt a lla n yfödda judisk a gosseb arn skulle k as tas i Nilen .

En m an av Lev is hu s fi ck m ed sin hustru ett vack ert gosseb arn. De dolde h onom i tre m å na der. Men när de icke län gre kunde dölja h on om , tog k vinn an en kis ta a v r ör , bes trök den m ed jordbeck och tjära . Dä ruti lade h on b arnet och sa lte den så i vassen vid s tranden av Nilfloden. Och h an s sys ter s tällde sig ett s tyck e därifrå n fö r a tt se hur det skulle gå.

Faraos dotter k om n ed till s tranden fö r a tt bada. H on fa nn ki stan , och n är den öppna des såg h on gossen , och h a n gr ä t. Då ömka de h on sig över h onom . Men h ans sys ter s teg fram och fråga de Faraos dotter om h on skulle finna en amma å t gosse n.

P å så sä tt fö rdes b arnet å ter till sin m oder. Faraos do tter upptog h onom såsom sin so n och k allade hon om Mose, vilket b etyder »ur vattnet h ar jag dragit h on om ».

När Mose växt upp , h änd e en dag a tt h an såg hur en egyptisk m an slog en h ebreisk. I vredesm od dräpte h an egyptiern och gömde liket i sand en. Då detta blev k änt m ås te han fl y, och Mose fl ydde till Midjan s land. H ä r stanna de h an en lå ng tid , tog sig hustru o ch h on gav h onom b arn. Under tiden dog k onungen i Egypten. Men Is raels b arn suck ade över sin träldom och klagade och deras rop s teg upp till Gud, som h örde dera s jämmer .

E n gång drev Mose få ren genom ökn en till Guds b er g H oreb .

Gud uppenba rade sig dä r fö r h on om i en eldslåga, som slog upp ur en busk e utan fö rbrä nna den. Och Gud sade till Mose a tt gå till E gypten och föra Israels ba rn ur landet. H an lärde ock så Mose a tt göra under m ed sin s ta v.

Och eftersom Mose h a de ett trögt m ålföre tills tadde Gud a tt Moses broder Aron skull e tala till folket vad Mose sade honom.

Mose gjorde såsom Gud sa gt honom och å tervänd e till Egypten .

N, L Å NG TID

62

Bild 28 och 29. Faraos dotter finn er Mose i vass en. Miniatyrmålning frå n en sköldpaddsdosa, KM :29.449, samt stick ur den svenska bibeln från 1646.

63

EGYPT ENS H E MSÖ KE LSE

M

och Aro n s leg fra m fö r Fa rao och begä rd e a ll få föra ·Isr ael tre d agsresor ut i öknen fö r a tt offra å t sin Gud . Men Farao tillsta dde det ej utan lad e s törr e arbetsbördor på folk et.

Då bjöd Gud Mose a tt å ter s ti ga in fö r Fa rao och lå ta h onom se et.t under. Aron k as tade sin s t.a v fram fö r Farao och d en blev lill en stor orm . Farao k alla de sina visa och trollkarlar . De k as tade va r och en sin s tav och d essa blev stora orm ar. Men Arons stav upp sluka de d eras s tavar. Likväl blev Far aos hjä rta fö rstocka t. Näs ta m or gon , då Farao gick n ed till vattnet, s tä llde Mose och Aron sig i h a ns väg p å Guds b ud och fra m s tä lld e å ter s in begäran till honom . Ar on slog s taven i va ttnet och d et fö r vandlades till blod . Fisk arna d og och fl oden blev så s tink ande att m an ick e kunde d ricka va ttnet. Men d e egyptisk a spåm ännen gjorde detsamma genom sin a h emli ga k onster och Faraos hjär ta fö rblev fö rstock a t.

Gud gjord e m ån ga andra under genom Mose och Aron. Ha n lä t pa ddor övertäck a h ela Egypten s la nd, sedan lä t h an allt s toftet p å m a rken bli m ygg och stora flu gsvärmar fyll a luften.

E n pes t fö rgjorde all egyptiern as boska p, bölder slog u pp på m ännisk or och dju r, h agel k om frå n himmelen och förs törde grödan , svärmar a v gräsh oppor fö rtärde allt växande, ett tjockt m örker lade sig över landet i tre d agar . Ändock va r Faraos hjä rta fö r stock a t.

Då lä t Gud d en sis ta pl åga n gå öve r Egypten: h an död ade allt fö rs tfö tt. Men Isr ael sk on ad es på fö lja nde sä tt. Gud bjöd d em a tt i va rje hu sh å ll sla kta ett lamm och stryka blod av lammet på dörrpos terna. När Gud såg blod et gick h an fö rbi det hu se t. Denna m åltid skull e d e fo rtsä tta a tt fira och k allad es påsk , vilket b etyder »gå förbi ». Då tills ta dde Farao a tt Mose tog fo lket m ed s ig och d rog ut ur land et. Och egy ptierna trän gde på folket fö r a tt m ed h as t få d em ut ur landet, ty de t änk le : - eljest dör vi all esa mma ns.

O SE

Bild 30 och 31. Arons stav förvandlas till en stor orm oc h förvandlar vattnet till blod. Ur den svenska bibeln fr å n 1646.

5

65

ISRAELS BARN TÅGAR ÖVER RÖDA HAVET

I

barn var omkring 600.000 tusen beväpnade män. Gud · förde dem på en omväg åt Röda havet till. Och han gick framför dem om dagen i en molnstod, för att leda dem på vägen, och om natten i en eldstod. Så kunde de tåga både dag och natt.

Farao ångrade att han hade släppt Israel, ty vem skulle nu tjäna honom och hans folk. Han lät spänna för sina vagnar och bemannade sex hundra utvalda vagnar med kämpar. Med dem, sina ryttare och hela hären följde han efter flyktingarna och hann upp dem vid Röda havet. Då blev Israels barn mycket förskräckta. Men Gud sade till Mose att han skulle lyfta sin stav och räcka ut sin hand över havet och klyva det mitt itu, så att de skulle kunna gå mitt igenom det på torr mark.

Molnstoden, som gått framför Israel, flyttade sig och gick bakom dem så att den kom emellan de båda härarna. Så kunde den ena hären icke komma inpå den andra under hela natten.

Mose räckte ut sin hand såsom Gud sagt. En stark östanvind drev undan vattnet. Israels barn gick torrskodda mitt igenom havet, under det att vattnet stod såsom en mur till höger och till vänster om dem. Farao förföljde dem och när han kommit till mitten av havet, sade Gud till Mose: - Räck ut din hand över havet, så att vattnet vänder tillbaka och kommer över egyptierna, över deras vagnar och ryttare.

På så sätt omkom Farao och hela hans här. Men Israels barn kom välbehållna över havet. Och de prisade Gud med lovsånger.

SRAELS

Bild 32 och 33. Israels barn tågar genom Röda havet. Överst: relief till ett dopfuntslo ck från Borgeby kyrka, Skåne, snidat i början av 1600-talet av Jakob Kremberg. KM : 27.785. Därunder bild ur den d anska bibeln 1632.

66

67

ISRAELS BARN I ÖKNEN

M började knorra mot Mose och Aron.

O~E

förde folket ut i öknen. Där tröt livsmedlen och alla

- Ack, att vi hade fått dö i Egyptens land, där vi satt vid köttgrytorna och hade bröd nog att äta. Men ni har fört oss ut i öknen för att låta oss alla dö av hunger.

Detta hörde Gud och han sade till Mose: - Tala till dem och säg: vid aftontiden skall ni få kött att äta och i morgon skall ni få bröd att mätta er med.

Om aftonen kom vaktlar och övertäckte hela lägret och följande morgon låg dagg fallen runt omkring platsen. När daggen dunstat bort, då syntes öknen täckt som av den finaste rimfrost. Och detta var brödet, Gud givit dem. De kallade det manna. Det liknade korianderfrö, det var vitt och det smakade som semla med honung.

Därefter bröt Israels barn upp och tågade från lägerplats till lägerplats. Då tog vattnet slut för dem och de hade intet att dricka. Åter knorrade de mot Mose och sade: - Varför har du fört oss ur Egypten att vi och våra barn och vår boskap skall dö av törst? Och Mose ropade till Gud och Gud svarade honom: - Gå framför folket, tag i din hand staven med vilken du slog Nilfloden, och begiv dig åstad. Se, jag skall stå framför dig på Horebs klippa, och du skall slå på klippan, och vattnet skall komma ut ur den, så att folket får dricka.

Bild 34. Gud låter de t falla manna i öknen. Ur den danska bibeln från 1632.

Bild 35. Mose slår m ed staven på Horebs klippa enlig t Guds befallning och d et kommer vatten ur den, så att folket kan dricka. Ur den svenska bibeln från 1646. ()8

69

OM LAGEN OCH OM GULDKALVEN

T

R E månader efter uttåget ur Egypten kom Israels barn till Sinai öken. Då bjöd Gud Mose att han skulle samla folket nedanför Sinai berg, och han talade till dem från berget. Och allt folket förnam dundret och eldslågorna och basunljudet och röken och de bävade. Guds röst hördes och han sade de tio budorden och andra lagar.

Därefter kallade Gud på Mose och lät honom stiga upp på Sinai berg och träda fram för sig. Guds härlighet syntes som en förtärande eld på bergets topp. Mose steg mitt in i skyn och blev kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Gud lärde honom huru han skulle göra förbundsarken, skådebrödsbordet och ljusstaken, tabernaklet och allt som hörde till gudstjänsten.

När han talat ut, gav han Mose vittnesbördets två stentavlor, på vilka Gud skrivit med sitt finger.

När folket såg att Mose dröjde så länge på berget, bad de Aron göra en Gud åt sig. Av folkets öronringar formade han då en gyllene kalv. Åt denna offrade folket och dansade omkring den. Och Gud såg det och greps av vrede till att förgöra Israels barn. Men Mose bad för dem och Gud ångrade sitt hot.

Så steg Mose ned för berget med de två tavlorna. Redan på avstånd hörde han hur folket skriade. När han kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, upptändes hari av vrede och krossade tavlorna. Han ställde sig i porten till lägret och ropade att de som trodde på Israels Gud skulle komma till honom. Då församlade sig alla Levi barn kring honom. Och han befallde dem att taga sina svärd och gå igenom lägret från den ena porten till den andra och hugga ned dem de mötte. De dödade vid pass tre tusen man. Men Mose gick åter inför Gud och Gud förlät folket på hans bön.

70

Bild 36 . • Gud ut gaf Lage n .>

Bild 37. • Om gulk a lfve n.» L ikso m ova ns tåe nd e ur en p å väv m å lad bo nad frå n 1839. Knä red sk ola n . KM : 8.886.

71

SPEJARNA

D .\

ISRAELS BARN hade lägrat sig i öknen Paran, sade Gud till Mose att sanda spejare m 1 Kanaans land, som han ville giva sitt folk, Mose valde en av varje stam. De tolv besåg landet.

De kom till Druvdalen. Där skar de en kvist med en ensam druvklase på och den bar Josua och Kaleb på en stång emellan sig.

Denna förde de hem och berättade inför Mose och folket att Kanaans land flöt av mjölk och honung. De sade att folket, som bodde där, var så starkt att Israel icke kunde draga upp emot dem. Där hade de sett jättarna av Anaks stam och de tyckte sig vara som gräshoppor mot dem.

Folket begynte då ropa och skria: - 0, att vi hade fått dö i Egyptens land eller här i öknen. Men Josua och Kaleb rev sönder sina kläder och sade till folket: - Om Gud behagar skall han ge oss detta rika land. Men ni skall icke sätta er upp emot honom, ty om han vill skall Kanaans folk bli som en munsbit för oss.

När Gud hörde folkets knot beslöt han att förgöra dem och slå dem med pest. Mose bad då åter för dem och Gud tillgav dem. Men ingen förutom Josua och Kaleb skulle få komma in i Kanaans land. Israels barn skulle i fyrtio år draga omkring i öknen till dess de äldre, som icke trott på Gud, hade dött och kropparna förgåtts i öknen.

Bild 38 och 39. Josua och Kaleb återvänder m ed spejarna frän Kanaa ns land och som ell vittnesbörd om d ess fruktbarhet för de m ed s·g en vindruvsklase. Överst: relief frän en norsk dryckeskanna av masurbjörk, 1600-talets slut.

KM: 27.791.

Därunder: från en m å lning på väv, 1700-tale ts början. Brearedskolan.

KM: 39.103.

72

KOPPARORMEN

I

SRAEL ~

ba rn vandrade vidare i öknen . De h ade många vedermödor m en Gud frälste dem . När de nu var på väg för alt gå omkring Edoms la nd, började de å ter knota på sitt vanliga vis.

Varför h a de de ej fått stanna i Egypten ? I öknen fanns ju varken bröd eller vatten. Då sände Gud giftiga ormar bland folket och m ån ga blev stungna av dem till döds. Folket ångrade att de synda t och ba d Mose anropa Gud, att han skulle borttaga ormarna.

På Guds b efallning gjorde då Mose en orm av koppar och satte upp på en stång. När sedan någon hade blivit stungen av en orm, såg h an upp på koppa rormen och blev så vid liv.

BILEAMS ÅSNA

I

barn lägrade sig på Moabs h edar mitt emot J eriko men på andra sidan floden. Balak var på den tiden konung i Moab. Folket i Moab fruktade för Isr aels barn och sade: - Nu kommer denna hop att äta upp allt som finns h ä r runt omkring oss, liksom oxen ä ter upp vad grön t som finnes på marken. Då k a lla de konungen på siaren Bileam att han skulle komma och förbanna Israel. Bileam ville först icke, men lä t övertala sig. Han sadlade sin åsna och red åstad. Men Gud ställde en ä ngel m ed draget svärd på vägen för att hindra h onom. Åsnan vek då undan trots a tt Bileam slog den , till slut föll den på knä och upplät sin mun och sade : - Varför slå r du mig? Då öppnades Bileams ögon och h an såg ängeln. Ängeln sade: - Din åsna såg mig och om h on ick e vikit undan skulle jag h a dräpt dig.

Bileam fo rtsatte till Moab. Men han förbannade icke Israels barn, uta n välsignade dem. För Moab spå dde h an undergång.

SRAELS

Bild frå n Bild KM:

40. Mose gör på Gud s b efallning e n kopparorm. Ur den danska bibeln 1632.

41. >Om Beliams åsna. > En måln ing p å väv från 1839. Knä r edskolan.

8.886.

75

JERIKOS MURAR FALLER

N

M?se var död på berge t Nebo gent emot J eriko, sade Gud till Josua: - Stå nu upp och gå m ed folket över Jordan in i det land, som jag sk all giva å t Israels b arn.

Prästerna, som bar förbundsarken gick först. Nä r de s teg ned i floden , stannade Jordan i sitt lopp, och alla k om välbehållna över. Men Jeriko höll sina portar stän gda för Israels b arn . In gen gick ut ell er in. Då Josua gick a tt kunska pa vid Jeriko, s tod H errens än gel framför honom, och han h örde Guds röst säga: - Se, jag h a r givit J eriko med dess konun g och dess tappra stridsmän i din h and. T åga nu omkring staden så m å nga stridbara m än som ni är en gå ng. Så sk all du göra i sex dagar. Sju präster ska ll bära de sju jubelbasunerna framför a rken. På sjunde dagen ska ll ni tåga omkring s taden sju gån ger och prästerna ska ll stöta i basunerna . Och nä r det blåses i jubelhornet med utdragen ton , ska ll allt folket upphäva ett stort h ä rskri. Då ska ll sta dsmu ra rna falla och folk et skall draga in öve r dem , var och en rätt fram .

Josua bjöd fo lket göra som Gud sagt honom. När prästerna sjunde gån gen stötte i basunerna, hov det upp ett stort h ä rskri.

Då föll mu rarna och folket drog in i s taden. J eriko m ed allt vad som fa nn s däruti brä nde de upp.

Gud var m ed Josua och han intog h ela landet såsom Gud lovat Mose och gav det å t Israel såsom arvedel. De h ade därefter ro från kri g under J osuas tid. ÄR

Bild 42 och 43. Israels barn lågade runt J eriko m ed a rk en . När p räs terna sjund e dagen blås te i jubelh orne l och folket upph ävde elt s tarkt h ä rskr i, fö ll J er ikos murar. Övers !: målning på väv av Johannes Nilsso n i Gy lli ge ( 175 7- 1827), Breared s sn, Halland. KM : 28.648.

Dil rund er: den bild ur elen svenska bibeln fr ån 1646, som varit J o h ann es Ni lsso ns fö rebild . /(i

77

JEFTAS DOTTER

E

Josuas död satte Gud domare att leda striderna mot kananee'rna. Israels barn syndade ofta mot Gud. Till slut brast Guds tålamod och han beslöt sätta dem på prov. De blev icke längre segerrika utan fick underkasta sig andra folk. En gång gav Gud dem i filisteernas och ammoniternas hand. I aderton år plågade dessa Israels barn och for våldsamt fram mot dem. Och de anropade Gud om hjälp och han lät sig beveka. Då samlade Israel en här och stod emot Ammons barns här. Men de hade ingen hövding att ställa i spetsen vid striden.

Gilead hade en oäkta son, Jefta, som var en tapper stridsman.

Men Gileads hustrus söner hade drivit honom bort att han icke såsom oäkting skulle ta arv efter fadern . Till honom vände sig de äldste. Han lovade att bli deras anförare om han sedan efter striden finge bli deras hövding. Jefta ställde sig i spetsen för hären och tågade mot Ammon. Och han gjorde detta löfte åt Gud: - Om du giver Ammons barn i min hand, så lovar jag att vadhelst som ur dörrarna i mitt hus går emot mig när jag vänder tillbaka, det skall jag offra till brännoffer åt dig.

När han besegrat Ammons barn och återvände hem, gick hans dotter emot honom med pukor och dans. När han fick se henne rev han sönder sina kläder och erinrade sig sitt löfte.

Men hon sade att han skulle hålla vad han lovat. Han tillstadde hennes bön att med sina väninnor gå ned på bergen och begråta sin jungfrudom under två månader. Efter denna tid vände hon åter till sin fader.

J efta förfor då med henne efter det löfte han hade gjort.

FTER

Bild 44 och 45. Jeftas dotter möter fadern, som återvänder efter att ha besegrat Ammons barn. Den första han mötte hade han lovat giva Gud som brännoffer. Överst: målning på väv av Johannes Nilsson i Gyltige (1757- 1827), Breareds sn, Halland. KM: 28.648.

Därunder: den bild ur den svenska bibeln från 1646, som varit Johannes Nilssons förebild.

78

79

SIMSON

H

ängel uppenbarade sig för Manoas hustru i Sorga och. sade att hon skulle föda en son, som skulle vara en Guds nasir allt ifrån moderlivet. Hon skulle därför icke dricka n ågo t vin eller äta något orent och gossens huvud finge icke rakas. Gud hade givit Israels barn under filisteerna, men denne son skulle börja befrielseverket.

Så skedde och de kallade gossen Simson. När han växt upp förälskade han sig i en kvinna i Timna, en av filisteernas döttrar. Med sin fader och moder gick han ned till Timna. Just som de hunnit fram till vingårdarna kom ett ungt lejon rytande emot honom. Då föll Guds ande över Simson och han slet sönder lejonet med sina händer. Någon tid därefter stod bröllopet.

Simson förelade svennerna en gåta, och vadet var om trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter. Simsons hustru förrådde gåtans lösning. Han lämnade h enne i vredesmod och vände tillbaka till sin faders hus. Men Simsons hustru blev given åt en av bröllopssvennerna.

ERRENS

När veteskörden pågick ville Simson besöka sin hustru. Då fick han veta att hon blivit given åt en annan. - Denna gång ä r jag utan skuld mot filiste erna, om jag gör något ont, sade Simson. Han gick bort och fångade trehundra rävar. Dem band h an ihop två och två med svansarna och satte en fackla mellan svansa rna. Därefter tände han eld på facklorna och drev rävarna in i sädesfälten så att den oskurna säden och kärvarna brann upp och med dem vingårdar och olivfält. Då filist eerna fick höra att Simson gjort detta emedan hans hustru blivit given åt en av dem, brände de inne hans hustru och hennes fader. Simson sade då att ha n icke skulle vila förrän han tagit hämnd på dem. Han drog därifrån och bodde i en bergsklyfta vid Etam.

Bild -i6. Simson dödar lejon et. l 'r den danska L>ilwln fr å n 1632.

Bild n . Sim son hinder samman räva rnas svan,ar. fäsln eld vid clrm och driver räva rna in i filisteernas sädesfält. Brearedsmålning, 1800-talets början. KM : 28.648.

80

(j

81

Filisteerna tågade upp till Juda och begärde alt de skulle utlämna Simson. Tre tusen män av Juda uppsökte Simson och förmådde honom att låta fängsla sig och bli förd till filisteerna.

Då de fick se honom, upphävde de ett skri och sprang emot honom. Men Herrens ande kom över Simson, banden smälte av hans händer, han fick tag i en åsnekäke och med den slog han ihjäl tusen man.

En dag gick Simson till Gasa. Där fick han se en sköka och gick in till henne. Folket i Gasa omringade huset och lade sig i försåt för att döda honom. Men de väntade tills dagen skulle gry. Vid midnattstid steg Simson upp och grep tag i stadens portar. Dem ryckte han loss jämte bommen, tog alltsamman på ryggen och bar upp det på toppen av ett berg, som ligger milt emot Hebron.

Simson fattade kärlek till en kvinna, som hette Delila. Filisteernas hövdingar erbjöd Delila ett tusen ett hundra s iklar silver var om hon kunde locka Simson att säga varuti hans styrka låg, så att de kunde binda och kuva honom. Och Delila ansatte Simson dag efter dag att han skulle säga henne det. Till slut yppade han, att han var Guds nasir och att ingen rakkniv kommit vid hans huvud. Om man rakade håret av honom skulle han bli svag såsom andra människor.

Då Delila insåg att Simson talat om sin hemlighet för henne, kallade hon filisteerna till s ig. Hon lagade så att Simson somnade in på hennes knän och lät skära av de sju flätorna på hans huvud. Därefter ropade hon: - Filisteerna är över dig.

När Simson vaknade förtröstade han på att nu liksom förr kunna skaka fienden av sig. Han visste icke att Gud vikit ifrån honom. Så grep filisteerna honom och stack ut hans ögon. De förde honom ned till Gasa och band honom med kopparfjättrar.

Och de satte honom att mala i fängelset. Men hans huvudhår började åter växa ut.

Bild 48 och 49. Simson bär Gasas portar. Delila skär av hans hår. Ur den danska bibeln från 1632.

82

Filisteerna samlade sig till en glädjefest i templet och offrade åt sin gud för att han givit Simson i deras händer. Och de sade: - Låt oss hämta Simson, att han må förlusta oss.

De häm~tade honom ur fängelset och Simson begärde att få vi la sig mot pelarna, som huset vilade på. Huset var fullt av m ä nniskor och uppe på taket s tod tre tusen, som såg på hur Simson förlustade dem.

Men Simson ropade till Gud: - Herre, Herre, tänk på mig och styrk mig allenast denna gång, o Gud, så att jag får taga hämnd på filisteerna för ett av mina ögon. Han fattade om de båda mittpelarna och ropade: - Må jag nu själv dö med filisteerna. Sedan böjde han sig framåt med sådan kraft, att huset störtade över hövdingarna och a llt folket. Och de som h an nu dödade vid sin död var flera än de han dödat medan h an levde.

Bild 50. Simson och Delila. Simson var en Guds nasir och hans hår fi ck icke klippas eller rakas. Han framställ es därför med yvig t hår. Heliefskärning fr ån e tt norskt kruthorn, 1728. KM: 8.261.

Bild 51. Simson s törtar templet genom alt draga omk ull pelarna, på vilket del vilade. Därvid omkom så många filisleer, all d eras an ta l var större än han dödat under livstiden. Ur elen danska bibeln från 1632.

84

85

SAMUEL

H

hade inga barn. Hon bad Gud skänka henne en son så skulle hon giva honom åt Herren. Och hon födde Samuel.

Gossen växte upp i templet som en Herrens tjänare. Men översteprästen Eli och hans söner syndade mot Gud och Gud beslöt att straffa dem. Han lät filisteerna besegra Israel och taga arken. Men olyckor drabbade dem som hade arken och de förde den tillbaka. Samuel församlade Israel i Mispa. De avskaffade sina främmande gudar på hans ord. Filisteerna tågade emot dem, men Gud lät ett tordön förvirra dem så att de blev slagna.

Israels barn önskade nu att få en konung. Då utsåg Gud Saul genom Samuel och Samuel smorde honom till konung.

ANNA

RUT

D

blev hungersnöd i Juda land och en man drog därifrån till Moab med hustrun och sina två söner. Dessa gifte sig med moabitiskor och mannen och sönerna dog. Då vände hustrun åter till sitt land och den ena sonhustrun, Rut, följde henne.

Utarmade kom de till Betlehem, där kornskörden pågick. Rut gick ut på fältet och plockade ax efter skördemännen. Åkern tillhörde Boas, som var en frände till hennes döde man. Han behandlade henne väl och efter en tid tog han henne till hustru.

Hon födde honom en son, som de gav namnet Obed. Han blev fader till Isai, Davids fader.

ET

Bild 52. Samuel smorJ er Saul till konung. Detalj av majolikafat fr å n Urbino, Italien. 1500-talet. KM: 33.286.

Bild 53. Rut möter sin död e mans fränd e, Boas, p å skördefält et. Ur den svenska bibeln från 1646.

86

DAVID OCH GOLJAT

K

Saul var en stor krigare och nedgjorde många av · Israels fiender. Men han var ohörsam mot Gud. Därför förkastade Gud honom och lät honom genom Samuel få veta att konungariket skulle tagas från honom och givas till en annan.

Gud befallde Samuel att fylla sitt horn med olja och gå till bellehemiten Isais hus. Sju av Isais söner steg fram för Samuel, men ingen av dem var den utvalde. De sände då efter den yngste, som var ute på marken. Han var ljuslätt och hade sköna ögon och ett fagert ansikte. Gud sade till Samuel: - Stå upp och smörj honom, ty denne är det.

ONUNG

Filisteerna samlade sina härar till strid och Saul ställde upp Israels män emot dem. Då steg en envigskämpe vid namn Goljat fram. Han var sex alna r och ett kvarter lång, hade en kopparhjälm på sitt huvud och var klädd i ett fjällpansar av koppar.

Skaftet på hans spjut liknade en vävbom och spetsen höll sex hundra siklar järn. Goljat utmanade Sauls män till envig och den sida som förlorade skulle underkasta sig den andra.

Vid detta greps Saul och hela Israel av förfäran och sto1 fruktan. Goljat framförde sin utmaning både bittida och sent i fyrtio dagar.

Hände sig då att David blev sänd upp till lägret med mat åt sina bröder, som var med Saul. Just då han kom dit ställde härarna upp sig i slagordning mot varandra och Goljat trädde fram och smädade Israel. David frågade dem, som stod invid, vad den skulle få som slog Goliat. De talade om för honom att konungen utlovat sin dotter och stora rikedomar. Och David talade med andra, så att det kom fram till Saul. Konungen sade då till David: - Icke kan du som blott är en yngling strida mot denne. Men David talade om att Gud skyddat honom i strid mot både lejon och björn, som anfallit hans fårhjord. Saul lät honom då gå.

David tog staven i handen och valde fem släta stenar ur bäcken till sin slunga. Så trädd e han fram mot filisteerna.

Tror du jag är en hund eftersom du kommer emot mig 88

Bild 54 och 55. Davids slrid m ed Goljat. Den undre bilden ur den danska bi~eln från 1632 är förlaga Lill den övre, som ä r e tt avdrag av en kistebrevskliche från Berlingska boktryckeriet i Lund, 1700talet. KM:

89

med käppar, sade Goljat föraktfullt. Kom skall jag ge ditt kött åt himlens fåglar och markens djur.

- Du kommer emot mig med svärd och spjut, men jag kommer eniot dig i Herrens Sebaots namn, som du har smädat, svarade David.

Så sprang David fram och lade en sten i sin slunga och träffade Goljat i pannan, så att han föll till marken, och med Goljats svärd avhögg han hans huvud. Då flydde filisteema.

SAUL OCH DAVID

S

David slagit Goljat tog Saul honom till sig och lät honom icke mera återvända till sin faders hus. Saul gjorde honom till sin krigsöverste och David hade framgång i alla sina företag. Folket fann behag i honom och när han återvände efter att ha slagit fil isteerna, drog kvinnorna ut från alla Israels städer under sång och dans för att möta konung Saul och honom. Kvinnorna sjöng: EDAN

Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.

Detta misshagade Saul och han såg med ont öga på David från den dagen och allt framgent. En ond ande från Gud kom över Saul och han rasade i sitt hus. David spelade på harpan som han dagligen brukade. Och Saul hade spjutet i handen.

Han svängde spjutet och tänkte: - Jag skall spetsa David fast i väggen. Men David böjde sig undan för honom två gånger.

Saul försökte förgöra David på andra sätt. Han sände honom ut i kriget mot filisteerna att de måtte drabba honom. Sauls dotter Mikal hade David kär. Saul tänkte att hon skulle bli en snara så att fienden skulle nå honom. Han begärde att David skulle fälla hundra filisteer så skulle han ge honom sin dotter.

Men David återvände oskadd sedan han dödat två hundra filisteer. Då förstod Saul att Gud var med David. Han fruktade honom ännu mera och Saul blev Davids fiende för hela livet.

90

Bild 56. >David och Saul. • Sunnerbomålnin g, 1800-lalet. I<M: 2.390.

Bild 57. Saul kastar spju tet efter David . Ur den svenska b ibeln från 1646.

91

JONATAN OCH DAVID hade flera söner, bland dem Jonatan. Jonatans hjärta fäste sig så vid David, att han hade honom lika kär som sitt eget liv. Då herdegossen kom till Sauls hus, tog Jonatan sin mantel och sina andra kläder och gav dem åt David, liksom silt svärd, sin båge och sitt bälte. Och han slöt ett förbund med David.

En dag då Saul kastat sitt spjut efter David, rådde hans hustru Mikal honom att fly. Hon firade honom ned genom fönstret i deras hus och han flydde till Samuel. Saul sände några män att hämta honom , men de kunde icke. Ty när de såg profeten Samuel greps de av hänryckning. Samma hände även Saul. Han föll ned och kastade av sig sina kläder och låg naken hela dagen och natten.

David flydde till Jonatan, och han klagade över att Saul stod efter hans liv. Dagen därefter var nymånad och David skulle rätteli gen sitta till bords med konungen. Men han vågade icke.

Han bad då Jonatan giva ett tecken om konungen var vred eller icke, då han såg Davids tomma plats. Jonatan sade: - Uppehåll dig vid Eselstenen. Jag skall skjuta tre pilar som om jag sköte till måls och skicka min tjänare efter dem. Om jag då säger till honom 'de ligger bakom dig', kan du komma fram , men säger jag 'de li gger framför dig', då sänder Herren dig bort.

Men Saul vredgades då han såg att David ej var där. Och h a n vredgades på Jonatan, som tog Davids parti, och svängde spjutet mot honom. Jonatan gav då David det avtalade tecknet.

Sedan tjänaren gått steg David fram. De omfamnade varandra och grät tillsammans. Så drog David sina färde sedan han och Jonatan förnyat sitt förbund inför Gud.

S

A UL

13 'ld 58. • Dawicl och Jonalan.> Sunnerbomålning fr å n 1800-lalel. KM: 2.390.

13ilcl 59. Jonat a n ger David e lt tecken all Sa ul är vr ed, genom alt skjuta m ed båge och pilar. David och Jonalan omfamnade vara ndra och David drog cliirefler sina färde. Ur el en svenska bibeln från 16-16. \)2

93

DAVID SKONAR SAUL. SAULS DÖD

S

förföljde David i En-Gedis öken. David dolde sig i en grotta med sina män. Dit kom Saul utan att se dem. Då sade männen att nu var dagen kommen, om vilken Gud sagt att han ville giva fienden i Davids hand. David skar oförmärkt en flik av Sauls mantel och sade till männen, att han icke ville komma sin hand vid Herrens smorde. När Saul gick ur grottan följde David honom och visade honom mantelfliken. - Du är rättfärdigare än jag, sade Saul, och du har lönat ont med gott. Nu vet jag att du skall bli konung i Israel. Ännu en gång skonade David Sauls liv. Det var på Hakilahöjden i öknen Sif, dit Saul förföljt honom. David gick om natten in i Sauls läger, där konungen låg och sov i vagnborgen.

Han tog kruset och spjutet från Sauls huvudgärd och gick sin väg. När han kom på andra sidan dalen ropade han över till vaktaren: Varför har du icke vakat över din herre, konungen? Se nu efter var konungens spjut och vattenkruset vid hans huvudgärd finns. Och Saul kände igen Davids röst.

- Kom tillbaka, min son David. Jag vill icke mer göra dig något ont eftersom mitt liv idag har varit dyrt aktat i dina ögon.

Men David gick sin väg.

Icke långt därefter slog filisteerna Israels män på berget Gilboa. De dödade Sauls söner och bland dem Jonatan. Då Saul själv blev häftigt anfallen av bågskyttar, befallde han sin vapendragare att draga svärdet och genomborra sin herre därmed. Men vapendragaren ville det icke. Då tog Saul svärdet och störtade sig därpå.

När David fick höra talas om detta slet han sina kläder och sjöng en klagosång över Saul och hans son Jonatan.

AUL

Bild 60. David med dryckeslrn.ret, som han tagit vid den sovande Sauls huvudgärd.

Bild 61. Saul störtar sig på sitt svärd. Båda bilderna ur den danska bibeln från 1632.

94

95

BATSEBA

E

å r, vid den tid då konungarna plägade draga i fält, sände David Joab och sina tjäna re m ed Israels här, m en s ta nnade sjä lv i J erusalem.

Då h ä nde sig en afton , när David hade s tå tt upp från sitt läger och gick omkring p å konungahu se ts tak, a tt h a n från taket fick se en k vinna som b adade. Och kvinnan var m yck et fager a tt sk å da . David sände då ås tad och förfrågade sig om kvinnan .

Man sade a tt d et var Batseb a, hetiten Urias hus tru. David lät h ä mta h enn e och h a n låg hos henne. Därav blev hon h avande.

Då skickade Dav id bud till Joab a tt han skulle sända Uria till honom. När Uria kom, frågade David om d e t stod väl till med Joa b och m ed folket, och huru kri ge t gick . Därefter sade h an till Uria a tt gå h em. Och h a n sände gåvor efter honom.

Men Uri a la d e sig m ed tjänarna vid konungahusets port. Uria stan na d e flera dagar, m en gick inte h em till sig. När han reste, ski ck a de David e tt brev m ed till Joab.

- Ställ Uria längst fram , där striden är som häfti gas t, och dra er sedan tillbaka frå n honom , så att han blir slagen till döds.

Detta gjorde Joa b och Ura föll i striden. När de tta kom fram till David gav h an budbäraren i uppdrag att säga till Joab: - Låt ick e detta förtryta di g, ty svärdet förtär ä n d en ena och än den andra.

När so rge tiden var över, tog David Ba tseba h em till sig och gjo rde h enne till sin hustru. Men vad David hade gjort missha gade Gud. TT

Bild 62 och 63. Konung David ser fr å n konungahuse ts tak den badand e Batseba. Överst: reli efbild från ett kruthorn, 1500-talet. KM : 13.510.

Därunder: ur den svens ka bibeln fr å n 1646.

96

7

DAVID OCH ABSALOM son Absalom skaffade sig vagn och hästar och femtio man, som löpte framför honom. Han försökte göra sig älskad bland folket på sin faders bekostnad och förledde Israels män. Med Davids tillstånd begav han sig till Hebron för att bringa tackoffer till Gud. Härifrån sände han ut bud till alla Israels stammar, att när de hörde basunen ljuda hade Absalom blivit konung i Hebron.

Då David hörde detta, flydde han med sitt folk från Jerusalem. Och han gick gråtande uppför Oljeberget med överhöljt huvud och bara fötter. Absalom med sitt folk drog in i Jerusalem. David förde alla välbehållna över Jordan och lägrade sig i Gileads land. Dit kom också Absalom med sin här.

David mönstrade sitt folk. Men när han sade att han ville draga ut med dem, tillstadde de honom icke detta. - Du är så god som tio tusen av oss. Nödgas vi fly är det bättre att du står redo alt komma oss till hjälp från staden. David bjöd sina hövitsmän att de skulle fara varligt med Absalom och detta hörde allt folket.

Striden stod i en stor skog. Där slog Davids tjänare Israels här. Absalom red på sin mulåsna. När den kom under ett stort träd med täta grenar, fastnade Absalom med huvudet i trädet så att han blev hängande, ty mulåsnan sprang sin väg. Joab tog då tre spjut och stötte dem i Absaloms bröst. Därefter sände han en etiopier med budskapet till David. Men Ahimaas sprang ifatt etiopiern och kom först fram till David där han satt i stadsporten. Likväl vågade ej Ahimaas tala om att Absalom var död.

Detta gjorde etiopiern. Och David blev häftigt upprörd och gick upp i salen över porten och grät. Han klagade över att ej han dött istället för sonen Absalom.

D

98

AVIDS

Bild 64. Jo ab dödar Absalom, som fastnat m ed huvudet i ett träd i Efraims skog.

Bild 65. David får bud om Absaloms död. Båda bilderna från en bonad målad av Nils Svensson i Gyllige (1727- 1802), Breareds sn. Halland.

KM: 39.109.

99

K UNG D AV JD , S;\NGAHEN

O

D.avid sjöng fö lja nd e kla gosång över Sa ul och h ans so n J ona tan. Den sjöngs län ge av allt folk et och k allad es » Bågså ngen ,, .

CH

)) Din h ä rli gh et, Israel, li gger slagen p å dina höjder.

Huru h ava ick e hjälta rna fallit !

I Gilboa berg, p å ed er m å ej fa ll a da gg ell er regn, ej ses offergärdssk örd a r.

T y hjältarn as sköld blev d är sm ä lek , Sa ul s sköld, ej sed a n smord m ed olja.

F rå n slagnas blod , från hjälta rs hull vek Jona tan s b åge ick e tillbaka, vände Saul s svä rd ej om ä tta t å ter.

Saul och J on a tan , så k ära och ljuvli ga fö r varandra i li vet, d e blevo ej h ell er skilda i döden , de t vå, som voro sna bba re i-i n ö rn nr , sta rka m er än lejon .

J ag sörjer över di g, du min broder J ona ta n ; m yck et ljuvli g va r du mi g.

Huru h ava ick e hjälta rn a fallit , de b åda s tridssvärd en fö rgå tts! » 100

Bild

fi(i

och (i7. Konung David spe la r p å h a r pa. He li cf fr å n norsk kntlhorn, 1728. l\111 : 18.2GI , oc h hild ur el e n da n s ka bibeln fr å n 1G32.

101

SALOMOS VISHET

D

Å KUNG DAVID var död, blev hans och Batsebas son

Sa'lomo konung över Israel. Herren gav honom ett vist och förståndigt hjärta, så att hans like icke funnits före eller efter honom. Han byggde Jerusalems tempel.

Det berättas att två kvinnor, som bodde i samma hus och blivit oense om ett barn, kom inför honom. Båda hade nyss fått barn. Den ena låg om natten ihjäl sitt barn och sade att det levande var hennes. Men hon som var moder till det levande barnet sade det var hennes. Salomo lät hämta sitt svärd och befallde, att det levande barnet skulle huggas i två delar och att de skulle få var sin del. Då ropade den rätta modern, ty h ennes hjärta upprördes av kärlek till barnet: - Hör mig, herre, giv henne barnet, döda det icke. Och Salomo gav h enne barnet, ty han förstod att hon var dess moder.

När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomos vishet, kom hon för att sätta honom på prov med svåra frågor.

Hon hade ett mycket stort följe med kameler, som bar välluktande kryddor och guld i stor myckenhet, så ock ädla stenar.

Och Salomo gav henne svar på frågorna, så att hon såg att det var sant vad som sades om honom. Hon gav konungen stora skänker. I sin konungsliga frikostighet gav han drottningen mer än hon begärde och hon reste åter till sitt land.

Salomo hade sjuhundra furstliga gemåler och trehundra bihustrur. De förledde honom på hans ålderdom att avfalla från Gud och dyrka deras gudar. Då blev Herren vred och sade, att han skulle rycka riket ur Salomos sons hand och giva det till Salomos tjänare J erobeam.

Bild 68. Konung Salomo och de båda kvinnorna som triitt e om barnet. Ur den danska bibeln från 1632.

Bild 69. Drottningen av Saba bringa r gårnr till konung Salomo. Ur d en sve nska bibeln fr å n 16-16.

102

103

PHOFETEN ELIA

E

Salomos död kom stor oro över Israel. Många konungar uppstod, men Gud förgjorde dem ty de höll icke förbundet med honom. Ahab var en av dem. Han tog Isebel från Sidon till hustru och tjänade hennes gud Baal. Isebel utrotade Herrens profeter. Då stod Elia upp och sade till Ahab: - Så sant Herren, Israels gud, lever skall varken dagg eller regn falla med mindre jag säger det. Och Elia gömde sig på Guds befallning vid bäcken Kerit. Korparna försåg honom morgon och afton med föda.

På tredje året sände Gud Elia till Ahab och han skulle då låta det regna på jorden. När Ahab mötte Elia, befallde Elia honom att samla hela Israel på berget Karmel jämte Baals fyrahundrafemtio profeter och Aserans fyra hundra profeter, som åt vid Isebels bord. Och Elia var ensam Herrens profet mot dem. Han sade: - Må man nu ge oss två tjurar och må de välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden utan att tända eld därpå, så skall jag ta den andra tjuren och göra likadant. Därefter skall vi åkalla våra gudar och den gud, som svarar med eld, han vare Gud. Men Baal svarade icke. Då Elia åkallade Herren föll en eld ned och förtärde brännoffret, stenarna och jorden och vattnet som var däromkring. l~ olket såg detta och förstod att Herren var Gud. De grep Baals präster och slaktade dem i bäcken Kison. På Elias bön förmörkades himlen och ett stort regn föll.

När Isebel förnam detta, lovade hon att döda Elia. Han flydde ut i öknen och lade sig att sova under en ginstbuske och önskade sig döden. Men Herrens ängel rörde vid honom och sade : - Stå upp och ät. Och Herren befallde honom att smörja Jehu till konung över Israel och Elisa till profet efter sig. Men Gud hämtade El ia i en vagn med eld och hästar av eld upp till himlen.

FTER

104

Bild 70. E lia sover under ginstbusk en. Må lning på papper, 1843.

Sunn erbos.lrnlan.

KM: 2.302. '

Rild 71. »E liias For th e Himmla. > Bon ad målad av Nils Svensson i Gyltigc ( 1727- 1802 ), Brcarcds sn , Halland. J(M : 39.109.

105

JOAS BLIR KONUNG

A

son Joram blev konung i Israel och Ahasja konung i Juda' rike. Men de var orättfärdiga och Gud lät Jehu döda dem. Då Ahasjas moder Atalja förnam detta lät hon förgöra hela konungasläkten och upphöjde sig själv till regentiJma i Juda.

Men när kungabarnen skulle dödas lyckades Ahasjas syster skaffa undan dennes lille son Joas. Hon höll honom dold under sex år i Herrens hus. I det sjunde året kallade prästen Jojada hövitsmannen till sig och visade dem konungens son. Därefter bjöd Jojada, att det manskap som icke hade vakten under sabbaten skulle hålla vakt i Herrens hus hos Joas.

Drabanterna ställde upp sig med sina vapen från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset.

Därefter förde prästen ut Joas och satte på honom kronan, gav honom vittnesbördet och smorde honom till konung. Och de klappade i händerna och ropade: - Leve konungen.

När Atalja hörde drabanternas och folkets rop, gick hon in i Herrens hus. Där fick hon se konungen stå vid pelaren, såsom övligt var, och fick höra huru hela folkmängden jublade. Då rev hon sönder sina kläder. Men Jojada gav underhövitsmannen order att föra henne ut ur templet. Alltså grep de henne, och när hon hade kommit till den plats där hästarna plägade föras in i konungahuset, dödades hon där.

H ABS

Bild 72. Korparna för bröd till Elia i öknen . Relief från en norsk dryck eskanna av masurbjörk, 1600-lalels slut. KM: 27.791.

Bild 73. Joas smörjes till konung och Alalja föres bort all dödas. Relief från en kista, Husum, J-Iolslein, omkr. 1600. KM: 7.95!).

106

ESTER OCH AHASVERUS

A

regerade över ett välde, som sträckte sig från Indien ända till Etiopien. I sitt tredje regeringsår gjorde han ett gästabud i konungaborgen i Susa för alla sina furstar och tjänare. Där var Persiens och Mediens härförare och hans förnämsta män samlade. Detta varade i etthundraåttio dagar.

Sedan gjorde han ett gästabud i sju dagar för alla i sin inhägnade trädgård. När konungens hjärta på sjunde dagen var glatt, befallde han att drottning Vasti, prydd med kunglig krona, skulle föras till honom, så att alla skulle få se hennes skönhet.

Men hon vägrade att komma och konungen förvisade henn e från sitt ansikte.

Efter en tid beslöt konungen på sina mäns inrådan att unga och fagra jungfruar skulle föras från hela landet till fruhuset i konungaborgen, där kvinnovaktaren skulle ge dem vad som nödigt var för deras förberedelse . Den som sedan konungen fann behag uti skulle bli drottning i Vastis ställe.

I Susas borg fanns då en judisk man , som hette Mordokai.

Han hade en fosterdotter av skön gestalt och fager att skåda vid namn Ester. Hon blev även hämtad till fruhuset. Men Mordokai förbjöd Ester att yppa sitt folk och sin släkt. Sedan hon liksom de andra beretts i tolv månader, varav sex med myrraolja och sex med välluktande kryddor och annat, fördes hon inför Ahasverus. Och Ester blev konungen kärare tin alla de andra kvinnorna. Han satte en krona på hennes huvud ot:h gjorde henne till drottning.

En tid härefter upphöjde konungen Haman till den främsta platsen bland de furstar, som var hos honom. Alla konungens tjänare böjde knä för Haman. Men Mordokai böjde icke knä och Haman uppfylldes av vrede. Som det syntes honom för ringa att bära hand på Mordokai och som han fått reda på av H ASVEHUS

Bild 74 och 75. Ester knäböj er inför Ahasv erus. Överst : reli ef från en kista daterad 1557, J-lusum, Holstein. KM: 16.203.

Därunder: bild ur den svenska bibeln fr å n 16~6, som hnfl snmnrn förlngn som reli efen .

108

]fä)

vad folk Mordokai var, så sökte han tillfälle att utrota alla judar. Han förmådde Ahasverus att sända ett påbud över hela landet a,tt alla judar skulle dräpas.

Stor sorg rådde bland alla judarna. De fastade, de grät och klädde sig i säck och aska. Mordokai sände då bud till Ester att hon skulle söka nåd hos konungen för sitt folk. Men Ester lät svara att ingen vid dödsstraff fick gå över konungens gård utan att vara kallad, så framt konungen ej räckte sin gyllene spira emot honom. Härpå svarade Mordokai att hon kanske just kommit till kunglig värdighet för att kunna rädda sitt folk.

Ester beslöt då att gå till konungen, och hon fann nåd för honom och han sträckte spiran emot henne och hon rörde vid spiran.

Och hon bjöd konungen och Haman till gästabud hos sig.

Men Haman beslöt att hänga Mordokai i en galje, som han låtit resa. Då hände att konungen ej kunde sova om natten och lät läsa för sig ur krönikeboken. De läste om huru Mordokai upptäckt ett anslag mot konungens liv. - Har någon ära vederfarits honom, frågade konungen. Men så hade ej skett.

Och konungen frågade Haman, som kommit för att begära Mordokais liv, vad den skulle vederfaras som räddat konungens liv. Haman, som trodde att det gällde honom själv, ade att man skulle sätta konungens klädnad på honom och föra honom på konungens häst till torget och utropa: - Så gör man med den man konungen vill ära. Och Ahasverus befallde Haman att göra så med Mordokai.

Vid sitt gästabud yppade Ester för konungen att hon och hennes folk skulle förgöras på Hamans bud. Konungen vredgades och lät upphänga Haman i deu galje, han rest för Mordokai.

Bild 76 och 77. Reliefer från samma kista som bild 74, visande Esters gästabud för Ahasverus och Haman samt Mordokai på konungens häst - i bakgrund en d en hängd e Haman.

110

11 l

JOB

I

Us levde en man vid namn Job. Han fruktad e Gud och flydde det onda. Det gick honom och han s hu s väl i händer och han var mäktigare än någon annan i Österlandet. Då Guds söner och Åklagaren, d. v. s. änglarna och satan, en da g trädde fram inför Gud, prisade han Job för hans rättskaffenhet. Men Åklagaren sade alt detta icke var märkvärdigt så som Gud skyddade honom och välsignade hans arbete. Om så icke skedde skulle Job säkert tala förgripligt mot Gud. Då gav Gud allt vad Job ägde i Åklagarens hand.

Nu föll olyckorna över Job. Oxarna och åsnorna rövades bort, kamelerna desslikes, tjänarna dödades med svärdsegg och hans barn omkom i en stark storm. Jobs kropp betäcktes med bulnader och hans plåga var mycket slor. Men han var ståndaktig och Gud gav honom åter allt i dubbelt mått.

NEBUKADNESARS DRÖM

N

konungen i Babel, oroades av drömmar.

Ingen av hans spåmän kunde säga honom vad han drömt.

Men Daniel, en judisk yngling, som konungen rövat från Juda land, hade förstånd på alla slags syner och drömmar. Han sade till Nebukadnesar: - Du såg en stor bildstod med huvud av guld, bröst och armar av silver, buk och länder av koppar, ben av järn och fötter av järn och lera. Medan du betraktade den träffade en sten fötterna och krossade dem och sedan krossades hela stoden, vinden förde bort den , så att icke något spår av den syntes mera. Men stenen växte till ett berg. Och han tydde drömmen så: - Det gyllne huvudet är du , de olika metallerna är andra riken , som skall uppstå efter dig, men stenen som krossade allt är Guds rike, som skall b estå evinnerligen.

EBUKADNESAR,

Bild 78. Jobs kropp bcliicktes med bulnadcr. Ur den da nsk a bibeln från 1632.

Bild 79. Nebudkanesar såg i drömm en en slor bildslod. Ur den danska bibeln från 1632. En gammal lräkliche till denna bild från Berlingska boktryck eriet i Lund finns i Kulluren.

112

1 rn

MÄNNEN I DEN BRINNANDE UGNEN

K

Nebukadnesar lät göra en gyllene bildstod, sextio alhar hög, och ställde den på Duraslätten i Babel. När ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, säckp ipor och allehanda instrument började ljuda, skulle alla falla ned och tillbedja bildstoden. Men den som icke föll ned och tillbad skulle kastas i den brinnande ugnen. Tre judiska män, Sadrak, Mesak och Abednego, anklagades för att de icke följde konungens bud.

De fördes inför Nebukadnesar men vägrade att tillbedja bildstoden, ty de förtröstade på att Gud skulle rädda dem. De bands och kastades in i ugnen. Men Nebukadnesar såg att ingen skada skedde dem och att en fjärde man var med dem, och den fjärde såg ut som en gudason. Konungen prisade då Israels gud och de tre männen vederfors stor ära.

ON UNG

BELSASSARS GÄSTABUD

K

Nebukadnesars son Belsassar gjorde ett stort gästabud. Medan han var under vinets välde lät han taga fram de kärl av guld och silver, hans fader tagit ur templet i Jerusalem.

De drack ur kärlen och prisade sina gudar. Då visade sig i samma stund fingrar såsom av en människohand och de skrev på den vitmenade väggen. Färgen vek från konungens ans ikte. Han ropade på sina vise att vem som tydde skriften åt honom skulle bli den tredje herren i riket. Men de kunde icke läsa skriften .

De hämtade Daniel och han tydde skriften sålunda : - Mene mene tekel u-farsin. Mene betyder: Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort ände på det. Tekel betyder: du är vägd på en våg och befunnen för lätt. U-farsin betyder: ditt rike har blivit styckat och givet åt meder och perser.

O NUNG

Bild 80. • Männen i ugn en.• Måln ing på viiv, 1800-lale t. Sunnerboskolan.

KM: 2.309.

B:ld 81. En h a nd skrev p å den vitmenade viiggen. Ur den svenska bibeln från 1646.

114

11 5

DANIEL l

Ll ~ .JO NG H.OPEN

K

Darejaves av Medien utfärdade ett påbud att ingen und er Lre ttio da ga r fick bedja Lill någon gud ulan all enast till honom. Den som bröt häremot sku lle kastas i lejongropen. Så snart Daniel fått höra påbudet föll han ned på sina knän och bad till Gud såsom han plägat göra. Daniel blev kastad i lejongropen och en sten v~iltrades över den och förseglades med kungens signet. Och konungen sade : - Din Gud, som du så oavlå lligt dyrkar, han må rädda dig.

Nästa morgon när det dagades gick konungen m ed hast till lejongropen och ropade med ängsl ig röst på Dan iel. Han svarade : - Min Gud har s~int sin ängel och tillslutit lejonens gap, så att de ick e gjort mig n ågon skada. Då blev konungen mycke t glad och befallde att man skulle taga Daniel ur gropen.

ONUNG

PHOFETEN JONA

upp och beg iv d ig till Ninive, den stora staden, och predika för den, ly d eras ondska har kommit upp inför milt ansikle, sade Gud till Jona.

Men Jona vi ll e icke uta n flydd e för Herrens ansikte. Han for ned till Jafo och fann där ett skepp, som skulle gå till Tarsis.

Sedan han belalat för r esa n steg han ombord för att fara med Lill Tarsis undan Herrens ansikte.

Då sände Gud en stark vin d ut över havet och sk eppet var nära alt förlisa. Fruktan överföll sjömännen och de ropade var och en till sin gud. De kastad e allt löst överbord för alt Jälla fartyget. Men Jona had e gålt ned i far tygets rum och fa lli t i d jup sömn . Skepparen väck te honom och sade : - Hur kan du sova så djupl ? Stå upp och åkall a din gud . Kanske kan han rädda oss fr å n alt förgås.

Sjömännen kastad e lott för att utröna för vems skuld d enna olycka kommit över dem . Lotten föll på Jona. Då sade de till honom: - S~ig oss för vems skuld denna olycka kommit över oss. Vad ~ir d ill ärende och varifrån kommer du ? Och han sade

S

I lfi

TÅ

Bild 82. >Om Dnniel Li co nnukul nn. » .\l å lnin g p å papp e r 18+3.

S unn c rbos ko lnn . l\ ~ !: 2.302.

Bild 83. Jonn kns tns i h ave t. U r el e n sve ns ka bibe ln fr:'.t n 16-JG.

11 7

dem det. Då förstod männen att han flytt undan H errens ans ikte.

De greps av fruktan, ly stormen ökade, och frågade honom: - Vad ~kall vi göra m ed dig att havet stillar sig för oss?

Då svarade Jona dem , att de skulle kasta honom i havet, ty h a n visste att det var för hans skull stormen kommit över dem.

Och männen strävade med all makt alt föra skeppet i hamn, m en de kunde icke. Då ropade de till H erren : - Ack låt oss icke förgås , för denne mans själs skull och låt icke oskyldigt blod komma över oss.

Därefter tog de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri.

Men H erren sände en stor fisk , som slukade upp Jona. Och Jona var i fi skens buk tre dagar och tre nätter. Han bad till Herren och Herren befallde fisk en att kasta Jona upp på land.

Där kom Herrens ord för andra gången till Jona att gå till Ninive och predika vad h an skulle säga honom. Jona gick då till Ninive och predikade a lt Ninive skulle omstörtas om fyrtio da gar. Ninives konung och folk å ngrade då sina synder och höljde sig i sorgdräkt och salte sig i aska. Då Gud såg detta beslöt han att icke förgöra staden.

Detta förtröt Jona högeligen och han sade till Herren : - Var det icke det jag tänkte. Därför ville jag fly till Tarsis. Jag visste ju a tt du är en n ådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i mildhet. Så tag nu, Herre, mitt liv, ty jag vill hellre vara död än leva.

Men Gud sade: - Menar du att du har skäl till att vredgas?

Och han visade Jona hur lite skäl han hade.

Jona byggde sig en hydda utanför staden och planterade vid den en ricinusbuske (gamla översättningen: kurbits). Men den vissnade på morgonen och Jona blev förbittrad. Gud visade honom då åter huru litet skäl han hade att grämas.

Bild 84. Den stora fi sken utspyr Jona vid Ninive. Trärelief 1500-tale t.

KM : 15.264.

Bild 85. • Prophelen Jonas > vid sin hycltla. Målning på väv från 1700-talets början . Brearedskolan. KM : 39.103.

118

';· <'' "'~ .

: . \.P ·v. '-:l ..~

rwu ~onas ' .-

.1

-

119

JUDIT OCH HOLOFERNES

N

konun ge n i Ninive, sände s in krigsöverste Holofernes m ed h ären på elt erövringståg. Han inlog den ena s taden och det ena lande t efter det andra . Så kom han till Juda land och belägrade s ta den Betulien . Nä r vallnet tröt, anropade invånarna Gud om hj ä lp och b eslöt alt uppge staden efler fe m dagar om den ick e blivit und sat t. .Men Gud utsåg en hjälp å t d em.

Judit var en rik och vacker änka . Hon Jade av s ina änkekläd er , iförd e sig en praktfull drä kt och Herren s nåd gjorde h enn e dejli g alt se p å . Så gick hon ut till assyriernas läger.

Holofern es upptändes av begär till h enn e. Om nallen högg Judit hu vude t av Holofern es. Hon å te rvänd e m ed huvudet till s taden , och de hängde det på stadsmuren. När nssyrierna såg rnd so m sk c ll , fl ydde d e oc h Isrnc ls bnrn förfö ljd e de m och n edgjord e rlem.

EBU K ADNESA H ,

SUSA 1NA

I

Babylo n va r en m a n , som h e ll e J oa kim. H a n had e en skön och g udfrukti g hu stru , Su sanna . Till h enn e fattade två av s taden s ~ild s t a en ond Ju sta. Vid J oakims hus var en ljuvli g trä d gå rd , där Su sa nn a brukade lu stvan dra. E n dag, då gubbarna dolt s ig i trädgå rd en kom Susanna n ed för a tt bada ..

Hon sä nd e bort s ina pigor och lä t s tä n ga gri nda rna. De äldste steg d å fram och b ekänd e s in lus ta för h enn e och sad e, att om h on ick e gjorde de m till v iljes, skulle de säga att de överraskat h enn e m ed en ung man och a tt h on därför sän t bort s in a pigor . .Men S usann a v ill e icke synd a em o t Gud. De äldste bar då falskt vittnesbörd mot h enne och folke t trodde d em. E n un g man vid namn Dan iel sade då ti ll folket att ick e dö m a för r ä n saken vo re utredd. Han förhörde de äldste var för s ig och frågade dem under vilket träd de funnit Susanna och m a nnen. Då sade den en e: under en blodbok, och d en andre: under en jä rnek . Och de b lev på så sä tt övertygade om falskt vittn esbörd och s lra ffad es m ed döden enli g t .Mose Jag. 120

Bild 8U . .h1dil llH' d llolofl' rlll' S lllln1d . l ir d 1· 11 sv1·n s k:1 hil)('ln fr:'\ 11 l(i.lfi.

Bild 87. Susan na oc h gubba rn a . l\lajolikapla tla , 1700-lale L Cas lc lli , It a li e n.

K M: 0.653.

121

SKATTKAMMAREN OCH HELIODORUS

M

konungar och andra som ville ära Jerusalem sände rika skänker till templet. Dessa förvarades i en skattkammare och översteprästen Onias tog vård om dem och templet.

Simon, en fogde vid templet, var Onias ovän och ville skada Onias. Därför lät han genom ståthållaren Apollonius underrätta konungen av Syrien, att skattkammaren var övermåttan rik och att skatterna icke behövdes för gudstjänsten utan konungen kunde ta dem till sig. Denne sände då sin kansler Heliodorus för att hämta dem. Översteprästen och folket greps av djup sorg över det onda, som skulle gå över Guds hus. De klädde sig i säck och aska och lyfte sina händer i bön till himlen. Men Heliodorus måste utföra konungens befallning. Då han stod vid skattkammaren med sina knektar, gjorde den Allsmäktige ett stort under. Man fick se en rikt munderad häst och på honom en ryttare i gyllene harnesk.

Hästen rände med all makt mot Heliodorus och sprang på honom med framfötterna. Samtidigt stod där på båda sidor om Heliodorus två unga män, starka, sköna och i präktiga kläder. De slog Heliodorus så att han föll vanmäktig till jorden.

Sedan bar de honom ur templet.

Då Heliodorus låg för döden, bad Onias för honom, och han tillfrisknade. När han åter kommit inför konungen och berättat vad som skett, frågade konungen honom vem han nu måtte sända till Jerusalem för att hämta skatten. Heliodorus svarade att hade konungen en ovän, som stod efter riket, så borde han sända honom, ty Gud straffar den som vill skada hans tem,pel.

122

ÅNGA

Bild 88 och 89. • Konungen afsiinder Helioclorus att h emta p enningarna .»

Vid skattkistan • Gjord e den a lsmägtige Gud ett stort und er >. Målning på p a pper från 1800-tale t. Sunn erbo skolan. l\M: 39.470.

123

NYA TESTAMENTET

N

konstnärer h a r sö kt s ina moliv i Nya tes la m enle t, har d e framför allt funnit d em i eva ngeli erna och Uppenbarelseboken. Detta gäller också d en folkliga kons ten , so m vi kan se av d et följande. H elt naturligt har d et varit så, ty eva ngelierna och Uppenbarelseboken inn eh åller m er iin de andra nytes tamentli ga böckerna sådant som få n gar fantasien och s timul erar till å terg ivand e i bild.

Evangeliern(f , vilka skildrar J es u liv frå n födelsen till uppståndelsen, är fy ra: Matteus-, Markus-, Luka s- och Johann es eva ngeliet. De ger oss J es u liv i f y ra parallellberättelser , lika i s ina huvuddrag, m en varierande i de ta ljer. De lre första evangelierna, som vi kallar sy noplik e rna , iir m es t lika. Johannescva ngeli c L intar på visst: sätt e n siirstiillning. De l iir de t y11 gs ta evangeli et, fiirfattal någo n gång mot slut et av d et första kristna å rhundrad e t. Vem som har förfalla! d et iir i11Le fullt klar!. Det fanns fl e ra framståe nd e p e rsonligh e te r m ed namnet Johann es bland de första kristna ; och därtill komm er all man m ås te skilja m ellan den elle r de p erson er som har givit evangeli et dess nuvara nde form och d en som va rit ögonvittne och sagesm a n. Man var i biblisk Lid icke så noga som vi m ed författarang ivelser. De t var själva skriften som h a de b etydelse, författaren trädde h elt och hålle t i bakgrunden.

De tre första evangeli erna har enli g t den kristna tradition en till författare Mattens, som nämn es i förteckningarna p å J esu apostlar, Markus, so m var en känd p ersonlighe t och mi ss ionär i den första kristn a församlingen, och slutligen Lukas , som omtalas i Paulus' brev såsom en läkare och aposteln Paulus' följeslagare och m edarbetare på d enn es missionsr esor.

D essa evangelier skrevs minst 30 :l. 40 å r efter J esu bortgång.

Men d e g rundar sig p å h ågkomste r av p er son er som h a d e följt J esu liv p å n ä ra h å ll, och som troget b eh å llit hans ord och gärningar i sitt minne. Särskilt d eta ljera t h a r man b erättat a llt som sa mm anhängde m ed J es u död , den s. k. lidandeshistori en .

Kraftgärningar som J esu s h a d e utfört gjorde också e tt oulplån124

ÄR

!igt inlryck . Slu lli gen bevarad e man J1oga inn ehå ll sr ika och slående ord och utsagor av .Jesus, ick e minst såd:rnl som hade formen av åskådliga liknelser eller »pa rabler».

De olikhe ter m ellan evangeli erna , som varje uppmärksam bibelläsa r e lägger märke till , b e ror på variationer i d en muntliga tradition en unde r de årtionden som föreg ick uppteckningen i skrift.

Uppenbare lseboken , eller Johannes ' uppenbarelse, som boken också kallas, inn ehåller en män gd uppenbarelser och syn er , som en man vid namn Johannes har skildrat rörande den tid han sjä lv levde i och b e träffande vad som skall ske vid tid ernas ände. Dylika sy n er för ekommeT ofta hos Gamla tes tamente ts profeter. Även medeltidens mystike r talar ofta om visioner. Allt i Uppenbarelseboken är inte verkli ga syner, skådade i hänryckning ell er trance ; somligt har författaren skrivit på g rund av efte rtanke och r eflexion , m en liksom st imulerad av vad han h ade sett i s ina verkliga syner.

Uppenbarelseboken bär i m å ngt och myck et prägel av d e tidsförh åll a nd en under v ilka d ess författare levde. Två scener är å tergivna i de t fö ljande. Den ena , kvinnan och dra k en (kap.

12) , åskåd li ggör striden m ellan Krislus och hans försam lin g å ena sida n och d en onda makt.en å d en andra. Den andra scenen, skökan på vi lddjure t (kap. 17) , syftar på Rom , världens huvudstad och m edelpunkten för ondskans vä lde enligt urkristen uppfattning. Båda d essa syner, liksom d et m es ta av Uppenbarelsebokens inneh å ll i övrig t, först ås lättast och bäst ur den situ ation som rå dde i d en gam la världen mot slute t av de t första kri s lna århundradet. Nu hade de blodi ga förfölj elserna av de kristna på allvar börjat, och d e t onda i världen tycktes liksom kon centrerat i d e t romerska r ik et och den h edendom som rå dde där.

Bilden på sid. 188, som föres täll er Kri s tu s predikande i dödsrike t, går tillbaka p å e t.t s tälle i de t s. k. Första Petrusbreuet, som handlar om hur Kri s lus predikad e för andarna i fängelset (3 : 19). Närmast anknyter väl konstnären till d en apostoliska trosbekännelsens »n ed erstigen till h elvetet », som orden lydd e i ii Idre tid er.

J . L. 125

.MAHlA OCH ELlSABET. BEBÅDELSEN

P

Å DEN tid då konung Herodes var konung över Judeen

levde där en präst vid namn Sakarias. Hans hustru hette Elisabet och var av Arons hus. De hade båda kommit till hög ålder utan att få några barn. En dag då Sakarias var i tur att tända rökelsen i templ et stod en Herrens ängel vid altaret och sade: - Frukta icke, ty din bön är hörd och din hustru skall föda dig en son. Du skall kalla honom Johannes. Han skall bli stor inför Herren och omvända de ohörsamma och skaffa ett välberett folk åt Herren. - Varav skall jag veta detta? frågade Sakarias. - Till dess detta sker, svarade ängeln, skall du vara stum för att du icke trodde mig.

I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd till Nasaret i Galileen till en jungfru, som var trolovad med en man vid namn Josef av Davids hus. Och hon hette Maria. Ängeln sade till henne: - Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.

Se, du skall bli havande och föda en son och honom skall du ge namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son.

Och han skall vara konung över Jacobs hus till evig tid och på hans rike skall ingen ände vara. Ängeln talade om huru detta skulle ske och han berättade vad som skulle hända med Marias fränka Elisabet. Några dagar därefter begav sig Maria skyndsamt upp till Judeen och till Sakarias hus. När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv och Elisabet uppfylldes av helig ande och ropade högt: - Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt. Maria prisade då Gud med en sång.

När Johannes hade fötts, frågade man Sakarias vad barnet skulle heta. Han skrev då på en tavla: - Johannes är hans namn. I detsamma öppnades Sakarias mun och han talade och lovade Gud. Men grannarna förvånade sig över vad som hänt.

Ryktet spred sig över hela Judeen och man sade: - Vad månde väl varda av detta barn?

Bild 90. >Maria och Elis·a b et. » Sunnerbomålning, 1800-tale t. KM: 2.390.

Bild 91. >Joh a nnes Döparens födelse. » J(näredmålning. 1800-talet l<M: 39.118.

t 2()

127

Bild 02. Mar ie he både lsc. Efl e r e n ki s tebrevsklic h e fr å n Be rlings ka boktryc k eri e l i Lund , 1700-lal c l. 101.

128

13ilcl 93. >J umfru Marie b eboclelse. > Kniireclsmålnin g, 1800- ta lel. KM: 39.118.

13ilcl !l-1. Marie bebådelse. Sunnerbomålnin g på papper, 1800- tale t. KM: 39.132. !l

129

JESU FÖDELSE

F

R ÅN kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Då for alla var och en till sin stad. Så gjorde också Josef. Eftersom han var av Davids släkt for han från Nasaret till Betlehem, som är Davids stad i Judeen. Med sig hade han Maria, sin trolovade, som var havande. Medan de var där hände det sig att tiden var inne och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.

I samma nejd var då några herdar ute på marken och höll vakt om natten över sin hjord. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet kringstrålade dem och de blev mycket förskräckta. Men ängeln sade till dem: - Varen icke förskräckta. Se jag bådar er en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty idag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta skall för er vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.

I detsamma såg de den himmelska härskaran och hörde den sjunga :

Ära vare Gud i höjden och frid på jorden bland människorna, till vilken han har behag.

När änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himlen, skyndade de åstad till Betlehem och fann Maria och Josef och barnet, som låg i krubban. De omtala de vad ängeln sagt till dem om barnet. Då förundrade sig alla. Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.

Bild 95. • Om Christi Födelse och Herdarna .• :\'[å lnin g på väv av Krist :na Er landsson, 1800-talet. Kind skolan. KM: 2~.680.

B:ld 96. Herdarna ute på mark en. Målning på papper, 1817. Sunnerboskolan. KM: 40.224.

130

DE VISE MÄNNEN

N

nu Jesus var född, kom vise män från Österns länder till Jerusalem och sade: - Var är den nyfödd e judakungen ? Vi har sett hans stjärna i östern och har kommit för att ge honom vår hyllning.

Då Herodes hörde detta blev han förskräckt och hela Jerusalem med honom. Han försam lade alla överstepräster och de skriftlärde bland folket och frågade dem var Messias sku ll e födas. De svarade honom: - I Betlehem i Judeen, ty så är skrivet genom profeten: ÄR

Och du Betlehem, du judiska stad, ingalunda är du minst bland Juda furstar, ty av dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel.

Herodes utfrågade då noga de vise männen om tiden då stjärnan visat sig och sade till dem att giva till känna var de funnit barnet så att även han skulle kunna ge det sin hyllning.

De vise männen for åstad och se, stjärnan som de hade sett i östern gick före dem till dess att den kom över huset där barnet var. Där stannade den.

Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria. Då föll de ned och gav det sin hyllning. De tog fram s ina skatter och frambar åt det skänker: guld, rökelse och myrra.

Sedan fick de genom en uppenbarelse i drömmen befallning att icke återvända till Herodes. Och de drog en annan väg hem till sitt land.

1:32

Bild 97. De h eli ga tre konungar. :Målning på väv av Clem e t Håkansson i Ekeberg, Urshull sn, Kinn eva lds hd, Småland. 1700-la lels slut. IUvl : 12.130.

Bild 98. De vise männ en hylla r J es usbarne t. Målad r eli ef från en dansk 1600-talskista. l{M : 12.386.

133

Bild 99. >De tre wi se mä ns offer. > Må lni ng på viiv 1787 av Nil s Sve n sso n Gylli gc, Brca recl sn , H all a nd. KM: 39. 106.

B ild 100. • Di lre wisa m än. > Må lnin g på viiv 1826 av Pe r Svensso n hull , Fe msjö sn , Viis tb o hel, Småla nd. KM: 38.484.

134

Duv-

Bild 101. De tre vise miinn en bringar J esusbarne t s in h y lln ing. Ur ett a llarsk å p fr å n V. J-loby kyrka , skå ns kt arbete omkr. 1500. KM: 8.508.

135

J ESUS F RAMBÄRE S I T E MPLET

N

full gjort vad Mose lag fö reskriver, förd e fö r äldrarna J esus u pp till J erusalem fö r a tt b ära h on om fram infö r H erren och offra e tt pa r tur turduvor och t vå unga duvor .

I J erusalem levde då en from m a n vid n a mn Simeon , som vänta d e p å I sraels trös t. Den h elige Ande h ad e uppenbara t för h on om , a tt h an ick e skulle dö förrä n h a n få tt se Herren s Sm or de. Då föräld rarn a b a r in J esu s, tog h a n h on om i fa mnen , lovade Gud och sa de : - Herre, n u låter du din tjä n are fa ra h äd a n i frid efter ditt ord, ty min a ögon h a r se tt din frälsning, vilken du b er ett till a tt sk ådas av a lla fo lk, ett ljus som sk all uppenbaras fö r h ed ningarna, och en h ä rligh et som sk all giva s å t ditt folk Israel.

Och Simeon väls ign ade Maria och sad e : - Se, d enne ä r sa tt till fa ll ell er upprä ttelse fö r m å n ga i Israel, och till e tt teck en som sk all bli mo tsag t. J a, ock så gen om din själ sk all e tt svärd gå. Så sk a ll m å n ga hjä rta n s ta nka r bli uppenba ra.

Dä r fa n ns även en profe ti ssa, H a nn a . H on var å ttiofyra å r gamma l och lä mna de aldri g t emple t. H on k om ock så i samma s tund tillstä des och prisade Gud och ta lad e om honom till alla som väntade på fö rl ossnin g fö r J erusalem .

136

Ä R. de

Bild 102. J esusba rn el, S imeo n och H a nn a i templ et. Ur ett a llarsk å p fr å n V. H o by k y rka, sk ån skt a rbete o mkr. 1500 . ]{ M: 8.598.

137

FLYKTEN TILL EGYPTEN

N

Herodes såg att de vise männen gäckat honom, sände han tit sina knektar till Betlehem och hela trakten däromkring med befallning all döda alla gossebarn, som var två år gamla eller därunder.

Men Herrens ängel visade sig för Josef under sömnen och sade: - Stå upp och tag barnet och dess moder med dig och fly till E~ypten . Stanna där tills jag säger dig till. Ty Herodes tänker söka efter barnet för att förgöra det.

Då stod Josef upp och tog barnet och dess moder med sig om natten och drog bort till Egypten. ÄR

Legenden berättar om många under, som skedde på denna färd. Då man kom förb i ett palmträd fyllt med frukt, önskade Mar ia att hon kunde nå frukterna. Då sade Jesus till trädet att böja sig så att hans moder kunde vederkvicka sig med frukterna. Och trädet gjorde som han sade.

En gång passerade de ett åkerfält. Där gick en bonde och sådde sitt åkerfält. De sände honom hem efter skäran och när han kom åter, se, då stod fältet med mogen säd. Herodes knektar kom till honom och frågade om han sett de flyende med barnet. Då svarade bonden att han sett dem när han sådde sin åker. Knektarna såg på säden och vände om.

Den vidstående bilden visar huru Egyptens främsta avgud, upprest på en pelare, störtar till marken vid åsynen av den heliga familjen .

138

Bild 103. Fl ykt en till Egy pten . Ur ell a lta rskå p fr å n V. H oby k yrka, skå n skt a rbe te o mkr. 1500. KM 8.598.

139

B il d 10-I : H ero des kn ek tar, bonden och sädesfä ltet. Ur e lt alla rskåp från V. Hoby kyrka, skå nsk t a rbe te omk r . 1500. KM: 8.598.

140

Bild 105. Vi la und er flykt en . Efter en kistcbrevs kli ch c fr å n Be rlin gsk a boktrycke ri e t i Lun d, 1iOO-ta le t. K?vl .

14 1

ÄNGLA VISAN När Jesus som ett barn i vaggan låg att sova, Guds änglar slår på vakt sin Herre till att lova.

Maria sover sött och fruktar ingenting, ty Jesus är där hos och änglar runt omkring.

JESUS I TEMPLET

V

påskhögtiden plägade Josef och Maria bege sig till Jerusalem. När Jesus var tolv år tog de honom med sig. När de då hade varit med om alla högtidsdagarna och vände om hem igen, stannade gossen kvar i Jerusalem utan att förä ldrarna lade märke till det. De trodde han var med i ressällskapet. Sedan de vandrat en dagsled började de söka efter honom bland fränder och vänner. Men de fann honom icke. Därför vände de åter till Jerusalem.

Efter tre dagar påträffade de honom i templet. Där satt han mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar.

Men Maria sade till honom: - Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag har sökt efter dig med stor oro.

-- Varför behövde ni söka efter mig, svarade Jesus. Visste ni icke att jag bör vara där min Fader bor?

Så följde han dem till Nasaret, och han var dem underdånig och växte till i ålder, vishet och nåd inför Gud och människor.

ID

Bild 106. Änglavisan. Målning på papper från 1800-talet. Sunn erboskolan.

KM: 20.704.

B ild 107. • Om Chrisli liirande i lempp ele!. • Målning på papper från 1800talet. Sunnerboskolan. KM: 10.044.

142

143

JOHANNES DÖPER JESUS ROFETEN Esaias hade skrivit: Hör rösten av en som ropar.i öknen : bereden väg för Herren, gören stigarna jämna för honom.

Dessa ord uppfylldes av Johannes döparen, som gick ut i öknen och predikade bättringens dop till syndernas förlåtelse.

Till honom kom hela judiska landet och alla från J erusalem.

De lät döpa sig i floden Jordan och bekände sina synder.

Johannes bar kläder av kamelhår och en lädergördel om sina länder; han levde av gräshoppar och vildhonung. Och han predikade och sade: - Efter mig kommer den som är starkare än jag. Jag är icke ens värdig att böja mig ned för att upplösa hans skorem. Jag döper eder med vatten, men han skall döpa eder med helig ande.

Vid den tiden kom Jesus från Nasaret och lät döpa sig av Johannes i Jordan. Då han steg upp ur vattnet, såg h an himlen dela sig och Anden såsom en duva sänka sig n er över honom.

En röst kom från himlen och sade: - Du är min älskade Son och i dig har jag funnit behag.

Strax därefter förde Anden honom ut i öknen . Han var där i fyrtio dagar och frestades av Satan, levde bland vilddjuren och betjänades av änglar.

P

Bild 108. • Jesu döp else i Jordans flod. • Målning på väv från 1800-talet.

Knäredskolan. KM: 39.118.

Bild 109. • Om Chrisli döpelse. • Må lnin g på papper från 1800-tale t. Sunnerboskolan . KM : 14.499.

144

.

111

\

145

ÄNKA NS SO N I NAI N va r vid pass trettio å r , n ä r J oh a nnes döpte h onom och h a n: bö rja de s itt verk . Seda n h a n vis ta ts i öknen , vä nde h an å ter till Ga lileen , d ä r h a n under visade i syn agogorn a . Rykte t om h on om gick ut i den krin gli ggan de t rakten och h an blev prisad av a lla. H an drev ut orena a nda r och b o ta de sjuka .

Mån ga följde h on om och bla nd dem utvalde h a n tolv a pos tl a r .

Dä r h an k om sö kte folket a tt få r öra vid h onom , ty kraft gick ut frå n honom och h a n b o ta d e a lla .

E fter en tid b egav h a n sig till en s ta d som h e tte Na in. L ä rjungarna och m yck et fo lk fö ljd e honom. Och se, d å h a n k om n ära s ta d sporten , b a rs d ä r ut en död, och h a n va r sin m oders ende son , och h on var ä nka . E n s tor h op fo lk frå n s ta den g ick m ed h enne. När J es us fi ck se h enne, ömka d e han sig över h enne och sade till h enne: - Grå t ick e.

Och han gick fra m och rörde vid b å r en , och d e som b a r s ta nn ad e. Då sad e h a n : - Un ge man , jag säger di g : s tå u pp.

Då sa lte s ig den döde upp och b egynte ta la . Och J esu s gav h on om å t h a n s m oder . Alla som s tod omkrin g h ä pna de och prisa de Gud . De sade : - E n s tor p rofe t h a r uppstå tt ibla nd oss.

Gud h a r se tt till sitt folk.

De tta ta l om h on om g ick ut i h ela Judeen och i h ela lande t d ä r omkrin g.

J

ESUS

146 I

I

Bild 110. • Om iinka ns son i Na ien. • Må lning på viiv av Johann es Nilsson i Gylt ige ( 1757- 1827 ), Breareds sn, Halland. KM: 39. 111.

Bi ld 111. >Jag siige r dig un gre m an s la tt upp.> Målni ng på papper 1865.

Sunn erboskolan. Ki\!: 39.001.

147

JES US STlLL AH. STOHJ\11E N

H

va ndrade igen om la nde t, från stad till sta d och frå n b y tiH b y, och predika de och förkunnad e evan gelium om Guds rike. Då b erättade h a n liknelsen om sånin gsm a nnen och kornen, som föll på h älleberge t och bla nd törn en sa mt i den goda jorden .

En da g d å h an var vid Galileisk a sjön och myck e t folk hade samlats omkring honom, sad e han till lärjungarna alt man skull e s ti ga i en b å t och fara över till a ndra s tra nden. E n skriftlärd kom fram till J esus och ville fara m ed honom varhels t han gick. Till honom sad e J esus : - Rävarna h ar kulor och himl en s fåglar h a r nästen, m en Människosonen har ingen plats, där han k a n vila sitt huvud.

E n av lä rjun garna bad att förs t få gå b ort och begrava s in fader. Men J es us sade honom: - Följ du mi g och lå t de döda b egrava s in a död a.

Så s teg h an m ed lä rjunga rna i b å ten och man Jad e ut. Då upps tod en häfti g storm på sjön så att vågorna slog över båten.

Men J esus låg och sov. Då blev lärjungarna rädd a och ropade: - H erre, hjälp oss, vi förgås. Men han svara de d em : - I kl entrogn e, varför r ädens I ?

Därefter steg han upp och n ä pste vindarna och sjön. Och d et blev alldeles lu gnt.

148

AN

B il d 112. J es us sove r und er s torm e n på Ga lil eiska sj ö n. Ef ter en ki s leh re Yskli che fr å n Berlin gs ka bo kt ryckeri e t i L un d, 1700- la le t. J{i\[.

149

DEN STORA MÅL TIDEN de liknelser Jesus berättade är denna.

En m an tillredde ett stort gästabud och bjöd många. När det skulle h ållas, sände han ut sin tjä nare och lät säga till dem som var bjudna: - Kommen, ty nu är allt redo.

Men då började strax alla ursäkta sig. Den förste sade till tjänaren: - Jag har köpt ett jordagods och måste gå ut och se på det. Jag b er dig, tag emot min ursäkt.

En annan sade: - Jag har köpt fem par oxar och jag skall gå åstad och försöka dem. Jag ber dig, tag emot min ursäkt. Åter en annan sade : - Jag har tagit mig hustru , och därför kan jag icke komma.

Husbonden blev vred, då han hörde detta, och bjöd tjänaren att gå ut på gator och gränder och inbjuda fattiga och krymplingar, blinda och halta och så mycket folk att gästabudssalen blev full, ty ingen av dem han bjudit till gästabudet skulle få smaka han s måltid.

B

L AND

JESUS BESPISAR FEMTUSEN MÄN

I

en öde trakt hade mycket folk samlats för att höra Jesus.

Då det led mot aftonen sade lärjungarna till honom att skicka bort folket så de kunde skaffa sig något att äta. Men Jesus tillstadde icke delta utan bjöd lärjungarna att ge folket alt äta.

Då hade de icke m er än fem bröd och två fiskar.

Jesus tog bröden och fiskarna och välsignade dem och bad lärjunga rna dela ut dem bland folket. Och de å t alla och blev mätta. Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.

Men de som hade ätit var vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

150

Bild 113. >Om d en stora naltwarden.> Målning på väv 1807 av Johannes Nilsson i Gy lti ge, Brea reds sn, Halland. KM : 8.810.

Bild 114. >Här är en pilt som hafw er 2 fiskar . Wa förstör d ed iblnan så många. > Målning på väv omkr. 1800 av Johann es Nilsson i Gyltige, Ilreareds sn, Halland. Priv. ägo.

151

B ild 11 5. De n s lora m å lli d c n. Ef lc r en ki s lebrevs kli ch e fr å n Be rlin gs ka bo klryckc ri e l i L un d, 1 i OO-l a le l. KM.

152

DEN FÖRLORADE SONEN

E

hade två söner. Den yngre av dem sade till honom: - ·Fad er , giv mig den d el av förmögenheten , som faller på min lo tt. Då skiftad e han sina ägodelar mellan dem.

E j lå n g t däref ter lade d en yngre sonen allt sitt tillhopa och for till främmande land. Där förslösade han sina ägodelar i sus och dus. När han förtärt allt, kom en stor hungersnöd i det frä mm a nde lande t och han började lida nöd. Då gick han bort och fi ck tjä n st hos en m a n , som sände honom ut på sina marker a tt vakta sv inen. Och han bad att få fylla sin buk med d e fröskidor som svinen å t, men ingen gav honom något. Då b es inn ade h an s ig och sad e : - Hur m å nga drängar hos min fader h a r ick e bröd i överflöd m edan jag här förgås av hunger. Jag vill gå till min fader och b ekänna min synd och be att få bli som en av h a ns dränga r.

Medan han ännu var långt borta fick fadern se honom och ömkade sig över honom. H a n skyndade emot sonen och föll h onom om h a lsen och kysste honom. Men sonen sade: - Fad er , ja g har syndat mot himlen och inför di g; jag är icke m er vård a lt k a llas din son.

Då sad e fadern Lill sina tjä nare a lt skruda son en i d en y ppers ta klädnaden , sätta en rin g p å hans fing er och skor på hans fö tter. Och de skulle sla kta den gödda kalven och tillreda en glädjem å ltid. - Ty d enne min son, sade han, var död m en har fått liv igen , h a n var förlorad men är återfunnen .

Nå r d en äldre sonen kom h em frå n marken och erfor de lta, ville h an icke gå in och d elta i glädjen. -- I många år har jag tjän a t dig, sa de h an till fadern, och aldrig överträtt någo t ditt bud. Men du har likvål icke givit mig så myck e t som en killin g så a tt jag kunde göra mi g glad m ed m ina vänner. Men för d enn e slösare och synda r e har du slaktat den gödda kalven.

Då svarad e fa dern : - l\.fin son , du är a lltid hos mi g, och allt mitt ä r ditt. Men för din å terfunne broder m ås te vi fröjd a oss och vara glada.

N MAN

153

Bild 116 och 117. Den förl o ra de son en r ese r till fr ä mmand e land. Den följand e bildsviten är h ä mta d ur två bo n a der, d en en a fr å n Sunn erbo och d en andra fr å n Väslbo härad er, Små land. KM: 2.308 och 22.076.

154

Ilild 118 och 119. Han förslösade sin arvedel bland skökor och levd e i överflöd.

155

Bild 120 oc h 121. Hnn bl ev s kuld sn lt oc h fi c k ge s ig till sv in a h e rd e.

1;)()

Bi ld 122 ocr 123. Sedan vä nd e h a n å te r till s in fad er, so m gladd es å l h a n s h e mkom s t och slaktad e den gödda kal ve n.

1i)7

DE VISA OCH DE FÅVITSKA JU NGFRURNA

H

är likt tio jungfruar, som tog s ina la mpor och ·gick ut att möta brud gummen . Men fem av dem var fåvitska och fem var visa. De fåvitska tog väl s ina la mpor m ed s ig, m en d e glömde att taga olja till att fylla d em m ed. De visa å ter hade olja i sina lampor och tillik a i kärl , som de förde m ed s ig.

Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömn iga och somnade. Men vid midnattst iden ljöd elt anskri: - Se brudgummen komm er. Gå ut och möt honom.

Alla jungfrurna steg då upp och r edde till sin a lampor. Och d e fåvitska sad e till d e visa: - Ge oss av er olja, ty våra lampor slockna . Men d e kloka svarade: - Det k a n vi icke, ty oljan skulle ick e räcka till för både oss och er. Gå h ellre bort till oljehandlaren och köp olja .

Men nä r de hade gå tt b ort för a tt köpa olja, kom brudgumm en. De visa jungfrurna gick in m ed honom i brö llopshu se t och dörren stängdes. Omsider k om ock så de andra jun gfrurn a och de kla ppade på dörren och sad e: - Herre, h erre, låt upp för oss.

Men h an svarad e: - Sannerli gen säger jag eder: Ja g k ä nner ed er ick e.

I MMELRIKET

Bild 124. • Brudgummen J es um gå r ull emot di wisa Jungfrur. » Liksom den n eda ns tåe nd e ur en bonadsmåln ing på väv från 1826 av Per Svensso n i Duvh ull, Femsjö socken, Småla nd. KM: 38.484.

Bild 125. »Til de fåwilska säger Han, går bort lil h ä lweted I förbanade .•

158

l:HlÖLLOP ET I KANA

I

Kana i Gal ileen stod ett bröllop. J esu moder var bland gäs terna: och även J esus och hans lärjun gar blev bjudn a.

Då vinet började ta slut, sade J esu moder till h onom: - De har intet vin. Och J esus svarade h enne: - Lå t mig vara, moder, min s tund är ännu icke kommen. Men modern tillsade tjänarna att göra vad J esus än skulle k omma a tt bjuda dem.

Nu s tod dä r sex stenkrukor, sådana som judarna h ade för sina reningar. J esus sade till tjänarna att fylla dem m ed vatten.

Och de fyllde dem ända till brädden. Sedan befallde h an dem att ösa upp därav och bära till övertjänaren. Denne smak ade på vattnet, som nu hade förvandlats till vin. Men h a n viss te ick e om vad som sk ett utan sade till brud gummen: - Man brukar eljest alltid först sätta fram det goda vinet och sedan , när gästerna få tt för mycket, det som är sämr e. Du h ar gö mt det goda vinet till sist.

ÄKTENSKAPSBRYTERS KA!

••

O

och fariseerna förde en ä ktensk apsbry terska fram till J esus och sade, att hon enli gt Mose lag skulle stenas , och frågade vad J esus m enade. Då böjde h an sig n ed och skrev med fingret i sanden och sade: - Den som är uta n synd kasle första s ten en .

När J es us sedan såg upp, h ade alla gått utom k vinnan. Då sade han till h enne : - Har ingen dömt di g? Och h on svarade : - Herre, ingen.

- Icke h eller jag dömer dig. Gå och synda icke h ä refter.

VERSTEPRÄSTERNA

Bild 126. >Om Brölopet i Cana i Galileen. > Må ln ing p å viiv från 1700-la let.

Brea redskola n. KM: 39.104.

Bild 127 . >Om d en äk tenskaps bry terskan.• Må lnin g på viiv, 1800-la le t.

Knäreds kolan. KM: 39.118.

mo

11

161

D ,\

DEN SAMARITISKA KVI NNAN

J E sus lämnade J udeen fö r a tt å ter vända till Galileen , , mås te h an taga vägen genom Sam a ri en . Så k om h an till Syk a r nä ra den jord J acob en gån g givit sin so n J osef. Och dä r va r J acobs brunn. Eftersom J esus va r trö tt a v vandrin gen satte h an sig vid brunnen.

E n sa m a ritisk kvinna k om till brunnen för att h ä mta vatten och J esus ba d h enne ge h on om a tt drick a. Men då det ick e rå dde någon um gän gelse m ellan judar och sam ariter , fråga de h on J esus huru h an kunde b edja h enne därom. - Om du viss te vem jag ä r, svarade J esus, skulle du istä llet h a bett om en dryck och jag skulle då h a givit di g levande va tten. Var och en som dricker av vattnet i brunnen blir törs ti g. Men den som d rick er av det va tten jag ger h onom , h an sk all a ldri g n ågon sin tör sta, utan det sk all bli en k ä lla inom h onom, var s va tten springer upp m ed evigt liv.

JESUS UPPVÄCKE R LASARUS

I

Betania b odde två sys trar , Maria och Ma rta, och en m an vid n amn Lasa rus. J esus h ade dem m yck et k ära. Så blev Lasarus sjuk och systra rna sände bud efter J esus. Lä rjungarna sökte hind ra h onom , ty juda rna h ade m å nga gånger h o ta t a tt stena J esus. Men J esus gick dit och lä rjungarna följde h onom. Då de k om fram låg Lasarus i graven sedan fyra dagar.

Utanfö r s ta den vänta de Ma rta och sade till J esu s, a tt om h an va rit där skull e h ennes broder icke dö tt. Då h a n trös ta de h enne m ed a tt Lasarus å ter skulle upps tå, trodde Marta att J es us m ena de på den y ttersta dagen. Men J esus sade: - Jag ä r upps tåndelsen och live t. Den som tror p å mi g sk all leva om h an · än dör . Och va r och en som lever och tror på mi g, h an skall aldri g n ågon sin dö.

När de kom till graven , vältra de de b ort s ten en och J esus bad till sin himm elsk e Fader om hjälp och r opade : - Lasa ru s, k om u t.

Och den döde upps tod och gick ut ur gra ven .

162

Bild 128. Den sa ma riti s ka kvinnan. Från en gjutj iirnsh iill , 1700-ta let.

KM : 23.567.

Bild 12n. ,Jps 11 s uppvä cker Lasa rus . .M å lnin g på papper, 1800-tale l.

Sunnerhosko lnn . KM: !0.0~:3.

J()3

OM GHAN DET OCH BJÄLKE N J esus sti git upp på ett berg för a tt bedja och blivit där öve1: na tten , k allade h an till sig sina lä rjun gar och utvalde tolv av dem till sina apos tla r. Dä refter steg de n ed och sta nn a de p å en jämn pla ts, där m yck et folk h ade samla ts. Där ta lade .Jesu s till dem alla . Och bland vad h an sade ä r dessa ord: - H uru k ommer det till, a tt du ser grandet i din b roders öga, m en icke blir va rse bjä lken i ditt eget öga? Huru ka n du säga till din b roder: - Broder, lå t mi g taga ut grandet i ditt öga, du som ick e ser bjälken i ditt ege t öga? Du skrymta re, tag fö r st ut bjä lken ur ditt ege t öga; där efter m å du se till, a tt du k an taga ut grandet i d in broders öga.

S

E D AN

DE N BAHMHÄHTIGE SAMAHITEN

E

LAGKLOK frågade J esus: -Vilken är min n äs ta? Då svarade J esus h on om sålunda : E n m an b egav sig frå n J eru salem n ed till J eriko, m en r åk ade ut fö r röva re, som tog ifrå n h onom klä derna och slog h on om.

Därefter gick de sin vä g och lä t h onom li gga h alvdöd. E n präst fä rdades samm a väg, och n ä r h a n fi ck se honom lä t h an h on om li gga. P å samma sä tt gjorde ock så en levit. Men en samarit k om även dit dä r h an låg. Sam a riten ömkade sig öve r h on om och gö t olja och vin i h ans sår och fö rband dem. Seda n förde h an h onom på sin åsn a till ett h ärbä rge, dä r h a n skötte om h on om.

Morgonen därpå gav h an värden pen gar a tt h an skulle passa den slagne och lovade h on om m era vid sin å terkom s t.

Vilken va r den m annen s n äs ta ?

Den som vi sade h on om b armhärti gh et.

Gå du och gör sammalund a .

N

164

Bild 130. »Om grande t och Bjälk en i Ögat. » Må lnin g på viiv av J o ha nn es Nil sso n i Gyllige (1757- 1827 ) , Brearcds s n , H alland. l\m : 39.111.

B ild 13 1. Den barmhärtige samariten. Sunnerbomå lnin g, 1800-tale t.

KM: 2.390.

165

JESUS RIDER IN I JERUSALEM

N

Ä R J~s u s

och lärjun garna nalkades J eru salem , stannade de i Betfage vid Oljeberge t. Därifrån sände J esus ås tad t vå av lärjungarna och sade till dem: - Gå in i byn som ligger mitt framför er , så sk all ni s trax finna en åsninna s tå där bunden och en fåle bredvid h enne. Lös dem och för dem till mi g. Om någon säger n ågo t till er, så ska ni svara: - H erren behöver dem. Då skall h an strax släppa dem.

Detta sk edde för att det skulle fullbordas som profeten sade : - Sägen till dottern Sion: se, din konun g kommer till di g, saktmodi g, ridande på en åsna, på en a rbetsåsninnas fåle.

De två lärjungarna gjorde som J esus befallt dem och ledd e till honom åsn innan och fålen . De lade sin a m antlar p å denne och h an salte sig därovanpå. Folkskaran, som var m ycket s tor, bredde ut sina mantlar p å vägen, men somli ga sk ar kvi s tar av träden och s trödde p å vägen. Och b åde de som gick före h on om och de som gick efter ropade: - Hos ianna Davids son! Välsignad vare h a n som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden !

När han så drog in i J erusalem , k om h ela s ta den i rörelse, och man frågade: - Vem är denne? Och folket sade : - Det är J esus, profeten från Nasaret i Gal ileen.

J esu s gick in i templet. Där drev h an ut all a dem som sålde och köpte och stötte omkull växlarnas bord och duvom ån glarnas säten. Och sade till dem : - Det är skrivet: mitt hus skall k allas elt bönehus. Men ni gör det till en rövarkula.

Blinda och h alta kom fram till honom i templet och h a n hotade dem. Barnen ropade : - Hosianna, Davids son. Men detta förtröt översteprästerna och de skriftlärda och de sade till J esus : - Hör du vad dessa säger?

Då svarade J esu s dem: - Ja, h a r ni aldrig läst : av ba rn s och spenabarns mun har du berett di g lov?

Därefter Jämna de h an dem och gick ut ur s taden till Betania och s tanna de där över natten.

166

Bi ld 132. »Om Chrisli Inridand e Ierusaliim. > i\'lå lnin g på papper, 1800la lel. Sunne rb oskolan. I<M: 49.404.

Bi ld 133. Process ionsbi !d till J es u inri dande i Jerusalem.

Träs kulptur , Sydlyskland.

KM: 30.183.

167

NATTVARDE N

V

P.åsktid en sände J esus P etrus och J oh a nnes a tt ordna d en pla ts, där de skull e ä ta påsk alammet.

- Nä r ni kommer in i s ta den , sk all ni m ö ta en m a n som b är en kruka va llen. Följ h on om till d et hus d är h an går in och säg till husbonden i d et huse t: - Mäs taren frågar di g, va r finns härbär ge t d ä r jag sk all ä ta påsk alammet m ed mina lä rjun gar ?

Då sk all h an visa er en s tor sal i övre vånin gen, ordn ad fö r m åltid. Där skall ni r eda till.

Så skedde, och n är s tunden va r inne gick h a n till bord s m ed a pos tla rna . Medan d e å t sade h a n: - Sannerli gen säger jag er : en av er sk all fö rrå da mi g. Då blev d e m yck et bedrövad e och frågade va r efter annan: -- Icke ä r d et väl jag , H erre. - Den som jä mte mi g nu doppa d e h anden i fa tet, h an skall fö rråd a mi g, sva rade J es us.

Judas, h an som fö rrådde h on om , frågade då: - Ra bbi , icke ä r det väl jag? H an svara de h onom: -- Du h ar sjä lv sag t det.

Medan de nu å t, tog J esus ett bröd , väls igna de d el, brö t d et och gav det å t lä rjun garn a och sad e: - T agen och ä ten, de lta är min lekam en . Och h an Log en k alk, lack ade Gud och gav å t dem : - Dri cken h är av all a. T y d etta ä r mitt blod , fö rb undsblodet, som varder ut gjutet fö r m å nga till synd ernas fö rl å telse.

När d e sed an h ad e sjun git lovsången , gick d e ut till Oljeb er ge t.

ID

Bild 134. »Chr is tu s In s tec kt a de na ltw a rde n. • Dä runde r .Judas: ».Jag h a fw er illa j o rt, j ag h a r fö råd t m enl ös t Blod. • Må ln :n g p å viiv, 1800-tal ets b örj a n . Viis tbos kola n. KM: 39.1 40.

B ild 135 . • Chri s tu s s tikt acle n a lw a rcle n.» Må ln in g p å väv 1794 fr å n Gii rcl s hel , Skå ne. KM: 19.643 b.

168

169

GETSEMANE

E

pås.kmå ltiden tog J esus m ed sig lärjun garna till ett s tälle som kallades Getsemane. Där bjöd han dem bliva och tog med sig Petrus, J acob och J oh annes. Och h an började bäva och ängslas och sade till dem: - Min själ ä r djupt b edrövad, ända till döds. Stanna här och vaka.

Därefter gick h an litet län gre bort och föll n ed p å jorden och bad : - Abba, Fader, allt är möjli gt för dig. Tag denna kalk ifrå n mi g. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill.

Sedan gick han tillbaka och fa nn dem sovande och sade till Petrus: - Simon, sover du ? Förmådde du då ick e vaka en kort stund ? Vaken, och b edjen a tt I icke m ån komma i frestelse.

Anden är villig, m en k ö ttet är svagt.

Och h an gick å ter bort och b ad samma ord. När han sedan korn tillbak a, fann han dem å ter sovande, ty deras ögon var lunga. Och de visste ick e vad de skulle svara honom.

För tredje gången gick h an bort och korn å ter. De sov och han sade : - Det är nog. Stunden är k ommen. Männi skosonen sk all nu bliva överlämnad i syndarnes h änder. Stån upp, lå t oss gå. Se, den som förråder mig är n ära.

Och i detsamma kom Judas och jämte h onom en folkskara m ed svärd och stavar. Och förrädaren k yss te J esus såsom det överenskomna tecknet var. Då grep de J esus och tog h onom få ngen. Men h an sade till dem: - Såsom mot en rövare h a r ni gått ut m ed svärd och stavar fö r a tt ta fast mi g. Var dag har jag varit ibland er i templet och undervi sat och ni h a r icke gripit mi g. Men skrifterna sk all ju fullbordas.

Då övergav lärjun garna J esus och fl ydd e.

FT E R

170

Bild 136. >Jesus beder i ö rrl agå rd e n . vVak er och bed e r al i ic ke k omm en i fr es lelsc. • Målning på väv, 1800 -lalel. Su nn e rbo skola n. I<M: 39. 120.

Bi ld 137. >Judas förråde J es us. > Må lnin g på väv av J o ha nn es N ilsso n Gyll ige (1757- 1827), Breareds sn , Halland . I<rrl: 18.588.

17 I

DE DÖMDE JESUS Judas förrått J es us i Getsemane förde vakten honom bunden till översteprästen Kaifas och där sam lade s ig hela Stora r ådet. De sökte efter något vittnesbörd mot J esus för alt kunna döda honom. Men de fann intet ty de falska vittnesbörd en s tämde icke överens. Då frågade översteprästen honom: - Är du Messias, d en Högtlovadcs Son? J esus svarade: - Jag är d et. Och ni ska ll få se Människoso nen s itta på Maktens högra sida och komma m ed himmelens sk ya r. Då rev översteprästen sina kläder: ---;--- Ni hörde hädelsen .

Och de dömde honom till döden och överlämna d e honom å t Pontius Pilatus. Huru de anklagade honom fann Pilatus likväl icke n ågo t brottsligt hos J es us. När han hörde att J es us var från Ga lileen , sände han honom till H erodes att dömas av honom. Men icke h eller H erod es fann något brottsligt hos J esus och sände honom tillbaka till Pilatus. Från d en dagen blev H erodes och Pilatus vänner.

Pilatus frågade då J esus om han var judarnas konung, såsom översteprästerna och folket anklagade honom att ha sagt. Härpå svarade J es us: - Mitt rike är icke av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för att jag icke sku lle bli överlämnad åt judarna . Men jag är född att vara en konung och har kommit till världen för alt viLLna om sann in g.

Pilatus sade till honom: -- Vad är sanning? När han sagt detta gick han ut och sade åter till judarna: - Jag finn er honom icke skyldig Lill n ågo t brott. Nu är det en sedvänja alt ja g vid p åsk en skall ge er en fånge lös. Vill ni att jag skall ge er judarnas konun g lös ?

Då skriade all a: - Giv oss Barabbas lös. Barabbas var en röva re. Och då Pilatus frågade vad han sku ll e göra m ed J esus, skriade d e: - Korsfäst, korsfäst.

Då tvådde han sina händer och utlämna de J es us alt korsfästas .

S

172

EDAN

Bild 138. Jesus inför Herodes. Målning på väv 18-!3 a v Anders Pålsson Trönninge, Brear eds sn, Halland. KM : 10.075.

Bild 139. »P ila tu s dömd e J es us. » Målning på viiv av Joh a nn es Nil sso n Gy lti ge (1757- 1827 ) . Brca r eds sn, H nll a nd. I<M : 18.588.

173

Bild 1-lO. Pilatu s tvår s in a h iincl er. Må lnin g på väv 178-! fr å n Ancl ra rum s s n, Al bo hel , Skå ne. T< M: 39. 143.

17-1:

Bild 141. J es us inför P ila tu s. Ur ett a lt arskåp fr å n \'. Hoby ky rkn skåns kt

a rbe te o mkr. 1500 . KM: 8.5!l8.

17;)

GISSLAS, TÖRNEKRÖNES, BEGABBAS Å SLÄPPTE Pilatus lös Barabbas, men Jesus lät han gissla.

S

· Krigsmännen vred samman en krona av törnen och satte den på hans huvud och klädde på honom en purpurfärgad mantel. I hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och sade: - Hell dig, judarnas konung. Och de slog honom och spottade på honom.

Men Pilatus förde ut Jesus för att folket skulle se honom i törnekronan och purpurmanteln och sade till dem: - Se, mannen. Då skriade alla åter: - Korsfäst, korsfäst. Pilatus sade till dem: - Tag ni honom och korsfäst honom. Jag finner honom icke skyldig till något brott. Judarna svarade honom: - Vi har själva en lag, och efter den lagen måste h an dö , ty han har gjort sig till Guds son.

Pilatus satte sig på domarsätet. Det var tillredelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Och han sade till judarna: - Se här är er konung. Men alla ropade att man skulle föra bort Jesus och korsfästa honom. Så lät han dem få sin vilja.

När de sedan förde bort honom , fick de falt p å en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken. På honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus. En stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor, som jämrade sig och grät över honom. Då vände sig Jesus om till dem och sade: - I J erusalems döttrar, gråt icke över mig, utan gråt över er själva och över era barn.

176

Bild 142. J es us begabbas. Ur elt allarskäp fr ä n V. Hoby kyrka, skånskt arbete omkr. 1500. KM: 8.598.

12

177

Bild 143. »Om Chri s li hudfl ä nga nd e.> i\lå lnin g p å vä v, 1800-lale t. Sunn er bosk ola n . KM: 39. 120.

Bild !H. J es us hudfl iin ges. Må lnin g på viiv 178± fr å n Andrarum s s n, Alb o hd , Sk å ne. KM : 39.1±3.

178

B il d 145. • Huru J es us biir sill kors tillika m ed S'mcon af Cy ri en. • Må lni ng på väv, 1800-ta lct. Sunn erbos kola n . KM: 39 .1 20.

Bild 146. J es us tö rn ekrö nes oc h bespo tt as. Må lnin g på viiv 1784 fr å n Andra rum s sn , Alb o h el , Skå 11 0. l\M: 39. 1~ :3.

179

KORSFÄSTELSEN

M

Jesus fördes två andra, två ogärningsmän, ut att korsfästas. När de hade kommit till en plats, som kallades Golgata, det är huvudskalleplatsen, korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om hans mantel. Men Jesus sade: - Fader, förlåt dem, ty de vet icke vad de gör.

Pilatus lät göra en överskrift och sätta upp den på korset och den lydde så: - Jesus från Nasaret, judarnas konung. Översteprästerna ville att han skulle ändra den, men Pilatus svarade: - Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.

Vid korset stod Jesu moder och hennes syster, Maria, Klopas' hustru, och Maria från Magdala. När Jesus såg sin moder och Johannes, den lärjunge han älskade, sade han till dem: - Moder, se din son, och till Johannes, se din moder. Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.

Därefter sade han: -- Jag törstar. De fyllde en svamp med ättiksvin och förde till hans läppar. Men folket, som stod omkring sade : - Andra har han hjälpt, sig själv kan han icke hjälpa. Den ene av rövarna började så smäda Jesus. Den andre Lillrätlavisade honom: - Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar är värda, men denne man har intet ont gjort. Jesus , tänk på mig när du kommer i ditt rike. Och Jesus svarade: - Sannerligen säger jag dig, idag skall du vara med mig i paradiset.

Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom elt mörker över hela landet och det varade till nionde timmen. Solen miste sitt sken. Förlåten i templet rämnade.

Och Jesus ropade med hög röst: - Fader, i dina händer befaller jag min ande. När han hade sagt detta , gav han upp andan.

180

ED

Bild 147. • Jesu död på korset • och de sörjande kvinn orna. En av krigsmännen sticker upp hans s ida med sill spjut. Må ln ing på viiv av Anders Eriksso n Dryg i As (1774- omkr. 1840), Västbo hd, Små land. KM: 39.139.

181

GHA VLÄGG NINGEN

N

i\ n hövitsm annen som stod vid korse t såg vad som sk edde och a tt J esu s var död , sade h an : - F örvisso var denne m an Guds son . Allt folket slog sig för brös tet och vände fö r skräckta h em .

Men eftersom det va r tillredelsedag och judarna ick e ville att kropparna skulle bli kvar över sabba ten , lä t P ila tus kri gsm änn ei1 sönder slå de k orsfäs tas b en. När de fa nn a tt J es us var död, sk onade de h an s kropp, m en en av kr igsm ännen stack upp h a ns sida m ed ett spjut. Strax kom dä r ut blod och va tten.

När det h a de blivit a fton , gick J osef från Arim a tea, en an sedd rå dsh erre och en av dem som väntade p å Guds rike, till Pilatus och utbad sig a tt få J esu kropp. H an tog den frå n k orse t och svepte den i en r en linneklädnad. Sedan lade h an den i en grav, som h an lå tit hugga ut å t sig i klipp an ,. vällrade en stor s ten för utgån gen och gick därifrån . Allt detta såg k vinnorn a, som följt J esus från Galileen , bland dem Maria från Magdala .

Den följande dagen gick överstepräs tern a och farisee rna till Pila tus och ba d h on om sä tta va kt för graven , ty de erinra de sig a tt J esus sag t, a tt h an skulle uppstå efter t re dagar. Lärjungarn a kunde eljes t stjäla kroppen och säga till folket a tt J esus uppstå tt från de döda. Då bleve den sista villan värre ä n den fö rsta.

De sa lte där fö r vakt vid graven och fö rseglade sten en vid ingån gen .

182

Bild 148. Jo sef från Arimalea ta r J es u kropp fr å n ko rse t. Ur e ll allarskåp fr å n V. Hoby kyrka , skånsk t arbet e omk r. 1500. KM: 8.598.

183

UPPSTÅNDELSEN

N

sabbaten gått tillända, gick Maria från Magdala och den andra Maria i gryn in gen till första veckodagen för att se graven. De fann att stenen var bortvältrad. Då gick de in i graven och kunde icke finna Jesu kropp. Men lindorna låg där så som de varit lindade om kroppen.

När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stod två män framför dem i skinande kläder. De blev förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade männen till dem: - Varför söken I den levande bland de döda? Han är icke här, han är uppstånden. Kommer ni ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer att bliva korsfäst, men på tredje dagen skall han uppstå igen.

Då kom de ihåg hans ord och omtalade allt detta för de elva och för a ll a de andra. Johannes och Petrus gick till graven och fann att Jesus icke var där.

Evangelisten Mattheus berättar att det var en Herrens ängel, som steg ned från himlen och vältrade bort stenen. Han var som en ljungeld och hans kläder vita som snö. Väktarna vid graven skälvde av förskräckelse och blev såsom döda.

Och Jesus uppenbarade sig för Maria från Magdala och för lärjungarna. Han sade till dem: - Gån ut i hela världen och prediken evangelium för allt skapat. Den som tror, han skall bliva frälst; men den som icke tror, han skall bliva fördömd.

Därefter blev han upptagen till himmelen och satte sig på Guds högra sida.

184

ÄR

Bild 149- 150. Uppstånd else n. Bonadsmålningar på viiv från Gyltige, J3rca reds sn, Halland. - Överst av J o ha)rnes Nilsson ( 1757- 1827 ), d i"i r 11nd cr .av Nils Svensso n (1727- 1802) . KM: 18.588 och 8.809.

185

KVINNAN OCH DRAKEN

I

Johannes uppenbarelse läses om ett stort teck en i sk yn . Där syntes en kvinna, som hade solen till sin klädnad och m ånen under sina fötter och en krans av tolv s tjärnor på sitt huvud.

Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovånda . Där syntes också en stor röd drake, som hade sju huvuden och tio horn och p å sina huvuden sju kronor. Hans stjärt drog m ed sig tredjedelen av himmelen s stjärnor och kasta de dem ned på jorden.

Draken stod framför kvinnan för alt uppsluka barnet, när hon h ade fött det. Hon födde ett gosseba rn, som en gång skall styra all a folk med järnspira. Men barnet blev uppryckt till Gud och till hans tron.

En strid uppstod i himmelen mellan Mikael och draken.

Draken blev nedkastad till jorden. Då förföljde han kvinnan och sprutade såsom en ström av vatten ur sitt gap, för att strömmen skulle bortföra h enn e. Men jorden korn kvinnan till hjälp, öppnade sin mun och drack upp strömmen .

SKÖKAN OCH VILDDJURET

• • A

förde Johannes i anden bort till en öken. Där såg han en kvinna, som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fullteckna t m ed hädiska namn. Det hade sju huvud en och tio horn. Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och glänste av guld och ädla stenar och pärlor. I sin hand hade hon en gyllene kalk, full av styggelser. På h enn es panna var skrivet ett namn med h emli g betydelse: - Det s tora Babylon, hon som är moder till skökorna och till styggelserna på jorden.

Och jag såg kvinnan vara drucken av de h eligas blod och av J esu vittnens blod.

NGELN

186

Bild 15 1. • Om den röda draken .> Må lnin g på viiv av Johannes Nilsso n Gy lli gc, Brea r ccls sn, H all a nd . I«M: 4.463.

Bild 152. Skökan och vilddjure t. Målnin g på väv av Ni ls P ersson i H yh ult {1772- 1843 ), Vrå sn, Sunn ebo hel , Småland . KM : 27.430.

187

Bild 153. Kristus n edstiger till dödsriket, där han räcker Ada m fana n och planterar korse ts segertecken. Korsfanan , som han h ållit i högra h and en , sa kn as. Ur ell altars kå p fr å n V. Hoby kyrka , skånskt arbe te om kr. 1500.

KM: 8.598.

188

REDOGÖRELSE FÖR KULTURHISTORISKA FÖilENINGEN FÖB SÖDRA SVERIGE ÅR 1954.

A.

LEDAMÖTER, STYRELSE OCH REVISORER.

Högste beskyddare: HANS MAJ:T KONUNG GUSTAV VI Adolf.

Hedersledamöter: Direktör Falk Simon, Göteborg.

Hovintendent John Kroon, Malmö.

Direktör Karl Wistrand, Stockholm.

Landshövding Johan Nilsson, Kristianstad.

Advokat Rolf Nordenstedt, Toppeladugård.

Ständiga ledamöter på grund av särskilda förtjänster: Professor J. G. Andersson, Stockholm.

Disponent H. Dunker, Hälsingborg.

Direktör Th. \Vinborg, Stockholm.

Sekreterare Bengt Lanke, Malmö.

Kamrer Birger Grambeck, Malmö.

Sekreterare H. Henriksson, Kristianstad.

Konstsmeden Henning Persson, Lund.

Kyrkoherde Yngve Werger, Ängelholm.

Byggnadschefen Carl Erik Holmberg, Lund.

Antalet ständiga ledamöter i övrigt uppgick per den 31 december till 338 och årsbetalande till 22. 739.

189

De senare fördelade sig på fö ljande säll: Malmö . . . . . . . . . . . . . . 2.365 Lund . . . . . . . . . . . . . . . . 1.961 952 Hälsingborg 321 Kristianstad Landskrona ..... .. .. . 325 Ystad .......... . .. . .

189 Trelleborg . . . . ...... . 205 Ängelholm . .. . .. . .. . .

151

Höganäs .. . . .. . ... .

133 171 Eslöv .. . ..... . .. .. .

67 Simrishamn ....... .

Hässleholm ... .... . .

133 31 Skanör-Falsterbo .

Skånes landsbygd . . . 5.415 Utanför Skåne . ..... 10.104 Abonnenter . . . . . . . . .

196

Föreningens å rsmö te hölls den 28 maj. Förhandlingarna leddes av s tyrelsens nyvalde ordförande, landshövdin g G.A. Widell.

Föreningen återvalde intill årsmötet 1957 de i tur avgående styrlseledamöterna hovintendent John Kroon, kyrkoherde Curt vVallin och professor Lauritz vVeibull samt till styrelsesupplean t för samma tid konsul Georg Lindström.

Till revisorer av 1954 års förvaltning utsåg årsmö tet föreningens förutvarande revisorer disponenten C.-E. Borgenstierna och kassadirektören Nils Bäckman med stationsinspekloren Åke Nordenskjöld och bankdirektören David Berglund såso m suppleanter, samtliga i Lund.

Till revisorer av den Fahlbeckska kulturfonden utsåg föreningen s ina sålunda valda revisorer.

Såsom Kungl. Maj:ts revisor fungerar landskamrer Sigurd Dahlrup och såsom staden Lunds revisor bankkamrer K. E. Lenntorp.

Ur styrelseberä ttelsen föredrogs stiftelseurkunden till H.olf Nordenstedts s tiftelse. Såsom ett uttryck för sin tacksamhet och uppskattning beslöt föreningen med acklamation att till hedersledamot kalla advokaten Holf Nordenstedt.

Efter förhandlingarna demonstrerade akademiträdgårdsmästare Axel Törje den nyanlagda medeltida örtagården, varefter den nymonterade glasuts tällningen i Borgarhuset öppnades med e tt anförande av intendenten. Sedvanlig kollation i museiparken avslutade årsmötet.

Styrelsen har under året utgjorts av: landshövding G. A. Widell, ordförand e och Kungl. Maj:ts ombud, m ed landssekreterare Sune 190

'i\Tetlerlundh som suppleant, professor Lauritz Weibull, v. ordförande , riksdagsman Rud. Anderberg, Malmöhus läns landstings ombud, greve Carl Trolle-Bonde, direktör Holger Crafoord, landstingsman Edvard Hallberg, Kristianstads läns landstings ombud, hovintendent John Kroon, redaktör Johan Nilsson, fabrikör \Va lfrid Nordström, direktör Alfred Persson, Lunds stads ombud, folkskolinspektör K. G. Ljunghill, Lunds stads ombud, friherre fil. dr H. H. von Schwerin, major Christer \Va hlgren och kyrkoherde Curt \Vallin samt självskriven ledamot intendenten, fil. dr Sven T. Kjellberg, sekreterare.

Suppleanter i styrelsen har varit: överläkaren med. dr Gunnar Edström, Lunds stads ombud, konsul Georg Lindström, landstingsman Per Loven, Malmöhus läns landstings ombud, dövstumkonsulent John Ek, Lunds stads ombud, professor Sigfrid Svensson och byggmästare Harry Karlsson.

Styrelsen har sammanträtt den 16/3, 28/5 och 19/ 11. Det av styrelsen tillsatta arbetsutskottet, bestående av hrr Weibull. ordf. , Kjellberg, sekr. , Nordström, Persson och Svensson, har sammanträtt den 12/3, 18/5, 27 /8 och 14/ 11.

B.

FÖRENINGENS EKONOMI.

Anslagen till föreningen för upprätthållande av verksamheten framgår av efterföljande utdrag ur räkenskaperna. Genom nådigt besilut av den 17/ 12 har K. Maj:t beviljat föreningen ett anslag från lotterimedelsfonden med 30.000 kronor som bidrag till avveckling av skuld för restaurering av fören ingens fastigheter i Lund.

Dessutom har föreningen mottagit följande anslag: av » » »

Bläntarps kommunalfullmäktige .. . .. .. ... . kr. 500: Veberöds » . ..........

500: Scan Föreningen Skånska Andelsslakterier . . » 2.000: Svenska Sockerfabriks Aktiebolaget under treårsperioden 1954/56 vart år . . . . . . . . . . . . . .

3.000: -

Föreningen har genom testamente av fröken Karin Ling mottagit kr. 300: - . Medlen är avsedda att användas »till värd ig hågkomst av P. H. Lings och Hjalmar Lings minne ». Fröken 191

Ling har tidigare genom gåvor verksamt bidragit till berikandet av P. H. Lings minnesrum på Kulturen.

Skåneföreningen 1892 års män har vid årsmöte den 26/5 vidtagit sådant tillägg i sina stadgar att Kulturen vid årsföreningens upplösning kommer alt erhålla dess samtliga tillgå ngar all förvaltas under namn av Skåneföreningen 1892 års mäns fond. Sedan 10 % av avkastningen årligen lagts till kapitalet skall fondens avkastning användas till Bosjöklostermöllans underhåll och i övrigt till främjandet av skånskt kulturliv. Skåneföreningens övriga tillhörigheter skall jämväl tillföras Kulturen.

Bosebo kyrkas restaurering, som i och med den elektriska installationen under året avslutats, har dr::igit en kostnad av kr.

37.521: 50. Utgifterna har dels täckts genom influtna gåvor från 74 bidragsgivare med kr. 12.369: 50 och dels genom av föreningen disponerade medel med kr. 12.500: - . Restaureringen har sålunda medfört ett underskott av kr. 12.652: 22.

Medlemsvärvningen har även under detta å r bedrivits i stor omfattning. Den totala medlemssiffran visar en ökning m ed 1.161 till 23.080. De influtna medlemsavgifterna utgjorde 168.347: 50 kronor, varav 9.307: 50 kronor såsom frivilliga bidrag utöver medlemsavgiften. Årsboken har utgått i 22.650 exemplar, författarna har lämnat sina bidrag kostnadsfritt och Aktiebolaget Akerlund & Ra using har i likhet med tidigare år ställt skyddskartonger för årsbokens förpackning kostnadsfritt till föreningens förfogande.

Skånsk Bildalmanacka 1955 har återgivit litografier ur Thersners »Skånska Utsigter ». Behållningen uppgå r till 3.337: 05.

Den på initiativ av hovintendenten John Kroon utgivna faksimilreproduktionen av F. de vVit's karta över Skåneland har vid utgången av året lämnat en samlad behållning av 29.959: 83 kronor. Försäljningen fortsätter.

Föreningens försäkringar är oförändrade och represen lera ett värde av kr. 5.469.800: - . (Redogörelse för dem å terfinnes i styrelseberättelsen för år 1953.)

Samlingarnas värde har under året ökats med 9.140: 90 kronor, därav genom gåvor med 2.503 kronor.

192

UTDRAG UH K ULT UHE NS R ÄKE NS KAPE H FÖH ÅH 1954.

T a bl d ö v e r utgift e r oc lz in ko m s t e r.

U t g ifl c r: Löner , 'p ens ion er och exp ens med el . ... ... ... . . . . . . ....... .

F a s li ghe ts utgiftc r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50.839: 34 Belys nin g, va llen , värme o c h r enh å lln in g . . . . . . . . 29.286: 89 - -- Reso r , fra k te r , p o rto och lole fo n ... . ... . . . . . ... .. . .... . .. .

He klam , anno nse r och skri vm a teria l . . . . ..... .. . . . . .. . . . . . .

Ska tter , riks- o ch brandförsä krjn gar . . .... . . ... . . . ... . . .. .

Träd gå rd en s und erh å ll . .... .. . .... ... .. . ..... . . . .... . ... .

Uts täHnin gar och a tbrakti on c r . .. . . . ... . ... . . . . . . . .. .. ... . .

Clg ifl cr fö r Kon serveringsan s la lten ... . .. ..... ... .. . . ... . . . » ö s tarp .... . . . .. .. .. . .. . . .. ... .. . .. . . ... . . . . . . tryc ksa ker ... . . . . . ... ... . . . . .. .. . . .... .. .. . . . » fotografe ring .. ... .. .... .. . .... . . . .. .. . . . . .. . . » 1953 å rs å r s bo ks fä rdigs liillande (r es tlik vid ) och d iS>trib uti o n . .... ... . . ... . .. . . . . .. ..... . .. . .. .

1954 å r s å rsbo k s tilhoe rlmings kos ln ad (ber iikn a d bo k fö rd k os tna d ) ... ... .. .. . . .. . ...... .. . . . .. . » m ed lem sviirvning, r eg is trerin g av m cdl em ss.to cke n och inkasser in g av f ö rutv ara nd e m edl emmars av gifter : p o r·to kos.tn a d e r . . . .. . ..... ... .. . 29.119 : 03 trycksaker ... .. .. . . . . .. .. . . . . . . 7.3 77: provisi o ne r 16.270: 60 öv ri ga ko stna d er . . . . . . . . . . . . . . . 1.711 : 71 Dive rse utg ifte r H.ä nteutg if te r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ka pita l-Ko n lo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

178.252: 65

S :a K ro nor

4 10.797: 2\)

80.1 26: 23 3.552 : 69 2.538 : 45 4. 158 : 61 1.229 : 65 83:20 2.085 : 66 5.998: 58 4.021: 53 4.343 : 82 l i.348: 53

40.000 : -

54.478: 34 1.004: 09 9.303: 8 1 2.271: 45

Ink o m s·l N ·: I ntriidcsa vg iflc r \ ied lem savg ifle r och aibo nn em an g å å r sbo ke n . . . d ä rutöve r erl agd a fri villi ga avg ifter . . . . . . . . . . . .

32.835: 70 15\J.040 : 9.307: 50

168.347: 50

H y r o r , n a tura fö rmå ne r och a rrend e fö r ka fe r ö relse n ... .. .. .

Inko m s te r frå n Ös tarp .. . ... .... .. .. . . .. .. . . . .... ... . . . .. . av a nno n ser i sa mt fö rsiiljnin g av å rsbo ken .. . .. .

Konta nta gå vo r .. ........... . ...... .. .. .. . . . ... .. ... . . .. .

Ne tto inko m s t av Skå n s k bilda'iina nacka ... .. .. .. ... ... .... .

Hiin te inkoms ter .. .. . . ...... . . . .. . ... . ....... . . .. . . . . . . . . .

Inko m s ter av fö rsålda trycksa ker sa mt Kulturens julka le nder

7.860 : 21.706: 45 9.449 : 45 45 : 3.337: 05 1.585 : 27 2.860 : -

193

Värdet av skänkta föremål till samlingarna . .... .. . . .... . . > bibli o.tek och ark iv .. .. . ... . .

Bidrag till rörelsen från Kulturens dona tionsfonder .. . .... . Årsan slag: från Staten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70.600 : Lunds stad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50.000 : Malmöhus läns 1'a·nd sting . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.000: Kristians ta ds läns lands ting 7.500: S:a Kro nor

2.503:572: 88 16.594 : 99

143.100: 410.797: 29

Ba l ansräkning.

Tillgångar: " /121953

" /12 1954

Fastigheter i Lund och Östarp . . ..... .. .... .

Samlingarna .... .. .. .. .. . . .. .. .. . . ... . ... .

Bibliotek och a rkiv ..... . ... . .. . ....... . . . .

Invent.a rie r .. . . ....... . ....... . .......... . .

Varor (tex tili er ) . .. .. ... .... . ... ... .. . . ... .

Ford.ringar .. . . ... .... ....... . ...... . ..... .

ObligationeT, förlag·s bevis och a kti er tillhör.iga donati on sfondern a . ... . . . .......... ..... .

Lå n till Fasl'igh etsför. Hjorten u. p . a . . ... .. . .

Kassa, bank och pos.tgiro ...... ... ...... . . .

Pub!. >Skånskt 1800-tal i bild » .. .. .. ... . ... .

753.000:1.892.066 : 49 37.565: 09 1: 3.520: 6.927: 44

753.000: 1.901.207: 39 39.207: 06 1: 3.520:7.896: 41

53.559: 77 29.000 : 193.088 : 90

53.559: 77 29.000:177.044: 90 882: 55

S:a Kronor

2.968.728: 69

2.965.319 : 08

Sku ld e r : 191.372: 25 203.817: 54 Lånesk ulder 110.791 : 53 83.816: 39 Diverse skuldeT . .. ..................... . .. .

Innehå llen preliminärskatt å anstiilldas löner . .

7.002:6.922:Ans lag för utgivand e av arbete om skånsk tex tilko n st samt fr ån Gustaf Nilsso n s s terbhus fö r senare inrä ttande av butik . . .. ... .

4.000: 4.000: Kulturens 1600-ta'isfoar-ta .. ..... ........ ... .

26.813: 36 29.959: 83 Gåva för bestridande av kostnader för den s. k. Lund amodellen .. ..... .. .. . ..... ... .

9.990: 87 10.627: 18 Publ. >Sk å nsk a se r ien • ....... . . . . . ..... .. .

1.096 : 40 • Skånska Utsig ter> av U. Thersner ... .

7:05 Donatio n sfo nd ernas sammanlagda kapitailbeb ehållning ...... . . ... . ... . . . . .. ... ..... .

226.539: 43 232.788: 89 Kapita l .... .... . . . . ...... . . . .... .... ..... . 2.39 1.115: 80 2.393.387: 25 -~~~~~~~~~~~~~~~

S:a Kronor

194

2.968.728: 69

2.965.319: 08

Fondernas k a pitalb e h å llnin g.

Föreni ngen iiger nv fon dernn disponern: 31/ 12 1954

Ick e disponibel del nv f'ondernn: 31 / 12 1U 5:l

3 1/ 12 I 9f>-I

10.398: 46 1.180 : 60 32.038: 66 21.874: 92

10.4 76 : 14 1.186 : 11 32.399 : 80 21.943: 25

10.746: 23 9.569: 91 44.679 : 41 5.4 74 : 39

10.784: 96 9.601: 46 44 .868: 94 5.520: 10

10.378: 96 27.900: 97

10.417: 48 27.987 : 06

S:a Kronor 57.603: 59 174.242 : 5 1 Efter till ägg av de m edel för eningen enli g t ova n äge r dispon er a

175. 185: 30 57 .603: 59

Thqmanderska fond en . . . . . . . . . . .

Anna Ka·rlins premi efond .... . . . .

Ole Olsens Keramiske Lega t ..... .

13 eathe och Sven Bengtssons fond ..

Bosebo Kyrkokassa ....... ... .. . .

Skånska Brands fond ....... . .. . .

Kullurhistoriska Museets Jubelfond Skånebo ken s fond .. . . ... ....... .

Ingebo rg Holcks fond .......... . .

Kullur.e ns Nybyggnadsfond . .. ... .

Anna Lilhsbröms fond .. .. . ... . .. .

Bror W. Olof sons fond . ... ... .. .

Enskilda anslag (från bolag m . f.J.) Sllind•iga m edl emmars fond ..... . .

4.565: 55 566:86 8.665: 12 1.440 : 07 2.444: 97 1.464: 62 1.193 : 16 17.558:59 944: 07 3.595: 97 983: 40 1.573: 53 3.788: 24 8.819: 44

utgör fond ernas sammanlagda kapitalb eh å llnin g p er UPPGIFT PER

31

/ 12

31

/ ,,

1954

232.788: 89

1954 ANGÅENDE FO NDTILLGÅNGAHNAS ART: t:ngcfii rl ig nrnrlrnnd sk urs Yid 1954 il rs slut :

Mo-Domsjö 4 % förlagsb ev is 1945 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.000: - Svenska s ta ten s 3 % obl. av 15 /12 1946 . . . . .. . .. ... . .. . .

5.000: - L. M. Ericssons 4 1 / 2 % förlagsbevis 19'14 .. . .. . .. .. . .

100 st. akti er i Svenska Socfocrf. ÅB it Kr. 60: > > 76: 50 20 » 46 > » Skancl. Banken AB • • 105: 50 » > » 121 : 61 10 >

Bokfört till :

nom. Kr. 20.000: -

99

%

20.000: -

89

%

14.960 : 62

101 % 88 kr.

88 kr.

210 kr.

210kr.

5.000: 6.000: 1.530: 4.853: 1.216 : 15

S:a Kronor Härtill kommer: Thomanderska fonden s fordran h os Fa s~i g h e t s.fören in gen Hjorten u . p. a. mot sä kerh et av inteckn in g ........ . .. .

Innes tåe nd e å motböc ker m ed Sparbanken i Lund .... . .

Till föreningen lämnat till fä lli gt lån frå n fond erna för rörelsen ... . .. . ......... . .... . .... . . ....... .. . . .... .

53.559: 77

4.000 : 155.529: 12

S :a S :um Kronor

232.788: 89

Lund i februa ri 1955.

19.700: - -

Sven Tornborg.

195

R .c visions b c r ä 11 c Is c.

Undertecknade, utsedda alt granska Kullurhistoriska föreningens för södra Sverige räkenskaper och förvaltning för år 1954, få efter fullgjort uppdrag avgiva följande berättelse.

Styrelsens protokoll samt föreningens räkenskaper och övriga hand lingar berörande revisionen ha av oss genomgåtts utan anledning till erinran.

Banktillgodohavandena och förefintliga värdehandlingar hava inventerats utan anmärkning.

Kassan har av oss uppräknats och befunnits riktig.

Försäkringarna av föreningens byggnader och samlingar sy nas oss vara tillfredss lällande.

Särskild utsedd siffergranskare har över sin verksamhet avgivit egen berättelse.

Då någon anledning till anmärkning icke förefunnits , tillstyrka vi alt ansvarsfrihet beviljas styrelsen för den lid revisionen omfattat.

Lund den 11 maj 1955.

N. Bäckman

Carl-E. Borgensliema

Utsedda av Kulturhistoriska förening en

/( . E. L enntorp

S. Dahlrup Utsedd av Kungl. Maj :t

Utsedd av Stadsfullmiiktige

Lund

SAMMANDRAG AV STIFTELSEN KULTURFONDENS RÄKENSKAPER FÖR ÅR 1954.

I n g å e n d e B a 1 a n s.

Lunds slads 3 % obl. av år 1940 ......... .. . . .

Stockholms s tads 3 % obl. av år 1940 .. .. ... . . .

Konungariket Sveriges Stadshypotekskassas 3 1/2 % obl. av år 1950 ....... . . . . ..... .. .. . .

Göteborgs stads 3 1/ 2 % obl. av år 1951 ..... .. .

Innestående i Skand. Banken bok nr 43 ....... .

Innestående i Sparbanken i Lund bok nr 144 7 ..

Upp lupn a ej förfallna riintor ................. .

196

3.000: 4.000 : 121.000 :5.000: 1.542: 01 2.942: 96 1.779 : 58

139.264: 55

Ink om s I c r.

Hii nta å • • • • •

\J0: -

Lunds s tad s obl.

Stockholms sta ds o bl. ..... .... . . . . . . .

Sv. S tad shypotekska ssas o bl. .. ... . . . . .

Gö teborgs s ta d s obl. ...... . . .... .. . . . .

Ska nd. Ba nken bo k nr 43 .... .. .. .. . .

Sp a rba nke n i Lund b ok nr 1447 . .. .. .

120: 4.235: 175 : 73: 58 92 :90

4.786: 48 1.779 : 58

Upplupna ej förfallna ränto r Kronor

145.830: 61

U t g ift er.

Upplupna ej inbe ta ld a r ä nto r Kullurhi s to ri ska Förenin ge n ... . . . . . . . ... ... . .

Arvode till! fö rva lla ren fö r å r 1954 . . .. .. ... .. .

1. 779 : 5& 4.355: 26 191: 44

4.546: 70

U t g å e n d e B a I a n s.

Lunds stads 3 % obl. av år 1940 . ... . . .. .. . . . .

Sto ckholms stad s 3 % obl. av å r 1940 .. . ... . . . .

Ko nun ga riket Sveri ges Stad shypo tekskassas 3 1/ 2 % obl. av å r 1950 . . . . . ... .. . . .. . . . .... .

Gö teborgs s ta ds 3 1/ 2 % obl. a v år 195 1 .... .. . .

Innes tåend e i Ska nd. Ba nk en A/B .... .. . .. .. .

• Sp arbanken i Lund . . . . . .. . . . . .

Upplupn a ej fö rfallna ränt or .. . .... . .. . . . . . . . .

3.000 : 4.000 : 121.000 : 5.000 : 1.393: 89 3.330: 86 1.779 : 58

139.504: 33

Kron o r

145.830 : 61

Fö r S tiftelsen Kulturfonden : Å Driitselka mm ar en s viigll'a r :

H an s Ing em an so n I G. P aulsso n Fö res låe nde r iiken ska per gran ska de och god kä n da: Fö r S tads r evis io n en :

Gös ta S tåhl

Fö r Kullurhi s to ri ska Fö ren inge n :

Ca l'i- E . Bo rgen stiern a

N . Bäckm an

197

C.

PEHSONAL OCH VEHKSAMHET.

lnlendenl : Antikvarier: Amanuens: Sk a ttmästa re: Ombudsm an : Kan slibiträde: Konserva tor : H.u stm äs ta re:

d r Sven T . Kjellberg dr "W ill iam Karlson d r Hagna r Blomqvist lie. Carl Gu staf Lekholm f . b ankdirektören Sven T ornborg över ste Sven F orsberg fr u Ulla E k strand frök en Märta Lindström h err E ric H an son h err \ Vilhelm J ön sson fil. fi l. fil. fil.

Utom den fas ta person alen h ar såsom tidigare varit an ställda en snick are, en gårdskarl och ett pa r m an till h andräckningsarbeten vid byggna dern as r epar ation , en biljettkassör sk a, två städfrua r och ett antal söndagsvakter samt ett biträ de på textilavdelnin gen. Na ttvaktstjän sten h a r varit uppdragen åt Malm ö Na ttvakts Garantiaktiebolag.

F ru Ulla E k strand h ar varit tjän stledi g 15/9- 3 1/ 12 och såsom k an slibiträde h a r tjänstgjort fru Astrid Sören sson. F il. stud.

Birgitta von H eland h ar varit an ställd 1/ 2-31/10 på textilavdelnin gen. Såsom arkivarbetar e h ar överste Kon stantin Ka nep under å ret varit an ställd vid museets bibliotek.

Ha ns Maj:t Konun gen besökte musee t den 29 a ugusli .

Den perman enta utställningen av glassamlingarna h a r färdi gmontera ts i Borgarhuse t och öppna ts för allmänheten . Likaledes h ar under å ret den m edeltida örtagården invid dek anresiden se t blivit fä rdi g. Tack var e ak ademiträ dgårdsm äs tare Axel Törje h a r denna blivit planterad m ed örter av från m edeltiden kända slag. På plan en fra m fö r Vita Huse t h ar uppställts ett an Lal runstena r , som tidigar e förvar a ts i Universitetets historisk a museum . De utgöras av de tre bevarade stena rna av H unnes tadsm onumentet, Skå res ten en och Bjä resjös tenen , samtliga från omkr. å r 1000. J ämte runsten en från Dagstorp h ar de blivit uppmålade av professor Ivar Lindquist.

Det å rli ga underhållet av de kulturhistorisk a byggna derna h ar på sed vanli gt sätt utfö rts av musee ts ege t folk och om fa tta t 198

läggning av torvtak på Blekingegården och Mocketorpsboden - arbetena dock ej avslutade under året på grund av den otjänliga väderleken.

Bosebo kyrka har efter restaureringen tagits flitigt i bruk.

Förutom bröllop och barndop har hit förlagts turistgudstjänster under sommaren. Konserter har hållits av Finn Viderö, Schola Cantorum Basiliensis och under Kyrkomusikdagarna i Lund.

Två tillfälliga utställningar har ordnats under året. Äldre målningar ur museets samlingar samt Stortorgsfynden med föremål från årets lundagrävningar.

Realkatalogiseringen av museets samlingar har fortsatt med katalogisering och fotografering i vanlig omfattning av nyförvärven samt kompletteringar. Tidmätningsinstrumenten har katalogiserats i sin helhet liksom dopdräkterna och till en del vitbroderierna. Nya magasin har uppordnats för lundafynden , klensmide och seldon samt allmogeavdelningens småföremål.

Bearbetningen av under året och tidigare gjorda lundafynd har fortgått. Lundaarkivet har tillförts ett antal originaluppmätningar från årets undersökningar och c:a 260 fotografier och negativ. Från Humanistiska fonden har utgått fortsatt anslag till utarbetande av en arkeologisk generalkarta över Lund.

Tack vare detta har c:a 90 blad renritningar av uppmätningar från olika undersökningsplatser kunnat färdigställas av kartriterskan fru Astrid Sörensson.

De lundahistoriska undersökningarna har omfattat övervakning av grund- och ledningsgrävningar samt uppmätning och fotografering av utdömda byggnader. Grundgrävningen för universitetsbibliotekets tillbyggnad har gett tillfälle till undersökning av en brunn och en vattenledning i Allhelgonaklostret. En kabelgrävning i Kyrkogatan har berört den gamla domskolans grundmurar, och vid en annan kabelgrävning över S:t Måns kyrkogård, kvart. Svanelyckan n:r 1, har undersökts ett antal skelett. Grundgrävningarna för Epas och AB Sam. Nilssons nybyggen vid Stora Södergatan har givit värdefulla bidrag till kännedom om stadens äldre topografi; vid den förra kunde fåran för den forna västra stadsbäcken exakt bestämmas. Årets mest givande undersökningar har gjorts vid Lunds stads gräv-

ningar för avloppsledning och transformator på Stortorget. Arten av den medeltida bebyggelsen vid och på torget har därvid ti.l l väsentliga delar kunnat klarläggas, likaså torgets forna system av vattenledningar och brunnar. Fortsättningen av grävningarna för avloppsledningen upp i Kungsgatan har visat, att bebyggelsen med torgbodar sträckt sig ett gott stycke upp i denna gata.

D.

SAMLINGAR, BIBLIOTEK OCH ARKIV.

Samlingarna har ökats med 473 nummer, varav 291 genom gåvor och 162 genom köp. Accessionen omfattar n :ris 49.08149.554.

Allmogeavdelningen. Bland föremål hörande till arbetslivet märkes kärrårder, slagtröskverk från 1877 och betfrösåningsmaskin , båda tillverkade vid HaHamöllans Gjuteri & Mekaniska verkstad i Trelleborg, bottennärding för sillfiske, Löddeköpinge, slaktträ från Ausås, linskäktningsredskap från Brösarp och baktråg på bockställning, Rolsberga, Frosta. Dräktsamlingen har fått en del värdefulla tillskott, såsom kvinnodräkt bestående av mossgrön kjol med liv, ett par spedetröjor, klädeströja, förkläden och klut, Asmundtorp, Harjager, en kvinnodräkt från Annelöv i samma hd, diverse dräktdelar o. a. från Isgrannatorp, Gärds, såsom särkar, strumpoT, halskläden och liklister, och från Signe Forsbergs samlingar i Arlöv, inköpta på auktion. - Av textilier må framhållas en längd i krabbasnår, Färs, och en i munkabälte, Harjager, ett täcke i samma teknik, Frosta, gudmorsgåva 1853. 6 st. bonadsmålningar på väv och papper ingår även i årsförvärvet. - Skrin av ek med karvsnittsornamentik med årtalet 1685 och ett blomstermålat skrin 1812, färdskrin i svepteknik, de båda sista från Annelöv, Harjager.

Högre ståndsavdelningen. Märkligast är ett dryckeshorn, skuret och ornerat i horn, daterat 1547 från Småland, järnhällar till en sättugn daterade 154 7 från Malmö, järnskrin med .cosetlbeslag, 1600-talet, damastduk med blomstermönster och inskriften EHICI-1 JAHANSON och CHRISTINA STRICHER 200

1688, dopdräkt sammansatt av dräktsiden med kinesisk blomsterbrodyr från 1700-talet och flamländska spetsar från 1600talet, ett par gustavianska stolar med 00-ornament i ryggen. I övrigt må omnämnas ett stort antal dräkter och dräktdeta:ljer från 1800-talets slut och 1900-talets början, kammarherreuniform 1904, teol. doktorshatt, krinolinunderkjolar, handarbetsprov från Småskoleseminariet i Lund.

I årsförvärvet till konsthantverkss a mlingarna ingår en lockuma av fajans, Delft omkr. 1700, kärlfragment av fajans, Egypten, kakelplattor med blå dekor, Hamburg 1700-talet, och skrivställ av stengods, Höganäs 1800-talets mitt. Märkligast bland glasförvärven är en kallskål med lock, Kungsholm 17 50, en dito trnligen gjord i Schlesien, 1700-talets början, vinglas från Cedersberg och minnesbägare från Böhmen, 1800-talets förra hälft, toalettflaskor av romerskt glas, Algier. Till samlingen av ädel metall har registrerats en skål på fot av silver tillverkad av G. H. Åkerberg i Växjö 1819, en förläggsslev av Anders Hallberg i Kristianstad 1810, fingerring av guld med genombrutna filigransbårder samt en fingerring av flätat hår m ed silverskena, 1800-talets början.

H an tverkssamlingarna. De betydande bleckslagerisamlinga rna från Hasselgrens verkstad har kompletterats med handlingar och räkenskaper från Sigfrid Hasselgren. Ett viktigt nyförvärv ä r den verkstad med inredning och verktyg, som kommit från Schönström & Noreens kopparslageri, St. Tvärgatan, Lund, och av intresse en laverad pennteckning från 1903 visande arbetet i guldsmedsmästaren Anders Nilssons verkstad, Lund. -Museet har mottagit inredningen från »Tobaksboden », bestående av skåp, hyllor, disk, bord, lampa och skyltfönsterhyllor från 1880-talet.

De lundaarkeologiska samlingarna har genom omfattande grävningar, speciellt på Stortorget, för AB Sam. Nilssons och Epa vid St. Södergatan, erhållit betydande tillskott. Från Epas tomt har bl. a. kommit en bit av ett valrosskranium och en tennkanna från 1500-talet, från Sam. Nilssons tre hela kannor från 1300-talet, två av lergods och en av stengods, funna i en timrad brunn. Grävningarna på Stortorget har givit en 201

ytterst rikhaltig samling föremål belysande kammakeriet och skomakeriet samt tillverkningen av metallföremål och glaspärlor under medeltiden och dessutom en mängd andra föremål, däribland icke mindre än å tta vikter.

- I övrigt märkes från Lund: korsgevär för nattvakten, en samling föremål från brandkåren, såsom alarmtavlor, larmklockor, megafon, hjälmar och annan utrustning, trikinmikroskop m. m. från Köttbesiktningsbyrån, laborationsbord, som tillhört professor Fritz Ask. Från Stäket härstammar 4 st. kakelugnar, 1700-talets slut och tiden därefter. - Av personhistoriskt intesse är 13 st. adresser och minnesgåvor till apotekare Fredrik Montelin, en samling av intendenten G. J:son Karlins brev till Anna Forsell under förlovnings tiden samt anteckningar från resor och uppsatser, en samling brev från riksdagsmannen Sven Nilsson i Österslöv, Villands, skrivna från Stockholm, men huvudsakligen rörande skötseln av gården. En käpp av spanskrör med ornera d mässingskrycka från 1700-talets början är märklig genom uppgiften, att den tillhört den danske författaren Ludvig Holberg. Uppgiften härstammar från Folkemuseets skapare Bernhard Olsen, som låtit gravera sitt namn på käppen och testamenterade den till Karlin.

Biblioteket har ökats med 264 nummer, därav 127 genom byte och 76 genom gåva. Accessionen omfattar n:ris 10.042- 10.306.

1955 ÅRS DONATORER. Förteckning över dem, som skänkt föremål till museet, biblioteket och arkivet - där ej annorlunda angives är hemorten Lund.

Fröken Elisabeth Ahlgren, folkskollärare Daniel Ahlner, Akademiska Föreningen, fru Johanna Andersson, Bertilstorp, professor Holger Arbman, med. dr Olof Ask, intendent Arvid Baeckström, Stockholm, fru E. Boisen, Hälsingborg, bankdirektör G. Brattström, skolvaktm. Malte Brandt, Bukowskis konsthandel, Stockholm, fru Margit Bäckström, Tingsryd, herr Erik Dahlberg, Lomma, prosten Em. Diehl, Ausås, Enhetspris AB Epa, Antikvitetshandeln Epok, Malmö, överste Sven Forsberg, fröken Ida Forsen, köpman A. E. Fr. Forsslund, instrumentmakare Anton 202

C. Forsslund, Malmö, Generalstabens Litografiska anstalt, Stockholm, konstnär Ernst Gullberg, bokbindare Gunnar Hansson, fabrikör Sigfrid Hasselgren, Stockholm, fru Carl Axel Holmqvist, grovarbetare Herman Holmström, kapten Arne G. Holst, direktör Claes Hommerberg, Falsterbo, fröken Edit Hultberg, fröken Ingeborg Härstedt, Göteborg, fru Sophia Härstedt, Icom commision of museum, London, Fil. dr Ingemar Ingers, fru Ingrid Jahn, Hörby, stadsveterinär A. Johannsen, fru Nora Johansson, Jäts kyrkorå d, Dråsa, Lantbrukare August Jönsson, antikhand!. Axel Jönsson, poliskonstapel Ebbe Jönsson , rustmästare \Vilhelm Jönsson , antikvarie vVilliam Karlson, fru Karin Karlsson , Charlottenlund, fröken Hilda Kellgren , fröken Hilda Elsa Kjederqvist, Sigtuna, fru Greta Kjellberg, prokurator Karl W. Kjellbergs sterbhus, Göteborg, Intendent Sven T. Kjellberg, kapten Carl Gustaf Klerck , intendent 0. Källström, Gävle, G. Larssons urmakeriaffär, amanuens C. G. Lekholm, Bjärred, Lempertz auktionshus, Köln, fru Inga Lindgren, Köpmansholmen, fröken Märta Lindström, Lumalampans AB, Stockholm, tobakshandl. A. Lundberg, skomakaremästare Adolf Lundqvist, Lunds Brandkår, Lunds Universitetsbibliotek, typograf A. Löfgren, fru Emma Montelins sterbhus, Ejnar Munksgaard, Köpenhamn, Museo internationale delle ceramiche in Faenza, Italien, bildhuggare P er Månsson , Nationalmuseum, Stockholm, civilingenjör C. A. Nilsson, Ma<hnö, Elsie Nilssons sterbhus, Isgrannatorp, textilarb. Joh. Nilsson, hovjuvelerare \Viwen Nilsson, Norsk numismatiska forening, Oslo, herr Carl Fredrik Ohlsson, fröken Gunhild Ohlsson, Overlrerer fröken Hilar Ottosson, Köpenhamn , okänd, direktör Alfred Persson, fru Elsa Petersson , Göteborg, taktäckare Nils Persson, Bara, fröken Stina Persson, fröken Anna Rasmusson, Arne Bruun Rasmussen Konstauktioner, Köpenhamn, lantbrukare Gust. Ringmark, Trelleborg, fröken Margit Hingmark, Trelleborg, fru Gudrun Romdahl, Göteborg, brandchef H. Rosencrantz, Hälsingborg, fröken Louise Roth, Stockholm, AB Rudelius & Boklund, fruAnnieRuuth , Växjö, fru Gerda Rydberg, fru Ester Rydes sterbhus, Landskrona, fröken Anna Rådqvist, civilingenjör Torsten Sandegren, Hörby, fru Kerstin Sandgre11, Lögd eå, Schwe izisches Landesmuseum, 203

Ziirich, Section de Presse de la Lega tion de la Republique PopulaiTe, Rumänien , kunstmaler Wilh. Seidel, Köpenhamn, arkivarie 'J;'ure Sjögren, Sparbanken i Lund, Porträ ttmå larinnan Thyra Stenberg, Stoby kommun, Stockholms stads auktionsverk Svenska Chokladfabriksaktiebolaget, Ljungsbro, Svenska Museim annaföreningen, Stockholm, Svensk-franska konstgalleriet, Stockholm, professor . Sigfrid Sjögren, skibsforer C. V. S0lver , Köpenhamn, Sölvesborgs F abriks- och Hantverksförening, fru Ingeborg Sörensson, fru Birgitta Tjebbes-Larsson, h err Gunnar Wallberg, Stockholm, fröken Lizzie \Vaern, Götebo,r g, civilin genjör Jan Wennerberg, k apten Julius W eibulls s terbhus, Malmö, fröken Elsa M. Werner, Stockholm, Auktionshuset Winkel & Magnusson, Köpenhamn, Värmlands läns Landstingskommitte, Västsvenska folkminnesarkivet, Göteborg.

E.

BESÖK.

Av de 48.53 1 b esökarna h a r 1.624 s tudenter och 8.215 skolungdom ar varit avgiftsfria samt b esökande m ed n edsa tt avgift utgjort 10.262.

An ta l medle m s besö k

An ta l fritt besökande

Januari ... .. ... ..

F ebr uari . ... .. ..

Mars .. . . .. . .. ...

Apr il . .. ..... .. ..

Ma j ..... . .. . ... .

Juni .... . . .. . . . ..

Juli . .. .... ..... .

Aug us ti . . .. ... . ..

September . ......

Oktober . . .... . ..

November December . . .... .

567 284 1.108 l.049 3.901 1.531 1.448 1.119 2.106 1.943 1.725 520

1.130 544 885 1.118 4.206 4.900 7.726 5.520 2.305 1.36!)

975 403

754:50 267 : 10 627:40 911: 30 2.737: 50 3. 110: 50 11.105: 70 7.296: 80 3.301 : 90 1.784:40 612:50 325:50

126 29 70 120 202 243 397 319 206 162 70 41

17.501

31.030

32.835: 10

1.985

F.

Antal inträdesb e tal a nd e

Su1nn1 a inträd esavgift c r

M:inacl

- --

ÖSTAHP.

Gammelgården har h ållits öppen för besök are under majseptember månader. Antalet besök are h ar varit 11.109, varav 3.236 fria och 920 m ed n edsa tt avgift. Entreinkomsterna utgjorde kr. 3.695: 55.

204

G.

KONSERVERINGSANSTALTEN.

Verksamheten har bedrivits i sedvanlig utsträckning med vård och konservering av samlingarna samt katalogisering och fOtografering av nyförvärv. Realkatalogiseringen har huvudsakligen omfattat dopkläder.

H.

HOLF NORDENSTEDTS STIFTELSE.

Stiftelsens nämnd har hållit konstituerande sammanträde den 19 november, varvid till ordförande utsågs landshövding G. A. Widell och till sekreterare intendent Sven T. Kjellberg.

Den för perioden 1954/56 utsedda nämnden har följande sammansättning: självskriven, ständig ledamot advokat Holf Nordenstedt, utsedd av landshövdingen, direktör Holger Crafoord, universitetets rektor, professor Holger Arbman, utsedda av Kulturen, landshövding G. A. Widell, intendenten Sven T. Kjellberg och greve Carl Trolle-Bonde.

Genom gåvor av Karin och Holf Nordenstedt av den 23 juli 1954 har stiftelsen ytterligare mottagit 95 hektar av Toppeladugårds mark så att hela markinnehavet nu utgör ca 270 hektar.

Fonden till underhåll av Toppeladugårds slott och inventarier m. m. var den 31/12 placerad på följande sätt: 250 st. aktier i Aktiebolaget Iföverken 440 » » » Bolidens Gruvaktiebolag, nya 10 » » Fastighetsaktiebolaget Huvudstaden, ser. B 40 » » » Fagersta Bruks Aktiebolag, ser. A 250 » » Svenska Tändsticksaktiebolaget, ser. B. Lund den 22 mars 1955.

STYRELSEN

205

INNEHÅLL

Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3

Klockstapeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . .

6

JOI·IANNES LINDBLOM, Om Bibeln. Blad ur d ess historia genom tiderna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . .

8

EN BILDBIBEL, text och bilder sammanställda av SVEN T. KJELLllERG . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

29

Gam la Testamente!, översikt av JOHANNES LINDBLOM . . . . . .

30

Nya T estamentet, översikt av JOHANNES LINDBLOM . . . . . . . .

124

Redogörelse för Kulturhistoriska förening ens för södra Sverige verksamhet år 1954 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

187

Årsbokens donatorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

207

Fotografiska bilder, där ej annat ang ives, av GÖSTA 1-IULTZEN.

BOirnN ÄR REDIGERAD AV SVEN T. J{JELLBERG TRYCKT AV HÅKAN OHLSSONS BOKTRYCirnHI I LUND PÅ PAPPER FRAN FINBRUKEN OCH MED I<LICHEER FRAN MALMÖ GHAFISKA ANSTALT UPPLAGAN ;i.R

25.000

EXEMPLAR

195!i

ÅRSBOKENS

DONATORER

Akademiska Föreningen Akademiska Föreningens Res taurang, Lund All. Allhems Förlag, Malmö All. Albin & G. Andersson , Lund AB. Apotekarnas Mineralvattenfabrik , Lund AB. Bröderna Olofson, .M almö AB. C. 0. Borgs Söners Fabriker, Lund AB. Eskilshmaboden Georg Lind, Lund AB . Färgverken, Malmö AB. Grahns Pappershandel , Lund AB. P. Håkansson, Eslöv AB. Lennartssons Trävaruaffä r , Lund AB. W:m Schannong, Lund AB. A. Scholand er & Co, Lund AB. Svenska Urdepolen , Malmö AB . Vatten & Värme Carl Holmberg, Lund All . Åkerlund & Rausing, Lund Erik Duners Advokatb yrå , Lund Vice Häradshövding H. Gillbergs Advokatbyd1 , Lund Gullan Hjelm-Elovsons Advok a tbyrå , Lund Advokat Hans lngemanson, Lund Advokat Sture J ernryd , Lund Advokatfirman Nelson , Lund Advoka t Gunvor 'Vallin , Lund Advokat Olof W ellmark , Lund Advokatfirma n Winblad och Lundius , Lund Albin Carlssons Eftr., Kafe o . Konditori , Lund Conditori Lundagård , Lund Dalby Gästgivaregå rd

Finbrukens Försäljnings AB., Stockholm Firma Ernst Frank, Lund Försäkringsbolaget Skånska Brand-Hennes, Lund Gamla Sparbanken, Lund Hemmets Journal, Malmö Gust. Holmbergs Eftr., Lund E. W . Holmstedts Möbleringsaffär, Lund P . Håkanssons konserver AB., Eslöv Kooperativa föreningen Solidar u. p. a. , Malmö Lundaortens Mejeriförening, Lund Lunds Dagblad, Lund Malmö Sparbank, Malmö Clara Nielsen, Lund Wiwen Nilsson, Lund Nya Sparbanken, Lund Målerifirman 0. E. Olsson, Lund Oxie Härads Sparbank, Malmö Salanders Fabriks-Aktiebola g, Lund John Sandströms Gla.smäsieri, förg ylleri och ramaffär, Lund Skandinaviska Banken Sparbanken Bikupan i Ma lmö Sparbanken i Christianstad Illeckslagerifirman Axel Sörensson AB., Lund Torna Sparbank, Lund Åhlanders Elektriska , Lund Östarps Gästgivaregård

oäbjar till nuoaranbt od} förut111 uaranbt ahabrmisha mrhhorgarr:

JBliu närnhilh lrhamot! iBärigrnom gagnar iBu flhah. förrn., gagnar iBig sjäfo, odJ

iBu Jörblir lunhtnnarr !

lliirmare upplyeningar ang. eiireft ... frhamota• inehriuning liimnae å fl]f:11 efp.

KLIPPAN 1573

GRYCKSBO 1740

1693

Tre traditionsrika bruk med förstklasmg teknisk utrustning. Genom sekler ha dessa bruk - landets äldsta - gått i spetsen för utvecklingen av finpapperstillverkningen i vårt land. Vill Ni vara säker på att få högsta kvalitet, se då till att Ni får papper från

FINBR UKEN Konfektion Manufaktur Tricotag e Garner Gardin- o. Möbeltyger Sängutstyrslar

Te lefon: Vä xel 171 80

Besök

Naturskönt läge trivsamma lokaler gott bord fullständiga rättigheter

Lundaortens Mejeriförening U. P. A.

Grundl agd 1896 Bästa inköpskälla av fö rstklassiga mejeriprodu kter Telefon 175 40 växel

Njut den vällagade skånska maten på någon av de sju Solidarrestaurangerna:

Pilg ården Ströget, Södergatan 5 Folkets Hus Bergsgatan 20 Drottningtorget 10 Malmgården Temperance - ä ven

.TROlLEBERGSVÅGEN S .TEl.17155

Gör ett besök i

ho tell

lUNO

ALBIN CARLSSONS Eftr.

CAFE, CON DI TOR I och TRÄDGÅRDSSERVERING Mårtenstorget Te l . 12274, 14684

Gcimlct Sparbanken Torna Sparbank Nya Sparbanken L UND

14

T RÄVAR 0 R och BYGGNADSMATERIEL i stor sortering

AKT IEBOLAGET

Vatten &Värme Carl Holmberg Clemenstorget3, Lu nd -Tel.10752 , 11 213 , 10733

Rekommenderas för utförande av:

Värme- och sanitetstekniska installationer Yenti lationsan läggningar Oljeeldningsinstallationer Reparationer

·-----_J

Sparbankerna i Malmö MALMÖ SPARBANK OXIE HÄRADS SPARBANK SPARBANKEN BIKUPAN

E. W. Holmstedt MÖBLER INGSAFFÄR TAP ETSERAREVERKST AD

PAPPERSHANDEL Fiskaregatan 8 - Lund

Tel.10091, 14391

Ö. Mårfensgafan 2 Te lefon 106 45

FÖRSÄKRINGSBOLAGET

SKÅNSKA BRAND - HERMES SJÖFÖRSÄKRINGS-AKTIEBOLAGET

SECURITAS

Tegnersplatsen 4, Lund Tel.

17050

I våra fönster åt Kloster- och Kyrkogatorna finner Ni alltid förnämsta nyheter från in- och utlandet

HOLMBERGS Eftr.

HERREKIPERINGSMAGASIN 1 :a klass

Beställningsskrädderi

Telefon

1 oo

8 3 Lund

WIWEN NILSSON

A.B. ESKILSTUNABODEN GEORG LIND Telefon 173 00, Växel • Lund

Platsens mest välsorterade

JÄRN- BOSÄTTNINGS- FÄRG- TAPET- OCH KEMIKALIEHANDEL

RESTAURANT AKADEMISKA FÖRENINGEN Intima, trivsamma restaurant- och festvåningslokaler Efter ombyggnaden södra Sveriges största Bankettsal med plats för 800 gäster Underhållningsmusik, dans lördagar o. söndagar

Restauranten med traditioner - där alla trivs •Sveriges trivsammaste krog• (ur tidn. Lundagård)

Direktion: Gunnar Ek.

BESÖK

Telefon 173 91 Lund.

Till Lund och det "Lundensiska" hör ett besök på

Dalby Qästgivaregård Ät god mat i trivsam miljö

Beställningar : såväl större som mindre emottages tacksamt MITT FOR UNIVERSITETET

Tel. Lund 500 06 och 502 68

1~~·~~~~~~~~~~~~-'-~-K-u_n_g_l._H_o_v_le_v_·~~~~T-el_._1_1_3_58~~

J

,Vi utföra

l

Ljus- och kraftinstallationer Svagströmsanläggningar ÅHLANDERS ELEKTRISKA AB Clemenslorgel 4, Lund Tel efon 106 39 , 15139

TRICOT-MAGASIN Klostergatan 2, Lund Tel. 103 44 Kyrkogatan 3, Malmö Tel. 28628

LD Alltsedan 1775 har Lundaborn a kunnat hämta sina nyhP.fer ur

LUNDS DAGBLAD, som vårdat de lokala intressena med största omsorg och objektivitet. Lundabornas anspråk all få vela vad som sker i deras hemort tillgodoses bäst i stadens egen tidning.

Kristall Porslin Glas Keramik

ANNONSER ING för Lund med omnejd blir både billig och effektiv om den koncentreras till

LUNDS DAGBLAD Stadens enda tidning

Klostergatan 14, Lund

EBEL

H OR LO G E R IE

DE

PR~ C ISION

Det exklusiva armbandsuret AB SVENSKA URDEPOTEN MALMÖ • STOCKHOLM · GÖTEBORG · HÄLSINGBORG · TRELLEBORG

Te xt i Ivaror en-g ros AKTIEBOLAGET

BRÖDERNA OLOFSON MALMÖ

Egen 1illve r kning av damkonfekti on -

Varumär ke t BEO -

SPARBANKEN I CHRISTIANSTAD Länets äldsta och största sparbank

GLASMÄSTERI

FÖRGYLLER!

RAMAFFÄR

John Sandström Telefon

II061

St. Gråbrädersgatan

Rekommenderas

13

Lund

AB P. Håkansson, Eslöv SALU BRIN SPR ITÄTTI KA SEN AP

Ha a ll tid några burkar Felix i Ede rt skafferi. Feli x-produkterna är al ltid bra att ha till hands och i det omfattande till ve rkningsprogrammet ingår j ust sådana produkter, som gör maten godare.

FEL IX tillverkningar: GURKOR, RÖDB~TOR, SOPPOR, SAFT, SYLT, MARMELAD, FRUKTINLÄGGNINGAR, ÄPPLEPRODUKTER, POTATISPRODUKTER, TOMATKETCHUP, CHAMPINJONER, RAVIOLI m.m.

AB FELI X / ESLÖV

MÅLERIFIRMA

0. E. OLSSON Grundlagd 1847

Alla slag av måleriarbeten - Förstklassigt - Moderat pris Bantorget 6, Lund

Tel. wo 76

Kjellkerit emulsionsfä rg, uppblandas med vatten. Fö r a llt invändig t arbete.

LUND

Tillverkare av MATTOR TYGER FILTAR GARNER

Kjellkerol mattfärg, fö r allt in vän digt arbete.

Ersätte r oljefärg.

AB FÄRGVERKEN Man'.J.fakturaffärer i

MALMÖ

LUND · ESLÖV · HÖÖR

Tel. 383 25 Växe l

BLECKSLAG ERIFIRMAN

Axel Sörensson AB St. Södergatan 26

Tel. 119 oo

Taktäckningar - Takreparationer Takmålningar

Advokater i Lund LEDAMÖTER AV SVER IG ES ADVO KATSAMFUND

ERIK DUNERS ADVOKATBYRÅ Erik Duner, jur. ka nd. Ro lf Anderson Mårlenslorgel 8. Te l. 158 00, 158 27 (växe l)

H. GILLBERGS ADVOKATBYRÅ Stig Bo rgh, ju r . kand. Ni ls-O lof Ah le, Slig Weidhagen L :a Fiskaregalan 2. Te l. 173 25 (växe l)

GULLAN HJELM-ELOVSONS ADVOKATBYRÅ Gul lan Hje lm-E lovson , jur . kand . Magnus-Ch r . Chri sliernson Magle SI. Kyrkogala 10. Te l. 13559, 193 02

ADVOKATEN HANS INGEMANSON Hans lngema nson, Barb ro Wa lle r-Agrell Kloslergalan 11 . Tel. 17220 (växel)

ADVOKATEN STURE JERNRYD L:a Fiska regalan 10. Te l.14171, 14371

ADVOKATFIRMAN NELSON Sture Nelson , Gunno Fries , jur. kand. P. H . Her log, Ulf Alfredson Kloslergalan 9. Te!. 18414, 13110, 20300 (växe l)

GUNVOR WALLIN Skomakaregalan 17 B. Tel.115 34, 11539

ADVOKATEN OLOF WELLMARK OlofWe llmark, jur. kand. Sven Andersso n Kloslergalan 7 . Tel.18400 , 17473

ADVOKATFIRMAN WINBLAD OCH LUNDIUS Anders W inblad, Torste n Lundiu s Klosle rgalan 11. Te l. 17220 (växe l)

När det gäller bränsle

RING

Scholanders

Telefon 102 00, ] 2000, 12012

D e stora följetongernas och de spännande - Allt för herrgarderoben -

novellernas tidning

Växel med ankn. till avd . för :

Herrkonfektio11 Gosskonfektio11 Herrekipering Hattar Skodon Fiskaregatan 2 1 Ö . Mårtensg. 2

Herrskrädderi Arbetskläder Uthyrning av högtidskläder KONTOR Fiskaregatan 2 3

Hemmets

JOURNAL

Sven Stolpe i A ftonbladet

" Allhems Förlag har redan gjort en vacker insats i svensk bokhistoria"

Sva nte Foerster i Aftontidningen

" I modern svensk bokutgivning kan intet förlag göra Allhems äran stridig om de v a c k r a st e böckerna"

E. P. i Göteborgs-Tidningen

" Allhem försvarar än en gång sitt rencimm e som måhända vårt lands främsta offi cin, då det gäller konstböcker "

Kai Flor i Berlingske Tidende

" Det ansete Allhems Forlag i Malmö, hvis Publikationer altid ba!rer Pra!g af fin kunstnerisk Smag og Kultur "

H. Sjögren i Kvällsposten

"Så vacker som bara Allhem kan göra en bok"

Stockholms-Tidningen

" All hems Förlag tycks vara ur stånd att göra böcker som inte är vackra "

ALLHEMS FÖRLAG MALMÖ

KULTURENS PUBLIKATIONER KULTURENS ÅRSBÖCKER : För medlemmar, som önska komplettera sin samling, finnas ännu följande årgångar tillgängliga till ett pris av 7: - kr pr styck: 1936, 1939- 1942, 1946-1950 samt 1553-1954.

SKÅNSK BILDALMANACKA 1956 : Väggalmanacka med 24 löstagbara vykort med skånska slotts- och herrgårdsmotiv ur Ulrik Thersners »Skånska Utsigter» från t iden omkr. 1820.

Pris pr st 4: - kr. Rabattering vid beställning av mer än 25 ex.

Restupplagan av årgång 1955 med motiv ur Thersners »Skånska Utsigter» säljes till ett pris av 3: 50 pr styck.

Beställning sker hos KULTUR EN, LUND Telefon

1 69 3 0

X KULTUREN ÄR EN FRI OCH LEVANDE INSTITUTION X X DESS. SAMLINGAR ÄRORIKA OCH INOM FLERA X OMRÅDEN ÄVEN AV INTERNATIONELL KLASS F F R 0 MUSEETS ROMANTISKA ANLÄGGNING I DEN R GAMLA LÄRDOMSSTADENS CENTRUM HAR A ÅR FRÅN ÅR DRAGIT TILL SIG VÄXANDE M N T SKAROR AV BESÖKARE. FÖREN INGENS PÅ T KORT TID STEGRADE MEDLEMSANTAL ÄR D ETT TA LA N D E V I TTN ES BÖRD 0 M DET D X INTRESSE VARMED INSTITUTIONEN X XOMFATTAS. ATT UPPRÄTTHÅLLA OCHX X ÖKA DETTA ÄR EN BRINNANDE ÖNX SKAN HOS FÖRENINGEN OCH DESS TJÄNARE. DE VILJA OCKSÅ SÄTTA IN ALLA SINA KRAFTER PÅ MUSEETS UTVEC KLl NG SÅ ATT DETTA KAN BLI EN VÄRDIG VÅRDARE AV KULTURAR VET. I DENNA STRÄVAN HOPPAS DE FINNA STÖD HOS MEDLEMMARNA OCH HÖJA DENNA MINNESBÄGARE TILL EN TACKSAM SKÅL